{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2228066",
      "dok_id": "GS01NU8",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "NU8",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:NU8",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "NU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "8",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2005-02-15 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:53:46",
      "publicerad": "2006-03-15 11:53:50",
      "titel": "Ändringar i minerallagen",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01NU8/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01NU8",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01NU8",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01NU8",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Näringsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:NU8</div><h1>Ändringar i minerallagen</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nUtskottet  tillstyrker  - med en liten modifiering -\r\nregeringens  förslag om änd-ringar  i  minerallagen.\r\nEfter flera års  utredningar välkomnar utskottet att\r\nriksdagen nu får pröva  förslag  som  innebär en mer\r\nlångsiktig,    hållbar    och   stabil   gruv-   och\r\nmineralpolitik. I en reservation (mp) ifrågasätts om\r\ndet   behövs  en  minerallag  av   nuvarande   slag;\r\nalternativ  är  miljöbalkens  bestämmelser med vissa\r\nändringar eller en väsentligt krympt minerallag.\r\n\r\nMed de förslag som lagts fram  anser utskottet att\r\ndet    finns    goda    förutsättningar   för    att\r\nmineralindustrin  skall kunna  utvecklas.  Utskottet\r\ntar inte ställning  till den grundlagsmässiga frågan\r\nom  hur  långt  markägarnas   äganderätt  i  djupled\r\nsträcker sig; detta får hanteras i särskild ordning.\r\nGrundlagens    förutsättningar   för    ingrepp    i\r\nmarkägarnas rätt  - ett angeläget allmänt intresse -\r\nmåste enligt utskottets  uppfattning anses uppfyllt.\r\nSamtidigt är regeringsförslagen  för  att  stimulera\r\nmarkägarnas  intresse viktiga. I en reservation  (m,\r\nfp, kd) är grundinställningen  att  det inte går att\r\nbortse   från  att  äganderätten  har  mycket   stor\r\nbetydelse som drivkraft för tillväxt och utveckling.\r\nEnligt  reservanterna  bör  äganderättsfrågorna  och\r\nandra frågor som följer av äganderätten utgöra grund\r\nför en ny utredning.\r\nNär     det      gäller      handläggningen     av\r\nundersökningstillstånd  anser  utskottet   att   den\r\nföreslagna  ordningen  innebär  en  rimlig avvägning\r\nmellan  de  olika  intressen  som föreligger.  Detta\r\ninnebär att markägarna m.fl. får  information  om en\r\nansökan om undersökningstillstånd i ett tidigt skede\r\noch  ges rätt att framföra sina synpunkter i samband\r\nmed  att  en  arbetsplan  formuleras,  dvs.  vid  en\r\ntidpunkt  när planeringen av undersökningsarbetet är\r\nmer utarbetad.  I  en  reservation (m, fp, kd) anses\r\natt regeringens ansats är  ofullständig;  markägarna\r\nbör   ges  rätt  att  inkomma  med  yttranden  innan\r\nundersökningstillstånd  beviljas.  Enligt  en  annan\r\nreservation (mp) bör förutom markägarna även de  som\r\nnormalt  använder  ett  område för jakt, fiske eller\r\nsvampplockning omfattas av yttranderätten.\r\nRegeringens förslag att  bergmästaren  skall kunna\r\nmeddela   de  villkor  som  behövs  till  skydd  för\r\nallmänna  intressen  eller  enskild  rätt  vid  alla\r\nformer av undersökningstillstånd är ett bra förslag,\r\nanser  utskottet.  I  en  reservation  (m,  fp,  kd)\r\nifrågasätts  om  det  inte  behövs  en miljöprövning\r\nredan    innan    undersökningstillstånd   beviljas.\r\nReservanterna vill att regeringen låter utreda denna\r\nfråga  och  även frågan  om  skydd  för  natur-  och\r\nkulturvärden  i  hela landet. Vissa andra synpunkter\r\nutvecklas i en reservation (mp).\r\nEnligt   utskottets    uppfattning   är   det   en\r\nfunktionell ordning att bergmästaren kommer att göra\r\nen  avvägning mellan prospektörens  och  markägarens\r\nbehov   endast  i  det  fallet  att  markägaren  har\r\nkvarstående invändningar mot arbetsplanen. Grundidén\r\nmed arbetsplan  är  bra men regleringen borde delvis\r\nha sett ut på ett annat  sätt  enligt en reservation\r\n(m, fp, kd). Vidare är tidsgränsen på tre veckor för\r\nmarkägarnas  eventuella invändningar  alltför  kort,\r\nsägs det i nämnda  reservation.  Samma  uppfattning,\r\nmen  med  ytterligare  preciseringar när det  gäller\r\ntidsperioden, uttrycks i en reservation (mp).\r\nMineralersättning till  markägarna  - som en grund\r\nför  att  stimulera  markägarnas intressen  -  anser\r\nutskottet vara av stor  vikt  för branschen. För att\r\nfå    säkra    prisuppgifter    till    grund    för\r\nmineralersättningen  bör  enligt utskottet  en  viss\r\njustering göras i förhållande  till beskrivningen av\r\nberäkningsmetoden i propositionen.  I en reservation\r\n(m,  fp,  kd)  accepteras  tills  vidare regeringens\r\nförslag  om  mineralersättning men med  hänsyn  till\r\nuppfattningen att ett adekvat beslutsunderlag saknas\r\nbegär reservanterna  en  utredning  för  att  få ett\r\nfullödigt  underlag;  senast vid utgången av år 2006\r\nbör regeringen återkomma  till riksdagen i frågan. I\r\nen annan reservation (mp) hävdas  att det inte är en\r\neffektiv   ordning  att  den  andel  på  25   %   av\r\nmineralersättningen   som   skall  tillfalla  staten\r\nöronmärks   till   geovetenskaplig   forskning.   Om\r\nöronmärkning över huvud  taget skall göras finns det\r\nmer angelägna behov, enligt reservanten.\r\nNär  det gäller säkerhetsfrågorna  avseende  gamla\r\ngruvhål  anser utskottet att det finns anledning att\r\nvara kritisk  till att någon lösning inte har kunnat\r\npresenteras efter så många år av bristande säkerhet.\r\nFrågan måste få  sin  lösning  snarast  och ansvaret\r\nläggas  på  en  myndighet. Det är uppseendeväckande,\r\nanförs  det  i  en  reservation  (m,  fp,  kd),  att\r\nregeringen  endast  konstaterar   att   \"ytterligare\r\növerväganden\" krävs när det gäller tillsynsfrågorna.\r\nEn   motionsfråga  gällande  önskemål  om  minskad\r\nanvändning  av  naturgrus  möts av visst gensvar hos\r\nutskottet.  Med hänvisning till  allt  som  görs  på\r\nområdet anser  dock  utskottet  att  det  inte finns\r\nbehov  av  något  uttalande  från riksdagens sida  i\r\nfrågan.\r\n\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n1. Minerallagens inriktning och\r\nomfattning\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:N278\r\nyrkandena  1  och  2,  2003/04: MJ434 yrkande  3,\r\n2003/04:N254 yrkandena 1  och  2  och  2004/05:N6\r\nyrkandena 1 och 6.\r\nReservation 1 (m, fp, kd) - motiv.\r\nReservation 2 (mp)\r\n\r\n2. Synen på äganderätten i samband med\r\nminerallagen\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:N350,\r\n2004/05:N1  yrkande 1, 2004/05:N2 yrkande  1  och\r\n2004/05:N5 yrkande 6 i denna del.\r\nReservation 3 (m, fp, kd)\r\nReservation 4 (mp) - motiv.\r\n\r\n3. Undersökningstillstånd: sökandens\r\nlämplighet\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring i minerallagen  (1991:45)  såvitt avser 2\r\nkap.  2 §. Därmed bifaller riksdagen  proposition\r\n2004/05:40   i   denna   del  och  avslår  motion\r\n2004/05:N1 yrkande 2.\r\nReservation 5 (kd)\r\n\r\n4. Undersökningstillstånd: dispens från\r\nkarenstid\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring i minerallagen (1991:45)  såvitt  avser 2\r\nkap.  9  §. Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:40   i   denna   del  och  avslår  motion\r\n2004/05:N6 yrkande 2.\r\nReservation 6 (mp)\r\n\r\n5. Undersökningstillstånd: handläggningen\r\nav ansökningar\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring i minerallagen (1991:45)  såvitt  avser 8\r\nkap.  1  §. Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:40  i  denna  del  och  avslår motionerna\r\n2004/05:N1 yrkandena 3 och 4, 2004/05:N2  yrkande\r\n2, 2004/05:N4 yrkande 2, 2004/05:N5 yrkande  1  i\r\ndenna del och 2004/05:N6 yrkandena 3 och 4.\r\nReservation 7 (m, fp, kd)\r\nReservation 8 (mp)\r\n\r\n6. Undersökningstillstånd: villkor\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring  i  minerallagen (1991:45) såvitt avser 2\r\nkap. 10 §. Därmed  bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:40  i  denna del  och  avslår  motionerna\r\n2003/04:N390  yrkandena   1   och  2,  2004/05:N4\r\nyrkandena 1 och 6, 2004/05:N5 yrkande  6  i denna\r\ndel och 2004/05:N6 yrkandena 5 och 7.\r\nReservation 9 (m, fp, kd)\r\nReservation 10 (mp)\r\n\r\n7. Undersökningsarbete: arbetsplan\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring  i minerallagen (1991:45) såvitt avser  3\r\nkap. 5 §.  Därmed  bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:40  i  denna del  och  avslår  motionerna\r\n2003/04:N390 yrkande  3,  2004/05:N1  yrkandena 5\r\noch 6, 2004/05:N4 yrkandena 3 och 5, 2004/05:\r\nN5 yrkandena 1 i denna del och 2-4 och 2004/05:N6\r\nyrkande 8.\r\nReservation 11 (m, fp, kd)\r\nReservation 12 (mp)\r\n\r\n8. Bearbetningskoncession: ersättning och\r\ninlösen av fastighet\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring i minerallagen (1991:45) såvitt  avser  7\r\nkap.  2  och  4  §§.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\nproposition  2004/05:40  i  denna  del och avslår\r\nmotionerna  2004/05:N1  yrkande 7 och  2004/05:N5\r\nyrkande 1 i denna del.\r\nReservation 13 (m, fp, kd, mp)\r\n\r\n9. Bearbetningskoncession:\r\nmineralersättning\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring i minerallagen (1991:45)  såvitt  avser 7\r\nkap.  7  §. Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:40  i  denna  del  och  avslår motionerna\r\n2004/05:N1  yrkande  8,  2004/05:N2   yrkande  3,\r\n2004/05:N5 yrkande 5 och 2004/05:N6 yrkande 9.\r\nReservation 14 (m, fp, kd)\r\nReservation 15 (mp)\r\n\r\n10. Prövningsmyndigheter och överklagande\r\nav beslut\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring i minerallagen (1991:45) såvitt  avser 16\r\nkap.  1  §. Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:40  i  denna  del  och  avslår motionerna\r\n2003/04:N390 yrkande 4 och 2004/05:N4 yrkande 4.\r\n\r\n11. Lagförslaget i övrigt\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring i minerallagen (1991:45)  i  den  mån det\r\ninte   omfattas   av   utskottets   förslag  till\r\nriksdags-beslut i det föregående. Därmed bifaller\r\nriksdagen proposition 2004/05: 40 i denna del.\r\n\r\n12. Utredningsfrågor\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:N5  yrkande 6 i\r\ndenna del.\r\nReservation 16 (m, fp, kd)\r\n\r\n13. Vissa tillsynsfrågor avseende gamla\r\ngruvhål\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:N1  yrkande\r\n9 och 2004/05:N3.\r\nReservation 17 (m, fp, kd)\r\n\r\n14. Minskad användning av naturgrus\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:N227.\r\nReservation 18 (m, fp, kd)\r\n- motiv.\r\nReservation 19 (mp)\r\n\r\n15.  Övriga frågor\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2004/05:N321   och\r\n2004/05:N330.\r\n\r\n\r\n\r\nStockholm den 15 februari 2005\r\n\r\nPå näringsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nMarie Granlund\r\n\r\nFöljande  ledamöter har deltagit i beslutet: Marie\r\nGranlund (s),  Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp),\r\nNils-Göran Holmqvist (s), Sylvia Lindgren (s), Berit\r\nHögman  (s),  Lennart   Beijer   (v),   Karl  Gustav\r\nAbramsson  (s),  Ulla  Löfgren (m), Carina Adolfsson\r\nElgestam (s), Yvonne Ångström  (fp), Anne Ludvigsson\r\n(s),  Lars Johansson (s), Krister  Hammarbergh  (m),\r\nNyamko  Sabuni (fp), Mikael Oscarsson (kd) och Håkan\r\nLarsson (c).</pre><pre>\r\n2004/05\r\n\r\nNU8\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nI detta betänkande behandlas\r\n\r\ndels  proposition   2004/05:40   om   ändringar  i\r\nminerallagen,\r\ndels sex motioner som har väckts med anledning  av\r\npropositionen,\r\ndels  en  motion  från  den  allmänna motionstiden\r\n2002/03,\r\ndels fyra motioner från den allmänna  motionstiden\r\n2003/04,\r\ndels  tre  motioner från den allmänna motionstiden\r\n2004/05.\r\nUpplysningar och  synpunkter  i  ärendet  har  inför\r\nutskottet  lämnats av bergmästaren Jan-Olof Hedström\r\noch  av  företrädare   för  Föreningen  för  gruvor,\r\nmineral- och metallproducenter  i  Sverige  (Svemin,\r\nf.d. Svenska Gruvföreningen).\r\n\r\nVidare har två skrivelser i ärendet inkommit, dels\r\nfrån Svenska samernas riksförbund, dels från Svemin.\r\n\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\n\r\n\r\nI    propositionen   (prop.   2004/05:40)   föreslås\r\nändringar  i  minerallagen  (1991:  45)  i syfte att\r\nbättre            balansera           gruvföretagens\r\nexploateringsintresse  mot  intresset  hos  enskilda\r\nmarkägare och andra sakägare (t.ex. arrendatorer och\r\ninnehavare av servitut).\r\n\r\nFörslagen   avser   förbättrad   information  till\r\nsakägare     när     en     ansökan     gjorts    om\r\nundersökningstillstånd och när ett sådant  tillstånd\r\nupphör.  Vidare  ges  möjligheter  för sakägare  att\r\npåverka hur undersökningsarbete utförs.  De  områden\r\ndär undersökningsarbete inte får genomföras, t.ex. i\r\nnärheten  av  bostadsbyggnad, kommer genom förslaget\r\natt utökas. Bergmästaren  ges  möjlighet  att ställa\r\nvillkor i alla typer av undersökningstillstånd.\r\nSökandens  lämplighet  får  större betydelse.  Det\r\nföreslås   en   generell   skyldighet   att   utföra\r\nundersökningsarbeten så att  minsta  skada vållas på\r\nnatur- och kulturmiljön.\r\nDessutom innebär förslaget förbättrade möjligheter\r\ntill       inlösen      av      fastigheter      när\r\nbearbetningskoncession  meddelats  men  koncessionen\r\nblivit  outnyttjad. För nya bearbetningskoncessioner\r\nföreslås      att     en     särskild     ersättning\r\n(mineralersättning)  skall  betalas av gruvföretaget\r\ntill  ägare  av  de  fastigheter   som  ligger  inom\r\nkoncessionsområdet och till staten.  Vidare föreslås\r\nvissa  regler  för  att  förbättra effektiviteten  i\r\nundersökningsarbetet och vissa  ändrade  regler  för\r\növerklagande.  Bland  annat  tas Sveriges geologiska\r\nundersökning (SGU) bort som överinstans.\r\nLagändringarna föreslås träda  i  kraft  den 1 maj\r\n2005.\r\nPropositionen bygger på en överenskommelse  mellan\r\nden      socialdemokratiska      regeringen      och\r\nVänsterpartiet.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nPrinciper\r\n\r\nGrundläggande  för  lagstiftningen  på  området  har\r\nvarit  och  är  ett gemensamt nationellt intresse av\r\ngruvhantering  och  mineralindustri.  Sedan  gammalt\r\nfinns det tre olika  rättsliga  system i Sverige som\r\ngrund för regler om mineralutvinning.\r\n\r\nPrincipen   i   jordäganderättssystemet   är   att\r\nmineralen  tillkommer   ägaren  till  den  mark  där\r\ntillgångarna   finns.   Detta    system    tillämpas\r\nfortfarande i dag för alla mineral som inte omfattas\r\nav  minerallagstiftningen,  t.ex.  granit, kalksten,\r\ngrus och sten.\r\nEnligt  inmutningssystemet får i princip  den  som\r\nförst anmäler  att  han vill utnyttja en fyndighet -\r\ninnehållande järn, koppar,  bly  eller  något  annat\r\ns.k.  inmutningsbart  mineral - rätten att undersöka\r\noch   bearbeta   denna   fyndighet.    Den   svenska\r\ninmutningsrätten   innebar   tillstånd   att  utföra\r\nundersökningsarbete   inom   det  inmutade  området.\r\nBearbetning  förutsatte  att  inmutaren   fått   sig\r\nanvisat  ett  s.k.  utmål, dvs. ett arbetsområde där\r\nhan   under  vissa  förutsättningar   fick   bedriva\r\ngruvdrift under viss tid.\r\n\r\nEtt koncessionssystem, slutligen, innebär att\r\nrätten att eftersöka och bearbeta\r\nmineralfyndigheter upplåts efter prövning av\r\nstatlig myndighet. Denna princip har i Sverige\r\ntillämpats för bl.a. gas och olja.\r\n\r\nLagstiftning\r\n\r\nDe  äldsta   kända  gruvrättsliga  bestämmelserna  i\r\nSverige   är   från   1300-talet.   Den   historiska\r\nutvecklingen från  medeltiden  och  fram  till  våra\r\ndagar  beskrivs  detaljerat  i utredningsbetänkandet\r\nMinerallagen, markägarna och miljön  (SOU  2000:89),\r\ntill   vilket  hänvisas.  Såväl  kronans  rätt  till\r\nmineralfyndigheter   eller  skatt  av  densamma  som\r\njordägarens och inmutarens rättigheter har genomgått\r\nett stort antal förändringar under århundradena. Som\r\nen inledning till beskrivningen av de förändringar i\r\nlagstiftningen som regeringen nu föreslår beskrivs i\r\ndet följande några huvuddrag  i  lagstiftningen från\r\når 1938 och framåt.\r\n\r\nI  gruvlagen  (1938:314) infördes  regler  om  att\r\nstaten  skulle  ha   rätt  till  en  hälftenandel  i\r\ngruvföretagen. Denna s.k. kronoandel innebar att den\r\nrätt   till   hälftenandel    i    gruvföretag   som\r\nfastighetsägaren enligt den tidigare  lagstiftningen\r\nvarit      berättigad     till,     jordägarandelen,\r\növerflyttades till staten. Ett av de bärande motiven\r\nför  införandet   av  systemet  med  kronoandel  var\r\nbehovet av samhällsinflytande över gruvnäringen.\r\nSom en kompensation  för  markägarens  förlust  av\r\njordägarandelen infördes en rätt för denne att under\r\nhögst 20 år få viss ersättning, s.k. jordägaravgäld,\r\nav  gruvinnehavaren. Jordägaravgälden motsvarade 1 %\r\nav värdet  av  alla  de  inmutningsbara  mineral som\r\nbrutits  och  var  - när den avskaffades - maximerad\r\ntill 10 000 kr per år.\r\nFör   skada   och   intrång    utgick   ersättning\r\nmotsvarande   150   %   av  full  gottgörelse   till\r\nmarkägaren.\r\nDen 1 juli 1974 infördes  en ny gruvlag (1974:342)\r\noch den 1 januari 1975 infördes  lagen (1974:890) om\r\nvissa mineralfyndigheter. Gruvlagen gick tillbaka på\r\ninmutningssystemet,    medan    lagen    om    vissa\r\nmineralfyndigheter  (1974 års minerallag) byggde  på\r\nkoncessionssystemet.  Den  sistnämnda  lagen  gällde\r\nfyndigheter   av   bl.a.   olja,  gas  och  stenkol.\r\nJordägaravgälden  upphävdes  i   1974  års  gruvlag.\r\nArgumentet  för  slopandet  var att fastighetsägaren\r\nsällan hade möjlighet att använda  den substans vari\r\nmineralen  ingick  för  annat ändamål än  gruvdrift.\r\nProspekteringen  inriktade   sig   i   allt   större\r\nutsträckning   på   djupmalmer.  Enligt  regeringens\r\nuppfattning, som riksdagen  anslöt  sig  till (prop.\r\n1974:32,  bet.  NU 1974:39), fanns det därför  inget\r\nrimligt  skäl för  att  fastighetsägaren  utan  egen\r\ninsats skulle vara berättigad att erhålla ersättning\r\nav gruvägaren med betydande belopp.\r\nGenom 1974  års  gruvlag  slopades  även regeln om\r\nförhöjd ersättning till markägaren, och ersättningen\r\nkom därefter att motsvara skada och intrång,  vilket\r\nfortfarande gäller.\r\nDen   1   juli  1992  infördes  en  ny  minerallag\r\n(1991:45), som  ersatte gruvlagen och lagen om vissa\r\nmineralfyndigheter     (prop.    1988/89:92,    bet.\r\n1990/91:NU7). Den gruvrättsliga  lagstiftningen blev\r\nenhetlig för de mineral som omfattas  av  lagen.  En\r\nannan nyhet var att minerallagen direkt anknöts till\r\nden  dåvarande  lagen  (1987:12)  om hushållning med\r\nnaturresurser   m.m.  (den  s.k.  naturresurslagen).\r\nListan över mineral som skulle omfattas bestämdes av\r\ntre kriterier. Det  skulle vara fråga om mineral som\r\när  industriellt  användbara.  De  skulle  med  viss\r\nsannolikhet förekomma  i  Sverige i sådan omfattning\r\noch   på   sådant   sätt  att  utvinning   ter   sig\r\nmeningsfull. Vidare skulle  det  krävas  systematisk\r\nletning  och undersökning för att träffa på  dem.  I\r\ndetta kriterium  låg  också  att de inte skulle vara\r\nalltför allmänt förekommande.  De  mineral  som inte\r\nnämns   i   lagen  förbehålls  markägaren.  Det  nya\r\nsystemet baseras  på  koncessionsprincipen  men  har\r\ninmutningsrättsliga inslag. Tillståndsgivning enligt\r\nden  nya  minerallagen  sker i två etapper, nämligen\r\nför undersökningsarbete och  för bearbetning. Liksom\r\ntidigare skall undersökningsarbetet  utföras  så att\r\nminsta skada och intrång vållas.\r\nVåren 1992 ställde sig riksdagen bakom regeringens\r\nförslag om att prospektering inte längre skulle  äga\r\nrum  i  statlig regi eller med statliga medel (prop.\r\n1991/92:100   bil.   13,   bet.  1991/92:NU18).  Som\r\növergripande  motiv  anförde  utskottet   bl.a.  att\r\nstatens roll på det näringspolitiska området  skulle\r\nvara  att  skapa  generellt goda förutsättningar för\r\nnäringslivet.  Såvitt  gällde  gruvnäringen  innebar\r\ndetta  att  staten   skulle  tillhandahålla  en  för\r\nprospektering efterfrågad och adekvat basinformation\r\nmen inte särskilt stöd till prospektering.\r\nSystemet med kronoandel  avskaffades  den  1  juli\r\n1993   (prop.   1992/93:238,   bet.   1992/93:NU33).\r\nUtskottet ansåg bl.a. att ett slopande av institutet\r\nkronoandel  skulle främja prospekteringen  i  landet\r\noch därmed komma  att  bidra till utvecklingen av en\r\nlivskraftig mineralindustri i Sverige.\r\nVåren  1998  beslutade  riksdagen   om  ett  antal\r\nändringar  i  minerallagen  (prop. 1997/98:47,  bet.\r\n1997/98:NU7). Ändringarna trädde  i kraft den 1 juli\r\n1998.  Enligt  de  nya  reglerna  fick  prospektörer\r\nytterligare   en   möjlighet  till  förlängning   av\r\nundersökningstiden.    Därigenom    förlängdes   den\r\nmaximala  giltighetstiden för undersökningstillstånd\r\nfrån 10 till  15  år. Vidare infördes en ordning med\r\nen enhetlig karenstid på ett år - för såväl tidigare\r\ntillståndshavare som  andra  prospektörer - från det\r\natt    ett    undersökningstillstånd     eller    en\r\nbearbetningskoncession upphört att gälla.\r\nFör att skydda fyndigheterna hos gruvor  som  är i\r\ndrift  infördes  en skyddszon på 1 000 meter runt en\r\nbearbetningskoncession.   Vidare   innebar   de  nya\r\nreglerna  att  det  infördes  en  skyldighet  för en\r\nprospektör  att  redovisa  resultat i form av rådata\r\nnär  ett  undersökningstillstånd   inte   lett  till\r\nbearbetningskoncession.   Vidare  förtydligades   de\r\ntidigare    gällande   reglerna    om    miljöskydd.\r\nBergsstatens       dåvarande      distriktsindelning\r\navskaffades och en enda  bergmästare  svarar  numera\r\nför tillståndsgivning och tillsyn i hela landet.\r\nInförandet av miljöbalken (1998:808) den 1 januari\r\n1999  innebar att ytterligare miljöhänsyn måste  tas\r\ninom ett  antal  olika  verksamhetsområden.  Det nya\r\növergripande synsättet på miljön kom till stånd dels\r\nvia  miljöbalken,  dels  via  följdlagstiftning  och\r\nkompletteringar  inom  en rad olika lagar, däribland\r\nminerallagen. Miljöbalken  innehåller bl.a. allmänna\r\nhänsynsregler  med  krav på att  alla  som  bedriver\r\neller avser att bedriva  en  verksamhet skall utföra\r\nde skyddsåtgärder och vidta de  försiktighetsmått  i\r\növrigt  som  behövs  för att förebygga, hindra eller\r\nmotverka  att  verksamheten   medför   skador  eller\r\nolägenheter   för  människors  hälsa  eller  miljön.\r\nFörsiktighetsprincipen skall gälla. Bestämmelserna i\r\nden tidigare nämnda naturresurslagen är inarbetade i\r\nmiljöbalken.  Minerallagen  och  miljöbalken  gäller\r\nparallellt.  Bergmästaren   skall   i   ärenden   om\r\nbearbetningskoncession   samråda  med  länsstyrelsen\r\nsåvitt  avser  tillämpningen   av   miljöbalken.  Om\r\nbergmästaren och länsstyrelsen har olika uppfattning\r\nom   tillämpningen   av  hushållningsbestämmelserna,\r\nskall ärendet hänskjutas till regeringen.\r\nI  början av 1990-talet  hade  den  beloppsmässiga\r\nomfattningen  av prospekteringsverksamheten gått ned\r\ntill   runt  100  miljoner   kronor   årligen.   Ett\r\ntrendbrott  inträffade  år  1994, då prospekteringen\r\nökade till 146 miljoner kronor.  Ökningen  fortsatte\r\noch  år  1998  nåddes  en  toppnivå  strax under 250\r\nmiljoner kronor; därefter sjönk nivån och uppgick år\r\n2003 till ca 183 miljoner kronor.\r\n\r\nDe senaste fem åren har antalet beviljade undersökningstillstånd inte\r\nökat utan legat på ungefär samma nivå, en nivå som är\r\nväsentligt lägre än under den senare delen av 1990-talet.\r\nAntalet beviljade undersökningstillstånd framgår av tablån på\r\nnästa sida.\r\n\r\nAntal beviljade undersökningstillstånd\r\n\r\n---------------------------------------------\r\n|År      |Antal beviljade |Antal beviljade  |\r\n|        |nya tillstånd   |förlängda        |\r\n|        |                |tillstånd        |\r\n---------------------------------------------\r\n|1993    |  83            |  66             |\r\n---------------------------------------------\r\n|1994    |136             |  63             |\r\n---------------------------------------------\r\n|1995    |180             |  55             |\r\n---------------------------------------------\r\n|1996    |232             |  78             |\r\n---------------------------------------------\r\n|1997    |218             |  79             |\r\n---------------------------------------------\r\n|1998    |313             |101              |\r\n---------------------------------------------\r\n|1999    |322             |162              |\r\n---------------------------------------------\r\n|2000    |192             |137              |\r\n---------------------------------------------\r\n|2001    |137             |152              |\r\n---------------------------------------------\r\n|2002    |159             |174              |\r\n---------------------------------------------\r\n|2003    |183             |169              |\r\n---------------------------------------------\r\n|2004    |159             |120              |\r\n---------------------------------------------\r\nUtredningar om minerallagen\r\n\r\n\r\nRegeringen  beslutade  i  februari  1999  att tillkalla en\r\nsärskild utredare med uppdrag att utreda vissa  frågor  om\r\näganderätten till mark i relation till gruvnäringens behov\r\noch   vissa   miljöfrågor   i   samband  med  prövning  av\r\nundersökningstillstånd och undersökningsarbeten. Utredaren\r\n(f.d.    kommunalrådet   Birgitta   Nådell)    överlämnade\r\nbetänkandet   Minerallagen,  markägarna  och  miljön  (SOU\r\n2000:89)  i  oktober   2000.   Utredningsbetänkandet   har\r\ndärefter   remissbehandlats.   Utredningens   förslag  och\r\nremissvaren   finns   utförligt  redovisade  i  utskottets\r\nbetänkande 2001/02:NU10,  till  vilket hänvisas. I samband\r\nmed redogörelsen för regeringens förslag nedan kommenteras\r\nvissa delar av utredningen.\r\n\r\nI januari 2002 beslutade regeringen att\r\ninom Regeringskansliet tillsätta en\r\ninterdepartemental arbetsgrupp med\r\nuppgift att analysera vissa\r\nmineralpolitiska frågor. Arbetsgruppens\r\nrapport Inför en ändrad minerallag -\r\nvissa kompletterande mineralpolitiska\r\nfrågor (Ds 2002:65) innebär en\r\nkomplettering till den ovan nämnda\r\nutredningen på i huvudsak fyra områden:\r\nomvärldsanalys för gruvnäringen, en\r\nanalys av minerallagstiftning\r\ninternationellt, ersättning till\r\nfastighetsägare samt\r\nmyndighetsstrukturen på mineralområdet.\r\nUtöver detta lämnas vissa förslag\r\navseende minerallagens avgifter och\r\nförslag avseende vissa frågor om hinder\r\nmot undersökningstillstånd samt en\r\nbelysning av tillsynen över gamla\r\ngruvhål.\r\n\r\nMinerallagens inriktning och omfattning\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå  motionsyrkanden   som   rör\r\nminerallagens  inriktning  och  omfattning. Jämför\r\nreservationerna 1 (m, fp, kd) och 2 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nEnligt  regeringen  är  minerallagen  i  första  hand  ett\r\nnäringspolitiskt instrument  för  att  främja utvinning av\r\nsådana mineral som av statsmakterna anses som industriellt\r\nanvändbara och samhällsekonomiskt betydelsefulla  och vars\r\nframletande   genom   prospektering   och   utvinning   är\r\nkomplicerad och resurskrävande.\r\n\r\nDen svenska minerallagstiftningens historiska\r\nutveckling återspeglar en konflikt mellan tre\r\nparter. Markägaren, staten och upphittaren\r\n(prospektören) kan alla ha olika intressen.\r\nMarkägaren kan vara intresserad av att själv\r\nutnyttja de mineraltillgångar som finns i marken.\r\nAlternativt kan det vara så att markägaren inte vill\r\nacceptera det markintrång som utvinningen medför.\r\nStaten kan vilja ha skatteinkomster och\r\nsysselsättning samtidigt som staten vill tillgodose\r\nallmänna intressen såsom skydd för natur- och\r\nkulturmiljön. Prospektörer har intresse av att få\r\ntillgodogöra sig den malm som de har hittat efter\r\natt ha lagt ned stora kostnader. Genom de senaste\r\nårens utredningsarbete har markägarens intressen nu\r\nkommit mer i fokus.