{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2284665",
      "dok_id": "GS01TU4",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "TU4",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:TU4",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "TU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "4",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-11-16 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:53:28",
      "publicerad": "2006-03-15 11:53:32",
      "titel": "Inspektionsverksamheten inom trafikslagen",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01TU4/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01TU4",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01TU4",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01TU4",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Trafikutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:TU4</div><h1>Inspektionsverksamheten inom trafikslagen</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlar utskottet tio motionsförslag om inspektionsverksamheten\r\ninom trafikslagen. Några av dem går ut på att vägtrafikinspektionen,\r\nsom är en del av Vägverket, och sjöfartsinspektionen, som är en del av\r\nSjöfartsverket, skall göras självständiga genom att ombildas till egna\r\nmyndigheter. Andra förslag syftar till att inspektionerna inom alla\r\nfyra trafikslagen skall sammanföras till en gemensam, trafikslagsövergripande\r\ninspektionsmyndighet. I betänkandet redovisas bl.a. tidigare behandling\r\nav riksdagen samt för- och nackdelar som kan vara förknippade med en\r\nsådan gemensam trafikinspektion.\r\nUtskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande om att regeringen\r\nsnarast skall tillsätta en utredning med uppdrag att utreda hur en\r\ngemensam trafikinspektion skall vara organiserad. I det sammanhanget bör\r\näven frågorna om dels en vägtrafikansvarslag, dels organiserandet av\r\nsådana olycksutredningar som nu utförs av Statens haverikommission samt\r\nav trafikverk och inspektioner aktualiseras. Utskottet utgår från att\r\nregeringen senast i den transportpolitiska propositionen, som har\r\naviserats till våren 2005, till riksdagen anmäler att regeringen har\r\nvidtagit denna åtgärd. Utgångspunkten är att en gemensam trafikinspektion\r\nskall tillskapas under första halvåret 2006. Regeringen skall senast i\r\nbudgetpropositionen hösten 2005 redovisa hur arbetet fortskrider.\r\nI en reservation från Socialdemokraterna sägs att en trafikslagsövergripande\r\ninspektion skulle innebära att viktiga steg i en av riksdagen beslutad\r\noch pågående utvecklingsprocess avbryts. Inspektionsverksamheten för\r\nsamtliga trafikslag bör vara organiserad på ett så ändamålsenligt och\r\neffektivt sätt som möjligt. Att nu inrätta en gemensam inspektion vore\r\nolyckligt, inte minst mot bakgrund av att de ekonomiska effekterna är\r\noklara och noggrant måste analyseras. Finansieringsfrågan är central\r\noch bör behandlas i ett sammanhang där helheten tydliggörs.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nInspektionsverksamheten inom trafikslagen\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen vad utskottet anfört om\r\ninspektionsverksamheten inom trafikslagen. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna\r\n2003/04:T21 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2,\r\n2003/04:T399 av Karin Thorborg m.fl. (v),\r\n2003/04:T441 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 3,\r\n2003/04:T442 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd) yrkande 13,\r\n2003/04:T454 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2,\r\n2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 23,\r\n2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 40,\r\n2004/05:T398 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 5,\r\n2004/05:T460 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 2 och\r\n2004/05:T464 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 24.\r\n\r\nReservation (s)\r\n\r\nStockholm den 16 november 2004\r\nPå trafikutskottets vägnar\r\n\r\nClaes Roxbergh\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Claes Roxbergh (mp),\r\nCarina Moberg (s), Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager\r\n(fp), Hans Stenberg (s), Krister Örnfjäder (s), Johnny Gylling (kd),\r\nKarin Svensson Smith (v), Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhström\r\n(m), Monica Green (s), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c), Kerstin\r\nEngle (s), Björn Hamilton (m) och Mikael Johansson (mp).</pre><pre></pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nInspektionsverksamheten inom trafikslagen\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande om att regeringen\r\nsnarast skall tillsätta en utredning med uppdrag att utreda hur en\r\ngemensam trafikinspektion skall vara organiserad. I det sammanhanget bör\r\näven frågorna om dels en vägtrafikansvarslag, dels organiserandet av\r\nsådana olycksutredningar som nu utförs av Statens haverikommission samt\r\nav trafikverk och inspektioner aktualiseras. Utgångspunkten är att en\r\ngemensam trafikinspektion skall tillskapas under första halvåret 2006.\r\nRegeringen skall senast i budgetpropositionen hösten 2005 redovisa hur\r\narbetet fortskrider.\r\n\r\nGenom ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed - och en sådan åtgärd\r\nfrån regeringens sida som begärts - blir motionsförslagen om en gemensam\r\ntrafikinspektion helt eller delvis tillgodosedda. Samtidigt torde syftet\r\näven med motionsförslagen om en självständig sjösäkerhetsinspektion\r\nrespektive en självständig vägtrafikinspektion bli tillgodosett. Motionerna\r\ntillstyrks således.\r\nJämför reservation (s).\r\nAllmänt\r\nI detta betänkande behandlar utskottet tio motioner avseende\r\ninspektionsverksamheten inom transportsektorn. Nio av dem härrör från allmänna\r\nmotionstiderna hösten 2003 och hösten 2004. En motion är väckt med\r\nanledning av proposition 2003/04:160 Fortsatt arbete för en säker vägtrafik.\r\n\r\nFör varje trafikslag finns - numera - en inspektion, nämligen\r\nJärnvägsstyrelsen (tidigare järnvägsinspektionen), vägtrafikinspektionen,\r\nsjöfartsinspektionen och luftfartsinspektionen (från den 1 januari 2005\r\nLuftfartsstyrelsen). Inspektionerna uppvisar en viss variation i fråga\r\nom organisatorisk utformning, uppgifter och regelverk. Frågorna om dels\r\ninspektionernas ställning i förhållande till respektive trafikverk,\r\ndels inrättandet av en sammanslagen - trafikslagsövergripande - inspektion\r\nhar behandlats vid en rad tillfällen av riksdagen.\r\nUtskottet anordnade den 14 oktober en offentlig utfrågning om\r\ninspektionsverksamheten inom de olika trafikslagen. Programmet och utskrift\r\nav de stenografiska anteckningarna återfinns som bilaga 2 till detta\r\nbetänkande.\r\nBestämmelser om de fyra inspektionerna inom transportområdet\r\nAlla inspektionerna - med undantag för vägtrafikinspektionen - har\r\nuppgifter av i stort sett tre slag:\r\nnormgivning (inklusive tillståndsgivning) med avseende på säkerhet och\r\nskydd. Det kan röra såväl tekniska normer (dvs. avseende fartyget) som\r\noperativa normer (dvs. avseende bemanning etc.),\r\ntillsyn av att normerna följs samt\r\nundersökning av olyckor (som inte faller under Statens haverikommissions\r\nobligatoriska undersökningsområde; se i det följande).\r\nHärutöver har Järnvägsstyrelsen i uppdrag att utöva tillsyn av marknadens\r\nfunktion.\r\nTill skillnad från de övriga inspektionerna saknar vägtrafikinspektionen\r\nlagstiftning som stöd för sin verksamhet. I stället skall man söka\r\nåstadkomma ökad trafiksäkerhet genom dialog och information m.m.\r\nJärnvägsstyrelsen\r\nJärnvägsstyrelsen inrättades som central förvaltningsmyndighet den 1 juli\r\n2004. Myndigheten har tagit över de arbetsuppgifter som tidigare utförts\r\nav enheterna järnvägsinspektionen och tågtrafikledningen inom Banverket;\r\ndessa enheter har upphört.\r\nEnligt förordningen (2004:527) med instruktion för Järnvägsstyrelsen\r\nskall styrelsen utöva tillsyn över järnvägs-, tunnelbane- och\r\nspårvägssystemen. Vidare skall den verka för säkerheten inom systemen och för\r\nen effektiv järnvägsmarknad med en sund konkurrens. Järnvägsstyrelsen\r\nsaknar en styrelse men har däremot ett insynsråd om fem ledamöter,\r\ninklusive generaldirektören. Dess uppgift är att ge generaldirektören de\r\nråd som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas effektivt och\r\ni överensstämmelse med syftet med verksamheten. Övriga fyra ledamöter\r\nutses av regeringen för bestämd tid.\r\nFör budgetåret 2005 föreslås ett anslag om 42 miljoner kronor för\r\nmyndighetens verksamhet. Antalet anställda uppgår för närvarande till 32,\r\nmen en utökning till omkring 48 personer är målet.\r\nVägtrafikinspektionen\r\nEnligt förordning (1997:652) med instruktion för Vägverket är verket\r\ncentral förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar, för\r\nhela vägtransportsystemet. Vägverket skall särskilt verka för att bl.a.\r\nvägtransportsystemet anpassas och utformas utifrån högt ställda krav\r\npå miljö och trafiksäkerhet samt att fordonens säkerhets- och miljöprestanda\r\nutvecklas.\r\nAv instruktionen framgår vidare att det i Vägverket finns en\r\nvägtrafikinspektion; denna inrättades den 1 januari 2003. Chefen för\r\nVägtrafikinspektionen ansvarar för och beslutar i frågor om att\r\nmed utgångspunkt i beslutade trafiksäkerhetsmål hos myndigheter, kommuner\r\noch andra utifrån ett helhetsperspektiv följa och analysera sådana\r\nförhållanden som väsentligt kan påverka vägtransportsystemets utformning\r\noch funktion,\r\ngenom dialog med de aktörer som avses i 1 verka för att dessa tillämpar\r\nett systematiskt arbetssätt för att förhindra vägtrafikolyckor som kan\r\nleda till att någon avlider eller blir allvarligt skadad,\r\nsamverka med andra aktörer i syfte att öka trafiksäkerheten på väg,\r\nsamt\r\ninitiera forskning och utveckling inom vägtrafiksäkerhetsområdet och\r\nfölja sådan forskning som har betydelse för inspektionens verksamhet.\r\nFörordning (2002:804).\r\nChefen för Vägtrafikinspektionen anställs genom beslut av regeringen.\r\nAnställningen som chef för inspektionen får tidsbegränsas. Generaldirektören\r\nskall avgöra ärenden som inte skall avgöras av styrelsen, chefen för\r\nvägtrafikinspektionen eller personalansvarsnämnden.\r\nAv budgetpropositionen för år 2005 framgår att kostnaderna för\r\nvägtrafikinspektionen beräknas vara oförändrade jämfört med 2004, dvs. ca 20\r\nmiljoner kronor. Antalet anställda uppgår till 16 personer.\r\nSjöfartsinspektionen\r\nEnligt förordningen (1995:589) med instruktion för Sjöfartsverket är\r\nverket central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar,\r\nför sjöfarten. En av dess huvuduppgifter är att utöva tillsyn över\r\nsjösäkerheten och ha samordningsansvaret för trafiksäkerhetsarbetet\r\ninom sjöfarten och att utöva tillsyn över sjöfartsskyddet och ha\r\nsamordningsansvaret för sjöfartsskyddsarbetet. Sjöfartsverket leds av en\r\nstyrelse som består av minst fem och högst nio personer.\r\nInom Sjöfartsverket finns en sjöfartsinspektion och de andra enheter\r\nverket bestämmer.\r\nTidigare omfattade chefens för sjöfartsinspektionen ansvar för och\r\nbeslutanderätt i\r\nfrågor om fastställande av tekniska säkerhetsnormer för fartyg, av normer\r\nför räddningsorganisationen ombord på fartyg och av säkerhetsnormer för\r\nfarledsanordningar som det är Sjöfartsverkets uppgift att sköta,\r\nfrågor om tillsyn över att fastställda säkerhetsnormer följs,\r\nfrågor om undersökning av sjöolyckor som det är Sjöfartsverkets uppgift\r\natt sköta.\r\nGenom regeringens beslut om en ändring i förordningen (2004:637) har\r\ndessa bestämmelser ersatts med följande, som trädde i kraft den 1 oktober\r\n2004:\r\nChefen för Sjöfartsinspektionen ansvarar, beslutar om föreskrifter och\r\nbeslutar i enskilda fall i frågor om\r\nsjösäkerhet, förorening från fartyg, behörigheter för sjöfolk, bemanning\r\nav fartyg, arbetsmiljö, vilotider och sjöfartsskydd, i den mån dessa\r\nfrågor ankommer på Sjöfartsverket, samt\r\ntillsyn över efterlevnaden av sådana föreskrifter och beslut som avses\r\ni första stycket.\r\nChefen för Sjöfartsinspektionen ansvarar även för undersökning av olyckor\r\ninom de områden som anges i första stycket, i den mån sådana undersökningar\r\nankommer på Sjöfartsverket.\r\nUnder år 2004 beräknas sjöfartsinspektionens kostnader uppgå till 125\r\nmiljoner kronor; intäkterna från avgifter beräknas till ca 30 miljoner\r\nkronor. Antalet anställda uppgår till 146 personer.\r\nLuftfartsinspektionen (Luftfartsstyrelsen den 1 januari 2005)\r\nEnligt förordningen (1988:78) med instruktion för Luftfartsverket är\r\nverket central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar,\r\nför den civila luftfarten. Verkets huvuduppgifter är bl.a. att främja\r\nutvecklingen av den civila luftfarten samt ansvara för drift och utveckling\r\nav statens flygplatser för civil luftfart. Vidare skall Luftfartsverket\r\nutöva tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten. Luftfartsverket\r\noch de företag där staten genom verket direkt eller indirekt har ett\r\nbestämmande inflytande bildar tillsammans en affärsverkskoncern.\r\nLuftfartsverket leds av en styrelse. Inom Luftfartsverket finns ett\r\nhuvudkontor som består av luftfartsinspektionen och de andra enheter som\r\nLuftfartsverket bestämmer.\r\nHösten 2004 godkände riksdagen regeringens förslag om en uppdelning av\r\nLuftfartsverket och bemyndigade regeringen att genomföra ombildningen\r\ni enlighet med vad regeringen förordat (prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:TU1,\r\nrskr. 2003/04:75). Det var, anförde regeringen, angeläget med en\r\nuppdelning i syfte att undanröja dagens situation där myndigheten\r\nkontrollerar sig själv. I enlighet med riksdagens beslut kommer sålunda\r\nLuftfartsverket att den 1 januari 2005 delas i en myndighet och ett\r\naffärsdrivande verk.\r\nDen nya myndigheten, Luftfartsstyrelsen, avses att ansvara för regler\r\noch tillsyn för säkerhet inom svensk luftfart samt övervaka, analysera\r\noch utvärdera luftfartssektorns utveckling. Till Luftfartsstyrelsen\r\növerförs två avdelningar inom Luftfartsverket, nämligen Luftfart och\r\nSamhälle och Luftfartsinspektionen samt övriga funktioner av renodlad\r\nmyndighetskaraktär. Luftfartsstyrelsen avses bestå av sju avdelningar,\r\nUtredning och omvärldsanalys, Samhällsåtaganden, Norm, Tillstånd,\r\nTillsyn, Administration och Personal. De övriga delarna av Luftfartsverket\r\nskall således även i fortsättningen drivas såsom ett affärsdrivande\r\nverk med ansvar för driften av de statliga flygplatserna, flygtrafiktjänsten\r\noch annan verksamhet som har koppling till intäkter eller där konkurrens\r\nförekommer med andra aktörer på marknaden.\r\nRegeringen har nyligen överlämnat propositionen En ny luftfartsmyndighet\r\n- lagstiftning (prop. 2004/05:10) till riksdagen. I proposition lämnas\r\nförslag till de lagändringar som denna uppdelning kräver. Det är till\r\nstörsta delen fråga om att byta ut \"Luftfartsverket\" mot \"Luftfartsstyrelsen\"\r\ni sex lagar. Dessutom föreslås en lag upphävas. Lagförslagen föreslås\r\nträda i kraft den 1 januari 2005. Trafikutskottet har behandlat\r\npropositionen i sitt betänkande 2004/05:TU5.\r\nBudgeten för luftfartsinspektionen för år 2004 är 187 miljoner kronor.\r\nCirka 125 miljoner kronor härrör från avgifter för tillstånd, tillsyn\r\noch personliga certifikat. Antalet anställda uppgår till 167 personer.\r\n\r\nBestämmelser om Statens haverikommission m.m.\r\nStatens haverikommission (SHK) tillkom år 1978 för att utreda såväl\r\ncivila som militära flygolyckor. År 1990 utökades SHK:s ansvarsområde\r\ntill att avse alla typer av svåra olyckor oavsett om de inträffar till\r\nlands, till sjöss eller i luften. Ett tillbud till en olycka kan också\r\nundersökas om detta kunnat leda till en allvarlig olycka. Avgörande för\r\nom en undersökning ska genomföras är normalt olyckans svårighetsgrad.\r\nOm flera personer har omkommit eller blivit allvarligt skadade, eller\r\nom omfattande skador orsakats på materiel eller miljö, finns normalt\r\nskäl för SHK att genomföra en undersökning. En haveriutredning omfattar\r\nalla ingående komponenter och aktörer kring händelsen och skall ge svar\r\npå tre frågor: Vad hände? Varför hände det? Vad kan göras för att en\r\nliknande händelse inte inträffar igen?\r\nSHK är en myndighet under Försvarsdepartementet. Inom utgiftsområde 22\r\nKommunikationer finns verksamhetsområdet Forskning och analys. SHK, som\r\när en av de ansvariga myndigheterna inom verksamhetsområdet, disponerar\r\ninget eget anslag. Regeringen beslutar om en ram för myndighetens\r\nförvaltningskostnader. För år 2005 har regeringen beräknat dessa till\r\ndrygt 14 miljoner kronor. Förvaltningskostnaderna och kostnaderna för\r\nenskilda undersökningar skall betalas av Luftfartsverket, Sjöfartsverket,\r\nBanverket, Försvarsmakten och Statens räddningsverk. Fördelningen\r\nmyndigheterna emellan kommer fastställas i regleringsbrev för SHK. Antalet\r\nanställda uppgår till drygt 20 personer.\r\nSådana olyckor inom trafiksektorn som betecknas såsom mindre allvarliga\r\nutreds av inspektionerna, dvs. järnvägsolyckor av Järnvägsstyrelsen,\r\nluftfartsolyckor av luftfartsinspektionen och sjöfartsolyckor av\r\nsjöfartsinspektionen. Någon motsvarighet för vägsektorn finns inte. Däremot\r\nhar Vägverket enligt sin instruktion sedan år 2002 formellt i uppgift\r\natt ansvara för samordning och genomförande av djupstudier av samtliga\r\nvägtrafikolyckor som har medfört att någon har avlidit.\r\nRiksdagens tidigare behandling\r\nRiksdagen har vid en rad tillfällen behandlat frågan om inspektionsverksamheten\r\ninom transportsektorn.\r\nTrafikutskottets betänkanden\r\nÅr 1991\r\nVåren 1991 behandlade trafikutskottet Luftfartsverkets verksamhet under\r\nperioden 1991-1993, m.m. (bet. 1990/91:TU20, rskr. 177). Med anledning\r\nav en s-motion och en m-motion föreslog utskottet att riksdagen skulle\r\nbifalla motionsförslagen om att luftfartsinspektionen borde skiljas\r\nfrån Luftfartsverket och inrättas som en särskild myndighet. I detta\r\nsammanhang uttalade utskottet vidare att ett avskiljande av\r\nluftfartsinspektionen från Luftfartsverket inte hindrade att man i ett längre\r\nperspektiv kan tänka sig att i ett och samma verk sammanföra\r\nluftfartsinspektionen med ett annat organ som arbetar med normer för och har\r\ntillsyn över personal och materiel i säkerhetsavseende på trafikområdet.\r\nRiksdagen anslöt sig till utskottets förslag och gav regeringen till\r\nkänna om inrättandet av en luftfartsinspektion som en särskild myndighet.\r\n\r\nÅr 1994\r\nHösten 1994 behandlade utskottet ett förslag av Riksdagens revisorer om\r\ntillsyn av spårbunden trafik (förs. 1993/94:RR7, bet. 1994/95:TU3, rskr.\r\n1994/95:84 och 1994/95:85).\r\nBakgrunden till revisorernas granskning - och sedermera förslag till\r\nriksdagen - var bl.a. aktuella samhällsorganisatoriska förändringar i\r\nform av bl.a. avreglering, närmande till EU och ökande inslag av\r\negenkontroll. Under granskningen hade revisorerna funnit att många frågor\r\nvar gemensamma för de olika trafikslagen. Under trafikutskottets utfrågning\r\nden 14 oktober 2004 (se i det följande) gjordes en redovisning härav\r\nenligt följande.\r\nAvreglering\r\nEgenkontroll\r\nFrågor om farligt gods\r\nRiskanalyser och olycksutredningar\r\nBehovet av oberoende gentemot verksamhetsutövarna\r\nInformationsteknik\r\nErfarenhetsutbyte om praktiska tillsynsmetoder och om det förhållningssätt\r\nsom man bör ha till verksamhetsutövarna\r\nGemensam expertis för t.ex. regelgivning och statistik\r\nGemensamma analysinstrument\r\nLikvärdiga bedömningar av risker och förebyggande insatser\r\nI samband med revisorernas remissbehandling hade bl.a. följande argument\r\nemot en gemensam inspektion framkommit:\r\nVerksamheten är starkt knuten till transportslagen.\r\nMinskad närhet till respektive verksamhet ger kompetensförluster.\r\nGemensam kultur och växelvis rekrytering skulle gå förlorad.\r\nFörekomsten av omfattande reglering av internationell karaktär.\r\nSamordningsarbetet (mellan inspektionerna) fungerar väl ändå.\r\nInspektionerna kan försvinna i en \"polisorganisation\".\r\nFlexibel medelsdisposition och bra resultatuppföljning kan gå förlorad.\r\n\r\nVidare hade bl.a. följande argument för en gemensam inspektion\r\nframkommit:\r\nÖkade möjligheter till samlade resurser för utveckling av tekniker för\r\ninternkontroll, systemrevisioner, prognoser för säkerhetsutveckling och\r\nanalyser av människa-maskin-system.\r\nEn mer förutsättningslös och oberoende granskning.\r\nEn möjlighet till ett allsidigt dataregister för olyckor och\r\ntillbud.\r\nSektorsövergripande tillsyn av säkerhet.\r\nDe skilda hälsokraven för behörigheter kan prövas av en enda myndighet.\r\n\r\nKännedom hos en enda myndighet av ett försämrat hälsotillstånd hos en\r\nförare eller motsvarande.\r\nSamtidig prövning av lämpligheten att inneha behörighet för olika\r\ntransportmedel.\r\nNär revisorerna sedermera lade fram sitt förslag till riksdagen innehöll\r\ndet bl.a. följande två förslag.\r\nI fråga om den spårbundna trafiken föreslog revisorerna en ändring av\r\nlagstiftningen så att järnvägsinspektionen, en enhet inom Banverket,\r\nmed laga stöd kunde fullgöra tillsyns-, normgivnings- och undersökningsuppgifter\r\ni eget namn i stället för Banverkets.\r\nDet andra förslaget gick ut på att förutsättningarna för och utformningen\r\nav en gemensam inspektion för tillsyn av transporter skulle utredas.\r\nI sitt ställningstagande erinrade utskottet om 1998 års trafikpolitiska\r\nbeslut, enligt vilket transportsystemet skall utformas så att det\r\nmotsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken. Utskottet fortsatte\r\nmed att slå fast att det statliga transportsäkerhetsarbetets funktionssätt,\r\nregelsystem och organisatoriska struktur självfallet har stor betydelse\r\ni strävandena att minska antalet olyckor och att reducera verkningarna\r\nav dem. Utskottet såg revisorernas förslag som ett bidrag till detta\r\narbete. Utskottet konstaterade att regeringen tagit initiativ till ett\r\nomfattande utredningsarbete beträffande olika säkerhetsfrågor inom\r\ntransportsektorn. På förslag av trafikutskottet gjorde riksdagen ett\r\ntillkännagivande av innebörden att regeringen vid sina överväganden i\r\nsamband därmed också borde pröva de frågor som revisorerna hade\r\naktualiserat och redovisa sina ställningstaganden för riksdagen.\r\nÅr 1999\r\nVåren 1999 konstaterade trafikutskottet att vägtrafiken saknar motsvarighet\r\ntill järnvägsinspektionen för järnvägstrafiken, sjöfartsinspektionen\r\nför sjöfarten och luftfartsinspektionen för luftfarten. Ett enigt utskott\r\nansåg därför att regeringen borde låta utreda inrättandet av en för\r\nvägtrafiken fristående vägtrafikinspektion- med uppgift att nå och dela\r\nmed sig av en ökad kunskap om trafikolyckornas orsaker - samt återkomma\r\ntill riksdagen med förslag därom. Riksdagen anslöt sig till förslaget\r\noch gjorde ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd (bet.\r\n1998/99:TU9, rskr. 1998/99:197).\r\nÅr 2001\r\nVåren 2001 behandlade utskottet med anledning av ett förslag av Riksdagens\r\nrevisorer om sjöfartsinspektionens tillsyn (förs. 2000/01:RR8, bet.\r\n2000/01:TU8, rskr. 2000/01:158). Revisorerna ansåg att Sjöfartsverkets\r\nolika roller borde tydliggöras, så att det klarare framgår om synpunkter\r\noch ställningstaganden grundas på säkerhets-, produktions- eller\r\nsektorshänsyn. Detta skulle öka tilltron till inspektionen, menade man.\r\nMer konkret föreslog revisorerna att regeringen skulle utarbeta förslag\r\ntill förändringar av fartygssäkerhetslagstiftningen, innebärande att\r\nuppgifter rörande tillsyn och säkerhetsnormgivning läggs direkt på\r\ninspektionen.\r\nVid en samlad bedömning fann utskottet att inspektionen - inom ramen\r\nför ett oförändrat organisatoriskt hemvist inom Sjöfartsverket - bör\r\ntydliggöras i den lagstiftning som reglerar sjöfartsinspektionens\r\nverksamhet. Enligt trafikutskottets mening borde regeringen i samband med\r\nden fortsatta beredningen av förslagen i utredningsbetänkandet (SOU\r\n2001:17) Översyn av fartygssäkerhetslagen överväga på vilket sätt\r\nsjöfartsinspektionens uppgifter vad gäller bl.a. normgivning och tillsyn\r\nskulle regleras i fartygssäkerhetslagstiftningen. Utskottet uteslöt\r\ninte att också instruktionen för Sjöfartsverket - där sjöfartsinspektionens\r\nansvar och beslutskompetens regleras i 13 § - behövde ses över. På\r\nförslag av ett enigt trafikutskott gjorde riksdagen ett tillkännagivande\r\ntill regeringen om att regeringen borde vidta åtgärder för att i\r\nlagstiftningen stärka sjöfartsinspektionens ställning.\r\nÅr 2003\r\nVåren 2003 aktualiserades således återigen frågan om sjöfartsinspektionen\r\n(prop. 2002/03:109, bet. 2002/03:TU5). I propositionen redovisade\r\nregeringen dels sakläget med avseende på sjöfartsinspektionens ställning,\r\ndels sin bedömning av hur frågan borde hanteras i fortsättningen. Det\r\nkonstaterades att riksdagens beslut med anledning av trafikutskottets\r\nbetänkande våren 2001 inte innehöll något förslag om sjöfartsinspektionen.