{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2226909",
      "dok_id": "GS01UFöU2",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "UFöU2",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:UFöU2",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "UFöU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "2",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-11-25 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:53:37",
      "publicerad": "2006-03-15 11:53:41",
      "titel": "Sveriges säkerhetspolitik",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01UFöU2/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01UFöU2",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01UFöU2",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01UFöU2",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:UFöU2</div><h1>Sveriges säkerhetspolitik</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nSveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet\r\nför vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde,\r\nsamt stärka internationell fred och säkerhet. Sverige är militärt\r\nalliansfritt. Denna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet\r\nvid konflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl.\r\nFör framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än\r\navsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst\r\navvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. På det globala\r\nplanet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till FN. Genom vårt\r\nmedlemskap i EU deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte\r\när att förhindra krig på den europeiska kontinenten.\r\nArbetet för en alleuropeisk fredsordning, där Sverige samverkar med\r\nsamtliga organisationer och länder som delar våra värderingar och\r\nintressen, utgör en av hörnstenarna i svensk politik. Vårt medlemskap i\r\nEU är det främsta instrumentet för detta jämte vårt engagemang i OSSE,\r\ndeltagande i Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap\r\nför fred (PFF) samt vårt omfattande bilaterala och multilaterala engagemang.\r\n\r\nSverige och alla andra medlemsländer verkar för att förstärka och\r\nutveckla sin politiska solidaritet, även inom EU:s gemensamma utrikes-\r\noch säkerhetspolitik. Utskottet välkomnar att EU som en del av detta\r\narbete bygger upp en sammanhållen civil och militär krishanteringsförmåga,\r\nsom ett komplement till diplomatiska, ekonomiska och biståndspolitiska\r\nverktyg.\r\nIngen stat kan på egen hand bekämpa terrorismen. Ett nära samarbete\r\nmellan stater och internationella organisationer är en nödvändig\r\nförutsättning för att garantera såväl staters som individers säkerhet.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att FN, genom sin unika legitimitet\r\noch nära nog universella medlemskrets, står i centrum för kampen mot\r\nterrorismen. En samsyn råder om att alla de instrument som det öppna\r\nsamhället disponerar skall kunna användas i denna kamp, och inom ramen\r\nför EU har Sverige ingått viktiga överenskommelser om harmonisering av\r\nlagstiftning för att underlätta europeiskt samarbete mot terrorism.\r\nDet strategiska partnerskapet mellan EU och Nato inom krishantering -\r\nfrämst manifesterat genom Berlin plus-överenskommelsen och Pragöverenskommelsen\r\n(Prague Capability Commitment, PCC) - har medfört att relationen mellan\r\nEU och Nato har stärkts. Utskottet delar regeringens bedömning att\r\nSveriges relationer till Nato kommer att ha en nära koppling till EU:s\r\nrelationer med alliansen.\r\nUtöver detta behandlar utskottet frågor rörande spridningen av\r\nmassförstörelsevapen, hiv/aids som säkerhetspolitiskt hot, genderperspektivet\r\nkopplat till FN-resolution 1325, USA, Sveriges närområde, Ryssland och\r\nKina.\r\nTill betänkandet är fogat 9 reservationer och 3 särskilda yttranden.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Säkerhetspolitiska utgångspunkter\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U203, 2002/03:U234 yrkande 5,\r\n2002/03:U280 yrkandena 12 och 21, 2002/03:Fö260 yrkande 1, 2003/04:U208\r\nyrkande 6, 2003/04:U329 yrkande 3, 2004/05:U222 yrkande 6, 2004/05:U242\r\nyrkande 16 och 2004/05:U314 yrkandena 1 och 5.\r\nReservation 1 (v) - motiveringen\r\n\r\n2.      Förenta nationerna (FN)\r\nRiksdagen avslår motionerna 1999/00:U402, 2002/03:U280 yrkande 1,\r\n2002/03:U296 yrkande 5, 2002/03:U311 yrkande 13, 2002/03:U313 yrkande 17,\r\n2002/03:U322 yrkande 18, 2002/03:U328 yrkande 22, 2002/03:Fö261 yrkande\r\n5, 2003/04:U17 yrkande 10, 2003/04:U203 yrkandena 1, 4, 6-9 och 11,\r\n2003/04:U274 yrkande 2, 2003/04:U278 yrkande 2, 2003/04:U335 yrkandena\r\n11 och 13, 2003/04:U352 yrkande 4, 2004/05:U219 yrkande 17, 2004/05:U221\r\nyrkandena 1, 3-5 och 7, 2004/05:U225 yrkande 7, 2004/05:U242 yrkande 14,\r\n2004/05:U267 yrkande 6, 2004/05:U268 yrkande 23, 2004/05:U283 yrkande\r\n13, 2004/05:U304 yrkande 10, 2004/05:U314 yrkandena 9 och 10 samt\r\n2004/05:Fö8 yrkande 11.\r\nReservation 2 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n3.      Sveriges internationella insatser\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U323 yrkande 23, 2003/04:U256\r\nyrkande 5, 2003/04:U294, 2004/05:U216 yrkande 6, 2004/05:U219 yrkande 14,\r\n2004/05:U226 yrkande 29, 2004/05:U275 yrkande 1, 2004/05:U314 yrkande\r\n3, 2004/05:Fö8 yrkande 4 och 2004/05:Fö28 yrkandena 5 och 6.\r\nReservation 3 (m, fp, kd, c)\r\nReservation 4 (v)\r\n\r\n4.      Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE)\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U323 yrkande 26 och 2004/05:U242\r\nyrkande 8.\r\n\r\n5.      Europeiska unionen (EU)\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U278, 2003/04:U256 yrkande 1,\r\n2004/05:K431 yrkandena 8 och 10, 2004/05:U216 yrkande 5, 2004/05:U222\r\nyrkandena 1-4, 2004/05:U223 yrkandena 1, 3 och 4, 2004/05:U242 yrkandena\r\n2 och 15, 2004/05:U287 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U314 yrkandena 6 och\r\n8, 2004/05:Fö8 yrkandena 1, 12 och 14 samt 2004/05:Fö28 yrkandena 2-4.\r\n\r\nReservation 5 (v)\r\n\r\n6.      Nato\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U234 yrkande 1, 2002/03:U323 yrkande\r\n19, 2003/04:U256 yrkande 6, 2003/04:U329 yrkande 2, 2004/05:K431 yrkande\r\n9, 2004/05:U216 yrkandena 2, 3 och 7, 2004/05:U222 yrkandena 5 och 7,\r\n2004/05:U242 yrkande 3, 2004/05:Fö8 yrkande 15 och 2004/05:Fö28 yrkande\r\n7.\r\nReservation 6 (fp)\r\nReservation 7 (v)\r\n\r\n7.      Den transatlantiska länken\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:U219 yrkande 16.\r\nReservation 8 (v) - motiveringen\r\n\r\n8.      Den vidgade hotkatalogen\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U280 yrkande 6, 2002/03:U322 yrkande\r\n15, 2002/03:U327 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö240 yrkande 2, 2002/03:Fö241\r\nyrkandena 3 och 5, 2003/04:U251 yrkande 7, 2003/04:U258 yrkandena 2 och\r\n3, 2004/05:U219 yrkande 1, 2004/05:U242 yrkande 5, 2004/05:U260 yrkandena\r\n3-5, 2004/05:U275 yrkande 4, 2004/05:U331 yrkande 25 och 2004/05:Fö28\r\nyrkande 1.\r\n\r\n9.      USA\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:U260 yrkande 11.\r\n\r\n10.     Sveriges närområde\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U323 yrkande 27 och 2003/04:U256\r\nyrkande 7.\r\n\r\n11.     Ryssland\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 16, 2002/03:U234\r\nyrkande 4, 2004/05:U216 yrkande 1 och 2004/05:U242 yrkande 9.\r\n\r\n12.     Kina\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U205 yrkande 2, 2004/05:U205\r\nyrkandena 1-4 och 2004/05:U239 yrkande 7.\r\nReservation 9 (fp, kd, c)\r\n\r\nStockholm den 25 november 2004\r\nPå sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar\r\n\r\nUrban Ahlin\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Urban Ahlin (s), Eskil\r\nErlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Ola\r\nRask (s), Holger Gustafsson (kd), Alice Åström (v), Karin Enström (m),\r\nMichael Hagberg (s), Allan Widman (fp), Birgitta Ahlqvist (s), Ewa\r\nBjörling (m), Berndt Sköldestig (s), Lars Ångström (mp), Kent Härstedt\r\n(s), Birgitta Ohlsson (fp) och Carina Hägg (s).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nI proposition 2004/05:5 Vårt framtida försvar lägger regeringen fram\r\nförslag till riksdagens ställningstagande vad gäller säkerhets- och\r\nförsvarspolitikens inriktning för nästa försvarsbeslutsperiod 2005-2007.\r\nRegeringens överväganden i den till riksdagen överlämnade propositionen\r\nredovisas med utgångspunkt bl.a. i Försvarsberedningens säkerhets- och\r\nförsvarspolitiska rapporter våren 2003, Säkrare grannskap - osäker värld\r\n(Ds 2003:8) och Vårt militära försvar - vilja och vägval (Ds 2003:34)\r\nsamt en försvarspolitisk rapport våren 2004, Försvar för en ny tid (Ds\r\n2004:30).\r\nPropositionen har i sin helhet remitterats till förvarsutskottet.\r\nUtrikes- och försvarsutskotten har därefter beslutat - med stöd av 4 kap.\r\n8 § i riksdagsordningen - att bereda propositionens delar vad gäller\r\nsäkerhetspolitikens mål m.m. jämte tillhörande motioner i ett sammansatt\r\nutrikes- och försvarsutskott (UFöU). Försvarsutskottet har till det\r\nsammansatta utskottet överlämnat propositionens kapitel 4 (Politikens\r\ninriktning), kapitel 5 (Säkerhetspolitiska konsekvenser) samt ett antal\r\nmotionsyrkanden med anledning av propositionen. På motsvarade sätt har\r\nutrikesutskottet överlämnat ett antal motionsyrkanden från allmänna\r\nmotionstiderna för åren 2002, 2003 och 2004 samt ett yrkande från den\r\nallmänna motionstiden år 1999. En förteckning över vilka förslag som\r\nbereds av det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet återfinns i\r\nbilaga 1 till betänkandet.\r\nI ärendets beredning har föredragning skett av försvarsminister Leni\r\nBjörklund. Det sammansatta utskottet har även erhållit en föredragning\r\nav den militära underrättelsetjänsten (MUST).\r\n\r\nBakgrund\r\nNu gällande försvarsbeslut omfattar åren 2001-2004.</pre><pre>\r\nUtskottet\r\nSäkerhetspolitiska utgångspunkter\r\nPropositionen\r\nSveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet\r\nför vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde samt\r\nstärka internationell fred och säkerhet. Sverige är militärt alliansfritt.\r\nDenna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid\r\nkonflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl.\r\nFör framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än\r\navsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst\r\navvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. På det globala\r\nplanet är det främsta uttrycket för detta vårt stöd till Förenta nationerna.\r\nGenom vårt medlemskap i Europeiska unionen deltar vi i en solidarisk\r\ngemenskap vars främsta syfte är att förhindra krig på den europeiska\r\nkontinenten. En betryggande försvarsförmåga är en central del av svensk\r\nsäkerhetspolitik. Sverige verkar aktivt för att främja nedrustning och\r\nicke-spridning av massförstörelsevapen.\r\nEtt enskilt militärt väpnat angrepp i alla dess former från en annan\r\nstat direkt mot Sverige är osannolikt under överskådlig tid (minst en\r\ntioårsperiod). Incidenter kopplade till territoriell integritet kan\r\ndock inte uteslutas, inte heller att ett militärt hot mot Sveriges frihet\r\noch självständighet skulle kunna uppstå i framtiden.\r\nBehovet av konfliktförebyggande åtgärder och krishantering kommer\r\nsannolikt att öka. Sveriges förmåga att delta i fredsfrämjande insatser\r\növer hela skalan från förebyggande åtgärder till fredsframtvingande\r\ninsatser bör öka både kvalitativt och kvantitativt.\r\nSverige bör substantiellt kunna bidra till EU:s förmåga att ställa\r\nsnabbinsatsresurser till förfogande vid krishanteringsinsatser. Särskild\r\nuppmärksamhet bör även ges till möjligheten att verka i andra\r\nkonfliktförebyggande insatser och krishanteringsinsatser globalt, inklusive\r\ni Afrika, Mellanöstern och Asien. Effektivt multilateralt samarbete är\r\ncentralt för den svenska säkerhetspolitiken.\r\nDeltagandet i såväl internationella insatser som internationell\r\növningsverksamhet är betydelsefullt för utvecklingen av vår operativa förmåga.\r\nEn utvecklad internationell övningsverksamhet, också på svenskt\r\nterritorium, är väl förenlig med den svenska säkerhetspolitiska linjen och\r\ngagnar svenska intressen.\r\nMotionerna\r\nÖvergripande strategi\r\nI den enskilda motionen 2002/03:U203 (m) anförs att regeringen bör\r\ntillsätta en utredning med mandat att granska Sveriges säkerhetspolitiska\r\nagerande under tiden 1969-1989. Denna utredning bör, menar motionären,\r\nbedriva sitt arbete enligt samma premisser som har gällt för den\r\nutredning som granskade neutralitetspolitiken fram till 1969. I den\r\nenskilda motionen 2003/04:U208 (m) yrkande 6 samt den enskilda motionen\r\n2004/05:U222 (m) yrkande 6 anförs att Sverige aldrig var neutralt i den\r\nmening som den officiella bilden gav intryck av. Neutralitetspolitiken\r\nvar i själva verket högst realpolitisk och fick först under senare år\r\nen moralisk överbyggnad.\r\nI kommittémotion 2002/03:Fö260 (m) yrkande 1 menar Moderaterna att det\r\nsäkerhetspolitiska läget i vårt närområde utvecklas i positiv riktning.\r\nSverige behöver en framåtblickande säkerhets- och försvarspolitik där\r\ngrundläggande nationella intressen tillvaratas. Försvarspolitiken skall,\r\nanför motionärerna vidare, grundas på en doktrin som främjar den svenska\r\nbefolkningens trygghet både på kort och på lång sikt.\r\nI partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 16  anser motionärerna att\r\nFörsvarsmakten måste inriktas mot internationell förmåga, med snabb\r\ninsatskapacitet och möjlighet att agera långt utanför både Sveriges och\r\nEU:s gränser. Denna utveckling ligger, enligt motionärerna, i linje med\r\nden förändring som skett i världen, med alltmer öppna gränser och en\r\nförändrad hotbild, där inte länder utan samhällen hotas.\r\nMotionärerna bakom kommittémotion 2004/05:U314 (kd) yrkande 1 menar att\r\nsvensk säkerhetspolitik skall byggas på en grund av kollektiv samverkan\r\nmed våra grannländer, FN, EU och Nato, för att säkra fred, stabilitet\r\noch säkerhet. I samma motion (yrkande 5) anförs att svensk säkerhetspolitik\r\nskall utformas i ett brett perspektiv som omfattar diplomati, ekonomiskt\r\nbistånd, räddningsinsatser och militärt stöd.\r\nI kommittémotion 2002/03:U280 (kd) yrkande 12  menar Kristdemokraterna\r\natt den internationella säkerhetspolitiken alltmer bygger på solidarisk\r\noch avtalsbunden samverkan med andra stater och att Sverige aktivt skall\r\ndelta i sådan samverkan. I samma motion anförs (yrkande 21) att\r\nsäkerhetspolitiska förändringar, nya hot och konflikttyper illustrerar\r\nbehovet av konfliktlösning i stor skala och ökat säkerhetspolitiskt\r\nsamarbete.\r\nFolkpartiet anför i kommittémotion 2002/03:U234 (fp) yrkande 5 samt i\r\nkommittémotion 2003/04:U329 (fp) yrkande 3 att en ny säkerhetspolitisk\r\ndoktrin bör utgå från att Sverige aktivt skall bidra till att skapa en\r\nalleuropeisk fredsordning och att länders säkerhet i dag bäst uppnås i\r\ngemenskap med andra.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet noterar inledningsvis att det kalla krigets slut väsentligen\r\nhar sänkt spänningen i det euro-atlantiska området. Den påtvingade\r\nuppdelningen av Europa har upphört och länderna i Central- och Östeuropa\r\nhar återfått sin frihet. Utskottet delar regeringens bedömning att\r\nSveriges säkerhetspolitiska vägval som militärt alliansfri stat har tjänat\r\noss väl.\r\nDessa framsteg till trots framstår den säkerhetspolitiska utvecklingen\r\nunder senare år som inte helt oproblematisk. Dagens säkerhetspolitiska\r\nkrav är emellertid annorlunda än gårdagens. Sedan 1990 har i världen\r\nnästan 4 miljoner människor dött i krig medan över 18 miljoner har\r\ntvingats fly, och risken för konflikter består. Nya hot har tillkommit\r\noch den forna terrorbalansen har ersatts med en situation så komplex\r\natt inget enskilt land ensamt kan hantera situationen. Tidigare\r\nsäkerhetspolitiska lösningar har förlorat betydelse och ersatts med krav på\r\nett utökat samarbete för att hantera framtida kriser inom hela konfliktskalan.\r\nDetta kräver bl.a. militär förmåga att hantera kriser tillsammans med\r\nandra länder, men det kräver också en vidgad uppsättning av åtgärder\r\noch instrument av annan natur.\r\nUtskottet vill understryka att internationell samverkan och integration\r\när säkerhetsfrämjande i sig. De garantier för demokrati, rättssäkerhet,\r\nmänskliga rättigheter och respekt för skydd av minoriteter som följer\r\ngenom medlemskap i internationella institutioner och organisationer\r\nsåsom FN, EU, Europarådet och OSSE lämnar viktiga bidrag, anser utskottet,\r\ntill långsiktig säkerhet och stabilitet såväl regionalt som globalt.\r\nUtvidgningen av EU och Nato till att omfatta stater som tidigare ingick\r\ni den sovjetiska maktsfären har haft en mycket gynnsam säkerhetspolitisk\r\neffekt.\r\nUtskottet kan konstatera att Sverige, inte minst inom FN, är en aktiv\r\noch solidarisk partner i det internationella samarbetet. Sverige deltar\r\ni arbetet med att utveckla EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik,\r\nhar ett aktivt partnerskap med Nato, verkar aktivt inom ramarna för\r\nOSSE och i viktiga samarbetsforum i Östersjöregionen samt bidrar med\r\nmilitära resurser vid ett flertal pågående FN-, EU- och Natoledda\r\noperationer bl.a. i Afghanistan, Liberia, Kosovo och, inom kort, i Bosnien\r\noch Hercegovina. Den svenska säkerhetspolitiken har till sitt förfogande\r\nett flertal instrument som innefattar diplomati, ekonomiskt bistånd,\r\nräddningsinsatser, humanitärt och militärt stöd.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning vad avser det ökade behovet av\r\nkonfliktförebyggande åtgärder och krishantering och att Sveriges förmåga\r\ntill deltagande i fredsfrämjande insatser från förebyggande åtgärder\r\ntill fredsframtvingande insatser, bör öka både kvalitativt och kvantitativt.\r\n\r\nVad avser förslaget rörande en utredning med mandat att granska Sveriges\r\nsäkerhetspolitiska agerande under tiden 1969-1989 noterar utskottet att\r\nfrågan redan har utretts och att även den omfattande akademiska forskningen\r\npå området sammantaget ger en klargörande bild av det svenska\r\nsäkerhetspolitiska agerandet under denna period.\r\nUtskottet delar sammanfattningsvis regeringens bedömning av Sveriges\r\nsäkerhetspolitiska läge och försvarspolitiska inriktning. Mot denna\r\nbakgrund avstyrker utskottet motionerna 2002/03:U203 (m), 2002/03:U234\r\n(fp) yrkande 5, 2002/03:U280 (kd) yrkandena 12 och 21, 2003/04:U208 (m)\r\nyrkande 6, 2003/04:U329 (fp) yrkande 3, 2004/05:U222 (m) yrkande 6,\r\n2004/05:U242 (m) yrkande 16, 2004/05:U314 (kd) yrkandena 1 och 5 och\r\n2002/03:Fö260 (m) yrkande 1.\r\nFörenta nationerna (FN)\r\nPropositionen\r\nFN har det yttersta ansvaret för att upprätthålla internationell fred\r\noch säkerhet. FN är också det enda organ som kan ge internationell\r\nlegitimitet åt våldsanvändning, där möjligheten till beslut av säkerhetsrådet\r\nunder stadgans kapitel VII speglar organisationens särställning. I flera\r\nfall svarar regionala och subregionala organisationer för genomförandet\r\nav FN-mandaterade krishanteringsinsatser.\r\nFör närvarande leder FN ett dussintal fredsbevarande insatser med totalt\r\nungefär 50 000 personer. Enligt FN:s egna uppskattningar kommer personalen\r\ni fredsfrämjande insatser att öka de närmaste åren. Sverige har konkret\r\nvisat sitt engagemang genom deltagande med trupp i FN-insatser i bl.a.\r\nD R Kongo och Liberia.\r\nDet förs inom FN diskussioner om hur organisationen skall kunna bli mer\r\neffektiv för att möta de allt större utmaningar den ställs inför.\r\nDiskussionen om reformering av FN-systemet gäller bl.a. hur säkerhetsrådet\r\nkan bli mer representativt och effektivt samt fördelningen av vetorätten.\r\nFN:s generalsekreterare har därtill tagit initiativ till en bred\r\ngenomlysning av de hot, utmaningar och förändringar som världssamfundet\r\nstår inför. Högnivåpanelen kommer i december 2004 att lägga fram\r\nrekommendationer om hur det kollektiva säkerhetssystemet skall stärkas.\r\nRegeringen välkomnar en reformering av FN-systemet och ser positivt på\r\ndet breda engagemanget hos flertalet medlemsländer för att befästa och\r\nstärka FN:s roll.\r\nInternationellt pågår en diskussion om rätten och skyldigheten att\r\nintervenera med militära medel för att förhindra humanitära katastrofer.\r\nI de fall en stat inte har förmågan eller viljan att efterleva sin\r\nskyldighet att skydda det egna landets befolkning anser regeringen att\r\ndet internationella samfundet har ett ansvar att verka för sådant skydd,\r\näven inom staters territorium. Ökade insatser behövs för att värna den\r\nenskilde individens säkerhet och förbättra skyddet för människor från\r\növergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna. Nationsgränser kan\r\naldrig få bli en sköld bakom vilken förtryck och brott mot mänskliga\r\nrättigheter kan accepteras. Stora och långsiktiga ansträngningar kommer\r\natt krävas för att förbättra det internationella samfundets förmåga att\r\nagera i sådana lägen. Rapporten \"The Responsibility to Protect\" innehåller\r\nviktiga slutsatser och rekommendationer som föranleder aktiv uppföljning.\r\n\r\nEn annan central fråga är uppföljningen till resolution 1325 om kvinnor,\r\nfred och säkerhet som FN:s säkerhetsråd antog 2000. Resolutionen\r\nuppmärksammar kvinnors situation och ställning i väpnade konflikter, bl.\r\na. vid utformningen av mandaten för internationella insatser, i\r\nsammansättningen av de kontingenter som deltar i krishanteringsuppdrag samt\r\ni val av samarbetspartner på plats i konfliktområden.\r\nMotionerna\r\nUtgångspunkter\r\nI kommittémotion 2002/03:U280 (kd) yrkande 1 anför motionärerna att\r\nsäkerhetspolitikens utgångspunkt är varje människas rätt till liv och\r\nvärdighet. I partimotion 2002/03:U322 (m) yrkande 18  menar motionärerna\r\natt ett framhävande av de mänskliga rättigheternas universalitet måste\r\nvara en hörnsten i svensk utrikespolitik. Centerpartiet framhåller i\r\npartimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 1 att säkerhet inte längre handlar\r\nendast om territorium och regim, utan om hot mot människan. Efter kalla\r\nkrigets slut har ett nytt begrepp - mänsklig säkerhet - vunnit insteg.\r\nDetta bör, menar motionärerna, ges en minst lika hög prioritet som\r\nregimers och staters överlevnad.\r\nMotionärerna bakom kommittémotion 2004/05:U225 (fp) yrkande 7 anser att\r\nomsorgen om den enskilda människans, minoriteters och folkslags\r\ngrundläggande rättigheter bör sättas före staters suveränitet. Ingen regering\r\nnågonstans kan, anför motionärerna, ges rätten att under alla omständigheter\r\ngömma sig bakom begreppet nationell suveränitet, i syfte att kränka de\r\nmest grundläggande mänskliga rättigheterna. Folkrätten bör följaktligen,\r\nmenar Folkpartiet, utvecklas till ett bättre skydd för mänskliga\r\nrättigheter inom länder.\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U221 (m) yrkande 5 anförs att\r\nstatssuveräniteten inte kan överordnas de mänskliga rättigheterna.\r\nModeraterna anser i kommittémotion 2004/05:U304 (m) yrkande 10  att\r\nomfattande sanktioner syftande till att avväpna och avsätta en diktatorisk\r\nregim som grovt och systematiskt förtrycker den egna befolkningen\r\nerfarenhetsmässigt har mycket negativa konsekvenser för befolkningen i\r\ndet land som är utsatt för FN-sanktioner. Motionärerna anför att s.k.\r\nsmarta sanktioner riktade mot ledarna i diktatoriska regimer i så fall\r\när att föredra.\r\nKristdemokraterna anser i kommittémotion 2004/05:U314 (kd) yrkande 9\r\natt svenskt ställningstagande i konflikt och kris skall grundas på\r\nhuruvida grundläggande värden som mänskliga rättigheter, demokrati,\r\nöppenhet och rättssäkerhet respekteras av parterna.\r\nStöd till offer för krig och konflikter\r\nI kommittémotion 2002/03:U328 (kd) yrkande 22 anförs att Sverige i FN\r\noch andra internationella organ bör arbeta för att kvinnors utsatta\r\nsituation i krig uppmärksammas i större omfattning. Motionärerna anser\r\natt kvinnor på flykt skall erbjudas särskilt skydd mot sexuella övergrepp\r\noch annat våld som sker i flyktinglägren. Motionärerna bakom kommittémotion\r\n2004/05:U283 (kd) yrkande 13 efterlyser ökade insatser för att förbättra\r\nkvinnors och barns situation i det konfliktförebyggande och fredsuppbyggande\r\narbetet.\r\nI partimotion 2004/05:U219 (c) yrkande 17 anför motionärerna att Sverige,\r\nmed sin långa tradition av jämställdhetsarbete och sitt rykte som ett\r\nav världens mest jämställda länder, har ett betydande ansvar för att\r\nkraftfullt verka för en implementering av resolution 1325 i allt FN-arbete\r\noch indirekt i de enskilda länderna. Arbetet med resolution 1325 bör\r\nske via EU och även i allt bilateralt och multilateralt samarbete.\r\nMotionärerna bakom kommittémotion 2004/05:U268 (v) yrkande 23  anser att\r\nett FN-mandat även skall inkludera vad som stadgas i FN:s resolution\r\n1325 från år 2000 om kvinnor i krishantering. I kommittémotion 2004/05:U314\r\n(kd) yrkande 10 anförs att regeringen i alla relevanta utrikes-, säkerhets-\r\noch försvarspolitiska kontakter och sammanhang skall betona att världens\r\nstater och nationer måste leva upp till FN:s säkerhetsråds resolution\r\n1325. Vänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fö8 (v) yrkande 11 att\r\nregeringen skall redovisa för riksdagen hur den hittills har drivit\r\ngenusfrågorna i de internationella forum för krishantering där Sverige\r\när representerat samt hur den framgent ämnar utveckla arbetet med att\r\ndriva genusfrågor internationellt.\r\nModeraterna anser i partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 14  att\r\nkatastrofen i Darfur i Sudan fordrar att ytterligare resurser snarast\r\ntillförsäkras den mycket hårt drabbade befolkningen i regionen. Motionärerna\r\nvälkomnar en ordning där Afrikanska unionen (AU) som regional organisation\r\nstödd av EU kompletterar FN och bidrar till en utveckling mot mer\r\ndemokratiska processer och institutioner. Motionärerna bakom kommittémotion\r\n2004/05:U267 (c) yrkande 6 anser att Sverige offentligt bör uttrycka\r\natt situationen i Darfur är ett folkmord.\r\nKonfliktförebyggande genom fredsstyrkor\r\nMotionären bakom den enskilda motionen 2004/05:U221 (m) yrkande 4 menar\r\natt FN och EU måste kunna agera snabbt, både politiskt och militärt,\r\nvid behov av krishantering. Vidare anser motionären (yrkande 7) att det\r\nter sig nödvändigt med en funktionsfördelning mellan olika organisationer\r\nför att klara morgondagens krishantering.