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI  två  praktiskt taget likalydande motioner, 2002/03:N278\r\n(v) och 2003/04:  N254 (v), framhålls att det borde finnas\r\nen samsyn om att gruvhantering  och mineralindustri är ett\r\ngemensamt  nationellt  intresse  samt   att  den  inhemska\r\nmineralutvinningen är viktig från såväl försörjnings-  och\r\nsysselsättningssynpunkt   som   industriell  synpunkt.  Få\r\nländer  i  världen  kan  uppvisa  de  förutsättningar  som\r\nSverige     har     beträffande    prospekterings-     och\r\ngruvverksamhet.\r\n\r\nNyckeln till framgång  finns,  enligt  vad  som  sägs  i\r\nmotionerna,  i  förmågan att utveckla verksamheten mot ett\r\nlångsiktigt hållbart  nyttjande av naturtillgångar. Därför\r\när det viktigt att i arbetet med en ny minerallag relatera\r\ntill  och  se  över  andra  för  näringen  viktiga  lagar,\r\nexempelvis    miljöbalken     och    den    process    med\r\nmiljökonsekvensbeskrivningar som  följer  av  miljöbalken.\r\nFör en hållbar ekonomisk och social utveckling  behövs  en\r\nlångsiktig, hållbar och stabil gruv- och mineralpolitik.\r\nDe potentiella riskerna med exploatering av olja och gas\r\ni  Östersjön  får inte negligeras enligt motionärerna till\r\nmotion  2003/04:MJ434   (mp).   Miljöpartiet   anser   att\r\nregeringen  bör  klargöra att vare sig prospektering eller\r\nexploatering av olja  och  gas  hör hemma i Östersjön samt\r\natt  sådan  verksamhet  inte  skall  tillåtas  i  Sverige,\r\nframhåller motionärerna.\r\nI motion 2004/05:N6 (mp) betonas att  hållbar utveckling\r\nbör   vara   en   given   utgångspunkt   för  den  svenska\r\nmineralpolitiken.   Miljöpartiet   anser  att  regeringens\r\nutgångspunkt, i fråga om att minerallagen i första hand är\r\nett näringspolitiskt instrument för  att främja utvinning,\r\när  ansvarslös  och  bör  avvisas.  Grundläggande  problem\r\nenligt motionärerna är att enorma mängder material frigörs\r\noch  riskerar  att  komma i kontakt med  omgivningen.  Ett\r\nannat   grundläggande   problem   är   energianvändningen,\r\neftersom bearbetning och  anrikning  av  malm är en mycket\r\nenergikrävande   verksamhet.  Det  finns  således,   menar\r\nmotionärerna, skäl  att ur perspektivet hållbar utveckling\r\nvara återhållsam med nybrytning av mineraler och i stället\r\nfokusera på återvinning av mineral.\r\nMot den beskrivna bakgrunden  ifrågasätter  motionärerna\r\nom  det över huvud taget är befogat med en minerallag  med\r\nnuvarande  inriktning.  Miljöpartiet  anser att det räcker\r\nmed  miljöbalkens bestämmelser och miljödomstolen  som  en\r\nförsta  beslutsinstans.  På sikt bör minerallagen antingen\r\navvecklas   eller   nedbringas    till   en   kärna,   som\r\nuppenbarligen inte regleras av annan  lagstiftning,  t.ex.\r\nmiljöbalken.   Motionärerna   föreslår   en   översyn   av\r\nregelverket  på  mineralområdet  i  syfte dels att anpassa\r\ninnehållet  till en övergripande politik  för  en  hållbar\r\nutveckling,  dels   integrera   lämpliga   bestämmelser  i\r\nmiljöbalken.   Försiktighetsprincipen  skall  gälla   rent\r\nallmänt. Finns hot  mot  exempelvis grundvattnet eller den\r\nbiologiska mångfalden, skall tillstånd inte ges.\r\n\r\nI några motioner redovisas - utan yrkanden - en\r\növersiktlig uppfattning om de föreslagna\r\nförändringarna i minerallagen. I motion 2004/05:N5\r\n(m) välkomnas huvudsakligen regeringens förslag till\r\nförändringar. Ett allmänt omdöme i denna motion samt\r\ni motionerna 2004/05:N4 (fp) och 2004/05:N1 (kd) är\r\ndock att förslagen i propositionen inte tar\r\ntillräcklig hänsyn till betydelsen av äganderätten.\r\nUtgångspunkten är framför allt gruvindustrins\r\nintressen, sägs det. Insikten att äganderätten och\r\ndet goda förvaltarskapet är en grundförutsättning\r\nför trygghet, frihet och välstånd borde ha beaktats\r\nmera enligt motionärernas uppfattning. Synen på\r\näganderätten behandlas separat i senare avsnitt.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nRegeringen tillkallade i december 1999 den parlamentariskt\r\nsammansatta        Miljöbalkskommittén        (ordförande:\r\nhovrättslagmannen Ulf Bjällås) med uppdrag (dir: 1999:109)\r\natt  utvärdera  tillämpningen  av  miljöbalken  och  lämna\r\nförslag till nödvändiga  reformer. I tilläggsdirektiv från\r\nmaj 2003 (dir. 2003:61) gav regeringen kommittén i uppdrag\r\natt se över möjligheterna  att  effektivisera och förenkla\r\nmiljöprövningen.   Miljöbalkskommittén    presenterade   i\r\ndecember 2003 sitt betänkande En effektivare miljöprövning\r\n(SOU  2003:124),  som också remissbehandlats.  Planeringen\r\ninnebär att en proposition  lämnas till riksdagen i slutet\r\nav februari 2005. Enligt statsrådet  Lena  Sommestads svar\r\npå en fråga (fr. 2004/05:596) från Lars-Ivar  Ericson  (c)\r\nden  22  december  2004 är avsikten att lagförslagen skall\r\nkunna träda i kraft den 1 juli 2005.\r\n\r\nI nämnda utredningsbetänkande  föreslås  bl.a.  ett  mer\r\nflexibelt  system för miljökonsekvensbeskrivningar och ett\r\nenklare  förfarande   för   att   komma   fram   till   en\r\nmiljökonsekvensbeskrivning.  Vidare  föreslås  ett enklare\r\nförfarande  vid prövningar av ändringar och utökningar  av\r\nbefintliga  miljöfarliga  verksamheter  och  en  tydligare\r\ntillståndsprövning av täkter.\r\nBetänkandet remitterades till 124 olika remissinstanser.\r\nDe allra flesta  av  dem  som svarat tillstyrker eller har\r\ninte  någon  erinran  när det  gäller  förslagen  om  ökad\r\nflexibilitet. Förslagen  innebär  att  det blir färre fall\r\nmed  specificerade  krav  på miljökonsekvensbeskrivningar.\r\nÄven när det gäller förslaget  om  ett  enklare förfarande\r\nvid ändringar och utökningar av miljöfarliga  verksamheter\r\ntillstyrker de flesta, även om åtskilliga har synpunkter i\r\nnågon del.\r\nBestämmelsen  i  1  kap.  2  § minerallagen innebär  att\r\nminerallagen inte tillämpas inom  allmänt  vattenområde  i\r\nhavet.   Där   gäller   i   stället  lagen  (1966:314)  om\r\nkontinentalsockeln (kontinentalsockellagen).  Enligt denna\r\nlag tillkommer rätten att utforska kontinentalsockeln  och\r\nutvinna  dess  naturtillgångar  staten.  Det är regeringen\r\neller  myndighet  som  regeringen  bestämmer som  meddelar\r\ntillstånd  till sådan verksamhet. Tillståndet  skall  avse\r\nbestämt område och viss tid. Miljöbalken skall gälla såväl\r\nvid prövning  av  tillstånd  som  i  fråga om förfarandet,\r\nkraven  på miljökonsekvensbeskrivningar  samt  planer  och\r\nplaneringsunderlag.  De  allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.\r\nmiljöbalken är tillämpliga  även  när verksamheten bedrivs\r\nutanför territorialgränsen.\r\n\r\nAv tradition redovisas även tillstånd enligt\r\nkontinentalsockellagen av Bergsstaten i bilaga till\r\nmyndighetens årsredovisning. Av redovisningen för år\r\n2003 (dnr 14-5-2004) framgår att det vid årets slut\r\nfanns ett gällande undersökningstillstånd för \"olja,\r\ngas och salt\".\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet välkomnar att riksdagen nu får pröva ett förslag\r\nom ändringar i minerallagen efter flera  års  utredningar.\r\nEtt  förverkligande  av förslagen innebär att utvecklingen\r\ngår  åt det håll som diskuterats  sedan  slutet  av  1990-\r\ntalet.  De  föreslagna  förändringarna  är  väl genomlysta\r\ngenom    det    grundliga    remissarbete   som   föregått\r\npropositionen.\r\n\r\nEnligt utskottets uppfattning  kommer lagändringarna att\r\ninnebära en mer långsiktig, hållbar  och  stabil gruv- och\r\nmineralpolitik.      Som     tidigare     nämnts     skall\r\nförsiktighetsprincipen  gälla. Intresset av att exploatera\r\nsvenska mineraltillgångar  på  ett  ansvarsfullt  sätt  är\r\nallmänt  spritt.  Minerallagen  är en exploateringslag och\r\ntillståndsgivningen   enligt  lagen   regleras   ingående.\r\nMiljöbalken och plan- och  bygglagen tillsammans med flera\r\nandra lagar tillämpas parallellt  med  minerallagen. Detta\r\nger ett ramverk för utvinning av de mineral  som  är svåra\r\natt  hitta  och där prospekteringen är en kostnadskrävande\r\nhögriskverksamhet.  Synen  på  äganderätten  i samband med\r\nminerallagen behandlar utskottet i följande avsnitt.\r\nTill  skillnad  från  vad som anförs i motion 2004/05:N6\r\n(mp) anser utskottet att  minerallagen  fyller  ett  klart\r\nbehov.  I  likhet med nuvarande reglering bör minerallagen\r\noch  miljöbalken   fortsätta   att   fungera   parallellt.\r\nUtskottet  har  inte  förståelse  för  tankegångar om  att\r\navveckla  eller bringa ned minerallagen till  ett  minimum\r\noch  anser  inte   heller   att  en  utredning  med  denna\r\ninriktning skall genomföras.\r\nNär det gäller eventuell prospektering  och exploatering\r\nav olja och gas i Östersjön menar utskottet  att nuvarande\r\nbestämmelser ger en lämplig hantering av sådana frågor.\r\n\r\nMed det anförda avstyrker utskottet här\r\nbehandlade motionsyrkanden.\r\n\r\nSynen på äganderätten i samband med\r\nminerallagen\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå  motionsyrkanden  om  en  ny\r\nutredning    av   äganderätten   i   samband   med\r\nminerallagen med  hänvisning  till  att frågan har\r\nutretts   under   lång  tid  och  att  ytterligare\r\nutredningsarbete skulle kunna påverka gruvnäringen\r\nnegativt. Jämför reservationerna 3 (m, fp, kd) och\r\n4 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nEnligt 2 kap. 18 §  regeringsformen  är  varje medborgares\r\negendom  tryggad  genom  att ingen kan tvingas  avstå  sin\r\negendom till det allmänna  eller  till någon enskild genom\r\nexpropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att\r\ndet allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad\r\nutom när det krävs för att tillgodose  angelägna  allmänna\r\nintressen.\r\n\r\nRegeringen  anför  (prop.  s. 30) att det är ett allmänt\r\nintresse att så många som möjligt har en trygg försörjning\r\ngenom  någon  form  av  förvärvsarbete  och  att  ekonomin\r\nutvecklas. Vidare är det  ett  allmänt  intresse  att  det\r\nfinns  regelverk  som  skapar goda villkor för olika slags\r\nnäringar och främjar produktivt  arbete, företagsamhet och\r\ninvesteringar.  Ett  sådant  regelverk   är  en  kollektiv\r\nnyttighet som bara staten kan upprätthålla  och  utveckla.\r\nEnligt regeringen bör spelreglerna vara klara och  rimligt\r\nstabila  för  att  företag  och enskilda skall kunna fatta\r\nlångsiktiga beslut om t.ex. investeringar  och utbildning.\r\nRegelverket måste dock, när behov uppstår, kunna  anpassas\r\ntill förändringar i omvärlden.\r\nMinerallagen  är  i  första  hand  ett  näringspolitiskt\r\ninstrument för att främja utvinning av vissa mineral, s.k.\r\nkoncessionsmineral. De som letar efter mineral måste kunna\r\nförvänta  sig  att  få  tillgodogöra  sig  resultatet   av\r\ninvesteringar  och  arbete. Undersökningsrätten kan enligt\r\nvad som anförs i propositionen  sägas  tjäna  ett  allmänt\r\nintresse eftersom den stimulerar till prospektering  efter\r\nmineral  som  markägarna  själva  normalt  saknar kunskap,\r\nvilja och resurser att söka efter.\r\nMineralsektorn    är    av   avgörande   betydelse   för\r\nsysselsättning i framför allt  de  nordligaste  delarna av\r\nvårt land.\r\nTidigare ansågs försörjningsberedskapen vara ett viktigt\r\nmotiv   för   att   främja   mineralutvinning  i  Sverige.\r\nFortfarande är det ett allmänt  intresse att industrin har\r\ntillgång till råvaror av olika slag.  Dock  finns det inte\r\nvare  sig geologiska eller ekonomiska förutsättningar  för\r\natt  Sverige   skall   vara   helt   självförsörjande   på\r\nmineralråvaror.\r\nSverige  är  i  dag  EU:s  största gruvland. Ett växande\r\nutbud   har   dock   pressat  priserna   på   malmer   och\r\nindustrimineral, vilket  har  lett  till  att  den svenska\r\ngruvnäringen   har   utsatts   för   ett   allt   starkare\r\ninternationellt       konkurrenstryck,       både       på\r\navsättningsmarknaderna  utomlands  och  på hemmamarknaden.\r\nDet  är  ett  allmänt  intresse  att  Sverige  genom  sina\r\ngeologiska    förutsättningar    kan    bidra   till   att\r\ntillfredsställa  det  ökande  globala  behovet  av  metall\r\nsamtidigt som graden av återanvändning ökar.  Det är också\r\nangeläget       att      bl.a.      gruvindustrin      och\r\ngruvutrustningsindustrin   genom  sitt  kunnande  och  sin\r\nerfarenhet  av  en  långsiktigt   hållbar   utvinning   av\r\nnaturresurser  kan bidra med produkter och teknikspridning\r\ntill andra länder.\r\n\r\nDet är således enligt regeringen ett starkt\r\nsamhällsintresse - dvs. angeläget allmänt intresse -\r\natt mineral kan tas till vara och brytas. Det är\r\nbetydelsefullt att i ett långsiktigt hållbart\r\nperspektiv få till stånd brytning av de mineral som\r\nfinns i den svenska berggrunden, men som är svåra\r\noch kostsamma att hitta. Detta kräver en minerallag\r\nsom ger goda ramvillkor för att främja produktivt\r\narbete, företagsamhet och investeringar. Det synsätt\r\nsom ligger bakom minerallagen - att upphittaren har\r\nföreträde men staten bestämmer - utgör därför ett så\r\nstarkt allmänt intresse att grundlagens\r\nförutsättningar för ingrepp i markägarnas rätt måste\r\nanses uppfyllda.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion 2004/05:N2 (m) understryks äganderättens roll som\r\ndrivkraft för tillväxt  och  skapande  av välfärd. Även om\r\nden  här  aktuella  propositionen  har  vissa  inslag  som\r\nförstärker   den  tidigare  försvagade  äganderätten   har\r\nregeringen, enligt  vad motionären säger, inte vågat eller\r\nvelat gå tillräckligt långt i den riktningen. Äganderätten\r\ntill mark är tredimensionell och i princip oändlig i djup-\r\noch  höjdled,  hävdas  det.   Mot   den  bakgrunden  begär\r\nmotionären att en ny utredning tillsätts för att fastlägga\r\näganderättens fysiska begränsningar.\r\n\r\nMotionärerna  bakom  motion 2004/05:N5  (m)  delar  inte\r\nregeringens  principiella  inställning  till  äganderätten\r\nbeträffande koncessionsmaterial.  Det  finns  - enligt vad\r\nsom sägs i motionen - inte orsak att ifrågasätta  Mineral-\r\nlagsutredningens  slutsats, dvs. att det knappast går  att\r\nfinna   några   bärande    skäl    för   att   inte   anse\r\nkoncessionsmaterial   som   en  del  av  fastigheten   och\r\ndärigenom fastighetsägarens egendom.  Till  skillnad  från\r\nregeringen   anser   motionärerna   inte   att  frågan  om\r\näganderätt  till  koncessionsmaterial  är  av  underordnad\r\nbetydelse.  Tvärtom hävdas att detta är en fråga  av  både\r\nstor  principiell  betydelse  och  av  betydelse  för  hur\r\nminerallagstiftningen bör betraktas.\r\nMotionärerna   framhåller   att   det   finns  skäl  att\r\nytterligare studera om minerallagstiftningen kan förändras\r\nså  att respekten för äganderätten stärks. Syftet  är  att\r\nstärka   den   enskildes  rätt,  vilket  skall  framgå  av\r\ndirektiven. Endast  ett  otvetydigt  allmänintresse  skall\r\nkunna    tillåta   så   långtgående   inskränkningar   som\r\nminerallagstiftningen  innebär.  I motionen räknas upp ett\r\nantal frågeställningar som - mot den  beskrivna bakgrunden\r\n- bör studeras i den nya utredningen, bl.a.  olika  frågor\r\nsom skulle kunna stärka markägarnas ställning.\r\nI  motion  2003/04:N350  (kd)  hävdas  att  Sverige  - i\r\njämförelse med andra västeuropeiska länder - har ett sämre\r\nlagligt  skydd  för  äganderätten, särskilt när det gäller\r\nersättning  vid  expropriation.   Det  framhålls  att  den\r\nenskilda  äganderätten  bör erkännas  som  en  fundamental\r\nprincip och ges grundlagsskydd.  Enligt  motionären  känns\r\ndet  mycket  oroande  att  arbetsgruppens  förslag innebär\r\nförsämringar  på  flera  punkter  gentemot vad utredningen\r\nföreslog. Äganderätten i minerallagen  bör  stärkas på det\r\nsätt som utredningen (SOU 2000:89) föreslog.\r\n\r\nI den kristdemokratiska kommittémotionen 2004/05:N1\r\nframhålls att det är den privata äganderätten och\r\ndet goda förvaltarskapet som är grunden för\r\nminerallagen; de skall balansera varandra. Anspråk\r\npå rättigheter får inte äventyra andras rättigheter\r\neller det gemensamma bästa. Ett brott mot balansen\r\när detsamma som ett brott mot mänskliga rättigheter.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nI Minerallagsutredningens betänkande uttalas  (s. 195) att\r\nen markägare enligt svensk rätt som huvudregel  äger  allt\r\nsom finns på fastigheten utan någon begränsning i djupled.\r\nTill  skillnad från vad som är fallet i många andra länder\r\nhar  malm  i  Sverige  aldrig  förklarats  utgöra  statlig\r\negendom.   Att  malm  enligt  svensk  rätt  skulle  utgöra\r\nherrelös egendom  framstår  inte heller som rimligt enligt\r\nutredningen. Sammanfattningsvis  konstateras i betänkandet\r\natt    några    bärande    skäl   för   att   inte    anse\r\nkoncessionsmaterial - i likhet  med annan materia i marken\r\n- som en del av fastigheten, och  därmed fastighetsägarens\r\negendom, knappast går att finna.\r\n\r\nDetta kan dock enligt utredningen  inte  tas till intäkt\r\nför att markägaren skulle ha ensamrätt till  malmbrytning;\r\ngenom minerallagen har det allmänna rätt att bestämma  vem\r\nsom   skall   få   tillstånd   till   bearbetning.  Enligt\r\nutredningens   uppfattning   kan  detta  förhållande   väl\r\nmotiveras genom det väsentliga  allmänna  intresse  som en\r\nfungerande  gruvnäring  utgör  för samhället. Om markägare\r\nfritt kunde bestämma villkoren för  gruvbrytning  på  sina\r\nfastigheter  eller  inlägga  veto  skulle  detta  med stor\r\nsannolikhet  leda till att gruvbrytning inte längre  kunde\r\nske i Sverige.\r\n(Konsekvenserna  av synen på äganderätten när det gäller\r\nersättningsfrågan  till  markägarna  för  gruvbrytning  på\r\nderas mark tas inte  upp i detta sammanhang utan i samband\r\nmed regeringens förslag om mineralersättning.)\r\nI arbetsgruppens rapport  diskuteras utredningens syn på\r\näganderätten, varvid arbetsgruppens argumentation utmynnar\r\ni   en  annan  uppfattning  om  äganderättens   betydelse.\r\nArbetsgruppen  anför  (s.  86)  att äganderätten till fast\r\negendom enligt huvudregeln anses  omfatta  allt  vad  till\r\njorden  hör,  om  det inte enligt lag görs inskränkningar.\r\nVisserligen gör, såsom utredningen har funnit, staten inte\r\nanspråk på någon äganderätt  till  mineralfyndigheter inom\r\nenskilt  ägda  fastigheter. I fråga om  koncessionsmineral\r\nhar     dock     fastighetsägarens      rådighet      över\r\nmineraltillgångarna   sedan   lång   tid   tillbaka  varit\r\ninskränkt.  Från  tid  till  annan  har frågan ställts  om\r\nminerallagens reglering skall ses som  en  inskränkning av\r\nfastighetsägarens     äganderätt     till    förmån    för\r\nkoncessionshavaren eller om den utgör en offentligrättslig\r\nbegränsning  av  äganderätten  i  sig.  Oavsett   hur  det\r\nförhåller  sig  härmed  innefattar  fastighetsägarens rätt\r\ninte  utan  vidare  en  befogenhet  att  tillgodogöra  sig\r\nkoncessionsmineral.\r\nKlart  är att fastigheten omfattar inte bara  ett  visst\r\navgränsat  område  på  markytan  utan  också  ett  utrymme\r\novanför  och  ett  utrymme  under  denna.  Samtidigt synes\r\nfastigheten inte ha en obegränsad utsträckning i höjd- och\r\ndjupled.  Några  lagregler som klargör frågan  finns  dock\r\ninte  (jfr  1  kap.  1   §  jordabalken).  Inte  heller  i\r\nlagförarbeten eller i litteraturen har frågan klargjorts.\r\nMot bakgrund av det sagda  konstaterar arbetsgruppen att\r\nfrågan    om    äganderätten    till    fyndigheter     av\r\nkoncessionsmineral är oklar. De frågor som aktualiseras är\r\nkomplicerade  och  berör  grundläggande fastighetsrättslig\r\nlagstiftning. Enligt arbetsgruppen synes det olämpligt att\r\nlösa  frågan  i  detta begränsade  sammanhang.  Därför  är\r\narbetsgruppen inte  beredd  att  lämna  några  förslag som\r\nbaseras  på  en  bedömning av frågan om äganderätten  till\r\nkoncessionsmineral.\r\n\r\nSlutsatsen i arbetsgruppens rapport är att frågan om\r\näganderätten främst är av teoretiskt intresse\r\neftersom fastighetsägarens rådighet över\r\nkoncessionsmineral under överskådlig tid har varit\r\ninskränkt. Avgörande enligt arbetsgruppens mening\r\nbör i stället vara i vilken utsträckning\r\nfastighetsägaren bör kompenseras för att fastigheten\r\ntas i anspråk för gruvdrift. Vid bedömningen går det\r\ndå inte att bortse från att minerallagen\r\ntillerkänner fastighetsägaren en rätt till\r\nkoncessionsmineral av särskilt slag. Som exempel\r\nhärpå kan nämnas att endast fastighetsägaren har\r\nrätt att utan koncession bryta mineral för husbehov,\r\nnågot som i viss utsträckning gäller även efter det\r\natt koncession har meddelats annan (se 5 kap. 2 §\r\nminerallagen).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nEnligt utskottets  mening  är  det  ett  viktigt  mål  att\r\nekonomin  utvecklas  och  att  så många som möjligt har en\r\ntrygg   försörjning.   Därför   instämmer    utskottet   i\r\nregeringens bedömning att det bör finnas ett regelverk som\r\nskapar  goda  villkor  för  olika  slags näringar och  som\r\nfrämjar företagsamhet och investeringar.  Att spelreglerna\r\när klara och rimligt stabila har också betydelse  för  att\r\nföretag  och enskilda skall kunna fatta långsiktiga beslut\r\nom t.ex. investeringar  och  utbildning. Med de förslag om\r\nändringar  i  minerallagen som regeringen  har  lagt  fram\r\nanser utskottet att det finns goda förutsättningar för att\r\nmineralindustrin skall kunna utvecklas.\r\n\r\nI  detta  begränsade   sammanhang   tar  utskottet  inte\r\nställning till den grundlagsmässiga frågan  om  hur  långt\r\nmarkägarnas  äganderätt  i  djupled kan sträcka sig; detta\r\nfår hanteras i särskild ordning.  Utskottet  instämmer med\r\nregeringen  i  att  det finns ett starkt allmänt  intresse\r\nbakom en minerallag som  ger goda ramvillkor för näringen.\r\nMed  hänsyn  till  att  grundlagens   förutsättningar  för\r\ningrepp  i  markägarnas  rätt  -  ett  angeläget   allmänt\r\nintresse  -  måste  anses uppfyllda, ställer sig utskottet\r\nbakom  regeringens  synsätt.   Samtidigt   vill  utskottet\r\nframhålla att de förslag i propositionen som är ägnade att\r\ngå  markägarna till mötes när det gäller såväl  inflytande\r\npå arbetet  som ekonomisk ersättning är mycket viktiga för\r\natt  stimulera   markägarnas   intresse,   samverkan   och\r\ndeltagande i processen.\r\nEtt  långvarigt  utredningsarbete  har  lett  till ett\r\nvälavvägt    förslag.   Enligt   utskottets   mening   bör\r\nminerallagen,   efter  införande  av  de  justeringar  som\r\nregeringen föreslagit,  i  det  väsentliga  kunna  bli ett\r\nstabilt instrument för mineralpolitiken under ett antal år\r\nframöver.  Att  tillsätta  ytterligare  utredningar skulle\r\nkunna   ge   negativa   effekter   på   investeringar    i\r\nprospektering och gruvverksamhet. Gruvnäringen är beroende\r\nav  lagar  som  ger  förutsebarhet eftersom gruvverksamhet\r\nkräver långsiktiga investeringar.  De  motionsyrkanden som\r\nmynnar   ut  i  krav  på  nya  utredningar  om  synen   på\r\näganderätten  i samband med minerallagen bör därför avslås\r\nav riksdagen.\r\nMed hänvisning till vad som anförts\r\navstyrker utskottet här aktuella\r\nmotioner i berörda delar.\r\n\r\nUndersökningstillstånd: sökandens\r\nlämplighet\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör anta  regeringens  förslag  om  att\r\nundersökningstillstånd  inte skall få beviljas den\r\nsom tidigare har visat sig  olämplig  att  bedriva\r\nundersökningsarbete. Jämför reservation 5 (kd).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nEnligt   regeringens   förslag   (prop.   s.   37)   skall\r\nundersökningstillstånd  inte  få beviljas den som tidigare\r\nhar  visat  sig olämplig att bedriva  undersökningsarbete.\r\nMinerallagen  bör  därför ändras i 2 kap. 2 §. Regeringens\r\nförslag   överensstämmer    med    Minerallagsutredningens\r\nförslag, vilket tillstyrktes av remissinstanserna.\r\n\r\nI fråga om koncessionsmineral prövas med nuvarande\r\nlagstiftning att sökanden inte uppenbarligen saknar\r\nmöjligheter eller avsikt att få till stånd en\r\nändamålsenlig undersökning. Bakgrunden till den\r\nföreslagna ändringen är att regeringen anser att\r\nregeln bör förtydligas så att också olämplighet\r\nutgör grund för att inte bevilja\r\nundersökningstillstånd. Exempel på olämplighet kan\r\nvara att en sökande tidigare inte utfört\r\nundersökningsarbete så att minsta skada och intrång\r\nvållats eller utfört arbetet utan tillräckligt\r\nbeaktande av natur- och kulturmiljön.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI kommittémotion 2004/05:N1 (kd) begärs att\r\nregeringens förslag avslås i denna del. Motionärerna\r\nhävdar att lagens skrivningar redan i dag möjliggör\r\navslag för sökande som flagrant åsidosätter sina\r\nskyldigheter. Sådana försummelser skall prövas och\r\nleda till åtgärder. Däremot är det orimligt att för\r\nall framtid diskvalificera en person från näringen.\r\nÄven efter ett misstag eller ett felsteg måste det\r\ngå att \"sona sin skuld\" och få en ny chans, menar\r\nmotionärerna.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nRedan med nuvarande lagstiftning ställs krav på lämplighet\r\nför att undersökningstillstånd skall  beviljas  i fråga om\r\nolja,  gas  och  diamant. Enligt uppgift från bergmästaren\r\nhar lämpligheten bedömts  i  ca  tjugotalet fall under den\r\nsenaste     tioårsperioden    i    ärenden    som     rört\r\nundersökningstillstånd  för  olja  eller  diamant. I dessa\r\nfall  har  det, i enlighet med den praxis som  utvecklats,\r\nansetts att  en  enskild  person  inte uppfyller kravet på\r\nlämplighet. Skälet är bl.a. att det  krävs ett antal olika\r\nkompetenser  för  att prospektera efter  olja,  gas  eller\r\ndiamant.  I  sådana  fall   finns  det  för  den  enskilde\r\nprospektören  möjligheter att  få  genomföra  sina  planer\r\ngenom att skriva  ett  avtal  med  ett bolag, där de olika\r\nkompetenserna ingår.\r\n\r\n\"Olämplig\" enligt det nu föreliggande  lagförslaget  tar\r\nsnarare  sikte  på  att  prospektören  tidigare har begått\r\nmisstag   eller   missgrepp.   Ansökningar   från   sådana\r\nprospektörer är enligt bergmästaren inte vanliga.\r\n\r\nI författningskommentaren i propositionen förklaras\r\nregeringens intentioner närmare. Enligt förslaget\r\nskärps kraven för att undersökningstillstånd skall\r\nbeviljas. Tillstånd skall vägras om sökanden\r\ntidigare har visat sig olämplig att bedriva\r\nundersökningsarbete. I detta fall krävs det inte att\r\nförhållandet skall vara uppenbart utan det räcker\r\nmed att sökanden inte bedöms uppfylla kravet.\r\nExempel på situationer där tillstånd kan vägras är\r\natt sökanden tidigare har visat bristande hänsyn\r\ntill markägares eller andra sakägares intressen\r\neller utfört undersökningsarbeten på ett sätt som\r\nvarit skadligt för natur- eller kulturmiljön. Vid\r\nprövningen bör sådana omständigheter vägas in som\r\nhur allvarliga missförhållandena varit, om det varit\r\nfråga om enstaka eller upprepade överträdelser och i\r\nvilken utsträckning de berott på sökanden själv samt\r\nhur lång tid som har gått från det tidigare\r\nundersökningsarbetet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nEnligt utskottets mening innebär den föreslagna  ändringen\r\nen     klar    markering    av    att    ansökningar    om\r\nundersökningstillstånd   från  prospektörer  som  tidigare\r\nvisat bristande hänsyn inte kommer att accepteras. På sikt\r\nkan detta väntas innebära  att prospektörer vinnlägger sig\r\nom  \"ett  gott  rykte\",  vilket   kan  komma  att  påverka\r\nmarkägares och andras inställning till hela branschen.\r\n\r\nUtskottet anser att regeringens förslag\r\när väl avvägt och att lagförslaget på\r\ndenna punkt skall antas av riksdagen.\r\nMotion 2004/05:N1 (kd) avstyrks i\r\naktuell del av utskottet.\r\n\r\nUndersökningstillstånd: dispens från\r\nkarenstid\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  anta  regeringens förslag  om  att\r\nbergmästaren får medge undantag från karenstid för\r\nnytt undersökningstillstånd om det finns särskilda\r\nskäl. Jämför reservation 6 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nRegeringen föreslår (prop.  s.  38) att bergmästaren skall\r\nkunna   bevilja   undantag  från  karenstiden   för   nytt\r\nundersökningstillstånd  om  det  finns \"särskilda skäl\" (i\r\nstället   för   nuvarande  krav  på  \"synnerliga   skäl\").\r\nMinerallagen bör  därför  ändras i 2 kap. 9 §. Regeringens\r\nförslag överensstämmer med  arbetsgruppens förslag, vilket\r\ntillstyrktes av remissinstanserna.\r\n\r\nNär   ett  tidigare  undersökningstillstånd   eller   en\r\nbearbetningskoncession löpt ut startar en karenstid på ett\r\når innan  ett  nytt  undersökningstillstånd  kan beviljas.