\r\nVidare påpekade regeringen att det av förordningen (1995:589) med\r\ninstruktion för Sjöfartsverket framgår att det inom verket finns en\r\ninspektion samt vilket ansvar och vilka uppgifter som åligger chefen för\r\ninspektionen. Vid en jämförelse mellan inspektionerna inom de olika\r\ntrafikslagen (i första hand sjöfart, luftfart och järnväg) framgick att\r\nderas ansvar är olika långtgående och utformade på olika sätt. I vad\r\nmån detta var befogat, eller om ändringar borde göras för att åstadkomma\r\nen tydligare och mer likriktad reglering där även inspektionens\r\nsjälvständighet markeras, krävde ytterligare utredning innan regeringen\r\nkunde ta ställning. Regeringen menade att de behov av ändringar som\r\ndessa överväganden kunde leda till för Sjöfartsverkets del sannolikt\r\nkunde åstadkommas inom ramen för förordningen med instruktion för\r\nSjöfartsverket.\r\nTrafikutskottet framhöll i detta sammanhang att det var angeläget att\r\nfrågan om ett tydliggörande av sjöfartsinspektionens uppgifter snarast\r\nfick en lösning. Samtidigt kunde det, enligt utskottets uppfattning,\r\nfinnas ett egenvärde i att regelverket avseende alla fyra inspektionernas\r\nrespektive ställning och roll ges en mer enhetlig form. I varje fall\r\nansåg utskottet att inget hade framkommit som motiverade dittillsvarande\r\n- historiska - skillnader i regelutformningen. Frågan om huruvida det\r\nvar till fyllest enbart genom en ändring av instruktionen för Sjöfartsverket\r\nkunde därför behöva övervägas ytterligare, anfördes det. Riksdagen hade\r\ningen invändning mot vad utskottet anfört.\r\nHösten 2003 presenterade regeringen en proposition om ett nytt\r\ninternationellt regelverk om sjöfartsskydd - bl.a. genom ändringar i den s.\r\nk. SOLAS-konventionen. I anslutning härtill tog utskottet även upp en\r\nmotion om sjöfartsinspektionens ställning (prop. 2002/03:124, bet.\r\n2003/04:TU3, rskr. 2003/04:9).\r\nI betänkandet konstaterades att regeringen inte heller i den nu aktuella\r\npropositionen hade berört denna fråga. Utskottet fann det anmärkningsvärt\r\natt regeringen ännu inte hade vidtagit de åtgärder avseende\r\nsjöfartsinspektionens tillsyn som riksdagen - på förslag av ett enigt\r\ntrafikutskott\r\n- hade beslutat om våren 2001 och bekräftat våren 2003. Mot denna\r\nbakgrund underströk utskottet vikten av att regeringen i anslutning till\r\nden de aviserade propositionen med förslag till lagstiftning om\r\nsjöfartsskydd skulle återkomma i frågan om sjöfartsinspektionens ställning\r\ni syfte att skapa en klarare rollfördelning. I sammanhanget noterade\r\nutskottet att regeringen i budgetpropositionen för år 2004 anfört att\r\nbildandet av en ny luftfartsmyndighet inte hindrade att regeringen i\r\nframtiden utreder om en trafikslagsövergripande inspektionsmyndighet\r\nbör bildas. Sammanfattningsvis sade sig utskottet dock inte vara berett\r\natt på föreliggande beslutsunderlag frångå tidigare uppfattning och nu\r\nförorda att en ny, helt självständig myndighet inrättas för sjöfartsinspektion.\r\nDetta var en fråga som kräver överväganden vad gäller bl.a. avgränsning\r\nav uppgifter och finansieringsförutsättningar. Därtill kommer möjligheten,\r\nsåsom regeringen också angett i budgetpropositionen, att i stället\r\nskapa en gemensam, övergripande inspektionsmyndighet för transportområdet.\r\nMed det sagda förutsattes syftet med motionen - nämligen att eliminera\r\nupplevda rollkonflikter mellan å ena sidan produktionsverksamhet och å\r\nandra sidan myndighetsuppgifter, såsom normgivning och tillsyn - bli\r\ntillgodosett; motionen avstyrktes. Riksdagen anslöt sig till utskottets\r\nuppfattning.\r\nÅr 2004\r\nVåren 2004 förelade regeringen proposition 2003/04:106 Sjöfartsskydd\r\nett förslag med nationell lagstiftning som en komplettering till det\r\ninternationella regelverket på området. I propositionen återfanns\r\nemellertid varken något förslag eller någon redovisning avseende\r\nsjöfartsinspektionen  om utskottet hade förutskickat vid sin tidigare\r\nbehandling.\r\n\r\nHösten 2004 anmälde regeringen i budgetpropositionen för år 2005 sitt\r\nbeslut tidigare under året om en ändring i Sjöfartverkets instruktion\r\n2004:637 med ikraftträdande den 1 oktober 2004. Syftet med ändringen\r\nanges vara att förtydliga den självständiga roll och det ansvar som\r\nsjöfartsinspektionen har inom Sjöfartsverket. Enligt regeringens mening\r\ninnebär detta bl.a. att det nu på ett klarare sätt framgår att inspektionen\r\nansvarar för huvuddelen av den myndighetsutövning som förekommer inom\r\nverket. I vissa avseenden utvidgas också inspektionens ansvarsområde,\r\nt.ex. när det gäller normer för farleder och farledsanordningar, lotsning,\r\nbemanningsfrågor och sjöfartsskydd. Regeringen anför att ändringen\r\nligger i linje med den uppmaning som riksdagen lämnat till regeringen\r\nom att vidta åtgärder för att stärka sjöfartsinspektionens ställning i\r\nlagstiftningen.\r\nTrafikutskottets yttranden till konstitutionsutskottet\r\nTrafikutskottet har i yttranden till konstitutionsutskottet vid några\r\ntillfällen kommit in på regeringens handläggning av inspektionsverksamheten\r\ninom transportsektorn.\r\nÅr 2003\r\nVåren 2003 behandlade konstitutionsutskottet regeringens redogörelse\r\nför behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen (skr. 2002/03:75,\r\nbet. 2002/03:KU29). Beträffande riksdagsskrivelse om övergripande\r\ntrafiksäkerhetsåtgärder och om en vägtrafikinspektion (rskr. 1998/99:197)\r\nkonstaterade trafikutskottet att regeringen i sin skrivelse meddelat\r\natt den, genom ändring i förordning, beslutat om att inrätta en\r\nvägtrafikinspektion inom ramen för Vägverkets organisation. Utskottet\r\nerinrade om sitt eniga tillkännagivande i frågan och efterlyste en av\r\nregeringen tillsatt utredning av inrättandet av en för vägtrafiken\r\nfristående vägtrafikinspektion. Utskottet noterade att varken någon\r\nredovisning av resultatet av det utredningsarbete och remissförfarande\r\nsom föregått regeringsbeslutet eller något förslag om inrättande av en\r\nfristående vägtrafikinspektion hade förelagts riksdagen. Däremot,\r\nfortsatte utskottet, hade regeringen i budgetpropositionen för 2003 angett\r\natt den beredde införandet av en vägtrafikinspektion.\r\nEnligt utskottets mening var det angeläget att riksdagens tillkännagivanden\r\nbehandlas omsorgsfullt. Har riksdagen efterlyst utredningsarbete och\r\nförslag i en fråga bör också resultatet och regeringens ställningstagande\r\ntydligt redovisas för riksdagen. Utskottet ansåg att regeringen borde\r\nha återkommit till riksdagen med en redovisning av det aktuella\r\nutredningsarbetet, remissutfallet och sina bedömningar i frågan.\r\nÅr 2004\r\nVåren 2004 påtalade trafikutskottet att riksdagens tillkännagivande\r\nfrån våren 2001omsjöfartsinspektionenstillsynav regeringen anmälts såsom\r\nej slutbehandlad (skr. 2003/04:75, bet. 2003/04:KU21, yttr. 2003/04:TU2y,\r\nrskr. 2003/04:278). Utskottet framhöll rent allmänt vikten av att\r\nregeringen efter ett tillkännagivande av riksdagen utan något egentligt\r\ndröjsmål vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att regeringen skall\r\nkunna efterkomma tillkännagivanden.\r\nRiksdagens revisorers behandling\r\nFörutom den granskning och de därav föranledda förslag till riksdagen\r\nsom redovisats i det föregående har Riksdagens revisorer tagit befattning\r\nmed tillsynsfrågan även i andra sammanhang.\r\nTillsynen - innebörd och tillämpning\r\nEfter att ha granskat ett antal samhällssektorer - däribland den om\r\nspårbunden trafik - där den statliga tillsynen spelade en viktig roll\r\ngjorde Riksdagens revisorer en sammanfattande rapport - och sedermera\r\nförslag till riksdagen (förs. 1994/95:RR9) om tillsynen som sådan.\r\nRevisorerna ansåg bl.a. att det blir svårare för tillsynsmyndigheterna\r\natt påtala bristande lagefterlevnad om det saknas tillämpningsföreskrifter\r\nliksom om det inte framgår tydligt av lagstiftningen vilken myndighet\r\nsom har ansvaret för tillsynen och vad den uppgiften innebär. Ett exempel\r\nvar om det står i lagen att det är Banverket som utövar tillsyn trots\r\natt det i själva verket är en del av verket, nämligen järnvägsinspektionen.\r\n\r\nTillsyn inom transportområdet - utfrågning\r\nVidare genomförde revisorerna våren 2003 en utfrågning om tillsynen\r\ninom hela transportområdet. De önskade få reda på hur förutsättningarna\r\nför tillsynen ser ut inom respektive transportområde samt hur regeringen\r\noch de olika inspektionerna arbetar för att utveckla tillsynen. Frågorna\r\ngällde:\r\nlagstiftning och inspektionens ställning\r\norganisation - tillsynsansvarets fördelning samt förhållandet till\r\nverksamhetsutövare och modermyndighet\r\ninformationssystem, analytiska verktyg och kunskaper om det som skall\r\ntillses\r\nfinansieringen av tillsynen\r\nsamhällsorganisatoriska förändringars inverkan på tillsynen.\r\nNäringsdepartementets företrädare framhöll att intentionerna var att\r\nstärka inspektionernas självständiga ställning. Det närmast förestående\r\nsteget i denna process avsåg luftfartsinspektionen, och förslag till\r\nriksdagen i enlighet härmed aviserades till hösten 2003. Först när en\r\nsådan separationsprocess har fått genomslag för samtliga fyra inspektioner\r\nkan det finnas skäl för regeringen att överväga behovet av en fördjupad\r\nsamverkan mellan inspektionerna, anfördes det. Såvitt gäller\r\nsjöfartsinspektionen hänvisades till att Riksdagens revisorer vid sin granskning\r\nfunnit att denna har en något mindre tydlig ställning än luftfartsinspektionen\r\noch järnvägsinspektionen. Också på detta område var avsikten att\r\norganisationen skulle tydliggöras, även med avseende på den mer långsiktiga\r\ninriktningen.\r\nMot bakgrund av den information som inhämtats konstaterade revisorerna\r\ni sin rapport Tillsyn inom transportområdet (Informationsrapport 2002/03:3)\r\natt arbetet beträffande sjöfarten gick långsamt. Regeringens arbete med\r\natt stärka de olika inspektionernas ställning - i lagstiftningen och i\r\növrigt - borde intensifieras. Arbetet för säkrare transporter borde på\r\nett tydligt sätt integreras i samhällsplaneringen.\r\nVissa utredningar\r\nInspektionskommittén\r\nI sitt betänkande (SOU 1996:82) En översyn av luft-, sjö- och spårtrafikens\r\ntillsynsmyndigheter gav Inspektionskommittén inledningsvis en översikt\r\nav hur dessa frågor har behandlats i riksdagen under årens lopp. Tre\r\nfrågor var särskilt föremål för kommitténs överväganden.\r\nDen första gällde frågan om en sammanslagen inspektionsmyndighet.\r\nKommittén tog sin utgångspunkt i det förslag om en utredning av en gemensam\r\ntransportinspektion som Riksdagens revisorer hade förelagt riksdagen\r\n(förs. 1994/95:RR7, bet. 1994/95:TU3, rskr. 1994/95:84 och 1994/95:85).\r\nDe aspekter som behandlades var desamma som Riksdagens revisorer hade\r\nbehandlat (se i det föregående). De positiva effekter som kan uppnås\r\ngenom en sammanslagning av de då tre inspektionerna låg inom följande\r\nområden: generell inspektionsmetodik och utredningsteknik, analysmetoder\r\noch riskvärdering, kvalitetsutveckling inom tillsynsverksamheten samt\r\nforsknings- och utvecklingsprogram av generell natur. Enligt kommitténs\r\nuppfattning kunde samordningsfördelar uppnås på annat sätt utan att\r\ninspektionerna ombildades till en inspektionsmyndighet. Det [då] pågående\r\nsamarbetet mellan inspektionerna i arbetsgrupper är ett sätt och ett\r\nannat är de kontakter och det samarbete inspektionerna upprätthåller på\r\nolika områden som hade redovisats i utredningsbetänkandet. Nackdelarna\r\nutgjordes främst av de grundläggande skillnaderna mellan järnväg,\r\nluftfart och sjöfart. Den tekniska och operativa miljön och verksamheten\r\ninom respektive transportslag är så olikartad att fackkompetens inom\r\nrespektive område knappast är användbar utanför den egna sektorn. För\r\natt på ett kompetent sätt kunna delta och även driva inspektionsverksamhet\r\nkrävs långvarig och gedigen erfarenhet från respektive bransch.\r\nSammanfattningsvis fann kommittén att en sammanslagning inte skulle innebära\r\nfördelar av sådant slag att den var motiverad.\r\nDen andra frågan avsåg norm- och tillsynsarbetet. Kommittén ansåg inte\r\natt det förelåg några bärande skäl för att skilja dessa båda från\r\nvarandra. I stället var slutsatsen att en förening av de båda verksamheterna\r\ngagnar inspektionernas arbete samtidigt som man skapar tilltro till\r\nnormgivningsarbetet hos verksamhetsutövarna.\r\nDen tredje frågan handlade om inspektionernas organisatoriska hemvist.\r\nEnligt kommitténs uppfattning var det inte lämpligt att luftfartsinspektionen\r\ningick i en myndighet som inspektionen själv har tillsynsansvaret för\r\noch vars verksamhet är föremål för inspektionens normgivning. Denna syn\r\ngällde även för järnvägsinspektionen i förhållande till Banverket. En\r\nombildning till egna myndigheter förordades. Vad sjöfartsinspektionen\r\ninom Sjöfartsverket beträffade fann kommittén inte fog för en separering.\r\nSkälet var att Sjöfartsverket inte förvaltar infrastruktur i form av\r\nhamnar. Däremot ansåg kommittén att normgivningsansvaret för\r\nsjösäkerhetsarbetet helt och hållet borde ligga på generaldirektören medan\r\ntillsynsansvaret borde ligga kvar hos sjöfartsinspektionens chef, dvs.\r\nsjösäkerhetsdirektören.\r\nTrafikansvarsutredningen\r\nI sitt betänkande (SOU 2000:43) Ett gemensamt ansvar för trafiksäkerheten\r\nföreslog Trafikansvarsutredningen bl.a. att de s.k. systemutformarnas\r\nansvar skulle regleras i en ramlag. En särskild instans med uppgift att\r\nförtydliga och följa upp genomförandet av lagens intentioner och stärka\r\nförutsättningarna för en säker trafik behövdes, ansåg utredningen och\r\nföreslog därför att en särskild tillsynsmyndighet, Vägtrafikinspektionen,\r\nskulle inrättas.\r\nVägtrafikinspektionsutredningen\r\nI sitt slutbetänkande (SOU 2002:65) En vägtrafikinspektion anförde\r\nutredningen att den hade svårt att i dagsläget förorda en självständig\r\nfristående vägtrafikinspektion. Ett skäl var att riksdag och regering\r\ntydligt hade markerat angelägenheten av att en sådan inspektion skulle\r\ninrättas snabbt. För att möjliggöra detta föreslogs sålunda att\r\ninspektionen skulle inrättas som en självständig enhet inom ramen för\r\nVägverkets organisation - även om det skulle finnas en risk att medborgarna,\r\nintresseorganisationer, andra systemutformare och massmedier kunde\r\nifrågasätta inspektionens oberoende. För att säkerställa inspektionens\r\nsjälvständiga roll föreslogs därvid att\r\nchefen för vägtrafikinspektionen tillsätts av regeringen,\r\nchefen för vägtrafikinspektionen lyder direkt under Vägverkets styrelse,\r\n\r\nvägtrafikinspektionen får en egen anslagspost och egna resultatmål i\r\nVägverkets regleringsbrev.\r\nDen årliga kostnaden för inspektionen beräknades till 55 miljoner kronor.\r\n\r\nDäremot, fortsatte utredningen, borde regeringen pröva om inte\r\nvägtrafikinspektionen borde i ingå i en större organisation tillsammans med\r\növriga inspektioner. Rekryteringsskäl, verksamhetsskäl och ekonomiska\r\nskäl talade för en sådan ordning, anfördes det.\r\nTillsynsutredningen\r\nTillsynsutredningen har haft i uppdrag att överväga hur den statliga\r\ntillsynen kan göras till ett tydligare och effektivare förvaltningspolitiskt\r\ninstrument som bättre bidrar till kontrollen och genomförandet av\r\ndemokratiskt fattade beslut. I sitt slutbetänkande (SOU 2004/05:100)\r\nTillsyn - Förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn hävdar\r\nutredningen behovet av ett snävare och striktare tillsynsbegrepp. Den\r\nredovisar också EU-aspekter på tillsynen. En aspekt gäller möjligheterna\r\ntill närmare samarbete mellan EU-ländernas tillsynsmyndigheter, en annan\r\ngäller gemenskapslagstiftningens återverkan på den svenska tillsynen.\r\nI ett särskilt kapitel tas upp kraven på en ökad samverkan och samordning\r\nmellan tillsynsorganen. Dessa krav kan, menar utredningen, generaliseras\r\noch bör därför ges ett författningsstöd. Utredningen föreslår bl.a. en\r\nramlag för statens tillsynsverksamhet på olika områden. En sådan lag\r\nförutsätts bidra till bättre samordning och samverkan inom tillsynen\r\nmen också till effektivare ingripandemöjligheter.\r\nArbete inom EU\r\nKommissionen tillsatte våren 2003 en oberoende expertgrupp för rådgivning\r\ntill kommissionen om en strategi för behandling av olyckor inom\r\ntransportsektorn. Oberoende tekniska undersökningar av transportolyckor,\r\nsom syftar till att få reda på själva orsakerna, kan öka säkerheten\r\ngenom att förebygga olyckorna. Gruppens roll är att ge råd till\r\nkommissionen om behovet av förbättrad lagstiftning och - om så behövs - ta\r\nfram nya initiativ för alla transportslag, inklusive transport av energi\r\n(pipelines för olja och gas). Tillkallandet av expertgruppen är i\r\nenlighet med de tankegångar som presenterades i kommissionens vitbok Den\r\ngemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför\r\nframtiden.\r\nPropositionen Fortsatt arbete för en säker vägtrafik\r\nVåren 2004 lade regeringen fram förslaget Fortsatt arbete för en säker\r\nvägtrafik (prop. 2003/04:160). Däri anförs att regeringen överväger att\r\ni samband med en utvärdering av Vägtrafikinspektionens verksamhet se\r\növer inspektionens behov av ytterligare verktyg för att fullgöra sin\r\nroll. Utskottet behandlar propositionen jämte motioner i sitt betänkande\r\n2004/05:TU2.\r\nTrafikutskottets offentliga utfrågning hösten 2004\r\nDen 14 oktober 2004 anordnade utskottet en offentlig utfrågning på temat\r\nInspektionsverksamheten inom de olika trafikslagen - behövs ökad\r\nsjälvständighet och organisatorisk samordning för ökad effektivitet? Ett\r\nskäl var att få ytterligare belysning av frågorna inför behandlingen av\r\nde i detta betänkande behandlade motionsyrkandena. Programmet,\r\nnärvaroförteckningen och uppteckningarna från utfrågningen återfinns som\r\nbilagor till detta betänkande. I det följande återges vissa uppgifter\r\noch synpunkter som framkom under utfrågningen under respektive berörd\r\nrubrik.\r\nJärnvägstrafiken\r\nFrån Banverkets sida omtalades att verkets styrelse - i samband med att\r\njärnvägsinspektionen skulle bli en självständig myndighet - att man\r\nborde se över möjligheten att bilda en gemensam trafikinspektion.\r\nHärigenom skulle man få dels en slagkraftigare och tyngre organisation\r\ndär man kan effektivisera administrationen, dels en tydlig\r\nkunskapserfarenhetsåterföring mellan olika delar av tillsynsverksamheten - då\r\nsådan verksamhet bygger på i princip samma systematiska syn. Det hänvisades\r\ntill att SHK utreder olyckor inom alla sektorer.\r\nJärnvägsstyrelsen redovisade bl.a. att man löst frågan om administrativt\r\nstöd - skiljt från Banverket - med hjälp av upphandlade tjänster.\r\nVägtrafiken\r\nFrån Vägverkets håll betonades att dess styrelse är för en organisatoriskt\r\nsjälvständig vägtrafikinspektion. Detta hade uttryckts även i remissyttrandet\r\ntill regeringen. Det hänvisades till den misstanke som finns hos omvärlden\r\nom att det förekommer otillbörliga kontakter inom myndighetens ram.\r\nHittills har man emellertid inte sett att en samordning med andra\r\ntransportslag skulle ge mervärden i detta skede, även om det säkert kan\r\nfinnas mycket att vinna i form av erfarenhetsutbyte dem emellan. På\r\nsikt behövs en trafikansvarsreglering på nationell nivå, företrädesvis\r\ngenom bred europeisk samverkan.\r\nÄven vägtrafikinspektionen framhöll vikten av att en trafikansvarslag\r\ntillskapas; genom denna skall man reglera juridiskt ansvar för dem som\r\nlevererar produkter och tjänster till vägtransportsystemet. Vidare\r\nefterlystes en tydlig organisatorisk delning mellan Vägverket och\r\nvägtrafikinspektionen.\r\nSjöfarten\r\nSjöfartsverket anförde att verket och sjöfartsinspektionen inom verket\r\nhar levt och alltjämt lever ett väldigt nära liv. En stor fördel är att\r\nman kan ha ekonomiadministration, personaladministration, IT-system och\r\nlokaler gemensamt. Det angavs också vara berikande att personer som\r\narbetar med sjöfartsfrågor sitter nära varandra så att man kan diskutera;\r\natt sitta med andra transportslag skulle inte ge motsvarande resultat.\r\nYtterligare en fördel är att systemet med finansiering genom avgifter\r\n[och inte anslag] innebär att sektorns åtgärder inte behöver vägas mot\r\nnågot annat transportslag, framhölls det.\r\nSjöfartsinspektionen hävdade å sin sida att man har en betydande\r\nsjälvständighet, och sjösäkerhetsdirektörens krav på självständighet och\r\nintegritet har aldrig ifrågasatts inom verket. Sålunda får han alltid\r\nde pengar som han begärt. Det tillfogades att självständighet inte\r\nnödvändigtvis är en organisatorisk fråga, utan det handlar till stor del\r\nom personligt omdöme och integritet. Vidare påmindes om förekomsten av\r\nen betydande kontrollapparat i form av Justitieombudsmannen (JO),\r\nJustitiekanslern (JK), Riksrevisionen och SHK. Slutligen framhölls att\r\nkontakterna med utlandet är mycket viktigare än med nationella inspektioner\r\nför transportslagen.\r\nLuftfarten\r\nFrån Luftfartsverkets sida anfördes sammanfattningsvis att det har\r\nansetts otillbörligt att luftfartsinspektionen utövar tillsyn över\r\nLuftfartsverkets flygplatser. Även om det inte finns några belägg för\r\notillbörlig hänsyn kan konstateras att det finns frågetecken för\r\nförtroendet. Det är inte bra för vare sig Luftfartsverket eller\r\nluftfartsinspektionen. Vidare påmindes om att den internationella kopplingen\r\när stark och sker helt inom respektive trafikområde. När delningen är\r\ngenomförd kommer Sverige att få en myndighetsstruktur som överensstämmer\r\nmed flera europeiska länders.\r\nLuftfartsinspektionen kompletterade med följande synpunkter. Såvitt\r\ngällde frågan om en sammanslagen trafikinspektion är man inom ledningen\r\nenig om att det inte finns någon samverkanseffekt; Inspektionskommitténs\r\nslutsats står sig alltjämt. Ett samarbetsavtal mellan de [numera] fyra\r\ninspektionerna har funnits i tio år; en enda samarbetsgrupp återstår\r\nsom har träffats några gånger under ett par år.\r\nJan Brandborn\r\nSom tidigare generaldirektör för Trafiksäkerhetsverket, Banverket\r\nrespektive Vägverket redovisade Jan Brandborn sin syn. Inspektionerna\r\nskall vara fristående, detta oavsett om det rent praktiskt skulle fungera\r\nmed en inspektion inom ett trafikverk. Det finns, menade han, ingen\r\nanledning att dra på sig den kritik som kan finnas mot en otillbörlig\r\nsamordning inom respektive verk. Såvitt gällde frågan om en samlad\r\ntrafikinspektion skulle, enligt hans mening, en sådan organisation utgöra\r\nen signal från statsmakterna att man prioriterar säkerhetsarbetet. Han\r\nbetonade att tillsynsfunktionen skall vara en kvalitetssäkring; alla\r\nskall känna sig trygga att statsmakterna gör vad man kan - med tillgänglig\r\nkunskap - för att få en så god säkerhet som möjligt inom transportsektorn.\r\nHan betonade vikten av erfarenhetsuppbyggnad. Genom att ha samma\r\nambitionsnivå för de olika transportslagen främjas en helhetssyn. Även\r\nforskningen vinner på att vara trafikslagsövergripande. Samtidigt\r\nframhöll han att man i en sådan myndighet organisatoriskt bör stärka\r\nfackinspektionernas ställning; organisation och arbetssätt måste anpassas\r\nbl.a. till de internationella kontakterna. Han erinrade också om att\r\ndet finns en \"order\" från det politiska systemet om att tillsynsorganen\r\nskall samarbeta, utbyta erfarenheter och att detta skall dokumenteras.\r\n\r\nMotionerna\r\nSjöfartsinspektionens ställning\r\nKristdemokraterna\r\nI motion 2003/04:T441 av Johnny Gylling m.fl. efterlyses ett tillkännagivande\r\nav riksdagen om ett åtskiljande av sjöfartsinspektionen från Sjöfartsverket\r\n(yrkande 3). Motionärerna citerar budgetpropositionen, nämligen att\r\n\"det är viktigt att både bibehålla och utveckla en livskraftig svensk\r\nsjöfartsnäring, inte minst ur ett säkerhets- och miljöperspektiv\". Mot\r\ndenna bakgrund krävs en långsiktig plan som stärker sjöfarten både som\r\ntransportslag och som näring. En del i denna plan, fortsätter de, bör\r\nvara att Sjöfartsverket på sikt mister sin ställning som affärsdrivande\r\nverk och att verksamheten i stället finansieras av skattemedel på\r\nmotsvarande sätt som Vägverket. En annan del bör således vara att\r\nsjöfartsinspektionen ombildas till en egen myndighet.\r\nSamma förslag finns i motion 2004/05:T460 av Johnny Gylling m.fl.\r\n(yrkande 2). Motionärerna noterar att sjöfartsinspektionen från den 1\r\noktober 2004 har ansvar för huvuddelen av myndighetsutövningen inom\r\nverket.\r\nVidare sägs att det på sikt bör tillskapas en sammanhållen organisation\r\nav inspektionsmyndigheter för väg-, järnvägs- och flygtrafiken samt\r\nsjöfarten.