\r\n\t\t\t\tFörslag till riksdagsbeslut\r\n\t\t\t
\r\n\t\t\t\r\n\t\t\t\tEn nyligen gjord undersökning av Riksförbundet Attention visar att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) får för lite stöd i skolan och för sent. I svenska skolan finns mellan 7 och 9 procent med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och därutöver finns barn med svårigheter men som inte uppfyller kraven för diagnos eller som kanske inte genomgått en utredning. Barn som har särskilda behov men inte får rätt stöd och hjälp i skolan riskerar att hamna långt efter andra i skolarbetet samt drabbas av psykisk ohälsa och i förlängningen sluta som hemmasittare och inte gå till skolan alls. Detta kan också få effekten att föräldrar till barn med särskilda behov tvingas gå ner i arbete eller sluta arbeta helt. Undersökningen visar att många barn inte känner sig förstådda av varken lärare eller skolpersonal och på skolorna anges att resurserna inte räcker till för att göra rätt anpassningar. Vårdnadshavarna beskriver i enkäter att deras barn ser på sig själva som misslyckade och stökiga och dumma. Detta är istället ett misslyckande från samhället och från skolan, att inte kunna ge barnen den start i livet som de förtjänar. \r\n\t\t\t
\r\n\t\t\t\r\n\t\t\t\tDet är positivt att kunskap om NPF-diagnoser och hur rätt anpassningar kan göras numera finns med i lärarutbildningen. Dock finns det många lärare som arbetar just nu och annan skolpersonal som saknar kunskap och kompetens för att möta barnens behov och göra anpassningar. Att bli missförstådd och inte få rätt stöd kan få ödesdigra konsekvenser för barnet både lång- och kortsiktigt. Många med NPF-diagnos har goda förutsättningar att lyckas med skolarbetet bara de får rätt struktur och miljö så det innebär en stor förlust för såväl eleven och anhöriga som samhället att negligera dessa barns behov. För att fler skolor ska kunna göra rätt anpassningar och sätta in rätt stöd behövs det från regeringens håll tas fram nationell statistik för att visa på situationen i landets skolor vad gäller att kunna anpassa undervisningen och därefter behöver regeringen ta fram en nationell strategi för att utöka stödet till dessa barn. Det kan handla om tillräckliga resurser för att kunna ha personal i form av specialpedagog, mindre undervisningsgrupper och väl utbyggd elevhälsa men också enkel vägledning i åtgärder som inte behöver vara en kostnadsfråga om det bara finns kunskap och vilja till anpassningar. Det kan exempelvis handla om att gå 5 min före andra barn för att ta på sig ytterkläder i lugn och ro eller få sitta på en lugnare plats i matsalen och äta. Barn med NPF-diagnoser kan med rätt stöd och anpassningar vända det som vanligtvis är ett hinder i vardagen till en superkraft och istället för att känna sig misslyckade känna att de kan lyckas och få framtidstro och framtidsdrömmar. Alla barn oavsett förutsättningar har rätt till en trygg skolgång. \r\n\t\t\t
\r\n\t\t\t\r\n\t\t\t\t\t \r\n\t\t\t\t
\r\n\t\t\t\t\r\n\t\t\t\t\t \r\n\t\t\t\t
\r\n\t\t\t| \r\n\t\t\t\t\t\t \r\n\t\t\t\t\t\t\tJulia Kronlid (SD)\r\n\t\t\t\t\t\t \r\n\t\t\t\t\t | \r\n\t\t\t\t\t\r\n\t\t\t\t\t\t \r\n\t\t\t\t\t\t\t \r\n\t\t\t\t\t\t \r\n\t\t\t\t\t | \r\n\t\t\t\t
\r\n\t\t\t\t \r\n\t\t\t
\r\n\t\t