\r\nEnligt   förarbetena   skall   denna  regel  ses  som  ett\r\nkomplement    till    reglerna    om    förlängning     av\r\nundersökningstillstånd.   Förbudet   mot   att  omedelbart\r\nbevilja   ett   nytt   undersökningstillstånd  avser   att\r\nförhindra att en sökande kringgår bestämmelserna genom att\r\nsöka nytt tillstånd i stället  för  att  låta bergmästaren\r\npröva   en  förlängning  av  giltighetstiden.  Karenstiden\r\ngäller lika för alla.\r\n\r\nEtt primärt syfte med lagen är ett effektivt\r\nnyttjande av mineralresurserna. Den nu gällande\r\nbestämmelsen innebär att det finns möjligheter till\r\ndispens från förbudet att pröva nytt\r\nundersökningstillstånd under karenstiden, nämligen\r\nom det föreligger synnerliga skäl. Med hänsyn till\r\natt betydelsen av sökandens skicklighet, lämplighet\r\noch effektivitet bör ges större betydelse anser\r\nregeringen att kravet på synnerliga skäl förefaller\r\nvara alltför restriktivt. Därför föreslås att regeln\r\nändras så att bergmästaren får bevilja undantag från\r\nkarenstiden om det finns särskilda skäl. Enligt\r\nregeringen är det viktigt att skickliga prospektörer\r\nges möjlighet att utveckla de geologiska kunskaperna\r\nom fyndigheter.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI motion 2004/05:N6 (mp) är ståndpunkten att\r\nregeringens motivering för den föreslagna\r\nförändringen - att främja nyttjande av\r\nmineralresurserna - inte är tillräcklig. Regeringens\r\nförslag bör därför avslås av riksdagen enligt\r\nmotionärerna.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  anser  att  det  i  högsta  grad är rimligt att\r\nbergmästaren   får   bevilja  undantag  -  om  det   finns\r\n\"särskilda skäl\" - från  den  stadgade karenstiden när det\r\ngäller   att   pröva   ett   nytt  undersökningstillstånd.\r\nRegeringsförslaget  är  avsett att  främja  ett  effektivt\r\nutnyttjande   av  mineralresurserna.   Bland   annat   bör\r\nsökandens   lämplighet    och   kunskaper   vara   viktiga\r\nförutsättningar. Det nuvarande kravet på \"synnerliga skäl\"\r\nför  att bevilja undantag är  alltför  restriktivt  enligt\r\nutskottets bedömning.\r\n\r\nPå denna punkt bör därför regeringens\r\nlagförslag bifallas av riksdagen. Motion\r\n2004/05:N6 (mp) avstyrks i aktuell del\r\nav utskottet.\r\n\r\nUndersökningstillstånd: skyddszon\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nEnligt regeringens förslag (prop. s. 39) skall reglerna om\r\nbeviljande  av  undersökningstillstånd  inom  en skyddszon\r\nändras (2 kap. 9 a §).\r\n\r\nNuvarande regler innebär att undersökningstillstånd inte\r\nfår  beviljas  för mark inom en skyddszon runt ett  område\r\nsom omfattas av  bearbetningskoncession. Om en gruva eller\r\nmotsvarande har tagits i drift inom koncessionsområdet får\r\ndock  undersökningstillstånd   beviljas  den  som  innehar\r\nbearbetningskoncession   eller  annan   som   har   dennes\r\nmedgivande.\r\nI  rättspraxis  har reglerna  om  skyddszon  kommit  att\r\ntolkas så att de även gäller för en koncessionshavare. Det\r\nhar  därför uttryckts  behov  från  koncessionshavare  att\r\nkunna  genomföra fortsatt undersökningsarbete innan gruvan\r\nkan öppnas.\r\nMot denna  bakgrund  föreslår regeringen att redan efter\r\ndet  att  bearbetningskoncession  slutligt  beviljats  bör\r\nundersökningstillstånd   få   beviljas  koncessionshavaren\r\neller     någon     annan     efter    medgivande     från\r\nkoncessionshavaren.\r\n\r\nInga motionärer går emot\r\nregeringsförslaget. I motion 2004/05:N1\r\n(kd) tillstyrks uttryckligen regeringens\r\nförslag i motionstexten.\r\n\r\nUndersökningstillstånd: handläggningen\r\nav ansökningar\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  anta  regeringens   förslag   till\r\nändring i minerallagen i fråga om handläggning  av\r\nansökningar, vilket leder till en rimlig avvägning\r\nmellan   de   olika   intressen   som  föreligger.\r\nRiksdagen    bör    avslå    motionsyrkanden    om\r\nkommunikationsrätt  för  markägare   m.fl.  Jämför\r\nreservationerna 7 (m, fp, kd) och 8 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nRegeringen föreslår (prop. s. 40) att  bergmästaren  skall\r\nfå  avgöra ärenden om beviljande av undersökningstillstånd\r\nutan  att  någon annan sakägare än sökanden haft tillfälle\r\natt yttra sig (8 kap. 1 § andra stycket). Enligt nuvarande\r\nregler  får  ärenden  avgöras  utan  att  någon  annan  än\r\nsökanden haft  tillfälle att yttra sig. Bestämmelsen utgör\r\nett undantag från  reglerna  om kommunikationsskyldighet i\r\nförvaltningslagen (1986:223). Med stöd av den bestämmelsen\r\navgörs i dag sådana ärenden regelmässigt  utan  att  någon\r\nannan  än sökanden beretts tillfälle att yttra sig. Enligt\r\nregeringens  bedömning bör dock länsstyrelsen få tillfälle\r\natt yttra sig  över ansökningar om undersökningstillstånd.\r\nDetta kräver en lagändring och en förordningsändring.\r\n\r\nRegeringens       förslag       överensstämmer       med\r\nMinerallagsutredningens, och de flesta remissinstanser som\r\nyttrat sig över detta  förslag  är  positiva.  Undantag är\r\nSveriges   Advokatsamfund,  Lantmäteriverket  och  Uppsala\r\nuniversitet.  De  båda  sistnämnda remissinstanserna anser\r\natt fastighetsägare och andra  sakägare skall få yttra sig\r\ninnan     undersökningstillstånd    beviljas.     Sveriges\r\nAdvokatsamfund   anför  att  förslaget  inte  verkar  vara\r\nförenligt med de föreslagna  bestämmelserna  om skyldighet\r\nför  bergmästaren  att  underrätta  sakägarna  om  inkomna\r\nansökningar om undersökningstillstånd.\r\nLagrådets yttrande innebär att stor restriktivitet måste\r\niakttas  när  det  gäller undantag från förvaltningslagens\r\nallmänna  regler om kommunikationsplikt.  Enligt  Lagrådet\r\nkan det inte  bortses  ifrån  att  berörda sakägare kan ha\r\nintresse  av att argumentera också i  dessa  frågor  (dvs.\r\nfrågor om huruvida  en  undersökning  kan  leda  till  att\r\nkoncessionsmineral  hittas  och  om  sökanden är lämplig).\r\nVidare påpekar Lagrådet att undersökningstillstånd  medför\r\nvissa  begränsningar  i  fastighetsägares  möjligheter att\r\nförfoga  över  sin fastighet. Mot denna bakgrund  och  med\r\nhänsyn till den i lagstiftningsärendet uttalade ambitionen\r\natt  förbättra  sakägarnas   ställning   i   samband   med\r\nexploatering  har  Lagrådet  förordat  att undantaget från\r\nförvaltningslagens kommunikationsplikt utmönstras.\r\nRegeringen säger i propositionen att den delar Lagrådets\r\nuppfattning att stor restriktivitet måste  iakttas när det\r\ngäller   undantag   från   förvaltningslagens  regler   om\r\nkommunikationsplikt. Frågan måste dock ses mot bakgrund av\r\natt  lagen  är  ett näringspolitiskt  instrument  för  att\r\nunderlätta prospektering  och  utvinning av sådana mineral\r\nsom  är  svåra  och kostsamma att hitta.  Samtidigt  måste\r\nutrymme  finnas  för   ett   skäligt  hänsynstagande  till\r\nmotstående enskilda och allmänna intressen.\r\nEnligt regeringens uppfattning  är skälen som anfördes i\r\nförarbetena   till   tidigare  lagstiftning   i   huvudsak\r\nfortfarande giltiga. Undantaget från kommunikationsplikten\r\nmotiverades på följande sätt (prop. 1974:32 s. 146):\r\n\r\nRisken   för   att  markägare   och   andra   motparter\r\ntillskyndas rättsförlust  eller  ekonomisk  skada om de\r\ninte  bereds  tillfälle  att yttra sig över ansökan  om\r\ninmutningsrätt   synes   vara   utomordentligt   ringa.\r\nBergmästaren skall sålunda  självmant  beakta de hinder\r\nmot  inmutning  som  kan  komma  i  fråga. I beslut  om\r\nbeviljande  av inmutningsrätt görs f.  ö.  regelmässigt\r\nett generellt  undantag  för  områden  som  omfattas av\r\ninmutningshinder.  De  undersökningsarbeten som  utförs\r\ninom ett inmutat område  före  utmålsläggning är vidare\r\nmera sällan av den art att bestående  skada  på  marken\r\nuppkommer.  För  skada  och  intrång  utgår ersättning.\r\nOftast  berörs endast en mindre del av området.  I  det\r\növervägande   antalet   fall   upphör  inmutningen  vid\r\nundersökningstidens   slut   utan   att    leda    till\r\nutmålsläggning.  Undersökningsarbete  får  f.  ö.  inte\r\npåbörjas  med  mindre  inmutaren  viss tid dessförinnan\r\nunderrättat        markägaren       och       eventuell\r\nnyttjanderättshavare.  Markägaren  och andra som berörs\r\nav ansökningen om inmutningsrätt har  dessutom rätt att\r\növerklaga bergmästarens beslut.\r\n\r\nDet torde vara synnerligen ovanligt, anför regeringen, att\r\nen   markägare   har  möjlighet  att  tillföra  något   om\r\nförutsättningarna  för fynd av koncessionsmineral. När det\r\ngäller  sökandens lämplighet  kan  däremot  antas  att  en\r\nsakägare  genom  tidigare  erfarenhet  kan  ha  något  att\r\ntillföra   i   ärendet.   Det   kan   dock  förväntas  att\r\nbergmästaren har en god kännedom om prospektörer som söker\r\ntillstånd, varför sakägarens information  bedöms  vara  av\r\nmindre  betydelse.  Som  påpekas  i  förarbetena  till den\r\nnuvarande  bestämmelsen  (prop.  1988/  89:92  s.  110) är\r\nbergmästaren   inte   förhindrad   att  i  särskilda  fall\r\nkommunicera  med  en  sakägare.  Till  detta   kommer  att\r\nregeringen avser att i förordning föreskriva att  enskilda\r\nsakägare    skall    underrättas    om    ansökningar   om\r\nundersökningstillstånd.\r\n\r\nI  och  för  sig, argumenteras det i regeringsförslaget,\r\nkan   det   te  sig  näraliggande   att   föreskriva   att\r\nbergmästaren   alltid  skall  kommunicera  ansökningar  om\r\nundersökningstillstånd  med berörda sakägare. Detta skulle\r\ndock medföra en omfattande  skriftväxling  och innebära en\r\nkostsam  process  både för prospektörer och det  allmänna.\r\nRegeringen anser därför att den samlade nyttan av en tidig\r\nkommunikation med sakägare inte kan motsvara det merarbete\r\noch den extra tid som  krävs för en sådan handläggning. En\r\nsådan ordning skulle enligt regeringens mening kunna få en\r\nnegativ inverkan på prospekteringsaktiviteten i Sverige.\r\nRegeringsförslaget utgår  från  att  den  som ansöker om\r\nundersökningstillstånd  på ett tidigt stadium  bör  skaffa\r\nsig  kunskap  om  natur-  och   kulturmiljön   och   annan\r\nnäringsverksamhet,  t.ex.  renskötsel.  Sådan  information\r\nfinns   normalt   tillgänglig   hos  bl.a.  länsstyrelsen.\r\nRegeringen avser därför att föreskriva  att  länsstyrelsen\r\nskall  få  tillfälle  att  yttra  sig  över en ansökan  om\r\nundersökningstillstånd.   För   att   detta  skall   kunna\r\ngenomföras  krävs  det dock att 8 kap. 1 §  andra  stycket\r\nminerallagen  ändras   så   att   regeringen   kan  införa\r\nbestämmelser  om  att  kommunikation  skall kunna ske  med\r\nandra än sakägare, i detta fall länsstyrelsen.\r\nEnligt   nuvarande  föreskrifter  i  mineralförordningen\r\nunderrättas  markägare  och  andra  sakägare  vid  nya och\r\nförlängda  undersökningstillstånd.  Det saknas dock regler\r\nom    hur    bergmästaren    skall    förfara   när    ett\r\nundersökningstillstånd  löper ut eller dras  tillbaka  och\r\ninte  längre  omfattar  en  fastighet.   Detta  är  enligt\r\nregeringen  brister  som  bör åtgärdas. Kommunen,  berörda\r\nfastighetsägare    och    andra   kända    sakägare    bör\r\nfortsättningsvis    underrättas    om    ansökningar    om\r\nundersökningstillstånd   och   när  undersökningstillstånd\r\nupphör.  Regeringen  avser att genomföra  dessa  ändringar\r\ngenom en förordning.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion 2004/05:N2 (m) argumenteras för att markägare och\r\nandra sakägare skall ges möjlighet att yttra sig i samband\r\nmed att ett undersökningstillstånd  behandlas.  Motionären\r\nanser att en markägare som gör sannolikt att han eller hon\r\nkommer  att kunna delta i undersökning och utvinning  till\r\nen andel som motsvarar den egna marken skall ges möjlighet\r\natt  delta   i   ett  sådant  arbete  och  ta  motsvarande\r\nfinansieringsansvar.\r\n\r\nOckså i motion 2004/05:N5 (m) instämmer motionärerna med\r\nvissa   remissinstanser    i    ståndpunkten    att   även\r\nfastighetsägare  och  andra  sakägare  bör  ges  rätt  att\r\ninkomma   med   yttranden   innan   undersökningstillstånd\r\nbeviljas.  Riksdagen bör besluta om en  sådan  lagändring,\r\nanser motionärerna. Motionärerna delar remissynpunkten att\r\ndet måste ifrågasättas  om  tillståndsmyndigheten  kan  ha\r\nrimligt  god  information om vilka villkor till förmån för\r\nenskild rätt som  skall föreskrivas om inte markägaren och\r\nandra berörda först får yttra sig.\r\nI  motion  2004/05:N4  (fp)  framhålls  att  markägarnas\r\nmöjlighet att  yttra  sig över undersökningstillstånd inte\r\nbör begränsas på det sätt  som  beskrivs  i propositionen.\r\nMotionärerna  hänvisar till att både Lantmäteriverket  och\r\nUppsala  universitet   i  remissvaren  har  pekat  på  det\r\nlämpliga   i   att   sakägarna   får   yttra   sig   innan\r\nundersökningstillstånd beviljas.\r\nI  motion  2004/05:N1   (kd)  instämmer  motionärerna  i\r\nLagrådets  uppfattning  att undantaget  från  reglerna  om\r\nkommunikationsskyldighet  i  förvaltningslagen  (1986:223)\r\nskall  tas  bort.  Enligt  motionärerna  bör sakägarna  ha\r\nmöjlighet   att  yttra  sig  innan  undersökningstillstånd\r\nbeviljas; i denna  fråga  delar motionärerna de synpunkter\r\nsom  de  ovan  nämnda  remissinstanserna  fört  fram.  Det\r\nhemlighetsmakeri som tidigare  förekommit  i detta stadium\r\nav  processen är ett brott mot den sunda konkurrensen  och\r\nmåste  få  ett slut, sägs det. Också på denna punkt väljer\r\nregeringen att  lägga  fram ett förslag som missgynnar det\r\nenskilda    intresset,   lyder    motionärernas    kritik.\r\nTillståndsmyndigheten   kommer  inte  att  ha  tillräcklig\r\ninformation för att kunna  ställa  villkor  till skydd för\r\nenskild rätt, om inte markägarna och andra sakägare  först\r\nfått yttra sig.\r\nÄven  motionärerna  till  motion  2004/05:N6  (mp) delar\r\nLagrådets   åsikt  att  undantaget  i  8  kap.  1  §  från\r\nförvaltningslagens   kommunikationsplikt  bör  utmönstras.\r\nSjälvklart bör andra än sökanden få yttra sig innan beslut\r\nfattas om undersökningstillstånd,  hävdas det. Regeringens\r\nmotivering  -  att främja prospektering  och  utvinning  -\r\nhåller inte enligt  motionärerna.  De  anser också att det\r\nfinns  fler  än  sakägarna  som  bör få yttra  sig,  t.ex.\r\nmänniskor som normalt använder ett  område för jakt, fiske\r\neller  svampplockning.  Också  företrädare   för  allmänna\r\nintressen  bör  få  tillfälle  att yttra sig innan  beslut\r\nfattas.   Riksdagen bör begära att  regeringen  återkommer\r\ntill riksdagen med ett förslag till förändring av 8 kap. 1\r\n§.\r\n\r\nVidare anser motionärerna att konsekvenserna av\r\nprospektering och bearbetning kan vara så stora och\r\nomfattande och beröra så många intressen att\r\nkommunens roll i beslutsfattandet måste stärkas.\r\nSåledes bör beslut om undersökningstillstånd och\r\nbearbetningskoncession kräva kommunstyrelsens\r\ntillstyrkande.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nCirka 2 % av  Sveriges yta täcks av undersökningstillstånd\r\nenligt Bergsstatens  årsredovisning för år 2003. Detta kan\r\njämföras med avsatta Natura  2000-områden som täcker cirka\r\n15  % av Sveriges yta. De enkla  undersökningsarbeten  som\r\ndet kan bli fråga om utan att tillstånd krävs enligt annan\r\nlagstiftning, t.ex. miljöbalken, medför oftast ingen eller\r\nendast ringa inverkan på markanvändningen.\r\n\r\nKonsekvenserna   av   bearbetning   som  regleras  genom\r\nbearbetningskoncession  med  tillkommande   miljötillstånd\r\nenligt  miljöbalken  kan  däremot vara omfattande.  Enligt\r\nmiljöbalken (17 kap. 3 §) får  regeringen  förbehålla  sig\r\natt   pröva   tillåtligheten   av   en  verksamhet,  t.ex.\r\ngruvprojekt, som kan antas få betydande  omfattning  eller\r\nbli  av  ingripande slag. Det kommunala vetot gäller i ett\r\nsådant fall liksom också för anläggningar för utvinning av\r\nämnen eller material i de obrutna fjällen (17 kap. 6 §).\r\nDen av Lagrådet  upptagna  kommunikationsplikten  är  en\r\nbestämmelse enligt förvaltningslagen (1986:223). Enligt 17\r\n§  nämnda  lag  får - vid myndighetsutövning mot enskild -\r\nett  ärende  inte  avgöras   utan   att  den  sökande  har\r\nunderrättats  om  en uppgift som någon  annan  person  har\r\ntillfört ärendet. Vidare  skall  den sökande själv ha fått\r\ntillfälle att yttra sig över uppgiften.  Ärendet  kan dock\r\navgöras   om  beslutet  inte  går  parten  emot  eller  om\r\nuppgiften saknar betydelse m.m.\r\nBestämmelsen  i  8  kap.  1 § andra stycket minerallagen\r\nutgör      ett      undantag     från     reglerna      om\r\nkommunikationsskyldighet  i  förvaltningslagen. Undantaget\r\ngrundas  på  att  minerallagen  är   ett  näringspolitiskt\r\ninstrument för att underlätta prospektering  och utvinning\r\nav  vissa  mineral.  En kommunikationsplikt i detta  skede\r\nskulle  kunna fördröja  processen.  Markägaren  kommer  in\r\nsenare  i   samband   med  arbetsplanen.  Samtidigt  skall\r\nlagstiftningen ge utrymme  för  ett skäligt hänsynstagande\r\ntill motstående enskilda och allmänna intressen. Det torde\r\ndock  vara  synnerligen ovanligt att  en  markägare  eller\r\nföreträdare för  annat  motstående  intresse har möjlighet\r\natt  tillföra  något om förutsättningarna  för  att  hitta\r\nkoncessionsmineral.   Bestämmelsens   utformning   hindrar\r\nemellertid   inte   att   bergmästaren  i  särskilda  fall\r\nkommunicerar en ansökan med  sakägare. Enligt uppgift från\r\nbergmästaren tas hänsyn till alla  relevanta  sakuppgifter\r\nsom anförs i ett ärende.\r\nAdvokatsamfundet  invänder  i  remissvaret att förslaget\r\ninte    verkar   vara   förenligt   med   de    föreslagna\r\nbestämmelserna   om   skyldighet   för   bergmästaren  att\r\nunderrätta    sakägarna   om   inkomna   ansökningar    om\r\nundersökningstillstånd. Regeringsförslagets innebörd är en\r\nändring i 8 kap.  1  §  som motiveras av att länsstyrelsen\r\nbör  få  rätt att yttra sig  innan  undersökningstillstånd\r\nbeslutas.   Markägarnas   intressen  föreslås  komma  till\r\nuttryck genom instrumentet  med  arbetsplan, med möjlighet\r\nför  bergmästaren  att  vid tvist föreskriva  villkor  som\r\nskydd för bl.a. enskilda intressen.\r\nMeningsskiljaktigheten   gäller   alltså  om  markägarna\r\nenbart   skall  informeras  om  ansökningarna   eller   om\r\nmarkägarna  skall  ha  rätt  att  yttra sig i detta skede.\r\nMarkägarnas   yttranderätt   tillgodoses    på   ett   mer\r\nlångtgående sätt genom instrumentet med arbetsplaner.\r\n\r\nI en motion berörs - vid sidan av sakägarna - de som\r\nregelmässigt utnyttjar mark för jakt, fisk och\r\nsvampplockning. Enligt information från bergmästaren\r\nanses personer som vistas på ett område med stöd av\r\nallemansrätten inte som sakägare. I minerallagen\r\ngäller sakägarbegreppet på samma sätt som i andra\r\nlegala sammanhang.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet   anser   för   sin   del   att  den  föreslagna\r\nhandläggningsordningen innebär en rimlig  avvägning mellan\r\nde  olika  intressen  som  föreligger.  Det  innebär   att\r\nmarkägarna  och  andra  sakägare  får  information  om  en\r\nansökan  om  undersökningstillstånd i ett tidigt skede och\r\nges rätt att framföra sina synpunkter i samband med att en\r\narbetsplan  formuleras,   dvs.   vid   en   tidpunkt   när\r\nplaneringen av undersökningsarbetet är mer utarbetad.\r\n\r\nBerörda  fastighetsägare,  andra  sakägare  och kommunen\r\nunderrättas  om ansökningar om undersökningstillstånd  och\r\nnär tillstånd  upphört  (enligt  en  aviserad förordning).\r\nLänsstyrelsen skall fortsättningsvis kunna  yttra sig över\r\nsamtliga  ansökningar,  vilket  innebär en likriktning  av\r\nreglerna för olika mineral. Liksom  för  närvarande  skall\r\nbergmästaren  även framgent inhämta yttrande från kommunen\r\nnär  det gäller  alunskiffer,  olja,  gasformiga  kolväten\r\neller  diamant.  Till skillnad från uppfattningen i motion\r\n2004/05:N6 (mp) anser  inte  utskottet  att  det - med den\r\nhandläggningsordning som här beskrivits - finns  behov  av\r\nett    kommunalt    veto   angående   undersöknings-   och\r\nbearbetningstillstånd.\r\nUtskottet vill framhålla  att  det  inte finns något som\r\nhindrar bergmästaren  att i särskilda fall  kommunicera en\r\nansökan   med   en  sakägare.  Som  redovisats  ovan   tar\r\nbergmästaren hänsyn  till  alla relevanta sakuppgifter som\r\nanförs i ett ärende.\r\nI likhet med regeringen anser utskottet att nyttan av en\r\nregelmässig tidig kommunikation med samtliga sakägare inte\r\nskulle  uppväga  nackdelarna  av  en  sådan  ordning.  Det\r\nmerarbete och den extra tid som skulle krävas vid en sådan\r\nhandläggning  skulle  kunna motverka  prospekteringsviljan\r\nhos branschen. Enligt utskottets mening är det viktigt att\r\nmålet   om   utveckling   av    mineralindustrin   -   med\r\ninvesteringar,  sysselsättning  och   tillväxt   -   också\r\navspeglas i regelverket.\r\n\r\nMed hänvisning till vad som anförts\r\nanser utskottet att riksdagen bör anta\r\nregeringens förslag till lag om ändring\r\ni minerallagen och avslå här behandlade\r\nmotionsyrkanden.\r\n\r\nUndersökningstillstånd: villkor\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör anta regeringens förslag om villkor\r\ni  samband med  undersökningstillstånd.  Därigenom\r\nstärks  skyddet  för  bl.a.  särskilt  skyddsvärda\r\nnatur- och kulturmiljöer. Jämför reservationerna 9\r\n(m, fp, kd) och 10 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nRegeringen  föreslår (prop. s. 43) att bergmästaren  skall\r\nkunna  meddela  de  villkor  som  behövs  till  skydd  för\r\nallmänna  intressen  eller enskild rätt vid alla former av\r\nundersökningstillstånd. Innan undersökningsarbete påbörjas\r\nskall säkerhet ha ställts  för  ersättning  för  skada och\r\nintrång    vid   undersökningsarbete.   Regeringsförslaget\r\növerensstämmer   i  huvudsak  med  Minerallagsutredningens\r\nförslag,  och  de  flesta   remissinstanserna   har  ingen\r\nerinran.\r\n\r\nI  dag  gäller  (2 kap. 10 §) att undersökningstillstånd\r\nför olja, gasformiga  kolväten eller diamant skall förenas\r\nmed  de  villkor  som  behövs   för  att  skydda  allmänna\r\nintressen eller enskild rätt. Bakgrunden till detta är att\r\nsjälva prospekteringsarbetet i fråga  om  olja  och gas är\r\nförenat  med  stora  risker.  Omfattande  villkor  behöver\r\ndärför  ställas  bl.a.  för  att  hindra  utblåsning av en\r\noljekälla (s.k. blowout). För diamantprospektering  gäller\r\natt  stora  ytor berörs. De villkor som avses i dessa fall\r\när oftast sådana  som miljöhänsynen kräver men de kan även\r\nröra  kompetensen  hos  den  personal  som  skall  bedriva\r\nundersökningsarbetet.\r\nNär  det  gäller  allmänna   intressen  kan  det  enligt\r\nregeringen  finnas  särskilt  skyddsvärda   natur-   eller\r\nkulturmiljöer  vilkas  skyddsintresse  inte  fullt  ut kan\r\ntillgodoses  genom tillämpning av gällande bestämmelser  i\r\nminerallagen eller  andra  lagar.  I  fråga om skyddsvärda\r\nallmänna intressen är det inte självklart att dessa alltid\r\nkommer  att  beaktas  i  önskvärd  utsträckning   när   en\r\narbetsplan  (se  följande  avsnitt)  upprättas.  Om  ingen\r\nsakägare   gör  någon  invändning  mot  ett  förslag  till\r\narbetsplan kommer  planen inte att prövas av bergmästaren.\r\nMot den nu angivna bakgrunden  framstår  det  som en brist\r\natt  villkor till skydd för allmänna intressen endast  kan\r\nmeddelas   i   vissa   undersökningstillstånd.  Regeringen\r\nföreslår därför att sådana  villkor skall kunna meddelas i\r\nalla typer av undersökningstillstånd.  I  det sammanhanget\r\nkan  också  de  synpunkter  som  inkommer i länsstyrelsens\r\nyttrande över ansökan vara av betydelse.\r\nEnligt regeringen kan det någon  gång vara motiverat att\r\nföreskriva  villkor  till skydd för enskild  rätt  även  i\r\nandra undersökningstillstånd  än  sådana  som  avser olja,\r\ngasformiga   kolväten   eller   diamant.  Möjligheten  att\r\nföreskriva villkor till skydd för  enskild rätt bör därför\r\nutvidgas     till     att     gälla    alla    typer    av\r\nundersökningstillstånd.\r\nVidare föreslår regeringen att säkerhet skall ha ställts\r\nför    ersättning    för    skada    och    intrång    vid\r\nundersökningsarbete innan arbetet har påbörjats.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI  motion  2004/05:N5 (m) aktualiseras frågan om  huruvida\r\nmiljöprövning  bör  ske redan innan undersökningstillstånd\r\nbeviljas.  Detta  kan  ha   betydelse   såväl   för  såväl\r\nmarkägarna  som  för prospektören. Enligt motionärerna  är\r\ningen  av  dessa  parter  betjänt  av  att  kostsamma  och\r\nstörande undersökningsarbeten  genomförs  inom områden där\r\nen miljöprövning skulle visa att gruvverksamhet under inga\r\nomständigheter vore acceptabel. Ett sådant  förfaringssätt\r\nmåste   dock   vägas   mot   den   ökade  kostnad  som  en\r\nmiljöprövning i sig ger upphov till, menar motionärerna.\r\n\r\nI  motion 2003/04:N390 (fp) säger motionärerna  att  det\r\nmåste  vara  en  rimlig  balans mellan olika intressen som\r\ngruvdrift,  miljökrav, turism  och  markägarnas  intresse.\r\nHänsyn till allmänna  intressen och enskild rätt skall tas\r\nvid brytning av all mineral  och  inte  enbart  när det är\r\nfråga om diamant, olja och gas. Trots den nya och  skärpta\r\nsynen  på  miljöfrågor  anser  motionärerna  att nuvarande\r\nlagstiftning alltför ensidigt hävdar prospekteringslinjen.\r\nLagstiftningen bör skärpas så att ansvarig myndighet redan\r\nvid   beviljandet   av   undersökningstillstånd   gör   en\r\nrimlighetsbedömning  av  huruvida  tillstånd för att bryta\r\nmineral  kommer  att lämnas vid eventuellt  positiva  fynd\r\nunder undersökningen.  Det  krävs  ett skydd av natur- och\r\nkulturvärden i hela landet och inte  enbart i fjällvärlden\r\noch i naturreservaten.\r\nFolkpartiet  vill  i  kommittémotion  2004/05:N4  skärpa\r\nlagstiftningen     så     att     vid     beviljande    av\r\nundersökningstillstånd  hänsyn  inte enbart tas  till  den\r\nsökandes  lämplighet  utan  också  till   lämpligheten  av\r\nbrytning över huvud taget. Därigenom kan onödiga ingrepp i\r\nt.ex.  känsliga  markområden  undvikas.  Samtliga   parter\r\ngynnas eftersom gruvbolagen inte behöver lägga kraft på en\r\nundersökning där brytning med stor sannolikhet inte kommer\r\natt tillåtas, markägare m.fl. slipper oroa sig och ingrepp\r\ni  naturen kan undvikas. Vidare bör skyddet av natur-  och\r\nkulturvärden  gälla  i  hela  landet  och  inte enbart för\r\nfjällvärlden och naturreservaten. Enligt motionärerna  bör\r\nstörre  hänsyn  tas  till  konkurrerande  intressen, t.ex.\r\nturistnäringen eller jord- och skogsbruket.\r\n\r\nI motion 2004/05:N6 (mp) framförs åsikten att\r\nreglerna om villkor för att skydda allmänna\r\nintressen är ett exempel på oklarhet i\r\ngränsdragningen mellan miljöbalkens och\r\nminerallagens regleringsområden. Detta förhållande\r\ninnebär ett stöd för tanken att minerallagen bör\r\navvecklas, sägs det i motionen. I avvaktan på den\r\nstörre översyn som motionärerna förordar bör i\r\nhändelse av oklarhet miljöbalkens regler ha\r\nföreträde framför minerallagens. Enligt motionärerna\r\nmåste stor vikt läggas vid de boendes intressen.\r\nBåde ingreppen och oron för ingrepp kan få stor\r\nbetydelse för enskilda människors livskvalitet.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nDen av regeringen i lagrådsremissen föreslagna lydelsen av\r\n2  kap.  10 § minerallagen innebar att möjligheten  att  i\r\nsamband med  undersökningstillstånd  meddela  villkor till\r\nskydd  för enskild rätt skulle tas bort. Enligt  Lagrådets\r\nmening hade  regeringen dock inte angett några övertygande\r\nskäl för att avskaffa  bergmästarens möjlighet att redan i\r\nundersökningstillståndet  ange villkor även till skydd för\r\nenskild rätt. Lagrådet hänvisar  också till vad det sagt i\r\nfråga om att förbättra sakägarnas ställning.\r\n\r\nLydelsen av de aktuella bestämmelserna  enligt förslaget\r\ni   propositionen   tillgodoser   dessa  synpunkter   från\r\nLagrådet. Enligt regeringens förslag ändras 2 kap. 10 § så\r\natt villkor till skydd för allmänna  intressen och enskild\r\nrätt     kan     meddelas     vid     alla    former    av\r\nundersökningstillstånd,   inte   bara   som  i   dag   vid\r\ntillståndsgivning   för  olja,  gasformiga  kolväten   och\r\ndiamant.\r\nDen som bedriver undersökningsarbeten  i  fortsättningen\r\nskall  beakta  risken  för  skada  eller intrång såväl  på\r\nannans egendom som på natur- och kulturmiljön och så långt\r\nsom  möjligt undvika sådana skador enligt  förslaget  till\r\nförtydligande i 3 kap. 3 § fjärde stycket.