{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2296204",
      "dok_id": "GS01SOU7",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "SOU7",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:SOU7",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "SOU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "7",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-11-23 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:53:40",
      "publicerad": "2006-03-15 11:53:44",
      "titel": "Stamcellsforskning",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01SOU7/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01SOU7",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01SOU7",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01SOU7",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Socialutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:SOU7</div><h1>Stamcellsforskning</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI   betänkandet  behandlas  regeringens  proposition\r\n2003/04:148      Stamcellsforskning      samt      8\r\nmotionsyrkanden   som   väckts   med   anledning  av\r\npropositionen.  Vidare  behandlas 15 motionsyrkanden\r\nfrån allmänna motionstiderna 2003 och 2004.\r\n\r\nUtskottet instämmer i regeringens  uppfattning att\r\nforskning  på  befruktade  ägg  alltjämt skall  vara\r\ntillåten samt att varken framställning av befruktade\r\nägg  för  forskningsändamål  eller  äggdonation  för\r\nforskningsändamål  bör  förbjudas.  Utskottet  delar\r\näven     regeringens    bedömning    att    somatisk\r\ncellkärnöverföring   skall  vara  tillåten  men  att\r\nåtgärden skall underkastas  samma  begränsningar som\r\ngäller vid forskning på befruktade ägg.  Reproduktiv\r\nkloning skall uttryckligen förbjudas.\r\nUtskottet  ställer  sig  således bakom regeringens\r\nförslag  till  ändringar  i  lagen   (1991:115)   om\r\nåtgärder  i  forsknings-  eller behandlingssyfte med\r\nbefruktade   ägg   från   människa.    Lagen   skall\r\nfortsättningsvis  omfatta  åtgärder  inte  bara  med\r\nbefruktade  ägg  utan även med ägg som varit föremål\r\nför somatisk cellkärnöverföring.  Det  klargörs  att\r\ndet samtycke som skall krävas för nämnda åtgärder är\r\nett   s.k.   informerat   samtycke.  Vid  in  vitro-\r\nbefruktning  får även den kvinna  eller  man  i  det\r\nbehandlade paret  som  inte  är  givare av ägg eller\r\nspermie inflytande över vad som skall  göras  med de\r\nbefruktade  äggen.  Utskottet  föreslår  ett tillägg\r\ntill  regeringens  förslag  i  denna  del. Utskottet\r\nställer  sig  vidare bakom förslaget att  förtydliga\r\nvikten av att ett  ägg  som varit föremål för försök\r\nutan dröjsmål förstörs. Förslaget  att  uttryckligen\r\nförbjuda   och   kriminalisera  reproduktiv  kloning\r\nvälkomnas givetvis också.\r\nUtskottet tillstyrker  även förslaget till ändring\r\ni  lagen  (1995:831)  om  transplantation  m.m.  med\r\ninnebörd att Socialstyrelsens  tillstånd  inte krävs\r\nvid ingrepp som sker för forskning som godkänts  vid\r\netikprövning.\r\nUtskottet   föreslår   en   följdändring  i  lagen\r\n(1998:531)   om   yrkesverksamhet  på   hälso-   och\r\nsjukvårdens område  samt  att  lagändringarna  skall\r\nträda  i  kraft  den 1 april 2005. Samtliga motioner\r\navstyrks.\r\nI betänkandet finns fyra reservationer.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Lagförslagen\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till\r\na) lag om ändring  i lagen (1991:115) om åtgärder\r\ni   forsknings-   eller    behandlingssyfte   med\r\nbefruktade ägg från människa,  med  den ändringen\r\nsåvitt  avser  1  a  §  att bestämmelsen får  den\r\nlydelse som utskottet föreslår  i  bilaga  3 samt\r\nmed    den    ändringen    att   tidpunkten   för\r\nikraftträdandet bestäms till den 1 april 2005,\r\nb)   lag   om  ändring  i  lagen  (1995:831)   om\r\ntransplantation   m.m.,  med  den  ändringen  att\r\ntidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1\r\napril 2005.\r\nRiksdagen  antar det  av  utskottet  i  bilaga  4\r\nframlagda förslaget  till  lag om ändring i lagen\r\n(1998:531)  om  yrkesverksamhet   på  hälso-  och\r\nsjukvårdens område.\r\nDärmed  avslår riksdagen motionerna  2003/04:So39\r\nyrkandena  1-4  och  6, 2003/04:So378 yrkandena 1\r\noch 2, 2003/04:So636 yrkandena 2-6, 2004/05:So472\r\nyrkandena  1 och 2 samt  2004/05:So641  yrkandena\r\n2-6.\r\nReservation 1 (kd)\r\n\r\n2. Kommersiell hantering av humanbiologiskt\r\nmaterial\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motionerna  2003/04:So38 och\r\n2003/04:So39 yrkande 5.\r\nReservation 2 (kd, mp)\r\n\r\n3. Finansiering av stamcellsforskning\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:So37.\r\n\r\nReservation 3 (m)\r\n\r\n4. Sponsring och bolagsbildning\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2003/04:So394  yrkande\r\n10.\r\nReservation 4 (v, mp)\r\nStockholm den 23 november 2004\r\n\r\nPå socialutskottets vägnar\r\n\r\nIngrid Burman\r\n\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid\r\nBurman  (v),  Margareta   Israelsson  (s),  Cristina\r\nHusmark Pehrsson (m), Kerstin  Heinemann (fp), Conny\r\nÖhman  (s),  Marina  Pettersson (s),  Erik  Ullenhag\r\n(fp),  Kenneth Johansson  (c),  Magdalena  Andersson\r\n(m), Elina  Linna  (v),  Jan  Lindholm  (mp), Martin\r\nNilsson   (s),   Jan  Emanuel  Johansson  (s),  Maud\r\nEkendahl (m), Ulrik  Lindgren (kd), Carina Grönhagen\r\n(s) och Birgitta Gidblom (s).</pre><pre>\r\n2004/05\r\n\r\nSoU7\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nUtskottet anordnade den  4  mars  2004  en offentlig\r\nutfrågning på temat stamcellsforskning med deltagare\r\nfrån       Lunds       universitet,      Sahlgrenska\r\nuniversitetssjukhuset,   Uppsala   universitet   och\r\nNorrlands  universitetssjukhus.   En   utskrift   av\r\ninläggen vid utfrågningen återfinns i bilaga 5.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nTerminologi m.m.\r\n\r\nStamcell är benämningen på en omogen cell, som utgör\r\nett  slags  kroppens  råvara. Stamceller har förmåga\r\ntill   förnyelse   genom  upprepade   celldelningar,\r\nvarigenom  nya  exakt  likadana  stamceller  bildas.\r\nStamcellerna   kan    också   utvecklas   till   mer\r\nspecialiserade celler som  kan  bilda  organ, vävnad\r\netc. Stamceller kan således både skapa kopior av sig\r\nsjälva  och  ge  upphov  till  olika  specialiserade\r\nceller.\r\n\r\nStamceller   kan  utvecklas  i  olika  grad.   Ett\r\nbefruktat  ägg är  en  form  av  stamcell.  Den  kan\r\nutvecklas till  ett  nytt  mänskligt  liv och brukar\r\ndärför  ibland  kallas den ultimata stamcellen.  Man\r\nbrukar säga att en  sådan cell är totipotent, vilket\r\nbetyder att den har förmågan  att  utvecklas till en\r\nhel  människa,  eller  till  vilken  som   helst  av\r\nkroppens  alla celler. Andra stamceller kan bilda  i\r\nstort sett  alla celltyper som finns i kroppen, dock\r\ninte en mänsklig  individ.  Sådana stamceller kallas\r\npluripotenta. En tredje typ är  de stamceller som är\r\nbegränsade till ett visst område  inom vilket de kan\r\nbilda olika typer av celler. De kallas multipotenta.\r\nMultipotenta  stamceller  finns  i  kroppens   olika\r\ndelar,  där  de  utvecklar  och  ersätter  organ och\r\nvävnader.\r\n\r\nStamceller  brukar också karakteriseras utifrån  var\r\nde hämtas. I  huvudsak  finns  det  tre  kategorier.\r\nStamceller som hämtas från (födda) individer  kallas\r\nadulta, de som hämtas från foster kallas fetala  och\r\nde  som hämtas från några dagar gamla befruktade ägg\r\nkallas embryonala.\r\n\r\nDe  adulta  stamcellerna  finns i olika vävnader i\r\nkroppen och deras uppgift är att förnya och reparera\r\nkroppens  organ  och  vävnader efterhand  som  dessa\r\nskadas, åldras eller slits  ut. Exempelvis finns det\r\nen speciell typ av stamceller i den vuxna individens\r\nbenmärg.  Adulta  stamceller  är   troligen   endast\r\nmultipotenta.  En ny klass av adulta stamceller  har\r\nemellertid upptäckts  i  benmärgen, s.k. mesenkymala\r\nstamceller. Resultat från  forskningen  tyder på att\r\ndessa stamceller kan vara pluripotenta. Försök pågår\r\natt få mesenkymala stamceller att bilda olika  typer\r\nav vävnader även i laboratoriemiljö.\r\nFetala stamceller kan framställas ur vävnader från\r\naborterade    foster.    Denna    möjlighet   kräver\r\nSocialstyrelsens   tillstånd,   vilket   förutsätter\r\nsynnerliga  skäl.  Fostervävnad  har   utnyttjats  i\r\nförsök att behandla patienter med Parkinsons sjukdom\r\ngenom att injicera cellerna i patientens hjärna.\r\nEmbryonala  stamceller skapas från befruktade  ägg\r\nsom utvecklats  en  kort  tid efter befruktningen, i\r\npraktiken några dagar och högst  fjorton  dagar.  De\r\nembryonala  stamcellerna kan i laboratoriet isoleras\r\nfrån den inre  cellmassan i en s.k. blastocyst, dvs.\r\nen blåsformig anhopning  av celler. Dessa stamceller\r\nkan odlas vidare i laboratorium  i en stamcellslinje\r\n(dvs.  en  cellodling  med  väldigt  många  likadana\r\nceller  som utgår från en och samma blastocyst).  De\r\nembryonala  stamcellerna är pluripotenta, vilket gör\r\ndenna typ av  stamceller  särskilt  intressanta från\r\nforskningssynpunkt. Det forskarna hoppas  kunna göra\r\ni  framtiden är att styra dem så att de bildar  just\r\nden  celltyp  som  behövs  för att behandla en skada\r\neller sjukdom genom att transplantera  celler  eller\r\nett helt organ.\r\n\r\nStamcellsforskning  är  i  och  för  sig inget nytt.\r\nBlodbildande  stamceller  från  benmärg  har   länge\r\nframgångsrikt     använts     för    att    behandla\r\nleukemipatienter. Transplantation med blodstamceller\r\när     dock    den    hittills    enda    etablerade\r\nstamcellsterapin.\r\n\r\nForskningsområdet   har   enligt  regeringen  stor\r\npotential,   både   för  att  förstå   grundläggande\r\nmekanismer inom utvecklingsbiologi och för att hitta\r\nnya metoder att behandla  sjukdomar.  En förhoppning\r\när  att stamcellsforskningen skall kunna  leda  till\r\nnya behandlingsmetoder  för  svåra,  i  dag obotliga\r\nsjukdomar  som  t.ex.  Parkinsons  sjukdom, diabetes\r\nsamt  hjärt-  och  kärlsjukdomar.  Det  finns   även\r\nförhoppningar  om  att  man  i framtiden skall kunna\r\nreparera   allvarliga   vävnadsskador,    exempelvis\r\nryggmärgsskador.  Målet  är att ersätta döda  celler\r\nmed  friska  och därmed få tillbaka  funktioner  som\r\ngått förlorade.  Stamcellsforskning  används också i\r\nutvecklandet av nya läkemedel genom att  läkemedlens\r\neffekter  undersöks  på ett antal stamcellslinjer  i\r\nstället för på djur eller människor.\r\nUr    ett    patientperspektiv     befinner    sig\r\nstamcellsforskningen  ännu  på  ett  mycket   tidigt\r\nstadium.  Det  kommer  sannolikt  att dröja många år\r\ninnan   det   finns   effektiva   behandlingsmetoder\r\nbaserade   på   stamcellstransplantation   som   kan\r\nanvändas inom sjukvården.  Försöken  är komplicerade\r\natt genomföra. Tillgången på stamceller är liten och\r\nde är svåra att odla. Ännu saknas många  pusselbitar\r\ndå  det gäller att förstå hur omvandlingen  från  en\r\noutvecklad  stamcell till olika slags specialiserade\r\nceller sker och  därmed  också hur man aktivt kan gå\r\nin och styra denna process.\r\nForskning  på  embryonala   stamceller  pågår  för\r\nnärvarande i begränsad omfattning på ett litet antal\r\nlaboratorier runtom i världen.  Troligen  finns  det\r\nett hundratal eller färre stamcellslinjer. I Sverige\r\nfinns   ett  antal  stamcellslinjer  vid  Karolinska\r\nInstitutet,   Karolinska   universitetssjukhuset   i\r\nHuddinge och Sahlgrenska universitetssjukhuset.\r\n\r\nVid  somatisk  cellkärnöverföring  avlägsnas  kärnan\r\nfrån ett obefruktat ägg och ersätts med kärnan  från\r\nen somatisk cell (kroppscell) från en annan individ.\r\nEfter  somatisk  cellkärnöverföring innehåller ägget\r\nden genetiska information  som  fanns  lagrad  i den\r\nsomatiska cellen. Det genetiskt förändrade ägget får\r\nen \"startsignal\" av forskarna så att det börjar dela\r\nsig,  och odlas därefter i laboratoriet. Efter några\r\ndagar  nås   blastocyststadiet   och  en  blåsformig\r\nanhopning av celler har utvecklats.  I detta stadium\r\nkan  forskarna  ta  fram  den  inre cellmassan  från\r\nblastocysten.    Från    denna    cellmassa    odlas\r\npluripotenta stamceller som i princip  är  genetiskt\r\nidentiska  med  den individ från vilken kroppscellen\r\nkommer.  Somatisk   cellkärnöverföring   förutsätter\r\nmedverkan av en kvinna som äggdonator och  en  annan\r\nindivid  som  donerar  en  kroppscell, t.ex. en cell\r\nfrån huden. Detta är inte en  befruktning,  eftersom\r\ndet  inte  är fråga om sammansmältning av könsceller\r\nfrån två individer. Befruktningen är här så att säga\r\növerhoppad  och  i  stället  införs  ett  i  princip\r\nkomplett arvsanlag i det \"urkärnade\" ägget.\r\n\r\nSomatisk  cellkärnöverföring   har   också   kallats\r\nterapeutisk    kloning.   Denna   term   är   enligt\r\npropositionen dock  något oegentlig eftersom metoden\r\ninte  syftar  till  att   framställa   någon   klon.\r\nBegreppet  klon  avser här två eller flera individer\r\nmed  identisk  uppsättning  arvsanlag.  Med  kloning\r\navses en process  som  ger upphov till individer som\r\när   genetiskt   identiska.    Reproduktiv   kloning\r\nförklaras  i  propositionen  med  \"fortplantning   i\r\navsikt att få fram en individ som har identiskt lika\r\ngenuppsättning som en annan individ\".\r\n\r\nEtiska utgångspunkter m.m.\r\n\r\nRegeringen  framhåller i propositionen att forskning\r\npå  stamceller   aktualiserar  grundläggande  etiska\r\nfrågeställningar.  Det  handlar  om  människosyn och\r\nvärderingar  samt om vilka principer som  bör  styra\r\nhandlandet.  Framför  allt  är  det  forskningen  på\r\nembryonala stamceller  som  är  kontroversiell.  Den\r\netiska  bedömningen  av  forskning  på  denna typ av\r\nstamceller  innebär  med  nödvändighet  en avvägning\r\nmellan olika principer och intressen.\r\n\r\nDe   etiska   synpunkter   som   kan   anläggas   på\r\nstamcellsforskningen  har  under senare år belysts i\r\nskilda  sammanhang.  Statens  medicinsk-etiska   råd\r\n(SMER)  är  ett  rådgivande  organ  åt  regering och\r\nriksdag  och har som sin främsta uppgift att  belysa\r\nmedicinsk-etiska    frågor   ur   ett   övergripande\r\nsamhällsperspektiv. Rådet lämnade i januari 2002 ett\r\nyttrande till regeringen  om forskning på embryonala\r\nstamceller.\r\n\r\nVetenskapsrådets  styrelse  beslutade  i  december\r\n2003 om riktlinjer att  användas  vid bedömningen av\r\nfinansiering av human stamcellsforskning.\r\nKommittén  om  genetisk  integritet   avlämnade  i\r\njanuari  2003  delbetänkandet Rättslig reglering  av\r\nstamcellsforskning   (SOU   2002:119),  vilket,  med\r\nundantag  av  förslaget rörande  kriminalisering  av\r\nreproduktiv kloning, ligger till grund för förslagen\r\ni propositionen.  Kommittén  hänvisar  i betänkandet\r\ntill de grundläggande etiska resonemang  som Statens\r\nmedicinsk-etiska råd under årens lopp har  fört  när\r\ndet gäller forskning på befruktade ägg och forskning\r\npå  stamceller.  Frågan om det är etiskt försvarbart\r\natt forska på embryonala  stamceller kan enligt SMER\r\nförenklat  beskrivas som en  konflikt  mellan  olika\r\ngruppers lång-  och  kortsiktiga  intressen.  Å  ena\r\nsidan finns intresse av ny kunskap som kan leda till\r\nbot och behandling av hitintills obotliga sjukdomar.\r\nÅ  andra  sidan  finns  kravet  på  respekt  för det\r\nmänskliga embryot, för integritet, människovärde och\r\nmänsklig  värdighet. En avvägning måste göras mellan\r\ndessa motstridiga intressen.\r\n\r\nI  propositionen   påpekas   att   grundläggande   i\r\nsammanhanget  är  inställningen till frågorna om när\r\nlivet  börjar och människovärdet  uppkommer  och  om\r\nvilken status man tillmäter ett befruktat ägg. Å ena\r\nsidan förekommer  inställningen  att  livet börjar i\r\noch  med  befruktningen, varvid en mänsklig  individ\r\nmed  i  princip   samma  värde  som  vilken  levande\r\nmänniska som helst  har skapats. Å andra sidan finns\r\nuppfattningen  att  befruktningen  förvisso  är  det\r\nförsta steget och att  det  befruktade  ägget är ett\r\nliv  i  vardande,  men  att den mänskliga individens\r\ntillblivelse   är   en   successiv    process    där\r\nmänniskovärdet  uppkommer gradvis. Från denna senare\r\nsynpunkt  är det befruktade  äggets  implantering  i\r\nlivmodern en  väl så viktig förutsättning för livets\r\nuppkomst som befruktningen. Regeringens överväganden\r\nutgår från det senare synsättet.\r\n\r\nI propositionen redovisas innebörden av Europarådets\r\nkonvention om mänskliga  rättigheter  och biomedicin\r\n(s.  22  f.).  Konventionen  antogs den 19  november\r\n1996.  Sverige  undertecknade konventionen  i  april\r\n1997   och   avser  att   senare   ratificera   den.\r\nKonventionen  avses   omfatta  alla  medicinska  och\r\nbiologiska  åtgärder  som   avser  människor,  bl.a.\r\nforskningsrelaterade åtgärder.\r\n\r\n\r\nPropositionens inriktning\r\n\r\n\r\nI den aktuella propositionen  tas ställning till vad\r\nsom  skall  vara tillåtet och vilka  förutsättningar\r\nsom i så fall  skall  råda när det gäller åtgärder i\r\nforsknings-  eller  behandlingssyfte  på  befruktade\r\nägg, forskning kring somatisk cellkärnöverföring och\r\ndonation av mänskliga ägg till forskning.\r\n\r\nPropositionen  är  inriktad   på   forskning   med\r\nembryonala   stamceller   och   stamceller   som  är\r\nframtagna genom cellkärnöverföring och material  som\r\nhärrör från sådana (stamcellslinjer). Någon rättslig\r\nreglering specifikt för adulta och fetala stamceller\r\när inte aktuell att överväga i detta sammanhang.\r\nEtiska  och  rättsliga  frågeställningar  kopplade\r\ntill  den  grundläggande  forskningsfasen  övervägs.\r\nFrågor kring klinisk tillämpning av den än så  länge\r\ntill betydande del okända kunskapen tas däremot inte\r\nupp i propositionen.\r\n\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\n\r\n\r\nPropositionen  innehåller  förslag till ändringar  i\r\nlagen  (1991:115) om åtgärder  i  forsknings-  eller\r\nbehandlingssyfte  med  befruktade ägg från människa.\r\nÄndringarna avser forskning  på  befruktade  ägg och\r\nforskning kring somatisk cellkärnöverföring.\r\n\r\nEnligt  regeringen  skall  forskning på befruktade\r\nägg alltjämt vara tillåten under  de förutsättningar\r\nsom anges i nämnda lag. Hit hör bl.a.  forskning  på\r\nembryonala  stamceller.  Något  generellt förbud mot\r\natt framställa befruktade ägg för  forskningsändamål\r\nföreslås inte.\r\nI  propositionen  föreslås  vidare  att   somatisk\r\ncellkärnöverföring     skall     vara    underkastad\r\nbegränsningar   motsvarande  dem  som   gäller   vid\r\nforskning på befruktade  ägg.  Regeringen anser inte\r\natt  det  behövs  någon detaljreglering  beträffande\r\nforskning som bygger  på somatisk cellkärnöverföring\r\nutan  att  bestämmelserna   i  lagen  (2003:460)  om\r\netikprövning av forskning som avser människor är väl\r\nlämpade för den närmare kontroll som krävs.\r\nReproduktiv kloning skall vara entydigt förbjuden.\r\nÖverträdelser     av     förbudet     skall     vara\r\nstraffsanktionerade.\r\nVidare  föreslår  regeringen  ändringar   i  lagen\r\n(1995:831)  om  transplantation m.m. En etikprövning\r\nföreslås   ersätta    kravet   på   Socialstyrelsens\r\ntillstånd  i  vissa  fall   i  fråga  om  biologiskt\r\nmaterial från levande människa  som  tas  för  annat\r\nmedicinskt ändamål än transplantation.\r\nDet   föreslås   inte   någon   ändring   avseende\r\nkommersiell  hantering  av humanbiologiskt material.\r\nFrågan  kommer  enligt  regeringen   att   övervägas\r\nytterligare.\r\nRegeringen föreslår att lagändringarna skall träda\r\ni kraft den 1 januari 2005.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nForskning på befruktade ägg\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen  anser  att  forskning på befruktade  ägg\r\näven i fortsättningen bör  vara  tillåten,  under de\r\nförutsättningar  som  anges  i  lagen (1991:115)  om\r\nåtgärder  i  forsknings- eller behandlingssyfte  med\r\nbefruktade ägg från människa (nedan benämnd 1991 års\r\nlag).\r\nVid s.k. in  vitro-fertilisering  (IVF)  tas flera\r\nägg  ut  vid ett och samma tillfälle. Efter ett  par\r\ndagars tillväxt  görs  en bedömning av de befruktade\r\näggens  användbarhet  för   behandlingen  av  parets\r\nbarnlöshet. Endast de befruktade  ägg  som bedöms ha\r\nen  rimlig  chans  att  leda  till en graviditet  är\r\naktuella att använda. Av dessa nedfryses de som inte\r\ngenast återförs till kvinnan för  att kunna användas\r\nvid  eventuell senare behandling. Enligt  lag  måste\r\nemellertid nedfrysta ägg tas i anspråk av paret inom\r\nfem  år.  Efter  denna  period  förstörs  eventuella\r\növerblivna ägg.\r\nVissa  ägg kommer inte att användas i försöken att\r\nskapa en graviditet  hos  kvinnan på grund av att de\r\ninte har tillräckligt hög kvalitet.  Andra blir över\r\ndärför  att  behandlingen  redan givit det  resultat\r\nparet önskat. Frågan är nu om  frysta befruktade ägg\r\nsom  inte  längre skall användas för  IVF-behandling\r\nskall  få  användas  för  stamcellsforskning.  Detta\r\ngäller  även  icke-frysta  (färska)  befruktade  ägg\r\nunder förutsättning  att  dessa  bedömts  icke kunna\r\nanvändas för IVF-behandling.\r\n1991 års lag tillkom i första hand för att reglera\r\nforskning  inriktad på att förbättra teknikerna  för\r\nprovrörsbefruktning.   Den   embryonala   stamcells-\r\nforskningen  innebär  emellertid  att det befruktade\r\nägget  används  även  för  andra  forskningsändamål,\r\nbl.a. för forskning som är inriktad mot att utveckla\r\nnya och effektiva behandlingsmetoder för svåra och i\r\ndag  obotliga  sjukdomar.  Att  sådana   möjligheter\r\nskulle  öppna  sig  var vid lagens tillkomst  okänt.\r\n1991 års lag har i forskningsetiska  sammanhang inte\r\nansetts    sätta    några   hinder   för   embryonal\r\nstamcellsforskning  med   den  inriktningen.  Enligt\r\nförarbetena (prop. 1990/91:52  s.  33) får forskning\r\npå befruktade ägg också utföras för  att bl.a. vinna\r\nny  kunskap  om  faktorer  som  är av betydelse  för\r\nembryots  utveckling.  Enligt propositionen  är  den\r\nembryonala  stamcellsforskning  som  bedrivs  i  dag\r\nspecifikt inriktad mot sådana kunskapsmål.\r\nI  likhet  med   kommittén  anser  regeringen  att\r\nforskning på befruktade  ägg  även  i fortsättningen\r\nmåste vara tillåten inom fertilitetsforskning  i vid\r\nmening. Något annat vore inte rimligt.\r\nI  propositionen  redogörs  för  det yttrande över\r\nstamcellsforskningen  som  Statens  medicinsk-etiska\r\nråd avgav i januari 2002. Rådet ansåg  att det under\r\nvissa  betingelser  kan vara etiskt acceptabelt  att\r\nforska  på  befruktade   ägg,   och   att  embryonal\r\nstamcellsforskning  i sig inte är mer kontroversiell\r\nän  annan  forskning  på   befruktade   ägg.  Rådets\r\nslutsatser   var   att   forskning   på   embryonala\r\nstamceller\r\n- kan vara etiskt försvarbar under förutsättning att\r\nden  sker  under reglerade former och med offentlig\r\ninsyn,  vilket  bl.a.  innebär  att  varje  enskilt\r\nprojekt   skall    genomgå    rättsligt    reglerad\r\netikprövning;\r\n-\r\n-  får  tillåtas  endast om det saknas vetenskapligt\r\nvälgrundade och etiskt  godtagbara  alternativ  att\r\nuppnå samma kunskapsmål;\r\n-\r\n-  efter  omsorgsfull  information  samt  fritt  och\r\ninformerat  samtycke  från  både kvinnan och mannen\r\nfår använda sig av befruktade  ägg  som blivit över\r\nvid   provrörsbefruktning   och   som  uttryckligen\r\ndonerats för detta ändamål;\r\n-\r\n-    inte    ger    anledning    till    att   genom\r\nprovrörsbefruktning skapa befruktade ägg enbart för\r\nforskningsändamål;\r\n-\r\n- skall bli föremål för uppföljning, fortsatt  etisk\r\ndiskussion  och  problematisering,  i  takt med att\r\nkunskapen växer och nya tekniker utvecklas;\r\n-\r\n- skall skyddas från oetisk kommersialisering.\r\n-\r\nSMER  har  gjort  bedömningen  att  de adulta  stam-\r\ncellernas  grundläggande  utvecklingspotential   och\r\ntillgänglighet   för   experimentella   studier   är\r\nbetydligt  mer  begränsad  än  vad  som  gäller  för\r\nembryonala stamceller. Rådets slutsats är att det är\r\nangeläget   att  det  finns  möjlighet  att  bedriva\r\nforskning på  embryonala  stamceller  parallellt med\r\nforskning   på   andra   stamceller.  Forskning   på\r\nembryonala  stamceller  kan   förväntas   ge   unika\r\nmöjligheter  att  förstå de grundläggande biologiska\r\nutvecklingsmekanismerna,  vilket  är  betydelsefullt\r\näven   för   den  fortsatta  forskningen  på  adulta\r\nstamceller.\r\n\r\nRegeringen anser,  liksom Statens medicinsk-etiska\r\nråd, att det skulle innebära  ett  etiskt ansvar att\r\nkategoriskt  avstå  från  möjligheten  att   bedriva\r\nforskning  på  embryonala  stamceller  och att avstå\r\nfrån en kunskapsutveckling som skulle kunna  få stor\r\nbetydelse   för   många   svårt   sjuka   människor.\r\nRegeringen  delar  också rådets uppfattning att  det\r\nvore  en  sorts  dubbelmoral   att   betrakta  denna\r\nforskning  som  etiskt  oacceptabel och därför  inte\r\ntillåta den i Sverige, om  man  samtidigt  är beredd\r\natt  utnyttja  resultaten av andra länders forskning\r\npå området. Enligt  regeringens  mening  skiljer sig\r\ninte   heller  användningen  av  befruktade  ägg   i\r\nforskning  som  syftar  till att öka förståelsen för\r\nsvåra sjukdomar på något  fundamentalt  sätt från de\r\nforskningsändamål  som nu tillåts. Av betydelse  för\r\nom forskningen kan anses  försvarlig är också om den\r\ni en framtid kan komma att  hjälpa många svårt sjuka\r\nmänniskor.\r\nI   propositionen   påpekas   att   forskning   på\r\nbefruktade ägg omfattas av lagen (2003:460) om etik-\r\nprövning  av  forskning  som avser människor  (nedan\r\nbenämnd etikprövningslagen),  vilken  trädde i kraft\r\nden  1 januari 2004. Lagens syfte är bl.a.  att  vid\r\nforskning   skydda   den   enskilda   människan  och\r\nrespekten för människovärdet. Lagen innebär  att all\r\nforskning,  som  involverar människor och biologiskt\r\nmaterial  från människor,  enligt  vad  som  närmare\r\nanges i lagen,  inte  får  utföras utan att först ha\r\ngodkänts vid etikprövning. Etikprövningen  sker  vid\r\nregionala   etikprövningsnämnder,  vars  beslut  kan\r\növerklagas till  en central nämnd. Lagen ställer upp\r\nett   antal   materiella    krav    för    att   ett\r\nforskningsprojekt skall kunna godkännas. Bland annat\r\nföreskrivs att forskning bara får godkännas  om  den\r\nkan  utföras  med  respekt för människovärdet (7 §).