\r\nCenterpartiet\r\nRiksdagen bör göra ett uttalande om att sjöfartsinspektionen bör skiljas\r\nfrån Sjöfartsverket är innebörden i motion 2003/04:T564 av Maud Olofsson\r\nm.fl. (yrkande 40). Rent principiellt stöder Centerpartiet tanken på\r\natt inspektionen avseende ett trafikslag bör ha en självständig ställning.\r\nGenom att skilja inspektionen från dess värdmyndighet uppnås en\r\neffektivare och mer självständig bevakning av verksamheten, betonas\r\ndet.\r\nVägtrafikinspektionens ställning\r\nModerata samlingspartiet\r\nI motion 2003/04:T21 av Elizabeth Nyström m.fl. begärs ett riksdagens\r\nuttalande om behovet av att vägtrafikinspektionen görs oberoende (yrkande\r\n2). Det är av största vikt att en oberoende aktör kan lyfta fram bristerna\r\nhos väghållaren och peka på möjliga förbättringar. Motionärerna tvivlar\r\npå att vägtrafikinspektionen kan utvecklas och bli den oberoende inspektion\r\nsom riksdagen efterlyst ifall den inte lyfts ur Vägverket. Vidare anser\r\nde att en sammanslagning av samtliga inspektioner inom transportsektorn\r\ntill en enda myndighet kan medföra att den uppbyggda kompetensen utnyttjas\r\nbättre.\r\nDen nuvarande ordningen kritiseras även i motion 2003/04:T454 av Elizabeth\r\nNyström m.fl. (yrkande 2). Det är av största vikt att vägtrafikinspektionen\r\när oberoende av Vägverket, anser motionärerna som också finner att det\r\nbehövs en lag som definierar systemutformarna och reglerar deras ansvar.\r\n\r\nKristdemokraterna\r\nEnligt vad som sägs i motion 2003/04:T442 av Mikael Oscarsson m.fl. bör\r\nriksdagen göra ett tillkännagivande av innebörden att vägtrafikinspektionen\r\nskall inrättats som en egen myndighet (yrkande 13). De anser att riksdagens\r\nbeslut i denna fråga avsåg just en inspektion som var fristående från\r\nVägverket; syftet var att renodla produktions- och kontrollfunktionerna\r\ninom vägtrafiken på samma sätt som nu genomförs på luftfartsområdet.\r\nVidare sägs att det på sikt bör tillskapas en sammanhållen organisation\r\nav inspektionsmyndigheterna för väg-, järnvägs- och flygtrafiken och\r\nsjöfarten.\r\nEn trafikslagsövergripande inspektion\r\nModerata samlingspartiet\r\nEn oberoende inspektion, gemensam för de fyra transportslagen efterfrågas\r\ni motion 2004/05:T464 av Elizabeth Nyström m.fl. och motionärerna begär\r\nett tillkännagivande om att en sådan skall inrättas (yrkande 24).\r\nJärnvägs-, luftfarts-, vägtrafik- och sjöfartsinspektionerna har alla en\r\nmycket viktig uppgift att säkerställa och utveckla säkerheten för våra\r\ntransportsystem. De olika inspektionerna har i dag, var för sig, en\r\negen organisationsstruktur inom respektive myndighetsverk. Samtidigt\r\nhar de en otydlig organisationsstruktur. För att säkerställa inspektionernas\r\noberoende är det av största vikt att de - förutom att vara frikopplade\r\nfrån respektive myndighet - också sammanförs till en gemensam fristående\r\nmyndighet. En gemensam myndighet av inspektionerna skapar samordningsvinster\r\noch en heltäckande överblick av transportsystemet. Vidare ökar dessutom\r\nmöjligheterna att använda specialkompetenser som i dag är uppdelade på\r\nolika organisationer på ett mer effektivt sätt, hävdas det. Motionärerna\r\nhoppas att regeringen tar till vara förslaget från Riksdagens revisorer\r\nom en utredning om möjligheten till en gemensam inspektion.\r\nÄven i motion 2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) framförs detta\r\nförslag (yrkande 23).\r\nVänsterpartiet\r\nI motion 2003/04:T399 av Karin Thorborg m.fl. (v) begärs att riksdagen\r\nuttalar sig till förmån för att de olika trafikinspektionerna samlas\r\ntill en enda inspektionsmyndighet. Argumentet är att många frågor om\r\ntillsyn och säkerhet vid de olika trafikslagen är gemensamma, oberoende\r\nav teknik och organisation. Det kan gälla t.ex. egenkontroll, farligt\r\ngods, riskanalyser, rapporteringsrutiner, förarutbildningar och\r\nolycksutredningar.\r\nMotionärerna påpekar att säkerhetsfrågor på senare år har uppmärksammats\r\nalltmer. Svåra olyckor och hot om terrorhandlingar kräver större\r\nförebyggande säkerhetsarbete. Sverige blir alltmer beroende av internationella\r\nregelverk som skall implementeras hos oss. En samlad \"Statens\r\ntrafikinspektion\" skulle kunna bli den myndighet som ansvarar för detta arbete.\r\nEnligt motionärernas mening är samordningsfördelar med en gemensam\r\ninspektion uppenbara. En jämförelse mellan inspektionerna visar att\r\nderas ansvar är olika långtgående och utformade på olika sätt. Motionärerna\r\nhänvisar i detta till trafikutskottets uttalande våren 2003. I en samlad\r\ntrafikinspektion skulle de olika inspektionerna organisatoriskt placeras\r\nin under ett gemensamt tak - där även Statens haverikommission kan ha\r\nsitt hemvist. Det är angeläget att de olika inspektionernas fackkunskap\r\ntas till vara. De förespråkar också att regelverket för de fyra\r\ninspektionerna ges en enhetlig form.\r\nCenterpartiet\r\nDe olika trafikinspektionerna bör samlas till en enda inspektionsmyndighet\r\nbetonas det i motion 2004/05:T398 av Sven Bergström m.fl.; ett\r\nriksdagsuttalande i detta syfte begärs (yrkande 5). Motionärerna pekar på\r\nden omständigheten att vägtrafikinspektionen är inordnad i Vägverket\r\noch framhåller detta som ett problem. För att ett trafikslags inspektion\r\nskall vara trovärdig bör den ha en självständig ställning. Detta kräver\r\ni sin tur att inspektionen skiljs från sin huvudmyndighet men också att\r\nsamtliga inspektioner inom infrastruktursektorn sammanförs till en\r\ntrafikslagsövergripande inspektionsmyndighet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nEnligt utskottets mening är tillsyn - eller inspektion - en oundgänglig\r\ndel av statsmakternas styrning. Genom tillsyn kan man garantera att den\r\nlagstiftning och den politik som riksdag och regering har beslutat om\r\nockså verkligen tillämpas på avsett sätt.\r\nSärskilt sådan inspektionsverksamhet som går ut på att rädda liv är i\r\nhögsta grad angelägen, anser utskottet. Detta är inte minst fallet inom\r\ntransportsektorn. Med den omfattande mål- och resultatstyrning som\r\nförekommer på transportområdet är tillsyn och uppföljning en nödvändig\r\nförutsättning för att man skall kunna trygga utvecklingen av ett säkert\r\noch effektivt trafiksystem.\r\nUtskottet konstaterar att inspektionsverksamheten inom transportsektorn\r\nunder senare tid har genomgått omfattande förändringar i riktning mot\r\nökad eller total självständighet. Inom järnvägssektorn har nyligen en\r\nny myndighet, Järnvägsstyrelsen, bildats. Inom luftfarten bildas på\r\nmotsvarande sätt Luftfartsstyrelsen den 1 januari 2005. Inom sjöfarten\r\nhar regeringen nyligen genom en ändring i förordningen för Sjöfartsverket\r\nsökt ytterligare markera sjöfartsinspektionens självständiga ställning.\r\nFör vägtrafiken inrättades den 1 januari 2003 en vägtrafikinspektion\r\ninom Vägverket. Numera finns således inspektionsverksamhet för samtliga\r\ntransportslag.\r\nUtskottet välkomnar denna utveckling men anser samtidigt att det finns\r\nsåväl skäl som möjlighet att ytterligare överväga att utveckla\r\ninspektionsverksamheten.\r\nUnder utskottets beredning av ärendet har framkommit att det finns såväl\r\nför- som nackdelar med en gemensam inspektion för samtliga trafikslag.\r\n\r\nSom ett grundläggande krav vill utskottet slå fast vikten av trovärdighet\r\nhos en tillsynsfunktion. Det handlar här om att förebygga svåra olyckor\r\noch terroristhandlingar inom transportsektorn. Inspektionen bör ha en\r\nså oberoende ställning att det aldrig kan finnas skäl för misstanke om\r\natt den tar otillbörlig hänsyn till respektive trafikverks intressen.\r\nEn tydlig rågång mellan utvärderaren och den utvärderade är således en\r\nförutsättning för legitimiteten hos berörda myndigheter. Det avgörande\r\när givetvis uppfattningen hos allmänheten, inte den som kan råda inom\r\nberörd verksamhet. Medborgarperspektivet måste stå i fokus inom\r\ntransportområdet.\r\nBland de fördelar som har nämnts vill utskottet särskilt ta fasta på\r\nföljande tre huvudargument.\r\nFör det första är det nödvändigt att inspektionerna har en ställning\r\nsom är helt fristående från sitt respektive trafikverk. Detta kan främst\r\nåstadkommas genom att även sjöfartsinspektionen och vägtrafikinspektionen\r\nskiljs ut från Sjöfartsverket respektive Vägverket och ombildas till\r\negna myndigheter. Än tydligare skulle självständigheten bli om alla\r\nfyra trafikinspektionerna förs samman till en trafikslagsövergripande\r\ninspektion. Ett sådant helhetsgrepp skulle innebära en tydlig signal\r\ntill medborgarna och näringslivet om att statsmakterna tar det\r\ntransportpolitiska delmålet om en säker trafik - som ju är\r\ntrafikslagsövergripande\r\n- på största allvar. Inte minst är detta angeläget i en alltmer avreglerad\r\ntransportsektor och då skyddet mot brottsliga handlingar inom sektorn\r\nhar kommit alltmer i fokus.\r\nFör det andra har det - såväl under utskottets utfrågning som i andra,\r\ntidigare sammanhang - framkommit att det kan finnas en rad samordningsfördelar\r\nnär det gäller själva inspektionsverksamheten i fråga om metoder och\r\nexpertis. En gemensam inspektion kan således innebära en kvalitetssäkring\r\nav inspektionsverksamheten. Vidare har man pekat på möjligheten att på\r\nett effektivt sätt ha tillgång till psykologisk expertis, särskilt mot\r\nbakgrund av att trafiksäkerhetsarbetet alltmer handlar om attitydfrågor,\r\nden mänskliga faktorn och samspelet mellan de olika aktörerna i\r\ntrafiksystemen. Även en enhetlig värdering av människoliv skulle underlättas\r\ngenom en gemensam trafikinspektion. Förutsättningarna torde också öka\r\nför en samsyn om vilka olika säkerhetshöjande åtgärder som är mest\r\nkostnadseffektiva, inte bara inom respektive transportslag utan inom\r\nhela transportsektorn. Detta samarbete var samtidigt ett skäl till att\r\nInspektionskommittén inte fann det motiverat att inspektionerna skulle\r\nslås samman till en myndighet; samordningsfördelar kan uppnås på annat\r\nsätt, menade man. Enligt vad som emellertid framkommit under ärendets\r\nbehandling i utskottet är detta samarbete av mycket begränsad omfattning\r\noch bedrivs inte heller på ett systematiskt sätt. Därmed har det skäl\r\nsom åberopades av Inspektionskommittén emot en samlad inspektion till\r\nstor del bortfallit, anser utskottet. Ytterligare ett område är\r\ntransportforskningen; prioriteringen av statliga medel till detta område\r\nförutsätter en helhetssyn för att man skall nå optimal användning av\r\nresurserna, anser utskottet. Ytterligare ett skäl för en gemensam\r\ninspektion är att man lättare kan undvika gränsdragningsproblem, när två\r\neller flera trafikslag är berörda av förebyggande åtgärder eller\r\nolycksutredningar. Aktuella exempel är kollision mellan vägfordon och tåg\r\nvid järnvägsövergång samt kollision till följd av rattonykterhet hos\r\nlastbilsförare som druckit alkohol under överfarten till Sverige med\r\nfärja. Enligt utskottets mening ligger också en gemensam trafikinspektion\r\ni linje med strävandena inom transportsektorn att satsa på intermodalitet,\r\ndär olika transport- och färdmedel kan kombineras i effektiva och\r\nmiljöriktiga transportlösningar.\r\nFör det tredje finns samordningsfördelar i fråga om administrativa\r\nfunktioner. Det handlar om gemensamma resurser för ekonomi- och\r\npersonaladministration, gemensamma lokaler, gemensamt IT-system och annan\r\nliknande verksamhet. Även om de besparingar som kan göras inte är av\r\nnågon större omfattning finns det skäl att beakta varje möjlighet till\r\nstatsfinansiell besparing.\r\nDen största nackdelen med en samordning av trafikinspektionerna som har\r\nnämnts är risken för att perspektivet blir alltför säkerhets- och\r\nskyddsinriktat och att inte tillräcklig hänsyn tas till respektive\r\ntransportslags förutsättningar och behov. Man befarar att en sådan myndighet\r\nriskerar att fjärma sig från verkligheten. Utskottet kan ha förståelse\r\nför sådana farhågor. Samtidigt torde risken för ett alltför enögt\r\nperspektiv uppkomma redan i och med att den berörda inspektionen ombildas\r\ntill en egen myndighet; avsikten är ju trots allt att åstadkomma en\r\nrågång mellan utvärderaren och den utvärderade. Ytterligare ett argument\r\nemot en samordning har - mer eller mindre explicit - uttryckts, nämligen\r\natt i varje fall luftfarten och sjöfarten är starkt internationellt\r\norienterade. Utskottet vill för sin del inte negligera eller förringa\r\nde nackdelar som kan vara förbundna med en gemensam trafikinspektion.\r\nSåvitt utskottet emellertid har kunnat finna är en sådan internationell\r\norientering inte något som hindras eller hämmas av att den berörda\r\ninspektionen ingår i en gemensam, trafikslagsövergripande myndighet. Det\r\nhar under utfrågningen och i andra sammanhang framgått att de inom verken\r\nintegrerade inspektionerna har haft en betydande grad av självständighet\r\näven när det gäller det internationella samarbetet. Såsom utskottet\r\nföreställer sig en gemensam myndighet skulle den hittillsvarande\r\norganisationen behållas såtillvida att trafikslagsinspektionerna även i\r\nfortsättningen skulle utgöra egna avdelningar eller motsvarande. Utskottet\r\nkan således inte se att det skulle göra någon skillnad i de internationella\r\nkontakterna om chefen för berörd inspektionsverksamhet är direktör i\r\nsitt respektive trafikverk - såsom hittills varit fallet - eller i en\r\ngemensam inspektionsmyndighet.\r\nUtskottet kan vidare konstatera att förslaget i motionerna om att en\r\ngemensam trafikinspektion bör övervägas är en ståndpunkt som har framförts\r\nunder en följd av år och i en rad olika sammanhang. Bland annat förordades\r\nen sådan åtgärd av Vägtrafikinspektionsutredningen. Även bland\r\nremissinstanserna fanns ett starkt stöd för en sådan gemensam inspektion.\r\nVidare har företrädare för Finansdepartementet, såsom ansvarigt departement\r\nför tillsynsfrågorna, och Tillsynsutredningen hävdat behovet av en ökad\r\nsamordning mellan tillsynsmyndigheterna för ökad effektivitet. Det\r\nförefaller, menar utskottet, således finnas en bred samsyn om fördelarna\r\nmed en trafikslagsövergripande inspektion.\r\nI detta sammanhang finns skäl för utskottet att upprepa sin kritik mot\r\nregeringens handläggning av frågorna. Som framgått i det föregående\r\nkonstaterade trafikutskottet att regeringen i samband med inrättandet\r\nav en vägtrafikinspektion borde ha återkommit till riksdagen med en\r\nredovisning av det aktuella utredningsarbetet, remissutfallet och sina\r\nbedömningar. Utskottet konstaterar att regeringen inte heller i samband\r\nmed verkställandet av riksdagens beslut om tydliggörande av\r\nsjöfartsinspektionens ställning återkom med motsvarande redovisning till\r\nriksdagen.\r\n\r\nSåsom utskottet tolkar det synes regeringens uppfattning vara att de nu\r\nvidtagna åtgärderna för stärkande av inspektionernas fristående ställning\r\nligger i linje med riksdagens beslut. Mot den bakgrunden torde också\r\nförutsättningarna fullt ut vara uppfyllda för den utredning om en samlad\r\ntrafikinspektion som regeringen nämnde som en möjlighet i budgetpropositionen\r\nför år 2004 (prop. 2003/04:1). I denna anförde regeringen att bildandet\r\nav en ny luftfartsmyndighet inte hindrar att regeringen i framtiden\r\nutreder om en trafikslagsövergripande inspektionsmyndighet bör bildas.\r\nSom framgått i det föregående tog trafikutskottet också fasta på detta\r\nuttalande i sitt betänkande om sjöfartsskydd (bet. 2003/04:3).\r\nI dag återstår två inspektioner inordnade i sina respektive trafikverk;\r\nvägtrafikinspektionen är relativt nyinrättad medan sjöfartsinspektionen\r\nnyligen har getts en tydligare roll. Att låta dessa organisationsändringar\r\netablera sig ytterligare och först därefter ombilda dem till egna\r\nmyndigheter förefaller vara ett sätt att ytterligare fördröja - men också\r\nfördyra - ett viktigt reformarbete.\r\nUtskottets förslag till tillkännagivande\r\nUtskottet föreslår således mot den nu angivna bakgrunden att riksdagen\r\ngör ett tillkännagivande om att regeringen snarast skall tillsätta en\r\nutredning med uppdrag att utreda hur en gemensam trafikinspektion skall\r\nvara organiserad. I det sammanhanget bör även frågorna om dels en\r\nvägtrafikansvarslag, dels organiserandet av sådana olycksutredningar som\r\nnu utförs av Statens haverikommission samt av trafikverk och inspektioner\r\naktualiseras. Utskottet utgår från att regeringen senast i den\r\ntransportpolitiska propositionen, som har aviserats till våren 2005 till\r\nriksdagen, anmäler att regeringen har vidtagit denna åtgärd. Mot bakgrund\r\nav att frågorna - som har framgått i det föregående - har blivit föremål\r\nför genomgripande utredningar i en rad skilda sammanhang och under en\r\nföljd av år - bör behovet av ytterligare utredning kunna inskränkas\r\ntill frågor av främst organisatorisk art. Regeringen bör därför ombesörja\r\natt utredningen genomförs med stor skyndsamhet. Utgångspunkten är att\r\nen gemensam trafikinspektion skall tillskapas under första halvåret\r\n2006. Regeringen skall senast i budgetpropositionen hösten 2005 redovisa\r\nhur arbetet fortskrider.\r\nGenom ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed - och en sådan åtgärd\r\nfrån regeringens sida som begärts - blir motionsförslagen om en gemensam\r\ntrafikinspektion helt eller delvis tillgodosedda. Samtidigt torde syftet\r\näven med motionsförslagen om en självständig sjösäkerhetsinspektion\r\nrespektive en självständig vägtrafiksinspektion bli tillgodosett.\r\nMotionerna tillstyrks således.</pre><pre>\r\nReservation\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut har föranlett följande reservation.\r\n\r\nInspektionsverksamheten inom trafikslagen (s)\r\nav Carina Moberg (s), Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Krister\r\nÖrnfjäder (s), Claes-Göran Brandin (s), Monica Green (s) och Kerstin Engle\r\n(s).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen avslår motionerna\r\n2003/04:T21 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2,\r\n\r\n2003/04:T399 av Karin Thorborg m.fl. (v),\r\n2003/04:T441 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 3,\r\n\r\n2003/04:T442 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd) yrkande 13,\r\n\r\n2003/04:T454 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2,\r\n\r\n2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 23,\r\n\r\n2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 40,\r\n\r\n2004/05:T398 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 5,\r\n\r\n2004/05:T460 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 2 och\r\n\r\n2004/05:T464 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 24.\r\n\r\n\r\nStällningstagande\r\nEnligt utskottets mening är tillsyn - eller inspektion - en oundgänglig\r\ndel av statsmakternas styrning. Genom tillsyn kan man garantera att den\r\nlagstiftning och den politik som riksdag och regering har beslutat om\r\nockså verkligen tillämpas på avsett sätt.\r\nSärskilt sådan inspektionsverksamhet som går ut på att rädda liv är i\r\nhögsta grad angelägen, anser utskottet. Detta är inte minst fallet inom\r\ntransportsektorn. Med den omfattande mål- och resultatstyrning som\r\nförekommer på transportområdet är tillsyn och uppföljning en nödvändig\r\nförutsättning för att man skall kunna trygga utvecklingen av ett säkert\r\noch effektivt trafiksystem.\r\nUtskottet konstaterar att inspektionsverksamheten inom transportsektorn\r\nunder senare tid har genomgått omfattande förändringar i riktning mot\r\nökad eller total självständighet. Inom järnvägssektorn har nyligen en\r\nny myndighet, Järnvägsstyrelsen, bildats. Inom luftfarten bildas på\r\nmotsvarande sätt Luftfartsstyrelsen den 1 januari 2005. Inom sjöfarten\r\nhar regeringen nyligen genom en ändring i förordningen för Sjöfartsverket\r\nytterligare markerat sjöfartsinspektionens självständiga ställning. För\r\nvägtrafiken inrättades den 1 januari 2003 en vägtrafikinspektion inom\r\nVägverket. Numera finns således inspektionsverksamhet för samtliga\r\ntransportslag.\r\nUtskottet välkomnar denna utveckling men anser samtidigt att det finns\r\nsåväl skäl som möjlighet att ytterligare överväga att utveckla\r\ninspektionsverksamheten.\r\nI ett första steg är det angeläget att inspektionsverksamheten kan ges\r\nen erforderlig tydlighet genom en väl anpassad och samordnad lagstiftning.\r\nNär det gäller vägtrafiksektorn bör därför frågan om en trafikansvarslag\r\növervägas. Vidare vill utskottet understryka vikten av självständiga\r\ninspektioner. Det får, menar utskottet, aldrig finnas anledning för\r\nallmänheten att betvivla att inspektionsverksamheten inte utförs på ett\r\noberoende sätt. Det avgörande måste alltså vara medborgarnas förtroende\r\nför verksamheten; konsumentperspektivet måste vara i fokus inom\r\ntransportområdet. Ett fortsatt reformarbete såvitt avser vägtrafikinspektionens\r\noch sjöfartsinspektionens ställning är således angeläget. Övervägandena\r\nbör även innefatta frågan om organiserandet av sådana olycksutredningar\r\nsom nu utförs av Statens haverikommission och av trafikverk respektive\r\ntrafikinspektioner.\r\nI ett andra steg kan övervägas en trafikslagsövergripande inspektion.\r\nSåsom har framkommit under utskottets beredning av ärendet finns såväl\r\nför- som nackdelar med en gemensam inspektion för samtliga trafikslag\r\nVissa\r\nfördelar har angetts gälla förtroendet för transportpolitiken En gemensam\r\ninspektion skulle främja en helhetssyn och samtidigt utgöra en viktig\r\nsignal till medborgarna och näringslivet om att statsmakterna tar fasta\r\npå det transportpolitiska delmålet om en säker trafik.\r\nAndra fördelar kan gälla effekterna av samordning i fråga om metoder\r\noch expertis. En gemensam inspektion skulle således kunna öka möjligheten\r\ntill kvalitetssäkring av inspektionsverksamheten. Vidare har man pekat\r\npå möjligheten till tillgång till psykologisk expertis, särskilt mot\r\nbakgrund av att trafiksäkerhetsarbetet alltmer handlar om attitydfrågor,\r\nden mänskliga faktorn och samspelet mellan de olika aktörerna inom\r\nalla trafikslag. Vidare skulle en enhetlig värdering av människoliv\r\nunderlättas genom en gemensam trafikinspektion.\r\nVidare kan samordningsfördelar finnas i fråga om administrativa funktioner,\r\näven om dessa inte säkert ger några större kostnadsbesparingar. Det\r\nhandlar om gemensamma resurser för ekonomi- och personaladministration,\r\ngemensamma lokaler, gemensamt IT-system och annan liknande verksamhet.\r\n\r\nEn av de nackdelar med en gemensam trafikinspektion som har nämnts är\r\nrisken för att perspektivet blir alltför säkerhets- och skyddsinriktat,\r\nutan att tillräcklig hänsyn tas till respektive transportslags\r\nförutsättningar och behov. Ytterligare ett argument skulle vara att\r\ninspektionsverksamheten - särskilt inom luftfarten och sjöfarten - är starkt\r\ninternationellt orienterad. Härtill kommer vissa frågetecken när det\r\ngäller behovet av ändrad finansieringsprincip för delar av\r\ninspektionsverksamheten, främst avseende sjöfarten. Då en förändring med stor\r\nsannolikhet skulle innebära ökat behov av finansiering via statsbudgeten\r\nbehöver frågan ses över ur ett helhetsperspektiv.\r\nSlutsatsen av vad utskottet nu har sagt är att det är angeläget att den\r\nnya ordningen först och främst får ett genomslag när det gäller att få\r\ninspektionerna självständiga i förhållande till respektive trafikverk\r\noch verksamhetsutövare. Det torde knappast finnas någon invändning om\r\natt inspektionsverksamheten för samtliga trafikslag bör vara organiserad\r\npå ett så ändamålsenligt och effektivt sätt som möjligt. Det är alltså\r\nviktigt att organisationsändringar genomförs med eftertanke, bl.a. genom\r\natt kartlägga och analysera även alternativ till en sammanslagen inspektion.\r\nAtt nu - som föreslås i motionerna - besluta om inrättande av en\r\ntrafikslagsövergripande inspektion skulle innebära att viktiga steg i en\r\nav riksdagen beslutad och pågående utvecklingsprocess avbryts, menar\r\nutskottet. Detta vore olyckligt, inte minst mot bakgrund av att de\r\nekonomiska effekterna är oklara och noggrant måste analyseras.\r\nFinansieringsfrågan är central och bör behandlas i ett sammanhang där helheten\r\ntydliggörs.\r\nUtskottets bedömning\r\nUtskottet utgår ifrån att regeringen i den transportpolitiska proposition\r\nsom har aviserats till våren 2005 redovisar en plan för hur det fortsatta\r\nreformarbetet - i enlighet med vad utskottet nu har efterlyst - skyndsamt\r\nkan bedrivas. Genom vad utskottet anfört torde syftet med de behandlade\r\nmotionsförslagen bli i huvudsak tillgodosedda. De avstyrks därför.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nMotion väckt med anledning av prop. 2003/04:160\r\n2003/04:T21 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Vägtrafikinspektionen.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:T399 av Karin Thorborg m.fl. (v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att samla de olika trafikinspektionerna till en enda\r\ninspektionsmyndighet.\r\n2003/04:T441 av Johnny Gylling m.fl. (kd):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ett åtskiljande av sjöfartsinspektionen från Sjöfartsverket.