\r\nEnligt  uppgift  är  det  inte  möjligt  att  redan  vid\r\nutfärdande  av  ett  undersökningstillstånd på ett seriöst\r\nsätt bedöma lämpligheten  av  brytning i ett visst område.\r\nFör det första är det okänt om det inom området över huvud\r\ntaget finns någon fyndighet, för  det  andra  är  det  för\r\ntidigt  att  bedöma  vilken  teknisk  lösning en eventuell\r\nframtida brytning kan få. Det är inte heller  möjligt  att\r\ngöra  ens  en  översiktlig  miljöprövning i detta tidigare\r\nskede. En sådan skulle behöva  bygga  på hypoteser och kan\r\ninte användas som grund för avslag. I samband  med ansökan\r\nom  bearbetningskoncession  bedöms tillåtligheten  för  en\r\ngruva genom att hänsyn tas till  både de grundläggande och\r\nde särskilda bestämmelserna för hushållning  med  mark och\r\nvatten  i  miljöbalken.  Först då kan en adekvat bedömning\r\ngöras.\r\nMotionskravet om skydd för  natur-  och  kulturvärden  i\r\nhela  landet  kan  inte  ses  som en enda fråga utan måste\r\nkonkretiseras       till      att      gälla      antingen\r\nundersökningstillstånd  eller  bearbetningskoncession samt\r\npreciseras områdesmässigt.\r\nEnligt  miljöbalkens  portalparagraf   (1   kap.)  skall\r\nmiljöbalken   tillämpas  så  att  värdefulla  natur-   och\r\nkulturmiljöer skyddas och vårdas.\r\nBesluten enligt  minerallagen  om undersökningstillstånd\r\ngäller  i  stor omfattning sådana åtgärder  som  inte  har\r\nnågon   inverkan    på   markanvändningen.   I   den   mån\r\nmarkanvändningen  påverkas   krävs  tillstånd  för  sådant\r\nundersökningsarbete enligt miljöbalken.  Olika regler blir\r\ntillämpliga beroende på vilka åtgärder det är fråga om.\r\nNär   ett   område  med  särskilda  skyddsregler   eller\r\nrestriktioner berörs  krävs  medgivande från länsstyrelsen\r\neller annan myndighet (3 kap.  6  och  7 §§ minerallagen).\r\nDessa regler tas upp i följande avsnitt.  Vidare råder det\r\nförbud mot att köra i terräng med motordrivna  fordon utan\r\nsärskilt     tillstånd     från    länsstyrelsen    enligt\r\nterrängkörningslagen (1975:1313).  Om undersökningsarbetet\r\ninnebär  verksamhet  eller  åtgärd  som   kan   komma  att\r\nväsentligt  ändra  naturmiljön,  skall  detta anmälas  hos\r\nlänsstyrelsen eller annan tillsynsmyndighet för samråd (12\r\nkap.  miljöbalken).  Regeringen  eller  den myndighet  som\r\nregeringen bestämmer får meddela föreskrifter  om  att det\r\ninom  landet eller en del av landet alltid skall göras  en\r\nanmälan  för  samråd  när det är fråga om åtgärder som kan\r\nmedföra  skada  på  naturmiljön.   Vidare   är   det  utan\r\nlänsstyrelsens tillstånd förbjudet att rubba, ändra  eller\r\nskada  en  fast  fornlämning  enligt lagen om kulturminnen\r\n(1988:950).\r\n\r\nNär det är fråga om bearbetningskoncession är 3 och\r\n4 kap. i miljöbalken tillämpliga. Dessa kapitel tar\r\nupp grundläggande bestämmelser för hushållning med\r\nmark- och vattenområden samt särskilda bestämmelser\r\nom sådan hushållning i vissa områden i landet. I\r\ndetta sammanhang räknas en rad skyddade områden upp.\r\nEtt extra skydd finns för de obrutna fjällen i och\r\nmed att regeringen måste pröva tillåtligheten av nya\r\nanläggningar för att utvinna ämnen eller material\r\ninom dessa områden (17 kap. miljöbalken).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nEnligt utskottets uppfattning är  regeringens  förslag att\r\nbergmästaren  skall  kunna  meddela de villkor som  behövs\r\ntill skydd för allmänna intressen  eller  enskild rätt vid\r\nalla  former  av  undersökningstillstånd ett bra  förslag.\r\nDärigenom stärks skyddet  bl.a.  för  särskilt skyddsvärda\r\nnatur-   eller   kulturmiljöer.  Ett  yrkande   i   motion\r\n2003/04:N390  (fp)   tillgodoses   helt  genom  utskottets\r\nställningstagande.\r\n\r\nMöjliggörande av kommunikation med  länsstyrelsen  inför\r\nbeviljande av undersökningstillstånd har bl.a. betydelse i\r\ndetta   sammanhang.   De   synpunkter   som   inkommer   i\r\nlänsstyrelsens yttrande över ansökan kan vara av värde för\r\natt  bedöma  behovet  av  villkor  till skydd för allmänna\r\nintressen.\r\nI  likhet  med  vad  Lagrådet framfört  anser  utskottet\r\nliksom regeringen att det  någon  gång  kan vara motiverat\r\natt  föreskriva villkor till skydd för enskild  rätt  även\r\nnär det  gäller andra undersökningstillstånd än sådana som\r\navser olja, diamant etc.\r\nUtskottet  ser  också  positivt på regeringsförslaget om\r\natt    stärka    sakägarnas    ställning     genom     att\r\nundersökningstillstånd alltid skall förenas med villkor om\r\natt  säkerhet  skall  ställas för den ersättning för skada\r\noch intrång som kan komma  att utgå till följd av kommande\r\nundersökningsarbete.\r\nNär det gäller frågan i motionerna  2004/05:N5  (m)  och\r\n2004/05:N4  (fp) om miljöprövning i samband med beviljande\r\nav undersökningstillstånd  anser  utskottet  att  det står\r\nklart  att en sådan prövning inte låter sig göras i  detta\r\ntidiga skede,  då  varken  fyndigheten  eller  de tekniska\r\nmöjligheterna   att   tillgodogöra   sig   den  är  kända.\r\nMotionsönskemålen  om skydd för natur- och kulturvärden  i\r\nhela  landet  anser  utskottet   -   mot  bakgrund  av  de\r\nkompletterande    uppgifterna   ovan   -   vara    alltför\r\nopreciserade för att utförligt gå in på.\r\nRegeringens  förslag   bör   antas   av  riksdagen.  Det\r\ntillgodosedda   motionskravet  kräver  ingen   ytterligare\r\nåtgärd och avstyrks  därför i likhet med övriga behandlade\r\nmotionsyrkanden.\r\n\r\nUndersökningsarbete: hinder\r\n\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen föreslår (prop.  s. 45) att möjligheten att med\r\nstöd av undersökningstillstånd  ta  mark i anspråk för att\r\nuppföra byggnader avskaffas. Det skall  enligt  regeringen\r\nkrävas  tillstånd  från  bergmästaren  för  att ta mark  i\r\nanspråk för att bygga nödvändig väg till och inom området.\r\nVidare skall det som huvudregel vara förbjudet  att utföra\r\nundersökningsarbeten    närmare    än   200   meter   från\r\nbostadsbyggnader.  Begränsningarna  i  rätten  att  utföra\r\nundersökningsarbeten    i    anslutning    till    kyrkor,\r\nsamlingslokaler    och    liknande    inrättningar    samt\r\nkraftstationer  och  industriella  anläggningar preciseras\r\ntill  att  avse ett område inom 200 meter  från  byggnaden\r\neller anläggningen.  Begränsningarna  i  rätten att utföra\r\nundersökningsarbete  i  anslutning  till  anläggningar  av\r\nbetydelse  för  totalförsvaret preciseras också  till  att\r\navse ett område inom 200 meter från skyddsobjekt.\r\n\r\nI   huvudsak  är  regeringens   förslag   detsamma   som\r\nMinerallagsutredningens.   De   flesta   remissinstanserna\r\ninstämmer i förslaget.\r\n\r\nInga motioner har väckts på detta område.\r\n\r\n\r\nUndersökningsarbete: minsta skada på\r\nnatur- och kulturmiljön\r\n\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nEnligt   regeringens   förslag   (prop.   s.   48)   skall\r\nundersökningsarbeten  utföras  så  att  minsta  skada  och\r\nintrång  vållas  på någon annans egendom och på natur- och\r\nkulturmiljön.\r\n\r\nFörslaget  överensstämmer   med  Minerallagsutredningens\r\nförslag.     Åtskilliga    remissinsatser     tillstyrker.\r\nNaturskyddsföreningen     m.fl.    är    tveksamma    till\r\nbestämmelsens praktiska betydelse. Invest in Sweden Agency\r\n(ISA) liksom Malå och Sorsele  kommuner  anser  att kravet\r\nmåste   avvägas  mot  vad  som  är  tekniskt  möjligt  och\r\nekonomiskt försvarbart.\r\nRegeringen   motiverar   förslaget   med  att  nuvarande\r\nbestämmelse i 3 kap. 3 § tredje stycket minerallagen är en\r\nallmän  hänsynsregel  av  innebörd att undersökningsarbete\r\nskall bedrivas så att minsta skada och intrång vållas. Den\r\nkan emellertid ha uppfattats  som  oklar  när  det  gäller\r\nsådan skada och olägenhet som endast vållas på natur-  och\r\nkulturmiljön. Därför bör en ändring göras så att det klart\r\nframgår  att  undersökningsarbeten alltid skall utföras så\r\natt minsta skada och intrång vållas både på annans egendom\r\noch på natur- och kulturmiljön.\r\n\r\nInga motioner har väckts på detta område.\r\n\r\n\r\nUndersökningsarbete: arbetsplan\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör  anta   regeringens   förslag   om\r\narbetsplan,  vilket   ger  en  effektiv  hantering\r\nsamtidigt  som  markägarna   och  övriga  sakägare\r\nkommer  in  i  en dialog med prospektören.  Jämför\r\nreservationerna 11 (m, fp, kd) och 12 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nRegeringens förslag\r\n\r\nFastighetsägare och andra sakägare skall ges möjlighet att\r\npåverka   hur   undersökningsarbeten    utförs,   föreslår\r\nregeringen.    För    allt    undersökningsarbete    skall\r\nprospektören upprätta en arbetsplan  (prop.  s.  49),  som\r\ndelges  berörda  sakägare  och  sänds  till  bergmästaren.\r\nSakägares  invändningar mot planen skall vara prospektören\r\ntill handa inom tre veckor från delgivningen.\r\n\r\nEn arbetsplan  föreslås  bli gällande om den lämnas utan\r\ninvändning av sakägarna. Om  invändningar framställs, blir\r\narbetsplanen     gällande     om     prospektören      och\r\nsakägaren/sakägarna  kommer överens om dess innehåll eller\r\nom  den  på  begäran  av  prospektören   fasts[1]tälls  av\r\nbergmästaren.\r\nVid  bergmästarens  prövning  skall  göras en  avvägning\r\nmellan   prospektörens   behov   av   att   kunna   utföra\r\nändamålsenliga  undersökningar  och  sakägarens/sakägarnas\r\nintresse  av  att  arbetet begränsas eller  inte  tillåts.\r\nBergmästaren får vid  prövningen  meddela  de  villkor som\r\nbehövs till skydd för allmänna intressen och enskild  rätt\r\noch för att förebygga eller begränsa olägenheter.\r\nMinerallagsutredningens  förslag  på denna punkt innebar\r\natt propspektören  vid mer ingripande undersökningsarbeten\r\nskulle   vara   skyldig   att   söka   ingå   avtal    med\r\nfastighetsägaren    och   andra   berörda   sakägare.   Om\r\növerenskommelse inte  kunde  träffas  skulle  bergmästaren\r\nfatta  särskilt beslut. Enligt utredningsförslaget  skulle\r\nprospektören   ersätta   fastighetsägaren  för  skada  och\r\nintrång  och  även  för nyttjande  av  fastigheten.  Detta\r\nförslag   tillstyrktes   av   ett   mycket   stort   antal\r\nremissinstanser.\r\nRegeringsförslaget     överensstämmer    i    sak    med\r\narbetsgruppens förslag, dvs.  att  särskild ersättning för\r\nnyttjandet    av    fastigheten   inte   bör   utgå    vid\r\nundersökningsarbete.  Enligt  arbetsgruppens mening är det\r\ninte lämpligt att kombinera en  ersättning  för nyttjandet\r\nmed den nuvarande ersättningen för skada och  intrång  som\r\norsakas       av       undersökningsarbetet.      Eftersom\r\nnyttjanderättsersättningen  sannolikt  ofta skulle baseras\r\npå   den  skada  som  mer  ingripande  undersökningsarbete\r\ninnefattar,  skulle  resultatet  blir att fastighetsägaren\r\nkompenseras dubbelt för samma skada.  Detta  kan  knappast\r\nanses  vara  rimligt,  argumenterar  arbetsgruppen.  Några\r\nremissinstanser  ansåg  att arbetsgruppens förslag var ett\r\nsteg i rätt riktning men  inte  tillräckligt  långtgående.\r\nÖvervägande positiva till förslaget var bl.a. Bergsstaten,\r\nStatens   fastighetsverk,   Lantmäteriverket   och   flera\r\nkommuner  i Västerbottens län. Flera remissinstanser ansåg\r\natt den föreslagna  tiden  för att anföra invändningar mot\r\narbetsplanen (tre veckor) var  alltför kort, medan Svenska\r\nGruvföreningen var av motsatt uppfattning.  Sametinget och\r\nSvenska samernas riksförbund betonade att arbetsplanen bör\r\nsändas till den sameby inom vars område verksamheten skall\r\näga rum.\r\nEnligt  regeringen  är  det  inte  lämpligt  att  införa\r\nlagregler   om  att  parterna  skall  träffa  avtal  innan\r\nundersökningsarbete får påbörjas.\r\nI  dag  gäller  enligt  3  kap.  5  §  minerallagen  att\r\nprospektören  - minst två veckor innan undersökningsarbete\r\npåbörjas - skall underrätta bl.a. ägaren till den mark där\r\narbetet skall bedrivas.  Det  konstateras  i propositionen\r\natt   en   tidig,   öppen  och  fungerande  dialog  mellan\r\nprospektörer och fastighetsägare  är  ägnad att underlätta\r\näven senare skeden i processen. Regeringen anser mot denna\r\nbakgrund  att  regeln  i  3 kap. 5 § bör utvidgas  så  att\r\nprospektören skall upprätta  en  arbetsplan  över kommande\r\nundersökningsarbete  vilken  skall  delges fastighetsägare\r\noch andra kända sakägare samt sändas till bergmästaren.\r\nEn  sådan  arbetsplan  bör innehålla en  beskrivning  av\r\nvilka åtgärder prospektören  önskar  vidta på fastigheten,\r\nen   tidsplan   för  åtgärderna  och  en  beskrivning   av\r\nåtgärdernas inverkan  på allmänna intressen och på enskild\r\nrätt. Detta är uppgifter som prospektörerna bör ha en klar\r\nuppfattning om när undersökningsarbetena  startar  och kan\r\nenligt   regeringen   inte  sägas  utgöra  någon  särskilt\r\nbetungande uppgift för företagen. Det finns dock anledning\r\natt  låta  kravet  på arbetsplan  omfatta  alla  typer  av\r\nundersökningsarbete  och inte bara de mer ingripande, sägs\r\ndet   i   propositionen.   På   så   sätt   undviks   även\r\ngränsdragningsproblem. Reglerna blir också mer förutsebara\r\noch lättare att tillämpa.\r\nEn     arbetsplan    behöver    förnyas     så     snart\r\nundersökningsarbetet  går  utöver  vad  som  redovisats  i\r\nplanen.   En   godkänd   arbetsplan   utesluter   inte  de\r\nytterligare      tillstånd      för     mer     ingripande\r\nundersökningsarbeten   som   kan   krävas   enligt   annan\r\nlagstiftning.\r\nNär  fastighetsägare  och  andra  sakägare   delges   en\r\narbetsplan  får  de möjlighet att bilda sig en uppfattning\r\nom den planerade verksamheten  kan  accepteras eller inte.\r\nInom   viss   tid   måste   detta   skriftligen   meddelas\r\ntillståndshavaren.  Det nya förfarandet  med  arbetsplaner\r\nmedför  att  det  kommer   att   dröja  längre  tid  innan\r\nundersökningsarbetet kan påbörjas.  Enligt  regeringen  är\r\ndet   angeläget   att   hålla   handläggningstiderna   för\r\narbetsplaner så korta som möjligt. Vid denna avvägning får\r\ntre  veckor anses vara en rimlig tidrymd för att sakägarna\r\nskall kunna framställa invändningar, anser regeringen.\r\nOm ingen sakägare har något att invända mot arbetsplanen\r\nkan arbetet  komma  i  gång  omedelbart enligt regeringens\r\nförslag. Vissa invändningar kan leda till att prospektören\r\nstartar  en  dialog med sakägaren/sakägarna  och  därefter\r\njusterar arbetsplanen  så  att  invändningarna inte längre\r\nkvarstår.  Då  är  det  inte heller nödvändigt  med  någon\r\nsärskild myndighetsprövning, menar regeringen.\r\n\r\nI det fall invändningar mot arbetsplanen består\r\nskall prospektören kunna vända sig till bergmästaren\r\nmed en begäran om att arbetsplanen fastställs.\r\nBergmästarens prövning av arbetsplanen skall utgöra\r\nen oberoende granskning av undersökningsarbetet,\r\ndess tidsåtgång och de skäl som anförts mot arbetet.\r\nBergmästaren är fri att avgöra hur arbetsplanen\r\nutformas och kan förena planen med villkor för att\r\nskydda allmänna intressen och enskild rätt.\r\n\r\nLagrådets invändningar\r\n\r\nEnligt Lagrådet framstår förslaget om att\r\nprospektören skall upprätta en arbetsplan över\r\nkommande undersökningsarbete som välgrundat och\r\nägnat att tillgodose fastighetsägarnas intresse. I\r\npropositionen redovisas att Lagrådet har ifrågasatt\r\nom inte varje arbetsplan, vare sig den är oomstridd,\r\növerenskommen eller prövad, borde fastställas av\r\nbergmästaren och därmed omfattas av ett överklagbart\r\nbeslut. Förfarandet skulle därigenom bli mer\r\nenhetligt och tydligt. Vidare skulle i samtliga fall\r\nallmänna intressen beaktas. En möjlighet borde då\r\nockså öppnas för företrädare för sådana intressen\r\natt framställa invändningar mot den arbetsplan som\r\ntillståndshavaren upprättat. Lagrådet har också\r\npekat på att det inte kan uteslutas att även\r\narbetsplaner som blivit gällande utan medverkan av\r\nbergmästaren kan komma att innehålla åtgärd eller\r\nmarkpåverkan som ger anledning till invändningar\r\nfrån någon berörd sakägare.\r\nRegeringens synpunkter i förhållande till Lagrådets\r\ninvändningar\r\n\r\nFör att kunna uppnå syftet  med  det  nya  förfarandet med\r\narbetsplaner  i  samband med undersökningsarbeten  är  det\r\nenligt regeringens mening nödvändigt att det finns utrymme\r\nför  de inblandade  parterna  att  komma  överens  om  hur\r\nundersökningsarbetet  skall  bedrivas.  Om även oomstridda\r\narbetsplaner, liksom arbetsplaner som sedermera  lett till\r\nen  överenskommelse,  alltid skulle prövas av bergmästaren\r\nskulle incitamentet för  tillståndshavaren  att  förbättra\r\ndialogen  med  berörda sakägare kraftigt minska. Lagrådets\r\nförslag skulle också innebära att undersökningsarbeten som\r\ningen har ifrågasatt skulle försenas. Företagens bedömning\r\nav handläggningstiderna  är  en  viktig  del av underlaget\r\ninför  deras  beslut om Sverige är ett lämpligt  land  för\r\nprospekteringsverksamhet,    enligt   vad   som   sägs   i\r\npropositionen.\r\n\r\nRegeringens    förslag    utgår    bl.a.     från    att\r\nhandläggningstiderna  skall vara så korta som möjligt  och\r\natt rättssäkerhetssynpunkterna  skall beaktas. Det erinras\r\nom  att  ersättning  utgår  för  skada   och  intrång  med\r\nanledning  av  undersökningsarbete  och  att säkerhet  för\r\nsådan     ersättning     skall     ha     ställts    innan\r\nundersökningsarbetet får påbörjas. Om arbetena ändå medför\r\nintrång i någon enskilds rätt på ett sätt som den enskilde\r\ninte fått möjlighet att yttra sig över har denne möjlighet\r\natt    vända    sig    till    bergmästaren,   vilken   är\r\ntillsynsansvarig enligt lagen.\r\nNär det gäller skyddet för allmänna  intressen i de fall\r\ntillståndshavaren   och   sakägarna   kommer  överens   om\r\ninnehållet i arbetsplanen och företrädare  för de allmänna\r\nintressena  inte  är sakägare, kommer deras ställning  att\r\nförstärkas genom att  regeringen  avser  att  i förordning\r\nföreskriva  att bergmästaren skall kommunicera ansökningar\r\nom undersökningstillstånd  med länsstyrelsen. Bergmästaren\r\när enligt förslaget till 2 kap.  10  § minerallagen alltid\r\nskyldig  att i undersökningstillstånd meddela  de  villkor\r\nsom behövs till skydd för allmänna intressen.\r\nVidare finns  det  en möjlighet för bergmästaren att med\r\nstöd av 15 kap. 3 § andra  stycket  minerallagen  förbjuda\r\nundersökningsarbetet om en uppenbar fara för allmänt eller\r\nenskilt intresse inträffar.\r\nMot denna bakgrund har regeringen inte velat följa\r\nLagrådets förslag att låta även oomstridda och\r\növerenskomna arbetsplaner fastställas av\r\nbergmästaren. Det finns dock enligt regeringen\r\nanledning att noga följa utvecklingen av systemet\r\nmed arbetsplaner i praktiken och vid behov återkomma\r\nmed förslag om eventuella justeringar av systemet.\r\nÖvrigt\r\n\r\nFör  att  förhindra  att  grundlösa invändningar blockerar\r\nutförandet av undersökningsarbeten bör det kunna förordnas\r\natt ett beslut om fastställande  av  en  arbetsplan  skall\r\ngälla  utan  att det har vunnit laga kraft, enligt vad som\r\nsägs i propositionen.\r\n\r\nÄven i fortsättningen  bör  det vara straffbart att inte\r\niaktta gällande bestämmelser om  vilka  åtgärder som krävs\r\ninnan undersökningsarbeten får utföras. Straffbestämmelsen\r\ni  15  kap. 6 § minerallagen bör därför enligt  regeringen\r\nanpassas efter den nya ordningen.\r\n\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI  motion   2004/04:N5   (m)   instämmer   motionärerna  i\r\nMinerallagsutredningens  bedömning  att  prospektören  vid\r\ningripande  undersökningsarbeten  skall vara  skyldig  att\r\nsöka  ingå avtal med fastighetsägaren  och  andra  berörda\r\nsakägare  om detta. Kan inte överenskommelse träffas skall\r\nbergmästaren  fatta  ett  särskilt  beslut i frågan. Detta\r\nkräver    ändring    såväl    i    minerallagen   som    i\r\nmineralförordningen. Vid denna typ av undersökningsarbeten\r\nskall prospektören ersätta fastighetsägaren,  inte  endast\r\nför   skada   och  intrång  utan  även  för  nyttjande  av\r\nfastigheten. Motionärernas  förslag  knyter  an till den i\r\nMinerallagsutredningen föreslagna förändringen  i 7 kap. 3\r\n§  jordabalken,  varigenom  jordabalkens  bestämmelser  om\r\nnyttjanderätt  blir tillämpliga på sådana överenskommelser\r\nom  undersökningsarbete  som  fastighetsägaren  ingår  med\r\ntillståndshavaren.\r\n\r\nMotionärerna  ifrågasätter  inte  regeringens  bedömning\r\nangående arbetsplaner. Dröjsmål och byråkrati bör undvikas\r\noch skyddet av allmänna och enskilda intressen tillgodoses\r\nväl även utan beaktande av Lagrådets förslag. Motionärerna\r\nansluter sig till regeringens uppfattning att utvecklingen\r\nnoga  måste följas. För att säkerställa att så sker  anser\r\nmotionärerna  att  regeringen bör återkomma till riksdagen\r\nsenast vid utgången  av  år  2006 med en redovisning av en\r\nsådan uppföljning.\r\nAndra synpunkter som framförs  rörande  arbetsplanen  är\r\natt  tidsgränsen  för  sakägares invändningar mot planen -\r\ntre veckor - är alltför  snäv i regeringsförslaget. Enligt\r\nmotionärerna kan en månad anses vara en rimlig tid för att\r\nta ställning till arbetsplanen.  Med  hänsyn  till den tid\r\ndet  i allmänhet tar innan gruvbrytning kommer till  stånd\r\noch till  de  kostnader och det risktagande som är förenat\r\nmed prospekteringsverksamhet kan det knappast vara rimligt\r\natt anta att beslut  om  prospektering  fattas med så kort\r\nframförhållning att några veckors dröjsmål  har  avgörande\r\nbetydelse, är argumentet. Vikten av att markägaren  har en\r\nrimlig  tid  att  ta  ställning  till  en arbetsplan väger\r\ndärför tyngre än eventuella negativa effekter  av en något\r\nlängre handläggningstid, menar motionärerna.\r\nI motion 2004/05:N4 (fp) föreslås ett ökat samråd mellan\r\ngruvbolagen  och  markägarna.  Lagtexten  i  3  kap.  5  §\r\nminerallagen bör därför ändras på annat sätt än regeringen\r\nföreslår,   nämligen   så  att  det  framgår  att  det  är\r\nföretagets  skyldighet  att   samråda  med  markägare  och\r\ninnehavare  av nyttjanderätt för  att  försöka  träffa  en\r\nuppgörelse om  genomförandet  av undersökningsarbetet. Det\r\nsom tas upp vid samrådet skall  enligt  motionärerna ligga\r\ntill grund för arbetsplanen.\r\nSåväl  i  nämnda  motion som i motion 2003/04:N390  (fp)\r\nanförs att ärenden om  undersökningsarbete måste ha vunnit\r\nlaga kraft innan undersökningsarbetena får startas.\r\nEn tvingande lagstiftning  om att upprätta en arbetsplan\r\nkan leda till onödigt krångel  för  prospektörerna, hävdas\r\ndet  i  motion  2004/05:N1  (kd).  En  sådan  lagstiftning\r\navvisas av motionärerna. Dock bör en arbetsplan  upprättas\r\ni  de fall fastighetsägare eller andra sakägare kräver  en\r\nsådan.   Därför   bör  pro-spektörerna  alltid  skicka  en\r\nförfrågan till berörda  fastighetsägare  och  sakägare  om\r\nhuruvida   en  arbetsplan  bör  upprättas.  Denna  lösning\r\ntillgodoser   enligt   motionärerna  såväl  den  enskildes\r\nrättigheter som prospektörernas behov av smidighet.\r\n\r\nI motion 2004/05:N6 (mp) sägs att tre veckor är en\r\norimligt kort tid för sakägarna att framställa\r\ninvändningar mot prospektörens arbetsplan för\r\nundersökningsarbeten. Sakägarna kan behöva vända sig\r\ntill utomstående för att få hjälp och stöd, vilket\r\nkräver längre tid. Miljöpartiet anser därför att\r\nsakägare och andra berörda bör få fyra veckor på sig\r\natt komma med synpunkter på planen. Perioden mellan\r\nmidsommar och den 1 augusti samt mellan julafton och\r\ntrettondagshelgen bör inte ingå i dessa fyra veckor.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nSvenska  samernas  riksförbund   har   i   skrivelse  till\r\nutskottet,   daterad   den  15  december  2004,  redovisat\r\nsynpunkter på lagförslaget  när  det  gäller delgivning av\r\narbetsplanen vid undersökningsarbete. Enligt riksförbundet\r\nbör lagtexten formuleras mer precist och i enlighet med 10\r\n§  rennäringslagen (1971:437). Lydelsen  av  3  kap.  5  §\r\nminerallagen  i  denna  del bör enligt riksförbundet vara:\r\n\"Arbetsplanen skall delges  berörd  sameby\"  i stället för\r\nden  i propositionen föreslagna lydelsen: \"Delgivning  med\r\ninnehavare   av   renskötselrätt   får   ske   genom   att\r\narbetsplanen  delges  den sameby som innehavarna tillhör.\"\r\nRiksförbundet  anser  att  den  av  regeringen  föreslagna\r\nformuleringen \"innehavare av renskötselrätt\" är omotiverad\r\neftersom  det  är  samebyn   som   enligt  rennäringslagen\r\nföreträder renskötselrätten inom byns område. Det får inte\r\nråda någon tvekan om att arbetsplanen  ovillkorligen skall\r\ndelges samebyn enligt den inkomna skrivelsen.\r\n\r\nI flera motioner förordas lösningar som  närmar  sig det\r\nav  Minerallagsutredningen  föreslagna systemet, dvs.  att\r\ninnan ingripande undersökningsarbeten  får  utföras  skall\r\nprospektören    och    markägarna    förhandla    om   hur\r\nundersökningsarbetet  skall  utföras.  Enligt  utredningen\r\nskulle   som   huvudregel   förhandlingen   utmynna  i  en\r\növerenskommelse mellan parterna. Det är dock  inte möjligt\r\natt     låta     enskilda     markägare     helt    hindra\r\nundersökningsarbeten  på  fastigheten  utan tungt  vägande\r\nskäl.  Om  en överenskommelse sålunda inte  kunde  träffas\r\nskulle  bergmästaren   enligt   utredningsförslaget  pröva\r\nfrågan.   Därvid   skulle   en  avvägning   göras   mellan\r\nprospektörens  intresse av en  ändamålsenlig  undersökning\r\noch markägarens skäl mot att undersökningsarbeten skall få\r\näga rum.\r\nMed de prospekteringsmetoder  som  används  i dag är det\r\nmycket  sällsynt  att ny väg behöver byggas i samband  med\r\nundersökningsarbetet. När emellertid en väg måste byggas -\r\nvare sig det är fråga  om en väg till undersökningsområdet\r\neller en väg inom detta  område  -  kan  ett  sådant bygge\r\ninnebära    omfattande   ingrepp   i  fastigheten.  Enligt\r\nregeringsförslaget         måste         tillståndshavaren\r\nfortsättningsvis ha tillstånd från bergmästaren för att ta\r\nmark i anspråk i syfte att bygga nödvändig  väg  inte bara\r\ntill utan även inom området.\r\nI  ett par motionsyrkanden krävs att arbetsplanen  skall\r\nha  vunnit   laga  kraft  innan  undersökningsarbetet  får\r\nstarta. Regeringsförslaget innebär att undersökningsarbete\r\nendast skall få  genomföras  i  enlighet  med  en gällande\r\narbetsplan.  Förslaget om en arbetsplan där sakägarna  ges\r\nmöjlighet att påverka innehållet syftar till att förbättra\r\ndialogen mellan  sakägare  och  prospektör.  En  regel  om\r\nlagakraftvinnande  förutsätter  en  generell  prövning  av\r\nbergmästaren och skulle motverka syftet med en arbetsplan,\r\ndvs.     möjligheterna     till     dialog.    De    enkla\r\nundersökningsarbeten som det kan bli  fråga  om  utan  att\r\ntillstånd  krävs av annan lagstiftning, t.ex. miljöbalken,\r\nmedför  oftast   ingen  eller  endast  ringa  inverkan  på\r\nmarkanvändningen.  Dessutom utgår ersättning för skada och\r\nintrång  med  anledning  av  undersökningsarbetet.  Vidare\r\nmåste säkerhet  för  sådan  ersättning  ha  ställts  innan\r\nundersökningsarbete påbörjas.\r\n\r\nEnligt uppgift kommer regeringens styrning och\r\nuppföljning av Bergsstatens verksamhet naturligen\r\natt uppmärksamma effekterna av det förändrade\r\nregelsystemet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nEnligt   utskottets  uppfattning  är  det  en  funktionell\r\nordning att  bergmästaren  kommer  att  göra  en avvägning\r\nmellan  prospektörens och markägarens behov endast  i  det\r\nfallet  att   invändningar  mot  prospektörens  arbetsplan\r\nkvarstår från fastighetsägarnas  sida. Om fastighetsägarna\r\ninte har invändningar eller om invändningarna  har  kunnat\r\nbemötas  av  prospektören,  så  att  de  inte längre utgör\r\nproblem,  kan  arbetet  komma i gång genast.  Effektivitet\r\neftersträvas samtidigt som  markägarna och övriga sakägare\r\nkommer  in  i  en  dialog  med  prospektören.  Markägarnas\r\ninflytande  på  undersökningsarbetet   ökar  eftersom  ett\r\nundersökningsarbete inte får startas utan att det finns en\r\ngällande arbetsplan. Vidare måste en arbetsplan förnyas så\r\nsnart undersökningsarbetet går utöver vad som redovisats i\r\nplanen.\r\n\r\nHur  stor  andel  av arbetsplanerna som i  brist  på  en\r\növerenskommelse   slutligen   kommer   att   beslutas   av\r\nbergmästaren är svårt  att  bedöma.  Det  finns  skäl  att\r\nunderstryka  vad  regeringen  anför om behovet av att noga\r\nfölja  utvecklingen  av  systemet   med   arbetsplaner   i\r\npraktiken.  