\r\nSammanfattning\r\nUtskottet tillstyrker förslagen i proposition 2004/05:140 om genomförande av\r\nEU:s transparensdirektiv. Detta direktiv har som syfte att underlätta EG-\r\nkommissionens granskning av att företag inte får sådana stöd från det allmän-\r\nna eller andra fördelar av en medlemsstat som strider mot EG:s konkurrens-\r\nregler för företag och stater. Direktivet och den nu aktuella lagstiftningen\r\nskall däremot inte ses som ett medel för att reglera förhållandet mellan offent-\r\nlig och privat sektor på nationell nivå. Lagändringarna - i vilka utskottet\r\nföreslår ett smärre tillägg - skall träda i kraft den 1 augusti 2005.\r\nI en motion föreslås en utvidgning av tillämpningsområdet i förhållande\r\ntill vad som krävs enligt transparensdirektivet. Enligt utskottets mening bör\r\ndock någon sådan utvidgning inte göras för närvarande. I en reservation (m,\r\nfp, kd, c) anmodas regeringen att göra konsekvensanalyser av en utvidgning\r\nav tillämpningsområdet och så snart som möjligt återkomma till riksdagen\r\nmed förslag om lagändringar.\r\nNär det gäller frågan om konkurrens på lika villkor mellan offentlig och\r\nprivat sektor föreslår utskottet att riksdagen, genom ett tillkännagivande,\r\nskall\r\nbegära att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder för\r\natt komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och privat\r\nsektor. I ett sådant arbete bör ett domstolsförfarande övervägas. Regeringen\r\nbör återkomma i frågan så att riksdagen under riksmötet 2005/06 kan behand-\r\nla regeringens förslag. Regeringen bör vidare redovisa sina förslag med an-\r\nledning av förslag på området från Konkurrensverket. Dessa förslag avser\r\nbl.a. åtgärder för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer följs,\r\ninföran-\r\ndet av en nationellt utformad reglering av subventioner samt hur en offentlig\r\naktör skall få använda information och kompetens upparbetad i myndighets-\r\nrollen. Detta sistnämnda arbete bör regeringen redovisa till riksdagen under\r\nriksmötet 2005/06. När det gäller förslag om hur en nationellt utformad reg-\r\nlering kan utformas noterar utskottet att en sådan regel skulle kunna fungera\r\nsom ett nationellt komplement till den EG-rättsliga regleringen av statligt\r\nstöd. I en reservation (m, fp, kd, c) efterlyses ytterligare åtgärder från\r\nreger-\r\ningens sida senast under riksmötet 2005/06 för att reda upp konkurrenssitua-\r\ntionen mellan offentlig och privat sektor.\r\nI betänkandet behandlas och avstyrks även motionsyrkanden rörande kon-\r\nkurrenspolitikens inriktning. I en reservation (m, fp, kd, c) redovisas dessa\r\npartiers gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet av-\r\nstyrker också motionsyrkanden om kriminalisering av karteller, med hänvis-\r\nning till ett i december 2004 avlämnat utredningsbetänkande, i vilket presen-\r\nterades en konkret lagstiftningsmodell för en kriminalisering inom konkur-\r\nrensrätten. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser återkom-\r\nma till riksdagen i frågan. Utskottet finner ingen anledning att föregripa denna\r\nfortsatta beredning. I två reservationer (fp respektive kd) följs motionsyrkan-\r\ndena upp. Slutligen avstyrker utskottet en motion om en utvärdering av Kon-\r\nkurrensverkets verksamhet.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n
\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n1. Konkurrenspolitikens inriktning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:L291 yrkande 3, 2004/05:L336\r\nyrkande 2, 2004/05:MJ332 yrkande 3, 2004/05:N249 yrkande 2,\r\n2004/05:N305 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 7, 2004/05:N411 yr-\r\nkande 1 och 2004/05:N413 yrkande 6 i denna del.\r\nReservation 1 (m, fp, kd, c)\r\n2. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat\r\nsektor\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet\r\nanför. Därmed avslår riksdagen motionerna 2004/05:N249 yrkandena 3,\r\n4 och 6, 2004/05:N305 yrkandena 2 och 3, 2004/05:N308 yrkande 3,\r\n2004/05:N391 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N393 yrkande 4, 2004/05:\r\nN397 yrkandena 2 och 9, 2004/05:N400 yrkandena 8 och 9, 2004/05:\r\nN401 yrkande 7, 2004/05:N402 yrkandena 2-4 och 2004/05:N412 yr-\r\nkande 8.\r\nReservation 2 (m, fp, kd, c)\r\n3. Genomförande av transparensdirektivet\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om insyn i vissa finansiella\r\nförbindelser m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140\r\npunkt 1 och avslår motion 2004/05:N22 yrkandena 1-5.\r\nReservation 3 (m, fp, kd, c)\r\n4. Övriga lagförslag\r\na) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen\r\n(2005:110) om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140 punkt 2.\r\nb) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen\r\n(1970:417) om marknadsdomstol m.m. Därmed bifaller riksdagen propo-\r\nsition 2004/05:140 punkt 3.\r\nc) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen\r\n(1997:614) om kommunal redovisning, dock med ändring att 2 kap. 13 §\r\nskall ha lydelse enligt utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riks-\r\ndagen delvis proposition 2004/05:140 punkt 4.\r\nd) Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bokföringsla-\r\ngen (1999:1078), dock med ändring att 7 kap. 7 § skall ha lydelse enligt\r\nutskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition\r\n2004/05:140 punkt 5.\r\n5. Kriminalisering av karteller\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ332 yrkande 4,\r\n2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yr-\r\nkande 6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.\r\nReservation 4 (fp)\r\nReservation 5 (kd)\r\n6. Konkurrensverkets roll\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:N271.\r\nReservation 6 (m, fp, kd, c) - motiv.\r\n\r\nStockholm den 2 juni 2005\r\nPå näringsutskottets vägnar\r\nMarie Granlund\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Per Bill\r\n(m), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp),\r\nBerit Högman (s), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Carina\r\nAdolfsson Elgestam (s), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Anne-\r\nMarie Pålsson (m), Lars Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Krister\r\nHammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Oscarsson (kd).\r\n\r\n
\r\n2004/05\r\nNU16\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nI detta betänkande behandlas\r\ndels proposition 2004/05:140 om genomförande av transparensdirektivet,\r\ndels en motion som väckts med anledning av propositionen,\r\ndels 17 motioner från den allmänna motionstiden om olika konkurrenspoli-\r\ntiska frågor.\r\nBetänkandet inleds med ett avsnitt om konkurrenspolitikens inriktning.\r\nDärefter behandlas propositionen och den motion som väckts med anledning\r\nhärav samt i anslutning härtill motionsyrkanden från allmänna motionstiden\r\nsom tar upp olika aspekter av konkurrens på lika villkor mellan offentlig och\r\nprivat sektor. Slutligen tar utskottet upp motionsyrkanden rörande kriminali-\r\nsering av karteller och om Konkurrensverkets roll.\r\n\r\n
\r\nUtskottets överväganden\r\nBakgrund\r\nKonkurrenslagen (1993:20), som trädde i kraft den 1 juli 1993 (prop.\r\n1992/93:56, bet. 1992/93:NU17), är baserad på den s.k. förbudsprincipen,\r\nvilken utgår från att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och där-\r\nför skall vara förbjudna. Efter mönster från EG-rätten innehåller lagen två\r\nprincipiella förbud, nämligen mot konkurrensbegränsande samarbete mellan\r\nföretag (6 §) och mot missbruk från ett eller flera företags sida av en domine-\r\nrande ställning (19 §). Dessa bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artik-\r\nlar 81 (regler beträffande avtal m.m. som har till syfte eller effekt att hindr\r\nbegränsa eller snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande ett eller\r\nflera företags missbruk av dominerande ställning), vilka ingår i de grund-\r\nläggande konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden. I konkurrens-\r\nlagen finns också bestämmelser rörande företagskoncentrationer.\r\nKonkurrenspolitikens inriktning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden om konkurrenspolitikens in-\r\nriktning. Utskottet redogör för sin syn på inriktningen av denna po-\r\nlitik, vilken överensstämmer med den som riksdagen tidigare ställt\r\nsig bakom. Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).\r\nMotionerna\r\nI motion 2004/05:N305 (m) begärs ett tillkännagivande om vikten av att\r\nbekämpa monopol. Statens uppgift är att ställa upp regler för företag och\r\nenskilda och att finansiera viktiga välfärdsuppgifter såsom skola, vård och\r\nomsorg, anför motionärerna. De menar att en renodling av statens och kom-\r\nmunernas roller, där dessa inte agerar domare och spelare på samma gång,\r\nskapar förutsättningar för fler livskraftiga företag med fler aktiva ägare. Kon\r\nkurrensverket måste ges ökade resurser för att kunna bevaka konkurrensen på\r\nolika områden, säger motionärerna. De anser att de räder som verket gjort mot\r\nvissa branscher där det befarats bristande konkurrens har varit bra och bör\r\nutvecklas. Motionärerna välkomnar den reformering av konkurrensövervak-\r\nningen som sker inom EU och förespråkar att Sverige skall verka för att EU\r\nskall ingripa med kraft mot t.ex. olagligt och konkurrenssnedvridande stats-\r\nstöd eller begränsningar av konkurrensen i olika medlemsländer. Privata\r\nmonopol och kartellbildningar hör inte hemma i en marknadsekonomi, och\r\ntendenser till detta måste bekämpas med kraft, anförs det avslutningsvis.\r\nEtt tillkännagivande om strukturförändringar i konkurrensfrämjande syfte\r\nföreslås i motion 2004/05:L291 (m). Fasta spelregler och konkurrens på lika\r\nvillkor är viktiga förutsättningar för att marknadsekonomin skall fungera, och\r\nkonkurrens är den bästa garantin för att konsumenter skall få så bra varor och\r\ntjänster som möjligt, till rimliga priser, säger motionärerna. De menar också\r\natt det är av avgörande betydelse för den internationella styrkan hos svenskt\r\nnäringsliv att konkurrensen upprätthålls på hemmamarknaden. Den konsu-\r\nmentpolitik som Moderata samlingspartiet förespråkar syftar till att öka den\r\nkonkurrensutsatta sektorn, vidga området för privat näringsverksamhet, av-\r\nveckla offentliga monopol och minska offentligt ägande i näringsverksamhet,\r\nsägs det.\r\nI motion 2004/05:N249 (fp) begärs ett tillkännagivande om att konkurrens-\r\nlagen bör göras effektivare. Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som\r\nsätts upp av etiska principer och lagstiftning är det bästa verktyget för att\r\ntillgodose konsumenternas efterfrågan och hushålla med begränsade resurser,\r\nanför motionärerna. De menar att en effektiv konkurrens i första hand alltid\r\ngynnar konsumenterna, och konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraf-\r\nten till teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt. Marknadsekonomin förut-\r\nsätter en effektiv konkurrenspolitik, som förhindrar marknadsdelning och\r\nprissamverkan samt utövar fusionskontroll, säger motionärerna. De anser att\r\nen fungerande och sträng konkurrenslagstiftning behövs för att en effektiv\r\nkonkurrens skall råda i det privata näringslivet. Staten skall sätta ramar och\r\növervaka spelreglerna på marknaden, men om staten är både domare och\r\nspelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids, anför motio-\r\nnärerna. De menar att en viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i de\r\ns.k. välfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens oc\r\ndelvis omfattande regleringar. En hel del viktiga avregleringar har redan\r\ngjorts i Sverige, men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande brist-\r\nfällig, framför allt på de marknader där hushållen är köpare, t.ex. detaljhande\r\noch tjänsteproduktion, säger motionärerna. De hänvisar härvid till Konkur-\r\nrensverkets rapport Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen (2004:2),\r\nsom presenterades i juni 2004 och enligt vilken den svenska prisnivån för den\r\nprivata konsumtionen låg nästan 20 % över den genomsnittliga nivån inom\r\nEU. Även inom Sverige varierar prisnivåerna - i Västsverige är maten ca 6 %\r\nbilligare än i Stockholmsområdet, säger motionärerna. De anser att regeringen\r\ninte bör fördröja beredningen av Konkurrensverkets rapporter utan så snart\r\nsom möjligt vidta åtgärder och lägga fram förslag. För att göra konkurrensen\r\nmer effektiv krävs det, enligt motionärerna, konkreta åtgärder på följande\r\nområden: ökad avreglering; skärpning av konkurrenslagen och effektivisering\r\nav övervakningen; resurstillskott till Konkurrensverket; granskning av nya\r\nregeringsförslag utifrån såväl ett småföretagsperspektiv som ett konkurrens-\r\nperspektiv; identifiering och avveckling av kvarvarande konkurrenshämman-\r\nde regleringar i den privata sektorn.