{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2290358",
      "dok_id": "GS01UU10",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "UU10",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:UU10",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "UU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "10",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2005-04-26 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:54:03",
      "publicerad": "2006-03-15 11:54:07",
      "titel": "Verksamheten i Europeiska unionen 2004",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01UU10/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01UU10",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01UU10",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01UU10",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Utrikesutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:UU10</div><h1>Verksamheten i Europeiska unionen 2004</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nUtskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 2004/05:60\r\nBerättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2004 samt ett\r\nantal motioner från allmänna motionstiden 2003 respektive 2004 som\r\ninnehåller yrkanden med avseende på samarbetet inom Europeiska unionen.\r\nEU-nämnden har beretts tillfälle att yttra sig över skrivelsen. Förutom\r\natt detta yttrande citeras eller refereras i betänkandet är det i sin\r\nhelhet fogat till betänkandet.\r\nTill betänkandet är också fogat uppteckningar från en utfrågning av\r\nstatssekreterare Lars Danielsson angående EU:s långtidsbudget. Utfrågningen\r\nanordnades gemensamt av finansutskottet och utrikesutskottet. Vidare\r\nhar bifogats uppteckningar från ett seminarium om den europeiska\r\ngrannskapspolitiken samt demokratiutvecklingen och de mänskliga rättigheterna\r\ni Moldavien, Vitryssland och Ukraina. Seminariet arrangerades i samarbete\r\nmed Svenska institutet och Utrikespolitiska Institutet.\r\nTill betänkandet har fogats 7 reservationer och 4 särskilda yttranden.\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Europeiska unionens utvidgning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:U206 yrkande 1, 2004/05:U232 yrkande\r\n3, 2004/05:U242 yrkande 11, 2004/05:U303 yrkande 1 och 2004/05:U337\r\nyrkande 3.\r\n\r\n2.      Europeiska unionens förbindelser med omvärlden\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:U206 yrkande 4, 2004/05:U267 yrkande\r\n4 och 2004/05:U314 yrkande 13.\r\nReservation 1 (c)\r\n\r\n3.      Främjandet av de mänskliga rättigheterna\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:U225 yrkandena 22-24 och 2004/05:Sf322\r\nyrkande 4.\r\n\r\n4.      Europeiska unionens utvecklingssamarbete\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:U348 yrkande 29, 2004/05:K431\r\nyrkande 7, 2004/05:Fi230 yrkande 3, 2004/05:U226 yrkande 18, 2004/05:U251,\r\n2004/05:U254 yrkande 6, 2004/05:U256 yrkandena 9 och 10, 2004/05:U261\r\nyrkande 2, 2004/05:U302 yrkande 5, 2004/05:U311 yrkandena 13 och 17,\r\n2004/05:U313 yrkande 1 och 2004/05:U331 yrkandena 8 och 12.\r\nReservation 2 (mp)\r\n\r\n5.      Riktlinjer inom biståndet för markanvändnings- och jordreformspolitik\r\nRiksdagen\r\navslår motion 2004/05:U342 yrkandena 1-5.\r\nReservation 3 (mp)\r\n\r\n6.      EU:s politik för den nordliga dimensionen och regionalt samarbete i\r\nnorra Europa\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:U211, 2004/05:U237, 2004/05:U309\r\nyrkandena 1, 2, 5 och 6 samt 2004/05:U312 yrkandena 2-5 och 7.\r\n\r\n7.      Den europeiska grannskapspolitiken\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:K431 yrkande 5, 2004/05:U206\r\nyrkandena 2 och 3, 2004/05:U217 yrkande 5, 2004/05:U242 yrkandena 1 och\r\n12 samt 2004/05:U267 yrkandena 3 och 5.\r\nReservation 4 (fp)\r\nReservation 5 (c)\r\n\r\n8.      Barcelonaprocessen\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:U206 yrkande 5, 2004/05:U231 yrkande\r\n1 och 2004/05:U240 yrkande 1.\r\n\r\n9.      EU:s relationer till Iran\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:U231 yrkande 15.\r\n\r\n10.     Den transatlantiska relationen\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:U305 yrkande 2.\r\n\r\n11.     EU:s relationer till Afrika\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:U282 yrkandena 1 och 3 samt\r\n2004/05:U302 yrkande 2.\r\n\r\n12.     Rättsliga och inrikes frågor\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:U303 yrkandena 4-7.\r\nReservation 6 (kd)\r\n\r\n13.     Miljö- och jordbrukspolitik\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:U253 yrkande 3, 2004/05:U282 yrkande\r\n2, 2004/05:U302 yrkande 4 och 2004/05:U311 yrkande 12.\r\nReservation 7 (mp)\r\n\r\n14.     EU:s institutioner och personalpolitik\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:L295 yrkandena 24 och 25 samt\r\n2004/05:A351 yrkande 3.\r\n\r\n15.     Regeringens skrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten i\r\nEuropeiska unionen under 2004\r\nRiksdagen lägger skrivelse 2004/05:60 till handlingarna.\r\n\r\nStockholm den 26 april 2005\r\nPå utrikesutskottets vägnar\r\n\r\nUrban Ahlin\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Urban Ahlin (s), Gunilla\r\nCarlsson i Tyresö (m), Berndt Ekholm (s), Cecilia Wigström (fp), Holger\r\nGustafsson (kd), Kaj Nordquist (s), Birgitta Ohlsson (fp), Agne Hansson\r\n(c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta\r\nHedström (mp), Anita Johansson (s), Sermin Özürküt (v) och Tommy Waidelich\r\n(s).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nI detta betänkande behandlar utrikesutskottet regeringens skrivelse\r\n2003/05:60 Berättelse om verksamheten inom Europeiska unionen under\r\n2004 samt ett antal motioner från allmänna motionstiden 2003 respektive\r\n2004 som innehåller yrkanden med avseende på samarbetet inom Europeiska\r\nunionen. Inga motioner har väckts med anledning av skrivelse 2004/05:60.\r\n\r\nI betänkandet behandlas även vissa faktapromemorior som regeringen har\r\ntillställt riksdagen och som har remitterats till utrikesutskottet.\r\nEU-nämnden har beretts tillfälle att yttra sig över skrivelsen. Yttrandet\r\nåterges i sin helhet i bilaga till betänkandet. Därutöver har\r\nutrikesutskottet även i vissa fall refererat eller citerat egna betänkanden\r\ni de delar som berör frågor som även behandlas i föreliggande betänkande.\r\n\r\nUtskottet har i betänkandet valt att fästa särskild uppmärksamhet vid\r\nEU:s politik gentemot staterna i dess östra närområde. De delar av\r\nbetänkandet som rör den europeiska grannskapspolitiken (ENP) samt EU:s\r\nförbindelser med länderna Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien,\r\nRyssland, Ukraina och Vitryssland har varit föremål för särskild\r\nbehandling i utrikesutskottets arbetsgrupp Wider Europe. Denna arbetsgrupp,\r\nsom bildades i januari 2004, har under året gästats av professor\r\nKristian Gerner, historiska institutionen vid Lunds universitet, professor\r\nStefan Hedlund, institutionen för Östeuropastudier vid Uppsala universitet,\r\nambassadör Sven Hirdman, docent Lena Jonson, Utrikespolitiska Institutet\r\nsamt docent Bo Petersson, statsvetenskapliga institutionen vid Lunds\r\nuniversitet.\r\nArbetsgruppen arrangerade den 26 maj 2004, i samarbete med Svenska\r\ninstitutet och Utrikespolitiska Institutet, ett större seminarium, The\r\nEuropean Neighbourhood Policy and the State of Democracy and Human Rights\r\nin Belarus, Moldova and Ukraine. I seminariet deltog Karsten Mecklenburg\r\n(EU-kommissionen), Jaroslav Romantjuk (vice ordförande för Förenade\r\nmedborgarpartiet, Vitryssland), Boris Tarasjuk (ordförande för\r\nEuropaintegrationsutskottet i det ukrainska parlamentet), Stefan Uritu\r\n(ordförande för Helsingforskommittén i Moldavien) samt doktor Kerstin\r\nZimmer (Johann Wolfgang Goethe-Universität, Tyskland). Till betänkandet\r\när fogat en uppteckning från detta seminarium.\r\nDärutöver har flera av arbetsgruppens medlemmar under året, i annan\r\nkapacitet, besökt länderna i regionen.\r\nUtskottet har även tagit del av en studie, \"EU:s kommittologi - arbete,\r\nomfattning och framtid\". Studien har utarbetats av riksdagens\r\nutredningstjänst på uppdrag av utrikesutskottet.\r\nEn offentlig utfrågning om det finansiella perspektivet hölls gemensamt\r\nav utrikesutskottet och finansutskottet i maj 2004. Vidare har utskottet\r\nerhållit föredragningar av statssekreterare Lars Danielsson, dels om\r\ndet finansiella perspektivet, dels om utvidgningen.\r\nUtskottet har i samband med beredningen av ärendet, och avsnittet om\r\nEU:s bistånd, erhållit en föredragning den 5 april 2005 av statssekreterare\r\nAnnika Söder.\r\nBakgrund\r\nEnligt 10 kap. 1 § riksdagsordningen skall regeringen fortlöpande\r\ninformera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska\r\nunionen samt varje år till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse\r\növer verksamheten i Europeiska unionen. Med skrivelse 2004/05:60 har\r\nregeringen lämnat den avsedda redogörelsen till riksdagen gällande år\r\n2004.\r\nUnder året överlämnades 113 faktapromemorior. I dessa redovisade regeringen\r\nsin syn på betydelsefulla förslag från kommissionen. Riksdagens EU-nämnd\r\nhölls därutöver informerad om frågor som behandlats i rådet. Samråd med\r\nriksdagen ägde rum om svenska ståndpunkter dels inför beslut som regeringen\r\nbedömt som betydelsefulla, dels i andra frågor som EU-nämnden bestämt.\r\nSedvanlig information till fackutskotten om arbetet inom EU:s olika\r\npolitikområden lämnades också.\r\nSkrivelsens huvudsakliga innehåll\r\nSkrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten inom Europeiska unionen\r\nunder 2004 behandlar samtliga samarbetsområden inom EU, varav kan nämnas\r\nEU:s övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet,\r\ndet rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner.\r\nPå det utrikespolitiska området inleddes genomförandet av den\r\nsäkerhetsstrategi som antagits av Europeiska rådet i december 2003. Unionens\r\nstöd för en effektiv multilateralism med FN i fokus bekräftades. Arbetet\r\nför att öka EU:s möjligheter att genom ett gemensamt agerande spela en\r\nroll för global utveckling, fred, fattigdomsbekämpning, fortsatt\r\ndemokratisering och mänskliga rättigheter fortsatte, och unionens\r\ngrannskapspolitik utvecklades vidare.\r\nI ljuset av terroristattentaten i Madrid den 11 mars 2004 antog Europeiska\r\nrådet i mars en deklaration om bekämpande av terrorism som gav uttryck\r\nför förstärkt solidaritet medlemsstaterna emellan och en beslutsamhet\r\natt intensifiera arbetet mot terrorism.\r\nEfter flodvågskatastrofen i slutet av december inleddes arbetet med en\r\nhandlingsplan för hantering av konsekvenserna av naturkatastrofer av\r\ndetta och liknande slag.\r\nUnder året inleddes förberedelserna inför halvtidsöversynen av\r\nLissabonstrategin vilket är unionens viktigaste gemensamma verktyg för att\r\nuppnå hållbar tillväxt och full sysselsättning.</pre><pre>\r\nUtskottet\r\n1 Den övergripande utvecklingen i Europeiska unionen\r\nEuropeiska rådet under 2004\r\nEtt nytt konstitutionellt fördrag\r\nI en regeringskonferens enades stats- och regeringscheferna den 18 juni\r\n2004 om innehållet i ett nytt, konstitutionellt EU-fördrag, som efter\r\nteknisk granskning och översättning undertecknades den 29 oktober 2004.\r\nFördraget förutses godkännas av medlemsstaterna - i parlamentariska\r\nbeslut eller efter folkomröstning - till den 1 november 2006. Det är\r\noklart om alla 25 medlemsstater har möjlighet att lämna sina respektive\r\ngodkännanden före detta datum.\r\nGenom det nya konstitutionella fördraget ersätts de hittillsvarande EU-\r\noch EG-fördragen med ett enhetligt fördrag. Samarbetets natur och\r\nomfattning förtydligas och beskrivs på ett översiktligt och lättillgängligt\r\nsätt. Unionen ersätter Europeiska gemenskapen som juridisk person och\r\nges rätt att bl.a. ingå internationella överenskommelser inom ramen för\r\nunionens befogenheter. Den hittillsvarande indelningen av samarbetet i\r\ntre pelare upphör.\r\nSkrivelsen\r\nÅr 2004 var mycket betydelsefullt för Europeiska unionen. Tio nya stater\r\nblev den 1 maj medlemmar i unionen. Förhandlingarna med Bulgarien och\r\nRumänien avslutades, och beslut togs om att inleda förhandlingar med\r\nTurkiet och Kroatien. Ett nytt fördrag undertecknades. En ny kommission\r\nutsågs och val ägde rum till Europaparlamentet.\r\nEn överenskommelse om det nya konstitutionella fördraget, som syftar\r\ntill effektivare beslutsprocesser och att göra unionen mer överskådlig\r\nför medborgarna, uppnåddes i juni. Enighet uppnåddes kring principer\r\noch riktlinjer för förhandlingarna om unionens långtidsbudget för\r\nperioden 2007-2013, i enlighet med den tidtabell som slagits fast i rådets\r\ntreåriga strategiska program. Under året inleddes förberedelserna inför\r\nhalvtidsöversynen av Lissabonstrategin, unionens viktigaste gemensamma\r\nverktyg för att uppnå hållbar tillväxt och full sysselsättning.\r\nVikten av ny, miljövänlig teknik som drivkraft för tillväxt och bättre\r\nmiljö lyftes fram i enlighet med svenska prioriteringar. Klimatfrågornas\r\nprioritering bekräftades. Vikten av ökad energieffektivitet betonades,\r\noch ett mål för detta som lagts fast på svenskt initiativ lyftes fram\r\nav Europeiska rådet. Vikten av en uthållig tillväxttakt som förutsättning\r\nför fortsatt välfärd lyftes också fram och arbetet med att modernisera\r\nden inre marknaden för tjänster samt reglerna när det gäller arbetsmiljö,\r\narbetsrätt och jämställdhet fortsatte. Arbetet med den av Sverige\r\nprioriterade moderniseringen av EU:s kemikaliepolitik bedrevs intensivt\r\ngenom beredningen av kommissionens förslag till ny lagstiftning på\r\nområdet. Beslut om att det nya europeiska centret för förebyggande och\r\nkontroll av sjukdomar skall lokaliseras till Sverige togs under våren\r\n2004.\r\nPå gemensamt initiativ av Frankrike, Spanien, Sverige och Tyskland lyftes\r\nungdomars situation fram. Inom den sociala dimensionen inriktades arbetet\r\npå att formulera den nya socialpolitiska dagordningen.\r\nFramsteg gjordes i arbetet med dagordningen från Tammerfors avseende\r\nrättsliga och inrikes frågor samt med en gemensam asyl- och migrationspolitik\r\nför unionen. Europeiska rådet antog ett nytt femårigt program, kallat\r\nHaagprogrammet. Inriktningen att ytterligare stärka det operativa\r\nsamarbetet mellan medlemsstaterna i unionen bekräftades. I ljuset av\r\nterroristattentaten i Madrid den 11 mars 2004 antog Europeiska rådet den\r\n25 mars en deklaration om bekämpande av terrorism som gav uttryck för\r\nförstärkt solidaritet medlemsstaterna emellan och en beslutsamhet att\r\nintensifiera arbetet mot terrorism.\r\nPå det utrikespolitiska området inleddes genomförandet av den\r\nsäkerhetsstrategi som antagits av Europeiska rådet i december 2003. Unionens\r\nstöd för en effektiv multilateralism med FN i fokus bekräftades. Arbetet\r\nför att öka EU:s möjligheter att genom ett gemensamt agerande spela en\r\nroll för global utveckling, fred, fattigdomsbekämpning, fortsatt\r\ndemokratisering och mänskliga rättigheter drevs vidare. Unionens\r\ngrannskapspolitik fortsatte att utvecklas. Efter flodvågskatastrofen i slutet\r\nav december inleddes arbetet med en handlingsplan för hantering av\r\nkonsekvenserna av naturkatastrofer av detta och liknande slag.\r\nUtvidgningen\r\nFörhandlingarna med Bulgarien och Rumänien avslutades i december 2004\r\ninför de båda ländernas anslutning till unionen 2007. Jämfört med\r\nföregående utvidgning finns en särskild skyddsklausul, som efter enhälligt\r\nbeslut i rådet kan senarelägga anslutningen med ett år för något av\r\nländerna om det av kommissionen inte bedöms vara redo den 1 januari\r\n2007. Beslut togs om att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet\r\noch Kroatien.\r\nFör att förbereda kandidatländerna inför EU-medlemskap antog EU 1997 en\r\nförstärkt förmedlemskapsstrategi. Den består av tre delar - Europaavtalen,\r\nanslutningspartnerskapen samt förmedlemskapsstödet. Förmedlemskapsstödet\r\när uppdelat i tre program - Ispa, Sapard och Phare. Ispaprogrammet\r\nomfattar stödinsatser för strukturomvandling på miljö- och transportområdet.\r\nSapardprogrammet ger stöd till jordbruks- och landsbygdsutveckling och\r\nsyftar till att främja införlivandet av EU:s regelverk på jordbruksområdet.\r\nPhareprogrammet utgör EU:s finansiella instrument för stödet till\r\nekonomiska och institutionella reformer i kandidatländerna.\r\nInom ramen för en övergångsmekanism under åren 2004-2006 ges stöd till\r\nde nya medlemsstaterna för att fortsatt stärka den administrativa\r\nkapaciteten i dessa länder. Samtidigt kommer Pharesamarbetet med Bulgarien\r\noch Rumänien under perioden 2004-2006 att utökas och förstärkas. Även\r\nstöden till Kroatien och Turkiet i egenskap av kandidatländer kommer\r\natt öka markant under de närmaste åren.\r\nMotionerna\r\nKristdemokraterna anser i kommittémotion 2004/05:U303 yrkande 1 att den\r\nsvenska regeringen inom EU bör arbeta för nya medlemsstaters förmåga\r\natt uppnå demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer\r\noch att detta skall vara grunden för graden av samverkan och slutligt\r\nmedlemskap i unionen.\r\nMotionären bakom den enskilda motionen 2004/05:U206 (m) yrkande 1 menar\r\natt EU i grunden är en värdegemenskap för länder som delar syn på vikten\r\nav frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi. De\r\nsenaste tio årens arbete för att utvidga EU har i grunden handlat om\r\natt utsträcka dessa värden till alltfler delar av Europa.\r\nI motion 2004/05:U232 (fp) yrkande 3 framhålls att Turkiets strävan\r\nefter EU-medlemskap öppnar stora möjligheter för att förbättra situationen\r\nvad gäller mänskliga rättigheter och för det kurdiska folket och att EU\r\nbör utnyttja möjligheten att en gång för alla få slut på Turkiets\r\nförtryck av den kurdiska minoriteten.\r\nI motion 2004/05:U242 (m) yrkande 11 framhålls att Turkiet skall bedömas\r\nutifrån egen meriter och på samma villkor som andra kandidatländer.\r\nMotionärerna bakom flerpartimotion 2004/05:U337 (mp, fp, v, c) yrkande\r\n3 anser att Sverige i förhållande till EU:s ansökarländer måste bevaka\r\natt bedömningen av människorättssituationen (i enlighet med\r\nKöpenhamnskriterierna) också måste inkludera en bedömning av hur HBT-personers\r\nmänskliga rättigheter respekteras.\r\nEU-nämndens yttrande\r\nEU-nämnden framhåller i sitt yttrande att nämnden under år 2004 har\r\nägnat stor uppmärksamhet åt den fortsatta utvidgningen av unionen.\r\nNämnden har kontinuerligt följt utvidgningsförhandlingarna avseende\r\nRumänien och Bulgarien och givit sitt fulla stöd för den fortsatta\r\nprocessen. Även frågan om medlemskap för Turkiet och Kroatien har diskuterats\r\ni nämnden vid ett flertal tillfällen. En enig nämnd underströk att\r\npermanenta undantag från delar av EU-samarbetet inte kunde accepteras\r\nför någon medlemsstat, inte heller Turkiet.\r\nEU-nämnden konstaterar vidare att under året har regeringen vid ett\r\nflertal tillfällen samrått med nämnden om de svenska positionerna i\r\nregeringskonferensen om ett konstitutionellt fördrag för Europa.\r\nUtgångspunkten för regeringens förhandlingar var det mandat som gavs genom\r\nriksdagens beslut i anledning av det sammansatta konstitutions- och\r\nutrikesutskottets betänkande om Europeiska konventet och EU:s framtidsfrågor\r\n(bet. 2003/04:KUU1). Riksdagen beslutade samtidigt att kompromisser och\r\navsteg från dessa utgångspunkter kunde behöva göras under förhandlingarnas\r\ngång och att detta skulle ske genom samrådet i EU-nämnden. En klar\r\nmajoritet i nämnden fanns för att acceptera framförhandlade kompromisser\r\nför att få en enighet om en helhetslösning samtidigt som nämnden ansåg\r\ndet viktigt att få till stånd ett system som garanterar alla länder\r\ninsyn i kommissionens arbete. EU-nämnden välkomnade det ökande inflytande\r\nsom förslaget till det konstitutionella fördraget ger de nationella\r\nparlamenten i fråga om tillämpningen av proportionalitets- och\r\nsubsidiaritetsprinciperna.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet har vid flera tillfällen betonat värdet av Europeiska unionens\r\nutvidgning. I det av riksdagen den 17 december 2003 godkända betänkande\r\n2003/04:UU4 Europeiska unionens utvidgning 2004 tillstyrkte utskottet\r\nregeringens proposition 2003/04:25.\r\nUtskottet framhöll i nämnda betänkande att \"anslutningsfördraget utgör\r\nen stor framgång efter ett mångårigt och omfattande arbete av förberedelser\r\noch förhandlingar för medlemskap\". Utskottet underströk vidare att\r\nutvidgningen innebär att den konstlade delningen av Europa upphör och\r\natt Europeiska unionen blir en bredare europeisk samarbetsorganisation.\r\nMedlemsländernas samarbete ger möjlighet att skapa bättre villkor för\r\nmedborgarna. Utvidgningen innebär även att de nya medlemsländerna får\r\ntillgång till EU:s inre marknad. Den inre marknaden växer kraftigt, och\r\nen ny grund för ekonomisk tillväxt skapas. Utvidgningen innebär ökad\r\nsäkerhet för alla i Europa.\r\nUtskottet menar vidare att utvidgningen har haft högsta prioritet för\r\nSverige alltsedan Sverige blev medlem i EU år 1995. Sverige har verkat\r\nför att EU skall vara öppet för alla länder som uppfyller fördragskraven.\r\nSverige har fäst vikt vid att överenskommelser som nåtts med ett eller\r\nflera kandidatländer även skulle tillämpas för övriga kandidatländer\r\nmed liknande förutsättningar.\r\nUtskottet menar att Köpenhamnskriterierna måste uppfyllas av kandidatländerna\r\noch konstaterar att det första politiska kriteriet bl.a. innebär att\r\nansökarlandet måste ansluta sig till Europarådets konvention om skydd\r\nför de mänskliga rättigheterna, protokollet för medborgarnas möjligheter\r\natt ta ett fall till Europadomstolen samt Europarådets ramkonvention\r\nför skyddet av nationella minoriteter. Det första Köpenhamnskriteriet\r\nses numera som det grundläggande kriteriet för att få inleda förhandlingar\r\nom medlemskap.\r\nUtskottet anser det angeläget att Sverige fortsätter att arbeta för\r\ngoda relationer med de nya medlemmarna liksom med kandidatländerna.\r\nKommissionens arbete med frågan om den utvidgade unionen tar bl.a. sikte\r\npå att öka och förbättra möjligheterna till gränsöverskridande samarbete\r\nmellan det utvidgade EU och dess nya grannar.\r\nUtskottet menar att Turkiet är på rätt väg när det gäller att uppfylla\r\nde politiska Köpenhamnskriterierna. Det återstår mycket att göra, inte\r\nminst vad gäller genomförande av beslutade reformer och nya lagar. Samma\r\nkrav skall ställas på Turkiet som på andra kandidatländer när det gäller\r\nrespekt för mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och\r\nmarknadsekonomisk mognad. Utskottet menar att Sverige aktivt bör stödja\r\nreformprocessen i Turkiet och välkomnar att medlemskapsförhandlingarna\r\nmed landet kommer att inledas under hösten 2005.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U206\r\n(m) yrkande 1, 2004/05:U232 (fp) yrkande 3, 2004/05:U242 (m) yrkande 11,\r\n2004/05:U303 (kd) yrkande 1 samt 2004/05:U337 (mp, fp, v, c) yrkande\r\n3 kan avstyrkas.\r\nUnionens finansiella perspektiv - långtidsbudgeten\r\nSkrivelsen\r\nVårens diskussioner om EU:s finansiella perspektiv (långtidsbudget) för\r\nperioden 2007-2013 handlade huvudsakligen om budgetens struktur, nivå\r\noch övergripande innehåll. I augusti 2004 inleddes förhandlingarna om\r\nkommissionens förslag till lagtexter.\r\nResultatet av vårens förhandlingar summerades i en analytisk rapport\r\nfrån det irländska ordförandeskapet, vilken presenterades i samband med\r\nEuropeiska rådet i juni. Det nederländska ordförandeskapet förde sedan\r\ndiskussionerna vidare på en mer detaljerad nivå med hjälp av sin s.k.\r\nbyggstensansats, som möjliggjorde alternativa förslag och kostnadsnivåer\r\nvid sidan av kommissionens på budgetens olika områden.\r\nKommissionen presenterade under året två övergripande förslag om det\r\nfinansiella perspektivet för perioden 2007-2013 i en union med 27\r\nmedlemsländer. Kommissionen föreslår en nivå på de gemensamma åtagandena\r\npå 1,26 % av EU:s BNI (att jämföras med dagens faktiska utgiftsnivå på\r\nknappt 1,00 %).\r\nSverige anser, liksom Tyskland, Frankrike, UK, Nederländerna och Österrike,\r\natt kommissionens förslag är alldeles för högt och förordar gemensamt\r\nen nivå på åtagandeanslagen på högst 1,00 % av EU:s BNI, dvs. 815\r\nmiljarder euro för hela perioden. Sverige är berett att betala för\r\nutvidgningen men är kritiskt till de generösa utfasningsmekanismer inom\r\nstrukturstöden som föreslås för framför allt de \"gamla\" medlemsländerna.\r\nSverige är öppet för ökade satsningar på bl.a. utrikesområdet och på\r\ntillväxtfrämjande insatser som utbildning, forskning och utveckling.\r\nSverige anser att dagens ordning där vissa länder får rabatt på sin\r\navgift bör reformeras och ersättas med en generell korrigeringsmekanism,\r\nsom innebär en begränsning av nettobidraget när detta överskrider en\r\nviss andel av BNI. Därmed kan orimligt höga nettobetalningar undvikas.\r\n\r\nRätt utformad skulle en sådan mekanism kunna erbjuda en långsiktigt\r\nhållbar, rättvis, förutsägbar och transparent lösning på problemet med\r\nden i dagsläget orättvisa bördefördelningen inom unionen.\r\nDet finns stora meningsskiljaktigheter om både budgetens omfattning och\r\nutformning mellan främst nettobetalare och nettomottagare inom unionen.\r\nKommissionen lägger de lagstiftningsförslag som behövs för att genomföra\r\nförslaget i mitten av juli 2005. En politisk överenskommelse om\r\nperspektivet bör nås i juni 2005.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet menar att kommissionens förslag till budget innebär en alldeles\r\nför kraftig ökning. Det finansiella perspektivet måste ta sin utgångspunkt\r\ni att värdera var och hur knappa resurser bäst kan göra nytta. För att\r\ndet skall vara motiverat att finansiera en åtgärd över EU:s budget måste\r\nkrävas att åtgärden har ett tydligt mervärde för hela Europa. Många\r\nmedlemsländer har en ansträngd budgetsituation, och det är särskilt\r\nangeläget att vara återhållsam också inom unionen.\r\nUtskottet noterar att ledamöter i EU-nämnden i februari 2004 framhållit\r\nståndpunkten att ett utgiftstak på 1,00 % av EU-ländernas samlade BNI\r\ninte får leda till omprioriteringar i budgeten som drabbar utvidgningen.\r\nVidare har EU-nämnden uttalat stöd för regeringens ståndpunkt att\r\noförutsedda utgifter i EU-budgeten skall säkerställas genom tydliga\r\nprioriteringar och tillräckliga marginaler till utgiftstaken.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige riskerar att få betala en kraftigt\r\nökad EU-avgift under kommande år samtidigt som återflödet från EU endast\r\nkan förväntas öka marginellt. Utskottet stöder tanken på tydligare\r\nkopplingar mellan unionens politiska prioriteringar och den gemensamma\r\nbudgeten. Kommissionens ambition att öka satsningarna inom området för\r\nrättsliga och inre frågor, externa förbindelser och tillväxt, sysselsättning\r\noch hållbar utveckling är positiv.\r\nUtskottets uppfattning är att åtagandeanslag på högst 1,00 % av EU:s\r\nBNI rymmer de utgifter som är prioriterade för EU under den kommande\r\nperioden, t.ex. kostnader för utvidgningen och viktiga satsningar inom\r\nområdena tillväxt, externa relationer samt rättsliga och inre frågor.\r\nDäremot bör relativt välmående länder kunna finansiera t.ex. sin egen\r\nregionalpolitik. Utskottet menar att det inte är rimligt, som kommissionen\r\nföreslår, att satsa på generösa stöd till regioner som inte längre är\r\nkvalificerade för stöd. Utskottet ser också gärna att jordbruksutgifterna\r\ndras ned. De glesbefolkade områdena i norra Sverige och Finland skall\r\nbehandlas likvärdigt med andra särskilda områden.\r\n2 De strategiska målen för 2005-2009, kommissionens arbetsprogram för\r\n2005 och Lissabonstrategin\r\nEnligt protokollet om nationella parlament i det nya konstitutionella\r\nfördraget skall EU-kommissionen översända det årliga lagstiftningsprogrammet\r\nsamt alla andra instrument för lagstiftningsprogram eller politisk\r\nstrategi till de nationella parlamenten. De viktigare planeringsdokumenten\r\när\r\nstrategiska prioriteringar med politiska målsättningar för de närmaste\r\nfem åren (när ny kommission tillträder),\r\nårlig politisk strategi anger politiska prioriteringar och hur resurser\r\nskall fördelas för kommande år,\r\nlagstiftnings- och arbetsprogram som utarbetas årligen och presenterar\r\nbakgrunden till de större initiativ som kommissionen planerar för det\r\nkommande året och\r\nlöpande kvartalsplaneringar som uppdateras varje månad och främst\r\ninnehåller en lista över de lagförslag som kommissionen planerar att\r\noffentliggöra.\r\nI januari 2005 presenterade kommissionen sitt arbetsprogram för år 2005,\r\nliksom ett dokument om de strategiska målen för perioden 2005-2009\r\n(KOM(2005)15 respektive KOM(2005)12).\r\nDe strategiska målen\r\nI kommissionens strategiska mål för 2005-2009 framhålls att de mest\r\növerhängande problemen i dagens Europa är tillväxt och sysselsättning.\r\nI dag är den högsta prioriteten att i överensstämmelse med Lissabonstrategin\r\nåterskapa en hållbar dynamisk tillväxt i Europa. Förnyad tillväxt är\r\navgörande för välståndet, kan på nytt leda till full sysselsättning och\r\nutgör grunden för social rättvisa och möjligheter för alla. Åtgärder\r\nsom främjar konkurrenskraft, tillväxt, sysselsättning, ekonomisk och\r\nsocial sammanhållning samt en sund miljö förstärker varandra ömsesidigt.\r\nDessa delmål är alla viktiga inslag i det övergripande målet hållbar\r\nutveckling.\r\nVidare framhålls att EU:s insatser när det gäller solidaritet och social\r\nrättvisa måste stödjas och förstärkas i syfte att stärka sammanhållningen\r\ni den utvidgade unionen när en ny dynamisk ekonomisk utveckling tar\r\nfart. De ekonomiska skillnaderna bör minskas, och de fattigaste regionerna\r\ni unionen bör ges möjlighet att komma i kapp. De europeiska medborgarnas\r\nlivskvalitet måste konkret och praktiskt öka genom nya åtgärder för att\r\nförbättra deras säkerhet. EU måste lyckas tillföra den hårda kampen mot\r\nterrorism, narkotika, människohandel och organiserad brottslighet en ny\r\ndimension.\r\nI de strategiska målen framhålls vidare att EU måste göra sin röst hörd\r\ni världen genom att den föreslagna nya utrikesministern, assisterad av\r\nen europeisk avdelning för yttre åtgärder, representerar unionens\r\nutrikespolitik på den internationella scenen och ökar samstämmigheten. EU\r\nbör aktivt förbereda framtida utvidgningar och föra övriga länder på\r\nvästra Balkan närmare ett medlemskap. Ett utvidgat område med stabilitet\r\noch demokratisk utveckling bör skapas på utsidan av EU:s gränser. EU\r\nbör spela en central roll när det gäller att få till stånd och genomföra\r\nett fredsavtal i Mellanöstern, något som är av avgörande betydelse för\r\nframsteg i hela regionen.\r\nGlobalisering och ökat ömsesidigt beroende har lett till att många av\r\nde gamla skillnaderna mellan inre och yttre politiska utmaningar försvunnit.\r\nUnionens politiska inflytande bör i större utsträckning motsvara dess\r\nekonomiska vikt. För att lyckas med detta måste unionen nå större\r\npolitisk samstämmighet i sina relationer med omvärlden, vilket innebär\r\nsamstämmighet i olika delar av utrikespolitiken, samstämmighet mellan\r\nEU:s interna och externa politik och samstämmighet mellan EU:s och\r\nmedlemsstaternas bilaterala åtgärder.\r\nOm Europeiska unionen i större utsträckning vill närvara och utöva\r\ninflytande på den internationella arenan måste den tala med en röst och\r\nverka för en gemensam ståndpunkt. Likaså är dess inflytande beroende av\r\ndess förmåga att upprätta samstämmiga och effektiva förbindelser med\r\ncentrala partner; i synnerhet gäller detta de transatlantiska förbindelserna.\r\nEU måste hålla fast vid att effektiv multilateralism är det bästa sättet\r\natt samarbeta med globala partner. De internationella organisationernas\r\nstruktur måste stärkas genom fortsatta reform- och förnyelseprocesser.\r\nFörenta nationerna är det enda alternativet för att ta itu med globala\r\nproblem som kräver globala lösningar.\r\nDet är viktigt att EU:s institutioner samarbetar kring ett gemensamt\r\nhandlingsprogram för de kommande åren. I det konstitutionella fördraget\r\nbetonas värdet av att Europaparlamentet, rådet och kommissionen har ett\r\ngemensamt program. Kommissionen föreslår att de andra institutionerna\r\nlåter sig inspireras av bestämmelserna i det konstitutionella fördraget\r\noch att de strategiska målen får ligga till grund för en gemensam\r\nhandlingsplan för EU:s institutioner för de kommande fem åren.\r\nUtvidgningen av medlemskretsen har förstärkt EU:s potential och bidragit\r\ntill unionens kulturella mångfald. De beslut som fattas på EU-nivå kommer\r\natt få alltmer omfattande följder för medborgarna i alla medlemsstater,\r\näven om få är medvetna om allt det som EU har uppnått och hur det\r\ninverkar på deras vardag.\r\nKommissionens arbetsprogram 2005\r\nI kommissionens arbetsprogram framhålls att år 2005 kommer att bli av\r\navgörande betydelse för Europeiska unionen. Europa måste skapa ökad\r\ntillväxt och flera arbetstillfällen genom att gjuta nytt liv i\r\nLissabonstrategin. Unionen måste tillhandahålla medel för att främja välstånd,\r\nsolidaritet och trygghet genom att komma överens om budgetplanen, och\r\nden måste skapa ökad frihet, säkerhet och rättvisa för medborgarna på\r\neuropeisk nivå genom att Haagprogrammet genomförs. Det konstitutionella\r\nfördraget fungerar som en påminnelse för unionen om varför den finns\r\noch vart den är på väg. Europeiska kommissionen har en central roll när\r\ndet gäller att sätta denna dagordning i verket och avser att med energi\r\noch beslutsamhet sträva efter att dessa mål uppnås.\r\nFöljande inslag har särskild betydelse för politiken under 2005:\r\nDen ekonomiska tillväxten i Europa ligger på lite drygt 2 %; detta räcker\r\ninte för att komma till rätta med arbetslösheten och för att främja de\r\navgörande drivkrafterna för tillväxt.\r\nRatificeringen av det konstitutionella fördraget kommer att väcka\r\nintensiv politisk debatt i medlemsstaterna runtom i unionen.\r\nFörhandlingarna om budgetplanen ger unionen tillfälle att se till att\r\nEU:s budget är inriktad på att maximera effektiviteten i unionens\r\narbetsprestation i enlighet med de fastställda målen.\r\nÅr 2005 kommer att bli ett mycket viktigt år när det gäller att se till\r\natt den nyligen utvidgade unionen fungerar på ett ändamålsenligt sätt.\r\n\r\n\r\nArbetsprogrammet följer förslaget till strategiska mål för perioden\r\n2005-2009. Det är det första tillfället för den nya kommissionen att\r\nbidra till att bestämma kursen för Europa under de närmaste fem åren.\r\nI arbetsprogrammet anges hur och var kommissionen kommer att agera för\r\natt uppfylla strategiska prioriteringar under de kommande åren när det\r\ngäller såväl nya som pågående insatser. Kommissionen intar ett nytt\r\nförhållningssätt till sitt arbetsprogram i år genom att det har en\r\nstarkare politisk fokusering.\r\nKommissionens prioriteringar för 2005\r\nI den årliga politiska strategin för 2005 fastställdes i februari förra\r\nåret prioriteringarna för insatserna under det närmaste året och de\r\nviktigaste initiativ som krävs för att uppnå dem. I samband med att det\r\nvarje år antas en årlig politisk strategi ges tillfälle till en\r\ninterinstitutionell dialog om prioriteringarna för det kommande året.\r\nEuropaparlamentet och rådet gör en ingående granskning av kommissionens\r\nförslag och ger förslag till ändringar.\r\nMed anledning av den institutionella förändringen 2004 antogs ett\r\nsmidigare förfarande än vanligt för dialogen med Europaparlamentet. I\r\napril fick de prioriteringar som kommissionen hade fastställt allmänt\r\nstöd, och i efterdyningarna av terroristattentaten i Madrid lades\r\nytterligare fokus på säkerheten.\r\nKommissionen noterade följande:\r\nEn stark betoning av att Lissabonstrategin verkligen genomförs. Särskild\r\nfokusering på säkerhet, inbegripet behovet av att förvalta det utvidgade\r\nEU:s yttre gränser, att ha ett gemensamt förhållningssätt till\r\nmigrationsflöden och öka ansträngningarna att bekämpa terrorism. Starkt stöd\r\nges till en ambitiös grannskapspolitik och för en kraftfull\r\nutvecklingsdagordning.\r\nResultatet av denna dialog och utbytena med de övriga institutionerna\r\nsedan den nya kommissionen tillträdde har tillsammans med utarbetandet\r\nav de strategiska målen riktat strålkastaren på följande viktiga\r\nprioriteringar för 2005:\r\nDet centrala målet är att öka välståndet genom nya impulser för att\r\nstimulera tillväxt och sysselsättning på grundval av ökad konkurrenskraft.\r\n\r\nDe särskilda målen solidaritet och trygghet kommer att eftersträvas\r\nsåsom väsentliga komplement till välstånd.\r\nStärkt av sin nya kontinentala legitimitet kommer unionen att framhäva\r\nsina interna mål för omvärlden via ett utvidgat yttre ansvar.\r\nEn avgörande faktor för att denna plan skall kunna omsättas i verkligheten\r\när det övergripande målet hållbar utveckling. Den europeiska modellen\r\nbygger på principen att insatser som främjar såväl konkurrenskraft,\r\ntillväxt och arbetstillfällen som ekonomisk och social sammanhållning\r\noch en hälsosam miljö förstärker varandra. En förutsättning för hållbar\r\ntillväxt är t.ex. att man vidtar åtgärder mot klimatförändringarna. Det\r\nsom är mest angeläget för medborgarna är frihet, säkerhet och rättvisa.\r\n\r\nUtskottets överväganden\r\nUtrikesutskottet har sedan Sveriges medlemskap i Europeiska unionen\r\nhaft beredningsansvaret inom riksdagen för den årliga skrivelsen om\r\nSveriges agerande i EU. Utskottet har vid behandlingen av den årliga\r\nskrivelsen berett andra utskott och EU-nämnden tillfälle att yttra sig\r\növer skrivelsen och haft att samordna utskottens eventuellt olika\r\nuppfattningar. En särskild debatt om Europeiska kommissionens arbetsprogram\r\nför 2005 och dess strategiska prioriteringar för perioden 2005-2009\r\nhölls i riksdagen den 18 mars 2005.\r\nEnligt protokollet om nationella parlament i det nya konstitutionella\r\nfördraget skall EU-kommissionen översända det årliga lagstiftningsprogrammet\r\nsamt alla andra instrument för lagstiftningsprogram eller politisk\r\nstrategi till de nationella parlamenten. Inom Riksdagskommittén sker för\r\nnärvarande ett beredningsarbete om den framtida hanteringen i riksdagen\r\nav sådana EU-dokument. Förutom kommissionens program finns det inom\r\nrådet flera arbetsprogram. Dokumenten delas i dag av kammarkansliet\r\ntill samtliga utskott. När det gäller kommissionens arbetsprogram, som\r\ni ministerrådet hanteras av konstellationen Allmänna frågor och yttre\r\nförbindelser och därmed normalt av utrikesministrarna, följer det av\r\nriktlinjerna för behandling av kommissionsdokument att utrikesutskottet\r\nantecknas som mottagare.\r\nUtskottet konstaterar att den årliga skrivelsen har ett nära samband\r\nmed kommissionens årliga lagstiftningsprogram och att både regeringens\r\nårliga skrivelse om EU-arbetet och de nu aktuella programmen handlar om\r\nhela fältet av EU-frågor. I samband med beredningen av regeringens\r\nskrivelse är det naturligt att följa upp hur programmen har förverkligats.\r\n\r\nUtskottet menar vidare att Lissabonstrategin är unionens viktigaste\r\ngemensamma verktyg för att uppnå hållbar tillväxt och full sysselsättning.\r\nStrategin, som antogs år 2000, syftar till att lägga fast en vision om\r\nhur Europas ekonomi och därmed välfärd skall utvecklas. Utskottet menar\r\natt det handlar om välfärden för Europas befolkning och dess ekonomiska\r\noch miljömässiga situation och konstaterar att de länder som hittills\r\nvarit mest framgångsrika i att genomföra Lissabonprocessen är de nordiska\r\nländerna.\r\nUtskottet konstaterar vidare att ett område som varit mycket uppmärksammat,\r\noch som är ett bevis på att det behövs ett gemensamt europeiskt arbete,\r\när frågan om medborgarnas säkerhet - kampen mot terrorism, människohandel,\r\ntrafficking och gränsöverskridande brottslighet. Många av dem som är\r\ntveksamma eller motståndare till EU medger att det på dessa områden är\r\nnödvändigt med europeiskt samarbete. Utskottet menar att det är viktigt\r\natt det läggs stor vikt vid att utvidga samarbetet just på dessa områden.\r\n\r\nUtskottet menar att kommissionens arbetsprogram ligger i linje med en\r\nsträvan att förbättra välfärden och ekonomin i Europa och att detta\r\nsker tillsammans med den sociala dimensionen och den miljömässiga\r\nhållbarhetsutvecklingen, som Sverige arbetat hårt för.\r\n3 Europeiska unionens förbindelser med omvärlden\r\nUtrikes- och säkerhetspolitiken\r\nSkrivelsen\r\nSamarbetet inom EU:s andra pelare benämns den gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken (Gusp). Målen med Gusp är bl.a. att skydda unionens\r\ngemensamma värden och intressen, stärka unionens säkerhet och främja\r\ninternationellt samarbete. Medlemsstaterna skall stödja unionens utrikes-\r\noch säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet.\r\nSamarbetet är mellanstatligt till sin karaktär och beslut fattas i\r\nhuvudsak med enhällighet.\r\nArbetet under året präglades av viss återskapad EU-enighet efter den\r\nsplittring som följde i Irakkrisens spår. Den europeiska säkerhetsstrategin,\r\nsom antogs av Europeiska rådet i december 2003, utgör en viktig grund\r\nför samsynen inom EU. Strategin återspeglar en gemensam analys av vilka\r\nhoten är och hur EU bäst skall kunna möta dem. Det konstateras att\r\nsäkerheten hotas av regionala konflikter, av sönderfallande stater, av\r\nterrorism, av spridning av massförstörelsevapen och av organiserad\r\nbrottslighet, som också är kopplad till illegal handel med vapen, narkotika\r\noch med människor. Strategin följdes under året upp inom fyra områden:\r\nterrorism, effektiv multilateralism, Mellanöstern samt Bosnien och\r\nHercegovina. Året präglades även av förberedelserna för EU:s hittills\r\nstörsta militära krishanteringsinsats, den i Bosnien och Hercegovina,\r\nsom den 2 december 2004 ersatte den Nato ledda insatsen Sfor.\r\nAv de instrument som finns tillgängliga för att genomföra den gemensamma\r\nutrikes- och säkerhetspolitiken är gemensamma strategier, gemensamma\r\nståndpunkter, gemensamma åtgärder och gemensamma uttalanden de viktigaste.\r\nDet är Europeiska rådet som beslutar om gemensamma strategier som skall\r\ngenomföras av unionen på områden där medlemsstaterna har viktiga gemensamma\r\nintressen. Ingen ny gemensam strategi har antagits under 2004. Sedan\r\ntidigare finns gemensamma strategier för Medelhavet, Ukraina och Ryssland.\r\n\r\nGemensamma ståndpunkter anger unionens inställning till en särskild\r\nfråga av geografisk eller tematisk karaktär. Varje medlemsstat förbinder\r\nsig att tillse att dess nationella politik överensstämmer med innehållet\r\ni ståndpunkten. Under 2004 antogs drygt 23 gemensamma ståndpunkter om\r\nsanktioner samt om konflikthantering i Afrika.\r\nGemensamma åtgärder skall avse specifika situationer där operativa\r\ninsatser från unionens sida anses nödvändiga. Under året antog rådet 22\r\ngemensamma åtgärder om exempelvis inledande av EU:s rättsstatsinsats i\r\nGeorgien, inledande av EU:s polisinsats i Demokratiska republiken Kongo,\r\nförlängning av EU:s polisinsats i Makedonien, fortsättande av EU:s\r\nsamarbetsprogram för icke-spridning och nedrustning i Ryska federationen.\r\nEU enades även om 144 gemensamma uttalanden om aktuella utrikespolitiska\r\nfrågor, som Sudan, Irak, Burma, Kongo m.m.\r\nDen s.k. Guspbudgeten, som är en del av EU:s totala budget, omfattade\r\når 2004 till 62,6 miljoner euro. Under året belastades Guspbudgeten\r\nframför allt av kostnader för EU:s polisinsats i Bosnien och Hercegovina,\r\nEU:s polisinsats i Makedonien, EU:s särskilda representanter samt ett\r\nflertal projekt om bl.a. kamp mot massförstörelsevapen och lätta vapen.\r\n\r\nEU har avtal och överenskommelser med i stort sett alla världens länder\r\noch ländergrupper om att föra en regelbunden dialog om frågor av gemensamt\r\nintresse. En betydande del utgörs av frågor inom det utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiska området, den s.k. politiska dialogen, vilken äger rum\r\npå regerings- och statschefsnivå, utrikesministernivå och tjänstemannanivå.\r\n\r\nMotionerna\r\nMotionären bakom den enskilda motionen 2004/05:U206 (m) yrkande 4 anser\r\natt EU är världens mest kompletta organisation för arbete för freden.\r\nUnionen har till sitt förfogande hela skalan av verktyg från handels-\r\noch biståndspolitik, via utrikespolitik till krishanteringsinsatser. Ju\r\ntidigare EU agerar, anför motionären, desto mindre dramatiska åtgärder\r\nkrävs. Om EU underlåter att ta ansvar eller om samarbetet förlamas\r\nriskerar Europa att ställas inför nya konflikter, liknande de på Balkan.\r\n\r\nKristdemokraterna menar i kommittémotion 2004/05:U314 yrkande 13 att\r\nframtida hot mot säkerheten i Europa företrädesvis skall hanteras och\r\nlösas gemensamt inom EU.\r\nMotionärerna bakom kommittémotion 2004/05:U267 (c) yrkande 4 anser att\r\nvetorätten inom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik måste avskaffas.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet vill inledningsvis understryka att Sverige, genom medlemskapet\r\ni Europeiska unionen, deltar i ett samarbete vars uttalade strävan är\r\natt förhindra krig på den europeiska kontinenten. EU har starkt bidragit\r\ntill att bevara freden i Västeuropa under de senaste 50 åren. Utskottet\r\nmenar att unionens fortsatta fördjupning och utvidgning även i fortsättningen\r\när det bästa instrumentet för att varaktigt säkra ett förtroendefullt\r\noch nära samarbete mellan Europas stater. Möjligheten till integration\r\ni EU har stark dragningskraft, och integrationen är i sig själv\r\nsäkerhetsbefrämjande. Denna integration förutsätter demokrati och goda\r\ngrannrelationer. Deltagandet i unionen utvecklar ömsesidig solidaritet,\r\ngemensamma värderingar och gemensamma politiska intressen.\r\nUtskottet noterar vidare att EU:s konstitutionella fördrag i flera\r\navseenden innebär att unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik\r\nstärks. Sverige och alla andra medlemsländer verkar för att ömsesidigt\r\nutveckla den politiska solidariteten inom den gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken och välkomnar att EU som en del av detta arbete bl.\r\na. bygger upp en sammanhållen civil och militär krishanteringsförmåga\r\nsom ett komplement till diplomatiska, ekonomiska och biståndspolitiska\r\nverktyg. Det finns ingen motsättning, anser utskottet, mellan den\r\nmilitära alliansfriheten och den starka solidariteten mellan EU-länderna.\r\nDet är svårt att föreställa sig att Sverige skulle ställa sig neutralt\r\ni händelse av ett väpnat angrepp mot ett annat EU-land. Det är lika\r\nsvårt att föreställa sig att övriga EU-länder inte skulle agera på samma\r\nsätt.\r\nUtskottet konstaterar att frågan rörande enhällighet inom unionens\r\ngemensamma utrikes- och säkerhetspolitik har varit föremål för behandling\r\ni det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet (bet. 2003/04:KUU1).\r\nDet sammansatta utskottet välkomnade att det europeiska konventet\r\nföreslagit att enhälligheten skulle behållas som huvudregel. Det är en\r\nstyrka, konstaterade utskottet, \"i den gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken att den har alla medlemsstaters stöd\". Utskottet konstaterade\r\nvidare att \"den betydelsefulla möjligheten för enskilda medlemsstater\r\natt kunna motsätta sig antagandet av ett beslut som skall fattas med\r\nkvalificerad majoritet om det går emot viktiga nationella intressen,\r\nliksom det absoluta kravet på enhällighet i frågor med militära eller\r\nförsvarsmässiga konsekvenser, kvarstår\".\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U206\r\n(m) yrkande 4, 2004/05:U267 (c) yrkande 4 samt 2004/05:U314 (kd) yrkande\r\n13 kan avstyrkas.\r\nEU:s arbete med att främja respekten för de mänskliga rättigheterna i\r\nvärlden\r\nSkrivelsen\r\nI skrivelsen understryks att EU fortsätter sitt arbete och sina\r\nansträngningar för att öka skyddet för och främja de mänskliga rättigheterna\r\növer hela världen. I arbetet förfogar EU över flera instrument, bl.a.\r\nklausuler i avtal om handel och utvecklingssamarbete, démarcher (skriftligt\r\neller muntligt påpekande till en annan stats regering, ofta innehållande\r\nen uppmaning att vidta en viss åtgärd), politiska påtryckningar, tekniskt\r\nbistånd, landresolutioner och offentliga avsiktsförklaringar. Sedan\r\nnågra år tillbaka har EU särskilda dialoger om mänskliga rättigheter\r\nmed Kina och Iran. I FN är EU en central aktör inom de olika organ som\r\nbehandlar mänskliga rättigheter och tar flera initiativ.\r\nEuropeiska rådet enades i december 2004 om att inrätta en representant\r\nför mänskliga rättigheter, placerad hos Javier Solana, Europeiska rådets\r\ngeneralsekreterare och höge representant för den gemensamma utrikes-\r\noch säkerhetspolitiken.\r\nEU genomförde ett stort antal uppvaktningar för dödsstraffets avskaffande\r\neller dess begränsade tillämpning. Frågan om dödsstraffet togs också\r\nupp i samband med MR-dialogmötena med Iran och Kina. Ett flertal\r\nuppvaktningar gjordes i USA, bl.a. om rätten till konsulärt bistånd i\r\nsamband med åtal för brott där dödsstraff kan komma att utdömas. EU\r\narbetar också med att färdigställa en förordning som bl.a. förbjuder\r\nhandel med vissa produkter som används till att verkställa dödsstraff.\r\n\r\nEU:s riktlinjer för barn och väpnade konflikter antogs av rådet i\r\ndecember 2003. Riktlinjerna understryker att frågor som rör barn i väpnade\r\nkonflikter är prioriterade. Arbetet för att skydda barn i väpnade\r\nkonflikter skall baseras på existerande normer för mänskliga rättigheter\r\noch humanitär rätt. Övervakning, rapportering och utvärdering utgör\r\ngrunden för att identifiera situationer där EU:s handlande påkallas. I\r\nsitt arbete skall EU använda sig av politiska dialoger, démarcher och\r\nmultilateralt arbete. I krishanteringsoperationer skall hänsyn tas till\r\nbarns situation. Relevant EU-personal, både centralt och i fält, skall\r\nutbildas i barnets rättigheter. Under året har EU utarbetat en handlingsplan\r\nför att omsätta riktlinjernas rekommendationer till konkreta handlingar\r\noch för att söka samordna såväl EU:s som medlemsstaternas agerande till\r\nförmån för barn som drabbats eller riskerar att drabbas av väpnad\r\nkonflikt i ett antal prioriterade länder.\r\nMotionerna\r\nI motion 2004/05:U225 (fp) yrkande 22 anför motionärerna att Sverige\r\nbör verka för en tydligare och mer sammanhållen strategi för EU:s arbete\r\nmed mänskliga rättigheter i världen. I yrkande 23 menar motionärerna\r\natt EU:s biståndspolitik bör vara ett viktigt instrument för att främja\r\nrespekten för mänskliga rättigheter i världen, och i yrkande 24 anför\r\nmotionärerna att Sverige inom EU bör verka för att fler dialoger med\r\nfokus på mänskliga rättigheter kommer till stånd med enskilda länder.\r\nI\r\nkommittémotion 2004/05:Sf322 (v) yrkande 4 menar motionärerna att\r\nromernas mänskliga rättigheter inom EU måste skyddas effektivt. I flera\r\nav de nya medlemsländerna har romerna varit och är fortfarande föremål\r\nför allvarlig och systematisk diskriminering. Sverige bör i EU ta\r\ninitiativ till att det genomförs en intensiv övervakning av att romers\r\nmänskliga rättigheter respekteras i samtliga EU-länder.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet har i tidigare betänkande (2003/04:UU3 Sveriges politik för\r\nglobal utveckling) uttryckt att demokrati, mänskliga rättigheter och\r\njämställdhet är grundläggande förutsättningar för en rättvis och hållbar\r\nglobal utveckling. Utvecklingspolitiken skall präglas av ett\r\nrättighetsperspektiv där människors rättigheter utgör grunden för de åtgärder\r\nsom skall vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. I rättighetsperspektivet\r\ningår såväl mänskliga rättigheter som demokrati och jämställdhet. De\r\nförstärker och kompletterar varandra men är samtidigt varandras\r\nförutsättningar. Utskottet menar att det är viktigt att detta perspektiv på\r\nutvecklings- och biståndspolitiken även integreras i EU:s samlade\r\nutvecklingspolitik.\r\nDemokratins form måste utgå från varje samhälles specifika förutsättningar\r\nmen grundas på gemensamma värderingar om alla människors lika rätt och\r\nvärde. Demokrati kräver fria val, fungerande politiska partier, oberoende\r\nmedier och aktiva enskilda organisationer som får verka fritt. En\r\ndemokratisk kultur, där medborgare har kunskap om sina rättigheter och\r\nmöjlighet att utnyttja dem, är en förutsättning för all utveckling, och\r\ni den demokratiska kulturen ingår även jämställdhet, tolerans och respekt\r\nför alla individer och grupper. Politiskt ansvar måste kunna utkrävas\r\nav dem som har makt, och en fungerande demokrati kräver också maktfördelning\r\nmellan demokratins institutioner. Därför är det viktigt att såväl\r\nenskilda stater som internationella organisationer och sammanslutningar\r\nav stater, såsom EU, ger stöd åt ambitioner att få till stånd politiska\r\nreformer i auktoritära statssystem. Instabila icke-demokratiska stater\r\nvars legitimitet är djupt ifrågasatt hos de egna befolkningarna är\r\nfarliga i sin oberäknelighet gentemot både omvärlden och den egna\r\nbefolkningen.\r\nUtskottet kan konstatera att rasismen mot romerna i Europa är utbredd.\r\nEU har bidragit med avsevärda belopp till de länder där romerna har\r\ndet svårast. EU har också ett egenintresse av att romernas situation\r\nförbättras i hemländerna för att de inte skall hamna i en flyktingsituation.\r\nI de flesta EU-länder och kandidatländer finns i dag strategier på\r\nnationell nivå för hur förbättringar skall åstadkommas för romerna, men\r\nsatsningarna har svårt att nå ut lokalt. EU ställer även krav på romerna\r\nsjälva genom att gruppen bl.a. måste överge vissa traditioner som kränker\r\nde mänskliga rättigheterna.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U225\r\n(fp) yrkandena 22-24 samt 2004/05:Sf322 (v) yrkande 4 kan avstyrkas.\r\nEU:s utvecklingssamarbete\r\nSkrivelsen\r\nEU:s utvecklingssamarbete är en viktig del av Sveriges utvecklingssamarbete.\r\nSammantaget står EU för mer än hälften av världens utvecklingssamarbete,\r\nvilket motsvarar ca 30 miljarder euro per år till över 160 länder. Av\r\ndessa medel hanterar kommissionen ca 6 miljarder euro per år. EU:s mål\r\noch instrument för förbindelser med tredjeländer omfattar en mängd\r\npolitikområden. I skrivelsen understryks att Sverige aktivt bör arbeta\r\nför att öka samstämmigheten i EU:s politik i relation till utvecklingsländer\r\noch för att utvecklingsaspekter beaktas inom alla EU:s politikområden.\r\nSverige bör även verka för att kvaliteten och effektiviteten i unionens\r\nutvecklingssamarbete stärks, att samordning och samverkan i fält förbättras\r\nsamt att EU-budgeten effektiviseras.\r\nBland de frågor som under året varit särskilt prioriterade märks\r\nuppföljningen av Monterreykonferensen. Kommissionen presenterade i mars\r\nett meddelande om hur EU:s medlemsstater uppfyllt de åtaganden som antogs\r\nav Europeiska rådet inför världskonferensen om utvecklingsfinansiering\r\ni Monterrey. Sverige har varit drivande i den principiella frågan att\r\nEU:s utvecklingssamarbete måste anpassas bättre till samarbetsländernas\r\negna strategier, prioriteringar och system. Sverige driver på för att\r\nEU:s totala bistånd skall höjas så att FN:s mål om 0,7 % uppnås av fler\r\nländer inom EU.\r\nUnder året behandlade Europeiska rådet vid ett flertal tillfällen frågan\r\nom samstämmighet inom utvecklingssamarbetet och mellan olika politikområden.