\r\n\r\n2003/04:T442 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):\r\n\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att vägtrafikinspektionen inrättas som en egen myndighet\r\nfristående från Vägverket.\r\n2003/04:T454 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vägtrafikinspektionen.\r\n2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):\r\n\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inrättandet av en oberoende inspektion gemensam för de fyra\r\ntransportslagen.\r\n2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n40.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att skilja sjöfartsinspektionen från Sjöfartsverket.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2004\r\n2004/05:T398 av Sven Bergström m.fl. (c):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att sammanföra samtliga trafikinspektioner till en myndighet.\r\n\r\n2004/05:T460 av Johnny Gylling m.fl. (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ett åtskiljande av sjöfartsinspektionen från Sjöfartsverket.\r\n\r\n2004/05:T464 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):\r\n\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inrättandet av en oberoende inspektion gemensam för de fyra\r\ntransportslagen.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nTrafikutskottets offentliga utfrågning\r\nInspektionsverksamheten inom de olika trafikslagen\r\n- behövs ökad självständighet och organisatorisk samordning för ökad\r\neffektivitet?\r\n\r\nTid:    Torsdagen den 14 oktober kl. 9.00-12.00\r\nPlats:  Andrakammarsalen, ingång från Riksplan\r\nSyfte:  Riksdagens trafikutskott har beslutat att hålla en offentlig\r\nutfrågning om inspektionsverksamheten inom transportområdet och dess\r\norganisering. Bakgrunden är motioner med förslag om bl.a. en sammanslagning\r\nav de olika inspektionerna, de organisationsförändringar som genomförts\r\neller beslutats för några av inspektionerna samt den senaste tidens\r\nökade fokus på säkerhets- och skyddsaspekterna inom\r\ntransportsektorn.\r\n\r\nPROGRAM\r\n\r\n\r\n9.00-9.05       Inledning       Carina Moberg, vice ordf. trafikutskottet\r\n9.05-10.30      Hittillsvarande erfarenheter och framtidsperspektiv med ny\r\norganisationTrafikslagsövergripande samordningFrågor från ledamöterna\r\nJärnvägBo\r\nBylund, gd BanverketUlf Lundin, gd JärnvägsstyrelsenVägIngemar Skogö,gd\r\nVägverketLars Bergfalk, dir. VägtrafikinspektionenSjöfartJan-Olof Selén,\r\ngd. SjöfartsverketJohan Franson,sjösäkerhetsdir.\r\nSjöfartsinspektionenLuftfartLars\r\nRekke, gd LuftfartsverketArne Axelsson, flygsäkerhetsdir.\r\nLuftfartsinspektionenJan Brandborn,f.d. gd Trafiksäkerhetsverket, f.d. gd\r\nBanverket,\r\nf.d gdVägverket\r\n10.30-10.50     Kaffepaus\r\n10.50-11.00     Haverikommissionens roll        Åsa Kastman Heuman, gd Statens\r\nhaverikommission\r\n11.00-11.10     Vad har Riksdagens revisorer uttalat om inspektionerna? Ingrid\r\nCarlman,Riksrevisionen\r\n11.10-11.20     Tillsynsutredningens överväganden och förslag   Lennart\r\nGustafsson, särsk. utredare Tillsynsutredningen\r\n11.20-12.00     Frågor från ledamöternaAvslutning       Carina Moberg, vice\r\nordf.\r\ntrafikutskottet\r\n\r\n\r\nStenografiska upptagningar från trafikutskottets utfrågning om\r\ninspektionsverksamheten inom de olika trafikslagen den 14 oktober 9-12 i\r\nriksdagens andrakammarsal.\r\n\r\nOrdföranden:\r\nNu inleder vi trafikutskottets utfrågning om inspektionsverksamheten\r\ninom de olika trafikslagen.\r\n\r\nJag välkomnar samtliga inbjudna talare, riksdagsledamöter, övriga i\r\nsalen, dem som sitter på åhörarläktaren och dem som följer utfrågningen\r\nfrån webb-TV. Syftet med utfrågningen är att ta reda på om det behövs\r\nökad självständighet och en ökad organisatorisk samordning för att\r\nförbättra effektiviteten när det gäller inspektionsverksamheten inom de\r\nolika trafikslagen.\r\n\r\nUtfrågningen är ett led i utskottets behandling av ett antal motioner\r\ni frågan. Vi hoppas på att få ett bra beslutsunderlag både av fakta och\r\nav synpunkter genom utfrågningen.\r\n\r\nDagens program är uppbyggt enligt följande: Först får vi höra representanter\r\nför de fyra olika trafikslagen och respektive inspektionsverksamhet.\r\nDärefter får vi ta del av synpunkterna från en person med mångårig\r\nerfarenhet från flera områden inom trafiksektorn. Efter dessa inlägg\r\nblir det utrymme för frågor från ledamöterna. Sedan har vi förhoppningsvis\r\nen kaffepaus på 20 minuter. Efter pausen följer tre avsnitt - om\r\nHaverikommissionen och om dess roll i sammanhanget, om vad Riksdagens\r\nrevisorer har föreslagit och slutligen om vad den så kallade tillsynsutredningen\r\nhar kommit fram till när det gäller statlig tillsyn. Även efter detta\r\nandra pass är det fritt fram för frågor från ledamöterna.\r\n\r\nUtfrågningen sänds i webb-TV. Den spelas in, så att det går att titta\r\npå utfrågningen efteråt. Dessutom upptecknas utfrågningen stenografiskt,\r\noch utskriften kommer att ingå som bilaga till det kommande betänkandet.\r\nDet är viktigt att alla ni som yttrar er använder mikrofonerna. Skälet\r\när att ljudet tas upp på band till hjälp för stenograferna.\r\n\r\nDet är bara riksdagsledamöterna som får ställa frågor, och ingen annan\r\ni salen. Skälet är att utfrågningen formellt sett är ett utskottsmöte.\r\nMen samtidigt är det alltså ett öppet möte.\r\n\r\nJag är tacksam om inledningstalarna kan stanna kvar under hela utfrågningen\r\nför att stå till förfogande för frågor. Frågor från ledamöterna kan\r\nställas även till andra än dem som har inledningstalat.\r\n\r\nEftersom den första delen av vårt program i dag inte specificerar den\r\ntalartid som vardera talare har till förfogande föreslår jag att vardera\r\ntrafikslag tillsammans förfogar över ca 12 minuter att fördelas sinsemellan\r\noch att Jan Brandborn får 10 minuter. Det är oerhört viktigt att\r\nledamöterna ges möjlighet att ställa sina korta och välformulerade frågor.\r\n\r\n\r\nVi går nu över till dagens evenemang och jag överlämnar ordet till den\r\nförsta personen som ska hålla anförande. Det gäller järnväg, och det är\r\nBanverkets generaldirektör Bo Bylund som inleder.\r\n\r\nBo Bylund, generaldirektör Banverket:\r\nFru ordförande! Jag tänkte börja med min första operativa erfarenhet\r\nfrån tillsynsverksamhet, som började i oktober 1994. Då blev jag chef\r\nför dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen - nuvarande\r\nArbetsmiljöverket. Verkets uppgift var och är att bedriva tillsyn på\r\nsamtliga Sveriges arbetsplatser när det gäller anställdas arbetsmiljö.\r\nVerket har kompetens på alla områden, från att inspektera psykosocial\r\narbetsmiljö till synnerligen tekniskt komplicerad arbetsmiljö inom olika\r\nindustrier.\r\n\r\nNär jag hade varit där ett tag uppstod frågan om ett antal mindre\r\nspecialiserade tillsynsmyndigheter. Det var bland andra Sprängämnesinspektionen,\r\nElsäkerhetsverket och ytterligare några som skulle inordnas under samma\r\nhatt som Arbetarskyddsstyrelsen. Skälet var naturligtvis att det var\r\nsvårt för mindre myndigheter att bedriva en avancerad tillsynsverksamhet\r\nmed ganska små resurser. Man fick också svårigheter att klara sin\r\nadministration på ett rimligt sätt. Vi tillstyrkte det här från\r\nArbetarskyddsstyrelsens sida, men det blev inget resultat vid det tillfället.\r\nDet hade säkerligen många orsaker, men sakligt sett hade jag svårt att\r\nförstå varför man inte kunde effektivisera tillsynsverksamheten på det\r\nviset.\r\n\r\nSedan, efter några år, upptäckte jag till min förvåning att jag också\r\nblev inblandad i järnvägen. De anställda där, inklusive lokförare, är\r\njust anställda och det innebar att jag som chef för Arbetarskyddsstyrelsen\r\nförelade Banverket att göra riskinspektioner när det gällde Grödingetunnlarna\r\ni Stockholm. Det var en ny erfarenhet för mig att på det viset gå in i\r\njärnvägens operativa verksamhet. Att vi som Arbetarskyddsstyrelse hade\r\ntillsyn över Banverkets vardagliga verksamhet var ju klart, men det var\r\nlite nervöst att vi kom in i tågdriften. Det var en ganska intressant\r\ntillfällighet att jag sedan blev chef för Banverket och fick förverkliga\r\nArbetarskyddsstyrelsens föreläggande om riskanalys av Grödingetunnlarna.\r\n\r\n\r\nPå Banverket kom jag på nytt i kontakt med frågan, eftersom\r\nJärnvägsinspektionen då fanns internt i Banverket. Det var en del av Banverket,\r\nmen chefen utsågs av regeringen och rapporterade till regeringen. Jag\r\nhade förmånen att härbärgera tillsynsverksamheten inom mina egna väggar\r\noch sedan utsättas för den i form av inspektionsverksamhet från\r\nJärnvägsinspektionens sida.\r\n\r\nTrots att det var en ganska svår roll både för mig och för den som var\r\nchef för Järnvägsinspektionen vid det tillfället, Dick Ivarsson, så\r\ntycker jag att det i stort sett fungerade bra. Vi hade stor respekt för\r\nvarandras roller, och jag aktade mig självfallet noga för att lägga mig\r\ni hans verksamhet. Men jag kände av en viss obekväm situation. En så\r\ntydlig sak som att bestämma vilken löneökning Dick Ivarsson skulle ha\r\nlåg ju på mitt bord. Jag tror också att han var i stort sett komfortabel\r\nmed situationen, men rapporteringsmässigt kände ha nog ibland en viss\r\nensamhet eftersom han inte hade någon tydlig person att rapportera till\r\nannat än Näringsdepartementet. Det är ju många små myndigheter som ska\r\nrapportera dit.\r\n\r\nDetta ledde till att Banverket föreslog att Järnvägsinspektionen skulle\r\nlyftas ut ur Banverket och bli en självständig myndighet. I det\r\nsammanhanget uppkom frågor om inspektionsverksamheten på transportområdet.\r\nPå förslag var en vägtrafikinspektion, och det gällde förändringar\r\nockså på andra områden. I det sammanhanget uttalade Banverkets styrelse\r\natt man tyckte att man skulle se över möjligheten att bilda en gemensam\r\ntrafikinspektion. Skälen till det var i stort sett två. Dels får man en\r\nslagkraftigare och tyngre organisation där man kan effektivisera\r\nadministrationen, dels får man en tydlig kunskapserfarenhetsåterföring\r\nmellan olika delar av tillsynsverksamhet. Enligt min erfarenhet bygger\r\ntillsynsverksamhet på i princip samma systematiska syn. Det kanske\r\nåterspeglas också i att Haverikommissionen ju är en myndighet som utreder\r\nolyckor på alla områden oavsett var de inträffar.\r\n\r\nVi tyckte att man på allvar borde försöka skapa en gemensam trafikinspektion.\r\nSamtidigt erkänner vi utan omsvep att det är skillnader i kunskap och\r\nkompetens som krävs när det gäller att utöva tillsyn över så skilda\r\nområden som järnväg, flyg, sjöfart och väg. Men det finns många\r\nverksamheter - jag var ju själv chef för en sådan under ett antal år - som\r\nbedriver tillsyn på många områden. Det finns också många positiva\r\neffekter av att finnas inom samma tak. Detta har vi uttalat från Banverkets\r\nstyrelses sida.\r\n\r\nDet blev inget tydligt resultat, utan Järnvägsinspektionen blev en\r\nsjälvständig myndighet och vi arbetar nu gentemot Järnvägsstyrelsen. Den\r\nbildades så sent som den 1 juli, men jag är övertygad om att vi kommer\r\natt ha samma respektfulla samarbete med Järnvägsstyrelsen som vi tidigare\r\nhar haft med Järnvägsinspektionen.\r\n\r\nOrdföranden:\r\nTack för det, Bo Bylund! Jag lämnar ordet till Ulf Lundin som är\r\ngeneraldirektör för Järnvägsstyrelsen.\r\n\r\nUlf Lundin, generaldirektör Järnvägsstyrelsen:\r\nFru ordförande! Järnvägsstyrelsen kom som sagt till den 1 juli i år.\r\nMin erfarenhet av en självständig myndighet är därför inte så våldsamt\r\nlång. Dock är det min bestämda uppfattning att tydliga roller och\r\nsjälvständighet är viktiga för vår trovärdighet och de beslut som vi kommer\r\natt fatta.\r\n\r\nJärnvägsstyrelsen är inte bara en inspektionsmyndighet, utan en\r\ntillsynsmyndighet som jobbar såväl med att åstadkomma säker spårtrafik, det\r\nvill säga både för järnväg, spårväg och tunnelbana, som en effektiv\r\njärnvägsmarknad där villkoren på marknaden är under vår tillsyn.\r\n\r\nJag ska visa en bild här. Vi har skapat en organisation på Järnvägsstyrelsen\r\nsom bygger på ett kundorienterat synsätt. Vi har indelat vår verksamhet\r\ni ett antal av våra huvudprocesser. Vi har åstadkommit tre enheter som\r\njobbar inriktat på dels järnvägsföretag, dels infrastrukturförvaltare,\r\ndels järnvägsindustrin, där vi jobbar mycket med normeringsfrågor och\r\nteknisk standardisering.\r\n\r\nJag ska förklara vad den bild som jag visar här innehåller. Det första\r\nhär är den juridiska enheten, som svarar för föreskriftsverksamhet och\r\nolycksutredningar. Den andra enheten är en infrastrukturenhet som jobbar\r\nmed tillstånd, säkerhetstillsyn och marknadstillsyn av infrastrukturförvaltarna.\r\nDen tredje enheten är den tekniska, som jobbar med teknisk standardisering\r\noch transeuropeiska regler för teknik. Den fjärde enheten jobbar gentemot\r\njärnvägsföretag med tillstånd, säkerhetstillsyn och marknadstillsyn\r\növer järnvägsföretagen. Den sista enheten är en administrativ enhet.\r\n\r\nUtmaningen för mig har varit att åstadkomma en effektiv organisation\r\nmed ganska knappa resurser, men som ändå har frigjort sig från Banverket.\r\nEn stor del av Järnvägsinspektionens verksamhet kommer ju därifrån. Vi\r\nhar till stor del upphandlat tjänster från Kammarkollegiet för att sköta\r\nvår ekonomiadministration och från Banverket när det gäller att sköta\r\nlokaler, vaktmästeri och städning. Vi har lagt ut datadriften, för det\r\när viktigt för oss att ha våra stödsystem oberoende från Banverket. Vi\r\nhar köpt dem på marknaden av ett företag som heter Steria. Vi har ingen\r\negen växel, utan har köpt den från Telia, som tillhandahåller en tjänst\r\nsom heter Centrex. Detta betyder att det finns en tjänst i AXE-systemet\r\noch sedan sköterettcallcenterdethela. Det innebär att vi för närvarande\r\ndriver i stort sett hela vår verksamhet utan att ha gjort någon\r\nnyrekrytering av personal för de här ändamålen.\r\n\r\nOrdföranden:\r\nNu går vi över till nästa transportslag - vägen. Ingemar Skogö är\r\ngeneraldirektör på Vägverket. Varsågod!\r\n\r\nIngemar Skogö, generaldirektör Vägverket:\r\nFru ordförande! När det gäller vägsidan har vi nu en Vägtrafikinspektion\r\nsedan ett och tre kvarts år. Det är alltså en relativt ny företeelse.\r\nJag ska säga några ord om några skillnader och likheter mellan\r\nvägtransportsystemet och andra transportsystem. Vi har många aktörer i\r\nvägtransportsystemet. På andra håll är det lite färre. Vägtransportsystemet\r\när av tradition ett väldigt öppet system. De andra systemen är mer slutna.\r\nPå vår sida är det mycket en fråga om att skapa säkerhet. Det är\r\nrelativt mycket som kvarstår, medan man på vissa andra ställen, till\r\nexempel i luftfarten, redan från början har ett väl utbyggt säkerhetstänkande.\r\nDet finns likheter också med de andra transportslagen.\r\n\r\nDet finns omfattande regelverk som styr tillsyn till exempel på luftfarten\r\noch sjöfarten, medan det på vägtransportsidan är lite varierande motiv.\r\nDet finns faktiskt inget regelverk som styr tillsynen där, utan\r\nVägtrafikinspektionen jobbar utan ett styrande regelverk till skillnad\r\nfrån alla andra inspektioner. Det tror jag är ganska viktigt att ha i\r\nåtanke.\r\n\r\nSkillnaderna får konsekvenser för vägtransportsystemets säkerhetsutveckling.\r\nVi behöver en gemensam modell för säkerhet som kan delas av aktörer.\r\nDen finns inte, men den håller på att byggas upp. Vi har jobbat med\r\ndetta i många år. Vi har ett delat ansvar, där varje aktör förväntas\r\nvidareutveckla sin del av ansvaret och sin roll på ett systematiskt\r\nsätt.\r\n\r\nFör Vägverkets del innebär detta att vi har ett ansvar för att utveckla\r\negna produkter och tjänster. Vi har ett ansvar för att samordna\r\ntrafiksäkerhetsarbetet. Vi har ett sektorsansvar för trafiksäkerhet som\r\ndels inbegriper vårt eget produktionsansvar när det gäller fysisk\r\nutformning och en hel del annat, men vi är i hög grad beroende av ett\r\nnära samarbete med andra aktörer. Andra aktörer måste också ta sitt\r\nansvar för att dra sitt strå till stacken för en säker vägtrafik. Våra\r\ninstrument i den delen är i hög grad att stödja, stimulera och driva på\r\nolika sätt. Det är i mindre utsträckning att peka med hela handen. Det\r\när i stället ett samarbete där vi är den ledande aktören och där andra\r\njobbar självständigt utifrån de mål och riktlinjer som riksdagen har\r\nlagt fast.\r\n\r\nInspektionens roll i systemet är i hög grad att se till att aktörer\r\narbetar på ett systematiskt sätt, att följa upp och att stimulera och\r\natt bidra till att detskapasenmålbild. Vad är det vi ska nå? Trafiksäkerhet\r\ninnehåller så pass många dimensioner att det lätt kan bli målförskjutningar.\r\nDär har inspektionen en viktig uppgift.\r\n\r\nGivetvis har inspektionen också en viktig uppgift i att se till att\r\nVägverket tar sitt samordnings- och sektorsansvar och ger frågorna den\r\ndignitet som de ska ha.\r\n\r\nUngefär så här har vi sett det. Om vi tittar på de erfarenheter som vi\r\nhar haft under de här ett och tre kvarts åren så tycker vi att vi börjar\r\nfinna formerna ganska bra. Operativt börjar det fungera riktigt bra.\r\nInstitutionellt finns det svagheter med den här modellen; vi påtalade\r\nredan i vårt remissvar att vi gärna såg en organisatoriskt självständig\r\nvägtrafikinspektion. Det har inte varit något problem med den operativa\r\nsjälvständigheten. Men det finns en förväntan - man kan kalla det så -\r\noch en misstanke hos omvärlden på samma sätt som vi har sett när det\r\ngäller de andra inspektionerna om att det förekommer otillbörliga\r\nkontakter inom myndighetens ram. Jag vet från det här jobbet och från\r\nmitt tidigare jobb på Luftfartsverket att så inte är fallet, men det\r\nfinns misstankar och därför krav från omvärlden på ett organisatoriskt\r\noberoende.\r\n\r\nVi ser fram emot att Vägtrafikinspektionen utifrån sin oberoende ställning\r\ntillsammans med oss bidrar till att skapa den här klarare uppfattningen\r\noch inta klarare ställningar om vad som behöver åstadkommas.\r\n\r\nSå här långt har vi inte sett att en samordning med andra transportslag\r\när någonting som skulle ge mervärden i det här skedet. Vi har hållit på\r\nmed den här strukturen i ett och ett halvt år. Vad jag vet är det den\r\nförsta i världen. Det tar sin lilla tid att hitta roller, och jag tror\r\natt man på sikt behöver ett mer stabilt och distinkt regelverk. Men vi\r\nhar tagit steg på vägen, och det finns säkert mycket att vinna i form\r\nav erfarenhetsutbyte mellan olika transportslag. Så här långt har inte\r\nvi från vår sida sett några avgörande eller stora fördelar med en djupare\r\nsamordning. Det är någonting som vi i så fall ser ligger i\r\nframtiden.\r\n\r\nOrdföranden:\r\nDå går ordet till Lars Bergfalk, som är direktör för Vägtrafikinspektionen.\r\n\r\n\r\nLars Bergfalk, direktör Vägtrafikinspektionen:\r\nFru ordförande! Vi började vår verksamhet för nästan två år sedan nu,\r\nden 1 januari 2003. Vår verksamhet regleras av en paragraf i regeringens\r\nförordning med instruktion för Vägverket. Där sägs i korthet att våra\r\nhuvuduppgifter är att följa och analysera utvecklingen i riktning mot\r\nde uppsatta trafiksäkerhetsmålen men med en helhetssyn. Vi ska genom\r\ndialog verka för att de olika aktörerna tillämpar ett systematiskt\r\narbetssätt för att nå målen. Vi ska samverka med andra och vi ska initiera\r\noch bedriva viss forskning och utveckling.\r\n\r\nInspektionen inrättades inom Vägverkets ram, men regeringen har bland\r\nannat i de två senaste budgetpropositionerna angett att Vägtrafikinspektionen\r\när oberoende i förhållande till Vägverkets övriga organisation. Det är\r\nockså regeringen som beslutar om vilka medel inspektionen disponerar\r\nför sin verksamhet. Vägverket har i sin tur också förtydligat rollen\r\nmellan styrelse och generaldirektör å ena sidan och inspektionens chef\r\nå andra sidan genom en intern föreskrift med en arbetsordning för\r\nVägtrafikinspektionen.\r\n\r\nVägtrafiksystemet är den del av transportsektorn där ojämförligt flest\r\nmänniskor omkommer och skadas varje år. Det innebär att effekterna av\r\nsäkerhetsarbetet inom den sektorn, hos dem som tillhandahåller olika\r\ntjänster och produkter, inte alls har kommit så långt som inom andra\r\nsektorer. Man kan jämföra till exempel med luftfarten. Samtidigt kan\r\nman säga att vägtransportsystemet är sådant att den enskilda trafikanten\r\nhar stora möjligheter att påverka hur säkerheten fungerar genom sitt\r\neget beteende. Det är därför det delade ansvaret mellan oss som använder\r\nsystemet och alla aktörer som tillhandahåller tjänster och produkter är\r\nså viktigt. Det betonas ju också i riksdagens beslut om trafiksäkerheten.\r\n\r\n\r\nI vårt arbete utgår vi ifrån att de olika aktörerna tillämpar olika\r\nlednings- och kvalitetssäkringssystem där man lyfter in trafiksäkerhetsfrågan\r\noch där den är en central del i hur man hanterar olika brister. Den\r\nlagstiftning som finns i dag på vägtrafikområdet ger inte Vägtrafikinspektionen\r\nnågra som helst mandat att vare sig vidta tvingande åtgärder, att utfärda\r\nföreskrifter eller att på annat sätt reglera hur säkerhetsarbetet ska\r\nfungera.\r\n\r\nI den allra bästa av världar skulle detta vara tillräckligt för att\r\ntillgodose de högt ställda målen när det gäller trafiksäkerheten. Vi\r\nbedömer dock att om vi inom rimlig tid ska kunna nå trafiksäkerhetsmålen\r\nså är det nödvändigt med någon form av trafikansvarslag där man också\r\nreglerar ett juridiskt ansvar hos dem som levererar tjänster och produkter\r\noch tillhandahåller olika tjänster inne i systemet. Detta var något som\r\nockså Trafikansvarsutredningen föreslog år 2000.\r\n\r\nI vårt arbete har vi fokuserat på de aktörer som på ett väsentligt sätt\r\nkan bidra till att trafiksäkerhetsmålen nås, och primärt då etappmålet\r\n2007. Bland de aktörerna kan nämnas Vägverket, Rikspolisstyrelsen och\r\nett antal polismyndigheter, de stora kommunerna och transportbranschens\r\nolika organisationer inom buss, taxi och på åkerisidan.\r\n\r\nFör att utveckla vårt arbetssätt har vi etablerat ett samarbete med de\r\nandra tre transportinspektionerna och även med Haverikommissionen. Där\r\nhar vi lärt oss en hel del.\r\n\r\nUnderlaget för våra dialoger presenterar vi i olika typer av rapporter\r\nnär det gäller mer omfattande studier. Jag kan nämna en rapport om\r\neffekterna av regeringens elvapunktsprogram för trafiksäkerhet som kom\r\n1999. Det gäller också hur de stora kommunerna i landet bedriver sitt\r\ntrafiksäkerhetsarbete. Fortlöpande presenterar vi också resultatet på\r\nvår hemsida och i olika öppna promemorior eftersom vi bedömer att en\r\nöppen dialog är nyckeln till framgång i arbetet.\r\n\r\nDet är också viktigt för oss att vi behandlar alla aktörer på ett\r\nlikvärdigt sätt. Det innebär att den organisatoriska koppling som nu finns\r\ntill Vägverket inte på något sätt påverkar vårt operativa arbete. Vi\r\nkommer inte att ge, och vi ger inte, Vägverket några favörer eller\r\nbehandlar det på annorlunda sätt än någon annan aktör i det här fallet.\r\nDet tror vi är viktigt för förtroendet.\r\n\r\nLångsiktigt så tror vi att om vårt jobb ska vara framgångsrikt så behöver\r\nvi ha förutsättningar som tydliga mandat från regeringens sida. Det\r\nkrävs också att vi själva bygger upp en kompetens och bibehåller en\r\nintegritet i organisationen och att vi uppfattas som helt oberoende av\r\nalla aktörer inom sektorn. Här är den koppling som finns i dag till\r\nVägverket helt klart ett problem. Vi har en gemensam styrelse med\r\nVägverket, och det innebär attomvärldenkanfåuppfattningen att vi behandlas\r\noch behandlar Vägverket på ett annorlunda sätt. Det bidrar inte till\r\nett framgångsrikt arbete.\r\n\r\nDet innebär sammanfattningsvis att jag ser två viktiga framtida frågor\r\nför vårt arbete. Det ena är att det så småningom tillskapas en\r\ntrafikansvarslag - det kommer att behöva ta sin tid - där man reglerar ett\r\njuridiskt ansvar för dem som levererar produkter och tjänster till\r\nvägtransportsystemet. Den andra frågan är att man skapar en tydlig\r\norganisatorisk delning mellan Vägverket och Vägtrafikinspektionen.\r\n\r\nJan-Olof Selén, generaldirektör, Sjöfartsverket: Godmorgon. Sjöfartsverket\r\noch Sjöfartsinspektionen har levt ett väldigt nära liv och lever även\r\nså nu. Sjöfartsverket har många myndighetsuppgifter. Vi utför lotsning.\r\nVi ser till att det sätts ut fyrar och att de blinkar på rätt sätt. Vi\r\nhar sjömätning. Vi tillåter fartyg med rätt djupgående att komma in.\r\nSjöfartsverket som sådant ägnar sig åt rena myndighetsfrågor förutom\r\natt vi utför tjänster. Det som hittills har varit skiljelinjen mellan\r\nSjöfartsinspektionen och Sjöfartsverket har varit att sjösäkerhetsdirektören\r\nnär han ser något otillbörligt på ett fartyg kan peka hand och säga\r\ntill fartyget att det inte ska nyttjas. Det kan generaldirektören då\r\ninte sätta sig över.\r\n\r\nI det moderna samhället har det blivit uppenbart att det här inte har\r\nvarit ett idealiskt förhållande. Det har många utredningar pekat på.