Vid  behov  avser regeringen att återkomma med\r\neventuella justeringar av  systemet.  Utskottet utgår från\r\natt regeringen följer upp regelsystemet  med  arbetsplaner\r\noch  att effekterna av det förändrade systemet kommer  att\r\nutvärderas  och redovisas. Dock avvisar utskottet kravet i\r\nmotion 2004/05:N5  (m)  på  att en sådan redovisning skall\r\ndelges riksdagen senast vid utgången av år 2006.\r\nI flera motioner förordas lösningar  som  närmar sig det\r\nav  Minerallagsutredningen föreslagna systemet,  dvs.  att\r\nvid  mer   ingripande   undersökningsarbeten  prospektören\r\nskulle   vara   skyldig   att   söka    ingå   avtal   med\r\nfastighetsägaren  och  andra  berörda sakägare.  Utskottet\r\ninstämmer med regeringen i att systemet med arbetsplan bör\r\ngälla samtliga undersökningsarbeten  och  inte bara de mer\r\ningripande.   Därigenom   undviks   gränsdragningsproblem,\r\nvilket gör reglernas tillämpning mer förutsebar.\r\nI ett par motioner anses att tiden tre veckor är alltför\r\nkort för att sakägarna skall kunna framföra  invändningar,\r\nsärskilt om frågeställningen kräver experthjälp. Utskottet\r\nanser för sin del att tre veckor förefaller vara en rimlig\r\ntid men att denna fråga självklart också kommer att ingå i\r\nen uppföljning av regelsystemet.\r\nMotionsyrkandena  om  lagakraftvinnande  av arbetsplanen\r\ninnan  undersökningsarbetet  får starta avvisar  utskottet\r\nmed motiveringen att detta förutsätter  att bergmästaren i\r\nprincip  prövar  samtliga  arbetsplaner. Därigenom  uppnås\r\ninte  fördelen  med  en  dialog   mellan   markägare   och\r\nprospektör.\r\nMed  hänvisning  till  det anförda tillstyrker utskottet\r\npropositionen  i  här berörd  del  och  avstyrker  de  här\r\nbehandlade motionerna i aktuella delar.\r\n\r\nBearbetningskoncession: ersättning och\r\ninlösen av fastighet\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör  anta   regeringens   förslag   om\r\nersättning och inlösen av fastighet vid outnyttjad\r\nbearbetningskoncession. Utskottet finner förslaget\r\nvälmotiverat.  Jämför  reservation  13 (m, fp, kd,\r\nmp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nRegeringen  föreslår (prop. s. 55) att  koncessionshavaren\r\nskall   ersätta    skada   som   föranleds   av   att   en\r\nbearbetningskoncession  beviljas.  Tvister  om  ersättning\r\nskall  kunna  prövas av bergmästaren när skadan uppkommit,\r\ndock  senast  när   markanvisningsförrättning   hålls.  Om\r\nkoncessionshavaren inte begärt markanvisning inom  tio  år\r\nskall  fastighetsägaren  ha  rätt  att  begära  inlösen av\r\nfastigheten  eller  av  del av denna. Oavsett den tid  som\r\nförflutit  efter det att bearbetningskoncession  beviljats\r\nskall fastighetsägare kunna begära inlösen, om det uppstår\r\nsynnerligt men. Regeringens förslag leder till ändringar i\r\n7 kap. minerallagen.\r\n\r\nRegeringens    förslag    överensstämmer    delvis   med\r\nMinerallagsutredningens.  Därutöver  hade utredningen  ett\r\nförslag  att koncessionshavaren skulle  erlägga  en  årlig\r\nersättning     till     ägare    av    fastigheter    inom\r\nkoncessionsområdet från det att koncessionsbeslutet vinner\r\nlaga  kraft  till dess att  ett  beslut  om  markanvisning\r\nvinner  laga  kraft.   Koncessionshavaren   skulle  enligt\r\nutredningen   betala    en   årlig   avgift   på  1  %  av\r\nprisbasbeloppet  per hektar under de första fem  åren  och\r\ndärefter 2 % av prisbasbeloppet. Flertalet remissinstanser\r\nhar   tillstyrkt  utredningens   förslag.   Arbetsgruppens\r\nförslag överensstämmer huvudsakligen med regeringens.\r\n\r\nMinerallagen vilar på expropriationsrättslig grund,\r\nkonstateras det i propositionen. En\r\nbearbetningskoncession beviljas som regel för 25 år,\r\nmen det finns inte någon skyldighet för\r\nkoncessionshavaren att komma i gång med driften.\r\nFörändringar i konjunktur, malmpriser m.m. kan få\r\nkoncessionshavaren att avvakta. För fastighetsägare\r\nkan detta medföra att det inte går att planera\r\ninvesteringar eller nyttjande av fastigheten på\r\nsikt. Minerallagsutredningens förslag beträffande\r\nårligen återkommande ersättningar till\r\nfastighetsägare under den tid som en\r\nbearbetningskoncession inte utnyttjas avvisas dock\r\nav regeringen med motiveringen att denna ordning\r\navviker från expropriationsrättsliga grunder. Dessa\r\ngrunder innebär i korthet att ersättning utgår för\r\nskada och intrång, varvid ersättningen för intrång\r\nmotsvarar den minskning av fastighetens\r\nmarknadsvärde som intrånget innebär. Därför är det\r\nenligt regeringen inte lämpligt med en årlig\r\nersättning. Den som lider skada till följd av att en\r\nbearbetningskoncession har beviljats skall ha rätt\r\natt få ersättningsfrågan prövad före en eventuell\r\nmarkanvisningsförrättning.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI  motion   2004/05:N5   (m)   instämmer   motionärerna  i\r\nMinerallagsutredningens  bedömning om en årlig  ersättning\r\ntill fastighetsägaren inom koncessionsområdet från det att\r\nkoncessionsbeslutet vinner laga kraft till dess att beslut\r\nom markanvisning vinner laga  kraft.  Enligt motionärernas\r\nförslag bör riksdagen besluta om motsvarande lagändringar.\r\n\r\nI motion 2004/05:N1 (kd) anför motionärerna att de\r\nfinner det märkvärdigt att regeringen inte instämmer\r\ni Minerallagsutredningens förslag om att\r\nkoncessionshavaren årligen skall betala en avgift\r\ntill fastighetsägaren. Att den osäkerhet som\r\nfastighetsägaren känner bör ersättas i någon form är\r\nmotionärernas utgångspunkt. Ett belopp på 1 % av\r\nprisbasbeloppet per hektar de första fem åren och\r\ndärefter 2 % är ett rimligt belopp, resonerar de. På\r\növriga punkter tillstyrks regeringens förslag.\r\n\r\nVissa kompetterande uppgifter\r\n\r\nMinerallagsutredningens förslag har som  utgångspunkt  att\r\nfastighetsägaren äger de koncessionsmineral som finns inom\r\nfastigheten. Regeringens uppfattning är att det inte finns\r\ntillräckliga  skäl  att  i  detta begränsade sammanhang ta\r\nställning     till    äganderättsfrågan.     Därmed     är\r\nutgångspunkterna  olika  när  det  gäller  rätt till årlig\r\nersättning.\r\n\r\nErsättningens storlek för skada och intrång beräknas\r\ni princip i enlighet med expropriationslagens\r\nregler.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet finner regeringsförslaget välmotiverat  eftersom\r\nminerallagen  vilar  på  expropriationsrättslig  grund.  I\r\nmotsats till vad som föreslås i motionerna 2004/04:N5  (m)\r\noch  2004/05:N1  (kd)  anser  utskottet  att det inte vore\r\nlämpligt med en årlig ersättning till fastighetsägarna vid\r\nsidan  av  den  ersättning  de får för skada och  intrång,\r\ninklusive den minskning av fastighetens  marknadsvärde som\r\nintrånget innebär.\r\n\r\nDärmed tillstyrker utskottet regeringens\r\nförslag och avstyrker behandlade\r\nmotioner i aktuella delar.\r\n\r\nBearbetningskoncession:\r\nmineralersättning\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   anta  regeringens  förslag  till\r\nmineralersättning.  Ett  fastläggande  av hållbara\r\nersättningsregler  -  som  är  en  grund  för  att\r\nstimulera  markägarnas intresse - är av stor  vikt\r\nför branschen.  Jämför  reservationerna 14 (m, fp,\r\nkd) och 15 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nRegeringen föreslår (prop.  s.  59) att koncessionshavaren\r\nvid  gruvbrytning skall betala en  särskild  ersättning  -\r\nmineralersättning     -    till    fastighetsägare    inom\r\nkoncessionsområdet och  till  staten.  Mineralersättningen\r\nskall   huvudsakligen  vara  utformad  med  den   tidigare\r\njordägaravgälden  som  förebild  och  motsvara  2 % av det\r\nberäknade   värdet   av   mängden  brutet  och  uppfordrat\r\nkoncessionsmineral under året.  Av  ersättningen skall tre\r\nfjärdedelar tillfalla fastighetsägarna  och  en  fjärdedel\r\nstaten. Mineralersättningen skall fastställas i efterskott\r\nför  varje  kalenderår och betalas inom en månad från  det\r\natt  ersättningsbeslutet  vunnit  laga  kraft.  Beslut  om\r\nmineralersättning  skall få verkställas i likhet med andra\r\nbeslut om ersättning enligt 7 kap. minerallagen.\r\n\r\nRegeringen  gör  vidare   bedömningen  att  den  del  av\r\nersättningen  som  tillfaller  staten  bör  redovisas  mot\r\ninkomsttitel. Anslaget för geovetenskaplig  forskning  bör\r\nförstärkas motsvarande de beräknade intäkterna. Medlen bör\r\nanvändas   till  forskning  och  utveckling  inom  området\r\nlångsiktigt hållbar utveckling av mineralresurser.\r\nRegeringsförslaget     överensstämmer     delvis     med\r\nMinerallagsutredningens.  Dock  föreslog  utredningen  att\r\nockså  fastighetsägare  utanför  bearbetningskoncessionens\r\nområde inom det markanvisade området  skulle  omfattas  av\r\nersättningssystemet.     Ersättningen     skulle    enligt\r\nutredningen  utgöra 2 % av saluvärdet av det  mineral  som\r\nbryts  och  uppfordras  och  i  sin  helhet  betalas  till\r\nfastighetsägare.\r\nArbetsgruppens  förslag  överensstämmer  i  huvudsak med\r\nregeringens  förslag. Ersättningen skall dock endast  utgå\r\ntill   ägare   av   de   fastigheter   som   omfattas   av\r\nbearbetningskoncessionen.\r\nIngen remissinstans  motsätter  sig  att  någon form av\r\nersättning  skall  utgå.  Sametinget och Svenska  samernas\r\nriksförbund  anser att ersättning  även  skall  utgå  till\r\nsameby.\r\nSkälen för regeringens  förslag och bedömning är att det\r\nallmänna  intresset  av mineralutvinning  har  kommit  att\r\nifrågasättas. Lagstiftningen  har kommit att betraktas som\r\norättvis och otidsenlig. Regeringen  gör  bedömningen  att\r\nomfattningen av fastighetsägarens rätt till fastigheten  i\r\nhöjd-  och  djupled  är  omstridd.  Det  finns  inte några\r\nlagregler som klargör frågan, anförs det. Klart är  att en\r\nfastighet   (som   inte   är  tredimensionellt  avgränsad)\r\nomfattar ett visst utrymme  ovanför  och ett visst utrymme\r\nunder  markytan, samtidigt som utsträckningen  inte  synes\r\nvara obegränsad  i  höjd-  och djupled. I detta begränsade\r\nsammanhang anser regeringen,  som tidigare nämnts, att det\r\ninte finns tillräckliga skäl att  ta  ställning  till  den\r\ngrundläggande fastighetsrättsliga lagstiftningen.\r\nDet  konstateras i propositionen att det finns ett stort\r\nantal bestämmelser  som  i  olika  avseenden inskränker en\r\nfastighetsägares    befogenheter    att    förfoga    över\r\nfastigheten, bl.a. bestämmelserna i minerallagen.  Det  är\r\nenligt  regeringen  inte aktuellt att i detta sammanhang i\r\ngrunden förändra systemet  med  undersökningstillstånd och\r\nbearbetningskoncession.\r\nFrågan om huruvida äganderätten  till  en fastighet även\r\nomfattar  mineral  inom  fastighetens  utbredningsyta   är\r\ndärmed    av   underordnad   betydelse   för   frågan   om\r\nfastighetsägare  bör  erhålla  särskild  mineralersättning\r\ntill följd av gruvbrytning. Återinförandet av en rätt till\r\nsärskild ersättning för mineral som tas i  anspråk  skall,\r\ntillsammans   med   övriga   föreslagna   förändringar   i\r\nminerallagen  till  sakägarnas förmån, kunna bidra till en\r\nbredare acceptans av  gruvdriften,  anser  regeringen.  En\r\nsådan  acceptans  är ägnad att förbättra förutsättningarna\r\nför en fortsatt framgångsrik  gruvnäring  i  landet,  sägs\r\ndet.\r\nEftersom  ersättningen  skall  vara  utformad så att den\r\nkompenserar för att fastigheten utnyttjas för gruvbrytning\r\när   det  enligt  regeringen  naturligt  att  kretsen   av\r\nersättningsberättigade  utgörs av ägarna av de fastigheter\r\nsom finns inom koncessionsområdet.\r\nRegeringens förslag innebär att ersättning ej skall utgå\r\ntill  innehavare  av särskild  rätt  till  fastighet.  Det\r\nanförs att det saknas  skäl  att i detta avseende behandla\r\ninnehavare av renskötselrätt på  annat  sätt än innehavare\r\nav andra särskilda rättigheter. Om det uppstår skada eller\r\nintrång  i  denna  rätt  föreligger  rätt till  ersättning\r\nenligt reglerna i 7 kap. minerallagen,  erinras  det  om i\r\npropositionen.  Frågan  om  huruvida  samebyar med stöd av\r\nILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk  och  stamfolk  i\r\nsjälvstyrande  länder  kan  ha rätt till mineralersättning\r\nfår enligt regeringen övervägas i annat sammanhang.\r\nKronoandelen som avskaffades  år 1993 innebar att staten\r\nhade  hälftenrätten  till fyndigheten  och  möjlighet  att\r\nframtvinga brytning. Ur  ett  historiskt perspektiv är det\r\ndärför   naturligt   att   staten   ges    en    andel   i\r\nmineralersättningen,  sägs  det  i propositionen. Mot  den\r\nbakgrunden    anser    regeringen    att   en    del    av\r\nmineralersättningen   skall   betalas  till   staten   och\r\nredovisas mot inkomsttitel för att användas till forskning\r\nför     hållbar     utveckling     av     mineralresurser.\r\nNaturresurssparande teknik ger positiva effekter  både för\r\nsamhället och för industrin.\r\nSammanfattningsvis       anser       regeringen      att\r\nmineralersättningen bör beräknas med utgångspunkt  från de\r\nmineral som omfattas av koncessionen och den mängd mineral\r\nsom bryts och uppfordras inom koncessionsområdet. En  viss\r\nskillnad  bör  göras mellan mer och mindre givande gruvor,\r\nvilket medför att  en  helt  schabloniserad metod inte kan\r\nväljas.   Beräkningen   skall   ske    på    grundval   av\r\ngenomsnittspriset  för  mineralet  under  året  eller  ett\r\nmotsvarande  värde.  Metod  för  att åsätta mineralen  ett\r\nvärde  bör göras utifrån noteringar  på  råvarubörs,  pris\r\nenligt avtal  m.m.  När  det  gäller  järn  är  det enligt\r\nregeringen  naturligt att utgå från priset på råstål,  där\r\ndet föreligger internationella noteringar.\r\nErsättningen  bör betalas ut under gruvans hela livstid.\r\nNormalt skall den  ersättningsberättigade inte behöva vara\r\naktiv för att få ta  del  av  ersättningen.  Det beskrivna\r\nsystemet skall endast gälla för koncessioner som  beviljas\r\nefter det att den nya lagen har trätt i kraft.\r\nDen  interdepartementala arbetsgruppen har i sin rapport\r\nredovisat beräkningar som innebär att om befintliga gruvor\r\nskulle ha belastats med en ersättning på 2 % av mineralens\r\nvärde skulle  den  totala  ersättningen  för  år  2001  ha\r\nuppgått till drygt 18 miljoner kronor. Det skulle innebära\r\natt  en fastighetsägare i genomsnitt skulle få ca 5 600 kr\r\nper hektar.  Om  beräkningen baseras på gruvor som öppnats\r\nunder senare tid skulle ersättningen ligga på ca 12 000 kr\r\nper hektar.\r\nRegeringen   delar    arbetsgruppens   uppfattning   att\r\nersättningsnivån skall vara 2 %. Denna nivå bör inte verka\r\navhållande på nya investeringar  i  gruvverksamhet. Enligt\r\nregeringen  utgör  1,5 % en rimlig årlig  ersättning  till\r\nfastighetsägarna och  resterande  0,5  % bör avsättas till\r\nforskning.  Regeringen förmodar att det kommer  att  dröja\r\nnågra  år  innan  medlen  kan  finansiera  mer  omfattande\r\nforskning.\r\n\r\nVidare anser regeringen att mineralersättningen inte\r\nskall beaktas vid bestämmande av annan ersättning\r\nenligt minerallagen.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion 2004/05:N5  (m)  föreslås att mineralersättningen\r\nskall benämnas \"jordägaravgäld\" för att markera återgången\r\ntill   en   tidigare   ordning   där    markägarens   rätt\r\nrespekterades  i  högre  grad.  Lagtexten  bör   ändras  i\r\nenlighet  med  detta.  Vidare avvisar motionärerna att  en\r\nfjärdedel av mineralersättningen  (jordägaravgälden) skall\r\ntillfalla   staten.   Enligt   motionärerna    bör    hela\r\nersättningen gå till fastighetsägarna.\r\n\r\nMotionärerna accepterar tills vidare regeringens förslag\r\natt  ersättningen  skall  motsvara  2  %  av det beräknade\r\nvärdet av mängden brutet och uppfordrat koncessionsmineral\r\nunder  året. Inget underlag presenteras för  att  motivera\r\njust denna  nivå på ersättningen, påpekar motionärerna. De\r\nanför dels att  denna  andel  bör anges som en miniminivå,\r\ndels att riksdagen skall begära  att regeringen återkommer\r\nmed    ett    bättre    beslutsunderlag    inklusive    en\r\nnationalekonomisk  analys  av  effekterna  på gruvnäringen\r\nsenast  vid  utgången  av  år  2005. Om detta underlag  så\r\nföranleder skall en justering av avgiften göras.\r\nI motion 2004/05:N2 (m) framhålls  att  det  är på tiden\r\natt   markägaren  ges  en  rätt  till  ersättning  för  de\r\nmineraler  som utvinns från dennes mark. Enligt motionären\r\nbör dock alla  markägare  omfattas  av  ersättning  - även\r\nägare till mark där utvinning redan pågår. Regeringen  bör\r\nåterkomma  till riksdagen inom ett år med ett underlag för\r\növervägande  om  rimlig nivå på markersättning. Motionären\r\navvisar förslaget  om  att  en  del  av ersättningen skall\r\ntillfalla staten.\r\nMotionärerna till motion 2004/05:N1  (kd) anser inte att\r\ndet  är  rimligt  att  införa  en  \"mineralskatt\"   på  en\r\nfjärdedel    av    den    totala    ersättningen.    Detta\r\nregeringsförslag     avvisas.     Vidare    påpekas    att\r\nkoncessionshavaren redan i dag betalar  höga avgifter till\r\nBergsstaten  för tillstånd etc. Ersättningsnivån  är  inte\r\nsjälvklar,  menar   motionärerna.   De   har   dock   inga\r\ninvändningar  mot regeringens uppfattning att den tidigare\r\njordägaravgälden kan ses som förebild.\r\nI  motion  2004/05:N6  (mp)  invänder  motionärerna  mot\r\nprincipen med öronmärkning av pengar till viss forskning -\r\ni detta fall geovetenskaplig  forskning.  Även  om  pengar\r\nöronmärks    för   långsiktigt   hållbar   utveckling   av\r\nmineralresurser  är det inte givet att det största behovet\r\nfinns   inom   just   geovetenskaplig   forskning.   Under\r\nförutsättning av att medlen  ändå  skall  öronmärkas anser\r\nmotionärerna  att  de  skall  användas  för forskning  och\r\nutveckling med inriktningen att öka nyttan per given mängd\r\nuttag av ickeförnybart material. Exempelvis  kan främjande\r\nav materialåtervinning komma i fråga.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nDet   kan   konstateras   att   flertalet  remissinstanser\r\ntillstyrker eller är positiva till  det  föreslagna sättet\r\natt beräkna ersättningen.\r\n\r\nSvenska  samernas riksförbund har i den tidigare  nämnda\r\nskrivelsen till  utskottet,  daterad den 15 december 2004,\r\nframfört att mineralersättning  bör  utgå  till  sameby på\r\nsamma sätt som till fastighetsägare. I skrivelsen  påpekas\r\natt ILO:s konvention nr 169 utgår från ett förhållande  då\r\nstaten  har  äganderätten till mineraltillgångar. Eftersom\r\nmineralersättningen   inte   bygger   på   någon   bestämd\r\nförutsättning  om  äganderätten  till  mineral  utan är en\r\nsamlad  bedömning  som  leder till att det finns skäl  att\r\nåterinföra    ett    särskilt    ersättningssystem     vid\r\ngruvbrytning,  är  argumentet om markägande inte aktuellt,\r\nanförs det i skrivelsen.  Renskötselrätten  ingår  således\r\ninte  i  markägande. Därför behöver, enligt riksförbundet,\r\nSverige  inte   avvakta   att  Sverige  ratificerar  ILO:s\r\nkonvention  nr 169 för att mineralersättning  skall  kunna\r\nutgå.\r\nEnligt uppgifter  från  Regeringskansliet  har 15 länder\r\nratificerat  konventionen,  bland  dem Norge och  Danmark,\r\nmedan Finland utreder frågan.\r\nFör  närvarande  pågår två utredningar  som  kommer  att\r\nutgöra  underlag vid  en  senare  bedömning  av  eventuell\r\nratificering   av   konvention   nr   169.   Dels   är  en\r\ngränsdragningskommission   tillsatt   (särskild  utredare:\r\nlagman  Jan Alvå) med uppgift att utreda  omfattningen  av\r\nden mark  där renskötselrätt föreligger; i uppdraget (dir.\r\n2002:7) ingår  att  fastställa  i  vilken  omfattning  som\r\nsamerna traditionellt innehar mark respektive nyttjar mark\r\ntillsammans  med  andra.  Dels  har  en  särskild utredare\r\n(generalsekreterare Sören Ekström) tillkallats  för att så\r\nlångt   det   är   möjligt  klarlägga  grunderna  för  och\r\nomfattningen av samebymedlemmars  och markägares rätt till\r\njakt  och  fiske  inom  lappmarkerna och  renbetesfjällen.\r\nVidare skall utredaren bl.a.  överväga  vilka åtgärder som\r\nkan  behöva  vidtas för att samarbetet om jakt  och  fiske\r\nmellan markägare, samebymedlemmar och nyttjanderättshavare\r\nskall kunna förbättras. Båda utredningarna skall redovisas\r\nsenast i december 2005.\r\nFörslaget   från   Svenska   samernas   riksförbund   om\r\nmineralersättning  skulle  kunna  leda  till  att  en viss\r\nbearbetningskoncession   medför   ersättning   såväl  till\r\nfastighetsägare   som   till   sameby.   Härutöver   finns\r\nsynpunkten  att samebyarnas nyttjanderätt av marken skulle\r\nbehandlas  annorlunda   än  andra  särskilda  rätter  till\r\nfastigheter.\r\nFöreningen för gruvor,  mineral- och metallproducenter i\r\nSverige  (Svemin, f.d. Svenska  Gruvföreningen)  har  till\r\nutskottet  lämnat  en  skrivelse,  daterad  den 27 januari\r\n2005,    med    synpunkter    på    beräkningssättet   för\r\nmineralersättning. Dels anser Svemin  att  beräkningen  av\r\nmineralersättning  bör  utgå från hälften av värdet på den\r\nuppfordrade malmen med hänsyn  till att nedlagda kostnader\r\ni  förädlingsstegen  inte  bör medräknas.  Dels  anförs  i\r\nskrivelsen  att  råstål är en  mellanprodukt,  med  vilken\r\nhandeln är mycket  begränsad.  Att utgå från prisuppgifter\r\npå råstål vid beräkning av värdet  på  järnmalm  är därför\r\nsvårhanterligt.  Priset  på  olika  pelletskvaliteter   är\r\ndäremot  välkänt  genom officiella noteringar och bör vara\r\ndet mest korrekta underlaget  vid beräkning av järnmalmens\r\nvärde.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet ser positivt på att frågan  om  ersättning  till\r\nmarkägarna  nu  står  inför  en  lösning.  Investeringar i\r\nprospektering och gruvverksamhet övervägs mycket  noga med\r\nhänsyn  till  de  höga  kostnaderna och långsiktigheten  i\r\naktiviteterna. Prospektering  och gruvverksamhet är därför\r\nberoende  av  långsiktiga  och  förutsägbara  regler.  Ett\r\nfastläggande av hållbara ersättningsregler  - som utgör en\r\ngrund för att stimulera markägarnas intresse och medverkan\r\ni processen - är därför av stor vikt för näringen.\r\n\r\nMetoderna för att beräkna mineralersättningen kommer att\r\nregleras   i   en  förordning.  Svemin  har  i  ovannämnda\r\nskrivelse      framfört      vissa      synpunkter      på\r\nberäkningsmetoderna.  De  fakta  som  framkommit,  när det\r\ngäller att priserna på pellets till skillnad från priserna\r\npå  råstål  ger  en  säkrare  prisuppgift,  bör ingå bland\r\nunderlagsmaterialet för den nya förordningen.\r\nPågående gruvverksamhet har startats med beaktande av de\r\nlagregler  som  då  var  aktuella.  En  retroaktivitet   i\r\nlagstiftningen är inte i enlighet med huvuddragen i svensk\r\nrättstradition.   Enligt   utskottets   mening   bör   ett\r\nmotionsyrkande  om  retroaktivitet  avslås.  Vidare  anser\r\nutskottet att det krav som ställs i motion 2004/05:N5  (m)\r\nom  uppföljning  av  systemet  till  slutet  av år 2005 är\r\nfullständigt orealistiskt.\r\nRegeringens   bedömning   innebär   att   de  medel  som\r\ntillfaller    staten   (en   fjärdedel   av   den   totala\r\nmineralersättningen)   bör  användas  till  forskning  och\r\nutveckling inom området  långsiktigt hållbar utveckling av\r\nmineralresurser. Enligt uppgift kommer ett så brett område\r\ntroligen att omfatta också  metoder  för  större utbyte av\r\nfyndigheter.\r\n\r\nMed hänvisning till det anförda\r\ntillstyrker utskottet propositionen i\r\nhär berörd del. De behandlade motionerna\r\navstyrks samtidigt i aktuella delar.\r\n\r\nPrövningsmyndigheter och överklagande av\r\nbeslut\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   anta   regeringens   förslag  om\r\nprövningsmyndigheter och överklagande av beslut.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nRegeringen föreslår (prop. s. 68) att det  är bergmästaren\r\nsom  skall fastställa mineralersättning. Enligt  förslaget\r\nskall fastighetsdomstolen pröva överklaganden av beslut om\r\nfastställande   av   arbetsplan,   mineralersättning   och\r\nersättning  för skada samt inlösen av mark på grund av att\r\nbearbetningskoncession  har  beviljats.  I  de fall beslut\r\ntidigare  har  kunnat överklagas till Sveriges  geologiska\r\nundersökning (SGU)  föreslås att besluten fortsättningsvis\r\nskall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.\r\n\r\nBakgrunden är att regeringen anser det mycket\r\nbetydelsefullt att Bergsstaten i sin tillämpning av\r\nminerallagen kan agera självständigt och fristående\r\nfrån SGU, som är chefsmyndighet för Bergsstaten.\r\nInga beslut enligt minerallagen skall därför kunna\r\növerklagas till SGU.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motionerna 2003/04:N390 (fp) och 2004/05:N4 (fp)\r\nförordas att det bör övervägas om inte länsstyrelsen\r\nborde vara den beslutande myndigheten när det gäller\r\nall prövning av tillstånd. Skälet är att\r\nlänsstyrelsen är det organ som har till uppgift att\r\ngöra en sammanvägning av olika samhällsintressen.\r\nVidare bör övervägas om bergmästarens funktioner kan\r\nläggas över på en eller samtliga länsstyrelser.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nDen interdepartementala  arbetsgruppen  som  med  hjälp av\r\nkonsulter   särskilt  studerat  myndighetsstrukturen  inom\r\nmineralområdet  kom  fram till att inga stora förändringar\r\nborde göras i myndigheternas instruktioner. Dock fanns det\r\nanledning att vidta en  del  åtgärder  för  att förtydliga\r\nmyndigheternas   skilda  roller  och  uppgifter.  Ett   av\r\nförslagen som arbetsgruppen  förde fram var att SGU:s roll\r\nsom besvärsinstans skall upphöra.\r\n\r\nBergsstaten  har  enligt  uppgift  något  färre  än  tio\r\nanställda och verksamheten, som berör hela landet, kostade\r\når 2003 knappt 9 miljoner kronor.\r\nVidare  skall  i  detta  sammanhang   redovisas  att  en\r\nproposition   om   den   s.k.   Århuskonventionen   (prop.\r\n2004/05:65)  nyligen  har  avlämnats   till  riksdagen.  I\r\npropositionen  föreslår  regeringen att Sverige  med  viss\r\nreservation godkänner Sveriges tillträde till konventionen\r\noch antar regeringens förslag  om ändringar i olika lagar,\r\nbl.a.   minerallagen.   Propositionen    tar   bl.a.   upp\r\nallmänhetens deltagande i beslutsprocesser  som rör miljön\r\noch  tillgång  till överprövning i miljöfrågor.  Förslaget\r\ntill lag om ändring i minerallagen innebär införande av en\r\nny paragraf, 16  kap.  4 a § med lydelse att bergmästarens\r\nbeslut i fråga om bearbetningskoncession får överklagas av\r\nen  sådan  ideell förening  som  avses  i  16  kap.  13  §\r\nmiljöbalken.  Som  en  sådan  förening  räknas  en  ideell\r\nförening  som  enligt  sina  stadgar  har till ändamål att\r\ntillvarata  naturskydds-  eller miljöskyddsintressen.  För\r\natt få överklaga skall en förening  ha bedrivit verksamhet\r\ni Sverige under minst tre år och ha lägst 2 000 medlemmar.\r\nVissa  beslut, t.ex. inom Försvarsmakten,  får  dock  inte\r\növerklagas   av   en  dylik  ideell  förening.  Regeringen\r\nföreslår att den nya lagen träder i kraft den 15 maj 2005.\r\nPropositionen     behandlas      av      miljö-      och\r\njordbruksutskottet.  Enligt planeringen kommer betänkandet\r\n(bet. 2004/05:MJU11) att  behandlas i kammaren i början av\r\napril 2005.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet anser att förslaget att Bergsstatens beslut inte\r\nlängre skall kunna överklagas  till SGU ger uttryck för en\r\nsund  princip.  Bergsstaten  bör  i   sin  tillämpning  av\r\nminerallagen kunna agera självständigt och fristående från\r\nsin chefsmyndighet SGU.\r\n\r\nI   motioner  har  pekats  på  möjligheten   att   vissa\r\nfunktioner  skulle  kunna  flyttas  från bergmästaren till\r\nlänsstyrelserna.    Emellertid    menar   utskottet    att\r\nkompetensfrågorna  i sammanhanget bör  uppmärksammas.  För\r\natt genomföra en effektiv och aktiv tillstånds-, tillsyns-\r\noch informationsverksamhet  i samband med undersökning och\r\nutvinning enligt minerallagen  krävs  specialkompetens och\r\nerfarenhet.  Enligt  utskottets uppfattning  är  det  näst\r\nintill omöjligt att tänka  sig  att länsstyrelserna skulle\r\nkunna  bygga  upp och underhålla en  sådan  kompetens.  Av\r\npraktiska och samhällsekonomiska  skäl anser utskottet att\r\nden  nuvarande  organisationen  med  de   justeringar  som\r\nföreslås i propositionen innebär en ändamålsenlig ordning.\r\nSom  utskottet  tidigare  förordat  skall länsstyrelsens\r\nuppfattning   om   motstående  intressen  i  samband   med\r\nundersökningstillstånd kunna inhämtas av bergmästaren.