\r\nEn expertgrupp har tillsatts i syfte att presentera rekommendationer\r\nför att uppnå ökad harmonisering och samordning av EU:s bistånd.\r\nRådet har betonat vikten av ett kraftfullt och väl samordnat EU-bidrag\r\ni form av en gemensam rapport till FN:s toppmöte i september 2005 om\r\növersynen av millennieutvecklingsmålen och Millenniedeklarationen. Vidare\r\nunderstryks att EU måste visa politiskt ledarskap inför toppmötet och\r\natt den gemensamma rapporten bör innehålla konkreta och ambitiösa förslag\r\ntill insatser för att uppnå millennieutvecklingsmålen till 2015. Rådet\r\nhar antagit slutsatser om en koherent politik för bekämpande av\r\nfattigdomsrelaterade sjukdomar (hiv/aids, malaria och tbc) samt om uppföljning\r\nav åtagandena från den internationella konferensen om befolkning och\r\nutveckling i Kairo 1994, med fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och\r\nrättigheter (SRHR). Rådet har vidare betonat vikten av att ytterligare\r\nmedel tillförs dessa områden, deras centrala roll för att uppnå\r\nmillennieutvecklingsmålen samt kopplingen mellan SRHR och hiv/aids.\r\nUnder året har diskussioner förts om effektiviteten i EG-biståndet samt\r\nläget i det pågående reformarbetet. I skrivelsen framhålls att framsteg\r\nkan konstateras på flera områden, bl.a. har en allt större del av\r\nansvaret för förvaltningen av biståndet delegerats ut i fält, medlemsstaterna\r\nhar i allt högre grad involverats i kommissionens programläggning och\r\ninförandet av nya programmeringsinstrument som landstrategier och\r\nårsrapporter har bidragit till ökad samordning och samstämmighet.\r\nEn annan viktig del av reformansträngningarna avser EU:s budgetprocess.\r\nI kommissionens förslag till det nya finansiella perspektivet 2007-2013\r\nbetonas bl.a. behovet av ökad samstämmighet mellan geografiska, tematiska\r\noch horisontella områden i EG-biståndet.\r\nCotonouavtalet är ett partnerskapsavtal mellan gemenskapen och dess\r\nmedlemsstater å ena sidan och 77 länder i Afrika, Västindien och Stilla\r\nhavet å den andra sidan (de s.k. AVS-länderna). Avtalet har varit föremål\r\nför en översyn under 2004. Nya element i avtalet är bl.a referenser\r\ntill Internationella brottmålsdomstolen och kampen mot terrorism.\r\nUtestående frågor är bl.a. införlivandet av en ny klausul om\r\nmassförstörelsevapen\r\ni avtalet, AVS-ländernas önskan om större delaktighet vid beslut om\r\nsanktioner samt AVS-ländernas önskan att få klarhet i biståndsvolymen\r\nför kommande samarbetsperiod.\r\nMotionerna\r\nFolkpartiet menar i motion 2004/05:U226 yrkande 18 att demokrati skall\r\nvara det övergripande målet för EU:s utvecklings- och biståndspolitik.\r\nSom en naturlig följd av ett mer demokratiorienterat utvecklingssamarbete\r\nbör EU också, menar motionärerna, aktivt stödja demokratirörelser i\r\ndiktaturregimer, i kampen för demokratisk utveckling och mänskliga\r\nrättigheter. Motionärerna menar vidare att EU bör ställa tydliga krav på\r\ndemokrati i de länder som får bistånd från EU.\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U251 (mp) anför motionärerna att\r\nliberaliseringen av EU:s handel med Medelhavsländerna måste ske långsamt\r\noch i flera steg. Medelhavsländerna måste ges möjligheter att skydda\r\nsina industrier under en övergångsperiod och ges ordentligt stöd för\r\nomställning. Länderna måste också få skydda sina jordbrukssektorer under\r\nen övergångsperiod efter att EU avvecklat sina subventioner av jordbruket.\r\n\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U254 (mp) yrkande 6 anser motionären\r\natt Sverige genom EU bör driva att krav på tullsänkningar för u-länder\r\ninte blir större än att de fortsatt kan skydda sina växande industrier.\r\n\r\nI kommittémotion 2004/05:U256 (v) yrkande 9 menar motionärerna att\r\nSverige inom EU bör verka för att svenska och europeiska företag engagerar\r\nsig i utvinnandet av Bolivias naturtillgångar på ett sådant sätt att\r\ndet kommer det bolivianska folket till del. I yrkande 10 framhålls att\r\nSverige skall verka för att svenska och europeiska företag stimuleras\r\natt engagera sig i det bolivianska jordbrukets och infrastrukturens\r\nutveckling.\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U261 (mp) yrkande 2 anser motionärerna\r\natt Sverige genom ministerrådet bör initiera ett reformarbete för att\r\nadministrativt effektivisera EU-biståndet.\r\nKristdemokraterna menar i kommittémotion 2004/05:U302 yrkande 5 att\r\nSverige inom EU bör verka för att tullarna mot världens 49 fattigaste\r\nländer tas bort snabbare.\r\nI kommittémotion 2004/05:U311 (kd) yrkande 13 ansförs att Sverige bör\r\nverka för att Sveriges goda erfarenheter av miljöhänsyn inom biståndspolitiken\r\ninkluderas i EU-biståndet och att större hänsyn tas till miljöaspekter\r\ni samtliga biståndsprojekt. I yrkande 17 framhålls att Sverige bör verka\r\nför en global integrering av EU:s strategi för hållbar utveckling och\r\nklimathandlingsprogrammet, med betoning på en förankring i den fattiga\r\nvärlden.\r\nI motion 2004/05:U313 (kd) yrkande 1 anför Kristdemokraterna att regeringen\r\ninom EU skall arbeta för att eliminera handelshinder för u-ländernas\r\nexport.\r\nI kommittémotion 2004/05:U331 (kd) yrkande 8 krävs att Sverige verkar\r\nför införandet av ett system med konsekvensbeskrivningar inför alla\r\npolitiska beslut, och för ett regelverk som styr svenska myndigheter om\r\npåverkan på utvecklingsländerna utifrån rättighets- och fattigdomsperspektivet\r\nsamt om att ett sådant system även bör inrättas på EU-nivå. I yrkande\r\n12 framhålls att Sverige skall verka för en mer sammanhållen utvecklings-,\r\nhandels- och utrikespolitik inom EU och arbeta för att integrera\r\nrättvisefrågorna inom alla EU:s politikområden.\r\nI motion 2004/05:U342 (mp) yrkande 1 anför motionärerna att Sverige i\r\nde pågående förhandlingarna om \"EU Policy Guidelines land reform\" skall\r\nkräva en bättre analys av orsakerna till hunger på landsbygden. I yrkande\r\n2 menar motionärerna att ursprungsbefolkningars och minoriteters mänskliga\r\nrättigheter särskilt bör uppmärksammas och respekteras när det gäller\r\nmarkpolitik och jordreformer inom EU:s utvecklingsbistånd. Vidare\r\nframhålls i yrkande 3 att jordreformer som syftar till att bekämpa hunger\r\noch fattigdom, förbättra jämställdhet mellan kvinnor och män och säkra\r\nekologisk uthållighet bör prioriteras i EU:s utvecklingsbistånd. I\r\nyrkande 4 anförs att de nya riktlinjerna för markanvändning och jordreformer\r\ninom u-landsbiståndet skall innehålla en oberoende kontrollinstans och\r\nen klagomöjlighet för att utvecklingsländerna skall kunna ställa EU\r\ntill svars. I yrkande 5 krävs att riksdagens synpunkter inhämtas innan\r\nförhandlingarna avslutas om de gemensamma riktlinjerna för EU-staternas\r\npolitik om arbetet med markanvändning och jordreformer inom biståndet.\r\n\r\nI partimotion 2003/04:U348 (kd) yrkande 29 menar Kristdemokraterna att\r\nsamordningen och komplementariteten mellan EU-medlemsstaternas bistånd\r\nbör stärkas.\r\nI partimotion 2004/05:K431 (fp) yrkande 7 menar motionärerna att demokrati\r\nskall vara det övergripande målet för EU:s utvecklings- och biståndspolitik.\r\n\r\nMotionärerna bakom den enskilda motionen 2004/05:Fi230 (mp) yrkande 3\r\nanser att EU:s globala politik bör påverkas i samma riktning som den\r\nnya svenska sammanhållna politiken för global utveckling.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet menar att Europeiska unionen har möjlighet att vara en viktig\r\naktör för en rättvis och hållbar utveckling i världen. Sammantaget står\r\nEU och dess medlemsstater för mer än hälften av världens utvecklingssamarbete,\r\nvilket motsvarar ca 30 miljarder euro per år till över 160 länder. Av\r\ndessa medel hanterar kommissionen ca 6 miljarder euro per år. Det är\r\nenligt utskottets mening betydelsefullt att EU utnyttjar denna potential\r\noch möjlighet. Reformeringen av EU:s bistånd pågår, och en fortsatt\r\neffektivisering behövs samt en tydligare inriktning på fattigdomsbekämpning.\r\nUtskottet menar även att en fortsatt decentralisering är nödvändig\r\nliksom utvecklingen av gemensamma landstrategier, harmoniserade procedurer\r\noch administrativa och budgetära reformer för att underlätta samarbetsländernas\r\nmöjligheter att på bästa sätt ta till vara biståndet.\r\nUtskottet konstaterar att människohandel i dag förekommer över hela\r\nvärlden och berör såväl fattiga länder som rika. Detta gäller inte bara\r\nhandel för sexuella ändamål utan även andra former av exploatering. Den\r\neuropeiska säkerhetsorganisationen OSSE har antagit en handlingsplan\r\nmot människohandel, och Sverige har aktivt verkat för planens tillkomst\r\noch beslutet om inrättandet av en särskild representant för att bekämpa\r\nsådan handel. I Europarådet är Sverige engagerat i utarbetandet av en\r\neuropeisk konvention mot människohandel. Utskottet understryker vikten\r\nav att de organisationer som har ansvar för frågor om trafficking och\r\nprostitution skall arbeta för att utforma internationella uppförandekoder.\r\nUtskottet menar att satsningar på flickors utbildning och hälsa är en\r\nav de viktigaste investeringar ett samhälle kan göra. När kvinnor och\r\nmän har möjlighet att delta på lika villkor blir utvecklingen starkare,\r\noch därför bör utvecklingssamarbetet inriktas på insatser som skapar\r\nfler arbetstillfällen för kvinnor bl.a. i syfte att motverka människohandel.\r\n\r\nUtskottet konstaterar att nationell politik i ökande utsträckning handlar\r\nom gränsöverskridande frågor och att nationella beslut i växande omfattning\r\nhar internationella effekter. Utskottet menar att utvecklingen ställer\r\nkrav på ökad samstämmighet i den politik som förs på nationell, regional\r\noch global nivå. Det EU säger och gör i ett sammanhang måste stämma med\r\neuropeiskt agerande i ett annat. Den internationella diskussionen om\r\nsamstämmighet måste drivas vidare, och syftet måste vara att föra en\r\neffektiv och trovärdig samlad politik. Sverige bör därför inom EU aktivt\r\narbeta för att samstämmigheten också i EU:s politik i relation till\r\nutvecklingsländerna förbättras och att utvecklingsaspekterna beaktas\r\ninom EU:s samtliga politikområden.\r\nEtt internationellt arbete pågår med att ta fram ett index för graden\r\nav samstämmighet i den politik som förs av olika OECD-länder på\r\nutvecklingsområdet (OECD - Organisationen för ekonomiskt samarbete och\r\nutveckling). Det finns flera tekniska och metodologiska utmaningar. En\r\nmöjlighet finns att ett instrument så småningom kan tas fram, liknande\r\nFN:s \"Human Development Index\" och det korruptionsindex (Corruption\r\nPerception Index) som utvecklats av organisationen Transparency\r\nInternational.\r\nUtskottet kan konstatera att under 2004 bestämde sig ett antal länder\r\nur G 77 (gruppering av 133 utvecklingsländer) att inleda nya GSTP-förhandlingar\r\n(Global system of trade preferences) inom vilka u-länder förhandlar om\r\ntullsänkningar med varandra. Syftet med GSTP är att främja och upprätthålla\r\nhandeln mellan u-länderna och att bidra till ekonomisk utveckling.\r\nHittills har GSTP endast haft en begränsad betydelse, då endast ett mindre\r\nantal länder deltagit och produkter som omfattats av tullsänkningar\r\nvarit blygsamt. I de nya förhandlingarna är ambitionen att täcka både\r\nfler länder och fler produkter. Flera i-länder har länge inom WTO krävt\r\natt även de mer utvecklade u-länderna skall ta ett ansvar för de allra\r\nfattigaste genom att erbjuda dem reellt marknadstillträde. De nya\r\nförhandlingarna inom GSTP kan därför ses som ett steg i rätt riktning för\r\natt svara mot dessa krav.\r\nI dag sker nära hälften av u-ländernas handel med andra u-länder. Handeln\r\nmellan u-länder försvåras dock av relativt höga tullar. Utskottet anser\r\ndet angeläget att också handelshindren mellan utvecklingsländerna\r\nuppmärksammas och att ansträngningar görs för att få utvecklingsländerna\r\natt öka handelsutbytet sinsemellan. Att t.ex. sänka tullarna för den\r\nviktiga syd-handeln kan avsevärt underlätta utbytet och generera vinster\r\nför u-länderna.\r\nUtskottet menar att utvecklingsländerna bör ges möjlighet att gradvis\r\nöppna sina marknader samtidigt som handelshinder bör elimineras i\r\nsnabbare takt vad gäller u-ländernas export till i-landsmarknaderna. Det\r\nfinns utrymme att föra en generös politik om tidsgränser för u-ländernas\r\nimplementering av avtal och övergångsregler.\r\nUtskottet menar vidare att en fri och öppen handel med överenskomna\r\nspelregler är ett kraftfullt instrument för att åstadkomma utveckling\r\noch sprida ekonomiska framsteg. Enligt utskottets mening medför\r\nnedmontering av handelshinder möjligheter till ökad handel mellan i-länderna\r\noch u-länderna, men även mellan u-länderna själva. Sverige driver en\r\nlångtgående frihandelsvänlig linje inom EU med syfte att eliminera\r\nhandelshinder för u-ländernas export till i-länder\r\nI många utvecklingsländer har exportindustrin en konkurrensfördel på\r\ngrund av liten satsning på arbets- och produktionsmiljö, vilket leder\r\ntill att de kan hålla nere sina kostnader. Produktion av läder- och\r\ntextilvaror förorsakar exempelvis stora miljöproblem. Även den konventionella\r\nodlingen av exportprodukter såsom kaffe, te och bananer är starkt\r\nmiljöpåverkande. Stora mängder bekämpningsmedel används, i många fall\r\nsådana som är förbjudna i i-länderna. Denna typ av odling utarmar och\r\nförgiftar jorden. På grund av ensidigheten hotas även den biologiska\r\nmångfalden.\r\nEnligt såväl klimatkonventionen som Kyotoprotokollet skall industriländerna\r\ni sitt arbete för att uppnå sina utsläppsmål ta hänsyn till eventuella\r\nskadeverkningar i utvecklingsländerna. Utskottet anser att det är\r\nangeläget att industriländerna verkligen uppfyller sina skyldigheter\r\ngentemot utvecklingsländerna, så som de kommer till uttryck i\r\nklimatkonventionen,\r\nbl.a. i fråga om stöd till kapacitetsuppbyggnad, tekniköverföring samt\r\nanpassning till och minskad påverkan på klimatet. Speciell uppmärksamhet\r\nbör riktas mot sådana länder som är särskilt sårbara. En uthållig och\r\nförbättrad användning av naturresurser är både en miljöfråga och en\r\nfattigdomsfråga. Uthållig markanvändning medför inte bara ökad produktion\r\noch därmed ökad tillväxt utan också minskad erosion, minskade risker\r\nför översvämningar och torkkatastrofer, förbättrad vattenkvalitet och\r\nminskad avskogning, inklusive förbättringar för bevarande av viktiga\r\nnaturområden.\r\nKonsumenter i industriländerna har blivit mer och mer medvetna om\r\nmiljöproblem. Medvetenheten om miljöproblemen är dock ofta dålig hos både\r\nproducenter och konsumenter i utvecklingsländerna. Svagt efterföljande\r\nav miljölagstiftning eller svaga miljölagar, brist på kapital och\r\ntekniskt kunnande är andra hinder för utvecklingsländernas övergång till\r\nmiljöanpassad produktion.\r\nUtskottet kan konstatera att åtskilliga länder i Latinamerika brottas\r\nmed stora ekonomiska och sociala problem. I flera länder kvarstår\r\nutmaningar för att uppnå en mer förankrad demokrati. Under 2003 drabbades\r\nbl.a. Bolivia av omfattande oroligheter och våld. Sveriges bistånd till\r\nLatinamerika ger fortsatt prioritet åt det reformarbete som påbörjats\r\nför att minska fattigdomen i Bolivia. Sverige och EU stöder även insatser\r\nsom syftar till att förstärka, modernisera och utveckla näringslivet i\r\nBolivia.\r\nDet finns enligt utskottets mening behov av en bättre samordning av\r\nEU:s externa relationer, något som redan framförts från svensk sida i\r\nolika sammanhang. Det gäller samordning såväl mellan olika områden, t.\r\nex. mellan biståndspolitiken och handelspolitiken, som mellan rådet och\r\nkommissionen. Utskottet konstaterar att svenska företrädare har tagit\r\nupp frågor om samordning.\r\nUtskottet menar att den europeiska utvecklingsfonden bör inlemmas i\r\nEU-budgeten och att arbetet med budgeten bör effektiviseras och öppenheten\r\nvärnas samt att samarbetet med enskilda länder och regioner bör präglas\r\nav den syn på utveckling, mångfald och samstämmighet som kännetecknar\r\nCotonouavtalet.\r\nUtskottet vill i sammanhanget framhålla att det är av vikt att unionen\r\nökar sitt engagemang i förhållande till de blivande grannländerna. När\r\ndet gäller Medelhavsområdet finns redan lämpliga instrument i form av\r\nMedelhavssamarbete, Barcelonaprocessen och Medabiståndet. Det saknas\r\ndock motsvarande instrument i förhållande till de nya grannländerna i\r\nöster: Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Utskottet anser att den\r\nnordliga dimensionen inom EU bör vidareutvecklas för att ytterligare\r\nfrämja bättre kontakter mellan Ryssland och EU.\r\nAvslutningsvis vill utskottet understryka att EU:s insatser för områdena\r\ndemokrati och mänskliga rättigheter är mycket angelägna. Svenska\r\nmålsättningar inom ramen för den nya politiken för global utveckling måsta\r\navsätta resultat även i EU:s arbete om en samstämd politik i\r\nutvecklingssamarbetet.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2003/04:U348\r\n(kd) yrkande 29, 2004/05:U226 (fp) yrkande 18, 2004/05:U251 (mp),\r\n2004/05:U254 (mp) yrkande 6, 2004/05:U256 (v) yrkandena 9-10, 2004/05:U261\r\n(mp) yrkande 2, 2004/05:U302 (kd) yrkande 5, 2004/05:U311 (kd) yrkandena\r\n13 och 17, 2004/05:U313 (kd) yrkande 1, 2004/05:U331 (kd) yrkandena 8\r\noch 12, 2004/05:U342 (mp) yrkandena 1-5, 2004/05:K431 (fp) yrkande 7\r\nsamt 2004/05:Fi230 (mp) yrkande 3 kan avstyrkas.\r\nEU:s bilaterala och regionala förbindelser\r\nSkrivelsen\r\nEU:s politik för den nordliga dimensionen samt EU:s deltagande i regionalt\r\nsamarbete i norra Europa\r\nDen andra handlingsplanen för unionens politik för den nordliga dimensionen\r\n(ND), antagen av Europeiska rådet den 16-17 oktober 2003, är giltig\r\n2004-2006. Handlingsplanen, som har ett brett tvärpolitiskt anslag,\r\nmotsvarar, enligt skrivelsen, högt ställda svenska krav.\r\nFlera av de regionala samarbetsorganisationerna i norra Europa -\r\nÖstersjöstaternas råd, Barentsrådet, Arktiska rådet samt Nordiska ministerrådet\r\n- har givits ett utökat ansvar för genomförandet av handlingsplanen.\r\nEU-kommissionens ledande roll bekräftas, och EU:s medlemsstaters och\r\npartnerländernas (Ryssland, Norge och Island) gemensamma ansvar för\r\ngenomförandet klargörs.\r\nRyssland tog under året fram en strategisk plan för framtida\r\nkärnsäkerhetsinsatser inom ramen för NDEP (Northern Dimension Environmental\r\nPartnership, ND miljöpartnerskap). Den första fasen av denna plan\r\npresenterades, och ett antal projekt på Kolahalvön identifierades för\r\nframtida NDEP-finansiering. Inom NDEP:s miljöfönster har sammanlagt\r\nåtta projekt finansierats. Genomförandet av flera av dessa fortsatte.\r\nBehovet\r\nav medelstilldelning till miljöåtgärder diskuteras för närvarande. Ett\r\nintensivt arbete bedrevs under svenskt ordförandeskap för att inleda\r\narbetet inom det ND Partnerskap för hälsa och socialt välbefinnande som\r\ntillskapades i oktober 2003. Arbetet kröntes med ett framgångsrikt\r\nministermöte i Tallinn den 14 december. Sverige kvarstår som ordförande\r\nfram till hösten 2005.\r\nDen 23 oktober hölls i enlighet med den andra handlingsplanen ett första\r\nmöte på högre tjänstemannanivå. Mötet, som hade att utvärdera genomförandet\r\nav den andra handlingsplanen och identifiera områden aktuella för\r\nytterligare stödjande insatser, diskuterade framsteg och kommande utmaningar\r\nför unionens ND-politik. Storbritannien meddelade att landet under sitt\r\nkommande ordförandeskap preliminärt avser att inbjuda till ett fjärde\r\nND-utrikesministermöte.\r\nEU:s engagemang för regionalt samarbete i Östersjöområdet kommer också\r\ntill uttryck genom kommissionens medlemskap och deltagande i Östersjöstaternas\r\nråd (CBSS). Vid CBSS och Barentsrådets utrikesministermöten samt vid\r\nÖstersjötoppmöten på regeringschefsnivå deltar både EU-ordförandeskapet\r\noch EU-kommissionen. Så var även fallet vid årets Östersjötoppmöte den\r\n21 juni i estniska Laulasmaa.\r\nInför Östersjötoppmötet informerades utrikesutskottet vid en särskild\r\nföredragning den 15 juni om CBSS, aktuella Östersjöfrågor samt nordliga\r\ndimensionen. Regeringens syn på vikten och värdet av fortsatt samarbete\r\ninom CBSS också efter den senaste EU-utvidgningen den 1 maj 2004\r\nredovisades. Unionens utvidgning har resulterat i att ND-processen blivit\r\nett allt viktigare instrument i EU:s politik visavi Ryska federationen,\r\nom än med ett regionalt perspektiv. Barentsrådet och Barents regionråd\r\nhar vid ett flertal tillfällen framfört önskemål om att samtliga ryska\r\nBarentslän, inklusive Nenets och Komi, bör inkluderas i EU:s olika\r\ninstrument för gränsöverskridande samarbete i Europas nordområden.\r\nEU:s myndighet för miljöfrågor, European Environmental Agency, sammanställde\r\nen rapport om miljötillståndet i Arktis, inklusive klimatförändringarna.\r\nI rapporten betonades medlemsstaternas ansvar för de ökade föroreningshalter\r\nm.m. som uppmätts i Arktis. Rapporten noterades av Arktiska rådet, men\r\nnågot agerande hade vid årets slut ännu inte initierats av EU-kommissionen.\r\nFrån Arktiska rådets sida har förslag lämnats till kommissionen om ett\r\nantal samarbetsområden avseende forskning och miljöövervakning.\r\nMotionerna\r\nKristdemokraterna anför i kommittémotion 2004/05:U312 yrkande 2 att det\r\när angeläget att hävda en \"nordisk identitet\" inom EU. Men \"den nordliga\r\ndimensionen\" handlar också om att få med nordvästra Ryssland i det\r\neuropeiska samarbetet. Det samarbete som Nordiska rådet utvecklar med\r\nnordvästra Ryssland kan bli en katalysator i utvecklingen av den nordliga\r\ndimensionen.\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U237 (s) anför motionären att det i\r\nlängden kan bli svårt att upprätthålla intresset för den nordliga\r\ndimensionen utan pådrivande med administrativa resurser och särskilt\r\nöronmärkt finansiering. Sverige måste därför, anser motionären, driva\r\nfrågan om en egen budget för den nordliga dimensionen i EU:s budgetarbete.\r\n\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U309 (fp) yrkande 1 anför motionären\r\natt det täta nordisk-baltiska samarbetet i alltfler avseenden kommer\r\natt ske inom ramen för EU, även om Island och Norge fortsatt inte är\r\nmedlemmar. Tillsammans med arbetet inom ramen för EU:s nordliga dimension\r\nvisar det på vikten av att förutsättningslöst pröva hur det nordiska\r\nsamarbetet bäst främjas inom ramen för ett alltmer utvidgat europeiskt\r\nsamarbete. I det sammanhanget är det viktigt att se och utveckla\r\nförutsättningarna för att Västnordens roll i det nordiska samarbetet kan\r\nförstärkas inom ramen för samarbetet i Europa. I yrkande 2 anför motionären\r\natt en stabilare politisk, social och ekonomisk utveckling i Kaliningrad\r\när både mål och förutsättning för en starkare integration i den utveckling\r\nsom sker i Östersjöområdet.\r\nI kommittémotion 2004/05:U312 (kd) yrkande 5 anser Kristdemokraterna\r\nlikaledes att Kaliningrads politiska, sociala och ekonomiska utveckling\r\när viktig för att en starkare integration i Östersjöområdet skall kunna\r\nkomma till stånd. Vikten av nordiska insatser för att stödja civil\r\nverksamhet i Kaliningrad kan inte nog kan understrykas, och de behövs\r\nför att fylla utrymmet efter den tidigare massiva militära närvaron i\r\nKaliningrad. I yrkande 7 framhålls att stärkandet och medvetandegörandet\r\nav en nordisk region har en stor betydelse för samhörigheten inom vår\r\ndel av EU. Kristdemokraterna menar vidare i yrkande 3 att det är angeläget\r\natt öka våra möjligheter att hävda våra nordiska intressen i det utvidgade\r\nEU. Motionärerna anser att snarare än att bilda ett \"nordiskt block\"\r\nbör vi söka bundsförvanter bland andra EU-länder som har liknande\r\nvärderingar i olika konkreta frågor. I yrkande 4 framhålls att det är\r\nangeläget för övriga nordiska länder att underlätta för Norge och Island\r\natt bli intagna i EU-gemenskapen.\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U211 (kd) anförs att Sverige i det\r\nnordiska samarbetet skall verka för att Åland tillförsäkras en egen\r\nföreträdare i EU-parlamentet.\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U309 (fp) yrkande 5 anser motionären\r\natt Sverige snarast måste ta sitt ansvar för den ekonomiska delen av\r\ndet arktiska universitetet, på samma sätt som t.ex. Norge och Finland\r\n- detta framför allt eftersom Sverige i det arktiska parlamentarikerrådet\r\nhar lanserat programmet IT in the Arctic. I yrkande 6 anför motionären\r\natt det arktiska samarbetet har fått en naturlig plats inom ramen för\r\nEU:s s.k. arktiska fönster. Det gör att även dessa frågor i ökad\r\nutsträckning kan komma att få en större betydelse inom ett alltmer utvidgat\r\neuropeiskt samarbete. Det är viktigt, menar motionären, att EU:s arktiska\r\nfönster står öppet också för de delar av det arktiska samarbetet som\r\ninte ligger inom EU:s geografiska gränser.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar inledningsvis att EU:s politik för den nordliga\r\ndimensionen omfattar det geografiska området från Island i väst t.o.m.\r\nnordvästra Ryssland i öst, från Barents och Kara hav i norr till\r\nÖstersjöns södra kust i syd. Politiken omfattar EU:s medlemsstater samt\r\ntre partnerländer, Island, Norge och Ryska federationen. Dess syfte är\r\natt genom politisk dialog och konkret samarbete stärka stabiliteten och\r\nvälfärden inom EU och dess nordliga närområden.\r\nDen första handlingsplanen för EU:s politik för den nordliga dimensionen\r\nantogs i juni 2000 av Europeiska rådet. Hösten 2003 antog EU:s\r\nutrikesministrar en andra handlingsplan (för perioden 2004-2006), vilken\r\nomfattar områden som ekonomi, utbildning, miljö och kampen mot organiserad\r\nbrottslighet.\r\nDen nordliga dimensionen har ingen egen organisation eller budget. För\r\ngenomförandet och finansieringen av konkreta projekt inom ramarna för\r\nden nordliga dimensionen svarar i stället olika instanser såsom Europeiska\r\nkommissionen, EU:s olika finansiella instrument (bl.a. Tacis, Interreg\r\noch Phare), EU:s medlemsländer, ND-partnerländerna, de regionala råden\r\n(Östersjöstaternas råd, Barents euroarktiska råd, Arktiska rådet,\r\nNordiska ministerrådet), internationella finansiella institut (EBRD, EIB,\r\nNIB), de lokala myndigheterna, medborgarorganisationerna och företagen.\r\n\r\nUtskottet noterar att de fyra regionala organisationer som har sitt\r\n\"verksamhetsområde\" i Östersjöområdet, dvs. Östersjöstaternas råd,\r\nBarentsrådet, Arktiska rådet och Nordiska ministerrådet, har givits ett\r\nutökat ansvar för genomförandet av handlingsplanen. Ryssland är medlem\r\ni de förstnämnda tre organisationerna och involveras härigenom aktivt\r\ni arbetet.\r\nUtskottet noterar att EU:s utvidgning 2004 har ökat den nordliga\r\ndimensionens betydelse, också som ett av flera instrument i unionens\r\nRysslandspolitik.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att merparten av det framtida\r\nsamarbetet inom ramen för ND kommer att inriktas på nordvästra Ryssland.\r\nDimensionens nuvarande andra handlingsplan bör således, anser utskottet,\r\nföljas av ett politisk-strategiskt ramdokument mellan EU och Ryssland\r\nvari den fortsatta ND-politikens uppgifter, mål och prioriteringar\r\nformuleras.\r\nUtskottet anser, liksom regeringen, att den nordliga dimensionen skall\r\nses i samband med EU:s övriga mera omfattande försök att främja\r\nrelationerna med Ryssland. Samarbetet inom ND skulle således bl.a. tjäna\r\ntill att genomföra och kanalisera nödvändiga, mellan unionen och Ryssland\r\növerenskomna, ansträngningar i detta lands nordvästra delar, inklusive\r\nKaliningrad.\r\nUtskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av nordliga\r\ndimensionen-projekt, t.ex. avseende hantering av kärnavfall på Kolahalvön\r\noch arbetet för att höja kärnsäkerheten i Ryssland. Det sammansatta\r\nutrikes- och försvarsutskottet har konstaterat att spridningen av\r\nmassförstörelsevapen (kärnvapen, kemiska och biologiska vapen) utgör ett\r\nav de största hoten mot internationell fred och säkerhet (bet. 2004/05:UFöU2\r\nSveriges säkerhetspolitik).\r\nUtskottet anser att finansiering av samarbetsprojekt inom den nordliga\r\ndimensionens ram också efter 2006 års utgång bör komma från unionens\r\nolika instrument, dvs. i huvudsak från grannskapsinstrumentet ENPI\r\n(European Neighbourhood and Partnership Instrument) med tillägg av\r\nbilateral och multilateral finansiering.\r\nNordiskt samarbete och samsyn beträffande genomförandet av den nordliga\r\ndimensionen är enligt utskottets mening viktigt. Det bidrar till att\r\nstärka och medvetandegöra en nordisk region och identitet samt underlättar\r\nför Norge och Island att vara delaktiga i EU-gemenskapens samarbetsmönster\r\noch kontaktytor. Utskottet vill dock i sammanhanget understryka vikten\r\nav att också de övriga medlemsländerna i EU fortsatt känner ansvar för\r\nutvecklandet av de politiska, ekonomiska, sociala och kulturella\r\nrelationerna med partnerländerna inom EU:s nordliga dimension.\r\nUtskottet konstaterar att det samarbete som utvecklats inom ramen för\r\nUniversity of the Arctic mellan universitet och högskolor runt polcirkeln\r\nbl.a. omfattar Luleå tekniska universitet, Umeå universitet och\r\nMitthögskolan. Utskottet noterar att regeringen stöder samarbetet inom\r\nUniversity of the Arctic genom ett bidrag till delprogrammet North-2-North\r\nför att främja studentmobilitet mellan de deltagande lärosätena. Svenska\r\ninstitutet är nationell kontaktpunkt för programmet i Sverige.\r\nVidare noterar utskottet att Luleå tekniska universitet, i sitt\r\nbudgetunderlag för år 2005, har äskat medel för sitt deltagande i University\r\nof the Arctic. Denna begäran är för närvarande under behandling inom\r\nramen för arbetet med nästa budgetproposition.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05U:211\r\n(kd), 2004/05:U237 (s), 2004/05:U309 (fp) yrkandena 1, 2, 5 och 6  samt\r\n2004/05:U312 (kd) yrkandena 2-5 och 7 kan avstyrkas.\r\nSkrivelsen\r\nEuropeiska grannskapspolitiken (European Neighbourhood Policy, ENP)\r\nKommissionen presenterade i maj 2004 ett meddelande med en övergripande\r\nstrategi för den europeiska grannskapspolitiken, och utifrån denna antog\r\nrådet slutsatser i juni. De övergripande målen är att samverka med\r\npartnerländerna i avsikt att stimulera politiska och ekonomiska\r\nreformprocesser, främja ekonomisk integrering och hållbar utveckling samt\r\natt ge politiskt stöd och bistånd.\r\nDen europeiska grannskapspolitiken omfattar länderna inom Barcelonaprocessen,\r\noch i december antog rådet handlingsplaner för Tunisien, Marocko,\r\nJordanien, Palestinska myndigheten samt Israel, utarbetade i partnerskap\r\noch syftandes till att uppnå målen med ENP.\r\nMotionerna\r\nI partimotion 2004/05:K431 (fp) yrkande 5 anför Folkpartiet att EU skall\r\nvara öppet för alla demokratiska länder som delar unionens mål, ligger\r\nhelt eller delvis i Europa och som uppfyller de grundläggande politiska\r\noch ekonomiska kriterier för medlemskap som EU har slagit fast.\r\nI partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 1 anförs att Sverige inom EU bör\r\nbidra till ökat fokus på Ryssland, Ukraina och Vitryssland samt en\r\nfortsatt hög närvaro på västra Balkan.\r\nI kommittémotion 2004/05:U267 (c) yrkande 3 anför motionärerna att frågor\r\nsom demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter, gränsöverskridande\r\nbrottslighet, jämställdhet och miljö bör prioriteras i EU:s samarbete\r\nmed Vitryssland, Ukraina och Moldavien.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar inledningsvis att den europeiska grannskapspolitiken\r\n(ENP) ytterst syftar till att förebygga uppkomsten av nya barriärer och\r\nskiljelinjer i Europa genom att göra unionens nya grannstater i såväl\r\nöster som söder delaktiga i de säkerhetsmässiga och ekonomiska fördelar\r\nsom unionens utvidgning 2004 medför.\r\nENP befinner sig alltjämt i ett formativt skede. I enlighet med\r\nkommissionens och Europeiska rådets önskan, uttryckt i kommissionens\r\nmeddelanden 104 (mars 2003), 393 (juli 2003) samt kommissionens strategidokument\r\n(\"Den europeiska grannskapspolitiken\", maj 2004), har EU i nära samråd\r\nmed de berörda staterna börjat utarbeta s.k. handlingsplaner, vilka\r\navser att reglera det framtida utbytet mellan dem och unionen i frågor\r\nsom rör bl.a. ländernas demokratiska utveckling, skyddet av mänskliga\r\nrättigheter, jämställdhet och miljö samt arbetet mot den gränsöverskridande\r\nbrottsligheten. Förhoppningen är att dessa ansträngningar fr.o.m. 2007\r\nskall mynna ut i ett nytt sammanhängande \"instrument\" för politiken -\r\n\"det europeiska grannskapsinstrumentet\" (ENPI).\r\nHittills har handlingsplaner utarbetats för Israel, Jordanien, Marocko,\r\nMoldavien, den Palestinska myndigheten, Tunisien och Ukraina (september\r\n2004). Vidare har kommissionen sammanställt s.k. landrapporter (utifrån\r\nvars rekommendationer handlingsplaner sedermera utarbetas) för länderna\r\nArmenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien och Libanon (mars 2005).\r\nSamarbetet över EU:s yttre gränser, såväl österut som söderut mot\r\nNordafrika, har tidigare reglerats (och regleras alltjämt) dels genom\r\npartnerskaps- och samarbetsavtalen (PSA) i östlig riktning och\r\nEuropa-Medelhavsavtalen (Barcelonaprocessen) i sydlig riktning, dels genom\r\nett antal olika instrument, t.ex. Interreg, Phare, Tacis, Cards och\r\nMeda. Dessa instrument, vars syfte är att främja gränsöverskridande\r\nprojekt i olika former, har sina egna respektive förordningar som anger\r\nvilka projekt som skall prioriteras och hur de skall genomföras. Med\r\nENP avser unionen att få till stånd en större enhetlighet av regelverken\r\nför dessa olika former för samverkan.\r\nUtskottet välkomnar EU:s strävan att genom ENP undvika alltför skarpa\r\npolitiska och ekonomiska skiljelinjer i Europa i kölvattnet av 2004 års\r\nutvidgning. Att det tämligen brokiga regelverk som hittills har reglerat\r\ndet gränsöverskridande samarbetet nu möjligtvis kan komma att bli\r\nenhetligare är också lovvärt.\r\nIcke desto mindre anser utskottet att det finns ett antal frågetecken\r\noch problem med den europeiska grannskapspolitiken som förtjänar att\r\ndiskuteras. Utskottet konstaterar att ENP föregicks av en politik - Det\r\nnya grannlandsinitiativet och Det utökade Europa, (Wider Europe) - som\r\nmer distinkt rörde unionens relationer med dess östliga grannstater,\r\nMoldavien, Ukraina och Vitryssland. Till skillnad från ENP, som alltså\r\nrör EU:s relationer till de nya grannarna i öster och staterna utmed\r\nMedelhavets södra och östra stränder, hade således Wider Europe-politiken\r\nett betydligt mer avgränsat fokus.\r\nDet är olyckligt, anser utskottet, att tyngdpunkten i unionens\r\ngrannskapspolitik, i dess nya tappning, tycks har förskjutits från grannstaterna\r\ninom f.d. Sovjetunionen till att anta en geografiskt sett bredare och\r\nmindre fokuserad inriktning. Det är av stor vikt, anser utskottet, att\r\nEU inte tappar sitt engagemang för den demokratiska utvecklingen i dessa\r\nländer.\r\nUtskottet anser vidare att det kan ifrågasättas huruvida så vitt skilda\r\nregioner, såväl i termer av socio-ekonomisk utveckling som historiskt\r\narv, som Nordafrika och Östeuropa verkligen bör inordnas i samma\r\nutrikespolitiska ENP-mall. De målsättningar för politiken som anges i\r\nstrategidokumentet av maj 2004 torde bli svåra att applicera på ett\r\nlikvärdigt sätt i förhållande till så pass skilda samhällen. Att behandla\r\nrelationerna till Algeriet inom samma ramverk som relationerna till\r\nexempelvis Ukraina eller Moldavien riskerar att uppfattas som att EU\r\nnedprioriterar utvecklingen i unionens östra närområde.\r\nUtskottet konstaterar att EU:s finansiella engagemang för staterna i\r\nMedelhavsregionen respektive staterna i det östra närområdet präglas av\r\nen obalans till Medelhavsregionens fördel. De biståndsmedel som hanteras\r\ninom ramarna för Barcelonaprocessen (5,35 miljarder euro för perioden\r\n2000-2006) är betydligt större än motsvarande medel för de östliga\r\ngrannstaterna. Det är angeläget att den nya grannskapspolitiken inte\r\nleder till en liknande obalans på det politiska området.\r\nUtskottet vill understryka vikten av att regeringen framgent inom EU\r\nförmår garantera ett genuint politiskt ekonomiskt engagemang från\r\nunionens sida för länderna i EU:s östra närområde.\r\nSåväl politiken för det utökade Europa, Wider Europe, som den nya\r\ngrannskapspolitiken har haft som uttalat mål att erbjuda ett alternativ\r\ntill medlemskap i unionen snarare än att utgöra en väg till anslutning.\r\nUtskottet anser, i kontrast till denna linje, att EU:s politik i\r\nförhållande till grannländerna Moldavien, Ukraina och Vitryssland bör\r\ninnehålla ett medlemskapsperspektiv. Enligt unionsfördragets artikel 49\r\nfår varje europeisk stat som respekterar de grundläggande principer som\r\nanges i fördragets artikel 6.1 ansöka om att bli medlem i unionen. Denna\r\nprincip bör gälla också för EU:s östliga grannstater.\r\nUtskottet anser vidare att EU, i sitt fortsatta arbete med dessa länder,\r\nbör arrangera regelbundna högnivåmöten på regional basis. Sådana möten\r\nhålls mellan EU och staterna i Medelhavsregionen inom ramarna för\r\nBarcelonaprocessen, och samma koncept bör vara tillämpbart också i östlig\r\nriktning. Härigenom möjliggörs multilaterala kontakter kring frågor\r\nvars lösning förutsätter internationellt samarbete på regional nivå,\r\nexempelvis gränsöverskridande brottslighet, sexslavhandel, smittspridning\r\netc. Dessa möten bör omfatta Moldavien, Ryssland och Ukraina, och på\r\nlängre sikt även Vitryssland.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:K431\r\n(fp) yrkande 5, 2004/05:U242 (m) yrkande 1 samt 2004/05:U267 (c) yrkande\r\n3 kan avstyrkas.\r\nSkrivelsen\r\nMoldavien\r\nUnder året låg EU:s fokus på Moldavien främst på två områden: dels\r\narbetet med den europeiska grannskapspolitiken, dels konflikten i\r\nTransnistrien, utbrytarrepubliken i östra Moldavien. I februari förnyade\r\nrådet de viseringssanktioner mot 17 nyckelpersoner i Transnistrien som\r\ninfördes i februari 2003.\r\nVid rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser i juni antogs\r\nslutsatser om Moldavien, där EU framhåller Moldavien som en betydelsefull\r\npartner och granne och betonar vikten av att Transnistrienkonflikten\r\nlöses. I juli blossade denna konflikt återigen upp efter uppmärksammade\r\nstängningar av skolor i Transnistrien. EU reagerade på detta genom att\r\nutöka viseringssanktionerna till att också omfatta dem som bar ansvaret\r\nför att skolorna stängts.\r\nEfter antagandet av rådsslutsatser om den europeiska grannskapspolitiken\r\ni juni utarbetades en handlingsplan, vilken antogs av rådet i december.\r\nDenna plan skall, på basis av det existerande partnerskaps- och\r\nsamarbetsavtalet, ligga till grund för samarbetet mellan EU och Moldavien\r\nunder de kommande tre åren.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att den demokratiska utvecklingen i Moldavien,\r\nsenast manifesterad i landets parlamentsval i mars 2005, uppvisar flera\r\npositiva tecken. Det styrande kommunistpartiet, under president Vladimir\r\nVoronins ledning, har blivit en uttalad anhängare av moldaviskt\r\nEU-medlemskap. Det är angeläget att landets spirande demokratiska utveckling\r\noch dess uttalade strävan efter närmare integration och samarbete med\r\nEuropeiska unionen inte lämnas därhän.\r\nLandet har brottats med stora ekonomiska problem alltsedan Sovjetunionens\r\nkollaps och det efterföljande inbördeskriget med de separatistiska\r\nstyrkorna i utbrytarrepubliken Transnistrien. Fattigdomen är utbredd.\r\nDetta har bl.a. fått till följd att kvinnor utnyttjas i gränsöverskridande\r\nbrottslighet kopplad till sexslavhandel. Spridningen av smittsamma\r\nsjukdomar såsom hiv/aids uppvisar oroande tendenser. Därtill skall\r\nunderstrykas att respekten för de mänskliga rättigheterna, den enskildes\r\nrättssäkerhet samt mediesituationen delvis alltjämt är otillfredsställande.\r\n\r\nUtskottet anser att EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) bidrar till\r\natt försvåra Moldaviens ekonomiska situation. Det är därför viktigt att\r\nSverige inom EU verkar för att unionens bistånd till landet intensifieras\r\noch effektiviseras.\r\nUtskottet anser vidare att det är mycket angeläget att snarast få till\r\nstånd en lösning på konflikten kring den separatistiska Transnistrienrepubliken\r\n- en konflikt som allvarligt har hämmat Moldaviens strävan till integration\r\nmed EU och som kan komma att verka destabiliserande på den säkerhetspolitiska\r\nsituationen i EU:s östra närområde. Utskottet välkomnar därför att EU\r\ni mars 2005 lät utnämna en särskild representant till landet vars\r\nuppgifter bl.a. omfattar att få till stånd en lösning på denna konflikt.\r\nEU, liksom OSSE, måste därutöver oförtrutet fortsätta sitt arbete med\r\natt förmå Ryssland att respektera de s.k. Istanbulåtagandena, som nåddes\r\nvid OSSE-toppmötet i Istanbul 1999, om tillbakadragande av trupp från\r\nTransnistrien.\r\nSkrivelsen\r\nRyssland\r\nEU:s och Rysslands strävan att utveckla ett strategiskt partnerskap\r\nframskred under 2004 med fortsatt hög ambitionsnivå. Bland annat\r\ngenomfördes två toppmöten, i Moskva den 21 maj och i Haag den 25 november,\r\noch samarbetsformerna sågs över. Båda parter har mycket att vinna,\r\nbåde politiskt och ekonomiskt, på fortsatt integration och samarbete.\r\nGrunden för samarbetet mellan EU och Ryssland utgörs av parnerskaps-\r\noch samarbetsavtalet. Den 22 oktober ratificerade duman avtalet att\r\näven gälla EU:s nya medlemsstater. Samma dag ratificerade duman även\r\nKyotoprotokollet, vilket varit en utestående fråga mellan EU och Ryssland\r\nunder lång tid.\r\nDet största framsteget under toppmötet i Moskva var att de bilaterala\r\nförhandlingarna mellan EU och Ryssland inför ett ryskt WTO-medlemskap\r\nkunde avslutas. Toppmötet i Haag fokuserade till största del på\r\nfärdplanerna för de fyra samarbetsområdena (ett gemensamt ekonomiskt område,\r\nextern säkerhet, rättsliga och inrikesfrågor samt utbildning, vetenskap\r\noch kultur). Då det återstod ett antal frågor att lösa kunde de gemensamma\r\nfärdplanerna inte antas. Flera framsteg gjordes dock under året.\r\nUnder året har EU i dialogen med Ryssland strävat efter att nå ett slut\r\npå Tjetjenienkonflikten och att motverka och lagföra brott mot de\r\nmänskliga rättigheterna. Respekten för demokratiska fri- och rättigheter\r\när en grundförutsättning för att EU:s samarbete med Ryssland skall kunna\r\nutvecklas.\r\nMotionen\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U206 (m) yrkande 2 anför motionären att\r\nRyssland inte får isoleras och lämnas att ensamt möta framtiden. Handel\r\noch nära politiskt samarbete måste prägla relationerna till\r\nRyssland.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar inledningsvis att grunden för samarbetet mellan\r\nEU och Ryssland utgörs av partnerskaps- och samarbetsavtalet som trädde\r\ni kraft år 1997. Ryssland tillhör således inte den grupp länder vars\r\nrelationer med unionen regleras inom ramarna för ENP. EU och Ryssland\r\nhar i stället, i samband med toppmötet i Sankt Petersburg våren 2003,\r\nlagt fast fyra prioriterade samarbetsområden (\"spaces\") vilka omfattar\r\nekonomi, rätts- och inrikesfrågor, extern säkerhet samt kultur och\r\nutbildning. Arbetet med att konkretisera hur samarbetet kan fördjupas\r\ninom dessa områden fortgår.\r\nUtskottet anser att ett genuint partnerskap mellan EU och Ryssland måste\r\nbaseras på gemensamma värderingar. Det måste finnas en grundläggande\r\nsamsyn som betonar det önskvärda i att uppnå, upprätthålla och försvara\r\nett demokratiskt styrelseskick, frihet för medierna och den enskildes\r\nmänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Detta är, menar utskottet, en\r\nförutsättning för en rak och ärlig dialog i alla typer av frågor som är\r\ngemensamma för EU och Ryssland. Utskottet noterar att förhandlingar med\r\nEU ibland kan vara komplicerade mot bakgrund av att unionen består av\r\n25 medlemsstater som ibland uppträder splittrat och inkonsekvent.\r\nUtskottet anser vidare att Sverige inom EU bör verka för fortsatt goda\r\noch förtroendefulla relationer mellan Ryssland och unionen. Ryssland\r\nhar nära historiska och kulturella band till unionens medlemsstater,\r\noch landets betydelse för Europas säkerhet får inte underskattas.\r\nDen senaste tidens politiska utveckling i Ryssland ger anledning till\r\noro. Övergången från totalitär diktatur till demokrati, rättsstat och\r\nmarknadsekonomi, som initierades i samband med Sovjetunionens sönderfall,\r\nhar under senare år kommit att ställas inför allvarliga hot och utmaningar.\r\nCentraliseringen av makten kring president Putin, den alltmer kringskurna\r\npress- och yttrandefriheten liksom övergrepp mot de mänskliga rättigheterna\r\nutgör oroväckande tecken på att utvecklingen går åt fel håll. Det är\r\nangeläget, menar utskottet, att omvärlden klart markerar sitt avståndstagande\r\nfrån alla typer av inskränkningar i de demokratiska fri- och rättigheterna\r\ni Ryssland.\r\nRyssland har alltsedan utbrottet av det andra kriget i Tjetjenien (i\r\naugusti 1999) utsatts för en rad allvarliga terrorattentat, såsom\r\ngisslandramat i oktober 2002 på en teater i Moskva, sprängningen av ett\r\ntunnelbanetåg i Moskva den 6 februari 2004, sprängningarna av två ryska\r\ntrafikflygplan den 24 augusti 2004 samt kidnappningen och den efterföljande\r\nmassakern av skolbarn, föräldrar och lärare i Beslan i Nordossetien den\r\n1-3 september 2004. Utskottet anser att världssamfundet fortsatt måste\r\nta avstånd från dessa illdåd och gemensamt arbeta för att oskyldiga\r\ncivila inte blir offer för terrorhandlingar. Utskottet anser vidare att\r\nRysslands territoriella integritet måste respekteras och att landet är\r\ni sin fulla rätt att bekämpa terrorismen. Det är emellertid av största\r\nvikt, menar utskottet, att terrorhandlingar inte tas till intäkt för\r\ninskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna i Ryssland.\r\nUtskottet konstaterar att Rysslands hantering av konflikten i Tjetjenien,\r\nsärskilt överträdelserna av mänskliga rättigheter och situationen för\r\ncivilbefolkningen, har föranlett skarp kritik från EU och Sverige vid\r\nupprepade tillfällen. Utskottet vill ta tillfället i akt att understryka\r\nsitt avståndstagande från de övergrepp mot mänskliga rättigheter som\r\nhar skett såväl under det första kriget i Tjetjenien (1994-1996) som\r\nunder det andra (fr.o.m. september 1999). Den ryska arméns fortsatt\r\nbrutala agerande i utbrytarrepubliken är, menar utskottet, oacceptabelt.\r\nDet förtjänar också att understrykas, anser utskottet, att nyckeln\r\ntill ett effektivt bekämpande av terrorismen i Ryssland består i att få\r\ntill stånd en långsiktig lösning på Tjetjenienkonflikten. Denna lösning\r\nmåste vara legitim för såväl det ryska som det tjetjenska folket. I\r\narbetet med att uppnå detta bör EU spela en mer framträdande roll.\r\nUtskottet ser med oro på den ryska inställningen till den verksamhet\r\nsom bedrivs av Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE),\r\nbl.a. dess valövervakning och dess övervakning av respekten för de\r\nmänskliga rättigheterna. Den ryska vägran att förlänga mandatet för\r\nOSSE:s närvaro i Tjetjenien efter den 1 januari 2003 var, anser utskottet,\r\nolycklig. Det är angeläget att Ryssland åter förmås bli en aktiv och\r\nkonstruktiv partner inom OSSE.\r\nNär det gäller unionens långsiktiga förbindelser med Ryssland är det av\r\nsärskild betydelse att utveckla det kulturella och vetenskapliga samarbetet.\r\nUtskottet noterar att vissa framsteg inom samarbetsområdet \"kultur och\r\nutbildning\" har uppnåtts. Ryssland är sedan 2004 delaktigt i EU:s s.k.\r\nErasmus Mundus-programm för utbytesstudier. Vidare har en principöverenskommelse\r\nnåtts om upprättandet av ett European Studies Institute i Moskva där ca\r\n250 studenter skall beredas plats fr.o.m. 2007. En rad förslag för att\r\nåstadkomma en ökning av samarbetet inom högre forskning har skisserats\r\ni det utkast till handlingsplan för samarbetsområdet som upprättades\r\nunder 2004. Arbetet med att konkretisera dessa förslag uppges pågå.\r\nUtskottet vill vidare understryka vikten av att handelsrelationerna\r\nmellan unionen och Ryssland utvecklas och att Ryssland i högre grad får\r\ntillgång till unionens marknad för sin export. Det är i ett längre\r\nperspektiv ohållbart att unionen begränsar Rysslands export till unionen\r\ngenom antidumpningsåtgärder och andra restriktioner. En ökad rysk export\r\när ett effektivt bidrag till att skapa tillväxt i landet och därmed\r\nförutsättningar för högre välstånd, och i förlängningen till att skapa\r\ngrunder för en stabil politisk utveckling i landet. Enligt utskottets\r\nuppfattning bör motsvarande motiv vara för handen för att utveckla\r\nhandelsrelationerna med Ukraina, Moldavien och Vitryssland.\r\nEn övergripande målsättning för EU borde enligt utskottets mening vara\r\natt det skapas ett frihandelsområde som - med en angiven tidshorisont\r\n- omfattar Ryssland och de nya grannländerna Ukraina, Vitryssland och\r\nMoldavien. För att uppnå denna bör EU i första hand stödja Rysslands\r\noch Ukrainas ambitioner att bli medlemmar i WTO.1Moldavien är medlem av\r\nWTO sedan 2001. Vitryssland uppbär observatörsstatus. En sådan anslutning\r\nkommer att innebära flera viktiga steg mot anpassning till EU-ländernas\r\nlagstiftning. Därefter kan regionala frihandelsavtal vara ett sätt att\r\nytterligare fördjupa samarbetet.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2004/05:U206 (m)\r\nyrkande 2 kan avstyrkas.\r\nSkrivelsen\r\nSödra Kaukasien\r\nEU:s samarbete med de tre länderna i södra Kaukasien (Armenien,\r\nAzerbajdzjan och Georgien) utvecklas successivt. 1999 ingick EU partnerskaps-\r\noch samarbetsavtal med dem, och samarbetsråd har under året ägt rum med\r\nde tre länderna inom ramen för dessa avtal. De tre länderna har inkluderats\r\ni den europeiska grannskapspolitiken, ENP. EU:s samarbete i regionen\r\nmed OSSE och Europarådet har också utökats, och EU:s särskilde representant\r\nför södra Kaukasien har upprepade gånger besökt regionen.\r\nGeorgien ägnades särskilt stor uppmärksamhet. Den 26 januari 2004 antogs\r\nrådsslutsatser om stöd till landet mot bakgrund av den inrikespolitiska\r\nutvecklingen. EU påbörjade i juli en ESFP-insats till stöd för det\r\ngeorgiska rättsväsendet. Frågorna om demokrati, pressfrihet och respekt\r\nför de mänskliga rättigheterna ägnades fortsatt uppmärksamhet i regionen.\r\n\r\nMotionen\r\nCenterpartiet anför i kommittémotion 2004/05:U267 yrkande 5 att det är\r\nviktigt att EU tydligt uppmanar Ryssland och övriga aktörer att samarbeta\r\ninom ramen för OSSE för att verka för en fredlig utveckling i Kaukasus.\r\n\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet vill inledningsvis understryka vikten av ett tydligt engagemang\r\noch intresse från EU:s sida gentemot de stater som kommer att vara\r\nunionens grannar på lång sikt. Detta gäller i synnerhet staterna i södra\r\nKaukasus. Utskottet välkomnar därför att kommissionen nyligen har\r\nutfärdat rekommendationer inför upprättandet av handlingsplaner för de\r\ntre staterna.\r\nKaukasus är den region inom f.d. Sovjetunionen som har drabbats hårdast\r\nav väpnade konflikter och krig sedan 1989. Den blodiga konflikten som\r\ninleddes 1988 mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach, och\r\nsom alltjämt väntar på sin lösning, har krävt tusentals dödsoffer.\r\nKonflikterna i utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien i Georgien,\r\nsom med varierande intensitet och blodspillan har präglat tiden efter\r\nSovjetunionens fall, liksom krigen i Tjetjenien har också bidragit till\r\natt destabilisera regionen. Georgien och Azerbajdzjan har därtill\r\ngenomlevt perioder av interna stridigheter om den politiska makten.\r\nDet är mot denna bakgrund tillfredsställande, anser utskottet, att\r\nmaktskiftet i Georgien 2003, den s.k. rosenrevolutionen, då Eduard\r\nSjevardnadzes regim ersattes av den demokratiskt valde Michail Saakasjvili,\r\nkunde ske utan användande av våld och vapenmakt. Det är viktigt att EU\r\nnu förmår bistå det nya demokratiska ledarskapet i Georgien med såväl\r\nsuveränitets- och demokratistöd som ekonomiskt stöd i dess kamp mot den\r\nutbredda fattigdomen och korruptionen i landet. Georgien har en lång\r\nhistoria av nära kulturella band till flera av de stater som i dag är\r\nmedlemmar av EU. Det är angeläget, anser utskottet, att landet på nytt\r\nkan integreras i den europeiska gemenskapen.\r\nUtskottet noterar att frågan rörande internationell övervakning av den\r\nrysk-georgiska gränsen ger anledning till oro. Ryssland har vägrat\r\nacceptera ett förlängt mandat för OSSE:s gränsövervakningsmission (BMO)\r\nmellan Georgien och Ryssland. BMO är nu under avveckling och kommer att\r\nupphöra i maj 2005. Utskottet konstaterar att Sverige aktivt verkar för\r\natt en oberoende övervakning av gränsen mellan Georgien och Ryssland\r\nskall kunna fortsätta att verka. Detta bör i första hand ske genom en\r\nfortsatt OSSE-närvaro vid gränsen. Utskottet noterar också att såväl EU\r\nsom OSSE även ser på andra alternativ, t.ex. att EU etablerar någon\r\nform av gränsövervakningsinsats i landet.\r\nFrågan angående rysk truppnärvaro i Georgien är likaledes en osäkerhetsfaktor.\r\nUtskottet anser att EU och OSSE måste fortsätta sitt arbete för att få\r\nRyssland att leva upp till de åtaganden angående trupptillbakadragande\r\nsom gjordes vid OSSE-toppmötet i Istanbul 1999.\r\nUtskottet noterar vidare att den politiska och ekonomiska utvecklingen\r\ni de två övriga kaukasiska staterna - Armenien och Azerbajdzjan - i\r\nflera avseenden uppvisar oroande tendenser.\r\nSituationen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter är särskilt\r\ni Azerbajdzjan fortsatt problematisk. Utskottet noterar att EU vid\r\nåterkommande tillfällen har framfört sin oro över problemen i landet vad\r\ngäller mänskliga rättigheter och demokratisering. Unionen har också i\r\nOSSE vid olika tillfällen anmodat Azerbajdzjans regering att vidta alla\r\nerforderliga åtgärder i syfte att bringa landets vallagstiftning i linje\r\nmed internationell standard och OSSE-åtaganden. En ljuspunkt är dock\r\natt de sju ledande oppositionspolitiker som tilldömts stränga fängelsestraff\r\nefter oroligheterna i samband med presidentvalet 2003, nu tillsammans\r\nmed ytterligare ett antal politiska fångar har frigetts.\r\nUtskottet noterar att Sverige fortsatt avser att följa utvecklingen i\r\nAzerbajdzjan och inom ramen för såväl OSSE som Europarådet och EU\r\nbilateralt verka för att Azerbajdzjan uppfyller sina åtaganden vad gäller\r\nmedlemskap i OSSE och Europarådet och att landets vallagstiftning\r\nuppfyller OSSE:s standard. Sverige har tidigare ställt valobservatörer\r\ntill ODIHR:s (OSSE:s kontor för demokrati och mänskliga rättigheter)\r\nförfogande och har för avsikt att göra det även vid parlamentsvalet i\r\nAzerbajdzjan under hösten 2005.\r\nUtskottet noterar att situationen vad gäller demokrati, yttrandefrihet\r\noch mänskliga rättigheter uppvisar problem också i Armenien. Därtill\r\nhar Turkiet, i syfte att ge stöd åt Azerbajdzjan i konflikten om\r\nNagorno-Karabach, låtit stänga gränsen till landet, något som har bidragit\r\ntill en ekonomisk isolering och stagnation. Det är angeläget, menar\r\nutskottet, att demokratibiståndet från EU till såväl Azerbajdzjan som\r\nArmenien intensifieras och att en varaktig fredsuppgörelse i\r\nNagorno-Karabachkonflikten kan uppnås.