Förslag till riksdagsbeslut

Den finansiella samordningen av rehabiliteringstjänster där Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommuner samt regioner kan samverka genom att bilda regionala samordningsförbund infördes 2004. Arbetssökande som står långt ifrån arbetsmarknaden kan genom dessa samordningsförbund få hjälp och stöd för att träda in på arbetsmarknaden.

Antalet arbetslösa är idag 474 000, vilket motsvarar 8 procent, samtidigt som andelen undersysselsatta uppgår till 4,2 procent. Gruppen undersysselsatta utgörs av arbetssökande som arbetar deltid men som vill arbeta heltid.

Arbetssökande med en funktionsnedsättning ingår i den grupp där sysselsättningen har minskat. Det beror bland annat på omorganisationen av Arbetsförmedlingen men också på att resurserna för arbetsmarknadspolitiska stöd har minskat vilket medfört att antalet anställda med lönebidrag har reducerats.

Den höga arbetslösheten tillsammans med regeringens försämringar av stöd till folkhögskolor och studieförbund bidrar till att viktiga insatser för det livslånga lärandet har ryckts undan. Många folkhögskolor och studieförbund bedriver en verksamhet dit många som står långt ifrån arbetsmarknaden tidigare har sökt sig för att vidareutbilda sig. Dessa har varit viktiga plattformar för att hjälpa fler ut i arbetslivet. Det är ange­läget att bygga vidare på sådant som fungerar väl och i samhällsekonomiska mått kostar relativt lite.

Finsamlagen har varit av godo för berörda individer och är en vinst för hela samhället. Nu är det dags att ytterligare förstärka de samordnande och samverkande incitamenten, för att ta vara på potentialen i befintliga system. Riksdagen bör därför se över behovet av en förstärkt finansiell samordning.