\r\nDärmed tillstyrker utskottet\r\npropositionen i denna del och avstyrker\r\nbehandlade motioner i berörda delar.\r\n\r\nIkraftträdande- och\r\növergångsbestämmelser\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen föreslår  (prop.  s.  69) att ändringarna skall\r\nträda i kraft den 1 maj 2005.\r\n\r\nInga motioner har väckts med anledning\r\nav regeringens förslag på detta område.\r\n\r\nLagförslaget i övrigt\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nRegeringens  lagförslag har kortfattat  redovisats  i  ett\r\ninledningsavsnitt och mer detaljerat efter hand i enlighet\r\nframställningen i propositionen. De delar av förslaget som\r\ninte behandlats  i det föregående har inte föranlett några\r\nsynpunkter från utskottets sida. Riksdagen bör därför anta\r\nregeringens lagförslag i övrigt.\r\n\r\n\r\nUtredningsfrågor\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör  avslå   ett   motionsyrkande   om\r\nytterligare utredningsarbete  med  hänvisning till\r\natt  ett gediget utredningsarbete har  genomförts.\r\nJämför reservation 16 (m, fp, kd ).\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nI motion  2004/05:N5 (m) begärs att ett antal frågor skall\r\nutredas med  målet  att minerallagstiftningen skall ändras\r\npå sikt. Det gäller avståndet från bebyggelse för tillåten\r\nprospektering, markägarnas  möjligheter  till  påverkan på\r\narbetsplanerna,  ett  antal frågor kring jordägaravgäldens\r\n(mineralersättningens)  tillämpning,  bestämmelserna kring\r\ninlösen av fastighet m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nMed hänsyn till det gedigna\r\nutredningsarbete som pågått under lång\r\ntid och som givit konkreta resultat och\r\nföranlett ändringar som är väl ägnade\r\natt stärka branschen anser utskottet att\r\ndet - utöver sedvanligt\r\nuppföljningsarbete, vilket har berörts i\r\ndet föregående - inte finns behov av\r\nnågon utredning av de nämnda frågorna.\r\nEnligt utskottets mening är det också\r\nviktigt för mineralbranschen att\r\nreglerna blir stabila. Därmed avstyrks\r\nmotion 2004/05:N5 (m) i denna del.\r\n\r\nVissa tillsynsfrågor avseende gamla\r\ngruvhål\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden om  ansvar för\r\ngamla   gruvhål   med   hänvisning   till  att  en\r\nproposition  som tar upp den frågan emotses  under\r\når 2005. Jämför reservation 17 (m, fp, kd).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nI propositionen (s. 72) beskrivs bakgrund och historik när\r\ndet gäller tillsynen av gamla gruvhål.\r\n\r\nBestämmelserna  i 13 kap. minerallagen tar upp verkan av\r\natt  en  bearbetningskoncession  upphör.  Enligt  reglerna\r\nförlorar koncessionshavaren  rätten till marken, byggnader\r\nsamt    inklädnad    av   borrhål   och    stängsel    som\r\nkoncessionshavaren varit  skyldig att hålla. Regeringen är\r\nenligt minerallagen bemyndigad att utfärda föreskrifter om\r\nskyddsåtgärder vid nedlagda borrhål m.m., men några sådana\r\nföreskrifter har hittills inte utfärdats.\r\nFortfarande gäller Kungl. Maj:ts ämbetsskrivelse från år\r\n1956 till samtliga länsstyrelser om anordnande av stängsel\r\nvid övergivna gruvhål m.m.  I  denna  stadgas att stängsel\r\nkan uppföras på statsverkets bekostnad  om  uppenbar  fara\r\nföreligger   för   människor   och  husdjur.  Det  åligger\r\nvederbörande   polismyndighet   att    anmäla   behov   av\r\nskyddsanordningar till länsstyrelsen och också att bekosta\r\nverksamheten. Från och med budgetåret 1997 tilldelas medel\r\ntill verksamheten genom länsramar till polisväsendet  utan\r\ndetaljstyrning.\r\nDet  finns  även  regler i miljöbalken (10 kap. 4 §) som\r\nrör efterbehandlingsansvaret.  Enligt  dessa  regler skall\r\nden ansvarige i skälig omfattning utföra eller  bekosta de\r\nefterbehandlingsåtgärder  som  behövs  för  att förebygga,\r\nhindra eller motverka att skada eller olägenheter  uppstår\r\nför människors hälsa och miljö.\r\nVidare gäller lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, där\r\nstaten   eller   en   kommun   är   skyldig  att  göra  en\r\nräddningsinsats för att förhindra eller begränsa skador på\r\nmänniskor, egendom eller miljö.\r\nPolisverksamhetsutredningen har gjort en kartläggning av\r\nvilka  verksamheter  som  bör  och  inte  bör  ankomma  på\r\npolisen.  I  utredningens delbetänkande (SOU  2001:87)  är\r\nslutsatsen att  det  inte  finns någon polisiär relevans i\r\narbetsuppgifterna  med stängsling  av  övergivna  gruvhål,\r\nutöver  uppgiften  att  ingripa  i  akuta  situationer.  I\r\nytterligare          ett          betänkande          från\r\nPolisverksamhetsutredningen  (SOU  2002:70)  föreslås  att\r\nBergsstaten    blir   handläggande   myndighet    eftersom\r\nmyndigheten redan  i  dag har ett ansvar för att förebygga\r\natt personer och egendom  kommer till skada vid gruvdrift.\r\nVidare  har Bergsstaten nödvändig  kunskap  och  kompetens\r\ninom  området.   Alla   remissinstanser   som  yttrat  sig\r\ntillstyrker  förslaget  utom  Bergsstaten, som  menar  att\r\nfrågan även berör verksamheter  som  inte  har samband med\r\nminerallagen.\r\n\r\nEnligt regeringens bedömning kan det ifrågasättas om\r\nnuvarande regler för stängsling av gamla gruvhål\r\nockså berör verksamheter som inte reglerats genom\r\ntillstånd i minerallagen, dvs. täkter av olika slag.\r\nEn reglering i minerallagen bedöms därför inte vara\r\nheltäckande. Denna fråga kräver ytterligare\r\növerväganden, och regeringen avser därför att\r\nåterkomma till frågan i lämpligt sammanhang.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI  motion  2004/05:N3  (m)  beskrivs  situationen  för  en\r\nfastighetsägare   vars  mark  tidigare  (historiskt)   har\r\nanvänts för gruvbrytning.  Enligt  motionärerna  finns det\r\ninte  tillräckligt rättsskydd för en köpare av sådan  mark\r\nom  det   exempelvis   visar   sig  att  gruvgångar  under\r\nfastigheten utgör en fara för fastigheten eller de boende.\r\nNågot ansvarigt gruvföretag finns  inte längre, och det är\r\ndärför varje fastighetsägares enskilda angelägenhet att ta\r\nansvar  för  sin  mark.  Regeringen  bör   återkomma  till\r\nriksdagen  med  förslag  till hur situationen skall  kunna\r\nordnas.\r\n\r\nI motion 2004/05:N1 (kd) framhåller motionärerna att\r\nregeringen - när det gäller redan stängda gruvor -\r\nsnarast, inom ramen för förordningsmakten, bör\r\nåtgärda det problem som gamla gruvhål utgör. I dag\r\nfinns inget tillsynsansvar för dessa riskområden.\r\nAlltsedan år 1956 har varje svensk regering haft\r\nuppdraget från Sveriges riksdag att lösa frågan, men\r\ningenting har hänt. Flera av remissinstanserna (som\r\nyttrat sig över Polisverksamhetsutredningen) har\r\nenligt motionärerna påpekat att det saknas tydliga\r\nregler och att frågan kräver en snar lösning. I\r\ndetta instämmer motionärerna till fullo.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nFrågan om stängsling av gamla  gruvhål  kan  inte fullt ut\r\nlösas  genom  reglering  i minerallagen. Även överväganden\r\nsom berör miljöbalken krävs. Enligt uppgift har regeringen\r\nför avsikt att återkomma till  riksdagen i frågan under år\r\n2005 i samband med en proposition om renodling av polisens\r\narbetsuppgifter.  En lagrådsremiss  planeras  under  våren\r\n2005, och en proposition är att vänta senare under året.\r\n\r\nI detta sammanhang  kan  nämnas ett direktivförslag från\r\njuni 2003 om hantering av avfall  från utvinningsindustrin\r\n(KOM/2003/319).  Bland  annat  föreskrivs  vissa  åtgärder\r\navseende återfyllning, dvs. när  avfall  läggs  tillbaka i\r\nutvinningshålet. Den återfyllda anläggningens (gruvhålets)\r\nstabilitet   skall  kunna  garanteras,  vattenföroreningar\r\nskall  förebyggas   och   en   adekvat  övervakning  skall\r\nmöjliggöras. Under förhandlingsarbetet  har en artikel 18a\r\ninfogats,  enligt  vilken medlemsstaterna skall  inventera\r\nstängda - inklusive  övergivna  -  anläggningar, vilka har\r\nallvarlig negativ inverkan på miljön eller i en någorlunda\r\nnära framtid kan bli ett allvarligt  hot  mot  hälsa eller\r\nmiljö.  En sådan inventering förutsätts kunna göras  under\r\nen  fyraårsperiod   efter   direktivets   införlivande   i\r\nlagstiftningen.\r\n\r\nEn politisk överenskommelse om en gemensam position\r\nfattades i oktober 2004. Direktivet beräknas komma\r\natt överlämnas till Europaparlamentet under våren\r\n2005 för en andra läsning.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nDet  finns  anledning  att  vara  kritisk  till  att någon\r\nlösning inte har kunnat presenteras efter så många  år  av\r\nbristande  säkerhet  i  fråga  om  gamla  gruvhål.  Enligt\r\nutskottets mening är det angeläget att ansvarsfördelningen\r\noch  regleringen  i  fråga om nödvändiga säkerhetsåtgärder\r\nkan beslutas så snabbt  som  möjligt.  Med hänsyn till att\r\ntäkter  är  av  olika slag och att även andra  gropar  och\r\nhåligheter kan innebära samma problem är dock minerallagen\r\ninte heltäckande.  Därför krävs en övergripande syn på hur\r\nfrågan skall lösas.  Enligt utskottets mening måste frågan\r\nfå  sin  lösning  snarast   och   ansvaret  läggas  på  en\r\nmyndighet.  Regeringen  har i propositionen  meddelat  sin\r\navsikt att återkomma till  frågan  i  lämpligt sammanhang.\r\nUtskottet   förutsätter  att  regeringen  återkommer   med\r\nförslag i ärendet inom kort.\r\n\r\nDärmed avstyrks här aktuella\r\nmotionsyrkanden.\r\n\r\nMinskad användning av naturgrus\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör   avslå   en   motion   om  minskad\r\nanvändning  av  naturgrus  med hänvisning till  de\r\nåtgärder    och   projekt   som   pågår.    Jämför\r\nreservationerna 18 (m, fp, kd) och 19 (mp).\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nEtt av riksdagens och regeringens miljömål är att\r\nminska naturgrusanvändningen i Sverige eftersom\r\nnaturgruset är en begränsad tillgång, sägs det i\r\nmotion 2004/05:N227 (mp). Naturgruset används i\r\nbetong, sandning av vägar, vattenrening genom\r\ninfiltration m.m. Såväl efterfrågan av som\r\ntillgången på naturgrus varierar mellan olika delar\r\nav landet. Om ersättningsmaterial skall kunna\r\ninföras behövs det tydliga ekonomiska incitament.\r\nFör att möjliggöra en omställning krävs också\r\nforskning och utveckling. Motionärerna poängterar\r\natt det är nu som goda förutsättningar för framtida\r\ndricksvattenförsörjning och byggmaterialförsörjning\r\nkan skapas.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nI SGU:s periodiska  publikation  Grus,  sand och krossberg\r\n(2004:3)   ges   en   redovisning   av   produktionen   av\r\nbergmaterial (ballast). De totala leveranserna  av ballast\r\ni  Sverige  har  under de senaste fyra åren legat tämligen\r\nkonstant på drygt 70 miljoner ton. Produktionen pågår över\r\nhela landet och i  nära  nog samtliga kommuner; sammanlagt\r\nfinns över 2 800 produktionsställen.  Naturliga  grus- och\r\nbergmaterial  är  på många platser en bristvara, redovisas\r\ndet. Andelen naturgrus  fortsätter  att minska i linje med\r\nde  miljömål  som  uppställts. Under en  20-årsperiod  har\r\nproduktionen av naturgrus  minskat  från drygt 70 miljoner\r\nton (år 1984) till drygt 20 miljoner ton (år 2003).\r\n\r\nDet  långsiktiga  målet  är  att  naturgrus  bara  skall\r\nanvändas som ballast när alternativ inte  är  möjliga  med\r\nhänsyn  till  användningsområdet. Enligt riksdagens beslut\r\n(prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3) skall år 2010 högst\r\n12 miljoner ton  naturgrus utvinnas och andelen återanvänt\r\nmaterial utgöra minst 15 % av ballastanvändningen. SGU har\r\nav regeringen fått  i  uppdrag att på olika sätt verka för\r\natt  målet  uppnås.  År  2003   var   det  första  år  som\r\nnaturgrusskatt togs ut med 10 kr per ton mot tidigare 5 kr\r\nper ton.\r\nNär det gäller forskning om ersättning  av naturgrus har\r\nett forskningsprojekt om användning av krossat  material i\r\nbetong  inletts  som  ett  delprojekt  i  det s.k. MinBaS-\r\nklustret (kluster för industrimineral, ballast  och sten).\r\nSyftet   är   att   finna  metoder  för  att  uppnå  samma\r\nhållfasthet med krossat  berg som med naturgrus och utreda\r\nvilka  egenskaper hos krossat  berg  som  påverkar  detta.\r\nMinBaS-klustret har finansierats av regeringen i samverkan\r\nmed berörd industri.\r\nTotalt   sett   har  regeringen  uppdragit  åt  SGU  att\r\ngenomföra ett program  om  15  miljoner  kronor, exklusive\r\nmedfinansiering, för utveckling av de nämnda  industrierna\r\nunder  perioden  2002-2004  som  ett  led  i den regionala\r\nutvecklingspolitiken. Programmet syftade till att skapa en\r\nhållbar  tillväxt  i  ett kluster för de mineralutvinnande\r\nbranscherna. I programmet ingick närmare 150 företag.\r\nSGU har vidare initierat  ett  arbetssätt  för  regional\r\nmaterialförsörjning   som   både   beaktar   ballast-  och\r\ngrundvattentillgången. Enligt regleringsbrevet  skall  SGU\r\nstödja   länsstyrelsernas   arbete   med   att   ta   fram\r\nplaneringsunderlag för materialförsörjning, där behovet av\r\nsåväl ballastmaterial som grundvatten framgår. Arbetet med\r\natt utveckla statistiken över ballastanvändning så att den\r\näven  innefattar  återanvänt  material,  skall  fortsätta,\r\nliksom   arbetet  med  materialinventeringar,  föreskriver\r\nregeringen.\r\n\r\nSGU står bl.a. för rådgivning till länsstyrelserna,\r\nsom är den myndighet som ger tillstånd till uttag av\r\nnaturgrus. Dessa skickar i sin tur ofta ärenden om\r\nnaturgrus på remiss till SGU.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  har  ingen  annan åsikt än motionärerna när det\r\ngäller  vikten  av  att  minska   naturgrusanvändningen  i\r\nSverige och att hitta ersättningsmaterial.  Som redovisats\r\novan  har under en 20-årsperiod produktionen av  naturgrus\r\nminskat från drygt 70 miljoner till drygt 20 miljoner ton.\r\nMålet är  att  endast  när  det inte finns alternativ till\r\nnaturgruset skall detta användas. Forskning och utveckling\r\nbehövs  därför  och pågår också  inom  ramen  för  MinBas-\r\nklustret. Även det  förändrade arbetssättet vid SGU tjänar\r\nsyftet att minska naturgrusanvändningen. Vidare bidrar den\r\ninförda skattehöjningen  på  naturgrus till att tillgodose\r\nmotionärernas önskemål om ekonomiska  incitament  för  att\r\nuppnå målet.\r\n\r\nMed hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet\r\natt  det  finns  behov  av något uttalande från riksdagens\r\nsida  med  anledning av den  här  aktuella  motionen.  Den\r\navstyrks således.\r\n\r\n\r\nÖvriga frågor\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör   med   hänvisning   till  vidtagna\r\nåtgärder samt pågående arbete och planering  avslå\r\nmotioner rörande två övriga frågor.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI  motion  2004/05:N321  (v) uppges att Sverige är  mycket\r\nvälförsett med geologisk information  som i huvudsak finns\r\nvid SGU:s mineralkontor i Malå. Enligt minerallagen gäller\r\nen rapporteringsskyldighet om prospekteringsarbeten. Många\r\nav    dessa    analoga    data    är    systematiska   och\r\nväldokumenterade. Enligt motionärerna borde  det  vara  av\r\nnationellt intresse att snarast göra befintlig information\r\nom borrhålsprotokoll, geologiska kartor osv. tillgänglig i\r\ndigital form.\r\n\r\nGanska snart kommer malm att behöva brytas under centrum\r\nav Kiruna stad, förvarnas det om i motion 2004/05:N330 (c,\r\nkd). Många byggnader kommer därvid enligt motionärerna att\r\nbehöva flyttas, t.ex. Stadshuset och Kiruna kyrka men även\r\njärnvägen  och  vägar.  Eftersom  Kiruna  kommun  inte har\r\nmöjlighet   att   finansiera   detta  bör  staten  ta  ett\r\nekonomiskt ansvar. Ett lämpligt sätt borde vara att staten\r\nfonderar en del av de vinstpengar som LKAB betalar in till\r\nstatskassan, anser motionärerna.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nDigitalisering av geologisk information\r\n\r\nEnligt  regleringsbrev  för  SGU  skall   under   perioden\r\n2000-2008 befintlig geologisk information kompletteras  så\r\natt  det  vid planperiodens slut finns digitala geologiska\r\ndatabaser  över   jordarterna  och  berggrunden  och  dess\r\nmagnetiska      egenskaper,      grundvattenförhållandena,\r\nbiogeokemiska   och   markgeokemiska   förhållanden,   den\r\nnaturliga  strålningen   m.m.   Enligt  uppgift  genomförs\r\ndigitalisering av geologisk information  successivt som en\r\nnaturlig  del av SGU:s geologiska undersökningsverksamhet.\r\nPlaneringen   av   digitaliseringen   skall   översiktligt\r\nredovisas  årligen  till  regeringen liksom informationens\r\nanvändarkrets och exempel på kundnytta.\r\n\r\nKonkret går digitaliseringen till så att äldre rapporter\r\nåsätts sökord, så att de lätt  skall  kunna  återfinnas. I\r\nförsta  hand  gäller  det  att få ett register över  dessa\r\nrapporter.  Vissa dokument och  tabeller  skannas  av  och\r\nläggs in i databas inklusive sökord.\r\nSGU har i regleringsbrevet för år 2005 fått\r\nuppdraget att redovisa förslag till inriktning och\r\nnya mål för verksamheten efter år 2008. Förslaget\r\nskall baseras på en analys av omvärldens behov av\r\ngeologisk information. Utgångspunkten är att\r\ngrundläggande geologisk information är viktig för\r\nsamhället och att SGU:s uppgift är att samla in,\r\nförvalta och tillhandahålla geologisk information i\r\nsyfte att nå största möjliga samhällsnytta.\r\nUppdraget skall redovisas i samband med\r\nbudgetunderlagen som avlämnas under åren 2006-2008.\r\nDigitalisering av materialet vid SGU:s mineralkontor\r\ni Malå är ett led i dessa insatser.\r\nGruvbrytning under Kiruna\r\n\r\nNär det gäller  frågan  om  gruvbrytning under Kiruna stad\r\nkan  redovisas  att LKAB:s investeringsplan  för  perioden\r\n2004-2014   uppgår    till   ca   18   miljarder   kronor.\r\nInvesteringarna  kan indelas  i  tvingande  investeringar,\r\naffärsmässiga investeringar och effektiviseringar. Till de\r\ntvingande investeringarna  hör  en  ny huvudnivå i Kiruna,\r\nvilket  krävs  om  brytning  skall  fortsättas.  LKAB  har\r\npåbörjat en planeringsprocess som skall  kunna  leda  fram\r\ntill  en  ny  huvudnivå  år  2014. Fram till dess beräknas\r\nnuvarande nivå för brytning räcka.  Tidsplanen kan skjutas\r\nframåt eller bakåt beroende på uppsprickningshastighet och\r\nökad produktion. Utöver kostnaden för själva investeringen\r\ntillkommer   kostnader  för  nödvändiga  infrastrukturella\r\nförändringar i  Kiruna  kommun  förorsakade av en ny nivå.\r\nFörutom omläggning av järnväg och  flyttning  av vissa hus\r\ntillhörande    LKAB    beräknas    de    infrastrukturella\r\nförändringarna  påbörjas  om  ca  10 år och därefter  pågå\r\nkanske 20 år framåt.\r\n\r\nEn av de viktigaste frågorna kommer att vara hur\r\neventuella förändringar av samhället i Kiruna till\r\nföljd av en ny huvudnivå skall finansieras. Som en\r\ndel av pågående planeringsprocess analyserar LKAB\r\nför närvarande omfattningen av nödvändiga\r\nförändringar och kostnaden för dessa samt vilka\r\nmöjligheter som finns för finansiering. Enligt\r\nuppgift följer Näringsdepartementet som\r\nägarförvaltare av LKAB på olika sätt en eventuell\r\ninvestering i en ny huvudnivå i Kiruna och vilken\r\npåverkan detta får för Kiruna kommun. Som en\r\nkonsekvens av detta måste också finansieringsfrågan\r\nlösas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nNär  det  gäller  digitalisering av geologisk  information\r\nanser utskottet att  den  faktiska  utvecklingen  ligger i\r\nlinje  med  förslagen  i  motion  2004/05:N321  (v). I det\r\nväsentliga   är  kraven  tillgodosedda;  något  riksdagens\r\nuttalande finns det inte behov av.\r\n\r\nI  fråga  om  gruvbrytning   under  Kiruna  stad  finner\r\nutskottet  att LKAB:s planeringsprocess  också  inkluderar\r\nnödvändiga infrastrukturella förändringar i Kiruna kommun.\r\nUtskottet har  förtroende för att Näringsdepartementet som\r\nägarförvaltare  av   LKAB  kommer  att  kunna  hantera  de\r\naktualiserade    frågorna.    Därmed    avstyrks    motion\r\n2004/05:N330 (c, kd).\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[1]:   att  digitalisera   analog   geologisk\r\ninformation.\r\n\r\n2004/05:N330 av Birgitta Sellén</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och\r\nställningstaganden har föranlett följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes\r\nvilken punkt i utskottets förslag till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Minerallagens inriktning och omfattning (punkt 1,\r\nmotiveringen)\r\n\r\nav  Per  Bill  (m),  Ulla  Löfgren (m), Yvonne Ångström\r\n(fp), Krister Hammarbergh (m),  Nyamko  Sabuni (fp) och\r\nMikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRiksdagen  får  nu  pröva  ett  förslag  om  ändringar   i\r\nminerallagen    efter    flera    års   utredningar.   Ett\r\nförverkligande av förslagen innebär  att  utvecklingen går\r\nåt  det  håll som diskuterats sedan slutet av  1990-talet.\r\nFörslagen  är  ett steg åt rätt håll, men regeringen borde\r\nha lyssnat mer på utredningen och till remissinstanserna.\r\n\r\nUnder   den   borgerliga   regeringen   genomfördes   en\r\nmineralpolitik som kom att innebära en dramatisk ökning av\r\nprospekteringarna  i  Sverige.  Det  är väsentligt att den\r\npolitiken bibehålls och fullföljs.\r\nIntresset  för att exploatera svenska  mineraltillgångar\r\npå ett ansvarsfullt  sätt  är allmänt spritt. Minerallagen\r\när  en  exploateringslag  och  tillståndsgivningen  enligt\r\nlagen  regleras  ingående.  Miljöbalken   och   plan-  och\r\nbygglagen  tillsammans  med  flera  andra  lagar tillämpas\r\nparallellt  med  minerallagen.  Detta ger ett ramverk  för\r\nutvinning av de mineral som är svåra  att  hitta  och  där\r\nprospekteringen  är en kostnadskrävande högriskverksamhet.\r\nSynen på äganderätten i samband med minerallagen behandlas\r\ni följande avsnitt.\r\nTill skillnad från  vad  som  anförs i motion 2004/05:N6\r\n(mp) anser vi att minerallagen fyller  ett  klart behov. I\r\nlikhet  med  nuvarande  reglering  bör  minerallagen   och\r\nmiljöbalken  fortsätta att fungera parallellt. Vi har inte\r\nförståelse för  tankegångar  att avveckla eller bringa ned\r\nminerallagen till ett minimum och anser inte heller att en\r\nutredning med denna inriktning skall genomföras.\r\nNär det gäller eventuell prospektering  och exploatering\r\nav  olja  och  gas  i  Östersjön  menar  vi  att nuvarande\r\nbestämmelser ger en lämplig hantering av sådana frågor.\r\nMed det anförda avstyrks här behandlade motionsyrkanden.\r\n\r\n\r\n2. Minerallagens inriktning och omfattning (punkt 1)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets förslag under punkt 1  borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 2. Därmed  bifaller riksdagen\r\nmotionerna   2003/04:MJ434   yrkande   3   och  2004/05:N6\r\nyrkandena  1  och  6  och  avslår  motionerna 2002/03:N278\r\nyrkandena 1 och 2 och 2003/04:N254 yrkandena 1 och 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI likhet med uppfattningen i motion  2004/05:N6 (mp) anser\r\njag att en hållbar utveckling bör vara  utgångspunkten för\r\nden   svenska   mineralpolitiken.   Tyvärr  baseras   inte\r\nregeringens  mineralpolitik  på  detta  grundbegrepp.   En\r\nhelhetssyn  och ett tidsperspektiv saknas i propositionen.\r\nProblemet är  inte  i första hand att mineralerna tar slut\r\nutan den miljöbelastning  som är ett resultat av brytning,\r\nbearbetning och avfallshantering.\r\n\r\nEtt annat grundläggande problem  är  energianvändningen,\r\neftersom bearbetning och anrikning av malm  är  en  mycket\r\nenergikrävande verksamhet.\r\nUr  perspektivet  hållbar  utveckling finns det skäl att\r\nvara återhållsam med nybrytning  av  mineraler.  I stället\r\nbör  återvinningen inom mineralhanteringen öka. Denna  syn\r\npå långsiktigt hållbar utveckling går stick i stäv med den\r\nexploateringsinriktning som regeringen ger uttryck för.\r\nMot  denna  bakgrund  ifrågasätter jag om det över huvud\r\ntaget är befogat med en minerallag  av nuvarande slag. Jag\r\nanser  att  det räcker med miljöbalkens  bestämmelser  och\r\nmiljödomstolen  som  första  beslutsinstans. Detta fordrar\r\ndock  vissa  ändringar  i  miljöbalken,   t.ex.   att  all\r\ngruvverksamhet  skall  kräva kommunstyrelsens tillstyrkan.\r\nEtt annat alternativ är  en  väsentligt  krympt minerallag\r\nsom enbart reglerar sådana aspekter som uppenbarligen inte\r\nregleras   av   annan   lagstiftning.   Självklart   skall\r\nförsiktighetsprincipen vara en grundläggande norm.\r\nDärför  föreslår  jag  en  översyn  av  regelverket   på\r\nmineralområdet i syfte att dels anpassa innehållet till en\r\növergripande   politik   för   en  hållbar  utveckling  på\r\nmineralområdet,  dels  inordna  lämpliga   bestämmelser  i\r\nmiljöbalken.\r\nVidare vill jag understryka att de potentiella  riskerna\r\nmed  exploatering  av olja eller gas i Östersjön inte  får\r\nnegligeras.  I  enlighet  med  vad  som  anförs  i  motion\r\n2003/04:MJ434 (mp)  bör  regeringen  klargöra att vare sig\r\nprospektering  eller  exploatering  av olja  och  gas  kan\r\naccepteras i Östersjön.\r\n\r\nRiksdagen bör ställa sig bakom vad jag här har\r\nanfört beträffande inriktning och omfattning av\r\nmineralpolitiken. Därmed blir de ovan nämnda\r\nmotionerna tillgodosedda i berörda delar. Övriga\r\nmotionsyrkanden avstyrks.\r\n\r\n\r\n3. Synen på äganderätten i samband med minerallagen\r\n(punkt 2)\r\n\r\nav  Per  Bill  (m), Ulla Löfgren (m),  Yvonne  Ångström\r\n(fp), Krister Hammarbergh  (m),  Nyamko Sabuni (fp) och\r\nMikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt  2  borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 3.  Därmed bifaller riksdagen\r\ndelvis  motionerna  2003/04:N350,  2004/05:N1  yrkande  1,\r\n2004/05:N2 yrkande 1 och 2004/05:N5 yrkande 6 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser att Minerallagsutredningens  arbete  var  mycket\r\ngediget  och  att de förslag som lades fram av utredningen\r\nvar välmotiverade och välgrundade. Utredningens slutsats -\r\natt det knappast  går att finna några bärande skäl för att\r\ninte anse koncessionsmaterial  som  en  del av fastigheten\r\noch därigenom fastighetsägarens egendom -  är  klargörande\r\noch  ytterst  betydelsefull  för  det regelverk som  skall\r\nhanteras.\r\n\r\nI   flera   remissvar  på  utredningen   framhölls   att\r\ngruvbrytning är  en  långsiktig process som kräver stabila\r\nvillkor   över   tiden.   Bergsstaten   konstaterade   att\r\nminerallagen inte uttrycker  något  om  äganderätten  till\r\nmineralen   utan   endast   om   vem   som   under   vissa\r\nförutsättningar  får  förfoga  över den. Lunds universitet\r\nmenade att regeringen borde överväga  om  det  över  huvud\r\ntaget  behövs  en  exploateringslag  på området med hänsyn\r\ntill bl.a. regeringsformens skydd för äganderätten. Vikten\r\nav  att  de  inskränkningar  som  görs  i äganderätten  är\r\nvälgrundade  och  uppfattas  som  rimliga,  framhölls   av\r\nStatskontoret.  Regionstyrelsen i Skåne län menade att det\r\nfanns flera skäl som talade emot en utvinning av mineraler\r\ni   enlighet  med  föreslagen   lagstiftning,   bl.a.   de\r\näganderättsliga principerna.\r\nVår grundinställning är att det inte går att bortse från\r\natt  äganderätten   har   en  mycket  stor  betydelse  som\r\ndrivkraft  för tillväxt och  utveckling.  Dock  kan  vi  i\r\ndagsläget   inte    sätta    en    klar    gräns    mellan\r\nfastighetsägarens   rätt   och  gruvnäringens  berättigade\r\nbehov; detta måste utredas.\r\nEftersom  äganderättsfrågan   är   av  stor  principiell\r\nbetydelse bör den således utredas närmare  inom  ramen för\r\nden grundläggande fastighetsrättsliga lagstiftningen.  Det\r\när  direkt  otillfredsställande  att  regeringen anser att\r\nfrågan  om  äganderätten är av underordnad  betydelse  för\r\nexempelvis    frågan     om     mineralersättning     till\r\nfastighetsägarna.\r\nEn  utredning  rörande  äganderättsfrågorna  kommer  att\r\nutgöra grund för många andra frågor som följer av synen på\r\näganderätten.  Ett  antal av dessa frågor tas upp i motion\r\n2004/05:N5 (m).\r\nBland annat kan diskuteras  om  och  hur  en ordning kan\r\nutformas,  där  markägaren  i  samband  med en ansökan  om\r\nundersökningstillstånd  bereds  möjlighet att  helt  eller\r\ndelvis  få  företräde  till tillståndet.  Kan  en  ordning\r\nskapas där huvudregeln är  frivilliga överenskommelser och\r\ndär tvångsmedel endast undantagsvis kan användas?\r\nVad som här har anförts bör  riksdagen som sin mening ge\r\nregeringen till känna. Därmed blir motionerna 2003/04:N350\r\n(kd), 2004/05:N1 (kd), 2004/05:N2 (m) och 2004/05:N5 (m) i\r\ndet väsentliga tillgodosedda i berörda delar.