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2004/05:U267 (c)\r\nyrkande 5 kan avstyrkas.\r\nSkrivelsen\r\nUkraina\r\nFrågorna i förhållandet mellan EU och Ukraina rörde under året främst\r\nden europeiska grannskapspolitiken och presidentvalet hösten 2004. Efter\r\nrådets beslut i juni att utarbeta handlingsplaner inom ramen för den\r\neuropeiska grannskapspolitiken inleddes förhandlingar med Ukraina.\r\nRådet antog i december handlingsplanen, som kompletterar partnerskaps-\r\noch samarbetsavtalet från 1998 och konkretiserar innehållet i samarbetet\r\nmellan EU och Ukraina under de närmaste tre åren.\r\nI maj möttes samarbetsrådet EU-Ukraina i Bryssel för första gången efter\r\nEU:s utvidgning. I början av juli hölls det årliga toppmötet mellan EU\r\noch Ukraina i Haag. Diskussionerna där rörde bl.a. den europeiska\r\ngrannskapspolitiken, Ukrainas ansökan om att tillerkännas status som\r\nmarknadsekonomi och samarbete inom vetenskap och teknik. Före presidentvalet,\r\nvars första omgång hölls den 31 oktober, gjorde EU flera uttalanden\r\ndär unionen framhöll vikten av att valet blev fritt och rättvist och\r\natt mediernas frihet respekterades.\r\nEfter valets andra omgång den 21 november föranledde valobservatörsrapporter\r\nom omfattande fusk ett skarpt uttalande från ordförandeskapet. EU:s\r\nhöge representant för utrikes- och säkerhetspolitiken deltog, tillsammans\r\nmed Polens och Litauens presidenter och en representant för ordförandeskapet,\r\nsom medlare i de politiska förhandlingarna i Kiev efter valet. Rådet\r\nför allmänna frågor och yttre förbindelser antog i december slutsatser\r\nom Ukraina. Dessa betonar vikten av att den upprepade andra valomgången\r\ngenomförs på ett korrekt sätt och framhåller Ukrainas betydelse som\r\nstrategisk partner till unionen.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar inledningsvis att EU har ett stort ansvar att\r\ninte försumma de möjligheter som den dramatiska politiska utvecklingen\r\ni Ukraina under hösten 2004 erbjuder. Det omfattande folkliga stöd som\r\nvisades den nu tillträdde och demokratiskt valde presidenten Viktor\r\nJusjtjenko under den s.k. orangea revolutionen är av samma historiska\r\ndignitet som händelserna 1989 i bl.a. Polen, Tjeckien och Ungern - i\r\ndag självklara medlemmar av EU.\r\nUnder den förre presidenten Leonid Kutjmas tioåriga regeringstid har\r\nUkraina tagit flera avgörande steg i rätt riktning mot demokrati och\r\nmarknadsekonomi. Själva formen för den orangea revolutionen - engagerade\r\nmedborgare som trotsar en politiskt korrumperad statsapparat i sin\r\nsträvan att skydda den framväxande demokratin - visar att ett civilt\r\nsamhälle med en hög politisk medvetenhet nu finns i Ukraina. Utskottet\r\nvill också framhålla att Kutjma spelade en viktig roll för att förra\r\nhöstens dramatiska dödläge mellan presidentkandidaterna Viktor Janukovitj\r\noch Viktor Jusjtjenko inte slutade i våldsamheter och blodspillan.\r\nKutjmas regeringstid har emellertid också präglats av en tilltagande\r\nkorruption, en ökad koncentration av makt kring presidenten samt det\r\nouppklarade mordet på den undersökande journalisten Georgij Gongadze år\r\n2000. Det står därtill klart att den regeringstrogne kandidaten Viktor\r\nJanukovitj seger i den andra omgången av presidentvalet hösten 2004 var\r\nresultatet av ett omfattande valfusk som orkestrerats av den ukrainska\r\nstatsapparaten. Utskottet välkomnar därför att det nu finns nu en\r\npolitisk ledning som möjliggör en demokratisk pånyttfödelse för landet.\r\nEn\r\nrad stora och komplexa utmaningar väntar den nye presidenten. Detta\r\ngäller bl.a. det fortsatta reformarbetet för att garantera demokratins\r\noch rättssäkerhetens fortsatta uppbyggnad i landet, kampen mot den\r\nutbredda korruptionen och utarbetandet av en politik för att komma till\r\nrätta med den sociala situationen (med bl.a. utbredd fattigdom, en\r\nokontrollerad spridning av hiv/aids och problem kopplade till gränsöverskridande\r\nkriminalitet t.ex. sexslavhandel).\r\nDet är mycket angeläget, anser utskottet, att EU står beredd att bistå\r\nnär Ukraina, med sina 48 miljoner invånare - Europas femte största land\r\n- nu med en ny politisk ledning återupptar sin vandring längs den långa\r\nvägen mot demokrati, rättsstat och marknadsekonomi. Utskottet anser att\r\nden handlingsplan som EU har upprättat inom ramarna för den europeiska\r\ngrannskapspolitiken måste revideras i ljuset av den senaste tidens\r\npolitiska utveckling i landet. Utskottet anser vidare att EU bör\r\nintensifiera sitt stöd till reformer och uppbyggnad av Ukrainas statliga\r\nadministration samt utöka stödet till uppbyggnad av EU-kompetens bland\r\nstatliga tjänstemän.\r\nDet vore att riskera säkerheten i EU:s östra närområde, anser utskottet,\r\natt blunda för det ukrainska folkets uttalade önskan att bryta med det\r\nsovjetiska förflutna och bli en del av ett enat Europa. EU får inte, i\r\nenlighet med ett föråldrat maktbalans- och stabilitetstänkande, komma\r\natt prioritera upprätthållandet av goda relationer till Ryssland på\r\nbekostnad av respekt för det ukrainska folkets vilja. Utskottet vill\r\nunderstryka att inte heller demokratin i Ryssland är behjälpt av ett EU\r\nsom respekterar ryska krav på intressesfärer och buffertzoner i östra\r\nEuropa.\r\nSkrivelsen\r\nVitryssland\r\nEU:s relationer med Vitryssland var under 2004 fortsatt ansträngda.\r\nInga bilaterala politiska kontakter EU-Vitryssland förekom. EU protesterade\r\nregelbundet mot bristen på demokratisk utveckling och respekt för de\r\nmänskliga rättigheterna i landet. EU riktade även kritik mot det val\r\noch den folkomröstning som genomfördes i Vitryssland den 17 oktober och\r\nsom inte ansågs leva upp till de grundläggande internationella kraven\r\nför demokratiska val. EU fördömde kraftigt de angrepp mot demonstranter\r\nsom ägde rum efter den 17 oktober.\r\nSverige betonade under året starkt vikten av ett långsiktigt perspektiv\r\noch ett ökat engagemang från EU:s sida i Vitryssland. I rådets slutsatser\r\nfrån den 22 november uppmanades kommissionen att utarbeta förslag för\r\natt fortsätta och ytterligare intensifiera sina ansträngningar i fråga\r\nom bistånd till Vitryssland. Vidare upprepade EU sin vilja att fördjupa\r\nförbindelserna med Vitryssland, inklusive inom den europeiska\r\ngrannskapspolitiken, när de vitryska myndigheterna klart och tydligt visar\r\nsin vilja att respektera demokratiska värderingar och rättsstatsprincipen.\r\nEU kommer att vidta åtgärder för att föra fram och påvisa fördelarna\r\nmed den europeiska grannskapspolitiken för hela den vitryska allmänheten.\r\nUnder 2004 har EU två gånger (24 september och 13 december) enats om\r\natt införa viseringsförbud mot delar av det vitryska ledarskapet.\r\nMotionerna\r\nMotionären bakom den enskilda motionen 2004/05:U206 (m) yrkande 3 anför\r\natt endast EU är stort nog att göra en skillnad i kontakten med Vitryssland\r\noch driva på en utveckling i riktning mot demokrati och respekt för\r\nmänskliga fri- och rättigheter. I kommittémotion 2004/05:U217 (fp)\r\nyrkande 5 anför motionärerna att Sverige måste vidta åtgärder för att\r\nsäkerställa att EU:s biståndsprogram för Vitryssland fungerar.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtvecklingen i Vitryssland ger fortsatt anledning till oro. Under\r\npresident Lukasjenkos regim fortsätter kränkningarna mot de mänskliga\r\nrättigheterna. Den politiska oppositionen förhindras att verka och de\r\nparlamentsval som hölls hösten 2004 var långt ifrån fria och demokratiska.\r\nUtskottet välkomnar att den svenska regeringen inom EU verkar för att\r\nlyfta fram frågan angående Vitryssland på den utrikespolitiska dagordningen.\r\nEU bör fortsatt vara mycket tydlig i sin kritik mot de övergrepp som\r\nsker mot de mänskliga fri- och rättigheterna i landet.\r\nUtskottet anser att EU redan nu, i väntan på Lukasjenkos efterträdare,\r\nmåste etablera kontakter och samarbetsmönster med reformvänliga krafter\r\ni landet i syfte att underlätta övergången till demokrati, marknadsekonomi\r\noch ett framtida samarbete mellan unionen och Vitryssland. Det är\r\nväsentligt att kontakter utvecklas både bilateralt och multilateralt,\r\näven med tjänstemän på lägre nivåer inom den vitryska administrationen.\r\n\r\nUtskottet välkomnar att EU, i sitt strategidokument (Den europeiska\r\ngrannskapspolitiken, maj 2004), säger sig vilja ge stöd åt det civila\r\nsamhället i Vitryssland. Vad som emellertid framstår som oklart är hur\r\ndetta stöd skall se ut, liksom hur man avser att rent praktiskt ge det.\r\nVitryssland behandlas på mindre än en (1) sida i strategidokumentet\r\noch där ges ingen konkret vägledning. Utskottet konstaterar vidare att\r\nEU inte har något representationskontor i Minsk och att man inte har\r\nupprättat någon handlingsplan för landet. Skall demokratistöd i form av\r\nkontakt- och nätverksbyggande på olika nivåer i det vitryska samhället\r\nkunna få den kontinuitet som krävs för att bli framgångsrikt måste EU,\r\nanser utskottet, finnas närvarande i landet. Att upprätta ett\r\nrepresentationskontor är därför en nödvändighet.\r\nUtskottet anser att EU:s nuvarande linje gentemot Vitryssland är olycklig\r\noch riskabel. Avsaknad av EU-närvaro i landet, eller ens en plan för\r\nhur demokratiska krafter i landet skulle kunna stödjas, är oroväckande.\r\nDärtill bortser denna politik från möjligheten till samarbete mellan\r\nunionen och Vitryssland kring vissa politiskt mindre kontroversiella\r\nfrågor som dock är av stor vikt i det framväxande vitryska civilsamhällets\r\nögon, t.ex. bekämpande av gränsöverskridande brottslighet, åtgärder för\r\natt förhindra spridningen av hiv/aids samt stöd till offer för\r\nTjernobylkatastrofen.\r\nEU:s bojkott mot Vitrysslands högsta politiska ledning får inte leda\r\ntill en allmän isolering av landet. Unionens betydelse som viktig aktör\r\ni tillskapandet av en utveckling i demokratisk riktning i Vitryssland\r\nfår inte underskattas. Det är angeläget, anser utskottet, att EU:s arbete\r\ni Vitryssland ses över. En handlingsplan för demokratiutveckling i landet\r\nbör utarbetas.\r\nUtskottet konstaterar att de krav som vitryska myndigheter ställer på\r\nregistrering hos myndigheter av biståndsprojekt - ett villkor för\r\nmomsbefrielse - ofta är ett större problem för projektens genomförande än\r\nmomspålagorna.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U206\r\n(m) yrkande 3 samt 2004/05:U217 (fp) yrkande 5 kan avstyrkas.\r\nSkrivelsen\r\nVästra Balkan\r\nVästra Balkans framtid ligger i EU. Vid toppmötet i Thessaloniki i juni\r\n2003 fastslogs att det inte är en fråga om huruvida utan när länderna\r\npå västra Balkan kommer med. Takten bestäms av ländernas egen vilja och\r\nförmåga att genomföra nödvändiga reformer i enlighet med den färdplan\r\nsom EU stakat ut och som bär stora likheter med motsvarande process som\r\nEU:s nya medlemsstater har genomgått.\r\nIntegration med övriga Europa är den stora moroten för länderna i\r\nregionen och en katalysator för att få till stånd förändringar i positiv\r\nriktning. Fortsatt omfattande internationell närvaro, om än mer begränsad\r\nän i dag, kommer dock att vara nödvändig under lång tid framöver.\r\nStabiliserande insatser sker bl.a. genom EU:s militära krishanteringsinsats\r\ni Bosnien och Hercegovina, den Natoledda militära insatsen i Kosovo\r\nsamt EU:s polismissioner i Bosnien och Hercegovina och i Makedonien.\r\nSveriges starka engagemang på västra Balkan består och den svenska\r\npolitiken, som ligger i linje med EU:s, syftar till att främja regional\r\nstabilitet och integrera länderna i EU. EU-närmandet löper parallellt\r\nmed ländernas närmande till Nato.\r\nEU:s viktigaste instrument för att påverka utvecklingen på västra Balkan\r\när den s.k. stabiliserings- och associeringsprocessen (SAp), som stakar\r\nut vägen för länderna i regionen mot ett närmare samarbete med EU, i\r\nperspektivet av ett framtida EU-medlemskap. SAp är ett ramverk för olika\r\ninstrument som innefattar bilaterala stabiliserings- och associeringsavtal\r\n(SAA) mellan EU och länderna i regionen, fördelaktiga handelspreferenser,\r\nett omfattande ekonomiskt stöd i syfte att påskynda EU-integrering\r\n(CARDS), ekonomiska och politiska villkorskrav inklusive en årlig\r\növersynsmekanism som granskar hur villkoren efterlevs samt krav på regionalt\r\nsamarbete. Stabilitetspakten för sydöstra Europa stöder den regionala\r\ndimensionen av SAp och utgör ett viktigt komplement till denna process.\r\n\r\nFör att stärka SAp har EU fattat beslut om att utarbeta ytterligare\r\ninstrument. Under året har s.k. Europeiska partnerskap upprättats med\r\nvart och ett av länderna. Partnerskapen formulerar de viktigaste\r\nprioriteringarna för respektive lands EU-integrering, bl.a. på grundval av\r\nkommissionens årliga översynsrapport. Länderna själva svarar med att\r\nutarbeta egna program för hur den nationella budgeten respektive\r\nCards-medlen skall fördelas för att stödja EU-närmandet. Härigenom kan ett\r\nlångsiktigt finansiellt stöd för reformarbetet planeras. Utvidgad\r\npolitisk dialog med EU och tillträde till vissa av gemenskapsprogrammen\r\nsamt TAIEX (Technical Assistance and Information Exchange Office) utgör\r\nandra nya inslag i SAp.\r\nMotionen\r\nModeraterna anför i partimotion 2004/05:U242 yrkande 12 att EU:s\r\npartnerskap och engagemang på västra Balkan är av avgörande betydelse.\r\nDels genom medlemskapsperspektiv på sikt, dels genom ett fördjupat\r\npartnerskap och engagemang under tiden. När EU nu tar över efter Nato/Sfor\r\ni Bosnien är det ett konkret bevis på EU:s förmåga och vilja samt att\r\nläget har stabiliserats. För EU blir detta ett svårt och komplext\r\nåtagande, inte minst med tanke på tidigare EU-misslyckanden i Bosnien.\r\nSåväl säkerhetsmässigt som ekonomiskt har EU i dag en omfattande närvaro\r\ni regionen. Framför allt handlar det om att stabilisera Kosovo och\r\nutmejsla en klar politik, inför beslut om statusprövning 2005.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet noterar inledningsvis att Sveriges starka engagemang på västra\r\nBalkan består. Tyngdpunkten vad avser svenska fredsfrämjande insatser\r\nmed väpnad styrka ligger på västra Balkan, bl.a. genom deltagandet i\r\nden Natoledda fredsfrämjande styrkan i Kosovo (Kosovo Force, Kfor), den\r\nEU-ledda fredsstyrkan i Makedonien samt i den EU-ledda krishanteringsinsatsen\r\ni Bosnien och Hercegovina (Althea) som inleddes i december 2004.\r\nUtskottet noterar vidare att den svenska politiken, som ligger i linje\r\nmed EU:s, syftar till att främja regional stabilitet och integrera\r\nländerna i EU. Utskottet anser, liksom regeringen, att västra Balkans\r\nframtid ligger i EU. Det är ländernas egen förmåga och ambitionsnivå\r\nvad gäller genomförandet av nödvändiga reformer i enlighet med EU:s\r\nfärdplan som kommer att bestämma takten i integrationsprocessen. Utskottet\r\nanser att länderna på Balkan skall få påbörja medlemskapsförhandlingar\r\nså snart de uppfyller de mål och kriterier som EU har satt upp för\r\nmedlemskap, med bl.a. krav på respekt för minoriteter, fungerande rättsstat,\r\ndemokrati och mänskliga rättigheter. Utskottet välkomnar Bulgariens,\r\nRumäniens och Turkiets inträde i unionen.\r\nFortsatt omfattande internationell närvaro i regionen, om än mer begränsad\r\nän i dag, kommer dock att vara nödvändig under lång tid framöver.\r\nKosovos framtida status är alltjämt en öppen fråga. Den albanska\r\nmajoritetsbefolkningen vill att Kosovo skall bli en självständig stat,\r\nmedan regeringen i Belgrad och större delen av den serbiska minoriteten\r\ni Kosovo vill att området förblir en del av Serbien. FN:s nuvarande\r\nstrategi, den s.k. standardsprocessen för Kosovo, innebär att Kosovos\r\nlokala styre tillsammans med FN-administrationen (UNMIK) skall arbeta\r\nför att uppnå vissa väl preciserade målsättningar vad avser demokrati,\r\nrättssäkerhet, minoritetsskydd och mänskliga rättigheter före sommaren\r\n2005. Om dessa mål uppnås kommer FN att kunna inleda diskussionerna om\r\nhur frågan om Kosovos framtida status kan lösas. Utskottet konstaterar\r\natt denna process i mitten av mars 2004 drabbades av ett allvarligt\r\nbakslag då våldsamma upplopp kostade 19 människor livet och mer än 4\r\n000 människor, av vilka de flesta var serber, drevs på flykt. Utskottet\r\nvälkomnar att FN framdeles kommer att lägga särskild tonvikt vid\r\nmålsättningar som syftar till att trygga den serbiska minoritetens ställning.\r\nUtskottet välkomnar vidare att EU-kommissionen har öppnat ett kontor\r\ni Pristina i Kosovo och att en personlig representant för EU:s\r\ngeneralsekreterare har utsetts.\r\nVad avser Bosnien och Hercegovina noterar utskottet att de nationalistiska\r\npartiernas dominans på den politiska kartan innebär ett hinder i närmandet\r\ntill de europeiska samarbetsstrukturerna. Någon försoningsprocess har\r\nännu inte inletts i landet och de etniska motsättningarna utgör en\r\nfortsatt bromskloss i försöken att skapa en fungerande statsbildning.\r\nKorruption och organiserad brottslighet är vanligt förekommande i stora\r\ndelar av landet. Det bristande samarbetet med Internationella\r\nkrigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien i Haag (ICTY) utgör ett fortsatt\r\nhinder för såväl försoning som närmande till EU och Nato.\r\nLäget i landet kan i dag, på ett övergripande plan, betecknas som stabilt,\r\nmen situationen är alltjämt skör. Lokala sammandrabbningar och begränsade\r\nvåldshandlingar kan därför inte uteslutas. Bosnien och Hercegovina är,\r\nliksom Balkan som helhet, av stor betydelse för stabiliteten och\r\nsäkerheten i Europa. Det är därför av stor vikt, anser utskottet, att det\r\ninternationella samfundet också framgent kan upprätthålla närvaro i\r\nlandet.\r\nUtskottet konstaterar att Kroatien ansökte om EU-medlemskap i februari\r\n2003. I april 2004 presenterade EU-kommissionen sitt yttrande om landets\r\nförmåga att möta EU:s krav. Bedömningen var i huvudsak positiv även om\r\nbrister och tillkortakommanden på många områden lyftes fram. Rättsväsendet\r\nbehöver reformeras i grunden för att uppfylla kraven på rättssäkerhet.\r\nBehoven av strukturreformer och marknadsekonomisk anpassning är stora.\r\nFörutsättningar måste skapas för att alla flyktingar som så önskar\r\nskall kunna återvända till Kroatien. Utskottet vill vidare understryka\r\nvikten av att landet förmås samarbeta fullt ut med den internationella\r\ntribunalen för f.d. Jugoslavien, ICTY. Relationerna till grannländerna\r\nbehöver därutöver på ett allmänt plan förbättras.\r\nUtskottet delar regeringens linje att Kroatien så snart som möjligt bör\r\nbli medlem i EU. I mars 2005 beslutade dock EU att skjuta upp starten\r\nför Kroatiens medlemskapsförhandlingar till dess landet fullt ut samarbetar\r\nmed FN:s krigsförbrytartribunal i Haag. Utskottet anser att landet, för\r\natt EU-medlemskap skall kunna komma i fråga, måste samarbeta med de\r\nstrukturer och organisationer som verkar för försoning och att de\r\nansvariga för krigsförbrytelser under Jugoslavienkriget ställs till ansvar.\r\n\r\nUtskottet konstaterar att det instabila inrikespolitiska läget i Albanien,\r\nmed starka motsättningar mellan de största politiska partierna, har\r\nverkat hämmande på landets arbete för ett närmande till EU. Landets\r\nsvaga statsapparat och illa fungerande rättsväsende har därtill utgjort\r\ngrogrund för organiserad brottslighet och korruption. EU har under 2004\r\nbedrivit förhandlingar med Albanien om ett s.k. stabiliserings- och\r\nassocieringsavtal (SAA). Innan förhandlingarna kan avslutas krävs dock\r\nett omfattande reformarbete för att stärka landets möjligheter att\r\ngenomföra de åtaganden som avtalet innebär. EU har vidare tydligt uppmanat\r\ntill ökade ansträngningar, i synnerhet vad gäller stärkande av rättsväsendet\r\nsamt bekämpande av organiserad brottslighet och korruption. Utskottet\r\nanser att Albaniens inrikespolitiska och ekonomiska reformarbete, liksom\r\ndess strävan mot den europeiska gemenskapen bör stödjas och uppmärksammas.\r\nUtskottet vill särskilt peka på den stabiliserande och modererande\r\nroll som Albanien har haft i förhållande till sina grannländer, i\r\nsynnerhet gentemot mera radikala politiska krafter i Kosovo och Makedonien.\r\n\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2004/05:U242 (m)\r\nyrkande 12 kan avstyrkas.\r\nSkrivelsen\r\nBarcelonaprocessen\r\nPartnerskapet Europa-Medelhavet, också kallat Barcelonaprocessen,\r\nupprättades i Barcelona 1995 av utrikesministrarna från EU:s då femton\r\nmedlemsstater och tolv Medelhavspartner: Marocko, Algeriet, Tunisien,\r\nEgypten, Israel, Jordanien, Syrien, Libanon, Turkiet, Cypern och Malta\r\nsamt Palestinska myndigheten. Barcelona-deklarationen är grunden för\r\npartnerskapet som omfattar bl.a. politisk dialog, ekonomiskt samarbete\r\nsamt en dialog mellan kulturer och civilisationer.\r\nUnder 2004 hölls två utrikesministermöten, det första i Dublin den 5-6\r\nmaj och det andra i Haag den 29-30 november. Vid båda mötena var\r\nBarcelonaprocessens dialogstiftelse en av huvudfrågorna. I Dublin beslöt\r\nutrikesministrarna att stiftelsen skulle uppkallas efter Anna Lindh och\r\nförläggas till Alexandria i Egypten, där Svenska institutet i Alexandria\r\noch Alexandriabiblioteket gemensamt skall vara värdar för stiftelsen.\r\nVid mötet i Haag godkände ministrarna stiftelsens stadgar. Anna\r\nLindhstiftelsen väntas börja sin verksamhet under våren 2005.\r\nBarcelonaprocessens parlamentariska församling (EMPA) höll sitt första\r\nmöte i Aten den 21-24 mars. Vid ett möte i Neapel den 2 december 2003\r\nbeslöt Barcelonaprocessens parlamentariska forum att omvandla sig till\r\nen konsultativ parlamentarisk församling med 240 medlemmar, varav hälften\r\nfrån EU:s medlemsstater och hälften från partnerländerna. Bland andra\r\nviktigare evenemang under året kan nämnas handelsministermötet i Istanbul\r\nden 21 juli och industriministermötet i Caserta i Italien den 4 oktober.\r\nHandelsministermötet hölls för fjärde året i rad och antog ett ramavtal\r\nom liberalisering av handeln med tjänster. Avtalet är avsett att ersätta\r\nmotsvarande regler i de enskilda partnerländernas associeringsavtal med\r\nEU. Industriministrarna antog Casertadeklarationen, som bl.a. innehåller\r\nen stadga för företagande (Euro-Mediterranean Charter for Enterprise).\r\nStadgan framhåller betydelsen av att stimulera småföretagande för att\r\nfrämja utvecklingen i hela regionen samt vikten av samarbete mellan EU\r\noch Medelhavsländerna för att skapa ett bättre företagsklimat.\r\nEU:s bistånd till partnerländerna för perioden 2000-2006 uppgår till 5,\r\n35 miljarder euro. Biståndet skall gå till ekonomisk omvandling, till\r\nstärkande av den socioekonomiska jämvikten och stöd för utveckling av\r\ndet civila samhället samt till regionalt samarbete. Biståndet utgår\r\nefter nationella och regionala strategier som baseras på partnerländernas\r\nprioriteringar och i enlighet med målen och syftena i Barcelonadeklarationen\r\noch EU:s särskilda förordning för Medelhavsbiståndet, Medaförordningen).\r\nVid sidan av Medabiståndet kan Europeiska investeringsbanken lämna lån\r\npå upp till 6,4 miljarder euro till Medelhavsländerna t.o.m. januari\r\n2007. Detta sker inom ramen för FEMIP, som är bankens facilitet för\r\nutlåning till regionen. Ytterligare en miljard euro har avsatts som\r\nreserv. Totalt beräknas biståndet från EU under sjuårsperioden uppgå\r\ntill 12,75 miljarder euro.\r\nEU:s associeringsavtal och det strategiska partnerskapet med Mellanöstern\r\noch Medelhavsländerna\r\nEU:s associeringsavtal med partnerländerna är de grundläggande byggstenarna\r\nför det frihandelsområde runt Medelhavet som planeras vara fullt utbyggt\r\ntill år 2010. Avtal med Tunisien, Marocko, Israel, Jordanien, Egypten\r\noch Palestinska myndigheten har trätt i kraft. Sverige har ratificerat\r\navtalen med Egypten, Algeriet och Libanon, men dessa avtal har ännu\r\ninte trätt i kraft, eftersom samtliga medlemsstater måste ratificera\r\ndem. Avtalet med Libanon tillämpas interimistiskt genom en överenskommelse\r\nmellan EU och Libanon. Avtalsförhandlingarna med Syrien avslutades under\r\nhösten 2004.\r\nEuropeiska rådet godkände i juni 2004 EU:s strategiska partnerskap för\r\nMedelhavet och Mellanöstern, som bl.a. skall främja politiska reformer,\r\ndemokrati och mänskliga rättigheter, stimulera handel och ekonomiskt\r\nsamarbete samt bekämpa terrorism. Strategin skall baseras på långsiktigt\r\npartnerskap och omfattar länderna inom Barcelonaprocessen, de sex\r\nstaterna inom Gulf Cooperation Council (GCC) samt Libyen, Mauretanien,\r\nYemen, Iran och Irak. Differentiering skall göras mellan de olika\r\nländerna, och EU kommer främst att utnyttja befintliga strukturer för sin\r\nstrategi.\r\nMotionerna\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U206 (m) yrkande 5 anförs att ett\r\nfördjupat samarbete men inte ett medlemskapsperspektiv måste vara linjen\r\ngentemot EU:s södra grannar, längs Medelhavets södra strand. Genom\r\nhandelsavtal kan ekonomisk och demokratisk utveckling stimuleras och\r\nsocial oro hindras. Stängs dörrarna, menar motionären, ökar risken för\r\nproblem, som tveklöst kommer att påverka Europa i form av t.ex.\r\nflyktingströmmar.\r\nFolkpartiet anser i kommittémotion 2004/05:U231 yrkande 1 att EU:s s.k.\r\nMedelhavsdialog har en viktig roll att spela i Mellanöstern. Det är\r\nför närvarande den enda politiska arena, undantaget FN, där Israel och\r\nföreträdare för arabstater möts på ministernivå. Inom dialogen ryms\r\nflera parlamentariska forum. För att utveckla partnerskapet mellan EU\r\noch EU:s Medelhavsländer skapade EU 1996 ett finansieringsprogram kallat\r\nMeda (The Euro-Mediterranean Partnership). Detta program erbjuder\r\ntekniskt och finansiellt stöd för att främja ekonomiska och sociala\r\nreformer i Medelhavsländerna. Omvandling av ekonomin och ökad frihandel\r\när betydelsefulla delar av Medaprogrammet. Sammantaget är EU:s\r\nMedelhavsdialog och Meda viktiga bidrag i kampen för fred och demokrati i\r\nMellanöstern. Samarbetet bör därför, menar motionärerna, intensifieras.\r\n\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U240 (m) yrkande 1 anför motionären att\r\nMellanöstern bör göras till ett frihandelsområde. Arabvärlden behöver\r\nmer av marknadsekonomi och mer av globalisering, menar motionären. EU\r\nmåste arbeta för att göra Mellanöstern till ett frihandelsområde som\r\nlänkar regionen in i världsekonomin och öppnas för frihandel. Frihetens\r\nidéer passerar gränserna tillsammans med varor och produkter och öppnar\r\nför ett större kulturellt utbyte. De demokratiska idealen forslas med\r\nföretagare och affärsmän som kan agera både fredsmäklare och\r\nmänniskorättsaktivister.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar inledningsvis att Barcelonaprocessen syftar till\r\natt skapa ett område runt Medelhavet med fred och stabilitet, delat\r\nvälstånd och förstärkt samarbete i sociala och kulturella frågor. Ett\r\nannat namn på processen är Euro-Mediterranean Partnership, EMP. Sedan\r\n1 maj 2004, då EU utvidgades med 10 nya medlemsstater, omfattar\r\nBarcelonaprocessen 35 stater, dvs. 25 EU-länder och 10 partnerländer. Cypern\r\noch Malta, som tidigare var partnerländer, blev då fullvärdiga EU-medlemmar.\r\nInom såväl EU:s nya grannskapspolitik, ENP, som EU:s strategiska\r\npartnerskap för Medelhavet och Mellanöstern kommer Barcelonaprocessen att\r\nvara EU:s viktigaste instrument för att fördjupa förbindelserna med\r\npartnerländerna i Medelhavsregionen.\r\nUtskottet anser att Barcelonaprocessen bidrar till att ge gynnsamma\r\nförutsättningar för ekonomisk och demokratiskt utveckling bland staterna\r\nlängs Medelhavets södra och östra stränder. Utskottet vill även understryka\r\natt Barcelonaprocessen är det enda forum förutom FN där israeler och\r\naraber möts på ministernivå. Inom Barcelonaprocessen finns flera\r\nparlamentariska forum och för närvarande pågår arbete för att upprätta en\r\nparlamentarisk församling för Barcelonaprocessen. Genom EU:s Medabistånd\r\ngår stöd till ekonomisk omvandling, stärkande av den socio-ekonomiska\r\njämvikten och stöd för utveckling av det civila samhället samt av\r\nregionalt samarbete. Även detta är ett viktigt bidrag till fredsprocessen\r\ni Mellanöstern.\r\nUtskottet anser att det undanröjande av handelshinder som genom upprättande\r\nav EU:s associeringsavtal och som syftar till upprättande av ett\r\nfrihandelsområde runt Medelhavet till år 2010 är en nödvändig och önskvärd\r\nväg mot ekonomisk och social utveckling. Det är utskottets mening att\r\nen effektiv fattigdomsbekämpning i Mellanöstern i ett längre perspektiv\r\nendast är möjlig om regionen kan bli en del av världsekonomin och öppnas\r\nför frihandel. Icke desto mindre står det klart att övergången till\r\nökad frihandel på kortare sikt kan få smärtsamma följder för ekonomisk\r\nverksamhet i regionen som inte är konkurrenskraftig. EU:s jordbrukssubventioner\r\nkan t.ex. i detta sammanhang få ödesdigra konsekvenser för den lokala\r\njordbruksproduktionen. Det är därför angeläget, anser utskottet, att EU\r\nförmår kombinera strävan efter frihandel med en genomtänkt biståndspolitik\r\noch effektiva biståndsinsatser.\r\nEU:s Medelhavsbistånd, det s.k. Medabiståndet, skall gå till ekonomisk\r\nomvandling, stärkande av den socioekonomiska jämvikten och stöd för\r\nutveckling av det civila samhället samt regionalt samarbete. För perioden\r\n2000-2006 har till EU:s Medelhavsbistånd anslagits 5,35 miljarder euro.\r\nDärtill har Europeiska investeringsbanken utlovat krediter på drygt 7\r\nmiljarder euro.\r\nUtskottet noterar att Sverige är engagerat på flera håll i EU:s\r\nmultilaterala arbete, men även annat multilateralt arbete med länderna runt\r\nMedelhavet. Sverige finns närvarande på västra Balkan bl.a. genom\r\ndeltagandet i den EU-ledda fredsstyrkan i Makedonien samt i den EU-ledda\r\nkrishanteringsinsatsen i Bosnien och Hercegovina (Althea) som inleddes\r\ni december 2004. Den svenska riksdagen deltar vidare aktivt i\r\nBarcelonaprocessens parlamentariska församling (EMPA), vilken i samband med\r\nmötet i Neapel den 2 december 2003 lät omvandla sig till en konsultativ\r\nparlamentarisk församling med 240 medlemmar, av vilka hälften kommer\r\nfrån EU:s medlemsstater och hälften kommer från partnerländerna runt\r\nMedelhavet.\r\nUtskottet konstaterar vidare att Sverige har varit aktivt inom rad\r\nområden som rör bl.a. demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet,\r\nfrihandel, miljö samt dialogen mellan kulturer. Ett exempel på Sveriges\r\nengagemang är Anna Lindh-stiftelsen vilken syftar till att främja ökad\r\nförståelse mellan EU:s medlemsstater och partnerländerna i regionen.\r\nStiftelsen, som är förlagd till Svenska institutet och Bibliotheca\r\nAlexandria, skall fungera som centralpunkt för de nationella nätverk\r\nvarje deltagarland byggt upp. En viktig del av nätverkens verksamhet\r\nkommer att vara att främja kontakter mellan representanter för det civila\r\nsamhället i de olika länderna och samarbete i frågor som bl.a. rör\r\nutbildning, kultur, vetenskap och kommunikation. Särskilt, tonvikt kommer\r\natt läggas vid mänskliga rättigheter, demokrati, hållbar utveckling,\r\njämställdhet och ungdomsfrågor.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U206\r\n(m) yrkande 5, 2004/05:U231 (fp) yrkande 1 samt 2004/05:U240 (m) yrkande\r\n1 kan avstyrkas.\r\nSkrivelsen\r\nIran\r\nFörhandlingarna om ett avtal om handel och samarbete med Iran som\r\ninleddes under 2002 avbröts 2003 med anledning av den kris som Irans\r\nkärntekniska verksamhet bidrog till. Tyskland, Frankrike, Storbritannien\r\noch EU:s höge representant uppnådde i november en uppgörelse med Iran\r\nsom innebär att all anrikning av uran och relaterad verksamhet suspenderas\r\ntills ett långsiktigt arrangemang har framförhandlats med garantier för\r\natt det kärntekniska programmet endast har civilt syfte. EU har åtagit\r\nsig att återuppta förhandlingarna om ett avtal om handel och samarbete\r\nmed Iran när suspenderingen har bekräftats. Till förhandlingarna om ett\r\nhandels- och samarbetsavtal kopplas förväntade framsteg när det gäller\r\nIrans respekt för mänskliga rättigheter, icke-spridning av massförstörelsevapen,\r\nterrorism samt Mellanösternkonflikten.\r\nEn utvärdering av EU:s särskilda dialog om mänskliga rättigheter med\r\nIran visar att ingen utveckling eller t.o.m. en tillbakagång har skett\r\ninom de flesta områden. EU har öppet kritiserat Iran för den bristande\r\nrespekten för de mänskliga rättigheterna och var medförslagsställare\r\ntill den resolution om situationen för mänskliga rättigheter i Iran som\r\nantogs den 17 november i FN:s generalförsamling. Den s.k. allomfattande\r\npolitiska dialog som upprättades mellan EU och Iran 1998 har inte\r\naktiverats. Dialogen täcker frågor av gemensamt intresse för EU och Iran,\r\nsåsom ekonomiskt och kulturellt samarbete samt mänskliga rättigheter.\r\n\r\nMotionen\r\nMotionärerna bakom kommittémotion 2004/05:U231 (fp) yrkande 15 anser\r\natt omvärlden, inklusive EU, måste öka pressen på Iran vad gäller landets\r\nkärnenergiprogram samt att Iran måste tillmötesgå kraven från IAEA.\r\nUtskottets överväganden\r\nSpridningen av massförstörelsevapen (kärnvapen, kemiska och biologiska\r\nvapen) utgör ett av de största hoten mot internationell fred och säkerhet.\r\nEn synnerligen oroande tendens i denna process är att de stater som\r\nutvecklar dessa vapen, och därmed bryter mot internationella regimer\r\noch överenskommelser, ofta är politiskt instabila och i flera fall står\r\npå randen till att bli s.k. sönderfallande stater (failing states).\r\nUtskottet anser att utvecklingen i detta hänseende i bl.a. Nordkorea\r\noch andra stater är mycket allvarlig.\r\nDet har tidigare konstaterats att Iran brutit mot sitt kontrollavtal\r\nmed IAEA genom att under en följd av år lämna ofullständiga deklarationer.\r\nDetta är inte något bevis för att landet bedriver ett kärnvapenprogram,\r\nmen det är allvarligt nog. IAEA:s styrelse har slagit fast att Iran,\r\nsom hävdar att landets kärntekniska program endast syftar till civil\r\nkärnenergi, måste förbättra sitt förtroende hos omvärlden. Detta kan\r\nske genom att Iran fullständigt och på ett kontrollerbart sätt suspenderar\r\nalla aktiviteter som kan ge kärnvapenkapacitet. Sveriges och EU:s policy\r\när att förmå Iran att acceptera en sådan suspendering.\r\nOm det skulle visa sig att Iran har uppnått kärnvapenkapacitet genom\r\nett förtäckt civilt kärnenergiprogram riskerar icke-spridningsfördraget\r\n(Non-Proliferation Treaty, NPT) och hela icke-spridningsregimen att\r\nallvarligt försvagas. Ett iranskt innehav av kärnvapen riskerar att\r\nbidra till en allvarlig destabilisering av regionen med ökad risk för\r\natt konflikter utvidgas och fördjupas. En sådan utveckling kan inte\r\naccepteras.\r\nUtskottet konstaterar att den svenska regeringen ser mycket allvarligt\r\npå situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. Regeringen har,\r\nvid upprepade tillfällen, fördömt övergrepp. Sveriges och EU:s ståndpunkt\r\när att dialog är bättre än isolering för att kunna påverka situationen\r\ni Iran. Utskottet delar denna bedömning, som också har framförts från\r\nföreträdare för människorättsorganisationer i Iran.\r\nUtskottet noterar vidare att EU har kopplat ett antal politiska krav\r\ntill de förhandlingar om ett handels- och samarbetsavtal mellan EU och\r\nIran som nu återupptas. Ett av dem är respekt för de mänskliga rättigheterna.\r\n\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2004/05:U231 (fp)\r\nyrkande 15 kan avstyrkas.\r\nSkrivelsen\r\nUSA och den transatlantiska relationen\r\nTill följd av kriget i Irak har den transatlantiska relationen stått i\r\nökad fokus under de senaste åren. Relationen har dryftats i olika\r\nEU-sammanhang och bilateralt mellan europeiska ledare och med amerikanska\r\nkontakter. EU har fortsatt att värna om ett starkt och nära samarbete\r\növer Atlanten. Samarbete mellan EU och USA behövs om vi skall kunna\r\nmöta de globala hot vi i dag står inför, såsom terrorism, nedrustning,\r\nmiljöförstöring, hiv/aids m.m. Ingen klarar dessa utmaningar ensam.\r\nGenom samarbete nås resultat. Behovet att hantera gränsöverskridande\r\nutmaningar bidrar till att det transatlantiska samarbetet i högre grad\r\nän tidigare påverkas av utvecklingen bortom Europas gränser.\r\nMotionen\r\nMotionärerna bakom kommittémotion 2004/05:U305 (m) yrkande 2 anser att\r\nen sammanhållen EU-politik är det bästa sättet att konstruktivt kunna\r\nbidra till transatlantiska åtaganden för Mellanöstern.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet anser, liksom regeringen, att relationen till USA har en\r\ncentral roll för utvecklingen av den europeiska säkerhetspolitiken. Nato\r\nkommer under överskådlig tid att förbli en central organisation för\r\nstörre militära krishanteringsinsatser i Europa och dess närområde. Det\r\när angeläget, anser utskottet, att EU:s krishanteringsförmåga byggs upp\r\ni nära samverkan med Nato.\r\nUtskottet anser, liksom regeringen, att USA:s närvaro och samarbete i\r\nolika former med alla länder i norra Europa bidrar till att förankra\r\nNordeuropa Barentsregionen, Arktis och Östersjöregionen i det euroatlantiska\r\nsäkerhetssamarbetet. Säkerheten i det euroatlantiska området är odelbar.\r\n\r\nSverige och EU delar, menar utskottet, grundläggande demokratiska värden\r\nmed USA och ser därför positivt på ansträngningar till internationell\r\nsamverkan inom olika områden såsom kampen mot fattigdom, demokratifrämjande\r\noch medling i regionala konflikter. Utskottet noterar den centrala roll\r\nsom den s.k. kvartetten (FN, EU, USA och Ryssland) spelar i fredsprocessen\r\ni Mellanöstern.\r\nEn fortsatt stark transatlantisk länk är av grundläggande betydelse för\r\nSverige och hela Europas stabilitet och säkerhet. I det transatlantiska\r\nperspektivet ligger ett gemensamt intresse att t.ex. verka för en\r\nutveckling mot demokrati i Afghanistan och Irak. Utifrån sina förutsättningar\r\nlämnar Sverige i dessa sammanhang bidrag, såväl civilt som, när det\r\ngäller Afghanistan, militärt.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2004/05:U305 (m)\r\nyrkande 2 kan avstyrkas.\r\nSkrivelsen\r\nAfrika\r\nCotonouavtalet, med dess starka fokus på Afrika söder om Sahara, fortsatte\r\natt spela en viktig roll för EU:s relationer med Afrika. Inom ramen för\r\nCotonouavtalet har EU under året haft en nära politisk dialog med\r\nflertalet länder i Afrika söder om Sahara. Den fredsfacilitet för Afrika\r\nsom inrättades 2003 har under året används för att stödja insatser i\r\nSudan (två insatser) och i Centralafrikanska republiken samt till stöd\r\nför kapacitetsbyggande inom Afrikanska unionen, AU.\r\nRådsslutsatser har antagits bl.a. angående situationen i Sudan, Stora\r\nSjö-regionen och Somalia och beträffande fred och säkerhet i Afrika.\r\nEU-Afrikadialogen inleddes formellt i samband med stats- och regeringschefernas\r\nmöte i Kairo i april 2000. Det andra toppmötet planerades äga rum i\r\nLissabon den 4-5 april 2003, men sköts upp på grund av svårigheter att\r\nenas om formerna för ett toppmöte i ljuset av situationen i Zimbabwe.\r\nDialogen har fortsatt på tjänstemannanivå. EU- respektive AU-trojkorna\r\nhar också träffats på ministernivå på halvårsbasis, senast i december\r\ni Addis Abeba. Vid det senaste mötet behandlades fred och säkerhet,\r\nsamhällsstyrning, regional integration och handel och utvecklingsfrågor\r\nsåsom skulder, livsmedelssäkerhet, migration och trafficking samt\r\nhiv/aids.\r\nArbetet med att utforma en gemensam EU-politik för konflikthantering i\r\nAfrika påbörjades under det svenska ordförandeskapet 2001 och har senast\r\nreviderats i rådsbeslut i januari (rådets gemensamma ståndpunkt\r\n2004/85/Gusp). Utifrån detta rådsbeslut har ett antal insatser och ambitioner\r\nidentifierats inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.\r\nI fokus står stöd till afrikanska organisationers arbete med att\r\nförebygga och hantera konflikter, liksom stöd efter den akuta\r\nkonfliktsituationen.\r\nEU:s stöd skall bl.a. omfatta utbildning, rådgivning och planering.\r\nRådsslutsatserna och handlingsplanen framhåller att EU:s stöd till fred\r\noch säkerhet i Afrika är del av en koherent politik gentemot Afrika och\r\nbetonar vikten av samordning i hela bredden av EU:s samlade insatser.\r\nMan understryker särskilt respekt för afrikanskt ägarskap.\r\nMotionerna\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U282 (s) yrkande 1 menar motionärerna\r\natt EU-ländernas Afrikapolitik måste samordnas och effektiviseras. I\r\nyrkande 3 efterlyser motionärerna en samlad och förnyad Afrikapolitik\r\nmed fokus på fattigdomsbekämpning, demokratiutveckling och\r\nkorruptionsbekämpning.\r\n\r\nI kommittémotion 2004/05:U302 (kd) yrkande 2 anser motionärerna att\r\nregeringen inom ramen för EU skall uppmuntra till en fördjupad dialog\r\nmed Afrikanska unionen (AU) vad gäller bl.a. kraven på en modell för\r\netiskt ledarskap i Afrika.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att en sammanhållen och konsekvent\r\nEU-politik gentemot Afrika är av avgörande betydelse för unionens förmåga\r\natt arbeta för fattigdomsbekämpning, demokratiutveckling och\r\nkorruptionsbekämpning. Sverige verkar för ett koordinerat och konstruktivt\r\nanvändande av de medel EU har tillgång till för sin politik.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige inom EU driver frågor om konfliktförebyggande,\r\nrespekt för mänskliga rättigheter och en demokratisk utveckling genom\r\nkontinuerlig dialog med de afrikanska länderna. En viktig del av relationen\r\nmellan EU och Afrika bygger på Cotonouavtalet som reglerar EU:s\r\nutvecklingssamarbete med AVS-länderna (Afrika, Västindien och\r\nStillahavsområdet).\r\nDet ingicks i juni 2000 och löper på 20 år. Avtalet lägger stor tonvikt\r\nvid mänskliga rättigheter, demokrati, rättstatsprincipen och god\r\nsamhällsstyrning.\r\nEU:s arbetsgrupp för Afrika ansvarar för att följa och analysera\r\nutvecklingen i Afrika söder om Sahara. En viktig aspekt av arbetet är att\r\nföreslå en gemensam EU-hållning visavi enskilda länder och regioner i\r\nAfrika och att säkerställa koherensen i EU:s agerande. Arbetsgruppen\r\ndiskuterar även olika frågor, såsom konflikthantering, konfliktförebyggande\r\nsamt demokrati och mänskliga rättigheter.\r\nEU-trojkan, som består av förutvarande, innevarande samt nästkommande\r\nårs EU-ordförandeländer, sammanträffar under varje ordförandeskap med\r\nUSA, Kanada och Japan, Afrikanska unionen och de subregionala\r\norganisationerna Ecowas (Economic Community of West African States) och SADC\r\n(Southern African Development Community). Det irländska ordförandeskapet\r\nhar valt att prioritera konfliktförebyggande, konflikthantering och\r\nsamarbete med FN. Utvecklingen i Storasjöregionen, Afrikas horn och\r\nManoriverområdet i Västafrika (Sierra Leone, Liberia och Guinea) är\r\nfortsatt en prioritet. EU:s särskilda sändebud för Storasjöregionen\r\nsamt ordförandeskapets särskilda representant för Manoriverområdet\r\nrapporterar regelbundet till arbetsgruppen för Afrika.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U282\r\n(s) yrkandena 1 och 3 samt 2004/05:U302 (kd) yrkande 2 kan avstyrkas.\r\n4\r\nRättsliga och inrikes frågor\r\nSkrivelsen\r\nEuropeiska rådet antog under 2004 slutsatser om samverkan mellan privata\r\noch offentliga organ för att förebygga organiserad brottslighet, om\r\nåtgärder för att bekämpa organiserad brottslighet på västra Balkan samt\r\nom upprättande av ett strategiskt koncept för att bekämpa organiserad\r\nbrottslighet.\r\nArbete med den ömsesidiga utvärderingen av medlemsstaternas rättssystem\r\noch genomförande av åtgärder på nationell nivå i kampen mot terrorism\r\nhar pågått under året. Ämne för den första utvärderingsrundan är samordning\r\noch informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter och\r\nunderrättelseorgan, speciellt gällande extrema islamistiska grupper och deras\r\naktiviteter.\r\nDet fortsatta arbetet inom unionen har präglats av de slutsatser som\r\nEuropeiska rådet antog vid toppmötet i Tammerfors 1999, att ömsesidigt\r\nerkännande av rättsliga avgöranden bör bli en hörnsten i det straffrättsliga\r\nsamarbetet samt det åtgärdsprogram för att genomföra denna princip som\r\nrådet antog i december 2000. I det under hösten antagna Haagprogrammet\r\nbekräftades att principen om ömsesidigt erkännande skall utgöra grunden\r\nför det fortsatta arbetet med att utveckla det straffrättsliga samarbetet.\r\n\r\nEuropeiska unionens polisbyrå, Europol, med högkvarter i Haag i\r\nNederländerna, startade sin verksamhet 1999. Målet för Europol är att bidra\r\ntill ett effektivare samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna\r\ni unionen i kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten. Verksamheten\r\nhar under det gångna året fokuserat på inlemmandet av de nya medlemsländerna\r\ni Europolsamarbetet, nödvändigheten av att informationsflödet till\r\nEuropol från de brottsbekämpande myndigheterna och stödet till medlemsstaterna\r\ngenom analysprojekt effektiviseras. Även slutförandet av arbetet med\r\natt inrätta informationsregistret har prioriterats. De brottsbekämpande\r\naktiviteterna har koncentrerats till områdena narkotikabrott, illegal\r\ninvandring och människosmuggling, terrorism, organiserad brottslighet,\r\npenningförfalskning samt ekonomisk brottslighet.\r\nMotionen\r\nMotionärerna bakom motion 2004/05:U303 (kd) yrkande 4 anser att EU i\r\nsitt samarbete med de nya medlemsländerna skall prioritera ett fungerande\r\nyttre gränsskydd och korruptionsbekämpning i samverkan med EU:s nya\r\ngrannar. I yrkande 5 efterlyses EU-satsningar för att stoppa människosmuggling\r\nvia de nya medlemsländerna. Vidare framhålls i yrkande 6 att Sverige\r\nbör verka för att EU genom sitt utvecklingssamarbete på Balkan stöder\r\nkompletteringsutbildning av poliser och andra myndigheter för utveckling\r\nav fungerande rättssamhällen. I yrkande 7 framhålls att EU bör genomföra\r\nen uppföljningskonferens om transnationell organiserad brottslighet i\r\nEU:s närområde.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet anser att arbetet för rättvisa och hållbar global utveckling\r\nförutsätter ett starkt engagemang och stöd för ett oberoende och effektivt\r\nrättsväsende som kan upprätthålla de rättigheter och skyldigheter som\r\nfastställts i såväl den egna rättsordningen som genom internationella\r\ninstrument. Den offentliga förvaltningen har en avgörande betydelse i\r\nen rättsstat. God samhällsstyrning och ett fungerande rättsväsende är\r\nnödvändiga för en effektivt fungerande ekonomi.\r\nDet internationella rättssystemet har förstärkts under de senaste åren,\r\noch med det kalla krigets slut har FN och FN:s säkerhetsråd fått fler\r\nmöjligheter att agera. En internationell brottmålsdomstol (ICC) har\r\nupprättats. Utskottet välkomnar denna utveckling och menar att den skapar\r\ngynnsamma förutsättningar för att målet om en rättvis och hållbar global\r\nutveckling skall kunna uppnås. Korruption och ekonomisk brottslighet är\r\nallvarliga hot mot rättvisa och utveckling och undergräver demokrati,\r\nmänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling. Samtidigt snedvrids\r\nkonkurrensen inom näringslivet. En effektiv korruptionsbekämpning är\r\navgörande i både utvecklingsländer och utvecklade stater. Utskottet ser\r\npositivt på det breda engagemang som EU har i det internationella arbetet\r\nmot bl.a. korruption och människosmuggling.\r\nUtskottet konstaterar att EU:s bistånd till Balkan bl.a. har gått till\r\natt stärka arbetet för de mänskliga rättigheterna och demokrati samt\r\noffentlig förvaltning. Flera länder har fått stöd för insatser för att\r\nmotverka korruption, för att stärka det civila samhället och för insatser\r\nför stöd till yttrandefrihet, minoritets- och rättsfrågor. EU har även\r\nbidragit med stöd för utbildning av domare, åklagare, advokater och\r\ndomstolspersonal och fortbildat jurister i syfte att de kan genomföra\r\nrättegångar enligt Haagdomstolens normer. Arbetslösheten framstår med\r\nsina kopplingar till social oro, prostitution och människohandel som en\r\nakut och politiskt central fråga. Som stöd för den ekonomiska tillväxten\r\noch sysselsättningen i västra Balkan framstår två samarbetsområden som\r\nsärskilt viktiga - anpassningen till Köpenhamnskriterierna och utvecklingen\r\nav näringslivet.\r\nUtskottet menar att för att EU skall bli ett område för frihet, säkerhet\r\noch rättvisa krävs bl.a. ett effektivt brottsförebyggande arbete. EU\r\nhar, tillsammans med en rad medlemsstater, bl.a. Sverige, verkat för\r\natt brottsförebyggande frågor skall få ett eget avsnitt i Haagprogrammet.\r\nEuropeiska unionens nätverk för förebyggande av brottslighet EUCPN -\r\nsom bildades under Sveriges ordförandeskap år 2001 - är ett viktigt\r\nverktyg i detta arbete.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2004/05:U303 (kd)\r\nyrkandena 4 -7 kan avstyrkas.\r\n5 Miljö- och jordbrukspolitik i ett internationellt perspektiv\r\nSkrivelsen\r\nMot bakgrund av de diskussioner som fördes vid det informella rådsmötet\r\ni juli 2004 i Maastricht om möjligheter till miljöeffektiva innovationer\r\nantog rådet slutsatser som bl.a. tog upp betydelsen av att främja\r\ninnovationer och att utveckla energi och resurseffektiva lösningar för\r\natt samtidigt skapa en bättre miljö och bidra till tillväxt, sysselsättning\r\noch konkurrenskraft. Rådet framhöll att det i detta arbete är viktigt\r\natt skapa rättvisa förutsättningar för tillgång till marknaden samt att\r\nutnyttja ekonomiska styrmedel och offentlig upphandling. Europeiska\r\nrådet bekräftade också unionens enighet om att uppfylla klimatprotokollet\r\nfrån Kyoto och att gå vidare med nya långsiktiga mål efter 2012.\r\nEuropeiska rådet har slagit fast att man skall överväga strategier och\r\nmål för att minska utsläppen av växthusgaser på medellång och lång sikt.\r\nMiljöministrarna antog vid rådsmötet i december rådsslutsatser om\r\nbegränsning av utsläpp av växthusgaser.\r\nI december 2004 slutförhandlades en mellanstatlig strategisk plan för\r\nteknologistöd och kapacitetsbyggande på miljöområdet. Planen ger UNEP\r\n(United Nations Environment Program) i uppdrag att fördjupa sitt deltagande\r\ni det multilaterala samarbetet för miljödimensionen av hållbar utveckling\r\noch i utvecklingsländernas regionala samarbete. EU ägnade mycket kraft\r\nåt att söka bidra till en kvalitativ plan, och även om innehållet blev\r\nmindre tydligt än önskvärt ses planen inom EU som ett väsentligt steg\r\nframåt både för det praktiska arbetet och för att överbrygga förtroendeklyftan\r\nmellan i-länder och u-länder.\r\nRådet hade i december en första diskussion om UNEP:s bidrag till 2005\r\nårs FN-toppmöte om genomförandet av Millenniedeklarationen och\r\nmillennieutvecklingsmålen (MDGs). Rådet underströk vikten av att integrera\r\nett miljöperspektiv i förhållande till genomförandet av\r\nmillennieutvecklingsmålen,\r\nsärskilt målen om fattigdomsbekämpning och om miljömässigt hållbar\r\nutveckling, och har även lyft fram kopplingen mellan miljö och säkerhet.\r\n\r\nMotionerna\r\nMotionärerna bakom motion 2004/05:U253 (mp) yrkande 3 anför att\r\nlivsmedelssuveränitet är folks, länders och unioners rätt att definiera sin\r\negen jordbruks- och livsmedelspolitik, vilket sammantaget innebär en\r\nradikal nyorientering av WTO:s förhandlingsagenda på jordbruksområdet.\r\n\r\nI motion 2004/05:U282 (s) yrkande 2 framhålls att Europas jordbrukspolitik\r\nhar direkt negativa konsekvenser för Afrikas utveckling. Det är viktigt\r\natt EU:s Afrikapolitik fokuseras än mer på fattigdomsbekämpning,\r\ndemokratiutveckling, stöd till afrikanska organisationer och stöd till ett\r\nintensifierat arbete mot korruption.\r\nMotionärerna bakom motion 2004/05:U302 (kd) yrkande 4 anser att nu\r\ngällande protektionism bör avvecklas vad gäller restriktioner för införsel\r\nav ekologisk jordbruksproduktion från u-länder till EU.\r\nI motion 2004/05:U311 (kd) yrkande 12 anför motionärerna att Sverige\r\nbör arbeta för en global samordning av genomförandet av de internationella\r\nmiljökonventionerna.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att miljöpolitiken inom unionen har stor betydelse\r\nför det svenska agerandet internationellt. Tillsammans med övriga\r\nEU-länder kan Sverige driva på det globala och regionala miljöarbetet och\r\ninom internationella miljökonventioner är EU:s agerande av stor vikt.\r\nGenom samordning kan EU bli en stark aktör i förhandlingarna. Ett tydligt\r\nexempel är klimatkonventionen och Kyotoprotokollet där EU:s agerande\r\nhar varit avgörande.\r\nUtskottet menar att det finns en stor potential för minskad fattigdom\r\ngenom ökad tillväxt, höjd sysselsättning, produktion och export på\r\njordbruksområdet. Samtidigt är det viktigt att understryka att\r\nutvecklingsarbetet bör utgå från att förutsättningar och behov skiftar mellan\r\noch även inom olika länder samt att utvecklingsländernas egna strategier\r\nbör vara utgångspunkten för internationella insatser.\r\nUtskottet konstaterar också att det parallellt med handelsliberaliseringar\r\noch krav på reformer av EU:s jordbrukspolitik måste ske satsningar på\r\nlandsbygdsutveckling i u-länderna och på att skapa förutsättningar för\r\nen tillräcklig livsmedelsproduktion genom en jordbrukspolitik som stärker\r\nfamiljejordbrukets ställning och de lokala marknaderna.\r\nUtvecklingsländerna måste ges förutsättningar att skapa en tryggad\r\nlivsmedelsförsörjning och en positiv utvecklingsprocess genom en uthållig\r\njordbruksproduktion. Utskottet menar att jordbruket i ett lokalt,\r\nnationellt och globalt perspektiv kan ses som nyckeln till utveckling för\r\nmånga länder. Ett jordbruk som dessutom är ekonomiskt, socialt som\r\nmiljömässigt hållbart har en viktig funktion i arbetet för en rättvis\r\noch hållbar global utveckling. Jordbruket bidrar också till ökad\r\nlivsmedelssäkerhet, ökad delaktighet för kvinnor i beslut som rör\r\nlandsbygdsutveckling och livsmedelsproduktion. Många u-länder har en betydande\r\nexport av eller exportpotential för jordbruksprodukter och en liberalisering\r\nav handeln med jordbruksprodukter kan därför gynna den ekonomiska\r\nutvecklingen i dessa länder.\r\nUtskottet ser positivt på att EU agerar pådrivande för en politik för\r\nhållbar utveckling. Kraftfulla insatser behövs för att fattigdomen skall\r\nutplånas, produktions- och konsumtionsmönstren bli hållbara och skyddet\r\ngott för de naturresurser som skall ligga till grund för kommande\r\ngenerationers ekonomi och sociala utveckling.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:U253\r\n(mp) yrkande 3, 2004/05:U282 (s) yrkande 2, 2004/05:U302 (kd) yrkande\r\n4 samt 2004/05:U311 (kd) yrkande 12 kan avstyrkas.\r\n6 EU:s institutioner och personalpolitik\r\nSkrivelsen\r\nI skrivelsen framhålls att EU måste företrädas av moderna, öppna och\r\nmedborgarorienterade institutioner. Sverige har under året fortsatt att\r\nverka för ökad öppenhet och insyn i EU:s institutioner.\r\nDen 22 mars 2004 fattade EU:s utrikesministrar beslut om personalpolitiska\r\nreformer som rör de ca 30 000 tjänstemännen vid EU:s institutioner.\r\nReformerna innebär bl.a. att yttrandefriheten skrivs in i EU:s\r\ntjänsteföreskrifter.\r\nBeslutet markerade slutfasen i det handlingsprogram om administrativa\r\nreformer som antogs av kommissionen den 1 mars 2000. Reformerna skall\r\nbidra till att skapa öppnare och mer effektiva institutioner och att\r\ngöra dem till bättre och modernare arbetsgivare. Ledarskapet skall\r\nförbättras och de strikta hierarkierna luckras upp. Paketet innehåller\r\nockså förbättringar för personalen när det gäller t.ex. reglerna vid\r\nföräldraledighet och de rättigheter som följer av registrerat partnerskap.