\r\nMiljöpartiet anser i partimotion 2002/03:U311 (mp) yrkande 13 samt i\r\npartimotion 2003/04:U335 (mp) yrkande 13 att civila fredsstyrkor, med\r\nbas i frivilligorganisationer, med utbildning och kompetens att tjänstgöra\r\ni kriser och konflikter, bör skapas i alla länder. Motionären bakom den\r\nenskilda motionen 2004/05:U221 (m) yrkande 1 menar att regionala\r\norganisationers betydelse för krishantering kommer att öka.\r\nI partimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 7 anför Centerpartiet att det\r\nfinns ett behov av att snabbt kunna mobilisera, organisera och sända ut\r\nkompetent personal till konfliktområden, både före, under och efter en\r\nakut fas av konflikten. Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:U221\r\n(m) yrkande 3 menar att Sverige måste ha förmågan att agera vid\r\nkrishanteringsinsatser. I kommittémotion 2002/03:U313 (c) yrkande 17  menar\r\nCenterpartiet att det måste finnas en beredskap att omprioritera insatser\r\nmot konflikt- och krishantering.\r\nSveriges bidrag\r\nI partimotion 2004/05:U219 (c) yrkande 14 anför motionärerna att den\r\nsvenska ambitionen och det svenska målet för vår internationella verksamhet,\r\noavsett om den är av militär karaktär eller om den sker genom\r\nfrivilligorganisationer, är viktig och skall fortsätta.\r\nMotionärerna bakom kommittémotion 2004/05:U314 (kd) yrkande 3 anser att\r\nden svenska förmågan att medverka i internationellt fredsbevarande\r\ninsatser måste stärkas också vad avser fredsframtvingande uppgifter som\r\npåkallas av FN. Motionärerna bakom partimotion 2003/04:U256 (m) yrkande\r\n5 anser att Sverige bör ha förmåga till tidiga och framskjutna insatser,\r\ni samverkan med länder med vilka vi har starka relationer.\r\nI partimotion 2004/05:U226 (fp) yrkande 29 pekar motionärerna på att\r\nett antal länder under senare år har fallit samman och tagits över av\r\nkrigsherrar och soldater som plundrat, terroriserat och fördrivit\r\nbefolkningen. Motionärerna menar att regeringen bör uppmärksamma, och i\r\ngod tid undanröja, risker för att blockeringar uppstår i det kontinuerliga\r\nbudgetarbetet som skulle kunna försvåra ett snabbt svenskt agerande med\r\nmilitära inslag i denna typ av akuta situationer. Sådana blockeringar,\r\nanser motionärerna, får inte lösas upp genom att insatser av militär\r\nkaraktär finansieras ur biståndsanslaget. Resurser för sådana insatser\r\nfår tas fram på annat sätt.\r\nMotionärerna bakom den enskilda motionen 2003/04:U294 (s) anser att den\r\nsvenska utbildningen av poliser som skall tjänstgöra i utlandet fungerar\r\nmycket bra. Tyvärr tar inte alla länder detta viktiga uppdrag på samma\r\nallvar. En idé, menar motionärerna, kan vara att Sverige erbjuder sig\r\natt å världssamfundets vägnar utbilda all den personal som med polisiära\r\nuppgifter spelar så stor roll för rättssäkerhet och bevarande av lugn\r\nvid fredsbevarande insatser runt om i världen.\r\nI partimotion 2002/03:U323 (m) yrkande 23 menar Moderaterna att Sverige\r\nskall ha beredskap att snabbt ställa resurser till förfogande för utökade\r\ninsatser på Balkan.\r\nI kommittémotion 2004/05:U216 (fp) yrkande 6 noterar motionärerna att\r\nSverige ännu saknar en strategi för vilka internationella insatser som\r\nbör prioriteras och på vilket sätt vi deltar bäst. Motionärerna efterlyser\r\nen nationell strategi för de svenska missionerna som tydligt anger de\r\npolitiska målen och skapar förutsättningar för ett mer effektivt\r\nresursutnyttjande. Långt innan det konkreta erbjudandet om deltagande i\r\ninternationella missioner framförs, anser motionärerna, måste Sverige\r\nha kriterier för olika tänkta handlingsalternativ.\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U275 (mp) yrkande 1 anförs att Sverige\r\ninte skall skicka civil eller militär personal till områden som har\r\nförorenats av utarmat uran.\r\nI partimotion 2004/05:Fö8 (v) yrkande 4 anför Vänsterpartiet att inga\r\nsvenska militära resurser för krishantering får sättas in utan ett\r\nentydigt mandat från FN:s säkerhetsråd. I den enskilda motionen 2004/05:Fö28\r\n(mp) yrkande 5 anförs likaledes att Sverige inte skall delta i krishantering\r\neller annan militär verksamhet utan ett entydigt mandat från FN:s\r\nsäkerhetsråd. Vidare anförs (yrkande 6) att svenskt deltagande i\r\ninternationella militära operationer alltid måste föregås av ett beslut i\r\nSveriges riksdag.\r\nFörebyggande av konflikter genom utbildning och försoning\r\nI partimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 4 menar Centerpartiet att det\r\nfinns ett behov av att fördjupa förståelsen av konflikters karaktär och\r\nderas konsekvenser. I samma motion (yrkande 6) anför Centerpartiet att\r\ndet konfliktförebyggande arbetet bör syfta till att utveckla en god\r\nförvaltning, utveckla samhällets förmåga att förebygga, motverka och\r\nhantera olika slags påfrestningar, stödja medborgarsamhällets fredsinitiativ,\r\nutveckla regionala mekanismer för konfliktförebyggande och medling,\r\nutveckla konfliktkontrollmetoder som sedan gammalt har varit i bruk i\r\nsamfunden, stödja människorättsorganisationerna samt stödja fri\r\ninformationsförmedling och kommunikation. Centerpartiet anför vidare (yrkande\r\n8) att lokala grupper och nätverk, föreningslivet, de politiska partierna\r\noch det civila samhället spelar en viktig roll i det konfliktförebyggande\r\narbetet. I yrkande 11 anförs att frivilligorganisationers kunskaper,\r\nkompetens och roll utgör en mycket viktig och bred resurs i\r\nkonfliktförebyggande arbete och konflikthantering.\r\nI den enskilda motionen 2003/04:U274 (c) yrkande 2 anför motionären att\r\nSverige skall gå före i arbetet med att involvera kvinnor i det\r\ninternationella arbetet med konflikthantering och fredsprocesser. I\r\nflerpartimotionen 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) yrkande 2 anförs att ett\r\ngenderperspektiv bör integreras i all fredsfrämjande verksamhet. I\r\npartimotion 2003/04:U203 (c) yrkande 9 anför Centerpartiet att kvinnor\r\nspelar en viktig roll i såväl det konfliktförebyggande arbetet som det\r\nkonfliktläkande arbetet. Det är viktigt att kvinnor involveras i\r\nförhandlingar och fredsavtal på nationell och internationell nivå. Det är\r\nockså viktigt, menar motionärerna, att utbildning i formell fredsprocess\r\ntillhandahålls för kvinnogrupper och kvinnoorganisationer.\r\nCenterpartiet anför i partimotion 1999/2000:U402 (c) yrkande 18  att\r\nreglerna (vad avser den internationella humanitära rätten) till skydd\r\nför civilbefolkningen bör stärkas. Vidare anförs att kännedom om och\r\nrespekt för mänskliga rättigheter bör spridas genom utbildning och\r\növervakning.\r\nMiljöpartiet anser i kommittémotion 2002/03:Fö261 (mp) yrkande 5 att\r\nSverige måste verka för att främja en konfliktförebyggande kultur med\r\nlångsiktig kunskap om uppbyggnad av konflikter och deras orsaker för\r\natt öka viljan och förmågan att agera förebyggande. Förmågan att\r\nidentifiera strukturella riskfaktorer för att få en tidig varning är en\r\nförutsättning för konfliktförebyggande. För detta krävs, enligt\r\nMiljöpartiet, att det skapas nya samarbetsstrukturer och instrument inom\r\nalltifrån FN och OSSE till andra organisationer som EU. Ett första steg\r\nför att konkretisera en sådan utveckling vore initiativet att i Sverige,\r\nmed finansiering ur försvarsbudgeten, skapa ett institut för internationell\r\nkonflikt- och terrorförebyggande verksamhet i kris- och konfliktområden.\r\nI partimotion 2003/04:U335 (mp) yrkande 11 menar Miljöpartiet att\r\nregeringen bör verka för fortsatt stöd till framställande av manualer\r\nför fredliga metoder av konfliktlösning.\r\nI kommittémotion 2002/03:U296 (kd) yrkande 5 samt i kommittémotion\r\n2003/04:U352 (kd) yrkande 4 anförs att insatser för försoning måste få\r\nökat utrymme inom det konfliktförebyggande och fredsuppbyggande arbetet.\r\nFolkpartiet menar i kommittémotion 2003/04:U17 (fp) yrkande 10 att\r\nsannings- och försoningskommissionerna i Sydafrika och Chile har förmått\r\nta itu med en historia fylld med brott mot mänskliga rättigheter. Det\r\nhar bidragit till att minska spänningar mellan brottsoffer och förövare\r\noch möjliggjort långsiktig fred, stabilitet och försoning i stället för\r\nvåld och hat. Sådana processer kan spela en viktig roll i läknings- och\r\nnormaliseringsprocessen efter ett krig eller diktaturstyre.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtgångspunkter\r\nUtskottet noterar inledningsvis att det sedan kalla krigets slut skett\r\nen generell förskjutning i avvägningen mellan människors säkerhet och\r\nstaters suveränitet. Utskottet vill, liksom regeringen, särskilt peka\r\npå rapporten The Responsibility to Protect (Skyldigheten att skydda),\r\nsom under 2001 avgavs av The International Commission on Intervention\r\nand State Sovereignty (ICISS) under ledning av Gareth Evans och Mohamed\r\nSahnoun. I rapporten betonas staters skyldighet att förebygga och\r\neliminera massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Utskottet\r\ndelar regeringens ståndpunkt att det internationella samfundet, i de\r\nfall en stat inte har förmågan eller viljan att efterleva sin skyldighet\r\natt skydda det egna landets befolkning, har ett ansvar att verka för\r\nett sådant skydd, även inom staters territorium. Suveräniteten och\r\nnationsgränserna får, enligt utskottets uppfattning, aldrig bli en sköld\r\nbakom vilken förtryck och brott mot mänskliga rättigheter kan accepteras.\r\n\r\nUtskottet vill också framhålla den slutdeklaration som antogs den 28\r\njanuari 2004 vid Stockholms Internationella Forum: Att förebygga folkmord,\r\nvari dryga femtiotalet länder uttalar sin ambition att skydda potentiella\r\nfolkmordsoffer och att skapa mekanismer för att stoppa folkmord innan\r\nde inträffar.\r\nFolkrätten, vars ursprungliga syfte är att reglera mellanstatliga\r\nkontakter och angelägenheter, behöver, anser utskottet, utvecklas för att\r\nkunna hantera situationer med folkfördrivning och folkmord samt snarare\r\ngarantera individers än bara staters säkerhet.\r\nVad avser frågan om svenskt bistånd och regimer som kränker mänskliga\r\nrättigheter har utskottet i annat sammanhang (bet. 2003/04:UU9 \"Mänskliga\r\nrättigheter och relationer till andra länder\") konstaterat att \"främjandet\r\nav mänskliga rättigheter skall, som tidigare, utgöra en integrerad del\r\ni all utrikespolitik och denna nya politik har utskottets fulla stöd\".\r\n\r\nSåsom tragiska erfarenheter från bl.a. Irak visar kan omfattande sanktioner,\r\nupprättade i syfte att motverka en diktatorisk regims hot mot omvärlden\r\noch förtryck av den egna befolkningen, få allvarliga konsekvenser för\r\noskyldiga civila. Utskottet konstaterar att Sverige, genom den s.k.\r\nStockholmsprocessen, aktivt har tagit del i arbetet med att reformera\r\nsanktionsinstrumentet. Som ett resultat av dessa ansträngningar föreslås\r\nen rad nya åtgärder, såsom frysande av tillgångar och införande av\r\nreseförbud, som riktas specifikt mot de personer som anses vara ansvariga\r\nför en konflikt eller grova brott mot FN:s sanktioner. Härigenom uppnås\r\nstörre effektivitet i användandet av sanktioner och en högre grad av\r\nrättssäkerhet för civilbefolkningen.\r\nStöd till offer för krig och konflikter\r\nUtskottet noterar att Sverige arbetar aktivt med att implementera\r\nsäkerhetsrådets resolution 1325 (från år 2000) om kvinnor, fred och\r\nsäkerhet. I resolutionen slås fast att genderperspektivet skall beaktas\r\ni all fredsbevarande verksamhet. Artikel 10 i resolutionen uppmanar\r\nalla parter i väpnade konflikter att vidta särskilda åtgärder för att\r\nskydda kvinnor och flickor mot sexuellt våld, i synnerhet våldtäkt.\r\nResolutionen pekar vidare på vikten av ett ökat kvinnligt deltagande i\r\nbeslutsprocesser rörande konfliktförebyggande åtgärder och konfliktlösning.\r\nDen understryker också betydelsen av ett ökat kvinnligt deltagande i\r\nbeslutsprocesser rörande konfliktförebyggande åtgärder och konfliktlösning.\r\nResolutionen antogs enhälligt av FN:s medlemsstater.\r\nSåsom redovisas utförligt i Försvarsberedningens rapport (Ds 2004:30)\r\nhar genderfrågorna blivit en alltmer uppmärksammad aspekt i det\r\ninternationella krishanteringsarbetet. Utskottet noterar att Sverige har\r\nhållit en hög profil vad avser genderfrågor inom FN, främst genom en\r\naktiv medverkan i det särskilda utskottet för fredsbevarande operationer.\r\nUtskottet delar försvarsberedningens bedömning att kopplingen mellan\r\nt.ex. handel med kvinnor och organiserad brottslighet och de uppgifter\r\nsom internationella krishanteringsstyrkor har att utföra avseende\r\norganiserad brottslighet, tydliggör vikten av att genderaspekter ges stor\r\nvikt i alla faser av en krishanteringsinsats.\r\nUtskottet noterar vidare att rekommendationerna i resolution 1325 har\r\ntillämpats i konkret fredsfrämjande verksamhet på fältet, exempelvis i\r\nsamband med FN-missionen i Liberia (United Nations Mission in Liberia,\r\nUNMIL) vars mandat bl.a. innefattar insatser för att stärka kvinnans\r\nställning i landet. Utskottet noterar vidare att den fredsbevarande\r\nstyrka som Sverige har sänt till Liberia 2004 (bet. 2003/04:UFöU1) under\r\ntvå dagar har erhållit särskild utbildning i genderfrågor. Det sammansatta\r\nutrikes- och försvarsutskottet konstaterade med anledning härav följande:\r\n\"I ljuset av den humanitära kris som har drabbat en stor del av Liberias\r\nkvinnor och barn, och det faktum att FN lägger särskild prioritet härvid,\r\när det bra att den svenska förbandspersonalen har kunskap och träning\r\nockså i dessa frågor.\"\r\nUtskottet vill vidare framhålla att konflikthantering och säkerhet, med\r\nsärskild tonvikt på kvinnors deltagande, utgör ett huvuddrag i den av\r\nriksdagen beslutade nya politiken för global utveckling (bet. 2003/04:UU3).\r\nUtskottet välkomnar även att regeringen inför riksdagen återkommande\r\nredovisar sitt arbete i internationella institutioner och ute på fältet\r\nom genderaspekten i det konfliktförebyggande och fredsfrämjande arbetet.\r\n\r\nSåväl EU som FN har som ambition att agera snabbt, både politiskt och\r\nmilitärt, vid behov av krishantering. Det är angeläget, menar utskottet,\r\natt det internationella samfundets oförmåga till handling i samband\r\nmed folkmordet i Rwanda 1994 inte upprepas.\r\nUtskottet vill i samband härmed fästa särskild uppmärksamhet vid den\r\njust nu pågående oroväckande händelseutvecklingen i Darfurprovinsen i\r\nvästra Sudan. Som ett resultat av den regeringstrogna s.k. Janjavidmilisens\r\ngrava övergrepp mot civilbefolkningen i Darfur har över 1,6 miljoner\r\nmänniskor drivits på flykt inom landet. Ytterligare 200 000 flyktingar\r\nhar tagit sig över gränsen till grannlandet Tchad. Cirka 70 000 personer\r\nberäknas ha mist livet.\r\nUtskottet anser, liksom regeringen, att händelserna i Darfur har samma\r\nkaraktär som ett folkmord och skall hanteras med samma allvar och brådska\r\nsom ett folkmord. Utskottet noterar att FN i februari 2004 gavs möjlighet\r\natt sätta in humanitära hjälpinsatser i provinsen. I juli 2004 nådde\r\nFN:s hjälpsändningar uppemot en miljon civila. Utskottet noterar vidare\r\natt Afrikanska unionen (AU) sedan i maj 2004 har en observatörsmission\r\n(The African Union Mission in the Sudan, AMIS) i provinsen för att\r\növervaka den bräckliga vapenvila som ingicks mellan de stridande parterna\r\ni april 2004. Den 20 oktober beslutade AU att utöka den nuvarande\r\nobservatörsinsatsen. Missionen skall komma att omfatta 3 320 personer,\r\nvarav 450 observatörer och 815 civilpoliser. Utskottet välkomnar dessa\r\ninsatser och vill betona vikten av att det internationella samfundets\r\nengagemang för denna humanitära katastrof fortgår.\r\nKonfliktförebyggande genom fredsstyrkor\r\nDet internationella samfundets förmåga att agera genom FN i samband med\r\nhumanitära katastrofer av den typ som nu utspelas i Darfurprovinsen har,\r\nsåsom historien visat vid flera tillfällen, visat sig vara starkt\r\nbegränsad. De fem permanenta medlemmarna av säkerhetsrådet, med sina\r\nrespektive säkerhetspolitiska prioriteringar och agendor, kan genom\r\nanvändandet, eller med hot om användande, av sin vetorätt försvåra eller\r\nrentav omöjliggöra agerande från FN:s sida.\r\nNär säkerhetsrådet inte har förmått att agera för att säkra internationell\r\nfred och säkerhet har FN:s generalförsamling tidigare fattat beslut\r\nenligt den s.k. Uniting for Peace-resolutionen som bl.a. i samband med\r\nKoreakriget gav mandat åt världssamfundet att ingripa med våldsmedel.\r\nEn ny folkrättslig mekanism etablerades således i och med upprättandet\r\nav denna resolution. Motsvarande utveckling av folkrätten har dock inte\r\nägt rum mot bakgrund av de humanitära kriserna i Kosovo, Rwanda och\r\nSrebrenica. Inte heller krisen i Darfur har givit upphov till önskvärda\r\nförändringar.\r\nUtskottet anser det angeläget att utveckla och stärka FN:s och i synnerhet\r\nsäkerhetsrådets förmåga till snabbt och effektivt beslutsfattande vid\r\nhumanitära kriser. Det finns, menar utskottet, goda skäl att försöka\r\npåverka säkerhetsrådets arbetssätt så att vetot inte används annat än\r\ni undantagsfall. Ett mer effektivt fungerande säkerhetsråd skulle bättre\r\nkunna motverka att enskilda eller grupper av stater använder våld utan\r\nett medgivande från säkerhetsrådet.\r\nUtskottet vill härvid erinra om att folkrätten inte skall betraktas\r\nsåsom oföränderlig. Såväl inrättandet som utslagen från Tokyo- och\r\nNürnbergtribunalerna efter andra världskriget, Jugoslavientribunalen\r\n(International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia, ICTY) och\r\nRwandatribunalen (International Criminal Tribunal for Rwanda, ICTR) har\r\npå olika sätt lämnat viktiga bidrag till utvecklingen av folkrättslig\r\npraxis. Man kan hävda att inrättandet av Internationella brottmålsdomstolen\r\n(ICC) kan betraktas som den största enskilda händelsen inom folkrätten\r\nsedan FN-stadgans tillkomst för mer än 50 år sedan. Därigenom har tagits\r\nett viktigt steg bort från straffrihet för grova brott mot den humanitära\r\nrätten.\r\nFunktionsfördelningen mellan olika organisationer är av stor betydelse\r\nför att effektiv krishantering skall vara möjlig. Utskottet konstaterar\r\natt frågan om ett effektivare krishanteringssamarbete mellan EU och FN\r\nuppmärksammades av den svenska regeringen under ordförandeskapet 2001.\r\nDetta resulterade bl.a. i upprättandet av ett politiskt ramverk för\r\natt underlätta fortsatta kontakter mellan EU och FN på olika nivåer och\r\nundertecknandet i september 2003 av en gemensam förklaring om\r\nkrishanteringssamarbete. Vidare har fyra samarbetsområden identifierats:\r\nkonfliktförebyggande, militär respektive civil krishantering samt regionala\r\nkriser.\r\nUtskottet konstaterar vidare att både FN och EU lägger stor vikt vid\r\ndet civila återuppbyggnadsarbetet i samband med fredsfrämjande\r\ninternationella insatser. Som exempel kan nämnas FN:s mission i Liberia\r\n(UNMIL) där mandatet, vid sidan av den rent militära insatsen, innefattar\r\nett återuppbyggande av den nationella poliskåren i landet samt arbete\r\nför att stärka statsförvaltning, domstolar och kriminalvård. I UNMIL:s\r\nmandat ingår även att främja humanitär verksamhet och skydd av mänskliga\r\nrättigheter, och inom missionen finns särskilda funktioner för att\r\nhantera frågor om barnsoldater och kvinnors utsatthet.\r\nVad avser EU:s kommande krishanteringsinsats i Bosnien och Hercegovina\r\nnoterar utskottet att också denna kompletteras av en omfattande civil\r\nkomponent, bl.a. EU:s polisinsats EUPM (European Union Police Mission),\r\nsom har ett treårigt mandat och omfattar omkring 500 poliser. Sverige\r\nbidrar med 16 poliser till denna insats.\r\nSveriges bidrag\r\nUtskottet konstaterar, liksom regeringen, att den internationella\r\nfredsfrämjande verksamheten är en viktig del av svensk säkerhetspolitik.\r\nSverige vill aktivt bidra till internationell fred och säkerhet och\r\ndeltar i dag i både militära och civila insatser under FN:s, EU:s, OSSE:s\r\noch Natos ledning. Det svenska deltagandet i internationella insatser\r\nstärker vår egen säkerhet och bidrar till Försvarsmaktens utveckling.\r\nInsatserna finansieras inom utgiftsområde 6.\r\nFörluster av människoliv i samband med fredsfrämjande uppdrag och\r\nkrishanteringsinsatser kan inte uteslutas. Utskottet noterar att Försvarsmakten\r\ninför varje enskild insats genomför omfattande hot- och riskbedömningar\r\nmed fokus på personalens säkerhet.\r\nTyngdpunkten vad avser svenska fredsfrämjande insatser med väpnad styrka\r\nligger på västra Balkan. Därutöver lämnar Sverige bidrag med väpnade\r\nstyrkor till de FN-sanktionerade insatserna i Afghanistan, International\r\nSecurity Assistance Force for Afghanistan (ISAF) och Liberia\r\n(UNMIL).\r\nSverige deltar även i den Natoledda fredsfrämjande styrkan i Kosovo\r\n(Kosovo Force, KFOR), den EU-ledda fredsstyrkan i Makedonien samt, fr.\r\no.m. december 2004, i den EU-ledda krishanteringsinsatsen i Bosnien och\r\nHercegovina (Althea).\r\nSveriges deltagande i Förenta nationernas fredsoperation i Demokratiska\r\nrepubliken Kongo (United Nations Mission in the Democratic Republic of\r\nCongo, MONUC) som inleddes i maj 2003, avslutades i juni 2004. Den\r\nEU-ledda krishanteringsoperationen Artemis i Kongo, där Sverige deltog\r\nmed 80 man, avslutades i september 2003.\r\nVid sidan av dessa större operationer har Sverige personal som deltar\r\ni följande fredsfrämjande insatser: Mellanöstern (United Nations Truce\r\nSupervision Organization, UNTSO) 7 observatörer, Bosnien (SFOR) 4 stabs-\r\noch sambandsofficerare, Balkan (European Union Monitoring Mission, EUMM)\r\n6 monitorer, (European Union Force, EUFOR) 2 stabs- och sambandsofficerare,\r\nSenegal/Västafrika, (United Nations Office for West Africa, UNOWA) 1\r\nrådgivare, Georgien (United Nations Observer Mission in Georgia, Unomig)\r\n3 observatörer, (OSSE) 2 gränsövervakare, Afghanistan (United Nations\r\nAssistance Mission in Afghanistan, UNAMA) 1 militärrådgivare, Korea\r\n(Neutral Nations Supervisory Commission, NNSC) 5 delegater, Kashmir\r\n(United Nations Military Observer Group in India and Pakistan, UNMOGIP)\r\n5 observatörer och 1 medicinskt biträde, Östtimor (United Nations Mission\r\nof Support in East Timor, UNMISET) 2 observatörer, Eritrea/Etiopien\r\n(United Nations Mission in Ethiopia and Eritrea, UNMEE) 5 observatörer\r\noch 1 minröjningsexpert, Kongo (MONUC) 2+5 observatörer, Sudan (Joint\r\nMilitary Commission/Joint Monitoring Mission, JMC/JMM) 3 verifikatörer,\r\n(AU) 1 observatör, Sierra Leone (United Nations Mission in Sierra Leone,\r\nUNAMSIL) 3 observatörer.\r\nUtskottet vill understryka att regeringen, enligt regeringsformen (RF),\r\nfår besluta att sända svensk väpnad styrka till annat land efter\r\nmedgivande av riksdagen, om särskild lag medger detta eller om sådan\r\nskyldighet följer av en internationell överenskommelse som godkänts av\r\nriksdagen. De lagar som är aktuella är lagen (1992:1153) om väpnad styrka\r\nför tjänstgöring utomlands och lagen (1994:588) om utbildning för\r\nfredsfrämjande verksamhet. Enligt lagen om väpnad styrka för tjänstgöring\r\nutomlands skall begäran av FN eller beslut i OSSE utgöra den folkrättsliga\r\ngrunden för svenskt deltagande i en internationell fredsbevarande insats.\r\nPersonalen som ingår i styrkan skall anställas särskilt för uppgiften\r\noch ingå i Försvarsmaktens utlandsstyrka. Enligt lagen får högst 3 000\r\npersoner ur utlandsstyrkan samtidigt tjänstgöra utomlands i väpnad tjänst,\r\nmedan det inte finns någon begränsning för obeväpnad personal.\r\nLagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet innebär\r\natt regeringen kan besluta att sända en väpnad styrka utomlands för att\r\ndelta i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för\r\ninternationellt samarbete. Den som inte är anställd i Försvarsmakten skall\r\nha samtyckt till att delta i utbildningen. Lagen tillkom i samband med\r\nupprättandet av Partnerskap för fred-samarbetet (PFF), vilket initierades\r\nav Natoländerna i januari 1994.\r\nUtskottet noterar att de internationella operationerna under det senaste\r\nårtiondet, från att tidigare främst ha varit traditionellt fredsbevarande\r\noperationer i form av övervakning av buffertzoner eller demilitariserade\r\nområden m.m. (enligt FN-stadgans VI:e kapitel om fredlig lösning av\r\ntvister), alltmer har fått karaktären av fredsframtvingande insatser\r\n(enligt FN-stadgans VII:e kapitel om militära tvångsmedel).\r\nDeltagande av svensk trupp i fredsframtvingande insatser kräver riksdagens\r\nmedgivande. Det svenska deltagandet i de Natoledda IFOR- och SFOR-styrkorna\r\ni Bosnien-Hercegovina och i KFOR-styrkan i Kosovo fr.o.m. 1999, liksom\r\nde FN-ledda insatserna i Liberia (UNMIL), Afghanistan (ISAF)och\r\nDemokratiska republiken Kongo (MONUC) godkändes således av riksdagen då\r\ndessa operationer har fredsframtvingande karaktär.\r\nDe situationer som regleras i regeringsformen (RF 10:9) gäller när en\r\nväpnad styrka skall sändas till utlandet. Det förekommer dock att enheter\r\nur Försvarsmakten sänds utomlands för att delta i internationellt arbete\r\nutan att det är fråga om situationer som omfattas av RF 10:9. Det kan\r\nt.ex. handla om rekognoscering och övriga förberedelsearbeten inför en\r\nkommande större insats. Enheten som sänds utomlands bedöms då inte vara\r\nen väpnad styrka i regeringsformens mening, även om styrkan har beväpning\r\nför självförsvar.\r\nEnligt lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands skall begäran\r\nav FN eller beslut i OSSE utgöra den folkrättsliga grunden för svenskt\r\ndeltagande i en internationell fredsbevarande insats. Insatser under\r\nFN-stadgan kapitel VII (insatser med tvångsmedel) fordrar, som nämnts,\r\nett medgivande av riksdagen.\r\nEtt sådant beslut kan fattas skyndsamt vid behov eftersom riksdagen\r\nnumera sammanträder under hela året. Så skedde när det gällde att utöka\r\nmandatet för den svenska fredsstyrkan i Kosovo första halvåret 2001 med\r\nanledning av oroligheter i södra Serbien och i Makedonien (bet.\r\n2000/01:UU12). Utskottet ser således inget behov av att genom en lagändring\r\nytterligare delegera beslutanderätt till regeringen i fråga om väpnade\r\nstyrkor.