\r\nInte minst har Riksdagens revisorers utredning på området lett fram\r\ntill att man borde, som det heter, tydliggöra ansvarsförhållandet mellan\r\nSjöfartsverket och inspektionen. Så tyckte också riksdagen. Regeringen\r\nhar effektuerat detta på så vis att man har ändrat i Sjöfartsverkets\r\ninstruktion. Från och med den 1 oktober - det kan kallas för\r\noktoberrevolutionen i liten omfattning - ligger ansvaret för alla\r\nmyndighetsärenden,\r\nföreskrivanden och tillsynsärenden på Sjöfartsinspektionen. Sjöfartsverket,\r\ndess generaldirektör och övriga tjänstemän, utför tjänster men har\r\ningen synpunkt på vem som ska ha lots, vem som inte ska ha lots eller\r\nvilket djupgående som ska tillåtas i flera farleder och har inga fingrar\r\nmed i spelet när det gäller att utfärda sjötrafikföreskrifter.\r\n\r\nSå långt har vi levt i det moderna samhället så att även om verket i\r\nett läge skulle utsättas för konkurrens i vissa delar kan man låta det\r\ngöras utan att det blir något internt problem. Då är det någon annan\r\nsom fastställer villkoren för att utöva verksamheten. Fördelen med det\r\nsystem som är i dag är att vi tillsammans kan ha en ekonomiadministration.\r\nVi kan ha gemensamma lokaler. Vi har gemensamma personaladministrativa\r\nresurser. Vi har ett gemensamt IT-system. Allt som kostar pengar kan\r\nanvändas på ett rationellt sätt tillsammans. Men när det gäller att\r\nutföra beslut och annan verksamhet är det separerat.\r\n\r\nEn ytterligare fördel är att vi har en finansiering inom sektorn så att\r\nnär sjöfartens olika åtgärder behöver göras behöver sektorns åtgärder\r\ninte vägas mot något annat transportslags. Det tycker jag är en klar\r\nfördel. Det finns också fördelar med den lokalmässiga närheten. Även om\r\nman har olika roller och olika ansvar kan det ju berika att folk som\r\njobbar med sjöfartsfrågor av olika slag sitter nära varandra och att\r\nman kan diskutera saker och ting. Jag tror att det ger mer än att sitta\r\ntillsammans med andra transportslag som inte har något intresse eller\r\nnågon kunskap kring de frågor som är spännande i Sjöfartsverket.\r\n\r\nJohan Franson, sjösäkerhetsdirektör, Sjöfartsinspektionen: Det som\r\nJan-Olof Selén kallade för den lilla oktoberrevolutionen var att regeringen\r\nbeslutade om en ändring av 13 § i Sjöfartsverkets instruktion varigenom\r\nman i praktiken effektuerade det som sades i en riksdagsskrivelse till\r\nregeringen efter det att riksdagen hade tagit ställning till Riksdagens\r\nrevisorers granskning av Sjöfartsinspektionens tillsynsarbete.\r\n\r\nSjöfartsinspektionen hade redan före den 1 oktober när den här\r\ninstruktionsändringen trädde i kraft en betydande självständighet. Således\r\nsvarade chefen för Sjöfartsinspektionen för alla tekniska säkerhetsnormer,\r\nnormer för säkerhetsorganisationen ombord på fartyg, all tillsyn och\r\nall den utredning som ankom på Sjöfartsverket att göra av sjöfartsolyckor.\r\nMen genom ändringen den 1 oktober utvidgades ansvaret högst väsentligt.\r\nAllt det arbete som ligger på Sjöfartsinspektionen hamnade under chefens\r\nför inspektionen självständiga beslutsansvar. Dessutom tillkom allt\r\nansvar för föreskrifter på lotsningsområdet, sjötrafikområdet och\r\nutmärkning av farleder. Till detta ansvar för föreskrifter lades också\r\nansvaret för all myndighetsutövning som Sjöfartsverket enligt den svenska\r\nsjösäkerhetslagstiftningen hanterar, all myndighetsutövning mot enskilda.\r\n\r\n\r\nVåra erfarenheter av detta utvidgade ansvar är högst begränsade med\r\ntanke på att ändringen skedde den 1 oktober. De erfarenheter som jag\r\nhar av det gamla systemet, tiden före den 1 oktober, då det redan fanns\r\nen betydande självständighet för min del som chef för Sjöfartsinspektionen,\r\när god. Den självständighet som jag hade och den integritet som den\r\nsjälvständigheten krävde har aldrig ifrågasatts internt inom Sjöfartsverket.\r\nJag har således alltid fått de pengar som jag har begärt. Det har\r\nifrågasatts det jag har begärt och det har minskats efter att jag har\r\ngivit mina motiv, men det har varit en helt normal budgethantering. Att\r\nbli försörjd med pengar för tillsynsverksamheten och föreskriftsverksamheten\r\nhar inte varit några som helst bekymmer. Jag känner, intill dess att\r\nmotsatsen har visats, att den självständighet som Sjöfartsinspektionen\r\nska ha har man i tillräcklig omfattning. Jag ser framtiden an med\r\ntillförsikt.\r\n\r\nI det här sammanhanget tycker jag att det kan vara värt att påpeka att\r\nsjälvständighet och integritet i verksamhet nödvändigtvis inte är en\r\norganisatorisk fråga. Det är fråga om att ha folk med omdöme och integritet\r\nsom sysslar med verksamheten. Såväl generaldirektören som jag som chef\r\nför Sjöfartsinspektionen är utsedda av regeringen. Det finns alltså en\r\nbetydande kontrollapparat i form av JO, JK och Riksrevisionen. Vi har\r\ninte minst Åsa Kastman Heuman i Haverikommissionen som kan kontrollera\r\ndet vi sysslar med.\r\n\r\nNär det gäller effektiviteten i att bedriva arbetet kan man konstatera\r\natt såväl Luftfartsinspektionen som Sjöfartsinspektionen sysslar med en\r\ninternationell näring. Sjöfarten är synnerligen internationell. Fartyg\r\nkan gå i stort sett överallt över hela jorden. Våra kontakter i\r\nsäkerhetsarbetet och tillsynsarbetet är snarare riktade mot utländska\r\nkolleger än mot nationella kolleger inom andra transportslag. Vi samarbetar\r\nalltså på tillsynsområdet med våra utländska kolleger. Vi samarbetar\r\nmed att ta fram föreskrifter.\r\n\r\nDet är svårt att få fram mått på effektiviteten i Sjöfartsinspektionens\r\narbete. Vi har ett trubbigt mått. Det är resultatet av\r\nhamnstatskontrollverksamheten,\r\nalltså när svenska fartyg blir kontrollerade utomlands och vi kontrollerar\r\nutländska fartyg här hemma i Sverige. Om det är ett mått är vi mycket\r\nframgångsrika när det gäller svensk sjöfart. Berömmet ska naturligtvis\r\nfalla på redare och de ombordanställda, men Sjöfartsinspektionen har\r\nmöjligen bidragit något. Svensk internationell sjöfart ligger på andra\r\nplats. Endast England har ett bättre resultat i hamnstatskontrollsammanhang.\r\n\r\n\r\nEtt annat mått kan vara att vi sedan ett antal år tillbaka inte har\r\nhaft något dödsfall bland passagerare på svenska passagerarfartyg som\r\nhar varit säkerhetsrelaterat. Vi tycker att vi är rimligt effektiva.\r\nAllt kan naturligtvis förbättras, och vi bedriver inom inspektionen ett\r\nständigt förbättringsarbete.\r\n\r\nNär det gäller sammanslagningen av transportinspektionerna tror jag att\r\nman kan konstatera att våra kontakter med utlandet är viktigare än våra\r\nkontakter med de nationella tillsynsorganisationerna för transportgrenarna.\r\nVi har ett samarbete etablerat mellan Luftfartsinspektionen,\r\nVägtrafikinspektionen och den gamla Järnvägsinspektionen. Jag hoppas att det\r\nfortsätter med den nya Järnvägsstyrelsen. Vi träffas då och då och\r\nutbyter erfarenheter. Man kan konstatera att regelverken är mycket olika.\r\nTillsynsformerna är mycket olika. Det finns egentligen ingenting som\r\nsäger att det skulle vara någon skillnad om Sjöfartsinspektionen och\r\nLuftfartsinspektionen gick ihop än om Sjöfartsinspektionen och\r\nKärnkraftsinspektionen gick ihop. Vi har tillsynsmässigt ungefär lika mycket\r\ngemensamt.\r\n\r\nLars Rekke, generaldirektör, Luftfartsverket: Fru ordförande! Jag tänkte\r\nbörja med att berätta lite om hur Luftfartsverket ser ut för närvarande.\r\nLuftfartsverket har tre huvudområden. Det ena är att driva och utveckla\r\nde statliga flygplatserna. Det är flertalet flygplatser i Sverige. Vi\r\nska ansvara för flygtrafiktjänsten, det som dagligdags brukar kallas\r\nför flygledningen. Vi har dessutom ett antal myndighetsuppgifter att\r\nhantera. Det är förutom tillsynsverksamheten, som flygsäkerhetsdirektören\r\nkommer in på lite senare, en del andra myndighetsuppgifter, transportpolitiskt\r\nsektoransvar inom luftfarten. Vi är också ett expertorgan till regeringen\r\nför luftfarten när det gäller fysisk planering och miljö. Ett antal\r\ntillståndsfrågor hanteras också som inte har säkerheten som huvudperspektiv.\r\n\r\n\r\nTillsynsfrågorna, Luftfartsinspektionens verksamhet, är reglerade på\r\ndet sättet att liksom för Sjöfartsverket, till exempel, har chefen för\r\nLuftfartsinspektionen ansvaret. Det är ett ansvar som jag inte kan lägga\r\nmig i när det gäller hantering av de enskilda ärendena. Det finns en\r\nsådan föreskrift i vår instruktion.\r\n\r\nLuftfartsverket har sedan flera år tillbaka gjort en funktionell uppdelning\r\ndär de myndighetsuppgifter som i övrigt finns lagts i särskilda enheter\r\nsom genom en inre delegation har fått en betydande frihet. Man sitter\r\nockså i en annan byggnad än Luftfartsverkets huvudkontor i övrigt.\r\n\r\nInte desto mindre har jag precis samma erfarenheter som många av mina\r\nkolleger. Det hävdas från branschen, eller i varje fall från olika\r\nföreträdare för branschen, att det är otillbörligt att Luftfartsinspektionen\r\nutövar tillsyn både över de privata och kommunala flygplatserna och\r\növer Luftfartsverkets flygplatser. Det är risk att man tar otillbörliga\r\nhänsyn när det gäller den myndighetsuppgiften. Det finns inga som helst\r\nbelägg, enligt min uppfattning, att dessa påståenden är riktiga men\r\ninte desto mindre är det mycket besvärande att ett sådant förtroendefrågetecken\r\nfinns. Det är inte bra för Luftfartsverket, och det är inte bra för\r\nLuftfartsinspektionen. Därför är det mycket glädjande att konstatera\r\natt riksdagen för en tid sedan tog ställning för att dela Luftfartsverket\r\ni två delar, dels den producerande rollen, flygplatser och flygtrafiktjänst,\r\ndels myndighetsuppgifterna i en ny myndighet, Luftfartsstyrelsen. Det\r\när ett beslut och en ordning som har mycket starkt stöd i Luftfartsverket\r\nbland flertalet anställda, ledning och styrelse och också, tror jag, i\r\nbranschen i övrigt. Det kommer att skapa ett mycket större förtroende\r\nför båda de nya myndigheterna i deras verksamhetsutövning.\r\n\r\nJag skulle också vilja beröra lite av den aspekt som Johan Franson tog\r\nupp, nämligen den internationella aspekten. Inom transportväsendet växer\r\ndet internationella samarbetet mer och mer och får allt större betydelse.\r\nMin erfarenhet är precis densamma som Johan Fransons att våra kontakter\r\nmed till exempel Vägverket är mycket mindre än våra kontakter med\r\ninternationella kolleger, mycket betydelsefullare också beroende på det\r\ninternationella regelsystem som växer upp.\r\n\r\nNär nyordningen, delningen, är genomförd kommer Sverige att få en\r\nmyndighetsstruktur som överensstämmer med flera europeiska länders. Norge\r\nhar en likadan. Finland är på väg att få det. Danmark har det. Även om\r\ni många länder, som ni säkert känner till, många av myndighetsuppgifterna\r\nligger i ministerierna eller departementen kan jag peka på Storbritannien\r\noch flera andra länder som har en liknande struktur. I Tyskland har man\r\ninte det. Där har man en större samordning mellan trafikslagen. Men jag\r\ntror att det är en trend i Europa att anpassa sitt system så som det nu\r\nkommer att bli i Sverige. Jag tror att det kommer att föra mycket gott\r\nmed sig. De två organisationerna, Luftfartsverket och Luftfartsstyrelsen,\r\nkommer att få möjligheter att koncentrera sig på sin kärnuppgift.\r\nTrovärdigheten kommer att öka. Det har ett mycket stort stöd i branschen.\r\nDet kommer att bli en mycket bra lösning.\r\n\r\nArne Axelsson, flygsäkerhetsdirektör, Luftfartsinspektionen: Fru\r\nordförande! Luftfartsinspektionen har ett självständigt ansvar för att\r\nutfärda säkerhetsstyrande regelverk, utfärda tillstånd och utöva tillsyn.\r\nDenna självständighet har gällt sedan mitten på 70-talet och internt\r\nalltid fungerat väl. Utifrån sett förekommer det synpunkter. Om man\r\nfinns inuti administrativt skulle det kunna utgöra ett problem. Den\r\nlösning som nu är på väg med en separat luftfartsstyrelse tar ju hand\r\nom den problematiken.\r\n\r\nLuftfartsinspektionen utfärdar självständigt regler som styr säkerhet\r\noch luftfartsskydd för den civila luftfarten. De tillstånd som vi ger\r\när förknippade med ett inträdesprov från företag och enskilda. Om man\r\nska få ett certifikat måste man visa att man kan tillräckligt mycket\r\nför att kunna efterleva regelverket. Om man väl har kommit in i systemet\r\nsker den tillsyn som vi utför på ett systeminriktat sätt. Det innebär\r\natt vi granskar hur företagen sköter sig med sitt kvalitetssystem. Vi\r\när inte inne och tittar i detalj i någon större utsträckning. Det vore\r\noekonomiskt att göra det. Det finns inte resurser att göra det. Sättet\r\nsom vi kontrollerar företagen på i det avseendet är att företagens\r\nnyckelpersoner är detaljgranskade och godkända av oss. Det är också rätt\r\nmycket information åt allmänheten, medierna och så vidare som vi lämnar.\r\n\r\n\r\nNär det gäller de olika tillstånd som vi lämnar flygföretag är det kanske\r\nmånga som tänker att det i stort sett bara är SAS som finns i Sverige.\r\nVi har nästan ett 90-tal företag just nu, flygbolag som har tillstånd\r\natt bedriva kommersiell verksamhet i Sverige. Vi har över hundra verkstäder.\r\nDeras auktorisation är sådan att de kan utföra ett arbete som accepteras\r\ngenom hela Europa. Om en verkstad i Sverige gör ett underhållsarbete på\r\nen apparat i ett flygplan kan den sedan användas i 38 länder i Europa.\r\n\r\n\r\nVi har mycket utbildning av piloter och tekniker. Vi har ett 70-tal\r\npilotutbildningsverksamheter. De allra flesta är flygklubbar som utbildar\r\nprivatpiloter. Sverige är ett stort flygland, kan man säga. Vi har 56\r\ninstrumentflygplatser. Vi har över 3 000 registrerade luftfartyg på\r\nvårt register, och vi har nästan 19 000 personliga certifikat, alltså\r\npiloter, tekniker och flygledare.\r\n\r\nVi har organiserat oss så att vi har en särskild enhet för regler. Vi\r\nhar en oberoende enhet som jobbar med bestämmelser, allmänna råd och en\r\ndel beskrivande information. Vi har samlat all flygoperativ kompetens\r\npå tillståndssidan, och vi har en teknikintensiv sida där vi har samlat\r\nbåde tillstånd och tillsyn. Eftersom det är små enheter har vi där inte\r\ngenomfört en administrativ separation av tillståndsprövningen och den\r\nefterkommande tillsynen.\r\n\r\nPå de områden där vi har tillräckligt stor volym som gäller flygbolag,\r\npersonliga certifikat och underhåll har vi funktionell separation av\r\ntillsynsverksamheten. Vi har i allt väsentligt vår egen resurs inom\r\ninspektionen för verksamhetsstöd, även om vi för närvarande köper viss\r\nresurs från Luftfartsverket i övrigt.\r\n\r\nVår budget i år är 187 miljoner kronor. Vi tar in 125 miljoner kronor\r\nfrån branschen i form av tillstånd, tillsynsavgifter och avgifter för\r\npersonliga certifikat. Vi är 167 personer även just nu. Det var vi också\r\nvid förra årsskiftet.\r\n\r\nSom redan sagts bildas Luftfartsstyrelsen nu vid årsskiftet. Det innebär\r\natt Luftfartsinspektionen och avdelningen Luftfart och samhälle plus\r\nytterligare ca 10 personer kommer att utgöra Luftfartsstyrelsen. Det\r\npågår en utredning som intensivt arbetar med att förbereda den nya\r\norganisationen. Christina Rogestam är utredare. Nils-Gunnar Billinger är\r\nredan utsedd som generaldirektör.\r\n\r\nLuftfart och samhälle svarar för funktioner inom transportpolitik,\r\nflygtrafiktjänst. Det är den delen av flygtrafiktjänst som inte har att\r\ngöra med säkerhetsprövning och säkerhetstillsyn. Det är kopplat till en\r\nny EG-förordning som styr upp den övriga tjänsteinriktade verksamheten.\r\nMan håller också på med miljöarbetet inom luftfarten, den fysiska\r\nplaneringen, personsäkerhet och beredskapsplanering. I viss utsträckning\r\när Luftfart och samhälle en stödjande resurs till Näringsdepartementet.\r\nDe är 44 personer på Luftfart och samhälle.\r\n\r\nVi har funderat rätt mycket på situationen med en eventuell trafikinspektion.\r\nDet har kommit upp av och till av olika orsaker. I det resonemang som\r\nvi har fört är vi alla som är inblandade i ledningen av verksamheten\r\neniga om att det inte finns några fördelar med en sammanslagen\r\ntrafikinspektion. Luftfartsstyrelsen blir en slagkraftig myndighet med ett\r\nhelhetsansvar för både säkerhetsfrågor och sektorfrågor.\r\n\r\nDen internationella kopplingen är väldigt stark inom luftfarten, precis\r\nsom har sagts på några andra områden tidigare. Vi hade förra och förrförra\r\nveckan ICAO Assembly i Montreal. ICAO är FN-organet inom luftfarten.\r\nRepresentanter från 175 länder samlades, över 1 200 deltagare. Vid sådana\r\nförsamlingar vart tredje år beslutas grunderna för hela regelverket för\r\ninternationell luftfart. Luftfarten är till sin karaktär sådan att\r\nallting styrs av att vi kan operera över hela världen. Det innebär att\r\nvi inte har någon frihet att själva hitta på avvikelser. Då kan man ju\r\ninte samfungera med världen i övrigt. Det sker också en allt starkare\r\nreglering från EU som innebär att vi successivt kommer att få ett\r\nregelverk inom EU som är styrande, EG-förordningar som styr i stället för\r\nsvenska bestämmelser. Även de svenska bestämmelserna är utarbetade i\r\nsamarbete inom Europa.\r\n\r\nAtt separera säkerhets- och sektoruppgifterna som vi nu, äntligen kan\r\nman väl säga, samlar i en fristående myndighet skulle vara orationellt.\r\nOm man skulle vara renlärig skulle man behöva två myndigheter i stället\r\nför Luftfartsstyrelsen om man ska genomföra separationen mellan\r\nLuftfartsverkets produktionsverksamhet, en fristående sektorverksamhet och\r\nen fristående säkerhetsverksamhet.\r\n\r\nDet samarbetsavtal som vi har mellan de fyra inspektionerna har tidigare\r\nnämnts. Det har funnits i tio år. Vi har för närvarande en enda arbetsgrupp\r\nsom har träffats några gånger på ett par år. Vi fyra chefer träffas då\r\noch då för att resonera om diverse saker. Men det finns, som vi ser det,\r\ningenting att vinna, ingen samverkanseffekt av att man skulle vara i\r\nen gemensam institution.\r\n\r\nJag tror att uppfattningen är helt klar i det avseendet, och man kan\r\nsäga att det som gjordes i översynen av luft-, sjö- och spårtrafik -\r\ninspektionskommittén släppte sin rapport 1996 - ledde till samma slutsats,\r\natt det inte fanns något att vinna på att skapa en gemensam trafikinspektion.\r\nDen slutsatsen står sig fortfarande.\r\n\r\nOrdföranden:Vi lämnar ordet till Jan Brandborn, som är före detta\r\ngeneraldirektör för Trafiksäkerhetsverket, Banverket och Vägverket, dock\r\nej samtidigt.\r\n\r\nJan Brandborn:Först något om gemensamma erfarenheter. År 1986 kom jag\r\ntill Trafiksäkerhetsverket, där vi hade ett klart sektorsansvar för\r\ntrafiksäkerheten på väg. Vi hade också viss produktion. Vi hade körkorts-\r\noch fordonsregistret i Örebro, och vi tittade på bilar ute på vägen ur\r\nsäkerhetssynpunkt tillsammans med polisen.\r\n\r\nVi hade som jag ser det ett mycket bra samarbete i samordningsfunktionen.\r\nVi arbetade väldigt mycket på generaldirektörsnivå och rikspolischefsnivå\r\ninnan vi fattade gemensamma beslut om hur vi skulle bedriva säkerhetsarbetet\r\npå väg. Där det gnisslade någon gång var när vi hade gemensamma\r\nproduktionsuppgifter, exempelvis mellan Rikspolisstyrelsen och Vägverket.\r\n\r\nNär\r\njag kom till Banverket byggde vi upp Järnvägsinspektionen. Jag delar Bo\r\nBylunds uppfattning att detta fungerade bra. Jag föreslog dock regeringen\r\nvid bildandet att den skulle vara en självständig enhet, men det beslutet\r\nfattade man inte. Nu fungerar det bra i dessa sammanhang, men det är\r\nklart att jag är part i målet. När vi på Vägverket yttrade oss över den\r\nkommande inspektionen var styrelsen och jag eniga om att vi skulle ha\r\nen självständig inspektion. Inte heller detta beviljade regeringen när\r\nvi kom till beslutet.\r\n\r\nI Järnvägsutredningen, där jag var särskild utredare, föreslog jag att\r\ndet skulle bildas en järnvägsstyrelse och att Järnvägsinspektionen skulle\r\nfinnas i den. Det var inte helt renlärigt. Det blev också en sammanblandning\r\nmellan tillsyn och produktionsuppgifter, men enligt min uppfattning var\r\ndet bättre att ha inspektionen i järnvägsstyrelsen än i förhållande\r\ntill Banverket, som har väldigt mycket av operativa uppgifter där\r\nsäkerhetsaspekterna kan vara tunga.\r\n\r\nDetta var mina erfarenheter, i stort enligt vad mina efterträdare\r\nredovisat. Det finns ingen anledning att upprepa detta. Vad har jag då\r\nför tankegångar om säkerhetsarbetet? Jo, egentligen att tillsynsfunktionen\r\nska vara en kvalitetssäkring. Alla ska känna sig trygga att vi gör allt\r\nsom går med den kunskap vi har för att vi ska få så bra säkerhet som\r\nmöjligt på våra vägar och järnvägar liksom i transporter över huvud\r\ntaget.\r\n\r\nDet som jag nu framöver redovisar är mina erfarenheter från väg- och\r\njärnvägsområdena. Jag är inte sakkunnig på vare sig sjöfart eller\r\nluftfart, men vissa principer borde vara gemensamma. Vi borde kunna känna\r\nen trygghet från riksdag, regering, verksstyrelser, verksledning och\r\nnedåt att vi nu har en organisation som gör att kunskapen tas till vara,\r\nså att vi om det händer en olycka verkligen kan säga att vi har gjort\r\nvad vi kan organisationsmässigt och arbetsmässigt. Om kunskapen ändå\r\nbrustit kan en olycka inträffa, men vi måste alla vara säkra på att vi\r\nverkligen gör vad vi kan.\r\n\r\nVi har redan varit inne på organisationen. Jag anser att inspektionerna\r\nska vara fria. Även om det fungerar i praktiken finns det ingen anledning\r\natt ta åt sig av den kritik som kan riktas mot att det finns en otillbörlig\r\nsamordning inom respektive verk.\r\n\r\nVad gäller arbetssättet ska tyngdpunkten självklart ligga på det\r\nförebyggande arbetet. Vi måste ha en tillsynsfunktion som kan gå in och\r\nifrågasätta hur de operativa enheterna arbetar. Det kan vara Vägverket,\r\nBanverket och så vidare men också kommuner och andra organ som har\r\nansvar för operativ verksamhet. Om man har en allvarlig invändning måste\r\nden kunna lyftas fram utan att någon bara klipper till med ett beslut.\r\n\r\n\r\nErfarenhetsuppbyggnad är väldigt viktig. När det händer en olycka är\r\nden första frågan i massmedierna vem som har ansvaret, för att man ska\r\nkunna hänga någon. Man ställer inte frågan hur det kunde hända. Först\r\ni andra och tredje led ska man diskutera ansvarsfrågan. Oftast är det\r\nen orsakskedja som gör att saker och ting går snett. Det behöver inte\r\nvara så att någon har brustit i ansvar utan det kan vara själva systemet\r\nsom inte fungerar.\r\n\r\nEn frågeställning är om man ska ha en samlad transportinspektion. Om\r\nman skulle ha en sådan får man en klar och tydlig signal att säkerhetsfrågorna\r\nlyfts upp i vårt samhälle. Riksdagen talar väldigt tydligt om att\r\nsäkerheten är högprioriterad. Det skulle då vara ett regeringsorgan som\r\nansvarade för att kvalitetssäkringen sker. I dag är detta ansvar inbakat\r\ni departementsarbetet. Jag vill påstå att det hindrar en helhetssyn.\r\n\r\nVad är det som främjar en bredare helhetssyn? Jo, att man får samma\r\nambitionsnivå i de olika transportslagen. Det är inspektionsledningens\r\nansvar att se till att ambitionsnivån blir ungefär likartad. Det finns\r\nall anledning att tro att de grundläggande utredningsmetodikerna är\r\nganska lika inom olika transportslag. Jag vill tro detta tills någon\r\nannan säger att jag har fel.\r\n\r\nJag tror också att mycket forskningsarbete som kan läggas ned på att\r\nförbättra detta rimligtvis måste vara trafikslagsövergripande. Det är\r\nockså något som stärker inspektionens egen ställning. Jag tycker att\r\ndet är viktigt att det blir ett väldigt tungt organ för säkerheten här.\r\nDet blir inte lätt att dribbla bort en sådan myndighet.\r\n\r\nDet är också väldigt viktigt för en diskussion som kanske ska föras att\r\nstärka fackinspektionernas ställning. Jag tror inte någonsin att det är\r\nen poäng i att blanda ihop alla inspektionerna i en enda gröt och säga\r\natt de ska inspektera sjöfart, luftfart, järnvägar och så vidare eftersom\r\nde är så helt olika. Varför är det svårt att inse att luftfart och\r\nsjöfart är väldigt olika? Det kan vilken amatör som helst verifiera. Jag\r\nkan också påstå att järnväg och väg är väldigt olika.\r\n\r\nJag tror att de inspektioner som finns i dag kommer att leva vidare\r\nungefär som de är i dag i själva tillsynsarbetet och umgänget både på\r\neuropeisk basis och på internationell basis, som vi hörde här från\r\nLuftfartsverket. De kommer att agera ungefär som i dag på grund av att\r\nde har unik fackkompetens. Men jag vill påstå att det ändå stärker\r\nfunktionerna om de kan samverka i större sammanhang eftersom man kan\r\nsäga att de har ungefär samma grundläggande utredningsmetodik. Vi sitter\r\noch pratar inom ett verk här. Det är inte någon klubb där sjöfartsinspektörer,\r\nluftfartsinspektörer och så vidare träffas utan det sker kanske mer på\r\nkamratlig basis. Missuppfatta mig inte - jag raljerar inte - men man\r\nkan säga att det här bildas en frivillig klubb. Det finns en order från\r\ndet politiska systemet att vi ska samarbeta. Vi ska utbyta erfarenheter,\r\noch detta ska dokumenteras i olika sammanhang.