\r\nMänskliga  rättigheter  och  grundläggande  friheter\r\nskall alltid  beaktas  vid  etikprövningen samtidigt\r\nsom  hänsyn  skall  tas  till intresset  av  att  ny\r\nkunskap  kan utvecklas genom  forskning.  Människors\r\nvälfärd skall  ges  företräde framför samhällets och\r\nvetenskapens  behov  (8   §).  Av  9  §  följer  att\r\nforskning bara får godkännas  om  de  risker som den\r\nkan medföra för forskningspersoners hälsa,  säkerhet\r\noch    personliga   integritet   uppvägs   av   dess\r\nvetenskapliga  värde. Enligt 10 § får forskning inte\r\ngodkännas om det förväntade resultatet kan uppnås på\r\nett  annat  sätt  som   innebär  mindre  risker  för\r\nforskningspersoners hälsa,  säkerhet  och personliga\r\nintegritet.    Lagen    anger    vidare    en    rad\r\nförutsättningar,  som  skall  vara uppfyllda när det\r\ngäller information och samtycke.\r\nRegeringen  anför  att  vid  etikprövningen  skall\r\nforskningens vetenskapliga bärkraft  bedömas. Härmed\r\navses  att forskningen skall kunna generera  kunskap\r\nsom är väl  underbyggd.  Därefter skall en avvägning\r\ngöras mellan riskerna för  skada eller obehag för de\r\nmänniskor som forskningen avser  och  det förväntade\r\nvärdet av den kunskap forskningen sannolikt kan ge.\r\nIntresset   av  att  forska  på  stamceller   från\r\nbefruktade  ägg   ligger   bl.a.   i   att  utveckla\r\nförutsättningar       för      cellterapier      vid\r\nsjukdomstillstånd  där  kroppsliga   celler  skadats\r\neller saknas och förbättra metoderna för  genterapi.\r\nFörhoppningen  är  att  vissa  svåra  sjukdomar  som\r\nhittills har betraktats som obotliga kommer  att bli\r\nbehandlingsbara.  Regeringen  påpekar att det i  dag\r\ninte går att mer bestämt uttala  sig om vilka bidrag\r\nstamcellsforskningen kommer att ge  i  den fortsatta\r\nkunskaps-  och teknikutvecklingen men att  det  står\r\nklart  att  den  embryonala  stamcellsforskningen  i\r\nnuläget  har  förutsättningar  att  bidra  med  ban-\r\nbrytande   kunskap,    som    skulle    föra    hela\r\nforskningsfältet    framåt   och   närmare   klinisk\r\ntillämpning  och framgångsrik  behandling  av  vissa\r\nsvåra  kroniska  folksjukdomar  och  vissa  ärftliga\r\nsjukdomar.  Stamcellsforskarna  är också ense om att\r\nforskningen  bör bedrivas på bred  front,  dvs.  med\r\nalla typer av  stamceller,  eftersom  man i dag inte\r\nkan  uttala  sig  om  vilken  typ av stamceller  som\r\nkommer att dominera scenariot då  det är dags att ta\r\nsteget från forskning till klinisk praxis.\r\nDe    angivna   forskningsändamålen   är    enligt\r\nregeringen  angelägna.  Den  avvägning  mellan olika\r\nintressen  som  måste göras leder enligt regeringens\r\nmening till slutsatsen  att  forskning på embryonala\r\nstamceller  skall  vara  tillåten.  Regeringens  syn\r\ndelas av kommittén och av flertalet remissinstanser.\r\nRamarna för denna forskning  finns  fastlagda  genom\r\nriksdagens   tidigare   beslut   om   forskning   på\r\nbefruktade  ägg och om etikprövning av forskning som\r\navser människor.\r\nRedan i dag  är  forskningen  på  befruktade  ägg,\r\ninklusive den stamcellsforskning som använder sådant\r\nmaterial,  föremål  för  rättsliga begränsningar. De\r\npersoner som donerar könsceller till forskning måste\r\nsamtycka till detta. Detta  föreskrivs  såväl i 1991\r\nårs  lag  som  i  etikprövningslagen. Innan samtycke\r\ninhämtas  måste  givarna   ha  fått  information  om\r\nstamcellsforskningens syfte,  metoder, vilka följder\r\noch risker som forskningen kan  medföra,  att de har\r\nrätt  att  avbryta  sin  medverkan  samt vem som  är\r\nforskningshuvudman.  Statens  medicinsk-etiska   råd\r\nbetonar  i  sitt  yttrande  vikten  av att samtycket\r\ninhämtas med särskild omsorg och med respekt för den\r\nutomordentligt  känsliga  situation  i vilken  paret\r\nbefinner sig. (Regeringens förslag till  ändringar i\r\nbestämmelserna om samtycke berörs vidare nedan under\r\navsnittet Donation för forskningsändamål.)\r\nDe  rättsliga  begränsningarna innebär vidare  att\r\ndet befruktade ägget  bara  får  användas  under  en\r\nförsta    fas,    nämligen   fjorton   dagar   efter\r\nbefruktningen (frystid  oräknad). Enligt regeringens\r\nmening  skall denna tidsgräns  behållas.  Regeringen\r\nföreslår  dock en ändring i 2 § andra stycket i 1991\r\nårs lag varigenom klargörs att ägget skall förstöras\r\nutan dröjsmål när forskningsåtgärden genomförts.\r\nI propositionen nämns även bestämmelsen om att ett\r\nbefruktat ägg  som varit föremål för försök inte får\r\nföras  in  i  en  kvinnas   kropp   samt  regeln  om\r\nstraffsanktionering av överträdelser mot bl.a. detta\r\nförbud (4 och 6 §§ i 1991 års lag).\r\nForskning på befruktade ägg får enligt  2 § första\r\nstycket  i  1991  års  lag  inte  ha  till syfte att\r\nutveckla   metoder   för  att  åstadkomma  genetiska\r\neffekter som kan gå i  arv.  Eftersom  förbudet  har\r\nvisat  sig  kunna  tolkas  på  olika  sätt  föreslår\r\nregeringen  att  bestämmelsen ändras på så sätt  att\r\nförsök inte skall  få  ha  till syfte att åstadkomma\r\ngenetiska  effekter  som  kan gå  i  arv  eller  att\r\nutveckla metoder för detta  ändamål.  Kommittén  för\r\ngenetisk  integritet  har dock i sitt slutbetänkande\r\n(SOU  2004:20) lagt fram  förslag  till  ändring  av\r\nförbudsregeln, varför regeringen avser att återkomma\r\ni frågan.\r\nEuroparådets  konvention  om mänskliga rättigheter\r\noch  biomedicin  föreskriver  att  om  forskning  på\r\nbefruktade  ägg medges i lag, måste  det  befruktade\r\nägget  skyddas   på   ett   tillfredsställande  sätt\r\n(artikel 18.1). Detta skydd skall säkerställas genom\r\nnationell lagstiftning. Enligt svensk lag gäller att\r\nett  befruktat  ägg  som  har  varit   föremål   för\r\nforskningsåtgärder  måste  förstöras (2 § i 1991 års\r\nlag).  Denna  bestämmelse  kan   enligt   regeringen\r\nvisserligen    synas   avvika   från   konventionens\r\nbestämmelse   om   tillfredsställande    skydd   för\r\nbefruktade ägg men kan inte i sig antas stå  i strid\r\nmed  grunderna för denna konventionsbestämmelse.  De\r\nbegränsningar  som  gäller  enligt svensk rätt får i\r\nvart fall antas stå i överensstämmelse med grunderna\r\nför konventionen, menar regeringen.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI motion 2003/04:So39 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nyrkas att riksdagen beslutar  anta en nollvision för\r\nembryonal  stamcellsforskning  (yrkande  1).  Vidare\r\nbegärs  ett  tillkännagivande  om  att   den  adulta\r\nstamcellsforskningen skall prioriteras (yrkande  2).\r\nMotionärerna  anför att de i grunden ser positivt på\r\nstamcellsforskning    så    länge    respekten   för\r\nmänniskovärdet  upprätthålls  och  forskningen  sker\r\nunder reglerade och etiskt godtagbara  former. Målet\r\nmed den embryonala stamcellsforskningen bör vara att\r\nutveckla   vetenskapliga   metoder  som  kan  utgöra\r\nfullgoda alternativ till sådan forskning. Satsningar\r\nbör ske på forskning där människoliv  inte görs till\r\nmedel och där människovärdet respekteras  fullt  ut.\r\nForskning   på   adulta   stamceller   skall  därför\r\nprioriteras.\r\n\r\nÄven  i motionerna 2004/05:So641 (yrkande  3)  och\r\n2003/04:So636  (yrkande 3), båda av Chatrine Pålsson\r\nm.fl.   (kd),   begärs   tillkännagivanden   om   en\r\nnollvision för användandet av mänskliga embryon.\r\n\r\nFramställning av befruktade ägg för\r\nforskningsändamål\r\n\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nI dagsläget får forskningen tillgång till befruktade\r\nägg via donationer  i  samband  med  IVF-behandling,\r\ns.k.  överblivna  ägg.  I  propositionen  diskuteras\r\nfrågan  om  det  därutöver  kan finnas behov av  att\r\nframställa befruktade ägg för  forskningsändamål och\r\nom detta skall vara tillåtet eller  om  sådan  fram-\r\nställning  bör  förbjudas. Det rör sig här om sådana\r\nbefruktade ägg som kommit till genom sammansmältning\r\nav  ägg  och spermie.  (Frågan  om  tillgången  till\r\nobefruktade   ägg  för  somatisk  cellkärnöverföring\r\nbehandlas  nedan   under   avsnittet   Donation  för\r\nforskningsändamål.)\r\n\r\n1991   års  lag  innefattar  ingen  reglering   av\r\nframställandet     av     befruktade     ägg     för\r\nforskningsändamål.    Kommittén    konstaterar   att\r\nfrånvaron  av  bestämmelser om detta i  en  lag  som\r\nanger rättsliga begränsningar på området snarast får\r\ntolkas  så  att  svensk  rätt  inte  för  närvarande\r\nuppställer något principiellt hinder mot att ägg be-\r\nfruktas  i  provrör   för   att   sedan  användas  i\r\nforskning.  Skapande  av befruktade ägg  enbart  för\r\nforskningsändamål skulle  dock  kunna sägas innebära\r\nett steg mot instrumentalisering av mänskligt liv.\r\nI propositionen nämns att frågan har behandlats av\r\nStatens medicinsk-etiska råd, som  i sitt yttrande i\r\njanuari 2002 konstaterar att skapandet av befruktade\r\nägg  enbart  för  forskning  ter  sig  onödigt  rent\r\npraktiskt  eftersom  det  för  närvarande finns  god\r\ntillgång  på  befruktade ägg som blivit  över  efter\r\nbehandling  av  ofrivillig   barnlöshet.   I  dagens\r\nkunskapsläge   och   för   att   hålla   frågan   om\r\ncellkärnöverföring öppen, anser emellertid rådet att\r\nSverige  bör  avvakta  med  att  i svensk lag införa\r\nförbud  mot  framställning  av  befruktade  ägg  för\r\nforskningsändamål. Området är enligt  rådet komplext\r\noch  rymmer  en  rad  olika frågeställningar,  vilka\r\nenligt   rådet  kan  kräva   delvis   olika   ställ-\r\nningstaganden.  I  sitt remissyttrande på kommitténs\r\nförslag  våren  2003  instämmer  Statens  medicinsk-\r\netiska råd dock i kommitténs  syn  att det vore pro-\r\nblematiskt att generellt förbjuda framställandet  av\r\nbefruktade ägg för forskningsändamål.\r\nRegeringen framhåller inledningsvis att ett förbud\r\nmot  befruktning  av ägg som gjorts tillgängliga för\r\nforskningen  inte  skulle  vara  alldeles  lätt  att\r\nförena med den verksamhet  som i dag bedrivs och den\r\nallmänna inriktningen på kommitténs  förslag.  I dag\r\ntas  regelmässigt  ut  fler  ägg  från en kvinna som\r\ngenomgår IVF-behandling än vad som behövs för själva\r\nbehandlingen. Samtidigt tillfrågas  kvinnor  i denna\r\nsituation  regelmässigt  om  de  kan  tänka  sig att\r\ndonera  de  ägg  som  kan  komma  att  bli över till\r\nforskning.  Enligt  regeringen  skulle  det  gå  att\r\nkonstruera ett förbud mot framtagande av  befruktade\r\nägg  för  forskningsändamål som inte omfattar  detta\r\nförfarande, men det är uppenbart att man ganska lätt\r\nskulle kunna  komma  in  i en gråzon där det kan bli\r\nsvårt  att  utreda  vad  som  gjorts   för  det  ena\r\nrespektive andra ändamålet.\r\nRegeringen  påpekar  vidare att behandlingsmetoden\r\nmed in vitro-fertilisering  utvecklas  och  förfinas\r\nsuccessivt,  vilket  kan  komma  att  leda  till att\r\nsjälva   behandlingen   inte   längre  kräver  något\r\n\"överuttag\" av ägg eller i varje  fall  ett  minskat\r\nsådant.\r\nRegeringen  understryker  att  frågan  inte gäller\r\nframställande av embryon i ordets egentliga  mening.\r\nÄggen  får  aldrig  utvecklas  så  långt  att de når\r\nfosterutvecklingens  embryostadium. Forskningen  får\r\ninte heller ha till syfte  att  åstadkomma genetiska\r\neffekter som kan gå i arv eller att utveckla metoder\r\nför detta ändamål. Någon ändring  av dessa ytterligt\r\nrestriktiva regler är inte aktuell.\r\nRegeringen anser, liksom kommittén, att de ändamål\r\nden forskning som kan bli aktuell tillgodoser  - med\r\nde  förhoppningar  om nya behandlingsmetoder som den\r\nväcker  -  är så angelägna  att  de  motiverar  även\r\netiskt  känslig  forskning.  Etikprövningslagen  har\r\nkommit till  för  att  garantera att sådan forskning\r\nsker  inom etiskt godtagbara  ramar.  1991  års  lag\r\ninnefattar  därutöver  en tydlig ram för vad som kan\r\ntillåtas.  Enligt  regeringens  mening  utgör  dessa\r\nbegränsningar  en  tillräcklig   garanti   för   att\r\nframställandet   av  befruktade  ägg  i  forsknings-\r\nsammanhang  endast  får  ske  för  mycket  angelägna\r\nsyften och under  etiskt  betryggande  former. Något\r\ngenerellt   förbud   mot   metoden   krävs  mot  den\r\nbakgrunden inte.\r\nArtikel   18.2   i   Europarådets  konvention   om\r\nmänskliga  rättigheter och  biomedicin  (s.  22  f.)\r\nstadgar ett  förbud  mot  att  framställa  mänskliga\r\nembryon  för  forskningsändamål.  Förbudet är enligt\r\nregeringen  inte alldeles lättolkat.  Det  gör  inte\r\nskillnad mellan  befruktade  ägg  och  embryon i mer\r\nstrikt  mening.  Inte  heller rymmer förbudet  något\r\nundantag för forskning kring  barnlöshet. Regeringen\r\nanser  därmed  att  Sverige  vid  ratificeringen  av\r\nkonventionen  bör  reservera  sig mot  artikeln.  Av\r\nbetydelse  är  därvid att den reglering  som  svensk\r\nrättsordning, inklusive systemet för etikprövning av\r\nforskning,  är  avsedd   att  innefatta  tillgodoser\r\nåtminstone de mest väsentliga  av  de  skyddsändamål\r\nsom motiverat konventionens förbud, anförs det.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI motion 2003/04:So39 av Chatrine Pålsson  m.fl (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att embryon inte  får\r\nframställas   för   forskningsändamål  (yrkande  3).\r\nEnligt motionärerna skall  forskning  på  befintliga\r\nembryonala      stamcellslinjer      tillåtas     då\r\nforskningsmålet  (klinisk  användning  inom  vården)\r\ninte  kan  nås  genom andra forskningsvägar  som  är\r\ngrundade  på  vetenskap   och  beprövad  erfarenhet.\r\nEmbryonal forskning vid in vitro-fertilisering (IVF)\r\nkan motionärerna endast acceptera  om den sker under\r\nreglerade  former  och  med  offentlig  insyn.   Det\r\ninnebär att varje enskilt projekt skall prövas av en\r\nlagreglerad forskningsetisk kommitté. Vid utveckling\r\nav metoderna för IVF skall strävan vara att befrukta\r\nså  få  ägg  som möjligt förutom de som implanteras,\r\nanförs det.\r\n\r\nI  motionerna  2004/05:So641   (yrkande  2)  och  2003/04:So636\r\n(yrkande  2), båda av Chatrine Pålsson  m.fl.  (kd),\r\nbegärs   tillkännagivanden   om   förbud   mot   att\r\nframställa  ägg  från  människa,  obefruktade  eller\r\nbefruktade,  för  forskningsändamål.  I  yrkande 4 i\r\nrespektive motion begärs ett tillkännagivande om att\r\nden   embryonala   stamcellsforskningen  kräver   ny\r\nlagstiftning. Motionärerna anser att konsumtionen av\r\nmänskliga embryon för sådan forskning som inte avser\r\nreproduktion innebär  en  instrumentalisering av det\r\ntidiga  människolivet  och därmed  ett  principiellt\r\navsteg    från    tidigare    praxis     och    från\r\nmänniskovärdesprincipen.\r\n\r\n\r\nForskning kring somatisk\r\ncellkärnöverföring\r\n\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nSomatisk  cellkärnöverföring  innebär,  som tidigare\r\nnämnts, att kärnan från ett obefruktat ägg avlägsnas\r\noch ersätts med kärnan från en kroppscell  från  den\r\nindivid  som  är  tänkt  att  behandlas.  Regeringen\r\nbetonar att det nu inte är aktuellt att ta ställning\r\ntill huruvida somatisk cellkärnöverföring som  metod\r\nskall  få  praktiseras  i  kliniska  sammanhang. Vad\r\nsaken än så länge gäller är endast om grundforskning\r\npå området skall tillåtas.\r\n\r\nEnligt    propositionen    är   huvudsyftet    med\r\nforskningen  kring  somatisk cellkärnöverföring  att\r\nundersöka förutsättningarna för att skapa stamceller\r\noch vävnad som skulle  kunna användas för transplan-\r\ntationsbehandling  av  den   individ   från   vilken\r\nkroppscellen härrör. Att skapa vävnad och celler med\r\nsamma  arvsmassa som den mottagande patienten skulle\r\nminimera avstötningsreaktionerna.\r\nVid cellkärnöverföring  används  obefruktade  ägg.\r\nEnligt   regeringen   finns   det  en  grundläggande\r\nskillnad  mellan  ett  befruktat  ägg,  som  är  ett\r\nförstadium  till mänskligt liv, och  ett  obefruktat\r\nägg. Som allt  mänskligt  material  måste  även  ett\r\nobefruktat  ägg  hanteras  med stor etisk varsamhet,\r\nmen lika litet som spermier  kan  ett obefruktat ägg\r\nanses   underkastat  samma  etiska  krav   som   ett\r\nbefruktat ägg.\r\nI propositionen redovisas de etiska komplikationer\r\nkopplade   till  frågan  om  cellkärnöverföring  som\r\nStatens  medicinsk-etiska   råd   pekar  på  i  sitt\r\nyttrande år 2002. Rådet konstaterar  att  metoden är\r\netiskt  särdeles känslig, eftersom man inledningsvis\r\nanvänder  sig  av  samma  teknik som vid reproduktiv\r\nkloning. Ytterligare en komplikation är att tekniken\r\nför  cellkärnöverföring  är mycket  osäker  och  man\r\nmåste räkna med att förbruka ett stort antal ägg för\r\natt  åstadkomma  en enda lyckad  cellkärnöverföring.\r\nRådet menar att kunskapsbasen som helhet fortfarande\r\när bristfällig och  att  kliniska  transplantationer\r\nligger långt in i framtiden. Det kan ju också tänkas\r\natt  den  fortsatta  forskningen finner  andra,  och\r\nkanske  etiskt  mindre kontroversiella,  möjligheter\r\natt hantera avstötningsproblematiken.\r\nVetenskapsrådet framhåller i sitt yttrande år 2001\r\natt de terapeutiska vinsterna med cellkärnöverföring\r\npå sikt skulle kunna  vara  stora. Det skulle därför\r\nkunna  vara  etiskt försvarbart  att  bedriva  sådan\r\nforskning med  målsättningen att etablera stamceller\r\nmed samma genuppsättning  som  patienter som behöver\r\ncelltransplantationer.\r\nEnligt  regeringen  bör  det, som  Vetenskapsrådet\r\nframhåller,   krävas   välgrundade   antaganden   om\r\nforskningsframsteg, som kan komma mänskligheten till\r\ndel   i  form  av  bot  mot  allvarliga   sjukdomar,\r\nlindrande  av  svårt  lidande  etc. för att motivera\r\nforskning  av  det här slaget. Sådan  forskning  som\r\nbeskrivits i det föregående måste enligt regeringens\r\nmening  anses  utgöra   exempel  som  uppfyller  det\r\nkravet.  Regeringen  kan  därför  ställa  sig  bakom\r\nkommitténs  slutsats  att forskning  kring  somatisk\r\ncellkärnöverföring är så  angelägen  att  den bör få\r\nförekomma,  under  förutsättning att det sker  under\r\nrättsligt och etiskt godtagbara former.\r\nRegeringen påpekar  att det vid cellkärnöverföring\r\nför framställande av stamceller inte finns någon av-\r\nsikt  att  implantera  det  befruktade  ägget  i  en\r\nkvinnas livmoder. Syftet  är  aldrig att skapa en ny\r\nindivid  utan, på lång sikt, att  stamceller,  eller\r\nprodukter  därav,  skall  tillföras  den person från\r\nvilken  cellkärnan  hämtats  för  att  behandla   en\r\nsjukdom  eller skada. Eftersom metoden inledningsvis\r\när densamma som vid reproduktiv kloning har farhågor\r\nväckts   om   att   en   tillämpning   av   somatisk\r\ncellkärnöverföring  vid  framställning av stamceller\r\nskulle  kunna  öppna  för  reproduktiv   kloning  av\r\nmänniska. Regeringen gör en jämförelse med forskning\r\npå  befruktade  ägg  som  kan  uppfattas som oetiskt\r\neftersom man utnyttjar en livsprocess  utan tanke på\r\natt   låta   detta   liv  fullbordas.  Vid  somatisk\r\ncellkärnöverföring är  problematiken  i viss mån den\r\nomvända.  Betänkligheter  gäller  här inte  mot  att\r\nprocessen avbryts. Tvärtom är det så  att  ett fort-\r\nsättande  av  processen  -  med sikte på reproduktiv\r\nkloning  -  från  medicinska och  etiska  synpunkter\r\nskulle vara fullkomligt oacceptabelt.\r\nTill grund för de  etiska  betänkligheterna ligger\r\nenligt propositionen således framför  allt  farhågan\r\natt   metoden   skulle   kunna   tänkas  komma  till\r\nanvändning  utan  att processen avbryts,  något  som\r\neventuellt skulle kunna  innebära  att  en  mänsklig\r\nvarelse skapas på konstgjord väg. Detta skall därför\r\nenligt    regeringens   mening   vara   uttryckligen\r\nförbjudet såväl  i forskning som i andra sammanhang.\r\n(Frågan om ett förbud  mot  reproduktiv  kloning tas\r\nupp i följande avsnitt.)\r\nEnligt   regeringen   kan   från   de  nu  angivna\r\nsynpunkterna  inte  några  avgörande  betänkligheter\r\nanföras   mot   forskning  som  bygger  på  somatisk\r\ncellkärnöverföring.  På samma sätt som den avvägning\r\nav olika intressen och värden som lett fram till att\r\nforskning på befruktade  ägg anses etiskt acceptabel\r\nleder  en  motsvarande  avvägning   när  det  gäller\r\nsomatisk cellkärnöverföring till att sådan forskning\r\nbör få ske. Någon detaljreglering av sådan forskning\r\nsom bygger på somatisk cellkärnöverföring  bör  inte\r\ninföras.  Med  det  nya  system  för etikprövning av\r\nforskning som avser människor som  nyligen  trätt  i\r\nkraft   finns   enligt   regeringens   mening   goda\r\nmöjligheter  att  på förhand granska och kontrollera\r\nvarje enskilt projekt  från  etisk  synpunkt. Det är\r\nväsentligt  att lagstiftningen inte är  utformad  på\r\nsådant sätt att  viktig  forskning  hindras  i andra\r\nfall  än  då  etiska  synpunkter gör det nödvändigt.\r\nSamtidigt  måste  lagstiftningen   säkerställa   att\r\nforskning  som  avser  människor  kan bedrivas under\r\netiskt acceptabla former.\r\nRegeringen anser att de begränsningar  och villkor\r\nsom  gäller  för  forskning  på befruktade ägg  även\r\nskall gälla för forskning på ägg  som  varit föremål\r\nför   somatisk   cellkärnöverföring   och   föreslår\r\nändringar  i  detta  syfte  i  1991  års lag. Lagens\r\nrubrik ändras genom att ordet \"befruktade\" tas bort.\r\n\r\nYtterligare    ett    villkor   för   att   somatisk\r\ncellkärnöverföring skall  kunna  tillåtas  är enligt\r\nregeringen  att  frågan  om  äggdonation  till sådan\r\nforskning  kan lösas på ett etiskt godtagbart  sätt.\r\nFrågan om vilka villkor som skall gälla för donation\r\nav ägg behandlas nedan.\r\n\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI motion 2003/04:So39 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande  om  förbud mot somatisk\r\ncellkärnöverföring (yrkande 4).\r\n\r\nI  motion  2004/05:So472  av Per Landgren  och  Tuve\r\nSkånberg (kd) begärs ett tillkännagivande  om att av\r\nfolkrättsliga  och etiska skäl stå fast vid Sveriges\r\nredan  intagna ståndpunkt  om  kloning  av  människa\r\n(yrkande 1). Vidare yrkas att riksdagen skall begära\r\natt  regeringen  återkommer  med  förslag  till  ett\r\nförbud  mot  alla  former  av  kloning  av  människa\r\n(yrkande  2).  Motionärerna  är  kritiska  till  att\r\nregeringen  vill kringgå en fullständig ratificering\r\nav Europarådets  konvention om mänskliga rättigheter\r\noch biomedicin, vari  stadgas  ett  förbud  mot  att\r\nskapa    människoembryon    för   forskningsändamål.\r\nRegeringen  vill  skilja på kloning  för  att  skapa\r\nbarn,  s.k. reproduktiv  kloning,  och  kloning  för\r\nforskning,  s.k.  terapeutisk  kloning.  Enbart  det\r\nsenare  skall  tillåtas.  I  båda fallen handlar det\r\ndock om att klona en människa,  i betydelsen hel och\r\nintegrerad  mänsklig  organism,  dvs.   en  mänsklig\r\norganism i sitt embryonala stadium.\r\n\r\nI   motion   2003/04:So378   av  samma  motionärer\r\nframställs i princip identiska yrkanden (yrkandena 1\r\noch 2).\r\n\r\nReproduktiv kloning\r\n\r\n\r\nPropositionen m.m.\r\n\r\nMed   reproduktiv   kloning   avses   som   tidigare\r\nbeskrivits, enkelt uttryckt, att skapa en ny individ\r\nsom har identiska arvsanlag med en annan individ som\r\nredan  finns.  Huruvida  ett mänskligt ägg  som  har\r\nvarit  föremål för cellkärnöverföring  skulle  kunna\r\nutvecklas  till en människa, om det implanteras i en\r\nkvinnas livmoder, vet man inte. Djurförsök visar att\r\nsvårigheterna  skulle  vara  avsevärda  och  att ett\r\nmycket stort antal försök skulle behövas. Vidare  är\r\nrisken för missbildningar och tumörutveckling mycket\r\npåtaglig.\r\n\r\nEnligt  regeringen  är det också uppenbart att det\r\nskulle finnas flera etiska  hinder  mot  ett  sådant\r\nförfarande.  Risken  för  missbildningar  utgör  ett\r\navgörande  sådant  hinder. Till detta kommer att ett\r\nförfarande varigenom  en människa skulle framställas\r\npå artificiell väg som en genetisk kopia av en annan\r\nindivid  skulle  väcka  betydande   medicinska   och\r\nmoraliska  betänkligheter.  Enligt regeringen är det\r\nav både medicinska och etiska  skäl  helt  uteslutet\r\natt tillåta försök att utveckla ett sådant ägg  till\r\nen  mänsklig  individ.  Regeringen  anser därför att\r\nreproduktiv  kloning skall vara entydigt  förbjuden.\r\nEtt tillägg med  innebörd  att  ett  ägg  som  varit\r\nföremål  för  somatisk  cellkärnöverföring  inte får\r\nföras  in  i en kvinnas kropp föreslås i 4 § i  1991\r\nårs lag.\r\nEnligt 6 §  samma  lag  döms  den  som uppsåtligen\r\nbryter mot 4 § till böter eller fängelse i högst ett\r\når.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI motion 2003/04:So39 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs\r\nom straffsatser vid försök till reproduktiv  kloning\r\n(yrkande   6).  Motionärerna  anser  att  det  krävs\r\nstraffsatser  som är betydligt mer kännbara än de nu\r\ngällande och som  i  högre  utsträckning harmonierar\r\nmed  andra  länders  lagstiftning   på   området.  I\r\nmotionen  nämns  bl.a. att straffet i Storbritannien\r\nför ett brott mot  förbudet  mot reproduktiv kloning\r\nskulle bli 10 års fängelse.\r\n\r\nI   motionerna   2004/05:So641   (yrkande   5)   och\r\n2003/04:So636 (yrkande 5), båda av  Chatrine Pålsson\r\nm.fl.   (kd),   begärs  tillkännagivanden   om   att\r\nreproduktiv kloning skall vara entydigt förbjuden.\r\n\r\n\r\nDonation för forskningsändamål\r\n\r\n\r\nPropositionen m.m.\r\n\r\nSedan den 1 januari  2003  är  det  möjligt  för  en\r\nkvinna  att  donera  ägg  till  ett par som genomgår\r\nbehandling  för  ofrivillig  barnlöshet,   dvs.  för\r\nprovrörsbefruktning   eller  motsvarande  (se  lagen\r\n(1988:711) om befruktning utanför kroppen).