\r\nEtt tillkännagivande om konkurrens föreslås även i motion 2004/05:N413\r\n(fp), med likartad motivering som i nyssnämnda motion 2004/05:N249 (fp).\r\nI motion 2004/05:L336 (fp) begärs ett tillkännagivande om ökad konkur-\r\nrens, varvid det hänvisas till den i motion 2004/05:N249 (fp) nämnda rappor-\r\nten av Konkurrensverket. Effektiv konkurrens i privat och offentlig verksam-\r\nhet är till nytta för konsumenterna, framhåller motionärerna. En betydande del\r\nav prisskillnaden mellan Sverige och övriga länder beror på bristande konkur-\r\nrens, varför avregleringar i konkurrensstimulerande syfte framför allt är ett\r\nkonsumentintresse och bör fortsätta på fler marknader, anför motionärerna.\r\nDet behövs en effektivare konkurrenspolitik för dagligvaruhandeln, anförs\r\ndet i motion 2004/05:MJ332 (fp). Sverige har för höga matpriser, säger mo-\r\ntionärerna och hänvisar till att livsmedelspriserna år 2003 låg 24 % högre i\r\nSverige än genomsnittet i EU (om mervärdesskatten räknas bort blir skillna-\r\nden mindre men fortfarande betydande). Minst 5 % av skillnaden beräknas\r\nbero på bristande konkurrens i Sverige. Inom Sverige finns också betydande\r\nprisskillnader mellan olika regioner, påpekar motionärerna. De konstaterar att\r\ndagligvaruhandeln i Sverige kännetecknas av stark koncentration. Mellan\r\nåren 2003 och 2004 har de tre detaljhandelsblocken ICA Sverige AB, KF\r\nEkonomisk förening och Axfood AB stärkt sin sammanlagda andel av daglig-\r\nvarumarknaden ytterligare, från 73 % till 74 %, trots att nya aktörer, såsom\r\nLidl, har tillkommit. Bristen på konkurrens är mycket allvarlig och gör att\r\nkonsumenterna får betala mer för maten än de skulle ha behövt om dagligva-\r\nrumarknaden fungerat mer effektivt, anför motionärerna. För att marknaden\r\nskall fungera måste antalet aktörer bli fler, antingen genom nyföretagande\r\neller genom att fler utländska aktörer etablerar sig på marknaden. Detta kan,\r\nenligt motionärerna, underlättas genom en effektiv konkurrenspolitik och\r\ngenom att kommunerna underlättar för nyetableringar.\r\nI motion 2004/05:N393 (kd) begärs ett tillkännagivande om en effektivare\r\nkonkurrenspolitik. En viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s\r\nvälfärdsligan är det höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och\r\ndelvis omfattande regleringar, säger motionärerna, i likhet med vad som sades\r\ni den nyssnämnda motionen 2004/05:N249 (fp). Marknadsekonomin förutsät-\r\nter en effektiv konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning, prissam-\r\nverkan och som utövar fusionskontroll, anför motionärerna. De menar att den\r\nsvenska konkurrenspolitiken, som bör harmoniseras med utvecklingen inom\r\nEU, kan dämpa prisstegringstakten. Det finns många indikationer på att en\r\nstor del av det potentiella nyföretagandet hindras av ett alltför omfattande\r\nregelverk, varför en ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkur-\r\nrens, säger motionärerna. De anser också att konkurrenslagen bör skärpas och\r\natt övervakningen bör bli effektivare, varvid såväl privata som offentliga\r\nmonopol och oligopol skall motverkas.\r\nForskning om sambanden mellan pris, kvalitet, service, mångfald, inträ-\r\ndeshinder, innovationer och konkurrens måste initieras, anförs det i motion\r\n2004/05:N411 (kd). Hänvisning görs till den i motion 2004/05:N249 (fp)\r\ntidigare nämnda rapporten från Konkurrensverket. De svenska priserna på\r\nlivsmedel är högre än i många andra europeiska länder, påpekar motionärer-\r\nna. De anser att regeringen - även om den lokala konkurrensen är en kommu-\r\nnal fråga - måste ta ett ansvar för att de svenska livsmedelspriserna är så\r\nhöga. Det krävs forskning och jämförande analyser med andra länder med\r\nfokus på olika samband som har betydelse för livsmedelspriserna, t.ex. sam-\r\nbandet mellan pris och konkurrens, anförs det i motionen.\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nRiksdagen avslog våren 2004 motionsyrkanden rörande konkurrenspolitikens\r\ninriktning, liknande de här aktuella (bet. 2003/04:NU13). Utskottet erinrade\r\ndärvid om sin syn i frågan. I en reservation (m, fp, kd, c) redovisades dessa\r\npartiers gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning.\r\nI det nyssnämnda betänkandet behandlades också proposition 2003/04:80\r\nom moderniserad konkurrensövervakning. Förslagen i propositionen grunda-\r\nde sig på en ny EG-förordning om tillämpning av konkurrensreglerna, som\r\nbörjade gälla den 1 maj 2004. Syftet med de nya reglerna är att effektivisera\r\ntillämpningen av EG:s konkurrensregler och möjliggöra en förstärkt övervak-\r\nning av allvarligare konkurrensbegränsningar, såsom karteller. EU-reformen\r\ninnebär bl.a. att EG-kommissionen och alla nationella konkurrensmyndighe-\r\nter inom EU kommer att samarbeta inom ett nätverk. Genom detta samarbete\r\nkommer hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än för närvarande\r\natt delegeras till nationella konkurrensmyndigheter och domstolar. Riksdagen\r\nbeslöt i enlighet med propositionen. I en reservation (m, fp, kd, c) välkomna-\r\ndes moderniseringen av tillämpningen av konkurrenslagstiftningen, samtidigt\r\nsom vissa synpunkter framfördes. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli\r\n2004.\r\nUtskottet har nyligen justerat betänkande 2004/05:NU17 om skadestånd\r\nenligt konkurrenslagen, m.m. (prop. 2004/05:117). I propositionen föreslås\r\nbl.a. att kretsen av skadeståndsberättigade skall vidgas, vilket förväntas öka\r\nden s.k. reparativa effekten av konkurrensreglerna, liksom den preventiva\r\neffekten. I en reservation (m) avvisades detta förslag. Även en ökning av\r\npreskriptionstiden från fem till tio år föreslås, vilket utskottet har ställt s\r\nbakom men som har avvisats i en reservation (m, fp, kd, c). Riksdagen be-\r\nhandlar det nämnda betänkandet samma dag som det nu aktuella betänkandet.\r\nI några motioner berörs frågan om en förstärkning av Konkurrensverkets\r\nresurser. Riksdagen beslöt i december 2004 om anslag till Konkurrensverket\r\nför år 2005 (prop. 2004/05:1 utg.omr. 24 Näringsliv, bet. 2004/05:NU1).\r\nAnslaget för år 2005 uppgår till 83,7 miljoner kronor. Riksdagen avslog sam-\r\ntidigt motionsyrkanden om ökade anslag till Konkurrensverket med respekti-\r\nve 5 miljoner kronor (m), 24 miljoner kronor (fp), 9 miljoner kronor (kd) och\r\n7 miljoner kronor (c). I sitt ställningstagande noterade utskottet att anslaget\r\ntill Konkurrensverket höjdes för år 2003 med 2 miljoner kronor mot bakgrund\r\nav de ökade arbetsuppgifter som verket fick till följd av de ändringar i kon-\r\nkurrenslagen som riksdagen beslöt om våren 2002 med syfte att effektivisera\r\nkartellbekämpningen. Utskottet erinrade också om att anslaget dessförinnan\r\nnivåhöjdes med 5 miljoner kronor fr.o.m. år 2001. Det framhölls vidare att\r\nKonkurrensverkets möjligheter att ta egna initiativ för att spåra, utreda och\r\nbevisa skadliga konkurrensbegränsningar har ökat. Detta beror till en del på\r\natt verkets resurser inte längre i lika stor utsträckning som tidigare tas i an\r\nspråk för ren ärendehantering; konkurrenslagen har varit i kraft i cirka tio år\r\noch marknadens aktörer har därmed bättre kunskap om lagen och inte längre\r\nsamma behov som tidigare av att få olika frågor prövade. Även riksdagens\r\nnyssnämnda beslut våren 2004 med anledning av proposition 2003/04:80 om\r\nmoderniserad konkurrensövervakning innebär att det hos Konkurrensverket\r\nkommer att frigöras resurser, vilka kan användas för övervakning och be-\r\nkämpning av allvarliga konkurrensstörningar (bet. 2003/04:NU13).\r\nUtredningen om ökad effektivitet på konkurrensområdet\r\nRegeringen tillkallade i september 2004 en särskild utredare, kammarrättspre-\r\nsident Sten Heckscher, med uppdrag (dir. 2004:128) att effektivisera förfa-\r\nrandet enligt konkurrenslagen. Instansordningen för konkurrensskadeavgifter\r\nskall övervägas. Det nuvarande systemet innebär dels undersökning, analys\r\noch bedömning hos Konkurrensverket, dels prövning därefter i Stockholms\r\ntingsrätt och dels, vid överklagande, överprövning i Marknadsdomstolen.\r\nHandläggningen tar lång tid när det rör sig om ett omfattande material och\r\nmånga som skall höras. I utredarens uppdrag ingår att överväga att minska\r\nantalet domstolsinstanser samt, för det fall utredaren finner att den nuvarande\r\nordningen skall bestå, att överväga att införa prövningstillstånd i ledet tings\r\nrätt-Marknadsdomstolen.\r\nUtredaren skall dessutom göra en översyn av konkurrenslagens regler om\r\nföretagskoncentration med anledning av rådets förordning (EG) nr 139/2004\r\nav den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer. Utredaren\r\nskall föreslå de ändringar av det svenska regelsystemet som bedöms motive-\r\nrade. De frågor utredaren särskilt skall analysera gäller substanstest, behand-\r\nlingen av vissa begränsningar, svenska myndigheters bistånd till kommissio-\r\nnen i samband med inspektioner samt anmälan om företagskoncentration.\r\nSlutligen skall utredaren bedöma om Konkurrensverket bör få möjlighet att ta\r\nut en avgift för en sådan anmälan. I uppdraget ingår avslutningsvis att över-\r\nväga ytterligare effektiviseringsåtgärder och att se över konkurrenslagens\r\nstruktur och överskådlighet.\r\nUtredaren skall redovisa sitt uppdrag i fråga om instansordningen och före-\r\ntagskoncentrationer senast den 1 juli 2005, och när det gäller övriga förslag\r\ntill effektivisering, regelförenkling och konkurrenslagens struktur senast den\r\n1 februari 2006.\r\nKonkurrensverkets rapport Konkurrensen i Sverige år 2004\r\nKonkurrensverket presenterade i december 2004 rapporten Konkurrensen i\r\nSverige år 2004 (2004:5), vilken är avsedd att ge en bild av konkurrensläget i\r\nsvensk ekonomi år 2004. I rapporten beskrivs konkurrensläget i ett tiotal\r\nbranscher inom sju områden som på olika sätt har varit aktuella i Konkur-\r\nrensverkets verksamhet under år 2003 och första halvåret 2004.\r\nSammanfattningsvis sägs i rapporten att det finns en del indikationer på att\r\nkonkurrensen i Sverige inte fungerar riktigt så väl som den borde. Den svens-\r\nka prisnivån ligger över genomsnittet för EU, vilket bara delvis kan förklaras\r\nav löne- och skattenivåer. Konkurrensverket har i en serie rapporter analyse-\r\nrat i vilken utsträckning den höga prisnivån beror på dålig konkurrens. Även\r\nom det är svårt att med exakthet besvara den frågan, är den entydiga slutsat-\r\nsen att ökad konkurrens leder till lägre priser, ökad mångfald och konsument-\r\nnytta, sägs det i rapporten. Många delar av det svenska näringslivet präglas av\r\nen relativt hög koncentrationsgrad. Trots de senaste årens regelreformer för\r\nökad konkurrens, trots medlemskapet i EU och trots att den svenska ekono-\r\nmin blir alltmer integrerad med omvärlden kvarstår viktiga inträdeshinder på\r\nmånga marknader. I kombination med den svenska ekonomins relativa liten-\r\nhet kan inträdeshinder leda till hög koncentrationsgrad och en dåligt funge-\r\nrande konkurrens.