\r\nDet nya regelverket trädde i kraft den 1 maj 2004, samtidigt med EU:s\r\nutvidgning.\r\nMotionerna\r\nMotionärerna bakom kommittémotion 2004/05:L295 (fp) yrkande 24 anför\r\natt EU, i och med Amsterdamfördraget år 1997, har skaffat sig en legal\r\ngrund för att arbeta mot diskriminering på grund av sexuell läggning.\r\nÄnnu en byggsten, menar motionärerna, lades i och med EU-stadgan om de\r\ngrundläggande rättigheterna, som antogs vid toppmötet i Nice 2000. I\r\nyrkande 25 framhålls att Europeiska unionens olika organ är en stor\r\narbetsgivare. Fortfarande förekommer regler, menar motionärerna, som\r\nsärbehandlar homo- och bisexuella negativt när det gäller anhörigförmåner\r\noch andra familjerelaterade bestämmelser. Motionärerna menar att Sverige\r\nhar ett ansvar att agera för likabehandling oavsett sexuell läggning.\r\nI\r\nden enskilda motionen 2004/05:A351 (s) yrkande 3 anser motionärerna att\r\nsamkönade par som är anställda inom EU bör ha samma rättigheter och\r\nsamma skyldigheter inom EU som heterosexuella par.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet välkomnar den positiva utvecklingen som ägt rum för EU:s\r\ninstitutioner i personalpolitiska frågor. Det är viktigt att förbättringar\r\nför personalen genomförts när det gäller reglerna vid föräldraledighet\r\noch de rättigheter som följer av registrerat partnerskap. Utskottet\r\nvälkomnar nu att pensionssystemet utformas på könsneutrala grunder.\r\nUtskottet konstaterar att i fråga om könsneutral äktenskapslagstiftning\r\nhar EG-domstolen slagit fast att äktenskapet och partnerskapet är två\r\nskilda samlevnadsinstitut.\r\nDet nya regelverket trädde, som framgår av skrivelsen, i kraft den 1\r\nmaj, samtidigt med EU:s utvidgning.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:L295\r\n(fp) yrkandena 24 och 25 samt 2004/05:A351 (s) yrkande 3 kan avstyrkas.\r\n\r\n7 Skrivelsens inriktning och omfattning\r\nSkrivelsen\r\nEnligt 10 kap. 1 § riksdagsordningen skall regeringen fortlöpande\r\ninformera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska\r\nunionen samt varje år till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse\r\növer verksamheten i Europeiska unionen. Skrivelse 2004/05:60 Berättelse\r\nom verksamheten inom Europeiska unionen under 2004 behandlar samtliga\r\nsamarbetsområden inom EU, varav kan nämnas EU:s övergripande utveckling,\r\ndet ekonomiska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med\r\nomvärlden, det rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner.\r\n\r\nEU-nämndens yttrande\r\nEU-nämnden framhåller att även i år kan konstateras att skrivelsens\r\nutformning och innehåll utgör en mycket värdefull översikt över EU:s\r\nhela verksamhet. Som EU-nämnden tidigare påpekat utgör den också en\r\nbekräftelse på att regeringen har fullgjort sin informations- och\r\nsamrådsskyldighet visavi riksdagen. Liksom föregående år har i stort sett\r\nalla viktiga sakfrågor som tas upp i skrivelsen behandlats av EU-nämnden.\r\nFlera frågor som behandlas i skrivelsen är aktuella under flera år\r\nframöver, vilket medför att skrivelsen också är ett viktigt redskap i\r\nriksdagens löpande arbete med EU-frågorna.\r\nNär det gäller bilagorna till skrivelsen har ingen ändring skett i\r\nförhållande till 2002 och 2003 års skrivelser. Även i 2004 års skrivelse\r\nfinns en bilaga med en lista över Internetadresser. Nämnden har emellertid\r\ntidigare efterlyst också en bilaga över viktigare förordningar, direktiv\r\noch beslut (dvs. bindande rättsakter) antagna under verksamhetsåret,\r\nliksom uppgift om grönböcker och vitböcker beslutade av kommissionen\r\nunder året. Nämnden har framhållit att ett alternativ till en sådan\r\nbilaga kan vara att i stället hänvisa till Europeiska kommissionens\r\nårliga allmänna rapport om EU:s verksamhet som kommissionen i enlighet\r\nmed artikel 212 i EG-fördraget offentliggör varje år senast en månad\r\nföre öppnandet av Europaparlamentets session. I denna allmänna rapport\r\n- som finns tillgänglig på Internet - finns en teknisk bilaga med\r\nuppgifter om beslut inom ramen för Gusp - samarbetet och tabeller med\r\nuppgifter om rättsakter och internationella avtal. Likaså finns uppgifter\r\nom grön- och vitböcker utgivna under verksamhetsåret.\r\nEU-nämnden har också tidigare framhållit att det vore värdefullt om\r\nuppgifter om hur Sverige röstat i rådet redovisades inte bara i den\r\nlöpande texten utan också samlat på ett ställe i skrivelsen så att\r\nriksdagen kan få en komplett och översiktlig bild av hur regeringen har\r\nagerat i EU i detta avseende. Någon sådan redovisning återfinns inte\r\nheller i årets skrivelse. Det är angeläget att nästa års skrivelse\r\ninnehåller en samlad redovisning för de fall där Sverige i rådet röstat\r\nnej eller avstått från att rösta.\r\nI vissa fall kan det vara intressant att veta i vilken sammansättning\r\nministerrådet hanterar en viss fråga. Detta är i de flesta fall ganska\r\nklart men i vissa fall inte. Läsningen av skrivelsen och ytterligare\r\ninhämtning av fakta skulle underlättas om det i vissa fall angavs i\r\nvilken sammansättning rådet har hanterat frågan och när det aktuella\r\nrådsmötet ägt rum.\r\nDet välkomnas att det i skrivelsen hänvisas till faktapromemorior, vilket\r\nunderlättar ytterligare inhämtning av fakta. I vissa frågor presenteras\r\nen kort framåtsyftande information, t.ex. att ett meddelande skall\r\npresenteras under kommande år. Sådan information är värdefull för riksdagens\r\nplanering.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet noterar de uttalanden som EU-nämnden gör angående skrivelsens\r\ninriktning och omfattning. Utrikesutskottet kan, vilket också framförts\r\ni bet. 2003/04:UU10, instämma i vissa av de påpekanden som görs, t.ex.\r\natt regeringens agerande i vissa fall kunde beskrivas mer utförligt.\r\nSamtidigt vill dock utskottet betona att skrivelsen har ett gediget\r\nomfång, täcker många frågor och ger en god bild av EU-samarbetet. Utökade\r\nkrav på redovisning i skrivelsen måste enligt utrikesutskottets mening\r\nvägas mot önskemålet att skrivelsen inte blir alltför omfattande och\r\natt den måste kunna framställas med en rimlig arbetsinsats.\r\nSkrivelsen innebär en värdefull återrapportering av verksamheten inom\r\nEU under året som varit.\r\nUtskottet konstaterar att EU-nämnden understryker att rådsreformen inte\r\nmedfört någon förändring i övrigt av beredningen av rådets möten med t.\r\nex. längre tidsfrister för beredningen av frågorna, vilket innebär\r\nsvårigheter för nationella parlamentariker att hinna sätta sig in i\r\nfrågorna. Någon förbättring härvidlag har inte skett under 2004.\r\nRegeringen bör enligt nämndens uppfattning verka inom EU för att rådets\r\narbetsformer gör det möjligt för de nationella parlamenten att bereda\r\nfrågorna och överlägga med sina respektive regeringar före rådsmötena.\r\nDet är viktigt att EU:s institutioner skapar utrymme för de nationella\r\nparlamenten att vara aktiva. EU:s legitimitet ökar om det sker en\r\ndemokratisk förankring i medlemsstaterna av de frågor som hanteras gemensamt\r\npå EU-nivå.\r\nEU-nämnden har vidare understrukit vikten av rättssäkerhetsgarantier\r\noch bl.a. givit stöd för att sträva efter tydligare skrivningar om\r\nrättssäkerhetsgarantier inför antagandet av Haagprogrammet. Att\r\nrättssäkerheten måste garanteras framfördes också vid behandlingen av\r\nåtgärdspaketet mot terrorism.\r\nUtskottet, som inte har någon annan uppfattning än EU-nämnden, fäster\r\nvikt vid det pågående utvecklingsarbetet kring de av EU-nämnden väckta\r\nfrågeställningarna.\r\nUtskottet har i sammanhanget tagit del av Regeringskansliets faktapromemorior\r\n2004/05:FPM:31 Förslag till förordning om handel med varor som kan\r\nanvändas för dödsstraff, tortyr m.m., 2004/05:FPM33 EU:s byrå för mänskliga\r\nrättigheter, 2004/05:FPM42 Kommissionens meddelande till rådet och\r\nEuropaparlamentet om EU:s långtidsbudget för perioden 2007-2013,\r\n2004/05:FPM46 Instrumentet för ekonomiskt samarbete och utvecklingssamarbete\r\ninom ramen för EU:s långtidsbudget 2007-2013.\r\nMed vad utskottet anfört i detta betänkande föreslår utskottet att\r\nriksdagen lägger regeringens skrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten\r\ni Europeiska unionen under 2004 till handlingarna.</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har\r\nföranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1.      Europeiska unionens förbindelser med omvärlden, punkt 2 (c)\r\nav Agne Hansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U267\r\nyrkande 4 och avslår motionerna 2004/05:U206 yrkande 4 och 2004/05:U314\r\nyrkande 13.\r\nStällningstagande\r\nSamarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken i EU syftar bl.a. till\r\natt skydda unionens gemensamma värden och intressen, stärka unionens\r\nsäkerhet och främja internationellt samarbete. Beslut om EU:s agerande\r\ni dessa frågor fattas i dag med enhällighet. I ett läge där enhällighet\r\ninte råder blir EU handlingsförlamat. Det tydligaste exemplet på detta\r\när EU:s oförmåga att agera i Irakkonflikten. Arbetet inom utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken förlorar också kraft genom att unionen efter ett\r\nsådant tillstånd måste ägna kraft åt att återskapa enighet, vilket\r\narbetet under det gångna året fått ägna stor kraft åt.\r\nEU har även misslyckats i forna Jugoslavien, och framför allt agerandet\r\ni Kosovo visade på stora bristfälligheter i EU:s förmåga att förhindra\r\nvåld, mord och förstörelse. Sådana misslyckanden bör inte upprepas i\r\nframtiden. EU bör klara av att hantera kriser innan de eskalerar till\r\nkrig och katastrof. I Kosovo var det USA som fick träda in för att rädda\r\nmänniskoliv. I framtiden bör inte EU förlita sig på USA. EU måste själv\r\nkunna ta ett större samlat ansvar. Det ställer krav på de enskilda\r\nländerna, men också på samarbetsförmågan dem emellan. EU måste bli mer\r\nsamstämmigt inom utrikes- och säkerhetspolitiken och kunna tala med en\r\nröst. Införandet av en s.k. utrikesminister är ett steg i rätt riktning.\r\nDet betyder att EU nu kan bli tydligare på den internationella arenan.\r\nFör att EU ska kunna nå ännu bättre resultat inom utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken bör vetorätten avskaffas. Ett eller ett fåtal länder kan\r\ninte tillåtas få blockera insatser för att rädda människoliv och förhindra\r\nEU:s handlande för ökad säkerhet i regionen. Ett avskaffande av\r\nenhälligheten inom utrikes- och säkerhetspolitiken innebär inte att en sådan\r\nordning strider mot alliansfriheten då enskilda länder har möjligheten\r\natt kunna reservera sig om beslutet går emot väsentliga nationella\r\nintressen. Vad som ovan anförts om avskaffande av vetorätten inom EU:s\r\nutrikes- och säkerhetspolitik bör ges regeringen.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2004/05:U267 yrkande 4.\r\n\r\n\r\n2.      Europeiska unionens utvecklingssamarbete, punkt 4 (mp)\r\nav Lotta Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:U251\r\noch 2004/05:U254 yrkande 6 och avslår motionerna 2003/04:U348 yrkande\r\n29, 2004/05:K431 yrkande 7, 2004/05:Fi230 yrkande 3, 2004/05:U226 yrkande\r\n18, 2004/05:U256 yrkandena 9 och 10, 2004/05:U261 yrkande 2, 2004/05:U302\r\nyrkande 5, 2004/05:U311 yrkandena 13 och 17, 2004/05:U313 yrkande 1 och\r\n2004/05:U331 yrkandena 8 och 12.\r\nStällningstagande\r\nIndustrialiserade länder har i princip alla nått sin nuvarande\r\nutvecklingsnivå efter att ha skyddat sina industrier när de var under\r\nuppbyggnad.\r\nPå samma sätt måste fattiga länder i dag kunna ge sina industrier goda\r\ntillväxtmöjligheter på den inhemska marknaden innan de utsätts för hård\r\ninternationell konkurrens.\r\nLiberaliseringen av EU:s handel med Medelhavsländerna måste ske långsamt\r\nmed hänsyn till att de måste ges möjligheter att skydda sina industrier\r\noch sina jordbrukssektorer under en övergångsperiod samt ges ordentligt\r\nstöd för omställning.\r\nMed detta som utgångspunkt är delarna i WTO:s juliöverenskommelse kring\r\n\"marknadstillträde för icke-jordbruksvaror\" ett bakslag för de fattiga\r\nländerna. De beslutade tullsänkningarna i överenskommelsen innebär i\r\nvärsta fall att spirande industrier i fattiga länder, som på sikt skulle\r\nkunna utgöra bas för stabila ekonomier i dessa länder, kommer att slås\r\nut. Dessa länder motsatte sig också logiskt nog, skrivningarna in i det\r\nsista. Det var först efter stor press från de rika länderna att man\r\näventyrar hela det multilaterala handelssystemet, och efter att de\r\nfattiga länderna ändå fått till stånd en tilläggsparagraf i det här\r\navsnittet, som de till sist kom att acceptera texten. Förhandlingstaktiken\r\nfrån bland andra EU:s sida visar en skriande brist på förståelse för\r\ndessa länders utvecklingsproblem. För att resultatet i juliöverenskommelsen\r\nskall åsamka u-länder så lite skada som möjligt bör Sverige genom EU\r\ndriva att konkreta volymer av tullsänkningar i de kommande förhandlingarna\r\nför u-länder inte blir större än att de fortsatt kan skydda sina växande\r\nindustrier, på sina egna villkor.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2004/05:U251 samt 2004/05:U254 yrkande 6.\r\n\r\n3.      Riktlinjer inom biståndet för markanvändnings- och jordreformspolitik,\r\npunkt 5 (mp)\r\nav Lotta Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U342\r\nyrkandena 1-5.\r\nStällningstagande\r\nInom EU pågår en process för att fastställa gemensamma riktlinjer för\r\nmedlemsländernas politik när det gäller markanvändning och jordreformer\r\ninom u-landsbiståndet. Det är angeläget att EU har ett starkt fokus på\r\nlandreformer som gynnar de fattiga när man utarbetar dessa nya riktlinjer.\r\nDen viktigaste faktorn att ta hänsyn till när det gäller jordreformer\r\när mänskliga rättigheter. Även kulturella och politiska aspekter som\r\nhittills har blivit negligerade i internationellt utvecklingsbistånd\r\nbör finnas med.\r\nOrganisationen FIAN, Food First Information and Action Network, som\r\narbetar med mänskliga rättighetsfrågor har i många år kritiserat\r\nförekomsten av tvångsavhysning av fattiga jordbrukare från jordar de brukat\r\nför att deras regeringar har rekommenderats att satsa på exportinriktat\r\njordbruk. FIAN har också kritiserat många regeringars försök att slingra\r\nsig undan jordreformer. Deras erfarenheter har lett till slutsatsen att\r\nom jordreformer skall leda till att småjordbrukare skall kunna försörja\r\nsig och till minskad hunger, är jordreformer inte bara en teknisk fråga\r\nutan också en fråga om mänskliga rättigheter och livsmedelssuveränitet\r\nför landet.\r\nEn bit mark är inte bara något man kan äga utan själva källan till\r\növerlevnad och försörjning i byar på landsbygden. Konflikter om mark och\r\nökad fattigdom på landsbygden är ett växande problem med såväl politisk,\r\nkulturell som andlig innebörd. När EU:s medlemsländer nu skall enas om\r\nen politik när det gäller fördelningen av makt mellan en stat, dess\r\nmedborgare och lokala myndigheterm, är det av oerhörd betydelse att den\r\nnya politiken är klok och väl genomtänkt och sätter in aktuella markfrågor\r\noch jordreformer i ett större politiskt, ekonomiskt och socialt sammanhang.\r\nDet är bra att frågor om fattigdomsbekämpning, miljöförstöring och\r\njämställdhet som alla har en markaspekt nu diskuteras vid framtagandet\r\nav de nya riktlinjerna för utvecklingssamarbetet inom EU.\r\nDiskussionerna och textutkastet till dessa präglas dock än så länge av\r\nflera allvarliga brister.\r\nDet finns ingen analys av orsakerna till hunger och svält på landsbygden.\r\nUtkastet ignorerar i stort sett samspelet mellan markpolitik, handelsregler,\r\nsocialpolitik, investeringar och makroekonomi. De gemensamma riktlinjerna\r\nbehöver grundas på en djupare förståelse av detta samspel. Jordreformer\r\nmåste kompletteras av en inhemsk politik som stödjer småjordbrukare och\r\nen makroekonomi som tillåter producenter på landsbygden att tjäna sitt\r\nuppehälle. Det behövs också fler arbetstillfällen utanför jordbrukssektorn\r\nför människor på landsbygden. Annars kommer inte den ökade tillgången\r\npå land för fattiga människor att bli långsiktigt hållbar.\r\nUrsprungsbefolkningars och minoriteters rättigheter nämns nästan inte\r\nalls trots att sambandet mellan kränkningar av mänskliga rättigheter\r\noch konflikter om rätten till mark är särskilt påtaglig för dessa grupper.\r\nDetta samband är avgörande som en grund för nya standarder och när man\r\nska bestämma vilken roll olika aktörer ska spela och det är nödvändigt\r\natt prioritera vissa reformer och vissa förhållningssätt. EU:s nya\r\nriktlinjer måste utgå från ett rättighetsperspektiv i markfrågor genom\r\natt tillämpa de internationella konventionerna på de mänskliga rättigheternas\r\nområde.\r\nUtkastet till riktlinjer är fortfarande oklart om vilken status\r\nlandreformer ska ha i det europeiska utvecklingsbiståndet. Utkastet till\r\nriktlinjer saknar såväl klara regler för procedurer, som ett oberoende\r\nkontrollinstrument och en klagomöjlighet. Det sistnämnda behövs för att\r\nberörda grupper i utvecklingsländerna ska kunna ställa EU till svars\r\nför eventuella negativa effekter av den förda politiken. Riktlinjerna\r\nborde också innehålla tydliga regler för hur det civila samhället ska\r\nkunna delta på ett demokratiskt sätt.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2004/05:U342 yrkandena 1-5.\r\n\r\n4.      Den europeiska grannskapspolitiken, punkt 7 (fp)\r\nav Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U217\r\nyrkande 5 och avslår motionerna 2004/05:K431 yrkande 5, 2004/05:U206\r\nyrkandena 2 och 3, 2004/05:U242 yrkandena 1 och 12 samt 2004/05:U267\r\nyrkandena 3 och 5.\r\nStällningstagande\r\nVitryssland är ett av EU:s nya grannländer efter det att de nya\r\nmedlemsländerna trätt in i unionen. EU är en viktig aktör i tillskapandet\r\nav en utveckling i demokratisk riktning i Vitryssland.\r\nTacis är EU:s stödprogram till Ryssland och övriga länder i OSS, inklusive\r\nVitryssland samt Mongoliet. Syftet med programmet är bl.a. att stärka\r\nden demokratiska utvecklingen, med stöd till det civila samhället som\r\nett medel för detta. Emellertid fungerar inte programmet på önskvärt\r\nsätt. Detta på grund av att den vitryska regimen vägrar befria de\r\nenskilda organisationerna i landet från moms samtidigt som EU generellt\r\ninte tillåter att unionens finansiella satsningar försvinner i\r\nmomsbetalningar. Eftersom stödet till det civila samhället i Vitryssland är\r\nen förutsättning för en lyckad demokratiseringsprocess, måste situationen\r\nlösas. Medan EU och Vitryssland håller på sina ståndpunkter, förlorar\r\nföreningslivet det stöd de så innerligt behöver. Sverige måste vidta\r\nåtgärder för att säkerställa att EU:s stöd fungerar och kommer till\r\nanvändning så som det är tänkt, inbegripet beredskap att göra undantag\r\nför EU:s momsregler.\r\nSituationen för mänskliga rättigheter i Vitryssland förvärras successivt\r\noch i det här läget behövs ökade satsningar på demokratiutveckling både\r\nav EU och Sverige. Det s.k. Vitrysslandsprogrammet innebar att svenska\r\norganisationer fick möjlighet att tillsammans med vitryska samarbetspartner\r\ngenomföra samarbetsprojekt med full finansiering från Sida. Från 2004\r\nförsämrades villkoren för det svenska demokratibiståndet till Vitryssland.\r\nFolkpartiet menar att regeringen bör se över beslutet och återinföra\r\nfull finansiering för svenska demokratiprojekt i Vitryssland.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2004/05:U217 yrkande 5.\r\n\r\n5.      Den europeiska grannskapspolitiken, punkt 7 (c)\r\nav Agne Hansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U267\r\nyrkande 5 och avslår motionerna 2004/05:K431 yrkande 5, 2004/05:U206\r\nyrkandena 2 och 3, 2004/05:U217 yrkande 5, 2004/05:U242 yrkandena 1 och\r\n12 samt 2004/05:U267 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\nJag delar utskottets oro över utvecklingen i södra Kaukasien. OSSE:s\r\nmöjligheter att verka och agera inom sitt verksamhetsområde är begränsat\r\npå flera ställen i främst Kaukasus. Ett exempel på detta är att\r\nDjnestrregionen i Moldavien har stoppat en delegation från OSSE.\r\nOrganisationen har även haft problem att verka i Tjetjenien. Trots hinder\r\nupprätthåller OSSE operativ närvaro i flertalet av Europas och Centralasiens\r\nmånga oroshärdar. OSSE åtnjuter stor legitimitet. Dess säkerhetsfrämjande\r\nverksamhet har på ett väsentligt sätt bidragit till demokratisering,\r\nsäkerhet och stabilitet.\r\nRysslands sätt att försöka hejda terrorismen med rötter i Tjetjenien,\r\nmed ett fullskaligt krig mot hela den tjetjenska befolkningen har lett\r\ntill katastrofala följder. När de medel som används bara driver fram\r\nmer terror och sprider den över allt större områden har omvärlden all\r\nanledning att reagera. Det behövs en demilitarisering med hjälp av\r\ninternationella styrkor i Tjetjenien. Med den erfarenhet och den kunskap\r\nsom OSSE har är det av största vikt att organisationen fortsätter sitt\r\narbete. Rysslands fortsatta kränkning av mänskliga rättigheter och\r\nalltmer hårdnande attityd till en fredlig och demokratisk utveckling i\r\nsödra Kaukasien bör leda till att EU inte låter det ryska agerandet\r\nfortgå opåtalat. EU och OSSE måste fortsätta sitt arbete för fred och\r\ndemokrati i området. Det måste följas av att den svenska regeringen\r\ndirekt och i EU uppmanar Ryssland och övriga aktörer att samarbeta inom\r\nramen för OSSE för att verka för en fredlig utveckling i Kaukasien.\r\nUtskottet bör ge regeringen detta till känna.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2004/05:\r\nU267 (c) yrkande 5.\r\n\r\n\r\n6.      Rättsliga och inrikes frågor, punkt 12 (kd)\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U303\r\nyrkandena 4-7.\r\nStällningstagande\r\nRegeringen bör ge högsta prioritet åt vissa allvarliga brott mot de\r\nmänskliga rättigheterna, inte minst människosmuggling och sexuell\r\nexploatering. Människohandeln måste bekämpas på alla fronter. I en rapport\r\nfrån FN och OSSE riktas skarp kritik mot hur kampen mot människohandel\r\nbedrivs på Balkan. Kortsiktiga metoder prioriteras framför framtagandet\r\nav en övergripande plan för att motarbeta de bakomliggande orsakerna\r\ntill människohandeln, som enligt rapporten är fattigdom, diskriminering,\r\nbrist på utbildning och arbetslöshet. Det förebyggande arbetet handlar\r\ni dag mest om informationskampanjer, som enligt FN-rapporten dessutom\r\ngenomförs ineffektivt och utan samordning och utvärdering.\r\nKristdemokraterna framhåller i detta sammanhang behovet av en djupare\r\nekonomisk integration, i syfte att bekämpa fattigdomen. De nya grannländerna\r\nmåste därför ges möjlighet att delta i den europeiska inre marknaden\r\noch i en ytterligare integration och liberalisering för att främja den\r\nfria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital (de fyra\r\nfriheterna).\r\nKristdemokraterna vidhåller att den svenska regeringen bör fokusera\r\nsina biståndsinsatser till institutioner för utveckling av demokrati,\r\nmänskliga rättigheter, rättssamhällets principer och deras praktiska\r\ngenomförande. Även kravet på att använda biståndsresurser för att\r\növerbrygga etniska och religiösa barriärer med målet att nå ökad förståelse\r\noch tolerans, bör bifallas.\r\nKristdemokraterna anser vidare att EU i sitt samarbete med de nya\r\nmedlemsländerna skall prioritera ett fungerande yttre gränsskydd och\r\nkorruptionsbekämpning i samverkan med EU:s nya grannar, att EU-satsningar\r\nbehövs i syfte att stoppa människosmuggling via de nya medlemsländerna\r\noch att Sverige bör verkar för att EU genom sitt utvecklingssamarbete\r\npå Balkan stöder kompletteringsutbildning av poliser och andra myndigheter\r\nför utveckling av fungerade rättsamhällen.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2004/05:U303 yrkandena 4-7.\r\n\r\n\r\n\r\n7.      Miljö- och jordbrukspolitik, punkt 13 (mp)\r\nav Lotta Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:U253\r\nyrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:U282 yrkande 2, 2004/05:U302\r\nyrkande 4 och 2004/05:U311 yrkande 12.\r\nStällningstagande\r\nLivsmedelssuveränitet är folks, länders och unioners rätt att definiera\r\nsin egen jordbruks- och livsmedelspolitik, utan dumpning till tredjeland.\r\nI begreppet inkluderas en prioritering av lokalt jordbruk i första\r\nhand avsett för att livnära den egna befolkningen, där man ger bönder\r\noch jordlösa tillgång till jord, vatten, utsäde och krediter. Därför\r\nbehövs jordreformer, kamp mot GMO (Genetiskt modifierade organismer)\r\noch tillgång till traditionellt utsäde utan hinder av patenträttigheter.\r\nVidare betonas småbönders, kvinnor som familjeförsörjares och lantarbetares\r\nrätt att producera livsmedel samt konsumenternas rätt att bestämma vad\r\nde äter och hur och av vem det skall produceras. Slutligen avser man de\r\nfattiga ländernas rätt att skydda sig själva från för lågt prissatt\r\njordbruks- och livsmedelsimport och att befolkningen själv tillåts vara\r\ndelaktig i de jordbrukspolitiska besluten. Alltså sammantaget en radikal\r\nnyorientering av WTO:s förhandlingsagenda på jordbruksområdet. Detta\r\nkrav på livsmedelssuveränitet i handelssammanhang borde även vara svensk\r\npolitik för EU i dessa förhandlingar.\r\nDe frivilliga riktlinjerna kommer att kunna bli en viktig källa till\r\nkunskap och inspiration i det framtida arbetet. De beskriver tydligt\r\nvad regeringar förväntas göra för att få slut på kränkningarna av den\r\nmänskliga rätten till mat. De är ett bra hjälpmedel för det civila\r\nsamhället världen över när de skall hålla regeringar ansvariga de kommande\r\nåren. På så vis kan de komma att på ett avgörande sätt bidra till att\r\nåtminstone uppnå det första millenniemålet om att till år 2015 halvera\r\nandelen svältande.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2004/05:U253 yrkande 3.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n1.      Regeringens skrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska\r\nunionen under 2004, punkt 15 (m, fp, kd, c)\r\nGunilla Carlsson i Tyresö (m), Cecilia Wigström (fp), Holger Gustafsson\r\n(kd), Birgitta Ohlsson (fp), Agne Hansson (c) och Ewa Björling (m)\r\nanför:\r\nFörankring av Europafrågor\r\nSverige har varit medlem i EU i tio år. Under samtliga dessa år har en\r\nsocialdemokratisk minoritetsregering företrätt Sverige. De med regeringen\r\nsamarbetande partierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet som båda anser\r\natt Sverige bör lämna EU ingår i regeringsunderlaget, men är enligt\r\növerenskommelse inte delaktiga i utformandet av Sveriges Europapolitik,\r\ndetta trots att mycket av det som beslutas i EU kan definieras som\r\ninrikespolitik. Regeringen företräder Sverige i internationella sammanhang\r\noch mycket av EU-politiken förknippas uteslutande med regeringspolitik,\r\näven om formella samråd fortlöpande förs med riksdagen.\r\nDen bristande Europakänslan i Sverige har många bottnar. Den klyfta som\r\nuppenbarades vid folkomröstningen i september 2003 samt det låga\r\ndeltagandet i valet till Europaparlamentet i juni 2004 vittnar om ett\r\nförankringsproblem som måste tas på allvar. Vår uppfattning är att en\r\nframgångsrik och verkningsfull politik i EU bör bygga på skickligt\r\ntillvaratagande av svenska intressen men också förmåga att kunna föra\r\nhem gemensamt fattade beslut och förankra dem nationellt. I den delen\r\nkan inte Socialdemokraterna anses ha lyckats.\r\nUnder den borgerliga regeringen förhandlades anslutningsfördraget med\r\nEG fram i bred politisk enighet och medlemskapet blev verklighet 1995.\r\nVi vill gemensamt se till att bättre tillvarata Sveriges intressen i\r\nEU och bidra till att Europasamarbetet kan blir mer effektivt.\r\nLissabonstrategin\r\nDen viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken är att få fart på\r\nsvensk ekonomi och uppnå en högre långsiktig tillväxt. Det är också\r\nnödvändigt att förstärka nyttan av att arbeta för att långsiktigt klara\r\nden sociala tryggheten. Den svenska uthålliga tillväxtpotentialen måste\r\nförbättras. Det svenska skattetrycket ligger betydligt över det europeiska\r\ngenomsnittet och försvagar incitamenten till företagande, arbete och\r\nutbildning för svensk del. Ett ogynnsamt företagsklimat håller tillbaka\r\nnyföretagande, arbete och utbildning och försvårar inte minst för små\r\noch medelstora företag. Arbetskraftsbristen är stor på vissa områden\r\nsamtidigt som en alltför stor del av den arbetsföra befolkningen är\r\narbetslös, i åtgärder, förtidspensionerad eller sjukskriven. Diskrimineringen\r\noch otillräcklig integration försvårar och hindrar många nya svenskars\r\ninträde på arbetsmarknaden.\r\nEn hög sysselsättning uppnås bäst genom en politik som underlättar för\r\nföretagande över hela Europa. De mål som unionen sätter upp för\r\nsysselsättning och ekonomisk utveckling bör därför komma till uttryck genom\r\nrekommendationer till medlemsländerna om ökade insatser för i första\r\nhand företagande och tillväxt.\r\nGenom EU kan gemensamma åtaganden göras för att underlätta konkurrenskraften,\r\nexempelvis ett väl fungerande tjänstedirektiv. Större delen av EU:s\r\nmedlemsländer lider av samma problem som Sverige: massarbetslöshet och\r\notillräcklig tillväxt. I brist på reformer stagnerar EU och den europeiska\r\nekonomin. Ökade insatser och reformer för företagande och tillväxt måste\r\nfrämst genomföras nationellt, eftersom ekonomierna delvis skiljer sig\r\nåt sinsemellan, och makten och ansvaret för den ekonomiska politiken\r\nvilar i medlemsländerna.\r\nUtrikes- och säkerhetspolitik i Afrika\r\nDen gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ger EU en bättre möjlighet\r\natt ta ett globalt ansvar. Vi anser att EU måste agera mer samfällt och\r\nkraftfullt och framför allt förebyggande.\r\nDet är viktigt att EU håller fast vid unionens allmänna värdegrund såsom\r\nfrihet och fred, demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för de\r\nmänskliga rättigheterna.\r\nEU måste prioritera de högt skuldsatta och fattigaste länderna i Afrika\r\nsöder om Sahara. EU:s andel av världens samlade bistånd uppgår till\r\nhela 55 %. Unionen har därmed både förmåga och ett ansvar att bekämpa\r\nfattigdomen i denna del av världen.\r\nI andra sammanhang har vi framfört kritik mot den socialdemokratiska\r\nregeringens bristande agerande i EU för att försöka få ett stopp på den\r\nhumanitära katastrofen i västra Sudan. Trots att det är två år sedan\r\nkonflikten mellan Sudans regering, den regeringstrogna arabiska\r\njanjawidmilisen och rebellgrupper bröt ut står det internationella\r\nvärldssamfundet alltjämt handfallet inför uppgiften att få ett stopp på våldet\r\nmot civilbefolkningen i det konfliktdrabbade Darfurområdet. Den humanitära\r\nsituationen är fortsatt mycket allvarlig. Ett ökat engagemang från EU\r\noch det övriga internationella världssamfundet är avgörande.\r\nRättsliga frågor och inrikesfrågor\r\nEfter 11 september-händelserna i USA 2001 och terrorattentaten i Madrid\r\nmars 2003 har kampen mot gränsöverskridande kriminalitet och internationell\r\nterrorism fått ökad aktualitet. I EU:s gemensamma arbete med att bekämpa\r\ninternationell terrorism måste varje enskilt land ha kapacitet och\r\nförmåga att införskaffa, kunna värdera och samverka kring information\r\noch underrättelse. Det måste finnas beredskap att kunna agera, för egen\r\nsäkerhet men också för att kunna ställa svenska resurser till utsatta\r\nländers förfogande. Att Sverige saknar en nationell organisation för\r\nkrishantering minskar vår förmåga för egen del men också vår möjlighet\r\natt effektivt och kompetent agera tillsammans med andra EU-länder. Att\r\ndet råder osäkerhet kring vilka resurser som skulle kunna ställas till\r\nförfogande, såväl civilt som militärt, undergräver Sveriges trovärdighet\r\npå området.\r\n\r\n\r\n2.      Regeringens skrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska\r\nunionen under 2004, punkt 15 (fp)\r\nCecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför:\r\n1995 blev Sverige fullvärdig medlem i EU-samarbetet. Efter tio år med\r\nsocialdemokratiskt styre ser vi ett Sverige som i allt högre grad ställer\r\nsig utanför det europeiska samarbetet. Sverige har åter blivit en\r\nrandstat som sagt nej till det gemensamma valutasamarbetet och som säger\r\nnej till fler gemensamma lösningar på gemensamma problem. Trots en ökande\r\ninternationell brottslighet säger Socialdemokraterna nej till utökade\r\nbefogenheter för Europol. Trots att utvecklingen av tjänstehandelssektorn\r\nhar stor betydelse för Sveriges och Europas möjlighet till ökad tillväxt\r\noch ekonomisk utveckling säger regeringen nej till\r\ntjänstedirektivet.\r\nSocialdemokraterna har dessutom misslyckats med att förankra det europeiska\r\nprojektet hos det svenska folket. Till följd av detta har EU-negativismen\r\nväxt sig allt starkare.\r\nEuropas länder - t.o.m. de största - är för små för att på egen hand\r\nklara de utmaningar som Europas folk står inför. Dit hör den växande\r\nbrottsligheten. Dit hör klimatförändringarna. Dit hör behovet av att\r\nytterligare stärka vår konkurrenskraft i globaliseringens tid och inte\r\nminst de allt större kraven på ett enat agerande utanför unionens eget\r\nterritorium för att motverka krigsrisker, förtryck och terrorism. För\r\natt Sverige skall vara pådrivande i arbetet för att möta dessa utmaningar\r\nbehövs förändring. En liberal Europapolitik driver utvecklingen mot ett\r\nSverige som fullt ut samarbetar på samma sätt som andra länder i Europa,\r\nsom fullt ut är medlem i det gemensamma valutasamarbetet, som driver\r\npå för ökat samarbete i stället för att fungera som en bromskloss och\r\nsom deltar i den europeiska debatten.\r\nEU måste öka sin legitimitet och sin acceptans hos Europas medborgare.\r\nInte minst det låga deltagandet i Europaparlamentsvalen och nej-segern\r\ni den svenska eurofolkomröstningen vittnar om detta. Det är en stor\r\nutmaning att finna nya former för deltagande och demokratisk maktutövning\r\npå global nivå. EU är ett unikt exempel på en delvis överstatlig demokrati,\r\nen demokrati som inte på något sätt är färdig eller fullkomlig utan\r\nhela tiden söker nya former. Kraven på en bättre fungerande demokrati\r\ninom EU måste kunna förenas med en ökad effektivitet i EU:s arbete.\r\nFundamentalt för att öka EU:s legitimitet och demokratiska förankring\r\när information och debatt. Det finns i dag ett stort behov av arenor\r\nför Europadebatt såväl i Sverige som i EU. Ett skäl till EU-skepsisen\r\ni Sverige är att partier, i första hand de som är splittrade internt i\r\nEuropafrågan, brustit i att förklara varför EU alls finns, vad länderna\r\ngör i EU-samarbetet och varför Sverige bör vara med. Det har saknats en\r\nsvensk debatt om varför EU är viktigt för Sverige. Myter om EU får stå\r\noemotsagda, vilket skapat misstro och avståndstagande mot det europeiska\r\nsamarbetet. Inte sällan diskuteras de europeiska frågorna enbart utifrån\r\nen snäv nationell nyttosynpunkt i stället för att diskuteras utifrån\r\ngemensamma europeiska intressen och värderingar. För att EU på detta\r\nvis skall bli \"inrikespolitik\", krävs i denna fråga ett tydligt ledarskap\r\nfrån regeringen, ett ledarskap som saknas alltsedan Sverige blev medlem\r\ni den europeiska gemenskapen.\r\n\r\n3.      Regeringens skrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska\r\nunionen under 2004, punkt 15 (v)\r\nSermin Özürküt (v) anför:\r\nRegeringens skrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska\r\nunionen, är - som riksdagsordningen föreskriver - en återrapportering\r\ntill riksdagen av föregående års ställningstaganden i frågor rörande EU.\r\n\r\nSkrivelsen bygger på regeringens och riksdagsmajoritetens ställningstaganden.\r\nDå alla dessa frågor och ståndpunkter avgjordes under föregående år\r\nhade Vänsterpartiet avvikande ståndpunkter i ett stort antal frågor.\r\nAtt återigen upprepa dessa ståndpunkter torde vara föga meningsfullt.\r\nVänsterpartiets ståndpunkter avseende frågor gällande Europeiska unionen\r\när väl kända, och partiet har i en mängd motioner framfört dem på de\r\nområden där man har en avvikande mening. För en redovisning av sina\r\nståndpunkter hänvisar därför Vänsterpartiet till dessa motioner.\r\nDen kanske största frågan under föregående riksmöte behandlade\r\nsäkerhetspolitiken. Denna fråga avgjordes i samband med behandlingen av\r\nbetänkande 2004/05:UFöU2 Sveriges säkerhetspolitik. Vänsterpartiet\r\nhänvisar till de reservationer som partiet då gjorde i detta säkerhetspolitiska\r\nbetänkande.\r\n\r\n4.      Regeringens skrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska\r\nunionen under 2004, punkt 15 (mp)\r\nLotta Hedström (mp) anför:\r\nRegeringsskrivelsen har retrospektiv karaktär men föranleder ändå\r\npartierna att kommentera sin allmänna inställning till den europeiska\r\ngemenskapens alla aspekter. Miljöpartiet ger därför här i denna form\r\nkort sin allmänna hållning till den förda politiken.\r\nMiljöpartiet delar i sak många av de bedömningar och åtgärder som\r\nredovisas av regeringen i regeringens skrivelse 2004/05:60 om verksamheten\r\ni Europeiska unionen. De reservationer vi lämnar in är på områden där\r\nvår politik är väsentligt radikalare i sak än den av svenska regeringen\r\neller av EU förda. Dock bör påpekas att Miljöpartiets hållning till EU\r\när starkt kritisk av flera skäl och några av dem redovisas härmed kort.\r\n\r\nVi menar att Sverige skulle kunna föra en väsentligt friare och\r\nkraftfullare utrikespolitik över huvud taget om vi inte var medlemmar i\r\nunionen. Den pågående sammanlänkningen policymässigt och institutionsvis\r\nav unionens utrikespolitik är en process som vi inte ser på med blida\r\nögon, eftersom den i de flesta stycken hittills inneburit en avradikalisering\r\nav Sveriges progressiva hållning gentemot t.ex. tredje världen, dess\r\nsjälvständighetskrav, territoriella krav och krav på att kunna göra sig\r\ngällande som jämbördiga parter i världssamfundets institutioner. Små\r\nländer som t.ex. Västsahara beklagar och saknar uppriktigt de markeringar\r\nsom Sverige för ca tio år sedan var mäktigt att göra på den globala\r\narenan.\r\nMen framför allt är det den förda politiken på det handelspolitiska\r\nområdet som ger anledning till stora betänkligheter ur ett\r\nsolidaritetsperspektiv.\r\nDe positioner som EU driver i t.ex. WTO/GATS- och WTO/AoA-förhandlingarna\r\nsaknar i allt väsentligt ett u-landsperspektiv och ser mest till unionens\r\nstrikt självcentrerade behov av höga handelsmurar utåt och egna\r\nsubventioner av produktionen. Dessutom är vi djupt oroade av sättet att\r\nförhandla fram EPA:er, Economic Partnership Agreement, dvs. EU:s bilaterala\r\nhandelsavtal med 77 AVS-länder. De medför ett sätt att åter hävda t.ex.\r\ninvesteringsbehov på fattiga länders bekostnad och allmänt återgå till\r\nden typ av krav som WTO-processen trots allt verkar vara på väg bort\r\nifrån.\r\nInom RIF-området, dvs. rättsliga och inrikes frågor, är det främst\r\nutvecklingen av Europol och dess befogenheter som inger oro. Brottsbekämpningen\r\növer gränserna har hittills skötts professionellt och betryggande av\r\nInterpol, medan harmoniseringen på EU-nivå snarare innebär en försämrad\r\nrättstillämpning utifrån svensk standard.\r\nInriktningen på att kartlägga just extrema islamistiska grupper är också\r\nenligt vår mening tveksam i sin ensidighet. Även islamofober och\r\nhögerextrema, liksom alla andra rasistiska varianter av hatbrottsgrupperingar,\r\när sprungna ur samma beklagansvärda utanförskap och utgör alla ett\r\ntecken på splittring i samhällen, oavsett vilken flagga man råkat hänga\r\npå dem.\r\n\"Transatlantiska länken\" är ett begrepp med vag innebörd, men som\r\nomhuldas i all EU-retorik och i svensk politisk debatt. Miljöpartiets\r\nståndpunkt är att vi självklart bör odla formellt goda relationer med\r\nall länder i världen men att vi dock bör vara vaksamma på hur en mycket\r\nbrett omfattad säkerhetsregim under Natos mantel och med EU:s fulla\r\nmedverkan växer fram under denna benämning. Till denna säkerhetsordning\r\när Miljöpartiet starkt kritiskt och vill fortsätta hävda en genuin\r\nalliansfrihet för vårt land.\r\nArbete med grannskapspolitiken har i huvudsak haft positiva förtecken,\r\nkanske med undantaget att vi i Miljöpartiet undrar hur länge löfte\r\neller förespeglingar om medlemskap i EU skall kunna vara tillräcklig\r\nmorot och motor för skärpningar i t.ex. rättsstatsprincipens hävdande\r\neller förbättringar av de mänskliga rättigheterna. Metoden har visserligen\r\nhaft en ganska positiv effekt hittills, t.ex. på Turkiet och vissa f.d.\r\nÖststater, men att inte främst se att dessa demokratiseringsprocesser\r\nbör drivas genuint inifrån ett lands egen opinion och demokratiska liv,\r\nsamt att \"Europa\" som geografiskt avgränsad del inte är utan gräns,\r\nkommer att medföra problem, särskilt som det framväxande EU har en\r\ncentralistisk prägel att inlemma de nya medlemsstaterna i, snarare än en\r\nstrikt mellanstatligt platt och federativ struktur.\r\nDen sorgligaste och skamligaste delen av EU:s gemensamma arbete, men\r\nsom inte berörs vare sig i skrivelsen eller betänkandet, är vad som\r\nsker och inte sker för flyktingar, asylsökande och invandrare. De höga\r\nmurar och den avvisningsteknologi som blir allt skarpare är i sig\r\ntillräckliga skäl för humanister att vara mer än kritiska till EU av i\r\ndag.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nSkrivelsen\r\nRegeringens skrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska\r\nunionen under 2004.\r\nMotion från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n29.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att stärka samordningen och komplementpariteten mellan\r\nEU-medlemsstaternas bistånd och öka effektiviteten i EU-biståndet.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2004\r\n2004/05:K431 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att EU skall vara öppet för alla demokratiska länder\r\nsom delar unionens mål, ligger helt eller delvis i Europa och som\r\nuppfyller de grundläggande politiska och ekonomiska kriterier för medlemskap\r\nsom EU slagit fast.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU:s bistånd och demokrati.\r\n2004/05:Fi230 av Lotta Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att påverka EU:s globala politik i samma riktning som\r\nden nya svenska sammanhållna globalpolitiken.\r\n2004/05:L295 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU:s insatser mot diskriminering.\r\n25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om diskriminerande bestämmelser för personal inom EU:s\r\nolika organ samt andra organisationer på europeisk eller global\r\nnivå.\r\n2004/05:U206 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om en fortsatt utvidgning av EU.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU:s relationer till Ryssland.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om situationen i Vitryssland.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU:s roll för arbete för freden.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU:s relationer till länderna kring Medelhavets södra\r\nstrand.\r\n2004/05:U211 av Torsten Lindström (kd):\r\nRiksdagen beslutar att ge regeringen till känna som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige i det nordiska samarbetet verkar för att\r\nÅland tillförsäkras en egen företrädare i EU-parlamentet.\r\n2004/05:U217 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige måste vidta åtgärder för att säkerställa\r\natt EU:s biståndsprogram till Vitryssland fungerar.\r\n2004/05:U225 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör verka för en tydligare och mer\r\nsammanhållen strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter i världen.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att EU:s biståndspolitik bör vara ett viktigt instrument\r\nför att främja respekten för mänskliga rättigheter i världen.\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige inom EU bör verka för att fler dialoger\r\nmed enskilda länder med enbart inriktning på mänskliga rättigheter kommer\r\ntill stånd.\r\n2004/05:U226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU:s utvecklings- och biståndspolitik.\r\n2004/05:U231 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om betydelsen av EU:s Medelhavsdialog och Meda-programmet.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att omvärlden, inklusive EU, måste öka pressen på\r\nIran vad gäller utvecklingen av kärnenergiprogrammen samt att Iran måste\r\ntillmötesgå kraven från IAEA.\r\n2004/05:U232 av Erik Ullenhag (fp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vilka krav EU skall ställa på Turkiet som ansökarland.\r\n\r\n2004/05:U237 av Birgitta Ahlqvist m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om den nordliga dimensionen.\r\n2004/05:U240 av Henrik von Sydow (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att arbeta för Mellanöstern som ett frihandelsområde.\r\n\r\n2004/05:U242 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige inom EU bör bidra till ökat fokus på\r\nRyssland, Ukraina och Vitryssland samt en fortsatt hög närvaro på västra\r\nBalkan.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Turkiet skall bedömas utifrån egna meriter och\r\npå samma villkor som andra kandidatländer.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU:s politik för västra Balkan.\r\n2004/05:U251 av Yvonne Ruwaida och Ulf Holm (båda mp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om EU:s handelsavtal med Medelhavsländerna.\r\n2004/05:U253 av Lotta Hedström och Jan Lindholm (båda mp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige\r\ni förhandlingar inom WTO bör verka för rätten till livsmedelssuveränitet.\r\n\r\n2004/05:U254 av Lotta Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige\r\ngenom EU bör driva att krav på tullsänkningar för u-länder inte blir\r\nstörre än att de fortsatt kan skydda sina växande industrier.\r\n2004/05:U256 av Alice Åström m.fl. (v):\r\n\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige inom EU bör verka för att svenska och\r\neuropeiska företag engagerar sig i utvinnandet av Bolivias naturtillgångar,\r\nsåsom naturgas och olja, på ett sådant sätt att det kommer det bolivianska\r\nfolket till del.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige när det folkliga engagemanget i Bolivia\r\nväxer skall verka för att svenska och europeiska företag stimuleras att\r\nengagera sig i det bolivianska jordbrukets och infrastrukturens utveckling.\r\n\r\n2004/05:U261 av Lotta Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om radikal reformering av EU:s biståndspolitik.\r\n2004/05:U267 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att frågor som demokratisk utveckling, mänskliga\r\nrättigheter, gränsöverskridande brottslighet, jämställdhet och miljö bör\r\nprioriteras i EU:s samarbete med Vitryssland, Ukraina och Moldavien.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att avskaffa vetorätten inom EU:s utrikes- och\r\nsäkerhetspolitik.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att det är viktigt att EU tydligt uppmanar Ryssland\r\noch övriga aktörer att samarbeta inom ramen för OSSE för att verka för\r\nen fredlig utveckling i Kaukasus.\r\n2004/05:U282 av Joe Frans och Pär Axel Sahlberg (båda s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om förbättrad samordning av EU-ländernas Afrikapolitik.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om reformering av EU:s jordbrukspolitik med negativa\r\nkonsekvenser för afrikanska länder.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om en samlad och förnyad Afrikapolitik med fokus på\r\nfattigdomsbekämpning, demokratiutveckling och korruptionsbekämpning.\r\n2004/05:U302 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att regeringen inom ramen för EU skall uppmuntra till\r\nen fördjupad dialog med Afrikanska unionen (AU) vad gäller bl.a. kraven\r\npå en modell för etiskt ledarskap i Afrika.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att nu gällande protektionism bör avvecklas vad gäller\r\nrestriktioner för införsel av ekologisk jordbruksproduktion från u-länder\r\ntill EU.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att inom EU verka för att tullarna mot världens 49\r\nfattigaste länder tas bort snabbare - även för bananer, ris och socker.\r\n\r\n2004/05:U303 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att den svenska regeringen inom EU arbetar för nya\r\nmedlemsstaters förmåga att uppnå demokrati, mänskliga rättigheter och\r\nrättsstatens principer och att detta skall vara grunden för graden av\r\nsamverkan och slutligt medlemskap i unionen.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att EU i sitt samarbete med de nya medlemsländerna\r\nskall prioritera ett fungerande yttre gränsskydd och korruptionsbekämpning\r\ni samverkan med EU:s nya grannar.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU-satsningar för att stoppa människosmuggling via de\r\nnya medlemsländerna.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att verka för att EU genom sitt utvecklingssamarbete\r\npå Balkan stöder en omfattande kompletteringsutbildning av poliser och\r\nandra myndigheter för utveckling av fungerande rättssamhällen.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att EU bör genomföra en uppföljningskonferens om\r\ntransnationell organiserad brottslighet i EU:s närområde.\r\n2004/05:U305 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att en sammanhållen EU-politik är det bästa sättet\r\natt konstruktivt kunna bidra till transatlantiska åtaganden för\r\nMellanöstern.\r\n2004/05:U309 av Runar Patriksson (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om nordiskt samarbete i ett utvidgat europeiskt samarbete.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling\r\ni enklaven Kaliningrad.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om medverkan i uppbyggandet av det arktiska universitetet.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om det arktiska samarbetet inom ramen för EU:s arktiska\r\nfönster.\r\n2004/05:U311 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör arbeta för en global samordning av\r\ngenomförandet av de internationella miljökonventionerna, såsom håller\r\npå att ske inom EU (integreringen av hållbar utveckling i samtliga\r\npolitikområden, kemikaliestrategin, den integrerade produktpolitiken\r\n[IPP], det sjätte miljöhandlingsprogrammet, klimatförändringsstrategin\r\nm.m.).\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör verka för att våra goda erfarenheter\r\nav miljöhänsyn inom biståndspolitiken inkluderas i EU-biståndet och att\r\nstörre hänsyn tas till miljöaspekter i samtliga biståndsprojekt.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att verka för en global integrering av EU:s strategi\r\nför hållbar utveckling och klimathandlingsprogrammet, med betoning på\r\nen förankring i den fattiga världen.\r\n2004/05:U312 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU:s nordliga dimension.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att hävda nordiska intressen i det utvidgade EU.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att underlätta för Norge och Island att bli intagna\r\ni EU-gemenskapen.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling\r\ni enklaven Kaliningrad.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om en nordisk region inom EU.\r\n2004/05:U313 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att regeringen inom EU skall arbeta för att eliminera\r\nhandelshinder för u-ländernas export.\r\n2004/05:U314 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att framtida hot mot säkerheten i Europa företrädesvis\r\nskall hanteras och lösas gemensamt inom EU.\r\n2004/05:U331 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att på nationell nivå verka för införandet av ett\r\nsystem med konsekvensbeskrivningar inom regeringens departement inför\r\npolitiska beslut, och för regelverk som styr svenska myndigheter, om\r\npåverkan på utvecklingsländerna utifrån rättighets- och fattigdomsperspektivet\r\nsamt om att ett sådant system även bör inrättas på EU-nivå.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige skall verka för en mer sammanhållen\r\nutvecklings-, handels- och utrikespolitik inom EU och arbeta för att\r\nintegrera rättvisefrågorna inom alla EU:s politikområden.\r\n2004/05:U337 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp, fp, v, c):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU:s ansökarländer.\r\n2004/05:U342 av Jan Lindholm och Ulf Holm (båda mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige i de pågående förhandlingarna om \"EU\r\nPolicy Guidelines land reform\" kräver en bättre analys av orsakerna\r\ntill hunger på landsbygden.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen sägs om att ursprungsbefolkningars och minoriteters mänskliga\r\nrättigheter särskilt uppmärksammas och respekteras när det gäller\r\nmarkpolitik och jordreformer inom EU:s utvecklingsbistånd.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen sägs om att jordreformer som syftar till att bekämpa hunger\r\noch fattigdom, förbättra jämställdhet mellan kvinnor och män och säkra\r\nekologisk uthållighet prioriteras i EU:s utvecklingsbistånd.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen sägs om att de nya riktlinjerna skall innehålla en oberoende\r\nkontrollinstans och en klagomöjlighet för att utvecklingsländerna skall\r\nkunna ställa EU till svars.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen sägs om att regeringen skall informera riksdagen om de pågående\r\nförhandlingarna och inhämta riksdagens synpunkter innan förhandlingarna\r\navslutas.\r\n2004/05:Sf322 av Kalle Larsson m.fl. (v):\r\n\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om initiativ i EU angående romers mänskliga rättigheter.\r\n\r\n2004/05:A351 av Börje Vestlund och Anders Bengtsson (båda s):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att samkönade par som är anställda inom EU bör ha\r\nsamma rättigheter och samma skyldigheter inom EU som heterosexuella par.\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nEU-nämndens yttrande 2004/05:EUN1y\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 3\r\nUtrikes- och finansutskottens offentliga utfrågning den 4 maj 2004\r\nOrdföranden Sven-Erik Österberg (s): Som ordförande i finansutskottet\r\nber jag att få hälsa er hjärtligt välkomna till denna gemensamma utfrågning\r\nsom är anordnad av finansutskottet och utrikesutskottet och som gäller\r\nen utfrågning av statssekreterare Lars Danielsson angående EU:s\r\nlångtidsbudget. Jag ber speciellt att få vända mig till Lars Danielsson med\r\nmedarbetare och hälsa dem hjärtligt välkomna hit.\r\nVi tänkte lägga upp utfrågningen på så sätt att Lars Danielsson inleder.\r\nUngefär 20 minuter är aviserat. Därefter öppnas för frågor från\r\nledamöterna i finans- och utrikesutskotten. Därefter har också övriga\r\nledamöter möjlighet att ställa frågor.\r\nUtfrågningen kommer att hålla på som längst till klockan 11.00. Klockan 11.\r\n00 bryter vi, även om det skulle finnas någon fråga kvar.\r\nÄn en gång hjärtligt välkomna hit. Jag ber att få lämna över ordet till\r\nstatssekreterare Lars Danielsson.\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Herr ordförande! Tack för tillfället\r\natt få presentera kommissionens förslag till ny långtidsbudget för\r\nEuropeiska unionen.