\r\n\r\nEnligt regeringen kan  det  inte uteslutas att det\r\nfinns kvinnor som av altruistiska  skäl  är  villiga\r\natt donera ägg även för forskningsändamål, trots  de\r\nolägenheter   som   är   förenade   med  detta.  Den\r\nhormonbehandling en kvinna i allmänhet måste genomgå\r\nför  att  ägg  skall kunna tas från henne  kan  vara\r\npåfrestande och medföra vissa risker.\r\nFrågan  om äggdonation  för  forskningsändamål  är\r\nforskningsetiskt  godtagbar hänger enligt regeringen\r\nsamman med omfattningen  av  de  obehag som kan vara\r\nförenade   med  ingreppet.  Om  kvinnan   valt   att\r\nunderkasta sig dessa obehag av behandlingsskäl - som\r\ni samband med  IVF-behandling  - medför en eventuell\r\nsamtidig donation till forskning  inget  etiskt pro-\r\nblem i det hänseendet. Sker det däremot utan samband\r\nmed  sådan behandling blir den avgörande frågan  hur\r\nstort  obehag  det är fråga om. Detta kan skilja sig\r\nfrån   fall  till  fall   och   vara   föremål   för\r\nindividuella  variationer,  beroende  på  metod etc.\r\nRegeringen betonar vidare att de metoder som använts\r\när under utveckling och att det är möjligt att man i\r\nframtiden kommer att kunna ta ut ägg utan föregående\r\nhormonstimulering. En sådan utveckling kan  givetvis\r\nleda  till  att  fler kvinnor ställer upp som givare\r\noch att donation av  ägg ter sig i högre grad etiskt\r\nacceptabelt.\r\nMed de begränsningar  som  redan gäller och även i\r\nfortsättningen  skall gälla, inklusive  etikprövning\r\nav    enskilda   forskningsprojekt,    bör    enligt\r\nregeringens mening, som framgått ovan, framställande\r\nav  befruktade   ägg  för  fertilitetsforskning  och\r\nnäraliggande  forskning  inte  generellt  förbjudas.\r\nÄggdonation för forskningsändamål bör då inte heller\r\nvara förbjuden.  Det  påpekas  i  propositionen  att\r\nforskningsprojekt  som förutsätter äggdonation måste\r\nunderkastas    etikprövning     i    enlighet    med\r\netikprövningslagen,   varvid  en  prövning   av   om\r\näggdonationen kan godtas  alltid  kommer att ske. De\r\nmetoder för äggut-tagning som hittills använts torde\r\nofta  vara  förenade  med  sådant  obehag   att  den\r\nforskningsetiska  bedömningen  härvidlag måste  vara\r\nsynnerligen  restriktiv. Enligt regeringen  kan  det\r\ndock inte uteslutas att donation i enskilda fall kan\r\nske under former som är godtagbara.\r\nEnligt  9 § lagen  (1995:831)  om  transplantation\r\nm.m.  får  biologiskt   material   från  en  levande\r\nmänniska    för   annat   medicinskt   ändamål    än\r\ntransplantation   tas  endast  med  Socialstyrelsens\r\ntillstånd,  om  materialet   är   sådant   som  inte\r\nåterbildas eller om ingreppet på annat sätt kan med-\r\nföra beaktansvärd skada eller olägenhet för givaren.\r\nDet  förhållandet  att en etikprövning alltid  skall\r\nske gör att det inte  framstår  som  helt nödvändigt\r\natt  dessutom  uppställa ett krav på tillstånd  från\r\nSocialstyrelsen.  Däremot  anser  regeringen att ett\r\ngodkännande   av   en  etikprövningsnämnd   av   ett\r\nforskningsprojekt  som  innefattar  äggdonation  för\r\nforskningsändamål   alltid    skall   anmälas   till\r\nSocialstyrelsen.\r\nRegeringen har nyligen tillkallat  en utredare med\r\nuppdrag  att  göra  en  översyn  av vissa frågor  om\r\netikprövning av forskning (dir. 2004:11).  Utredaren\r\nskall bl.a. kartlägga informationsöverföringen  från\r\netikprövningsnämnderna  till Socialstyrelsen när det\r\ngäller   prövning   av  forskning   som   inbegriper\r\näggdonation.   Utredaren   skall   vidare   särskilt\r\nuppmärksamma eventuella  problem  som  kan uppstå då\r\nden  föreslagna ändringen i 9 § lagen (1995:831)  om\r\ntransplantation  m.m. träder i kraft. Uppdraget, som\r\ni  denna del gäller  med  förbehåll  för  riksdagens\r\nbeslut  i nu aktuella ärende, skall redovisas senast\r\nden 1 maj 2005.\r\nRegeringen     anför     att    äggdonation    för\r\nforskningsändamål naturligtvis skall förutsätta sam-\r\ntycke. Samtycke skall inhämtas från både det behand-\r\nlade paret och eventuell givare av ägg eller spermie\r\nför  att ett befruktat ägg skall  få  användas  till\r\nforskning.   För   att   få  forska  kring  somatisk\r\ncellkärnöverföring skall samtycke inhämtas från både\r\ngivare  av ägg och givare av  kroppscell.  Samtycket\r\nskall  föregås   av  information  om  ändamålet  med\r\nforskningen (s.k. informerat samtycke). Vidare skall\r\nbeträffande forskning  som skall prövas enligt lagen\r\n(2003:460) om etikprövning  av  forskning  som avser\r\nmänniskor bestämmelserna om information och samtycke\r\ni denna lag tillämpas. Regeringen föreslår ändringar\r\ni bestämmelserna om samtycke i 1 och 1 a §§  i  1991\r\nårs lag.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI   motionerna   2004/05:So641   (yrkande   6)   och\r\n2003/04:So636  (yrkande 6), båda av Chatrine Pålsson\r\nm.fl.   (kd),  begärs   tillkännagivanden   om   att\r\näggdonation   för   forskningsändamål   inte   skall\r\ntillåtas.\r\n\r\n\r\nKommersiell hantering av\r\nhumanbiologiskt material\r\n\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAtt  en  del  av  en  levande  eller  avlidens kropp\r\nbetraktas som en vara som kan köpas eller  säljas är\r\nför  de  flesta  helt  främmande.  I  Sverige  finns\r\nförbudet  att handla med organ och vävnad intaget  i\r\n15 § lagen  (1995:831) om transplantation m.m. Lagen\r\nreglerar inte bara donation för transplantation utan\r\näven  donation   för   annat   medicinskt   ändamål,\r\nexempelvis  forskning.  Den materia som omfattas  av\r\nförbudet beskrivs som biologiskt  material. Förbudet\r\ngäller  endast  förfaranden  i vinningssyfte.  Vissa\r\nundantag från förbudet finns.\r\n\r\nI   lagrådsremissen   föreslog   regeringen    ett\r\nförtydligande  av  transplantationslagens förbud mot\r\nkommersiell hantering  genom att definiera begreppet\r\nbiologiskt  material  som   organ,  vävnad,  celler,\r\ncellinjer  och  delar  därav. Vidare  föreslogs  att\r\navidentifierade cellinjer  inte  skulle  omfattas av\r\nförbudet mot kommersiell hantering i 15 §.  Lagrådet\r\ninvände  att  såsom  paragrafen utformats kommer  en\r\nforskare eller läkemedelsframställare,  som tar emot\r\nbiologiskt material i syfte att därav framställa  en\r\navidentifierad   cellinje  och  att  kommersialisera\r\n(patentera)    ett    forskningsresultat    avseende\r\ncellinjen,  att omfattas  av  ansvarsbestämmelsen  i\r\nförsta stycket första meningen. Redan mottagandet av\r\ndet biologiska  materialet  sker  ju  då  åtminstone\r\ndelvis     i     vinningssyfte.    Användandet    av\r\navidentifierade cellinjer  i kommersiellt syfte blir\r\ntillåtet endast om cellinjerna  framställts av något\r\nmellanled som saknade vinningssyfte.  Lagrådet kände\r\nosäkerhet om vad regeringen avser i berört hänseende\r\noch   förordade   att   frågan   blir   föremål  för\r\nytterligare överväganden och ett förtydligande.\r\nMot   bakgrund   av   Lagrådets  synpunkter  avser\r\nregeringen  att  ytterligare   överväga   frågan  om\r\nkommersiell  hantering  av  humanbiologiskt material\r\nsamt återkomma med förslag.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI motion 2003/04:So39 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nbegärs  ett  tillkännagivande  om   behovet  av  att\r\nförtydliga  förbudet  mot  kommersiell hantering  av\r\nhumanbiologiskt material (yrkande  5).  Motionärerna\r\nvill understryka vikten av att regeringen återkommer\r\nskyndsamt med ett sådant förslag.\r\n\r\nI  motion  2003/04:So38  av  Lotta  N  Hedström  och\r\nKerstin-Maria Stalin (mp) yrkas att riksdagen  begär\r\natt    regeringen    företar    de    ändringar    i\r\ntransplantationslagen   som  Kommittén  om  genetisk\r\nintegritet föreslår så att  material  från mänskliga\r\nägg och embryon omfattas av paragrafens  förbud  mot\r\nkommersiell hantering.\r\n\r\n\r\nÖvriga frågor\r\n\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nI  motion  2003/04:So37 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl.   (m)   begärs    ett    tillkännagivande   om\r\nfinansiering  av  stamcellsforskning.   Motionärerna\r\nanser   det   viktigt  med  ett  bättre  klimat  för\r\nmedicinsk     forskning      i     allmänhet     och\r\nstamcellsforskning  i  synnerhet.   Det   påpekas  i\r\nmotionen  att  Moderata samlingspartiet för perioden\r\n2004-2006 har föreslagit  en ökning med 450 miljoner\r\nkronor  av  de  statliga  anslag  som  fördelas  via\r\nVetenskapsrådet.  Dessutom  har  partiet  begärt  en\r\nökning    av    anslaget    till    forskning    och\r\nforskarutbildning med drygt 2 miljarder  kronor  för\r\nsamma  period.  Motionärerna  anser  vidare  att  en\r\nsvensk  motsvarighet  till det amerikanska \"National\r\nInstitutes of Health\" bör  etableras.  NIH  har  ett\r\növergripande  ansvar  för  den federalt finansierade\r\nmedicinska forskningen, och motsvarande organisation\r\nbör enligt motionärerna skapas i Sverige.\r\n\r\nI motion 2003/04:So394 av Ulla  Hoffmann  m.fl.  (v)\r\nbegärs  ett  tillkännagivande om att en reglering av\r\nsponsring   och    bolagsbildning   inom   avancerad\r\nmedicinsk  forskning  bör  övervägas  (yrkande  10).\r\nMotionärerna  anser  det  vara en oroande utveckling\r\natt forskningslaboratorierna  tillåts  bilda  bolag,\r\nvilka  i  sin  tur  får  sponsorpengar  från diverse\r\nföretag.  Enligt  motionärerna  är  det viktigt  med\r\noffentlig  finansiering  och  insyn när  det  gäller\r\nsådan väsentlig forskning som stamcellsforskning.\r\n\r\n\r\nAktuellt\r\n\r\n\r\nUtredningen  om vårdens ägarformer  lämnade  i  mars\r\n2003  slutbetänkandet   Vårda  vården  -  samverkan,\r\nmångfald och rättvisa (SOU  2003:23).  I betänkandet\r\nläggs  fram  förslag  till reglering av villkor  för\r\nprivata  vårdgivares  medverkan   i   den  gemensamt\r\nfinansierade    hälso-    och   sjukvården.   Utöver\r\nlagförslag,   som  avser  hälso-   och   sjukvården,\r\ndiskuterar  utredningen  villkoren  för  att  främja\r\nmångfald av drifts-  och  ägarformer  inom  vård och\r\nomsorg.  Utredningen  aktualiserar också behovet  av\r\nandra former för upphandling  av  och ersättning för\r\nvård- och omsorgstjänster.\r\n\r\nRegeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet slöt i\r\nfebruari  2004 en överenskommelse om  vilka  villkor\r\nsom  i  framtiden   skall   gälla   för  alternativa\r\ndriftsformer    inom   vården.   I   enlighet    med\r\növerenskommelsen    har   en   särskild   promemoria\r\nfärdigställts inom Regeringskansliet (S2004/4905/HS)\r\nmed förslag om att införa  nya bestämmelser i hälso-\r\noch sjukvårdslagen (1982:763).  Bland annat föreslås\r\natt om ett landsting överlämnar ansvaret för driften\r\nav hälso- och sjukvård som ges vid  ett sjukhus till\r\nannan,  skall  avtalet  innehålla  villkor   om  att\r\nverksamheten  inte  får  drivas  med syfte att skapa\r\nvinst   åt   ägare   eller  motsvarande  intressent.\r\nPromemorian  kan  ses  som   ett   komplement   till\r\nförslagen  i det ovannämnda betänkandet SOU 2003:23.\r\nPromemorian har remissbehandlats.\r\nRegeringen  avser enligt aktuell propositionslista\r\natt under hösten  2004 överlämna en proposition till\r\nriksdagen    med    förslag     som    utgår    från\r\növerenskommelsen.\r\n\r\nInom Socialdepartementet har pågått  ett projekt för\r\natt   göra   en  översyn  av  den  högspecialiserade\r\nsjukvården. Inom  projektet har bl.a. den medicinska\r\nkliniska forskningen  kartlagts  och  analyserats. I\r\nrapporten  Högspecialiserad  sjukvård - kartläggning\r\noch förslag (Ds 2003:56) nämns att inom näringslivet\r\nhar läkemedelsindustrin en dominerande ställning när\r\ndet  gäller samarbetet med sjukvården.  Biomedicinsk\r\noch bioteknisk  verksamhet har dock under senare tid\r\nfått   en   alltmer   framträdande    plats.    Runt\r\nuniversiteten   har   många   mindre  företag,  ofta\r\nsprungna ur universitetsforskning, vuxit fram och de\r\nbörjar   få   viss   betydelse   för  den   kliniska\r\nforskningen. Enligt rapporten är verksamheten  i  de\r\nflesta   av   dessa   företag   dock   i   en  tidig\r\nutvecklingsfas  och  ur  ett kvantitativt perspektiv\r\nspelar de än så länge liten  roll för sjukvården och\r\nkunskapsutvecklingen inom sjukvården.\r\n\r\nRapporten är under beredning i Regeringskansliet.\r\n\r\nUnder   beredning   i  Regeringskansliet   är   även\r\nbetänkandet Aktiebolag  med begränsad vinstutdelning\r\n(SOU  2003:98). Utredningen  har  utarbetat  förslag\r\ntill två  modeller  av  en  ny aktiebolagsform, dels\r\nbolag  utan  vinstutdelning, dels  bolag  med  viss,\r\nbegränsad vinstutdelning.  Enligt  direktiven  skall\r\nden  nya  bolagsformen vara lämplig för verksamheter\r\ninom områdena skola, vård och omsorg.\r\n\r\nVåren    2002    beslutade    riksdagen    om    ett\r\ntillkännagivande  till regeringen angående sponsring\r\n(2001/02:KU19 Sponsring  av  statliga  myndigheter).\r\nKonstitutionsutskottet konstaterade att  det  saknas\r\nregler  för  sponsring  av statliga myndigheter samt\r\nanförde att initiativ bör  tas  till en reglering av\r\nmyndigheters    tillämpning    av   sponsring    som\r\nfinansieringsform.   Konstitutionsutskottet   delade\r\nbl.a.  Riksdagens  revisorers  uppfattning  (rapport\r\n2000/01:13) att regeringen  bör  ta  ställning  till\r\nvilka  myndigheter  eller vilka verksamheter som får\r\nfinansieras med sponsring.\r\n\r\nFörslag om sponsring  av  statliga myndigheter har\r\npå   regeringens   uppdrag   utarbetats    av   bl.a\r\nStatskontoret  och Högskoleverket. Förslagen  bereds\r\nför närvarande inom Regeringskansliet med inriktning\r\nmot att skapa ett regelverk för sådan sponsring.\r\n\r\nInom Ekonomistyrningsverket har en skrift, Sponsring\r\nsom   finansieringskälla,    publicerats.   Skriften\r\nbehandlar frågor som kan uppkomma  om  en  myndighet\r\növerväger att ta emot sponsring från ett företag och\r\när tänkt som en vägledning för myndigheter i  sådana\r\nfall.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  anta regeringens förslag till\r\nlag om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder\r\ni  forsknings-  eller   behandlingssyfte  med\r\nbefruktade ägg från människa,  dock  med  den\r\nändringen  att  1  a  §  får  den lydelse som\r\nutskottet föreslår i bilaga 3.  Riksdagen bör\r\nvidare anta regeringens förslag till  lag  om\r\nändring i lagen (1995:831) om transplantation\r\nm.m.  Utskottet  föreslår  en ändring i lagen\r\n(1998:531) om yrkesverksamhet  på  hälso- och\r\nsjukvårdens  område till följd av regeringens\r\nförslag att ändra  rubriken  på 1991 års lag.\r\nUtskottet anser att lagändringarna  bör träda\r\ni  kraft  först  den  1  april  2005 samt att\r\nsamtliga  motioner med bäring på lagförslagen\r\nbör avslås. Riksdagen bör även avslå motioner\r\nom kommersiell  hantering  av humanbiologiskt\r\nmaterial  med  hänvisning  till   regeringens\r\navsikt att återkomma i frågan. Även  motioner\r\nom finansiering av stamcellsforskning samt om\r\nsponsring  och bolagsbildning på området  bör\r\navslås.\r\nJämför reservationerna  1  (kd), 2 (kd,mp), 3\r\n(m) och 4 (v, mp).\r\n\r\nForskning på stamceller väcker  frågor  av  grundläggande etisk\r\nnatur.  Den  etiska  problematiken  har  av  Statens\r\nmedicinsk-etiska  råd  beskrivits  som  en  konflikt\r\nmellan   olika   värden,   mellan   olika   aktörers\r\nrättigheter   och   skyldigheter  och  mellan  olika\r\nintressen. Intresset av ny kunskap som kan leda till\r\natt hittills obotliga sjukdomar blir behandlingsbara\r\nställs mot kravet på  att  skydda människovärdet och\r\natt inte instrumentalisera mänskligt liv.\r\n\r\nUtskottet kan inledningsvis  konstatera  att det i\r\npropositionen görs en fyllig redovisning av bl.a. de\r\netiska  principer  och  frågeställningar som utgjort\r\ngrunden  för regeringens bedömning  i  det  aktuella\r\närendet. Vidare  beskrivs  utförligt de överväganden\r\nsom  lett fram till regeringens  ställningstaganden.\r\nUtskottet instämmer i de förda resonemangen.\r\nUtskottet delar således regeringens och kommitténs\r\nbedömning   att  stamcellsforskning  är  ett  mycket\r\nangeläget        forskningsområde.         Embryonal\r\nstamcellsforskning     har    förutsättningar    att\r\nframgångsrikt bidra till  bot  och  behandling av en\r\nrad svåra sjukdomar. Forskning på adulta  stamceller\r\nkan,  med  dagens  kunskap,  inte  ersätta embryonal\r\nstamcellsforskning. Vid den avvägning  mellan  olika\r\nintressen som måste göras kommer utskottet fram till\r\nsamma   slutsats   som   regeringen,   nämligen  att\r\nforskning  på  befruktade  ägg även i fortsättningen\r\nskall  vara tillåten. Vid en  motsvarande  avvägning\r\nnär det  gäller  forskning  som  bygger  på somatisk\r\ncellkärnöverföring  gör  utskottet  samma bedömning,\r\nnämligen att sådan forskning är så angelägen att den\r\nbör  få förekomma. Utskottet delar även  regeringens\r\nbedömning  att  begränsningarna i etikprövningslagen\r\noch i 1991 års lag  utgör en tillräcklig garanti för\r\natt   framställandet   av    befruktade    ägg   för\r\nforskningsändamål  endast  sker för mycket angelägna\r\nsyften och under etiskt betryggande  former samt att\r\nnågot  generellt  förbud  mot  metoden  därför  inte\r\nbehövs.  Samma  skäl  kan  anföras  för  att tillåta\r\näggdonation för forskningsändamål.\r\nSåsom  regeringen anför är en av förutsättningarna\r\nför   att  området   skall   kunna   utvecklas   att\r\nforskningen  sker  under  etiskt  acceptabla former.\r\nUtskottet    ser    positivt    på    att   somatisk\r\ncellkärnöverföring     underkastas     begränsningar\r\nmotsvarande   dem   som  gäller  vid  forskning   på\r\nbefruktade ägg. Utskottet kan konstatera att den nya\r\netikprövningslagen   (SFS   2003:460)   innebar   en\r\nbetydande  uppstramning   i   förhållande  till  den\r\ntidigare  gällande  ordningen. Ett  av  syftena  med\r\nlagen  är  att  skydda den  enskilda  människan  och\r\nrespekten för människovärdet  vid  forskning. Vidare\r\ninnebär regeringens nu föreslagna ändringar  i  1991\r\nårs  lag att de redan i dag gällande begränsningarna\r\npå området blir ännu strängare.\r\nRegeringen  föreslår  bl.a.  nya  bestämmelser  om\r\ninformation  och samtycke i 1991 års lag. Enligt 1 §\r\nandra stycket  skall, för att åtgärder i forsknings-\r\neller behandlingssyfte  skall  få  ske  med  ägg som\r\nbefruktats   vid  IVF-behandling,  i  fortsättningen\r\nkrävas  att  även   den   kvinna  eller  man  i  det\r\nbehandlade paret som inte är  givare  av  ägg  eller\r\nspermie informeras om och därefter ger sitt samtycke\r\ntill  åtgärden.  I propositionen föreslås vidare ett\r\nnytt andra stycke  i   1  a  § i 1991 års lag. Denna\r\nändring innebär att i stället  för  1  § i samma lag\r\nskall,  beträffande  forskning  som skall etikprövas\r\nenligt    etikprövningslagen,   bestämmelserna    om\r\ninformation  och  samtycke  i 16, 17 och 19 §§ i den\r\nlagen tillämpas. Enligt de aktuella  paragraferna  i\r\netikprövningslagen  är  det  forskningspersonen  som\r\nskall   ges   information   om   och  samtycka  till\r\nforskningen. Med forskningsperson  avses  enligt 2 §\r\netikprövningslagen    en    levande   människa   som\r\nforskningen  avser.  Enligt  utskottets  mening  bör\r\nkraven på information om och samtycke  till åtgärder\r\ni forsknings- eller behandlingssyfte med  befruktade\r\nägg  omfatta  samma  personkrets, oavsett om det  är\r\nbestämmelserna    i    1991     års     lag    eller\r\netikprövningslagen  som  skall  tillämpas. Utskottet\r\nföreslår därför ett tillägg till regeringens förslag\r\ntill  ändring  av 1 a § i 1991 års  lag.  Utskottets\r\nförslag framgår av bilaga 3.\r\nI  och med att  lagen  (1991:115)  om  åtgärder  i\r\nforsknings-  och behandlingssyfte med befruktade ägg\r\nfrån människa  inte  bara skall omfatta åtgärder med\r\nbefruktade ägg utan även  med  ägg som varit föremål\r\nför somatisk cellkärnöverföring, föreslår regeringen\r\natt  lagens  rubrik  ändras  på  så sätt  att  ordet\r\n\"befruktade\"  utgår.  I  6 kap. 19 §  andra  stycket\r\nlagen (1998:531) om yrkesverksamhet  på  hälso-  och\r\nsjukvårdens  område  (LYHS)  omnämns  1991  års lag.\r\nEnligt utskottet bör den nämnda bestämmelsen  i LYHS\r\nändras  så att hänvisningen däri sker till 1991  års\r\nlag i dess  nya  lydelse. Utskottets förslag i denna\r\ndel framgår av bilaga 4.\r\nUtskottet har inte  något att erinra mot förslaget\r\ntill   lag   om  ändring  i  lagen   (1995:831)   om\r\ntransplantation,       varigenom      kravet      på\r\nSocialstyrelsens  tillstånd  tas  bort  i  fråga  om\r\ningrepp  som sker för  forskning  som  godkänts  vid\r\netikprövning.  Det  skall  inte  behövas en prövning\r\nutifrån     samma     kriterier     både    av    en\r\netikprövningsnämnd och av Socialstyrelsen.\r\nMot  bakgrund av det ovan anförda anser  utskottet\r\natt  motionerna  2003/04:So39  (kd)  yrkandena  1-4,\r\n2003/04:So378  (kd) yrkandena 1 och 2, 2003/04:So636\r\n(kd)  yrkandena  2-4   och   6,  2004/05:So472  (kd)\r\nyrkandena 1 och 2 samt 2004/05:So641  (kd) yrkandena\r\n2-4 och 6 bör avslås.\r\nGenom förslaget till ändring i 4 § i  1991 års lag\r\nförbjuds uttryckligen reproduktiv kloning. Utskottet\r\nser  självfallet  mycket positivt på denna  ändring,\r\nliksom   på   att  förfarandet   straffsanktioneras.\r\nUtskottet kan däremot inte ställa sig bakom kravet i\r\nmotion 2003/04:So39  (kd)  yrkande  6  om  strängare\r\nstraff vid försök till reproduktiv kloning. Motionen\r\navstyrks   därför.   Motionerna  2003/04:So636  (kd)\r\nyrkande 5 och 2004/05:So641  (kd) yrkande 5 avstyrks\r\npå  den grunden att de får anses  tillgodosedda  med\r\nregeringens förslag.\r\nUtskottet  anser att tidpunkten för ikraftträdande\r\nav samtliga lagändringar  bör  bestämmas  till den 1\r\napril 2005.\r\n\r\nI propositionen uppger sig regeringen ha för  avsikt\r\natt   efter   ytterligare   överväganden  presentera\r\nförslag  i  frågan  om  kommersiell   hantering   av\r\nhumanbiologiskt   material.  Utskottet  vill  betona\r\nvikten av att regeringen  snarast möjligt återkommer\r\ntill  riksdagen med förslag  till  förtydligande  av\r\ngällande  förbud  på  området.  Något initiativ från\r\nriksdagens   sida   är   dock   inte   erforderligt.\r\nMotionerna   2003/04:So39   (kd)   yrkande   5   och\r\n2003/04:So38 (mp) avstyrks därmed.\r\n\r\nSåsom   anförts  ovan  delar  utskottet  regeringens\r\nuppfattning  att  stamcellsforskning  är  ett mycket\r\nangeläget   forskningsområde.   Frågan  om  statliga\r\nanslag till forskning och forskarutbildning  är  för\r\nnärvarande  under  beredning  i utbildningsutskottet\r\n(budgetpropositionen  för  år  2005   utg.  omr.  16\r\nUtbildning   och   universitetsforskning).    Vidare\r\nförbereder    regeringen    en    forskningspolitisk\r\nproposition, som enligt uppgift kommer  att avlämnas\r\ni  början av nästa år. Socialutskottet har  vid  ett\r\nflertal   tidigare   tillfällen,  senast  i  det  av\r\nriksdagen godkända betänkandet  2002/03:SoU3  Hälso-\r\noch  sjukvårdsfrågor m.m., avstyrkt motioner om  att\r\ninrätta  en svensk motsvarighet till det amerikanska\r\nNational Institutes  of  Health.  Utskottet har inte\r\nändrat  inställning  i frågan. Mot bakgrund  av  det\r\nanförda avstyrker utskottet motion 2003/04:So37 (m).\r\n\r\nI motion 2003/04:So394  (v)  yrkande  10  begärs ett\r\ntillkännagivande  om  sponsring  och  bolagsbildning\r\ninom  avancerad  medicinsk forskning. Utskottet  kan\r\nkonstatera att närliggande frågor är under beredning\r\ni Regeringskansliet.  Resultatet av detta arbete bör\r\ninte föregripas. Motionen avstyrks därför.\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   förslag   till    riksdagsbeslut    och\r\nställningstaganden     har     föranlett    följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Lagförslagen (punkt 1)\r\n\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till\r\na)  lag  om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder i\r\nforsknings-  eller  behandlingssyfte  med befruktade\r\nägg från människa, med den ändringen såvitt  avser 1\r\na  §  att bestämmelsen får den lydelse som utskottet\r\nföreslår  i  bilaga  3  samt  med  den ändringen att\r\ntidpunkten för ikraftträdandet bestäms  till  den  1\r\napril 2005,\r\nb)   lag   om   ändring   i   lagen   (1995:831)  om\r\ntransplantation   m.m.,   med   den  ändringen   att\r\ntidpunkten för ikraftträdandet bestäms  till  den  1\r\napril 2005.\r\nRiksdagen   antar   det  av  utskottet  i  bilaga  4\r\nframlagda förslaget till  lag  om  ändring  i  lagen\r\n(1998:531)   om   yrkesverksamhet   på   hälso-  och\r\nsjukvårdens område.\r\nRiksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs\r\ni   reservation   1.   Riksdagen   bifaller   därmed\r\nmotionerna   2003/04:So39   yrkandena   1-4  och  6,\r\n2003/04:So378   yrkandena  1  och  2,  2003/04:So636\r\nyrkandena 2-4 och 6, 2004/05:So472 yrkandena 1 och 2\r\noch 2004/05:So641 yrkandena 2-4 och 6 samt avstyrker\r\nmotionerna 2003/04:So636 yrkande 5 och 2004/05:So641\r\nyrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKristdemokraterna  hyser stor respekt för och tillit\r\ntill  den  medicinska   forskningen.  Den  utgör  en\r\nförutsättning för att vi skall kunna tränga tillbaka\r\nmänskligt lidande och förbättra  alltfler individers\r\nlivskvalitet. Samtidigt måste forskningen  visa full\r\nrespekt  för  människovärdet,  individens integritet\r\noch demokratins spelregler.\r\n\r\nDet okränkbara människovärdet  -  att människan är\r\nett   mål   och  inte  ett  medel  -  måste,  enligt\r\nkristdemokratisk  uppfattning, respekteras alltifrån\r\nlivets början till dess slut. Den bästa garantin för\r\natt kampen mot sjukdomar  och  lidande  skall drivas\r\ntill  mänsklighetens  fromma  är  att  människolivet\r\nunder alla stadier betraktas som okränkbart.\r\nOrsaken till den känsliga debatt som pågår  är att\r\nembryonal  stamcellsforskning  kräver  att mänskliga\r\nembryon  förbrukas  för  produktion  av  stamceller.\r\nSamtidigt   stadgar   Europarådets   konvention   om\r\nmänskliga  rättigheter och biomedicin,  som  Sverige\r\nhar  undertecknat,   att   mänskliga  embryon  skall\r\ntillförsäkras   adekvat   skydd.    