\r\n\r\nDen sista frågan är: Innebär det minskad eller ökad kostnad? Jag tror\r\natt det blir en ökad kostnad, för när man kommer i gång med det här\r\narbetet kommer behovet av bättre kunskap för att stärka funktionen att\r\nöka, och därmed ökar kostnaderna. Vill man inte ha någon kvalitetsförbättring\r\ntror jag att man kanske rentav kan minska kostnaderna. Vissa\r\nsamordningsfunktioner kan underlättas, men det är inga pengar att hämta där.\r\nJag delar helt den uppfattning som framförts här. Det är inte en\r\nrationaliseringsfråga att spara pengar utan att ha en samlad myndighet\r\ninnebär effektivitet, framför allt att vi får en ökad slagkraft inom\r\nsäkerhetsfunktionen och, som sagt, att man säkrar kvalitetstänkandet i\r\nolika led, från riksdagen och ned till dem som verkligen gör jobbet ute\r\npå vägbanan och så vidare.\r\n\r\nOrdföranden:Det är nu dags för ledamöterna att ställa frågor.\r\n\r\nMonica Green:Tack för bra genomgångar. Det var spännande att höra dem,\r\näven om jag blev lite förbryllad på slutet. Vi fick i inledningen höra\r\natt vi är på väg i rätt riktning när vi har självständiga inspektionsenheter,\r\nmen på slutet menade Jan Brandborn att det skulle kunna bli ännu säkrare\r\nmed en enhetlig inspektionsmyndighet. Det gör mig alltså lite förbryllad.\r\n\r\n\r\nJag skulle vilja få ett konkret exempel i detta sammanhang. Många av er\r\nhar påpekat att det kan finnas en risk att ni inte är tillräckligt\r\noberoende. Det sades att man inte kan gå in på konkreta exempel, men jag\r\nvill fråga efter sådana ändå. Finns det något konkret exempel som visar\r\npå att ni är helt enskilda och kan påpeka för er myndighet att den har\r\ngjort fel?\r\n\r\nLars Bergfalk:Jag kan kort exemplifiera det med de diskussioner som har\r\nförts mellan Vägverket och Vägtrafikinspektionen bland annat med anledning\r\nav den rapport som vi färdigställde om genomförande av elvapunktsprogrammet.\r\nVi markerade där att inspektionen har en uppfattning. Vi väntar nu på\r\nen reaktion från Vägverket där vi ser resultat av vår dialog, men jag\r\nutgår från att vi även med dessa kompletteringar kanske fortfarande\r\ninte har riktigt samma uppfattning, och då fortsätter den diskussionen\r\ni syfte att få ett bättre säkerhetsarbete på väg.\r\n\r\nLars Rekke:Jag tror att det är väldigt svårt att hitta konkreta exempel\r\nav det slag som Monica efterlyser. Däremot förekommer det ofta påståenden\r\nom att det skulle förhålla sig på det sättet, och det är allvarligt nog.\r\nJag kan nämna något praktiskt exempel på just det området.\r\n\r\nDet har förekommit med beröring till luftfarten ett antal artiklar där\r\ndet har hävdats att Luftfartsinspektionens aktiviteter gentemot ett\r\nflygbolag som fick sitt tillstånd indraget var mycket strängare och\r\nhårdare och mycket mera noggrant än det tillsynsarbete och den\r\nkontrollverksamhet som inspektionen utövar mot Luftfartsverkets flygplatser.\r\nJag tycker att det är illa nog att det förekommer sådana påståenden,\r\noch det var från så kallad expertis på området. Det var allvarligt.\r\n\r\nJohnny Gylling:Jag vill ta upp frågan om integritet, för jag tycker att\r\nden är viktig. Jag menar att medborgarna, trafikanterna och trafikutövarna\r\nhar rätt att ställa krav på integritet i inspektionerna. Så länge man\r\när överens mellan inspektionen och ett trafikverk är väl allt väl, men\r\nnär det uppstår konflikter sätts integriteten på prov.\r\n\r\nEtt slående exempel är Vägverkets styrelses uttalande som vi kunde läsa\r\nom i Dagens Nyheter, där man i ett styrelseprotokoll uttalade att\r\ninspektionen har en mästrande attityd, eller någonting i den stilen,\r\ngentemot Vägverket. Jag ställer den frågan till Monica Sundström, som är\r\nordförande i Vägverkets styrelse, hur det kunde komma sig att man hade\r\nen sådan här öppen konflikt.\r\n\r\nJag vill också ställa en fråga om ett annat tema här, nämligen sammanslagning\r\nav inspektioner. Jan Brandborn har pekat på fördelarna härmed. Jag vill\r\nrikta frågan till Sjöfartsverkets ordförande Jörgen Andersson, som\r\ntidigare utredde Vägtrafikinspektionen. I den utredningen pekade han på\r\nen rad fördelar med att slå samman alla trafikinspektioner. Jag vill\r\nfråga Jörgen Andersson om han i sin nya roll har samma uppfattning.\r\n\r\nMonica Sundström:Den där protokollsanteckningen var egentligen ett led\r\ni det som Lars Bergfalk talar om, nämligen en dialog mellan Vägverkets\r\nstyrelse och vår vägtrafikinspektion för att hitta ett arbetssätt som\r\nvi tycker fungerar. Vi har inte någon lagstiftning och inte någon\r\nreglerande inspektion utan en inspektion som har ett uppdrag att med fokus\r\npå trafiksäkerhet jobba i samverkan och dialog med andra myndigheter,\r\noch Vägverket är en av dem. Det handlar väl lite om att hitta formerna.\r\nI början har inspektionen kanske känt att den med riksdagen i ryggen\r\noerhört starkt har velat markera att man är en självständig enhet inom\r\nVägverket och därmed, som det stod i artikeln, har använt en något\r\nmästrande ton. Vi tycker att det är viktigt gentemot oss, gentemot polisen\r\noch gentemot andra att man jobbar tillsammans i en dialog och att vi\r\ninte har en kontrollmyndighet utan en positiv myndighet som ska jobba\r\nför vägtrafiksäkerhetens bästa.\r\n\r\nNu upplever jag att det fungerar bra. Vi har en inspektion som har ett\r\nväl organiserat samarbete med de olika enheterna inom Vägverket och\r\näven med kommuner, rikspolisstyrelse och andra intressenter. Jag känner\r\ntillförsikt att vår inspektion nu kan stå på egna ben inom vår administrativa\r\nram.\r\n\r\nJörgen Andersson:När jag utredde vägtrafikinspektionen kom jag fram\r\ntill att det skulle bli en väldigt liten myndighet. Eftersom direktiven\r\nvar rätt vida började jag titta på om det var möjligt att få en gemensam\r\ntrafikinspektion. Det finns naturligtvis nackdelar som också jag bejakar,\r\noch de har ju kommit fram här, men det finns som jag bedömde det också\r\nfördelar. Jag tycker att en trafikinspektion som har att utföra sina\r\nuppgifter inte bara ska komma in i efterhand utan också ska jobba\r\nförebyggande. Det är då viktigt att man har den främsta trafikexpertisen\r\ntill förfogande, både på den tekniska sidan och på den psykologiska\r\nsidan.\r\n\r\nHur reagerar människor när det händer någonting olycksmässigt, oavsett\r\nom man själv har herraväldet eller om någon annan har herraväldet över\r\nmin trafiksituation, som fallet är på tåg och flyg? Det är då viktigt\r\natt kunna ha expertis på den psykologiska sidan och även på beteendevetande,\r\ndet vill säga på hur människor fungerar i olika sammanhang. En liten\r\ninspektion har av ekonomiska skäl icke möjlighet att skaffa sig den\r\nexpertisen. Om man däremot har en tung trafikinspektion som har helt\r\nandra ekonomiska muskler har man också möjlighet att skaffa sig den här\r\nexpertisen. Jag tyckte att det var en av de stora fördelarna.\r\n\r\nOckså i materielanvändningen kan man i olika avseenden hitta gemensamma\r\nnämnare. Oavsett om det gäller väg, järnväg, luftfart eller sjöfart\r\nfinns det faktiskt rätt mycket gemensam teknisk materiel där man också\r\nskulle ha nytta av en tung expertis. Nu är det ju möjligt att sådana\r\ntunga organ som Sjöfartsinspektionen och den kommande luftfartsinspektionen\r\nhar den möjligheten, men jag kom fram till att en liten inspektion som\r\nvägtrafikinspektionen definitivt inte hade det. Därför tyckte jag att\r\ndet var intressant att pröva om det var möjligt med en gemensam\r\ntrafikinspektion.\r\n\r\nJag hade i delbetänkandet en del annat stoff, och för att inte gå in i\r\nväggen ställde jag en fråga till regeringen om den ville att utredandet\r\nav en generell trafikinspektion skulle fortsätta. Då ansåg regeringen\r\ndock inte att den frågan var mogen och ville att jag skulle fortsätta\r\nbara med vägtrafikinspektionen. Anledningen till att vägtrafikinspektionen\r\ninte blev en totalt fristående myndighet var bland annat att jag ansåg\r\natt den var för liten och behövde de administrativa resurser som fanns\r\npå Vägverket C. Därför blev det en konstruktion med en självständig\r\nvägtrafikinspektörschef som utses av regeringen.\r\n\r\nKerstin Engle:Jag skulle vilja ställa en fråga till Lars Bergfalk om\r\ninternationellt samarbete. Vi har ju här fått höra att de andra\r\ntrafikslagen har ett stort internationellt samarbete och att regelverket\r\nhar sin grund i internationella överenskommelser. Då undrar jag: Finns\r\ndet länder i Europeiska unionen som har trafikansvarslag, och kan man\r\nbedriva ett konstruktivt samarbete med dem för att ta till sig deras\r\nerfarenheter? Borde kanske Sverige rentav vara pådrivande i de här\r\nfrågorna? Även vägtrafiken blir ju alltmer gränsöverskridande och\r\ninternationell.\r\n\r\nLars Bergfalk:Det är stora skillnader mellan regelverken i Europa för\r\nluftfarten, sjöfarten och järnvägen, för vilka det i respektive\r\nmedlemsländer finns bindande direktiv för hur olika verksamheter ska fungera.\r\nNågon motsvarighet finns inte på vägsidan. Självklart finns det en hel\r\nmängd europeiska regleringar, och vi märker med de kontakter som vi har\r\nbyggt upp under den tid som jag har varit verksam att det på regeringsnivå\r\nfinns intresse för att på ett systematiskt sätt angripa trafiksäkerheten.\r\nMan ser också resultat av ett sådant arbete.\r\n\r\nJag kan konkret nämna exemplet Frankrike, som ju har etablerat kontakter\r\nmed Sverige. Vi ser där mycket påtagliga resultat av att man från den\r\nhögsta politiska ledningen har tagit trafiksäkerheten på stort allvar.\r\nDetta gör att vi nu successivt bygger upp samarbetet med olika länder\r\nmen också med kommissionen. Det är här också viktigt att vi jobbar hand\r\ni hand med Näringsdepartementet och med Vägverket, som har sitt\r\nsektorsansvar.\r\n\r\nKarin Thorborg:Först ska jag säga att vi har motionerat om en samlad\r\ntrafikinspektion, men jag tänker återkomma till det senare. Först skulle\r\njag vilja ställa några frågor till Sjöfartsinspektionen.\r\n\r\nEn stark och effektiv sjöfartsinspektion kan förebygga flera större\r\nproblem med passagernas säkerhet och miljöproblemen i Sveriges omgivande\r\nvatten och se till att de sämsta arbetsförhållandena på fartygen saneras.\r\nMed ett mycket vassare regelverk och en högre ambition för inspektionen\r\nskulle man få flera vinster och kunna förebygga flera olyckor.\r\n\r\nJag skulle vilja säga att inte alla delar den positiva syn på\r\nSjöfartsinspektionen som vi här tidigare fått uttryckt. SEKO sjöfolk kallar\r\nden exempelvis för \"dispensinspektionen\". Jag skulle gärna vilja höra\r\nkommentarer till det från inspektionen själv.\r\n\r\nJag vill också ta upp integritetsfrågorna eftersom jag tycker att\r\nhänsynen till dem är en förutsättning för att en inspektion ska vara\r\neffektiv och trovärdig. Det som hände den 1 oktober är naturligtvis ett\r\nsteg i rätt riktning, men det är inte alls nog. Det är till exempel\r\nsymtomatiskt att Estoniakatastrofen fortfarande håller på att diskuteras\r\noch att den aktualiseras gång på gång. Den är som en böld som inte har\r\nslutat vara därför att trovärdigheten inte varit till fyllest genom att\r\ninspektionen inte varit fristående från verksamheten. Det får vid sådana\r\nhär olyckor inte finnas misstankar om att någons intresse sammanfaller\r\nmed ett intresse hos den som inspekterar.\r\n\r\nJag tycker att det här ett exempel på något som borde driva på önskemål\r\nom att få en fristående inspektion. Jag fick intrycket att ni inte är\r\nså värst intresserade av att påskynda processen för att bli helt\r\nsjälvständiga och fria.\r\n\r\nJohan Franson:Det vassa regelverk som frågeställaren talade om, det\r\nregelverk som gäller tekniska och operativa förhållanden ombord på ett\r\nfartyg, är internationellt. Det måste vara internationellt eftersom\r\nverksamheten är internationell och eftersom utrustning, konstruktion\r\noch bemanning av fartyg styrs av internationella regler. Det följer av\r\nbestämmelser i havsrättskonventionen.\r\n\r\nFör arbetsmiljön ombord på fartyg har vi sedan förra året en ny\r\nfartygssäkerhetslag där man i princip säger att i den mån de regler som\r\ngäller på land för arbetsmiljön över huvud taget kan tillämpas på sjön\r\nså ska de tillämpas där, och detta är på gång.\r\n\r\nNär det sedan gäller påståendet att vi är en dispensinspektion har det\r\nrätt flitigt förekommit att vi har haft olika uppfattningar i förhållande\r\ntill vad de ombordanställda har haft, och i de fall där dessa saker har\r\ngått till domstol har det visat sig att de beslut som vi har fattat\r\ntill över 90 % har bedömts vara riktiga av domstolen.\r\n\r\nVad sedan beträffar inspektionens organisatoriska självständighet i\r\nförhållande till Sjöfartsverket uttrycker jag här den uppfattning som\r\njag har som chef för Sjöfartsinspektionen. Jag anser att den självständighet\r\nsom vi har i dag är tillräcklig. Inspektionens integritet i förhållande\r\ntill Sjöfartsverket i övrigt är enligt min uppfattning tillräcklig.\r\nSedan är det inte jag som fattar beslutet om var Sjöfartsinspektionen\r\nska finnas, men jag utgår från att det som man frågade efter var min\r\nuppfattning.\r\n\r\nEstoniakatastrofen är en händelse som inträffade före 1995, då jag\r\ntillträdde tjänsten som sjösäkerhetsdirektör. Det var ett utländskt fartyg\r\nsom förliste på utländskt vatten. Jag har inte utrett olyckan, alltså\r\ninte deltagit i själva haveriutredningen, och det är egentligen det jag\r\nhar att säga när det gäller Estonia.\r\n\r\nKarin Svensson Smith:Inom och mellan partierna kan vi vara oense om\r\nmycket, men vad gäller nollvisionen är vi faktiskt överens i riksdagen\r\nom att det är den inriktning vi ska ha på säkerhetsarbetet. Det är när\r\ndet gäller de flesta transportslagen inte väldigt stora problem med det,\r\nmen när det gäller vägtrafiken är utvecklingen inte alls till fyllest\r\ngentemot de etappmål som vi har satt upp. Då gäller det att prova alla\r\nmedel för att nå dit. Där har vi ett gemensamt ansvar. Vi ska inte bara\r\nuttrycka en vision och ett mål utan vi har också till förfogande de\r\nredskap som behövs för att nå dit.\r\n\r\nJag tycker att ordet kvalitetssäkring är bra i det här sammanhanget.\r\nDet behövs självklart en trafikansvarslag, så att man har ett regelverk\r\natt utgå ifrån. Jag tyckte också att Jan Brandborns argument för en\r\ngemensam inspektion stämmer bättre överens med det vi har yttrat tidigare\r\noch ytterligare några goda argument för detta.\r\n\r\nHuvudargumentet för det här är ju att det är rätt rimligt att tillämpa\r\nde säkerhetsstandarder som man har till exempel inom luftfarten även på\r\nandra transportslag. Det är inte acceptabelt att förlora så många liv\r\npå vägarna som vi gör i dag. Något som också är anmärkningsvärt är att\r\nåldern på dem som omkommer där till skillnad mot vid andra skadliga\r\nföreteelser är relativt låg. Den som förlorar livet på väg förlorar i\r\ngenomsnitt 33 ½ år av sitt återstående liv.\r\n\r\nJag har en fråga till Ingemar Skogö i det här sammanhanget. Jag tycker\r\natt Johnny Gyllings fråga var bra. Talar inte den ambition ni har från\r\nVägverket när det gäller att verka för nollvisionen för att man borde\r\nha en gemensam inspektion, så att man inte får det förhållandet att den\r\nene talar illa om den andre i protokollen? Det här var ju inte det enda\r\ntillfället. Det finns fler vägverksprotokoll som man skulle kunna läsa\r\nupp.\r\n\r\nIngemar Skogö, Vägverket:Jag tycker att man i princip bör ha\r\nnollvisionstänkande oavsett vad det är för verksamhet. Nu finns det regelverk\r\nför de andra trafikslagen, och det finns lagregleringar som gör att man\r\nger en fastare struktur åt tillsynsarbetet. Jag tror att det är den väg\r\nsom man bör beträda på vägtrafikområdet. Jag är principiellt för en\r\nhelt oberoende inspektion. Vi har i styrelsen yttrat det vid ett flertal\r\ntillfällen. Rent praktiskt tror jag att det första steg som bör tas för\r\natt nå dithän är att klargöra regelverket, att få trafikansvarsreglering\r\npå plats, som blir grunden för en fortsättning i det här arbetet. Om\r\ndet ska gå via en gemensam transportinspektion är en annan fråga. Där\r\ntror jag att det värde som det kan tillföra i nuläget, sett från vår\r\nsida, är ganska begränsat. Vi har en hel del att göra själva när det\r\ngäller att få ett regelverk på plats och att utveckla metodiken i det\r\nsom Vägtrafikinspektionen nu har påbörjat och arbetat med under ett och\r\ntre kvarts år. Jag ser framför mig att nästa steg är att få fram regelverk,\r\nhelst i bred europeisk samverkan.\r\n\r\nVice ordföranden:Vi får spara de återstående frågorna till nästa\r\nfrågetillfälle.\r\n\r\nÅsa Kastman Heuman, Statens haverikommission:\r\nSom vi hört tidigare är det en viktig del i allt säkerhetsarbete att\r\nutreda allvarliga olyckor och tillbud till sådana. Det är på det området\r\nsom Statens haverikommission har sin roll. Myndigheten har funnits i 26\r\når. Till en början utredde man bara civila och militära luftfartsolyckor.\r\nAndra olyckor utreddes också men av andra organ och i en annan ordning.\r\n\r\n\r\n1990 beslutade riksdagen att införa en gemensam ordning för att utreda\r\nalla allvarliga olyckor och tillbud till sådana olyckor. Det skulle\r\nvara ett fristående organ, Statens haverikommission, som skulle ha det\r\nuppdraget. Man skulle ha en särskild lag, lagen om undersökning av\r\nolyckor, som reglerade utredningsverksamheten, hur det skulle gå till\r\noch vilka befogenheter Haverikommissionen skulle ha. Vad man skulle\r\nutreda beskrevs så att man skulle ha ansvar för att utreda alla allvarliga\r\nolyckor och tillbud till sådana. Man skulle ha rätt att utreda även\r\nmindre allvarliga olyckor, om det fanns särskilda skäl till det.\r\n\r\nSkälet till att man införde den gemensamma ordningen för utredning av\r\nallvarliga olyckor uttryckte man i förarbetena så här: Man hade mycket\r\npositiva erfarenheter av de utredningar som Statens haverikommission\r\nhade gjort på luftfartsområdet. Så betonade man framför allt vikten av\r\natt det skulle vara ett fristående organ som skulle utreda de allvarliga\r\nolyckorna, fristående i betydelsen att det skulle stå fritt från den\r\nmyndighet som utfärdade föreskrifter och utövade tillsyn på det här\r\nområdet. Det är alltså organ fria, uttryckt i andra termer, från\r\ninspektionsmyndigheterna.\r\n\r\nSkälet för detta var naturligtvis att när man utreder allvarliga olyckor\r\nskapar man sig också en bild av vad det finns för föreskrifter på området,\r\nvilka tillstånd, dispenser som har getts, hur tillsynsverksamheten har\r\nskötts. På alla dessa områden kan inspektionens sätt att utföra detta\r\nkomma i skottgluggen och bli föremål för undersökning. Därför är det\r\nviktigt att det utredande organet står fritt från dem som meddelar\r\nföreskrifter och utövar tillsyn.\r\n\r\nSedan 1990 har alltså Haverikommissionen utrett alla allvarliga olyckor\r\noch tillbud ur just säkerhetssynpunkt. Tillbuden är inte minst viktiga,\r\ndärför att där har man ofta en god bild av vad som har hänt. Man har\r\nalla fordon och material oskadda och kvar, och alla personer som har\r\nvarit inblandade går att höra.\r\n\r\nVad är då en allvarlig olycka? Ja, det ser lite olika ut. Man uttrycker\r\ndet så att det ska vara luftfartsolyckor, sjöfartsolyckor och andra\r\nolyckor, och men andra olyckor menas allt från vägtrafikolyckor till\r\növersvämningar, ras, kärnkraftsolyckor och sådant. För dessa respektive\r\nområden har man lite olika gränser för vad som ska ses som en allvarlig\r\nolycka. Man kan väl säga att ribban är satt lägst när det gäller luftfarten.\r\nDå krävs det inte mycket för att Statens haverikommission ska få i\r\nuppdrag att utreda en luftfartsolycka. Det beror på att vi i en konvention\r\nhar åtagit oss att i stor omfattning utreda olyckor på luftfartens område\r\ngenom Chicagokonventionen.\r\n\r\nDe allvarliga olyckorna utreds alltså av Haverikommissionen, emedan de\r\nmindre allvarliga olyckorna utreds av tillsynsmyndigheterna, alltså\r\njärnvägsolyckor av Järnvägsstyrelsen, luftfartsolyckor av Luftfartsinspektionen\r\noch sjöfartsolyckor av Sjöfartsinspektionen.\r\n\r\nMen det kan också inträffa att Haverikommissionen finner att det finns\r\nsärskilda skäl till att utreda även de mindre olyckorna. Ett av de skäl\r\nsom nämns i förarbetena och som gör att Haverikommissionen går in är\r\nobjektivitetsskälet. Det är viktigt att det är en oberoende myndighet\r\nsom gör det, därför att inspektioners roll i olyckan kan ifrågasättas.\r\n\r\n\r\nAndra skäl som kan göra att det utreds är att flera händelser av likartat\r\nslag har inträffat och att det kan bli en mer omfattande utredning än\r\nvad olyckan först ger vid handen.\r\n\r\nVad är då syftet med Haverikommissionens utredningar? Jo, det är att\r\nslå fast vad som händer, vilka skador och effekter olyckan medförde,\r\nvarför det hände och vad man slutligen kan göra för att det inte ska\r\nhända igen. Det är helt ur säkerhetssynpunkt som man tittar på olyckorna\r\nfrån Haverikommissionens sida. Sedan pågår andra utredningar av polis\r\noch sådant som inte har med säkerhetsaspekten att göra utan med ansvars-\r\noch ersättningsfrågor.\r\n\r\nVi ska också titta på räddningsinsatsen. Har den skötts på ett\r\ntillfredsställande sätt, eller finns det några förslag som gör att man kan\r\nförbättra den inför framtiden?\r\n\r\nUtredningsresultatet ställs samman i en rapport. Om vi har några förslag\r\npå åtgärder som siktar på att öka säkerheten i framtiden formuleras de\r\nsom rekommendationer till tillsynsmyndigheterna. Vi föreslår\r\ntillsynsmyndigheterna vad som kan göras för att det inte ska inträffa igen.\r\nDetta är en viktig del av vårt arbete, och vi lägger ned mycket möda på\r\natt följa upp och se vad som händer med rekommendationerna.\r\nTillsynsmyndigheterna följer nästan till 100 % de rekommendationer vi\r\nlämnar.\r\n\r\nUtöver den rent utredande verksamheten har Haverikommissionen till\r\nuppgift att följa nationell och internationell utveckling på sitt\r\nverksamhetsområde och att arbeta med säkerhetsmyndigheterna i deras\r\nolycksförebyggande verksamhet.\r\n\r\nDetta är vad som gäller för Haverikommissionen i dag. Det pågår ett\r\nvisst arbete som i viss mån kommer att förändra våra uppgifter. Vad som\r\nligger närmast är EU:s säkerhetsdirektivprogram på området, som ska\r\nimplementeras. Då kommer vårt mandat för utredningar på järnvägssidan\r\natt utökas. Man ändrar definitionen på allvarlig olycka så att det krävs\r\nmindre för att det ska ligga inom Haverikommissionens obligatoriska\r\nutredningsområde.\r\n\r\nVad som är att märka är också att man i det här direktivet väldigt\r\ntydligt slår fast att det ska krävas ett oberoende utredningsorgan som\r\nstår fritt från säkerhetsmyndigheten som ska utreda de allvarliga\r\nolyckorna. Detta ska vara implementerat i Sverige senast våren 2006.\r\n\r\nArbete pågår inom EU också på sjöfartsområdet. Där har man inte kommit\r\nlika långt, men man diskuterar i de här termerna - om behovet av ett\r\nfristående utredningsorgan, hur fristående det behöver vara och vilket\r\nmandat detta organ ska ha.\r\n\r\nOm jag ska sammanfatta Haverikommissionens roll med utgångspunkt i\r\ndiskussionen i dag, skulle jag vilja säga att det viktigaste är att utgöra\r\njust ett fristående organ som står fritt från den säkerhetsmyndighet\r\nsom meddelar föreskrifter och utövar tillsyn på de olika områden där\r\nolyckorna händer. Vi har, både genom EU-samarbetet och genom internationella\r\nåtaganden, bundit oss att ha ett sådant fristående organ som kan utreda\r\nallvarliga olyckor. Det är också den bärande tanken och viktiga principen\r\nsom framhölls i förarbetena till lagen om undersökning av olyckor när\r\nden kom till 1990.\r\n\r\nIngrid Carlman:Jag är från Riksrevisionen där jag arbetar nu, men det\r\njag ska tala om först handlar om det jag har arbetat med på Riksdagens\r\nrevisorer.\r\n\r\nRiksdagens revisorer kom i fyra olika sammanhang under sitt sista\r\ndecennium in på frågor om transportinspektionernas självständighet och\r\nsamverkan.\r\n\r\nGranskningen av Järnvägsinspektionens tillsyn inleddes 1993, och den\r\ngjordes mot bakgrund av aktuella samhällsorganisatoriska förändringar\r\ni form av bland annat avreglering, närmade till EU och ökande inslag av\r\negenkontroll.\r\n\r\nRevisorerna föreslog att lagstiftningen skulle utformas så att tillsyns-,\r\nnormgivnings- och undersökningsuppgifter skulle läggas direkt på\r\nJärnvägsinspektionen i stället för på Banverket.\r\n\r\nRevisorerna föreslog också att förutsättningarna för och utformningen\r\nav en gemensam inspektion för tillsyn av transporter skulle utredas. I\r\nen gemensam inspektion skulle även tillsyn inom vägtrafikområdet och\r\nutredning av stora olyckor, det vill säga Haverikommissionen, ingå.\r\n\r\nHur motiverade då revisorerna det här förslaget? Jo, man konstaterade\r\natt det fanns många frågor som var gemensamma för de olika trafikslagen.