\r\nVi står i början av en process som inleddes i februari med att just\r\nkommissionen presenterade en första skiss över hur man anser att unionens\r\nutgifter ska fördelas för perioden 2007-2013. Det som nu inleds är en\r\nförhandlingsprocess som enligt planerna ska vara i drygt ett år, men\r\nsom säkerligen kan komma att ta något längre tid, där medlemsländerna\r\nska försöka bli eniga om det här förslaget.\r\nJag tänkte börja med att kort redogöra för hur kommissionens skissförslag\r\nser ut och därefter tala något om de svenska prioriteringarna som\r\nregeringen preliminärt ser dem i det här inledande skedet av den fas som\r\nvi nu står i.\r\nI det förslag som kommissionen presenterade den 10 februari väljer man\r\natt på ett ganska översiktligt sätt beskriva hur man anser att unionens\r\nutgifter mellan 2007 och 2013 ska fördelas. Man anger den utgiftsnivå\r\nsom man vill att EU:s kostnader ska ligga på under den här perioden. De\r\nska motsvara i genomsnitt 1,26 % av EU:s samlade bruttonationalinkomst.\r\nDet är en siffra som ska jämföras med vad utgiftsnivån är i dag. I dag\r\nligger den på ungefär 0,95 %. Det är alltså en ganska avsevärd ökning\r\nsom kommissionen föreslår när det gäller utgifterna för den här perioden.\r\n\r\nOm man försöker översätta den här utgiftsnivån i pengar blir det mycket\r\nstora tal. Man föreslår alltså en total utgiftsram för den kommande\r\nsjuårsperioden på 1 000 miljarder euro. Det är bara att multiplicera\r\ndet med 9,15 så får man vad det blir i svenska kronor. Det är alltså\r\nmycket, mycket stora tal som vi talar om.\r\nDet innebär en kraftig ökning av utgiftsnivån. Kommissionen säger själv\r\ni sin motivering att det här i första hand beror på utvidgningen av\r\nunionen. Vi vet ju alla att unionen sedan i lördags består av 10 nya\r\nmedlemmar utöver de 15 som redan finns.\r\nMen när vi tittar på det här konstaterar vi att utvidgningen visserligen\r\när en del av kostnadsökningen, men samtidigt innehåller det här förslaget\r\nen mycket generös utfasning framför allt av de så kallade strukturstöden,\r\nalltså stöden till regionalpolitiken i de nuvarande medlemsländerna.\r\nJag ska strax återkomma till det.\r\nVad man gör i det här förslaget är egentligen att inte göra några som\r\nhelst omprioriteringar, utan man tar i princip alla de gamla utgifterna\r\noch lägger ett antal nya utgifter på dem, dels för att täcka utvidgningen,\r\ndels för att man sprider unionens utgifter på fler politikområden än\r\ntidigare.\r\nNär det gäller spridningen på nya politikområden kan vi konstatera att\r\nunionen traditionellt sett spenderar sina pengar på två områden,\r\njordbrukspolitik och regional- och strukturstöd. Där ligger i dag någonstans\r\nmellan 80 och 85 % av unionens samlade utgifter. Men i det nya förslaget\r\nföreslår man att man ska öka utgifterna på ett antal områden, den så\r\nkallade Lissabonstrategin, alltså den strategi som finns för att stimulera\r\ntillväxt, social sammanhållning och hållbar utveckling i unionen. En\r\nhel del nya utgifter föreslås på rätts- och inrikesområdet och även på\r\nutrikespolitikens område.\r\nDen bild jag visar är säkerligen omöjlig för er längst bak att se, men\r\njag vill ändå på det här sättet illustrera hur man ser de planerade\r\nutgifterna år för år under den kommande perioden. Procentsiffrorna visar\r\natt det är en ganska expansiv budget som kommissionen presenterar. Vi\r\ntalar om mycket kraftiga ökningar.\r\nHär finns en begreppsmässig definition som kanske är viktig att göra.\r\nMan gör i kommissionens förslag skillnad mellan dels vilka åtaganden\r\nunionen kan göra under ett visst år, dels vilka betalningar som unionen\r\ngör under samma år. Många av de utgifter som unionen har, framför allt\r\npå regionalpolitikens område, sträcker sig över flera år. Därför laborerar\r\nman med två tak i budgeten. Man sätter ett tak för vilka åtaganden man\r\nfår göra. Det är 1,26 %. Sedan sätter man ett annat tak för vilka\r\nfaktiska utbetalningar som unionen ska få göra under varje givet år. Den\r\nsiffran ligger något lägre, 1,15 %. Bägge de här siffrorna syns i de\r\ntvå kolumner som finns längst upp i det diagram jag visar. Som ni ser\r\när det stora ökningar under den här perioden.\r\nEtt annat sätt att illustrera ökningarna är att titta på den procentuella\r\ntillväxten på olika utgiftsområden. Här visar jag en bild över den\r\nprocentuella ökningen 2007 respektive 2013 i förhållande till vad som är\r\nplanerade utgifter för 2006. Som alla procentberäkningar luras den här\r\ntabellen lite grann. Som jag sade inledningsvis är det viktigt att komma\r\nihåg att huvuddelen av EU:s utgifter ligger på två områden, strukturfonder\r\noch jordbruk. Där ligger en väldigt stor majoritet, 80-85 %.\r\nMan kan direkt av den här bilden konstatera att förslaget på jordbruksområdet\r\ninnebär en mycket modest ökning. Det är ett resultat av en överenskommelse\r\nsom träffades av Europeiska rådet i oktober 2002, då man bestämde sig\r\nför att ha som riktlinje för det här budgetarbetet att utgifterna för\r\njordbrukspolitiken inte skulle öka med mer än 1 % per år. Den\r\növerenskommelsen omfattar ungefär 75 % av anslaget för jordbruket.\r\nDet som inte var med i den överenskommelsen var anslag för landsbygdsutveckling,\r\nsom är en post som kan förhandlas fritt i den kommande budgetförhandlingen.\r\nDen överenskommelsen, som kommenterades i positiva ordalag av väldigt\r\nmånga - även om många, inklusive regeringen, gärna hade sett att man\r\nskulle kunna gå längre i omstrukturering - innebär ändå att man har\r\nlagt ett ganska tydligt tak för jordbruksutgifterna.\r\nDäremot ser vi när det gäller strukturfonderna att kommissionens förslag\r\ninnebär kraftiga ökningar. Enligt det förslag som kommissionen har lagt\r\nfram ska merparten av unionens utgifter för regionalpolitiska åtgärder\r\ntill och med 2013 gå till de befintliga medlemsländerna, alltså till\r\nEU-15. Bara 48 % ska gå till de nya medlemsländerna. Det här är ju en\r\npunkt som har kritiserats mycket. Jag återkommer strax till den.\r\nSedan ser vi också det jag pekade på tidigare, nämligen att kommissionen\r\nföreslår kraftiga utgiftsökningar på en rad nya politikområden. För\r\ntillväxt, forskning och utveckling samt TEN, som står för transeuropeiska\r\nnätverk, alltså ett antal infrastrukturprojekt som har funnits med i\r\ndiskussionen under många år, är det mycket, mycket kraftiga ökningar i\r\nprocentuella tal, även om de i reella tal inte är så stora. Det är en\r\nkraftig ökning vad gäller rätts- och inrikesområdet, inte minst till\r\nåtgärder för gränsskydd. På utrikespolitikens område är det ambitionsökningar,\r\noch även administrationskostnaderna far i väg ganska rejält.\r\nDet är viktigt att komma ihåg att de förslag som kommissionen lade fram\r\ni februari är ett mycket preliminärt förslag. Det innehåller inte\r\nsärskilt många detaljer utan man kommer att återkomma med detaljer i början\r\nav juni månad. Men vi har ändå valt att försöka vara tidiga när det\r\ngäller att kommentera och diskutera de förslag som kommissionen har\r\nlagt fram.\r\nRegeringens utgångspunkter i det här läget är listade på den här bilden.\r\nFörst och främst kommer Sverige att vara fortsatt nettobetalare till\r\nunionen. Vi tillhör den grupp av länder, och kommer att fortsätta att\r\ntillhöra den grupp av länder, som kommer att betala mer till unionen än\r\nvi får tillbaka. Det beror på att vi relativt sett har en hög BNP per\r\ncapita, men framför allt på att vi på de två utgiftsområden som är\r\nunionens största, jordbrukspolitiken och regionalpolitiken, inte kan\r\nräkna med särskilt mycket i återflöde. Vi har med europeiska mått mätt\r\nen hyfsad regional utjämning i vårt land, som är ett resultat av den\r\nregionalpolitik som har förts under många år, och vi har en struktur på\r\nvårt jordbruk som inte heller ger oss särskilt mycket tillbaka i återflöden.\r\n\r\nDet gör att när vi nu diskuterar budgeten konstaterar vi att om vi vill\r\nkomma till rätta med den situation som vi har i dag, nämligen att Sverige\r\nbetalar en mycket hög avgift, är inte ökat återflöde någon lösning på\r\nvår situation. Vi har en sådan struktur att det bara kan ge oss marginella\r\ntillskott. De tillskotten kan vara väsentliga, men de löser inte vårt\r\nproblem som stor nettobetalare. Vår främsta strategi bör därför vara\r\natt försöka begränsa utgifterna för unionen. Det är enbart så vi i\r\nslutändan kan hålla nere vår egen avgift.\r\nEn viktig utgångspunkt i vårt tänkande är att när vi granskar varje\r\nföreslagen utgift på den europeiska nivån måste det, för att vi ska\r\nkunna säga ja till den, finnas ett tydligt europeiskt mervärde, det\r\nvill säga det måste kunna gå att mer eller mindre leda i bevis att det\r\nhär är någonting som faktiskt alla tjänar på att det sker på europeisk\r\nnivå snarare än på nationell nivå. Om man lägger det rastret på menar\r\nvi att man kan vara ganska hårdhänt i sin granskning av de utgiftsförslag\r\nsom kommissionen har lagt fram.\r\nI sak tycker vi att det är rimligt att man försöker öka ambitionerna på\r\nområden som rör Lissabonstrategin, som rör migration, som rör kampen\r\nmot brottslighet och som rör utrikespolitikens område. Men det handlar\r\nåterigen om ganska modesta summor som man kan öka med på de här områdena.\r\n\r\nVår huvudmålsättning är alltså att försöka begränsa den svenska avgiften.\r\nDet är det som är nummer ett i prioritet. Innebär det att vi inte vill\r\nvara med och betala solidariskt för utgifter som är nödvändiga? Nej,\r\nabsolut inte. Vi kommer att solidariskt betala. Men vi menar att det\r\nrent strategiskt, taktiskt i det här läget är en viktig utgångspunkt\r\natt försöka begränsa den svenska avgiften så mycket som möjligt.\r\nVi har valt att tillsammans med ett antal andra likasinnade länder\r\nlansera tanken på ett utgiftstak på europeisk nivå. Som säkert de flesta\r\nav er känner till skrev sex stycken stats- och regeringschefer, inklusive\r\nvår egen regeringschef, ett brev till kommissionens ordförande den 14\r\ndecember i fjol där man lade fast den politiska målsättningen för de\r\nhär sex länderna, nämligen att vi vill att man lägger ett utgiftstak på\r\nhögst 1 % av EU:s BNI. Det bör vara målsättningen för den budget som\r\nman nu diskuterar.\r\nDet är ett projekt som vi kör tillsammans med Frankrike, med Tyskland,\r\nmed Storbritannien, med Nederländerna och med Österrike. Det är de sex\r\nstörsta nettobetalarna. Vi vet att det också finns andra länder som i\r\ngrund och botten sympatiserar med denna ganska hårda budgetrestriktiva\r\nlinje, som av olika skäl inte ville skriva under brevet när innehållet\r\nlades fast i december men som vi ändå tror kan ligga ganska nära den\r\nposition som dessa sex länder har i de förhandlingar som snart på allvar\r\nsätter i gång.\r\nHur uppnår vi då detta enprocentsmål? Jo, det viktigaste och det bästa\r\nsättet att uppnå det på är att vi i den nya flerårsbudgeten koncentrerar\r\nutgifterna för sammanhållningspolitiken till de nya medlemsländerna. Vi\r\nmenar att det är viktigt att de nya medlemsländerna oavkortat ska få\r\ndet som tillkommer dem på det här området. De rika länderna bör själva\r\nsvara för sin regionala utjämning. Som jag sade innehåller förslaget en\r\nutfasning som är så modest att fortfarande år 2013 skulle 52 % av\r\nregionalpolitiken riktas till de befintliga medlemsländerna. Här finns\r\nalltså mycket att ta av.\r\nEtt sätt att uppnå enprocentstaket menar vi är att grunden för hur man\r\nbedömer om ett land ska få regionalstöd eller inte bör vara att man\r\ntittar på landets samlade BNI. Man tittar alltså på vad som är den\r\nsamlade rikedomen för ett enskilt medlemsland. I dag fungerar systemet\r\nså att man tittar på enskilda regioner och ser om de kommer över en\r\nviss andel av genomsnittet vad gäller BNP per capita. Gör de inte det\r\nkan de få regionalstöd. Vi menar att man bör gå över till att titta på\r\nenskilda länder som helhet. Då faller ganska raskt ett antal länder\r\nbort, framför allt i Sydeuropa, som i dag får regionalstöd i ganska\r\nstor omfattning.\r\nSamtidigt är det viktigt att vi är både hårda och realistiska på samma\r\ngång. Den tuffa linje som vi nu slår an vet vi kan vara svår att få hem\r\nfullt ut. Skulle vi hamna i en situation där det trots allt blir en\r\nutfasning som är något långsammare än vi egentligen skulle velat ha\r\nfinns det ett egenintresse som vi bör bevaka. Det är det så kallade\r\ngleshetskriteriet.\r\nSom alla vet lever vi i ett land som är stort, mörkt, kallt och glest\r\nbefolkat. Det är klart att får vi så småningom en uppgörelse där också\r\nbefintliga medlemsländer ska få en del av regionalstödet är det viktigt\r\natt även vi i ett sådant läge bevakar våra egna intressen. Då är det\r\nviktigt att detta gleshetskriterium finns med som ett element i\r\nfördelningen av regionalstöden.\r\nMen det är en taktisk fråga som det är svårt att ta ställning till nu.\r\nNär slår man om på allvar från att vara hård och säga \"inget regionalstöd\r\ntill de befintliga medlemsländerna\", till att vända om och säga \"okej,\r\nnu ser vi att det blir en viss summa pengar för de befintliga\r\nmedlemsländerna, alltså bör vi bevaka våra egna intressen\". Det där får vi\r\nsom sagt bevaka under förhandlingarnas gång.\r\nDet andra sättet att uppnå enprocentstaket är att hålla hårt på taket\r\nför det traditionella jordbruksstödet, det vill säga hålla fast vid den\r\növerenskommelse som jag tidigare refererade till och som man träffade\r\ni Bryssel i oktober 2002. Som ni såg på den procentfördelning som jag\r\nvisade tidigare innebär faktiskt den här överenskommelsen att man trots\r\nallt lägger ett tak som är ganska så tydligt och definitivt. Det finns\r\nväl en hel del som talar för att det kan vara möjligt att till och med\r\npressa de verkliga utgifterna på jordbruksområdet under det här taket.\r\n\r\nDet pågår förhoppningsvis under den här perioden en frihandelsrunda, en\r\nWTO-runda, där trycket på den europeiska unionen att liberalisera sin\r\njordbrukspolitik kommer att vara mycket starkt. Vi håller det inte för\r\nuteslutet, kanske till och med för troligt, att utfallet av den här\r\nfrihandelsrundan kan tvinga unionen att ta ett nytt tag i diskussionerna\r\nom utgifterna för jordbrukspolitiken, förhoppningsvis då i begränsande\r\nriktning.\r\nMen som jag sa omfattar den överenskommelse som träffades 2002 bara\r\nungefär 75 % av de totala utgifterna för jordbrukspolitiken. Den så\r\nkallade landsbygdsutvecklingen finns inte med i den överenskommelsen.\r\nDär finns alltså möjlighet till en hård och öppen förhandling som\r\nförhoppningsvis kan leda till ytterligare begränsningar.\r\nYtterligare ett element som vi vill få in i den här diskussionen är att\r\nhitta ett långsiktigt skydd mot orimliga nettobördor. Vi är den näst\r\nstörsta nettobetalaren per capita i dag. Nederländerna är större. Vi\r\nmenar att det är rimligt att man hittar någon form av mekanism som sätter\r\nett tak för hur mycket ett land betalar netto till unionen. Kommissionen\r\nhar också i sitt meddelande som kom i februari föreslagit att man bör\r\ntitta närmare på detta.\r\nDet här är en väldigt känslig fråga, för det finns ett land, som ni\r\nsäkert vet, som redan har ett slags nettokorrigeringsmekanism. Det landet\r\nheter Storbritannien. Som ett resultat av en hård förhandling förd av\r\ndåvarande premiärminister Margaret Thatcher lyckades man få fram den\r\nbrittiska rabatten som ju innebär att Storbritannien i praktiken betalar\r\nväldigt mycket mindre till unionens budget än vad dess ekonomiska styrka\r\negentligen skulle leda till.\r\nDet här är i och för sig en orimlig ordning tycker väl i stort sett\r\nalla länder utom Storbritannien. Men vi menar att det rimliga snarare\r\nvore att försöka hitta en objektiv transparent mekanism som sätter ett\r\ntak för hur mycket ett land netto ska betala till unionen. Men det måste\r\ngivetvis kopplas till att man försöker hantera den så kallade brittiska\r\nrabatten på ett lämpligt sätt.\r\nVad finns det då för olika scenarier för hur den svenska avgiften till\r\nunionen utvecklas med de olika antaganden som jag har beskrivit? Som\r\njag sa motsvarar EU-budgetens andel av BNI i dag ungefär 0,95 %. Det\r\ninnebär att vi i 2004 års priser i dag har en avgift på 24 miljarder\r\nkronor, ungefär. Från det ska då räknas ett återflöde som ligger någonstans\r\nmellan 10 och 12 miljarder. Det varierar lite år från år. Det brev som\r\nde sex länderna skrev med förslag på ett utgiftstak på 1 % innebär ändå\r\natt vår avgift år 2013 skulle gå upp till 30 miljarder kronor, framför\r\nallt som ett resultat av utvidgningen.\r\nOm man tittar på kommissionens förslag ser man att med de åtaganden som\r\nunionen ska få göra 2013 skulle avgiften hamna på 38 miljarder kronor.\r\nGår man i stället på betalningarna är det \"bara\" 35 miljarder kronor.\r\n\r\nSom sagt, det är stora pengar det handlar om. Det är, som vi ser det,\r\nviktigt att vi solidariskt är med och betalar unionens samlade utgifter.\r\nPå samma sätt som man i stort sett i varje medlemsland i dag har en\r\noerhört hård granskning av den nationella budgeten måste vi ha en hård\r\ngranskning av den europeiska budgeten. Det är orimligt att unionen i\r\nett läge där i stort sett varje medlemsland tvingas till hårda nedskärningar\r\nsätter på sig spenderbyxorna och ökar utgifterna på det sätt som\r\nkommissionen föreslår.\r\nDet som nu sker är att kommissionen på basis av sitt eget förslag, som\r\nman presenterade i februari, förhoppningsvis också på basis av de\r\nreaktioner förslaget har fått, inklusive reaktionen från de sex stora\r\nnettobetalarna, ska presentera mer detaljerade förslag under sommaren\r\ndär man mer i detalj försöker beskriva hur man tycker att pengarna ska\r\nanvändas på olika utgiftsområden.\r\nSedan börjar förhandlingarna i höst. Den tidsplan som kommissionen\r\nskisserar går ut på att man ska försöka förhandla den här budgeten under\r\nhösten 2004 och våren 2005, så att förhandlingarna ska kunna avslutas\r\ni samband med Europeiska rådets möte i juni nästa år.\r\nJag tror att de flesta är av den uppfattningen att det är en optimistisk,\r\nkanske till och med orealistisk, tidtabell. Den här typen av mycket\r\nkomplicerade förhandlingar som handlar om pengar brukar ofta ta precis\r\nden tid som det är möjligt för dem att ta, det vill säga att man kommer\r\natt förhandla ända fram till sista minuten. Om man gör en jämförelse\r\nmed hur förhandlingarna gick till när den nu gällande flerårsbudgeten\r\nförhandlades fram, den som gäller för perioden 2000-2006, avslutades de\r\nförhandlingarna först på våren 1999, alltså mindre än åtta-nio månader\r\ninnan flerårsbudgeten trädde i kraft. Har vi samma scenario den här\r\ngången skulle det innebära att vi har en förhandling som kan pågå ända\r\nfram till våren 2006.\r\nDet finns, som vi ser det, inget egenintresse i att dra ut på tiden.\r\nDet viktigaste är att förhandlingarna når ett bra resultat. Och som jag\r\nsa är ett bra resultat för oss liktydigt med att vi lyckas begränsa vår\r\navgift. Det är den högsta prioriteten i den övning vi står inför de\r\nnärmaste åren.\r\nFör att kunna vara framgångsrika i det här arbetet handlar det givetvis\r\nväldigt mycket om att bygga allianser. Den allians som nu har byggts av\r\nde sex stora nettobetalarna uppfattar jag som mycket stark för närvarande.\r\nSamtidigt ska man inte ha några illusioner om att den alliansen kan\r\nhålla ihop hela vägen ut. Det är ingen större hemlighet att exempelvis\r\nnär det gäller synen på utgifterna på jordbrukspolitikens område skiljer\r\nsig uppfattningarna ganska avsevärt mellan de här sex länderna. Jämför\r\nman vår syn på jordbrukspolitiken med exempelvis Frankrikes ser man att\r\nde skiljer sig åt ganska avsevärt.\r\nMen vi ser det som ett egenvärde att försöka hålla ihop den här kretsen\r\nav länder så länge som möjligt och kanske till och med utöka den med\r\nytterligare några länder. Vi konstaterar också, som jag sade inledningsvis,\r\natt det även bland några av de nya medlemsländerna finns ett intresse\r\nför att ingå i den här enprocentsalliansen. Vi har ju en del länder som\r\nmycket snabbt, nästan med en gång faktiskt, blir nettobetalare till\r\nunionen. Ta ett land som Slovenien till exempel, som har en sådan\r\nekonomisk utvecklingsnivå att man mycket snabbt faktiskt hamnar i\r\nnettobetalarklubben.\r\nDå är det viktigt, inte minst politiskt, att visa att den budgetrestriktiva\r\nlinjen inte är riktad mot de nya medlemsländerna utan att den är riktad\r\nmot kommissionens ovilja att faktiskt fasa ut utgifterna för de länder\r\nsom under en lång följd av år har haft stor nytta av sitt EU-medlemskap\r\nockså ekonomiskt men som nu måste vara beredda att låta andra ha samma\r\nnytta för att nå den ekonomiska utvecklingsnivå som de behöver.\r\nDetta var min inledande översiktliga presentation av förslaget som det\r\nnu föreligger.\r\n\r\nAgne Hansson (c): Herr ordförande! Först vill jag tacka för en mycket\r\nklar, informativ och pedagogiskt upplagd föredragning. Det här är ju\r\ningen lätt materia, inte särskilt kortfattad heller.\r\nFörst och främst vill jag från Centerpartiets sida deklarera att vi\r\nmycket klart ställer upp på regeringens linje att begränsa budgetomfattningen\r\ni det här sammanhanget och att man hårt prioriterar i budgetarbetet på\r\nsamma sätt som man självklart måste göra i alla offentliga sammanhang.\r\nDet är helt orimligt att budgeten ska växa och avgiften stiga på det\r\nsätt som här presenterats enligt det förslag som föreligger.\r\nMen det här kan man ju göra på olika sätt och min fråga rör egentligen\r\nstrategin för hur man håller tillbaka kostnaderna.\r\n\r\nMin utgångspunkt är att man utgår från ett smalare och vassare EU, det\r\nvill säga att man kraftigt prioriterar på de nya områden som plussas på\r\ni budgeten och i stället blir effektiv på de områden som är viktiga -\r\ni det här fallet jordbrukspolitiken och regionalpolitiken. Vad är\r\nregeringens strategi i den delen?\r\nNär det gäller prioriteringar tror jag att vi är överens om att man\r\nmåste begränsa den administrativa tillväxten så kraftigt som här föreslås.\r\nMan kan samarbeta utan att behöva lyfta över pengar och plocka tillbaka\r\npengar. Också det är en strategi som jag tycker är viktig.\r\nVidare går det att öka samarbetet, till exempel på utrikespolitikens\r\nområde, utan att det behöver kosta mycket pengar. Det går att samarbeta\r\noch göra EU till en kraftigare global aktör och låta EU tala med en\r\nröst. Är det en strategi som det tilltalar regeringen att driva? I alla\r\nfall är det vår linje.\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Det är lätt för mig att i princip\r\nhålla med om allt det Agne Hansson säger. Jag tror att det är väldigt\r\nviktigt att vi är inriktade på att verkligen försöka få in begränsningar\r\ndär det ger resultat i form av lägre utgifter. Det är en hård diskussion\r\nom utgifterna på regionalpolitikens område. Det är där vi ska lägga in\r\nvår största kraft, som jag ser det. Detta är kontroversiellt, framför\r\nallt i de sydeuropeiska länderna; det kan väl klart sägas. Det här är\r\nju pengar som betytt väldigt mycket för länder som Grekland, Italien,\r\nSpanien, Portugal och Irland. I den här kretsen har irländarna på ett\r\nmycket fint sätt, tycker jag, sagt - också publikt: Vi har haft så mycket\r\nnytta av EU. Nu är det dags för andra att få samma glädje av den möjlighet\r\ntill ekonomisk utveckling som regionalstöden innebär.\r\nSamma generositet har vi ännu inte sett från de sydeuropeiska länderna,\r\nmen jag hoppas att det så småningom kommer. Jag tror att det är där vi\r\nmåste sätta in vårt stöd och våra främsta ansträngningar.\r\nPrecis som Agne Hansson säger behöver det faktum att man bejakar ökade\r\nEU-aktiviteter på ett visst område inte till varje pris innebära att\r\nman ökar utgifterna över EU-budgeten. Mycket av samarbetet inte minst\r\npå utrikespolitikens område, som ju i huvudsak är mellanstatligt till\r\nsin karaktär, bör rimligen kunna ske utan att det kostar mer pengar i\r\nEU-budgeten. Vi har exempelvis förslagen om att öka EU:s krishanteringsförmåga,\r\nnågot som jag tror att de flesta i denna sal, inklusive regeringens\r\nföreträdare, välkomnar både på det militära och på det civila området.\r\nSom vi ser det är det rimligt att medlemsstaterna själva får bära\r\nutgifterna för det området. Det finns ingen anledning att öka budgeten\r\nväldigt mycket.\r\nMen ett förslag som kostar pengar och som finns med i det nya fördragsförslag\r\nsom vi är inne i slutdiskussionen om är förslaget om att inrätta en\r\neuropeisk utrikestjänst. Det är klart att det kostar pengar. Över huvud\r\ntaget är det viktigt att säga att det budgetförslag som kommissionen\r\nlägger fram baseras i princip på de förslag som ligger i det fördrag\r\nsom ännu inte är färdigdiskuterat. Skulle det bli förändringar i den\r\nslutliga överenskommelsen om ett nytt fördrag kan det självklart också\r\nfå effekter på hur flerårsbudgeten ser ut. Men när det gäller mycket av\r\ndet som kostar pengar hänvisar man i kommissionen just till att det\r\nfinns det förslag om i det nya fördraget.\r\n\r\nMats Odell (kd): Tack för redogörelsen av den svenska regeringens\r\nposition inför den mycket svåra förhandling som förestår. Det är väl ganska\r\ntydligt att Sveriges struktur - du var inne på det - är annorlunda än\r\nde flesta andra länders när det gäller att fördela regionalt och så\r\nvidare. Vi har ju ett skattesystem i Sverige som innebär att vi beskattar\r\nexempelvis medborgare i tillväxtregioner, inklusive låginkomsttagarna,\r\nväldigt mycket och skickar de pengarna till regioner i vårt land som\r\nhar en svagare utveckling. I Italien kommer de pengarna från EU.\r\nVilken prognos har du beträffande förutsättningarna för att övertyga de\r\nhär länderna om att verkligen övergå till vår modell och höja sin\r\nskattenivå dithän att de sköter det här internt? Jag menar att det är en\r\nmycket from förhoppning att tro att vi särskilt mycket ruckar på detta.\r\n\r\nJag tycker ändå att regeringens prioriteringar är riktiga och att man\r\nska hålla fast vid fokuseringen på de nya länderna och deras behov. Men\r\nen sak som statssekreteraren inte nämnde är det som det står om i\r\nunderlagsmaterialet, nämligen att kommissionen i sommar ska komma med ett\r\nförslag till i praktiken en EU-skatt som ska växla över från en\r\nfinansiering över medlemsländernas budgetar till att EU själv ska börja\r\nbeskatta sina medborgare. Jag är lite förvånad över att regeringen inte\r\nalls nämner det, att det inte alls kommer fram här. Finns det inte med\r\nbland regeringens prioriteringar att absolut motsätta sig denna\r\nprincip?\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: När det gäller vilka förhoppningar\r\nman kan ha om att övertyga andra medlemsländer om att hantera exempelvis\r\nden regionala utjämningen mer nationellt än europeiskt är det klart\r\nrimligt att anta att det är en process som tar lite tid. I och för sig\r\när det, tycker jag, en ganska intressant debatt vi fått om skattenivåer\r\ni olika länder - något som nu tas upp i den allmänna debatten. Det är\r\nen spännande och intressant debatt med många aspekter, som jag dock\r\ninte vill gå in på här. Det är ändå ett exempel på tätheten i EU-samarbetet\r\natt vi nu så att säga utvidgar rummet för där vi för debatt om den här\r\ntypen av frågor. Det är alltså inte bara ett nationellt rum utan också\r\nett europeiskt rum.\r\nVad vi rent strategiskt försöker göra är att peka på att den enda rimliga\r\nmåttstocken när man ska mäta ett lands ekonomiska utveckling är att se\r\ntill hela landet. Man gör alltså inte som i dag och delar in Italien i,\r\ntror jag, fyra olika regioner, utan Italien ses som en region. Om vi\r\nlyckas få gehör för den principen kan vi nog komma en bit på väg. Då\r\ntvingar EU ett land som Italien, för att ta det exemplet, att självt ta\r\nett större ansvar för sin regionalpolitik - om man nu vill lägga mer\r\npengar på det.\r\nJag vill alltså inte på något sätt underskatta svårigheterna i den här\r\nargumentationen. Men jag konstaterar att än så länge blåser vinden,\r\ntycker jag, åt vårt håll - signalen om att medlemsländerna måste ta ett\r\nstörre ansvar för sin regionalpolitik börjar gå hem. Den är inte så\r\npopulär men börjar, som sagt, gå hem.\r\nJag noterar, mer som en anekdot men ändå som någonting rätt så intressant,\r\natt när den som väldigt mycket var arkitekten bakom kommissionens\r\nförslag om utformningen av regionalpolitiken i den här flerårsbudgeten\r\n- den förre kommissionären Michel Barnier - var kommissionär argumenterade\r\nhan väldigt kraftfullt för att vi måste lägga mer pengar på regionalpolitiken\r\noch för att det är viktigt att inte lämna befintliga medlemsländer i\r\nsticket. Sedan blev han utrikesminister i Frankrike. Då visade det sig\r\nhur flexibel politiken ibland kan vara. Det tog inte mer än två veckor\r\nförrän samma utomordentliga person, Michel Barnier, kraftfullt argumenterade\r\nför att det var viktigt att medlemsländerna själva tog ett ansvar för\r\nsin egen regionalpolitik. Tydligen går det att övertyga folk. Man kan\r\ntill och med övertyga personer att själva ändra uppfattning. Det tycker\r\njag är ganska glädjande.\r\nMats Odell har rätt i att det var ett förbiseende från min sida att\r\ninte kommentera frågan om hur man långsiktigt ska finansiera EU:s\r\nutgifter i framtiden. Som ni alla vet innebär mekanismerna i dag att varje\r\nmedlemsland betalar en avgift som beräknas i förhållande till respektive\r\nlands bruttonationalinkomst.\r\nDet är ingen hemlighet att man från kommissionens sida under en lång\r\ntid har velat komma ifrån detta system och mer skapa en egen finansiering.\r\nDet där kan tekniskt göras på många olika sätt. Det har diskuterats\r\natt man skulle ha möjlighet att ta ut avgifter på olika sätt, att man\r\nskulle ålägga länderna att leverera en viss andel av sin mervärdesskatt\r\noch så vidare. Det finns många olika tekniska lösningar där.\r\nFrämsta anledningen till att jag inte nämnde det är att jag bedömer att\r\ndet egentligen inte finns något som helst stöd för denna tanke. Stödet\r\nfinns, som jag sade, i kommissionen och hos något enstaka medlemsland.\r\nMen våra diskussioner om den här delen av EU:s budget, inkomstsidan,\r\nger vid handen att det i princip inte finns något som helst signifikant\r\nstöd för att ändra på principen om hur man får in inkomster till unionen.\r\nDet är alltså den nuvarande ordningen som kommer att gälla även i\r\nframtiden. Det tycker regeringen är en riktig princip; det bör vara genom\r\navgifter till unionen som man finansierar dess utgifter.\r\nOm man går över till ett annat finansieringssätt, det vill säga ger\r\nunionen egna finansieringskällor, ändrar man karaktär på unionen. En\r\ndel tycker kanske att man borde göra det. Men det är inte regeringens\r\nuppfattning, utan man menar att det system som vi har i dag med alla\r\ndess ofullkomligheter ändå är bästa sättet att finansiera unionen också\r\ni framtiden.\r\n\r\nOrdförande Sven-Erik Österberg (s): Jag medger inga följdfrågor eftersom\r\ndet är så många som har anmält sig. Annars hinner vi inte med talarlistan.\r\n\r\n\r\nSonia Karlsson (s): Tack, statssekreterare Lars Danielsson, för en bra\r\noch tydlig information! Regeringen har både finansutskottet och riksdagen\r\nbakom sig när det gäller detta med att ha en stram och återhållsam\r\nbudgetpolitik inom unionen.\r\nOckså jag hade egentligen en fråga om EU-skatten. Det är bra att\r\nstatssekreteraren så tydligt sade att det inte är något som vi förordar.\r\nVidare\r\nhar jag tre frågor när det gäller kommissionens meddelande. Man talar\r\nbland annat om en årlig översyn av taken i det finansiella perspektivet,\r\nmed möjlighet att ändra taken. Jag tycker att det låter lite farligt,\r\natt det skulle kunna vara kostnadsdrivande. I så fall borde vi hävda\r\natt taken ska ligga fast över några år.\r\nMin andra fråga gäller EU-skatten, men där har jag ju redan fått svar.\r\n\r\nNär det sedan gäller vad som står om europeiskt medborgarskap vill jag\r\ngärna höra från statssekreteraren vad kommissionen kan mena. Det sägs\r\natt enligt kommissionen förväntas EU-medborgarna ha tillgång till\r\ngrundläggande varor och tjänster, till exempel sjukvård, energiförsörjning,\r\ntelekommunikationer och postservice. Kommissionen menar att detta kan\r\nkräva gemensamma ramar så att medlemsländerna kan göra de relevanta\r\npolitiska valen på dessa områden.\r\nJag är intresserad av att höra vad Lars Danielsson tror att kommissionen\r\nmenar med detta. Jag tycker att det låter lite vanskligt.\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson (s): Jag tar det sista först. Också\r\njag tycker, försiktigt uttryckt, att det låter lite vanskligt. Det finns,\r\nvilket vi kanske är lite ovana vid, ibland en retorik i den här typen\r\nav meddelanden som kan vara lite främmande för oss. Jag tror att även\r\nkommissionen har full insikt i att det även i framtiden, under den\r\nbudgetperiod som vi nu talar om, kommer att vara så att grundläggande\r\nvälfärdssystem och annat sådant är nationella angelägenheter. Det är\r\ninte tal om att ändra på denna grundläggande fördelning mellan vad som\r\när europeisk kompetens och vad som är nationell kompetens. Det finns\r\ninget som helst stöd för detta annat än kanske bland en del väldigt\r\nambitiösa utopister men de är inte så många. Det finns alltså en hel\r\ndel av samma typ av retorik också på andra ställen i meddelandet, men\r\nvi väljer att läsa det, småle lite grann och gå vidare utan att fästa\r\nså mycket avseende vid det - detta sagt med all respekt för kommissionen,\r\nsom givetvis gör ett gediget arbete när man försöker presentera den\r\nhär flerårsbudgeten.\r\nÄr det farligt att ha en mekanism för att ändra taket? Ja, det är klart\r\natt det ligger en risk i att kunna göra det. Men samtidigt måste det\r\nnog konstateras, vilket väl också är vår uppfattning, att det här med\r\natt ha en sjuårig budget, flerårsbudget, egentligen kanske är lite dumt.\r\nDet är en lite för lång period. Det händer väldigt mycket under sju år.\r\nVi talar ju nu om en union vars utgifter vi ska täcka in mellan år\r\n2007 och år 2013. Men vi vet ju inte ens hur många medlemmar unionen\r\nhar år 2013. Det kan ju vara så att Turkiet är medlem då, och kanske\r\nfler, så det är egentligen ganska klart att man kan behöva någon form\r\nav flexibel mekanism när man talar om en budget som spänner över sju år.\r\n\r\nVårt förstahandsalternativ i den diskussionen är snarare att försöka\r\nkorta perioden för flerårsbudgeten och kanske göra den till fem år. Då\r\när det lättare att strikt hålla på taken. Men för en så lång period som\r\nsju år kan det trots allt kanske vara nödvändigt att ha lite flexibilitet.\r\n\r\nDet är samtidigt viktigt att komma ihåg att det jag nu har beskrivit\r\nvad gäller utgifterna är taket för dessa. De faktiska utgifterna under\r\nde gångna åren har alltid legat under taket, till och med ganska avsevärt\r\nunder taket, vilket i allmänhet innebär att vi så småningom får en\r\nåterbetalning på vår avgift - som ledamöterna säkert väl känner till.\r\nJag tror ändå att det kanske är viktigt att ha någon liten reservutgång\r\nför att kunna hantera oförutsedda situationer. Det är klart att det då\r\när viktigt att reservutgången inte utformas på ett sådant sätt att den\r\nkan missbrukas av dem som har de stora spenderbyxorna på sig.\r\n\r\nCarl B Hamilton (fp): Herr ordförande! Jag blev lite förvånad över det\r\nLars Danielsson sa när han talade om ökade jordbruksutgifter från 2 %\r\ntill 3 % och att det var en positiv överenskommelse som var mycket modest.\r\nJag menar att det i själva verket är en pervers överenskommelse.\r\nNaturligtvis ska det inte vara någon ökning. Från Folkpartiets synpunkt\r\nskulle det inte vara +3 % utan -100 %. Jag säger detta med allvar. Den\r\nperversa jordbrukspolitiken är ju Europas stora och ekonomiska\r\nrättviseproblem.\r\nDet är också så att den här överenskommelsen var en kidnappning av\r\nTyskland och Frankrike av de andra länderna. Från demokratisk synpunkt\r\nvar det också inom EU en mycket problematisk uppgörelse. Jag är därför\r\nväldigt förvånad över att Lars Danielsson karakteriserade detta som en\r\npositiv överenskommelse.\r\nDet andra som jag skulle vilja säga är följande. Jag har också hoppats\r\npå att resten av världen och WTO-förhandlingarna ska öka trycket på en\r\nreformering av EU:s jordbrukspolitik. Dessvärre är kommissionen och\r\nockså, såvitt jag förstår, vår egen handelsminister nu involverade i\r\natt köpa ut de bästa kritikerna, bland annat Brasilien, genom att ge\r\ndem särskilda handelsförmåner. Det trycket kommer nu att minska. Jag\r\ntror därför att regeringen, som jag ser det, har en ganska ny och\r\nambivalent hållning i jordbrukspolitiken. Man föreslår ökningar och en\r\nmetod för att minska stödet för kritikerna av jordbrukspolitiken. Men\r\nsamtidigt är man i den interna argumentationen mycket kritisk mot\r\njordbrukspolitiken.\r\nEn tredje punkt gäller glesbygdskriteriet, som bör värnas. Vi är i\r\nregionalpolitiken helt överens om att länderna själva bör sköta det här.\r\nDen positionen är väldigt central och viktig i det nya Europa. Men den\r\npositionen undergrävs om man redan från början säger: Vi har själva i\r\nbakfickan lite grann som vi vill hålla fram här, nämligen glesbygdskriteriet.\r\nMan kan ju lika gärna säga att rika länder själva bör stå för sin\r\nglesbygdspolitik precis som för sin regionalpolitik. Kriteriet med stor,\r\nmörk och kall - jag förstår att det var lite skämtsamt - vittnar om\r\natt man måste gå ganska långt ut på den tunna isen för att hitta positioner,\r\nargument.\r\nJag tycker alltså att det är väldigt egendomligt och felaktigt att redan\r\nfrån början ange en andrahandsposition som kommer att undergräva\r\nförstahandspositionen. Välkommen tillbaka år 2008 i EU-nämnden!\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Ska jag tolka det sistnämnda som en\r\nförutsägelse om hur valet 2006 går?\r\n\r\nCarl B Hamilton (fp): Jag insåg det efteråt.\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Carl B Hamilton, som är en mycket\r\nerfaren politiker, vet att man när det gäller förhandlingar av det här\r\nmycket komplicerade slaget på något sätt måste försöka hantera en dualism.\r\nDet handlar alltså om att försöka lägga fast sina huvudsakliga\r\nprioriteringar. Där tolkar jag att det finns ett mycket stort stöd, i varje\r\nfall utifrån det som hittills sagts, för det som jag angav som svenska\r\nutgångspunkter i förhandlingarna. Det innefattar givetvis också att vi\r\nmåste fortsätta att vara mycket kritiska mot EU:s jordbrukspolitik med\r\nden utformning som denna har och fortsätta att driva på i riktning mot\r\nökade möjligheter för marknadstillträde för andra länder utanför Europas\r\ngränser till Europas marknad, att försöka få bukt med bidragsraseriet\r\ni jordbrukspolitiken och, när det gäller regionalpolitiken, att hårt\r\nförsöka arbeta för att det är de nya medlemsländerna som ska ha\r\nregionalstödet, inte de befintliga.\r\nSamtidigt måste vi också vara realister. Det är väsentligt att vi, inte\r\nminst i en sådan här viktig fråga med den anda av öppenhet som vi tycker\r\nska prägla den här typen av mycket komplicerade förhandlingar, redan i\r\ndet här skedet säger: Okej, vi driver vissa principer.\r\nMen vi får heller inte vara naiva vad gäller utfallet av de här\r\nförhandlingarna. Vi vet i dag att vi inte får igenom våra maximala positioner.\r\nDet vore att lura oss själva och alla andra att hävda det. Alltså tycker\r\njag att det inte minst i öppenhetens intresse är viktigt att redan i\r\ndet här läget försöka markera vad våra andrahandspositioner blir. När\r\ndet gäller jordbrukspolitiken måste vi konstatera att givet de\r\nstyrkeförhållanden vi har i de här diskussionerna är kanske det bästa vi kan\r\nuppnå i detta läge att försöka hålla fast vid det tak som man kom överens\r\nom år 2002.\r\nDet är klart att man kan ha olika uppfattningar om det sätt på vilket\r\nbeslutet tillkom och initiativet togs. Men det bekräftades i god\r\ndemokratisk ordning av Europeiska rådet i ett beslut i oktober 2002. Det\r\när trots allt enligt den ordning som fördraget beskriver, så i grunden\r\nfinns det väl inget att kritisera, tycker jag, vad gäller formerna för\r\nbeslutet. Sedan kan man alltid, som sagt, prata om hur initiativen togs;\r\ndet är fullt möjligt.\r\nMen sedan har vi detta med att också ha viss tilltro till att de globala\r\nfrihandelsförhandlingarna faktiskt kan leda fram till en press också\r\nmot EU att ytterligare \"backa ned\" på subventionsområdet, på jordbruket.\r\nJag vill inte riktigt ställa upp på den beskrivning som Carl B Hamilton\r\ngör av hur EU nu agerar i WTO - att man försöker så att säga köpa ut\r\nvissa länder. Det är riktigt att man har tagit vissa sonderande kontakter\r\noch haft vissa sonderande diskussioner, bland annat med en del\r\nlatinamerikanska länder.\r\nJag hade själv för några veckor sedan tillfälle att ingående diskutera\r\nde här frågorna exempelvis med kolleger i Australien och Nya Zeeland,\r\nsom ju är jordbruksproducerande länder. Där märkte jag inte på något\r\nsätt någon minskande vilja att försöka skjuta på EU vad gäller\r\njordbrukspolitiken, utan jag tror att vi kan räkna med att det i de\r\nWTO-förhandlingar som snart förhoppningsvis på allvar sätter i gång igen\r\nkommer att vara en mycket hård press på EU att också iaktta en något\r\nliberalare inställning - om jag får använda det uttrycket. Det är ingen\r\nhemlighet att regeringen med, som jag uppfattar det, fullt stöd av\r\nriksdagen internt i EU-diskussionen driver på i riktning mot en sådan\r\nliberaliserande hållning. Men sedan måste vi konstatera att vi inte är\r\ni majoritet inom unionen på det här området.\r\nNär det gäller regionalpolitiken är det på samma sätt. Jag tycker nog\r\nalltså att det är rimligt att vi har en tydlig principiell utgångspunkt\r\nmen att vi ändå faktiskt redan nu ger en viss indikation om hur vi tycker\r\natt man bör ställa sig för den händelse att det faktiskt blir så att en\r\nviss summa pengar avsätts också för befintliga medlemsländer. Det tycker\r\njag är ganska rimligt att man gör.\r\nMan kan alltid säga att man då löper risken att försvaga sin position.\r\nMen det här är ju förhandlingar som sker i stor öppenhet, och som bör\r\nske i så stor öppenhet som möjligt. Då tycker jag att det egentligen är\r\nganska tilltalande att redan nu öppet ventilera såväl förstahands- som\r\nandrahands- och tredjehandspositioner. Sedan är det upp till förhandlarna\r\natt med all den skicklighet som kan uppbådas försöka knyta sådana\r\nallianser att vi når så bra resultat som möjligt. Kanske är det jag försökt\r\natt beskriva inte den mest principiella hållningen men förhoppningsvis\r\nden mest pragmatiska och mest realistiska hållningen.\r\n\r\nJörgen Johansson (c): Herr ordförande! Också jag vill tacka för en bra\r\ngenomgång. Det är en expansiv budget som redovisas. Det känns därför\r\ntryggt med den restriktiva inställning som man från regeringens sida\r\ntrots allt har. Det är också bra att Lars Danielsson klart tar avstånd\r\nfrån införande av EU-skatter i sammanhanget.\r\nI det här sammanhanget gäller det att både gasa och bromsa. På ett område\r\när det faktiskt befogat med en viss tillväxt, vilket också redovisas i\r\nbudgeten. Det gäller då forskning och utveckling. Där kan vi konstatera\r\natt Europa inte har kunnat dra till sig de främsta forskarna, vilket är\r\ngrunden för att kunna få den tillväxt som vi talar om i Lissabonprocessen.\r\n\r\nHär redovisar man tanken att öka anslagen till forskning och utveckling\r\ntill 3 % av bruttonationalprodukten. Diskussioner förs också om att 1 %\r\nska tas från den offentliga sidan och 2 % från den privata sektorn. Hur\r\nhar man från regeringens sida diskuterat i den frågan?\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Treprocentsmålet är inte ett nytt\r\nförslag i budgeten, utan det är ett överenskommet mål inom ramen för\r\nden så kallade Lissabonstrategin där medlemsländerna gemensamt sagt att\r\ndetta bör vara vår målsättning när det gäller forskningsutgifterna i\r\nunionen. Åtminstone de flesta av de år Lissabonstrategin varit i kraft\r\nhar vi lyckats lägga oss över den nivån. Det är väl en ganska rimlig\r\nfördelning - det tycker jag - att ha 1 procentenhet offentligt och 2\r\nprocentenheter privat, om jag får uttrycka det så, när det gäller\r\nsatsningarna på forskningsområdet. Det tycker vi är en rimlig målsättning.\r\n\r\nSedan kan man diskutera hur stora de här så kallade ramprogrammen för\r\nforskning bör vara på det europeiska området. De har vuxit ganska mycket.\r\nMen som vi ser det har de i stort sett varit ett bra och effektivt\r\ninstrument för att stimulera forskningssatsningar i Europa. Det är, som\r\nvi ser det, helt nödvändigt. Om vi ska kunna bevara Europas konkurrenskraft\r\npå olika områden krävs det i många fall gemensamma satsningar på\r\nforskningsområdet. Här kan det faktiskt finnas ett europeiskt mervärde i\r\natt göra en hel del av detta gemensamt och delvis finansiera det över\r\nden budget som finns för detta område. Det här är väl ett område där vi\r\ni princip är beredda att instämma i kommissionens förslag till\r\nprioriteringar; det ligger i linje med de målsättningar vi kommit överens om\r\ni Lissabonstrategin och innebär - om alla medlemsländer lever upp till\r\ndessa målsättningar - att vi också skapar de resurser vi behöver för\r\natt öka Europas konkurrenskraft på det här området.\r\n\r\nSiv Holma (v): Den inriktning som regeringen beskriver i de här\r\nförhandlingarna är sympatisk. Men det skulle kanske behöva göras en hel del.\r\nDet finns mycket att önska till exempel när det gäller jordbruksstöd.\r\n\r\nEn sak som jag har noterat är att miljöministern har sagt att det här\r\njordbruksstödet kan innebära att jordbruken exempelvis i Polen, som\r\nsåvitt jag förstår är relativt miljövänligt drivna, kan få en annan\r\nutformning och bli mindre miljövänliga. Det finns säkert anledning att\r\nse över innehållet i de här jordbruksstöden. Jag skulle vilja höra hur\r\ndet förhåller sig i det avseendet.\r\nNär det gäller gleshetskriterierna har jag en annan åsikt än Folkpartiet.\r\nDet kan finnas en paradoxal utveckling sett till det regionalpolitiska\r\nstödet - att det inte går till regional utjämning utan slätas ut så att\r\ndet blir varken hackat eller malet. Där finns gleshetskriteriet som\r\nnågon form av profil i det som eventuellt kommer efter förhandlingarna.\r\n\r\nDen fråga som jag funderar över är följande. Vi har ju återkommande\r\nfått information om fusk och bedrägerier. Det finns även en kritik mot\r\nden ökande administrationen - byråkratin, om man vill uttrycka det så.\r\nVilka konkreta ståndpunkter har regeringen just när det gäller arbetet\r\nmot fusk och bedrägerier och när det gäller den ökande byråkratin?\r\nJag har också tittat på det som Jörgen Johansson var inne på. Det gäller\r\ndå forskningen och det arbete som man där vill satsa på. När jag läser\r\nkommissionens arbete uppfattar jag att det är mycket av att skapa\r\nytterligare en byråkratisk nivå i fråga om att satsa på just forskningsarbete.\r\nKanske behövs det mer arbetande pengar för att utveckla\r\nforskningen.\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Jag tar det sistnämnda först. Ja, det\r\när självklart - det behöver kanske inte sägas - att regeringen med all\r\nkraft vill delta i arbetet med att begränsa bedrägerier och fusk, som\r\ntyvärr förekommer i alltför stor utsträckning. Jag konstaterar att\r\nanledningen till att kommissionen föreslår ökade administrativa utgifter\r\ndelvis är, säger man, att man vill stärka övervakningen. Det är alltså\r\nen av många förklaringar till att de administrativa kostnaderna ökar.\r\nLåt oss hoppas att det är riktigt.\r\nJag konstaterar också, vilket bland annat har bekräftats av den svenske\r\nledamoten i Revisionsrätten - Lars Tobisson, som följer dessa frågor\r\nnoga - att Revisionsrätten också får ökade resurser i det här budgetförslaget,\r\nvilket förhoppningsvis också kan leda till att vi på olika sätt får en\r\neffektivare användning av EU:s medel. Men självklart måste vi försöka\r\natt på olika sätt hålla efter en omotiverad utökning av den EU-byråkrati\r\nsom trots allt finns.\r\nSamtidigt konstaterar jag att vi ser att det har växt fram ett behov av\r\nnya EU-myndigheter på en del områden. Själva har vi exempelvis alldeles\r\nnyligen fått ett beslut om lokalisering av en europeisk smittskyddsmyndighet\r\ntill Sverige. Det finns motsvarande myndigheter i andra länder som jag\r\ntror i de flesta fall kan anses vara mycket motiverade och faktiskt\r\nfyller ett verkligt behov. Det är klart att det i viss mån kostar mer\r\npengar.\r\nSjälvklart ska vi försöka hålla efter byråkratin så mycket som möjligt\r\noch också, vilket inte är minst viktigt, se till att ersättningsnivåerna\r\nför dem som arbetar i den här byråkratin kanske är något rimligare än\r\nde i dag är. Det där är inte en helt enkel uppgift.\r\nDet regionalpolitiska stödet och Siv Holmas värnande om gleshetskriteriet\r\nhar vi redan delvis diskuterat. Jag konstaterar bara följande. Det finns\r\nen, tycker jag, viktig symbolisk betydelse när det gäller det glesbygdsstöd\r\nsom vi redan fått i unionen. Jag hoppas att Siv Holma också tillhör den\r\nkrets som tycker att unionen är en alldeles utmärkt samarbetsform. Det\r\nhär är ju ett sätt att också tydligt för enskilda medborgare illustrera\r\natt det i kommuner ute i landet, inte minst i Norrland, också finns\r\nmöjligheter att på ett väldigt konkret sätt se vad Europeiska unionen\r\nkan göra för en enskild kommun eller ett enskilt projekt.\r\nMan ska inte driva det där för långt. Det största värdet med den europeiska\r\nunionen ligger inte i att man kan bevilja stöd till olika projekt, utan\r\ndet ligger på ett annat plan. Men det finns ändå en symbolisk betydelse\r\ni detta som jag inte tycker att man ska underskatta. Jag tycker det är\r\nganska trevligt när man reser omkring ute i landet och ibland ser en\r\nskylt där det står att detta projekt har finansierats delvis av den\r\neuropeiska unionen, eller vad det nu kan stå.\r\nNär det gäller jordbruksstödet är det klart att det finns element i den\r\neuropeiska jordbrukspolitiken som gynnar vad jag skulle vilja kalla för\r\nklassisk stordrift av jordbruk. Detta kan förstås i vissa fall innebära\r\natt man stimulerar och ger stöd till brukningsmetoder som inte är de\r\nmest miljövänliga. Jag tror att det är den diskussionen som bland andra\r\nLena Sommestad har hänvisat till när hon har diskuterat Polen.\r\nSamtidigt konstaterar jag att vi inom ramen för de samlade utgifterna\r\npå jordbrukspolitikens område ser en klar övergång från olika typer av\r\nså kallat direktstöd till mer av så kallad landsbygdsutveckling. Vi ser\r\nalltså en ganska tydlig tendens, menar jag ändå, från ett stöd till\r\nmetoder och annat som kan vara miljöovänligt till mer av vad vi lite\r\nförenklat kan kalla miljövänliga åtgärder.\r\nDen risk som vi kan se i vissa av de nya medlemsländerna, kanske framför\r\nallt Polen, tror jag därför inte ska överdrivas alltför mycket. Den\r\nfinns där momentant, men förhoppningsvis ska vi efter hand kunna få ett\r\nstödsystem också på jordbrukspolitikens område som premierar miljövänligt\r\njordbruk. Jag tycker som sagt att riktningen är den rätta, men det kunde\r\ngärna gå lite fortare.\r\n\r\nCarina Hägg (s): När jag tog del av underlaget inför den här utfrågningen\r\nblev jag både upprörd och djupt besviken. Jag borde inte bli förvånad;\r\njag vet att EU skiljer på kvinnliga rättigheter och mänskliga rättigheter.\r\nDet är också ett synsätt som reflekteras i det här underlaget, trots\r\natt vi vet att detta strukturella problem har effekter på i stort sett\r\nalla samhällsområden, även de ekonomiska. Så här långt har det heller\r\ninte kommit fram någonting i utfrågningen som kompenserar de tillkortakommanden\r\njag kunnat hitta i dokumenten. Jag vill dock ge Lars Danielsson en\r\nmöjlighet att tydliggöra Sveriges linje.\r\nJag tror att det är än viktigare att Sverige är oerhört tydligt då vi\r\nhar den interna situation som vi har inom EU. Vi har gamla medlemsländer\r\nsom Irland och Portugal som inte driver de här frågorna. Vi har nya\r\nmedlemsländer som Polen och Malta som heller inte driver de här frågorna.\r\nVi har ett yttre tryck från omvärlden - från USA, Heliga stolen och en\r\ndel islamistiska stater - som gör att vi måste vara kristallklara när\r\ndet gäller utrikespolitiken. Så här långt kan jag inte se att man är\r\ndet, inte i de här dokumenten i alla fall.\r\nMan talar i dokumenten om att uppnå millenniemålen. Man talar om rättvisa\r\noch om säkerhet. Då, menar jag, kan man inte bortse från kvinnliga\r\nrättigheter och SRHR-frågorna.\r\nSkulle det kunna vara en framkomlig väg att tvärtom räkna på andra\r\nsättet? Vad kostar det EU att kvinnors situation inte uppmärksammas, att\r\nman inte arbetar med de här frågorna på ett sådant sätt att man vill\r\nutjämna skillnaderna i förutsättningar för män och kvinnor? Hur många\r\når till kommer det att ta innan man uppnår millenniemålen i och med att\r\nman inte beaktar de kvinnliga rättigheterna?\r\nAtt jag tar upp detta beror också på att när det gäller biståndet, som\r\när ett viktigt utrikespolitiskt område, kan jag i dag som riksdagsledamot\r\ninte själv, inte via riksdagens utredningstjänst och inte via kontakter\r\nmed regeringen få en bild av hur EU prioriterar sina ekonomiska resurser.\r\nDet är jättesvårt för mig som parlamentariker att arbeta aktivt på det\r\nsätt jag skulle önska med de här frågorna. Därför har jag också stora\r\nförväntningar på att regeringen ska hjälpa till att se till att vi får\r\nbättre underlag, bättre analyser och bättre metoder så att vi inte\r\npressas tillbaka utan tvärtom kan ta de här viktiga stegen framåt.\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Det är viktigt att komma ihåg att det\r\ndokument som nu har presenterats är ett första, ganska preliminärt\r\ndokument för den kommande flerårsbudgeten. Det är helt klart, som vi har\r\nkonstaterat i andra sammanhang tidigare, att det finns skrivningar och\r\nen retorik här som vi i många fall tycker ganska illa om eller som\r\nåtminstone är främmande för oss. Carina Hägg har pekat på att det, tyvärr\r\ninte helt oväntat, är ganska klent med återspeglingar i dokumentet av\r\nhur vi skulle vilja betrakta frågor som har med jämställdhet att göra.\r\nDet är bara att konstatera att det är så.\r\nNu går vi dock in i nästa fas där vi mer i detalj börjar diskutera och\r\nbeskriva hur utgifterna ska användas på olika områden. Då blir det\r\nnaturligt för oss, förhoppningsvis tillsammans med andra, att också lyfta\r\nfram den typ av frågor som Carina Hägg här reser. Det är fullständigt\r\nnaturligt och helt konsekvent - exempelvis har vi ju från svensk sida\r\nvarit framgångsrika med att i diskussionen om ett nytt fördrag slå fast\r\natt jämställdhet mellan män och kvinnor ska vara ett övergripande mål\r\nför unionen i det nya fördraget - att vi i alla sammanhang driver den\r\nhär linjen också på enskilda politikområden, inklusive när vi diskuterar\r\nbudgeten.\r\nCarina Hägg kan alltså vara helt lugn. Det här kommer vi att bevaka på\r\nett mycket effektivt sätt.\r\nNär det gäller EU:s bistånd är det ju så att de svårigheter som Carina\r\nHägg beskriver med att få information om de aspekter hon vill ha belysta\r\ntyvärr gäller flera andra områden också. EU:s biståndsverksamhet är\r\ninte särskilt transparent, och det är beklagligt, tycker vi. Vår\r\ngrunduppfattning är därför att biståndsverksamheten i huvudsak bör vara en\r\nnationell angelägenhet. Där har vi bäst kontroll över hur pengarna\r\nanvänds och störst möjlighet till dialog med de länder som tar emot vårt\r\nbistånd.