Den   embryonala\r\nstamcellsforskningen  leder  till  att människolivet\r\nanvänds   som   medel  och  inte  som  mål  i   sig.\r\nMänniskovärdet  följer   existensen,  inte  en  viss\r\nålder. En relativisering av  människovärdet  här ger\r\nmotivet   för   en   relativisering   även  i  andra\r\nsammanhang. Samtidigt finns det etiskt okomplicerade\r\noch lovande alternativ, nämligen att i forskningen i\r\nstället   använda   stamceller   från   t.ex.  vuxna\r\nindivider och navelsträngens blodceller.\r\nJag anser det mycket angeläget att prioritera  och\r\nstödja  forskning  som  kan  förhindra, lindra och i\r\nbästa  fall bota svåra folksjukdomar  som  diabetes,\r\nParkinsons  eller  Alzheimers  sjukdom  eller minska\r\nbristen   på   organ   för  transplantationsändamål.\r\nSamtidigt  gäller  det  här,   liksom  i  all  annan\r\nforskning, att etiskt granska verksamheten. Särskilt\r\nvaksam bör man vara när alltför  stora förhoppningar\r\nställs på en i sig lovande forskning.  I  kampen  om\r\nuppmärksamhet    och   forskningsanslag   finns   en\r\nfrestelse att tala  och  skriva  om förhoppningar på\r\nepokgörande genombrott som om de i  det närmaste var\r\nrealiserade.\r\nJag  ser i grunden positivt på stamcellsforskning,\r\nså länge  respekten  för människovärdet upprätthålls\r\noch  forskningen  sker under  reglerade  och  etiskt\r\ngodtagbara former.  Jag  anser liksom regeringen att\r\nstamcellsforskningen behöver  regleras i lag. Det är\r\nbra att förbud mot reproduktiv  kloning nu föreslås.\r\nDock   kommer   förbudet  sent  och  det   är   inte\r\nheltäckande.       Förslaget       om       somatisk\r\ncellkärnöverföring är  i sig ett förslag om kloning,\r\nmen det klonade mänskliga livet får endast leva fram\r\ntill  en 14-dagarsgräns.  På  flera  punkter  ligger\r\nregeringens förslag utanför vad som kan anses etiskt\r\ngodtagbart. För att stamcellsforskningen skall kunna\r\nanses etiskt  försvarbar  måste  enligt  min  mening\r\nlagstiftningen vila på följande principer.\r\nMålet  med  forskningen  skall  vara  att utveckla\r\nvetenskapliga   metoder   som  kan  utgöra  fullgoda\r\nalternativ till forskning på  embryonala stamceller.\r\nFör att undvika etiskt kontroversiella  metoder  bör\r\ndärför  riksdagen  anta  en  \"nollvision\" vad gäller\r\nanvändandet av mänskliga embryon.\r\nForskning på adulta stamceller  skall prioriteras.\r\nI etiska konflikter är det av fundamental  vikt  att\r\nvälja   det   etiskt  okontroversiella  framför  det\r\nkontroversiella.   Vi   bör  således  satsa  på  den\r\nforskning där människoliv  inte  görs till medel och\r\ndär människovärdet respekteras fullt  ut.  Detta bör\r\nbl.a.  beaktas vid fördelningen av offentliga  medel\r\nför forskning.\r\nEmbryon    skall    aldrig   få   produceras   för\r\nforskningsändamål.    Forskning     på    befintliga\r\nembryonala  stamcellslinjer får enbart  tillåtas  då\r\nforskningsmålet  syftande  till  klinisk  användning\r\ninom  vården  inte  skulle  kunna  nås  genom  andra\r\nforskningsvägar  som  är  grundade  på vetenskap och\r\nbeprövad erfarenhet.\r\nAlla  former  av  kloning av mänskligt  liv,  även\r\nsomatisk cellkärnöverföring, skall vara förbjudna.\r\nDen  som  uppsåtligen   bryter  mot  förbudet  mot\r\nreproduktiv  kloning kommer  att  kunna  dömas  till\r\nböter eller fängelse  i  högst  ett  år. Det svenska\r\nstraffsystemet innebär att straffet i praktiken blir\r\nvillkorlig  dom  eller  böter  medan samma  brott  i\r\nStorbritannien kan leda till tio  års  fängelse. Jag\r\nanser  att  det krävs straffsatser som är  betydligt\r\nmer kännbara  än  de  föreslagna  och  som  i  högre\r\nutsträckning    harmonierar    med   andra   länders\r\nlagstiftning på området.\r\nJag  anser  att regeringen snarast  bör  återkomma\r\ntill riksdagen  med  förslag  i enlighet med vad som\r\nanförts. Som nämnts ovan överensstämmer  regeringens\r\nnu aktuella lagförslag på många punkter inte  med de\r\netiska grundprinciper som jag anser måste gälla inom\r\nstamcellsforskningen. Jag är visserligen starkt emot\r\nsomatisk   cellkärnöverföring,   men   förbudet  mot\r\nreproduktiv   kloning  och  förslaget  att  somatisk\r\ncellkärnöverföring   skall  vara  underkastad  samma\r\nbegränsningar som gäller vid forskning på befruktade\r\nägg innebär dock en viss  uppstramning  jämfört  med\r\ngällande  lagstiftning. På den grunden godtas därför\r\nförslaget,  dock endast i avvaktan på att regeringen\r\ntar   fram   förslag    om   förbud   mot   somatisk\r\ncellkärnöverföring  och  förbud  mot  produktion  av\r\nmänskliga embryon för forskningsändamål  i  enlighet\r\nmed argumentationen i motion So39 (kd).\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n2. Kommersiell hantering av humanbiologiskt\r\nmaterial (punkt 2)\r\n\r\nav Jan Lindholm (mp) och Ulrik Lindgren (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 2  borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller\r\ndärmed  motionerna   2003/04:So38  och  2003/04:So39\r\nyrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringen  har  för  avsikt   att   återkomma  till\r\nriksdagen   med   förslag  till  hur  förbudet   mot\r\nkommersiell hantering  av  humanbiologiskt  material\r\nskall    förtydligas    i    lagen   (1995:831)   om\r\ntransplantation m.m. Vi vill understryka  vikten  av\r\natt regeringen skyndsamt återkommer i denna fråga.\r\n\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n3. Finansiering av stamcellsforskning (punkt 3)\r\n\r\nav   Cristina  Husmark  Pehrsson  (m),  Magdalena\r\nAndersson (m) och Maud Ekendahl (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser  att utskottets förslag under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs  i  reservation 3. Riksdagen bifaller\r\ndärmed motion 2003/04:So37.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi   ställer  oss  i  huvudsak   bakom   regeringens\r\nproposition  2003/04:148. En brist är emellertid att\r\nregeringen inte  tar  upp  frågan om finansiering av\r\nstamcellsforskning.      Stamcellsforskningen      i\r\nallmänhet,   och   i   kombination    med   somatisk\r\nkärnöverföring  i  synnerhet, kan revolutionera  den\r\nmedicinska forskningen och terapin.\r\n\r\nDet är viktigt att  skapa  ett  bättre  klimat för\r\nmedicinsk     forskning,     i     synnerhet     för\r\nstamcellsforskningen.  Vi  erinrar  om  att Moderata\r\nsamlingspartiet  under  de  kommande  tre åren  vill\r\navsätta 1,5 miljarder kronor mer än regeringen  till\r\nforskning    och   forskarutbildning   (jfr   motion\r\n2004/05:Ub419).\r\nI  USA  har  National  Institutes  of  Health  ett\r\növergripande ansvar  för  den  federalt finansierade\r\nmedicinska forskningen. Vi har länge  begärt  att en\r\nmotsvarande  organisation skall etableras i Sverige.\r\nVi menar att det  är  viktigt  att kunna koncentrera\r\ninsatserna  på det medicinska forskningsområdet  och\r\ngöra en riktad  insats.  Det  är dessutom nödvändigt\r\natt ha en mångfald av forskningsfinansiärer  för att\r\nfå en dynamisk och pluralistisk forskningsflora.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n4. Sponsring och bolagsbildning (punkt 4)\r\n\r\nav  Ingrid  Burman  (v),  Elina Linna (v) och Jan\r\nLindholm (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservation 4. Riksdagen  bifaller\r\ndärmed motion 2003/04:So394 yrkande 10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nStamcellsforskningen  har  debatterats intensivt den\r\nsenaste tiden. Vad som därvid  inte  har diskuterats\r\när att forskningslaboratorierna tillåts bilda bolag,\r\nvilka  i  sin  tur  får  sponsorpengar från  diverse\r\nföretag. Vi anser att det  är  en oroande utveckling\r\natt kommersiella intressen den vägen  får  ett stort\r\ninflytande  på  inriktningen av forskningen. Det  är\r\nviktigt med offentlig  finansiering  och  tillsyn på\r\nområdet.    En    reglering    av    sponsring   och\r\nbolagsbildning  när  det gäller avancerad  medicinsk\r\nforskning bör därför övervägas.\r\n\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.\r\nBILAGA 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nPropositionen\r\n\r\n2003/04:148 Stamcellsforskning\r\n\r\nRegeringen föreslår att  riksdagen antar regeringens\r\nförslag till\r\n\r\n1. lag om ändring i lagen  (1991:115)  om åtgärder i\r\nforsknings- eller behandlingssyfte med  befruktade\r\nägg från människa,\r\n\r\n2.   lag   om   ändring   i   lagen   (1995:831)  om\r\ntransplantation m.m.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nFöljdmotioner\r\n\r\n\r\n2003/04:So37 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen   anförs   om   finansiering   av\r\nstamcellsforskning.\r\n\r\n2003/04:So38 av Lotta N Hedström och Kerstin-Maria\r\nStalin (mp):\r\n\r\nRiksdagen  begär att regeringen skyndsamt återkommer\r\nmed     förslag      till     de     ändringar     i\r\ntransplantationslagen   som  Kommittén  om  genetisk\r\nintegritet föreslår så att  material  från mänskliga\r\nägg och embryon omfattas av paragrafens  förbud  mot\r\nkommersiell hantering.\r\n\r\n2003/04:So39 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.   Riksdagen   beslutar  anta  en  nollvision  för\r\nembryonal stamcellsforskning,  i  enlighet med vad\r\nsom anförs i motionen.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att  den adulta\r\nstamcellsforskningen skall prioriteras.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  att embryon inte\r\nfår framställas för forskningsändamål.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs  om  förbud  mot\r\nsomatisk cellkärnöverföring.\r\n\r\n5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet  att\r\nförtydliga  förbudet  mot kommersiell hantering av\r\nhumanbiologiskt material.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om straffsatser vid\r\nförsök till reproduktiv kloning.\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2003\r\n\r\n\r\n2003/04:So378 av Per Landgren och Tuve Skånberg\r\n(kd):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om  att  av\r\nfolkrättsliga   och   etiska  skäl  stå  fast  vid\r\nSveriges redan intagna  ståndpunkt  om  kloning av\r\nmänniska.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om att till Sveriges\r\nriksdag  föreslå  ett förbud mot  alla  former  av\r\nkloning av människa.\r\n\r\n2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om en reglering  av\r\nsponsring  och   bolagsbildning   inom   avancerad\r\nmedicinsk forskning.\r\n\r\n2003/04:So636 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  förbud  mot  att\r\nframställa  ägg  från  människa, obefruktade eller\r\nbefruktade, för forskningsändamål.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om en \"nollvision\"\r\nvad gäller användandet  av  mänskliga  embryon med\r\nmålet   att   de   vetenskapliga  metoderna  skall\r\nutvecklas   så   att  fullgoda   alternativ   till\r\nforskning på embryonala stamceller finns.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att den embryonala\r\nstamcellsforskningen kräver ny lagstiftning.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att  reproduktiv\r\nkloning skall vara entydigt förbjuden.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att äggdonation\r\nför forskningsändamål inte skall tillåtas.\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2004\r\n\r\n\r\n2004/05:So472 av Per Landgren och Tuve Skånberg\r\n(kd):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om  att  av\r\nfolkrättsliga   och   etiska  skäl  stå  fast  vid\r\nSveriges redan intagna  ståndpunkt  om  kloning av\r\nmänniska.\r\n\r\n2.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med\r\nförslag till ett förbud mot alla former av kloning\r\nav människa.\r\n\r\n\r\n\r\n2004/05:So641 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om förbud mot att\r\nframställa  ägg från människa,  obefruktade  eller\r\nbefruktade, för forskningsändamål.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om en \"nollvision\"\r\nvad gäller användandet  av  mänskliga  embryon med\r\nmålet   att   de   vetenskapliga  metoderna  skall\r\nutvecklas   så   att  fullgoda   alternativ   till\r\nforskning på embryonala stamceller finns.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att den embryonala\r\nstamcellsforskningen kräver ny lagstiftning.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att  reproduktiv\r\nkloning skall vara entydigt förbjuden.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att äggdonation för\r\nforskningsändamål inte skall tillåtas.\r\nBILAGA 2\r\n\r\nRegeringens lagförslag\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 3\r\n\r\n\r\nAv utskottet föreslagen ändring i\r\nregeringens förslag till lag om\r\nändring i lagen (1991:115) om\r\nåtgärder i forsknings- eller\r\nbehandlingssyfte med befruktade ägg\r\nfrån människa\r\n\r\n\r\n-----------------------------------------------------\r\nRegeringens förslag        Utskottets förslag\r\n-----------------------------------------------------\r\n1  a  §  Bestämmelser  om  1  a  §  Bestämmelser  om\r\netikprövning av forskning  etikprövning av forskning\r\nmed  befruktade  ägg  och  med  befruktade  ägg  och\r\nägg som varit föremål för  ägg som varit föremål för\r\nsomatisk                   somatisk\r\ncellkärnöverföring  finns  cellkärnöverföring  finns\r\ni   lagen  (2003:460)  om  i   lagen  (2003:460)  om\r\netikprövning av forskning  etikprövning av forskning\r\nsom avser människor.       som avser människor.\r\nBeträffande    forskning   Beträffande    forskning\r\nsom    skall   etikprövas  som    skall   etikprövas\r\nenligt nämnda lag skall i  enligt nämnda lag skall i\r\nstället     för    1    §  stället     för    1    §\r\nbestämmelserna         om  bestämmelserna         om\r\ninformation  och samtycke  information  och samtycke\r\ni  16, 17 och 19 §§ i den  i  16, 17 och 19 §§ i den\r\nlagen tillämpas.           lagen    tillämpas.    Om\r\nbefruktningen  har  skett\r\nenligt  lagen  (1988:711)\r\nom   befruktning  utanför\r\nkroppen,     skall    med\r\nforskningsperson\r\njämställas   den   kvinna\r\neller     man    i    det\r\nbehandlade paret som inte\r\när  givare av  ägg  eller\r\nspermie.\r\n-----------------------------------------------------\r\n\r\nBilaga 4\r\n\r\nAv  utskottet framlagt förslag till  lag  om  ändring  i  lagen\r\n(1998:531)   om   yrkesverksamhet   på   hälso-  och\r\nsjukvårdens område\r\nHärigenom   föreskrivs   att   6  kap.  19  §  lagen\r\n(1998:531)   om   yrkesverksamhet  på   hälso-   och\r\nsjukvårdens område skall ha följande lydelse.\r\n\r\n-----------------------------------------------------\r\nNuvarande lydelse          Föreslagen lydelse\r\n-----------------------------------------------------\r\n6 kap.\r\n19  §\r\n-----------------------------------------------------\r\nSocialstyrelsen skall, om  Socialstyrelsen skall, om\r\ninte  annat  följer  av 7  inte  annat  följer  av 7\r\nkap.  20  §, göra anmälan  kap.  20  §, göra anmälan\r\ntill  åtal,  om  den  mot  till  åtal,  om  den  mot\r\nvilken  disciplin-påföljd  vilken  disciplin-påföljd\r\nkan övervägas är skäligen  kan övervägas är skäligen\r\nmisstänkt   för   att   i  misstänkt   för   att   i\r\nyrkesutövningen ha begått  yrkesutövningen ha begått\r\nett   brott   för  vilket  ett   brott   för  vilket\r\nfängelse är föreskrivet.   fängelse är föreskrivet.\r\nSärskilda regler gäller    Särskilda regler gäller\r\nför åtal för brott enligt  för åtal för brott enligt\r\n6  §  lagen (1991:115) om  6  §  lagen (1991:115) om\r\nåtgärder   i  forsknings-  åtgärder   i  forsknings-\r\neller   behand-lingssyfte  eller   behand-lingssyfte\r\nmed  befruktade  ägg från  med ägg från människa.\r\nmänniska.\r\n-----------------------------------------------------\r\n___________________\r\nDenna lag träder i kraft den 1 april 2005.\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 5\r\n\r\n\r\nSocialutskottets offentliga utfrågning på\r\ntemat stamcellsforskning torsdagen den 4\r\nmars 2004 kl. 09.00-11.20\r\n\r\n\r\n\r\nDeltagande inbjudna:\r\n\r\nProfessor Sten Eirik Jacobsen,\r\n\r\nStamcellscentrum, Lunds universitet\r\n\r\nProfessor Jan Wahlström,\r\n\r\nklinisk genetik, Sahlgrenska universitetssjukhuset\r\n\r\nProfessor Göran Hermerén\r\n\r\nmedicinsk etik, Lunds universitet\r\n\r\nProfessor Elisabeth Rynning,\r\n\r\nmedicinsk rätt, Uppsala universitet\r\n\r\nProfessor       Gisela      Dahlquist,barn-      och\r\nungdomskliniken,\r\n\r\n\r\nNorrlands universitetssjukhus\r\n\r\n\r\nFrån socialutskottet deltog:\r\n\r\n\r\nIngrid Burman (v) ordf.\r\n\r\nChatrine Pålsson (kd) förste vice ordf.\r\nKristina Zakrisson (s) andre vice ordf.\r\nMargareta Israelsson (s)\r\nCristina Husmark Pehrsson (m)\r\nKerstin Heinemann (fp)\r\nConny Öhman (s)\r\nCatherine Persson (s)\r\nCarl-Axel Johansson (m)\r\nMarina Pettersson (s)\r\nKenneth Johansson (c)\r\nChrister Engelhardt (s)\r\nElina Linna (v)\r\nKerstin-Maria Stalin (mp)\r\nJan Emanuel Johansson(s)\r\n\r\nMarita Aronson (fp)\r\n\r\nUtfrågningen ägde rum i Skandiasalen.\r\n\r\n\r\nOrdföranden: Jag  vill  hälsa er alla varmt välkomna\r\ntill forskningsdagen och socialutskottets offentliga\r\nutfrågning om stamcellsforskning.\r\n\r\nSocialutskottets     beredningsområde     är     ett\r\nforskningsintensivt  område.   Som  utskott  har  vi\r\nregelbundet   återkommande   kontakter   med   olika\r\nforskare när det gäller att bereda  våra frågor. Det\r\nsker  i  olika former; ibland, som i dag,  genom  en\r\noffentlig   utfrågning,   då   vi   brukar   inbjuda\r\norganisationer   och   myndigheter  att  lämna  sina\r\nsynpunkter på aktuella frågor. Ibland sker det genom\r\natt vi bjuder in olika forskare  till  utskottet för\r\natt lämna sina synpunkter och presentera  resultatet\r\nav  sin  forskning  i  det  område  som  vi  just då\r\nbereder.\r\n\r\nI  dagens  utfrågning  har  vi valt att lyfta fram\r\nstamcellsforskningen, eftersom socialutskottet under\r\nvåren  kommer  att  bereda  en proposition  om  just\r\nstamcellsforskning,      dess      villkor       och\r\nförutsättningar.  Det  förtjänar att understryka att\r\nforskningen inom olika sakområden  inte bara ger ett\r\nviktigt  underlag för oss i socialutskottet  när  vi\r\nhar att bereda  och  ta ställning i olika sakfrågor,\r\nutan  det  handlar  också   om  de  forskningsetiska\r\nfrågorna.\r\nI dag har vi bjudit in fem  kvalificerade forskare\r\nsom ska ge oss ett brett beslutsunderlag  inför  det\r\nkommande     arbetet     med     propositionen    om\r\nstamcellsforskning. Ni är förstås  särskilt välkomna\r\ntill socialutskottets utfrågning.\r\n\r\nSten   Eirik   Jacobsen,   Stamcellscentrum,   Lunds\r\nuniversitet: Jag är professor i stamcellsbiologi och\r\nockså ledare för ett centrum  för stamcellsforskning\r\nsom finns i Lund och som i hög grad är etablerat med\r\nstöd  från Strategiska stiftelsen.  Vi  sysslar  med\r\nstamcellsforskning   rent   generellt.   Mitt   eget\r\nspecialområde   är   blodbildande   stamceller   och\r\nbenmärgstransplantation,  som är det enda område där\r\ndet finns etablerad stamcellsterapi i dag.\r\n\r\nDå jag inte blivit tillfrågad  och  inte vet exakt\r\nvad  ni  vill  höra  i dag har jag bestämt  mig  för\r\nstamcellsforskning, i  och  med  att  detta  är  ett\r\nområde  som  varit extremt mycket i fokus, både inom\r\nden biomedicinska  forskningen  själv  och  också  i\r\nmassmedierna. I offentligheten har det varit väldigt\r\nstort  intresse  för  den  biologiska  potentialen i\r\ncellerna     och    speciellt    för    de    etiska\r\nfrågeställningarna och den kliniska potentialen. Det\r\när både bra och  tyvärr mindre bra när ett område är\r\nmycket i fokus, då  folk  blir  mer  informerade men\r\nockså desinformerade.\r\nMin  uppgift i dag är att berätta vad  vi  vet  om\r\nstamceller  och  vad  vi  inte vet om stamceller och\r\ninte minst vilken situationen  är  i dag, vad vi kan\r\ngöra  kliniskt med stamcellerna i dag  och  vad  det\r\nfinns för  möjligheter  inför  framtiden.  Vi  talar\r\nväldigt  mycket  om  möjligheter  inom  detta område\r\nliksom inom medicinen i övrigt.\r\nJag ska mycket kort förklara och definiera  vad en\r\nstamcell  är. En stamcell är en mycket speciell  typ\r\nav cell i organismen  som  vi vet existerar. Det har\r\nvarit ett stort massmedialt intresse för stamceller,\r\noch  extrem  entusiasm  för  att   ifrågasätta  även\r\nexistensen av stamceller. Det är ingen tvekan om att\r\nstamceller  existerar,  och de utgör i  många  organ\r\ngarantin för att vi har tillräckligt med celler hela\r\ntiden   och   att   organen   blir    uppbyggda.   I\r\nblodsystemet, som är mitt område, utför dessa celler\r\ninte  någon speciell mogen funktion, som  vi  kallar\r\ndet, till  exempel som röda och vita blodkroppar som\r\ntransporterar  syre,  bekämpar  infektioner  och  så\r\nvidare. Deras uppgift är enbart att sörja för att de\r\nalla  andra  cellerna  finns  och  att  de  finns  i\r\ntillräckligt antal och i riktiga proportioner.\r\nDet finns flera typer av mogna celler, och jag ska\r\nkomma  tillbaka  till stamceller i benmärgen som ett\r\nexempel på det vi  vet  mest  om  i  dag.  Den  mest\r\nspeciella egenskapen hos stamceller, som skiljer dem\r\nfrån  alla  andra  typer  av  normala celler, och en\r\negenskap som de delar med cancerceller,  är  att  de\r\nkan  självförnya  sig.  Med det menar vi att den kan\r\nbilda identiska kopior av  sig själv. Det är det som\r\ngör  att  denna  cell,  i motsats  till  andra,  kan\r\nsäkerställa produktionen  av  andra  celltyper genom\r\nhela  livet, i och för sig längre än livet,  om  man\r\ntransplanterar cellerna vidare.\r\nI motsats till cancerceller är det en kontrollerad\r\nsjälvförnyelse,   alltså   inte   en   okontrollerad\r\nsjälvförnyelse.\r\nMan  kan  säga att stamceller, som finns  i  vuxna\r\norganismer, har  två  funktioner.  De  bildas tidigt\r\nunder  fosterutvecklingen.  Då är deras uppgift  att\r\nbygga upp organen. Efter födseln och speciellt i det\r\nvuxna livet är deras uppgift att ersätta cellförlust\r\ni det vuxna organet.\r\nJag   visar  en  enkel  skiss  på   en   stamcell,\r\nbenmärgsstamcell.   Det   finns   olika   typer   av\r\nblodceller - röda celler, olika typer av immunceller\r\nsom  vi  kallar dem. Men alla celler kommer från den\r\nenda stamcellen.\r\nDetta är  inga  spekulationer,  utan  det vet vi i\r\ndag. Detta är forskning som har pågått i  30-40  år.\r\nMen  intresset för stamceller är ganska nytt, i alla\r\nfall  som   ett   publikt   intresse.  Men  som  ett\r\nforskningsfält är det rätt gammalt.\r\nMan förstod tidigt att den  här  typen  av  celler\r\nmåste finnas i blodsystemet. Det förstår man när man\r\nvet att den måste ersätta fem miljoner blodkroppar i\r\nsekunden  hos  en  vuxen  människa. Det är en extrem\r\nproduktion. Det är extrema  mängder  av  blodkroppar\r\nsom produceras i en vuxen människa.\r\nDe typiska källorna för stamceller i blodet  finns\r\ni  benmärgen  hos  vuxna,  men  under födseln, under\r\nfosterutvecklingen,  sker blodbildningen  i  levern,\r\noch i förbindelse med  slutet  av fosterutvecklingen\r\ntransporteras  dessa  stamceller  från  levern  till\r\nbenmärgen. Därför hittar man dem i  blodet,  för det\r\när blodet som transporterar dem. Ni har säkert  alla\r\nläst  om  att  navelsträngsblodet  är  en intressant\r\nkälla för stamceller. Det är vissa saker  i  den som\r\ngör att den är mer intressant för transplantation  i\r\nblodsystemet än benmärg och andra saker som inte gör\r\ndet lika bra.\r\nDen  kan  bilda alla typer av celler i blodet. Det\r\när  över  tio olika  celltyper  i  blodet.  Den  kan\r\nsjälvförnya  sig. En stamcell är tillräcklig. I möss\r\ni alla fall kan  vi  ta  bort  hela blodsystemet och\r\ntransplantera in en enda blodcell och återbilda hela\r\nblodsystemet  med  den  enda cellen,  och  även  nya\r\nstamceller. När musen blir  gammal  kan  vi  ta även\r\nbenmärgen  från den och transplantera över till  nya\r\nindivider. Det visar att en cell i en mus producerar\r\n5 000 blodkroppar  i sekunden. Det visar återigen en\r\nextrem förmåga att producera olika typer av celler i\r\nett balanserat förhållande  och  under  mycket  lång\r\ntid.\r\nFrekvensen  i benmärgen är däremot mycket låg. Det\r\när bara en av 20 000  celler som är en stamcell. Men\r\nsom ni förstår behöver vi inte så många av dessa. Vi\r\nhar         väldigt        mycket        stamceller.\r\nBenmärgstransplantation  är en etablerad terapi. Den\r\nsom donerar stora delar av  sin  benmärg  får aldrig\r\nnågra  problem  efteråt  med  att  de  får  för lite\r\nstamceller.  Vi  har alla väldigt mycket stamceller.\r\nStamcellerna  kan  korrigera   och   producera  fler\r\nstamceller om det behövs.\r\nDet är väldigt viktigt att säga att  detta  är den\r\nenda  celltyp  i  benmärgen som kan bilda blod under\r\nlängre tid. Därför  är den också helt essentiell vid\r\nbenmärgstransplantation.   Den  sörjer  för  att  en\r\npatient med en sjuk benmärg får en frisk benmärg när\r\nman transplanterar den.\r\nDet är också viktigt att säga  att det är den enda\r\netablerade stamcellsterapi som finns i dag. Det gick\r\nfaktiskt  ett  nobelpris  för  stamcellsterapi  till\r\nDonald  Thomas från USA redan 1990,  som  visar  den\r\ngamla    delen     av    stamcellsforskningen    och\r\nstamcellsterapin.\r\nDetta  är  som  sagt   en   historisk   aspekt  av\r\nstamcellsforskningen.    Stamcellsforskningen    och\r\nintresset  för den har exploderat,  får  man  nästan\r\nsäga, de senaste åren. Varför har det gjort det? Jo,\r\nväldigt mycket  i  det  här landet var fokuserat för\r\nett par sedan och i andra länder, som mitt eget land\r\njust nu, primärt på etiska frågeställningar. Det var\r\nockså vetenskapliga upptäckter  som  gjorde att både\r\netiken  kom  med  och  att intresset biologiskt  och\r\nterapeutiskt blev större.\r\nDen viktigaste upptäckten  enligt  min  mening  av\r\nalla  är  att man har hittat bevis för att det finns\r\nstamceller  i  de flesta, om inte alla, vuxna organ,\r\ndet vill säga att  även i hjärnan till exempel finns\r\ndet stamceller. Det  betyder  att  ett  organ som vi\r\ntidigare trodde var fött med ett antal celler som vi\r\nkunde  få  i livet har celler som har en regenerativ\r\npotential. Det  finns  celler som har en förmåga att\r\nproducera  nya  celler.  