{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2283917",
      "dok_id": "GS01NU5",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "NU5",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:NU5",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "NU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "5",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-10-12 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:53:24",
      "publicerad": "2006-03-15 11:53:29",
      "titel": "Särskild förvaltning av elnät",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01NU5/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01NU5",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01NU5",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01NU5",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Näringsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:NU5</div><h1>Särskild förvaltning av elnät</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nUtskottet tillstyrker regeringens förslag (prop. 2003/04:135) om särskild\r\nförvaltning av elnät. Förslaget innebär att en lag om särskild förvaltning\r\nav vissa elektriska anläggningar införs den 1 januari 2005. Enligt den\r\nnya lagen skall en anläggning få ställas under särskild förvaltning om\r\nkoncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt\r\nellagstiftningen. Lagen innefattar två former av särskild förvaltning,\r\nnämligen förvaltningsföreläggande, som är mindre ingripande mot\r\nkoncessionshavaren, och tvångsförvaltning, som är mer ingripande. Syftet\r\nmed den särskilda förvaltningen är i båda fallen att åstadkomma en\r\ntillfredsställande förvaltning. Om emellertid en sådan förvaltning\r\nsannolikt inte kan åstadkommas eller sannolikt inte blir bestående sedan\r\nen eventuell tvångsförvaltning upphört får staten lösa in anläggningen,\r\nvarvid expropriationslagen (1972:719) skall tillämpas.\r\nI betänkandet behandlas även en motion med begäran om en precisering av\r\nkriterierna för när en anläggning skall kunna ställas under särskild\r\nförvaltning. Utskottet avstyrker motionen och redovisar sin syn i frågan.\r\nMotionen får stöd i en reservation (m, fp, kd), där det krävs att\r\nlagstiftningen mer uttryckligt skall ange vilka bestämmelser i\r\nellagstiftningen som en koncessionshavare skall bryta mot för att riskera\r\nsärskild förvaltning; i avvaktan på ett sådant klarläggande bör\r\npropositionen avslås.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nSärskild förvaltning av elnät\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om särskild förvaltning av\r\nvissa elektriska anläggningar och till lag om ändring i ellagen (1997:857).\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:135 och avslår motion\r\n2003/04:N19.\r\n\r\nReservation (m, fp, kd)\r\n\r\nStockholm den 12 oktober 2004\r\nPå näringsutskottets vägnar\r\n\r\nMarie Granlund\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Marie Granlund (s),\r\nIngegerd Saarinen (mp), Sylvia Lindgren (s), Berit Högman (s), Maria\r\nLarsson (kd), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Carina\r\nAdolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c), Anne\r\nLudvigsson (s), Anne-Marie Pålsson (m), Lars Johansson (s), Reynoldh\r\nFurustrand (s), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Anders\r\nSjölund (m).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nI detta betänkande behandlas\r\ndels  proposition 2003/04:135 om särskild förvaltning av elnät,\r\ndels  en motion som väckts med anledning av propositionen.\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\nI proposition 2003/04:135 om särskild förvaltning av elnät föreslås\r\ninförandet av en lag om särskild förvaltning av vissa elektriska\r\nanläggningar. Den föreslagna lagen innebär att om en koncessionshavare i\r\nväsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagstiftningen\r\nskall dennes anläggning ställas under särskild förvaltning. Beslut om\r\nsärskild förvaltning meddelas av länsrätten på ansökan av nätmyndigheten.\r\nDet skall finnas två former av särskild förvaltning, förvaltningsföreläggande\r\noch tvångsförvaltning. Syftet med den särskilda förvaltningen är i båda\r\nfallen att åstadkomma en tillfredsställande förvaltning. Om en sådan\r\nförvaltning sannolikt inte kan åstadkommas får staten lösa in anläggningen,\r\nvarvid expropriationslagen (1972:719) skall tillämpas.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nPropositionen\r\nSkälen för införande av en lag om särskild förvaltning av elnät\r\nEnligt gällande bestämmelser i ellagen (1997:857) skall nätkoncessionen\r\nåterkallas om en koncessionshavare i väsentlig mån åsidosätter sina\r\nskyldigheter. Ellagen innehåller emellertid inga bestämmelser om vad\r\nsom skall ske efter det att en nätkoncession återkallats. Någon rätt\r\nför staten att lösa in ledningen eller ledningsnätet eller att tvinga\r\nfram en överlåtelse finns inte. Följden av en återkallelse blir att\r\nanläggningens innehavare inte längre får använda anläggningen. Detta\r\nfår i sin tur till följd att överföringen av el upphör på nätet och\r\nalla elanvändare blir utan el. Det påtalas i propositionen att en sådan\r\nsituation är oacceptabel och att en återkallelse av en nätkoncession i\r\npraktiken därmed inte kan ske. Någon annan form av sanktion mot en\r\nmisskötsam koncessionshavare måste därför införas.\r\nHuvuddragen i den föreslagna lagstiftningen\r\nRegeringen föreslår att en anläggning skall ställas under särskild\r\nförvaltning av en förvaltare efter beslut av länsrätten om innehavaren\r\nav en nätkoncession för en anläggning i väsentlig mån inte fullgör sina\r\nskyldigheter enligt ellagstiftningen. I propositionen påpekas att det\r\ni praktiken blir två olika former av misskötsamhet som kan leda till\r\nsärskild förvaltning, nämligen eftersatt underhåll av anläggningen\r\noch/eller ovilja eller oförmåga att följa ellagstiftningens bestämmelser.\r\nSyftet med en särskild förvaltning är att åstadkomma en tillfredsställande\r\nförvaltning för anläggningen, dvs. att misskötsamheten skall upphöra.\r\nDetta uppnås genom att en särskild förvaltare helt eller delvis övertar\r\nförvaltningen av den berörda anläggningen medan koncessionshavaren i\r\nmotsvarande mån fråntas förvaltningen.\r\nVidare innebär förslaget att det skall finnas två former av särskild\r\nförvaltning - förvaltningsföreläggande och tvångsförvaltning. Om en\r\nvaraktig tillfredsställande förvaltning sannolikt inte kan åstadkommas\r\nhar staten, enligt regeringens förslag, rätt att lösa in anläggningen.\r\n\r\nÄrenden om att ställa en elektrisk anläggning under särskild förvaltning\r\nskall prövas av den länsrätt inom vars domkrets nätmyndigheten är belägen.\r\nNätmyndigheten är för närvarande Statens energimyndighet som har sitt\r\nsäte i Eskilstuna. Den är därmed belägen inom domkretsen för Länsrätten\r\ni Södermanlands län.\r\nLagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2005.\r\nFörutsättningar för ingripande\r\nEnligt förslaget i propositionen skall, som redan nämnts, en anläggning\r\nfå ställas under särskild förvaltning om koncessionshavaren i väsentlig\r\nmån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagstiftningen. De anläggningar\r\nsom avses är ledningar och ledningsnät som används med stöd av nätkoncession\r\nenligt ellagen.\r\nI propositionen förordas att kriterierna för att besluta om särskild\r\nförvaltning skall vara desamma som hittills gällt för återkallelse av\r\nkoncession. Enligt nuvarande reglering skall en återkallelse ske om en\r\nnätkoncessionshavare i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter\r\nenligt ellagstiftningen. En återkallelse kan bara bli aktuell vid\r\nomfattande misskötsamhet från koncessionshavarens sida. Det framhålls i\r\npropositionen att bestämmelsen om återkallelse är allmänt hållen då det\r\ni lagstiftningen inte går att mer precist ange vilken typ av misskötsamhet\r\nsom skall föranleda återkallelse. Samtidigt påpekas att särskild\r\nförvaltning inte kan anses vara en fullt lika ingripande åtgärd som\r\nåterkallelse av koncession. En återkallelse innebär att koncessionshavarens\r\negendom inte längre får användas och att de intäkter som följer av\r\nverksamheten därför bortfaller helt. Särskild förvaltning innebär att\r\nkoncessionshavaren förlorar rådigheten över sin egendom, men verksamheten\r\nfår fortsätta och det överskott som verksamheten eventuellt genererar\r\ntillfaller koncessionshavaren. Regeringen betonar även att särskild\r\nförvaltning inte är en alternativ ingripandeform utan en sista åtgärd\r\nsom får tas till när andra tvångsmedel har använts utan att de lett\r\ntill önskat resultat.