\r\nDet finns också anledning att vara ganska restriktiv vad gäller EU:s\r\nbiståndsutgifter - inte därför att vi tycker att det inte behövs mer\r\nbistånd utan därför att vi i en diskussion om huruvida detta är ett\r\neuropeiskt ansvar eller ett nationellt ansvar nog kommer till slutsatsen\r\natt detta, givet de här frågornas i huvudsak mellanstatliga karaktär,\r\ni första hand är ett nationellt ansvar. Den typ av bristande transparens\r\ndu beskriver stärker åtminstone mig i den uppfattningen.\r\nDet är klart att det också är väldigt viktigt att unionen lever upp\r\ntill millenniemålen. Som jag ser det är det dock i huvudsak de enskilda\r\nmedlemsländernas ansvar att dels själva leva upp till detta, dels\r\ngivetvis driva på i EU-sammanhang så att också EU som kollektiv, om jag\r\nfår använda ett sådant uttryck, lever upp till målen.\r\nVar alltså lugn! Den här diskussionen är bara i sin linda inom ramen\r\nför flerårsbudgeten. Självklart ska vi bevaka den på bästa sätt.\r\n\r\nChrister Nylander (fp): Det är väldigt viktigt att hålla nere utgifterna.\r\nDet har vi diskuterat flera gånger här. Det hör också nära samman med\r\nvilka avgifter vi sedan får betala. Jag skulle vilja gå över på den\r\nbiten och fundera över hur man får en rimlig fördelning mellan avgifterna,\r\nframför allt när det gäller nettoavgifterna.\r\nDen brittiska rabatten har tidigare kortfattat nämnts här. Den är ju\r\nväldigt tveksam - det är vi säkert överens om - eftersom den betalas av\r\nandra. Därför skulle jag vilja fråga lite grann om den så kallade\r\nnettokorrigeringsmekanism som tas upp i kommissionens meddelande. Det\r\nanges inte alls hur en sådan mekanism skulle se ut och utformas. Det\r\nfinns ingenting om vilka utgifter som ska ingå, vilka procentsatser som\r\nska gälla eller vilka tröskelvärden som ska finnas med. Det är ganska\r\nviktigt att Sverige är väldigt aktivt i ett tidigt skede när man utformar\r\ndet här då vi ju är en av de största nettogivarna.\r\nDärför skulle jag vilja fråga vilken linje regeringen har. Vad bör finnas\r\nmed i en sådan mekanism, och hur ska den se ut?\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Det är väldigt lätt att hålla med\r\nChrister Nylander om att detta är en av nyckelfrågorna i de kommande\r\nförhandlingarna: Hur kan en sådan här nettokorrigeringsmekanism se\r\nut?\r\nVi tycker i och för sig att det är stort steg framåt att kommissionen\r\nfaktiskt lägger tanken om en nettokorrigeringsmekanism på bordet. Det\r\nhar varit anatema från kommissionen i tidigare diskussioner. Nu inser\r\nman att det här är någonting man måste göra. Man har också sagt att man\r\ni de mer detaljerade förslag som kommer i juni-juli ska återkomma med\r\ntankar om hur man i detalj ska utforma den här mekanismen.\r\nHur skulle då en sådan mekanism se ut? Det viktigaste för oss är att\r\nman tittar just på nettopositionen. I dag är det så att säga en\r\nbruttodiskussion: man tittar på ett lands BNI, och så bestämmer man avgiften\r\ni förhållande till den. Vi menar att det är rimligt att titta både på\r\nhur mycket pengar man betalar ut till EU och på hur mycket man får\r\ntillbaka och sedan försöka värdera och lägga något slags tak för hur\r\nmycket denna nettobetalning kan vara. Den bör då mätas i förhållande\r\ntill varje lands bruttonationalprodukt.\r\nFörmodligen bör man försöka hitta något slags tak för detta. Det är\r\negentligen också vad britterna gjorde. Jag tror inte att Margaret\r\nThatcher använde uttrycket nettokorrigeringsmekanism - hon hade ett\r\nbetydligt mer fyrkantigt sätt att beskriva det - men i princip var det en\r\nnettokorrigeringsmekanism hon fick.\r\nVad vi vill ha är egentligen ett mått på hur hög andel av BNP per capita\r\nett land bör betala netto till unionen - en siffra, helt enkelt. Exakt\r\nvar den ska ligga återstår att diskutera. I princip bör alla utgifter\r\noch inkomster vägas in i detta: Vad betalar vi till EU brutto? Hur mycket\r\nfår vi tillbaka i form av framför allt jordbruksstöd och regionalstöd?\r\nSedan lägger man ett slags tak på detta i förhållande till ett lands\r\nBNI. Men exakt var detta ska ligga återstår att diskutera.\r\nEn annan sak är också viktig att konstatera när det gäller den brittiska\r\nrabatten, något som man ibland glömmer bort: Vi har ju också den märkliga\r\nsituationen att som ett resultat av förhandlingarna om nu gällande\r\nflerårsbudget betalar Sverige och tre andra länder bara 25 % av vår\r\nnormala andel, så att säga, av den brittiska rabatten. Det var en\r\nförhandlingsframgång för oss i Berlin i april 1999. Vi har alltså egentligen\r\ninte, om man ser det strikt nationellt, så stora problem med den brittiska\r\nrabatten. Däremot har vi principiellt stora problem fortfarande.\r\nDet land som nu bär en stor del av bördan av den brittiska rabatten är\r\ndock Frankrike. Jag förutser därför att det i diskussionen om den\r\nkommande flerårsbudgeten på det här området i väldigt stor utsträckning\r\nkommer att bli en diskussion mellan just Frankrike och Storbritannien.\r\nDet är en intressant parallell eftersom det i den fördragsdiskussion\r\nsom vi nu snart är inne i slutskedet av också i stor utsträckning handlar\r\nom en diskussion mellan Frankrike och Storbritannien. Det har ju också\r\ngällt andra frågor på utrikespolitikens område. Det är en intressant\r\nfrontlinje som dras upp.\r\nMen som sagt: Vi hoppas nu och arbetar under hand med kommissionen på\r\natt få ett förslag från dem i sommar som ger ett tak för hur mycket ett\r\nland netto ska behöva betala till unionen. Det skulle vara principiellt\r\nväldigt viktigt för oss att uppnå ett sådant. Hur mycket det sedan\r\nbetyder i reda pengar är lite svårt att säga, men det viktiga är att vi\r\nfår ett tak på nettoutgifterna. Det känns väldigt centralt.\r\n\r\nKenneth G Forslund (s): Jag vill ställa tre korta frågor.\r\nI kommissionens meddelande om det finansiella perspektivet skriver man\r\ni inledningen bland annat att det är viktigt att få ut ännu mer av varje\r\neuro som används på EU-nivå. Det kan ju tyckas något ironiskt eftersom\r\nman ber om betydligt fler euro i samma meddelande. Den bild som Lars\r\nDanielsson inledningsvis gav var att kommissionen lite grann har genat\r\nförbi de problem och utmaningar som finns och löst dem genom att föreslå\r\nen höjd avgift. Är det så enkelt? Är det verkligen den enda förklaring\r\nkommissionen har? Det är den första frågan.\r\nDen andra frågan är: Om man nu i dag ska fasa ut stöden till Irland och\r\nSydeuropa och öka stöden till de nya medlemmarna, vilket är rimligt -\r\ndet står dessutom i meddelandet att man skisserar ett ännu större EU än\r\ndet vi har sedan några dagar, ett EU med 27 länder - kan man då tänka\r\nsig en konstruktion av dessa stöd i framtiden där det redan från början\r\nbyggs in en mekanism för utfasning i takt med det att uppställda mål\r\nfaktiskt uppnås? De här diskussionerna är ju alltid knepiga när de så\r\natt säga ska tas i efterhand.\r\nDen tredje och sista frågan är: Om det skulle vara så - nu ska man\r\nnaturligtvis inte ge upp alldeles i början, men ändå - att det blir en\r\navsevärd höjning av avgiften, kommer det då att ske någon infasning av\r\nden? För Sverige som nettobetalare är ju 6 miljarder i plötslig\r\nutgiftsökning väldigt mycket pengar från ett år till ett annat.\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: För att fortsätta traditionen att ta\r\nden sista frågan först tror jag inte att vi ska räkna med någon infasning\r\nav avgiftshöjningen. Vi hade ju en infasning när vi blev medlemmar. Då\r\nförhandlade vi fram - det har också de flesta nya länder gjort - en\r\ninfasningsmekanism som på något sätt skulle begränsa effekten av\r\navgiftshöjningen. Jag tror inte att vi ska räkna med att det blir resultatet\r\nav en förhandling den här gången. Det som blir resultatet av den här\r\nbudgetförhandlingen får vi nog räkna med att vi får betala från dag ett.\r\n\r\nKan man ha en modell för utfasning av regionalstöd redan från början\r\nmed nya länder? Ja, delvis har man det faktiskt redan med de tio länder\r\nsom nu träder in i unionen. Där finns detta redan skisserat. Däremot\r\nfinns det inte någonting sådant för EU-15, och det är det som är\r\nhuvudproblemet i dag.\r\nJag tycker i och för sig att man mycket väl kan tänka sig att för\r\nBulgarien, Rumänien, Turkiet, Kroatien, Norge och vilka de nu är ha\r\nmodeller där man redan i anslutningsförhandlingarna försöker bygga in en\r\nutfasningsmodell. Det är fullt möjligt. Det finns vad jag se inga\r\nrättsliga eller andra hinder för det. Möjligen kan det finnas\r\nförhandlingstekniska hinder, vad vet jag, men det är fullt möjligt. Som sagt\r\ngör man det faktiskt också delvis med de tio nya medlemsländerna.\r\nNär det gäller svaret på din första fråga menar vi nog att kommissionen\r\när väldigt ihålig i sin argumentation för den här utgiftsökningen. Man\r\nsäger att man vill ha ut mer värde för varje euro - javisst, självklart!\r\nMen det grundläggande principiella raster som vi tycker måste läggas på\r\nbudgeten är: Ger utgifterna ett europeiskt mervärde? Detta saknar vi\r\nnästan helt och hållet i resonemangen i kommissionens meddelande. Det\r\när det som bör vara den måttstock vi använder. Man bör alltid fråga\r\nsig: Går det inte att klara dessa utgifter lika bra på nationell nivå,\r\neller kanske inte ha dem alls? Den måttstocken borde kommissionen föra\r\nin i diskussionen på ett helt annat sätt än vad man har gjort.\r\nHär saknas det tyvärr en hel del logik i kommissionens resonemang. Man\r\nhanterar de nya medlemsländerna på ett vettigt sätt, men man har inte\r\nvågat, velat eller kunnat ta i den betydligt svårare diskussionen med\r\nbefintliga medlemsländer om en nödvändig utformning av stödet. Det är\r\nhär vi tycker att logiken i argumentationen är ihålig.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): För Folkpartiets del ser vi väldigt positivt på\r\nden fokusering på utrikespolitik som kommissionen skisserar och som\r\nockså regeringen säger sig vara positiv till. Det är viktigt att vi\r\nsamarbetar mer inom det utrikespolitiska området så att vi kan få större\r\ntyngd i världen när det gäller vårt arbete för demokrati och mänskliga\r\nrättigheter.\r\nNu i helgen fick vi tio nya medlemsländer. Deras utveckling till demokrati\r\noch marknadsekonomi har ju mycket stötts av EU genom kunskapsöverföring\r\noch finansiell överföring i form av FAR-programmet. Nu när de inte längre\r\när våra grannländer utan medlemmar har vi fått nya grannländer i stället\r\n- jag tänker på Vitryssland, Ukraina och Moldavien. Hittills har de\r\nockså fått visst bistånd av EU, men nu när de är våra grannländer har\r\nvi all anledning att öka ansträngningarna att hjälpa också dem in som\r\nsäkra demokratier och marknadsekonomier.\r\nJag tänkte fråga Lars Danielsson hur regeringen ser på detta och hur du\r\nbedömer möjligheterna att få igenom ett substantiellt ökat stöd till\r\nVitryssland, Ukraina och Moldavien i EU.\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Det finns - visserligen ganska\r\növersiktligt beskrivet, men vi tror att det kommer mer detaljer så småningom\r\n- helt klart indikationer i kommissionens förslag som pekar i precis\r\nden riktning som Cecilia Wigström efterlyser, nämligen att det krävs\r\nökat engagemang från EU:s sida i särskilt de länder som du nämner:\r\nUkraina, Vitryssland och Moldavien. Man kan till och med göra kretsen\r\nännu något större. Det finns alltså utrymme för ökade satsningar. Dessa\r\nkommer att konkretiseras ytterligare när EU:s arbete med strategier för\r\nde nya grannländerna blir helt klart. Det pågår i dag ett arbete mellan\r\nutrikesministrarna för att utarbeta strategier för EU:s grannskapsrelationer,\r\nsom du säkert känner till. Jag föreställer mig alltså att det blir\r\nytterligare satsningar.\r\nSamtidigt anser vi ändå, som jag sade tidigare, att det på utrikespolitikens\r\nområde i väldigt stor utsträckning är de enskilda medlemsländerna som\r\nbör kunna göra egna, nationella satsningar. EU:s finansiella bidrag på\r\ndet här området kan som vi ser det endast vara av komplementär karaktär.\r\nDär kan man dock göra ganska mycket. Just erfarenheterna från samarbetet\r\nmed de tio länder som nu är fullvärdiga medlemmar visar att man genom\r\nrelativt begränsade ekonomiska insatser, om de görs strategiskt och på\r\nrätt ställe, kan göra väldigt mycket för att lyfta de här länderna.\r\nVi vet dock alla att det när det gäller framför allt Vitryssland men i\r\nviss mån även Moldavien och kanske tyvärr också Ukraina återstår en hel\r\ndel att göra innan dessa länder så att säga kan ta emot ett stöd på ett\r\nmeningsfullt sätt. Vi har ganska långt kvar, framför allt i Vitryssland,\r\ntill demokrati och ett styrelseskick som gör att vi tycker att det är\r\nmeningsfullt att göra stora finansiella åtaganden mot de här länderna.\r\nDet är viktigt att ha en parallellitet mellan vanliga utrikespolitiska\r\nåtgärder, dialog och eventuella finansiella åtaganden.\r\nSom vi ser det finns det alltså ett utrymme i den här budgeten, som vi\r\nvälkomnar, att göra vissa ökade satsningar. Man bör dock ha med de\r\nreservationer som jag nyss nämnde.\r\n\r\nGöran Lennmarker (m): Om man ser på detta budgetförslag från kommissionen\r\ni förhållande till EU:s framtidskonvent kan man konstatera att de inte\r\nstämmer särskilt väl överens. Framtidskonventets bild av EU var inte\r\nett EU som i högre grad blir en finansiell transfereringsmekanism.\r\nSnarare skulle budgeten uttryckt som andel av det samlade BNP minska\r\nlångsiktigt.\r\nDet finns två saker som höjer budgeten - dels naturligtvis de nya\r\nmedlemsländerna, och det kommer ju även nya i framtiden, dels kanske ökade\r\nåtaganden på det utrikespolitiska området. Dessa lyfts ju å andra sidan\r\nav, om man gör dem via EU, från utgifter som redan finns fast på nationella\r\nbudgetar. Men det långsiktigt minskande är framför allt rimligtvis\r\njordbrukspolitiken. Även om det tar tid - för lång tid, tycker många av\r\noss - kommer den likväl naturligtvis att minska. Det andra är regionalstöden\r\ni den västliga delen, de regioner som växer ur EU. Därför är det mycket\r\nanmärkningsvärt att kommissionen lägger fram ett sådant här budgetförslag\r\nutan att ta konventets förslag om hur EU ska se ut i framtiden med i\r\nberäkningen.\r\nNär det sedan gäller utrikespolitiken tror jag att EU har en viktig\r\nroll när det gäller relationerna till våra närområden, både österut och\r\nsöderut. Där tror jag kanske inte att vi enskilda medlemsländer kommer\r\natt vara den primära aktören utan just EU. Det gäller såväl Medelhavspolitiken\r\nsom Ukraina, Vitryssland och Moldavien och kanske även Ryssland. Där är\r\ndet å andra sidan mycket viktigare att vi har en öppen handel, att vi\r\ninte är så protektionistiska. Det är framför allt på handelssidan som\r\nde viktigaste åtgärderna ska göras. De finansiella transaktionerna finns\r\ndär redan, men det är framför allt handeln som är det centrala för att\r\nde ska kunna utvecklas.\r\nJag tror att man ska se det här kommissionsdokumentet för vad det är:\r\nProdikommissionens sista förslag. Jag tror att det finns anledning att\r\nkomma tillbaka - med en ny kommission om ett halvår, ett år eller vad\r\ndet nu är - och få en mer genomarbetad budget där man förhoppningsvis\r\nockså tar hänsyn till konventets förslag, vilket då kanske åtminstone\r\när taget även om det ännu inte har folkomröstats i varje\r\nmedlemsland.\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Det sista som Göran Lennmarker tog\r\nupp tycker jag är ganska intressant och värt att beröra: Vad betyder\r\ndet att det är en avgående kommission som har lagt fram det här\r\nbudgetförslaget? Jag kan i många stycken dela den analys som Göran Lennmarker\r\ngör, kanske med ett undantag. Jag menar nog ändå - det sade jag kanske\r\ninnan Göran Lennmarker hade haft möjlighet att komma - att de här\r\nutgiftsförändringarna relativt väl speglar det konventsförslag som nu\r\nligger på bordet.\r\nVad innebär det nya fördragsförslaget? Jo, det är ökade europeiska\r\nsatsningar på rätts- och inrikesområdet. Där har vi plus 162 %. Det är\r\nmer gemensam utrikespolitik, plus 60 %. Sedan är det en hel del mer\r\ntillväxt och annat, plus 194 %. Det stora problemet - som jag sade\r\ntidigare luras de här procentsiffrorna lite - med den här budgeten är ju\r\nde plus 18 respektive plus 27 procenten på strukturfonderna. Det är där\r\npengarna, de överdrivna utgifterna, ligger. Det är där det stora bekymret\r\nligger.\r\nDet intressanta är dock: Kommer en ny kommission att på något sätt komma\r\nmed ett nytt förslag? Ja, det är det ju ingen som vet. Vi vet inte ens\r\nhur den nya kommissionen kommer att se ut, vare sig vem som blir ordförande\r\neller vilka kommissionärer som kommer att ingå. Men det är klart att vi\r\ninte skulle ha någonting emot att vi fick ett något mer realistiskt\r\nbudgetförslag från en ny kommission.\r\nVi har i det här läget avstått från att begära, som en del länder har\r\ngjort, att man ska skrota det förslag som kommissionen har lagt fram\r\noch börja om från början. Vi menar att även om vi tycker ganska illa om\r\ndet så kanske man kan arbeta med det som utgångspunkt men försöka\r\nförändra det radikalt.\r\nJag vill dock inte på något sätt utesluta att vi får en utveckling där\r\nden nya kommissionen väljer - kanske på eget initiativ och efter att ha\r\nlyssnat på ett antal länder, bland annat Sverige - att komma med något\r\nmer realistiska siffror. Det skulle i så fall innebära att det jag angav\r\ntidigare, nämligen att vi förmodligen inte kan slutförhandla detta förrän\r\nvåren 2006, säkert blir en realitet, men det tycker jag nog att vi kan\r\nleva med. Det viktiga är som sagt att slutresultatet blir det rätta.\r\nSom vi ser det måste vi nu ändå utgå från att vi ska hugga tänderna i\r\nkommissionens detaljerade förslag som kommer i sommar och börja förhandla\r\nstenhårt redan i höst, innan den nya kommissionen träder i kraft. Skulle\r\ndet komma nya och bättre underlag från kommissionen - utmärkt, då klarar\r\nvi väl det. Då har vi något nytt att jobba med.\r\nJag har tidigare också fått frågan: Vad händer om man inte kommer överens\r\nom en sådan här förhandling? Det är en ganska intressant fråga. Det är\r\nju faktiskt så att en flerårsbudget i princip bygger på enhällighet,\r\nåtminstone enligt det nuvarande fördraget. Alla medlemsländer måste\r\nsäga ja för att vi ska få en ny flerårsbudget. Skulle vi teoretiskt\r\nsäga att det inte blir någon överenskommelse blir det ingen flerårsbudget.\r\nDå kommer man i stället att jobba med årsbudgetar som är utformade på\r\nett sådant sätt att man tar, i det aktuella fallet, 2006 års budget,\r\ngör vissa uppräkningar och så blir det 2007 års budget. Det blir resultatet\r\nom man inte kommer överens.\r\nNu tror jag att de flesta, kanske till och med alla, vill att man når\r\nen överenskommelse om en sådan viktig fråga som flerårsbudgeten. Men\r\ndet kan vara bra att veta inför den fortsatta diskussionen att skulle\r\nman inte komma överens blir det inte så att unionen stannar, utan då\r\ntillämpar man ett system som i viss mån påminner om det som exempelvis\r\nden amerikanska administrationen har när man inte kommer överens om\r\nbudget mellan administration och kongress. Där kallar man det för\r\ncontinuing resolution, tror jag. Det är alltså ungefär samma mekanism som\r\nskulle användas i EU om man skulle hamna i en sådan situation.\r\n\r\nBerndt Ekholm (s): Jag kan passa på att be om ett klarläggande. Tyvärr\r\nvar jag också lite sen. Vad betyder de här påslagen ihop med de andra\r\nkostnader som naturligtvis finns för 2013 i det här procenttalet av\r\nBNI? Vad skulle det betyda om det var samma utgifter i absoluta tal som\r\ndet var 2007? Var skulle man då hamna procentuellt i den här diskussionen\r\nom 1 %?\r\n\r\nStatssekreterare Lars Danielsson: Det jag har är en illustration av vad\r\ndet betyder för den svenska avgiften. Lägger man sig på 1 % skulle alltså\r\nvår avgift ändå öka från nuvarande 24 till 30 miljarder, alltså fortfarande\r\nen ganska rejäl ökning. Men den är då ungefär 25 %, att jämföra med de\r\nnästan 50 % i ökning som vi har över tiden om man går på kommissionens\r\nmera ambitiösa förslag. Det är fortfarande en ökning.\r\nDet är också viktigt att komma ihåg att enprocentsförslaget, om det går\r\nigenom, inte innebär några negativa konsekvenser för de nya medlemsländerna.\r\nVi kan också med enprocentsmålet se till att de nya medlemsländerna\r\nfullt ut får det regionalstöd och strukturfondsstöd som de räknar med.\r\nLyckas vi i våra ansträngningar om 1 % kommer det helt och hållet att\r\ngå ut över de befintliga medlemsländerna och deras regionalstöd.\r\n\r\nOrdföranden Sven-Erik Österberg (s): Tack, Lars Danielsson! Därmed är\r\nklockan i princip elva, och då ber jag att få rikta dels ett tack till\r\nLars Danielsson som har redogjort för EU:s långtidsbudget och även svarat\r\npå frågor, dels ett tack till utskottens ledamöter som har ställt i\r\nhögsta grad relevanta frågor kring det som har sagts här i dag.\r\nDärmed förklarar jag denna utfrågning från finansutskottets och\r\nutrikesutskottets sida för avslutad.\r\n\r\nBilaga 4\r\nUtrikesutskottets seminarium den 26 maj 2004\r\nThe European Neighbourhood Policy and the State of Democracy and Human\r\nRights in Belarus, Moldova and Ukraine\r\n\r\nUrban Ahlin (s): Warmly welcome to this discussion on the European\r\nNeighbourhood Policy and the relations in Ukraine, Belarus and Moldova.\r\nI am Chairman of the Foreign Relations Committee. In the Foreign Affairs\r\nCommittee in the Swedish Parliament we have actually spoken a lot about\r\nthe situation in these three countries when it comes to democracy, human\r\nrights, minorities and their prospects of future membership of the\r\nEuropean Union. We have spoken a lot about the Russian influence over\r\nthose countries. We have spoken at lot about the necessity for the\r\nEuropean Union to open the door and show interest in those countries.\r\nAnd we have closely followed the ideas in the European Union to develop\r\nthe New Neighbourhood Policy.\r\nLet me be honest and frank, as always. I must say that we are a little\r\nbit disappointed about this new neighbourhood policy, because from the\r\nbeginning the idea was that we should have an instrument for the new\r\nneighbouring countries. It was called Wider Europe, New Neighbours\r\nInitiative and so on. But in the end it came to a policy for all\r\nneighbouring countries. From the beginning it was actually meant to be for\r\nthe new neighbours, and the new neighbours are Ukraine, Belarus and\r\nMoldova.\r\nThat is the reason why we have this meeting today. We are very happy to\r\nsee so many participants in the audience. But we are even more happy to\r\nsee so many distinguished participants in our panel. I have met several\r\nof them before, and I can assure everyone in the audience that we will\r\nhave a very fruitful morning and a very good, frank and open discussion\r\nabout the possibilities and opportunities in those countries.\r\nOn behalf of the Foreign Affairs Committee, I would like to warmly\r\nwelcome all of you participants and all of you in the panel. Thank you\r\nvery much for coming.\r\nThe meeting will be led by Cecilia Wigström, who is Chair of our Working\r\nGroup on Wider Europe.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): I would also like to welcome all of you to this\r\nseminar and especially welcome our international guests, who have\r\ntravelled very far to be here with us today.\r\nWe have a very distinguished panel of guests, representing politicians,\r\nacademia and NGO's. I think the discussion will be very interesting.\r\nThis\r\nseminar is arranged by the Foreign Relations Committee together with\r\nthe Swedish Institute and the Foreign Policy Institute. We are very\r\nhappy to arrange this seminar together with these two institutes.\r\nWith the enlargement of the European Union - which is a great success\r\nfor the European continent for peace, stability, democracy and welfare\r\nspread out to ten more countries - we now have three new neighbours,\r\nBelarus, Ukraine and Moldova. Moldova is of course not a neighbour yet,\r\nbut with the next enlargement in 2007, when Romania becomes a member\r\nof the European Union, Moldova is also a next-door neighbour.\r\nThis seminar will focus on these three countries. There are so many\r\naspects to highlight in these three countries, and we have chosen to\r\nhighlight the situation concerning democracy and human rights. We have\r\nfour speakers on this topic. Then we would also like to bring into the\r\ndiscussion the policy of the European Union towards these three countries\r\nand the form this policy should take.\r\nWe hope to have a very fruitful discussion with you on the floor after\r\nthe interventions by the different speakers. We have asked each speaker\r\nnot to speak more than 15 minutes, so that we will have time for\r\ndiscussions afterwards. I ask all of you to please write down your questions,\r\nbecause we will save all questions for the discussion time at the end.\r\n\r\nNow I would like to introduce the first speaker, Mr. Boris Tarasyuk\r\nfrom Ukraine. He has been an MP since 2002, and he entered parliament\r\non the list of the opposition of Our Ukraine. He is Chairman of the\r\nParliamentary Committee on European Integration. He is also Head of the\r\nPeople's Movement of Ukraine. Previously he has spent 25 years in the\r\nForeign Service, and in 1998-2000 he was Minister of Foreign Affairs of\r\nUkraine.\r\nPlease, Mr. Tarasyuk, we are very eager to hear what you have to\r\nsay.\r\n\r\nBoris Tarasyuk: Tack så mycket. First of all, I would like to express\r\nmy gratitude to the organizers of this seminar. For me it is a great\r\npleasure and an honour to be among the speakers of this seminar. I am\r\nvery grateful to meet my good friend Urban Ahlin, whom I met not long\r\nago. During our meetings I came to the conclusion that Urban has a very\r\nprofound knowledge of what is going on in our region. It is a great\r\nencouragement for us that in the Swedish Parliament there are people\r\nwho are deeply involved and know quite well what is going on in our\r\ncountries.\r\nI am very happy to be here in the Swedish Parliament, the Riksdag.\r\nHistorically the relationships between my country, Ukraine, and Sweden\r\nwere quite active, from the time of the Vikings to the time of the union\r\nbetween Ukraine and Sweden, when Hetman Masepa and King Karl XII were\r\nthe allies in the fight against tsarist Moscovia. You know that in the\r\nbeginning of the 18th century they were together and they lost together.\r\nBut this defeat has resulted in different consequences for both countries.\r\nFor Sweden it did not lead to the loss of independence. For Ukraine it\r\nled to the loss of independence for centuries.\r\nCurrently our relationships are quite active, and I am very happy to be\r\none of those who have contributed to the development of these relationships\r\nduring numerous meetings here in Stockholm and in Kiev. I remember quite\r\nwell that my last visit in my capacity as foreign minister was exactly\r\nto Stockholm. I enjoyed very much the company of my good friend Anna\r\nLindh, who was the host during this visit.\r\nI will say something on the relationship between the enlargement of the\r\nEuropean Union, the new policy of the European Union, the New Neighbourhood\r\nPolicy and the state of democracy in three countries, the new neighbours,\r\nUkraine, Belarus and Moldova.\r\nFirst of all, the enlargement of the European Union led to a new political\r\nreality. In Ukraine we received new neighbours, members of the European\r\nUnion, who were traditionally our neighbours and with whom we enjoyed\r\nquite extensive bilateral relationships. It was quite natural for the\r\nEuropean Union to try to elaborate a new policy towards the new neighbours\r\nof the enlarged European Union. This approach has received different\r\nnames and titles: Wider Europe and the New Neighbourhood Policy. I must\r\nsay that in principle we could not but welcome these efforts from parts\r\nof the enlarged European Union to define its policy towards its new\r\nneighbours and first of all to its eastern neighbours.\r\nAt the same time we have several concerns. For example, being a person\r\nwho was involved in the development of the relationship between the\r\nEuropean Union and Ukraine since the very beginning, the beginning of\r\nthe 90's, I cannot but be worried about some tendencies which appeared\r\nin Brussels defining the policy towards new neighbours.\r\nFirst of all, Ukraine in the centre of Europe, being clearly a European\r\ncountry, is a country which is number one in terms of territory and\r\nnumber five in terms of population. Traditionally having historic ties\r\nwith all European nations and having close connections historically and\r\nculturally, Ukraine was referred to by the European Commission as a new\r\nneighbour of the European Union together with all north African countries.\r\nFor us the reference to Ukraine together with countries who by the\r\nfundamental documents of the European Union by definition cannot be\r\nentitled, anytime in the future, to be members of the European Union,\r\nunlike Ukraine, is not a very comfortable position.\r\nIn addition I would like to say that we in Ukraine do not feel comfortable\r\nafter some comments made by high-ranking officials of the European\r\nCommission, including its President, Mr. Romano Prodi, who said recently\r\nthat Ukraine by no chance ever in the future can be a member of the\r\nEuropean Union. I wonder whether Mr. Prodi has read the fundamental\r\ndocuments of the European Union, like the Amsterdam Treaty, Article 49.\r\nTo my mind this is a very wanton interpretation of fundamental documents\r\nof the European Union. Certainly one cannot imagine that Ukraine under\r\nthe current situation, which will be discussed later, can be a member\r\nof the European Union, but at least the prospective membership of Ukraine\r\nin the European Union should be recognized by the European Union.\r\nThe three new neighbouring countries, Ukraine, Belarus and Moldova, are\r\nall of them derived from the same entity, the former Soviet Union. But\r\neach of those countries is different, with different starting-positions,\r\nstarting-points. If Ukraine and Moldova have declared their intention\r\nto join the European Union, and the European Union is not responding\r\nwith reciprocity, then Belarus never has expressed its interest in\r\njoining the European Union and is tending to join other unions, like a\r\nunion with Russia.\r\nThe democracy situation in all three countries is absolutely different,\r\nwith some very common features. As to Ukraine, I would say that at the\r\nend of the 80's and the beginning of the 90's, the democracy, the respect\r\nfor human rights and freedom were on the rise in Ukraine. Here I must\r\nrefer to the very fact that it was at the end of the 80's and the\r\nbeginning of the 90's when the patriotic democratic forces gained the\r\nvictory and re-established the independence of Ukraine, in the middle\r\nof 1991. This independence proclaimed by the Ukrainian Parliament was\r\nconfirmed by the all-Ukrainian referendum on the 1st December 1991.\r\nMore than 90 per cent of the Ukrainians expressed support for the\r\nindependence of Ukraine. It was not just the proclamation of independence;\r\nthis was the proclamation which was supported by the whole population.\r\n\r\nWhen Ukraine still was a part of the former Soviet Union we had the\r\nfirst democratic elections, as a result of which Ukraine, being a part\r\nof the Soviet Union, received a real democratically elected parliament.\r\nIn 1991 we had a real democratic presidential election, as a result of\r\nwhich Leonid Kravchuk was elected the first President of Ukraine. Until\r\n1994, when there was a second presidential election as a result of which\r\nLeonid Kuchma, the current President, gained the victory, we had a real\r\ndemocratic environment in Ukraine which was developing. We had freedom\r\nof press. For the first time in the former Soviet Union space there was\r\na peaceful and democratic transfer of power from President Kravchuk to\r\nPresident Kuchma, so it seemed to be the victory of democracy in Ukraine.\r\n\r\nBut the situation started to change by the end of the 90's, and there\r\nis a tendency to authoritarian rule in Ukraine under President Kuchma,\r\nwho's second term is about to expire by the end of this year. This\r\ntendency started immediately after Leonid Kuchma was re-elected, for\r\nthe second time, President of Ukraine. Since that time he started the\r\nattack against the constitution, initiating the so called all-national\r\nreferendum on the changes in the constitution. These manipulations and\r\nthe attempts to tailor the constitution under the current regime are\r\ncontinuing.\r\nYou remember that it was exactly in the year 2000 that the well known\r\nopposition journalist Georgy Gongadze disappeared and proved to be killed\r\nby the regime. The Cassette scandal, which testified to the involvement\r\nof high-ranking officials in Ukraine who were involved in undemocratic\r\nactivity, was revealed. We started to have the internal crisis, and it\r\ncoincided with the second term of current President Kuchma. In 2001 we\r\nhad the resignation of the most successful government in the history of\r\nrenewed independence of Ukraine, the government of Viktor Yushchenko.\r\nThis was a proof of the attack against democracy.\r\nWhat do we have currently? We have a disbalance of powers, major branches\r\nof powers in Ukraine, in which the one branch led by the President and\r\nhis administration is over exceeding the other branches of powers, which\r\nis unnormal in any democratic country, Sweden included. We have the\r\nlegislative power and the judicial power being ruled by another branch.\r\nThe freedom of press is under threat currently in Ukraine. The right\r\nto elect and the right to be elected has been threatened during recent\r\nelections in 1998, 1999 and 2002, in different by-elections, and recently\r\nin the mayoral elections in the city of Mukachevo in western Ukraine\r\nlast month. This was a complete failure of democracy in Ukraine.\r\nWe are witnessing the lack of rule of law in the country, in which the\r\njudicial branch is dependent on the administration, the enforcement of\r\nlaw, the instrument of oppression of the opposition and attacks against\r\nopposition, against the businesses loyal to the opposition, against any\r\nmass media which is trying to be objective. Certainly the forthcoming\r\npresidential election on the 31st October is going to be the test of\r\nthe democracy in Ukraine.\r\nObviously democracy in Ukraine is under threat. The future of Ukraine\r\ndepends on the results of this forthcoming presidential election, but\r\nthe picture is not as bad as you may imagine. The democratic forces in\r\nUkraine are rather strong. We have the largest faction in parliament,\r\nOur Ukraine, 100 deputies out of 450. We have received the largest\r\nsupport during the parliamentary elections. We have the most popular\r\npolitician as the leader of the Coalition, Viktor Yushchenko, having\r\nthe best chances to win the election.\r\nWhat do we need? We need that the forthcoming presidential election is\r\nfree, transparent and democratic. In this regard we rely on the support\r\nof all democratic countries, Sweden included, with your observers sent\r\nto this election in Ukraine the 31st October. I think that democracy in\r\nUkraine will prevail. Ukraine will come back to the road of democracy\r\nand will join other European nations as a democratic, prosperous country.\r\n\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Thank you very much, Mr. Tarasyuk. I am sure\r\nthat there will be at least some Members of our Parliament who will\r\ngladly come to Ukraine to monitor the election.\r\n\r\nBoris Tarasyuk: Not enough.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): While you are being here soliciting us maybe\r\nthere will be even more MP's coming.\r\n\r\nBoris Tarasyuk: I have already put it in my calendar.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Now I will give the floor to Ms. Kerstin Zimmer.\r\nShe is a Ph.D. and a political scientist from the University of Frankfurt\r\nam Main. Between 1999 and 2001 she participated in a research project\r\nentitled Regional Development Policy in Eastern and Central Europe,\r\nActors and Institutions in Hungary, Poland, Romania and Ukraine. She is\r\nfocusing mainly on Ukraine. She teaches on transformation in central\r\nand eastern Europe and industrial relations at the University.\r\n\r\nKerstin Zimmer: First of all I want to thank you for inviting me and\r\ngiving me the opportunity to present my view on Ukraine as a political\r\nscientist. I agree with many of the things Mr. Tarasyuk said, but I\r\nwant to present them in a different way, from an academic point of view.\r\n\r\nAs was already mentioned, I did some research in Ukraine focusing on\r\nthe regional élite. I focused on the Donetsk regional élite. Mr. Tarasyuk\r\nhas already rightly corrected me saying that I should properly use the\r\nword that is used in Ukraine, which is the Donetsk Clan. It is really\r\nhard to distinguish between a regional élite and a clan in that case.\r\nAs this regional group is becoming more and more important in the\r\nUkrainian political process, especially since 2002 when the former governor\r\nof that region became prime minister, I had to deal of course with\r\nUkraine in general. I will present to you some results of my research\r\nand a more general view on Ukraine.\r\nFirst of all I want you to have a look at Ukraine and Europe. This is\r\na picture maybe all of you know. It is Ruslana Lyzhichko, who won the\r\nEuropean Song Contest this year. This was celebrated very much in Ukraine,\r\nbut the question is: Is that really the kind of integration Ukraine\r\nwants into Europe, or is there more to that? The person in charge of\r\nEuropean integration in the Foreign Ministry was dismissed, while at\r\nthe same time this singer became an advisor to the Prime Minister of\r\nUkraine. It is a paradox for me. I think the relationships to the\r\nEuropean Union of course will be defined in political terms.\r\nIf we have a look at what the relationships with the EU and the\r\npossibilities for further integration will depend on, I would say it is\r\nfirst of all the political development and the state of democracy within\r\nUkraine. As Mr. Tarasyuk has already mentioned, the political and\r\nconstitutional reforms that are under way in Ukraine will be very important.\r\nIt is also the presidential election, that will take place at the end\r\nof October this year, that will probably decide on what kind of\r\nrelationship Ukraine will have with the European Union.\r\nFirst of all, one has to ask the question: What kind of a state is\r\nUkraine? I want to give you some theoretical reflections and approaches\r\nwhich I will then fill with empirical examples in order to make it more\r\nunderstandable. Here are some theoretical approaches.\r\nAs you probably know, political scientists always have a kind of obsession\r\nto classify political regimes. What type of regime do several political\r\nscientists see in the former Soviet bloc, and especially in Ukraine?\r\nSeveral people have come up with the title - these are hybrid regimes.\r\nThat means they are neither democratic, nor authoritarian. Others have\r\napplied semi-authoritarian, semi-democratic - semi-whatever. The problem\r\nwith these categories is that they tell us very little about what these\r\nregimes really are. They only tell us what they are not. But they can't\r\nexplain the logic of action within these regimes.\r\nI want to present two other theoretical approaches that are more able\r\nto explain what is really happening. There is one approach put forward\r\nby two American political scientists, who have called the political\r\nregime in Ukraine and also in Moldova as competitive authoritarian\r\nregimes. What does that mean? First of all, democratic rules matter.\r\nThis is the first reason to say that one cannot really call these regimes\r\nauthoritarian, because both the opposition and the ruling élite refer\r\nto democratic rules. They are maybe not applied constantly on a permanent\r\nbasis, but they are applied.\r\nWhy is that? The two authors say that it is pluralism by default. It is\r\nnot really pluralism that is based on a strong civil society. But there\r\nare two other reasons for pluralism to sustain in these countries. First\r\nof all, we have a divided élite. There is of course an opposition and\r\na ruling group, but both groups are divided in themselves. That means\r\nthat the opposition is divided and cannot really push through real\r\ndemocratic reforms, because they have clashes of interest within the\r\ngroup. The same is true for the ruling élite. Because of these different\r\ninterest constellations neither an authoritarian, nor a democratic regime\r\ncan be established. Of course these countries are exposed to international\r\ninfluence. For Ukraine this is probably first of all the United States\r\nand the Council of Europe.\r\nThe second approach is something that goes back to one of the great\r\nsociologists, Max Weber, and it is an approach that says that we are\r\ndealing with a neo-patrimonial regime. This is a big word - what does\r\nit mean? First of all, it refers to a lack of a functional separation\r\nbetween the economic and political spheres within the country. The\r\npolitical reforms after 1991 were supposed to bring about a separation\r\nof the political and economic spheres. But this has obviously not\r\nhappened in many of the countries of the former Soviet Union.\r\nThis leads to a fusion of two different logics of action. It also leads\r\nto the fact that private relationships permeate administrative relations.\r\nThere is no really administrative logic behind many of the things that\r\nhappen, but private relationships or private interests use administrative\r\nmeans in order to further their own interests. Several people have also\r\nspoken about the privatization of the state in that case.\r\nFinally this approach has also been used to describe many regimes,\r\nespecially in African countries, and what the authors there refer to is\r\na strong élite competition that is fuelled by the neo-patrimonial leader.\r\nThis is how he stays in power. He will always try to enhance the\r\ncompetition both within the ruling group, in the opposition and between\r\nthe two groups in order to make himself kind of invulnerable to any\r\nopposition coming from different groups and also coming from opponents\r\nwithin his own camp who might become more popular and more influential\r\nthan himself.\r\nNow coming to Ukraine and the Kuchma Regime, what does that mean for\r\nUkraine? Mr. Tarasyuk has already mentioned that Kuchma was first elected\r\nin 1994, and he was re-elected in 1999. Here you can see one of the\r\ncampaign posters 1999 that says that everything will be fine and good.\r\nAs we all know, things have not really improved since then.\r\nMr. Tarasyuk has already referred to the authoritarian tendencies, the\r\nreferendum in 2000, the strengthening of the presidential administration\r\nand so forth.\r\nThen we also have this élite competition. It is some kind of a balancing\r\npolicy, in my view, which Mr. Kuchma is doing, trying to play off several\r\ndifferent groups within the so called party of power against each other.\r\nIt is the different oligarchs, who all have their political organizations\r\nbehind them.\r\nIt is also something that Keith Darden - I think he is American - has\r\ncalled the \"blackmail state\". It is not ruled by law, which many people\r\nwould like to see in Ukraine. It is rather ruled through law. This means\r\nthat law is used in order to subdue opponents. Law is used selectively.\r\nIt is not as the words \"rule off-law\" say, but it is applied in certain\r\ncases when it seems appropriate to the people in power.\r\nOf course in 2000 - Mr. Tarasyuk has already mentioned it - the Gongadze\r\naffair seems to be a turning point in the Kuchma Regime. First of all\r\nthere was a declining public support, and it has declined ever since\r\nfor Kuchma personally. It led to international isolation. What did this\r\ninternational isolation mean? First of all it meant that Kuchma was\r\nleaning more towards Russia. This is one thing I am not going to talk\r\nabout. But he also relied on strong domestic actors, who were able to\r\nsupport him and his allied parties, especially in the 2002 election.\r\nOne of them is the so called Donetsk Clan.\r\nI have already mentioned the Donetsk Group. The Donetsk Group has become\r\nmore and more influential at a national level. In November 2002 former\r\nGovernor Yanukovitch was elected prime minister. In April 2004 he was\r\nproclaimed presidential candidate by the so called majority in the\r\nUkrainian Parliament.\r\nNow I come to the so-called political reforms. These are attempts to\r\nchange the constitution in Ukraine at the moment. The first proposal is\r\nto switch from a rather presidential system to a parliamentary system\r\nand then also in the future have the President elected by the Parliament\r\nand the population, to strengthen the role of the Prime Minister and\r\nalso have a proportional election of parliament. At a first look this\r\nseems very nice; we are going to have a parliamentary system, a more\r\ndemocratic system in Ukraine. But if we have a look at it and look behind\r\nit and at the logic of the whole thing, it is a strategy first of all\r\nto weaken. Mr. Yushchenko will probably win the presidential election.\r\nIt will also then give him two years as president and then have the\r\nnext president elected by the Parliament in 2006.\r\nWe can have a short look at the presidential election and some of the\r\npeople involved in the whole game at the moment. We first of all have\r\na divided ruling group. There are three groups that are most important.\r\nIt is the Donetsk Clan, which is Mr. Yanukovitch in general and the\r\nnew governor of the region, and it is also Mr. Akhmetov, the richest\r\nman in Ukraine, one of the so-called oligarchs. Then we have the group\r\nfrom Dnipropetrovsk which is Mr. Pinchuk and Mr. Tyhypko. We also have\r\nanother group, the so called the Kyiv Clan, or the Kyiv Group, which is\r\nMr. Medvedchuk, who is head of the presidential administration, and Mr.\r\nSurkis, who is first of all President of Dynamo Kyiv and also is a\r\nrather rich businessman. Then we have an ascending person coming now\r\nfrom Kharkiv, who is not that visible at the moment, but he will be, I\r\nam quite sure.\r\nThen we have a divided opposition. We have Ms. Tymoshenko, Mr. Moroz,\r\nMr. Symonenko and Mr. Yushchenko. They are all considered to be part of\r\nthe opposition, but if one has a look at their strategies in the way\r\nthey co-operate one cannot really say that they are heading into the\r\nsame direction. Some parts of the so-called opposition on certain\r\noccasions vote with the majority in the Parliament for strategic reasons.\r\n\r\nPublic support at the moment for the two major candidates in the\r\npresidential race: Which candidate will they vote for? We can have a look\r\nat two persons. Most people would probably vote for Mr. Yushchenko and\r\nfewer for Mr. Yanukovitch. But one can see that a lot of people have\r\nnot decided or would vote for several other candidates. So it is not\r\nthat clear what will happen.\r\nSomething that is still more interesting is who people think will win\r\nthe election. It is interesting to see that more people think that Mr.\r\nYanukovitch will win the election than Mr. Yushchenko. Also they are\r\nmore inclined themselves to vote for him. They expect several things to\r\nhappen that will make his victory impossible.\r\nIt is still the role of the media, which Mr. Tarasyuk has already\r\nreferred to. During the last election they were used by public authorities\r\nin order to subdue the opposition.\r\nThis presidential election, or the campaign especially, I think will be\r\ndecisive for the development of democracy in Ukraine.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Thank you very much, Ms. Zimmer.\r\nNow I will ask Mr. Jaroslav Romanchuk to take the floor. Mr. Romanchuk\r\nis President of the Scientific Research Mises Center in Minsk. He is an\r\neconomic analyst at the Analytical Center \"Strategy\" in Minsk. He is\r\nalso Vice Chairman of the United Civil Party, which is an opposition\r\nparty in Belarus.\r\n\r\nJaroslav Romanchuk: Thank you so much. It is an honour for me to be\r\nhere and to share my views and ideas about the situation in my country,\r\nwhich is distinctly different from the situation in Ukraine and Moldova,\r\nthe other two countries which are neighbours of Wider Europe, of the\r\nenlarged EU. It is easy on the one hand, because you don't have to look\r\nat so many pictures to understand what is going on in our country. You\r\njust have to have one big picture of the guy who has been running the\r\ncountry for ten years. There is no need to explain in detail all the\r\nsad records of the authorities that we have been experiencing for this\r\nperiod.\r\nEssentially I just would like to mention the kind of repression that we\r\nfaced against key individuals and structures. First Mr. Marinich,\r\nex-ambassador to Latvia and leader of one of the NGO's, now is in prison.\r\nHe was arrested allegedly for gun possession that was found in his\r\nplace when he was not there. That is very sad. Another thing is that\r\nAnatoly Lebedko, Chairman of the United Civil Party, has two criminal\r\ncases pending for slander and defamation of the President. Recently he\r\nwas fined 900 dollars for taking part in something that even policemen\r\ndid not recognize, but the judge had a different opinion. It is also\r\nspeaking fact. The third thing is that we have the Helsinki Committee\r\nin Belarus chaired by Ms. Tatiana Protsko, and she also has a criminal\r\ncase against her for implementing a Tacis programme that was confirmed\r\nand approved by the authorities.\r\nAuthorities are taking care of political parties, civil society and\r\nhuman rights organizations.\r\nAnother thing is the civil society per se. We have a growing list of\r\norganizations, especially grass root organizations, that were closed\r\ndown by the authorities. Most of them are located in regions, so the\r\nauthorities don't want the opposition to deal with regions and to\r\nessentially develop ties with common people.\r\nPolitical parties: At present the authorities are considering amendment\r\nto the legislation of political parties under which political units\r\ncannot be registered on private apartments and flats. If this is done,\r\n95 per cent of all opposition political parties structures will be\r\nliquidated, and they will not have the right to nominate their candidates\r\nfor the coming parliamentary elections in October 2004.\r\nIndependent media: Independent media now work closer to the conditions\r\nof their counterparts in central and eastern Europe than in the late\r\n80's. There are newspapers like BDG, Vremya and Dzen. They use a network\r\nof NGO's and political parties to reach the audience. They are denied\r\ncontracts to distribute by the state monopoly Belsoyuzpechat, and raids\r\nin their offices and harassment of the people who are responsible for\r\nthe papers are habitual.\r\nFinally educational institutions: Educational institutions like the\r\nEuropean Humanities University, the only European like university in\r\nthe country, was under harassment, and its president was threatened to\r\nresign. It was given the license two weeks ago, but at the same time\r\nthere are many procedures that can be initiated and can lead to closing\r\ndown this particular institution. The only Belarusian language college\r\nin the country was closed down, and in spite of numerous strikes and\r\nactivities of both parents and kids the institution still goes down,\r\nand they are considering moving to Vilnius. That is also a very good\r\nexample of how the authorities treat their own culture and traditions.\r\n\r\nWhat does the international community do to help us out? Essentially we\r\nhave a lot of resolutions passed by the European Union, the European\r\nParliament, OSCE, the Parliamentary Assembly of the Council of Europe\r\nand the United Nations, statements that are very good, statements that\r\nare directed to change the situation in the country. But in order for\r\nthese statements to reach people we need not just European media - we\r\nneed Belarusian media, we need people, hands and brains to talk to common\r\npeople and express the position of the international society that is\r\nfeebly heard in my country. We have the OSCE office in Minsk, and we\r\nhave very heated discussions about it. Its weakened mandate is obvious\r\nnow, and many people in Belarus consider it confusing that an organization\r\nlike OSCE is taking such weak a stand towards Belarus.\r\nProbably one of the biggest problems I have with the international\r\ncommunity is that it has been applying the policy towards Belarus as if\r\nit was a democracy. If the international community had applied this\r\nkind of approach to central and eastern European countries in the 80's,\r\nI don't think that there would have been any meaningful changes, and\r\nthe socialist bloc would never have collapsed.\r\nWe have very good statements, and we know what is going on. But at the\r\nsame time mechanisms and tools of policy are not there. It is clear\r\nthat there is no clear vision of development of the situation in my\r\ncountry. Different international organizations, including the EU, hold\r\ndifferent opinions, and it is difficult to find even a person to address\r\nwho can co-ordinate activities of the Parliamentary Assembly of the\r\nCouncil of Europe, OSCE, the European Parliament and the European\r\nCommission. That is probably one of the biggest problems, because even\r\ninside the EU there are conflicting ideas of how to deal with Belarus.\r\nOne group of countries believes that it is important just to leave\r\nBelarus as it is, because it does not want to join the European Union.\r\nThe other group of countries believes that it is their moral obligation\r\nand duty to help the Belarusian people, who overwhelmingly express their\r\nsupport of joining the European Union. Recent opinion polls show that\r\nup to 65 per cent of the population favour this development of foreign\r\npolicy of our country.\r\nWhat are the meaningful factors that will bring changes to Belarus?\r\nFirst of all it is the consolidation of the opposition. Countries,\r\npolitical parties and NGO's have worked hard to form a coalition. Now we\r\nhave the People's Coalition Five Plus, which unites six political parties\r\nand 200 NGO's, that cover probably about 90 per cent of the territory\r\nof the country. That is very important, because one could say: How could\r\nthe Belarusian People's Front, Nationalists, Liberals, Social Democrats\r\nand Communists be in the same boat? The coalition of what? The response\r\nis very clear, when the fate of the country is at stake. When we talk\r\nabout just one visible danger, then we should get together, forget about\r\nour troubles and quarrels about programme issues, and we should deal\r\nwith pure and very clear things; independence or sovereignty, democracy\r\nand human rights. That is what the Coalition stands up for.\r\nThe only party that did not join the Coalition was the Social Democratic\r\nParty. We have a co-operation and agreement with the Respublika group,\r\nwhich consists of a few members of the current Belarusian Parliament.