Sedan   vet  vi  att  olika\r\nsjukdomar gör att de inte klarar den  uppgiften. Men\r\nde finns i den vuxna organismen.\r\nSedan   lyckades  man  isolera  humana  embryonala\r\nstamceller.   En   embryonal   stamcell  hade  ingen\r\nupptäckt vid den tidpunkten, men  man hade känt till\r\nden och hade jobbat med den flera årtionden  när det\r\ngäller  till exempel möss. Att man lyckades ta  fram\r\nden för några år sedan öppnade nya möjligheter.\r\nSedan var  det en viktig frågeställning som enligt\r\nmin mening förvirrade  debatten  i  många europeiska\r\nländer. Det kom påståenden, också vetenskapliga, att\r\nde vuxna stamcellerna kunde göra mycket  av detsamma\r\nsom de embryonala stamcellerna.\r\nNär   det   gäller   de   embryonala   och   vuxna\r\nstamcellerna  vill  jag  säga att detta är så mycket\r\nfakta som det kan vara i dag. Vi har olika biologisk\r\npotential.  Med  det  menar vi  att  den  embryonala\r\nstamcellen kan bilda absolut  alla typer av celler i\r\norganismen,  medan  de  vuxna  stamcellerna,   eller\r\norganstamcellerna som vi väljer kalla dem, ofta  kan\r\nbilda  alla  celler  i  ett  organ  men inte utanför\r\norganen.  Det  var här det var lite kontroversiellt.\r\nBåda är förknippade  med känsliga etiska frågor. Det\r\nfanns inte när debatten pågick, och det finns heller\r\ninte  i  dag, något vetenskapligt  eller  medicinskt\r\nbevis som skulle tillstyrka att den ena celltypen är\r\nbättre  än   den  andra.  Man  kunde  faktiskt  säga\r\nmotsatsen och fråga: Varför behöver man vuxna celler\r\nom  man  har  embryonala  stamceller?  Det  är  lika\r\nuppenbart  att har  man  embryonala  stamceller  och\r\ntransplanterar   sådana   in  i  en  vuxen  organism\r\nutvecklar  man  tumörer.  Dessa   celler   existerar\r\nnämligen   inte  normalt  i  vuxna  organismer.  Det\r\nförstår man  just när man transplanterar dem och ser\r\natt de utvecklar  tumörer. Dessa slutar att existera\r\ni organismer under fosterutvecklingen.\r\nFokus  på  cellterapi  med  embryonala  stamceller\r\nligger primärt,  om inte enbart, på att utveckla den\r\ncelltyp  som  behövs   utanför   kroppen  och  sedan\r\ntransplantera den och även säkerställa  att man inte\r\nhar    embryonala    stamceller    kvar    när   man\r\ntransplanterar dem. Vid benmärgstransplantation  tar\r\nman  stamcellen  själv  och  transplanterar den in i\r\npatienten.\r\nJag  vill  visa en figur som illustrerar  det  som\r\nförvirrade debatten  i  hög grad. Det är fortfarande\r\nen öppen fråga även om jag  här har skrivit \"Nej\" på\r\nen bild på med vuxna stamceller. Jag skulle gärna ha\r\nsett att vi kunde göra ännu mer  än  vad vi kan. Det\r\när  en  ganska  komplicerad  vetenskap  att  försöka\r\nförklara varför, men det fanns klara fynd  som tydde\r\npå att stamceller i benmärgen skulle kunna producera\r\ni princip alla typer av celler i organismen. Men när\r\nman  har  försökt  att  göra  dessa  experiment  och\r\nverkligen  testa  om det är riktigt, finns det inget\r\nbevis i dag för att  den typen av celler existerar i\r\nden   vuxna  organismen.   Det   betyder   att   den\r\nblodbildande  stamcellen  i benmärgen är en cell som\r\nkan bilda blod men icke något  annat. I alla fall är\r\ndet detta som är fakta i dag. Däremot  kan saker och\r\nting ändra sig, med det finns inget definitivt bevis\r\npå  att  det  sker,  och  om  det  sker är det  helt\r\nmarginellt.\r\nKlinisk  potential  är  kanske  det  ni   är  mest\r\nintresserade av här. Etablerad stamcellsterapi - jag\r\nnämnde benmärgstransplantation, där man har en  lång\r\nerfarenhet   redan   sedan   40  år,  och  även  ett\r\nnobelpris, av mycket lyckad terapi för blodsjukdomar\r\noch cancer, som leukemi till exempel.  I  princip är\r\ndet man gör att man tar bort den sjuka benmärgen och\r\nersätter  den  med  en  frisk benmärg från en normal\r\ndonator. I vissa fall tar  man  faktiskt  patientens\r\negen benmärg och använder den.\r\nDen  här behandlingsterapin har en enorm potential\r\nsom inte  kan  utnyttjas  i  dag, för dödligheten är\r\nextremt hög fortfarande. Även  i  mycket selekterade\r\npatienter  är dödligheten fortfarande  nästan  20 %.\r\nDet betyder,  förstår  man  med  en  gång, att detta\r\nenbart är en terapi när man absolut inte  har  något\r\nannat val. Däremot finns det stora sjukdomar, som vi\r\nkallar    autoimmuna    sjukdomar    som   diabetes,\r\nledsjukdomar, som vi vet av djurmodeller  att  man i\r\nprincip  kan  bota  med benmärgstransplantation. Det\r\nutgår ifrån immunsystemet  och  benmärgen. Men detta\r\när möjligheter i framtiden; dessa patientgrupper har\r\nännu    högre    dödlighet    än    om    man    gör\r\nbenmärgstransplantation.  Det är helt experimentellt\r\ni dag.\r\nHudtransplantationer - allt talar för det, även om\r\ndet inte är bevisat - är stamcellsterapi.  Det finns\r\nstamceller    i    huden,    och    när    man   gör\r\nhudtransplantationer är det stamcellsterapi.\r\nBenmärgstransplantation:   Jag  tror  att  det   i\r\nSverige i dag görs ca 600 transplantationer  per år.\r\nDen   är  viktig,  men  inte  vad  gäller  de  stora\r\nsjukdomsgrupperna.  De  stora  sjukdomsgrupperna där\r\ndet finns proof of principle för cellterapi men inte\r\nmer,  det vill säga ingen etablerad  terapi  och  är\r\nlångt ifrån att bli en etablerad terapi, är diabetes\r\noch Parkinsons  sjukdom.  Också här i Sverige var de\r\nstora  patientorganisationerna   var  ganska  mycket\r\naktivt framme i samband med debatten  och  sade  sin\r\nåsikt om just embryonala stamceller.\r\nFör diabetes finns det helt klara bevis på att man\r\nmed   cellterapi,   det   vill   säga   med   friska\r\ninsulinproducerande  celler  eller  deras förstadier\r\nfrån   döda  individer,  dramatiskt  har  förbättrat\r\nsymtomen   hos   diabetespatienter.  För  Parkinsons\r\nsjukdom, där just  Lund  ska  vara världsledande och\r\nfortfarande är det, har man visat  att man genom att\r\nta  celler  från  foster  dramatiskt  kan  förbättra\r\nsymtomen hos Parkinsonpatienter.\r\nI båda dessa fall, när man pratar med  de forskare\r\nsom  har  utvecklat  terapin, är jag den första  att\r\nsäga att detta långt ifrån  är  en etablerad terapi.\r\nDet  är  jättesvårt  att  få tag i tillräckligt  med\r\nembryonala celler. Maximalt  kan  man  tänka sig att\r\ndet     handlar     om     några     promille     av\r\npatientpopulationen. Hela fokus i dessa sjukdomar är\r\npå att hitta bättre celler, mer tillgängliga celler,\r\nspeciellt stamceller, och att utveckla terapin.\r\nVad   är   framtidsperspektiven   då   det  gäller\r\nstamcellsterapin? Jag tycker att det är riktigt  att\r\nsäga att detta är en terapi där det först och främst\r\nfinns  bevis  för  att  detta  är  vad kroppen också\r\nnormalt  gör.  Kroppen reparerar organ,  så  det  är\r\ningen manipulering av celler. Det finns också bevis,\r\nom än inte många,  på  att stamcellsterapi är en väg\r\natt gå. Benmärgstransplantation  är,  som  sagt, det\r\ndefinitiva beviset på att det är en väg att  gå. Att\r\nman    kan    revolutionära    terapin   vid   många\r\nsjukdomsgrupper är det ingen tvekan om. Om det sedan\r\nkommer  att göra det är en helt annan  sak.  Det  är\r\njätteviktigt att ha klart för sig.\r\nDet finns alltså en stor utvecklingspotential i de\r\nexisterande  cellterapierna, och det finns potential\r\ninte minst för  utveckling  av  cellterapi där det i\r\ndag  inte  finns  några  goda behandlingsalternativ,\r\nspeciellt inga kurativa alternativ.\r\nDet är viktigt i forskningssammanhang  att se till\r\natt  embryonal  och vuxen stamcellsterapi inte  blir\r\nantingen-eller.  Det  är  både-och.  Men  det  allra\r\nviktigaste både för er och för oss forskare och inte\r\nminst för patientorganisationerna  enligt  min åsikt\r\när  att  det inte kommer att ske någon revolution  i\r\ncellterapi  de  närmaste tio åren, utan i bästa fall\r\nefter 20-30 år. Det  är  min egen spådom. Man kan ta\r\nfel, och oftast tar man fel i den andra riktningen.\r\nBåde vi vid vårt centrum  och stamcellsforskningen\r\ninternationellt vet väldigt lite om vad som reglerar\r\nstamceller och får dem att bilda  olika cellgrupper.\r\nDe flesta av oss är övertygade om att inte förrän vi\r\nförstår  hur  vi  kan stimulera och producera  olika\r\ncelltyper  kommer vi  att  kunna  utveckla  effektiv\r\ncellterapi.  I  blodsystemet  har  man  identifierat\r\ntillväxtfaktorer  genom  verklig grundforskning  som\r\nman  i  dag använder i kliniker  för  att  stimulera\r\nproduktion av stamceller av olika celltyper. De mest\r\nkända är,  som ni hört, det som används olagligt vid\r\ndopning,   erythropoetin,    EPO,   som   stimulerar\r\nproduktionen av röda blodkroppar. I blodsystemet har\r\nman bevis på att viktig basal forskning inom området\r\nhar kunnat resultera i klinisk framgång.\r\nDet är också viktigt att poängtera  att  det finns\r\nandra implikationer som jag inte har tid att  gå  in\r\npå men där det blivit väldigt klart under senare tid\r\natt  cancer  också har sina egna stamceller - delvis\r\nutgår de från  riktiga stamceller. Detta är ett nytt\r\nområde som inte  är  cellterapi  men  som  har  lika\r\nmycket med klinik och stamceller att göra. Kanske är\r\ndetta,  som  Göran  kommer  in  på  här efteråt, och\r\nkommer  att  bli  ett område som drar väldigt  stort\r\nintresse inom allmänheten  för vad som sker, och det\r\nkommer att vara väldigt viktigt  för  mig  inte bara\r\nvad  vi  gör med cellerna utan hur vi informerar  om\r\nvad vi kan  och inte kan göra, så att vi inte skapar\r\nfalska förhoppningar.\r\nAvslutningsvis    vill    jag   säga   om   svensk\r\nstamcellsforskning att internationella utvärderingar\r\nvisar att vi ligger långt framme.  Det  finns  flera\r\nstarka  kluster  av stamcellsforskning i Sverige vid\r\nflera universitet.  Det finns goda förutsättningar i\r\nSkandinavien    generellt    och    specifikt    för\r\ntransnationell forskning, något som verkligen behövs\r\ninom detta område.\r\nDäremot  -  och detta  tycker  ni  kanske  är  ett\r\npolitiskt inlägg  - är det viktigt för mig som leder\r\nett  centrum att i dag  försöka  ha  kvar  de  bästa\r\nforskarna  och även få de bästa forskarna att flytta\r\ntill Sverige. Jag har själv flyttat till Sverige för\r\nåtta år sedan  därför att jag tyckte att Sverige vid\r\nsidan av USA var  det mest attraktiva landet. Det är\r\nenligt min mening inte  längre tillfälle för mig att\r\nflytta till USA. Jag tror  inte att jag i dag skulle\r\nflytta till USA. Jag trivs jättebra,  och jag kommer\r\natt  stanna.  Hade  jag flyttat till USA och  skulle\r\nvilja komma tillbaka  till  Europa kan jag inte säga\r\natt Sverige skulle ha varit det  första  valet.  Det\r\nhade inte varit Norge och inte heller Sverige.\r\nDetta   mer   generellt   -   det   har  inte  med\r\nstamcellsforskningen att göra. Det är viktigt att ni\r\när klara över och vi är klara över att vi har tappat\r\nmark. Det finns undersökningar som visar att Sverige\r\när   mest   citerat   i   tidningarna,   men   denna\r\ngenomslagskraft  (impact) av svensk forskning ligger\r\ntio år tillbaka i  tiden.  De  unga  forskare vi tar\r\nfram i dag har inte samma motivation.  De  är mycket\r\nsnabbare med att försvinna till USA, där de  kan  få\r\nmycket  mer resurser. För mig som ska försöka lyckas\r\nmed mitt  centrum, som för andra gruppledare, är det\r\nfaktiskt ett problem.\r\nDet vi gör  i  Lund - vi är en ny forskargrupp med\r\n130 personer - är  utan  tvekan  en  av  de  absolut\r\nstörsta stamcellssatsningarna i Europa. Vi har fokus\r\npå  stamceller i blod och det centrala nervsystemet,\r\nav naturliga skäl. Vi har starka forskargrupper inom\r\nde områdena,  och  vi har kliniska cellterapiprogram\r\ninom  båda  dessa områden.  Vi  har  lagt  fokus  på\r\nstamcellerna  och  på stöd till karriärutveckling av\r\nunga   forskare.   Vi   försöker    även   rekrytera\r\ninternationella    forskargruppledare   till    vårt\r\ncentrum.\r\n\r\nProfessor Jan Wahlström:  Jag  arbetar i och för sig\r\npå     Sahlgrenska    universitetssjukhuset,     men\r\nSahlgrenska  universitetssjukhuset består egentligen\r\nav flera olika  delar. Den del som jag arbetar på är\r\nÖstra sjukhuset i östra delen av Göteborg. Det finns\r\ntvå sjukhus till som tillhör Sahlgrenska akademin.\r\n\r\nDet jag hade tänkt  fokusera  på är patentfrågorna\r\nrunt  denna  forskning.  Det  är  framför   allt   i\r\nförhållande  till  de embryonala stamcellerna de här\r\nfrågorna  kan vara särskilt  intressanta.  Ett  skäl\r\ntill att jag  vill  diskutera  patentfrågorna är att\r\njag  tycker  att man kan se en del  likheter  mellan\r\npatent  på  gener  och  patent  på  stamceller.  Jag\r\nåterkommer till det lite längre fram.\r\nBild 1. Om  man  börjar  med  att  titta  lite mer\r\nallmänt på patent tror jag att man ska ha klart  för\r\nsig  att  det  finns  ett  dualistiskt  förhållande.\r\nPatent är någonting som samhället vill stödja därför\r\natt   det  ger  möjligheter  till  industriell   och\r\nekonomisk  utveckling  av ett land. Samtidigt är det\r\nsamhället som ställer upp  reglerna  för patent. Det\r\när samhället som avgör vilken patentlagstiftning som\r\nska gälla.\r\nMen  det  finns också andra intressenter.  Det  är\r\nuppfinnaren-forskaren   som   är  den  som  får  ett\r\nincitament  att  driva  sin  forskning   tack   vare\r\nmöjligheten   att   patentera.  Den  fråga  som  man\r\neventuellt kan ställa  är  hur  stamcellsforskningen\r\nställer sig ur de här aspekterna.\r\nOm vi börjar lite grann med teknikfrågorna när det\r\ngäller patent kan vi se att det finns  olika  nivåer\r\npå   patent.   Det   här   är   alltså   inte   bara\r\nteknikaliteter   utan   det   har   också  praktiska\r\nkonsekvenser.\r\nBild   2.   Det   finns   något  som  kallas   för\r\nproduktpatent. Då får man patent  på  i  stort  sett\r\nallting, som cellen, metoden eller vad det nu är man\r\npatenterar.  Det  här  är  det  man brukar kalla för\r\nväldigt  breda patent. När det gäller  till  exempel\r\ngener beviljas ofta de breda patenten i början av en\r\nsådan   här    utvecklingsperiod.    Men   de   blir\r\nkontraproduktiva av det skälet att de hindrar en del\r\nforskning  och  utveckling  på  grund  av den  stora\r\nbredden. De som har patentet är bara intresserade av\r\nen eller några aspekter, men på grund av  det  breda\r\npatentet kan de hindra utvecklingen på andra områden\r\nsom också kan vara intressanta.\r\nNästa  nivå  är  processpatentet.  Det  är  patent\r\nendast  på  själva  metoden.  Den typen av patent är\r\nsäkert väldigt mycket enklare att  förstå.  Det  kan\r\nvara  svårt  att  förstå  att  man egentligen kan få\r\nbreda patent. Men metodpatent är  det  vi vanligtvis\r\ntänker  på när vi tänker på patent. Det är  det  som\r\ninnebär att  man  har  hittat  på  en metod att göra\r\nnågonting, och det är själva metoden  att  göra  det\r\nhär som man patenterar.\r\nSedan  finns  det  ytterligare en nivå, och det är\r\nberoende-  eller användarpatent.  Det  är  en  lägre\r\nnivå. Där är det bara en specifik användning som har\r\nett specifikt ändamål som man får patent på.\r\nBild 3. Det finns naturligtvis fördelar med patent\r\nförutom   att    de   kan   uppfylla   målsättningen\r\nindustriell utveckling,  som  jag  redan har berört.\r\nMen   en   sak   som  också  diskuteras  i  de   här\r\nsammanhangen,   och    som    åtminstone    de   som\r\nrepresenterar   patenteringsverk  och  annat  sådant\r\nbrukar säga, är att  det  som  är patenterat sprider\r\nkunskap. Med det menar man att patentet finns mycket\r\nväl beskrivet i patentansökan.\r\nJag  tycker  att  det  finns  skäl   att   jämföra\r\npatentansökan  med  det sätt forskarvärlden hittills\r\nhar hanterat informationsspridningen.  Hittills  ska\r\njag  inte säga, för det är klart att patentering har\r\nförekommit.  Men den breda vägen, om vi säger så, är\r\natt en forskare  gör  ett  experiment och lyckas med\r\ndet. Det han vill göra är att  så snabbt som möjligt\r\nfå spridning av sitt resultat så  att andra forskare\r\nkan ta del av det och fortsätta att utveckla det som\r\nden första forskaren har tagit fram.\r\nVinsten  för  den  person  som  har  skrivit   den\r\nvetenskapliga  rapporten är en form av karriärvinst.\r\nHan får pluspoäng  när  han  ska  söka  nästa tjänst\r\ngenom att han har fått ut en publikation.  Patent är\r\ndäremot bara en beskrivning av vad det är fråga  om.\r\nDessutom ska jag säga att om man går in och försöker\r\ntitta på patentansökningar finner man att de inte är\r\nlättillgängliga,  även  om  Patentverket påstår det.\r\nDet finns i och för sig stora  databaser.  Men de är\r\ninte lätta att leta sig fram i om man försöker sätta\r\nsig ned och titta i dem. Så jag är lite tveksam till\r\nom  det  verkligen  innebär en spridning av kunskap.\r\nDäremot  kan det hindra  utvecklingen  av  kostsamma\r\ndubbleringar.\r\nMen  här   tycker  jag  också  att  det  finns  en\r\ninvändning. I  forskarvärlden  i  allmänhet  är  det\r\nkonkurrensen  som  är den mest stimulerande delen av\r\nforskningen. Drivkraften i forskningen är alltså att\r\ndet finns andra som  sysslar  med samma ämnesområde.\r\nMan  vill  komma  först.  Här  är  konkurrensen  det\r\nviktiga, det som driver forskningen  framåt.  Patent\r\när   en   form   av   monopolställning.   Här  finns\r\navvägningar   som   man  behöver  göra.  Vi  har  de\r\nekonomiska vinsterna  å  ena sidan och drivkrafterna\r\nnär det gäller forskningen å den andra.\r\nBild  4.  Man  kan lyfta fram  tre  skäl  för  att\r\nifrågasätta patent på embryonala stamceller. Det ena\r\när naturligtvis att  embryonala stamceller är en del\r\nav människokroppen. Om  man  tar patent på någonting\r\nsom ligger närmare embryot blir  det självfallet mer\r\nhotfullt, och det finns anledning  att  fundera över\r\nden aspekten.\r\nDet andra är de gängse patentkriterierna.  Det ska\r\nverkligen  vara  något  nytt,  något  som  inte  har\r\nbeskrivits    tidigare.    Det    ska    finnas   en\r\nuppfinningshöjd.  Det  ska  alltså  vara  väsentligt\r\nskilt  från  det som redan tidigare finns beskrivet.\r\nDen viktigaste biten är kanske att det ska finnas en\r\nspecificerad industriell användning.\r\nDet tredje,  som  kanske  är  det allra viktigaste\r\nskälet till att det finns anledning både för dem som\r\ntar  patent  och för samhället i stort  att  fundera\r\növer  hur det här  ska  hanteras,  är  att  det  har\r\noönskade konsekvenser för forskningen. Tanken är att\r\ndetta är mycket centrala frågor som berör människor.\r\nDen debatt  som  har  förts och som vi har refererat\r\ntill tidigare visar verkligen  att  det  här  är  en\r\nfråga som berör människor i allmänhet därför att det\r\nrör  befruktning.  Det  berör  oss väldigt intimt på\r\nnågot sätt.\r\nOm man får patent på embryonala stamceller och det\r\nleder  till stora inkomster för forskare  eller  för\r\ndet företag som har patentet tror jag att det kommer\r\natt vara  väldigt  kontraproduktivt  när  det gäller\r\nmänniskors  villighet att ställa upp för forskningen\r\ni framtiden. Tror man att man har donerat ett embryo\r\ntill forskning  i  princip och det visar sig att ett\r\nföretag har utvecklat  den  här  stamcellslinjen och\r\ntjänar en massa pengar på det tror  jag  att det kan\r\nbli väldigt kontraproduktivt.\r\nDet  här  är alltså bara tre exempel som jag  vill\r\nlyfta fram i diskussionen, därför att jag tycker att\r\ndet finns anledning att fundera över detta.\r\nGöran Hermerén,  som  är nästa talare, sitter i en\r\netikgrupp som har ägnat en  del intresse åt det här.\r\nJag  tänkte  bara  ge  lite perspektiv  på  hur  den\r\netikgruppen har funderat  runtomkring patentfrågorna\r\nför  att  slutligen relatera  det  lite  grann  till\r\nlokala  förhållanden   i  Göteborg.  Det  skulle  ge\r\nperspektiv  på  det  här  både   uppifrån   och   ur\r\ngrodperspektivet.\r\nSom  jag  utläser etikgruppens resultat tycker jag\r\natt man kan säga att patentet kan ligga på två olika\r\nnivåer. Dels  kan  det  vara metoder för att få fram\r\nstamceller och stamcellslinjer,  dels  kan  det vara\r\nolika produkter som man vill patentera.\r\nBild   5.   Man  har  försökt  att  ta  patent  på\r\nobehandlade stamceller.  En embryonal stamcellslinje\r\netableras  i  ett läge där man  har  de  totipotenta\r\nstamcellerna, alltså  de  stamceller  som  har  mest\r\nutvecklingsmöjligheter. Det är alltså när man tar ut\r\nden    inre    cellmassan    för   att   starta   en\r\nstamcellslinje.  Nästa  nivå är  när  man  etablerar\r\nstamcellslinjer.    De    är    fortfarande     bara\r\nstamcellslinjer  så att säga, de är ingenting annat.\r\nDe har inte modifierats  till någonting. De går inte\r\natt använda till de olika experiment som vi hörde om\r\ntidigare. Den tredje nivån är när man har modifierat\r\ndem.\r\nEtikgruppen  har  kommit fram  till  att  när  man\r\nisolerar omodifierade stamceller innebär det att man\r\nkommersialiserar en del av människokroppen. Där tror\r\njag att det är väldigt lätt att förstå att det finns\r\nett stopp. EU-direktivet när det gäller biopatent är\r\nväldigt klart och tydligt.  Delar av människokroppen\r\nfår inte patenteras.\r\nDen  andra  nivån är en etablerad  stamcellslinje.\r\nDen  tycker den  här  gruppen  inte  heller  ska  få\r\npatenteras. Men då går man alltså in på de tre olika\r\nskälen  till att man ska få ta patent. I och med att\r\ndet inte  finns  ett industriellt utnyttjande skulle\r\ndet här inte tillåtas.  Det  här kan diskuteras, och\r\njag kommer tillbaka till det lite längre fram.\r\nSedan  kommer  vi  till situationen  när  man  har\r\nmodifierat stamcellslinjerna  som  man  ska  använda\r\ntill   all   den  intressanta  forskningen  och  den\r\neventuella  framtida   kliniska  tillämpningen.  Där\r\ntycker  gruppen  att  det  ska   kunna   patenteras.\r\nLikadant  säger  man  att  metoder  för att utveckla\r\nstamcellslinjer ska kunna patenteras.\r\nBild 6. Jag har bara listat upp vad  det  hittills\r\nhar ansökts om att få patentera. Den bild ni ser här\r\nvisar  inte  på långa vägar någon fullständig lista,\r\nutan det här är  bara  nedslag. Jag räknade inte hur\r\nmånga patentansökningar och patent som fanns när jag\r\ntittade i databasen, men  det är fråga om tusentals.\r\nDet  finns  säkert 3 000-4 000  patent  på  det  här\r\nområdet.\r\nBild 7. Då  skulle  jag  övergå  till  Göteborg. I\r\nGöteborg   finns   ett   företag   som   heter  Cell\r\nTherapeutics  Scandinavia  där man har som affärsidé\r\natt  utveckla  stamceller och  stamcellslinjer.  Det\r\nfinns alltså ett  avtal mellan Göteborgs universitet\r\noch  det  här  företaget.   Universitetet  levererar\r\növerblivna embryon på det sätt  som  är  reglerat  i\r\nlagstiftningen  till det här företaget som sedan tar\r\nut    den    inre    cellmassan     och    etablerar\r\nstamcellslinjerna. Jag vill understryka  att  vi  nu\r\ntalar  om  en  process  i  utvecklingen  av  de  här\r\nlinjerna  som  så småningom ska kunna leda fram till\r\nden  forskning  som   vi   har   talat  om  i  andra\r\nsammanhang.\r\nCell     Therapeutics     har     25    etablerade\r\nstamcellslinjer  och 13 som är karaktäriserade.  Vad\r\när skillnaden? Jo,  är  en  stamcellslinje etablerad\r\nhar man den i cellodling. Den delar sig alltså i ett\r\nskåp  på  laboratoriet.  Men är  den  karaktäriserad\r\nfinns det internationella normer för hur en cellinje\r\nska   bära  sig  åt  för  att  den   ska   vara   en\r\nstamcellslinje.  Det  finns  alltså en lång rad krav\r\nsom ska vara uppfyllda för att  man ska veta att det\r\nverkligen är en etablerad stamcellslinje.\r\nDet är svårt att värdera riktigt vad den summa som\r\nföretaget uppger står för. Det är  möjligt  att  det\r\nskulle kunna vara lite billigare om det inte gjordes\r\ni  ett  företag.  Men  det  ni  ser  här  är  alltså\r\nföretagets  kostnader för att etablera en sådan  här\r\nstamcellslinje, inte de 13 utan varje stamcellslinje\r\nkostar alltså  1 ½  miljon  att  etablera.  När  väl\r\nstamcellslinjen    finns    måste    den    dessutom\r\nunderhållas.\r\nVad  vill  Cell Therapeutics få ut av det här?  De\r\nsöker naturligtvis  patent.  De  har  lämnat in elva\r\npatentansökningar. Jag kommer att tala  lite  mer om\r\ndet. Dessutom ställer de dessa stamcellslinjer  till\r\nforskarvärldens  förfogande  för  att  man ska kunna\r\nfortsätta utvecklingen på det sätt som vi  hörde  om\r\ntidigare.   Man   ska   kunna   ta   fram  dem  till\r\ndiabetesforskare och till hjärnforskare  för  att så\r\nsmåningom få en klinisk tillämpning.\r\nAntingen tar man ut en engångssumma för att ställa\r\nden  här stamcellslinjen till förfogande eller också\r\nvill man  ha en årlig avgift. Jag är inte riktigt på\r\ndet klara med om man ibland gör båda delarna.\r\nDet man ställer upp med är en cellstamsslinga. Man\r\nställer upp  med medium och man ställer upp med know\r\nhow,   hur  det  här   etableras.   Det   finns   en\r\nmetodbeskrivning  som  skickas med till dem som vill\r\nha detta. Det ställer man  till  förfogande. För det\r\nuniversitet som kommer att efterfråga  detta ställer\r\nman  upp  och  är  beredd  att lämna ut detta  under\r\nförutsättning  att  universitetet   skriver  på  ett\r\nkontrakt.  Kontraktet  stipulerar  att de  inte  får\r\nsälja  linjen  vidare,  naturligtvis, och  att  Cell\r\nTherapeutics Scandinavia ska ha delar av vinsterna i\r\nframtiden för kommersiell utveckling.\r\nMan  kan  fundera lite grann  över  det  här.  1 ½\r\nmiljon för varje stamcellslinje innebär att man bara\r\nför att etablera  stamcellslinjerna  -  det är klart\r\natt det finns en del forskningsmässiga vinster också\r\n- kommer upp i en kostnad på 40 miljoner  kronor. En\r\nfråga  som  är  relevant  att  ställa  sig  i de här\r\nsammanhangen  är  naturligtvis  hur  man  ska  kunna\r\nfinansiera  utvecklingen  av  stamcellslinjer på det\r\nhär   sättet   om   man   inte  har  tillgång   till\r\nriskkapital. Det är i alla  fall  en  relevant fråga\r\nsom  jag tycker att det finns anledning  att  ställa\r\nsig.