Förslag till riksdagsbeslut

Det svenska fisket är en näring med lång historia som fortfarande spelar en avgörande roll för kustsamhällen, för livsmedelsförsörjningen och för svensk matkultur. I dag har branschens aktörer gått samman i organisationen ”Vi Svenska Fiskare”, där Swedish Pelagic Federation, Svenska Fiskares Producentorganisation och Svenska Insjöfiskares Centralförbund samlar både havs‑, kust- och insjöfisket. Deras arbete syftar till att stärka villkoren för näringen, säkra hållbart fiske och trygga tillgången på svensk fisk för dagens och framtida generationer.

För att fisket ska vara långsiktigt livskraftigt krävs tydliga och stabila spelregler. Kvotsystemen måste vara forskningsbaserade och transparenta och skapa förutsättningar för både hållbart nyttjande av resurser och konkurrenskraft. Samtidigt behöver små­skaligt och kustnära fiske ges särskild uppmärksamhet, eftersom dessa verksamheter är avgörande för lokala samhällen och för att bevara fisket som en del av svensk kultur.

Fisket är också en central del av Sveriges livsmedelsberedskap. Svensk fisk är en nyttig proteinkälla som borde få större plats i vår kost, och i tider av oro i omvärlden måste vi säkerställa att fisk som fångas på svenska kvoter också landas i svenska hamnar och når svenska hushåll. Det kräver fungerande infrastruktur, investeringar i hamnar, mottagningsanläggningar och möjlighet för fiskare att förädla sin fångst i Sverige.

För att stärka svensk livsmedelsberedskap bör staten underlätta för att fisk används mer i offentlig sektor, exempelvis i skolor och äldreomsorg, och att ursprungsmärk­ningen gör det enklare för konsumenter att välja svenskt. På samma sätt behöver beredskapsplaneringen ta hänsyn till fiskets roll i kriser och säkerställa att resurserna finns tillgängliga när det verkligen gäller.

Det är också nödvändigt att tillsyn och kontroll förstärks, för det svenska fisket men framförallt för importerad fisk, så att rättvisa villkor råder och hållbarhetskraven efterlevs. Investeringar i modernisering av flottan och övergång till mer miljövänliga metoder bör underlättas, för att stärka näringens robusthet och minska klimatpåverkan.

Mot denna bakgrund bör regeringen ta initiativ till en nationell strategi för ett hållbart och livskraftigt svenskt fiske som inkluderar forskningsbaserade kvoter, stärkta villkor för småskaligt och kustnära fiske, investeringar i infrastruktur och en tydlig roll för svenskt fiske i livsmedelsberedskapen. Sverige bör också i pågående och kommande EU-förhandlingar arbeta för att de gemensamma fiskerireglerna bättre tar hänsyn till nationella förutsättningar och att svenska kvoter i första hand nyttjas för att trygga livsmedelsförsörjningen.