\r\nGränsöverskridande hot mot vår säkerhet måste bedömas i ett vidare\r\nperspektiv än det nationella. Det är därvid naturligt att strategier för\r\nSveriges internationella insatser med väpnad styrka görs mot bakgrund\r\nav FN:s värderingar och prioriteringar samt, i förekommande fall, utifrån\r\nden europeiska säkerhetsstrategin (Ett säkert Europa i en bättre värld;\r\nantagen av EU:s regeringschefer den 12 december 2003). FN:s och EU:s\r\növergripande prioriteringar och strategier utgör bakgrund för riksdagens\r\nbeslut om Sveriges deltagande i fredsfrämjande insatser.\r\nFörebyggande av konflikter genom utbildning och försoning\r\nUtskottet vill understryka betydelsen av att såväl Sverige som\r\ninternationella institutioner och organ fortsätter att utarbeta metoder för\r\nförebyggande av konflikter. Att lyfta fram orsakerna till att en konflikt\r\nhar uppstått - detta må gälla tillgång till land eller andra resurser,\r\netnisk identitet eller religion - är därför av stor betydelse i\r\nkonfliktlösningsprocessen. En kultur av tolerans, respekt för olikheter,\r\ndeltagande och försoning måste förenas med en förståelse för hur\r\nskiljaktigheter har uppstått och varifrån konflikten stammar. Det finns\r\nockså ett behov av att fördjupa förståelsen av konflikters karaktär och\r\nderas konsekvenser. I det konfliktförebyggande arbetet måste man arbeta\r\nför att utveckla en god förvaltning, utveckla samhällets förmåga att\r\nförebygga, motverka och hantera olika slags påfrestningar, stödja\r\nmedborgarsamhällets fredsinitiativ, utveckla regionala mekanismer för\r\nkonfliktförebyggande och medling, utveckla konfliktkontrollmetoder som\r\nav gammalt har varit i bruk i samfunden, stödja människorättsorganisationerna\r\nsamt stödja fri informationsförmedling och kommunikation. Utskottet\r\nanser att FN har en central roll i detta arbete.\r\nUtskottet välkomnar att konflikthantering och säkerhet - dvs. förebyggande\r\ninsatser, konfliktdämpande och konfliktlösande insatser samt\r\nuppföljningsåtgärder som försoningsinsatser - äger särskild prioritet i den\r\nnya svenska politiken för global utveckling. Utskottet ser också positivt\r\npå arbetet med att utveckla konceptet med civila snabbinsatsstyrkor som\r\nkan användas i ett förebyggande syfte i ett tidigt skede av en konflikt.\r\nVidare välkomnar utskottet de internationella Konfliktförebyggandedagarna\r\ni Lund som har kommit till på initiativ från Utrikesdepartementets\r\nForskarforum för konfliktförebyggande som etablerades hösten 2001. Genom\r\nsamverkan mellan forskare från olika discipliner och personer i\r\nförvaltningen och i det civila samhället som praktiskt arbetar med utformningen\r\nav konflikthanterings- och konfliktförebyggande åtgärder kan en mer\r\neffektiv samverkan mellan teori och praktik skapas. Resultatet kan bli\r\nmer relevant forskning och bättre praktiska handlingsalternativ.\r\nUtskottet menar att stödet till uppbyggnaden av demokratiska institutioner,\r\nrättssäkerhet samt det civila samhället är av särskild vikt, såväl för\r\ndet konfliktförebyggande arbetet som för arbetet med att få till stånd\r\nförsoning, samarbete och säkerhet efter konflikter. För att arbetet med\r\natt bygga fred skall bli framgångsrikt måste det lokala civilsamhället\r\ninvolveras i både konfliktresolutionen och demokratiseringen och man\r\nmåste ta hänsyn till den lokala historien, kulturen och relationen mellan\r\nnyckelaktörerna.\r\nUtskottet noterar att OSSE bedriver konfliktförebyggande verksamhet på\r\nflera håll. Som exempel kan nämnas FN:s mission i Kosovo (United Nations\r\nMission in Kosovo, UNMIK) där OSSE uppbär ett särskilt ansvar för\r\ninstitutionsuppbyggnad, vilket omfattar demokratiutveckling, stöd till\r\npartiväsendet, medier, lokal förvaltning, mänskliga rättigheter och\r\ninsatser till stöd för det civila samhället. Vidare kan nämnas att OSSE\r\n1992 inrättade posten som högkommissarie för frågor om nationella\r\nminoriteter (HCNM) för att i ett så tidigt stadium som möjligt möta de\r\netniska spänningar som skulle kunna utvecklas till konflikter i\r\nOSSE-regionen. Högkommissarien fungerar som ett instrument för förebyggande\r\ndiplomati genom att söka identifiera och verka för en tidig lösning av\r\netniska spänningar som kan äventyra fred och säkerhet. Förutom långsiktig\r\nuppbyggnad av demokratiska institutioner utför OSSE konkreta\r\nkonfliktförebyggande åtgärder, bl.a. i områden som präglas av etniska\r\nkonflikter.\r\nDet kan t.ex. röra sig om att uppdatera läroböcker som ger uttryck för\r\nfördomsfulla och inskränkta åsikter om olika etniska grupperingar.\r\nVäpnade konflikter inom och mellan stater präglar bl.a. stora delar av\r\nAfrika och utgör ett stort utvecklingshinder för hela regionen. Detta\r\nställer krav på både konfliktförebyggande och på akut konflikthantering\r\ni samverkan mellan FN, EU och afrikanska organisationer. Sverige vill\r\nlångsiktigt stödja afrikanska regionala och subregionala organisationers\r\nförmåga att förebygga och hantera konflikter inom ramen för\r\nutvecklingssamarbetet.\r\nI Afrika utvecklar de subregionala organisationerna Southern African\r\nDevelopment Community (SADC), Intergovernmental Authority on Development\r\n(IGAD) och The Economic Community Of West African States (ECOWAS) egna\r\nmekanismer för konfliktförebyggande och krishantering.\r\nUtskottet noterar, vad avser det svenska bidraget till konfliktförebyggande\r\nverksamhet och försoning i Afrika, att Sverige i Rwanda - som har\r\ndrabbats av en av de största folkmordskatastroferna i modern tid - har\r\nett relativt omfattande utvecklingssamarbete som innefattar stöd till\r\nfreds- och försoningsprocessen, mänskliga rättigheter, demokrati,\r\nutbildning och ekonomiska reformer.\r\nSverige ger vidare, genom Sida, stöd till det folkmordscenter - Gisozi\r\nGenocide Memorial Center - som är under uppbyggnad i Kigali i Rwanda.\r\nStödet uppgår till 3,5 miljoner kronor. Förutom utställningar skall\r\näven utbildning och forskning om folkmord ingå i centrets verksamhet.\r\nSyftet är att öka kunskapen om folkmordet i Rwanda och ge människor\r\nmöjlighet till eftertanke. Som ett led i fredsarbetet stöder Sverige,\r\ni ljuset av de gynnsamma erfarenheterna av sannings- och\r\nförsoningskommissionerna\r\ni Sydafrika och Chile, även den nationella försoningskommissionen i\r\nRwanda.\r\nSverige har även stött fredsprocessen i Sierra Leone genom bidrag till\r\navväpning och återanpassning, liksom till den sannings- och\r\nförsoningskommission som nu har avslutat sitt arbete i landet. Även\r\nSpecialdomstolen\r\nför Sierra Leone har erhållit svenskt stöd. I år bidrar Sverige med 5\r\nmiljoner kronor i stöd till Specialdomstolen, som ställer de främst\r\nansvariga för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter till svars.\r\nUtskottet vill understryka vikten av att genderperspektivet integreras\r\nsåväl i den konfliktförebyggande verksamheten som i arbetet med\r\nkrishantering. Utskottet anser vidare att forskningen kring betydelsen av\r\nkvinnligt, politiskt engagemang vad avser dessa frågor är viktig.\r\nAtt dra nytta av kvinnors kunskap och stärka deras roll i samhället är,\r\nanser utskottet, en fredsstödjande och konfliktförebyggande aktivitet\r\ni sig självt. Här är värt att notera att FN-insatsen i Liberia, till\r\nvilken Sverige bidrar med 240 personer, har ett brett mandat som bl.a.\r\ninnefattar säkerställande av humanitärt stöd och främjande av mänskliga\r\nrättigheter. Åtgärder för återanpassning av barnsoldater och offer för\r\növergrepp samt metoder för att stärka kvinnans ställning i det nya\r\nLiberia äger särskild prioritet. Bland annat har man för avsikt, i\r\nenlighet med resolution 1325, att ge tekniskt bistånd till upprättandet\r\nav ett särskilt ministerium för genderfrågor. Utskottet vill också\r\nunderstryka den betydelse kvinnors deltagande har för ett framgångsrikt\r\narbete med konflikthantering och betonar vikten av att öka svenska\r\nkvinnors deltagande i fredsbevarande operationer.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 1999/2000:U402\r\n(c) yrkande 18, 2002/03:U280 (kd) yrkande 1, 2002/03:U296 (kd) yrkande\r\n5, 2002/03:U311 (mp) yrkande 13, 2002/03:U313 (c) yrkande 17, 2002/03:U322\r\n(m) yrkande 18, 2002/03:U323 (m) yrkande 23, 2002/03:U328 (kd) yrkande\r\n22, 2003/04:U17 (fp) yrkande 10, 2003/04:U203 (c) yrkandena 1, 4, 6-9,\r\noch 11, 2003/04:U256 (m) yrkande 5, 2003/04:U274 (c) yrkande 2,\r\n2003/04:U278 (fp, m, kd, c) yrkande 2, 2003/04:U294 (s), 2003/04:U335 (mp)\r\nyrkandena 11 och 13, 2003/04:U352 (kd) yrkande 4, 2004/05:U216 (fp)\r\nyrkande 6, 2004/05:U219 (c) yrkande 14 och 17, 2004/05:U221 (m) yrkandena\r\n1, 3-5 och 7, 2004/05:U225 (fp) yrkande 7, 2004/05:U226 (fp) yrkande 29,\r\n2004/05:U242 (m) yrkande 14, 2004/05:U267 (c) yrkande 6, 2004/05:U268\r\n(v) yrkande 23, 2004/05:U275 (mp) yrkande 1, 2004/05:U283 (kd) yrkande\r\n13, 2004/05:U304 (m) yrkande 10, 2004/05:U314 (kd) yrkandena 3, 9 och\r\n10, 2002/03:Fö261 (mp) yrkande 5, 2004/05:Fö8 (v) yrkandena 4 och 11\r\noch 2004/05:Fö28 (mp) yrkandena 5 och 6 kan avstyrkas.\r\nOrganisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE)\r\nPropositionen\r\nOSSE:s styrka som säkerhetspolitisk aktör ligger i dess vida medlemskrets\r\nom 55 länder, flexibla struktur och brett definierade syn på säkerhet.\r\nOSSE bidrar genom sin medlemskrets till att stärka den transatlantiska\r\nlänken, och bildar ett forum för samarbete som även omfattar länder som\r\nunder överskådlig framtid inte förväntas bli medlemmar i EU och Nato.\r\nOrganisationen arbetar med säkerhetsfrågor i ett brett perspektiv och\r\ndess verksamhet omfattar främst tre dimensioner: militärpolitiska\r\naspekter, demokrati och mänskliga rättigheter samt ekonomi och miljö.\r\nTyngdpunkten ligger på konfliktförebyggande och återuppbyggnad. OSSE:s\r\nflexibla och kostnadseffektiva organisation och breda fältnärvaro gör\r\nsnabba förebyggande insatser möjliga. Organisationen har kapacitet att\r\nverka i olika skeden av en konflikt: förvarning, förebyggande,\r\nkonflikthantering samt återuppbyggnad och utveckling av demokratin och\r\nrättsstaten. Ökade ansträngningar har gjorts för att förbättra samordningen\r\nmellan de olika organisationer som är verksamma inom dessa områden, bl.\r\na. mellan EU och OSSE.\r\nMotionen\r\nI partimotion 2002/03:U323 (m) yrkande 26 menar Moderaterna att Sverige\r\nskall verka för att OSSE tar ett utökat ansvar för säkerheten i Östeuropa\r\noch Centralasien. I partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 8 anför\r\nmotionärerna att Sverige bör lägga mer kraft på OSSE. Med OSSE:s ländervisa\r\nbredd bör organisationen, menar motionärerna, kunna användas för att i\r\nsamverkan med andra mer uttalat främja demokratisering och rättsstatens\r\nprinciper vid sidan av säkerheten i Vitryssland, Moldavien, Kaukasus\r\noch Centralasien.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att Organisationen för säkerhet och samarbete i\r\nEuropa (OSSE) är ett effektivt instrument i det internationella\r\nsäkerhetssamarbetet. OSSE bedriver en omfattande och mångsidig fältverksamhet\r\ni staterna i Östeuropa och Centralasien, som bl.a. innefattar förebyggande\r\nav människohandel i t.ex. Moldavien och Ukraina, bekämpande av terrorism,\r\nnarkotika- och vapenhandel i de centralasiatiska staterna samt projekt\r\navsedda att främja en demokratisk utveckling i bl.a. Vitryssland. Dessa\r\nprojekt speglar organisationens brett definierade syn på säkerhet.\r\nUtskottet noterar att OSSE:s möjligheter att agera i varierande\r\nutsträckning är kringskurna i de stater där dess närvaro och engagemang\r\nkanske är som mest angelägen. Detta gäller t.ex. i Tjetjenien där\r\nmandatet för OSSE:s närvaro inte kunde förlängas efter den 1 januari 2003\r\npå grund av ryskt motstånd bl.a. mot organisationens övervakning av de\r\nmänskliga rättigheterna, Vitryssland där regeringens obenägenhet att\r\nförlänga den tidigare OSSE-delegationens mandat (som löpte ut den 31\r\ndecember 2002) tvingade organisationen att ge upp arbetet med stöd till\r\nbl.a. oberoende enskilda organisationer samt Turkmenistan där den\r\nrepressiva regimen under president Saparmurat Nijazov avsevärt har försvårat\r\nOSSE:s möjligheter att över huvud taget verka.\r\nUtskottet kan dock konstatera att OSSE, trots nämnda försök att begränsa\r\ndess handlingsmöjligheter, upprätthåller operativ närvaro i flertalet\r\nav Europas och Centralasiens många oroshärdar. Organisationen åtnjuter\r\nstor legitimitet. Dess säkerhetsfrämjande verksamhet har på ett väsentligt\r\nsätt bidragit till demokratisering, säkerhet och stabilitet i såväl f.\r\nd. Sovjetunionen som den euro-atlantiska regionen som helhet.\r\nSverige stöder aktivt OSSE:s arbete, särskilt den omfattande fältverksamheten\r\noch den konfliktförebyggande verksamhet som bedrivs av högkommissarien\r\nför frågor om nationella minoriteter och OSSE:s kontor för demokratiska\r\ninstitutioner och mänskliga rättigheter. Sverige fäster därtill, noterar\r\nutskottet, stor vikt vid polissamarbetet inom OSSE. Sverige bidrar med\r\npoliser och polisinstruktörer till OSSE:s polisverksamhet i Kroatien,\r\nKirgizistan, Makedonien samt Serbien och Montenegro (inklusive Kosovo).\r\n\r\nMed det anförda anser utskottet att de motionsvis framförda synpunkterna\r\när tillgodosedda, varför motionerna 2002/03:U323 (m) yrkande 26 och\r\n2004/05:U242 (m) yrkande 8 avstyrks.\r\nEuropeiska unionen (EU)\r\nPropositionen\r\nEU är en politisk allians. Unionen har en växande roll som global\r\nekonomisk samt utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. Med EU:s utvidgning\r\nstärks säkerheten i hela Europa. Medlemskapet i EU ger oss säkerhet och\r\nskapar solidaritet mellan medlemsländerna. Europeiska unionen är vid\r\nsidan av FN vårt viktigaste säkerhetspolitiska forum. Stärkt EU-förmåga\r\när också stärkt svensk förmåga. EU-länderna strävar efter att fördjupa\r\nsamarbetet inom säkerhets- och försvarspolitiken. Detta har bl.a.\r\nmanifesterats genom EU:s säkerhetsstrategi, där medlemsstaterna gemensamt\r\nformulerat en säkerhetsrelaterad syn på omvärlden. EU-medlemmarna har\r\nenats om strategiska målsättningar samt givit en inriktning till hur\r\nEU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik (GUSP och ESFP) bör\r\nutformas och utvecklas. Sverige har aktivt stött utvecklingen av EU:s\r\nmöjligheter att förebygga väpnade konflikter och bidra till det\r\ninternationella fredsfrämjande arbetet. Sverige arbetar inom EU för att\r\nytterligare stärka vår förmåga att effektivt bemöta våra gemensamma\r\nsäkerhetshot. Vi vill se ett mer solidariskt EU, som tar ett större\r\nansvar globalt.\r\nEU genomförde 2003 två civila och två militära krishanteringsinsatser.\r\nSverige deltog i samtliga insatser. Under 2004 har EU inlett sin första\r\nrättsstatsinsats i Georgien. När den Natoledda insatsen i Bosnien och\r\nHercegovina (SFOR) avslutas i december 2004 inleds EU:s militära\r\nkrishanteringsoperation Althea i landet. EU:s medlemsstater enades våren\r\n2004 om nya militära kapacitetsmål för EU:s krishanteringsförmåga, s.k.\r\nHeadline Goals, där fokus ligger på snabbinsatser av autonoma\r\nkrishanteringsförmågor samt åtgärdande av kvarvarande brister, t.ex. inom\r\nområdena strategisk transport och ledningssystem.\r\nMotionerna\r\nUtgångspunkter\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U222 (m) yrkande 1 menar motionären att\r\ndet ligger i Sveriges intresse att vara med i den alleuropeiska\r\nsäkerhetsordningens alla delar. I samma motion (yrkande 2) understryker\r\nmotionären att ambitionen för Europapolitiken måste vara att Sverige\r\nskall kunna göra mer för att bidra till stabilitet och krishantering i\r\nEuropa. Vidare anför motionären (yrkande 3) att EU är en unik aktör för\r\nfreden därför att samarbetet omfattar det breda säkerhetsbegreppets\r\nalla delar, om än på olika sätt och olika djup. Emellertid är Sverige,\r\nliksom Europa i övrigt, beroende av Natos strukturer för att det\r\nfredsbevarande arbetet alls skall vara möjligt att utföra (yrkande 4). I\r\nkommittémotion 2004/05:U314 (kd) yrkande 6 begär motionärerna att Sverige\r\nstärker sitt deltagande via den gemensamma säkerhetsstrategin och\r\nutvecklandet av solidaritetsklausulen för ökad krishanteringsförmåga inom\r\nEU.\r\nMotionärerna bakom partimotion 2003/04:U256 (m) yrkande 1 menar att\r\nSverige genom EU-medlemskapet ingår i en moralisk, politisk och ekonomisk\r\nallians. Krishantering med såväl militära stridskrafter som civila\r\nresurser har blivit en normal del av den svenska säkerhetspolitiken.\r\nSverige kan inte stå neutralt om ett EU-land eller grannland skulle\r\nutsättas för hot eller angrepp. Solidariteten måste bli en bärande idé\r\ni svensk säkerhetspolitik. Vidare måste det vara en hörnsten i svensk\r\nsäkerhetspolitik att stöd ges till principerna i FN-stadgan, där det\r\nviktigaste är att förhindra anfallskrig, folkmord och folkfördrivning.\r\n\r\nSverige och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U223 (m) yrkande 1 efterlyser motionären\r\nklarhet kring frågan om vilket mandat som krävs för EU:s krishanteringsinsatser.\r\nI samma motion (yrkande 3) anför motionären att civil krishantering\r\nförsvåras eller omöjliggörs utan en trovärdig militär krishanteringsförmåga\r\ninom EU. Vidare anförs (yrkande 4) att Sverige uttryckligen skall\r\nacceptera Europeiska rådets slutsatser från Helsingfors angående mandatet\r\nför EU:s krishanteringsinsatser. I partimotion 2004/05:K431 (fp) yrkande\r\n8 understryker motionärerna betydelsen av att EU förmår tala med en\r\nröst i utrikespolitiken. I partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 2 pekar\r\nmotionärerna på vikten av en väl förankrad svensk och europeisk\r\nsäkerhetspolitik. I partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 15 anför motionärerna\r\natt Sverige och praktiskt taget alla andra länder i EU i dagsläget har\r\nen alltför begränsad förmåga att fylla det stora behov av civil och\r\nmilitär krishantering som råder. Det handlar å ena sidan om att det\r\ninte finns en tillräckligt utvecklad och tydlig gemensam utrikes- och\r\nsäkerhetspolitik som gjort dessa behov och krav tydliga. Å andra sidan\r\när det, menar Moderaterna, en fråga om bristande resurser. De flesta\r\nmedlemsländerna, inklusive Sverige, förmår inte att ställa tillräckliga\r\nstyrkor till förfogande. Inom ramen för den europeiska säkerhets- och\r\nförsvarspolitiken (ESFP) utvecklar EU en militär snabbinsatsförmåga som\r\nbygger på stridsgrupper från de olika länderna, som snabbt kan sättas\r\nsamman för att kunna ställa trupp till förfogande. Motionärerna anser\r\natt Sverige bör ha som målsättning att kunna ta ansvar för en stridsgrupp.\r\nI kommittémotion 2004/05:U216 (fp) yrkande 5 understryker motionärerna\r\nbetydelsen av att en gemensam EU-försvarspolitik skall syfta till att\r\nfrämja en alleuropeisk fredsordning. Den bör inte, anser motionärerna,\r\nutvecklas mot att EU bygger upp ett eget, av den transatlantiska länken,\r\noberoende försvar.\r\nKristdemokraterna anser i kommittémotion 2004/05:U314 (kd) yrkande 8\r\natt Sveriges deltagande inom den av EU upprättade försvarsmaterielbyrån\r\när angeläget.\r\nMotionärerna bakom partimotion 2004/05:Fö8 (v) yrkande 1 anser att vissa\r\nspecifika formuleringar i regeringens proposition 2004/05:5 Vårt framtida\r\nförsvar  innebär att den svenska regeringen ger signaler till stöd för\r\nden i EU:s grundlag föreslagna försvarsgarantin. I den enskilda motionen\r\n2004/05:Fö28 (mp) yrkande 2 anför motionären att ett svenskt deltagande\r\ni EU:s \"krishantering\" är ett steg bort från den svenska alliansfriheten.\r\nVidare anför motionären (yrkande 3) att Sverige inte bör delta med\r\nmilitära förband i EU:s snabbinsatsstyrkor. I yrkande 4 anför motionären\r\natt den föreslagna solidaritetsklausulen i utkastet till EU-konstitution\r\när oförenlig med svensk alliansfrihet och därför inte skall accepteras.\r\nI partimotion 2004/05:Fö8 (v) yrkande 14 anför motionärerna att Sverige\r\ninte skall delta i EU:s försvarsmaterielbyrå. I samma motion (yrkande\r\n12) anförs att allt internationellt materielsamarbete vad gäller\r\nvapenmateriel skall utgå från de svenska restriktiva reglerna för\r\nexportkontroll.\r\n\r\nEU:s grannskapspolitik\r\nI partimotion 2004/05:K431 (fp) yrkande 10 anför Folkpartiet att den\r\neuropeiska grannskapspolitiken bör fokusera på de östra grannarna med\r\nvilka EU delar landgräns och därmed är mer beroende av. Sverige bör,\r\nmenar motionärerna, verka för att EU inte ägnar länderna mindre engagemang\r\noch intresse nu när även Barcelonaprocessens länder ingår i politikområdet.\r\nSverige bör också verka för att de nya grannländerna skall ges ett\r\nmedlemskapsperspektiv.\r\nKärnvapenfri zon i Europa\r\nI den enskilda motionen 2002/03:U278 (s)  samt den enskilda motionen\r\n2004/05:U287 (s) yrkande 1 anförs att regeringen bör vidta åtgärder för\r\natt införa lagstiftning enligt den österrikiska modellen för att åstadkomma\r\nen kärnvapenfri zon i Europa. I samma motion (yrkande 2) anför motionären\r\natt regeringen inom EU skall verka för att icke-kärnvapenstater som i\r\ndag åtnjuter de av Nato utsträckta kärnvapengarantierna själva, och\r\ngemensamt, avsäger sig dessa garantier.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtgångspunkter\r\nUtskottet anser i likhet med regeringen att dagens hot mot freden och\r\nSveriges säkerhet bäst kan avvärjas i gemenskap och samverkan med andra\r\nländer, med militär alliansfrihet som grund. På det globala planet är\r\ndet främsta uttrycket för detta vårt stöd till FN. Genom vårt medlemskap\r\ni EU deltar vi i en solidarisk gemenskap vars främsta syfte är att\r\nförhindra krig på den europeiska kontinenten. Denna politik har både\r\nparlamentarisk majoritet och ett utbrett folkligt stöd.\r\nArbetet för en alleuropeisk fredsordning, där Sverige samverkar med\r\nsamtliga organisationer och länder som delar våra värderingar och\r\nintressen, utgör en av hörnstenarna i svensk politik. Vårt medlemskap i\r\nEU är det främsta instrumentet för detta jämte vårt engagemang i OSSE,\r\ndeltagande i Euro-atlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap\r\nför fred (PFF) samt vårt omfattande bilaterala och multilaterala engagemang.\r\n\r\nSveriges och EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik\r\nSverige och alla andra medlemsländer verkar för att förstärka och\r\nutveckla sin politiska solidaritet, även inom den gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken. Utskottet välkomnar att EU som en del av detta arbete\r\nbygger upp en sammanhållen civil och militär krishanteringsförmåga, som\r\nett komplement till diplomatiska, ekonomiska och biståndspolitiska\r\nverktyg.\r\nUtskottet kan konstatera att EU i december 2003 antog en säkerhetsstrategi,\r\nvari unionens utrikes- och säkerhetspolitiska inriktningar och\r\nprioriteringar beskrivs. Som ett led i utvecklingen mot en krishanteringsförmåga\r\noch en gemensam försvarsmaterielpolitik har även ett särskilt organ,\r\nEuropeiska försvarsbyrån (European Defence Agency, EDA), upprättats för\r\nutveckling av militär förmåga, forskningssamarbete och materiel.\r\nVidare noterar utskottet att EU, som ett direkt resultat av terrordådet\r\ni Madrid den 11 mars 2004, beslutade att anta en solidaritetsdeklaration,\r\nvilken föreskriver ömsesidig solidaritet och hjälp signatärstaterna\r\nemellan i händelse av ett terrorangrepp. Sverige har, i samband med\r\nundertecknandet av det nya EU-fördraget i Rom den 29 oktober 2004, också\r\nskrivit under solidaritetsdeklarationen. Solidaritetsdeklarationen är\r\nendast ett politiskt förpliktande dokument medan den i fördraget inskrivna\r\ns.k. solidaritetsklausulen (vilken i närmare detalj redogör för hur\r\nsolidaritetsdeklarationen rent praktiskt skall tillämpas) blir rättsligt\r\nbindande när EU:s 25 medlemsländer har ratificerat EU-fördraget.\r\nUtskottet noterar att det också i övrigt finns aspekter på det\r\nkonstitutionella fördraget som är av betydelse ur ett säkerhetspolitiskt\r\nperspektiv. Riksdagen har gjort vissa ställningstaganden i dessa frågor\r\ni bl.a. det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets betänkande\r\n2003/04:KUU1.\r\nDet finns ingen motsättning, anser utskottet, mellan den militära\r\nalliansfriheten och den starka solidariteten mellan EU-länderna. Det är\r\nsvårt att föreställa sig att Sverige skulle ställa sig neutralt i\r\nhändelse av ett väpnat angrepp mot ett annat EU-land. Det är lika svårt\r\natt föreställa sig att övriga EU-länder inte skulle agera på samma sätt.\r\n\r\nDet är Sverige självt som definierar den närmare innebörden av den\r\nmilitära alliansfriheten. Den sätter, bortsett från avtal om ömsesidigt\r\nstöd till försvar mot väpnat angrepp, inga hinder för ett svenskt\r\nallsidigt och aktivt deltagande i internationellt säkerhetssamarbete. Vi\r\nhar i dag möjlighet att delta i alla former av internationellt samarbete\r\ni de delar som gäller ömsesidigt stöd till försvar mot väpnat angrepp.\r\n\r\nUtskottet vill i sammanhanget framhålla att ett fortsatt fördjupat\r\neuro-atlantiskt säkerhetssamarbete är av grundläggande betydelse för att\r\nhantera konflikter i Europa och dess närhet. Nato har, liksom EU och\r\nOSSE, stor betydelse för säkerheten i Europa. Sveriges samverkan med\r\nNato på Balkan, samt inom ramen för EAPR och PFF, är ett uttryck för\r\nden vikt vi fäster vid Natos centrala roll som militär krishanterare i\r\nEuropa. På samma sätt är samverkan mellan EU och Nato, för europeisk\r\ndel inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP),\r\nett viktigt instrument för att utveckla den europeiska krishanteringsförmågan.\r\n\r\nUtskottet vill betona att en grundförutsättning för utvecklingen av en\r\neuropeisk säkerhets- och försvarspolitik är att EU, förutom att bygga\r\nupp en krishanteringsförmåga, etablerar en närmare samarbetsrelation\r\ntill Nato.\r\nUtskottet noterar med tillfredsställelse att såväl EU:s militära\r\nkrishanteringsinsats, \"Concordia\", som inleddes i Makedonien i mars 2003,\r\nsom krishanteringsinsatsen \"Althea\", som beräknas inledas i december\r\n2004 i Bosnien och Hercegovina, sker i enlighet med de s.k. Berlin\r\nplus-arrangemangen. Utskottet vill framhålla att en grundtanke bakom\r\ndenna ståndpunkt är att EU inte skall utveckla en egen kapacitet med\r\nmilitära högkvarter, ledningssystem m.m., som skulle kunna utgöra en\r\ndubblering och konkurrerande struktur i förhållande till Nato.\r\nUtskottet anser att det finns behov av att använda ESFP för att bidra\r\ntill fred och säkerhet utanför EU:s gränser. De nuvarande förmågemålen,\r\nEU Headline Goal 2003, utgår från Kosovokrisens krav på förmåga att\r\ningripa. Målen skall vara realiserade år 2010. EU:s säkerhetsstrategi\r\ndefinierar inriktningen av den fortsatta utvecklingen av EU:s\r\nkrishanteringsförmåga och en viktig del i detta är etableringen av\r\nsnabbinsatsstyrkor.