\r\nOther groups are marginal. They rather exist on the Internet than in\r\nreality.\r\nIt is obvious that the authorities are very nervous about the activities\r\nof the Coalition, because we campaign in the regions and we produce\r\ninformation materials. We came up with 220 candidates for the coming\r\nparliamentary elections. We have a clear strategy and a programme, which\r\nis called \"Five steps to a better life\". It is everywhere. As you know,\r\nthe authorities use different tricks to dismember the Coalition or to\r\nbreak it apart.\r\nAnother fact that would definitively bring changes to Belarus is\r\ndeterioration of the relations with Russia. It is common knowledge that\r\nthe leadership of Russia does have a different vision of the relations\r\nwith Belarus. At the same time, the Russian authorities failed to meet\r\nits obligations on a monetary union and on a customs union. It is a\r\nfact that the Minister of Economic Development in Russia stated that\r\nBelarus is number two in terms of protectionist measures used against\r\nRussian goods. A customs union does not exist. There are a lot of\r\nconversation and talks about it, but de facto it never existed. Now the\r\nunion of four that is being discussed - Ukraine, Belarus, Kazakhstan\r\nand Russia - is another alternative that the Kremlin is trying to pursue,\r\nbut its prospects are rather vague too.\r\nThe last factor that I would like to mention here is the growing\r\ndiscrepancy between the paper economy and the real economy. When you look\r\nat papers, numbers and statistics, you see that Belarusian economy grows\r\nabout 10 per cent of GDP a year, so it puts the European Union to shame.\r\nBut at the same time, when you talk to directors and talk to people,\r\nthere are growing concerns about growing unemployment. Recently there\r\nwas a very good report, presented by the ex-minister of economy, that\r\n30 per cent of the jobs in the Belarusian economy are threatened if the\r\ncountry does not start economic reforms.\r\nWhat can Wider Europe or the European Union do to help Belarus and to\r\npursue its own policy and stand up for its values? First we need a clear\r\nmessage from the European Union, if possible from European parliamentarians,\r\nEuropean national delegations and national parliaments that Belarus\r\nbelongs to Europe: We want Belarus to be a part of the European Union\r\n- provided it means standard criteria.\r\nI fully agree with my Ukrainian colleague that it is sad that some\r\nEuropean politicians took this position. It hurts more for us in\r\nauthoritarian countries than it probably does in Ukraine, that is much closer\r\nto democratic standards.\r\nWe also need a body to co-ordinate activities. Either it is an ad\r\nhoc-committee or it is a working group or a bureau - the name of it does\r\nnot matter. We need a person, and we need a policy. Only if this is the\r\ncase it can lead to changes. It is surprising that the EU has an embassy\r\nin Barbados but does not have any institution in Belarus, which obviously\r\nis closer to Europe.\r\nThen we need a more active involvement of Belarusian civil society to\r\nEuropean processes. Here I talk about a wide range of activities:\r\ninviting Belarusian experts, working out programmes, seminars, training.\r\nWe need more Europeans to come to Belarus and raise awareness among\r\ncommon people in Europe and your countries that Belarus is a country\r\nthat belongs to Europe. It is not outside of trade and cultural roots\r\nof our continent.\r\nInformation is a critical issue. If we take the position that we will\r\nonly support officially registered papers within the framework of\r\nexisting legislation and distributed through the national monopoly, that\r\nwill lead nowhere. There are many ways to distribute materials and reach\r\nthe audience. Timing is now crucial. We are on the eve of parliamentary\r\nelections. We know how to reach people, but we need some assistance.\r\nWe shouldn't abandon co-operation with authorities altogether, though\r\nwe should be very firm on some fundamental value issues, like missing\r\npeople. A resolution has been passed in the Parliamentary Assembly of\r\nthe Council of Europe. It states that some representatives of the\r\nBelarusian authorities are maybe involved in criminal activities of\r\nkidnapping politicians. In this case we expect the European Union and\r\nnational parliaments and governments to take some action. If there is\r\nno action after this very good resolution, that can be interpreted as\r\na sign of weakness of the European Union and lack of interest of policy\r\nper se.\r\nIt is in the common interest of both the Belarusian civil society, the\r\ncountry as such and the European Union to deal with authorities on such\r\nissues as cross-border co-operation, drugs, money laundering, women\r\ntrafficking, some fundamental key ecological issues. While dealing not\r\ndirectly with administration we can deal with people who live in regions\r\nand districts who face these problems in their daily lives.\r\nBy having this kind of co-operation nobody would tell the European Union\r\nthat it alienates Belarus altogether. It just has its own policy. Within\r\nWider Europe and the New Neighbourhood Strategy, or without it as a\r\nseparate document, we really need a strategy for Belarus. If we have\r\nmotivated, highly knowledgeable and energetic politicians and civil\r\nsociety activists, we need all 25 countries of the European Union to\r\nbring meaningful changes to Belarus. I am sure that within a very short\r\nrange of time we will change our country, and it will be full speed\r\ntowards a European Union membership.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Thank you, Mr. Romanchuk, for your intervention.\r\nI am sure you probably know, but let me otherwise tell you: All Swedish\r\nparties have a very strong programme to co-operate with democratic forces\r\nwithin Belarus. Sida, our development agency, has put a lot of money\r\ninto supporting Swedish NGO co-operation with your country as well as\r\nwith Moldova and Ukraine, of course.\r\nSince we don't have time for questions, please save your questions for\r\nMr. Romanchuk for later, and we will go on to the next and last country,\r\nMoldova. I would like to give the floor to Mr. Stefan Uritu. Mr. Uritu\r\nis a Ph.D. and is associate professor of the Physics Department of the\r\nTiraspol State Pedagogical Institute, now evacuated to Chisinau. He is\r\nalso Chairman of the Helsinki Committee for Human Rights.\r\n\r\nStefan Uritu: Thank you for the opportunity to be here to present my\r\nopinion.\r\nI would like to present our report, handed out to you, on human rights\r\nand the Communist regime in Moldova, the Communist rule.\r\nSpeaking about the evolution in Moldova I would like to draw your\r\nattention to that after the 25th February 2001, when the Communists came\r\ninto power, we have been concerned about the brutal violations of the\r\nprinciple of separation of power. We don't have an independent judiciary\r\nsystem in comparison with the situation before the 25th February 2001.\r\nAs a result of this the government party violates the principle of\r\nindependence of the mass media and freedom of expression. We can present\r\na lot of information here, but now we have free files. A free deputy in\r\nparliament produced an investigation. He participated in a meeting in\r\nwhich a flag of the Russian Federation was set on fire in connection\r\nwith military presence of the Russian Federation in Moldova. We protested\r\nagainst the presence of troops from the Russian Federation in Moldova.\r\nWe consider the setting on fire of a flag in public as a kind of freedom\r\nof expression. Since 1990, or 1992, until now different kinds of protests\r\nagainst the presence of Russian troops have not had any good results.\r\nIn Transnistria there are 42 000 tons of military mines which can explode,\r\nand they are dangerous for us and are used to influence democratic\r\nchanges in Moldova.\r\nWe are concerned about violations against freedom of election. Last\r\nyear there were local elections i Moldova. The Communist Party started\r\nan investigation against all serious opposition, such as a person\r\nparticipating in the election in opposition of the Communist Party. E.g.\r\nMr. Urecheanu, Mayor of the capital city Kishinev, participated in the\r\nopposition against the Communist Party. He was arrested one day before\r\nthe election. Only the influence of our committee and the OSCE mission\r\nin Moldova made it possible for Mr. Urecheanu to be released and to\r\nparticipate in the election. After the election until now Mr. Urecheanu\r\nhas been free.\r\nThe problem of democratic development in Moldova is the Transnistrian\r\nconflict. I am not a diplomat, and therefore I will speak frankly. The\r\nTransnistrian conflict has been created by the Russian Federation and\r\nis used by the Russian Federation to manipulate the situation in Moldova.\r\nOne famous leader from Transnistria, the Minister for Security, Mr.\r\nAntiufeev-Shevtsov, said in an interview in a Moscow newspaper that\r\nbefore Moldova he was in the Baltic countries, in Lithuania. Whilst\r\nbeing in Lithuania he created a network which was able to manipulate\r\nthe political, social and economical situation in all Baltic countries.\r\nAfter the putsch in Moscow in 1991 he came to Moldova. In a short time\r\nhe created the same kind of network using the same way to manipulate\r\nthe political, economical and social situation not only in Moldova but\r\nin the whole region around Moldova. This is true.\r\n6 000 persons in Transnistria are hostages of the separatist Smirnov\r\nRegime. You can read in a different section of the report about\r\nTransnistria that grade schools using the Latin alphabet have been evacuated\r\nfrom the cities and villages. 10 000 children have to walk about 30\r\nkilometres to school every day.\r\nSince February 2002 Smirnov has blocked the penitentiary in Bender.\r\nAbout 450 detainees are in this penitentiary without heating, electricity\r\nand water.\r\nI consider the key problems in Moldova can be solved if the Transnistrian\r\nconflict is solved. In my opinion the European Union made a good statement\r\nwhen it declared an interdiction for travelling in the EU and the USA\r\nfor 70 leaders of the separatist regime in Transnistria. I know that\r\nGermany wanted to arrest all separatist leaders in Germany. I invite\r\nSweden and the whole European Union to make the same statement, to arrest\r\nseparatist leaders in their countries.\r\nI would like to invite the European Union and Sweden to put pressure on\r\nUkraine to improve the border between Moldova and Transnistria. Over\r\nthis border travel military mines, persons and other criminal aspects.\r\nI also think the European Union later should work with civil society\r\nin Moldova to diversify political parties and to improve the opposition\r\nparties. We can now not speak about an opposition in Moldova. All the\r\nparties are small, the Communist Party excluded.\r\nI would also like to say thank you to Sida, the Swedish International\r\nDevelopment Cooperation Agency, and the Swedish Helsinki Committee.\r\nThey have done a good job in Moldova. They have diversified civil society\r\nacitivites and made it possible to develop democracy in Moldova.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Thank you, Mr. Urito. I wish to thank you for\r\nyour contribution to this seminar.\r\nIt is now time for a coffee break.\r\n\r\nCOFFEE BREAK\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Welcome back. Let us continue our seminar. After\r\nthe coffee break we will listen to our last speaker. I would like to\r\ngive the floor to Mr. Karsten Mecklenburg, working within the European\r\nCommission, Directorate General External Relations. Mr. Mecklenburg has\r\nworked within different European institutions since 1997, all the time\r\nworking with the countries Russia, Ukraine, Belarus and Moldova. At the\r\nmoment he is Desk Officer for Ukraine, Belarus and Moldova and a member\r\nof the Wider Europe Task Force.\r\n\r\nKarsten Mecklenburg: I will try to keep to the time limits to shortly\r\npresent the European Neighbourhood Policy, but also say a few words on\r\nthe question of the state of democracy and human rights in the three\r\ncountries - as this is the title of the seminar. I will also take the\r\nopportunity to react to some of the remarks made in interventions by\r\nprevious speakers.\r\nLet me start by recalling what the European Neighbourhood Policy is. I\r\nam sure most of you as you have arrived to this seminar, certainly well\r\nprepared, will have a knowledge about the developments. Let me recall\r\nthe discussion about how to develop, to address, the EU's relations\r\nwith neighbours after enlargement. It started more intensively during\r\nthe course of the summer of 2002. The issue was raised inside the EU\r\nwith the approaching conclusion of accession negotiations with the\r\ncurrent new member states and with the target date fixed for the EU\r\nenlargement. As Mr. Ahlin put it correctly, at the starting point the\r\nfocus was clearly on the new neighbours, on the countries in the east.\r\nThere we have the majority of new member states and there we have the\r\nnew borders with Belarus, Ukraine and in a couple of years also likely\r\nwith Moldova.\r\nThe question was what the EU approach should be. How should we address\r\nthe opportunities but also the challenges posed by EU enlargement by\r\nexpanding the EU's external borders towards the east? During the course\r\nof the year of 2002 the discussion went on. There was a joint letter of\r\nCommissioner Patton and the High Representative Mr. Solana to EU member\r\nstates. And the discussion in the EU Council and among the member states\r\nwent into the direction saying that we shouldn't forget about the similar\r\nchallenges but also opportunities existing around the EU also in our\r\nsoutheastern and southern neighbourhood. The countries in the Balkans\r\ndo already have a kind of accession prospective in their respective\r\nagreements. A distinct procedure was made clear, because it is a distinct\r\nprocess. We have the stability and association process, while also\r\nkeeping in mind, obviously, they are also neighbours of the enlarged EU.\r\nThe result of this discussion and process inside the EU towards the\r\nend of 2002 and in the beginning of 2003 was that the Commission was\r\ninvited to present ideas for a new policy approach with the neighbours\r\nof the enlarged European Union in the east and in the south. That\r\nresulted in a Commission paper, a so-called communication, published in\r\nMarch 2003, that developed these requested ideas.\r\nThe Commission precisely took up the point of opportunities and challenges.\r\nThat is also something which was mentioned by some of the previous\r\nspeakers, including e.g. Mr. Romanchuk from Belarus.\r\nWhat is our interest? Our interest is, of course, to strengthen and\r\ndevelop wealth, stability and security inside the European Union. But\r\nthat cannot be done without a similar development in neighbouring regions,\r\nwhether it is in the east or in the south. Obviously there is a certain\r\ninterest in countries like Poland, a new member state, but also Germany\r\nand the Scandinavian countries to have a closer look at our eastern\r\nneighbours. Ukraine and also Russia is a distinct issue. Countries like\r\nSpain, Portugal and France also insist on close relationships and the\r\nchallenges and opportunities we as the EU and they as member states\r\nhave with countries like Morocco in the south, with intensive economic\r\nand interpersonal relationship. Therefore we should try to find a\r\nflexible concept of principals that can apply as a basis for relations\r\nwith all these countries, while clearly highlighting and insisting on\r\nthe need to differentiate based on the state of development of the\r\ncountries' relations with the European Union and its member states, based\r\non the state of economic, political and democratic developments, but\r\nalso, important for Ukraine and Moldova, based on the countries'\r\nfurthergoing objectives and aims, the desire to become a member of the\r\nEuropean Union at a later stage.\r\nThe Commission outlines these ideas. If you wish to summarize this, one\r\nof the major offers, ways to intensify our relationship and to address\r\nthe question of development of stability, wealth and security in the\r\nneighbourhood countries, was to increase co-operation, but to turn away\r\nfrom co-operation to a level of integration, to a level of integration\r\nin terms of economic integration, cultural integration etc., to develop\r\na long-term perspective of giving these countries a stake in the EU's\r\ninternal market. It is quite a lot, and it poses a lot of challenges.\r\nThe\r\nCommission had also put on the table the question linked to joining the\r\ninternal market benefiting gradually from the freedoms that are a part\r\nof the internal market. It is obviously a very delicate question. What\r\ndoes it mean, medium term, long-term, to benefit and participate in the\r\nfour freedoms?\r\nTo prevent any kind of new dividing lines, to offer intensified\r\nparticipation, under the existing co-operation, we do already have a high\r\nlevel of co-operation. Ukraine is a good example, i.e. to intensify the\r\nco-operation and to open further participation in EU programmes, EU\r\nactions, to develop exchange, twinning and increased assistance, targeted\r\nat these overall objectives.\r\nWhat I want to make clear, and that is by way of reacting to all of the\r\nprevious speakers, is to say that this European Neighbourhood Policy is\r\nmaybe a reaction and a response to the EU enlargement that took place\r\nthree weeks ago, but it is not meant to give an answer to the question\r\nof EU membership of the countries included in this policy approach. Mr.\r\nAhlin said he was disappointed about putting eastern neighbours together\r\nwith southern neighbours. Our position is known, in particular to Mr.\r\nRomanchuk and to Mr. Tarasyuk. If that impression does come out anywhere,\r\nis reflected like that in the press, it is wrong. Mr. Prodi has insisted\r\non that. Commissioner Patton and Commissioner Verheugen have insisted\r\nthat by no means the elements put on the table for the European\r\nNeighbourhood Policy are meant to answer the question whether Ukraine or\r\nMoldova could become members of the Europan Union one day. We say that\r\nthat is not the issue for the European Neighbourhood Policy. In brackets,\r\nMr. Verheugen has said that obviously, in substance, implementing a\r\nEuropean Neighbourhood Policy will mean a great deal of preparation for\r\nsomething that might come up on the table some day. If you wish, it is\r\nthe substance. President Prodi has called it an early stage; to share\r\nwith the countries everything but institutions. This means offering the\r\ncountries regular participation in the EU's internal markets, possibly\r\nbenefiting from the four freedoms, whithout necessarily joining the\r\nCouncil of member states or the European Parliament. You might call it\r\na mere formality, but it is obviously a lot.\r\nI believe it was Mr. Tarasyuk, and Mr. Romanchuk referred to it, who\r\nmentioned an article in the Financial Times that created some waves in\r\nthe Ukrainian press about President Prodi saying that never ever would\r\na successor state of the former Soviet Union join the European Union.\r\nAs far as I know Mr. Prodi has never said that. I would be surprised if\r\nhe had said it. There was an interview recently in a Ukranian newspaper\r\nwhere this was rectified. President Prodi made it clear that this is\r\nnot the position of the Commission and the European Union. It should be\r\nclear enough that Article 49 of the current Treaty of the European Union\r\nremains valid, including the potential prospective for any European\r\ncountry that fulfills the necessary criteria to join the EU. We would\r\ninsist that this is from our perspective not on the table, and this is\r\nnot a question to be addressed by the European Neighbourhood Policy.\r\nMr. Romanchuk said that Belarus, the Belarusian society, would need a\r\nmessage that Belarus belongs to Europe. Mr. Tarasyuk has not said that,\r\nbut I am sure he would agree that Ukraine needs a message that the\r\ncountry belongs to Europe.\r\n\r\nBoris Tarasyuk: We are sure!\r\n\r\nKarsten Mecklenburg: Exactly! You are convinced that Ukraine belongs to\r\nEurope, in the heart of Europe.\r\nOne should be ready to make a distinction between Europe and the European\r\nUnion. A membership in the European Union is a very diverse challenge.\r\nIt is not only about the state of democracy and human rights, which is\r\nthe title of the seminar. I recall slightly what Ms. Zimmer said.\r\nEU-Ukraine relations will depend on political reform, political development,\r\ndemocratization and the conduct of the October 2004 elections. I would\r\nsay there are a number of points missing in that list. It's not only\r\nabout the state of democracy, political development and human rights.\r\nMembership in the European Union is much more complex. That's why I am\r\nsaying one should be ready. I understand how difficult it is sometimes\r\nto defend it in the domestic political debate, to make a clear distinction\r\nbetween Europe, Union and the Council of Europe. It is difficult enough\r\nsometimes even for the political élite in these countries. Those who\r\nare not involved directly with the context have problems to make these\r\ndistinctions. That is why I am insisting that obviously Belarus is a\r\nEuropean country. Mr. Romanchuk says that some EU member states say:\r\n\"Leave Belarus as it is as it does not have the intention to join the\r\nEuropean Union.\" Then I would go as far as to say that I don't believe\r\nthat. I have never noticed that in any discussion in Council meetings\r\nor Council bodies.\r\nThere might be different ideas about how to develop European strategy,\r\nEU strategy and policy approach towards Belarus. Definitely yes. It is\r\ndifficult enough to find the right approach and strategy with Mr.\r\nLukashenko. In any case, I think we all agree that Belarus is a European\r\ncountry.\r\nMoving on to the topic of the seminar, the state of democracy and human\r\nrights. I made a reference to Ms. Zimmer's presentation, the question\r\nof political reform, democratic reform, as a basis for EU-Ukraine\r\nrelations that applies to all the countries that are the target for the\r\nEuropean Neighbourhood Policy. We call it shared values, common values.\r\nIt is a basis for going forward in this European Neighbourhood Policy\r\napproach. For Belarus it would be a starting point. There we are, sadly\r\nenough, not much further than zero on our level of current relationship.\r\n\r\nThe presentations of the previous speakers were elaborate enough to\r\npresent their views and assessments. I shouldn't say much more.\r\nFor Ukraine I would definitely agree on the points made by Mr. Tarasyuk\r\nand Ms. Zimmer as to the low level of distinction between political and\r\neconomic leads. I would even go further to say that there is a general\r\nproblem of lack of transparency between links, between political and\r\neconomic élites, but also between political groups and administration\r\nand economic groups, i.e. the power of decision-making of administrative\r\nauthorities and economic entities. The issue has also been raised about\r\nthe transparency between administrative authorities, political clans,\r\neconomic clans and media. It is a crucial issue in Ukraine also in the\r\nrun-up to the presidential elections.\r\nMr. Romanchuk called for the EU being much more active in Belarus in\r\nterms of civil society development. Obviously our hands are to a certain\r\nextent tied. You know very well how difficult it has been made by the\r\nBelarusian authorities - Sweden knows it also - to be active in assisting\r\ncivil society. We try to do our utmost. The EU has a limited framework\r\nof assistance with Belarus. There is a clear focus on civil society,\r\neducation and alleviation of Chernobyl consequences. These are three\r\nmain blocks of our assistance with Belarus. If you read the European\r\nNeighbourhood Strategy Paper, which the Commission adopted on the 12th\r\nMay - you will find it on the website of the European Commission - there\r\nis a chapter on Belarus. You will precisely in this area find the\r\nproposal to increase our activity and assistance.\r\nOn Belarus, just to recall because you did not mention it and Ms.\r\nWigström did not mention it: There was a group of Belarusian opposition\r\npoliticians invited to visit Brussels yesterday. They had meetings with\r\nhigh-level representatives of European institutions, including Mr. Solana,\r\nI understand. Mr. Lebedko was there also, as was mentioned by Mr.\r\nRomanchuk. I understand that Sweden supported that visit financially, if\r\nI am not mistaken. It was organized by the EU Presidency and the Commission.\r\n\r\nI definitely agree with what Mr. Uritu said on Moldova and the importance\r\nof the Transnistrian conflict. Everything in Moldova is linked to a\r\nsolution of the Transnistrian conflict. It is very complex. Yes - Russia\r\nhas an important role, but neighbouring countries and the European Union\r\ntogether with the OSCE obviously also have an important role to play.\r\nThe EU has expressed its clear commitment to be more active in close\r\nco-operation with the OSCE and supporting the mediators and the process\r\nto find a solution. The US is for instance assisting the joint constitutional\r\ncommission that was set up last year on the initiative of the mediators.\r\nThe commission is definitely ready to release and to mobilize all\r\nresources or any kind of post-conflict settlements. That is also part of\r\nthe European Neighbourhood Policy in all terms and in terms of supporting\r\ndemocracy and rule of law but also economic development.\r\nI guess there will be a number of questions where I might be required\r\nto response, so I conclude here.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Thank you, Mr. Mecklenburg, for your informative\r\nintervention. Yes, I am sure we have a lot of questions. I also know\r\nthat our panel will probably like to respond a little bit. We have now\r\nfinished the first part of our seminar where the speakers have made\r\ninterventions. Now we will continue with a panel discussion and a\r\ndiscussion which will involve also you and the audience.\r\nI would like to start with the panel. I know that many of you already\r\nhave expressed some critical views on the European policy. But if any\r\nof you would like to come in at this point and make some short other\r\ncomments on Mr. Mecklenburg s intervention it will be welcomed before\r\nwe open the floor to other questions.\r\n\r\nJaroslav Romanchuk: This is about the comment on the difficult job coming\r\nout with a strategy for Belarus. The speaker said that we mentioned\r\nstrategy with Mr. Lukashenka. Who cares about Mr. Lukashenka? The thing\r\nis that we have to deal with the civil society, with people who are\r\nactive and who are democratically oriented. If you want to deal with\r\nBelarus only through the authorities you end up nowhere. This is a fact.\r\nIn central eastern Europe we have very good experience. If Germany,\r\nAmerica and Sweden dealt with Poland or Czechoslovakia at that time\r\nonly through Communist governments I believe we would have had a Soviet\r\nUnion social system by now. That is why when we talk about a distinctively\r\ndifferent strategy for Belarus we mean democratization as the ultimate\r\ngoal of both the European Union and civil society in our country before\r\nwe start any kind of formal integration process.\r\nAbout Mr. Prodi and high commissioners from the European Union: The\r\nmessage that we need is, and it would be most welcome if Romano Prodi\r\nor any high commissioner from the European Union stated that openly to\r\nBelarusian independent media, that Belarus is welcome in the European\r\nUnion provided it means criteria. Probably this sounds obvious for\r\nEuropean commissioners and for European parliamentarians, but believe\r\nme: This is the message Belarusian people need!\r\nThen we have the comment about different approaches to the three countries\r\nthat are represented here: Moldova, Ukraine and Belarus. I talk to\r\ndiplomats and meet politicians, and obviously there are two distinctively\r\ndifferent approaches. The first one is: \"Let Russia decide what should\r\nbe done with the three countries under question. Let's keep some remnants\r\nof cold war division lines and we will probably deal with them. We don't\r\nwant to alienate Mr. Putin - he's a great guy. We get a lot of gas and\r\nstuff from Russia, so why should we care as this country is not ready\r\nfor any accession?\" That is one approach. The other approach is: \"Let's\r\nforget about cold war times altogether. These countries belong to Europe\r\n- that's obvious.\" I agree with Mr. Tarasyuk and I agree with all the\r\npeople who think that geographically we are there. But we are not talking\r\nabout institutions at the moment. We are talking about programmes and\r\nopenness of the European Union and other European institutions to deal\r\nwith the existing problems on the ground. The reality is that Belarus\r\nis having problems dealing both with its authorities and with international\r\ncontacts.\r\nAs I mentioned there are a lot of formal statements and resolutions\r\nfrom the European Union, but we need further measures. I believe that\r\nthere are too few measures in new neighbour and Wider Europe concepts.\r\n\r\n\r\nUrban Ahlin (s): As having the privilege of being the Chairman of the\r\nForeign Affairs Committee I specially asked Cecilia to have the first\r\nquestion. I really want to question a lot about what Mr. Karsten\r\nMecklenburg said from the European Union side.\r\nLet's start with the new neighbourhood initiative and neighbourhood\r\npolicy. You say that this is not intended to answer the question about\r\nif they can be members or not. No, of course not! The Neighbourhood\r\nPolicy is made to prevent them from being members of the European Union.\r\nThe idea from the beginning was a Wider Europe initiative and a new\r\nneighbour initiative to bring them closer, to integrate them and in the\r\nend have them as members of the European Union. I don't know how to say\r\nthis in English, but it was in a way cheated inside the European Union\r\nto be a neighbourhood policy where we deal with all the neighbouring\r\ncountries around. That way one could move away from the issue of telling\r\nthose countries that they are ready to be or able to be members in the\r\nfuture.\r\nI can give you lots of examples of this. What Mr. Tarasyuk said about\r\nRomano Prodi is correct. He has many times stated that there is no chance\r\nfor those countries to be members of the European Union. When he was\r\nasked after the enlargement, at the day of the enlargement \"What about\r\nUkraine?\" he answered: \"What about New Zealand?\" What kind of message\r\nis that? New Zealand is not a European country, but Ukraine is in the\r\ncentre of the European Union.\r\nI can tell you that we had a meeting here in Stockholm a few days ago.\r\nI really shouldn't tell you who it was, but it was Verheugen. We had\r\na coffee break in the seminar, and we spoke to Russian representatives\r\nthere. He said: \"Belarus actually has no right to exist. It is an\r\nartificial state, and integration with Russia has gone so far that it has\r\nno meaningful existense in the future.\" I was so upset, to be honest!\r\nIn my view the European Union has an historical opportunity at this\r\ntime to close a dividing line that has been there for many decades and\r\nhas been a torture to all European citizens.\r\nI would like you, Karsten, to answer my question. In the Swedish Parliament\r\nwe have been very much engaged in bringing Poland and the Baltic countries\r\ninto the European Union. How was it possible for them to make all the\r\nreforms and the transformation of their societies and all the tough job\r\nthe political élite has done in these countries to tell the people: We\r\nneed to do this privatization, we need to do these cuttings in the social\r\nwelfare - we need to do these changes? Why? Because they could tell the\r\npeople that this is needed for us to be members of NATO and members of\r\nthe European Union. That is the way it has been sold to the population.\r\n\r\nI can tell you that we will see an EU-fatigue, and we are actually seeing\r\nit already, in those countries when they are members of the European\r\nUnion. The negative opinion on the European Union is on the rise in\r\nPoland, in Latvia, in Estonia, and in Lithuania because they are members\r\nnow and they feel safe. The driving force, the \"carrot\", is no longer\r\nthere.\r\nMy point is that there is no chance whatsoever that Belarus, Ukraine\r\nand Moldova will have a chance to join the European Union if we don't\r\ngive them the carrot and the driving force. Then they can tell the\r\npopulation of their countries that if we build this and if we do these\r\nreforms, if we democratize, if we have these human rights things, and\r\nif we have a free market economy we will in the end be members of the\r\nEuropean Union. As long as the leaders of the European Union don't say\r\nthat, the population doesn't believe in it and the leadership cannot\r\nsell the necessary reforms in those countries.\r\nFor me, we are in Catch-22. If the European Union is not willing to\r\ntell the population that they can be members of the European Union we\r\nwill never have the reforms in those countries so that they in the end\r\ncan be members of the European Union. We are at the starting point of\r\nan historical disaster. In 20 years time this will end up with a new\r\ndividing line in Europe. I am frustrated. I am a young politician, and\r\nI don't want to talk to my kids in 20 years time and say: \"We lost the\r\nhistorical opportunity. That's the reason, my daughter Karin, that we\r\nneed to spend more money on defence. We haven't got rid of this dividing\r\nline in the middle of Europe.\" It is really time for the EU Commission\r\nand its civil officers to think this through. Which are the main\r\nperspectives for the future?\r\nI would like to say one thing about Barbados, as Mr. Romanchuk said. A\r\nfew months ago the European Union opened up an office of representation\r\nin Nepal. We have one already in Barbados, but we don t have any in\r\nMinsk - in a neighbouring country of the European Union. There is no\r\nrepresentation office. What is the reason for that? Is it lack of money?\r\nObviously not, because we had money for Nepal and Barbados. That cannot\r\nbe the reason. Is it because of Lukashenka? I don t think so, because\r\nit would be one of the most serious threats against Lukashenka if the\r\nEU could be more visible and show what it is about. So why is it? My\r\nquestion is to you, Karsten! Why don t we have a representation office\r\nin Minsk?\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Mr. Mecklenburg - I will give you the chance to\r\nrespond to these two questions.\r\n\r\nKarsten Mecklenburg: On the first question, or series of questions,\r\nabout future membership perspective, I would say that you obviously\r\nknow that I am not the right person to address this question to. I am\r\na civil servant - a humble bureaucrat, if you want to put it like that.\r\nBut even if I say that I represent the European Commission I may not\r\nbe the right person to address this question to. I don t know enough\r\nabout the political debate in Sweden and the run-up to the European\r\nelections, but you follow the debate in all the European member states.\r\nYou follow the debate about further EU-enlargements in the light of\r\neconomic and social developments in EU-member states themselves. You\r\nfollow the debate about accession of Turkey, in Germany for instance\r\nand in other European member states. You follow the debate about the\r\nEuropean Constitution and about the state of integration inside the\r\nEuropean Union after the current enlargement. You mention yourself the\r\ndifficulties that already exist in some of the new member states in\r\nterms of satisfaction with what new membership has brought them and\r\nwhat people perceive as consequences of accession to the European Union.\r\nThe European Commission can obviously only take up and react to the\r\nmandate it has and then develop the suggestions.\r\nStill I would dare to make a comment - a kind of personal remark. You\r\nsay you are sceptical about and horrified by the future and you say\r\nthat the people in these countries are looking for the carrot, for the\r\nperspective of EU-membership - let's say the Ukrainian, Belarusian or\r\nMoldovan citizen. I would dare to disagree, again making the point of\r\nwhat the ordinary Ukrainian and Belarusian citizen really knows about\r\nthe European Union. Can they tell the difference between the European\r\nUnion and the Council of Europe for instance? What they want is a better\r\nlife. They want to be part of Europe in terms of an economic and political\r\nspace without divisions and dividing lines. They want close economic\r\nco-operation that brings boost to their economy and social situation,\r\nimproved infrastructure, better chances in education, exchange programmes,\r\nto be able to meet people in France and Germany, to be able to travel\r\nwithout obstacles, without visa, without border controls - yes, I admit\r\nthat. But does that necessarily require membership in the European Union?\r\nThat's the question I ask. I would say no. Because if we are able to\r\noffer all this to the citizen, to the people, in a medium long-term\r\nperspective it will meet a lot of the challenges and fears you mention\r\nand - and again in brackets - it will obviously prepare the ground for\r\na possible future membership in the European Union if that question is\r\non the table.\r\nOn the other question of offices - fortunately you asked me the question\r\nabout an EU-delegation in Minsk and not in Moldova, because in Moldova\r\nwe don't have a delegation of the European Commission either. I would\r\npersonally feel it would be a much more difficult situation to defend\r\nthat. Belarus is also covered from Ukraine. That is clear. We have a\r\ndelegation of the European Commission in Kiev. It also figures under\r\nthe title of the EU delegation, but in the current state of CFSP you\r\nwill know that the competences of the Commission obviously are limited.\r\nWe do have a number of bilateral embassies in Minsk, also in Kiev and\r\na very limited number, three or four, diplomatic representations, in\r\nMoldova. What we do have both in Minsk and in Chisinau is what we call\r\na Tacis branch office. It is an entity that is run by an EU official as\r\na technical assistance office. The major bulk of activities of Commission\r\ndelegations in third countries are related to assistance. That applies\r\nto Kiev. In Belarus, as I mentioned earlier, we have unfortunately a\r\nvery limited scope of assistance. The question of whether we want to\r\nopen a delegation is obviously one of the questions that will appear in\r\nthe future for Moldova. It is definitely on the table, and I understand\r\nthere is a firm intention of opening a delegation very soon. There again,\r\nyes - it is a budgetary question also.\r\n\r\nUrban Ahlin (s): Why do we have one in Nepal if it is a budgetary\r\nquestion? I am interested to know.\r\n\r\nKarsten Mecklenburg: I cannot answer that question. I am sure there is\r\na representative of the Swedish Foreign Ministry who will be aware of\r\nsimilar issues, or let's take Denmark for instance. There was a difficult\r\nsituation before taking up the Presidency of the EU having to close its\r\nrepresentation in Kiev completely unrelated of its relation with Ukraine,\r\nwhich was entirely related to internal foreign ministry organization\r\nand budgetary questions of representations. I cannot assess that. I am\r\nsure Nepal is an important country also, but I can only speak for Moldova\r\nhere.\r\n\r\nLotta N Hedström (mp): I would like to ask two short questions - one to\r\nMr. Tarasyuk and one to Mr. Uritu.\r\nConcerning Ukraine, I would like to know whether it is a shared vision\r\nbetween both democratic forces and other forces to join NATO.\r\nMr. Uritu, if possible I would like you to expand the problem of\r\ntrafficking a bit. I know that you have a national action plan since a\r\nnumber of years, and I would like to know whether you think the situation\r\nhas improved and what that action plan actually includes. Which measures\r\nare there in that plan?\r\n\r\nBoris Tarasyuk: About NATO and the attitudes of different political\r\nforces in Ukraine towards membership I can say that there are political\r\nforces in Ukraine who are strongly opposing NATO membership. These are\r\nthe Communists, for obvious reasons, and the Socialists. The coalition\r\nof Yuliya Tymoshenko is not very clear about this issue. At the same\r\ntime the largest political coalition Our Ukraine is in favour of NATO\r\nmembership. The majority of the political parties belonging to the\r\npro-ruling majority are in favour of NATO membership.\r\nIf one judge and look at this issue through the voting by different\r\npolitical parties in the Parliament I must say that in November 2002\r\nfor the first time in Ukraine's modern history the Parliament has voted\r\nin favour of NATO membership. 263 votes out of 450 were in favour.\r\nIf you look at the public opinion polls you will find that there is\r\nmuch more support for EU membership, around 60 %. Those in favour of\r\nNATO membership are half of that, around 30 %.\r\n\r\nStefan Uritu: About trafficking in Moldova we can discuss two aspects.\r\nIn Moldova it is controlled by Moldovan authorities and through the\r\nregions controlled by separatists. If we analyze the trafficking at the\r\nstart of the action plan we can say that in Moldova controlled territory\r\nsome action is improved. But we have a monopoly of these questions. We\r\nhave a specialized bureau in the Ministry of Interior, and in my opinion\r\nthis can stimulate corruption. When these questions are under control\r\nof different structures corruption may be made more impossible.\r\nSpeaking about Transnistria it is still not controlled. A lot of agencies\r\ngive documents for trafficking under Russian passports. This territory\r\nis still not controlled. That is the present situation.\r\nIn my opinion I fully agree with Urban Ahlin. The population should\r\nhave a future and a promise. If the European Union will give a clear\r\nmessage about integration in the future of Moldova maybe the Transnistria\r\nregion will be integrated to Moldova with less force.\r\n\r\nRosita Runegrund (kd): I have a question to Ukraine, to Belarus and\r\nmaybe also to Moldova. As far as I can see for exemple in Ukraine there\r\nare no women at all in the Government, and in parliament there are only\r\n23 women of totally 449 members.\r\nMy question is: What is the situation for the women regarding working\r\nin parliament, in the NGO's and in the party system in your countries?\r\nHere in Sweden we have seen that when the figures raise and when there\r\nare more women in parliament the issues change.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Would you like to have that question answered by\r\nall three countries?\r\n\r\nRosita Runegrund (kd): Yes, please.\r\n\r\nBoris Tarasyuk: Thank you for your question. It is a very adequate one.\r\nIn the case of the Ukrainan Parliament I think that the representation\r\nof women is inadequate. We have to look for the root causes of this\r\nphenomenon, but certainly this does not reflect the role of women in\r\nUkrainian society. Usually they are highly respected. I think that we\r\nhave to prepare a different programme to increase the opportunities for\r\nwomen to enter political life.\r\nAs to political parties and different NGO's we have numerous NGO's in\r\nUkraine. One of those was lead by a first lady, and it was running for\r\nthe election of parliament as a women's organization, but it failed. We\r\nhave dozens of different women's NGO's caring about equal rights.\r\nAs to work opportunities, I think that more and more women are being\r\ninvolved in non-traditional sectors of Ukrainian economy like managers,\r\nbankers and so on and so forth. With the time coming the opportunities\r\nand the representation of women are being changed.\r\n\r\nKerstin Zimmer: First of all I would say that this low representation\r\nof women in parliament also has to do with the character of the parliament.\r\nHalf of the people are elected in single-mandate districts, and if you\r\nhave a look at who these people are you will find that they are mainly\r\nbusiness people. In the business sector, especially in high positions,\r\nyou find very few women. There is also really more or less a power\r\nstruggle in parliament, in my opinion. Somehow women are simply kind of\r\nleft out of that power struggle. It is not, or very little, about issues\r\non what is dealt with in parliament - it is about power. This is maybe\r\nsome kind of an answer.\r\nBut I have the impression that in the NGO sector it is really different.\r\nYou will find a lot more women there, especially in organizations that\r\nare financed from abroad, and basically women's organizations.\r\nFor my research I have made a lot of interviews in Donetsk, and in the\r\nadministration I only had two women out of altogether 60 interviews,\r\nwhereas in the NGO sector it is very different. There you have 10-20 %\r\nwomen.\r\n\r\nStefan Uritu: At a first look you could say that this problem in Moldova\r\nis solved, if you compare with the previous period. Now, in a different\r\nstate structure, we have more women than before. The chief of Parliament,\r\nthe chief of the Ministry of Finance and different vice ministers are\r\nwomen. That can be looked upon as good. It is usual for a Communist\r\nparty - also in the Soviet time we had a lot of situations like this -\r\nthat a certain place should be only for women or for a special age. But\r\nthey don't have any possibility to influence politically and to promote\r\nself confidence. In this sense maybe you should analyze women in economy.\r\nIn the committee we have a lot of complaints about arrests of women\r\nwho are heads in the economic agencies and who refuse to collaborate or\r\nto support the Communist party in the elections. This is a problem,\r\nbecause the Communist party support only the women who work to gain it.\r\n\r\n\r\nJaroslav Romanchuk: I have two interesting observations. We have quite\r\na wide representation of women in Belarusian opposition politics. Both\r\nwomen and men politicians were ousted from the parliament in the same\r\nway. They are treated without any sex discrimination.\r\nAt the same time I have an interesting observation about women in power.\r\nWe have just one man, and they can be delusioned that this just is a\r\nmale dominated society. At the same time the chair of the leading savings\r\nbank is a woman and we have a chairwoman of the Central Election Committee.\r\nWe also have a chairwoman of the commercial branch of presidential\r\nadministration. We have a woman as Minister of Health and Care who is\r\nvery close to President Lukashenka. We have an interesting circle of\r\nwomen who were promoted to very high positions in the state management.\r\nThere is an opinion in the Belarusian society that if you promote\r\nsomebody from let's say the level of small business to the level of\r\nrunning the Ministry of Finance you tend to be very loyal to the guy who\r\npromotes you.\r\nThese are two tendencies that I would like to mention. At the same time\r\nwe have the list of 220 candidates for parliament, and there are probably\r\nmore than about 30 women there.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): 30 out of 220 - that is not so many!\r\n\r\nJaroslav Romanchuk: Take into account the state of democracy in our\r\nsociety. We wish we had your level.\r\n\r\nBoris Tarasyuk: This is about the presentation made by Mr. Mecklenburg\r\nand the comments made by Urban Ahlin.\r\nWhat about the definition? What is the European Neighbourhood Policy\r\nabout? Who is subject and who is object? That is my question. Perhaps\r\nit means that this is the policy which Europe as its geographical entity\r\nis having towards its neighbours. Then neither Ukraine nor Belarus nor\r\nMoldova is the subject of this policy because they have to be inside\r\nthis regional entity. In such a case this should be the policy towards\r\nthe neighbours beyond the Mediterranean, in the Middle East. These are\r\nthe neighbours and the object of the European Neighbourhood Policy.\r\nThis is about the definition. I am glad, Mr. Mecklenburg, that you said\r\nthat Europe does not equal to the European Union. But what about the\r\ndefinition then? Why the European Neighbourhood Policy and not the EU\r\nNeighbourhood Policy? This is my first comment.\r\nMy second comment is about that you in a way were trying to defend your\r\nbosses - Mr. Prodi and Mr. Verheugen. But I may continue this row of\r\nstatements which is appalling to us in Ukraine. To say about the membership\r\nof Ukraine in the European Union that it equals to the membership of\r\nMexico in the United States is appalling. It was said by Mr. Verheugen\r\nsome two years ago! There is another expression saying: \"Ukrainians\r\nfeel like Europeans themselves - so what, the New Zealanders do as well!\"\r\nMr. Bolkestein - we may continue this row of inadequate and insultive\r\nstatements on the part of the European Commission officials.\r\nAbout Belarus, let me remind you that in the beginning of the year 2000\r\nI myself as foreign minister at that time had travelled to Minsk and\r\nthen from Minsk to Lisbon to offer the good services on the part of\r\nUkraine between Belarus and the European Union. This offer has not been\r\nreceived or accepted by the European Council.\r\nI have one more point. I wouldn't say that I evaluate positively nor\r\nrather negatively the influence or the relationship of the European\r\nUnion with Ukraine in this case. I think that the European Union is\r\ndoing a great job in sending the right messages to Ukrainan authorities\r\nabout undemocratic deeds in Ukraine. The examples of these messages\r\nwere numerous immediately after the appalling events by the regional\r\nclan which is now being headed by the Prime Minister of Ukraine, who is\r\nby the way one of the candidates for the presidential elections. The\r\nEuropean Union issued a very strong message and statement. The European\r\nUnion made a very strong message to the Ukrainian authorities when there\r\nwas a complete violation of the Ukrainian constitution, Ukrainian laws\r\nand Ukrainian commitments before the European Union trying to change\r\nthe constitution in January this year. I may name quite a number of\r\ngood, positive influences that the European Union is making upon Ukrainian\r\ninternal development trying to convince Ukrainian authorities to come\r\nback to the road of democracy. So, Mr. Mecklenburg, please do not take\r\nit as though I am that negative about the role of the European Union in\r\nUkraine.\r\n\r\nCarina Hägg (s): I have a question that maybe is more general. I sit\r\nhere and listen to your speeches. We talk about democracy and human\r\nrights. But nobody brings up gender equality. How is it possible still\r\ntoday to talk about democracy and human rights and exclude women s\r\nrights?\r\n\r\nJaroslav Romanchuk: I don't think that we make any exclusions in the\r\nBelarusian opposition. When demonstrators are arrested and put behind\r\nbars they are treated the same way. There is no discrimination. We have\r\nessentially to take into account the starting conditions of our society\r\n- a male Communist party and politburo dominated.\r\nOf course, unemployment is a huge and growing problem in Belarus, and\r\nwomen are most affected. We proposed a programme to deal with this\r\nburning problem in our country, but the government doesn't want to listen\r\nto us. Members of the women's party that was disassembled in Belarus\r\njoined our party. I don't think there is any discrimination, but I think\r\nit wouldn't be interpreted well by the society if we try to artificially\r\nincrease the number of women just to put people there who don't belong\r\nto politics and are not interested. I think it takes time, and we need\r\na lot of involvement of women's organizations from the West and from\r\nSweden to erase women problems in Belarus. We are on the running curve\r\nto reach your level of awareness of the role and the importance of women\r\nin the society.\r\n\r\nPaul Silfverarm: I am partly active in Centerpartiet in Sundsvall. My\r\nquestion goes to Mr. Karsten Mecklenburg. It has come to my knowledge\r\nthat the conditions in Belarus are below the level of human rights that\r\nhas been taken by the United Nations. Doesn't the UN act in these\r\ncountries to help people from being offended? Is there any policy or\r\nintention or anything like that?\r\n\r\nKarsten Mecklenburg: I am not quite sure that I understood the question.\r\nWas it about human rights and not about social rights?\r\n\r\nPaul Silfverarm: I will explain what is behind the question. I listened\r\nto a man who is active in Belarus through a non-governmental organization.\r\nHe said that people in this country are abused and that the women are\r\ntrying to help and to let the world know what is happening. I don't\r\nknow what is happening in the other countries, but it is serious. This\r\nnon-government organization is working with money coming from Sida. I\r\nam also Vice Chairman of Studieförbundet Vuxenskolan in Sundsvall, that\r\nhas a project in Belarus.\r\nIs it true as I have been told, that the UN is not acting in this country\r\ntrying to see to it that these people are not offended? My question is:\r\nDoes the .\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): Do you mean the European Union?\r\n\r\nPaul Silfverarm: Yes. Does the EU have any intention of acting in these\r\ncountries?\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): To stop the human rights violations?\r\n\r\nKarsten Mecklenburg: OK - I get it. I was asking because you referred\r\nto the United Nations. My understanding is that for the UN it is not\r\nthe priority to follow the human rights situation in European countries.\r\nUNDP is active in all these countries, I understand. That s why I was\r\nasking whether we were talking about social rights. Obviously we are\r\ntalking about Belarus, which is a member of the OSCE and, if you want,\r\nin the area of the Council of Europe. The Council of Europe is having\r\na very close look at the human rights situation and development in\r\nBelarus. Mr. Romanchuk made a presentation where this came out very clear,\r\nso I wouldn t feel the need to add up much more on that.\r\nMr. Romanchuk also referred to reports by Mr. Pourgourides. I think he\r\nis a Cypriot, and an MP of the Council of Europe Parliamentary Assembly.