\r\nOm- och avregleringar\r\nRegeringen tillsatte i december 2003 en särskild utredare (chefsekonom Dan\r\nAndersson) med uppgift (dir. 2003:151) att, utifrån de utvärderingar som\r\ngjorts av regelreformeringar inom tele-, el-, post-, inrikesflyg-, taxi- och\r\njärnvägsmarknaderna, utvärdera och göra en samlad analys av de långsiktiga\r\neffekterna för konsumenterna, näringslivet, arbetsmarknaden och samhälls-\r\nekonomin i olika delar av Sverige. Utredaren skulle även, utifrån de genom-\r\nförda utvärderingarna, föreslå de åtgärder som kan behövas för att ytterligare\r\nförbättra marknadernas funktion.\r\nRegelutredningen presenterade resultatet av sitt arbete i betänkandet Libe-\r\nralisering, regler och marknader (SOU 2005:4). Utredningen skulle enligt\r\ndirektiven främst utgå från tidigare gjorda utvärderingar men fann dock att\r\ndet finns relativt få utvärderingar av de genomförda reformerna och att den\r\ntillgängliga statistiken i många fall är bristfällig. Olika variabler och olika\r\nstatistikkällor har i flera fall visat på skilda utvecklingar. Utredningen peka\r\ndärför särskilt på behovet av ytterligare forskning kring utvecklingen på de\r\nliberaliserade marknaderna samt behovet av att förbereda utvärderingar redan\r\nföre tidpunkten för liberaliseringen.\r\nUtredningen anser att det är varken möjligt eller önskvärt att återgå till den\r\ntidigare marknadsformen. Även om det vore önskvärt att återgå till den tidiga-\r\nre regleringen är detta inte möjligt av ett flertal skäl - den tekniska utveck-\r\nlingen, EU-medlemskapet och den ökade internationaliseringen. Som en följd\r\nav liberaliseringarna har antalet företag ökat på de studerade marknaderna.\r\nUtredningen anser att ingen av de liberaliserade marknaderna har nått sin\r\nslutgiltiga form men att de genomförda reformerna har bidragit till en ökad\r\nsamhällsekonomisk effektivitet på flertalet av marknaderna. Det finns dock\r\nett behov av ytterligare reformer för att förbättra marknadernas funktionssätt.\r\nUtredningen pekar särskilt på behovet av ett ökat konsumentstöd, en förstärkt\r\nägarfunktion avseende statliga företag i Regeringskansliet och en förbättrad\r\ntillsyn över marknaderna. Dessutom lämnas mer specifika förslag när det\r\ngäller tele-, post-, taxi- och järnvägsmarknaderna.\r\nUtredningen anser att de genomförda reformerna av marknaderna i otill-\r\nräcklig utsträckning tagit hänsyn till konsumenternas intressen. Detta gäller\r\nsärskilt för elmarknaden men också för telemarknaden, vilket innebär att det\r\nfinns ett behov av att stärka konsumenternas ställning på dessa marknader.\r\nUtredningen framlägger därför förslag beträffande bl.a. elmarknaden, tele-\r\nmarknaden och statligt ägda företag. Utredningen anser att det alltid kommer\r\natt krävas starka institutioner kring marknader för infrastrukturtjänster. Svå-\r\nrigheterna att bedriva en effektiv reglering bör dock uppmärksammas. De\r\nreglerande institutionerna har inte utvecklats i samma takt som marknaderna\r\nhar liberaliserats och statens roll minskat. Liberaliseringen är ännu i sin lin\r\noch hur väl den kommer att lyckas beror på i vilken utsträckning autonoma\r\noch kraftfulla institutioner utvecklas. Utredningen anser att det är viktigt at\r\nskapa transparens och rolltydlighet och framlägger vissa förslag för att åstad-\r\nkomma detta.\r\nBetänkandet är föremål för remissbehandling t.o.m den 22 juli 2005.\r\nKonkurrensen inom dagligvaruhandeln\r\nKonkurrensen inom dagligvaruhandeln berörs i några motioner. Konkurrens-\r\nverket gavs i februari 2002 i uppdrag av regeringen att dels genomföra för-\r\ndjupade undersökningar av konkurrensförhållanden i dagligvaruhandeln, dels\r\nanalysera prisnivån i Sverige jämfört med andra länder. Uppdraget redovisa-\r\ndes i december 2002 i två rapporter. I den ena rapporten, Dagligvaruhandeln -\r\nstruktur, ägarform och relation till leverantörer (2002:6), redovisades den del\r\nav uppdraget som avser konkurrensförhållandena i dagligvaruhandeln. I den\r\nandra rapporten, De svenska priserna kan pressas! (2002:5), jämfördes Sveri-\r\nges prisnivå för den privata konsumtionen med EU-genomsnittet. Enligt\r\nKonkurrensverkets bedömning förklarar bristande konkurrens i Sverige om-\r\nkring hälften av prisskillnaden gentemot EU.\r\nKonkurrensverket presenterade sommaren 2004 ytterligare en rapport om\r\ndagligvarumarknaden - Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen\r\n(2004:2). Verkets sammanfattande bedömning av konkurrensen i dagligvaru-\r\nhandeln i Sverige är att en viss skärpning skett under de senaste två åren, men\r\natt konkurrensen kan förbättras ytterligare genom etableringar av fler natio-\r\nnella och internationella aktörer. Slutsatserna sammanfattas i följande fem\r\npunkter:\r\n- Efter etableringen av internationellt verksamma lågpriskedjor har kon-\r\nkurrensen skärpts i viss mån. Detta har verkat återhållande på priserna för\r\nprodukter med detaljhandelns egna varumärken samt stimulerat övriga ked-\r\njors satsningar på sortiment och service, vilket är positivt för konsumenterna.\r\n- De svenska matpriserna är fortfarande höga i ett internationellt perspek-\r\ntiv, även när mervärdesskatten räknas ifrån. Sverige kan få minst 5 % lägre\r\nmatpriser än för närvarande genom bättre konkurrens.\r\n- En tvåbarnsfamilj skulle spara omkring 6 700 kr om året om Sveriges\r\nmatpriser låg i nivå med Tysklands. Genom att förlägga en stor del av inkö-\r\npen till lågprisbutiker kan samma familj göra en besparing på 2 000-3 000 kr\r\nom året.\r\n- Kedjornas egna varumärken ökar sina marknadsandelar, vilket delvis be-\r\nror på hårdare konkurrens. Det är också ett sätt att profilera den egna kedjan.\r\nKonsumenterna kan gynnas av denna utveckling genom lägre priser under\r\nförutsättning att konkurrenstrycket upprätthålls. Konsekvenserna för kvalite-\r\nten, mångfalden och innovationstakten kan i detta skede inte bedömas.\r\n- Det är positivt för konsumenterna om utbudet på dagligvarumarknaden\r\nbreddas genom etablering av fler internationella aktörer och en utvecklad\r\nkompletteringshandel, såsom torghandel, specialbutiker och andra distribu-\r\ntionskanaler. Framtidsutsikterna för dessa typer av nyetableringar bedöms\r\nsom rimligt goda.\r\nFör att förbättra konkurrensen bör regeringen och kommunerna minska den\r\nfysiska planeringens betydelse som inträdesbarriär för nya företag på mark-\r\nnaden, sägs det i rapporten. Det är alltjämt svårt för nya företag att få tillg\r\ntill lämpliga lägen där det är tillåtet att bedriva handel med livsmedel. Ytter\r\ngare åtgärder för att förbättra konkurrensen är att stimulera kompletterings-\r\nhandeln och etablering av fler dagligvarukedjor. Även mer forskning behövs.\r\nKonkurrensverket föreslår följande åtgärder:\r\n- Ändra plan- och bygglagstiftningen så att konkurrensintresset lyfts fram,\r\nplanprocessen påskyndas och aktörerna får bättre möjligheter att överklaga en\r\nkommuns ställningstagande att inte tillåta ny handel.\r\n- Tillämpa plan- och bygglagstiftningen så att planeringen blir mer flexi-\r\nbel och ta fram nya metoder för att analysera den lokala konkurrensen.\r\n- Stimulera kompletteringshandeln, såsom torghandel och specialbutiker.\r\n- Stimulera etablering av fler dagligvarukedjor.\r\n- Initiera forskning om sambanden mellan pris, kvalitet, service, mångfald,\r\ninträdeshinder, innovationer och konkurrens.\r\nVidare kan noteras att en parlamentariskt sammansatt kommitté har i uppdrag\r\natt se över plan- och bygglagen (1987:10, PBL) och lämna förslag till lagänd-\r\nringar (dir. 2002:97). I uppdraget ingår att analysera hur konkurrensaspekter-\r\nna beaktas vid den fysiska planeringen och att pröva om och i så fall hur\r\nplaneringen kan ge bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bl.a.\r\nhandeln. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2005 (dir. 2004:150).\r\nNäringsminister Thomas Östros besvarade nyligen en interpellation (ip.\r\n2004/05:479) av Anne Ludvigsson (s) om en översyn av konkurrenslagstift-\r\nningen mot bakgrund av den senaste tidens utveckling inom dagligvarumark-\r\nnaden. I interpellationen föreslogs följande:\r\n- det skall bli enklare att definiera vad som kan anses vara en s.k. relevant\r\nmarknad för svenska livsmedelshandlare och grossisternas möjlighet att ut-\r\nnyttja sin dominerande ställning måste förhindras,\r\n- grossistföretagens möjligheter att kontrollera handlarnas sortiment, varu-\r\nbeställning och prissättning genom olika IT-system skall starkt begränsas,\r\n- det skall bli lättare för enskilda handlare att fritt välja huvudleverantör,\r\n- gamla samarbets- och hyresavtal tillkomna i syfte att stärka småföretaga-\r\nre och skapa tillväxt skall inte i andra och senare sammanhang kunna utnytt-\r\njas för konkurrensbegränsande handlingar och direkt maktmissbruk.\r\nI sitt svar underströk näringsministern att en väl fungerande dagligvarumark-\r\nnad är ett viktigt område för regeringen. Svenska konsumenter skall ha till-\r\ngång till dagligvaror till rimliga priser och av god kvalitet. Konkurrensverket\r\nbedömer att Sverige kan få minst 5 % lägre matpriser genom bättre konkur-\r\nrens. Konkurrenssituationen på den svenska dagligvarumarknaden behöver\r\nförstärkas, anförde näringsministern. Marknaden domineras av tre block där\r\nhandelsledet och grossistledet är mer eller mindre integrerade, och Sverige\r\nhar ett högre prisläge än EU-genomsnittet. Beslutsfattandet inom handels-\r\nblocken sker vidare alltmer på central nivå. Därtill kan det vara svårt att få\r\ntillgång till butikslokaler.\r\nNäringsministern uttryckte önskemål om en utveckling inom dagligvaru-\r\nbranschen som leder till ökad konkurrens och valfrihet. En sådan utveckling\r\när till nytta för alla konsumenter. Han ansåg dock inte att de ändringar i kon-\r\nkurrenslagstiftningen som interpellanten föreslagit är ändamålsenliga. Den\r\nsvenska konkurrenslagen är noga övervägd och utformad i enlighet med EG-\r\nrättens konkurrensregler och utgör en generell reglering som gäller för alla\r\nsektorer. Förändringar i detta generella regelverk skulle därmed få genomgri-\r\npande konsekvenser. Näringsministern har därför inga planer på att ändra\r\nkonkurrenslagens innehåll på det föreslagna sättet. Även om han inte ser\r\nförutsättningar för att göra dessa specifika förändringar i konkurrensreglerna\r\nbetonade han att regeringen fortlöpande arbetar för att se till att de svenska\r\nkonkurrensreglerna och förfarandet för att tillämpa denna lag är så effektiva\r\nsom möjligt. Detta skapar förutsättningar för att goda konkurrensförhållanden\r\nskall råda på hela den svenska marknaden, inklusive dagligvarumarknaden.\r\nFör utvecklingen inom den sistnämnda marknaden har givetvis även andra\r\nregleringar betydelse.\r\nMöjligheterna till nyetablering är en grundläggande förutsättning för att\r\nskapa väl fungerande marknader, sade näringsministern vidare. Konkurrens-\r\nverket har i ett flertal rapporter framhållit att den kommunala tillämpningen\r\nav plan- och bygglagen medfört att det varit svårt för nya företag att etablera\r\nsig på den svenska dagligvarumarknaden. Samtidigt konstaterade han att det\r\nunder de senaste åren etablerats nya dagligvarubutiker, inte minst i form av\r\ns.k. lågprisbutiker. Han ser positivt på denna utveckling. I sammanhanget\r\nnämnde han även den nyssnämnda kommittén för en översyn av PBL och såg\r\nmed stort intresse fram emot kommitténs rapport.\r\nAvslutningsvis sade näringsministern att han är angelägen om att det skall\r\nråda goda förutsättningar för en sund strukturomvandling med fler och nya\r\naktörer och nya, mindre konstellationer av samarbetande företag. En sådan\r\nutveckling medför ökad nytta i form av lägre priser och ett varierat utbud för\r\nSveriges konsumenter.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet redovisade, som nämnts, sin syn på konkurrenspolitikens inriktning\r\nsenast våren 2004. De bedömningar som då gjordes äger fortfarande giltighet.