Förslag till riksdagsbeslut

Enligt PBL får en kommun reglera mark- och vattenområdens användning, bebyggelse och byggnadsverk med en detaljplan eller områdesbestämmelser. Detaljplaneringen har genom åren formats utifrån den vid plantidpunkten gällande verkligheten. Årsringarna i planerna kan bli väldigt tydliga och låsa enskilda fastighetsägare till att bekosta nya detaljplaner för att erhålla rimliga lösningar i dag och i morgon. För stora fastighets­företag kan detta vara en möjlig väg ur de historiska låsningarna, men för enskilda blir det orimligt och många upplever att äganderätten kraftigt inskränks när bygg- eller marklov har sökts men den gamla detaljplanen förhindrar godkännande. Risken är över­hängande att enskilda då väljer bort att fråga av misstro mot lokala bygglovsenheter och byggnadsnämnder.

Det finns många gamla detaljplanebestämmelser som enklare borde kunna upp­dateras för att passa dagens behov och verklighet. Detta i syfte att stärka äganderätten för fastigheten. Det kan göras genom att det tydliggörs att godkännande för vad som avses som en mindre avvikelse ska prövas generöst. Om t ex syftet med plan­bestämmelsen kan uppnås på ett alternativt sätt i dag ska lov alltid ges. En enkel förnyelse av en del av en detaljplan måste också kunna göras för att kunna möta en mindre justering i planens bestämmelser för enskilda fastighetsägare som rimligen inte kan uppmanas och förväntas bekosta en ny detaljplan för en mindre avvikelse som t ex ändrade förhållanden för s.k. prickmark och avverkning av träd.