\r\nElnätsutredningen föreslog (SOU 2001:73) att en anläggning skulle få\r\nställas under särskild förvaltning om koncessionshavaren i väsentlig\r\nmån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagstiftningen och dessa\r\nbrister i förvaltningen av anläggningen innebär att elförsörjningen\r\neller elmarknadens funktion hotas. Enligt regeringens uppfattning medför\r\ndet tillägg som utredningen föreslagit vissa nackdelar. Regeringen menar\r\natt utredningens förslag innebär att koncessionshavaren kan bryta mot\r\nvissa bestämmelser, även mycket allvarliga, utan att riskera ett beslut\r\nom särskild förvaltning medan brott mot andra bestämmelser däremot kan\r\nfå denna följd. Det finns, enligt regeringens uppfattning, ingen anledning\r\natt ge en misskötsam koncessionshavare denna möjlighet. Vidare kan det\r\nuppstå tveksamheter huruvida brott mot en viss bestämmelse innebär ett\r\nhot mot elöverföringen eller elmarknadens funktion eller inte.\r\nRegeringen anser att en prövning, om frågan om särskild förvaltning\r\nblir aktuell, skall ske på grundval av koncessionshavarens hela\r\nmisskötsamhet. En samlad bedömning skall då ske där koncessionshavarens\r\nintressen vägs mot samhällets intresse av att samtliga bestämmelser\r\ninom ellagstiftningen iakttas, oavsett vilka intressen dessa bestämmelser\r\när avsedda att skydda.\r\nFöremålet för särskild förvaltning\r\nI det fall en misskötsam koncessionshavare innehar flera anläggningar\r\noch misskötsamheten endast hänför sig till en del av anläggningarna\r\nskall bara dessa ställas under särskild förvaltning. Detta skall dock\r\nendast gälla i den utsträckning som den samlade förvaltningen av samtliga\r\nanläggningar inte försvåras i nämnvärd omfattning.\r\nRegeringen menar att utgångspunkten vid bedömningen av denna fråga bör\r\nvara att ett beslut om särskild förvaltning inte bör ges större omfattning\r\nän som krävs för att uppnå syftet med den särskilda förvaltningen, dvs.\r\natt koncessionshavarens misskötsamhet upphör och de problem som drabbat\r\nelmarknaden och dess kunder till följd av denna misskötsamhet försvinner.\r\n\r\nDet påtalas även att ett beslut om särskild förvaltning, utöver själva\r\nanläggningen i teknisk bemärkelse, också måste omfatta ytterligare\r\negendom som krävs för att verksamheten skall kunna bedrivas.\r\nDen föreslagna möjligheten att ingripa mot misskötsamma koncessionshavare\r\nbör dock inte omfatta staten som koncessionshavare. I praktiken gäller\r\ndet stamnätet och ett antal utlandsförbindelser som används med stöd av\r\nett stort antal nätkoncessioner, vilka innehas av staten och drivs av\r\nAffärsverket svenska kraftnät. Undantaget skall dock inte gälla av staten\r\nhelt eller delvis ägda aktiebolag som innehar nätkoncessioner.\r\nFormen för ingripande\r\nNär det gäller formen för ingripande skall det enligt regeringens förslag\r\nfinnas två former av särskild förvaltning: förvaltningsföreläggande,\r\nsom är mindre ingripande mot koncessionshavaren, och tvångsförvaltning,\r\nsom är mer ingripande.\r\nDet framhålls i propositionen att utgångspunkten vid valet mellan dessa\r\ntvå former skall vara att ingripandet inte bör vara mer omfattande än\r\nsom krävs för att åstadkomma en tillfredsställande förvaltning. Vid\r\nbedömningen skall det inte bara beaktas om en tillfredsställande\r\nförvaltning kan åstadkommas under den tid den särskilda förvaltningen pågår\r\nutan även om en sådan förvaltning kan antas bli bestående under tiden\r\ndärefter.\r\nI de fall misskötsamheten bottnar i ren ovilja att följa de bestämmelser\r\nsom omgärdar nätverksamheten måste man ofta vidta åtgärder av mer\r\ningripande karaktär, sägs det i propositionen. I dessa fall bör därför\r\nden särskilda förvaltningen få formen av tvångsförvaltning. Tvångsförvaltning\r\nkan även bli aktuell i de fall då misskötsamheten inte beror på bristande\r\nvilja att följa regelverket, men det bedöms som utsiktslöst att\r\nkoncessionshavaren inom rimlig tid kan bygga upp sin kompetens eller sina\r\nekonomiska resurser. Målet för den särskilda förvaltningen då sådana\r\nsituationer föreligger blir i många fall inte att koncessionshavaren\r\nefter en tid återtar förvaltningen av anläggningen utan att någon annan\r\növertar driften av denna. Om en frivillig överenskommelse med denna\r\ninnebörd inte kan uppnås föreslås en möjlighet för staten att inlösa\r\nanläggningen från koncessionshavaren.\r\nFörvaltningsföreläggande\r\nEnligt regeringens förslag skall koncessionshavaren vid ett\r\nförvaltningsföreläggande föreläggas att genom ett förvaltningsavtal överlämna\r\nförvaltningen, helt eller delvis, till en av honom utsedd förvaltare.\r\nOm\r\nlänsrätten finner att ett förvaltningsföreläggande är den lämpligaste\r\nformen för den särskilda förvaltningen skall koncessionshavaren åläggas\r\natt inom viss tid till länsrätten ge in ett avtal varigenom förvaltningen\r\nav den särskilda egendom som anges i föreläggandet överlämnas till en\r\nsärskild förvaltare. I föreläggandet skall de missförhållanden som har\r\nföranlett föreläggandet anges.\r\nNär förvaltningsavtalet har getts in till länsrätten skall länsrätten\r\npröva huruvida avtalet kan godkännas eller ej. Avgörande i denna prövning\r\när om avtalet har ett sådant innehåll att det kan antas leda till en\r\ntillfredsställande förvaltning av anläggningen. Förvaltaren behöver\r\ninte överta förvaltningen i vidare omfattning än vad som behövs för att\r\nmissförhållandena skall kunna rättas till.\r\nUnder den tid som förvaltningsavtalet gäller skall dels de missförhållanden\r\nsom råder rättas till, dels koncessionshavaren ges möjlighet att bygga\r\nupp sina ekonomiska resurser och sin kompetens så att denne på sikt kan\r\nåterta förvaltningen av sitt nät. Därför bör förvaltningsavtalets\r\ngiltighetstid inte vara alltför kort. En lämplig minimitid bör vara ett\r\når, sägs det i propositionen.\r\nLänsrättens och statsmakternas befattning med ärendet upphör i och med\r\ngodkännandet av förvaltningsavtalet. Nätmyndigheten kommer dock att,\r\ninom ramen för sitt tillsynsansvar enligt ellagen, kunna följa utvecklingen\r\nhos den berörda anläggningen.\r\nI det fall koncessionshavaren inte ger in ett förvaltningsavtal till\r\nlänsrätten eller om ett ingivet förvaltningsavtal inte kan godkännas\r\nskall länsrätten i allmänhet genast förordna om tvångsförvaltning. Om\r\nett ingivet förvaltningsavtal endast har några mindre brister skall det\r\ndock finnas en möjlighet för koncessionshavaren att rätta till detta\r\ninnan länsrätten slutligen tar ställning i målet.\r\nTvångsförvaltning\r\nOm förhållandena är sådana att ett förvaltningsföreläggande inte är\r\ntillräckligt för att åstadkomma en tillfredsställande förvaltning skall\r\nlänsrätten förorda om tvångsförvaltning av den berörda anläggningen.\r\nVid tvångsförvaltning skall hela förvaltningen av anläggningen överlämnas\r\ntill en förvaltare som utses av länsrätten och nätmyndigheten skall\r\nutöva tillsyn över tvångsförvaltningen.\r\nDet skall åligga nätmyndigheten att föreslå en förvaltare, varefter den\r\nföreslagne förvaltarens lämplighet prövas av länsrätten. Förvaltarens\r\nfrämsta uppgift är att verka för att de missförhållanden som föranlett\r\ntvångsförvaltningen undanröjs så att en tillfredsställande förvaltning\r\nkan åstadkommas. Förvaltaren skall därför så snart som möjligt utarbeta\r\nen plan för hur en sådan förvaltning skall kunna åstadkommas. Sedan\r\nförvaltaren utarbetat denna plan skall den ges in till länsrätten som\r\npå grundval av planen beslutar hur länge tvångsförvaltningen skall pågå.\r\nDenna tid, sägs det i propositionen, får avgöras från fall till fall\r\nmen det bör inte i något fall beslutas om längre tid än fem år. Vidare\r\nskall länsrätten ha möjlighet att förlänga tiden, dock med högst tre år\r\ni taget, om det vid förvaltningstidens slut visar sig att det ännu inte\r\ngått att komma till rätta med de problem som föranlett tvångsförvaltningen.\r\nLänsrätten skall även ha möjlighet att besluta att förvaltningen skall\r\nupphöra i förtid om det visar sig att skälen för tvångsförvaltning inte\r\nlängre föreligger.