\r\nUtskottet anser sålunda att en effektiv konkurrens är en viktig förutsättning\r\nför en väl fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar till ett nödvändigt\r\nomvandlingstryck och till ett innovativt företagsklimat som stärker tillväxten\r\noch Sveriges internationella konkurrenskraft. För konsumenterna betyder\r\ndetta tillgång till ett brett utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster\r\ngod kvalitet till rimliga priser. Andelen av den samlade ekonomin där konkur-\r\nrens råder bör öka, eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar nytän-\r\nkande och bidrar till att utveckla nya produkter och tjänster till nytta för ko\r\nsumenterna, vilket i sin tur ökar produktiviteten och dämpar prisutvecklingen.\r\nKonkurrenspolitiken har därmed en viktig uppgift att fylla inom ramen för\r\nnäringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt perspektiv.\r\nKonkurrenspolitiken skall ha följande allmänna inriktning:\r\n- Den svenska marknaden är en del av EU:s inre marknad; hinder för till-\r\nträdet skall avlägsnas och EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas\r\nockså i Sverige.\r\n- Karteller och andra konkurrensbegränsningar som allvarligt skadar kon-\r\nsumentintresset kan inte accepteras; de medel som staten förfogar över för att\r\nupptäcka och ingripa när företag sätter konkurrensen ur spel måste bli effekti-\r\nvare.\r\n- Konsumenternas intresse av effektivt fungerande konkurrens måste väga\r\ntungt när offentliga regler som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.\r\n- Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens råder skall öka. På\r\nnya marknader skall strukturer och regler stödja uppkomsten av en balanserad\r\noch väl fungerande konkurrens.\r\n- När offentliga aktörer agerar på konkurrensmarknader får det inte ske på\r\nett sådant sätt att det privata företagandet hämmas otillbörligt. Myndighets-\r\nuppgifter skall hållas isär från kommersiell verksamhet.\r\n- Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen; en policy för det svenska\r\nstatsstödet skall understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner som\r\nskadar industrin.\r\n- Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av sunda konkurrensförhållanden\r\ni den globala ekonomin och i samarbete med andra länder ingripa mot inter-\r\nnationella konkurrensbegränsningar.\r\nUtskottet finner det alltså viktigt att konkurrensen utvecklas till att gälla i\r\ndelar av den svenska ekonomin och att den blir mer effektiv på befintliga\r\nkonkurrensmarknader. I detta sammanhang vill utskottet framhålla att offent-\r\nliga aktörer i större utsträckning än för närvarande bör försöka dela upp upp-\r\nhandlingar för att främja konkurrensen. I annat fall kan resultatet bli att det\r\nefter någon tid endast finns kvar företag med monopolliknande ställning som\r\nkan delta i kommande upphandlingar.\r\nDet är vidare väsentligt att konkurrensen är verksam även inom den globa-\r\nla ekonomin. För ett litet land som Sverige med ett stort utlandsberoende är\r\ndet av yttersta vikt att sunda konkurrensförhållanden råder på den globala\r\nnivån och att internationella konkurrensbegränsningar motverkas.\r\nUtskottet anser, som nyss nämnts, att en effektiv konkurrens är en viktig\r\nförutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi och att den syftar till att\r\nge konsumenterna en starkare ställning på marknaden. Det beslut som riksda-\r\ngen fattade våren 2004 om en moderniserad konkurrensövervakning (prop.\r\n2003/04:80, bet. 2003/04:NU13) kan ses som ett led i strävandena att effekti-\r\nvisera konkurrensen. Beslutet innebar bl.a. att individuella undantag och icke-\r\ningripandebesked har slopats, vilket bl.a. medför att resurser frigörs hos Kon-\r\nkurrensverket. Dessa kan i stället användas för övervakning och bekämpning\r\nav allvarliga konkurrensstörningar. Syftet med de nya reglerna är att effekti-\r\nvisera tillämpningen av EG:s konkurrensregler och möjliggöra en förstärkt\r\növervakning av allvarligare konkurrensbegränsningar, såsom karteller. Re-\r\nformen innebär bl.a. att EG-kommissionen och alla nationella konkurrens-\r\nmyndigheter inom EU samarbetar inom ett nätverk. Genom detta samarbete\r\nkommer hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än för närvarande\r\natt delegeras till nationella konkurrensmyndigheter och domstolar.\r\nUtskottet vill också erinra om det beslut som utskottet nyligen fattat röran-\r\nde proposition 2004/05:117 om skadestånd enligt konkurrenslagen, m.m. (bet.\r\n2004/05:NU17). Utskottet tillstyrkte det i propositionen framlagda förslaget\r\nom att kretsen av skadeståndsberättigade enligt konkurrenslagen skall vidgas\r\noch att preskriptionstiden skall förlängas, med motivering att det är åtgärder\r\nsom kommer att stärka konsumenternas ställning. Såväl den s.k. reparativa\r\neffekten som den preventiva effekten av konkurrenslagen kan förväntas öka\r\ngenom att kretsen av skadeståndsberättigade vidgas.\r\nNär det gäller önskemål om ökad effektivitet på konkurrensområdet vill\r\nutskottet också påminna om den utredning som regeringen tillsatte hösten\r\n2004 med uppdrag att effektivisera förfarandet enligt konkurrenslagen. Den\r\nsärskilde utredaren, kammarrättspresident Sten Heckscher, skall lämna en\r\ndelredovisning sommaren 2005 och sin slutredovisning i februari 2006.\r\nFrågan beträffande om- och avregleringar berörs i några motioner. Som\r\nredovisats presenterade Regelutredningen i början av året sitt betänkande\r\nLiberalisering, regler och marknader där sex olika marknader studerades.\r\nBetänkandet är föremål för remissbehandling t.o.m den 22 juli 2005.\r\nKonkurrensen inom dagligvaruhandeln har berörts i några motioner. Kon-\r\nkurrensverket redovisade år 2002 två rapporter på området, i vilka bl.a. kon-\r\nstateras att prisnivån i Sverige ligger över den genomsnittliga nivån inom EU.\r\nSommaren 2004 presenterade Konkurrensverket ytterligare en rapport om\r\ndagligvaruhandeln, varvid den sammanfattande bedömningen är att en viss\r\nskärpning av konkurrensen skett under de senaste åren, men att den kan för-\r\nbättras ytterligare genom etableringar av fler nationella och internationella\r\naktörer. Utskottet vill framhålla det angelägna i att åtgärder vidtas för att\r\neliminera sådana prisskillnader som inte är rationellt motiverade.\r\nAvslutningsvis vill utskottet betona att konsumentperspektivet måste stå i\r\nfokus i konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget självändamål, utan åtgärder\r\nför att stärka konkurrensens effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsument\r\nen starkare ställning på marknaden. I det sammanhanget vill utskottet under-\r\nstryka vikten av samordning i insatserna från de ansvariga myndigheterna för\r\nkonkurrens- och konsumentpolitik.\r\nMed det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berör-\r\nda delar.\r\nGenomförande av transparensdirektivet och konkur-\r\nrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör anta regeringens förslag om genomförande av EU:s\r\ntransparensdirektiv, som har till syfte att underlätta EG-\r\nkommissionens granskning av att företag inte får sådana stöd från\r\ndet allmänna eller andra fördelar av en medlemsstat som strider mot\r\nEG:s konkurrensregler för företag och stater. Jämför reservation 3\r\n(m, fp, kd, c).\r\nRiksdagen bör vidare, genom ett tillkännagivande, anmoda reger-\r\ningen att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att\r\nkomma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och\r\nprivat sektor. Regeringens förslag bör kunna behandlas av riksda-\r\ngen under riksmötet 2005/06. Regeringen bör härutöver under nästa\r\nriksmöte redovisa sina förslag med anledning av förslag på området\r\nfrån Konkurrensverket och återkomma till riksdagen med förslag\r\nom bl.a. hur en nationellt utformad reglering kan utformas. Jämför\r\nreservation 2 (m, fp, kd, c).\r\nPropositionen\r\nPropositionens beredning\r\nRegeringen beslöt i september 2002 att tillkalla en särskild utredare, general-\r\ndirektör Hans Jacobson, med uppgift att analysera vissa frågor som rör ge-\r\nnomförandet av kommissionens direktiv 80/723/EEG av den 25 juni 1980 om\r\ninsyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga\r\nföretag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet, senast ändrat genom\r\ndirektiv 2000/52/EG av den 6 juli 2000 (transparensdirektivet). Utredaren\r\nskulle även utarbeta förslag till den författningsreglering som behövs (dir.\r\n2002:117). Utredningen, som antog namnet Transparensutredningen, redovi-\r\nsade i april 2003 betänkandet Införlivande av transparensdirektivet (SOU\r\n2003:48). Betänkandet har remissbehandlats.\r\nI en dom av den 15 juli 2004 konstaterade EG-domstolen att Sverige un-\r\nderlåtit att uppfylla sina skyldigheter att genomföra de senaste ändringarna i\r\ntransparensdirektivet (mål C-141/03).\r\nRegeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de aktuella lagförslagen.\r\nLagrådet hade ingen erinran.\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\nI propositionen lämnas förslag till lagstiftning för genomförande av transpa-\r\nrensdirektivet. Direktivet uppställer tre olika redovisningskrav som skall\r\nunderlätta kommissionens tillämpning av EG-fördragets konkurrensregler,\r\nfrämst de som gäller statligt stöd till näringslivet. Dessa krav föreslås bli\r\ngenomförda i svensk rätt genom en särskild lag, lagen om insyn i vissa finan-\r\nsiella förbindelser m.m.\r\nLagförslaget innebär ett tydliggörande av föreskrifter i direktivet som skall\r\nsäkerställa kommissionens insyn i de finansiella förbindelserna mellan å ena\r\nsidan det allmänna (stat, kommun och landsting) och å andra sidan offentlig\r\nföretagsverksamhet. Detta gäller oavsett om företagsverksamheten bedrivs\r\ninom en myndighet eller i ett bolag där myndigheten har ett dominerande\r\ninflytande. Bestämmelserna innebär att det tydligt skall redovisas bl.a. vilka\r\noffentliga medel som det allmänna har tillfört företagsverksamheten och hur\r\nmedlen har använts (öppen redovisning).\r\nLagförslaget innebär vidare att företag som bedriver å ena sidan ekono-\r\nmisk verksamhet med ett legalt monopol eller liknande särställning och å\r\nandra sidan annan affärsverksamhet skall särredovisa intäkter och kostnader\r\nför de båda områdena (separat redovisning). Dessa bestämmelser kan omfatta\r\nbåde offentliga och privata företag. I fråga om offentlig företagsverksamhet\r\ngäller reglerna oavsett om verksamheten bedrivs inom myndigheten eller i ett\r\nbolag.\r\nFrån de nya bestämmelserna undantas, i enlighet med direktivet, företag\r\nvars nettoomsättning understiger 40 miljoner euro och företag som tillhanda-\r\nhåller tjänster som inte påverkar handeln med andra EES-länder i nämnvärd\r\nomfattning. Bestämmelserna om den separata redovisningen skall inte heller\r\ngälla för verksamheter som omfattas av andra EG-relaterade bestämmelser\r\nom separat redovisning, t.ex. reglerna i ellagen (1997:857) om separat redo-\r\nvisning av elnätsverksamhet.\r\nInformationen från de öppna och separata redovisningarna skall på begäran\r\nges in till Konkurrensverket för att överlämnas till EG-kommissionen. Samma\r\nregler om bevarande skall gälla för informationen som för annan räkenskaps-\r\ninformation. För att kontrollera att redovisningskraven uppfylls föreslås att\r\ndet berörda organets revisor skall granska redovisningarna och utfärda ett\r\nsärskilt intyg över granskningen. Konkurrensverket föreslås få en tillsynsroll\r\noch skall kunna genomdriva de nya redovisnings- och rapporteringskraven\r\ngenom ålägganden som kan förenas med vite.\r\nLagförslaget omfattar slutligen äldre föreskrifter i direktivet om årlig eko-\r\nnomisk rapportering till kommissionen om större offentliga tillverkningsföre-\r\ntag. I denna del har direktivet hittills fullgjorts genom rapportering av reger\r\ningen efter insamling av information i enskilda fall. Nu föreslås att rapporte-\r\nringen regleras i lag och att uppgiften läggs på Konkurrensverket. Lagstift-\r\nningen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2005.