\r\nHe just made a report on the situation of disappeared persons in Belarus\r\nincluding some suggestions on how to follow that up, how the Council of\r\nEurope should react and how other European countries should react. There\r\nis a very intense discussion ongoing on Belarus and on the situation of\r\nhuman rights and democracy in Belarus inside the European Union. In the\r\nCouncil and in the Council working groups a number of member states of\r\nthe European Union are very active. They are having a very close look\r\nand insist on defining EU reactions on all these appaling cases. I\r\nunderstand you have a specific example of a Swedish NGO being active\r\nthere. There is indeed a number of activities from official donors but\r\nalso from NGO's funded by the European Union in Belarus. That is also\r\nincreasing the level of transparency which I understand you are calling\r\nfor.\r\nI think it is quite clear that the European Union as well as other\r\nEuropean bodies - and I mentioned the Council of Europe - are following\r\nthe situation in Belarus very attentively and with the desire for utmost\r\ntransparency making public the violations of the human rights and basic\r\ndemocratic principles in Belarus.\r\n\r\nDaniel Ionita: I am Secretary in charge of political affairs at the\r\nEmbassy of Romania here in Stockholm. I do have a question targeted\r\nespecially to Mr. Stefan Uritu but also to the other distinguished\r\nmembers of the panel who may like to join.\r\nI would like to hear your views on the different proposals to federalization\r\nof the republic of Moldova.\r\n\r\nStefan Uritu: We have different proposals for the intention Moldova to\r\nsolve the Transnistrian conflict. We have the federalization of the\r\nRepublic of Moldova and then a memorandum of Mr. Kosek from Russia. I\r\ncan say that for me and for the majority of the population in Moldova\r\nthis proposal is not acceptable. It looks as a proposal to combat\r\ninternational terrorism via federalization of the USA with a Bin Laden\r\nnetwork and a Hussein Regime. I would like to say that we never will\r\naccept any recognition of the Smirnov Regime. We are not against\r\nfederalization, but we are against it if a regime of criminals and the\r\nregim of Smirnov will be the actual regime. They violate international\r\nhumanitarian law and produce a lot of violation of human rights. Now an\r\ninternational community is looking for a solution.\r\n\r\nBoris Tarasyuk: As a person who was involved since the very beginning\r\nin the settlement of the Transnistrian conflict in Moldova I may say\r\nthat Ukraine clearly defined its position back in 1992. The opposition\r\nmeant that if you are interested in saving the territorial integrity of\r\nyour country you have to admit the diversity of views in parts of this\r\ncountry. The opposition meant that autonomy for Transnistria was the\r\nsolution. But unfortunately our views were not heard in Chisinau at\r\nthat time.\r\nThis is one of the results of what we have in Moldova - the continuation\r\nof this separatism. As long as federalization is not leading to separatism\r\nand as long as it is supporting the territorial integrity of the country\r\nit might be acceptable.\r\n\r\nKenneth G Forslund (s): I would like to direct my question to Ms. Zimmer\r\nand to have your view on the possibilities for these countries to become\r\nstable democracies as we define them in western Europe. Most of all I\r\nam concerned about Belarus and the situation there. The past elections\r\ndon't seem to give much hope. What has to be done specifically and\r\nconcrete to make solid democracy possible? What has to be done in the\r\ncountries by themselves and what can we help with or promote from Sweden\r\nand other countries in the world who believe in democracy?\r\n\r\nKerstin Zimmer: I can only speak about Ukraine. I am very unfamiliar\r\nwith the two other cases. But if one has a look at that country I think\r\nit is first of all necessary for the so called opposition to find a\r\ncommon reform plan, because I think the main problem at the moment is\r\nthat the opposition is not really united. I don t know if we can do\r\nanything from the outside to support that.\r\nBut what can certainly be done especially from the European Union - and\r\nthis is where I would agree with the other panelists - is to give a\r\nclear message to Ukraine that if the country meets the standards it\r\nwill have the chance to become a member. If one has a look at the\r\npopulation in Ukraine and the opinion polls about integration with the\r\nEuropean Union and with Russia for example it is interesting to see\r\nthat both integration points have very high rating. It is also clear\r\nthat you cannot have both. That should be made clear from the side of\r\nthe European Union. It is either or - you cannot integrate into the\r\nwestern European economic space and have unified economic space with\r\nRussia at the same time because it requires different setting of rules\r\nthat might contradict each other. I think this is something where the\r\nEuropean Union could be more blunt.\r\n\r\nJaroslav Romanchuk: We have a blueprint for democratizing Belarus.\r\nEssentially it has a lot to do both with the activities of the opposition\r\nand the activities of the international society. We mostly did our part\r\nof the job. There is a kind of myth of unificiation of opposition in\r\nBelarus, my country, and I think it probably sometimes refers to other\r\ncountries too. We united major political parties and major forces that\r\nwanted to carry out the parliamentary campaign. Now let's say that the\r\nauthorities are very apt to destroying every idea and proding it into\r\nthe mind of the people. Recently there was the appearance of the so\r\ncalled sports party that claimed to be in the opposition. Authorities\r\nkeep on producing different structures. People legitely belong to the\r\nopposition but aren't members of the Coalition. It goes on end, because\r\nlet's say that we have been active in the opposition politics for about\r\neight years right now, after the parliament was dissolved, and we know\r\nwho is who. Now the West is also somehow doped by the idea that not\r\neverybody is there.\r\nBesides, some people who are politicians in Belarus have different\r\nagendas. For example, the Social Democratic party leader wants to run\r\nfor president. His priority at present is to run for president and not\r\nto take part in the parliamentary campaign. That is his right, but it\r\nis the problem of the opposition that not everybody, 100 % of the\r\nanti-democratic, regime are with us. But at the same time, when you look\r\nat the essence, these people who are in opposition also are supported\r\nby some Western institutions and structures. So I believe that if we\r\nunite 90 % of the people who have the same vision of democratization it\r\nis good.\r\nThere is also another thing that our Western colleagues and partners\r\nshould take into account and keep in mind. If you look at this bottle\r\nyou see that it is mineral water. The lable states that. In Belarus\r\nlabels are very misleading.\r\nIt's easier to take the name of the party, the name of the structure,\r\nfor granted, saying: \"This is the Social Democratic Party, these are\r\nLiberals, these are Nationals. Let's treat them as we treat our colleagues\r\nin our own country.\"\r\nI would suggest changing that, because labels sometimes produce wrong\r\nresults. Instead of supporting people who act in the same kind of\r\nstrategy on a tactics scenario, they are supported by the West just for\r\ntheir labels, not for their deeds. We have seen recent cases of this in\r\nthe past.\r\nWhat can the West do? By the West I do not mean only the European Union\r\nbut broadly civil society and foundations. We have 110 campaigns running.\r\nWe have people running for parliament. I myself have started my campaign\r\nalready. We, of course, need support. We need information support, we\r\nneed technical support, we need training, observers for each constituency.\r\nParliamentary elections in Belarus start almost a week before election\r\nday. It takes four or five days when any number of ballot papers can be\r\nput in the ballot boxes. That is another problem.\r\nThere are media groups in Sweden who are very active and authoritative.\r\nWe have five registered Russian media groups. They have their media\r\noutlets. Not a single Western European Union paper or magazine has\r\nexpressed the desire to work or promote European values and promote the\r\nposition of Europeans. My suggestion is to talk to media groups here to\r\nmake a joint venture or buy an existing Belarusian paper and produce a\r\ngood magazine that will address people in order to promote a year of\r\nactivity supported by a Western institution. If these foundations are\r\nhesitant to support Belarusian papers they might support this kind of\r\nactivity of well established brands from the West. There are many ways\r\nof supporting educational institutions, training centres. My colleagues\r\nproposed to the government an alternative budget law, privatization law,\r\npension reform systems. Creating common groups, teams, to make out the\r\nblueprint for Belarusian reforms, with the participation of Europeans,\r\nwill be welcome. Right now we are working on the project of making a\r\nbook for the next parliament, 500 pages, to cover all major policy areas\r\nfor future parliamentarians. Even if Lukashenka appoints them they will\r\nstill have our vision and our concrete proposals for the country, if it\r\nis internal policy, human rights, death penalty, budget, social security,\r\npensions. These are concrete things, and they are highly welcome by\r\nsociety in Belarus. It is not like talking about human rights, democracy\r\nin general. These are challenging the existing opinions and existing\r\npractices of government.\r\n\r\nBoris Tarasyuk: I would like to agree with Ms. Zimmer, but I cannot,\r\nabout the reason why there is no prospective democracy in Ukraine. The\r\nopposition is disunited. Let me say a few words, since you referred to\r\nthis issue for the second time.\r\nWhat is opposition in Ukraine? Our Ukraine, the Coalition, of which I\r\nam one of the leaders, is the most successful project of unification of\r\noppositional forces. We have combined ten different political parties\r\nfrom the far right to a centre left. We created the Coalition, which is\r\nthe most successful political project in Ukraine. We have the largest\r\nfaction in the Ukrainian parliament, 100 deputies.\r\nWhat are the other oppositional forces? The other oppositional force in\r\nmy understanding is the Coalition led by Yuliya Tymoshenko, a lady, a\r\nsmaller coalition. They have 19 deputies in parliament. The second\r\npotential opposition force is the faction of the Socialists in the\r\nUkrainian Parliament. Again 20 deputies. The question is whether those\r\ntwo political forces are ready to be together with Our Ukraine. We are\r\nnot going to unite with them. They may express their interest in getting\r\ntogether with Our Ukraine, our major political force.\r\nThis is the question mark. We are trying to work with the Socialists in\r\norder to be together, but we cannot prejudge what the result will be.\r\nRecently the leader of the Socialists, Alexander Moroz, closely co-operated\r\nwith authorities, and thus betraying the agreements the three political\r\nforces reached together. I still believe that by the end of the elections\r\nwe will be together, the Socialists, the Coalition of Yuliya Tymoshenko\r\nand Our Ukraine.\r\nAs to the Communists, I do not refer them to the opposition. This is\r\nnot the opposition. They are just speculating. They are working with\r\nthe authorities. We cannot say if the Communists one day will become an\r\ninseparable part of the united opposition. They can only tactically be\r\ntogether with us.\r\nCan Ukraine be a state of democracy? Despite of my criticism about\r\nundemocratic and authoritarian trends in Ukraine demonstrated by the\r\ncurrent authorities, I do claim that out of all countries of the former\r\nSoviet Union Ukraine has the best chances to become a democracy and the\r\nsuccess story from the Soviet Union. Certainly, Ukraine does not fit in\r\nwith the criteria and standards set forth by the Copenhagen criteria\r\nfor membership in the European Union. But this is for the time being.\r\nUkraine, unlike our friends from Moldova and Belarus, has the largest\r\npotential in returning back to democracy. There is a strong opposition\r\nand strong support from society. Only mass scale fraud on the part of\r\nthe authorites can prevent from changing the political system in Ukraine\r\nthis coming fall.\r\n\r\nTrygve Kalland: I am at the Stockholm International Peace Research\r\nInstitute. I have two questions for Mr. Mecklenburg.\r\nMy first question: As regards inter-pillar coherence within the European\r\nUnion, how does the Commission envision that the European Neighbourhood\r\nPolicy will fit in with the Union's broader external policy objectives\r\ntowards these three countries in terms of the CSFP and so forth, the\r\nmore overtly political part? How will you achieve inter-pillar\r\ncoherence?\r\nMy second question regards conditionality. Since we are talking about\r\ndemocratization, which inevitably will mean threatening dangers of\r\ncurrent élites and current interests, how do you propose that the European\r\nUnion or the Neighbourhood Policy will create incentives in the actual\r\nplans that are being drawn up in order to make these élites, and society\r\nas well, make necessary profound political changes?\r\nSince membership is not in the cards at the moment, you lack an overarching\r\npolitical framework which can drive this. What will actually be part of\r\nthese action plans?\r\nI am also thinking about the fact that the Commission tends to take a\r\nvery low level technical approach, which is often insufficient to bring\r\nabout such changes.\r\nIf I may also sneak in a third question to the panel. You put forward\r\nquite a few good points about why these three countries should be given\r\na membership prospect. Isn't there a bit of disregard for the fact that\r\nthe European Union might not be able to give a membership, even though\r\nit wanted to, because it has already absorbed one wave of enlargement\r\nand will absorbe another? The cost may be too high, and the institutions\r\nmay not be able to handle it.\r\n\r\nLotta N Hedström (mp): My question might be a bit provocative, but I\r\nthink that Mr. Ahlin and Mr. Tarasyuk invited us to be a bit more\r\npolitical.\r\nTalking about \"carrots\" and talking about subjects and objects, or being\r\na subject, I would like to know why the strategy couldn't be more\r\nindependent of the EU as well as being independent of the former Soviet\r\nUnion? Why wait for approval or wait for access instead of setting your\r\nown goals and carrots? I am saying this a bit in the perspective of\r\nMoldova. In the Swedish newspaper Dagens Nyheter Moldova is rated as\r\nthe most democratic country today among your three countries as well as\r\namong the Central Asian and Caucasian countries. In spite of this you\r\nhave voted for the return of the Communists. Isn't that an act of\r\nindependent thinking? Could you please try to comment on the question of\r\nwhy waiting for the EU and not starting out on your own with your own\r\ncarrots hanging in front of your eyes and co-operate freely towards the\r\nEast and the West?\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): I would also like to add a third question. There\r\nwill be many questions to answer at one time.\r\nI am thinking about the European Union policy towards Belarus, which\r\nhas been a policy of isolation, of not having contacts with the high\r\nleadership. Mr. Romanchuk said it is good if the European Union has a\r\nlot of projects on environmental matters and criminal networks with\r\nlower authority levels, local authorities and regional authorities. Is\r\nit possible for local and regional authorities to engage actively in\r\nEuropean projects without the central level in the country authorizing\r\nthis? Regarding the fact that the isolation of Belarus has not led to\r\nany results, the repression is worsening every month, is it not time to\r\nreevaluate that the European Union establishes contacts with Mr. Lukashenko,\r\nnot to give him lots of money but at least to talk to him and discuss?\r\nThat is another provocative question.\r\n\r\nBoris Tarasyuk: That was a good question. If I were in the shoes of the\r\nEuropean Commission I would take the following position: You would like\r\nto join the European Union. At least you are declaring that you would\r\nlike to join the European Union. Go ahead! We accept your intention to\r\njoin the European Union, but don't forget about your commitments and\r\nyour qualifications according to the Copenhagen criteria. Do you meet\r\nthe Copenhagen criteria? You do not. Go home and do your homework.\r\nThis is the kind of pragmatic approach we may expect from the European\r\nUnion, both Ukraine, Belarus and Moldova. At least this is my vision.\r\nI\r\nfully agree with you that we shouldn't wait for the European Union to\r\nsay: \"Okay guys, we are generous. We are going to provide you with a\r\nprospective membership.\"\r\nCertainly, this should be our whole agenda, i.e. to make profound\r\neconomic, political and democratic reforms. This is our own agenda. For\r\nus, or the political force I represent, this is quite clear and\r\nunderstandable. We say what we mean. We did what we said while being in\r\ngovernment. That is why we think that our fundamental objectives in\r\nreforming our society is coinciding with the major requirements for\r\nmembership in the European Union. We are moving in the right direction.\r\nThis is our understanding. We have to do this job, not to please the\r\nEuropean Union - forgive me Mr. Mecklenburg - and the bureaucrats in\r\nBrussels, but to please our own people. This is our major objective. It\r\nis to make Ukraine into a real democracy, to make Ukraine a state under\r\nthe rule of law and to make Ukraine a prosperous country. This is our\r\nmajor agenda. We have to pursue this agenda consistently and not deviate\r\nfrom this agenda. This is demonstrated by the current regime. They say\r\nthat they are for a membership in the European Union and NATO. On the\r\nother side they are actually pushing Ukraine in the opposite direction,\r\ninto the Euroasian community, together with Russia, Kazakhstan and\r\nBelarus.\r\nThis is not a consistent policy. We have to do what we have declared.\r\nI am referring to our current authorities. On the part of the European\r\nUnion we have to have a clear perspective, a logical perspective, and\r\na logical answer. We don't hear logical answers from the European Union.\r\nThis is our internal agenda. Our internal agenda coincides with our\r\nforeign policy objective, i.e. to be together with other democratic and\r\nprosperous countries of the European Union.\r\nMr. Mecklenburg referred to the low knowledge of Ukrainians about what\r\nthe European Union is, what the Council of Europe is. Forgive me, but\r\nthe average Ukrainian knows as little about the EU and the Council of\r\nEurope as the average citizen of any European Union member state. By\r\nusing this argument you are leading to the perception of crossing out\r\nthe prospective of Ukraine to join the European Union: \"Your people\r\nknow a little about the European Union.\" Following this logic we may\r\ncome to the conclusion that those EU countries where the citizens know\r\na little about the European Union should be excluded from the European\r\nUnion. This is not a correct logic. The correct logic is that in any\r\ncountry, in any society, this is the responsibility of the political\r\nélite, i.e. to lead the nation. The political élite is finding its way,\r\nit has found its way, and one part of this political élite is just\r\nspeculating on this subject in order to remain in power. Another part\r\nof this political leadership is sincerely hoping and wanting Ukraine to\r\njoin other democratic and prosperous European countries. This is our\r\nresponsibility, i.e. the responsibility of the political élite in Ukraine.\r\nAnd we are going to meet this responsibility, but we are waiting for\r\nthe clear, logical and pragmatic signal from the European Union.\r\n\r\nStefan Urito: I agree with the position of Mr. Tarasyuk. The European\r\nUnion, in my opinion, shows a level of standard for democracy, human\r\nrights, transparency etc. In my opinion, also, the biggest changes can\r\nbe effectuated in advance at the reins of the country to the European\r\nUnion. This means that in the prospective membership of the European\r\nUnion, Moldova should make changes in politics and democracy. In this\r\nsense I think a mistake was made. The Russian Federation was accepted\r\nas member of the Council of Europe when it bombed Chechnya. In this\r\nsense Moldova was the standard of human rights. Before Russia was that.\r\nAfter this it was different. In this sense, in my opinion, the European\r\nUnion should give a message for the population that Moldova can be a\r\nmember of the European Union, but Moldova should do this and this and\r\nthen become a member.\r\nNow, I think civil society in Moldova is too strong, and there is a\r\nbarrier to come back, a tendency of the Communist Party to come back.\r\nWe have a lot of examples of this. We should have support from the\r\nEuropean Union.\r\nMr. Forslund asked about promoting democracy in Belarus. I think there\r\ncan be opportunities for better collaboration between Belarus and Moldova,\r\nmaybe Ukraine, civil society and state structures. We had in the\r\nInternational Helsinki Federation some years ago a common project. State\r\nrepresentative officials wanted to come to Moldova to discuss opposition\r\nin Belarus and civil society in Moldova. They discussed better than at\r\nhome. This can be an opportunity to improve and influence changes in\r\ncivil society in Belarus.\r\n\r\nKarsten Mecklenburg: I understand that time's up. I don't know how to\r\ngive further comments on the number of issues raised.\r\nMr. Tarasyuk commented on the level of knowledge about the European\r\nUnion. I didn't, by no means, intend to insult the average level of\r\nknowledge about the European Union in Ukraine or neighbouring countries\r\nas compared to the EU. I completely admit that inside the European Union\r\nand its member states you have not so much a different situation, but\r\nthat would even support my argumentation. I agree with what you say. It\r\nis the responsibility of the political élite to translate the expectations\r\nof the population and what the people expect into political messages\r\nand political strategies. It is probably also legitimate sometimes to\r\nabuse this. The member states also take Brussels hostage for painful\r\ndecisions and developments that are actually taken at a national level\r\nor for developments in terms of economy and social situation that are\r\nby no means objectively to be blamed on Brussels. You want to turn around\r\nto the opposite. You cannot expect all the positive developments to\r\ncome from Brussels, whether you talk about EU citizens in member states\r\nor you talk about your countries.\r\nIf you want to talk about Ukraine, Moldova and Belarus, it remains the\r\ntask of the countries themselves and their élites and politicians, and\r\nthe efforts of the citizen, to get on on the path of reform and to get\r\nto the objective which are defined earlier of well-being, of improved\r\neconomic and social development. What we can offer, and that is what\r\nthe intention of the Commission was, and is, is a very logic approach,\r\nis a real incentive - also to respond to the question from the gentleman\r\nfrom the research institute. We meant to offer a high profile incentive\r\nfor the countries that are involved in the neighbourhood policy to offer\r\na structured co-operation, offer a joint definition of priorities for\r\naction over a medium-term perspective, which means the next three and\r\nfive years. With Ukraine we agreed on a perspective for the next three\r\nyears for those things that should be done as a priority in terms of\r\neconomic reform, structural reform, legislative reform, also including\r\nlegislative alignment with the EU, that are necessary to improve the\r\neconomic and social integration. In return, what we are offering is a\r\ngradual opening up of our markets, a gradual opening up of further EU\r\nactions and programmes, including a perspective for free trade.\r\nLet me take the example of Ukraine. Again, we have already concluded\r\nbilateral negotiations on WTO accession with Ukraine a year ago, with\r\nRussia it happened only last week. Once we support Ukraine's accession\r\nto the WTO and the lateral framework, once that is completed, we will\r\ntalk about a free trade agreement, certainly, with Ukraine and with the\r\nother countries. There is quite a substantial high profile offer.\r\nI don't agree talking about low level Commission technical approach. I\r\nfail to understand that remark. If you say that we talk about the\r\nEuropean Neighbourhood Policy as a distinct offer to EU enlargement you\r\nmay say that is defining the priorities, but that doesn't mean that we\r\nturn down to a low level technical co-operation.\r\nOn the question on inter-pillar coherence of the European Neighbourhood\r\nPolicy. If you take the strategy paper which I referred to earlier,\r\nwhich is published on the Commission web site, the European Neighbourhood\r\nStrategy Paper, adopted on the 12th May, you will find the European\r\nNeighbourhood Policy is exactly about inter-pillar coherence, it covers\r\nall pillars. It is not only about opening up markets and economic\r\nco-operation, it is about co-operation in the area of foreign security\r\npolicy, crisis management, fighting terrorism. It covers justice and\r\nhome affairs, co-operation on migration issues etc. I wouldn't dwell on\r\ndetails. But to me it is so obvious. The strategy paper also mentions\r\nthe new European Security Strategy as one of the targets to be supported\r\nby the European Neighbourhood Policy. The European Security Strategy in\r\na global sense has been developed in the EU to be supported by this\r\nEuropean Neighbourhood Policy. I responded on your question about the\r\nincentives as an alternative to EU membership.\r\nI shall quickly come back to what you said on Belarus and your question\r\nabout EU policy of isolation. I would define it in a different way. I\r\nwould say self-isolation of Belarus. The EU has over the past two years\r\nmade some attempts to offer to Mr. Lukashenka, to the current authorities,\r\na way to get back on a normal way of relationship, including a\r\nstep-by-step approach to get back on the path of democracy for Belarus and\r\nin parallell to get back on the path of meaningful co-operation between\r\nthe EU and Belarus. But that has been turned down.\r\nOn the other side there is actually a quite great potential for civil\r\nsociety co-operation, co-operation of NGO's, but also the participation\r\nof regional and local authorities of Belarus in cross-border co-operation.\r\nThere has already been an admittedly low level over the past years.\r\nBut in the framework of the European Neighbourhood Policy Belarus is\r\nactually benefiting from the new neighbourhood programmes. We launched\r\nlast year as part of the overall European Neighbourhood Policy approach\r\nneighbourhood programmes in terms of assistance that run under the\r\nexisting Tacis and other assistant instruments. It is basically Tacis.\r\nWe don't have much national budgets to be allocated to assist Belarus.\r\nBut in terms of regional programmes and cross-border programmes we\r\nhave quite considerable amounts that can also be allocated to Belarus.\r\nThere are three of these neighbourhood programmes where Belarus is a\r\npart. That applies to one neighbourhood programme with Ukraine and\r\nMoldova and another one with - my geography and programme knowledge are\r\nlost! - I think Lithuania and Latvia. There were three programmes.\r\nBelarus is the beneficiary. There is quite a potential. Our intention is\r\nfor the near future to increase that level of assistance and co-operation.\r\n\r\n\r\nJaroslav Romanchuk: We welcome technical co-operation on security issues,\r\nbecause they are beneficial both for the European Union and particularly\r\nfor Poland and Lithuania, which border Belarus. This has been going on,\r\nand that is why I also call it the policy of isolation from the European\r\nUnion. It has been active on these issues. What I am anxious about is\r\nnot to have it as a substitution for civil society development, which\r\nis the case with Tacis, because Tacis is very remote and distant to\r\neverything that deals with civil society and democratization. It is\r\nlike the dilemma that OSCE faced. By the way, I believe the OSCE is\r\nmore well known in Belarus than in the European Union countries. It was\r\nvery active and everybody knew the name of the person who chaired the\r\norganization. An awareness of European structures.\r\nIf we deal with civil society issues as part of European Tacis programmes\r\nand any other programmes to add to the co-operation on cross-border\r\nissues and other stuff that would be a very important development. But\r\nI don't want it to be kind of the only. If you don't move forward in\r\nthis area we don't want to move in any other sphere. There shouldn't be\r\nthis kind of binding liaison.\r\nThe last remark is that I think there is a kind of shadow country that\r\nis part of our discusson, i.e. Russia. We should also be very anxious\r\nof what the European Union is willing to trade-off with relations with\r\nRussia; as a person comments on one Russian politician who believed\r\nBelarus should not exist as a state. It is common in Russia. Also, we\r\nshould have a very clear message for the whole European Union that such\r\npolicy towards Belarus from Russia should not, and will not, be tolerated.\r\n\r\n\r\nBoris Tarasyuk: To your question, deputy Wigström, about EU and Belarus\r\npolicy. The first point is that one cannot but reject the policy which\r\nhas been conducted by the current Belarusian regime under Lukashenka.\r\nThe second point is that if you are interested in influencing the\r\ndevelopment of events in a country, it is better to have this country\r\ninside of the international institution rather than outside. The policy\r\nof the European Union, despite of the assertion by Mr. Mecklenburg, of\r\nexternal isolation of Belarus, I am not talking about the internal\r\nisolation, has proven to be wrong. No result is the result of this\r\nexternal isolation of Belarus. To my mind the European international\r\ninstitutions, which do care about Belarus to come back to the family of\r\nindependent democratic European nations, have to work closely with\r\nBelarus, certainly not compromising with fundamental values with the\r\ncurrent regime, but helping first of all civil society. This should be\r\nthe target of the activity on the international level and the European\r\nUnion level. I am not that great a specialist on the possibility of\r\nlocal authorities to co-operate in the framework of trans-border\r\nco-operation in Belarus. To my mind there are no limits for this kind of\r\nco-operation. This is the matter of Mr. Romanchuk.\r\nMy second comment, again, is connected with the comments made by Mr.\r\nMecklenburg: \"The European Union is not responsible for the internal\r\nproblems you have.\" Exactly! I agree with you. The European Union is\r\nnot responsible. But why then is the European Union not clearly declaring:\r\n\"Unless you cope with and decide your internal problems, your undemocratic\r\nbehaviour will not stop your undemocratic behaviour. There will be no\r\nprogress, and there will be no prospective EU membership. At least it\r\nwill be clear for the authorities and it will be clear for society. It\r\nis in order that society knows the full truth about co-operation.\" But\r\nwe don't hear such a message. Instead we are witnessing different\r\ndiplomatic tangles. If the message is if you cope with those internal\r\nproblems, if you stop undemocratic activity, if you come back to the\r\ndemocratic road, you will clearly perceive the prospect of membership,\r\nthis, at least, could be understandable. In my mind this is logical.\r\nBut I fully agree with Urban Ahlin saying that the policy of the so\r\ncalled European Neighbourhood Policy is the attempt to close the\r\nperspective of membership for the neighbouring countries rather than to\r\nopen this perspective.\r\n\r\nCecilia Wigström (fp): We have now come to the closing part of the\r\nseminar. I know we are behind the time schedule. My closing comments\r\nwill be brief.\r\nFor this seminar we chose the title The European Neighbourhood Policy\r\nand the State of Democracy and Human Rights in Belarus, Moldova and\r\nUkraine. We chose this title because we know that the objectives of the\r\nEuropean Union in this policy to achieve stability and prosperity at\r\nour borders can only be reached if democracy and human rights in our\r\nneighbouring countries are reached. Reading through the Strategy Paper\r\nof the European Commission that was put forward just a few weeks ago,\r\nit is clearly stated that adherence to shared values of democracy, human\r\nrights, human dignity, rule of law, liberty and equality must be one of\r\nthe core components of the partnership between the European Union and\r\nits neighbouring countries. It is very good that in the strategy and\r\nthe action plans it says that the policy will take into account the\r\nextent to which each country shares these values. Of course, the situation\r\nin each country differ. I think it is very important that we do favourize\r\nthose that clearly try hard to work towards more democracy and human\r\nrights.\r\nI must agree with Ms. Zimmer when she said that this is how easy it\r\nshould be. Those countries that adhere to the Copenhagen criteria, those\r\ncountries that fulfill the criteria of democracy, human rights, rule of\r\nlaw and market economy should be welcome into the European Union.\r\nThe three countries we have focused on today, Belarus, Moldova and\r\nUkraine, are European countries, which should be welcomed the day they\r\ndo fulfill these criteria.\r\nThe strategy paper does clearly line out how important democracy and\r\nhuman rights are. But, when you look into the strategy paper, and looking\r\nat the European neighbourhood instrument, which is a programme to be\r\nput in place in 2007 with economic budgets behind it, there are only\r\nfour objectives laid down for this European neighbourhood instrument.\r\nThe first objective is sustainable development. The second objective is\r\nto work with environment, health and organized crime. The third objective\r\nfor this new instrument is to secure borders between our countries. And\r\nforthly, to support local people-to-people projects. Here suddenly the\r\nwords democracy and human rights have disappeared. There is no objective\r\nto support the democratization of these countries outlined in the paper\r\nby the European Commission. This is a great default that needs to be\r\nrectified. We must not forget the fundamental values which we agree\r\nupon. They must also be implemented in the instruments we put in place\r\nafter 2007.\r\nI must also agree with Mr. Romanchuk about the importance of information.\r\nSuch a programme as the European Union now is putting in place should\r\nnot only help central institutions of these countries with democratic\r\npractices, it is also very fundamental that we increase our support to\r\nNGO's and also media-information. People in the three countries today\r\nlive in a situation where media freedom is restricted. We need to support\r\nmedia channels, i.e. information dissemination to citizens.\r\nMy last point I would like to make is also something that the speakers\r\nhave brought up, i.e. the fact that the three countries are grouped\r\ntogether with the southern Mediterranean neighbouring countries. I think\r\nit is important that we should have good and friendly relations with\r\nall our neighbouring countries, but we must also acknowledge that the\r\nthree new neighbouring states, Belarus, Moldova and Ukraine, are on the\r\nsame continent as we are. They are European countries, and we share\r\nland borders with them. I think they should therefore be prioritized.\r\nIf we look today at the money the European Union has been spending within\r\nTacis between 2000 and 2003, 3.7 billion euros are spent in the Meda\r\nprogramme where there are 180 million inhabitants. In Russia, Moldova,\r\nUkraine and Belarus we have 210 million inhabitants and only 1.3 billion\r\neuros are spent in the Tacis programme. That is one third of what is\r\nspent in the Mediterranean region. Clearly the European Union needs to\r\ngive higher priority to the new neighbouring states not only politically\r\nbut also financially.\r\nI would like to thank our distinguished guests who have travelled far\r\nfrom Brussels, Kiev, Minsk, Frankfurt am Main and Chisinau. We are very\r\ngrateful, the Parliament and the Committe on Foreign Affairs, that you\r\nhave taken the time to come here with us. We have had a very fruitful\r\ndiscussion today. I am very positive of the outcome of this seminar. We\r\nhave a small gift that we would like to present to you as a memory of\r\nthis day and to thank you for your participation.\r\n(Applause)\r\n\r\nBoris Tarasyuk: We thank the core organizers and our Chairperson. Tack\r\nså mycket!</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Europeiska unionens utvidgning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U206 yrkande 1, 2004/05:U232 yrkande 3, 2004/05:U242 yrkande 11, 2004/05:U303 yrkande 1 och 2004/05:U337 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Europeiska unionens förbindelser med omvärlden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U206 yrkande 4, 2004/05:U267 yrkande 4 och 2004/05:U314 yrkande 13.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"c\"",
          "votering_id": "1ED73E95-C53A-45E4-8CFA-B696ABF03F69",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "122",
                    "0",
                    "0",
                    "22"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "51",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "17",
                    "1",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "35",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "270",
                    "17",
                    "1",
                    "61"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/1ED73E95-C53A-45E4-8CFA-B696ABF03F69",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Främjandet av de mänskliga rättigheterna",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U225 yrkandena 22-24 och 2004/05:Sf322 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Europeiska unionens utvecklingssamarbete",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U348 yrkande 29, 2004/05:K431 yrkande 7, 2004/05:Fi230 yrkande 3, 2004/05:U226 yrkande 18, 2004/05:U251, 2004/05:U254 yrkande 6, 2004/05:U256 yrkandena 9 och 10, 2004/05:U261 yrkande 2, 2004/05:U302 yrkande 5, 2004/05:U311 yrkandena 13 och 17, 2004/05:U313 yrkande 1 och 2004/05:U331 yrkandena 8 och 12.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Riktlinjer inom biståndet för markanvändnings- och jordreformspolitik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:U342 yrkandena 1-5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "EU:s politik för den nordliga dimensionen och regionalt samarbete i norra Europa",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U211, 2004/05:U237, 2004/05:U309 yrkandena 1, 2, 5 och 6 samt 2004/05:U312 yrkandena 2-5 och 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Den europeiska grannskapspolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K431 yrkande 5, 2004/05:U206 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U217 yrkande 5, 2004/05:U242 yrkandena 1 och 12 samt 2004/05:U267 yrkandena 3 och 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "67C99741-7162-4077-BAF3-2DC4A11D1620",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "121",
                    "0",
                    "0",
                    "23"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "50",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "18",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "35",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "233",
                    "35",
                    "18",
                    "63"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/67C99741-7162-4077-BAF3-2DC4A11D1620",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Barcelonaprocessen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U206 yrkande 5, 2004/05:U231 yrkande 1 och 2004/05:U240 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "EU:s relationer till Iran",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:U231 yrkande 15.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Den transatlantiska relationen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:U305 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "EU:s relationer till Afrika",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U282 yrkandena 1 och 3 samt 2004/05:U302 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Rättsliga och inrikes frågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:U303 yrkandena 4-7.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "2D786938-2826-43C9-BE79-B092CEE10F1E",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "121",
                    "0",
                    "0",
                    "23"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "51",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "18",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "35",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "262",
                    "24",
                    "0",
                    "63"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/2D786938-2826-43C9-BE79-B092CEE10F1E",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Miljö- och jordbrukspolitik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U253 yrkande 3, 2004/05:U282 yrkande 2, 2004/05:U302 yrkande 4 och 2004/05:U311 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "EU:s institutioner och personalpolitik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L295 yrkandena 24 och 25 samt 2004/05:A351 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Regeringens skrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2004",
          "forslag": "Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:60 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Europeiska unionens förbindelser med omvärlden",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Europeiska unionens utvecklingssamarbete",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Riktlinjer inom biståndet för markanvändnings- och jordreformspolitik",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Den europeiska grannskapspolitiken",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Den europeiska grannskapspolitiken",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Rättsliga och inrikes frågor",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Miljö- och jordbrukspolitik",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2005-04-07 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2005-04-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2005-04-26 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2005-05-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-05-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2005-05-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2005-05-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2005-05-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2005-05-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2005-05-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2005-05-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 23:24:06"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Regeringen har i en skrivelse till riksdagen redovisat vad som hände inom EU under 2004. Rapporten tar bland annat upp frågor kring EU:s övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet och EU:s institutioner. Riksdagen godkände skrivelsen och avslutade ärendet utan att göra någonting mer. ",
          "dok_id": "GS01UU10",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Verksamheten i EU under 2004 (UU10)",
          "dok_id": "GS01UU10",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 23:24:06"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01UU10",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:26"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Regeringen har i en skrivelse till riksdagen redovisat vad som hände inom EU under 2004. Rapporten tar bland annat upp frågor kring EU:s övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet och EU:s institutioner. Utrikesutskottet föreslår att riksdagen ska godkänna skrivelsen och avsluta ärendet utan att göra någonting mer.</p>",
          "dok_id": "GS01UU10",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:41:42"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Verksamheten i EU under 2004 (UU10)",
          "dok_id": "GS01UU10",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:41:42"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01UU10",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200405_UU_10.pdf",
          "filstorlek": "2947417",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Verksamheten i Europeiska unionen 2004",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/EC6E73D3-96BF-45B9-9321-D5A7DD1DF4A9"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U348 Global utveckling, solidaritet och förvaltarskap, utgiftsområde 7",
          "ref_dok_id": "GR02U348",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U348",
          "ref_dok_titel": "Global utveckling, solidaritet och förvaltarskap, utgiftsområde 7",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:A351 HBT-personers situation i arbetslivet",
          "ref_dok_id": "GS02A351",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "A351",
          "ref_dok_titel": "HBT-personers situation i arbetslivet",
          "ref_dok_subtitel": "av Börje Vestlund och Anders Bengtsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Fi230 Avgift för valutatransaktioner",
          "ref_dok_id": "GS02Fi230",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Fi230",
          "ref_dok_titel": "Avgift för valutatransaktioner",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:K431 Liberal Europapolitik",
          "ref_dok_id": "GS02K431",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "K431",
          "ref_dok_titel": "Liberal Europapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:L295 Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_id": "GS02L295",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "L295",
          "ref_dok_titel": "Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Sf322 Romer i asylprocessen",
          "ref_dok_id": "GS02Sf322",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Sf322",
          "ref_dok_titel": "Romer i asylprocessen",
          "ref_dok_subtitel": "av Kalle Larsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U206 Utvidgningen av EU",
          "ref_dok_id": "GS02U206",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U206",
          "ref_dok_titel": "Utvidgningen av EU",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U211 Åland och EU",
          "ref_dok_id": "GS02U211",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U211",
          "ref_dok_titel": "Åland och EU",
          "ref_dok_subtitel": "av Torsten Lindström (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U217 Mänskliga rättigheter i Vitryssland",
          "ref_dok_id": "GS02U217",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U217",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter i Vitryssland",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U225 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GS02U225",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U225",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U226 Politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GS02U226",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U226",
          "ref_dok_titel": "Politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U231 Situationen i Mellanöstern",
          "ref_dok_id": "GS02U231",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U231",
          "ref_dok_titel": "Situationen i Mellanöstern",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U232 Kurdiska folket",
          "ref_dok_id": "GS02U232",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U232",
          "ref_dok_titel": "Kurdiska folket",
          "ref_dok_subtitel": "av Erik Ullenhag (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U237 Nordliga dimensionen",
          "ref_dok_id": "GS02U237",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U237",
          "ref_dok_titel": "Nordliga dimensionen",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ahlqvist m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U240 Frihandel och stöd till reformister i Mellanöstern",
          "ref_dok_id": "GS02U240",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U240",
          "ref_dok_titel": "Frihandel och stöd till reformister i Mellanöstern",
          "ref_dok_subtitel": "av Henrik von Sydow (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U242 Utrikes- och säkerhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GS02U242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U242",
          "ref_dok_titel": "Utrikes- och säkerhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U251 EU:s handelsavtal med Medelhavsländerna",
          "ref_dok_id": "GS02U251",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U251",
          "ref_dok_titel": "EU:s handelsavtal med Medelhavsländerna",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Ruwaida och Ulf Holm (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U253 Rätten till mat",
          "ref_dok_id": "GS02U253",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U253",
          "ref_dok_titel": "Rätten till mat",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta Hedström och Jan Lindholm (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U254 Rättvis handel - för utvecklingens skull",
          "ref_dok_id": "GS02U254",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U254",
          "ref_dok_titel": "Rättvis handel - för utvecklingens skull",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U256 Sydamerika",
          "ref_dok_id": "GS02U256",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U256",
          "ref_dok_titel": "Sydamerika",
          "ref_dok_subtitel": "av Alice Åström m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U261 Utformningen av svenskt utvecklingsbistånd",
          "ref_dok_id": "GS02U261",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U261",
          "ref_dok_titel": "Utformningen av svenskt utvecklingsbistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U267 Fredsfrämjande verksamhet",
          "ref_dok_id": "GS02U267",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U267",
          "ref_dok_titel": "Fredsfrämjande verksamhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U282 Afrikapolitik",
          "ref_dok_id": "GS02U282",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U282",
          "ref_dok_titel": "Afrikapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Joe Frans och Pär Axel Sahlberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U302 Afrika",
          "ref_dok_id": "GS02U302",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U302",
          "ref_dok_titel": "Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U303 EU:s grannländer ",
          "ref_dok_id": "GS02U303",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U303",
          "ref_dok_titel": "EU:s grannländer ",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U305 Mellanöstern och arabländerna",
          "ref_dok_id": "GS02U305",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U305",
          "ref_dok_titel": "Mellanöstern och arabländerna",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U309 Nordiskt samarbete i ett vidgat europeiskt samarbete",
          "ref_dok_id": "GS02U309",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U309",
          "ref_dok_titel": "Nordiskt samarbete i ett vidgat europeiskt samarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Runar Patriksson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U311 Gränsöverskridande miljösamarbete",
          "ref_dok_id": "GS02U311",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U311",
          "ref_dok_titel": "Gränsöverskridande miljösamarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U312 Nordiska rådet",
          "ref_dok_id": "GS02U312",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U312",
          "ref_dok_titel": "Nordiska rådet",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U313 Global handel",
          "ref_dok_id": "GS02U313",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U313",
          "ref_dok_titel": "Global handel",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U314 Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_id": "GS02U314",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U314",
          "ref_dok_titel": "Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U331 Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GS02U331",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U331",
          "ref_dok_titel": "Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U337 Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_id": "GS02U337",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U337",
          "ref_dok_titel": "Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Ruwaida m.fl. (MP, FP, V, C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U342 Riktlinjer för markpolitik och jordreformer inom EU:s utvecklingsbistånd",
          "ref_dok_id": "GS02U342",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U342",
          "ref_dok_titel": "Riktlinjer för markpolitik och jordreformer inom EU:s utvecklingsbistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Jan Lindholm och Ulf Holm (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2004/05:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2004",
          "ref_dok_id": "GS0360",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "60",
          "ref_dok_titel": "Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2004",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2005-05-11",
          "ref_dok_id": "GS09118",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "118",
          "ref_dok_titel": "2005-05-11",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2005-05-11",
          "ref_dok_id": "GS09118",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "118",
          "ref_dok_titel": "2005-05-11",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:229",
          "ref_dok_id": "GS0K229",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "229",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:229",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}