\r\nFörvaltaren skall, utöver skyldigheten att undanröja de missförhållanden\r\nsom föranlett tvångsförvaltningen, i övrigt förvalta anläggningen på\r\nett tillfredsställande sätt. Förvaltningen finansieras uteslutande med\r\nde medel som genereras i verksamheten och de lån som förvaltaren eventuellt\r\ntar upp. Samtliga dessa medel tillhör koncessionshavaren men disponeras\r\nför dennes räkning av förvaltaren.\r\nOm förvaltaren skulle missköta sitt uppdrag blir inte följden att\r\nanläggningen på nytt ställs under särskild förvaltning utan följden blir\r\natt förvaltaren byts ut.\r\nTvångsförvaltning utan resultat\r\nI propositionen föreslås att staten får lösa in anläggningen om en\r\nbestående tillfredsställande förvaltning sannolikt inte kan åstadkommas.\r\n\r\nRegeringen påpekar att tvångsförvaltning i vissa situationer inte kommer\r\natt framstå som meningsfull. Det kan vara fallet när det inte går att\r\nskaffa fram behövligt kapital för anläggningens upprustning. En annan\r\nsituation kan vara att frågan om tvångsförvaltning har aktualiserats av\r\nkoncessionshavarens ovilja att följa ellagstiftningens bestämmelser.\r\nMot bakgrund av detta bör det i lagen finnas en möjlighet för staten\r\natt lösa in anläggningen. Enligt regeringen bör det finnas möjlighet\r\natt besluta om inlösen såväl då frågan om tvångsförvaltning aktualiseras\r\nsom under pågående tvångsförvaltning.\r\nSom förutsättning för inlösen föreslås gälla att en tillfredsställande\r\nförvaltning sannolikt inte kan åstadkommas eller att en tillfredsställande\r\nförvaltning sannolikt inte blir bestående sedan en eventuell tvångsförvaltning\r\nhar upphört.\r\nÖvrig lagstiftning\r\nRegeringen föreslår att möjligheten i ellagen att återkalla en nätkoncession\r\nvid koncessionshavarens misskötsamhet tas bort och ersätts med en\r\nobligatorisk återkallelse då en elektrisk anläggning löses in av staten\r\nenligt den i propositionen föreslagna lagen.\r\nEgendomsskyddet\r\nRegeringen gör bedömningen att den föreslagna lagen är förenlig med\r\nbestämmelserna om egendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen.\r\n\r\nEnligt regeringsformen (2 kap. 18 § första stycket) är varje medborgares\r\negendom tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det\r\nallmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant\r\nförfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark\r\neller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna\r\nintressen. Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande\r\ntvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för\r\nförlusten enligt grunder som anges i lag.\r\nEnligt artikel 1 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen skall\r\nvarje medborgare ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas\r\nsin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar\r\nsom anges i lag och folkrättens allmänna grundsatser.\r\nI propositionen påpekas att de ingrepp som kan komma i fråga enligt de\r\nföreslagna bestämmelserna aktualiseras vid sådan misskötsamhet från\r\nkoncessionshavarens sida som består i eftersatt underhåll av nätet,\r\nåsidosättande av de bestämmelser som syftar till att upprätthålla en\r\nfungerande elmarknad och åsidosättande av de bestämmelser som syftar\r\ntill att upprätthålla elsäkerheten. Vid eftersatt underhåll kan kunderna\r\ndrabbas av frekventa och långvariga strömavbrott men även av dålig\r\nkvalitet på överföringen, vilket i sin tur kan skada känslig elektronisk\r\nutrustning. Vidare kan misskötsamhet som skadar elmarknadens funktion\r\nfå ett flertal negativa konsekvenser. Om inte mätning och rapportering\r\nfullgörs blir det svårt eller i vissa fall omöjligt för elleverantörerna\r\natt beräkna hur mycket el varje kund har förbrukat. När det gäller brott\r\nmot elsäkerhetsbestämmelserna kan sådan misskötsamhet hota människors\r\nliv, hälsa och egendom och även framkalla störningar i driften av andra\r\nelektroniska anläggningar. Sådana störningar kan vara både farliga och\r\nkostsamma.\r\nEnligt regeringens mening är det uppenbart att de ingrepp som nu föreslås\r\nskall få vidtas för att tillgodose angelägna allmänna intressen och\r\nalltså i det allmännas intresse. Vid inlösen föreligger rätt till\r\nersättning enligt de grunder som anges i expropriationslagen. Regeringen\r\nanser därför att de åtgärder som föreslås ryms inom gränsen för vad som\r\när tillåtet enligt såväl regeringsformen som Europakonventionen.\r\nMotionen\r\nEtt tillkännagivande med begäran om en precisering av kriterierna för\r\nnär en anläggning skall kunna ställas under särskild förvaltning framställs\r\ni motion 2003/04:N19 (m). Motionärerna påpekar att de i huvudsak delar\r\nregeringens uppfattning. När det gäller förutsättningarna för ett\r\ningripande anser de emellertid att regeringens formuleringar är alltför\r\nvaga. Med hänvisning till vad Konkurrensverket anfört i sitt remissyttrande\r\nmenar motionärerna att kriterierna för att en anläggning skall kunna\r\nställas under särskild förvaltning måste preciseras.\r\nI motionen påpekas även att Svensk Energi i sitt remissvar har ifrågasatt\r\nom den föreslagna regleringen är förenlig med bestämmelserna om\r\negendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen. Av omsorg om\r\negendomsrätten förutsätter motionärerna - utan något särskilt yrkande -\r\natt den nya lagen kommer att tillämpas ytterst restriktivt och endast\r\nnär de allmänna intressena riskerar att lida allvarlig skada. Vidare\r\nsägs det i motionen att det även mot denna bakgrund är viktigt att det\r\nsker en precisering av kriterierna för när en anläggning kan tas under\r\nsärskild förvaltning.\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\nUtredningar\r\nFrågan om tvångsåtgärder för att säkerställa fortsatt elöverföring vid\r\nupphörande av koncession har behandlats av en rad tidigare utredningar,\r\ndäribland Ellagstiftningsutredningen (SOU 1995:108), vilken hade till\r\nuppgift att utarbeta förslag till ny lagstiftning på elområdet. Utredningen\r\nföreslog att de återkallelsegrunder för nätkoncession som gällde enligt\r\n1902 års ellag i huvudsak skulle kvarstå oförändrade. Vidare föreslogs\r\natt det skulle skapas en möjlighet för staten att, om en nätkoncession\r\nåterkallas eller i annat fall upphör att gälla, mot ersättning förfoga\r\növer ledningen eller ledningsnätet under en begränsad tid, högst fem år.\r\n\r\nI den proposition om ny ellag (prop. 1996/97:136, s. 53) som överlämnades\r\ntill riksdagen i maj 1997 gjorde regeringen bedömningen att ett ledningsnät,\r\nvid återkallelse av en nätkoncession, bör kunna ställas under\r\ntvångsförvaltning för att trygga en säker elförsörjning. Regeringen ansåg\r\ndock att den närmare utformningen av tvångsförvaltningen borde utredas\r\nvidare.\r\nRegeringen beslutade i november 1999 att tillkalla en utredare med\r\nuppdrag att utreda om bestämmelserna om nätverksamhet i ellagen behövde\r\nändras - Elnätsutredningen. Den särskilde utredaren (direktör Sten\r\nKjellman) skulle bl.a. lämna förslag till regler för tvångsförvaltning\r\nav nätkoncession.\r\nElnätsutredningen föreslog, som nämnts, i slutbetänkandet om elnätsföretag\r\n- särskild förvaltning och regionnätstariffer (SOU 2001:73) att en\r\nanläggning får ställas under särskild förvaltning om koncessionshavaren\r\ni väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagstiftningen\r\noch dessa brister i förvaltningen av anläggningen innebär att elförsörjningen\r\neller elmarknadens funktion hotas.\r\nUtredningen övervägde bl.a. frågan om ett tillräckligt rekvisit för\r\ningripande skulle vara att anläggningsinnehavaren i väsentlig mån inte\r\nfullgör sina skyldigheter enligt ellagen, enligt föreskrifter som\r\nmeddelats med stöd av lagen eller enligt villkor i nätkoncessionen, dvs.\r\nen lydelse motsvarande den i ellagens 2 kap. 18 § andra punkten\r\nbeträffande återkallelse av koncession. Mot bakgrund av att ett beslut om\r\nsärskild förvaltning innebär ett väsentligt ingrepp för den enskilde\r\nefter myndighetsbeslut föreslog utredningen som ytterligare rekvisit\r\nför lagens tillämpning att det föreligger ett hot mot elförsörjningen\r\neller elmarknadens funktion.\r\nBeträffande elsäkerheten påpekade utredningen att tillsynsmyndigheten\r\nhar rätt att förordna om rättelse på nätinnehavarens bekostnad och att\r\nförbjuda användandet av en elektrisk anläggning som är i ett sådant\r\nskick eller används på ett sådant sätt att uppenbar fara för person\r\neller egendom uppstår. Det finns enligt utredningen därför ingen anledning\r\natt rena elsäkerhetsfrågor skall kunna leda till särskild förvaltning.