\r\nSeparat redovisning av konkurrensskyddad och annan affärsverk-\r\nsamhet\r\nRegeringen föreslår (prop. s. 36) att företag som, å ena sidan, bedriver eko-\r\nnomisk eller kommersiell verksamhet med exklusiva eller särskilda rättigheter\r\neller som får offentligt stöd för att tillhandahålla tjänster av allmänt ekono-\r\nmiskt intresse (konkurrensskyddad affärsverksamhet) och, å andra sidan,\r\nbedriver annan affärsverksamhet skall upprätta en separat redovisning för de\r\nbåda delarna av företagets verksamhet. Begreppen exklusiva och särskilda\r\nrättigheter definieras i lag på motsvarande sätt som i transparensdirektivet. I\r\nfråga om begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse hänvisas som i\r\ndirektivet till EG-fördragets artikel 86.2.\r\nRegeringen gör bedömningen att det inte bör införas någon definition i\r\nlagstiftningen av det grundläggande begreppet företag, utan detta bör tolkas i\r\nenlighet med gemenskapsrätten.\r\nNär det gäller undantag från kravet på en separat redovisning föreslår re-\r\ngeringen (prop. s. 47) att detta skall gälla för företag som tillhandahåller\r\ntjänster som inte i nämnvärd omfattning kan påverka handeln med andra\r\nEES-länder. Undantag skall vidare gälla om företagets nettoomsättning för\r\nvart och ett av de senaste två räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro\r\neller, om företaget är ett kreditinstitut, balansomslutningen har understigit\r\n800 miljoner euro. Ett undantag uppställs även för tjänster av allmänt ekono-\r\nmiskt intresse när stödet getts för en skälig tidsperiod enligt ett öppet, geno\r\nblickbart och icke-diskriminerande förfarande. De nya lagreglerna skall inte\r\nheller gälla för verksamheter som omfattas av särskilda EG-rättsligt grundade\r\nbestämmelser om separat redovisning av motsvarande slag.\r\nDen separata redovisningen skall upprättas för varje räkenskapsår, föreslår\r\nregeringen (prop. s. 54). Den behöver inte ingå i den årsredovisning som\r\nomfattar företaget.\r\nI den separata redovisningen skall företagets intäkter och kostnader i den\r\nkonkurrensskyddade affärsverksamheten redovisas åtskilda från intäkter och\r\nkostnader i annan affärsverksamhet. Detta skall göras på ett korrekt och kon-\r\nsekvent sätt enligt sakligt motiverade redovisningsprinciper. Vidare skall\r\nprinciperna och metoderna för fördelningen av intäkter och kostnader på de\r\nolika verksamheterna anges på ett tydligt och fullständigt sätt. Den separata\r\nredovisningen skall också innehålla en beskrivning av organisationen och\r\nfinansieringen av företagets olika verksamheter.\r\nRegeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela\r\nnärmare föreskrifter om den separata redovisningens utformning och innehåll.\r\nNär det gäller underlaget för den separata redovisningen föreslår regering-\r\nen (prop. s. 56) att företag som skall upprätta en sådan redovisning skall re-\r\ndovisa händelser av ekonomisk art uppdelade på de olika verksamheter som\r\nden separata redovisningen skall avse. Regeringen gör bedömningen att den\r\nseparata redovisningen inte behöver föras löpande under räkenskapsåret.\r\nÖppen redovisning av offentliga finansiella förbindelser\r\nRegeringen föreslår att lagbestämmelser införs som tydliggör transparensdi-\r\nrektivets äldre krav på öppen redovisning (prop. s. 58). Bestämmelserna inne-\r\nbär att offentliga företag skall redovisa sina finansiella förbindelser med\r\noffentliga myndigheter så att det tydligt framgår vilka offentliga medel som\r\nföretaget fått direkt eller indirekt via andra offentliga företag eller finansi\r\ninstitut samt hur medlen har använts. I bestämmelserna definieras offentliga\r\nföretag och anges vilka finansiella förbindelser som i synnerhet skall redovi-\r\nsas.\r\nRegeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få med-\r\ndela närmare föreskrifter om den öppna redovisningens utformning och inne-\r\nhåll.\r\nUndantag från skyldigheten att ha en öppen redovisning föreslås (prop.\r\ns. 63) gälla för följande kategorier:\r\n- offentliga företag som tillhandahåller tjänster som inte kan påverka han-\r\ndeln med andra EES-länder i nämnvärd omfattning,\r\n- offentliga företag vilkas nettoomsättning för vart och ett av de senaste\r\ntvå räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro eller, om företaget är ett\r\nkreditinstitut, vars balansomslutning understigit 800 miljoner euro,\r\n- offentliga företag som är kreditinstitut när det gäller insättningar på nor-\r\nmala affärsmässiga villkor.\r\nRegeringen gör bedömningen att det inte behövs något särskilt undantag för\r\ncentralbanker.\r\nÅrlig rapportering om offentliga tillverkningsföretag\r\nRegeringen föreslår (prop. s. 64) att lagbestämmelser skall införas om att\r\noffentliga företag inom tillverkningsindustrin vilka har en nettoomsättning för\r\nräkenskapsåret som överstiger 250 miljoner euro skall, utöver vad som följer\r\nav tillämpliga redovisningsförfattningar, sända in bestyrkta kopior av årsre-\r\ndovisningen och viss annan ekonomisk information till en myndighet. Samma\r\nskyldighet åläggs holdingföretag som har offentliga företag inom tillverk-\r\nningsindustrin som dotterföretag, om sådana dotterföretags sammanlagda\r\nnettoomsättning överstiger 250 miljoner euro. Definitionen av offentliga\r\nföretag inom tillverkningsindustrin som skall ligga till grund för rapportering\r\nen tas in i lag.\r\nBevarande av information\r\nInformation som skall framgå av den öppna redovisningen respektive den\r\nseparata redovisningen skall bevaras på samma sätt och under samma tid (tio\r\når) som räkenskapsinformation enligt ordinarie redovisningsförfattningar,\r\nföreslår regeringen (prop. s. 67). Informationen skall efter beslut i enskilda\r\nfall få förstöras tidigast efter fem år.\r\nKontroll och sanktioner\r\nNär det gäller revision föreslår regeringen (prop. s. 68) att företagets reviso\r\nskall granska huruvida en öppen redovisning och en separat redovisning har\r\nfullgjorts på föreskrivet sätt. Granskningen skall dokumenteras i ett särskilt\r\nintyg. Intyget skall lämnas till stämman och ledningen eller motsvarande\r\norgan på samma sätt som revisionsberättelsen.\r\nEn statlig myndighet skall ha tillsyn över företagens efterlevnad av de nya\r\nredovisnings-, revisions- och rapporteringskraven som införs i lag eller i\r\nföreskrifter till lagen (prop. s. 71). För att myndigheten skall kunna överlämn\r\nden information som kommissionen har rätt till enligt transparensdirektivet\r\noch för att se till att företag följer lagens bestämmelser, får vitesålägganden\r\nanvändas.\r\nRegeringen föreslås få meddela föreskrifter om att information från en öp-\r\npen redovisning eller separat redovisning eller revisionsintyget från gransk-\r\nningen av dessa redovisningar mera regelbundet skall sändas in till en eller\r\nflera myndigheter.\r\nÖvriga frågor\r\nKonkurrensverket skall, enligt regeringens förslag (prop. s. 73), ha tillsyn\r\növer företagens efterlevnad av de lagbestämmelser och myndighetsföreskrif-\r\nter som införs med anledning av transparensdirektivet.\r\nDe nya bestämmelserna tas i huvudsak in i en egen lag (prop. s. 76). Be-\r\nstämmelser om att information från en öppen eller separat redovisning, såvitt\r\navser andra än statliga myndigheter, efter beslut i enskilda fall får förstöras\r\ntidigast efter fem år införs genom kompletteringar i lagen om kommunal\r\nredovisning och i bokföringslagen.\r\nRegeringen anser att det inte finns skäl att nu införa bestämmelser om att\r\nKonkurrensverket i enskilda fall skall få besluta om att en separat redovisning\r\nskall upprättas för företag som till följd av undantagsbestämmelserna inte\r\nomfattas av lagförslagets redovisningsregler (prop. s. 79)\r\nDe nya bestämmelserna föreslås (prop. s. 80), som tidigare nämnts, träda i\r\nkraft den 1 augusti 2005. Bestämmelserna om den öppna redovisningen och\r\nden separata redovisningen skall börja tillämpas vid inledningen av ett räken-\r\nskapsår.\r\nKonsekvenser\r\nKonsekvenserna av lagförslagen redovisas i ett särskilt avsnitt i propositionen\r\n(prop. s. 80). De föreslagna bestämmelserna om öppen redovisning har inte\r\ntidigare framgått av lag men återspeglar vad som i praktiken kan anses ha\r\ngällt. Förslaget i denna del kan därför inte bedömas få några beaktansvärda\r\nekonomiska konsekvenser för berörda offentliga företag eller det allmänna.\r\nBestämmelserna avseende separat redovisning är nya i förhållande till tidiga-\r\nre, dock förekommer det att statliga myndigheter särredovisar uppdragsverk-\r\nsamhet i sin årsredovisning. Kommuner och landsting brukar ange affärsverk-\r\nsamheten särskilt i sin rapportering till Statistiska centralbyrån. Det är emel\r\nlertid inte troligt att nuvarande ekonomiska rapportering tillgodoser transpa-\r\nrensdirektivets krav på separat redovisning. Detta torde innebära att berörd\r\nkrets får ökade kostnader för redovisningen, vilka dock främst är av över-\r\ngångsnatur. De eventuella merkostnader som kan uppkomma utgör en ofrån-\r\nkomlig följd av direktivet. Förslaget om att de särskilda redovisningarna skall\r\ngranskas av revisor kan medföra vissa ökade kostnader för berörda företag,\r\nkommuner och landsting. Även dessa merkostnader är en nödvändig följd av\r\ndirektivet. Den särskilda rapporteringen för offentliga tillverkningsföretag\r\nskall enligt förslaget göras av Konkurrensverket. Endast ett fåtal företag be-\r\nrörs av denna rapportering, och dessa företag skulle ändå ha behövt anmodas\r\natt årligen lämna in redovisningar. Lagförslaget i denna del bedöms inte få\r\nnågra särskilda ekonomiska konsekvenser för berörda företag.\r\nFörslaget får konsekvenser för Konkurrensverket i form av nya myndig-\r\nhetsuppgifter. Verket skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen och de\r\nytterligare föreskrifter som kan komma att införas. Till detta kommer åtgärder\r\ni samband med att de nya reglerna börjar att tillämpas, t.ex. rättsliga analyse\r\nFör de nya uppgifterna kan det behövas särskild redovisningskompetens.\r\nUppgiftsskyldigheten till kommissionen i enskilda fall skall fullgöras av\r\nverket. Den särskilda årliga rapporteringen om offentliga tillverkningsföretag\r\nbedöms angå ett fåtal företag och bör inte bli alltför resurskrävande. De nya\r\narbetsuppgifter som föreslås för Konkurrensverket bedöms kunna finansieras\r\ninom befintliga ramar. Även domstolarna, i första hand Marknadsdomstolen\r\noch Stockholms tingsrätt, kan beröras genom att frågor om de nya reglernas\r\ntillämpning kan komma att prövas där. De föreslagna reglerna berör dock en\r\nförhållandevis begränsad krets, och det bedöms att antalet ärenden för dom-\r\nstolarna endast kan komma att öka marginellt.\r\nLagförslaget omfattar kommuner och landsting. Konkurrensverkets tillsyn\r\nav reglernas efterlevnad avser verksamhet där verket redan har tillsyn enligt\r\nkonkurrenslagen. Lagförslaget påverkar således inte den kommunala självsty-\r\nrelsen.\r\nDe lagförslag som lämnas om redovisning och rapportering av information\r\nhar ett undantag för företag med en nettoomsättning som understiger 40 mil-\r\njoner euro (ca 360 miljoner kronor). Förslagen får således inga konsekvenser\r\nför små företag.\r\nMotionerna\r\nMotion med anledning av propositionen\r\nI motion 2004/05:N22 (kd) begärs dels att den föreslagna öppna redovisning-\r\nen av finansiella förbindelser, dels den föreslagna separata redovisningen av\r\nolika verksamheter även skall omfatta företag som tillhandahåller tjänster\r\nsom inte i nämnvärd omfattning kan påverka handeln med andra EES-länder\r\noch företag med en nettoomsättning som har understigit 40 miljoner euro men\r\ninte 100 000 euro. Vidare föreslås att den separata redovisningen skall tas in\r\nårsredovisningen eller motsvarande.\r\nRegeringens förslag till genomförande av transparensdirektivet ökar endast\r\nöppenheten kring ett fåtal myndigheter och ett fåtal statliga och kommunala\r\nbolag, anför motionärerna. De framhåller att de flesta av de kommunala bolag\r\nsom för närvarande, ofta på ojämlika villkor, konkurrerar med privat verk-\r\nsamhet med regeringens förslag även i fortsättningen skulle undgå genomlys-\r\nning.