\r\nDet  som  ligger i vågskålen är naturligtvis bland\r\nannat  att det  här  är  högrisksatsningar.  Det  är\r\ningenting som man kan garantera kommer att leda till\r\nresultat, alltså att det ger vinster för samhället i\r\nett längre  perspektiv. Det andra är naturligtvis de\r\nvinster som ligger  i att utveckla behandlingar från\r\nde här teknikerna.\r\nJag ska också tillägga  att  Göteborgs universitet\r\nhar ett avtal med det här företaget.\r\nNu ser jag att jag har förbrukat  min  tid, så jag\r\nkanske ska stanna här.\r\nSom  avslutning  kan  jag säga att det i dagsläget\r\nfinns  ett  patent  i  USA  som  har  de  här  breda\r\naspekterna, där man har patenterat  både  att  ta ut\r\nden     inre    cellmassan    och    att    etablera\r\nstamcellslinjen.  Det  finns  åtminstone två stycken\r\nansökningar om patent på att etablera stamceller. En\r\nav   de  ansökningarna  kommer  alltså   från   Cell\r\nTherapeutics.\r\n\r\nProfessor   Göran   Hermerén:   Jag   ska   tala  om\r\netikproblemet  på  ett  lite mer allmänt plan. Sedan\r\nkan  vi  återkomma  till mer  specifika  frågor  som\r\ngäller forskningsetik  och  sådant  när  Gisela  och\r\nandra har talat.\r\n\r\nEtikproblemen  har diskuterats av Vetenskapsrådet,\r\nav  Statens medicinsketiska  råd  och  även  av  den\r\neuropeiska  grupp  som  Jan nämnde. Det finns en del\r\nskillnader mellan dem. Men  de skillnaderna ska inte\r\növerdramatiseras,  tycker  jag.   Det   finns   stor\r\nkonsensus när det gäller de viktiga frågorna.\r\nDet  jag  vill  börja med att säga är att det inte\r\nfinns bara ett etiskt problem eller en etisk aspekt.\r\nDet  är  väldigt  olika   frågor   som  aktualiseras\r\nberoende på i första hand fyra olika  saker. Det ena\r\när stamcellernas ursprung, varifrån man  hämtar dem.\r\nDet  andra är syftet med forskningen. Det tredje  är\r\nde metoder som används vid forskningen. Slutligen är\r\ndet hur man använder forskningsresultatet och de mer\r\nkommersiella  aspekter  som  Jan berörde i slutet av\r\nsitt inlägg.\r\nJag ska säga någonting om var  och  en av dem. Det\r\när  också  så  att om man ska säga någonting  om  de\r\netiska aspekterna  bör man identifiera problemen och\r\nha någon idé om vad man ska göra åt dem, hur man ska\r\nhantera dem - och även  redovisa  förutsättningarna,\r\nargumenten  eller  skälen bakom de olika  förslagen.\r\nNågot ska jag säga även om detta på denna kvart.\r\nSka  man  diskutera  problemen  och  hur  man  ska\r\nhantera dem förutsätter det att man har en överblick\r\növer handlingsalternativen. Vilket är problemet? Vad\r\nkan man göra  i  det särskilda fallet? Sedan får man\r\ntitta på argumenten.  Där  kommer  naturligtvis inte\r\nbara kunskapsunderlaget, som vi har  hört  en del om\r\nav  Sten  Eirik  här,  utan också värderingarna  som\r\nviktiga förutsättningar.\r\nNi har redan hört att  det  finns  olika  typer av\r\nkällor  till  stamceller. Jag nämner det igen därför\r\natt de aktualiserar  väldigt  olika  frågor. De mest\r\nkontroversiella är förstås de embryonala, därnäst de\r\nfetala,   sådana  som  man  hämtar  från  aborterade\r\nfostervävnader,  sedan har vi adulta som hämtas från\r\nvuxna personers benmärg men även finns i andra delar\r\nav  kroppen,  de minst  kontroversiella.  Stamceller\r\nfinns   även   i   navelsträngsblod   och   benmärg.\r\nStamceller kan alltså hämtas från flera källor.\r\nStamceller av olika  ursprung är i varierande grad\r\nkontroversiella. De minst  kontroversiella är de som\r\nman tar från vuxna personer.  Det  är därför att man\r\nkan få ett fritt och informerat samtycke, åtminstone\r\ni  princip. Man riskerar inte att utmana  människors\r\nföreställningar  om människans värdighet på det sätt\r\nsom man gör när man  tar  embryonala  stamceller och\r\nmanipulerar dem på olika vis.\r\nSamtidigt   är   det  så,  som  Sten  Eirik  också\r\nbetonade, att vi inte  vet tillräckligt om de adulta\r\nstamcellernas     differentieringskapacitet      och\r\nplasticitet.  Vi kan inte säga i dag att de ersätter\r\nde andra. En nackdel  är  naturligtvis också, om man\r\ntänker sig att sådana stamceller  ska  användas  som\r\nterapi    vid    brandskador    eller   annat,   för\r\nhudtransplantationer  är  ju en möjlighet,  att  det\r\nkrävs väldigt lång framförhållning  eftersom det tar\r\ntid att utveckla de här vävnaderna. Jag  vill starkt\r\nunderstryka, med tanke på den debatt som har varit i\r\nTyskland,  att  det  faktum att adulta stamceller  i\r\nvissa  sammanhang kan fungera  som  alternativ  till\r\nandra naturligtvis  inte betyder att de kan göra det\r\ni alla möjliga andra sammanhang.\r\nSärskilt kontroversiella  är förstås de embryonala\r\nstamcellerna. Anledningen till kontroverserna här är\r\nju  att  det  finns  olika  föreställningar  om  det\r\nbefruktade äggets, embryots och  fostrets  moraliska\r\nställning  eller  status.  Med  det  menar jag vilka\r\nrättigheter    och    intressen   det   har,   vilka\r\nskyldigheter man har att beakta dessa intressen.\r\nDet  finns,  för  att  uttrycka  det  enkelt,  tre\r\nhuvudlinjer i debatten som  var  och en naturligtvis\r\nkan utvecklas och preciseras på lite  olika vis. Den\r\nförsta  linjen  är att man säger att det  befruktade\r\nägget  har samma rättigheter  och  samma  värde  som\r\nmänniskor.  Alla  de  rättigheter som vi tillskriver\r\nmänniskor har också det  befruktade  ägget  från och\r\nmed befruktningsprocessens slut.\r\nSedan  har  vi en annan linje som säger att värdet\r\noch de här rättigheterna  ökar  i  takt  med att det\r\nbefruktade ägget blir alltmer människoliknande.\r\nEn  tredje variant säger att det befruktade  ägget\r\ninte har  något  värde alls, inga intressen och inga\r\nrättigheter. Följaktligen  har  vi  ingen skyldighet\r\natt  ta  några moraliska hänsyn till det  befruktade\r\nägget.\r\nDen linje  som  jag  själv  har argumenterat för i\r\nolika sammanhang är den andra. Det är också en linje\r\nsom  Statens  medicinsketiska  råd  har  ställt  sig\r\nbakom.\r\nJag vill tillägga att de här tre  positionerna  är\r\nväl  kända  i  debatten,  liksom  argumenten för och\r\nemot. Det är kanske inte så sannolikt att det kommer\r\nnågra  nya  argument  som  på  ett  avgörande   sätt\r\nförändrar bilden.\r\nSamtidigt  finns  det  många  andra frågor när det\r\ngäller  stamcellsforskningen  som  är   viktiga  att\r\ndiskutera. Det vore synd om vi fastnade på detta.\r\nNästa  steg  som  jag  vill ta upp när det  gäller\r\nproblem som har att göra med  forskningens  syfte är\r\natt   man   bedriver,   vilket   också   Sten  Eirik\r\npresenterade, forskning med olika syften.  Jag  vill\r\nskilja mellan i alla fall tre som jag tycker att det\r\när viktigt att hålla isär.\r\nDet  ena är grundläggande biologisk forskning, där\r\nsyftet är  att  skaffa  sig  ny kunskap om de första\r\nstadierna  i  mänskligt liv, vad  det  är  som  styr\r\ncelldelningen, vad det är som styr differentieringen\r\nav  cellerna  och   gör   att   vissa   celler  blir\r\nblodceller,  andra blir nervceller, åter andra  blir\r\nmuskelceller  och   så   vidare.   Vad   styr  denna\r\ndifferentiering? Hur kan den påverkas? Hur  kan  den\r\nbromsas?\r\nSedan  har  vi  klinisk  forskning,  där syftet är\r\ntillämpning  av  den  här kunskapen på till  exempel\r\nblodsjukdomar, njursjukdomar,  på Parkinsonpatienter\r\noch  på diabetes, alltså där det  finns  grupper  av\r\nmänniskor   som  lider  av  obotliga  sjukdomar  och\r\nstamcellsterapi  skulle  kunna  erbjuda en möjlighet\r\natt hjälpa dem.\r\nDessutom   kan   stamcellslinjer   användas    vid\r\ntoxikologiska  tester,  till exempel i farmakologisk\r\nforskning, vilket innebär att man inte behöver plåga\r\ndjur på det sätt som man  har  gjort  tidigare.  Man\r\nbehöver inte använda så många djur utan man kan göra\r\ntesterna   på   stamcellslinjer  i  stället,  vilket\r\nåtminstone     somliga      borde      hälsa     med\r\ntillfredsställelse.\r\nJag  menar  att de här olika typerna av  forskning\r\naktualiserar  olika  problem.  Det  är  möjligt  att\r\nGisela kommer att gå in på det lite mer i detalj. Så\r\njag talar bara lite kort om detta.\r\nI    den    biologiska     grundforskningen     är\r\nhuvudproblematiken  vilka  typer  av  celler man får\r\nforska  på,  hur  man förvärvar dessa celler,  under\r\nvilka betingelser man  får tillgång till dem och hur\r\nden kunskap som man får  fram  ska användas. När det\r\ngäller de mer kliniska tillämpningarna är de i vissa\r\navseenden  väldigt lika de frågor  som  aktualiseras\r\nvid transplantationer,  alltså  det krävs informerat\r\nsamtycke både av donator och mottagare.\r\nDessutom  tillkommer att säkerhetsaspekterna  blir\r\nviktiga  därför   att   det   kan  bli  så  att  man\r\ntransplanterar en cell som ger upphov till en tumör.\r\nDärför krävs extra säkerhetsåtgärder.\r\nMen vid båda typerna av forskning  krävs  att  man\r\nhar    någon    idé    om    hur    stamcellslinjer,\r\nstamcellsbanker  och  register kan hanteras  på  ett\r\netiskt godtagbart sätt.  Patentproblematiken har Jan\r\nredan berört.\r\nRisk-vinst-bedömningen kan  också se lite olika ut\r\nvid dessa olika typer av forskning.  Varför det? Jo,\r\ndärför  att när vi talar om biologisk grundforskning\r\när det väldigt långsiktiga satsningar, och vinsterna\r\nligger, som  Sten Eirik också underströk, rätt långt\r\nin i framtiden.  Det  handlar  om en investering som\r\nman  gör  där  man  tänker  sig  att  detta  kan  ge\r\nutdelning  långt  fram  i  tiden.  Till  exempel  de\r\ntoxikologiska tester som jag talade om kan  bedrivas\r\nredan  nu.  Det  är väldigt lätt att se både vinster\r\noch risker där.\r\nDen tredje punkten  jag tog upp var de metoder som\r\nanvänds. Den första var  alltså källan, varifrån man\r\nhämtar  stamceller, och den  andra  var  syftet  med\r\nforskningen.  Vissa  metoder  är kontroversiella och\r\nomstridda  ur  etisk synpunkt. Det  är  metoder  som\r\nanvänds    för    att    till    exempel    generera\r\nstamcellslinjer.  Först   har   vi  det  som  kallas\r\nkärnöverföring. Det är alltså samma  teknik  som man\r\nanvände när man skapade det berömda fåret Dolly. Man\r\nbyter  ut  cellkärnan och sedan kan man få fram  nya\r\nstamceller och stamcellslinjer på det viset.\r\nDet andra  som  är  kontroversiellt - också därför\r\natt det är förbjudet i  Europarådets  konvention  om\r\nbiomedicin  och  mänskliga  rättigheter, som Sverige\r\nhar  skrivit under och tänker  ratificera  men  ännu\r\ninte  har  gjort  -  är  skapandet  av  embryon  och\r\nbefruktade  ägg enbart för forskningsändamål. Det är\r\nen teknik som  många  tycker  är  attraktiv  av lite\r\nolika  skäl.  Det  är  kanske också något som vi kan\r\nåterkomma till.\r\nMen även det informerade samtycke som man använder\r\ni samband med att man tar hand om överblivna ägg vid\r\nprovrörsbefruktning väcker en del frågor, därför att\r\nde man tillfrågar är i beroendeställning. Ni vet att\r\nköerna till behandlingen  är  lång. Det är inte helt\r\nenkelt att vara säker på att man  får  ett fritt och\r\ninformerat   samtycke.   Här   finns  dessutom   två\r\nsituationer som man kan vilja hålla isär. Den ena är\r\natt man tar överblivna, färska men  sekunda  ägg och\r\nforskar på. Det är vad man gör i Huddinge.\r\nSedan  kan man också tänka sig att man forskar  på\r\nfrysta ägg. Överblivna ägg ska ju förvaras i frysen,\r\noch de ligger  där  ett  visst antal år. Men när den\r\ntiden  har gått ut eller paret  säger  att  de  inte\r\nkommer att  efterfråga eller vilja använda dessa kan\r\nman forska på  dem.  Alternativen  är  att de kastas\r\neller   att   de   forskas   på  och  sedan  kastas.\r\nSlutresultatet blir detsamma i båda fallen.\r\nNaturligtvis    får   man   fundera    över    vad\r\ninformationen ska innehålla.  Ska  den  till exempel\r\ninnehålla lite av det som ni har hört i dag  av  Jan\r\noch  Sten  Eirik att forskningsresultatet kan bli en\r\nstamcellslinje  som  i  viss mening kan ha evigt liv\r\noch  ge  upphov  till  patenterbara   produkter  och\r\nintäkter? Eller ska man på ett mer allmänt sätt tala\r\nom att detta kan användas till forskning  för  vissa\r\nsyften?\r\n\r\nDet  finns  alltså  idéer  om hur man ska lösa det\r\nhär,  men  jag  går  inte  in  på det.  Det  kan  vi\r\nåterkomma till i diskussionen.\r\nJag  vill  också  ta  upp  frågor  som   inte  har\r\ndiskuterats lika mycket som embryots status  och det\r\nbefruktade  äggets  ställning. Det har att göra  med\r\nfinansieringsproblematiken.  Som vi hörde kostar det\r\natt  driva denna forskning. Man  behöver  inte  vara\r\nSherlock  Holmes  för  att förstå att om kostnaderna\r\nför spetsforskning går upp  och  statsanslagen  till\r\nden fria forskningen ligger still eller går ned blir\r\ndet  ett  gap.  Då  får  man antingen skaffa externa\r\npengar eller avstå från spetsforskningen. Sten Eirik\r\nalluderade på forskarflykten till USA. I och med att\r\nman får in externa pengar finns det emellertid vissa\r\nrisker med detta. Man skapar  en  beroendesituation,\r\noch det kan skapa lojalitetskonflikter.\r\nSedan är det också fråga om vem som  får  tillgång\r\ntill behandlingen och vilka kriterier man ska arbeta\r\nmed  när  man satsar på sjukdomar. Jag tror att  det\r\nman behöver och vill ha framför allt nu är en succé,\r\nett  genombrott.   Har  man  ett  genombrott  kommer\r\ndebatten i ett annat  läge.  Om vi tänker på hur det\r\nser ut i tredje världen, och hur  sjukvårdspanoramat\r\nser  ut  även i Sverige, måste vi ändå  fråga  vilka\r\nbehov  och   vems   behov  det  är  som  kommer  att\r\ntillgodoses,    tillfredsställas,    av    de    här\r\nforskningsresultaten. Jag tycker i alla fall att det\r\nska finnas med i diskussionen.\r\nSedan har vi banker  och  register,  som  ju är en\r\nväldigt  viktig  fråga och en förutsättning för  att\r\nforskning ska bedrivas på ett rationellt sätt. Under\r\nvilka förutsättningar  får  man bygga upp sådana här\r\nregister och banker, och hur ska de utnyttjas?\r\nDet jag vill säga till sist  är att jag tycker att\r\nde  kommersiella  aspekterna  också   bör   beaktas.\r\nProdukterna   är,  som  vi  har  hört,  kommersiellt\r\nintressanta.  Det   betyder   att   här  görs  stora\r\ninvesteringar. Här finns en risk för lojalitets- och\r\nintressekonflikter, som kan uppkomma  på  det  viset\r\natt  forskare  i biotech-företag äger aktier i dessa\r\nföretag eller sitter  på  styrelseposter.  Det finns\r\nmånga  sådana små företag. Man blir intresserad  när\r\nman hör Jan berätta om företaget Cell Therapeutics i\r\nGöteborg,  hur  det  ser  ut  där,  vad  som  står i\r\nkontrakten  och  hur  det informerade samtycket till\r\ndem som levererar äggen ser ut etcetera.\r\nJag tror att köp-och-sälj  av  stamcellslinjer och\r\nmodifierade,  etablerade  och  andra   produkter  är\r\nnågonting som det också är viktigt att ha  en  åsikt\r\nom, inte minst för politikerna.\r\nI slutändan tror jag att det är viktigt med öppenhet\r\noch  tydlighet.  Forskarna  ska  vara  forskare, och\r\nägarna  ska  vara  ägare.  Blandas  rollerna  samman\r\nbäddar  man  för problem. Det behövs någon  form  av\r\nreglering och  någon form av ordentlig diskussion om\r\nkommersialiseringen.  Kommersialiseringen  är på ett\r\nvis  nödvändig,  såsom förutsättningarna är. Om  man\r\nvet vad det kostar och vill ha produkterna måste man\r\ntänka hur detta ska  fungera i praktiken. Jag skulle\r\nvara glad om vi inte bara  talade om embryots status\r\noch embryots ställning. Det  finns också många stora\r\ngrupper   av   patienter  som  lider   av   obotliga\r\nsjukdomar, och deras  intressen ska vi också ta upp,\r\nmen även de kommersiellt viktiga aspekterna på denna\r\nverksamhet.\r\nOrdföranden: Innan jag  lämnar  ordet till professor\r\nElisabeth Rynning från Uppsala universitet  kan  jag\r\nkonstatera  att  vi  sällan  håller tidsscheman. Det\r\ninnebär att vi trots allt tar  alla föredragningarna\r\ni ett sammanhang. Vi skjuter upp  pausen  och kortar\r\nned frågestunden.\r\n\r\nElisabeth  Rynning:  Jag  tänkte börja med att  kort\r\nrepetera den viktiga intresseavvägning  som besluten\r\negentligen   handlar   om.   Varför   vill   vi   ha\r\nstamcellsforskning? Det har vi redan hört en hel del\r\nom, men jag tänkte ändå snabbt dra igenom det.\r\n\r\nBild  8. Vi vill veta mer. Vi vill lära oss mer om\r\nett  viktigt  område  för  människan,  framför  allt\r\ndärför  att vi hoppas kunna minska mänskligt lidande\r\noch hitta  bättre bot för sjukdomar som vi har svårt\r\natt hantera  i  dag. Vi tror att vi då kanske kan få\r\nen mer effektiv och bättre sjukvård. Vi kanske också\r\nkan utveckla verksamheter  som är bra för Sverige på\r\nandra   sätt,   forskning  som  kan   gynna   svensk\r\nutveckling och svensk industri.\r\nKan det vara bra  för  vår  syn  på  människan och\r\nmänniskovärdet?  Ja,  kanske  det,  om vi kan  hitta\r\nbättre lösningar när det gäller att få tillgång till\r\nmänskliga celler och organ som kan lösa en del av de\r\nproblem vi har i dag på det området.\r\nDet   finns  naturligtvis  också  privatekonomiska\r\nintressen.   Det   har  vi  också  hört.  Det  finns\r\nintressen av att göra  karriär och bli duktig på ett\r\nområde. Det finns alltid  med  i  den  här  typen av\r\nfrågor.\r\nVarför   ska  man  begränsa  stamcellsforskningens\r\nmöjligheter?  Ja,  vi  har ju naturligtvis frågan om\r\nden här forskningen kan  medföra  några  hälsorisker\r\nför  enskilda,  försökspersoner  som  tar  emot  nya\r\nmaterial som har kommit fram genom forskningen.  Hur\r\nlöser vi integritetsskyddsfrågan för de personer som\r\ndonerar  material och där man också behöver tillgång\r\ntill en hel del information om de människorna?\r\nDet kanske  är  så  att  vår  syn på människan och\r\nmänniskovärdet  också  gör  att  vi  måste  begränsa\r\nmöjligheterna  när  det gäller stamcellsforskningen.\r\nDå    är   det   framför   allt    den    embryonala\r\nstamcellsforskningen som är känslig.\r\nDet    gäller     också    resursanvändning    och\r\nsamhällsekonomi. Göran  Hermerén  sade  nyss att det\r\nhär  kanske  blir  väldigt  dyrt,  och varifrån  ska\r\npengarna tas? Det kanske inte nödvändigtvis  är  bra\r\nför  samhällsekonomin  om  vi  satsar  för mycket på\r\nforskningen.\r\nDe här intresseavvägningarna måste göras.  Men  en\r\nviktig  fråga  för  riksdagen är naturligtvis var de\r\nska göras och enligt vilka principer. Hur mycket ska\r\nbestämmas redan i lag? Vilket skönsmässigt utrymme i\r\nenskilda fall ska man  lämna  till  andra  organ att\r\nbestämma? Vilka organ ska det i så fall vara? Ska de\r\nfinnas  på lokal nivå eller på regional nivå,  eller\r\nska det i vissa frågor fattas beslut centralt?\r\nI dag har  vi  inte någon specialreglering just av\r\nstamcellsforskningen,  utan  vi  tittar  på allmänna\r\nbestämmelser     vad     gäller     användning    av\r\nhumanbiologiskt material för forskningsändamål.  Det\r\nuppkommer  oklarheter  om  tolkningen,  och  det har\r\nframför      allt      avsett     den     embryonala\r\nstamcellsforskningen, vad  man får och inte får göra\r\npå det området.\r\nBild  9.  Det  finns vissa folkrättsliga  och  EG-\r\nrättsliga krav som vi måste leva upp till.\r\nDå har vi fått ett  förslag om vissa förtydligande\r\nbestämmelser  i  svensk  rätt   från   Kommittén  om\r\ngenetisk integritet.\r\nBild 10. Om vi tittar på den lagstiftning vi har i\r\ndag ser vi att det är en hel del lagar som  redan nu\r\nkan   komma   in   i  bilden  när  man  sysslar  med\r\nstamcellsforskning.   När  man  tar  humanbiologiskt\r\nmaterial dyker lagen om  transplantation  ofta  upp.\r\nNär  man  ska  samla  in  och  bevara eller lämna ut\r\nmaterial har vi en ganska ny lag  om  biobanker. När\r\nman vill forska på humanbiologiskt material  har  vi\r\nen  alldeles ny lag om etikprövning av forskning som\r\navser  människor.  Vi  har också lagen om åtgärder i\r\nforsknings-  eller behandlingssyfte  med  befruktade\r\nägg från människan,  lagen  från  1991,  som  står i\r\ncentrum   när   man   tittar   på   den   embryonala\r\nstamcellsforskningen.\r\nVi  kommer  ibland  också in på frågor om hur  man\r\nhanterar     uppgifter     om    provgivare,     och\r\npatientjournallagen,     personuppgiftslagen     och\r\nsekretesslagen kommer in i bilden.\r\nBild 11. Just de embryonala  stamcellerna  är, som\r\nsagt var, det som har väckt mest uppmärksamhet.  Man\r\nundrar   i   vilken  utsträckning  lagen  från  1991\r\negentligen är  tillämplig,  den  lag  som handlar om\r\nbefruktade   ägg.   Får   man   ta  stamceller  från\r\növerblivna   befruktade   ägg   enligt    den    här\r\nlagstiftningen? Går det för sig? Om man gör en sådan\r\nhär  kärnöverföring,  är  det en befruktning? Är det\r\nett befruktat ägg? Får man  göra  kärnöverföring? Är\r\nkloning tillåten, eller är den förbjuden?  I  vilken\r\nutsträckning  får  man  genetiskt förändra mänskliga\r\nkönsceller? Får man göra embryon för att forska på?\r\nDe här frågorna och frågan  om  kommersialisering,\r\nom kommersialiseringsförbudet egentligen  gäller för\r\nembryon,  det  som  står i transplantationslagen  om\r\nmaterial från levande  eller avlidna människor eller\r\naborterade foster, gäller  det också embryon, som ju\r\ninte uppräknas?\r\nBild  12.  Om  vi då försöker  hitta  något  slags\r\nvägledning i EG-rätten,  vad  säger  man i EU om det\r\nhär   frågeområdet,   när   det   gäller   embryonal\r\nstamcellsforskning?  Vi har redan hört om direktivet\r\nom rättsligt skydd för  biotekniska uppfinningar som\r\nbehandlar   patentfrågor.   Här    säger   man   att\r\nkommersiell användning av mänskliga  embryon strider\r\nmot  allmän  ordning  och  goda  seder. Det  är  ett\r\nexempel på sådant som man inte ska  kunna  få patent\r\npå.  Detsamma  gäller  yrkesmässigt  utnyttjande  av\r\nförfaranden   för   förändring   av   den  genetiska\r\nidentiteten hos mänskliga könsceller. Så  står det i\r\ndirektivet. Så står det också i de ändringar som ska\r\ninföras i patentlagen, är det tänkt.\r\nMan arbetar med ett direktiv om säkerhetskrav  för\r\nanvändning av mänskliga celler och vävnader. Här ser\r\nvi  att man bland annat för säkerhetens skull kommer\r\natt kräva  att  allt  material av det här slaget som\r\nska  användas  på  människan   måste   kunna  spåras\r\ntillbaka  till givaren, så att man vet varifrån  det\r\nkommer. I arbetet  med  det här direktivet föreslogs\r\ndet  faktiskt också från Europaparlamentet  att  man\r\nskulle förbjuda alla sorters kärnöverföring, men det\r\nbedömdes  ligga  utanför  EU:s mandat att besluta om\r\nsådana frågor.\r\nKommissionen har förslag  till  etiska  regler för\r\nvilken  stamcellsforskning  EU vill finansiera.  Där\r\ntänker  man  sig  inte  att  man ska  tillåta  någon\r\nforskning   som   innefattar  kärnöverföring   eller\r\nframställning av embryon  utan bara sådant som berör\r\nforskning på vissa överblivna  embryon.  Man ställer\r\nsärskilda  krav  på  etikgranskning, spårbarhet  och\r\nintegritetsskydd.\r\nBild 13. Tittar vi på Europarådet, som intresserar\r\nsig  för mänskliga rättigheter  på  ett  lite  annat\r\nplan,  har  vi konventionen om mänskliga rättigheter\r\noch biomedicin,  som  är  i kraft sedan 1999 och som\r\nSverige  arbetar  för  att  kunna   ratificera.  Här\r\nförbjuder  man  inte forskning på embryon,  men  man\r\nsäger att om nationell  rätt  tillåter  det  ska det\r\nfinnas ett adekvat rättsligt skydd för embryot.  Man\r\nförbjuder     framställning     av    embryon    för\r\nforskningsändamål. Här finns också  ett  förbud  mot\r\nekonomisk      vinning     från     människokroppens\r\nbeståndsdelar i sig. Det finns ett tilläggsprotokoll\r\nsom förbjuder kloning  av  människor, men här tänker\r\nman sig nog mest mänskliga varelser som framställs.\r\nBild  14. I FN har man också  varit  bekymrad  för\r\ndetta med  kloning  och försökt få till stånd en FN-\r\nresolution.  Då  dök  det   upp   två  konkurrerande\r\nförslag. Ett majoritetsförslag förbjöd  all kloning,\r\ninklusive  terapeutisk  kloning  med kärnöverföring,\r\neftersom man menade att det var samma  metod som kom\r\ntill  användning.  Det  andra  förslaget ville  bara\r\nförbjuda     reproduktiv     kloning    och     låta\r\nmedlemsstaterna bestämma hur de  i  övrigt vill göra\r\nsjälva. Det var svårt att uppnå någon  enighet,  och\r\nman har skjutit på beslutet två år framåt.\r\nBild 15. Hur ser man på det här i andra EU-länder?\r\nOm  vi  först  tänker  oss  användning av överblivna\r\nembryon för stamcellsforskning,  är den uttryckligen\r\ntillåten i sex av de andra EU-staterna,  förbjuden i\r\nfem  och  oreglerad i tre. Framställning av  embryon\r\nför  forskning,   också   genom  kärnöverföring,  är\r\nuttryckligen   tillåten   bara    i    Belgien   och\r\nStorbritannien och förbjuden i tio stater.  Här  får\r\nman  komma ihåg att Storbritannien och Belgien, till\r\nskillnad   från   Sverige,   inte  har  undertecknat\r\nEuroparådets biomedicinkonvention.  När  de har valt\r\natt  tillåta  det  här  har  de  ett ganska reglerat\r\nförfarande,  med en central myndighet  för  kontroll\r\noch godkännande.\r\nBilderna 16-17.  Kommittén  om genetisk integritet\r\nföreslår    inte   något   generellt   förbud    mot\r\nframställning   av  embryon.  Nej,  något  generellt\r\nförbud vill man inte  ha,  för vi framställer kanske\r\nredan i dag embryon för att  kunna bedriva forskning\r\nkring reproduktion och så vidare. Men att särreglera\r\nså att man tillåter framställning  av  embryon  bara\r\nför vissa syften vill man inte heller. Man säger att\r\ndet är nästan omöjligt. Men där skulle jag nog vilja\r\nfråga  om  det inte är så att man bara anser att det\r\ninte är önskvärt. Omöjligt tror jag inte att det är.\r\nMan tar inte  heller  upp  frågan  om  till  exempel\r\nhybridembryon, framställda embryon som består delvis\r\nav mänskligt och delvis av animaliskt material.\r\n1991  års  lag  ska  utvidgas  så att den omfattar\r\nockså embryon framställda genom kärnöverföring.  Man\r\nbehöver  inte  fundera  över  om  befruktning är att\r\njämställa med kärnöverföring. Gränsen  14  dagar för\r\nforskning, förbud mot inplantering efter försök  och\r\nså vidare ska omfatta även embryon framställda genom\r\nkärnöverföring.