\r\nEU:s nuvarande snabbinsatsförmåga består i sak av löften från\r\nmedlemsstaterna om att tillskjuta resurser till insatser när så behövs. För\r\natt öka förmågan har Europeiska rådet beslutat att EU skall utveckla en\r\nsjälvständig förmåga till snabbinsatser, vilka består av på förhand\r\nidentifierade och interoperabla förband som skall kunna stödja FN och\r\nlösa alla typer av Petersbergsuppgifter, inklusive stridsuppgifter i\r\nhöga konfliktnivåer. Detta utgör kärnan i förslaget om strukturerat\r\nsamarbete som förhandlats fram inom ramen för EU:s regeringskonferens.\r\nSverige har varit en aktiv och bidragande part i den här beskrivna\r\nutvecklingen.\r\nUtskottet konstaterar även att Sverige solidariskt avser att bidra till\r\nEU:s krishanteringsförmåga. En insatsgrupp bestående av 1 100 soldater\r\nfrån Sverige samt 150-200 man från Finland respektive Norge skall\r\netableras under svensk ledning. Denna styrka skall stå färdig 2008.\r\nUtskottet menar att de kapaciteter, såväl civila som militära, som nu\r\nutvecklas inom ramen för ESFP skall ses som ett stöd till EU:s gemensamma\r\nutrikes- och säkerhetspolitik i syfte att stärka EU:s roll på den\r\ninternationella arenan vad gäller konfliktförebyggande och krishantering.\r\nSamarbetet inom ESFP är mellanstatligt. Samtliga medlemsstater i EU\r\nhar, enligt fördraget, rätt att fullt ut delta i EU:s krishanteringsinsatser,\r\nmen det finns ingen skyldighet att delta. Det ankommer på varje\r\nmedlemsstat att avgöra om, och i så fall i vilken omfattning, staten i\r\nfråga vill göra så. Sverige fattar i varje enskilt fall och i enlighet\r\nmed svensk lag beslut om medverkan i en krishanteringsinsats. Internationella\r\nfredsfrämjande insatser vilar på FN-stadgans principer. Enligt FN-stadgan\r\nskall beslut om fredsframtvingande insatser, dvs. sådana insatser som\r\nkan innebära våldsanvändning utöver vad som kan anses vara självförsvar,\r\nfattas av FN:s säkerhetsråd.\r\nEU:s grannskapspolitik\r\nUtskottet vill framhålla att EU:s politik i förhållande till grannländerna\r\nMoldavien, Ukraina och Vitryssland bör innehålla ett medlemskapsperspektiv.\r\nEnligt unionsfördragets artikel 49 får varje europeisk stat som\r\nrespekterar de grundläggande principer som anges i fördragets artikel 6.1\r\nansöka om att bli medlem i unionen.\r\nUtskottet vill vidare framhålla att det är av vikt att unionen ökar\r\nsitt engagemang i förhållande till Ukraina, Vitryssland och Moldavien.\r\nNär det gäller Medelhavsområdet finns redan lämpliga instrument i form\r\nav Medelhavssamarbete, MEDA-biståndet (Euro-Mediterranean Partnership)\r\noch Barcelonaprocessen. Motsvarande instrument saknas i förhållande\r\ntill de nämnda tre staterna. Utskottet välkomnar att EU nu utarbetar\r\nhandlingsplaner för i första hand Ukraina och Moldavien, men vill\r\nunderstryka vikten av att en liknande handlingsplan också upprättas för\r\nEU:s relationer till Vitryssland.\r\nUtskottet vill i sammanhanget också understryka vikten av ett tydligt\r\nengagemang och intresse från EU:s sida gentemot de stater som kommer\r\natt vara unionens grannar på lång sikt, i synnerhet staterna i Kaukasus.\r\n\r\nUtskottet ser mot denna bakgrund positivt på EU:s European Neighbourhood\r\nPolicy (ENP) gentemot unionens grannar i Östeuropa, dvs. Moldavien,\r\nRyssland, Ukraina och Vitryssland, samt staterna söder och öster om\r\nMedelhavet.\r\nEuropean Neighbourhood Policy gick tidigare under benämningen Nya\r\ngrannlandsinitiativet och Det utökade Europa, Wider Europe. Utskottet\r\nkonstaterar att tyngdpunkten i unionens grannlandspolitik, i sin nya\r\ntappning, tycks ha förskjutits från staterna i Central- och Östeuropa\r\ntill att anta en geografiskt sett bredare och mindre fokuserad inriktning.\r\nUtskottet vill understryka att det vore olyckligt om denna\r\ntyngdpunktsförskjutning får till följd att EU:s grannar i Öst- och Centraleuropa\r\nframdeles ägnas mindre engagemang och intresse från unionens sida.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2004/05:K431\r\n(fp) yrkandena 8 och 10, 2002/03:U278 (s), 2003/04:U256 (m) yrkande 1,\r\n2004/05:U216 (fp) yrkande 5, 2004/05:U222 (m) yrkande 1-4, 2004/05:U223\r\n(m) yrkandena 1, 3 och 4, 2004/05:U242 (m) yrkandena 2 och 15, 2004/05:U287\r\n(s) yrkandena 1 och 2, 2004/05:U314 (kd) yrkandena 6 och 8, 2004/05:Fö8\r\n(v) yrkandena 1, 12 och 14 och 2004/05:Fö28 (mp) yrkande 2-4 kan avstyrkas.\r\n\r\nNato\r\nPropositionen\r\nNato är fortsatt en viktig säkerhetspolitisk organisation och för många\r\nmedlemmar symboliserar Nato den militära dimensionen av den transatlantiska\r\nlänken. Nato håller på att genomföra en omstrukturering i riktning mot\r\nett ökat fokus på internationell krishantering. Ett viktigt element är\r\nden pågående utvecklingen av Natos snabbinsatsstyrka NATO Response Force\r\n(NRF), vars syfte främst är att öka tillgängligheten, stridseffekten\r\noch interoperabiliteten bland medlemmarnas insatsförband. NRF kommer\r\nsannolikt att inverka på normer och standarder för internationell\r\nkrishantering och för certifiering av styrkor även för krishanteringsuppgifter.\r\nI samband med Nato-toppmötet i Istanbul i juni 2004 befästes även\r\norganisationens geografiska omorientering bl.a. genom beslutet att utöka\r\nden internationella säkerhetsstyrkans närvaro i Afghanistan samt genom\r\nNatos erbjudande att bistå den irakiska regeringen i utbildningen av\r\nsäkerhetsstyrkor.\r\nSveriges relation till Nato bygger på samarbetet inom Euroatlantiska\r\npartnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för fred (PFF) och samarbetet\r\nmellan EU och Nato. EAPR och PFF är centrala för Natos samarbete med\r\nländer som inte är medlemmar av alliansen. Dessa samarbeten är en viktig\r\ndel av den alleuropeiska säkerhetsordningen. Partnerskapet utgör ett\r\nkonkret bidrag till det transatlantiska säkerhetssystemet och en stark\r\ntransatlantisk länk. Det utgör fortsatt det främsta instrumentet för\r\natt kunna utveckla den samverkansförmåga och interoperabilitet som är\r\nnödvändig för att kunna bidra till internationell krishantering och\r\nfredsfrämjande verksamhet. Genom övningsverksamhet och den s.k. planerings-\r\noch översynsmekanismen säkerställs partnerländernas förmåga för\r\ninternationella krishanteringsinsatser, vare sig de bedrivs i FN:s, EU:s\r\neller Natos regi.\r\nRelationen mellan EU och Nato har stärkts, bl.a. genom den s.k. Berlin\r\nplus-överenskommelsen och Pragöverenskommelsen (Prague Capability\r\nCommitment, PCC), vilket torde innebära att Sveriges relation till Nato\r\ni allt större utsträckning också definieras genom vårt medlemskap i EU.\r\nDet strategiska partnerskapet mellan EU och Nato inom krishantering\r\ninnebär att EU skall kunna nyttja vissa Natoresurser för planering och\r\nledning av insatser. Överenskommelserna under 2003, i vilka man från\r\nsåväl EU:s som Natos sida återigen understrukit vikten av samarbete,\r\nutgör grund för en ömsesidigt förstärkande samverkan.\r\nMotionerna\r\nSverige och Nato\r\nFolkpartiet menar i kommittémotion 2003/04:U329 (fp) yrkande 2 samt\r\nkommittémotion 2004/05:U216 (fp) yrkande 3 att den rådande säkerhetspolitiska\r\nfyrpartidoktrinen är överspelad av verkligheten. Verkligheten är den,\r\nmenar motionärerna, att Sverige samarbetar oerhört tätt med Nato i olika\r\nkrishanteringsuppdrag runtom i världen. Sverige ställer upp i fråga om\r\nvolym och kvalitet mer än flera Natomedlemmar. En doktrin som saknar\r\nrelevans för den verklighet Sverige lever i saknar trovärdighet i vår\r\nomvärld. Moderaterna understryker i partimotion 2002/03:U323 (m) yrkande\r\n19  vikten av att Sverige inte hamnar i en situation där Sverige utgör\r\ndet enda av de nordisk-baltiska länderna som valt att stå utanför Nato.\r\n\r\nI partimotion 2003/04:U256 (m) yrkande 6 anför Moderaterna att de fyra\r\nnordiska länderna skulle kunna fördjupa och intensifiera det säkerhetspolitiska\r\nsamarbetet inom ramen för den euro-atlantiska säkerhetsordningen. På så\r\nsätt, menar motionärerna, kan en stark politik för säkerhet och stabilitet\r\nsom har sin förankring i både EU och Nato, och där Sverige är ett aktivt\r\noch bidragande land, formas i vår del av världen.\r\nModeraterna anser vidare i partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 3 att\r\nSveriges grundinställning bör vara att vi, som ett mot omvärlden öppet\r\noch internationalistiskt inriktat land, fullt ut skall vara med i varje\r\nform av det internationella samarbetet. Endast om det finns mycket starka\r\nnationella skäl som talar emot samarbete är utanförskap att förorda.\r\nI kommittémotion 2002/03:U234 (fp) yrkande 1 anförs att Sverige, i likhet\r\nmed de tre baltiska staterna, omgående bör söka medlemskap i Nato. I\r\nkommittémotion 2004/05:U216 (fp) yrkande 2 anför motionärerna att en\r\nsvensk säkerhetspolitisk doktrin bör utgå från att Sverige aktivt skall\r\nbidra till att skapa en europeisk fredsordning i gemenskap. Sverige\r\nskall därför, anser motionärerna, ansöka om medlemskap i Nato.\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U222 (m) yrkande 7 menar motionären att\r\nargumenten mot ett svenskt Natomedlemskap har bortfallit och att ett\r\nsvenskt Natomedlemskap är naturligt. I kommittémotion 2004/05:U216 (fp)\r\nyrkande 7  menar motionärerna att Sverige bör tillvarata de möjligheter\r\ntill samordning och kostnadseffektivitet som ett medlemskap i Nato-alliansen\r\nskapar. Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:U222 (m) yrkande\r\n5 menar att Nato är den organisation som också fortsättningsvis bör\r\nsvara för säkerhetspolitikens kärna, den militära förmågan och de\r\nömsesidiga försvarsförpliktelserna.\r\nVänsterpartiet anför i partimotion 2004/05:Fö8 (v) yrkande 15 att svenskt\r\ndeltagande i krishanteringsövningar direkt med Nato inte är förenligt\r\nmed den svenska alliansfriheten. Sverige bör därför, menar motionärerna,\r\ninte delta i krishanteringsövningar inom Nato. Motionärerna bakom den\r\nenskilda motionen 2004/05:Fö28 (mp) yrkande 7 anför att Sverige inte,\r\nensamt eller genom medlemskapet i EU, skall närma sig Nato.\r\nI partimotion 2004/05:K431 (fp) yrkande 9 anser motionärerna att Natolänken\r\nmellan Europa och Nordamerika spelar en fundamental roll inte bara för\r\nutvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga utan även för Sveriges roll\r\ni det europeiska säkerhetsbyggandet. Det är viktigt att bibehålla USA:s\r\nfortsatta engagemang i den nordatlantiska regionen. I partimotion\r\n2004/05:U219 (c) yrkande 16  anser motionärerna att det transatlantiska\r\nsamarbetet är en viktig del i att skapa en säkrare och mer demokratisk\r\nvärld. Sverige bör både direkt och genom EU verka för att en sådan\r\nordning kommer till stånd.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet vill inledningsvis notera att det står varje land fritt att\r\nsjälvt välja säkerhetspolitisk linje. Detta gäller såväl för de länder\r\nsom valt medlemskap i EU och/eller Nato som för dem som valt en annan\r\nlinje. Deras beslut skall respekteras.\r\nDet är utskottets mening att de vägval som flera av de tidigare ockuperade\r\nstaterna i Östeuropa har gjort sedan Sovjetunionens sammanbrott -\r\nmedlemskap i EU och i Nato - gynnar säkerheten i Europa. Deltagande i\r\ninternationella institutioner, regimer och organ, baserat på frivillighet\r\noch engagemang, motverkar det cyniska realpolitiska maktbalanstänkandet,\r\nvars tragiska resultat - intressesfärer, buffertzoner, säkerhetsvakuum\r\noch krig - så starkt har präglat det förra århundradet.\r\nUtskottet konstaterar att Natos medlemsstater 1999 upptog Polen, Tjeckien\r\noch Ungern, tre tidigare Warszawapaktsländer, som medlemmar i alliansen.\r\nI mars 2004 upptogs ytterligare sju länder i alliansen, såväl tidigare\r\nWarszawapaktsländer som f.d. delrepubliker i Sovjetunionen: Bulgarien,\r\nEstland, Lettland, Litauen, Rumänien och Slovakien. Därutöver upptogs\r\näven den f.d. delrepubliken i den upplösta jugoslaviska federationen,\r\nSlovenien. Utskottet välkomnar alliansens utvidgning och vill betona\r\natt särskilt de baltiska staternas medlemskap bidrar till ökad säkerhet\r\noch stabilitet i Östersjöregionen.\r\nSveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara fred och självständighet\r\nför vårt land, bidra till stabilitet och säkerhet i vårt närområde samt\r\nstärka internationell fred och säkerhet. Sverige är militärt alliansfritt.\r\nDenna säkerhetspolitiska linje, med möjlighet till neutralitet vid\r\nkonflikter i vårt närområde, har tjänat oss väl. För framtiden är det\r\ntydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära\r\nkonflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap\r\noch samverkan med andra länder. På det globala planet är det främsta\r\nuttrycket för detta vårt stöd till FN. Genom vårt medlemskap i EU deltar\r\nvi i en solidarisk gemenskap, vars främsta syfte är att förhindra krig\r\npå den europeiska kontinenten.\r\nDet strategiska partnerskapet mellan EU och Nato inom krishantering -\r\nfrämst manifesterat genom Berlin plus-överenskommelsen och Pragöverenskommelsen\r\n(Prague Capability Commitment, PCC) - har medfört att relationen mellan\r\nEU och Nato har stärkts. Utskottet delar regeringens bedömning att\r\nSveriges relationer till Nato kommer att ha en nära koppling till EU:s\r\nrelationer med alliansen.\r\nDet förtjänar härvid att understrykas att den svenska alliansfriheten\r\npå intet sätt hindrar det svenska arbetet för upprättandet av en fungerande\r\nalleuropeisk fredsordning. Genom sitt medlemskap i såväl EU som EAPR/PFF\r\nhar Sverige möjlighet att verka för en europeisk säkerhetsordning grundad\r\npå en vital transatlantisk länk som dels garanterar fortsatt amerikanskt\r\nengagemang för europeiska säkerhetsfrågor, dels garanterar att EU inte\r\nbygger upp säkerhetspolitiska institutioner och strukturer som konkurrerar\r\nmed Natos.\r\nUtskottet kan konstatera att det finns olika uppfattningar kring frågan\r\nom Sveriges förhållande till Nato. Utskottet menar att tre huvudlinjer\r\nkan urskiljas. Dels förespråkas att Sverige - inom ramen för en fortsatt\r\nmilitär alliansfri linje - skall vara ett aktivt och bidragande land\r\ntill såväl EU:s som Natos militära fredsfrämjande insatser, dels att\r\nSverige skall inta en mycket restriktiv hållning när det gäller\r\nkrishanteringsövningar tillsammans med Nato och dels att Sverige skall ansöka\r\nom medlemskap i alliansen.\r\nDet är utskottets uppfattning att Sverige, genom sitt medlemskap i\r\ninternationella organisationer och samarbetsorgan som FN, EU och OSSE,\r\nredan aktivt bidrar till en global och euro-atlantisk freds- och\r\nsäkerhetsordning. Genom medlemskapet i EAPR/PFF kan vi utöva inflytande\r\nsamt tillvarata svenska intressen i de operationer där vi väljer att\r\ndelta. Utskottet menar också att det i Sverige finns en bred politisk\r\nuppslutning och ett starkt folkligt stöd kring vår militära alliansfrihet.\r\nUtskottet ser ingen anledning att ompröva denna ståndpunkt.\r\nMot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2004/05:K431 (fp)\r\nyrkande 9, 2002/03:U234 (fp) yrkande 1, 2002/03:U323 (m) yrkande 19,\r\n2003/04:U256 (m) yrkande 6, 2003/04:U329 (fp) yrkande 2, 2004/05:U216\r\n(fp) yrkandena 2, 3 och 7, 2004/05:U219 (c) yrkande 16, 2004/05:U222\r\n(m) yrkandena 5 och 7, 2004/05:U242 (m) yrkande 3, 2004/05:Fö8 (v)\r\nyrkande 15 och 2004/05:Fö28 (mp) yrkande 7.\r\n\r\nDen vidgade hotkatalogen\r\nPropositionen\r\nTerrordåden den 11 september 2001 i USA föranledde en kraftsamling mot\r\nterrorism på global såväl som på regional och lokal nivå. FN står i\r\ncentrum för kampen mot terrorism i och med sin unika legitimitet och\r\nett nära nog universellt medlemskap. I säkerhetsrådets resolution 1373,\r\nsom antogs kort efter terrordåden i USA, fastställdes en rad obligatoriska\r\nåtgärder som gör att samordnad verksamhet mot terrorism blivit en\r\nprioritet för hela världssamfundet. Säkerhetsrådet har också tillsatt en\r\nsärskild kommitté med uppdrag att övervaka tillämpningen av resolutionen.\r\n\r\nÄven på regional nivå har betydande åtgärder vidtagits i kampen mot\r\nterrorismen. Efter terrordåden i Madrid har såväl EU, Nato som OSSE\r\ngjort förnyade genomlysningar av de åtgärder som respektive organisation\r\nvidtagit för att bekämpa terrorism. EU bidrar till terroristbekämpningen\r\ngenom att stärka samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter på\r\nmellanstatlig grund. En samordnare har inrättats för detta ändamål i\r\nRådssekretariatet. ESFP bidrar till ansträngningarna att förebygga och\r\nlösa regionala konflikter som skulle kunna utgöra en grogrund för\r\nterrorism. Andra aspekter som berör ESFP är skydd av trupp i EU-ledda\r\nfredsfrämjande insatser, samt frågan om möjlig användning av militära\r\nresurser, till stöd för civila insatser, för att skydda civilbefolkningen\r\nvad gäller effekterna av en terroristattack.\r\nDet bestående säkerhetshot som massförstörelsevapen utgör har genererat\r\nnya initiativ på icke-spridningsområdet. Ett utökat internationellt\r\nsamarbete, kallat Proliferation Security Initiative (PSI) håller på att\r\nbyggas upp. Det handlar om att genom praktiska insatser förbättra det\r\ninternationella samfundets förmåga att förhindra spridning av\r\nmassförstörelsevapen. Vidare har FN:s säkerhetsråd under 2004 antagit resolution\r\n1540 om vikten av åtgärder för att förhindra spridning av massförstörelsevapen\r\ntill icke-statliga aktörer.\r\nMotionerna\r\nDen internationella terrorismen\r\nI partimotion 2004/05:U219 (c) yrkande 1 menar motionärerna att\r\nföreställningen och uppfattningen om vad som är ett hot mot säkerheten i\r\nvärlden har förändrats, speciellt efter den 11 september 2001. De\r\ninträffade terrordåden och alltfler hot om nya attentat har radikalt\r\nförändrat hotbilden i världen. Motionärerna menar vidare att säkerhetshot\r\nkan omfatta väldigt många andra former än terrorism. Andra hot är\r\nexempelvis bristande naturresurser, sjukdomar, svält och bristande\r\nvattenförsörjning. För att möta dessa \"nya\" hot måste Sverige, EU och FN\r\nförbereda sig på ett nytt sätt. Det är även av stor betydelse att\r\ninsatser görs mot sjukdomar, att det finns klara och tydliga regler för\r\nhur fördelning av naturresurser sker samt att dialogen och det\r\ninternationella samarbetet ökar.\r\nI kommittémotion 2002/03:Fö240 (fp) yrkande 2 anför Folkpartiet att\r\nterrorattackerna mot New York och Washington den 11 september 2001 på\r\nett ofattbart tragiskt och skoningslöst sätt lyfte fram de nya\r\nförutsättningarna för internationell fred och säkerhet som råder sedan det\r\nkalla krigets slut. Motionären bakom den enskilda motionen 2004/05:Fö28\r\n(mp) yrkande 1 välkomnar att försvaret nu bättre anpassas till de nya\r\nhot som finns. Hit hör bl.a., menar motionären, terrorism, miljöhot,\r\nnarkotika- och drogrelaterad brottslighet, ekonomisk brottslighet,\r\ndataintrång och sabotage.\r\nMassförstörelsevapen\r\nI partimotion 2002/03:U322 (m) yrkande 15  menar motionärerna att den\r\nsenaste utvecklingen i Nordkorea och i Indien/Pakistan visar att kärnvapen\r\nfortfarande är attraktivt som ett medel för politiskt inflytande.\r\nGemensamt för de stater som i hemlighet utvecklar massförstörelsevapen är\r\natt de ligger i politiskt instabila områden som Mellanöstern, Centralasien\r\noch Korea. Risken blir därigenom påtaglig för att regionala konflikter\r\nutvidgas och fördjupas. Motionärerna anför vidare att de multilaterala\r\nförpliktelserna är av grundläggande betydelse för säkerheten i världen.\r\nDet centrala för trovärdigheten är att man genom inspektioner gemensamt\r\nkan kontrollera att alla parter följer ingångna avtal. Det skapar\r\nförtroende och säkerhet i världen. Sverige, EU och det internationella\r\nsamfundet måste reagera med kraft mot de problemstater som i strid mot\r\navtalen besitter, eller försöker anskaffa, massförstörelsevapen.\r\nI partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 5 anser Moderaterna att det\r\nstörsta hotet inom den närmaste tioårsperioden kan komma i form av\r\nmassförstörelsevapen i händerna på internationella terroristnätverk. För\r\nsvensk del, menar motionärerna, är det viktigt att fullt ut delta i\r\nProliferation Security Initiative (PSI) som syftar till att hindra\r\ntransport av massförstörelsevapen, raketer och andra leveranssystem eller\r\nmaterial som kan användas vid framställning av massförstörelsevapen.\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U260 (mp) yrkande 3 menar motionären\r\natt  regeringen och världssamfundet bör förmå USA att återansluta sig\r\ntill ABM-avtalet (rustningskontrollavtalet). I samma motion (yrkande 4)\r\nanför motionären även att regeringen och världssamfundet bör förmå USA\r\natt ratificera provstoppsavtalet för kärnvapen (Comprehensive Test Ban\r\nTreaty). Vidare anförs (yrkande 5) att regeringen och världssamfundet\r\nbör förmå USA att lägga ned alla planer på ett eget missilförsvar (NMD).\r\nI den enskilda motionen 2004/05:U275 (mp) yrkande 4 anförs att Sverige\r\nskall verka för att USA reparerar skadorna på människor och miljö efter\r\nkrigföring med utarmat uran.\r\nMinor\r\nFolkpartiet menar i kommittémotion 2002/03:Fö241 (fp) yrkande 3 samt i\r\nkommittémotion 2003/04:U258 (fp) yrkande 2 att Sverige aktivt bör\r\nengagera sig i att få till stånd en global anslutning till Ottawakonventionen\r\nsom förbjuder personminor. I kommittémotion 2002/03:Fö241 (fp) yrkande\r\n5 samt i kommittémotion 2003/04:U258 (fp) yrkande 3 anförs att Sverige\r\nbör ge direkt stöd till vård, rehabilitering och social och ekonomisk\r\nåteranpassning av minoffer.\r\nHiv/aids\r\nMotionärerna bakom kommittémotion 2004/05:U331 (kd) yrkande 25 menar\r\natt biståndet till stöd för mänskliga rättigheter, demokratiutveckling,\r\nkampen mot miljöproblem och hiv/aids-bekämpningen m.m. alla är\r\nproblemområden som är starkt länkade till säkerhetspolitiska aspekter. Det\r\nkrävs följaktligen, anför motionärerna, en vidareutveckling i synen på\r\nkonflikt- och säkerhetsfrågornas koppling till biståndet.\r\nI kommittémotion 2002/03:U280 (kd) yrkande 6 menar Kristdemokraterna\r\natt hiv/aids skall bedömas som en säkerhetspolitisk risk. I kommittémotion\r\n2002/03:U327 (kd) yrkande 1 menar Kristdemokraterna att en parlamentariskt\r\nsammansatt arbetsgrupp bör tillsättas för att utreda frågan om ett\r\nutvidgat säkerhetsbegrepp, där bl.a. hiv/aids och andra sjukdomar av\r\nepidemisk karaktär ingår. I samma motion (yrkande 2) anför Kristdemokraterna\r\nvidare att en utredning bör tillsättas med en bred vetenskaplig ansats\r\ndär hiv/aids och liknande sjukdomar av epidemisk karaktär sätts in i\r\nett säkerhetspolitiskt perspektiv. I kommittémotion 2003/04:U251 (kd)\r\nyrkande 7 vill Kristdemokraterna understryka vikten av att vidga det\r\nsäkerhetspolitiska begreppet i Sverige till att även gälla allvarliga\r\nsmittsamma sjukdomar.\r\nUtskottets överväganden\r\nDen internationella terrorismen\r\nUtskottet kan konstatera att den internationella utvecklingen de senaste\r\nåren har visat prov på nya, mer komplexa och svårförutsägbara former av\r\nhot. Terrordåden i USA den 11 september 2001 och Madrid den 11 mars\r\n2004 visar på det öppna demokratiska samhällets sårbarhet. Ingen stat\r\nkan på egen hand bekämpa terrorismen. Ett nära samarbete mellan stater\r\noch internationella organisationer är en nödvändig förutsättning för\r\natt garantera såväl staters som individers säkerhet. Det förebyggande\r\narbetet att motverka orsakerna och grunderna till terrorism måste\r\nintensifieras. Utskottet delar regeringens uppfattning att FN, genom sin\r\nunika legitimitet och nära nog universella medlemskrets, står i centrum\r\nför kampen mot terrorismen. En samsyn råder om att alla de instrument\r\nsom det öppna samhället disponerar skall kunna användas i denna kamp,\r\noch inom ramen för EU har Sverige ingått viktiga överenskommelser om\r\nharmonisering av lagstiftning för att underlätta europeiskt samarbete\r\nmot terrorism. Detta arbete får inte medföra att medborgerliga fri- och\r\nrättigheter samt rättssäkerheten hotas. Utskottet noterar, vad gäller\r\nden svenska beredskapen mot terrorhandlingar, att fortsatt utredningsarbete,\r\nbl.a. vad gäller Försvarsmaktens uppgifter och befogenheter, är påkallat\r\noch pågår. Detta arbete är angeläget.\r\nMassförstörelsevapen\r\nSpridningen av massförstörelsevapen (kärnvapen, kemiska och biologiska\r\nvapen) utgör ett av de största hoten mot internationell fred och säkerhet.\r\nEn synnerligen oroande tendens i denna process är att de stater som\r\nutvecklar dessa vapen, och därmed bryter mot internationella regimer\r\noch överenskommelser, ofta är politiskt instabila och i flera fall står\r\npå randen till att bli s.k. sönderfallande stater (failing states).\r\nUtskottet anser att utvecklingen i detta hänseende i bl.a. Nordkorea\r\noch andra stater är mycket allvarlig.\r\nOm det visar sig att t.ex. Iran har uppnått kärnvapenkapacitet genom\r\nett förtäckt civilt kärnenergiprogram riskerar icke-spridningsfördraget\r\n(Non-Proliferation Treaty, NPT) och hela icke-spridningsregimen att\r\nallvarligt försvagas. Ett iranskt innehav av kärnvapen riskerar att\r\nbidra till en allvarlig destabilisering av regionen med ökad risk för\r\natt konflikter utvidgas och fördjupas. En sådan utveckling kan inte\r\naccepteras.\r\nFortsatt spridning av massförstörelsevapen till totalitära stater, vars\r\npolitiska makt och legitimitet vilar på en repressiv och bräcklig grund,\r\nkan medföra att dessa vapen kommer i extremisters och terroristers\r\nhänder. I ljuset av de stora terrorattentat som på senare tid har\r\ngenomförts i bl.a. USA och Spanien framstår en sådan utveckling som ytterst\r\nskrämmande.\r\nUtskottet noterar att Sverige i mars 2003 tog initiativ till att stärka\r\nEU:s gemensamma politik avseende massförstörelsevapen. Detta initiativ\r\nresulterade i att EU sedan december 2003 har en strategi och en konkret\r\nhandlingsplan för att motverka spridningen av sådana vapen. Sverige har\r\nockså tagit initiativ till en internationellt oberoende kommission om\r\nmassförstörelsevapen, vars uppdrag är att ge förslag till åtgärder för\r\nnedrustning och icke-spridning. Vidare förtjänar att anmärkas att Sverige\r\nsedan slutet av september 2004 är medlem av Internationella atomenergiorganet\r\nIAEA:s styrelse för en period av tre år.\r\nUtskottet noterar vidare att Sverige är en aktivt bidragande part till\r\ndet internationella samarbetet inom ramen för det s.k. Proliferation\r\nSecurity Initiative (PSI), vilket syftar till att motverka spridningen\r\nav massförstörelsevapen genom ingripanden mot misstänkta sjö-, luft-\r\noch landtransporter.