\r\nEnligt Statistiska centralbyrån (SCB) fanns det 1 416 kommunägda och\r\n110 landstingsägda företag år 2003. De kommunägda företagen omsatte\r\n129 miljarder kronor, medan de landstingsägda företagens omsättning var\r\n34 miljarder kronor. Tillsammans sysselsatte bolagen 64 473 personer år\r\n2003. Många av de kommunala bolagen är små företag med relativt låg om-\r\nsättning som ofta konkurrerar med lokala företagare inom områden som ho-\r\ntell- och restaurangverksamhet, motion och friskvård, konsultverksamhet\r\navseende företags organisation, lokal- och bostadsuthyrning, godshantering\r\netc., säger motionärerna. De refererar till en undersökning som Svenskt När-\r\ningsliv har genomfört, med hjälp av opinionsinstitutet Temo, avseende hur\r\nföretagare ser på situationen för sig och sitt företag. Enligt denna undersök-\r\nning ansåg 26 % av företagarna att situationen vad gäller osund konkurrens\r\nfrån kommunens egna verksamheter gentemot de privata företagen var dålig\r\neller inte helt godtagbar. Motionärerna hänvisar vidare till en rapport av Kon-\r\nkurrensverket, Myndigheter och marknader (2004:4), som presenterades i\r\noktober 2004 och i vilken redovisades intervjuer som institutet Pilen Affärs-\r\nutveckling, på verkets uppdrag, hade gjort med 1 000 företagsledare i privata\r\nföretag med minst en anställd inom någon av verksamheterna skogsvård,\r\nturism, städning, konsultverksamhet avseende samhällsplanering, uppdrags-\r\nutbildning, åldringsvård, tandvård, gymverksamhet, bredbandstjänster samt\r\nåkeriverksamhet. Enligt rapporten ansåg två tredjedelar av de intervjuade att\r\ndet förekom konkurrens från offentliga aktörer - i första hand av berörd\r\nkommun. 77 % av företagarna upplevde att konkurrensen är ett problem, en\r\ntredjedel ansåg att problemet är ökande medan hälften ansåg att det var oför-\r\nändrat jämfört med tidigare, och två tredjedelar av företagarna svarade att\r\nkonkurrensen inte sker på lika villkor.\r\nDe klagomål som inkommit till Konkurrensverket visar att det vanligaste\r\nproblemet en privat företagare möter i konkurrensen med kommunala företag\r\när korssubventionering och därtill kopplad underprissättning. Snedvriden\r\nkonkurrens leder till förluster för samhället. De som köper varor och tjänster\r\nkan få betala mer än vad som är nödvändigt. Privata företag som producerar\r\nvaror och tjänster tappar marknadsandelar till mindre effektiva konkurrenter.\r\nLokala näringsidkare tvingas i konkurs när kommunen subventionerar de\r\negna bolagens verksamhet. För närvarande är det i princip omöjligt för en\r\nlokal näringsidkare att påvisa att det förekommer korssubventionering eller\r\nandra former av kommunala subventioner inom kommunens verksamheter.\r\nÄven om det inte är ett krav från EU bör Sverige låta även kommunala bo-\r\nlag omfattas av den nya lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser, anför\r\nmotionärerna. De menar att den ökade transparens som detta leder till kom-\r\nmer att underlätta konkurrens och därmed också främja välfärden och det\r\nlokala näringslivet. För att skapa bättre förutsättningar för konkurrens på lik\r\nvillkor ansåg Konkurrensverket i den tidigare nämnda rapporten att transpa-\r\nrensdirektivets krav borde kompletteras med en nationellt anpassad utform-\r\nning beträffande vilka som skall omfattas av kraven på separat redovisning,\r\nerinrar motionärerna om. De anser att kriterierna för vilka som skall omfattas\r\nav kraven på öppen redovisning och kraven på separat redovisning skall vara\r\nså likartade som möjligt. För att en så stor del som möjligt av de kommunala\r\nverksamheter som konkurrerar med de lokala småföretagarna skall omfattas\r\nav reglerna bör undantaget för företag som tillhandahåller tjänster som inte i\r\nnämnvärd omfattning kan påverka handeln med andra EES-länder inte tilläm-\r\npas i Sverige, föreslår motionärerna. Av samma anledning föreslås att det\r\nundantag som innebär att företag med en nettoomsättning som för vart och ett\r\nav de två senaste räkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro inte omfat-\r\ntas av reglerna inte heller skall tillämpas i Sverige. I stället bör endast för\r\nmed en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren\r\nhar understigit 100 000 euro undantas från skyldigheten att lämna öppen eller\r\nseparat redovisning, anför motionärerna. De framhåller att huvuddelen av de\r\nkommunala bolag som har någon anställd därigenom kommer att omfattas av\r\nde nya reglerna om transparens. För att ytterligare öka transparensen i de\r\nekonomiska förbindelserna mellan stat, kommun eller landsting å ena sidan\r\noch offentliga företag å den andra, anser motionärerna att de som är skyldiga\r\natt upprätta en separat redovisning skall inta denna i årsredovisning eller\r\nliknande och att en bestämmelse om detta bör införas i den nya lagen (4 §).\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\nOlika aspekter på konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor\r\ntas upp i tio motioner från den allmänna motionstiden.\r\nI motion 2004/05:N305 (m) begärs tillkännagivanden om att öka etable-\r\nringsfriheten och att uppmuntra privatiseringar och konkurrensutsättning\r\ninom den offentliga sektorn samt om att stärka konkurrensövervakningen.\r\nStat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter där\r\noffentliga insatser kan förväntas vara överlägsna enskilda och kooperativa\r\ninitiativ, anför motionärerna. De säger att kommunerna många gånger bedri-\r\nver verksamhet som kan och bör skötas av privata aktörer. Många små företag\r\nhar kommuner, landsting och myndigheter som sina kunder, påpekar motio-\r\nnärerna vidare. De menar att det finns anledning att se över lagen om offentlig\r\nupphandling men även konkurrenslagen, lagen om otillbörligt upphandlings-\r\nbeteende och kommunallagen för att förverkliga de principer om affärsmäs-\r\nsighet, konkurrens och icke-diskriminering som skall gälla för offentlig upp-\r\nhandling. I vissa fall är också ansvarsfördelningen oklar, påstår motionärerna.\r\nDe inblandade myndigheterna är Nämnden för offentlig upphandling, Kon-\r\nkurrensverket, Kammarkollegium och Kommerskollegium. Motionärerna vill\r\nse över denna splittrade myndighetsbild och anser att nämnden bör slås sam-\r\nman med Konkurrensverket, vilket tydligare skulle visa att upphandlingslagen\r\ni första hand är en konkurrenslagstiftning.\r\nTvå tillkännagivanden föreslås i motion 2004/05:N397 (m) - om stopplag-\r\nstiftning och om Konkurrensverket. Utvecklingen inom vården vad gäller fler\r\nhuvudmän och mångfald går i fel riktning, och tankar om att på olika sätt\r\nförbjuda landsting att lägga ut vård till företag är oroande, anför motionärer-\r\nna. De anser att politiken måste bejaka att utförarna av den gemensamt finan-\r\nsierade vården kan variera och att hinder och förbud som riktar sig mot vård-\r\noch utbildningssektorerna är lika förödande som om motsvarande skulle gälla\r\nhandel eller industri. De traditionella monopolen inom vård, skola och om-\r\nsorg måste brytas upp och ersättas med mångfald, konkurrens och öppenhet\r\nför alternativa lösningar, föreslår motionärerna. De menar att de nuvarande\r\nhindren för okonventionella lösningar och bristen på flexibilitet behöver\r\nuppmärksammas i ett glesbygdsperspektiv. Företagsamhet är inte enbart en\r\nfråga för entreprenörer eller företag, utan alla kommuner ägnar sig också åt\r\nverksamheter inom den konkurrensutsatta verksamheten, säger motionärerna.\r\nDe påstår att kommunen eller kommunen närstående företag inte sällan lägger\r\nanbud på sådan verksamhet i kommunen där det redan finns aktörer. För att\r\nmisstanke inte skall uppstå om att kommuner konkurrerar inom sektorer där\r\nnäringslivet väl klarar av uppgiften måste Konkurrensverkets ställning stär-\r\nkas, anför motionärerna. De anser att reglerna för vad som är tillåtet och inte\r\ntillåtet inom den kommunala verksamheten måste preciseras.\r\nFöljande tre tillkännagivanden begärs i motion 2004/05:N249 (fp): om att\r\ninföra åtgärder för att reda ut konkurrenssituationen mellan privata och of-\r\nfentliga utförare; om åtgärder för att underlätta tillträde till olika marknade\r\nom att ta bort selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala stöd till\r\nföretag. Kraftfulla åtgärder måste vidtas från regeringens sida för att driva p\r\navregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner\r\noch landsting, anför motionärerna. De anser att riksdagen hos regeringen bör\r\nbegära förslag om ändringar i de lagar som styr den obligatoriska kommunala\r\nverksamheten vad gäller sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av\r\nkonkurrerande alternativ till det rådande monopolet i det allmännas regi.\r\nDetta skulle skapa möjligheter för en mängd småföretagare att utveckla och\r\nexpandera egna verksamheter inom tjänstesektorn. Konkurrensbegränsande\r\nförfaranden från olika kommunala aktörers sida måste påtalas och åtgärdas,\r\nsäger motionärerna och menar att regeringen har intagit en alltför avvaktande\r\nhållning. Inrättandet av Konkurrensrådet har inte räckt. Regeringens hantering\r\nav frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konkurrenslagen är ett\r\ntydligt exempel på den avvaktande attityd som har kännetecknat regeringens\r\nagerande i denna fråga, anför motionärerna. De noterar att trots förslag från\r\nKonkurrensrådet i december 2000 och i en departementspromemoria från\r\nNäringsdepartementet år 2001 har regeringen ännu inte lagt fram något för-\r\nslag för riksdagen. Regeringen måste omedelbart vidta åtgärder för att reda\r\nupp konkurrenssituationen mellan offentlig och privat sektor, anser motionä-\r\nrerna. De hänvisar vidare till att Konkurrensverket i en rapport, Vårda och\r\nskapa konkurrens (2002:2), liksom i andra rapporter, har föreslagit en rad\r\nåtgärder som motionärerna anser omedelbart bör genomföras. Det rör sig om\r\nföljande: Inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa\r\nmot andra slag av konkurrenssnedvridande förfaranden än de som omfattas av\r\nkonkurrenslagen; avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndig-\r\nhetsuppgifter från konkurrensutsatt verksamhet; ändra kommunallagen så att\r\nföretag ges bättre möjligheter att få prövat i domstol om det är förenligt med\r\nlagen att kommunala aktörer börjar driva näringsverksamhet på konkurrens-\r\nmarknader; ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphand-\r\nlingen rätt att föra talan om en marknadsskadeavgift om en upphandlande\r\nenhet brutit mot lagen om offentlig upphandling; integrera tillsynen av den\r\noffentliga upphandlingen med övriga myndighetsuppgifter på konkurrensom-\r\nrådet; ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning eller ramavtal\r\noch ej preciserade inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter emel-\r\nlan om inköp utifrån förutbestämda volymer; klargör att kommunernas och\r\nlandstingens inköp från egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;\r\nkomplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna an-\r\nbudstävlingar; inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effek-\r\nterna på konkurrensen vid stödgivning och att företagen skall få bättre möj-\r\nligheter att få lagligheten av ett kommunalt stöd prövat. Avgörande för en\r\nfungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna, och flera av de of-\r\nfentliga regleringar som införts för att upprätthålla konkurrens skulle inte\r\nbehövas om fritt tillträde till marknaden rådde, anför motionärerna vidare. De\r\nanser att det är fritt tillträde - i kombination med den tekniska och ekonomis-\r\nka utvecklingen - som utgör det främsta botemedlet mot tendenser till kon-\r\nkurrensbegränsningar och monopol. Etableringshinder för småföretagare\r\nmåste avvecklas, monopol på en rad områden måste brytas upp, de selektiva\r\nföretagsstöden måste tas bort då de skapar snedvridande konkurrens och\r\nersättas med generella stöd, och kommunala stöd som snedvrider konkurren-\r\nsen mellan företag måste upphöra, föreslår motionärerna avslutningsvis.