\r\n\r\nElnätsutredningen tog även upp frågan om förenligheten med egendomsskyddet\r\ni regeringsformen och äganderättsskyddet i Europakonventionen. Utredningens\r\nslutsats var att deras förslag inte utgjorde en för den enskilde\r\noproportionerligt betungande åtgärd. Det påpekades att det allmänna intresse\r\nsom är grunden för ett ingripande måste anses synnerligen starkt,\r\neftersom det är fråga om situationer då koncessionshavaren inte bara i\r\nväsentlig mån brutit mot sina skyldigheter enligt ellagen eller\r\nföreskrifter meddelade med stöd av lagen eller villkor i nätkoncessionen\r\nutan då därutöver elförsörjningen eller elmarknadens funktion hotas.\r\nYttranden över Elnätsutredningens förslag\r\nKonkurrensverket framför i sitt remissyttrande (dnr 848/2001) över\r\nslutbetänkandet av Elnätsutredningen att verket inte har några avgörande\r\ninvändningar mot förslaget om särskild förvaltning. Det påtalas dock\r\natt det i utredningens förslag till lag om särskild förvaltning inte\r\nkonkretiseras vilka brister som krävs för att särskild förvaltning skall\r\nkomma i fråga. Av lagförslaget framgår endast att särskild förvaltning\r\nkan komma i fråga när anläggningsinnehavaren i väsentlig mån inte fullgör\r\nsina skyldigheter. Eftersom bristerna inte närmare preciseras ger\r\nlagförslaget utrymme för visst godtycke vid avgörandet om en viss typ av\r\nagerande kan leda till särskild förvaltning, sägs det i yttrandet.\r\nSvensk Energi framhåller i sitt remissyttrande (dnr N2000/8740/ESP)\r\növer Elnätsutredningens slutbetänkande att särskild förvaltning endast\r\nbör kunna tillgripas när elförsörjningen (egentligen elöverföringen)\r\nhotas. I de fall elmarknadens funktion hotas bör i första hand nätmyndigheten\r\nförelägga nätföretaget vid vite att följa aktuella lagar och föreskrifter.\r\nI andra hand bör nätföretagets misskötsamhet åtgärdas på företagets\r\nbekostnad. I sitt yttrande skriver Svensk Energi följande rörande\r\nsärskild förvaltning.\r\nSvensk Energi stödjer att möjlighet till särskild förvaltning införs i\r\nde grövsta fallen av misskötsamhet där elöverföringen allvarligt hotas.\r\nDäremot finns det inte något skäl att låta denna mycket ingripande\r\ntvångsreglering gälla för de fall elmarknadens funktion hotas. Detta\r\nberor inte på att skyddsvärdet för elmarknadens funktion skulle vara\r\nmindre, utan på att det finns andra minst lika effektiva medel att\r\ntillgripa. Åtgärder som inte är så ingripande för den enskilde. Redan\r\nidag kan Nätmyndigheten förelägga ett nätföretag vid vite att rätta\r\ntill denna typ av brister. Vitet kan sedan höjas tills rättelse sker.\r\nOm detta inte skulle anses tillräckligt kan man också tänka sig att\r\ninföra regler motsvarande dem som redan finns beträffande elsäkerhetsbrister.\r\nI dessa fall får Elsäkerhetsverket som tillsynsmyndighet förordna om\r\nrättelse på nätkoncessionshavarens bekostnad. Av utredningen framgår\r\natt detta förfarande övervägts men att en sådan bestämmelse inte skulle\r\nfungera effektivt i praktiken (sid. 62 f.). Det saknas dock en motivering\r\nom varför den inte skulle fungera och vad som skiljer den från nyss\r\nnämnda regel om brister i elsäkerheten. Då det numera finns flera företag\r\nsom i egenskap av ombud ombesörjer mätning, beräkning, rapportering och\r\nleverantörsbyten finns det inga hinder för att införa en regel där sådana\r\nombud kunde anlitas på nätföretagets bekostnad. Svensk Energi kan inte\r\nse någon risk för ineffektivitet vid införande av en sådan bestämmelse\r\ni de svårartade fall då det skulle anses otillräckligt med Nätmyndighetens\r\nmöjligheter till vitesförelägganden. Tvärtom borde ett sådant förfarande\r\nbli snabbare, billigare och därmed effektivare för samhället.\r\nOvan föreslagna alternativa förfaranden skulle också stämma bättre\r\növerens med de regleringar som finns om egendomsskyddet i regeringsformen\r\noch om äganderättsskyddet i Europakonventionen. Där framhålls att\r\ningreppet skall vara proportionerligt i förhållande till sitt syfte.\r\nEgendomsrätten i regeringsformen och Europakonventionen\r\nBestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen om egendomsskyddet har\r\nföljande lydelse.\r\nVarje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå\r\nsin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation\r\neller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker\r\nanvändningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose\r\nangelägna allmänna intressen.\r\nDen som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå\r\nsin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan\r\nersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna\r\ninskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående\r\nmarkanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller\r\nskada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del\r\nav fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges\r\ni lag.\r\n\r\nVidare föreskrivs i 2 kap. 23 § regeringsformen att lag eller annan\r\nföreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av\r\nden europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna\r\noch de grundläggande friheterna.\r\nEuropakonventionens reglering av egendomsskyddet återfinns i artikel 1\r\ni det första tilläggsprotokollet till konventionen och lyder som följer.\r\n\r\nVarje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin\r\negendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse\r\noch under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna\r\ngrundsatser.\r\nOvanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt att genomföra\r\nsådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet\r\nav egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att\r\nsäkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och\r\nviten.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nDå det svenska samhället i hög grad är beroende av el som energikälla\r\när det angeläget att elöverföringen fungerar tillfredsställande. Som\r\nredogjorts för i propositionen innehåller ellagen en rad bestämmelser\r\nsom syftar till att säkerställa detta. De möjligheter som i dag finns\r\natt ingripa mot oseriösa nätföretag är i huvudsak förelägganden vid\r\nvite eller återkallelse av nätkoncession. Möjligheten att återkalla en\r\nnätkoncession begränsas dock i praktiken av att lagen inte anger hur\r\nden fortsatta elförsörjningen skall ske om koncessionen återkallas.\r\nRegeringen har därför föreslagit att en ny lag om särskild förvaltning\r\nav vissa elektriska anläggningar införs. Förslaget innebär att två\r\ningripandeformer införs, nämligen förvaltningsföreläggande och\r\ntvångsförvaltning. Därtill skall det finnas en möjligheten för staten att,\r\nnär en tvångsförvaltning inte framstår som meningsfull, lösa in\r\nanläggningen.\r\nEftersom nuvarande bestämmelse i ellagen inte går att använda på ett\r\nverkningsfullt sätt välkomnar utskottet regeringens förslag. Vidare är\r\nutskottet positivt till de olika former av ingripande som förslaget\r\ninnefattar, vilka enligt utskottets mening borgar för att inte en mer\r\ningripande tvångsåtgärd behöver begagnas än som fordras för att rätta\r\ntill de aktuella missförhållandena.\r\nI den motion som väckts med anledning av propositionen anförs att\r\nkriterierna för när en anläggning skall kunna ställas under särskild\r\nförvaltning bör preciseras. Motionärerna berör även frågan om förenligheten\r\nmed egendomsskyddet i regeringsformen och Europakonventionen. Utskottet\r\nvill med anledning därav anföra följande. Enligt förslaget får en\r\nanläggning ställas under särskild förvaltning om koncessionshavaren i\r\nväsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagstiftningen.\r\nSärskild förvaltning kan därför, enligt utskottets bedömning, bara bli\r\naktuell vid omfattande misskötsamhet från koncessionshavarens sida. I\r\npropositionen betonas även att särskild förvaltning inte är en alternativ\r\ningripandeform utan en sista åtgärd som får tas till när andra tvångsmedel\r\nhar använts utan att de lett till önskat resultat. Det antagande som\r\ngörs i motionen om att den nya lagen kommer att tillämpas ytterst\r\nrestriktivt delas därför av utskottet. Att däremot i lagstiftningen\r\nprecisera kriterierna för när särskild förvaltning kan bli aktuell öppnar\r\nenligt utskottets mening för att en koncessionshavare kan bryta mot\r\nvissa bestämmelser i ellagstiftningen, även mycket allvarligt, utan att\r\nriskera ett beslut om särskild förvaltning. Utskottet anser att prövningen\r\nom särskild förvaltning bör ske på grundval av koncessionshavarens hela\r\nmisskötsamhet. När det gäller förslagets förenlighet med egendomsskyddet\r\navviker utskottets uppfattning inte från regeringens.\r\nMed det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motion\r\n2003/04:N19 (m).</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstagande har föranlett\r\nföljande reservation.\r\n\r\nSärskild förvaltning av elnät (m, fp, kd)\r\nav Maria Larsson (kd), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m),\r\nKrister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Anders Sjölund (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N19\r\noch avslår proposition 2003/04:135.\r\nStällningstagande\r\nDet svenska samhället är i hög grad beroende av el, varför det är\r\nangeläget att elöverföringen fungerar tillfredsställande. Ellagen innehåller\r\nen rad bestämmelser för att säkerställa detta. De möjligheter som i dag\r\nfinns att ingripa mot koncessionshavare som inte följer bestämmelserna\r\när i huvudsak förlägganden vid vite eller återkallelse av nätkoncession.\r\nSom konstateras i propositionen begränsas möjligheten att återkalla en\r\nnätkoncession i praktiken av att det i lagen inte anges hur den fortsatta\r\nelförsörjningen skall ske om koncessionen återkallas. Regeringen har\r\ndärför föreslagit att en ny lag om särskild förvaltning av vissa elektriska\r\nanläggningar införs. Förslaget innebär att två ingripandeformer införs,\r\nnämligen förvaltningsföreläggande och tvångsförvaltning. Därtill skall\r\ndet enligt regeringens förslag finnas en möjlighet för staten att, när\r\nen tvångsförvaltning inte framstår som meningsfull, lösa in anläggningen.\r\n\r\nVi delar i huvudsak regeringens uppfattning och är positiva till att en\r\nmöjlighet till särskild förvaltning införs för de grövsta fallen av\r\nmisskötsamhet där elöverföringen hotas. På en avgörande punkt har vi\r\ndock invändningar mot regeringens förslag. Det handlar om vilka\r\nförutsättningar som skall gälla för ett ingripande. Enligt regeringens\r\nförslag får en anläggning ställas under särskild förvaltning om\r\nkoncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt\r\nellagstiftningen. Vi anser att detta är en alltför vag formulering som\r\nger utrymme för visst godtycke vid avgörande om en viss typ av agerande\r\nskall leda till särskild förvaltning. Vi menar därför att det av\r\nlagstiftningen mer uttryckligt bör framgå vilka bestämmelser i ellagstiftningen\r\nsom en koncessionshavare skall bryta mot för att riskera särskild\r\nförvaltning.\r\nEnligt Elnätsutredningens förslag skulle en förutsättning för ett\r\ningripande i form av särskild förvaltning vara att en anläggningsinnehavare\r\ni väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagstiftningen\r\noch att dessa brister i förvaltningen av anläggningen innebär att\r\nelförsörjningen eller elmarknadens funktion hotas. Regeringen menar, till\r\nskillnad från utredningen, att även brott mot elsäkerhetsbestämmelserna\r\nskall kunna leda till beslut om särskild förvaltning. Då ingreppet mot\r\nden enskilde näringsutövaren är så starkt borde det enligt vår mening\r\nbegränsas till att omfatta ett hot mot elöverföringen för att särskild\r\nförvaltning skall kunna tillgripas. När det gäller frågor om elsäkerhet\r\nhar, som Elnätsutredningen påpekat, tillsynsmyndigheten rätt att förordna\r\nom rättelse på nätinnehavarens bekostnad och att förbjuda användandet\r\nav en elektrisk anläggning som är i ett sådant skick eller används på\r\nett sådant sätt att uppenbar fara för person eller egendom uppstår. Det\r\nfinns därför, anser vi, ingen anledning att rena elsäkerhetsfrågor skall\r\nleda till särskild förvaltning. Även när det gäller elmarknadens funktion\r\nbör liknande ingripandeformer som gäller för elsäkerhet, i likhet med\r\nvad Svensk Energi gett uttryck för i tidigare refererade remissyttrande,\r\nkunna nyttjas.\r\nVi vill även, med omsorg om egendomsrätten, betona vikten av att lagen\r\nkommer att tillämpas ytterst restriktivt och endast när de allmänna\r\nintressena är på väg att lida allvarlig skada. Särskild förvaltning bör\r\nbara kunna användas när ingen annan åtgärd är möjlig för att lösa ett\r\nför samhället angeläget intresse.\r\nRiksdagen bör därför besluta att återvisa propositionen till regeringen\r\nsom därefter har att ta det ovan sagda i beaktande innan en ny proposition\r\ni ärendet föreläggs riksdagen. Med det sagda tillstyrker vi nämnda motion\r\noch avstyrker propositionen.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nPropositionen\r\nProposition 2003/04:135 Särskild förvaltning av elnät:\r\nRegeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till\r\nlag om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar,\r\nlag om ändring i ellagen (1997:857).\r\nFöljdmotion\r\n2003/04:N19 av Per Bill m.fl. (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om precisering av kriterierna för när en anläggning skall kunna\r\nställas under särskild förvaltning.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nRegeringens lagförslag\r\n1. Förslag till lag om särskild förvaltning av vissa elektriska\r\nanläggningarHärigenom föreskrivs följande.\r\n1 kap. Allmänna bestämmelser\r\nTillämpningsområde och definitioner\r\n1 § Denna lag innehåller bestämmelser om särskild förvaltning och om\r\ninlösen av elektriska anläggningar.\r\nMed elektrisk anläggning avses i denna lag en starkströmsanläggning med\r\ndäri ingående särskilda föremål för överföring av el.\r\nMed nätmyndigheten avses i denna lag den myndighet som, enligt 1 kap.\r\n7 § ellagen (1997:857), av regeringen utsetts att handlägga de frågor\r\nsom ligger på nätmyndigheten.\r\nFörutsättningar och former för särskild förvaltning\r\n2 § Om ett nätföretag, som använder en elektrisk anläggning med stöd av\r\nen nätkoncession enligt 2 kap. 1 § första stycket ellagen (1997:857),\r\ni väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagen, enligt\r\nföreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller enligt villkor\r\ni nätkoncessionen, skall länsrätten, efter ansökan av nätmyndigheten,\r\nbesluta om särskild förvaltning av den elektriska anläggningen.\r\nOm ett nätföretag använder en elektrisk anläggning utan stöd av\r\nnätkoncession, där sådan behövs, skall länsrätten, efter ansökan av\r\nnätmyndigheten, besluta om särskild förvaltning av den elektriska anläggningen.\r\n\r\nAnsökan om särskild förvaltning skall göras hos den länsrätt inom vars\r\ndomkrets nätmyndigheten är belägen.\r\nSådana beslut som avses i första och andra styckena får meddelas bara\r\nom anläggningen alltjämt behövs för en säker elförsörjning.\r\nDen särskilda förvaltningen skall utformas så, att en tillfredsställande\r\nförvaltning av den berörda anläggningen kan åstadkommas.\r\n\r\n3 § Ett beslut om särskild förvaltning omfattar, utöver nätföretagets\r\nelektriska anläggning, den egendom som krävs för att verksamheten vid\r\nanläggningen skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt.\r\nI ett beslut om särskild förvaltning skall länsrätten förelägga\r\nnätföretaget att helt eller delvis överlämna förvaltningen till en särskild\r\nförvaltare (förvaltningsföreläggande). Om ett sådant föreläggande\r\nsannolikt inte är tillräckligt för att åstadkomma en tillfredsställande\r\nförvaltning, skall länsrätten i stället förordna att anläggningen skall\r\nställas under förvaltning av en särskild förvaltare (tvångsförvaltning).\r\n\r\nUnder den tid som den särskilda förvaltningen pågår skall den särskilde\r\nförvaltaren, i stället för nätföretaget, anses som innehavare av den\r\nnätkoncession med vars stöd den elektriska anläggningen används eller,\r\nom 2 § andra stycket är tillämpligt, som den som senast haft nätkoncession\r\nför anläggningen. Om förvaltningen endast delvis har överlämnats till\r\nen särskild förvaltare gäller detta bara förvaltningen av de angelägenheter\r\nsom har överlämnats till den särskilde förvaltaren.