\r\nHärutöver  tycker  man  att vanlig etikprövning är\r\ntillräcklig för att den här  intresseavvägningen ska\r\nkunna  göras. Men när det gäller  etikprövningslagen\r\när kriterierna  i  fråga  om  att forskning inte får\r\nstrida mot respekten för människovärdet ganska vaga,\r\noch  de  är  inte  särskilt  utförligt  diskuterade.\r\nRisk-vinst-avvägningen och kravet  på riskminimering\r\ngäller risker för försökspersonerna, inte risker som\r\navser människovärdet - det här som är  så svårfångat\r\noch som vi inte riktigt vet vad vi menar med.\r\nMan får också komma ihåg att anonymt material - om\r\ndet  nu  går  att tänka sig anonyma embryon  -  inte\r\nbehöver etikprövas enligt den här lagen. Inte heller\r\nåtgärder som inte  kvalificerar sig som vetenskaplig\r\nforskning behöver etikprövas.\r\nDet medför att vi  inte med nödvändighet skulle få\r\nnågon centraliserad prövning av åtgärder med embryon\r\nom det inte är så att en tillräcklig minoritet i den\r\nregionala etiknämnden  är  oenig  och vill hänskjuta\r\nprövningen till den centrala nämnden.\r\nKommittén vill förtydliga förbudet  mot försök att\r\nutveckla  metoder  för ärftliga genetiska  effekter.\r\nMan säger att syftet  med  det  är att förbudet inte\r\nska omfatta kärnöverföring, eftersom  man  här  inte\r\ntänker  sig att det ska bli någon generation som kan\r\närva effekterna.  Här  tänker man sig alltså att det\r\ntrots allt går att avgränsa den tillåtna forskningen\r\nmed anledning av vilka syften  man  vill att den ska\r\nfå användas för.\r\nVinstsyftesförbudet     i    transplantationslagen\r\nförtydligas. Men när blir det  biologiska materialet\r\nen  produkt,  så  att  det inte längre  omfattas  av\r\ntransplantationslagens krav?  Det behöver vi fundera\r\npå.\r\nVi   ska   reservera  oss  mot  artikel   18.2   i\r\nbiomedicinkonventionen  som  förbjuder framställning\r\nav embryon, eftersom kärnöverföring  om  den tillåts\r\nkommer  att  medföra att man framställer ett  embryo\r\nför forskning.\r\nDå kan man fråga sig: Har vi en tillfredsställande\r\nmotivering  för   att   kunna   göra   det?  Vi  har\r\nundertecknat konventionen utan att reservera oss. Vi\r\nvar nog inte riktigt medvetna om att svensk rätt gav\r\nutrymme för framställning av embryon. Vi  tänkte oss\r\nkanske  inte att man skulle ägna sig åt det.  I  dag\r\ntänker vi oss att man kanske vill göra det. Då måste\r\nvi ha ganska  goda  skäl för att i dag reservera oss\r\nmot en konvention som vi redan har undertecknat utan\r\natt reservera oss mot den och ändra svensk rätt i en\r\nriktning som inte är förenlig med konventionen.\r\nFörbudet  mot  reproduktiv  kloning  som  föreslås\r\nverkar det råda stor  enighet  om. Men varför är det\r\ninte tydligare förbud i det förslag  som  läggs? Man\r\nnöjer  sig  med  inplanteringsförbudet vid forskning\r\noch försök. Om det  inte  är försök då? Om det visar\r\nsig  att  det här blir en etablerad  metod  i  andra\r\nländer, ska  vi  då  tillåta kloning? Det säger inte\r\ndet här förslaget någonting om.\r\nVad   gäller  egentligen   vid   återkallelse   av\r\nsamtycke,   om   donatorerna   av   könsceller   och\r\nembryomaterial  vill  återkalla  sitt  samtycke? Kan\r\nforskningen fortgå om man avidentifierar materialet?\r\nSå är det enligt biobankslagen, men här  är det lite\r\noklart om biobankslagens regler gäller eller  om det\r\nfinns ett ovillkorligt krav på samtycke enligt lagen\r\nom befruktade ägg.\r\nBild 18. Framtidsutsikterna, som det ser ut enligt\r\ndet  här  förslaget,  är att Sverige kan få den mest\r\nöppna  regleringen av embryonal  stamcellsforskning,\r\ndär  etikprövningen   sker  enligt  ganska  allmänna\r\nkriterier, där vi inte  har  något  krav  på central\r\ntillståndsgivning   och  där  forskning  på  anonymt\r\nmaterial inte behöver  granskas.  Vi vet inte om det\r\nblir  generöst  eller  strängt.  Det  är   upp  till\r\netiknämndernas praxis.\r\nVi  kommer att få möjlighet till framställning  av\r\nembryon genom kärnöverföring. Också där blir det upp\r\ntill etiknämnderna  att  avgöra  om  det går för sig\r\neller inte.\r\nVi  får ett förbud mot kommersiell hantering,  men\r\nvi vet  fortfarande  inte  riktigt  när stamcellerna\r\neller  cellinjerna  blir ett forskningsresultat,  en\r\nprodukt.  Det  är  oklart  hur  de  här  kraven  för\r\npatentering ska se ut  när det gäller stamceller och\r\ncellinjer.\r\nBild   19.  Den  embryonala   stamcellsforskningen\r\nbedöms ha  stor  potential,  men den är också etiskt\r\nkänslig och kontroversiell. Då  är  det  viktigt att\r\ndet   står   klart  både  för  oss  själva  och  för\r\nomvärlden:  Vilka   överväganden   ligger  bakom  de\r\nsvenska ställningstagandena? Vilka åtgärder  är  det\r\negentligen som vi tycker är försvarliga? Och hur ska\r\nvi göra för att den praxis vi vill ha blir enhetlig?\r\n\r\nDet  är  också viktigt att vi fortsätter att fundera\r\npå om det  blir ett ändrat synsätt rörande den nytta\r\nvi förväntar  oss,  om  det  blir ett ändrat synsätt\r\nrörande  de  risker  som  kan  vara   förenade   med\r\nverksamheten.  Då  måste  vi  vara beredda att också\r\nändra de riktlinjer som vi arbetar utifrån.\r\n\r\nOrdföranden: Jag lämnar ordet till  professor Gisela\r\nDahlquist från Norrlands universitetssjukhus.\r\n\r\nGisela Dahlquist: Jag är barnläkare och forskare. Om\r\nman är barnläkare och forskare är det lätt att också\r\nintressera sig för forskningsetiska frågor.  Jag har\r\nalltså arbetat med forskningsetiska frågor på  olika\r\nsätt  genom  åren.  Jag har också varit operationell\r\nvid sjösättningen av den nya etikprövningslagen. Jag\r\ntänkte i mitt inlägg  fokusera  lite  grann  på  det\r\nforskningsetiska perspektivet, som ju det betänkande\r\nsom  Elisabeth  nämnde också lutar sig väldigt tungt\r\npå,      den     nya     etikprövningslagen      och\r\nforskningsetikprövningen. Därför vill jag försöka ta\r\ndet perspektivet.\r\n\r\nEn av de  första  i  Sverige som på den medicinska\r\nsidan  på allvar fördjupade  sig  i  forskningsetisk\r\nprövning  var  psykiatern  Clarence Blomquist, som i\r\nsin bok från 1971 skriver så  här:  Det finns risker\r\nmed all forskning. De här riskerna måste  vägas  mot\r\nden  nytta  som  forskningen kan tänkas medföra, men\r\nman måste också betänka risken med att inte forska.\r\nDet  här  är  egentligen  forskningsetiken  i  ett\r\nnötskal och det som  ni bland annat ska ta ställning\r\ntill i det här betänkandet.\r\nDet  är  inte  så  att  den   svenska   lagen   om\r\netikprövning  hänger  i  luften eller är något nytt.\r\nDet har Elisabeth redan varit  inne  på.  När man är\r\nsiste  talare  är mycket redan sagt, men jag  hoppas\r\natt jag ändå kan tillfoga något.\r\nBild  20. Det finns  en  lång  tradition  av  både\r\nriktlinjer   och   lagstiftning   kring   forskning.\r\nIroniskt  nog  var  det  redan på 1900-talet just  i\r\nTyskland  som  man  första gången,  i  alla  fall  i\r\nEuropa, stiftade en lag  om  humanexperiment.  Sedan\r\nvet  vi  hur det gick med Tyskland. Ni vet också att\r\nforskningsetiken i väldigt hög grad dramatiskt ökade\r\nefter       Nürnbergprocesserna        och       att\r\nHelsingforsdeklarationerna  sedan  har varit  de,  i\r\nalla  fall  inom den medicinska forskningen,  kanske\r\nmest vägledande principerna som haft en mycket stark\r\ngenomslagskraft    i    verkligheten   i   medicinsk\r\nforskning.\r\nBild  21.  Nu  är  vi  i  Europa,   och   vi   har\r\nEuroparådets konvention om mänskliga rättigheter och\r\nbiomedicin,  som  vi  har  skrivit  under  och som i\r\nväldigt hög grad syntetiserar de tidigare historiska\r\nriktlinjer  som  forskningsetiken  har haft för  sin\r\nverksamhet. Det är konventionen som  tillsammans med\r\ndet  nya  direktivet  om klinisk läkemedelsprövning,\r\nsom vi inte ska tala om i dag, som i verkligheten är\r\ndet direkta incitamentet  till  att  vi  nu  får  en\r\nlagreglerad  etikprövning  i Sverige. Jag tycker att\r\nden  är  bra, och den kommer ändå  att  innebära  en\r\ntydlighet och en klar förstärkning av skyddet för de\r\nmänniskor som deltar i forskning.\r\nBilderna  22-26.  Den  forskningsetiska prövningen\r\nhar flera varit inne på, och den innebär att man ska\r\nväga en kunskapsvinst mot  en  risk.  Man ska alltså\r\nförsöka göra en avvägning mellan göra-gott-principen\r\noch inte-skada-principen - de principer  som  oftast\r\nkan komma att kollidera i forskningssammanhang.  Man\r\nhar  i  den  här avvägningen infört principen om det\r\ninformerade  samtycket   som   en  metod  eller  ett\r\ninstrument att balansera de här två.\r\nForskningsetiken   har  ibland  sagts   vara   för\r\nutilitaristisk. Min erfarenhet  -  och när man läser\r\ndet som finns skrivet om forskningsetik - är att det\r\nvisserligen är en risk-vinst-avvägning  och  att det\r\nfinns    ett   utilitaristiskt   nyttoperspektiv   i\r\nforskningsetiken,    men    argumenteringen   i   de\r\nforskningsetiska  sammanhangen   är   kopplad   till\r\npliktetiska  traditioner  och i mycket hög grad till\r\nde  grundläggande humanistiska  principerna,  alltså\r\ngöra-gott-principen,           inte-skada-principen,\r\nintegritets-      och     autonomiprincipen      och\r\nrättviseprincipen.  Vi  arbetar med en sorts blandad\r\nfilosofi. Göran kan säkert  kommentera  det  senare.\r\nDet     här    är    min    lekmannadefinition    av\r\nforskningsetikens karaktär.\r\nNär det  gäller  forskningsetiska principer som är\r\nsärskilt viktiga när  det  gäller  framför  allt den\r\nembryonala stamcellsforskningen - jag menar att  den\r\nadulta  stamcellsforskningen  har  betydligt  mindre\r\ngrundläggande  forskningsetiska problem - är det  då\r\nmänniskovärdesprincipen.  I lagen förutsätts, precis\r\nsom i alla etiska riktlinjer, att all forskning sker\r\nmed respekt för människovärdet.  Frågan  uppstår då:\r\nVad är respekt och vad är människovärde?\r\nInte-skada-principen,    autonomiprincipen     och\r\ngodhetsprincipen  är  viktiga i det forskningsetiska\r\nsammanhanget,  liksom  försiktighetsprincipen,   som\r\nalltid  blir  en  viktig  princip  när det gäller ny\r\nforskning,  som  vi  trots  allt måste betrakta  den\r\nembryonala stamcellsforskningen.\r\nJag  ska inte fördjupa mig i  det  filosofiska  om\r\nmänniskovärdesprincipen, men jag vill säga att man i\r\ndiskussionen  ibland  har blandat ihop frågan om när\r\nen  människa  har uppnått  fullt  människovärde  med\r\nfrågan om när livet  börjar.  Framför  allt  har man\r\nofta  vänt  sig  till oss naturvetare eller biologer\r\nför att fråga: När  börjar  livet? Kan ni hjälpa oss\r\natt  tala om när människovärdet  egentligen  börjar?\r\nJag menar  att  det  är  principiellt  felaktigt. Vi\r\nbiologer och naturvetare studerar naturen,  studerar\r\nmekanismer  för  hur  celler fungerar, friska celler\r\noch  sjuka  celler,  och hur  celldöd  uppstår.  Men\r\nfrågan  om  när livet börjar  och  slutar  eller  om\r\nmänniskovärdet  har  vi inte något bättre svar på än\r\nandra. Det är en filosofisk  och religiös fråga, och\r\njag tycker att det är viktigt att poängtera.\r\nNär nu de forskningsetiska nämnderna,  precis  som\r\nni   och  vi  alla,  som  Elisabeth  säger,  ska  ta\r\nställning    till    vad    som   är   respekt   för\r\nmänniskovärdet,  och  vi  fattar   ett  beslut  till\r\nexempel  i en forskningsetisk nämnd,  kan  man  inte\r\nbara  se till  sin  egen  inställning.  Det  här  är\r\nnaturligtvis   en   oerhört   privat  inställning  i\r\nverkligheten,  hur  man  ser på människovärdet.  Man\r\nmåste ändå försöka fatta ett  beslut  som är kopplat\r\ntill de filosofiska och religiösa kontexter  som  vi\r\nhar  i Sverige i dag. Jag menar att även om vi lever\r\ni ett  alltmer  mångkulturellt  samhälle  har  vi  i\r\nSverige  en  i  huvudsak  protestantisk  och  kanske\r\nrelativt sekulär och naturvetenskaplig kontext.  Det\r\ninnebär   också   en   humanistisk  och  demokratisk\r\nkontext.\r\nOm  man  skulle försöka  fatta  ett  beslut  i  en\r\netikkommitté  som  skulle  tillfredsställa  alla  de\r\nsynsätt  som  vi har på människovärdet och respekten\r\nför människovärdet  kommer  vi inte framåt. Då måste\r\nman  se  på  det övergripande. Vi  måste  fatta  ett\r\nbeslut som inte  strider  mot de flesta människornas\r\nåsikt om människovärdet. Även om vi inte delar några\r\nmänniskors synsätt på människovärdet  och  när livet\r\nbörjar,  måste  vi  ändå någonstans fatta ett beslut\r\nsom harmoniserar med  de  flestas. Det är kanske det\r\nsom är demokrati.\r\nEmbryoforskning har varit tillåten sedan lång tid.\r\nDet är också en kontext som  vi  lever  i,  även  om\r\nmånga säger att det innebär att vi går ett steg till\r\npå  det  sluttande  planet. Vi har sett på embryonal\r\nforskning som något tillåtet.  År  1982 skapades det\r\nförsta provrörsbarnet. Innan 1982 hade  man  forskat\r\nmed  embryon.  Det  verkar som om man har glömt bort\r\ndetta.\r\nÅr 1991 kom den lag  som Elisabeth nämnde, men det\r\nvar kanske 15 år efter det  att  man  började forska\r\nmed embryon i syfte att skapa provrörsbarn  och  att\r\nstudera grundläggande mekanismer för embryots tidiga\r\nutveckling. År 1991 blev det tillåtet i lag att göra\r\ndetta.  Den  lagen  föregicks  av  en diskussion som\r\nsedan  har återuppstått i nästan samma  skepnad  när\r\ndet gäller  att  skapa  embryon  för  forskning  som\r\nkanske  inte  i  huvudsak  har  som  syfte  att bota\r\nbarnlöshet   utan   att   titta   på   grundläggande\r\nmekanismer som skulle kunna användas till  att  bota\r\nsjukdom av annan karaktär än barnlöshet.\r\nVi  har  en  liberal  abortlag.  Vi  har  en aktiv\r\npreventivmedelspolitik  som  också har att göra  med\r\nhur vi ser på ett tidigt embryo, yngre än 14 dagar.\r\nNär det gäller inte-skada-principen  kan  man säga\r\natt det finns tre nivåer som etikkommittéerna kommer\r\natt    behöva    ta    ställning    till.   I   alla\r\netikkonventioner har vi en regel som  säger  att  vi\r\ninte  får  forska med en metod om det finns en annan\r\nmetod som innebär  att  vi  kan  uppnå samma kunskap\r\nsamtidigt som den är mindre skadlig. Vi måste alltid\r\nvälja den metod som är kopplad till minst risker. Då\r\när  det  uppenbart  att  forskningen med  överblivna\r\nembryon, som man kan donera till forskning sedan man\r\nhar  gjort  en  lyckad provrörsbefruktning,  är  den\r\nalldeles klart minst ingripande och minst riskfyllda\r\nmetoden ur många synpunkter.\r\nNästa steg är att  man tar ett extra ägg i samband\r\nmed  en  äggdonation. Det  är  kanske  en  lite  mer\r\ningripande  metod,  men  viss typ av kunskap kan man\r\ninte få om man inte använder extra ägg i samband med\r\näggdonation. Det gäller till  exempel  om man skulle\r\ntillåta    kärntransfermetoden    för    att   skapa\r\nstamcellslinjer  som skulle kunna vara immunologiskt\r\nautologa med en människa  som behöver ta emot sådana\r\nceller som kan bildas av dessa  stamceller. Då måste\r\nman  använda  den  här  metoden.  I andra  typer  av\r\nforskning  kan det räcka med att använda  överblivna\r\nembryon.\r\nDet tredje  steget  är  att det inte räcker med de\r\nägg  som man kan få i samband  med  en  äggdonation,\r\nutan att  man  begär  att  en kvinna som inte skulle\r\ndonera ägg utsätter sig för hormonstimulering och de\r\nmedicinska  procedurer och i  viss  mån  risker  och\r\nobehag som själva äggdonationsproceduren innebär. Om\r\nhon skulle göra  det  enbart för forskning måste man\r\nbetrakta det som den mest  ingripande  metoden.  Och\r\ndetta  kan  också  bli nödvändigt vid vissa typer av\r\nforskningsproblem. Denna  avvägning måste man göra i\r\nvarje enskilt forskningsprojekt,  samtidigt  som man\r\nhela   tiden   har   icke-skada-principen   som   en\r\növerordnad princip.\r\nAtt skapa embryon enbart för forskningen genom att\r\nta extra ägg i samband med äggdonation är nödvändigt\r\nom vi ska gå till tekniken somatisk kärntransfer.\r\nNär  det gäller autonomiprincipen är det uppenbart\r\natt i frågor  om  information  och samtycke i de här\r\nsammanhangen  måste vi vara oerhört  grannlaga.  Som\r\nGöran var inne  på  kommer detta att granskas mycket\r\ngrannlaga i de etiska  prövningsnämnderna. Det finns\r\nockså tydliga lagregleringar  om hur information och\r\nsamtycke ska gå till, men tolkningen av dem i de här\r\nsammanhangen måste bli skärpt. Detta kommer att vara\r\nen     huvudfrågeställning     för     de     etiska\r\nprövningsnämnderna.  Det  gäller  vid all forskning,\r\nmen   särskilt   vid  den  här  typen  av  embryonal\r\nstamcellsforskning.\r\nJag vill också säga någonting om godhetsprincipen.\r\nGöran  sade  att vi  talar  väldigt  mycket  här  om\r\nriskerna,  människovärdet,   embryots   status   och\r\ngrundforskningens  behov,  men  vi talar kanske inte\r\ntillräckligt  om det möjliga framtidsperspektiv  som\r\nfaktiskt ändå finns.\r\nI    framtiden    kan     den    här    embryonala\r\nstamcellsforskningen  leda  till  -  och  det  finns\r\nkanske    också   möjligheter   med    den    adulta\r\nstamcellsforskningen,   men   vi  ser  inte  riktigt\r\nmöjligheten till plasticitet där - tillämpningar för\r\natt bota sjukdomar som handlar om celldöd och där vi\r\nbehöver   många   celler   för   transplantation   -\r\nspecialiserade   celler   som   kan   uppnås   genom\r\nstamcellsforskning  -  vid  neurologiska  sjukdomar,\r\ndiabetes   och   hjärt-kärlsjukdom.   Det   är   ett\r\nperspektiv som vi måste trycka på.\r\nFörståelsen   av   grundläggande   mekanismer  för\r\nsjukdom    som    kan    leda    till    andra   nya\r\nbehandlingsmetoder än just de som har att  göra  med\r\ncelltransplantation   måste   vi  självfallet  också\r\nbeakta  om vi ska förbjuda den här  forskningen  och\r\nläkemedelsutvecklingen.\r\nBild 27.  Jag  kan  inte  låta  bli  att i det här\r\nsammanhanget  vara lite grann personlig och  berätta\r\nnågonting  om  mitt  eget  forskningsfält.  Jag  har\r\narbetat med barn  som har diabetes i snart 30 år nu.\r\nSom ni ser har vi kunnat konstatera att barndiabetes\r\nökar drastiskt i vårt  land. Det här är en bild från\r\n1998. Där såg vi en ökning  på  mer  än 50 %. Vi har\r\nfortsatt att registrera detta mellan 1998  och 2002.\r\nNu  är vi uppe 40 fall per 100 000 barn och år.  Det\r\nbetyder  alltså att pilen nu ligger här uppe. Det är\r\nen drastisk  och  dramatisk ökning av en sjukdom som\r\nföreträdesvis drabbar  barn  och unga individer. Den\r\när livslång.\r\nBild 28. Malin, sex år, upplever sjukdomen så här.\r\nHon tar sex insulininjektioner  om dagen. Det här är\r\nen  av  mina  patienter. Tonårspatienterna  upplever\r\nframtidsperspektivet  så  här  därför  att  den  här\r\nsjukdomen redan efter 25-30 år kan leda - det händer\r\ninte  alls  alltid,  och  vi  jobbar emot det - till\r\nblindhet.   Den  här  pojken  har  ritat   sig   med\r\nblindkäppen  och   blindhunden.   Det   finns  andra\r\nkomplikationer  som kan drabba de här individerna  i\r\nunga år.\r\nDet här är från  min  verksamhet, och jag kan inte\r\nlåta bli att peka på det i det här sammanhanget. Det\r\nvore inte dumt om de här  individerna  kunde botas i\r\nframtiden  med  celltransplantation.  Då  skulle  de\r\nslippa sina sprutor och hotet mot framtiden.\r\nBild 29. Låt mig återgå till forskningsetiken  och\r\nde  forskningsetiska principerna. Det är självfallet\r\nså att  försiktighetsprincipen  också  är  en viktig\r\nprincip  för  de  forskningsetiska nämnderna att  ta\r\nhänsyn   till.   Jag   tror    att    de   regionala\r\nforskningsetiska  nämnderna  kommer att uppleva  att\r\nforskningsprojekt   av   den  här  karaktären   blir\r\nkontroversiella  och svåra.  Vissa  typer  kan  vara\r\nlättare att hantera  än  andra. Då finns möjligheten\r\natt man kommer att lyfta frågan  till  den  centrala\r\nnämnden.\r\nDet  sluttande  planet  är  ju  det  som motiverar\r\nförsiktighetsprincipen.  Det  som har diskuterats  i\r\ndet här sammanhanget är risken  att  utvecklingen av\r\nen  grundläggande metodik som skulle kunna  användas\r\nför något  gott  samtidigt skulle kunna felutnyttjas\r\ntill  något ont, och  då  säger  vissa  att  vi  ska\r\nförbjuda  metoden.  Andra  säger  att  vi  inte  ska\r\nförbjuda grundforskningen men tillämpningen.\r\nJag  vill också säga någonting om det som har hänt\r\ni ståndpunkterna  forskningsetiskt  under de senaste\r\nåren och vilken skillnad som föreligger  mellan  det\r\nhär  förslaget och det förslag till forskningsetiska\r\nriktlinjer    som    vi    hade    inom   Medicinska\r\nforskningsrådet  eller  det  som  Görans  europeiska\r\ngrupp   kom   fram   till  eller  det  som  Nordiska\r\nministerrådets bioetikkommitté kom fram för några år\r\nsedan.\r\nDe skillnader som finns  mellan  det här förslaget\r\noch  det  som  Vetenskapsrådet också egentligen  kom\r\nfram   till   och   de   tidigare   forskningsetiska\r\nriktlinjerna är att man  nu vill gå längre. Man vill\r\ntillåta skapande av embryon  enbart  för  forskning.\r\nTidigare   sade   vi:  Vi  anser  att  det  inte  är\r\ngodtagbart i dagens kunskapsläge.\r\nSkälet till att man var försiktig var att man från\r\nframför allt grundforskarhåll  tyckte  att  det ännu\r\ninte  fanns  så stort behov av annat material än  de\r\nembryonala stamceller  som man skulle kunna få genom\r\natt använda överblivna befruktade  ägg i samband med\r\nin vitro-fertilisering. Man sade att  det  fanns ett\r\növerskott, att man inte hade kommit så långt och att\r\nman nog inte behövde göra detta.\r\nOm  forskarna  säger  så  och kunskapsutvecklingen\r\nändå  kan  fortsätta ska man inte  i  onödan  kränka\r\nmänniskors  upplevelse  av  att  det  är  en  ökande\r\ninstrumentalisering      eller      kränkning     av\r\nmänniskovärdet genom att förorda en sådan  teknik  -\r\nom det inte behövs.\r\nMan  sade  samma  sak om skapande av embryon genom\r\nkärnöverföring.  Man ansåg  det  inte  godtagbart  i\r\nrådande kunskapsläge.\r\nJag  menar  att  det   har   ändrat   sig  i  dag.\r\nKunskapsläget  är  annorlunda.  I  dag ligger  vi  i\r\nforskningsfronten med en helt annan bakgrundskunskap\r\nsom  innebär  att  vi nu behöver både skapa  embryon\r\nenbart  för forskning  och  fortsätta  att  utveckla\r\ntekniken när det gäller kärnöverföring.\r\nNi vet  att  i  januari publicerade ett forskarlag\r\nfrån Sydkorea den första  artikeln  om  att man hade\r\nlyckats   göra   en   kärnöverföring   på  mänskligt\r\nmaterial.  Detta är ett möjligt genombrott.  Det  är\r\nbara med den  metoden  som  man möjligen kan lösa en\r\nhel  del  av  de problem som finns  i  den  kliniska\r\nforskningen kring celltransplantationer. Vi kan inte\r\nlösa  problemet  med  celltransplantationer  och  de\r\nstora   problem   som   föreligger   när   vi   vill\r\ntransplantera   betaceller  till  diabetiker  -  det\r\nhandlar  om  avstötningsmekanismer  -  utan  att  få\r\nmöjligheten att experimentera kring kärnöverföring.\r\nAvslutningsvis  vill  jag  säga  att mycket av den\r\ndiskussion som har varit kring detta  handlar  om en\r\nsammanblandning     mellan     grundforskning    och\r\ntillämpning.  Jag tror att det här  handlar  om  att\r\ntillåta grundforskning.  Men i nästa steg behöver vi\r\ngå in på andra problem som  handlar  om den kliniska\r\ntillämpningen  och än mer den kliniska  rutinmässiga\r\ntillämpningen. Den  kliniska  forskningen  är  nästa\r\nsteg  om  tio  år  kanske, som du sade. Den kliniska\r\ntillämpningen i rutin är ett annat senare steg.\r\nJag tror alltså att  det  är  viktigt att hålla de\r\nhär tre delarna för sig. Det här betänkandet handlar\r\nom  att  tillåta grundforskning. Men  i  nästa  steg\r\nmåste en annan typ av lagreglering möjligen ses över\r\nför att se  till  att  det  blir en bra etisk balans\r\nockså    när   det   kommer   till   den    kliniska\r\ntillämpningen.   Men   det   är   delvis   en  annan\r\ndiskussion, som Göran också var inne på.\r\nDet  här  är nästan bara en upprepning av det  som\r\nGöran sade. Det  handlar  om den typ av överväganden\r\nsom  Socialstyrelsen,  Socialdepartementet   och  de\r\nforskningsetiska  nämnderna  kanske  redan  nu måste\r\nbörja fundera på när det gäller klinisk forskning.\r\n\r\nOrdföranden:   Tack   för   de   innehållsrika   och\r\ninformativa föredragningarna.\r\n\r\nNu  kommer  vi att ha en kvarts paus. Jag hoppas att\r\nvi kan återsamlas  en  minut över elva för att ha en\r\nkort frågestund.\r\n\r\nOrdföranden: Då återupptar  vi  utfrågningen.  Vi är\r\nframme vid det som i programmet heter Diskussion och\r\nfrågor. Jag lämnar ordet fritt för frågor.\r\n\r\nChatrine  Pålsson (kd): Jag vill börja med att tacka\r\nför en helt  suverän  föredragning.  Den var bra och\r\nviktig.\r\n\r\nJag vill ställa min första fråga till  Sten  Eirik\r\nJacobsen. Den gäller hur du anser framtiden vara när\r\ndet  gäller de adulta stamcellernas möjligheter.  Om\r\nman även  ska  satsa  på den embryonala forskningen,\r\nfinns det då inte risk  att man minskar intensiteten\r\natt satsa på den adulta forskningen  när man har den\r\ntill hands?\r\nAtt  vi  har  halkat  efter  i Sverige till  USA:s\r\nfördel, är det enbart av ekonomiska skäl?\r\nGöran  tog  också upp frågan om kommersialiseringen.\r\nDen frågan är  viktig.  Har du någon åsikt om hur vi\r\nsom lagstiftare ska kunna  agera i frågan? Det råder\r\ninget  tvivel  om att när det  är  fråga  om  mycket\r\npengar till olika  företag  blir det på sikt en stor\r\netisk fråga.\r\nOrdföranden:  Vi har kort tid  för  frågor,  och  vi\r\nkommer inte att  hinna med alla som har satt upp sig\r\npå listan. Jag ber  om  korta svar. Då hinner vi med\r\nfler frågor!\r\nSten  Eirik  Jacobsen: När  det  gäller  den  första\r\nfrågan är det  enligt  min åsikt inget tvivel om att\r\nadulta stamceller har kommit  att  betyda  mycket  i\r\nutvecklingen  av terapier, men jag är lika övertygad\r\nom att de inte  kommer  att  åstadkomma allt det man\r\nhoppas stamcellsforskningen borde inge. Det är svårt\r\natt  tänka sig att i behandlingen  av  det  centrala\r\nnervsystemet lätt ta ut stamceller på samma sätt som\r\nvi gör  i  benmärgen.  Jag är själv forskare i vuxna\r\nstamceller - jag har ingen  jäv  i denna situation -\r\noch embryonal stamcellsforskning är  extremt viktig.