\r\nI motion 2004/05:N391 (fp) begärs tillkännagivanden om vikten av att en\r\nökad andel av den offentliga sektorns verksamhet läggs ut på entreprenad och\r\nom att Konkurrensverket bör granska välfärdssektorn. En större del av såväl\r\nkommunernas som landstingens verksamhet måste läggas ut på entreprenad,\r\nvilket skulle öppna marknader för inte minst kvinnors nyföretagande inom\r\nvälfärdssektorn, anför motionären. Han anser att vård, skola och omsorg\r\nnaturligtvis skall vara offentligt finansierade via skattsedeln och ges till mä\r\nniskor utifrån deras behov, men denna princip innebär inte att all verksamhet\r\nockså måste utföras i offentlig regi. Konkurrensverket har under senare år i\r\nsärskilda räder slagit till mot bl.a. bensinbolag som har försökt begränsa kon-\r\nkurrensen, konstaterar motionären och undrar varför inte verket också kan\r\ngöra tillslag mot t.ex. de landsting som har en andel av marknaden som över-\r\nstiger 95 % och som därigenom försätter privata företagare i en omöjlig kon-\r\nkurrenssituation.\r\nI motion 2004/05:N401 (fp), med rubriken Västra Götalands och Sveriges\r\ntillväxt, föreslås ett tillkännagivande om etableringsfrihet inom vård och\r\nutbildning för att kunna ge Västra Götalandsregionen en ny stark tillväxtsek-\r\ntor med goda exportmöjligheter. I Västra Götaland, precis som i Sverige i\r\növrigt, är kvinnor mer utbildade än män och många återfinns inom vård-,\r\nomsorgs- och utbildningssektorerna, påpekar motionärerna. De påstår att\r\nmånga av dessa kvinnor gärna skulle vilja starta företag inom de områden de\r\nbehärskar. Därigenom skulle andra som arbetar inom offentlig sektor få till-\r\ngång till fler arbetsgivare. Ökad konkurrens bidrar till ökade löner, säger\r\nmotionärerna och menar att det är dags att bryta det offentliga monopolet och\r\ntillåta etableringsfrihet inom vård och utbildning.\r\nEtt tillkännagivande om kommunernas roll i näringspolitiken begärs i mo-\r\ntion 2004/05:N393 (kd). Kommuner och myndigheter bedriver i ökad ut-\r\nsträckning näringsverksamhet på konkurrensmarknader, t.ex. i form av tvätte-\r\nritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning och catering, säger motionärerna.\r\nDe anser att kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på marknader där\r\nprivata företag konkurrerar, eller skulle kunna konkurrera, och där inte social\r\neller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande. Många småfö-\r\nretag har problem med att offentligt stöd i olika former ges till deras konkur-\r\nrenter, uppger motionärerna och hänvisar till att Konkurrensverket har kart-\r\nlagt problemet och funnit en rad exempel på kommuner som verkar konkur-\r\nrenssnedvridande. Det handlar om kommuner som gett penningbidrag, till-\r\nhandahållit gratis eller subventionerad arbetskraft, nedsatta lokalhyror, m.m.\r\nSådana stöd är inte tillåtna enligt kommunallagen, men förekommer ändå,\r\nhävdar motionärerna. Det är främst små företag som råkar illa ut och det är\r\nmycket svårt att överklaga ett kommunalt beslut som innebär stöd till en\r\nkonkurrent, säger motionärerna. De anser att den offentliga sektorn måste\r\nreformeras och att stat, landsting och kommuner bör koncentrera sig på såda-\r\nna verksamheter där offentliga insatser kan förväntas vara överlägsna enskil-\r\nda och kooperativa initiativ bedrivna i små, decentraliserade företag. En del\r\nav den kommunala verksamheten kan med fördel skötas på entreprenad, och\r\npolitikerna måste i högre grad än hittills renodla sin roll som konsumentföre-\r\nträdare och inte samtidigt ta på sig dubbelrollen som producentföreträdare,\r\nanför motionärerna.\r\nTvå tillkännagivanden begärs i motion 2004/05:N400 (kd) - om rättvis\r\nkonkurrens mellan offentlig och privat sektor och om avveckling av sned-\r\nvridande företagsstöd. Motiveringen bakom yrkandena är likartad den i nyss-\r\nnämnda motion 2004/05:N393 (kd). Dessutom anser motionärerna att Kon-\r\nkurrensverket bör ges ett vidgat uppdrag att övervaka också kommunallagens\r\nefterlevnad. Om det framkommer att en kommun brutit mot lagen avseende\r\notillbörlig näringsverksamhet bör en marknadsstörningsavgift kunna dömas\r\nut, anför motionärerna.\r\nEtt tillkännagivande om konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet\r\nbegärs i motion 2004/05:N412 (kd). En kommun skall inte engagera sig i\r\nsådana aktiviteter som privata företag kan sköta lika bra, menar motionärerna.\r\nDe anser att det kommunala engagemanget på turismens område skapar svå-\r\nrigheter såväl för etablerade företag som för företag som vill komma in på\r\nmarknaden. Det är fel om den kommunala turistverksamhetens uppbyggnad\r\nfinansieras med skattemedel och den fortsatta driften sker med kommunala\r\ndriftsbidrag, vilket ger en annan kostnadsbild än för de privata aktörerna,\r\nanför motionärerna. De påpekar att om en kommun ger bidrag eller fördelak-\r\ntiga lån till en av företagarna på orten eller ett kommunägt bolag förfogar\r\növer resurser som inte konkurrerande aktörer får utnyttja på samma villkor,\r\nsnedvrids konkurrensen. Inga sysselsättningsaspekter kan berättiga ett sådant\r\nbeteende, anser motionärerna.\r\nI motion 2004/05:N402 (c) föreslås tre tillkännagivanden - om att ökat\r\nprivat företagande i offentlig sektor leder till en mer integrerad arbetsmarkna\r\nmed bättre villkor för dem som verkar där, om behovet av privat produktion\r\nav välfärdstjänster samt vinsterna av att fler kvinnor driver företag och om at\r\nvårdföretagande skall tillåtas vara lönsamt för att entreprenörskapet i offentl\r\nsektor skall stimuleras. I motionen presenteras Centerpartiets syn på hur man\r\nvill reformera villkoren på arbetsmarknaden genom att öppna den offentliga\r\nsektorn för privat företagande. Motionärerna tror att det leder till en bättre\r\nintegrerad arbetsmarknad med bättre villkor för dem som verkar där. Reger-\r\ningen försvårar för välfärdsentreprenörerna och därmed för alla som vill starta\r\neget inom offentlig sektor, menar motionärerna. De anser att det är ett dubbel-\r\nfel att både försämra kvinnors utvecklingsmöjligheter som företagare och\r\nhindra en bättre mångfald och kvalitet i vården. Internationellt sett har Sveri\r\nge både låga nivåer av entreprenörskap och få företagare, vilket enligt mo-\r\ntionärerna är ett resultat av Socialdemokraternas småföretagarfientliga\r\npolitik. Det finns tre gånger fler manliga företagare än kvinnliga, konstate-\r\nrar motionärerna. De anser att fler kvinnor borde ges möjlighet att starta\r\noch driva företag av skälet att kvinnors företag bidrar till välfärden och ökar\r\nSveriges konkurrenskraft. De facto återfinns de allra flesta kvinnor för närva-\r\nrande i offentlig sektor. Genom att öppna upp offentlig sektor kan det skapas\r\nincitament till lönehöjningar och ökad effektivitet samtidigt som kvaliteten på\r\nvälfärdstjänsterna höjs, anför motionärerna. De hänvisar till beräkningar\r\nutförda av Svenskt Näringsliv och Konkurrensverket som visar att det inom\r\nden offentliga sektorn finns en potential för konkurrensutsättning värd om-\r\nkring 300 miljarder kronor (Erixon, O., Konkurrensutsätt den offentliga sek-\r\ntorn, Svenskt Näringsliv 2004). Eftersom många företagare blir aktiva inom\r\nden bransch de tidigare verkat i är den offentliga sektorns anställda att betra\r\nta som en grupp intressanta potentiella företagare, anser motionärerna. De\r\nredovisar, med hänvisning till en rapport (Dahlman, C., Kvinnors företagan-\r\nde, Svenskt Näringsliv 2004), att hälften av Sveriges kvinnor arbetar inom\r\noffentlig sektor, medan endast 9 % av nuvarande kvinnliga företagare har en\r\nyrkesbakgrund i offentlig sektor. Svårigheterna som möter entreprenörer\r\ninom välfärdssektorn är välkända, påpekar motionärerna och menar att vård-\r\nföretag lever under osäkra förhållanden och tar större risker än andra företa-\r\ngare, t.ex. vad gäller förutsättningarna för att utveckla ett företag långsikti\r\nI motion 2004/05:N308 (m, fp, kd, c), med rubriken Jönköpings län och\r\ntillväxtskapande åtgärder, begärs ett tillkännagivande om behovet av konkur-\r\nrensutsättning av offentligt utförd produktion. Utrymmet för konkurrensut-\r\nsättning av offentlig sektors produktion i Jönköpings län är stort, påstår mo-\r\ntionärerna men konstaterar att trots många entreprenörer drivs nästan all\r\nproduktion av offentliga tjänster i offentlig regi. I många fall beror detta på\r\nlagstiftning som hindrar alternativ. Kommuner och landsting har ansvaret\r\ngentemot brukaren och skattebetalarna, vilket betyder att kommun- och lands-\r\ntingsföreträdarna i första hand bör inrikta sig på att genom ett professionellt\r\nupphandlings- och inköpsförfarande säkerställa att tjänsten erhålls till bästa\r\nkvalitet och pris, menar motionärerna och anser att följande fördelar därmed\r\nskulle uppnås: Priserna blir lägre och kvaliteten blir högre, leveranskapacite-\r\nten följer behovsförändringarna bättre, beslutsorganisationen plattas ut, kund-\r\noch leverantörsrollerna blir tydligare, upphandlingskompetensen ökar samt\r\nvalfriheten ökar.\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\nUppgifter rörande förslagen i motion 2004/05:N22 (kd)\r\nI motion 2004/05:N22 (kd) förordas, som tidigare redovisats, bl.a. att de\r\nundantag som föreslås i propositionen avseende öppen och separat redovis-\r\nning skall vara mer restriktiva. Redovisningsskyldighet föreslås i motionen\r\nomfatta även företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfatt-\r\nning kan påverka handeln med andra EES-länder och även företag med en\r\nnettoomsättning som för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren har\r\nunderstigit 40 miljoner euro men inte 100 000 euro.\r\nI propositionen behandlas frågan om huruvida transparensdirektivets un-\r\ndantagsmöjligheter skall utnyttjas i ett särskilt avsnitt (s. 51). Där sägs att\r\ntransparensdirektivet anses utgöra ett s.k. minimidirektiv, vilket innebär att\r\ndirektivet kan tillämpas i fler fall än vad föreskrifterna kräver. Det är såled\r\nmöjligt att helt eller delvis avstå från att införa undantagen. En sådan genere\r\nutvidgning bör dock, enligt regeringen, göras endast om det kan konstateras\r\natt informationen har betydelse för svenska intressen, i första hand tillämp-\r\nningen av svenska regler av konkurrensrättsligt slag. Den information som\r\nskall framgå av den separata redovisningen skulle åtminstone i vissa fall\r\nkunna ha betydelse för tillämpningen av 19 § konkurrenslagen om missbruk\r\nav dominerande ställning.\r\nEn redovisningsmässig uppdelning av konkurrensskyddad affärsverksam-\r\nhet och annan affärsverksamhet skulle även kunna vara av betydelse för till-\r\nlämpningen av bestämmelser som i ett annat sammanhang föreslagits bli\r\ninförda i konkurrenslagen, sägs det i propositionen. Förslaget syftar till att\r\nförhindra vissa slag av konkurrenshämmande förfaranden när det offentliga\r\nbedriver affärsverksamhet genom införande av en s.k. konfliktlösningsregel i\r\nkonkurrenslagen (se vidare i det följande). Detta förslag bereds för närvaran-\r\nde i Regeringskansliet.\r\nAllmänheten kan naturligtvis ha ett intresse av att veta om t.ex. vinster i\r\nmonopolverksamhet i själva verket använts för att subventionera produkter\r\neller tjänster i annan affärsverksamhet, sägs det vidare i propositionen. När\r\ndet gäller statliga myndigheter under regeringen, affärsverk och statliga bolag\r\nkan regeringen genom individuella lösningar se till att fler företag än vad\r\ndirektivet kräver upprättar separata redovisningar och att upprättade redovis-\r\nningar offentliggörs som en bilaga till årsredovisningen eller som en särskild\r\nrapport. När det gäller affärsverksamheter inom kommuner och landsting kan\r\ndet också på frivillig väg ordnas så att en separat redovisning av konkurrens-\r\nskyddad affärsverksamhet och annan affärsverksamhet görs i fler fall än vad\r\ndirektivet kräver samt offentliggörs inom ramen för kommungemensamt\r\nsamarbete. För närvarande redovisar kommuner och landsting liknande slag\r\nav ekonomiska uppgifter för olika delar av sin verksamhet - en information\r\nsom rapporteras till SCB.