\r\nEtt beslut om särskild förvaltning får inte avse en elektrisk anläggning\r\nsom används med stöd av en nätkoncession som innehas av staten. Detsamma\r\ngäller om staten använder en elektrisk anläggning utan stöd av nätkoncession,\r\ndär sådan behövs.\r\n\r\n4 § Om ett beslut om särskild förvaltning riktas mot någon som innehar\r\nmer än en nätkoncession och bristerna enligt 2 § första stycket inte\r\ngäller samtliga anläggningar, skall beslutet bestämmas att avse endast\r\nanläggning till vilken bristerna är att hänföra. Beslutet skall dock ha\r\navseende på samtliga anläggningar, om det krävs för att den samlade\r\nförvaltningen av dessa anläggningar inte skall försvåras i nämnvärd\r\nomfattning.\r\nInlösen\r\n5 § Om en tillfredsställande förvaltning av en elektrisk anläggning\r\nsannolikt inte kan åstadkommas genom tvångsförvaltning eller en\r\ntillfredsställande förvaltning sannolikt inte kommer att bestå efter utgången\r\nav tiden för en tvångsförvaltning får staten, efter ansökan av nätmyndigheten,\r\nlösa anläggningen från ägaren.\r\nOm anläggningens ägare också är ägare till en fastighet på vilken\r\nanläggningen, helt eller delvis, är belägen skall även fastigheten eller,\r\nom det är lämpligt, del av fastigheten lösas. Om ledningsrätt är\r\nupplåten för anläggningen på en annan fastighet skall även ledningsrätten\r\nlösas.\r\nMål om inlösen skall tas upp av den fastighetsdomstol inom vars område\r\nanläggningen eller större delen av den ligger. I fråga om inlösen gäller\r\ni övrigt expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Bestämmelserna\r\ni 4 kap. 3 § expropriationslagen skall tillämpas i fråga om värdeökning\r\nsom ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid\r\ndomstol.\r\n2 kap. Förvaltningsföreläggande\r\nFöreläggandet\r\n1 § I ett förvaltningsföreläggande skall länsrätten bestämma en viss\r\ntid inom vilken nätföretaget skall ge in ett förvaltningsavtal till\r\nlänsrätten.\r\nMed förvaltningsavtal avses ett skriftligt avtal, varigenom nätföretaget\r\ntill en särskild förvaltare helt eller delvis överlämnar förvaltningen\r\nav dels den eller de anläggningar som omfattas av förvaltningsföreläggandet,\r\ndels den egendom som krävs för att verksamheten vid anläggningarna\r\nskall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt.\r\nLänsrätten får på ansökan av nätföretaget förlänga den tid som har\r\nbestämts för att ge in ett förvaltningsavtal. Ansökan om förlängning\r\nskall ges in före utgången av den bestämda tiden.\r\n\r\n2 § Om ett förvaltningsföreläggande har meddelats och nätkoncessionen\r\nför en anläggning som omfattas av föreläggandet därefter övergår till\r\nen ny innehavare, förfaller föreläggandet.\r\nFörvaltningsavtalets innehåll m.m.\r\n3 § Ett förvaltningsavtal skall vara utformat så, att en tillfredsställande\r\nförvaltning av anläggningen kan antas komma till stånd. För detta ändamål\r\nskall avtalet bland annat\r\n1. ha en giltighetstid om minst ett år,\r\n2. ange de angelägenheter som omfattas av förvaltningen, och\r\n3. vara förenat med fullmakt för förvaltaren att företräda nätföretaget\r\ni de angelägenheter som omfattas av förvaltningsuppdraget.\r\nOm ett förvaltningsavtal inte uppfyller dessa krav får länsrätten ge\r\nnätföretaget en möjlighet att, inom en viss angiven tid, avtala om de\r\nändringar och tillägg som behövs för att avtalet skall uppfylla kraven.\r\nSådana ändringar och tillägg får bara vara av mindre omfattning.\r\nOm avtalet uppfyller kraven skall det godkännas av länsrätten.\r\nEtt avtal som inte godkänns blir ogiltigt.\r\nBristfälliga förvaltningsavtal m.m.\r\n4 § Om nätföretaget inte ger in ett förvaltningsavtal till länsrätten\r\ninom den tid som bestämts eller om länsrätten beslutar att inte godkänna\r\nett ingivet förvaltningsavtal skall rätten förordna att den eller de\r\nberörda anläggningarna skall ställas under tvångsförvaltning. Om\r\nnätföretaget kan förväntas ge in ett godtagbart förvaltningsavtal inom\r\nrimlig tid får länsrätten i stället meddela ett nytt förvaltningsföreläggande.\r\n\r\n\r\n5 § Om ett förvaltningsavtal, som har godkänts enligt 3 § tredje stycket,\r\nupphör att gälla eller ändras eller om avtalsparterna inte följer\r\navtalet skall förvaltaren genast anmäla detta till nätmyndigheten.\r\nLänsrätten skall i ett beslut om att godkänna ett förvaltningsavtal\r\nupplysa förvaltaren om anmälningsskyldigheten.\r\n3 kap. Tvångsförvaltning\r\nFörvaltare\r\n1 § Länsrätten skall i ett beslut om tvångsförvaltning förordna en\r\nsärskild förvaltare. Till förvaltare skall utses någon som kan antas\r\nåstadkomma en tillfredsställande förvaltning av den berörda anläggningen.\r\n\r\nLänsrätten skall, på ansökan av nätmyndigheten, entlediga förvaltaren\r\nom denne inte fullgör sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.\r\nLänsrätten skall också entlediga förvaltaren om denne begär det. Samtidigt\r\nsom förvaltaren entledigas skall länsrätten förordna en ny förvaltare.\r\n\r\nNätmyndigheten skall lämna förslag till förvaltare.\r\nTiden för förvaltningen\r\n2 § Länsrätten skall, sedan förvaltaren gett in den plan som avses i 4\r\n§ tredje stycket, besluta hur länge förvaltningen skall pågå. Tiden\r\nskall bestämmas så, att en tillfredsställande förvaltning kan åstadkommas.\r\nTiden får bestämmas till högst fem år från länsrättens beslut.\r\nOm det vid utgången av den tid som bestämts alltjämt finns skäl för\r\ntvångsförvaltning skall länsrätten, på ansökan av nätmyndigheten,\r\nförlänga tiden med högst tre år i sänder. Beslutet om tvångsförvaltning\r\ngäller till dess att ansökan har prövats slutligt.\r\nInnan länsrätten beslutar enligt första stycket skall nätmyndigheten\r\nges tillfälle att yttra sig.\r\n\r\n3 § Om det inte längre finns skäl för tvångsförvaltning, skall länsrätten,\r\npå ansökan av nätmyndigheten eller nätföretaget, besluta att den skall\r\nupphöra.\r\nInnan länsrätten, efter ansökan av nätföretaget, avgör ett ärende enligt\r\nförsta stycket skall nätmyndigheten ges tillfälle att yttra sig.\r\nFörvaltarens uppgifter m.m.\r\n4 § Förvaltaren skall särskilt verka för att de missförhållanden som\r\nhar föranlett beslutet om tvångsförvaltning undanröjs.\r\nFörvaltaren skall dessutom svara för en tillfredsställande förvaltning\r\nav anläggningen och därvid verka för att verksamheten ger en skälig\r\navkastning.\r\nFörvaltaren skall så snart som möjligt och senast inom sex månader från\r\ndet att beslutet enligt 1 § om tvångsförvaltning meddelades ge in en\r\nplan till länsrätten. I planen skall det anges vilka åtgärder som krävs\r\nför att undanröja de missförhållanden som har föranlett beslutet om\r\ntvångsförvaltning, hur dessa åtgärder skall genomföras och den tid som\r\nkan antas behövas för att genomföra åtgärderna.\r\n\r\n5 § Förvaltaren får besluta att en angelägenhet som saknar betydelse\r\nför ändamålet med förvaltningen skall undantas från denna. Ett sådant\r\nbeslut får ändras eller upphävas av förvaltaren. Förvaltaren skall genast\r\nunderrätta nätmyndigheten om beslut enligt denna paragraf.\r\n\r\n6 § Förvaltaren får inte överlåta anläggningen eller på annat sätt\r\nförfoga över den så att den helt eller delvis frånhänds ägaren.\r\nFörvaltaren får inte överlåta den nätkoncession med vars stöd den\r\nelektriska anläggningen används.\r\nFörvaltaren får inte på nätföretagets vägnar ingå borgen.\r\n\r\n7 § Förvaltaren skall genast underrätta varje känd gäldenär, vars skuld\r\nhänför sig till verksamheten vid den berörda anläggningen, om ett beslut\r\nom tvångsförvaltning och om ett beslut att förordna en ny förvaltare.\r\nEn\r\ngäldenär som har fått en sådan underrättelse kan, så länge förvaltningen\r\npågår, inte med befriande verkan betala sin skuld till annan än förvaltaren\r\neller den som förvaltaren har anvisat. En upplysning om detta skall tas\r\nin i underrättelsen.\r\nFörvaltaren skall också så snart det kan ske underrätta varje känd\r\ngäldenär, vars skuld hänför sig till verksamheten vid den berörda\r\nanläggningen, om länsrättens beslut enligt 2 §.\r\nVissa skyldigheter för nätföretaget\r\n8 § Nätföretaget skall ställa de kontorslokaler och andra utrymmen som\r\nkrävs för förvaltningen till förvaltarens förfogande. Detta gäller dock\r\ninte bostäder.\r\n\r\n9 § Nätföretaget är skyldigt att lämna förvaltaren de upplysningar om\r\nanläggningen som behövs för en tillfredsställande förvaltning.