\r\n\r\n4. Synen på äganderätten i samband med minerallagen\r\n(punkt 2, motiveringen)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt min mening är det ett viktigt  mål att så många som\r\nmöjligt har en trygg försörjning. Därför anser jag att det\r\nbör finnas ett regelverk som skapar goda villkor för olika\r\nslags   näringar   och   som  främjar  företagsamhet   och\r\ninvesteringar.\r\n\r\nI detta begränsade sammanhang  tas  inte  ställning till\r\nden  grundlagsmässiga  frågan  om  hur  långt  markägarnas\r\näganderätt kan sträcka sig; detta får hanteras i  särskild\r\nordning.  Dock  anser  jag  inte  att det finns ett starkt\r\nallmänt   intresse   bakom   en   minerallag    som    ger\r\nförutsättningar för ingrepp i markägarnas rätt.\r\nFör  den  mineralproduktion  som  är  önskvärd  vill jag\r\nframhålla att de förslag i propositionen som är ägnade att\r\ngå  markägarna  till mötes när det gäller såväl inflytande\r\npå arbetet som ekonomisk  ersättning är mycket viktiga för\r\natt   stimulera   markägarnas  intresse,   samverkan   och\r\ndeltagande i processen.\r\nEtt  långvarigt  utredningsarbete   har   lett   till\r\nföreliggande  förslag.  Gruvnäringen  är beroende av lagar\r\nsom  ger  förutsebarhet  eftersom  gruvverksamhet   kräver\r\nlångsiktiga  investeringar.  De motionsyrkanden som mynnar\r\nut i krav på nya utredningar om  synen  på  äganderätten i\r\nsamband med minerallagen bör därför avslås av riksdagen.\r\nMed  hänvisning  till  vad  som  anförts  avstyrks   här\r\naktuella motioner i berörda delar.\r\n\r\n5. Undersökningstillstånd: sökandens lämplighet\r\n(punkt 3)\r\n\r\nav Mikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets förslag under punkt 3 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n3.  Riksdagen  avslår  regeringens  förslag  till  lag  om\r\nändring i minerallagen  (1991:45) såvitt avser 2 kap. 2 §.\r\nDärmed avslår riksdagen proposition 2004/05:40 i denna del\r\noch bifaller motion 2004/05:N1 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringens förslag, dvs.  att undersökningstillstånd inte\r\nfår  beviljas  den som tidigare  visat  sig  olämplig  att\r\nbedriva undersökningsarbete, bör avslås. I detta instämmer\r\njag med den uppfattning  som redovisas i motion 2004/05:N1\r\n(kd). Det är ett orimligt  lagförslag  att den som en gång\r\nvisat sig olämplig för all framtid skulle  diskvalificeras\r\nfrån   näringen.   Misstag  och  medvetna  fel  begås   av\r\nmänniskor,   men   de   måste   ändå   ha   en   plats   i\r\nsamhällsgemenskapen. Olämpliga beteenden skall självfallet\r\nprövas,  men den sökande skall  ändå  ha  möjligheter  att\r\n\"komma igen\".  Därmed tillstyrks den här aktuella motionen\r\ni aktuell del.\r\n\r\n\r\n6. Undersökningstillstånd: dispens från karenstid\r\n(punkt 4)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets  förslag  under  punkt 4 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n4.  Riksdagen  avslår  regeringens  förslag  till  lag  om\r\nändring i minerallagen (1991:45) såvitt avser  2 kap. 9 §.\r\nDärmed avslår riksdagen proposition 2004/05:40 i denna del\r\noch bifaller motion 2004/05:N6 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag   anser  att  regeringens  motivering  för  att  ändra\r\nminerallagen  så  att  det  enbart skall krävas \"särskilda\r\nskäl\" i stället för nuvarande  \"synnerliga  skäl\"  när det\r\ngäller     undantag     från     karenstiden    inte    är\r\ntillfredsställande.  Motivet  att främja  utnyttjandet  av\r\nmineralresurserna  är  inte tillfyllest;  därför  bör  den\r\nnuvarande   lydelsen   av   den    aktuella   bestämmelsen\r\nbibehållas. Riksdagen bör således - i överensstämmelse med\r\nkravet  i  motion  2004/05:N6  (mp)  -  avslå  regeringens\r\nförslag till ändring av 2 kap. 9 §.\r\n\r\n\r\n7. Undersökningstillstånd: handläggningen av\r\nansökningar (punkt 5)\r\n\r\nav Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström\r\n(fp), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och\r\nMikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt  5  borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring\r\ni minerallagen  (1991:45)  såvitt  avser  8  kap.  1 § och\r\ntillkännager  för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni reservation 7.  Därmed  bifaller  riksdagen  proposition\r\n2004/05:40   i   denna  del,  bifaller  delvis  motionerna\r\n2004/05:N1 yrkande  4,  2004/05:N2  yrkande  2, 2004/05:N4\r\nyrkande 2, 2004/05:N5 yrkande 1 i denna del och 2004/05:N6\r\nyrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:N1 yrkande  3  och\r\n2004/05:N6 yrkande 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi   anser  att  regeringens  ansats  -  att  bergmästaren\r\nkommunicerar  med  sökanden  av ett undersökningstillstånd\r\noch  med  länsstyrelsen  men  inte  med  markägarna  -  är\r\nofullständig.  Det  finns  inget  att   erinra   mot   att\r\nkommunikation  äger  rum  med länsstyrelsen. Emellertid är\r\ndet  enligt vår mening i högsta  grad  ändamålsenligt  att\r\nbergmästaren  även  kommunicerar  med  markägare och andra\r\nsakägare   i   detta   tidiga   skede.   I   likhet    med\r\ngrunduppfattningen i motionerna 2004/05:N2 (m), 2004/05:N5\r\n(m),  2004/05:N4 (fp), 2004/05:N1 (kd) och 2004/05:N6 (mp)\r\nanser vi  således  att  fastighetsägare och andra sakägare\r\nbör   ges   rätt   att   inkomma   med   yttranden   innan\r\nundersökningstillstånd beviljas. Vi instämmer med Lagrådet\r\nsom   föreslår   att   undantaget    från    reglerna   om\r\nkommunikationsskyldighet  i  förvaltningslagen  (1986:223)\r\nskall  utmönstras. Målet om ett effektivt och ansvarsfullt\r\nutnyttjande  av  naturresurserna uppväger inte skadeverkan\r\nav att sakägarna inte  får rätt att yttra sig angående ett\r\nsökt undersökningstillstånd.\r\n\r\nKommunikation med markägaren  kan  också  ha  ett vidare\r\nsyfte,    nämligen   att   markägaren   skall   kunna   ge\r\ntillståndsmyndigheten  all  den  information  som kan vara\r\nnödvändig  för  att  föreskriva  villkor  i  samband   med\r\nundersökningsarbetet.\r\nRiksdagen  bör  därför  -  utöver  att  anta regeringens\r\nlagförslag - genom ett tillkännagivande anmoda  regeringen\r\natt   återkomma   med   ett  lagförslag  av  innebörd  att\r\nkommunikation  även  skall   äga  rum  med  markägare  och\r\nsakägare  innan ett undersökningstillstånd  beviljas.  Ett\r\nyrkande i motion 2004/05:N6 (mp) om behov av ett kommunalt\r\nveto  vid  undersöknings-  och  bearbetningstillstånd  bör\r\nenligt vår mening avslås av riksdagen.\r\n\r\n8. Undersökningstillstånd: handläggningen av\r\nansökningar (punkt 5)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att  utskottets  förslag  under punkt 5 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring\r\ni  minerallagen (1991:45) såvitt avser  8  kap.  1  §  och\r\ntillkännager  för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni reservation 8.  Därmed  bifaller  riksdagen  proposition\r\n2004/05:40  i denna del och motion 2004/05:N6 yrkandena  3\r\noch 4, bifaller  delvis  motionerna  2004/05:N1 yrkande 4,\r\n2004/05:N2 yrkande 2, 2004/05:N4 yrkande  2 och 2004/05:N5\r\nyrkande 1 i denna del och avslår motion 2004/05:N1 yrkande\r\n3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet finns inget att erinra mot att kommunikation  äger rum\r\nmed  länsstyrelsen. Emellertid är det enligt min mening  i\r\nhögsta grad ändamålsenligt att bergmästaren i detta tidiga\r\nskede  även  kommunicerar med markägare m.fl. I likhet med\r\nuppfattningen  i motion 2004/05:N6 (mp) bör yttranderätten\r\ninte bara gälla  markägare  och  övriga sakägare utan även\r\nmänniskor som normalt använder ett  område för jakt, fiske\r\neller svampplockning.\r\n\r\nVidare anser jag att konsekvenserna av prospektering och\r\nbearbetning kan vara så stora och omfattande och beröra så\r\nmånga  intressen  att  kommunens  roll i  beslutsfattandet\r\nmåste  stärkas.  Således  bör  beslut om  tillstånd  kräva\r\nkommunstyrelsens tillstyrkande.\r\nRiksdagen  bör  därför  - utöver  att  anta  regeringens\r\nlagförslag - genom ett tillkännagivande  anmoda regeringen\r\natt   återkomma   med  ett  lagförslag  av  innebörd   att\r\nkommunikation även  skall  äga  rum  med markägare m.fl. i\r\nenlighet   med  ovan  nämnda  motionskrav.   Genom   detta\r\nställningstagande  blir  även krav i motionerna 2004/05:N1\r\n(kd), 2004/05:N2 (m), 2004/05:N4 (fp) och 2004/05:N5 (m) i\r\nviss  utsträckning  tillgodosedda.  Vidare  bör  riksdagen\r\nbifalla ett yrkande i  motion  2004/05:N6 (mp) om behov av\r\nett     kommunalt    veto    vid    undersöknings-     och\r\nbearbetningstillstånd.\r\n\r\n9. Undersökningstillstånd: villkor (punkt 6)\r\n\r\nav Per  Bill  (m),  Ulla  Löfgren  (m), Yvonne Ångström\r\n(fp), Krister Hammarbergh (m), Nyamko  Sabuni  (fp) och\r\nMikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag under punkt 6 borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring\r\ni minerallagen (1991:45)  såvitt  avser  2  kap.  10 § och\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som  anförs\r\ni  reservation  9.  Därmed  bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:40  i  denna  del,  bifaller   delvis   motionerna\r\n2003/04:N390 yrkande 2, 2004/05:N4 yrkandena 1 och  6  och\r\n2004/05:N5  yrkande  6  i  denna del och avslår motionerna\r\n2003/04:N390 yrkande 1 och 2004/05:N6 yrkandena 5 och 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att bergmästaren skall  kunna  meddela de villkor\r\nsom behövs till skydd för allmänna intressen eller enskild\r\nrätt  vid  alla  former  av  undersökningstillstånd.   Ett\r\nyrkande   i   motion   2003/04:N390  (fp)  tillgodoses  av\r\nregeringens  förslag;  något   behov   av  uttalande  från\r\nriksdagens  sida föreligger därmed inte med  anledning  av\r\ndetta yrkande.  Vi  tror däremot inte att bergmästaren har\r\ntillräckligt underlag  för  sitt  beslut  om  villkor till\r\nskydd för allmänna intressen eller enskild rätt.\r\n\r\nFörutom   den   punkt   som   behandlats  tidigare  -\r\nkommunikation  mellan  bergmästaren  och  markägare  m.fl.\r\nsakägare  -  ifrågasätter  vi  om  det  inte   behövs   en\r\nmiljöprövning redan innan undersökningstillstånd beviljas.\r\nDet  kan  finnas  skäl  att  öka möjligheterna att göra en\r\nmiljöprövning  av  en  möjlig gruvverksamhet  redan  innan\r\nundersökningstillstånd beviljas.  Detta  kan  ha betydelse\r\nför  såväl  markägaren  som  prospektören. Ingen av  dessa\r\nparter  är  be-  tjänta  av  att  kostsamma  och  störande\r\nundersökningsarbeten  genomförs  inom   områden   där   en\r\nmiljöprövning  skulle  visa  att gruvverksamhet under inga\r\nomständigheter vore acceptabel.  Detta  måste  självfallet\r\nvägas mot den ökade kostnad som en miljöprövning i sig ger\r\nupphov till.\r\nVi  vill  också  aktualisera  tanken på att skyddet  för\r\nnatur-  och  kulturvärden bör bli mer  likformigt  i  hela\r\nlandet och ställa  frågan  om  det extra skyddet som finns\r\nför  fjällvärlden  och naturreservaten  bör  bli  allmänt.\r\nUnder  alla förhållanden  måste  större  hänsyn  tas  till\r\nkonkurrerande  intressen  som  t.ex.  turistnäringen eller\r\njord- och skogsbruket.\r\nRiksdagen  bör  därför  -  utöver  att anta  regeringens\r\nlagförslag - genom ett tillkännagivande  anmoda regeringen\r\natt  låta  utreda  dessa  frågor.  Motionerna 2003/04:N390\r\n(fp), 2004/05:N4 (fp) och 2004/05:N5  (m) i aktuella delar\r\nbör  delvis bifallas av riksdagen. Övriga  motionsyrkanden\r\navstyrks.\r\n\r\n10.Undersökningstillstånd: villkor (punkt 6)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser  att  utskottets  förslag under punkt 6 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring\r\ni minerallagen (1991:45) såvitt  avser  2  kap.  10  § och\r\ntillkännager  för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni reservation 10.  Därmed  bifaller  riksdagen proposition\r\n2004/05:40 i denna del och motion 2004/05:N6  yrkandena  5\r\noch  7  och avslår motionerna 2003/04:N390 yrkandena 1 och\r\n2, 2004/05:N4 yrkandena 1 och 6 och 2004/05:N5 yrkande 6 i\r\ndenna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nBergmästaren  skall  kunna  meddela  de villkor som behövs\r\ntill skydd för allmänna intressen eller  enskild  rätt vid\r\nalla former av undersökningstillstånd. Det är inte  fel  i\r\noch  för  sig  men  jag  ifrågasätter  om bergmästaren har\r\ntillräckligt  underlag  för  sitt beslut om  villkor  till\r\nskydd för allmänna intressen eller enskild rätt.\r\n\r\nFörutom den punkt som behandlats  tidigare  -  brist  på\r\nkommunikation  mellan  bergmästaren  och  markägare  m.fl.\r\nsakägare  -  finns  det oklara punkter som måste lösas när\r\ndet gäller förslaget  om  villkor  till skydd för allmänna\r\nintressen.  Naturvårdsverket  har  föreslagit   att   -  i\r\nenlighet med miljöbalkens synsätt - regler bör införas för\r\natt   kompensera  de  intrång  i  allmänna  intressen  som\r\nutvinningsverksamheten  medför.  Detta  är  ett exempel på\r\noklarhet i gränsdragningen mellan miljöbalkens reglerings-\r\nområde  och  minerallagens regleringsområde. Detta  stöder\r\nmin åsikt att stora delar av minerallagen bör avvecklas. I\r\navvaktan på en  större  översyn bör i händelse av oklarhet\r\nmiljöbalkens regler ha företräde före minerallagens.\r\nNär det gäller skydd för  enskild  rätt  anser  jag  att\r\nlagstiftaren  måste  ta  större  hänsyn  till den enskilda\r\nmänniskans livskvalitet. Även oro för kommande ingrepp kan\r\nförsämra  livskvaliteten.  Bergmästaren  bör,  enligt  min\r\nuppfattning, lägga stor vikt vid bofastas intressen.\r\nDessa punkter - vilka överensstämmer med uppfattningen i\r\nmotion  2004/05:N6 (mp) - bör ges regeringen  till  känna.\r\nÖvriga  här   aktuella   motionsyrkanden   bör  avslås  av\r\nriksdagen. Regeringsförslaget tillstyrks.\r\n\r\n11.Undersökningsarbete: arbetsplan (punkt 7)\r\n\r\nav  Per  Bill  (m),  Ulla Löfgren (m), Yvonne  Ångström\r\n(fp), Krister Hammarbergh  (m),  Nyamko Sabuni (fp) och\r\nMikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt  7  borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring\r\ni  minerallagen  (1991:45)  såvitt  avser  3  kap. 5 § och\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad  som anförs\r\ni  reservation  11.  Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:40  i  denna  del,   bifaller   delvis  motionerna\r\n2004/05:N4 yrkande 3, 2004/05:N5 yrkandena  1  i denna del\r\noch  2-4  och  2004/05:N6  yrkande 8 och avslår motionerna\r\n2003/04:N390 yrkande 3, 2004/05:N1  yrkandena  5 och 6 och\r\n2004/05:N4 yrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser  att  regleringen  när  det gäller en arbetsplan\r\ndelvis borde ha sett ut på ett annat  sätt.  Grundidén med\r\nen  arbetsplan  som  överenskoms  mellan prospektören  och\r\nsakägarna är bra, men det finns ett  antal brister som bör\r\nåtgärdas.\r\n\r\nEn möjlighet är att prospektören får  en  skyldighet att\r\nsöka  samråd  med  markägare  och  övriga  sakägare  innan\r\narbetsplanen tar form. Resultatet av samrådet  kommer  vid\r\nen  sådan hantering att ligga till grund för arbetsplanen.\r\nÖverväganden  av  detta slag kan lämpligen göras i samband\r\nmed uppföljningen av själva systemet (se nedan).\r\nOavsett hur handläggningsrutinerna  för arbetsplanen ser\r\nut    anser    vi    att   prospektören   vid   ingripande\r\nundersökningsarbeten   skall    utge    ersättning    till\r\nfastighetsägaren,  inte  endast för skada och intrång utan\r\näven  för nyttjandet av fastigheten.  I  detta  följer  vi\r\nMinerallagsutredningens förslag.\r\nVidare  anser  vi  att  tidsgränsen  på  tre  veckor för\r\nfastighetsägares och andra sakägares invändningar  är  för\r\nkort.  Med  hänsyn  till  den  tid och de kostnader som är\r\nförenade  med  utvinningsverksamhet  kan  ett  ytterligare\r\ndröjsmål på någon vecka inte vara avgörande. Vikten av att\r\nmarkägaren  har  rimlig  tid  att  ta  ställning  till  en\r\narbetsplan anser vi  väger  tyngre  än eventuella negativa\r\neffekter av en något längre handläggningstid.\r\nVi  är mycket angelägna om att systemet  med  arbetsplan\r\nföljs upp  och  utvärderas.  Regeringen bör återkomma till\r\nriksdagen med en sådan redovisning  senast vid utgången av\r\når 2006.\r\nI  det  väsentliga  står vi bakom motionerna  2004/05:N5\r\n(m), 2004/05:N4 (fp) och 2004/05:N6 (mp) i dessa frågor.\r\n\r\n12.Undersökningsarbete: arbetsplan (punkt 7)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets  förslag  under  punkt 7 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring\r\ni  minerallagen  (1991:45)  såvitt avser 3 kap.  5  §  och\r\ntillkännager för regeringen som  sin mening vad som anförs\r\ni  reservation 12. Därmed bifaller  riksdagen  proposition\r\n2004/05:40 i denna del och motion 2004/05:N6 yrkande 8 och\r\navslår   motionerna  2003/04:N390  yrkande  3,  2004/05:N1\r\nyrkandena  5  och  6,  2004/05:N4  yrkandena  3  och 5 och\r\n2004/05:N5 yrkandena 1 i denna del och 2-4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag  anser att grundidén med en arbetsplan som överenskoms\r\nmellan  pro-spektören och sakägarna är bra. Dock finns det\r\nen klar brist  som  kan  och  bör  åtgärdas  omgående. Det\r\ngäller tidsgränsen på tre veckor för fastighetsägares  och\r\nandra sakägares invändningar.\r\n\r\nDetta  är  en  orimligt  kort  tid.  Prospektören kan ta\r\nmycket   lång  tid  på  sig  att  förbereda  arbetsplanen.\r\nFastighetsägaren  kan  normalt förväntas vara ovan vid att\r\nläsa  och bedöma en sådan  plan.  En  fastighetsägare  kan\r\ndärför  behöva  vända  sig  till utomstående för hjälp och\r\nstöd.  Särskilt  på  sommaren  och   kring   andra  längre\r\nledigheter  kan  det vara problematiskt att få erforderlig\r\nhjälp  av  utomstående  experter.  Jag  anser  därför  att\r\nsakägaren och  andra berörda bör få fyra veckor på sig att\r\ninkomma  med  synpunkter   på   planen.   Perioden  mellan\r\nmidsommar  och  den  1  augusti  samt mellan julafton  och\r\ntrettondagshelgen  bör  inte  ingå i  dessa  fyra  veckor.\r\nRiksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen\r\natt återkomma med lagförslag av  innebörd att invändningar\r\nmot innehållet i arbetsplanen skall framställas skriftligt\r\noch  vara tillståndshavaren till handa  inom  fyra  veckor\r\n(exklusive      perioderna     mellan     julafton     och\r\ntrettondagshelgen samt mellan midsommar och den 1 augusti)\r\nfrån delgivningen av arbetsplanen.\r\nRiksdagen bör således  anta regeringens förslag angående\r\narbetsplan och regeringen  bör  återkomma  med den ändring\r\nsom föreslås ovan. Därigenom tillgodoses motion 2004/05:N6\r\n(mp) i aktuell del. Övriga motioner bör avslås  i  berörda\r\ndelar.\r\n\r\n13.Bearbetningskoncession: ersättning och inlösen av\r\nfastighet (punkt 8)\r\n\r\nav  Per  Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp), Ulla Löfgren\r\n(m), Yvonne  Ångström  (fp),  Krister  Hammarbergh (m),\r\nNyamko Sabuni (fp) och Mikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt  8  borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring\r\ni minerallagen  (1991:45)  såvitt  avser 7 kap. 2 och 4 §§\r\noch tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  som\r\nanförs   i   reservation  13.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\nproposition 2004/05:40  i  denna  del  och bifaller delvis\r\nmotionerna 2004/05:N1 yrkande 7 och 2004/05:N5 yrkande 1 i\r\ndenna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser i enlighet med Minerallagsutredningens  bedömning\r\natt  fastighetsägarna  inom  koncessionsområdet bör få  en\r\nårlig ersättning från det att  koncessionsbeslutet  vinner\r\nlaga  kraft  till  dess att beslut om markanvisning vinner\r\nlaga kraft. Utgångspunkten  är  att  fastighetsägarna  bör\r\nersättas för den osäkerhet de kan känna under detta skede.\r\n\r\nRegeringen  bör  återkomma till riksdagen med ett sådant\r\nlagförslag.\r\nDärmed tillstyrks  - förutom regeringens förslag i denna\r\ndel  -  i det väsentliga  motionerna  2004/04:N5  (m)  och\r\n2004/05:N1 (kd), båda i aktuella delar.\r\n\r\n14.Bearbetningskoncession: mineralersättning\r\n(punkt 9)\r\n\r\nav Per  Bill  (m),  Ulla  Löfgren  (m), Yvonne Ångström\r\n(fp), Krister Hammarbergh (m), Nyamko  Sabuni  (fp) och\r\nMikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag under punkt 9 borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring\r\ni minerallagen (1991:45)  såvitt  avser  7  kap.  7  § och\r\ntillkännager  för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni reservation 14.  Därmed  bifaller  riksdagen proposition\r\n2004/05:40  i denna del och motion 2004/05:N1  yrkande  8,\r\nbifaller  delvis   motionerna  2004/05:N2  yrkande  3  och\r\n2004/05:N5 yrkande 5  och avslår motion 2004/05:N6 yrkande\r\n9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi accepterar regeringens förslag om mineralersättning men\r\när  -  med  hänsyn till att  ett  adekvat  beslutsunderlag\r\nsaknas - inte  övertygade  om att ersättningsnivån på sikt\r\när den rätta.\r\n\r\nMed   den   långa   utredningstid   som   ligger   bakom\r\npropositionen är det förvånande  att  beslutsunderlaget är\r\nbehäftat med både osäkerhet och en direkt  felaktighet. Vi\r\nanser att regeringens förslag innebär risker  för minskade\r\ninvesteringar i gruvnäringen.\r\nDet  föreslagna  beräkningssättet  bör dock - med  visst\r\nundantag  - gälla under en provperiod,  under  vilken  tid\r\nbeslutsunderlaget     förbättras     när     det    gäller\r\nersättningsnivå och handläggningssystem.\r\nUndantaget gäller vissa förändringar i förhållande  till\r\npropositionen    i    fråga    om   beräkningssättet   för\r\nmineralersättningen.    Metoderna    för    att    beräkna\r\nmineralersättningen kommer att regleras  i  en förordning.\r\nBland  andra  Svemin  har  framfört  vissa  synpunkter  på\r\nberäkningsmetoderna i tidigare nämnda skrivelse.\r\nBeträffande   järnmalm   är   regeringens  uppgifter   i\r\npropositionen direkt vilseledande. De fakta som redovisats\r\nav bl.a. Svemin - att priserna på  pellets  till  skillnad\r\nfrån priserna på råstål ger en säkrare prisuppgift  -  bör\r\nutgöra grund för den nya förordningen.\r\nVidare  är  det  mycket som talar för att beräkningen av\r\nkoncessionsmineralets  värde  inte  skall  utgå  från  det\r\nförädlade  mineralet  utan  från  malmen.  Skälet  är  att\r\nkoncessionsmineralets värde påtagligt stiger i takt med de\r\nnedlagda kostnaderna i varje förädlingssteg från råvara  i\r\ngruvan  fram  till  den  produkt  som enligt propositionen\r\nskall  prissättas. Detta bör utredas  i  samband  med  den\r\nanalys som vi föreslår.\r\nPå längre  sikt  bör regeringen ombesörja ett fullödigt\r\nbeslutsunderlag.  Detta   bör   inkludera  en  kvantitativ\r\nnationalekonomisk   analys   av  reglernas   effekter   på\r\ngruvnäringen. Regeringen bör återkomma  till riksdagen med\r\nett  sådant  beslutsunderlag,  senast vid utgången  av  år\r\n2006. Om underlaget föranleder nya bedömningar beträffande\r\nersättningsnivån eller handläggningen bör regeringen lägga\r\nfram förslag till justeringar.\r\nMed  bakgrund av den historiska  dimensionen  i  ärendet\r\nanser vi  att ersättningen bör kallas jordägaravgäld, även\r\ni lagstiftningen.  Förslaget  att  regeringen  skall lägga\r\nbeslag  på  25  %  av  jordägaravgälden  avvisar  vi helt.\r\nErsättningen  bör i sin helhet tillfalla fastighetsägarna.\r\nPå dessa punkter bör regeringen återkomma med lagförslag.\r\nPågående gruvverksamhet har startats med beaktande av de\r\nlagregler  som  då   var  aktuella.  En  retroaktivitet  i\r\nlagstiftningen är inte i enlighet med huvuddragen i svensk\r\nrättstradition. Förslag om retroaktivitet i lagstiftningen\r\nmåste avvisas.\r\nVi ställer oss bakom motion 2004/05:N1 (kd) i berörd del\r\noch  i  det  väsentliga  motion   2004/05:N5  (m).  Motion\r\n2004/05:N2 (m) blir delvis tillgodosedd. Motion 2004/05:N6\r\n(mp) avstyrks.\r\n\r\n15.Bearbetningskoncession: mineralersättning\r\n(punkt 9)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under  punkt  9  borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring\r\ni  minerallagen  (1991:45)  såvitt  avser  7  kap. 7 § och\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad  som anförs\r\ni  reservation  15.  Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:40 i denna del och motion 2004/05:N6 yrkande 9 och\r\navslår motionerna 2004/05:N1 yrkande 8, 2004/05:N2 yrkande\r\n3 och 2004/05:N5 yrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag har inga invändningar  mot mineralersättningen i sig -\r\nmed   undantag  för  en  liten  justering   i   fråga   om\r\nberäkningsmetoden - men däremot när det gäller den del som\r\nenligt förslaget skall tillfalla staten.\r\n\r\nMetoderna för att beräkna mineralersättningen kommer att\r\nregleras  i  en  förordning.  Svemin  har  framfört  vissa\r\nsynpunkter på beräkningsmetoderna i ovan nämnda skrivelse.\r\nDe  fakta  som  framkommit, när det gäller att priserna på\r\npellets till skillnad  från  priserna  på  råstål  ger  en\r\nsäkrare  prisuppgift,  bör  ingå bland underlagsmaterialet\r\nför den nya förordningen.\r\nÖronmärkning  av just 25 % av  mineralersättningen  till\r\ngeovetenskaplig forskning förefaller inte vara en effektiv\r\nordning.  Det  är i  dagsläget  inte  möjligt  att  bedöma\r\nersättningens storlek  eller  den  del som skall tillfalla\r\nforskningen. Vidare är det rimligt att anta att det kommer\r\natt  dröja  några  år  innan  medlen  kan  finansiera  mer\r\nomfattande forskning.\r\nEnligt  min  mening är en sådan hantering  av  angelägna\r\nforskningsbehov  både  inom geovetenskap och andra områden\r\notillfredsställande. Om  intäkterna skall öronmärkas anser\r\njag att en mer angelägen inriktning  är att öka nyttan per\r\ngiven mängd uttag av ickeförnybart material.  Främjande av\r\nökad återanvändning och materialåtervinning är  exempel på\r\nen sådan forskningsinriktning.\r\nRegeringsförslaget  tillstyrks. Riksdagen bör genom  ett\r\ntillkännagivande  anmoda   regeringen  att  återkomma  med\r\nlagförslag  och  ändra inriktningen  på  öronmärkningen  i\r\nenlighet med vad som  här  förordas.  Därmed  blir  motion\r\n2004/05:N6  (mp)  tillgodosedd  i  berörd  del. Övriga här\r\naktuella motioner avstyrks i berörda delar.\r\n\r\n16.Utredningsfrågor (punkt 12)\r\n\r\nav  Per  Bill  (m),  Ulla Löfgren (m), Yvonne  Ångström\r\n(fp), Krister Hammarbergh  (m),  Nyamko Sabuni (fp) och\r\nMikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt  12  borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen\r\ndelvis motion 2004/05:N5 yrkande 6 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI linje med uppfattningen i motion 2004/05:N5 (m) anser vi\r\natt  det finns ett  klart  behov  av  att  gå  vidare  med\r\nutredningsarbete  för  att förbättra minerallagen på olika\r\npunkter. En utredningspunkt  som bör tas upp gäller om det\r\nfinns  skäl  att utöka det avstånd  från  bebyggelse  inom\r\nvilken prospektering  inte  är tillåten till mer än de 200\r\nmeter som regeringen föreslagit. Vidare bör det undersökas\r\nom det går att stärka markägarens  möjligheter att påverka\r\narbetsplanernas  utformning.  Till  vilka  fastighetsägare\r\njordägaravgäld (mineralersättning) skall betalas bör också\r\nbli föremål för utredning. Finns det  skäl  att  ange  den\r\ntidpunkt  vid  vilken  en  markägare  har  rätt att begära\r\ninlösen       av      fastigheten      vid      outnyttjad\r\nbearbetningskoncession   till   mindre   än   tio  år,  är\r\nytterligare   en   fråga   att  utreda.  Även  behovet  av\r\nskyddszoner  bör ses över. Utan  att  i  detalj  precisera\r\nsamtliga punkter  inom  minerallagen  som  ytterligare bör\r\nutredas tillstyrks i det väsentliga motion 2004/05:N5  (m)\r\ni denna del.\r\n\r\n\r\n17. Vissa tillsynsfrågor avseende gamla gruvhål\r\n(punkt 13)\r\n\r\nav  Per  Bill  (m),  Ulla  Löfgren (m), Yvonne Ångström\r\n(fp), Krister Hammarbergh (m),  Nyamko  Sabuni (fp) och\r\nMikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  13  borde  ha\r\nföljande lydelse.\r\n\r\n13.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2004/05:N1  yrkande  9  och  bifaller delvis motion\r\n2004/05:N3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet är uppseendeväckande att regeringen endast konstaterar\r\natt  \"ytterligare  överväganden\"  krävs   när  det  gäller\r\ntillsynsfrågorna   avseende   gamla  gruvhål.  Sedan   ett\r\nhalvsekel har inga åtgärder vidtagits.  Vi  instämmer till\r\nfullo  med  remissinstanser  som  t.ex.  Bergsstaten   och\r\nStatens naturvårdsverk, vilka påpekar att frågan kräver en\r\nsnar lösning.