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige vid ett flertal tillfällen har uttryckt\r\noro över de amerikanska planerna på ett nationellt missilförsvar (National\r\nMissile Defence, NMD). Det finns även skäl till oro över det fortsatta\r\nutvecklandet av strategiska missiler som har aviserats av Ryssland.\r\nUtskottet menar att stormakternas oförmåga att nå samförstånd i fråga\r\nom utveckling av massförstörelsevapen och militära \"motmedel\" av desamma\r\när olycklig och riskerar att igångsätta nya rustningsspiraler. Det är\r\nangeläget, anser utskottet, att kärnvapenstaterna tar fasta på redan\r\ningångna överenskommelser och avtal.\r\nI samband med resonemang kring hotet från massförstörelsevapen förtjänar\r\natt anmärkas att hotet från en okontrollerad spridning av lätta vapen\r\n(small arms) också måste tas på stort allvar.\r\nEnligt beräkningar från FN finns 639 miljoner lätta vapen (såsom pistoler,\r\ngevär, kulsprutepistoler etc.) tillgängliga i världen. Dessa vapen är\r\ntämligen enkla att tillverka och använda, och de har relativt lång\r\nlivslängd.\r\nRunt en halv miljon människor beräknas dö varje år som en följd av våld\r\nrelaterat till lätta vapen, både i väpnade konflikter och som ett\r\nresultat av kriminalitet. Utskottet konstaterar att Sverige bl.a. genom\r\nSida ger bilateralt stöd till projekt som syftar till insamling och\r\nförstöring av lätta vapen, kapacitetsuppbyggnad för lagstiftning,\r\ngränskontroll m.m. Sverige arbetar även för förbättrade system för märkning\r\noch spårning av vapen och DD&amp;R, dvs. avväpning, demobilisering och\r\nreintegration av f.d. soldater och barnsoldater.\r\nMinor\r\nUtskottet konstaterar att Sverige, såsom part till Ottawakonventionen,\r\nstår bakom konventionens mål att skapa en minfri värld. Utskottet vill\r\nunderstryka att Ottawakonventionen utgör det viktigaste instrumentet\r\nför att i internationellt samförstånd arbeta för en avveckling av\r\nantipersonella minor. Att parterna till konventionen enats om målet om en\r\nminfri värld är positivt. Sverige arbetar för att övertyga stater som\r\ninte är part till Ottawa-konventionen att ansluta sig till konventionen\r\nså snart som möjligt och välkomnar Finlands nyligen antagna beslut att\r\nansluta sig till konventionen.\r\nProblemet med minor är synnerligen omfattande. Enligt beräkningar finns\r\nca 100 miljoner minor nedgrävda inom såväl f.d. konfliktzoner som områden\r\ndär konflikter alltjämt pågår. 15 000-20 000 människor beräknas årligen\r\nmista livet eller skadas allvarligt på grund av minor.\r\nSverige är, genom Sida, en av de största bidragsgivarna till insatser\r\nför humanitär minhantering (minröjning, stöd till minoffer, etc.). Under\r\n1990-talet har Sverige stött minröjningsaktioner med ca 500 miljoner\r\nkronor. Sverige satsar i dag genom Sida omkring 100 miljoner kronor\r\nvarje år på olika insatser för minröjning. Det svenska biståndet ges i\r\nförsta hand i form av finansiellt stöd till ländernas egna myndigheter\r\nför minröjning, Det största stödet går till de länder som också har\r\ndrabbats hårdast: Kambodja, Afghanistan, Angola, Moçambique, Bosnien,\r\nnorra Irak, Laos och Centralamerika.\r\nSida ger även stöd till protesverkstäder i en rad länder. En stor del\r\nav stödet förmedlas genom Internationella rödakorskommittén, som är\r\nverksam i de flesta krigshärjade länder. Kommittén erbjuder även\r\nsjukgymnastik åt de amputerade, som får hjälp att lära sig att gå igen med\r\nsina nya proteser.\r\nHiv/aids\r\nUtskottet anser att svält, bristande vatten- och energiförsörjning,\r\nmiljöhot, narkotika- och drogrelaterad transnationell brottslighet samt\r\nepidemiska sjukdomar såsom hiv/aids, vid sidan av hotet från terrorism,\r\nutgör ytterligare komponenter i den vidgade hotkatalogen.\r\nUtskottet vill särskilt betona de säkerhetspolitiska konsekvenserna av\r\nen fortsatt okontrollerad spridning av hiv/aids. För närvarande beräknas\r\nca 40 miljoner människor världen över bära på den dödliga sjukdomen.\r\nTydligast märks denna utveckling på den afrikanska kontinenten söder om\r\nSahara där hivepidemin, enligt UNAIDS, fortsätter att stiga mot mycket\r\nhöga nivåer. Decennier av utveckling vad avser hälsovård, ekonomi och\r\nutbildning är på väg att mer eller mindre helt raderas ut. Den fattigdom\r\noch hopplöshet som följer av denna mänskliga tragedi riskerar att leda\r\ntill politisk instabilitet och i förlängningen väpnade konflikter.\r\nSituationens allvar illustreras även av att frågan om hiv/aids har tagits\r\nupp i FN:s säkerhetsråd varvid resolution 1308 (som bl.a. syftar till\r\natt utbilda fredsbevarande personal i frågor rörande sjukdomen och dess\r\nspridning) antogs.\r\nHivepidemin märks också i Sveriges omedelbara närområde. Enligt WHO\r\nåterfinns några av de högsta infektionsnivåerna i världen i Östeuropa,\r\nföreträdesvis i Estland, Lettland, Ryssland och Ukraina, där epidemin\r\nfortgår i en närmast helt okontrollerad takt. Antalet fall av hiv i\r\nRyssland har, enligt WHO, stigit från 530 000 år 2001 till 860 000 år\r\n2003. Risken för fortsatt smittspridning, t.ex. i Vitryssland, Moldavien\r\noch i Centralasien är påtaglig.\r\nUtskottet ser med stor oro på den kraftiga ökningen av hivsmittade i\r\nnärområdet. Ryssland och de övriga f.d. sovjetiska delrepublikerna löper\r\nrisken att ställas inför stora humanitära och samhällsekonomiska problem.\r\nDet är synnerligen angeläget, menar utskottet, att förhindra att smittan\r\nsprider sig inom de bredare befolkningslagren.\r\nUtskottet välkomnar därför att det svenska samarbetet med Ryssland och\r\nBaltikum, i fråga om hiv/aids, har intensifierats. Sida har bl.a.\r\ninitierat särskilda insatser för att stävja spridningen av tbc och hiv.\r\nVidare har Sida gjort hiv/aids till en strategisk prioritering för åren\r\n2005-2007, vilket innebär att svenskt bistånd skall ha hiv/aids som en\r\nutgångspunkt vid analys, programformulering, genomförande och utvärdering.\r\n\r\nUtskottet noterar vidare att epidemins närmast katastrofliknande karaktär\r\noch de långsiktiga utvecklingseffekterna understryks i den nya svenska\r\npolitiken för global utveckling. Utskottet välkomnar att det svenska\r\nstödet till vissa av de FN-organ som arbetar med hiv/aids, nämligen\r\nUNAIDS och FN:s befolkningsfond UNFPA, har ökat och att en ambassadör\r\nmed särskilt uppdrag att arbeta med hiv/aids har tillsatts.\r\nMot bakgrund av vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna\r\n2002/03:U280 (kd) yrkande 6, 2002/03:U322 (m) yrkande 15, 2002/03:U327\r\n(kd) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U251 (kd) yrkande 7, 2003/04:U258 (fp)\r\nyrkandena 2 och 3, 2004/05:U219 (c) yrkande 1, 2004/05:U242 (m) yrkande\r\n5, 2004/05:U260 (mp) yrkandena 3-5, 2004/05:U275 (mp) yrkande 4,\r\n2004/05:U331 (kd) yrkande 25, 2002/03:Fö240 (fp) yrkande 2, 2002/03:Fö241\r\n(fp) yrkandena 3 och 5 samt 2004/05:Fö28 (mp) yrkande 1 kan avstyrkas.\r\n\r\nUSA\r\nPropositionen\r\nUSA:s betydelse som aktör i det internationella säkerhetspolitiska\r\nsystemet består. Som den enda stormakten i världen spelar USA en viktig\r\nroll i hur konflikter hanteras. USA:s syn på multilateralt agerande och\r\ninternationell samordning har stor betydelse. I USA förefaller det finnas\r\nen samsyn i det politiska etablissemanget om att de farligaste hoten\r\nefter kalla kriget utgörs av terrorism och av de s.k. skurkstaterna i\r\nkombination med risken för spridning av massförstörelsevapen. Den\r\namerikanska administrationen kan förväntas fortsätta samarbeta genom\r\nmultilaterala strukturer och bilateralt samt att kräva att det internationella\r\nsystemet stärker sin förmåga att möta dessa hot.\r\nI USA har arbetet med att förstärka den inre säkerheten och beredskapen\r\nmot asymmetriska attacker högsta prioritet på den politiska dagordningen.\r\nBland annat har en ny nationell beredskapsplan presenterats. Liknande\r\nstrukturer formas också i de europeiska länderna och inom ramen för\r\nEU-samarbetet.\r\nHändelseutvecklingen kring Irakfrågan ger en bild av USA:s instrumentella\r\nsyn på FN. USA och dess allierade valde att agera och angripa Irak utan\r\nmandat från FN:s säkerhetsråd. Både före och efter kriget valde dock\r\nUSA att verka inom ramen för FN. Säkerhetsrådet antog flera viktiga\r\nresolutioner med enhällighet.\r\nRelationen till USA har en central roll för utvecklingen av den europeiska\r\nsäkerhetspolitiken. De europeiska ländernas strävan mot en mer samlad\r\nsäkerhetspolitik och en amerikansk önskan om mer aktivt europeiskt\r\ndeltagande i nationsbyggandet i bl.a. Afghanistan och Irak kan i framtiden\r\növerbrygga tidigare meningsskiljaktigheter. En gemensam insikt om att\r\ndet saknas alternativ till ett nära säkerhetspolitiskt samarbete över\r\nAtlanten, bl.a. i kampen mot terrorism, kan förmodas vinna ökat genomslag.\r\n\r\nMotionen\r\nMotionären bakom den enskilda motionen 2004/05:U260 (mp) yrkande 11\r\nmenar att EU och FN skall förkasta USA:s nya säkerhetspolitiska doktrin\r\nsom, enligt motionären, förespråkar ett begrepp om \"förebyggande krig\"\r\nmot alla krafter som hotar USA:s intressen.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet anser, liksom regeringen, att relationen till USA har en\r\ncentral roll för utvecklingen av den europeiska säkerhetspolitiken.\r\nSverige och EU delar, menar utskottet, grundläggande demokratiska värden\r\nmed USA och ser därför positivt på ansträngningar till internationell\r\nsamverkan inom olika områden såsom kampen mot fattigdom, demokratifrämjande\r\noch medling i regionala konflikter. En stark transatlantisk länk ligger\r\ni såväl USA:s som Europas intresse. I det transatlantiska perspektivet\r\nligger ett gemensamt intresse att t.ex. verka för en utveckling mot\r\ndemokrati i Afghanistan och Irak. Utifrån sina förutsättningar lämnar\r\nSverige i dessa sammanhang bidrag, såväl civilt som, när det gäller\r\nAfghanistan, militärt.\r\nUtskottet har i annat sammanhang (bet. 2003/04:U11 Folkrätt) behandlat\r\nden amerikanska säkerhetsstrategin från hösten 2002. Utskottet noterade\r\ndå att det \"finns skäl som talar för att den av USA antagna strategin\r\nriskerar att sänka tröskeln för våldsanvändning och av det skälet måste\r\nifrågasättas\".\r\nUtskottet noterar att den svenska politiken gentemot USA präglas av en\r\nsjälvständig hållning. Sverige tvekar inte att på egen hand, eller i\r\nsamarbete med EU, framföra kritik i de frågor där Sveriges och EU:s syn\r\nskiljer sig från den amerikanska. Det gäller t.ex. frågan om Kyotoprotokollet,\r\natt man inte ratificerat provstoppsavtalet och att man inte stöder den\r\ninternationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC).\r\n\r\nUtskottet noterar vidare att den svenska regeringen och EU, alltsedan\r\nde fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001, har en nära och\r\nintensiv dialog med USA vad gäller kampen mot terrorismen. Sverige har\r\ni denna dialog genomgående betonat vikten av att terrorismen bekämpas\r\ngenom internationellt samarbete i enlighet med den internationella\r\nrättens principer. Utskottet delar regeringens åsikt att USA har en\r\ninstrumentell syn på FN och att händelseutvecklingen kring Irakfrågan\r\nger en god illustration till detta. Sverige har genomgående understrukit\r\natt FN bör ges en central roll såväl i det långsiktiga arbetet med att\r\nförebygga terrorism som i de mer akut påkallade insatserna.\r\nMot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att motion 2004/05:U260\r\n(mp) yrkande 11 kan avstyrkas.\r\nNärområdet\r\nPropositionen\r\nÖstersjöområdet präglas nu av lugn, stabilitet och nära samarbete på\r\nsätt som tidigare inte varit möjliga. Estland, Lettland, Litauen och\r\nPolen har blivit medlemmar i EU och Nato. Ryssland har utvecklat goda\r\narbetsrelationer med EU och Nato och samarbetar som en partner i de\r\nolika samarbetsformerna kring Östersjön. Spänningen har minskat dramatiskt\r\ni vårt närområde.\r\nVårt säkerhetspolitiska läge har förbättrats ytterligare. Ett nära\r\nsamarbete har byggts upp i närområdet de senaste tio åren, t.ex. inom\r\nramen för Östersjöstaternas råd, Barentssamarbetet, EU:s nordliga\r\ndimension och det försvarsrelaterade samarbetet. Sverige har genom\r\nsäkerhetsfrämjande insatser och samarbete främjat uppbyggnad av kapaciteter\r\noch vidare samarbete i regionen.\r\nIntegrationen mellan de nordiska och de baltiska länderna fortsätter.\r\nDet breda nordiska samarbetet på det försvarsrelaterade området genomförs\r\npå alla nivåer och kan sammanfattas i de tre punkterna erfarenhetsutbyte,\r\nsamverkanslösningar samt gemensamt agerande i större internationella\r\nsammanhang. Strävan är att man även skall etablera ett liknande nära\r\ngrannlandssamarbete med Estland, Lettland och Litauen. Genom ett brett\r\noch nära samarbete i vårt närområde finns goda förutsättningar för\r\nsamverkan kring gemensamma utmaningar som organiserad brottslighet,\r\nillegal migration, miljöhot och människohandel.\r\nMotionerna\r\nI partimotion 2002/03:U323 (m) yrkande 27 anförs att Sveriges stöd till\r\nde baltiska staterna främst skall inriktas på militärt stöd och annan\r\nsuveränitetsuppbyggnad, miljöförbättrande åtgärder och smittskyddsarbete.\r\n\r\nI partimotion 2003/04:U256 (m) yrkande 7 anför motionärerna att det\r\nsvenska stödet till uppbyggnad av nationella försvarsmakter i Estland,\r\nLettland och Litauen bidrar till stabiliteten i vår region.\r\nÖverväganden\r\nUtskottet vill inledningsvis betona att Sverige alltsedan den återupprättade\r\nsjälvständigheten för tio år sedan har stött Estlands, Lettlands och\r\nLitauens stärkande av sin suveränitet, uppbyggnaden av rättsstatens\r\ndemokratiska strukturer samt en nationell totalförsvarsförmåga. Det\r\nsvenska stödet har på ett verksamt sätt bidragit till att dessa länder\r\nhar kunnat göra sina självständiga säkerhetspolitiska val.\r\nEstland, Lettland och Litauen har valt att söka sin säkerhet genom\r\nmedlemskap i EU och Nato och genom att verka för goda grannrelationer.\r\nUtskottet anser att det också är angeläget att Rysslands band med EU\r\noch Nato breddas och fördjupas. En sådan säkerhetspolitisk utveckling\r\när till gagn för Sveriges och hela regionens säkerhet.\r\nI Utrikesdepartementets landstrategier (avseende åren 2002-2004) för de\r\ntre baltiska staterna framgår att de säkerhetsfrämjande insatserna från\r\nsvensk sida bl.a. avser stöd till säkerhetspolitisk kompetens, demokratiskt\r\ntotalförsvar, försvarsmiljöinsatser, icke-spridning av massförstörelsevapen,\r\ngränsbevakning och insatser för stärkt yttre gränskontroll samt asyl-\r\noch migrationspolitisk kompetens. I strategin fastslås vidare att stödet\r\nutgår i enlighet med en bred syn på säkerhetsbegreppet och innefattar\r\nsåväl civila, politiska och ekonomiska insatser som visst militärt\r\nmaterielstöd. Stödet syftar till att få till stånd en nationell\r\nförsvarsförmåga under demokratisk kontroll.\r\nÄven i andra sammanhang, t.ex. när det gäller hiv/aids, lämnar Sverige\r\nstöd.\r\nMot bakgrund av vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna\r\n2002/03:U323 (m) yrkande 27 och 2003/04:U256 (m) yrkande 7 kan avstyrkas.\r\n\r\nRyssland\r\nPropositionen\r\nUnder ledning av president Putin fortsätter den ryska utrikespolitiska\r\norienteringen mot Västeuropa och USA, framför allt för att främja\r\nekonomisk utveckling i Ryssland. Rysslands relationer med EU baserar sig\r\nbl.a. på att EU är Rysslands viktigaste handelspartner. Relationerna\r\ntill Nato värderas högt och fortsätter att utvecklas. Rysslands samarbete\r\nmed USA har såväl ekonomisk som säkerhetspolitisk vikt. De gemensamma\r\nsträvandena i bekämpandet av internationell terrorism spelar en förenande\r\nroll, men även energisamarbetet är av stor betydelse. Det USA-ledda\r\nangreppet på Irak innebar dock en belastning på de rysk-amerikanska\r\nförbindelserna.\r\nParallellt med det fördjupade västsamarbetet märks en tilltagande\r\nambition att stärka det ryska inflytandet och tydligare hävda ryska\r\nintressen visavi en rad OSS-länder. Ryssland har ännu inte uppfyllt de s.\r\nk. Istanbulåtagandena om att dra tillbaka trupp från Moldavien och att\r\nnå en överenskommelse med Georgien om en stängning av de kvarvarande\r\nmilitärbaserna i landet, vilket i sin tur påverkar relationerna till\r\nUSA. Även Asien ägnas stor uppmärksamhet i rysk utrikespolitik. Ryssland\r\nbedriver en aktiv politik gentemot Kina, Indien och Japan, vilka är\r\nbetydelsefulla politiska och ekonomiska samarbetspartner.\r\nDen inrikespolitiska utvecklingen i Ryssland kännetecknas av att politisk\r\nstabilitet och centralisering av statsmakten prioriteras framför\r\ndemokratisk utveckling. Oroande tendenser är säkerhetsorganens ökade\r\ninflytande och de senaste årens ökade kontroll över medierna samt försök\r\natt styra regionala val. Moskvas allt starkare kontroll över regionerna\r\nbidrar till en stabil utveckling, men kan i vissa områden samtidigt\r\nutgöra ett demokratiskt problem.\r\nKonflikten i Tjetjenien utgör alltjämt det allvarligaste inrikespolitiska\r\nproblemet för Ryssland med terrordåd på ryskt territorium och återkommande\r\nkränkningar av såväl internationell humanitär rätt som mänskliga fri-\r\noch rättigheter. Det fruktansvärda terrordådet i Beslan i Nordossetien\r\ni september 2004 visar på en reell risk att konflikten sprids till främst\r\nandra delar av ryska Kaukasien. Integrationen av Ryssland i de euroatlantiska\r\nsäkerhetsstrukturerna fortgår, vilket förbättrar förutsättningarna för\r\natt utveckla samarbetet med omvärlden. Sverige strävar efter att involvera\r\nRyssland i samarbete både bilateralt och regionalt, inte minst kring\r\nÖstersjön.\r\nMotionerna\r\nFolkpartiet menar i kommittémotion 2002/03:U234 (fp) yrkande 4 att\r\nutvecklingen mot demokrati och marknadsekonomi i Ryssland måste anses ha\r\ntagit avgörande och långtgående steg mot en allt tätare integration i\r\ndet europeiska samarbetet. Motionärerna menar att Rysslands tydliga\r\nuppslutning bakom de ansträngningar som gjorts av EU och Nato i kampen\r\nmot den internationella terrorismen i spåren av den 11 september är\r\nytterligare en bekräftelse på denna utveckling.\r\nI kommittémotion 2004/05:U216 (fp) yrkande 1 menar motionärerna att\r\narven från det tsaristiska enväldet, den totalitära kommunismen och det\r\nplanekonomiska systemet är enorma handikapp i utvecklingen mot demokrati\r\noch marknadsekonomi i Ryssland. Kriget i Tjetjenien och konflikterna i\r\nKaukasus är från tid till annan hot mot Rysslands demokratiska stabilisering.\r\nTrots detta har, anser motionärerna, utvecklingen mot demokrati och\r\nmarknadsekonomi i Ryssland tagit avgörande och stora steg framåt, även\r\nom duma- och presidentvalen i december 2003 och i mars 2004 utgjorde\r\noroande trendbrott. Vi ser en allt tätare integration av Ryssland i det\r\neuropeiska och globala samarbetet. Rysslands tydliga uppslutning bakom\r\nde ansträngningar som gjorts av EU och Nato i kampen mot den internationella\r\nterrorismen är en bekräftelse på detta. Att befria sig från den självbild\r\nsom århundraden av ryskt/sovjetiskt imperiebyggande har inpräglat hos\r\nden ryska nationen är, anför motionärerna avslutningsvis, en gigantisk\r\noch plågsam process med återkommande risker för bakslag.\r\nI partimotion 2002/03:U212 (c) yrkande 16  anförs att Sverige borde\r\ninleda en dialog med Ryssland om hur en civil/militär och fredlig\r\nsamverkan i vårt gemensamma närområde skulle kunna utvecklas. Detta är\r\nangeläget, menar motionärerna, inom en rad olika områden, inte minst på\r\nmiljö- och kärnsäkerhetsområdet.\r\nModeraterna anser i partimotion 2004/05:U242 (m) yrkande 9 att den\r\nnyligen antagna strategin om Ryssland, i kölvattnet av den ökande\r\ncentralstyrningen på medie- och yttrandefrihetsområdet samt den hårdare\r\noch nationalistiska säkerhetspolitiken, bör uppdateras. Sverige skall,\r\nmenar motionärerna, vara tydligare i sin kritik mot den ryska statens\r\nkränkningar av enskilda och medier.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet anser att den politiska utvecklingen i Ryssland ger anledning\r\ntill oro. Övergången från totalitär diktatur till demokrati, rättsstat\r\noch marknadsekonomi, som initierades i samband med Sovjetunionens\r\nsönderfall, har under senare år kommit att ställas inför allvarliga hot\r\noch utmaningar.\r\nRyssland har alltsedan utbrottet av det andra kriget i Tjetjenien (i\r\naugusti 1999) ställts inför en rad allvarliga terrorattentat, såsom\r\nexempelvis gisslandramat i oktober 2002 på en teater i Moskva, sprängningen\r\nav ett tunnelbanetåg i Moskva den 6 februari 2004, sprängningarna av\r\ntvå ryska trafikflygplan den 24 augusti 2004 samt kidnappningen och den\r\nefterföljande massakern av skolbarn, föräldrar och lärare i Beslan i\r\nNordossetien den 1-3 september 2004. Utskottet anser att världssamfundet\r\nmåste ta avstånd från dessa illdåd och gemensamt arbeta för att oskyldiga\r\ncivila inte blir offer för terrorhandlingar. Utskottet anser vidare att\r\nRyssland är i sin fulla rätt att bekämpa terrorismen. Det är emellertid\r\nav största vikt, menar utskottet, att terrorhandlingar inte tas till\r\nintäkt för inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna i\r\nRyssland.\r\nUtskottet konstaterar att Rysslands hantering av konflikten i Tjetjenien,\r\nsärskilt överträdelserna av mänskliga rättigheter och situationen för\r\ncivilbefolkningen, har föranlett skarp kritik från EU och Sverige vid\r\nupprepade tillfällen. Utskottet vill ta tillfället i akt att understryka\r\nsitt avståndstagande från de övergrepp mot mänskliga rättigheter som\r\nhar skett såväl under det första kriget i Tjetjenien (1994-1996) som\r\nunder det andra (fr.o.m. september 1999). Den ryska arméns brutala\r\nagerande i utbrytarrepubliken är, menar utskottet, oacceptabelt.\r\nUtskottet noterar också med oro den alltmer påtagliga tendensen i rysk\r\nutrikespolitik att vilja stärka sitt maktpolitiska inflytande över de\r\nstater som tidigare utgjorde delrepubliker i Sovjetunionen. Det är\r\nangeläget, menar utskottet, att Ryssland snarast fullföljer de åtaganden\r\nsom gjordes vid OSSE-toppmötet i Istanbul 1999 rörande trupptillbakadragande\r\nfrån t.ex. Georgien och Trans-Dniestrrepubliken i Moldavien.\r\nEtt genuint partnerskap mellan EU och Ryssland måste, anser utskottet,\r\nbaseras på gemensamma värderingar. Det måste finnas en grundläggande\r\nsamsyn mellan EU och Ryssland, menar utskottet, som betonar det önskvärda\r\ni att uppnå, upprätthålla och försvara ett demokratiskt styrelseskick,\r\nfrihet för medierna och den enskildes mänskliga rättigheter och\r\nrättssäkerhet.\r\nUtskottet konstaterar att fyra områden för samarbetet mellan EU och\r\nRyssland inrättades förra våren: ekonomi, rätts- och inrikesfrågor,\r\nextern säkerhet samt kultur och utbildning. Arbetet med att konkretisera\r\nhur samarbetet kan fördjupas inom dessa områden pågår.\r\nVad avser den av motionärerna föreslagna dialogen mellan Sverige och\r\nRyssland bl.a. på miljö- och kärnsäkerhetsområdet konstaterar utskottet\r\natt Sverige redan, inom ramarna för EU:s nordliga dimension, prioriterar\r\narbetet med dessa frågor. I den nordliga dimensionens handlingsplan för\r\nåren 2004-2006 anges att såväl kärnsäkerhetsfrågor som miljöfrågor äger\r\nprioritet.\r\nMot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att motionerna\r\n2002/03:U234 (fp) yrkande 4, 2002/03:U212 (c) yrkande 16, 2004/05:U216 (fp)\r\nyrkande 1 och 2004/05:U242 (m) yrkande 9 kan avstyrkas.\r\nKina\r\nPropositionen\r\nKina har under de senaste åren visat en tilltagande vilja att spela en\r\nmer aktiv roll både globalt och regionalt. Landets kraftiga ekonomiska\r\ntillväxt ger en stark position gentemot omvärlden, men innebär samtidigt\r\nett ökat beroende av ett stabilt förhållande till omvärlden.\r\nTrots den ekonomiska utvecklingen är framstegen vad gäller politiska\r\nreformer begränsade. Brister kvarstår när det gäller respekten för de\r\nmänskliga rättigheterna, bl.a. landets tillämpning av dödsstraffet. Ett\r\ntecken på en mer aktiv kinesisk politik är en omfattande satsning på\r\nmodernisering av de militära resurserna.\r\nFörhållandet till USA betecknas av båda parter som det bästa någonsin,\r\nsamtidigt som ländernas intressen är konkurrerande. Den mest framträdande\r\nsäkerhetspolitiska tvistefrågan rör Taiwans status. Nordkoreafrågan\r\nutgör en brännpunkt i regionen där de amerikanska och kinesiska intressena\r\ndelvis sammanfaller. Den kinesiska hållningen i Irakkriget visar att\r\nden tidigare strikta inställningen till inblandning i vad som tidigare\r\nbetecknats som andra staters inre angelägenheter har luckrats upp.\r\nMotionerna\r\nI kommittémotion 2004/05:U239 (fp) yrkande 7 anser motionärerna att\r\nSverige och EU gentemot den kinesiska maktledningen entydigt måste\r\nfördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.\r\nI den enskilda motionen 2002/03:U205 (m) yrkande 2 menar motionären att\r\nSverige återkommande måste markera att Kinas kärnvapenrustningar är\r\noacceptabla. I den enskilda motionen 2004/05:U205 (m) yrkande 2 anförs\r\natt det finns anledning att varna för risken för en upprustningsspiral\r\ni Asien.\r\nMotionären bakom den enskilda motionen 2004/05:U205 (m) yrkande 1 pekar\r\npå att Folkrepubliken Kina under de senaste åren har ökat sin\r\nkärnvapenkapacitet betydligt. Landet har också, anför motionären, utvecklat\r\nsina möjligheter att utsträcka sin militära förmåga utanför det egna\r\nområdet. Ett exempel är ny långdistansmissilsteknik som förändrar den\r\nstrategiska balansen i regionen. Vidare anför motionären (yrkande 3)\r\natt Kina är en mycket betydelsefull del av världen. Befolkningen i Kina\r\när jordens största, och potentialen för ekonomisk tillväxt och internationell\r\nhandel är enorm. Det är viktigt, menar motionären, både för landets och\r\nför omvärldens välstånd att Folkrepubliken Kina integreras i den fria\r\nvärldsekonomin. I kraft av ökad ekonomisk styrka kommer landets politiska\r\nbetydelse också att växa. I yrkande 4 anför motionären att en tydlig\r\nsvensk Kinapolitik bör vägledas av vissa riktlinjer, såsom bl.a. politiskt\r\nstöd till en demokratisk utveckling i Kina, krav på respekt för mänskliga\r\nfri- och rättigheter för människor samt uppmuntran av en dialog mellan\r\nFolkrepubliken Kina och Taiwan.