\r\nLänsrätten skall, på ansökan av förvaltaren, kalla ställföreträdare för\r\nnätföretaget att inför rätten under ed lämna upplysningar enligt första\r\nstycket. Bestämmelserna i 36 kap. 6, 11, 14, 20 och 21 §§ rättegångsbalken\r\nskall därvid äga motsvarande tillämpning. Även förvaltaren och nätmyndigheten\r\nskall kallas.\r\n\r\n10 § Nätföretaget är skyldigt att tillhandahålla förvaltaren handlingar\r\noch andra föremål av betydelse för förvaltningen.\r\nDen ekonomiska förvaltningen\r\n11 § Förvaltaren uppbär de löpande intäkterna och disponerar de tillgångar\r\ni övrigt som är hänförliga till den verksamhet som omfattas av förvaltningen.\r\nFörvaltaren företräder även i övrigt nätföretaget i de angelägenheter\r\nsom omfattas av förvaltningen, om inte annat följer av andra stycket\r\neller 6 §.\r\nFörvaltaren får bara ta upp sådana lån som krävs för den löpande\r\nverksamheten och som kan finansieras med de löpande intäkterna under\r\nförvaltningstiden. Innan förvaltningstiden bestämts skall den anses vara\r\ntre år. Förvaltaren får, efter tillstånd av nätmyndigheten, även ta upp\r\nandra typer av lån. Tillstånd skall meddelas om lånet är till gagn för\r\nden framtida verksamheten vid anläggningen och inte står i missförhållande\r\ntill de ekonomiska förutsättningarna för denna verksamhet.\r\nInnan nätmyndigheten beslutar i tillståndsfrågan skall nätföretaget ges\r\ntillfälle att yttra sig.\r\n\r\n12 § Medel som förvaltaren har hand om för anläggningens förvaltning\r\nskall hållas skilda från andra medel.\r\n\r\n13 § Medel som inte behöver avsättas för förvaltningen skall förvaltaren\r\nbetala ut till nätföretaget.\r\n\r\n14 § Om förvaltaren inte kan få tillräckliga medel till förvaltningen\r\ngenom löpande intäkter och lån får nätmyndigheten, på ansökan av\r\nförvaltaren, ålägga nätföretaget och, i förekommande fall, ägaren till\r\nanläggningen att ställa ytterligare medel för förvaltningen till\r\nförvaltarens förfogande. Beslutet skall grundas på vad som är skäligt med\r\nhänsyn till behovet av ytterligare medel och nätföretagets och ägarens\r\nekonomiska förhållanden.\r\nOm nätföretaget överlåter den nätkoncession som avser den tvångsförvaltade\r\nanläggningen kvarstår nätföretagets betalningsskyldighet enligt beslut,\r\nsom har meddelats enligt första stycket innan koncessionen har övergått\r\ntill den nye koncessionshavaren.\r\nOm ägaren till den tvångsförvaltade anläggningen överlåter denna kvarstår\r\nägarens betalningsskyldighet enligt beslut, som har meddelats enligt\r\nförsta stycket innan äganderätten har övergått till den nye ägaren.\r\nDetta gäller dock bara om ägaren inte har nätkoncession för den\r\ntvångsförvaltade anläggningen.\r\nOm det finns skäl för det, får nätmyndigheten, på ansökan av nätföretaget\r\neller, i förekommande fall, anläggningens ägare besluta att en\r\nbetalningsskyldighet som beslutats enligt första stycket inte längre behöver\r\nfullgöras.\r\n\r\n15 § Förvaltaren skall låta nätföretaget ta del av det räkenskapsmaterial\r\nsom gäller anläggningen.\r\nFörvaltarens redovisning\r\n16 § Förvaltaren skall för varje räkenskapsår lämna en skriftlig\r\nredovisning av sin förvaltning till nätmyndigheten och nätföretaget. När\r\nförvaltaren lämnar sitt uppdrag skall en redovisning för den gångna\r\ndelen av räkenskapsåret lämnas.\r\nRegeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten får\r\nmeddela närmare föreskrifter om förvaltarens redovisning.\r\n\r\n17 § Om nätföretaget vill klandra förvaltningen, skall talan väckas mot\r\nförvaltaren vid fastighetsdomstolen inom ett år från det att nätföretaget\r\ntog emot redovisningen. Om nätföretaget som grund för sin talan åberopar\r\nen omständighet som inte hänför sig till en viss redovisning, får talan\r\nväckas inom ett år från det nätföretaget tog emot den redovisning som\r\nlämnats med anledning av att förvaltarens uppdrag upphörde.\r\nEtt nätföretag som inte gör vad som sägs i första stycket har förlorat\r\nsin rätt till talan, om inte förvaltaren har gjort sig skyldig till\r\nbrottslig gärning, som inneburit skada för nätföretaget.\r\nFörvaltararvode\r\n18 § Länsrätten skall i ett beslut enligt 2 § första eller andra stycket\r\nfastställa ett arvode till förvaltaren. Arvodet skall bestämmas till\r\nett visst belopp per kalenderår.\r\nArvodet skall anses utgöra en kostnad i den verksamhet som omfattas av\r\ntvångsförvaltningen.\r\n4 kap. Övriga bestämmelser\r\nNy innehavare av nätkoncessionen\r\n1 § Om nätkoncessionen för en elektrisk anläggning som har ställts under\r\nsärskild förvaltning övergår på någon annan, upphör beslutet om särskild\r\nförvaltning omedelbart att gälla.\r\nBestämmelser om rättegången\r\n2 § Länsrättens beslut att enligt 1 kap. 3 § andra stycket meddela ett\r\nförvaltningsföreläggande, att enligt 2 kap. 3 § tredje stycket godkänna\r\nett ingivet förvaltningsavtal och att enligt 1 kap. 3 § andra stycket\r\nförordna att en elektrisk anläggning skall ställas under tvångsförvaltning\r\ngäller omedelbart.\r\nLänsrätten får även när det gäller annat beslut enligt denna lag förordna\r\natt det skall gälla omedelbart.\r\n\r\n3 § Om det finns skäl för det får länsrätten förordna att en elektrisk\r\nanläggning skall ställas under tvångsförvaltning för tiden intill dess\r\natt länsrätten har avgjort frågan om särskild förvaltning.\r\n\r\n4 § Mål om särskild förvaltning enligt denna lag skall prövas skyndsamt.\r\n\r\nTillsyn över förvaltningen\r\n5 § Tillsynen över förvaltarens efterlevnad av denna lag och av\r\nföreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av\r\nnätmyndigheten.\r\n\r\n6 § Nätmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta\r\ndel av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas\r\nmed vite.\r\n\r\n7 § Nätmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga\r\nefterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen.\r\nEtt föreläggande får förenas med vite.\r\nTvistprövning och överklagande\r\n8 § Tvister om nätföretagets skyldigheter enligt 3 kap. 8 §, 9 § första\r\nstycket och 10 § samt om förvaltarens skyldigheter enligt 3 kap. 13 och\r\n15 §§ prövas av nätmyndigheten.\r\n\r\n9 § Beslut av nätmyndigheten enligt denna lag får överklagas hos allmän\r\nförvaltningsdomstol.\r\nPrövningstillstånd krävs vid överklagande enligt denna lag till\r\nkammarrätten.\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 januari 2005.\r\n\r\n\r\n\r\n2. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)Härigenom föreskrivs\r\natt 2 kap. 13, 16 och 18 §§ ellagen (1997:857) skall ha följande lydelse.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nNuvarande lydelse       Föreslagen lydelse\r\n\r\n2 kap.\r\n13 §\r\n\r\nEn nätkoncession skall meddelas för fyrtio år, om den avser linje, och\r\nför tjugofem år, om den avser område. Om det finns särskilda skäl eller\r\nom sökanden begär det, får kortare tid bestämmas.       En nätkoncession skall\r\nmeddelas för fyrtio år, om den avser linje, och för tjugofem år, om den\r\navser område. Om det finns särskilda skäl eller om sökanden begär det,\r\nfår kortare tid bestämmas.Giltighetstiden hos en nätkoncession som\r\nmeddelas i anledning av återkallelse av en nätkoncession enligt 18 §\r\nförsta stycket 2 eller 3 får inte sträcka sig längre än den återkallade\r\nnätkoncessionens giltighetstid.\r\n\r\n16 §\r\n\r\nEn nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen.\r\nRegeringen får bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om överlåtelse\r\nav nätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse.Vid prövning av\r\nen ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall 10 § tillämpas.        En\r\nnätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen. Regeringen\r\nfår bemyndiga nätmyndigheten att pröva frågor om överlåtelse av\r\nnätkoncession som inte avser en utlandsförbindelse.Vid prövning av en ansökan\r\nom överlåtelse av nätkoncession skall 10 § tillämpas. Detsamma gäller\r\nvid prövning av en ansökan om nätkoncession i anledning av återkallelse\r\nav en nätkoncession enligt 18 § första stycket 2 eller 3.\r\n18 §\r\nEn nätkoncession skall återkallas helt eller delvis,\r\n1. om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker\r\nelförsörjning,\r\n\r\n2. om koncessionshavaren i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter\r\nenligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av\r\nlagen eller enligt villkor i nätkoncessionen, eller     2. om staten, med\r\nstöd av 1 kap. 5 § lagen (2004:000) om särskild förvaltning av vissa\r\nelektriska anläggningar, löser in den eller de ledningar som avses med\r\nnätkoncessionen, eller\r\n3. om koncessionshavaren inte längre uppfyller villkoren enligt 10 §\r\nandra stycket första meningen för att inneha nätkoncessionen.\r\nFrågor om återkallelse av nätkoncession prövas av nätmyndigheten. Avser\r\nnätkoncessionen en utlandsförbindelse, prövas dock frågan om återkallelse\r\nav regeringen.\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 januari 2005.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": {
