Förslag till riksdagsbeslut

Rättssäkerhet, likabehandling och kvalitet i politiska beslut och myndighetsbeslut ska även gälla personer med funktionsnedsättning. I dag finns betydande risker för diskrimi­nering och ojämlika beslut i hela beslutskedjan – från inriktnings- och budgetbeslut till enskilda myndighetsbeslut. Förutom lidande för enskilda kan detta i förlängningen undergräva tilliten till det offentliga samhället.

Återkommande rapporteras det om problem med beslut som saknar tillräcklig rättighetsförankring. Bedömningar och prioriteringar utgår inte alltid från grund­läggande rättigheter enligt svensk lagstiftning eller FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. När beslut brister i rättighetsförankring riskerar konsekvenserna att bli allvarliga: ofrivillig isolering eller i praktiken husarrest, för­sämrad hälsa, beslut som inte tillgodoser individens behov samt minskad delaktighet och minskat självbestämmande.

Ur ett förvaltningsperspektiv leder detta dessutom till fler överklaganden och rätts­liga processer, med ökade kostnader och belastning på välfärdssystemet – kostnader som hade kunnat undvikas genom rättssäkra, jämlika och tillgängliga processer från början. För att motverka detta behöver politiska organ och myndigheter säkerställa kunskapsbaserad beredning, konsekvent handläggning och reell delaktighet för berörda, så att beslut fattas i linje med rättigheter och likabehandling.

Ett verksamt sätt att förebygga bristfälligt förankrade beslut är att göra rättighets­prövningen systematisk och spårbar. Därför bör en särskild konsekvensanalys för funktionshindersperspektivet införas vid alla beslut om insatser – på motsvarande sätt som barnkonsekvensanalysen enligt barnkonventionen. På så sätt kan effekter kring delaktighet, tillgänglighet, självbestämmande och icke-diskriminering vägas och bedömas redan innan beslut fattas.