\r\nPå  det sättet finns det en mycket bra  princip  för\r\nforskning.  Forskningen  ska  stärkas.  Sverige  ska\r\ngenom    Forskningsrådet    och    liknande   stärka\r\nforskningen om adult och embryonalt.  Jag  tror inte\r\npå att om det blir mer av det ena blir det mindre av\r\ndet  andra. Stamcellsforskning måste konkurrera  med\r\nannan forskning.\r\nDen andra frågan gällde USA. Det är till stor del en\r\nekonomisk   fråga.   Det  finns  enormt  mycket  mer\r\nresurser i Kanada och USA. Det är en jätteskillnad i\r\nsatsningar. Det finns  också,  enligt min mening, en\r\nkulturell skillnad som ökar, nämligen  att  man inte\r\nvågar   prioritera   på  samma  sätt.  Det  är  inom\r\nmedicinen  som  inom  forskningen,  man  måste  göra\r\nstarka  prioriteringar.   Enligt  min  mening  borde\r\nForskningsrådet ta konsekvenserna  av  att det finns\r\nså lite pengar och hellre ger mer pengar  till färre\r\nforskare.  Att  dela ut ett par hundra tusen  kronor\r\ntill  en  ung framgångsrik  forskare  räcker  kanske\r\nnågra veckor.  För  viss  typ  av  forskning  räcker\r\npengarna  kanske  en  månad  -  inte  mer. Det är en\r\njätteskillnad. En forskare flyttar inte till USA för\r\natt  få  mer  lön  utan han flyttar för att  få  mer\r\nresurser och för miljön.\r\nGöran  Hermerén:  Ett   argument   för  Sten  Eiriks\r\nposition  är  att  i  vissa länder där forskning  på\r\nembryon är förbjuden vill  man  tillåta forskning på\r\nimporterade   stamcellslinjer.  För   att   tala   i\r\nklartext: Ja till  att forska på franska embryon men\r\nnej till att forska  på tyska embryon. Det visar att\r\ndet är angeläget att bedriva detta parallellt - helt\r\norimligt, tycker jag.\r\nMan  måste  tänka  i en  trestegsraket,  Chatrine;\r\ninventering    av    problemen,    riktlinjer    och\r\nlagstiftning.   Man   börjar   med   att   inventera\r\nproblemen,  sedan tar man  fram  lite  mer  flexibla\r\nriktlinjer.\r\nVi hade en hearing i Vetenskapsrådets etikkommitté\r\nom kommersialiseringsproblemen,  och Vetenskapsrådet\r\nhar också tagit fram riktlinjer. Men  jag tror själv\r\natt  vissa frågor behöver lagregleras. Det  är  inte\r\nbara patent  och  köp-och-sälj  av stamceller och av\r\nstamcellslinjer. Man tillåter köp-och-sälj  av vissa\r\nprodukter som kommer från människan - men inte alla.\r\nDär   finns  många  frågor  som  behöver  redas  ut.\r\nProblemet  här,  och som är viktigt för lagstiftarna\r\natt   tänka   på,   är   att    vi    kan    reglera\r\nförutsättningarna   i   Sverige,   men   mycket   av\r\nförsäljningen sker via Internet. Det finns redan ett\r\nstort utbud här. Hur kommer man åt det?\r\nBörja  med  att  inventera  problem,  ta  sedan fram\r\nriktlinjer  för  begränsade  områden  och glöm  inte\r\nInternet.\r\nCarl-Axel  Johansson  (m):  Fru ordförande!  Det  är\r\nmycket intressanta frågor, och svaren är inte givna.\r\nOm  jag  har  förstått  det  här  rätt   finns   två\r\nutvecklingsformer   i   forskningen   -   de  adulta\r\nstamcellerna och de embryonala stamcellerna.  Om  vi\r\nska ha en utveckling i denna forskning för att nå de\r\nterapiresultat   och   möjligheter  som  behövs  för\r\nsjukdomar      i     framtiden     är      embryonal\r\nstamcellsforskning      viktig.      Där      ligger\r\nutvecklingsmöjligheterna.\r\nDå  får man som lagstiftare bekymmer. Hur lagstiftar\r\nman i  sådana  frågor  när de i grunden rör etik? Vi\r\nfår inte ha en lagstiftning  som  blir  så  snäv att\r\nutvecklingen      förhindras,      däremot     måste\r\nlagstiftningen ge en bra plattform och grund för att\r\nbygga      vidare      i      utvecklingen,     både\r\nkommersialiseringen och skydd och  patent, som i och\r\nför sig ligger i ett annat utskott.  Då har jag lekt\r\nmed  tanken  att de regionala etiska forskningsråden\r\ntrots allt ska vara lagstiftarens förlängda arm ut i\r\nverkligheten,    att    kunna    pröva   och   följa\r\nutvecklingen.  Så  fick  jag  höra  från   Elisabeth\r\nRynning  att  det  redan nu finns luckor som vi  som\r\nlagstiftare  borde överväga.  Jag  skulle  vilja  ha\r\nsynpunkter på  hur  vi kan hantera detta utan att få\r\nen   lagstiftning   som  förhindrar   den   positiva\r\nutveckling som behövs på området.\r\nElisabeth   Rynning:   Det   var   inte   en   liten\r\nbeställning! Det är ett svårt dilemma hur man ska en\r\ntillräckligt flexibel lagstiftning  och samtidigt ge\r\ntillräckligt tydliga riktlinjer om vad  organet  ska\r\nkunna   besluta   om,  hur  stort  det  skönsmässiga\r\nutrymmet ska vara.  Vi  har  diskuterat  detta  lite\r\ngrann.  Nämnderna  är nya. Vi vet ännu inte i vilken\r\nutsträckning de kommer  att  lyfta fram svåra frågor\r\ntill  det  centrala  organet,  som   har  en  viktig\r\nfunktion att fylla för att få en enhetlig  praxis så\r\natt  den  inte  utvecklas  olika  i  olika  delar av\r\nlandet.  Här hoppas vi naturligtvis att det ska  bli\r\nså, men vi  har ännu inte några säkra garantier. Det\r\nskulle naturligtvis  kunna  tala  för att man på ett\r\nsärskilt känsligt område väljer en  procedur där det\r\nfinns  krav på något slags prövning i  ett  centralt\r\norgan  för   att   slippa   ha  alltför  detaljerade\r\nföreskrifter för att eftersträva  enhetlighet. Någon\r\nenkel lösning har jag tyvärr inte att servera dig!\r\nGisela Dahlquist: Jag ville kommentera lite eftersom\r\njag   har   varit  med  i  processen  att  tillsätta\r\nnämnderna. I  de  regionala  nämnderna  finns det en\r\nstor insynsmöjlighet. De är myndigheter.  Där  finns\r\ntio   vetenskapsmän,   men   där   finns  också  fem\r\nallmänföreträdare i varje avdelning. En viktig nyhet\r\när att det är en rutinerad domare som  är ordförande\r\ni de nya nämnderna, vilket innebär att det  blir  en\r\nstörre  säkerhet.  Kloka domare kan hantera detta på\r\nett bra sätt.\r\nJag  tror mig veta  att  de  regionala  nämndernas\r\nordförande  redan  nu  har bestämt sig för att skapa\r\nett  eget  forum  för att samordna  sin  praxis.  De\r\nsammanträder och försöker  skapa arbetsordningar och\r\npraxis som innebär att det inte  blir alltför mycket\r\nsubkulturer. Jag är inte lika orolig.\r\nJag  är däremot orolig för om det skulle  bli  många\r\nolika  instanser  som  ska  granska  forskning, dels\r\nforskningsetisk  prövning på nämnderna,  dels  annan\r\nmer central prövning  för  viss  speciell forskning.\r\nDet  är  jag  orolig för. Det blir en  särbehandling\r\nsärskilt vid vissa  typer  av forskningsprojekt, där\r\nandra   forskningsprojekt  kan   vara   minst   lika\r\nproblematiska  ur  etisk synpunkt. Det finns en risk\r\nmed  för  många  olika   myndigheter   som  granskar\r\nforskning.\r\nConny  Öhman (s): Elisabeth Rynning visade  att  det\r\nhär är reglerat  i  vissa länder. I Sverige är detta\r\npå    väg    att    regleras.    Samtidigt    jobbar\r\ninternationella  organisationer   med  att  ta  fram\r\nkonventioner   och   texter.   Du  visade   på   FN,\r\nEuroparådet  och  EU.  Detta kan till  slut  bli  en\r\nsvåröverblickbar mosaik.  Jag skulle vilja fråga dig\r\nhur du som jurist bedömer att  en  sådan  mosaik kan\r\ntänkas  fungera framöver. En bifråga till detta  är:\r\nKommer vi  i  Sverige att ha hundra procents styråra\r\növer en helt egen reglering av detta i relation till\r\nalla internationella  organisationer  som jobbar med\r\ndetta?\r\n\r\nElisabeth  Rynning:  En helt egen reglering  kan  vi\r\ninte ha. Vi har redan  avsagt  oss  den  möjligheten\r\ngenom  EU-medlemskapet.  När  det  gäller EU:s  krav\r\nmåste vi i viss utsträckning anpassa oss.\r\n\r\nNär det gäller andra folkrättsliga krav  har vi lite\r\nstörre möjligheter att välja själva om vi vill följa\r\ndem  eller  inte.  Just  när  det  gäller  embryonal\r\nstamcellsforskning och synen på embryon är det svårt\r\natt  se inom överskådlig tid att det kommer att  nås\r\nnågon  enhällighet  jorden över hur man ska förhålla\r\nsig till det. Man kan säkert med stor framgång driva\r\nden linje man själv är övertygad om är den rätta och\r\nkomma långt med det,  men  eftersom  det  är  ett så\r\nkontroversiellt   område  är  det  viktigt  att  man\r\nverkligen vet vad man  vill  och varför man vill och\r\nhar funderat igenom argumenten  hos  dem  som tycker\r\nannorlunda. Man har möjlighet att till exempel driva\r\nlinjen att tillåta kärnöverföring om man tycker  att\r\ndet  finns  tillräckligt starka skäl till det, trots\r\natt man befinner  sig  i  uppenbar  minoritet både i\r\nEuropa  och  internationellt. Jag rekommenderar  att\r\nman verkligen  känner  sig  övertygad  om att det är\r\nrätt linje och varför.\r\nKenneth Johansson (c): Jag har först en  fråga  till\r\nprofessor  Gisela  Dahlquist  om  vågskålen  och det\r\ngoda.  Det är en omöjlig fråga att svara på, men  en\r\nbedömning kan diskuteras med hjälp av historiken och\r\nutvecklingen   just   nu.   När   bedömer   du   att\r\ndiabetesbarnet kan få hjälp?\r\nEn  fråga  till  professor  Jan Wahlström handlar om\r\npatent. Jag hoppas att jag har  förstått rätt om jag\r\nsäger att det just nu inte pågår  något  arbete  när\r\ndet   gäller   patentfrågan  på  detta  område  till\r\nskillnad mot biopatenten  som vi behandlar just nu i\r\nriksdagen.  Är den signal du  ger  oss  att  snarast\r\naktualisera detta  för att få ytterligare utveckling\r\npå området?\r\nGisela Dahlquist: Jag  kan svara att det är omöjligt\r\natt svara, men det finns  ett framtidsperspektiv. Vi\r\nhjälper våra diabetesbarn mycket,  och det har skett\r\nen stor utveckling under min tid. Men  det insjuknar\r\ni  dag  mer  än 600 nya fall per år, och det  är  en\r\nganska förskräckande utveckling.\r\nOm det är sant som grundforskarna säger att det är\r\ntio år kvar till  dess  vi  kan  börja  med kliniska\r\nförsök  att  transplantera  organiserade beta-celler\r\nsom  skulle  kunna fungera för  insulinproduktion  i\r\nbarnen,  är det  kanske  tio  år  till  av  kliniska\r\nförsök,   säkerhetsförsök,   innan   det   blir   en\r\nverklighet för rutinsjukvården.\r\nÅ andra sidan  kan  man  säga att det är ett oerhört\r\nframsteg   om   det   går  att  göra   kärntransfer.\r\nTransplantationer som man  har prövat; hel pankreas,\r\nfosterbeta-celler eller cellöar,  har  vi  hållit på\r\nmed i nästan 30 år. Men trots allt har det blivit en\r\nganska   liten   succé  på  grund  av  att  man  har\r\navstötningsmekanismerna och inga alternativ till att\r\nge  cellgifter.  Just  kärntransfermöjligheten,  som\r\nskulle kunna innebära att vi kanske blir av med hela\r\nproblemet kring avstötning,  skulle  kunna  innebära\r\ncelltransplantationer ganska snabbt efter att vi har\r\nkommit  fram  till  att  skapa  specialiserade beta-\r\nceller  från  embryonala  stamcellslinjer   som  var\r\nkärntransfererade.  Det  skulle  kunna  gå  fort.  I\r\nstället  för  tio år dit är det kanske bara fem  år.\r\nJag hoppas det.\r\nSten Eirik Jacobsen:  Låt  mig  komma  med  en snabb\r\nkommentar!  Just diabetes är ett mycket illustrativt\r\nexempel. Jag tror att alla är eniga om att det finns\r\nmycket lovande resultat i cellterapin när det gäller\r\ndiabetes. Alla är också eniga om att det inte kommer\r\natt bli någon etablerad terapi om man inte hittar en\r\nbättre  källa   av   celler  när  det  gäller  olika\r\naspekter. Den enda som  finns  är en eller annan typ\r\nav  stamceller,  antingen stamceller  från  pankreas\r\neller embryonala stamceller.  Det betyder att det vi\r\nhar, proof of principle, aldrig  kommer  att  bli en\r\nrealitet  om  man  inte hittar bättre celltyper. Min\r\nåsikt  är  att  om  man  säger  nej  till  embryonal\r\nstamcellsforskning säger  man  nej till att utveckla\r\nnågot man redan har dokumentation  för,  i alla fall\r\när en god möjlighet för diabetes.\r\nJan  Wahlström:  Det  pågår  inte  något  omfattande\r\narbete  att  försöka  hantera  frågan.  Det som  kan\r\nupplevas som ett bekymmer - det hann jag inte säga i\r\nmin framställning - är en motsvarande situation  som\r\nvid  genpatent,  det vill säga att man håller på att\r\nbevilja breda patent  för  hur  stamcellslinjen  ska\r\netableras.     De    breda    patenten    kan    bli\r\nkontraproduktiva,   på   samma  sätt  som  de  breda\r\npatenten är för en del gener.  Det finns skäl att se\r\növer detta.\r\nDessutom  finns  det anledning att  titta  på  bland\r\nannat förslag från  Görans  grupp i EU om hur frågan\r\nska hanteras. Storbritannien  har  också en lösning.\r\nMycket av det här handlar om transparens och att man\r\nser vad som händer. Patentering är tyvärr  en sluten\r\nvärld.  Beslut om patent, även om det finns en  stor\r\noch tung  organisation, vilar i stor utsträckning på\r\nde enskilda  patenthandläggarna.  Problemet  är  att\r\npatenthandläggarna   inte   kan   ha   den  aktuella\r\nutbildningen   när   det   gäller   stamcellsfrågor.\r\nDessutom, åtminstone med den inblick  jag har haft i\r\ndet svenska patentverket, har de en del brister i de\r\netiska  aspekterna,  samhällskonsekvenserna   i   de\r\npatent  som beviljas. Det finns mycket som kan göras\r\nytterligare.\r\nOrdföranden:    Jag   vet   att   det   finns   fler\r\nfrågeställare, men tiden för den här utfrågningen är\r\nslut. Jag hoppas  att  ni kan ställa era frågor till\r\nforskarna utanför salen eller i samband med buffén i\r\nSammanbindningsbanan    som     talmannen     bjuder\r\nriksdagsledamöterna och forskarna på.\r\nJag  ska  avsluta  utfrågningen  med  att återigen\r\ntacka er för att ni har kommit hit och bjudit  på er\r\nkunskap  inom  området.  Det innehåller många frågor\r\nför oss som sedan har att  hantera  den  proposition\r\nsom ska läggas på riksdagens bord. Ni har på ett bra\r\nsätt   tydliggjort   var  problemen,  knutpunkterna,\r\nligger som vi sedan har  att  ta ställning till. Det\r\nhar varit en bra utfrågning tack  vare  att  ni  har\r\nbjudit  på  så  mycket bred kunskap. Tack ska ni ha!\r\nUtfrågningen är avslutad.\r\n\r\n\r\nBild 1\r\n\r\n\r\n\r\nBild 2\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 3\r\n\r\n\r\n\r\nBild 4\r\n\r\n\r\n\r\nBild 5\r\n\r\n\r\n\r\nBild 6\r\n\r\n\r\n\r\nBild 7\r\n\r\n\r\n\r\nBild 8\r\n\r\n\r\n\r\nBild 9\r\n\r\n\r\n\r\nBild 10\r\n\r\n\r\n\r\nBild 11\r\n\r\n\r\n\r\nBild 12\r\n\r\n\r\n\r\nBild 13\r\n\r\n\r\n\r\nBild 14\r\n\r\n\r\n\r\nBild 15\r\n\r\n\r\n\r\nBild 16\r\n\r\n\r\n\r\nBild 17\r\n\r\n\r\n\r\nBild 18\r\n\r\n\r\n\r\nBild 19\r\n\r\n\r\n\r\nBild 20\r\n\r\n\r\n\r\nBild 21\r\n\r\n\r\n\r\nBild 22\r\n\r\n\r\n\r\nBild 23\r\n\r\n\r\n\r\nBild 24\r\n\r\n\r\n\r\nBild 25\r\n\r\n\r\n\r\nBild 26\r\n\r\n\r\n\r\nBild 27\r\n\r\n\r\n\r\nBild 28\r\n\r\n\r\n\r\nBild 29\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Lagförslagen",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis proposition 2003/04:148 och avslår motionerna 2003/04:So39 yrkandena 1-4 och 6, 2003/04:So378 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So636 yrkandena 2-6, 2004/05:So472 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:So641 yrkandena 2-6.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "CCFC94E8-1718-4585-A8E5-CAE0C59B7E04",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "125",
                    "0",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "22",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "1",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "268",
                    "27",
                    "0",
                    "54"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/CCFC94E8-1718-4585-A8E5-CAE0C59B7E04",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "SOU7",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Kommersiell hantering av humanbiologiskt material",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So38 och 2003/04:So39 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "D6C231A1-15F7-40D4-9F1B-A523A5CEBAEB",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "125",
                    "0",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "1",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "253",
                    "43",
                    "0",
                    "53"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/D6C231A1-15F7-40D4-9F1B-A523A5CEBAEB",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "SOU7",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Finansiering av stamcellsforskning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:So37.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "99FF8061-3525-4F4F-B88D-958A6D81D341",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "125",
                    "0",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "1",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "252",
                    "44",
                    "0",
                    "53"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/99FF8061-3525-4F4F-B88D-958A6D81D341",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "SOU7",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Sponsring och bolagsbildning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:So394 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "FC1C53C7-1BB3-4FD4-AA90-D40CD54BDD79",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "125",
                    "0",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "22",
                    "2",
                    "3",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "23",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "1",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "251",
                    "42",
                    "3",
                    "53"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FC1C53C7-1BB3-4FD4-AA90-D40CD54BDD79",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "SOU7",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Lagförslagen",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Kommersiell hantering av humanbiologiskt material",
          "partier": "\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Finansiering av stamcellsforskning",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Sponsring och bolagsbildning",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-10-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-11-23 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-12-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-12-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2005-01-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2005-02-01 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2005-02-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2005-02-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2005-02-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2005-02-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Delvis bifall till propositionen. Bifall till utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.\nAvslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-19 16:10:59"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Det ska även i fortsättningen vara tillåtet att forska på befruktade ägg. Men kloning av människor ska uttryckligen förbjudas. Riksdagens beslut innebär att befruktade ägg får användas även för att ta fram metoder att behandla svåra och ännu obotliga sjukdomar som Parkinsons sjukdom, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Hittills har man forskat på befruktade ägg främst för att förbättra metoderna för provrörsbefruktningar. Det blir också tillåtet att inom forskningen försöka skapa stamceller som kan utvecklas till vävnad eller nya organ till en sjuk person genom så kallad somatisk cellkärnöverföring. Man hoppas bland annat att kunna reparera ryggmärgsskador. Metoden som används vid somatisk cellkärnöverföring är delvis samma som vid reproduktiv kloning, det vill säga kloning för att skapa barn. Men kloning i syfte att skapa nytt liv förbjuds uttryckligt och entydigt både inom forskningen och i andra sammanhang. Beslutet börjar gälla den 1 april 2005. ",
          "dok_id": "GS01SOU7",
          "systemdatum": "2016-08-10 08:21:51"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Klartecken för stamcellsforskning (SoU7)",
          "dok_id": "GS01SOU7",
          "systemdatum": "2016-08-10 08:21:51"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-19 16:10:59"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01SOU7",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:30"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Det ska även i fortsättningen vara tillåtet att forska på befruktade ägg. Men kloning av människor ska uttryckligen förbjudas. Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om stamcellsforskning. Förslagen innebär att befruktade ägg ska få användas även för att ta fram metoder att behandla svåra och ännu obotliga sjukdomar som Parkinsons sjukdom, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. I dag forskar man på befruktade ägg främst för att förbättra metoderna för provrörsbefruktningar. Det ska också vara tillåtet att inom forskningen försöka skapa stamceller som kan utvecklas till vävnad eller nya organ till en sjuk person genom så kallad somatisk cellkärnöverföring. Man hoppas bland annat att kunna reparera ryggmärgsskador. Metoden som används vid somatisk cellkärnöverföring är delvis samma som vid reproduktiv kloning, det vill säga kloning för att skapa barn. Men kloning i syfte att skapa nytt liv ska uttryckligt och entydigt förbjudas både inom forskningen och i andra sammanhang. Enligt förslaget ska lagändringarna börja gälla den 1 april 2005.</p>",
          "dok_id": "GS01SOU7",
          "systemdatum": "2016-08-10 08:21:51"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Klartecken för stamcellsforskning (SoU7)",
          "dok_id": "GS01SOU7",
          "systemdatum": "2016-08-10 08:21:51"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01SOU7",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200405_sou_7.docx",
          "filstorlek": "5409704",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Stamcellsforskning",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/65254F51-5B0B-420C-BD14-48E6275E1BC9"
        },
        {
          "dok_id": "GS01SOU7",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200405_sou_7.pdf",
          "filstorlek": "2597703",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200405_sou_7",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/55559760-401F-4E30-836E-DC9FAC6844AF"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So37 med anledning av prop. 2003/04:148 Stamcellsforskning",
          "ref_dok_id": "GR02So37",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So37",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:148 Stamcellsforskning",
          "ref_dok_subtitel": "av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So378 Kloning av människa",
          "ref_dok_id": "GR02So378",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So378",
          "ref_dok_titel": "Kloning av människa",
          "ref_dok_subtitel": "av Per Landgren och Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So38 med anledning av prop. 2003/04:148 Stamcellsforskning",
          "ref_dok_id": "GR02So38",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So38",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:148 Stamcellsforskning",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström och Kerstin-Maria Stalin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So39 med anledning av prop. 2003/04:148 Stamcellsforskning",
          "ref_dok_id": "GR02So39",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So39",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:148 Stamcellsforskning",
          "ref_dok_subtitel": "av Chatrine Pålsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So394 Hälso- och sjukvård",
          "ref_dok_id": "GR02So394",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So394",
          "ref_dok_titel": "Hälso- och sjukvård",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So636 Biopolitik",
          "ref_dok_id": "GR02So636",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So636",
          "ref_dok_titel": "Biopolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Chatrine Pålsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:So472 Kloning av människa",
          "ref_dok_id": "GS02So472",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "So472",
          "ref_dok_titel": "Kloning av människa",
          "ref_dok_subtitel": "av Per Landgren och Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:So641 Biopolitik",
          "ref_dok_id": "GS02So641",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "So641",
          "ref_dok_titel": "Biopolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Chatrine Pålsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2003/04:148 Stamcellsforskning",
          "ref_dok_id": "GR03148",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "148",
          "ref_dok_titel": "Stamcellsforskning",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2005-02-02",
          "ref_dok_id": "GS0968",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "68",
          "ref_dok_titel": "2005-02-02",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2005-02-02",
          "ref_dok_id": "GS0968",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "68",
          "ref_dok_titel": "2005-02-02",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:152",
          "ref_dok_id": "GS0K152",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "152",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:152",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2002:119",
          "ref_dok_id": "GQB3119",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2002",
          "ref_dok_bet": "119",
          "ref_dok_titel": "SOU 2002:119",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:39",
          "ref_dok_id": "1991:115",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:40",
          "ref_dok_id": "1995:831",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:41",
          "ref_dok_id": "1998:531",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        }
      ]
    }
  }
}