\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\nUtskottet anser att frågan om Taiwans framtida status måste lösas på\r\nfredlig väg av de berörda parterna. Utskottet anser, liksom regeringen,\r\natt det bör ske på ett sätt som tar hänsyn till att Taiwan blivit en\r\ndemokrati. Utskottet noterar att den svenska regeringen i samtal med\r\nkinesiska företrädare alltid framhåller att Folkrepubliken Kinas användande\r\nav militära hot som påtryckningsmedel i konflikten med Taiwan är\r\noacceptabelt.\r\nUtskottet delar regeringens oro över de alltjämt bristande framstegen\r\nvad gäller politiska reformer och mänskliga rättigheter i Kina. Kina är\r\nvärldens största diktatur. Politiska partier utöver kommunistpartiet är\r\nförbjudna, tryck- och yttrandefriheten är kraftigt inskränkt och brott\r\nmot de mänskliga rättigheterna är rikligt förekommande. Någon vilja\r\ntill omsvängning i de grundläggande frågorna om demokrati och mänskliga\r\nrättigheter i landet och i de autonoma områdena Tibet och Xinjiang kan\r\ninte skönjas i dagsläget. Detta är oroväckande och måste av EU vägas in\r\ni de bedömningar som pågår och i den löpande MR-dialogen.\r\nDet är härvidlag av stor vikt att EU-länderna talar med en röst. EU:s\r\nförmåga att hålla en gemensam och obruten linje är av avgörande betydelse\r\nför att uppnå framgång i hävdandet av centrala värden, såsom fred, frihet,\r\ndemokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna.\r\nKinas nukleära upprustning är, anser utskottet, oacceptabel. Kärnvapenstaterna\r\nhar ett moraliskt ansvar och en formell skyldighet att nedrusta. Indiens\r\noch Pakistans strävan efter erkännande såsom kärnvapenmakter bidrar, i\r\nkombination med Kinas fortsatta nukleära upprustning, till en oroväckande\r\nrustningsspiral i Asien.\r\nMot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att motionerna\r\n2002/03:U205 (m) yrkande 2, 2004/05:U205 (m) yrkandena 1-4 och 2004/05:U239\r\n(fp) yrkande 7 kan avstyrkas.</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har\r\nföranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Säkerhetspolitiska utgångspunkter, punkt 1 - motiveringen (v)\r\nav Alice Åström (v).\r\nStällningstagande\r\n\r\nUtskottet redovisar den säkerhetspolitiska doktrin som låg till grund\r\nför regeringens proposition. Vänsterpartiet delar inte denna doktrin,\r\nutan vår säkerhetspolitiska syn bygger på att Sverige skall bevara sin\r\nalliansfrihet och självständigt kunna avgöra frågan om agerande vid\r\nkrig och fred. Vår alliansfrihet och neutralitet har inte bara tjänat\r\noss väl i förfluten tid. Den kommer tjäna oss väl också framgent och\r\nhar aldrig hindrat Sverige från att delta i internationellt samarbete\r\neller i internationella insatser under ett FN-mandat.\r\nVänsterpartiet anser att Sverige skall föra en självständig utrikespolitik\r\ndär demokrati och respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna\r\när grundläggande. Internationell samverkan skall grundas på mellanstatliga\r\nprinciper där varje land tar sina egna beslut. FN är den enda\r\nvärldsomspännande organisation som har legitimitet och som kan och skall vara\r\ngrunden för att motverka den internationella ordning där militär och\r\nekonomisk styrka är avgörande.\r\nUtskottet beskriver utvidgningen av EU och framför allt Nato i mycket\r\npositiva ordalag och betonar att just utvecklingen av dessa organisationer\r\när orsaken till det positiva säkerhetspolitiska läget i regionen.\r\nVänsterpartiet delar synen att det säkerhetspolitiska läget starkt\r\nförbättrats. Men detta utifrån det faktum att stater som utifrån sina egna\r\nbehov och säkerhetspolitiska bedömningar väljer väg skapar trygghet och\r\nstabilitet.\r\n\r\n\r\n2.      Förenta nationerna (FN), punkt 2 (m, fp, kd, c)\r\nav Eskil Erlandsson (c), Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Holger Gustafsson\r\n(kd), Karin Enström (m), Allan Widman (fp), Ewa Björling (m) och Birgitta\r\nOhlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Förenta nationerna (FN). Därmed bifaller\r\nriksdagen motionerna 2004/05:U242 yrkande 14 och 2004/05:U267 yrkande 6\r\noch avslår motionerna 1999/00:U402, 2002/03:U280 yrkande 1, 2002/03:U296\r\nyrkande 5, 2002/03:U311 yrkande 13, 2002/03:U313 yrkande 17, 2002/03:U322\r\nyrkande 18, 2002/03:U328 yrkande 22, 2002/03:Fö261 yrkande 5, 2003/04:U17\r\nyrkande 10, 2003/04:U203 yrkandena 1, 4, 6-9 och 11, 2003/04:U274 yrkande\r\n2, 2003/04:U278 yrkande 2, 2003/04:U335 yrkandena 11 och 13, 2003/04:U352\r\nyrkande 4, 2004/05:U219 yrkande 17, 2004/05:U221 yrkandena 1, 3-5 och\r\n7, 2004/05:U225 yrkande 7, 2004/05:U268 yrkande 23, 2004/05:U283 yrkande\r\n13, 2004/05:U304 yrkande 10, 2004/05:U314 yrkandena 9 och 10 samt\r\n2004/05:Fö8 yrkande 11.\r\nStällningstagande\r\nDen största krisen på den afrikanska kontinenten är för närvarande\r\nsituationen i Darfur. Krisen i Darfur blossade upp i februari 2003 efter\r\nflera år av konflikter om mark och vatten mellan olika befolkningsgrupper.\r\nKatastrofens omfattning växer för varje dag. Över 70 000 människor har\r\ndödats och en och en halv miljon människor tvingats i väg från sina hem.\r\nDe mänskliga rättigheterna kränks. Internationella konventioner överträds.\r\n\r\nSedan krisen bröt ut har små steg mot en lösning tagits. De båda stridande\r\nparterna har kommit överens om att dela makt och oljeresurser. FN:s\r\nsäkerhetsråd har hållit sitt fjärde möte någonsin utanför FN:s högkvarter\r\ni Nairobi för att visa på vikten av att stoppa de systematiska övergreppen.\r\nSäkerhetsrådet har tidigare antagit två resolutioner som hotat den\r\nsudanesiska regimen med sanktioner. Dessa har inte lett till minskat\r\nvåld, utan storskaliga och systematiska övergrepp mot i första hand\r\npersoner av afrikansk, etnisk bakgrund fortgår. Det är främst personer\r\nfrån Zaghawa-, Fur- och Massalitstammarna som attackeras av den\r\nregeringstrogna Janjaweedmilisen, sammansatt av dessa stammars traditionella\r\nfiender med arabisk härkomst. Sudans regering har förhindrat humanitär\r\nhjälp till dem som utsatts för övergreppen, vilket har lett till\r\nytterligare död och lidande.\r\nVi välkomnar en ordning där Afrikanska unionen som regional organisation\r\nstödd av EU och FN bidrar till att stoppa det pågående folkmordet samt\r\ni förlängningen bidrar till en utveckling mot mer demokratiska processer\r\noch institutioner. Sverige bör ge ett aktivt stöd till Afrikanska unionen\r\nför att bidra till att skydda den civila befolkningen och stötta\r\nfredsprocessen.\r\nDet är dags för Sverige, EU och världssamfundet att gå från fördömande\r\nord till verklig handling. Det som sker är ett folkmord och bör behandlas\r\nutifrån det. Sverige och FN borde ha agerat direkt enligt folkmordskonventionen.\r\n\r\n3.      Sveriges internationella insatser, punkt 3 (m, fp, kd, c)\r\nav Eskil Erlandsson (c), Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Holger Gustafsson\r\n(kd), Karin Enström (m), Allan Widman (fp), Ewa Björling (m) och Birgitta\r\nOhlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Sveriges internationella insatser. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2004/05:U216 yrkande 6 och avslår motionerna\r\n2002/03:U323 yrkande 23, 2003/04:U256 yrkande 5, 2003/04:U294, 2004/05:U219\r\nyrkande 14, 2004/05:U226 yrkande 29, 2004/05:U275 yrkande 1, 2004/05:U314\r\nyrkande 3, 2004/05:Fö8 yrkande 4 och 2004/05:Fö28 yrkandena 5 och 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\nI detta betänkande och i regeringens proposition finns beskrivningar av\r\nutmaningar och identifiering av stora behov av internationella kris-\r\noch konflikthanteringsförmågor. Ambitionen att solidariskt bidra från\r\nsvensk sida är hög. Vi förordar, och har i ekonomiska ramar angivit, en\r\nhögre ambitionsnivå från Sveriges sida när det gäller långsiktiga\r\ninternationella insatser som vi vet efterfrågas här och nu.\r\nFN:s, EU:s och Nato:s trovärdighet i fråga om internationell fred och\r\nsäkerhet bygger på att de enskilda länderna (utifrån egna beslut) tar\r\nsin del av ansvaret och bidrar till de gemensamma fredsansträngningarna.\r\nEfterfrågan inom FN, EU och Nato är stor på Sveriges medverkan. Sveriges\r\nbidrag skulle kunna bli avsevärt större. Mot bakgrund av detta, och\r\nregeringens önskan att bidra till EU:s snabbinsatsstyrkor, krävs\r\nprioriteringar samstämmiga med utrikespolitiska mål.\r\nVi efterlyser därför från regeringen en samlad nationell strategi för\r\nriktlinjerna för Sveriges medverkan - en strategi som tydligt anger\r\nsåväl de utrikespolitiska som de försvarspolitiska målen och intressena\r\noch skapar förutsättningar för ett väsentligt mer effektivt resursutnyttjande\r\nän i dag. Med andra ord måste dessa mål kopplas till existerande resurser\r\noch frågan om hur vi gör bäst nytta.\r\nLångt innan det konkreta erbjudandet om deltagande framförs måste Sverige\r\nha kriterier för olika tänkta handlingsalternativ.\r\nDe svenska internationella insatserna präglas av en tydlig geografisk\r\nsplittring. För närvarande tjänstgör ca 700 svenska män och kvinnor\r\ninom 14 olika missioner, fördelat på fyra olika världsdelar. Det är en\r\nuppenbar kraftsplittring. På många platser utgör Sveriges bidrag endast\r\nen handfull personer. Bilden vittnar om en utsmetning av de - förhållandevis\r\nbegränsade - resurser som står till buds. Varje separat konflikt vi\r\nengagerar oss i kräver dessutom avsevärda stabs- och logistikresurser.\r\nFörhållandet blir mycket tydligt när vi tittar på kostnaden per anställd\r\ni utlandsstyrkan vid små och korta missioner. Där blir snittkostnaden\r\nväsentligt högre än vid mera omfattande och långsiktiga internationella\r\ninsatser. Att etablera och avetablera små förbandsenheter under\r\nförhållandevis korta missioner blir oproportionerligt kostsamt.\r\nDet dåliga resursutnyttjandet innebär att Sveriges samlade bidrag blir\r\nmer begränsat än vad som annars skulle ha varit fallet. Verkningsgraden\r\nför de 1,4 miljarder kronor som budgeteras för nästa år blir orimligt\r\nlåg. Därför borde insatserna vara av mer långsiktig natur och koncentreras\r\ntill färre områden.\r\nDet skulle ge Sverige ett större inflytande på operationen, och våra\r\nresurser blir mer effektivt utnyttjade än för närvarande. Som exempel\r\nkan nämnas det svenska deltagandet i den EU-ledda styrkan i Bosnien-Hercegovina\r\ndär det svenska bidraget kommer att utgöra endast 1% av den totala\r\noperativa truppstyrkan på 7 000 personer.\r\nSammantaget måste frågan om när, var och hur de internationella insatserna\r\nskall genomföras ställas för att våra begränsade resurser skall kunna\r\nresultera i bästa möjliga hjälp till så många som möjligt.\r\n\r\n4.      Sveriges internationella insatser, punkt 3 (v)\r\nav Alice Åström (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Sveriges internationella insatser. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2004/05:Fö8 yrkande 4 och avslår motionerna\r\n2002/03:U323 yrkande 23, 2003/04:U256 yrkande 5, 2003/04:U294, 2004/05:U216\r\nyrkande 6, 2004/05:U219 yrkande 14, 2004/05:U226 yrkande 29, 2004/05:U275\r\nyrkande 1, 2004/05:U314 yrkande 3 och 2004/05:Fö28 yrkandena 5 och 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\nI proposition 2004/05:5 Vårt framtida försvar fanns inget klargörande\r\nom att det fordrades ett FN-mandat för militära insatser för krishantering.\r\nUtskottet skriver att strategier för Sveriges internationella insatser\r\nmed väpnad styrka görs mot bakgrund av FN:s värderingar och prioriteringar,\r\nsamt i förekommande fall utifrån den Europeiska säkerhetsstrategin\r\n\"Ett säkert Europa i en bättre värld\".\r\nI denna säkerhetsstrategi, som i tidigare dokument vad gäller EU:s\r\nkrishantering, framhålls att den grundläggande ramen för internationella\r\nförbindelser är Förenta nationernas stadga. Detta uttryckssätt har\r\ntolkats på olika sätt i olika länder. För svensk del har tolkningen\r\ntidigare varit enligt ett mandat givet av FN:s säkerhetsråd.\r\nEnligt lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands skall begäran\r\nav FN eller beslut i OSSE utgöra den folkrättsliga grunden. Detta innebär\r\ninte ett entydigt FN-mandat. Utskottet skriver att en förutsättning för\r\nsvensk medverkan i en internationell fredsfrämjande insats är att denna\r\nvilar på folkrättslig grund. Enligt FN-stadgan skall beslut om\r\nfredsframtvingande insatser fattas av FN:s säkerhetsråd.\r\nDärmed borde utskottet ha bifallit Vänsterpartiets yrkande 4, att inga\r\nsvenska resurser för militär krishantering får sättas in utan ett\r\nentydigt mandat från FN:s säkerhetsråd.\r\n\r\n5.      Europeiska unionen (EU), punkt 5 (v)\r\nav Alice Åström (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Europeiska unionen (EU). Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2004/05:Fö8 yrkandena 1, 12 och 14 samt avslår motionerna\r\n2002/03:U278, 2003/04:U256 yrkande 1, 2004/05:K431 yrkandena 8 och 10,\r\n2004/05:U216 yrkande 5, 2004/05:U222 yrkandena 1-4, 2004/05:U223\r\nyrkandena 1, 3 och 4, 2004/05:U242 yrkandena 2 och 15, 2004/05:U287\r\nyrkandena 1 och 2, 2004/05:U314 yrkandena 6 och 8 samt 2004/05:Fö28\r\nyrkandena 2-4.\r\nStällningstagande\r\nEU:s strävan för den gemensamma utrikes- och försvarspolitiken grundades\r\ni Maastrichtavtalet vilket innehåller ett åtagande att aktivt och\r\nförbehållslöst stödja unionens utrikes- och försvarspolitik i en anda av\r\nlojalitet och ömsesidig solidaritet. Starka krafter verkar nu i riktning\r\nmot en federal statsbildning.\r\nVänsterpartiet är stark motståndare till, och avvisar all utveckling\r\nmot, en militarisering av EU, vilket kan bli följden av EU:s nya grundlag.\r\nDenna stipulerar genom solidaritetsklausulen att om ett medlemsland\r\nskulle utsättas för terrorangrepp eller naturkatastrof skall de andra\r\nländerna kunna bistå med humanitärt bistånd, civila räddningsinsatser\r\noch om nödvändigt med militära resurser. Gränsen för svensk alliansfrihet\r\ngår, enligt Vänsterpartiets mening, vid att bistå med militära resurser.\r\n\r\nLikväl som vi är motståndare till svenskt medlemskap i militäralliansen\r\nNato är vi motståndare till att EU förvandlas till en militärpakt.\r\nFörslaget till EU:s nya grundlag som antogs i Rom den 29 oktober detta\r\når står i artikel 1-40.7.\r\nOm en medlemsstat blir utsatt för väpnat angrepp på sitt territorium,\r\när de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med\r\nalla till buds stående medel i enlighet med bestämmelserna i artikel 51\r\ni Förenta nationernas stadga.\r\nDetta skall inte inverka på den specifika karaktären hos vissa medlemsstaters\r\nsäkerhet och försvarspolitik. Åtagandena och samarbetet på detta område\r\nskall vara förenliga med åtagandena inom Nato, som för de stater som är\r\nmedlemmar i denna organisation också i fortsättningen skall vara grunden\r\nför deras kollektiva försvar och den instans som genomför den.\r\nGenom skrivningen kommer alla medlemmar inom unionen att omfattas av en\r\nförsvarsgaranti liknande den som finns inom Nato. Tillägget visar klart\r\noch tydligt att Natomedlemmarna anser att EU:s förslag är en försvarsgaranti\r\noch att de vill att garantin skall uppfyllas av Nato och inte av EU.\r\nI propositionen står: \"Det är svårt att föreställa sig att Sverige skulle\r\nställa sig neutralt i händelse av ett väpnat angrepp mot ett annat\r\nEU-land. Det är lika svårt att föreställa sig att övriga EU-länder inte\r\nskulle agera på samma sätt.\"\r\nI utskottets betänkande står: \"Det är Sverige självt som definierar den\r\nnärmare innebörden av den militära alliansfriheten. Den sätter, bortsett\r\nfrån avtal om ömsesidigt stöd till försvar mot väpnat angrepp, inga\r\nhinder för ett svenskt allsidigt och aktivt deltagande i internationellt\r\nsäkerhetssamarbete.\"\r\nMen utskottet fortsätter med följande mening: \"Vi har i dag möjlighet\r\natt delta i alla former av internationellt samarbete i de delar som\r\ngäller ömsesidigt stöd till försvar mot väpnat angrepp.\"\r\nSå sent som i juni 2004 togs beslut om försvarsmaterielbyrån inom EU:s\r\nkrishantering. Uppgiften för denna skall, enligt regeringen, vara att\r\nbidra till effektivare bristtäckning och krishanteringsförmåga. Man\r\npåtalar också att det för svensk del kan bli aktuellt att delta med\r\ndelat ägandeansvar. Den inriktning som motiveras med ett bättre och\r\nsamordnat sätt att klara behoven av internationell krishantering innebär\r\nockså att detta intima samarbete lägger grunden för ett framtida EU-försvar\r\ndär materiel, utveckling av system och gemensamt ägande redan är\r\norganisatoriskt samordnat. Riksdagen bör därför besluta att Sverige inte\r\ndeltar i EU:s försvarsmaterielbyrå.\r\nFör övrigt anser vi att allt materielsamarbete skall utgå från de svenska\r\nrestriktiva reglerna för exportkontroll.\r\n\r\n6.      Nato, punkt 6 (fp)\r\nav Allan Widman (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Nato. Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2003/04:U329 yrkande 2 och 2004/05:U216 yrkandena 2 och 3 samt avslår\r\nmotionerna 2002/03:U234 yrkande 1, 2002/03:U323 yrkande 19, 2003/04:U256\r\nyrkande 6, 2004/05:K431 yrkande 9, 2004/05:U216 yrkande 7, 2004/05:U222\r\nyrkandena 5 och 7, 2004/05:U242 yrkande 3, 2004/05:Fö8 yrkande 15 och\r\n2004/05:Fö28 yrkande 7.\r\nStällningstagande\r\nDe europeiska demokratiernas säkerhet har under årtionden ytterst\r\ngaranterats av samarbetet mellan USA och Europa inom ramen för den\r\ntransatlantiska försvarsalliansen. Den är viktig också i framtiden.\r\nEn svensk säkerhetspolitisk doktrin bör utgå från att Sverige aktivt\r\nskall bidra till att skapa en europeisk fredsordning i gemenskap. Sverige\r\nskall därför ansöka om medlemskap i Nato. Sverige har viktiga bidrag\r\natt ge när Nato vidareutvecklas och ställs inför nya uppgifter och frågor\r\nom sin roll i framtiden. Sverige har självklart också viktiga egenintressen\r\natt bevaka, och det kan Sverige endast göra fullt ut som Natomedlem.\r\nSveriges alltmer intensiva deltagande i internationell krishantering,\r\nfrån Balkan över Afghanistan och Afrika, tillsammans med EU:s och Natos\r\nnuvarande och kommande medlemmar visar att Sveriges regering i praktiken\r\ninser att säkerhet och fred byggs i allianser. Vårt deltagande i dessa\r\nuppdrag understryker samtidigt vikten av att Sverige på ett fullvärdigt\r\nsätt är delaktigt i sammanhang där alla viktiga beslut rörande dessa\r\noperationer fattas.\r\nDen s.k. säkerhetspolitiska doktrin som en riksdagsmajoritet ställt sig\r\nbakom ger ingen vägledning för de viktiga avgöranden som Sverige måste\r\nträffa för vårt internationella deltagande för fred och säkerhet i vår\r\nomvärld. Å andra sidan kan den inte heller sägas lägga några hinder i\r\nvägen för de steg som verkligheten påbjuder. Verkligheten är den att\r\nSverige samarbetar oerhört tätt med Natos olika krishanteringsuppdrag\r\nruntom i världen.\r\nDoktrinens formuleringar om alliansfrihet väcker dock allvarliga\r\ntrovärdighetsfrågor om regeringens förmåga till klarsynthet när det gäller\r\nverkligheten. I stället för att föra en öppen diskussion om en\r\nsäkerhetspolitik utformad i gemenskap och solidaritet med grannländerna,\r\nhukar regeringen bakom en, enligt vår mening, nonchalant verklighetsbild\r\nav Nato, liksom övriga Europas säkerhetspolitiska överväganden.\r\nFolkpartiet liberalerna menar vidare att de nya beslut som tagits det\r\nsenaste året om EU:s säkerhetsstrategi, EU:s solidaritetsklausul, det\r\npermanenta strukturerade samarbetet med deltagande i s.k. battle groups\r\noch EU:s försvarsgarantier var och en för sig, och särskilt de fyra\r\ntillsammans, för Sverige innebär nya bindningar och en långtgående\r\nsolidaritet som gör att alliansfriheten har ändrats i en långt mer\r\nsolidarisk och mindre alliansfri riktning.\r\nDetta innebär i stort en utveckling mot en alleuropeisk fredsordning\r\nsom står i överensstämmelse med unionens grundläggande värden och är\r\nnödvändig i arbetet för fred, frihet och mänskliga rättigheter. Termen\r\nalliansfri är varken adekvat eller trovärdig som beskrivning av ett\r\nland som valt att helhjärtat delta i det ovan beskrivna samarbetet. Har\r\nregeringen och riksdagen väl gått in i detta samarbete och bidragit\r\ntill att vidareutveckla det blir Sverige alltmer solidariskt och bundet.\r\n\r\nMed avstamp i detta borde en självklar svensk utgångspunkt vara en\r\npolitik som utgår från denna solidaritet och viljan att samarbeta. I\r\nstället utmärker sig regeringen när det gäller det omvända.\r\n\"Sverige varken ger eller tar ömsesidiga försvarspliktelser. Det måste\r\ndock anses som osannolikt att Sverige skulle ställas helt ensamt om\r\nvåra grundläggande säkerhetsintressen hotades\". Citatet, som är ett\r\nutdrag ur försvarspropositionen, illustrerar ett ojämlikt ansvarstagande\r\noch en ojämlik solidaritet. Innebörden är att Sverige kommer i åtnjutande\r\nav säkerhetsgarantier utfärdade av alla EU-länder utom de andra alliansfria\r\nländerna, dvs. Finland, Österrike och Irland, utan att självt lova något\r\ni gengäld. Vi anser att den hållningen varken är moraliskt eller\r\nrealpolitiskt hållbar, allra minst i ett skarpt utrikespolitiskt läge.\r\n\r\n7.      Nato, punkt 6 (v)\r\nav Alice Åström (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Nato. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2004/05:Fö8 yrkande 15 och avslår motionerna 2002/03:U234 yrkande 1,\r\n2002/03:U323 yrkande 19, 2003/04:U256 yrkande 6, 2003/04:U329 yrkande 2,\r\n2004/05:K431 yrkande 9, 2004/05:U216 yrkandena 2, 3 och 7, 2004/05:U222\r\nyrkandena 5 och 7, 2004/05:U242 yrkande 3 och 2004/05:Fö28 yrkande 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\nVänsterpartiet är emot ett svenskt Natomedlemskap. Men vi är också mycket\r\nnegativa till det allt närmare samarbete med Nato som nu utvecklas.\r\nSedan 1994 genomförs internationella krishanteringsövningar, inom både\r\nden militära och den civila delen av krishanteringen, inom organisationen\r\nPFP. Sverige har deltagit i dessa utifrån beslut om deltagande i varje\r\nenskilt fall. Beslutet om medlemskap har tagits i demokratisk ordning.\r\n\r\nVänsterpartiet yrkade avslag på detta förslag och har inte förändrat\r\nsin grunduppfattning i frågan. Det svenska deltagandet var aldrig grundat\r\npå ett framtida Natomedlemskap. Nu har många av de länder som deltagit\r\ni PFP-samarbetet dock sökt medlemskap och antagits som medlemmar i Nato.\r\nDetta innebär troligen att fler övningar i krishantering kommer att\r\ngenomföras inom ramen för Nato.\r\nVänsterpartiet anser att svenskt deltagande i krishanteringsövningar\r\ndirekt med Nato inte är förenligt med vår alliansfrihet. Därför bör\r\ninte Sverige delta i krishanteringsövningar direkt med Nato.\r\n\r\n8.      Den transatlantiska länken, punkt 7 - motiveringen (v)\r\nav Alice Åström (v).\r\nStällningstagande\r\nUtskottet skriver att en stark transatlantisk länk ligger i såväl USA:s\r\nsom Europas intresse samt att i det transatlantiska perspektivet ligger\r\nett gemensamt intresse att t.ex. verka för en utveckling mot demokrati\r\ni Afghanistan och Irak.\r\nUtskottet har med denna skrivning dolt att USA och dess allierade\r\ngenomförde ett folkrättsvidrigt anfall mot Irak utan ett FN-mandat.\r\nUtvecklingen i Irak präglas nu mer av en accelererande militär aktivitet,\r\nbrist på säkerhet och ett alltmer lidande folk, inte minst med tanke\r\npå barnen. Att i detta läge uttrycka den positiva synen på den\r\ntransatlantiska länken är inget som Vänsterpartiet kan ställa sig bakom.\r\n\r\n9.      Kina, punkt 12 (fp, kd, c)\r\nav Eskil Erlandsson (c), Holger Gustafsson (kd), Allan Widman (fp) och\r\nBirgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Kina. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2004/05:U239 yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:U205 yrkande 2 och\r\n2004/05:U205 yrkandena 1-4.\r\nStällningstagande\r\nVi menar att all kinesisk maktpolitik och hot mot Taiwan måste fördömas\r\nklart och tydligt eftersom det är i strid med folkrätt och den\r\ninternationella säkerheten i FN-stadgans mening, oavsett om Taiwan entydigt\r\nvunnit internationellt erkännande eller inte. Varje antydan om att\r\nBeijing kan komma att använda väpnat våld eller utpressning för att uppnå\r\nsina mål om att införliva Taiwan måste avvisas. Medborgarna i Taiwan\r\navgör själva om de vill bli en del av Folkrepubliken Kina eller fortsätta\r\nleva sitt eget liv. Sverige och EU måste göra detta helt entydigt\r\ngentemot den kinesiska statsledningen.\r\nDiktaturstaten Kina är en militärmakt som använder vapen för att hota\r\nTaiwan. Kinesiska företrädare har uttryckligen sagt att en konflikt med\r\nTaiwan inte går att utesluta om landets president Chen Shui-bian fortsätter\r\nsin demokratisering av landet, vilket Kina hävdar är självständighetssträvanden.\r\nAtt häva EU:s vapenembargo mot Kina skulle därför få allvarliga\r\nkonsekvenser för den säkerhetspolitiska situationen i området.\r\nTrots detta och trots att Kina är världens största diktatur där flera\r\nhundra tusen människor hålls fängslade i arbetsläger, politiska partier\r\när förbjudna och tryck- och yttrandefriheten är kraftigt inskränkt,\r\nfattade Europeiska rådet vid sitt möte den 12 december 2003 beslut om\r\natt se över frågan om ett hävande av vapenembargot mot Kina. Detta skedde\r\nfrämst på initiativ av Frankrike och Tyskland. Sverige motsatte sig\r\ninte detta beslut. Embargot infördes med enhällighet av EU-länderna\r\nefter massakern på Himmelska fridens torg 1989. Det kan endast avskaffas\r\ngenom ett enhälligt beslut.\r\nHittills har ingen kunnat påvisa att Kina har viljan eller förmågan\r\ntill en omsvängning i den förda politiken gentemot Taiwan. Tanken att\r\nKinas hotpolitik mot Taiwan inte skulle förvärras om Kina får importera\r\nvapen från EU-länder saknar trovärdighet. En eventuellt modifierad\r\nuppförandekod för EU-länder - som nu diskuteras - kan heller aldrig bli\r\nsträngare än en rekommendation till medlemsländerna.\r\nVi anser därför att Sverige bör verka för att EU:s vapenembargo inte\r\nskall hävas. Av den svenska regeringen kräver detta byggande av allianser\r\noch i sista hand beredskap att använda vetot.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n1.      Säkerhetspolitiska utgångspunkter, punkt 1 (m)\r\nGunilla Carlsson i Tyresö (m), Karin Enström (m) och Ewa Björling (m)\r\nanför:\r\nLiksom i försvarsberedningen har vi gemensamt arbetat fram ståndpunkter\r\nsom innebär att den säkerhetspolitiska linjen ligger fast. Därför har\r\nvi i detta betänkande inte reserverat oss till förmån för tidigare\r\nframlagda yrkanden.\r\nDen säkerhetspolitiska linje som riksdagen i bred enighet har beslutat\r\nom betonar att den framtida säkerheten bäst garanteras genom gemenskap\r\noch samverkan med andra länder. Moderaterna anser att Sveriges\r\ngrundinställning bör vara att vi, som ett mot omvärlden öppet och\r\ninternationalistiskt inriktat land, fullt ut skall vara med i varje form av\r\ndet internationella samarbetet. Endast om det finns mycket starka\r\nnationella skäl som talar emot samarbete, är utanförskap att förorda.