\r\n\r\nI  linje  med  vad som föreslås i motion 2004/05:N1 (kd)\r\nbör regeringen snarast  - inom ramen för förordningsmakten\r\n- vidta lämpliga åtgärder.\r\n\r\nMed hänvisning till det anförda bör riksdagen genom\r\nett tillkännagivande anmoda regeringen att\r\nsnarast möjligt åtgärda problemen med säkerhet\r\noch tillsynsansvar när det gäller gamla gruvhål.\r\nMotion 2004/05:N3 (m) tillgodoses delvis.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n18.Minskad användning av naturgrus (punkt 14,\r\nmotiveringen)\r\n\r\nav  Per Bill (m), Ulla  Löfgren  (m),  Yvonne  Ångström\r\n(fp),  Krister  Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och\r\nMikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet är nödvändigt att minska uttaget av naturgrus på vissa\r\norter och i vissa områden,  men  vi  anser  inte att fokus\r\nskall  ligga  på  en generell minskning i alla sammanhang.\r\nDet gäller därför att  hitta  en  modell för en balanserad\r\nlösning. Den införda skattehöjningen  på naturgrus är inte\r\nen  acceptabel  väg  att  gå för att uppnå  målet  om  ett\r\nminskat uttag i vissa områden.\r\n\r\nVi instämmer i att forskning och utveckling inom området\r\nbehövs.\r\nMed hänvisning till vad som  anförts  anser  vi inte att\r\ndet  finns  behov av något uttalande från riksdagens  sida\r\nmed anledning  av  motion  2004/05:N227 (mp). Den avstyrks\r\nsåledes.\r\n\r\n19. Minskad användning av naturgrus (punkt 14)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag  under  punkt 14 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening\r\nvad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2004/05:N227.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt  mitt  sätt  att  se  -  vilket  ligger i linje med\r\nuppfattningen i motion 2004/05:N227 (mp) - måste det göras\r\nmera för att minska användningen av naturgrus. För att det\r\nskall  kunna  satsas på de mest effektiva medlen  för  att\r\nuppnå målet bör  en analys göras av effekterna av uttag av\r\nnaturgrus         på        grundvattenmagasin         och\r\ndricksvattenförsörjning  i  olika  delar av landet. Vidare\r\nbör analysen omfatta effekterna för  olika  slags  företag\r\noch  bedömningar  av  huruvida  ytterligare  höjningar  av\r\nnaturgrusskatten kan behövas.\r\n\r\nDet  krävs  en  ökad medvetenhet om att det är nu vi kan\r\nskapa  goda  förutsättningar  för  kommande  generationers\r\ndricksvattenförsörjning            och            effektiv\r\nbyggmaterialförsörjning. Ökad fokusering på forskning  och\r\nutveckling inom detta område kommer att löna sig på sikt.\r\nRiksdagen  bör  genom ett uttalande ställa sig bakom vad\r\njag här har anfört. Motion 2004/05:N227 (mp) tillstyrks.\r\n\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nPropositionen\r\n\r\nProposition 2004/05:40 Ändringar i minerallagen\r\n\r\nRegeringen  föreslår   att   riksdagen  antar  regeringens\r\nförslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45).\r\n\r\nMotioner med anledning av propositionen\r\n\r\n\r\n2004/05:N1 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\nvad  i motionen anförs om den privata äganderättens  och\r\ndet  goda   förvaltarskapets  betydelse  som  grund  för\r\nminerallagen.\r\n\r\n2.  Riksdagen  beslutar   att   avslå   förslaget  om  att\r\nundersökningstillstånd  inte skall få beviljas  den  som\r\ntidigare    visat    sig    olämplig     att    beskriva\r\nundersökningsarbete,  i  enlighet med vad som  anförs  i\r\nmotionen.\r\n\r\n3.  Riksdagen  beslutar  att  avslå   förslaget   om   att\r\nbergmästaren   får   avgöra  ärenden  om  beviljande  av\r\nundersökningstillstånd  utan att någon annan sakägare än\r\nsökanden får tillfälle att yttra sig, i enlighet med vad\r\nsom anförs i motionen.\r\n\r\n4. Riksdagen beslutar att avslå förslaget om att markägare\r\noch andra berörda inte får  yttra  sig över villkor till\r\nskydd  för  allmänna  intressen  eller enskild  rätt,  i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen.\r\n\r\n5. Riksdagen beslutar att avslå förslaget  om  att  i  lag\r\ntvinga   prospektören  att  upprätta  en  arbetsplan,  i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen.\r\n\r\n6. Riksdagen  beslutar  att  fastighetsägare  och sakägare\r\nskall  få  möjlighet att kräva upprättande av arbetsplan\r\noch  att  en  sådan  plan  skall  upprättas  i  de  fall\r\nfastighetsägare  och  sakägare så kräver, i enlighet med\r\nvad som anförs i motionen.\r\n\r\n7.Riksdagen beslutar att  koncessionshavaren,  i  enlighet\r\nmed   Minerallagsutredningens   förslag,  årligen  skall\r\nbetala 1 % av prisbasbeloppet per  hektar  de fem första\r\nåren och därefter 2 % till fastighetsägare,  i  enlighet\r\nmed vad som anförs i motionen.\r\n\r\n8. Riksdagen beslutar att avslå förslaget om att införa en\r\nny  mineralskatt och att hela mineralersättningen  skall\r\ntillfalla fastighetsägare, i enlighet med vad som anförs\r\ni motionen.\r\n\r\n9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad  i motionen anförs om vissa tillsynsfrågor  avseende\r\ngamla gruvhål.\r\n\r\n2004/05:N2 av Bengt-Anders Johansson (m):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen   anförs  om  tillsättandet   av   en\r\näganderättsutredning.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad i motionen anförs om undersökningstillstånd.\r\n\r\n3.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin  mening\r\nvad i motionen anförs om mineralersättningar.\r\n\r\n2004/05:N3 av Tomas Högström och Bengt-Anders Johansson\r\n(m):\r\n\r\nRiksdagen  begär  att  regeringen återkommer med förslag i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen.\r\n\r\n2004/05:N4 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad i motionen anförs om att hänsyn till lämpligheten av\r\nbrytning   i   området   skall  tas  vid  utgivande   av\r\nundersökningstillstånd.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\nvad i motionen anförs om att annan sakägare än  sökanden\r\nfår yttra sig innan undersökningstillstånd beviljas.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om företagets  skyldighet  att\r\nsamråda  med markägare och innehavare  av  nyttjanderätt\r\nkring genomförandet av undersökningen.\r\n\r\n4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs om att länsstyrelsen  bör  vara\r\nansvarig myndighet för prövning av minerallagen.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad  i motionen anförs om krav på att ärendet  måste  ha\r\nvunnit laga kraft innan undersökningsarbetet startas.\r\n\r\n6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen  anförs  om  skydd  av   natur-   och\r\nkulturvärden i hela landet.\r\n\r\n2004/05:N5 av Per Bill m.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om ändring i minerallagen (avsnitt\r\n3).\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening\r\nvad   i  motionen  anförs  om  ändringar  i  jordabalken\r\n(1970:994) (avsnitt 3).\r\n\r\n3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\natt  ändringar  i  mineralförordningen   (1992:285)  bör\r\ngenomföras  i  enlighet  med de förslag som redovisas  i\r\nmotionen (avsnitt 3).\r\n\r\n4. Riksdagen begär att regeringen noga följer utvecklingen\r\nav systemet med arbetsplaner  i  enlighet  med  vad  som\r\nanförs  i  motionen och återkommer till riksdagen senast\r\nvid utgången  av  år  2006  med  en redovisning av denna\r\nuppföljning (avsnitt 3 punkt 4).\r\n\r\n5.   Riksdagen   begär  att  regeringen  återkommer   till\r\nriksdagen senast  vid utgången av år 2005 med ett bättre\r\nbeslutsunderlag    för    bedömning    av    nivån    på\r\nmineralersättningen/gruvägaravgälden  i enlighet med vad\r\nsom anförs i motionen (avsnitt 3).\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening\r\natt   regeringen   bör  tillsätta  en  ny  utredning  om\r\nförändringar  i  minerallagstiftningen  med  direktiv  i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 4.3).\r\n\r\n2004/05:N6 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  behovet  av en översyn  av\r\nminerallagen  och  miljöbalken  i  syfte  att  genom  en\r\növergripande  hållbar  mineralpolitik  överföra   större\r\ndelen av minerallagens område till miljöbalken.\r\n\r\n2. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring  av 2\r\nkap.  9  §  1  andra  stycket  minerallagen  beträffande\r\ndispens från karenstid.\r\n\r\n3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till\r\nändring av minerallagens bestämmelser om yttranderätt om\r\nansökningar  om undersöknings- och bearbetningstillstånd\r\ni enlighet med vad som anförs i motionen.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  behovet av kommunalt  veto\r\nangående undersöknings- och bearbetningstillstånd.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening\r\nvad  i  motionen  anförs om vikten av bofastas intressen\r\nvid handläggning av ansökningar om mineralverksamhet.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad i motionen anförs om försiktighetsprincipen.\r\n\r\n7.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin  mening\r\nvad     i     motionen     anförs     om    villkor    i\r\nundersökningstillstånd.\r\n\r\n8.  Riksdagen  beslutar att reglerna för tidsperioden  för\r\nsynpunkter på arbetsplanen ändras i enlighet med vad som\r\nföreslås i motionen.\r\n\r\n9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad i motionen anförs om mineralersättning.\r\n\r\n\r\nMotion från allmänna motionstiden\r\n2002/03\r\n\r\n\r\n2002/03:N278 av Lennart Gustavsson m.fl. (v):\r\n\r\n1.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin  mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  att  i  arbetet  med en ny\r\nminerallag  relatera till och se över andra för näringen\r\nviktiga  lagar,  exempelvis  miljöbalken  och  den  MKB-\r\nprocess som följer med den.\r\n\r\n2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs om behovet  av  en  långsiktig,\r\nhållbar och stabil gruv- och mineralpolitik.\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2003/04\r\n\r\n\r\n2003/04:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\natt   regeringen   skall   motverka  prospektering   och\r\nexploatering av olja och gas i Östersjön.\r\n\r\n2003/04:N254 av Lennart Gustavsson m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  att  i  arbetet  med en ny\r\nminerallag  relatera till och se över andra för näringen\r\nviktiga  lagar,  exempelvis  miljöbalken  och  den  MKB-\r\nprocess som följer med den.\r\n\r\n2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs om behovet  av  en  långsiktig,\r\nhållbar och stabil gruv- och mineralpolitik.\r\n\r\n2003/04:N350 av Maria Larsson (kd):\r\n\r\nRiksdagen begär att regeringen snarast lägger fram förslag\r\nför att stärka äganderätten i samband med prospektering av\r\nmineral.\r\n\r\n2003/04:N390 av Christer Nylander m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  att  hänsyn  till allmänna\r\nintressen  och  enskild  rätt  skall tas oavsett  vilket\r\nmineral som eftersöks.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening\r\nvad   i   motionen   anförs   om  skydd  av  natur-  och\r\nkulturvärden i hela landet.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening\r\nvad i motionen anförs om krav på lagakraftvinnande  före\r\ninledandet av undersökningsarbetet.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen anförs om att  länsstyrelsen  bör  vara\r\nansvarig myndighet för prövning av minerallagen.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2004/05\r\n\r\n\r\n2004/05:N227 av Claes Roxbergh m.fl. (mp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om forskning för att ersätta naturgrus.\r\n\r\n2004/05:N321 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad\r\nsom i motionen anförs om behovet av\r\n</pre><pre></pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Minerallagens inriktning och omfattning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N278 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ434 yrkande 3, 2003/04:N254 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:N6 yrkandena 1 och 6.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "0F329FEC-0942-4D55-B830-34E38C0A8313",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "7",
                    "0",
                    "40",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "17",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "33",
                    "0",
                    "10",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "11",
                    "0",
                    "17",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "1",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "221",
                    "14",
                    "67",
                    "47"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/0F329FEC-0942-4D55-B830-34E38C0A8313",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Synen på äganderätten i samband med minerallagen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N350, 2004/05:N1 yrkande 1, 2004/05:N2 yrkande 1 och 2004/05:N5 yrkande 6 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "0A4218A3-D6FD-4F29-8C63-2145D2E06960",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "1",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "28",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "1",
                    "0",
                    "13",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "1",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "170",
                    "119",
                    "13",
                    "47"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/0A4218A3-D6FD-4F29-8C63-2145D2E06960",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:sökandens lämplighet",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:40 i denna del och avslår motion 2004/05:N1 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:dispens från karenstid",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:40 i denna del och avslår motion 2004/05:N6 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:handläggningen av ansökningar",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:40 i denna del och avslår motionerna 2004/05:N1 yrkandena 3 och 4, 2004/05:N2 yrkande 2, 2004/05:N4 yrkande 2, 2004/05:N5 yrkande 1 i denna del och 2004/05:N6 yrkandena 3 och 4.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "7",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "7AE11A4F-938A-406C-8C00-D5216B661C15",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 7 (m, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "17",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "28",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "1",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "170",
                    "118",
                    "14",
                    "47"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/7AE11A4F-938A-406C-8C00-D5216B661C15",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:villkor",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:40 i denna del och avslår motionerna 2003/04:N390 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N4 yrkandena 1 och 6, 2004/05:N5 yrkande 6 i denna del och 2004/05:N6 yrkandena 5 och 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Undersökningsarbete:arbetsplan",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:40 i denna del och avslår motionerna 2003/04:N390 yrkande 3, 2004/05:N1 yrkandena 5 och 6, 2004/05:N4 yrkandena 3 och 5, 2004/05:N5 yrkandena 1 i denna del och 2-4 samt 2004/05:N6 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Bearbetningskoncession:ersättning och inlösen av fastighet",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:40 i denna del och avslår motionerna 2004/05:N1 yrkande 7 och 2004/05:N5 yrkande 1 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Bearbetningskoncession:mineralersättning",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:40 i denna del och avslår motionerna 2004/05:N1 yrkande 8, 2004/05:N2 yrkande 3, 2004/05:N5 yrkande 5 och 2004/05:N6 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "14",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "B826F1DA-FD34-4AC6-A245-55FBF556A386",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 14 (m, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "1",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "28",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "1",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "169",
                    "118",
                    "15",
                    "47"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B826F1DA-FD34-4AC6-A245-55FBF556A386",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Prövningsmyndigheter och överklagande av beslut",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:40 i denna del och avslår motionerna 2003/04:N390 yrkande 4 och 2004/05:N4 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Lagförslaget i övrigt",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:40 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Utredningsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:N5 yrkande 6 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Vissa tillsynsfrågor avseende gamla gruvhål",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N1 yrkande 9 och 2004/05:N3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Minskad användning av naturgrus",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:N227.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Övriga frågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N321 och 2004/05:N330.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Minerallagens inriktning och omfattning",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Minerallagens inriktning och omfattning",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Synen på äganderätten i samband med minerallagen",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Synen på äganderätten i samband med minerallagen",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:sökandens lämplighet",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:dispens från karenstid",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:handläggningen av ansökningar",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:handläggningen av ansökningar",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:villkor",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Undersökningstillstånd:villkor",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Undersökningsarbete:arbetsplan",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Undersökningsarbete:arbetsplan",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Bearbetningskoncession:ersättning och inlösen av fastighet",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Bearbetningskoncession:mineralersättning",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Bearbetningskoncession:mineralersättning",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Utredningsfrågor",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Vissa tillsynsfrågor avseende gamla gruvhål",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Minskad användning av naturgrus",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Minskad användning av naturgrus",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2005-01-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2005-02-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-02-28 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2005-03-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-03-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2005-03-04 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2005-03-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2005-03-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2005-03-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2005-03-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2005-03-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 12:27:07"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Minerallagen ändras den 1 maj 2005 efter flera års utredningar. Ändringarna går markägarna till mötes när det gäller inflytande på mineralverksamheten och i ekonomiska termer. En av de större ändringarna är att markägarna och andra sakägare som exempelvis arrendatorer får rätt att framföra sina synpunkter i samband med att gruvföretaget redovisar en arbetsplan för undersökningsarbete. Om gruvföretaget och sakägaren inte kommer överens om undersökningsarbetet blir det bergmästaren som beslutar. De områden där undersökningsarbete inte får genomföras, till exempel i närheten av bostäder, utökas. Bergmästaren får möjlighet att ställa villkor, till exempel för att skydda natur- eller kulturmiljöer, i alla typer av undersökningstillstånd. En generell skyldighet införs att utföra undersökningsarbeten så att minsta skada vållas på natur- och kulturmiljön. En principiell förändring är att gruvföretaget vid nya bearbetningskoncessioner ska betala en särskild ersättning (mineralersättning) till ägare av de fastigheter som ligger inom koncessionsområdet och till staten. Ett syfte är att stimulera markägarnas intresse för mineralverksamheten. Vidare innebär ändringarna bättre möjligheter till inlösen av fastigheter när bearbetningskoncession meddelats menkoncessionen blivit outnyttjad. ",
          "dok_id": "GS01NU8",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Ändringar i minerallagen (NU8)",
          "dok_id": "GS01NU8",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 12:27:07"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01NU8",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:39"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Minerallagen ändras den 1 maj 2005 efter flera års utredningar. Ändringarna går markägarna till mötes när det gäller inflytande på mineralverksamheten och i ekonomiska termer. En av de större ändringarna är att markägarna och andra sakägare som exempelvis arrendatorer får rätt att framföra sina synpunkter i samband med att gruvföretaget redovisar en arbetsplan för undersökningsarbete. Om gruvföretaget och sakägaren inte kommer överens om undersökningsarbetet blir det bergmästaren som beslutar. De områden där undersökningsarbete inte får genomföras, till exempel i närheten av bostäder, utökas. Bergmästaren får möjlighet att ställa villkor, till exempel för att skydda natur- eller kulturmiljöer, i alla typer av undersökningstillstånd. En generell skyldighet införs att utföra undersökningsarbeten så att minsta skada vållas på natur- och kulturmiljön. En principiell förändring är att gruvföretaget vid nya bearbetningskoncessioner ska betala en särskild ersättning (mineralersättning) till ägare av de fastigheter som ligger inom koncessionsområdet och till staten. Ett syfte är att stimulera markägarnas intresse för mineralverksamheten. Vidare innebär ändringarna bättre möjligheter till inlösen av fastigheter när bearbetningskoncession meddelats menkoncessionen blivit outnyttjad. Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens lagförslag.</p>",
          "dok_id": "GS01NU8",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:42:00"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Ändringar i minerallagen (NU8)",
          "dok_id": "GS01NU8",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:42:00"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01NU8",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200405_nu_8.docx",
          "filstorlek": "3134176",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Ändringar i minerallagen",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/F0B9B55B-D985-4600-86A2-8A37F3D074E3"
        },
        {
          "dok_id": "GS01NU8",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200405_nu_8.pdf",
          "filstorlek": "3670244",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200405_nu_8",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/D2DE5940-59A3-4E81-B1FA-5DF91FA895DD"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N278 Minerallagen",
          "ref_dok_id": "GQ02N278",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N278",
          "ref_dok_titel": "Minerallagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Gustavsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ434 Havsmiljön",
          "ref_dok_id": "GR02MJ434",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ434",
          "ref_dok_titel": "Havsmiljön",
          "ref_dok_subtitel": "av Åsa Domeij m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N254 Gruvnäringen",
          "ref_dok_id": "GR02N254",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N254",
          "ref_dok_titel": "Gruvnäringen",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Gustavsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N350 Minerallagen och äganderätten",
          "ref_dok_id": "GR02N350",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N350",
          "ref_dok_titel": "Minerallagen och äganderätten",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Larsson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N390 Minerallagen",
          "ref_dok_id": "GR02N390",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N390",
          "ref_dok_titel": "Minerallagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Christer Nylander m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N1 med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_id": "GS02N1",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N1",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Oscarsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N2 med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_id": "GS02N2",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N2",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Bengt-Anders Johansson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N227 Naturgrus",
          "ref_dok_id": "GS02N227",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N227",
          "ref_dok_titel": "Naturgrus",
          "ref_dok_subtitel": "av Claes Roxbergh m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N3 med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_id": "GS02N3",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N3",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Tomas Högström och Bengt-Anders Johansson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N321 Digitalisering av geologisk information",
          "ref_dok_id": "GS02N321",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N321",
          "ref_dok_titel": "Digitalisering av geologisk information",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Wahlén m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N330 Kirunas centrum",
          "ref_dok_id": "GS02N330",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N330",
          "ref_dok_titel": "Kirunas centrum",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Sellén (C) och Erling Wälivaara (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N4 med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_id": "GS02N4",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N4",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Ångström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N5 med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_id": "GS02N5",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N5",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Per Bill m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N6 med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_id": "GS02N6",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N6",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2004/05:40 Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_id": "GS0340",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "40",
          "ref_dok_titel": "Ändringar i minerallagen",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2005-03-09",
          "ref_dok_id": "GS0987",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "87",
          "ref_dok_titel": "2005-03-09",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2005-03-09",
          "ref_dok_id": "GS0987",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "87",
          "ref_dok_titel": "2005-03-09",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:171",
          "ref_dok_id": "GS0K171",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "171",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:171",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:161",
          "ref_dok_id": "1991:45",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        }
      ]
    }
  }
}