\r\nSådana var avreglering, egenkontroll, frågor om farligt gods, riskanalyser,\r\nolycksutredningar, behovet av oberoende gentemot verksamhetsutövarna\r\noch informationsteknik. Man menade att en gemensam inspektion skulle\r\ninnebära ökade möjligheter till oberoende från verksamhetsutövarna,\r\nerfarenhetsutbyte om praktiska tillsynsmetoder och om det förhållningssätt\r\nsom man bör ha till verksamhetsutövarna, gemensam expertis för till\r\nexempel regler och statistik, gemensamma analysinstrument, likvärdiga\r\nbedömningar av risker och förebyggande insatser.\r\n\r\nNär den rapport som föregick revisorernas skrivelse till riksdagen\r\nremissbehandlades framkom det ett antal argument mot en gemensam inspektion.\r\nMan sade att verksamheten är starkt knuten till transportslagen, att\r\nminskad närhet till respektive verksamhet ger kompetensförluster, att\r\ngemensam kultur och växelvis rekrytering skulle gå förlorad, att omfattande\r\nreglering av internationell karaktär också gör det svårt och att\r\nsamordningsarbetet fungerar bra ändå. Dessutom sade man att inspektionerna\r\nkan försvinna i polisorganisationen och att en flexibel medelsdisposition\r\noch bra resultatuppföljning kan gå förlorad.\r\n\r\nMen sedan kom det också fram ett antal ytterligare argument för en\r\ngemensam inspektion. Det var till exempel mer samlade resurser för\r\nutveckling av tekniker för internkontroll, systemrevisioner, prognoser\r\nför säkerhetsutveckling och analyser av människa-maskin-system, ökade\r\nmöjligheter till en mer förutsättningslös och oberoende granskning, ett\r\nallsidigt dataregister för olyckor och tillbud, sektorsövergripande\r\ntillsyn av säkerhet, att de olika hälsokraven för skilda behörigheter\r\ninom trafiksektorn kan prövas av en myndighet samt att försämrat\r\nhälsotillstånd kan bli känt av en myndighet och lämplighet att inneha\r\nbehörighet för olika transportmedel kan prövas samtidigt.\r\n\r\nNästa sak som revisorerna gjorde var en generell granskning av tillsynen,\r\ndet vill säga att man försökte se gemensamma drag för olika tillsynsuppgifter.\r\nDen grundades på åtta särskilda tidigare granskningar, bland annat den\r\nom spårbunden trafik. Man identifierade väsentliga förutsättningar för\r\ntillsyn. Det gällde framför allt lagstiftningens utformning, förekomsten\r\nav relevanta tillämpningsföreskrifter och tillsynsorganets\r\nställning.\r\n\r\nRevisorerna ansåg att det blir svårare för tillsynsmyndigheterna att\r\npåtala bristande lagefterlevnad om det saknas tillämpningsföreskrifter\r\nliksom om det inte framgår tydligt av lagstiftningen vilken myndighet\r\nsom har ansvaret för tillsynen och vad den uppgiften innebär, till\r\nexempel om det står i lagen att det är Banverket som utövar tillsyn fast\r\ndet i verkligheten är Järnvägsinspektionen.\r\n\r\nAndra väsentliga förutsättningar för tillsynen var enligt revisorerna\r\norganisations- och arbetsformer, kunskaper om det som ska tillses,\r\nfinansiering och avgiftssystem samt samhällsorganisatoriska förändringar\r\nsåsom avreglering och ökade inslag av egenkontroll.\r\n\r\nSedan kommer jag till nästa del. Revisorerna beslutade om granskningen\r\nav spårbunden trafik den 27 september 1994, det vill säga några timmar\r\nföre Estonias förlisning. Granskningen av Sjöfartsverkets tillsyn\r\ninleddes drygt fem år senare och inriktades på att undersöka vilka åtgärder\r\nsom vidtagits mot de brister som påtalats efter Estoniaolyckan och hur\r\ndet hade gått.\r\n\r\nRevisorerna konstaterade att av de tre inspektionerna inom transportområdet\r\nvar Sjöfartsinspektionen, en avdelning inom Sjöfartsverket, den som var\r\nminst självständig i förhållande till värdmyndigheten och i lagstiftningen.\r\nRevisorerna föreslog inte att Sjöfartsinspektionen skulle skiljas från\r\nSjöfartsverket men framhöll att en tydlig separering av verksamhetsutövning\r\noch tillsyn skulle ge bättre potential för effektiv tillsyn och därmed\r\nför ökad säkerhet.\r\n\r\nGränsdragningen mellan Sjöfartsverkets olika roller skulle bli tydligare\r\nom fartygssäkerhetslagstiftningen ändrades så att uppgifter rörande\r\ntillsyn och säkerhetsnormer lades direkt på inspektionen. Det skulle då\r\nstå mera klart om synpunkter och ställningstaganden grundades på säkerhets-,\r\nproduktions- eller sektorshänsyn samtidigt som tilltron till inspektionen\r\nskulle öka.\r\n\r\nRevisorerna föreslog att regeringen skulle utarbeta förslag till ändringar\r\ni fartygssäkerhetslagstiftningen som innebar att tillsyns- och\r\nföreskriftsuppgifter skulle läggas direkt på inspektionen. Revisorerna\r\nföreslog också att regeringen skulle vidta erforderliga åtgärder i syfte\r\natt utveckla inspektionens analys av olyckor, tillbud, avvikelser och\r\nrisker samtidigt som erfarenheter från andra områden inhämtades.\r\n\r\nHur tillsynen inom transportområdet ska vara ordnad var fortfarande en\r\naktuell fråga när revisorerna i maj 2003 ordnade en intern utfrågning\r\nom transportinspektionerna. Revisorerna önskade få reda på hur\r\nförutsättningarna för tillsynen såg ut inom respektive transportområde samt\r\nhur regeringen och inspektionerna arbetade för att utveckla tillsynen.\r\n\r\n\r\nEfter den här utfrågningen konstaterade revisorerna att regeringens\r\narbete med att stärka inspektionernas ställning både i lagstiftningen\r\noch i övrigt hade gått långsamt och att det borde intensifieras.\r\n\r\nDet förslag från regeringen, som vi hörde om tidigare, att ändra i\r\nSjöfartsverkets instruktion för att göra inspektionens roll tydligare\r\nfick Riksrevisionen på remiss. Riksrevisionen kom då fram till att\r\nförslagen var bra, men att de inte var tillräckliga. I stället borde man\r\nange inspektionens uppgifter i fartygssäkerhetslagen.\r\n\r\nLennart Gustafsson:Fru ordförande! Jag har alltså haft regeringens\r\nuppdrag att utreda den offentliga tillsynen. I måndags kväll överlämnade\r\njag mitt slutbetänkande somheterTillsyn. Förslag om tydligare\r\nocheffektivaretillsyntillstatsrådet Gunnar Lund. Det kommer att gå ut på remiss\r\ninom kort.\r\n\r\nTidigare har jag lagt fram ett delbetänkande som många av er i myndigheterna\r\nhär har yttrat er över i remiss. Där inventerade vi tillsynen. Vi har\r\nsett över hela det horisontella fältet. Det är över 200 lagar där tillsyn\r\nförekommer. 70 centrala myndigheter och alla länsstyrelser och alla\r\nkommuner har en roll i tillsynen. Den kostar ungefär 4 ½ miljard om\r\nåret och engagerar ca 8 000 människor i riket i kommuner och stat.\r\n\r\nI omgång två har jag haft tre uppgifter, att titta på finansieringen av\r\nden offentliga tillsynen, att analysera och granska kommunernas roll i\r\ntillsynen och att överväga och lämna förslag till en allmän tillsynslag.\r\nJag kommer inte att nämna något om finansieringen och kommunerna och\r\nbara något om denna lag som är tänkt att vara en gemensam bottenplatta\r\nför all offentlig tillsyn som i dag är helt sektoriellt reglerad sektor\r\nför sektor.\r\n\r\nEn viktig del i det här analysarbetet har varit att försöka fånga in\r\nvad tillsyn är. Det är kanske inte så komplicerat på era områden, men\r\nom man ser det brett över alla dessa 220 lagområdena, miljö, arbetsmiljö,\r\nvård, skola, livsmedel, läkemedel och vad det nu kan vara, är\r\ntillsynsbegreppet oklart. Det är en av anledningarna till otydligheten i den\r\noffentliga tillsynen.\r\n\r\nDe här tre elementen återkommer mer eller mindre i all tillsyn. Det\r\nhandlar om granskning mot någon form av norm för att döma av om någonting\r\när rätt eller fel och om det uppfyller ställda krav eller inte. Därutöver\r\nförekommer det ett inslag mot normering på vissa områden där man menar\r\natt normering innefattas i tillsynsbegreppet. Det handlar om att utfärda\r\nföreskrifter, att bevilja tillstånd, att ge råd eller på annat sätt\r\nfrämja eller medverka med stöd till utveckling inom det tillsedda området.\r\nIbland handlar det även om att skapa överblickar, synteser, bilder och\r\nny kunskap om den tillsedda verksamheten.\r\n\r\nEn viktig del har varit att försöka fånga in vad som ska vara det\r\ngemensamma innehållet i tillsyn om man vill göra en lag. Därför har vi i\r\ndet lagförslag som nu finns för första gången gjort en legaldefinition\r\nav tillsyn. Det har funnits förslag till detta på olika områden, på\r\nsocialtjänstens område och på miljöbalkens område, men det har aldrig\r\ntagits in någon definition av tillsyn i någon av de här sektoriella\r\nlagarna.\r\n\r\nI vårt förslag ser det ut så här: Tillsyn är oberoende och självständig\r\ngranskning av tillsynsobjekt som syftar till att kontrollera om\r\ntillsynsobjektet uppfyller de krav och villkor som följer av lag, EG-förordning\r\neller annan föreskrift och av särskilda villkor som har meddelats i\r\nanslutning till sådana föreskrifter samt beslut om åtgärder som syftar\r\ntill att vid behov åstadkomma en rättelse av den objektsansvariga.\r\n\r\nVi har alltså lagt åt sidan normering och överblicksskapande, och vi\r\nhar begränsat tillsyn till att avgöra om ett objekt uppfyller kraven\r\nenligt författningar och enligt föreskrifter, inte enligt några andra\r\nregelverk. Det innebär förstås inte att andra funktioner, som olika\r\nfrämjande och förebyggande insatser av rådgivning, skulle vara mindre\r\nvärda, men det är någonting annat än tillsyn med denna definition.\r\n\r\nI samma paragraf i det här lagförslaget finns det en definition av vad\r\nsom är ett tillsynsorgan, och det tror jag har visst intresse för dagens\r\ndiskussion. Vi föreslår denna definition: Tillsynsorgan är en från den\r\nobjektsansvariga, det vill säga den verksamhetsansvariga, och\r\ntillsynsobjektet organisatoriskt fristående tillsynsmyndighet eller enskild\r\nsom utöver tillsyn.\r\n\r\nSå där är den organisatoriska frågan hanterad.\r\n\r\nJag tänker inte gå in på alla de instrument i övrigt som den här lagen\r\ninnehåller för tillsynsmyndigheterna i deras arbete att utöva tillsyn.\r\nVi har förslag till bestämmelser om samverkan, samordning och olika\r\ningripandemöjligheter och annat, men det faller lite utanför den här\r\ndiskussion.\r\n\r\nJag ska runda av med att säga att den här lagen är tänkt att aktiveras\r\ngenom sektorslagarna. Genom att förhållandena på de här 220 områdena är\r\nså pass olika är det inte rimligt att anta att samtliga bestämmelser\r\nkan tillämpas på samtliga områden. Modellen är att man i den sektoriella\r\nlagen, till exempel livsmedelslagen, anger vilka bestämmelser i\r\ntillsynslagen som ska tillämpas och därmed ersätta de tillsynsregler som\r\nfinns den särskilda lagen.\r\n\r\nEtt av skälen till ett sådant här ikraftträdandearrangemang är bland\r\nannat EG-rättens påverkan på den offentliga tillsynen. Vi har gjort en\r\nanalys av detta. Jag kan här helt kort konstatera att förutom att\r\nEG-rätten reglerar de materiella frågorna mot vilka man tillser, alltså\r\nmåttstockarna för att bedöma vad som är rätt eller fel, återverkar\r\nEG-rätten på lite olika sätt på dessa 220 olika områden. Ibland ställer\r\nden krav på samverkan över gränserna mellan tillsynsorganen. Ibland\r\nfinns det EG-regler som ställer krav på hur tillsynen ska vara utformad.\r\nIbland förekommer det att EU-institutioner, EU-myndigheter eller\r\nkommissionen själv kontrollerar hur den svenska nationella tillsynen\r\nfungerar. Och på vissa områden finns det direkt tillämpliga EG-förordningar\r\nsom också reglerar direkt hur själva tillsynen ska gå till, till exempel\r\npå jordbrukets område.\r\n\r\nOrdföranden:Då har vi kommit fram till nästa frågeavsnitt för ledamöterna.\r\nVi har en talarlista som vi inte riktigt hann med, och vi börjar där.\r\n\r\n\r\nHans Stenberg:Jag har två frågor till Lars Bergfalk. För det första\r\nuppfattade jag inte riktigt hur du såg på detta om det finns något att\r\nvinna på att slå ihop Vägtrafikinspektionen med de andra inspektionerna\r\ninom trafikområdet.\r\n\r\nDen andra frågan gäller det du sade om behovet av en ny trafikansvarslag.\r\nJag uppfattade att du också efterlyser skarpare verktyg för inspektionen\r\natt jobba med. Kan du ge något exempel på vad det skulle kunna vara?\r\nHandlar det om att inspektionen ska kunna ålägga Vägverket något särskilt\r\nnär det gäller vägutformning eller ålägga polisen att till exempel\r\ngenomföra ett visst antal alkotester? Jag skulle vilja ha några exempel\r\npå vad dessa verktyg skulle vara och hur de ska fungera.\r\n\r\nLars Bergfalk:Den första frågan gällde samverkan mellan de fyra\r\ninspektionerna. Jag tror att det inskränker sig till erfarenhetsutbyte. Det\r\när där vi har viss nytta av varandra. Regelverken ser väldigt olika ut\r\nsom många har belyst. Om inte annat ser EG-rätten väldigt olika ut. Jag\r\ntror inte att det finns några vinster, som jag ser det i dag, på att\r\ngöra en organisatorisk samordning av myndigheterna. Jag tycker också\r\natt tillkomsten av Järnvägsstyrelsen visar att det går att administrativt\r\ndriva verksamheten också i en liten myndigheten på ett kostnadseffektivt\r\nsätt.\r\n\r\nNär det gäller trafikansvarslagen vore det lite förmätet av mig att nu\r\nsitta och tala om hur den skulle fungera. Det är en väldigt stor fråga,\r\noch den kräver förmodligen ett ganska omfattande utredningsarbete. Jag\r\nkan bara konstatera att det inom de andra transportslagen finns en\r\nlagstiftning som reglerar vilket ansvar systemutformarna, de som levererar\r\ntjänster och produkter in i systemet, ska ha och hur det ska tillämpas.\r\nEn sådan lagstiftning saknas på vägtrafikens område, och jag tror att\r\ndet är viktigt. Men jag tror också att grunden är att aktörerna utvecklar\r\nsitt interna kvalitetsarbete, och det borde vara en grundförutsättning\r\nför lagstiftningen.\r\n\r\nBjörn Hamilton:Jag har en fråga i första hand till Jan Brandborn. Det\r\ngäller den eventuella sammanslagningen av de här olika inspektionerna.\r\nMan har sagt från flera håll att vissa av inspektionerna blir så små\r\natt de inte blir ekonomiskt försvarbara på något sätt. Förmodligen är\r\ndet väl administration och sådant som gör att de inte kan hantera sin\r\nverksamhet. Sjöfartsverket har framfört det som ett skäl till att man\r\nvill behålla den situation som man har i dag. Jan Brandborn har ju tittat\r\npå det här lite mer än de flesta. Om man får en sådan här gemensam enhet\r\nför inspektionerna måste det väl ändå åtminstone vara kostnadseffektivt\r\nur administrativ synpunkt? De kan ju vara självständiga inbördes men\r\nändå ha någon form av gemensam administration och ha nytta av det. Då\r\nskulle kanske Sjöfartsverkets problem vara lösta på det sättet.\r\n\r\nJan Brandborn:Som jag sade i mitt anförande tror jag att man måste ha\r\nde funktionsmässiga inspektionerna kvar - jag\r\nkallade dem för fackinspektioner på min overheadbild här - så att de\r\nkan arbeta ungefär som de gör i dag och också ha en gemensam plattform\r\nför sitt arbete, som också Jörgen Andersson har understrukit utöver de\r\npluseffekter jag tog upp.\r\n\r\nJag tror att en liten eller stor myndighet ur administrativ synpunkt\r\ninte är någon avgörande fråga i det här sammanhanget. Jag tror att man\r\nhar minimerat Järnvägsstyrelsens organisation genom att köpa vissa\r\ntjänster och så vidare. Man har inte dragit på sig en stor administrativ\r\növerbyggnad.\r\n\r\nJag tror ändå att det är positivt om man kan få en gemensam överbyggnad\r\nför fackinspektionerna, inte minst när det gäller administrativa kostnader.\r\n\r\n\r\nLars Ångström:Fru ordförande! Jag har en fråga till generaldirektören\r\nför Statens haverikommission. Den handlar om i vilken grad som ämbetsverket\r\nhar en självständighet. Låt oss tänka oss en fiktiv olycka där ett X\r\n2000 kör på stenar på Södertäljebron och ramlar ned och 500 medborgare\r\ndör. Man konstaterar att det var så här olyckan gick till, men senare\r\nframkommer det filmmaterial som finns i utredningen som också visar att\r\ntåget hade tappat flera hjulpar. Ingenting om detta nämns i haveriutredningen.\r\n\r\n\r\nSåsom det fungerar i dag är det ett politiskt beslut i regeringen om\r\nhuruvida utredningen ska återupptas eller inte. Min fråga är om det\r\ninte skulle kunna vara en fördel att ha en självständig, mer oberoende\r\nprövning av huruvida en utredning ska återupptas - en juridisk prövning\r\n- så att det inte ens finns en misstanke om att regeringen kanske inte\r\nhar lust på grund av de enorma skadeståndskrav som skulle kunna riktas\r\nmot staten eller andra skäl. Bara misstanken borde kanske föranleda en\r\nannan ordning. Hur ser generaldirektören på det?\r\n\r\nMin andra frågan, som är lite kortare, är: I andra länder finns det en\r\ntågordningen som innebär att en haveriutredning alltid är preliminär.\r\nDärmed minskar kanske prestigen i att säga nej till fortsatt utredande.\r\nFramkommer det nya uppgifter eller material som inte har tagits hänsyn\r\ntill kan man fortsätta utredandet utan en formell öppningsprocess. Hur\r\nser generaldirektören på att ha ett sådant förfarande med preliminära\r\nhaveriutredningar?\r\n\r\nMin tredje korta fråga gäller skillnaden mellan civila och militära\r\nolyckor. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi har en fullständig\r\nöppenhet i utredningsförfarandet när det gäller civila olyckor i samhället.\r\nDet finns exempel på att man har använt sig av någon halvmilitär\r\nsekretess och hamnat i något mellanland där öppenhet inte har förevarit.\r\nJag tror att det kan verka negativt på medborgarnas förtroende för en\r\nsådan viktig institution som Haverikommissionen ändå är. Hur ser\r\ngeneraldirektören på att ha en fullständig öppenhet i alla civila\r\nolycksutredningar som Haverikommissionen gör?\r\n\r\nÅsa Kastman Heuman:Jag förstår att du har Estoniautredningen i tankarna.\r\nDen är ju lite speciell eftersom det var en utredning som inte gjordes\r\ni Sverige av Statens haverikommission här, utan det var en estnisk\r\nutredning där Sverige deltog. Reglerna ser lite olika ut. Det finns regler\r\ni den svenska lagen för en utredning som Statens haverikommission har\r\ngjort. Det finns möjlighet för Haverikommission att återuppta en sådan.\r\nDet ligger alltså inte omedelbart i regeringens hand när det gäller\r\ndessa utredningar.\r\n\r\nSkälet till att detta har varit en fråga för regeringen är att regeringen\r\nhar ingått i en utländsk haveriutredning. Därför är det lite speciellt.\r\nJag ser inte några bekymmer med de regler som vi har på det\r\nområdet.\r\n\r\nSedan pratar du om detta med insyn och annat. Där känner jag också att\r\ndet är lite sammanblandning med den ansvarsutredning som man gör. Den\r\nstörsta kritiken mot bristande insyn beror ofta på att man har uppfattningar\r\nom att ansvarsfrågan och konstiga händelseförlopp vid sidan om, som\r\negentligen har med kriminella beteenden att göra, inte blir ordentligt\r\nutredda. Då ska man hålla i tankarna att vår utredning bara tar sikte\r\npå att utreda hur olyckan har gått till från säkerhetssynpunkt.\r\n\r\nDå kan jag snarare säga att vi har känt att det finns en liten brist i\r\nförhållande till dem som deltar i utredningarna. I en utredning som vi\r\ngör bara för att vinna erfarenheter för säkerheten, säger de saker som\r\nde tror sedan inte ska vara offentliga, men i själva verket är de\r\nuppgifter de lämnar offentliga. Det finns ingen sekretess i vår\r\nutredningsverksamhet annat än i mycket speciella fall. Det kan vara militär\r\nsekretess och så.\r\n\r\nVi har till exempel inte polisens förundersökningssekretess. Det finns\r\nalltså mycket stor öppenhet i den svenska haverikommissionens verksamhet.\r\nHar vi upplevt några problem är det snarare att vi har känt ett behov\r\nav att få personer som är inblandade att tala fritt utan att snegla på\r\nansvarsfrågan och ersättningsfrågan. I utländska system finns det\r\nmöjligheter att förbjuda att man får använda det material som kommer in\r\ntill haverikommissionen i processer av annat slag, nämligen för att\r\nfastställa ansvar, ersättning och sådant. Så det är väl snarare så att\r\ndet finns en stor öppenhet. Den har sina fördelar, men ibland är den\r\nkontraproduktiv i förhållande till säkerheten eftersom vi känner att\r\nfolk inte vågar tala fritt av rädsla för att de ska ställas till ansvar\r\nför vårdslöshetsbrott eller annat.\r\n\r\n\r\nBörje Vestlund (s):Fru ordförande! I dag handlar diskussionen väldigt\r\nmycket om att man tittar på Brandborns utredning och lite annat. Det är\r\nså att säga effektivitet och självständighet som är orden. Min fråga är\r\ndå bland annat till\r\nJan Brandbron: Är det din uppfattning att man behöver behålla Statens\r\nhaverikommission?\r\n\r\nOch så till Åsa Kastman: Vilken roll skulle Statens haverikommission få\r\nom man skulle ha en gemensam myndighet för tillsyn över transportområdet?\r\nMycket av den del som handlar om säkerhet, och framför allt kanske om\r\nvad man ska dra för slutsatser efter olyckor, skulle ju skötas av\r\nmyndigheten.\r\n\r\nJan Brandborn:Jag skulle egentligen vilja passa på den frågan, för man\r\nkan tänka sig två alternativ. Dels kan man tänka sig att Haverikommissionen\r\ningår i den här stora tillsynsmyndigheten, dels att den finns bredvid.\r\nJag tror att man måste utreda detta väldigt noga för att se på för-\r\noch nackdelar.\r\n\r\nÅsa Kastman Heuman:Som framgick av mitt anförande anser jag att det är\r\nväldigt viktigt att Haverikommissionen är fristående från\r\nsäkerhetsmyndigheterna,\r\nsom meddelar föreskrifter och utövar tillsyn. Det upplevs som att de\r\nutreder sig själva, och därför är det viktigt att det finns en fristående\r\nutredningsorganisation. Det är ju vad staten har bestämt. 1990 har ju\r\nriksdagen sagt att det var viktigt att det fanns en sådan organisation\r\nför de allra allvarligaste olyckorna. Därefter har utvecklingen gått\r\ndithän att det även i EU:s säkerhetsdirektiv ställs krav på att det ska\r\nfinnas en sådan oberoende myndighet som är fristående från säkerhetsmyndigheten.\r\n\r\n\r\nKarin Thorborg (v):Vi har som sagt motionerat om det här med en samlad\r\ninspektion tidigare. Vi tror att det skulle ge en massa fördelar. Jag\r\nska inte upprepa dem, för det sammanfaller väldigt mycket med det som\r\nJan Brandborn tidigare refererade.\r\n\r\nJag skulle vilja ta upp en sak. Jag riktar mig kanske till beslutsfattarna\r\noch de regeringsrepresentanter som finns här - och även till andra. Det\r\nfinns ju olika kulturer inom de olika transportslagen. Enligt vad vi\r\nhört här skulle det kunna vara ett hinder för att samordna de här\r\ninspektionerna. Det här med olika kulturer kan jag se som en fara. Om man\r\nnu skulle ändra fokus från inspektionernas håll till att se på det här\r\nfrån brukarnas perspektiv, alltså de som konsumerar resor, trafikanterna?\r\nHar man över huvud taget sett på hur de uppfattar de här olika\r\ninspektionerna?\r\n\r\nAtt flyga har ju alltid förknippats med stor säkerhet, och där förväntar\r\nsig trafikanterna att det är hög säkerhet. När det gäller båtar har man\r\nkanske haft större tolerans tills någon olycka har skett. När det gäller\r\nvägarna är det så att det som den enskilde individen kommit i kontakt\r\nmed i fråga om inspektioner kanske är något som man har försökt komma\r\nundan. Olika kultturer leder lätt till stora skillnader mellan de här\r\ntransportslagen, och med de olika inspektionerna kan dessa klyftor öka\r\nytterligare.\r\n\r\nDäremot skulle en sådan här samlad inspektion kunna ge ett väldigt mycket\r\ntydligare innehåll. Framför allt skulle det ge större respekt hos\r\nallmänheten. Det skulle bli en stark signal om att säkerheten är jätteviktig.\r\nMin fråga gäller effekten hos allmänheten av de olika inspektionerna.\r\nÄr det något som man räknar med och som man tar med i besluten?\r\n\r\nOrdföranden:Och frågan ställde du till företrädare till Näringsdepartementet\r\neller?\r\n\r\nKarin Thorborg (v):Ja, till någon som fattat beslut. Gärna om det finns\r\nnågon från departementet, naturligtvis.\r\n\r\nOrdföranden:Är det någon som känner sig manad att försöka svara på Karin\r\nThorborgs fråga? Det är ju riksdagen som fattar beslut om det som läggs\r\npå vårt bord. Jag såg att Kersti Karlsson, som är ämnesråd på\r\nNäringsdepartementet, vinkade. Varsågod!\r\n\r\nKersti Karlsson:Det enda jag vill säga i det här sammanhanget just nu\r\när att konsumentperspektivet inom transportpolitiken får ett starkare\r\noch starkare fäste. Regeringen beaktar konsumentaspekter mer och mer\r\noch kommer att fundera på hur allmänheten ser på den här frågan. Det är\r\nväl allt jag kan säga just nu.\r\n\r\nKrister Örnfjäder (s):Jag har en fråga som egentligen vänder sig till\r\nalla fyra de här trafikslagen, men jag ställer den till Arne Axelsson.\r\nOm det skulle vara så att någon annan har en avvikande åsikt kan de\r\ngärna fylla på.\r\n\r\nDet nämndes att det fanns ett samarbetsavtal som hade fungerat i tio år\r\noch att det var väldigt lite samarbete som hade utförts. Det fanns en\r\nsamarbetsgrupp i gång i dag. Då undrar jag: Vad sysslar den med i så\r\nfall? Om det nu är ett litet samarbete, kan det då bero på att man har\r\nlite gemensamt eller är det så att var och en har nog med sitt och agerar\r\nutifrån det och att det därmed blir ett litet samarbete?