Förslag till riksdagsbeslut

Den svenska arbetsmarknaden har under de senaste två decennierna genomgått stora förändringar. Från en lång period då tillsvidareanställningar på heltid hos en och samma arbetsgivare var normen har en mer flexibel men också mer osäker arbetsmarknad vuxit fram. Denna utveckling har accentuerats genom digitalisering, globalisering och pandemins effekter på arbetslivet och har gett upphov till vad som ofta kallas plattforms­ekonomi eller gigekonomi.

Gigekonomin kännetecknas av att relationen inte längre är den traditionella tvåparts­relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare, utan i stället involverar tre eller fler parter: gigarbetaren (utföraren), kunden (beställaren) och plattformen (förmedlaren). Ofta tillkommer även egenanställningsföretag, vilket ytterligare komplicerar anställningsförhållandet. Exempel på aktörer är Uber, Foodora och olika digitala frilansplattformar.

En avgörande arbetsrättslig fråga är fortfarande om gigarbetaren ska betraktas som arbetstagare eller självständig uppdragstagare. I praktiken befinner sig många gig­arbetare i en beroendeställning som starkt liknar en traditionell anställning, men rättsläget är fortsatt otydligt. På EU-nivå har dock förslag lagts fram om att ge platt­formsarbetare stärkt anställningsskydd, vilket också kan påverka svensk rätt.

Otydligheten kring gigarbetares rättigheter och avsaknaden av kollektivavtal riskerar att försämra både löneutveckling, arbetsmiljö och långsiktig trygghet. Samtidigt fram­hålls flexibiliteten och möjligheten till extrainkomster som fördelar, vilket gör gig­ekonomin till ett område där intressen mellan arbetstagarskydd och arbetsmarknadens omvandling ständigt kolliderar.