\r\nDe hot Sverige kan stå inför i framtiden kan inte bemötas på egen hand\r\nutan måste avvärjas i gemenskap med andra fria och demokratiska nationer.\r\nSverige skall ta sin del av ansvaret för internationell säkerhet, fred\r\noch solidaritet. Ett nära samarbete mellan Europa och USA utgör här den\r\nbästa fredsgarantin. Fortsatt starkt amerikanskt engagemang i Europa i\r\nallmänhet och Östersjöregionen i synnerhet är ett vitalt svenskt intresse.\r\nDen transatlantiska länken är avgörande för Europas säkerhet.\r\nKärnan i den europeiska militära säkerhetsstrukturen kommer att och\r\nskall vila i Natostrukturer. För svensk del skulle ett Natomedlemskap\r\nöka vårt inflytande och förmåga att agera i samverkan med andra.\r\nDe baltiska ländernas inträde i Nato aktualiserar frågor om Sverige\r\nlöper risk att marginaliseras i säkerhetspolitiskt avseende och vad som\r\nskulle kunna göras för att förhindra en sådan utveckling. En rimlig\r\nsvensk handlingslinje vore att agera på ett sådant sätt att Sverige av\r\növriga länder i Nordeuropa uppfattas som en relevant partner över hela\r\ndet säkerhetspolitiska fältet.\r\n\r\n2.      Säkerhetspolitiska utgångspunkter, punkt 1 (mp)\r\nLars Ångström (mp) anför:\r\nMiljöpartiet anser att den nya EU-konstitutionen är en sådan genomgripande\r\nförändring av EU-samarbetet att folket måste få avgöra Sveriges hållning\r\ni en folkomröstning. Inom det säkerhetspolitiska området omfattar\r\nkonstitutionen bl.a. en solidaritetsklausul som riskerar att underminera\r\ntrovärdigheten i den svenska militära alliansfriheten. Utskottet menar\r\ni detta betänkande att den svenska militära alliansfriheten har tjänat\r\noss väl. Utskottet slår också fast att det i Sverige finns en bred\r\npolitisk uppslutning och en stark folklig förankring kring vår linje att\r\nförbli militärt alliansfria. Utskottet ser ingen anledning att ompröva\r\ndenna ståndpunkt. Det är bra. Miljöpartiet kan inte acceptera en\r\nkonstitution som leder till en svensk kursändring när det gäller militära\r\nallianser. Detta gäller naturligtvis i synnerhet om inte medborgarna\r\nfår säga sitt.\r\nUtskottet beskriver samarbetet mellan EU och Nato utan att problematisera\r\nvad detta närmande kan resultera i när det gäller trovärdigheten för\r\nSveriges militära alliansfrihet. Det hänvisas ofta till att Sverige kan\r\nsamarbeta med Nato i alla former så länge som samarbetet inte omfattar\r\nde ömsesidiga försvarsgarantierna. Därvidlag sägs den militära\r\nalliansfriheten vara intakt. Miljöpartiet vill dock bedöma alliansfrågan på\r\nett mer kvalitativt sätt än så. Det finns starka kopplingar i form av\r\nplaneringsprocesser m.m. mellan EU och Nato. En fortlöpande redovisning\r\nav de steg som tas och de processer som pågår inom detta område måste\r\nfrån regeringens sida ske gentemot riksdagen. Samarbetet får inte\r\nutvecklas på ett sådant sätt att Sveriges självständighet och militära\r\nallianfrihet omöjliggörs.\r\nMiljöpartiet vill understryka vikten av att FN har det yttersta ansvaret\r\nför att upprätthålla internationell fred och säkerhet. FN är det enda\r\norgan som kan ge internationell legitimitet åt våldsanvändning, där\r\nmöjligheten till beslut av säkerhetsrådet under stadgans kapitel VII\r\nspeglar organisationens särställning. Sverige fattar i varje enskilt\r\nfall och i enlighet med svensk lag beslut om medverkan i en\r\nkrishanteringsinsats. En förutsättning för svensk medverkan i en internationell\r\nfredsfrämjande insats är att denna vilar på folkrättslig grund. Enligt\r\nlagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands skall begäran av FN\r\neller beslut i OSSE utgöra den folkrättsliga grunden för svenskt deltagande\r\ni en internationell fredsbevarande insats.\r\nUtskottet skriver i detta betänkande att beslut om fredsframtvingande\r\ninsatser, dvs. sådana insatser som kan innebära våldsanvändning utöver\r\nvad som kan anses vara självförsvar, fattas av FN:s säkerhetsråd i\r\nenlighet med FN-stadgan. Det är Miljöpartiets bestämda uppfattning att\r\ndenna grundpelare i internationellt samarbete skall bestå. Det är också\r\nav stor vikt att FN reformeras mot en vetofri kultur så att inte nödvändiga\r\nfredsfrämjande insatser förhindras genom ett veto. I de fall ett sådant\r\nveto skulle blockera en nödvändig fredsfrämjande insats vill Miljöpartiet\r\nunderstryka vikten av att FN använder sig av Uniting for peace-resolutionen.\r\n\r\n3.      Kina, punkt 12 (m)\r\nGunilla Carlsson i Tyresö (m), Karin Enström (m) och Ewa Björling (m)\r\nanför:\r\nUtskottet är mycket tydligt beträffande situationen i Kina. Därmed ges\r\nregeringen ett gott underlag för en tydlig och väl förankrad politik\r\nsåväl inom EU som i de bilaterala förbindelserna med Kina.\r\nVi vill särskilt understryka att EU tillsammans med USA måste vara\r\nfortsatt tydliga i sin kritik av den kommunistiska regimen i Kina för\r\nuteblivna politiska reformer och brott mot de mänskliga rättigheterna.\r\n\r\nTaiwan är en fullt utvecklad demokrati med 23 miljoner invånare. Mot\r\ndenna demokrati riktas i dag 450 missiler på det kinesiska fastlandet,\r\noch den kinesiska upprustningen fortsätter. Detta är ett oacceptabelt\r\nförhållande. Relationerna mellan Taiwan och Folkrepubliken Kina måste\r\nlösas på fredlig och demokratisk väg och inte under trycket av militära\r\nhot.\r\nSåväl situationen beträffande mänskliga rättigheter som det militära\r\nhotet mot Taiwan talar emot ett hävande av EU:s vapenembargo.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nFöljdmotioner\r\n2003/04:U17 av Cecilia Wigström m.fl. (fp)\r\n\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om försonings- och sanningskommissioners roll i läknings- och\r\nnormaliseringsprocessen efter ett krig eller en diktatur.\r\n2004/05: Fö8 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs under rubriken EU:s gemensamma utrikes- och försvarspolitik,\r\nangående väpnat angrepp mot annat EU-land.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att inga svenska\r\nmilitära resurser för krishantering får sättas in utan ett entydigt\r\nmandat från FN:s säkerhetsråd.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen redovisar för riksdagen hur den hitintills\r\ndrivit genusfrågorna i de internationella forum för krishantering där\r\nSverige är representerat samt hur den framgent ämnar utveckla arbetet\r\nmed att driva genusfrågor internationellt.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att allt internationellt materielsamarbete vad gäller\r\nvapenmateriel skall utgå från de svenska restriktiva reglerna för exportkontroll\r\nsom finns.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inte deltar i EU:s försvarsmaterielbyrå.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inte skall delta i krishanteringsövningar inom\r\nNato.\r\n2004/05: Fö28 av Ulf Holm m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om en vidgad hotbild.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om säkerhetspolitiska utgångspunkter.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige inte bör delta med militära förband till\r\nEU:s snabbinsatsstyrkor.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om solidaritetsklausulen i EU-konstitutionen.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sverige inte skall delta i krishantering eller annan\r\nmilitär verksamhet utan ett entydigt mandat från FN:s säkerhetsråd.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att svenskt deltagande i internationella militära operationer\r\nalltid måste föregås av ett beslut i Sveriges riksdag.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sverige inte, ensamt eller genom medlemskapet i EU,\r\nskall närma sig Nato.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 1999\r\n1999/2000:U402 Lennart Daléus m.fl. (c):\r\n\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stärka reglerna till skydd för civilbefolkningen och att\r\nsprida kännedom om och respekt för mänskliga rättigheter genom utbildning\r\noch övervakning.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2002\r\n2002/03:U203 av Sten Tolgfors (m):\r\nRiksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med mandat att\r\ngranska Sveriges säkerhetspolitiska agerande under tiden 1969-1989 på\r\nsamma sätt som tiden fram till 1969 granskats tidigare.\r\n2002/03:U205 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning samt\r\nmissilprogram.\r\n2002/03:U212 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att inleda en dialog med Ryssland om civil/militär\r\noch fredlig samverkan.\r\n2002/03:U234 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige omgående bör söka medlemskap i Nato.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om Rysslands integration i det europeiska säkerhetssamarbetet.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att en ny svensk säkerhetspolitisk doktrin bör utgå\r\nfrån att Sverige aktivt skall bidra till att skapa en alleuropeisk\r\nfredsordning.\r\n2002/03:U278 av Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (båda s):\r\nRiksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att införa lagstiftning\r\nenligt den österrikiska modellen för att åstadkomma en kärnvapenfri zon\r\ni Europa.\r\n2002/03:U280 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att säkerhetspolitikens utgångspunkt är varje människas\r\nrätt till liv och värdighet.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att hiv/aids skall bedömas som en säkerhetspolitisk\r\nrisk.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att den internationella säkerhetspolitiken alltmer\r\nbygger på solidarisk och avtalsbunden samverkan med andra stater och\r\natt Sverige aktivt skall delta i sådan samverkan.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om den svenska säkerhetspolitiken.\r\n2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att insatser för försoning måste få ökat utrymme inom\r\ndet konfliktförebyggande och fredsuppbyggande arbetet.\r\n2002/03:U311 av Peter Eriksson m.fl. (mp):\r\n\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att civila fredsstyrkor, med bas i frivilligorganisationer,\r\nmed utbildning och kompetens att tjänstgöra vid kriser och konflikter,\r\nbör skapas i alla länder.\r\n2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\ni motionen anförs om nödvändigheten av en beredskap att omprioritera\r\ninsatser mot konflikt- och krishantering.\r\n2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om massförstörelsevapen.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att ett framhävande av de mänskliga rättigheternas\r\nuniversalitet måste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik.\r\n2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vikten av att Sverige inte hamnar i en situation där\r\nSverige utgör det enda av de nordisk-baltiska länderna som valt att stå\r\nutanför Nato.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige skall ha beredskap att snabbt ställa\r\nresurser till förfogande för utökade insatser på Balkan.\r\n26.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige skall verka för att OSSE tar ett utökat\r\nansvar för säkerheten i Östeuropa och Centralasien.\r\n27.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sveriges stöd till de baltiska staterna främst\r\nskall inriktas på militärt stöd och annan suveränitetsuppbyggnad,\r\nmiljöförbättrande åtgärder och smittskyddsarbete.\r\n2002/03:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att tillsätta en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp\r\nför att utreda frågan om ett utvidgat säkerhetsbegrepp, där bl.a.\r\nhiv/aids och andra sjukdomar av epidemisk karaktär ingår.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om en utredning med en bred vetenskaplig ansats där\r\nhiv/aids och liknande sjukdomar av epidemisk karaktär sätts in i ett\r\nsäkerhetspolitiskt perspektiv.\r\n2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige i FN och andra internationella organ\r\narbetar för att kvinnors utsatta situation i krig uppmärksammas i större\r\nomfattning.\r\n2002/03:Fö240 av Allan Widman m.fl. (fp):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om den säkerhetspolitiska utvecklingen.\r\n2002/03:Fö241 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige aktivt bör engagera sig i att få till\r\nstånd en global anslutning till Ottawakonventionen.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör ge direkt stöd till vård, rehabilitering\r\noch social och ekonomisk återanpassning av minoffer.\r\n2002/03:Fö260 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om säkerhets- och försvarspolitik.\r\n2002/03:Fö261 av Lars Ångström m.fl. (mp):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att konkretisera sitt handlingsprogram för att förebygga\r\nväpnade konflikter med att se över möjligheten att skapa ett institut\r\nför internationell konflikt- och terrorförebyggande verksamhet.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:U203 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om mänsklig säkerhet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om behovet av att fördjupa förståelsen av konflikters\r\nkaraktär och deras konsekvenser.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om det konfliktförebyggande arbetet.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att kunna mobilisera, organisera och sända kompetent\r\npersonal till konfliktområden.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om lokala gruppers och nätverks, föreningslivets, de\r\npolitiska partiernas och det civila samhällets roll i konfliktförebyggande\r\narbete.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om kvinnors roll i det konfliktförebyggande arbetet och\r\ni det konfliktläkande arbetet.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om frivilligorganisationers kunskaper, kompetens och\r\nroll i konfliktförebyggande arbete och konflikthantering.\r\n2003/04:U208 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om neutralitetspolitiken.\r\n2003/04:U251 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vikten av att vidga det säkerhetspolitiska begreppet\r\ni Sverige till att även gälla allvarliga smittsamma sjukdomar.\r\n2003/04:U256 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om inriktningen av den svenska säkerhetspolitiken.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om svensk förmåga till tidiga och framskjutna insatser\r\nmed militära förband i samverkan med andra länder.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om fördjupat och intensifierat säkerhetspolitiskt samarbete\r\nmellan de nordiska länderna.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om fortsatt stöd till uppbyggnad av Estlands, Lettlands\r\noch Litauens försvarsmakter.\r\n2003/04:U258 av Allan Widman m.fl. (fp):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige aktivt bör engagera sig för att få till\r\nstånd en global anslutning till Ottawakonventionen.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör ge direkt stöd till vård, rehabilitering\r\noch social och ekonomisk återanpassning av minoffer.\r\n2003/04:U274 av Annika Qarlsson (c):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige skall gå före i arbetet med att involvera\r\nkvinnor i det internationella arbetet med konflikthantering och\r\nfredsprocesser.\r\n2003/04:U278 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att integrera ett genderperspektiv i all fredsfrämjande\r\nverksamhet.\r\n2003/04:U294 av Michael Hagberg och Christin Nilsson (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om Sveriges ansvar vid utbildning av poliser som skall tjänstgöra\r\ni utlandet.\r\n2003/04:U329 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att rådande säkerhetspolitiska fyrpartidoktrin är\r\növerspelad av verkligheten.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att en ny säkerhetspolitisk doktrin bör utgå från att\r\nSverige aktivt skall bidra till att skapa en alleuropeisk fredsordning\r\noch att länders säkerhet i dag bäst uppnås i gemenskap med andra.\r\n2003/04:U335 av Peter Eriksson m.fl. (mp):\r\n\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att verka för fortsatt stöd till framställande av\r\nmanualer för fredliga metoder av konfliktlösning.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att fredsstyrkor med civila uppdrag och med bas i\r\nfrivilligorganisationer skapas i alla länder för att tjänstgöra vid\r\nkriser och konflikter.\r\n2003/04:U352 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att processer för försoning måste få ökat utrymme\r\ninom både det konfliktförebyggande och fredsuppbyggande arbetet.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2004\r\n2004/05:K431 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om betydelsen av en gemensam utrikespolitik och vikten\r\nav att EU talar med en röst i utrikespolitiken.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vikten av att stärka den transatlantiska länken och\r\nEU:s samarbete med Nato.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om den europeiska grannskapspolitiken.\r\n2004/05:U205 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning samt\r\nmissilprogram.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om risken för en upprustningsspiral i Asien.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om Kinas politiska och ekonomiska betydelse i världen.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om riktlinjer för en tydlig svensk Kinapolitik.\r\n2004/05:U216 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om Ryssland och EU:s politik gentemot Ryssland.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör söka medlemskap i Nato.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att den rådande säkerhetspolitiska fyrpartidoktrinen\r\när överspelad av verkligheten.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om betydelsen av att en gemensam EU-försvarspolitik skall\r\nsyfta till att främja en alleuropeisk fredsordning och inte bör utvecklas\r\nmot att EU bygger upp ett eget, av den transatlantiska länken, oberoende\r\nförsvar.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om behovet av en svensk strategi för internationella\r\ninsatser.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om samordningsfördelarna med ett Nato-medlemskap.\r\n2004/05:U219 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige, EU och FN måste förbereda sig på ett\r\nnytt sätt för att möta de nya hot som finns, att det är av stor betydelse\r\natt insatser mot sjukdomar görs, att det finns klara och tydliga regler\r\nför fördelning av naturresurser samt att dialogen och det internationella\r\nsamarbetet ökar.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om kraftfulla insatser i fredsfrämjande syfte från svensk\r\nsida.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om det transatlantiska samarbetet, Sverige, EU och USA.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige aktivt internationellt skall verka för\r\natt resolution 1325 från FN:s säkerhetsråd om kvinnor i konfliktsituationer\r\nimplementeras i allt större utsträckning.\r\n2004/05:U221 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om regionala organisationers betydelse för krishantering.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om behovet av svensk förmåga att agera vid\r\nkrishanteringsinsatser.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att FN och EU måste kunna agera snabbt, både politiskt\r\noch militärt, vid behov av krishantering.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att statssuveräniteten inte kan överordnas de mänskliga\r\nrättigheterna.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om funktionsfördelning mellan olika organisationer vid\r\nkrishantering.\r\n2004/05:U222 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sveriges skall vara med i den europeiska\r\nsäkerhetsordningens alla delar.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att ambitionen för Europapolitiken måste vara att\r\nSverige skall kunna göra mer för att bidra till stabilitet och krishantering\r\ni Europa.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om EU som verktyg för det breda säkerhetsbegreppet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vikten av Natos strukturer för EU:s möjligheter att\r\nagera i fredsbevarande operationer.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Nato är den organisation som också fortsättningsvis\r\nbör svara för säkerhetspolitikens kärna, den militära förmågan och de\r\nömsesidiga försvarsförpliktelserna.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om neutralitetspolitiken.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om svenskt Natomedlemskap.\r\n2004/05:U223 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om mandatfrågan i EU:s krishantering.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att civil krishantering försvåras eller omöjliggörs\r\nutan en trovärdig militär krishanteringsförmåga inom EU.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige uttryckligen skall acceptera Europeiska\r\nrådets slutsatser från Helsingfors angående mandatet för EU:s\r\nkrishanteringsinsatser.\r\n2004/05:U225 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att utveckla folkrätten till ett bättre skydd för\r\nmänskliga rättigheter inom länder.\r\n2004/05:U226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n29.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om konflikthantering och säkerhet i områden i akut kris.\r\n\r\n2004/05:U239 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige och EU gentemot den kinesiska maktledningen\r\nentydigt måste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.\r\n2004/05:U242 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vikten av en väl förankrad svensk och europeisk\r\nsäkerhetspolitik.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige fullt ut skall vara med i varje form av\r\ndet internationella samarbetet, såvida det inte finns mycket starka\r\nnationella skäl som talar emot.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige fullt ut skall delta i PSI, som syftar\r\ntill att hindra framställning och spridning av massförstörelsevapen.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör lägga mer kraft på Organisationen för\r\nsäkerhet och samarbete i Europa (OSSE).\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sveriges Rysslandsstrategi bör uppdateras.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om situationen i Darfur i Sudan.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om behovet av tillräcklig kapacitet i EU:s krishanteringsförmåga\r\nsamt att Sverige måste kunna ta sin del av ansvaret.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om inriktningen av det svenska försvaret.\r\n2004/05:U260 av Lotta Hedström (mp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att\r\nåteransluta sig till ABM-avtalet (rustningskontrollavtalet).\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att\r\nratificera provstoppsavtalet för kärnvapen (Comprehensive Test Ban\r\nTreaty).\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att regeringen och världssamfundet bör förmå USA att\r\nlägga ned alla planer för ett eget missilförsvar (NMD).\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att EU och FN skall förkasta USA:s nya säkerhetspolitiska\r\ndoktrin.\r\n2004/05:U267 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige offentligt bör uttrycka att situationen\r\ni Darfur är ett folkmord.\r\n2004/05:U268 av Alice Åström m.fl. (v):\r\n\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att ett FN-mandat även skall inkludera vad som stadgas\r\ni FN:s resolution 1325 från år 2000 om kvinnor i krishantering.\r\n2004/05:U275 av Lotta Hedström och Helena Hillar Rosenqvist (båda\r\nmp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige\r\ninte skall skicka militär eller civil personal till krigsområden som\r\nförorenats med utarmat uran.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige\r\nverkar för att USA reparerar skadorna på människor och miljö efter\r\nkrigföring med utarmat uran.\r\n2004/05:U283 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att öka de riktade insatserna för att förbättra\r\nkvinnors och barns situation i det konfliktförebyggande och fredsuppbyggande\r\narbetet.\r\n2004/05:U287 av Maria Hassan (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om initiativ för att åstadkomma en kärnvapenfri zon i\r\nEuropa samt en lagstiftning enligt den österrikiska modellen.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att inom EU verka för att icke-kärnvapenstater som i\r\ndag åtnjuter de av Nato utsträckta kärnvapengarantierna själva, och\r\ngemensamt, avsäger sig dessa garantier.\r\n2004/05:U304 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):\r\n\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om smarta sanktioner.\r\n2004/05:U314 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att svensk säkerhetspolitik skall byggas på en grund\r\nav kollektiv samverkan med våra grannländer, FN, EU och Nato, för att\r\nsäkra fred, stabilitet och säkerhet.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att svensk förmåga att medverka i internationellt\r\nfredsbevarande insatser måste stärkas också vad avser fredsframtvingande\r\nuppgifter som påkallas av FN.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att svensk säkerhetspolitik skall utformas i ett brett\r\nperspektiv som omfattar diplomati, ekonomiskt bistånd, räddningsinsatser\r\noch militärt stöd.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sverige stärker sitt deltagande via den gemensamma\r\nsäkerhetsstrategin och utvecklandet av solidaritetsklausulen för ökad\r\nkrishanteringsförmåga inom EU.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att Sveriges deltagande i arbetet med försvarsmaterielbyrån\r\när angeläget.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att svenskt ställningstagande i konflikt och kris\r\nskall grundas på huruvida grundläggande värden som mänskliga rättigheter,\r\ndemokrati, öppenhet och rättssäkerhet respekteras av parterna.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att regeringen i alla relevanta utrikes-, säkerhets-\r\noch försvarspolitiska kontakter och sammanhang skall betona att världens\r\nstater och nationer måste leva upp till FN:s säkerhetsråds resolution\r\n1325.