\r\n\r\nArne Axelsson:Fru ordförande! Samarbetet genom åren har, som jag nämnde,\r\nvarit av relativt liten omfattning. Det har gällt kvalitetssystemfrågor\r\noch gemensam tillsynsmetodik. Det som pågår nu är analysarbete. Det är\r\nväl ungefär de områden som Jan Brandborn pekade på har gemensam metodik,\r\ngemensam kompetens som alltså inte är relaterat till att trafikslagen\r\när så olika som de är. Det finns en god vilja hos oss fyra till detta\r\nsamarbete, men den faktiska nyttan av samarbetet begränsar sig till de\r\nhär sakerna, så därför har det inte blivit mer.\r\n\r\nDet som också har sagts tidigare är ju att vi har ett så otroligt\r\nvälutvecklat internationellt samarbete. Det är ju där de stora frågorna,\r\noch även detaljfrågorna i allt större utsträckning, kommer in. Det är\r\nalltså kopplat till verksamheten, hur verksamheten fungerar. Ett flygplan\r\nskiljer sig från järnvägssituationen, från sjöfart och så vidare.\r\n\r\nLars Bergfalk:En viktig fråga som kanske har varit speciell för oss,\r\neftersom vi är nya på de här arenan, är diskussionerna kring säkerhetstänkande\r\növer huvud taget. Där vill jag också skjuta in att diskussionen med\r\nHaverikommissionen har varit väldigt värdefull för vår del, alltså att\r\nman får en gemensam grund för det tänkande vi ska ha i vårt säkerhetsarbete.\r\n\r\n\r\nErling Bager (fp):Min fråga vänder sig både till Väginspektionen och\r\nJärnvägsinspektionen. Min fråga gäller när en olycka inträffar mellan\r\nexempelvis en långtradare och ett tåg. Vi har ett aktuellt exempel från\r\nKristianstad. Hur exakt samordnar inspektionerna sitt arbete? Och vad\r\nhar vi för erfarenheter från sådana olyckor? Jag skulle vilja få för-\r\noch nackdelar belysta.\r\n\r\nLars Bergfalk:Vi kan konstatera att Vägtrafikinspektionen inte har något\r\nansvar att utreda de enskilda olyckorna. Det är en uppgift som åligger\r\nVägverket att utföra en djupstudie vid alla dödsolyckor som inträffar\r\ni vägtrafiksystemet. Den samordningen, när det gäller utredningen av en\r\nolycka, ligger närmast mellan Vägverkets region och, i det här fallet,\r\nJärnvägsinspektionen. Vår roll är mer att se på det systematiska\r\nsäkerhetsarbetet inom vägtrafikområdet.\r\n\r\nUlf Lundin:Om vi tar den aktuella olycka som vi alla tänker på i\r\nKristianstad utreds den av Haverikommissionen efter att olyckan har blivit\r\nanmäld till Järnvägsstyrelsen och att Järnvägsstyrelsen har vidareförmedlat\r\ninformationen till Haverikommissionen. Sedan prövas det av Haverikommissionen\r\nom den är av sådant slag att den ska utredas av dem eller av Järnvägsstyrelsen.\r\nI det här fallet valde man alltså att ta på sig arbetet med olyckan.\r\n\r\nBo\r\nBylund:Jag kanske bara kan tillägga att den också utreds av Banverket\r\neftersom vi utreder alla incidenter och olyckor kring järnvägen.\r\n\r\nHenrik S Järrel (m):Nyckelord i en rättsstat, som ju Sverige åtminstone\r\ni högtidliga sammanhang gärna vill framstå som att vara, är frihet,\r\noberoende och självständighet hos de myndigheter som har att övervaka\r\ntransportsäkerheten. Min undran är om man verkligen kan säga att det\r\nföreligger oberoende och självständighet hos de inspektioner som vi har\r\noch hos den haverikommission som vi har.\r\n\r\nJag kan rikta en fråga till Haverikommissionen om i vilken mån man kan\r\nanlita utomstående expertis som inte har den ringaste koppling till\r\nSverige när till exempel en nationell olycka inträffar, alltså i vilken\r\nmån man gör det - eller har möjlighet att göra det.\r\n\r\nVi har också hört av revisorerna att den av inspektionerna som har det\r\nminsta oberoendet i förhållande till värdmyndigheten, så att säga, är\r\nSjöfartsinspektionen. Man kan ju undra lite över hur detta oberoende i\r\nså fall skulle kunna stärkas upp. Sjöfartsinspektionen har ju att bland\r\nannat bedöma sjövärdighet och om det kan anses vara ett begrepp som är\r\nlikvärdigt med sjösäkerhet i alla sammanhang.\r\n\r\nJag skulle också till Tillsynsutredningens Lennart Gustafsson kunna\r\nställa frågan: Hur har han tänkt sig att stärka oberoendet och\r\nsjälvständigheten hos inspektionerna? Ska det bar framgå av\r\norganisationsskissen,\r\nså att säga, eller vad lägger man för reell innebörd i begreppen\r\noberoende och självständighet?\r\n\r\nÅsa Kastman Heuman:Den fråga jag uppfattade var om vi i Statens\r\nhaverikommission kunde använda oss av utländska experter. Svaret på det är\r\nja. Det kan vi, och det förekommer. Eftersom branschen är så liten kan\r\njag hålla med om att det ibland är svårt att känna att man får en\r\noberoende expert och att det då ligger nära till hands att se om det\r\ninternationella samarbete man har kan hjälpa en att få tag på en utländsk\r\nexpert. Så svaret är ja på den frågan.\r\n\r\nLennart Gustafsson:Med den definition av tillsynsorgan som jag visade\r\ntidigare innebär ju oberoende att man inte har en gemensam ledning för\r\nden verksamhet som utövas och tillses och den organisation som utövar\r\ntillsynen. Det är definitionen. Den här frågan är ju inte aktuell på så\r\nmånga områden, men den har varit aktuell i kommunerna, där det ju är\r\nett krav att man till exempel ska ha olika nämnder som svarar för\r\nverksamhet och som svarar för tillsyn över en viss kommunal\r\nverksamhet.\r\n\r\nFrågan har relevans för det som vi diskuterar i dag och den har relevans\r\ninom staten också inom polisen, åklageriet och kriminalvården, där\r\ntillsynen utövas av samma organ som också bedriver en den av verksamheten.\r\nDet är alltså en organisatorisk separering som vi menar är ett krav\r\nför att uppfylla oberoendekriteriet såsom vi har resonerat i utredningen.\r\n\r\n\r\nSven Bergström (c):Fru ordförande! Vi har ju fått många aspekter på den\r\nhär frågan från podiet i dag, och det förefaller finnas stor enighet om\r\natt man måste stärka det förebyggande arbetet, stärka självständigheten\r\noch så vidare men oenighet om huruvida det vore bra och effektivt att\r\nfå en samordnad transportinspektion.\r\n\r\nJag saknar möjligen erfarenheter från andra länder, internationellt,\r\ninom EU och så vidare. Är det någon i församlingen, jag kanske vågar\r\nrikta mig till Jan Brandborn, som har överblick? Hur ser det ut i andra\r\nländer - kanske i Europa i första hand, EU-länder? Finns det några\r\nerfarenheter just när det gäller samordning eller inte samordning mellan\r\ntransportinspektionerna? Eller är det så olika organiserat att det inte\r\när något värde för oss i Sverige att ta till oss sådana erfarenheter?\r\n\r\nJan\r\nBrandborn:Vad jag vet har man ingen motsvarande organisation som den\r\nsom vi lite översiktligt diskuterar i dag någonstans. På järnvägssidan\r\nhar man i England en långtgående inspektion, men det är bara för järnvägen.\r\nSå svaret på din fråga är nej, jag känner inte till det.\r\n\r\nMonica Green (s):Jag tänkte också fråga lite om det internationella. Vi\r\nhar ju hört några exempel på hur det ser ut i andra länder. Jag har\r\ninte hört om ni på järnvägssidan också har kontakter. De andra\r\ntransportslagen har redovisat varför det är så viktigt att man jobbar\r\ntillsammans med de andra EU-länderna och att man flyttar fram positionerna.\r\nHar ni liknande samarbete för att få en säkrare järnvägstrafik? Dessutom\r\nvill jag lägga till en fråga om det här med trafikansvarslag, som någon\r\nav er efterlyste. Hur ser det ut i de andra länderna? Är det någon som\r\nkan svara på det?\r\n\r\nBo Bylund:På järnvägssidan har man länge jobbat mer medlemsinriktat. De\r\nolika aktörerna har funnits med i en internationell järnvägsorganisation\r\nsom har ett utvecklingsarbete på många områden, både tekniskt och\r\nsäkerhetsmässigt. Det som har inträffat är ju att EU-kommissionen på\r\n90-talet har börjat intressera sig för järnvägssektorn, och syftet är\r\natt åstadkomma en interoperabilitet mellan de olika medlemsländerna.\r\nMan har börjat införa regler av olika slag inom järnvägsområdet.\r\n\r\nDet har successivt utvecklats, och nu har det också inrättats en europeisk\r\njärnvägsmyndighet som just håller på att sättas i sjön. Här sker alltså\r\nett regelarbete inom EU som implementeras i svensk rätt, oftast genom\r\natt EU-direktiv omvandlas till svensk lagstiftning. Det var ju en av\r\nuppgifterna som Jan Brandborn hade i sin järnvägsutredning, och tillkomsten\r\nav Järnvägsstyrelsen är en följd av dessa EU-regler. Så det är väl\r\nlämpligt att lämna ordet till Ulf.\r\n\r\nOrdföranden:Dålämnarjagordettill Ulf Lundin.\r\n\r\nUlf Lundin:Det är ju så att det internationella inslaget ökar på\r\njärnvägssidan i och med att Europaarbetet intensifieras. Genom att man\r\nsuccessivt går från de direktiv som man har beslutat om för några år\r\nsedan ned till tekniska specifikationer för driftskompabilitet försöker\r\nman ju både åstadkomma en järnvägsmarknad som kommer att vara\r\ndriftskompatibel över hela Europa och samtidigt undvika handelshinder genom\r\natt ha samma tillämpning av normer. Detta är alltså ett växande arbete\r\ndär Järnvägsstyrelsen spelar en stor roll.\r\n\r\nDet finns också, ska vi säga, ett mer informellt samarbete som heter\r\nILLGRI, där de olika säkerhetsmyndigheterna i hela Europa träffas och\r\ndiskuterar. De blir egentligen rådgivare till, och spelar in förslag\r\ntill, kommissionen på järnvägssäkerhetsområdet.\r\n\r\nDessutom är ju vi på Järnvägsstyrelsen inte bara en säkerhetsmyndighet,\r\nutan vi är faktiskt en marknadstillsynsmyndighet också. Där är det ju\r\nhelt nya rutiner, processer och sätt att arbeta som ska utvecklas, och\r\ndär står hela Europa just nu inför samma frågor: Hur gör vi? Där samarbetar\r\nde olika marknadstillsynsmyndigheterna, som ibland kan vara samma som\r\nsäkerhetsmyndigheterna, kring metoder för att utveckla marknadstillsynen.\r\n\r\n\r\nLars Bergfalk:När det gäller en ansvarslagstiftning för systemutformare\r\neller produkt- och tjänsteleverantörer på vägtrafiksidan har vi inte\r\nhittat någon sådan i de andra länder som vi har haft kontakter med. Det\r\när i andra länder som i Sverige så att det är föraren av fordonet som\r\nhar säkerhetsansvaret.\r\n\r\nDäremot kan man konstatera i de diskussioner som vi har fört med\r\nEU-kommissionen och med andra länder att det finns ett stort intresse för\r\natt de olika professionella aktörerna ökar sitt ansvarstagande, inte på\r\nlegal grund utan mer på moralisk grund. Jag tror att de diskussioner\r\nsom förs bäddar för och belyser behovet i andra länder för att man\r\nbehöver lagreglera den här ansvarsfrågan också för vägtrafiken.\r\n\r\nOrdföranden:Nu har jag två frågeställare kvar, som förhoppningsvis får\r\nett svar på sina frågor. Jag tror att det är ungefär vad vi hinner med.\r\nTiden börjar närma sig tolv.\r\n\r\nLars Ångström (mp):Fru ordförande! Generaldirektören hade helt rätt i\r\natt jag hade en annan, större olycka i åtanke när jag ställde mina frågor.\r\nBakgrunden är ju att vi riksdagsledamöter har sett filmaterial som\r\nfinns hos Statens haverikommission på Estonia som visar omfattande skador\r\noch hål på skrovet. Det är som är frustrerande är att den internationella\r\nutredningen förnekar att det över huvud taget finns några skador eller\r\nhål på skrovet.\r\n\r\nDå har jag en fråga. Vi hade tidigare, för några veckor sedan, professor\r\nHugo Tiberg, professor i juridik med sjörätt som specialområde, här.\r\nHan hävdade att Sverige har folkrättslig rätt att återuppta utredningen.\r\nDitt svar kan jag tolka som att även Haverikommissionen själv om den\r\nvill kan fatta sådana här beslut. Min konkreta fråga är då: Är det\r\nmöjligt för Haverikommissionen att ta upp och granska sitt eget filmmaterial,\r\nsom är offentligt och officiellt och som finns i Haverikommissionens\r\narkiv, för att analysera och dra slutsatser? Det gjordes inte i den\r\ninternationella utredningen. Eller är man beroende av ett politiskt\r\nbeslut?\r\n\r\nMin andra fråga tidigare var hur generaldirektören ser på att ha ett\r\nutredningsförfarande som innebär att en utredning är preliminär, alltså\r\nlikt det system som man har i USA.\r\n\r\nOrdföranden:Åsa Kastman Heuman får själv bedöma huruvida det känns\r\nmotiverat att besvara den första frågan under den här offentliga\r\nutfrågningen. Jag lämnar ordet till dig.\r\n\r\nÅsa Kastman Heuman:Jag kan väl lägga till rätta en sak. Vad jag sade\r\nvar att när Statens haverikommission har gjort en utredning finns det\r\nregler som gör att vi kan ta upp en sådan utredning igen om det skulle\r\nkomma fram nya omständigheter. Men när det gäller Estoniautredningen är\r\ndet inte Statens haverikommission som har utrett olyckan, utan det är\r\nen internationell kommission som regeringen har deltagit i. Därför hamnar\r\nfrågan om återupptagande hos regeringen. Den har vi ingen möjlighet att\r\nha några synpunkter på.\r\n\r\nDen andra frågan gällde preliminära rapporter. Jag måste säga att jag\r\ntror att det har förekommit. Jag är som du kanske vet väldigt ny i den\r\nhär rollen, så jag har inte så lång erfarenhet. Men jag vet att det har\r\nförekommit preliminära rapporter i ett tidigare skede och att man har\r\növergivit det. Vi har dock börjat diskuterat det, men jag är inte beredd\r\natt ha någon riktigt bestämd uppfattning i den frågan ännu.\r\n\r\nKarin Svensson Smith (v):Inom vägtrafiken förekommer det en motiverad\r\ndiskussion om hur man med alkolås och annan teknik kan förhindra att\r\nfordon framförs av personer i berusat tillstånd. Det här tror jag att\r\nman som järnvägsresenär också skulle vara ganska intresserad av att få\r\nveta. Det finns också en besvärande diskussion, framför allt i den del\r\nav landet som jag kommer från, om yttre godspår och annat som motiveras\r\nmed rädsla för urspårning av tåg och lok.\r\n\r\nJag undrar om det är så att Banverket överväger att ställa det som krav\r\npå dem som ska få operera på spåren. Jag tror att det vore en mycket\r\nkostnadseffektiv åtgärd för att höja säkerheten inom järnvägssystemet.\r\n\r\n\r\nBo Bylund:Jag tror att det är en fråga om regelutövning och tillsyn, så\r\ndet är faktiskt en fråga för Ulf Lundin och inte för mig.\r\n\r\nUlf Lundin:Det är en väldigt specifik fråga som jag egentligen inte kan\r\nbesvara just nu, alltså om man ska införa en viss teknik som krav i en\r\nföreskrift. Däremot är ju Järnvägsstyrelsen en föreskrivande myndighet\r\noch kan alltså fatta olika former av beslut som är generella för det\r\nsvenska järnvägsnätet.\r\n\r\nOrdföranden:Tack för det. Då börjar vi närma oss slutet på den här mycket\r\nintressanta förmiddagen, tycker jag, med många inlägg och naturligtvis\r\nen hel del för oss i riksdagens trafikutskott att ta med oss i vårt\r\nvidare arbete. Jag vill tacka samtliga medverkande, lyssnare och närvarande\r\nför visat intresse. Jag vill också tacka trafikutskottets kansli för\r\nett, ännu en gång, väl förberett och genomfört arrangemang. Jag förklarar\r\nhärmed denna offentliga utfrågning avslutad. Tack så mycket!</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": {
        "punkt": "1",
        "rubrik": "Inspektionsverksamheten inom trafikslagen",
        "forslag": "Riksdagen tillkännager för regeringen vad utskottet anfört om inspektionsverksamheten inom trafikslagen. \r\nDärmed bifaller riksdagen motionerna \n2003/04:T21 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2, \n2003/04:T399 av Karin Thorborg m.fl. (v), \n2003/04:T441 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 3, \n2003/04:T442 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd) yrkande 13, \n2003/04:T454 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2, \n2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 23, \n2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 40, \n2004/05:T398 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 5, \n2004/05:T460 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 2 och \n2004/05:T464 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 24.\r\n",
        "beslutstyp": "röstning",
        "motforslag_nummer": "1",
        "motforslag_partier": "\"s\"",
        "votering_id": "4957696E-2D69-11D9-AE51-0004755053BD",
        "votering_sammanfattning_html": {
          "table": {
            "tr": [
              {
                "td": {
                  "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                  "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (s)\r\n"
                }
              },
              {
                "th": [
                  "Parti",
                  "Ja",
                  "Nej",
                  "Avstående",
                  "Frånvarande"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "s",
                  "1",
                  "115",
                  "0",
                  "28"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "m",
                  "42",
                  "0",
                  "0",
                  "13"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "c",
                  "18",
                  "0",
                  "0",
                  "4"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "fp",
                  "35",
                  "0",
                  "0",
                  "13"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "kd",
                  "26",
                  "0",
                  "0",
                  "7"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "v",
                  "24",
                  "0",
                  "0",
                  "6"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "mp",
                  "14",
                  "0",
                  "0",
                  "3"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "-",
                  "0",
                  "0",
                  "0",
                  "0"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "Totalt",
                  "160",
                  "115",
                  "0",
                  "74"
                ]
              },
              {
                "td": {
                  "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                }
              }
            ]
          }
        },
        "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4957696E-2D69-11D9-AE51-0004755053BD",
        "rm": "2004/05",
        "bet": "TU4",
        "vinnare": "utskottet",
        "voteringskrav": "",
        "beslutsregelkvot": "",
        "beslutsregelparagraf": "",
        "punkttyp": ""
      }
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": {
        "nummer": "1",
        "rubrik": "Inspektionsverksamheten inom trafikslagen",
        "partier": "\"s\"",
        "typ": "reservation",
        "utskottsforslag_punkt": "1"
      }
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-10-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-11-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-11-17 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-11-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-11-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-11-23 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2004-11-24 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-11-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-11-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-11-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-11-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 00:41:13"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen gav regeringen i uppdrag att undersöka hur en ny myndighet för trafikinspektion ska organiseras. Den nya myndigheten ska komma i gång under första halvåret 2006 och ersätta inspektionerna för sjöfarten, väg-, järnvägs- och flygtrafiken. Regeringen ska senast i budgetpropositionen hösten 2005 redovisa hur långt utredningen kommit. Avsikten med att inrätta den nya myndigheten är att trafikinspektionen ska bli självständigare och att resurserna ska kunna utnyttjas bättre. Riksdagen gjorde sitt ställningstagande med anledning av motionsförslag. ",
          "dok_id": "GS01TU4",
          "systemdatum": "2016-08-10 08:29:43"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Ny myndighet för trafikinspektion (TU4)",
          "dok_id": "GS01TU4",
          "systemdatum": "2016-08-10 08:29:43"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 00:41:13"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01TU4",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:29"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Trafikutskottet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att undersöka hur en ny myndighet för trafikinspektion ska organiseras. Myndigheten ska ersätta inspektionerna för sjöfarten, väg-, järnvägs- och flygtrafiken och utskottet vill att den kommer igång under första halvåret 2006. Regeringen ska senast i budgetpropositionen hösten 2005 redovisa hur långt utredningen kommit. Avsikten med att inrätta den nya myndigheten är att trafikinspektionen ska bli självständigare och att resurserna ska kunna utnyttjas bättre. Utskottet ställningtagande grundar sig på motionsförslag.</p>",
          "dok_id": "GS01TU4",
          "systemdatum": "2016-08-10 08:29:43"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Ny myndighet för trafikinspektion (TU4)",
          "dok_id": "GS01TU4",
          "systemdatum": "2016-08-10 08:29:43"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01TU4",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200405_TU_4.pdf",
          "filstorlek": "479026",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Inspektionsverksamheten inom trafikslagen",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/CC1702ED-D7A4-4F5A-AC98-D2FEEA43B713"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:T21 med anledning av prop. 2003/04:160 Fortsatt arbete för en säker vägtrafik",
          "ref_dok_id": "GR02T21",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "T21",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:160 Fortsatt arbete för en säker vägtrafik",
          "ref_dok_subtitel": "av Elizabeth Nyström m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:T399 En samlad trafikinspektion",
          "ref_dok_id": "GR02T399",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "T399",
          "ref_dok_titel": "En samlad trafikinspektion",
          "ref_dok_subtitel": "av Karin Thorborg m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:T441 Sjöfarten",
          "ref_dok_id": "GR02T441",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "T441",
          "ref_dok_titel": "Sjöfarten",
          "ref_dok_subtitel": "av Johnny Gylling m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:T442 Trafiksäkerhet",
          "ref_dok_id": "GR02T442",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "T442",
          "ref_dok_titel": "Trafiksäkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Oscarsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:T454 Trafiksäkerhet",
          "ref_dok_id": "GR02T454",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "T454",
          "ref_dok_titel": "Trafiksäkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Elizabeth Nyström m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:T530 Infrastruktur",
          "ref_dok_id": "GR02T530",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "T530",
          "ref_dok_titel": "Infrastruktur",
          "ref_dok_subtitel": "av Elizabeth Nyström m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:T564 Framtidens transportsystem",
          "ref_dok_id": "GR02T564",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "T564",
          "ref_dok_titel": "Framtidens transportsystem",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:T398 Trafiksäkerhet",
          "ref_dok_id": "GS02T398",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "T398",
          "ref_dok_titel": "Trafiksäkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Bergström m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:T460 Sjöfarten",
          "ref_dok_id": "GS02T460",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "T460",
          "ref_dok_titel": "Sjöfarten",
          "ref_dok_subtitel": "av Johnny Gylling m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:T464 Vägar för ny kommunikationspolitik",
          "ref_dok_id": "GS02T464",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "T464",
          "ref_dok_titel": "Vägar för ny kommunikationspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Elizabeth Nyström m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-11-25",
          "ref_dok_id": "GS0937",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "37",
          "ref_dok_titel": "2004-11-25",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-11-25",
          "ref_dok_id": "GS0937",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "37",
          "ref_dok_titel": "2004-11-25",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:64",
          "ref_dok_id": "GS0K64",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "64",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:64",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}