        "punkt": "1",
        "rubrik": "Särskild förvaltning av elnät",
        "forslag": "Riksdagen antar regeringens förslag till lag om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar och till lag om ändring i ellagen (1997:857).\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:135 och avslår motion 2003/04:N19.\r\n",
        "beslutstyp": "röstning",
        "motforslag_nummer": "1",
        "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
        "votering_id": "33209872-D4E3-4CDC-BBD6-A9D5511ED6F8",
        "votering_sammanfattning_html": {
          "table": {
            "tr": [
              {
                "td": {
                  "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                  "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, fp, kd)\r\n"
                }
              },
              {
                "th": [
                  "Parti",
                  "Ja",
                  "Nej",
                  "Avstående",
                  "Frånvarande"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "s",
                  "106",
                  "0",
                  "0",
                  "38"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "m",
                  "0",
                  "32",
                  "0",
                  "23"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "c",
                  "16",
                  "0",
                  "0",
                  "6"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "fp",
                  "0",
                  "36",
                  "0",
                  "12"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "kd",
                  "0",
                  "24",
                  "0",
                  "9"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "v",
                  "24",
                  "0",
                  "0",
                  "6"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "mp",
                  "12",
                  "0",
                  "1",
                  "4"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "-",
                  "0",
                  "0",
                  "0",
                  "0"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "Totalt",
                  "158",
                  "92",
                  "1",
                  "98"
                ]
              },
              {
                "td": {
                  "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                }
              }
            ]
          }
        },
        "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/33209872-D4E3-4CDC-BBD6-A9D5511ED6F8",
        "rm": "2004/05",
        "bet": "NU5",
        "vinnare": "utskottet",
        "voteringskrav": "",
        "beslutsregelkvot": "",
        "beslutsregelparagraf": "",
        "punkttyp": ""
      }
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": {
        "nummer": "1",
        "rubrik": "Särskild förvaltning av elnät",
        "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
        "typ": "reservation",
        "utskottsforslag_punkt": "1"
      }
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-09-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-10-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-10-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-10-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-10-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2004-10-26 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-10-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-10-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-10-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-10-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Avslag på motionen.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 15:07:27"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Ett elnät ska kunna ställas under särskild förvaltning om den som innehar nätkoncessionen, det vill säga tillstånd att använda en elektrisk starkströmsledning, i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagstiftningen. Det är följden av en ny lag om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar som börjar gälla den 1 januari 2005. Det ska finnas två former av särskild förvaltning. Den första är förvaltningsföreläggande, som är mindre ingripande mot koncessionshavaren. Den andra formen är tvångsförvaltning, som är mer ingripande. Syftet är i båda fallen att se till att elnätet sköts på ett tillfredsställande sätt. Om en sådan förvaltning sannolikt inte kan åstadkommas eller bli bestående får staten lösa in elnätet. ",
          "dok_id": "GS01NU5",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Särskild förvaltning av elnät (NU5)",
          "dok_id": "GS01NU5",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 15:07:27"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01NU5",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:39"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Ett elnät ska kunna ställas under särskild förvaltning om den som innehar nätkoncessionen, det vill säga tillstånd att använda en elektrisk starkströmsledning, i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagstiftningen. Det är följden av en ny lag om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar som föreslås börja gälla den 1 januari 2005. Det ska finnas två former av särskild förvaltning. Den första är förvaltningsföreläggande, som är mindre ingripande mot koncessionshavaren. Den andra formen är tvångsförvaltning, som är mer ingripande. Syftet är i båda fallen att se till att elnätet sköts på ett tillfredsställande sätt. Om en sådan förvaltning sannolikt inte kan åstadkommas eller bli bestående får staten lösa in elnätet. Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.</p>",
          "dok_id": "GS01NU5",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:42:24"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Särskild förvaltning av elnät (NU5)",
          "dok_id": "GS01NU5",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:42:24"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01NU5",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200405_NU_5.pdf",
          "filstorlek": "217562",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Särskild förvaltning av elnät",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/998F28ED-9A17-41D6-8683-3E0C5F44B4C7"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N19 med anledning av prop. 2003/04:135 Särskild förvaltning av elnät",
          "ref_dok_id": "GR02N19",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N19",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:135 Särskild förvaltning av elnät",
          "ref_dok_subtitel": "av Per Bill m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2003/04:135 Särskild förvaltning av elnät",
          "ref_dok_id": "GR03135",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "135",
          "ref_dok_titel": "Särskild förvaltning av elnät",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-10-28",
          "ref_dok_id": "GS0922",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "22",
          "ref_dok_titel": "2004-10-28",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-10-27",
          "ref_dok_id": "GS0921",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "21",
          "ref_dok_titel": "2004-10-27",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:26",
          "ref_dok_id": "GS0K26",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "26",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:26",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "-",
          "ref_dok_id": "2004:875",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2004:876",
          "ref_dok_id": "1997:857",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        }
      ]
    }
  }
}