\r\n2004/05:U331 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n25.     Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om\r\nbehovet av en vidareutveckling i synen på konflikt- och säkerhetsfrågornas\r\nkoppling till biståndet.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nFörkortningar\r\n\r\nABM,    Anti-Ballistic Missile Treaty.\r\nAMIS,   the African Union Mission in the Sudan.\r\nAU,     Afrikanska unionen.\r\nEAPR,   Euroatlantiska partnerskapsrådet.\r\nECOWAS, The Economic Community of West African States.\r\nEDA,    European Defence Agency (Europeiska försvarsbyrån).\r\nENP,    European Neighbourhood Policy.\r\nESFP,   Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.\r\nEUMM,   European Union Monitoring Mission.\r\nEUPM,   European Union Police Mission.\r\nISAF,   International Security Assistance Force for Afghanistan.\r\nGUSP,   EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.\r\nHCNM,   High Commissioner on National Minorities, Högkommissarien för\r\nfrågor om nationella minoriteter.\r\nIAEA,   International Atomic Energy Agency (Internationella atomenergiorganet).\r\nICC,    International Criminal Court.\r\nICISS,  The International Commission on Intervention and State Sovereignty.\r\nICTR,   nternational Criminal Tribunal for Rwanda, Rwandatribunalen.\r\nIICTY,  International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia,\r\nJugoslavientribunalen.\r\nIGAD,   Intergovernmental Authority on Development.\r\nISAF,   International Security Assistance Force.\r\nJMC/JMM,        Joint Military Commission/Joint Monitoring Mission.\r\nKFOR,   Kosovo Force.\r\nMEDA,   the Euro-Mediterranean Partnership (Barcelona Processen).\r\nMONUC,  United Nations Mission in the Democratic Republic of Congo.\r\nMUST,   Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten.\r\nNNSC,   Neutral Nations Supervisory Commission.\r\nNRF,    Nato Response Force.\r\nNMD,    National Missile Defence.\r\nNPT,    Non-Proliferation Treaty (icke-spridningsavtalet).\r\nOSSE,   Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSCE,\r\nOrganization for Security and Co-operation in Europe).\r\nPFF,    Partnerskap för fred (PFP, Partnership for Peace).\r\nPCC,    Prague Capability Commitment.\r\nPSI,    Proliferation Security Initiative.\r\nSFOR,   Stabilisation Force in Bosnia and Herzegovina.\r\nSADC,   Southern African Development Community.\r\nUNAMA,  United Nations Assistance Mission in Afghanistan.\r\nUNAMSIL,        United Nations Mission in Sierra Leone.\r\nUNAIDS, the Joint United Nations Programme on HIV/AIDS.\r\nUNFPA,  the United Nations Population Fund (FN:s befolkningsfond).\r\nUNMEE,  United Nations Mission in Ethiopia and Eritrea.\r\nUNMIK,  United Nations Mission in Kosovo.\r\nUNMIL,  United Nations Mission in Liberia.\r\nUNMISET,        United Nations Mission of Support in East Timor.\r\nUNMOGIP,        United Nations Military Observer Group in India and Pakistan.\r\nUNOMIG, United Nations Observer Mission in Georgia.\r\nUNOWA,  United Nations Office for West Africa.\r\nUNTSO,  United Nations Truce Supervision Organization.\r\nWHO,    World Health Organization (Världshälsoorganisationen).</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Säkerhetspolitiska utgångspunkter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U203, 2002/03:U234 yrkande 5, 2002/03:U280 yrkandena 12 och 21, 2002/03:Fö260 yrkande 1, 2003/04:U208 yrkande 6, 2003/04:U329 yrkande 3, 2004/05:U222 yrkande 6, 2004/05:U242 yrkande 16 och 2004/05:U314 yrkandena 1 och 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Förenta nationerna (FN)",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 1999/00:U402, 2002/03:U280 yrkande 1, 2002/03:U296 yrkande 5, 2002/03:U311 yrkande 13, 2002/03:U313 yrkande 17, 2002/03:U322 yrkande 18, 2002/03:U328 yrkande 22, 2002/03:Fö261 yrkande 5, 2003/04:U17 yrkande 10, 2003/04:U203 yrkandena 1, 4, 6-9 och 11, 2003/04:U274 yrkande 2, 2003/04:U278 yrkande 2, 2003/04:U335 yrkandena 11 och 13, 2003/04:U352 yrkande 4, 2004/05:U219 yrkande 17, 2004/05:U221 yrkandena 1, 3-5 och 7, 2004/05:U225 yrkande 7, 2004/05:U242 yrkande 14, 2004/05:U267 yrkande 6, 2004/05:U268 yrkande 23, 2004/05:U283 yrkande 13, 2004/05:U304 yrkande 10, 2004/05:U314 yrkandena 9 och 10 samt 2004/05:Fö8 yrkande 11.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "A25EA51B-3EC3-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "49",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "172",
                    "140",
                    "0",
                    "37"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A25EA51B-3EC3-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Sveriges internationella insatser",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U323 yrkande 23, 2003/04:U256 yrkande 5, 2003/04:U294, 2004/05:U216 yrkande 6, 2004/05:U219 yrkande 14, 2004/05:U226 yrkande 29, 2004/05:U275 yrkande 1, 2004/05:U314 yrkande 3, 2004/05:Fö8 yrkande 4 och 2004/05:Fö28 yrkandena 5 och 6.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "A25EA5E8-3EC3-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "49",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "46",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "5",
                    "0",
                    "21",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "1",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "150",
                    "142",
                    "23",
                    "34"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A25EA5E8-3EC3-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE)",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U323 yrkande 26 och 2004/05:U242 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Europeiska unionen (EU)",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U278, 2003/04:U256 yrkande 1, 2004/05:K431 yrkandena 8 och 10, 2004/05:U216 yrkande 5, 2004/05:U222 yrkandena 1-4, 2004/05:U223 yrkandena 1, 3 och 4, 2004/05:U242 yrkandena 2 och 15, 2004/05:U287 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U314 yrkandena 6 och 8, 2004/05:Fö8 yrkandena 1, 12 och 14 samt 2004/05:Fö28 yrkandena 2-4.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "5",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "F9C45798-3EEF-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "1",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "49",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "19",
                    "0",
                    "1",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "10",
                    "4",
                    "1",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "281",
                    "31",
                    "3",
                    "34"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F9C45798-3EEF-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Nato",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U234 yrkande 1, 2002/03:U323 yrkande 19, 2003/04:U256 yrkande 6, 2003/04:U329 yrkande 2, 2004/05:K431 yrkande 9, 2004/05:U216 yrkandena 2, 3 och 7, 2004/05:U222 yrkandena 5 och 7, 2004/05:U242 yrkande 3, 2004/05:Fö8 yrkande 15 och 2004/05:Fö28 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "A25EA610-3EC3-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "49",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "18",
                    "0",
                    "2",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "18",
                    "1",
                    "7",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "1",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "258",
                    "46",
                    "10",
                    "35"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A25EA610-3EC3-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Den transatlantiska länken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:U219 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Den vidgade hotkatalogen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U280 yrkande 6, 2002/03:U322 yrkande 15, 2002/03:U327 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö240 yrkande 2, 2002/03:Fö241 yrkandena 3 och 5, 2003/04:U251 yrkande 7, 2003/04:U258 yrkandena 2 och 3, 2004/05:U219 yrkande 1, 2004/05:U242 yrkande 5, 2004/05:U260 yrkandena 3-5, 2004/05:U275 yrkande 4, 2004/05:U331 yrkande 25 och 2004/05:Fö28 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "USA",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:U260 yrkande 11.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Sveriges närområde",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U323 yrkande 27 och 2003/04:U256 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Ryssland",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 16, 2002/03:U234 yrkande 4, 2004/05:U216 yrkande 1 och 2004/05:U242 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Kina",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U205 yrkande 2, 2004/05:U205 yrkandena 1-4 och 2004/05:U239 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "9",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "A25EA659-3EC3-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 9 (c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "38",
                    "0",
                    "11",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "46",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "20",
                    "0",
                    "6",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "205",
                    "93",
                    "17",
                    "34"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A25EA659-3EC3-11D9-88F6-0004754BE1ED",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "UFöU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Säkerhetspolitiska utgångspunkter",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Förenta nationerna (FN)",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Sveriges internationella insatser",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Sveriges internationella insatser",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Europeiska unionen (EU)",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Nato",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Nato",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Den transatlantiska länken",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Kina",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-10-21 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-10-28 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-11-09 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-11-11 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-11-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-11-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-12-07 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-12-07 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-12-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2004-12-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-12-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-12-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-12-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-20 08:07:27"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen sade nej till de motioner om Sveriges säkerhetspolitik som hade lämnats med anledning av regeringens proposition 2004/04:5 Vårt framtida försvar och under allmänna motionstiderna 1999, 2002, 2003, och 2004.",
          "dok_id": "GS01UFöU2",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Sveriges säkerhetspolitik (UFöU2)",
          "dok_id": "GS01UFöU2",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-20 08:07:27"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01UFöU2",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:26"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet konstaterar att Sveriges säkerhetspolitiska linje har fungerat bra. För framtiden är det tydligare än någonsin att säkerhet är mer än avsaknad av militära konflikter. Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med andra länder. Utskottet delar regeringens uppfattning att FN, genom sin unika legitimitet och nära nog universella medlemskrets, står i centrum för kampen mot terrorismen. Utskottet delar också regeringens bedömning att Sveriges relationer till Nato kommer att ha en nära koppling till EU:s relationer med alliansen. Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till de motioner om Sveriges säkerhetspolitik som har lämnats med anledning av regeringens proposition 2004/04:5 Vårt framtida försvar och under allmänna motionstiderna 1999, 2002, 2003, och 2004.</p>",
          "dok_id": "GS01UFöU2",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:42:09"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Sveriges säkerhetspolitik (UFöU2)",
          "dok_id": "GS01UFöU2",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:42:09"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01UFöU2",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200405_UFöU_2.pdf",
          "filstorlek": "522224",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Sveriges säkerhetspolitik",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/753586F0-0732-4BC6-9771-2E32B2413894"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 1999/2000:U402 Internationell säkerhet och konflikthantering",
          "ref_dok_id": "GN02U402",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "1999/2000",
          "ref_dok_bet": "U402",
          "ref_dok_titel": "Internationell säkerhet och konflikthantering",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Daléus m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fö240 Försvaret",
          "ref_dok_id": "GQ02Fö240",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fö240",
          "ref_dok_titel": "Försvaret",
          "ref_dok_subtitel": "av Allan Widman m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fö241 Sveriges stöd till minröjningsarbete",
          "ref_dok_id": "GQ02Fö241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fö241",
          "ref_dok_titel": "Sveriges stöd till minröjningsarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fö260 Totalförsvar",
          "ref_dok_id": "GQ02Fö260",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fö260",
          "ref_dok_titel": "Totalförsvar",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunnar Hökmark m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fö261 En försvarspolitik för det tjugonde århundradet ",
          "ref_dok_id": "GQ02Fö261",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fö261",
          "ref_dok_titel": "En försvarspolitik för det tjugonde århundradet ",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ångström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U203 En ny neutralitetskommission",
          "ref_dok_id": "GQ02U203",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U203",
          "ref_dok_titel": "En ny neutralitetskommission",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U205 Svensk Kinapolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02U205",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U205",
          "ref_dok_titel": "Svensk Kinapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U212 FN och internationell säkerhet",
          "ref_dok_id": "GQ02U212",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U212",
          "ref_dok_titel": "FN och internationell säkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U234 Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02U234",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U234",
          "ref_dok_titel": "Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U278 Kärnvapenfria zoner i Europa",
          "ref_dok_id": "GQ02U278",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U278",
          "ref_dok_titel": "Kärnvapenfria zoner i Europa",
          "ref_dok_subtitel": "av Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U280 Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02U280",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U280",
          "ref_dok_titel": "Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U296 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02U296",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U296",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U311 Förenta nationerna",
          "ref_dok_id": "GQ02U311",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U311",
          "ref_dok_titel": "Förenta nationerna",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U313 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U313",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U313",
          "ref_dok_titel": "Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U322 Sverige i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02U322",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U322",
          "ref_dok_titel": "Sverige i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U323 Sverige i Europa",
          "ref_dok_id": "GQ02U323",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U323",
          "ref_dok_titel": "Sverige i Europa",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U327 Hiv/aids i ett globalt perspektiv",
          "ref_dok_id": "GQ02U327",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U327",
          "ref_dok_titel": "Hiv/aids i ett globalt perspektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U328 Kvinnan i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02U328",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U328",
          "ref_dok_titel": "Kvinnan i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U17 med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_id": "GR02U17",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U17",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U203 Konfliktförebyggande arbete och konfliktlösning",
          "ref_dok_id": "GR02U203",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U203",
          "ref_dok_titel": "Konfliktförebyggande arbete och konfliktlösning",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U208 Svenskt Natomedlemskap",
          "ref_dok_id": "GR02U208",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U208",
          "ref_dok_titel": "Svenskt Natomedlemskap",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U251 Hiv/aids i ett globalt perspektiv",
          "ref_dok_id": "GR02U251",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U251",
          "ref_dok_titel": "Hiv/aids i ett globalt perspektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U256 Svensk säkerhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GR02U256",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U256",
          "ref_dok_titel": "Svensk säkerhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U258 Minor",
          "ref_dok_id": "GR02U258",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U258",
          "ref_dok_titel": "Minor",
          "ref_dok_subtitel": "av Allan Widman m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U274 Sverige som fredsbyggare",
          "ref_dok_id": "GR02U274",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U274",
          "ref_dok_titel": "Sverige som fredsbyggare",
          "ref_dok_subtitel": "av Annika Qarlsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U278 Internationellt arbete för att motverka våld mot kvinnor",
          "ref_dok_id": "GR02U278",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U278",
          "ref_dok_titel": "Internationellt arbete för att motverka våld mot kvinnor",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP, M, C, KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U294 Utbildning av fredsbevarande styrkor med polisiära uppgifter",
          "ref_dok_id": "GR02U294",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U294",
          "ref_dok_titel": "Utbildning av fredsbevarande styrkor med polisiära uppgifter",
          "ref_dok_subtitel": "av Michael Hagberg och Christin Nilsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U329 Säkerhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GR02U329",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U329",
          "ref_dok_titel": "Säkerhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U335 Förenta Nationerna i en globaliserad värld",
          "ref_dok_id": "GR02U335",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U335",
          "ref_dok_titel": "Förenta Nationerna i en globaliserad värld",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U352 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GR02U352",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U352",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Fö28 med anledning av prop. 2004/05:5 Vårt framtida  försvar",
          "ref_dok_id": "GS02Fö28",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Fö28",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:5 Vårt framtida  försvar",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulf Holm m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Fö8 med anledning av prop. 2004/05:5 Vårt framtida  försvar",
          "ref_dok_id": "GS02Fö8",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Fö8",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:5 Vårt framtida  försvar",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:K431 Liberal Europapolitik",
          "ref_dok_id": "GS02K431",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "K431",
          "ref_dok_titel": "Liberal Europapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U205 Folkrepubliken Kinas kärnvapenprogram",
          "ref_dok_id": "GS02U205",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U205",
          "ref_dok_titel": "Folkrepubliken Kinas kärnvapenprogram",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U216 Säkerhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GS02U216",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U216",
          "ref_dok_titel": "Säkerhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U219 Säkerhetspolitik för en förändrad hotbild",
          "ref_dok_id": "GS02U219",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U219",
          "ref_dok_titel": "Säkerhetspolitik för en förändrad hotbild",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U221 Agerandet mot folkmord",
          "ref_dok_id": "GS02U221",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U221",
          "ref_dok_titel": "Agerandet mot folkmord",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U222 Svensk säkerhetspolitik i europeiskt perspektiv",
          "ref_dok_id": "GS02U222",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U222",
          "ref_dok_titel": "Svensk säkerhetspolitik i europeiskt perspektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U223 EU:s krishanteringsförmåga",
          "ref_dok_id": "GS02U223",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U223",
          "ref_dok_titel": "EU:s krishanteringsförmåga",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U225 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GS02U225",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U225",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U226 Politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GS02U226",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U226",
          "ref_dok_titel": "Politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U239 Kina",
          "ref_dok_id": "GS02U239",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U239",
          "ref_dok_titel": "Kina",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U242 Utrikes- och säkerhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GS02U242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U242",
          "ref_dok_titel": "Utrikes- och säkerhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U260 USA:s internationella relationer",
          "ref_dok_id": "GS02U260",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U260",
          "ref_dok_titel": "USA:s internationella relationer",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U267 Fredsfrämjande verksamhet",
          "ref_dok_id": "GS02U267",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U267",
          "ref_dok_titel": "Fredsfrämjande verksamhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U268 Mellanöstern som konflikthärd",
          "ref_dok_id": "GS02U268",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U268",
          "ref_dok_titel": "Mellanöstern som konflikthärd",
          "ref_dok_subtitel": "av Alice Åström m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U275 Utarmat uran",
          "ref_dok_id": "GS02U275",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U275",
          "ref_dok_titel": "Utarmat uran",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta Hedström och Helena Hillar Rosenqvist (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U283 Barn i världen",
          "ref_dok_id": "GS02U283",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U283",
          "ref_dok_titel": "Barn i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U287 Kärnvapenfri zon i Europa",
          "ref_dok_id": "GS02U287",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U287",
          "ref_dok_titel": "Kärnvapenfri zon i Europa",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Hassan (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U304 FN och folkrätten",
          "ref_dok_id": "GS02U304",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U304",
          "ref_dok_titel": "FN och folkrätten",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U314 Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_id": "GS02U314",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U314",
          "ref_dok_titel": "Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U331 Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GS02U331",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U331",
          "ref_dok_titel": "Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-12-15",
          "ref_dok_id": "GS0951",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "51",
          "ref_dok_titel": "2004-12-15",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-12-15",
          "ref_dok_id": "GS0951",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "51",
          "ref_dok_titel": "2004-12-15",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}