\r\nRegeringen anför att det på det beredningsunderlag som föreligger är\r\nmycket svårt att överblicka vad det skulle innebära, bl.a. i administrativ bör-\r\nda, för berörda aktörer och för tillsynsorganen om direktivet genomfördes i\r\nSverige utan användning av undantagsmöjligheterna. Detta gäller framför allt\r\nbeträffande det s.k. storleksundantaget och särskilt, vilket enligt regeringens\r\nmening får anses lämpligast, om samma regler skall gälla avseende öppen\r\nrespektive separat redovisning. En särskild fråga i detta sammanhang är om\r\nsamhandelsundantaget kan förväntas få någon självständig betydelse vid\r\nsidan av storleksundantaget. När det gäller det förstnämnda undantaget gör\r\nregeringen bedömningen att det inte kan uteslutas att omständigheterna i det\r\nenskilda fallet kan vara sådana att detta undantag får relevans även om det\r\naktuella företagets omsättning överstiger 40 miljoner euro.\r\nRegeringen säger avslutningsvis att frågan om ett utvidgat tillämpnings-\r\nområde kan övervägas på nytt när erfarenheter vunnits av den praktiska till-\r\nlämpningen.\r\nNär det gäller yrkandet (5) i motion 2004/05:N22 (kd) om att 4 § i den fö-\r\nreslagna lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser skall innehålla ett\r\nstadgande att den separata redovisningen skall tas in i årsredovisningen eller\r\nmotsvarande kan noteras att denna fråga behandlas i propositionen i avsnittet\r\nom revision (s. 68). Där sägs bl.a. att några remissinstanser har föreslagit at\r\nden öppna och separata redovisningen skall tas in i företagets årsredovisning\r\neller motsvarande så att informationen blir offentlig. Regeringen noterar att\r\ntransparensdirektivet tar till utgångspunkt att redovisningarna bör vara sekre-\r\ntessbelagda, eftersom de berörda företagen är verksamma på konkurrens-\r\nmarknader. En ökad transparens kan leda till ett ökat konkurrenstryck. Bero-\r\nende bl.a. på vilken information det är fråga om kan emellertid även det mot-\r\nsatta vara fallet. Det saknas beredningsunderlag för att bedöma vad det skulle\r\ninnebära för berörda företags konkurrenssituation om informationen i en\r\nöppen eller separat redovisning togs in i årsredovisningen. Vidare menar\r\nregeringen att denna fråga har tydliga beröringspunkter med de förslag som\r\nOffentlighets- och sekretesskommittén lämnat i sitt slutbetänkande Insyn och\r\nsekretess - i statliga företag - i internationellt samarbete (SOU 2004:75). Den\r\nfortsatta beredningen av de förslagen bör inte föregripas. Med hänvisning till\r\ndet anförda anser regeringen att det inte nu bör införas regler av det aktuella\r\nslaget.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nRiksdagen avslog våren 2004 motionsyrkanden som tog upp olika aspekter av\r\nkonkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor (bet. 2003/04:\r\nNU13). Sammantaget ansåg utskottet att regeringens arbete på området styrs\r\nav en klar vilja att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet mellan of-\r\nfentlig och privat verksamhet. Utskottet förutsatte att arbetet ges hög priorit\r\noch att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. I en reservation (m, fp,\r\nkd, c) efterlystes åtgärder från regeringens sida senast under riksmötet\r\n2004/05 för att reda upp konkurrenssituationen mellan offentlig och privat\r\nsektor.\r\nOlika lagar reglerar de offentliga aktörernas agerande när det offentliga\r\nuppträder som antingen köpare eller säljare - främst lagen (1992:1558) om\r\noffentlig upphandling, lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt bete-\r\nende avseende offentlig upphandling, kommunallagen (1991:900) och kon-\r\nkurrenslagen (1993:20). Ansvaret för dessa lagar ligger på tre olika utskott,\r\nnämligen finans-, konstitutions- och näringsutskotten.\r\nKonfliktlösningsregel m.m.\r\nRegeringen tillsatte år 1997 ett råd för konkurrens på lika villkor mellan\r\noffentlig och privat sektor (Konkurrensrådet). Rådet, som bestod av represen-\r\ntanter från såväl offentlig som privat sektor, hade två huvudsakliga uppgifter.\r\nDen första innebar att rådet skulle belysa enskilda fall och försöka undanröja\r\nkonkurrenskonflikter genom dialog och kontakter mellan berörda parter.\r\nRådets andra uppgift var att försöka åstadkomma en samsyn mellan företräda-\r\nre för offentlig och privat sektor om hur de långsiktiga spelreglerna på områ-\r\ndet bäst skall formuleras. Konkurrensrådet redovisade sina samlade erfaren-\r\nheter och de resultat som uppnåtts i betänkandet Konkurrens på lika villkor\r\nmellan offentlig och privat sektor (SOU 2000:117). De problem som rådet\r\nredovisade uppstår främst när privata och offentliga aktörer möts på samma\r\nmarknad, dvs. när det allmänna bedriver säljverksamhet som är konkurrensut-\r\nsatt. Enligt rådet har verksamheter där privata och offentliga aktörer konkur-\r\nrerar med varandra ökat påtagligt under senare tid. Rådet ansåg att problemen\r\nkan lösas antingen genom att den offentliga sektorn drar sig tillbaka eller\r\ngenom att konkurrensförutsättningarna görs så lika som möjligt. I fråga om\r\nlagreglering anfördes att parterna i rådet i grunden hade olika uppfattning om\r\nbehovet av lagändringar. Det bedömdes därför inte vara möjligt att finna\r\nlösningar som fullt ut tillgodoser alla krav och önskemål som framförts. Rådet\r\nenades dock om att i betänkandet presentera ett sätt att åstadkomma mer\r\nkonkurrensneutrala villkor, nämligen att i konkurrenslagen införa en bestäm-\r\nmelse som tar sikte på att korrigera konkurrenssnedvridande beteenden från\r\noffentliga aktörer. Rådets rekommendation var en missbruksbestämmelse där\r\nde offentliga aktörerna i händelse av lagöverträdelse inte drabbas av ekono-\r\nmiska sanktioner för redan inträffat agerande, utan enbart vitesbelopp om den\r\nberörda aktören inte rättar sig efter ett beslut. Rådet ansåg att möjligheten f\r\nen enskild att föra en skadeståndstalan i sådana sammanhang bör utredas.\r\nEnligt rådet kan vidare många av de identifierade konkurrensproblemen lösas\r\npå lokal nivå.\r\nRådet hade ursprungligen en begränsad verksamhetstid på tre år, t.o.m. år\r\n2000, men fick förlängning i olika omgångar. Vid årsskiftet 2003/04 upphör-\r\nde rådets verksamhet. Konkurrensverket fick inför Konkurrensrådets upphö-\r\nrande, i sitt regleringsbrev för år 2004, i uppdrag att i avvaktan på eventuell\r\nnya lagregler särskilt följa de frågor som rör konkurrens på lika villkor mella\r\nprivat och offentlig verksamhet som beretts inom ramen för Konkurrensrådets\r\nverksamhet fram till den 31 december 2003. I detta ligger bl.a. att verket skal\r\nfölja utvecklingen på marknaden samt uppmärksamma eventuella nya kon-\r\nkurrenskonflikter i ljuset av det befintliga konkurrensrättsliga regelverket.\r\nMed utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande har en departements-\r\npromemoria utarbetats, Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat\r\nsektor (Ds 2001:17). I promemorian har lämnats förslag om att en s.k. kon-\r\nfliktlösningsregel skall införas i konkurrenslagen. Enligt förslaget skall för-\r\nbud i enskilda fall kunna meddelas mot offentlig konkurrenshämmande verk-\r\nsamhet som bedöms vara skadlig från allmän synpunkt. Sådana förbud skall\r\nmeddelas av Marknadsdomstolen, på talan av Konkurrensverket, och föreslås\r\nkunna förenas med vite. Promemorian innehöll även förslag om att Konkur-\r\nrensrådet skulle knytas till Konkurrensverket. Vidare föreslogs att Marknads-\r\ndomstolen skall förstärkas med en expert som har särskilda insikter i den\r\nberörda offentliga verksamheten. Såväl betänkandet som departementspro-\r\nmemorian har remissbehandlats.\r\nRegeringen uttalade våren 2002 i proposition 2001/02:167 om ändringar i\r\nkonkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning, m.m. att en lagreglering\r\nav konkurrensproblem mellan offentlig och privat näringsverksamhet, som\r\nytterst innebär prövning i domstol, bör grundas på bredast möjliga uppslut-\r\nning från berörda aktörer. Regeringen redovisade att beredningen av lagför-\r\nslaget skulle fortsätta, med inriktningen att ett förslag till lagregel som har\r\nuppslutning från både offentlig och privat sektor skulle kunna presenteras före\r\nutgången av år 2002. Våren 2003 noterade utskottet i betänkande 2002/03:\r\nNU10 om vissa konkurrenspolitiska frågor att enligt uppgift från Näringsde-\r\npartementet pågick beredningsarbetet, då med inriktning på att ett förslag till\r\nlagregel skulle kunna presenteras i en lagrådsremiss under våren 2003. Våren\r\n2004, då frågan behandlades på nytt, noterade utskottet åter - i betänkande\r\n2003/04:NU13 - att frågan bereddes inom Regeringskansliet.\r\nI den nu aktuella propositionen sägs (s. 52) beträffande den tidigare nämn-\r\nda departementspromemorian att förslaget om en konfliktlösningsregel för\r\nnärvarande bereds i Regeringskansliet.\r\nNäringsminister Thomas Östros besvarade i februari 2005 en fråga (fr.\r\n2004/05:845) av Liselott Hagberg (fp) om vilka åtgärder han avser att vidta\r\nför att motverka att kommuner bedriver näringsverksamhet som på ett osunt\r\nsätt konkurrerar med det privata näringslivet. I sitt svar noterade näringsmi-\r\nnistern att kommuner enligt kommunallagen och andra lagar har rätt att under\r\nvissa förutsättningar bedriva näringsverksamhet. Det kan vara för att syssel-\r\nsätta handikappade eller för att sysselsätta arbetslösa ungdomar. Det kan\r\nockså vara frågan om åtgärder på turistområdet. Han sade sig vara medveten\r\nom att det föreligger olika problem då offentliga aktörer bedriver konkurrens-\r\nutsatt verksamhet och att problemen förefaller vara särskilt kännbara för\r\nsmåföretagare som bedriver verksamhet inom de sektorer där offentliga aktö-\r\nrer också agerar.\r\nEnligt näringsministerns mening är det viktigt att offentliga aktörer aktivt\r\narbetar för att minska konfliktytorna i förhållande till privata aktörer genom\r\natt göra konsekvensanalyser innan de startar näringsverksamhet. Sådan verk-\r\nsamhet bör bedrivas så att konkurrensen inte snedvrids för små och nystartade\r\nföretag i den privata sektorn. Gränsen för vad som kan uppfattas som mark-\r\nnadsstörande är ibland svår att dra och kan även variera över tid. Det är givet\r\nvis viktigt med en balans på marknaden som möjliggör för näringslivet att\r\nverka och utvecklas på ett sunt sätt, sade näringsministern. Om det finns\r\nkommuner som gör sig skyldiga till överträdelser av de ramar för verksamhe-\r\nten som följer av kommunallagen eller av andra för kommunen kompetens-\r\nvidgande lagar är detta naturligtvis inte försvarligt. Näringsministern tycker\r\ndet är angeläget att det arbetas vidare på flera olika sätt i denna fråga. Han\r\nkommer under år 2005 att ha möten med ett stort antal kommuner om hur\r\ndessa kan bidra till ett gott näringslivsklimat och en enklare vardag för föret\r\ngen och kommer då att beröra vikten av en kommunal prioritering av och\r\nstrategi för dessa frågor.\r\nKonkurrensverkets utredningar\r\nRegeringen beslöt i februari 2004 att ge Konkurrensverket i uppdrag att, med\r\nutgångspunkt i de erfarenheter som gjorts i Konkurrensrådets arbete med\r\nfrågor angående konkurrens på lika villkor mellan privat och offentlig sektor,\r\nanalysera och föreslå åtgärder som kan behövas för att ytterligare förbättra\r\nmarknadens funktionssätt beträffande konkurrensen mellan privata och of-\r\nfentliga aktörer. Konkurrensverket skulle inom ramen för uppdraget sprida\r\ninformation om goda exempel på en fungerande konkurrens och om hur kon-\r\nkurrenssnedvridande förfaranden kan undvikas. Uppdraget redovisades i\r\noktober 2004 i rapporten Myndigheter och marknader - tydligare gräns mel-\r\nlan offentligt och privat (2004:4).\r\nI rapportens sammanfattning sägs att konfliktytorna mellan offentliga och\r\nprivata aktörer är betydande. Den statistik som finns tillgänglig visar att of-\r\nfentliga aktörers näringsverksamhet är av stor omfattning och att den spänner\r\növer en stor mängd branscher. Av de statliga myndigheterna är det ca 95 %\r\nsom säljer varor eller tjänster till köpare utanför statsförvaltningen. Samman-\r\ntaget säljer staten och kommunerna varor och tjänster för ca 170 miljarder\r\nkronor per år.\r\nEn intervjuundersökning som Konkurrensverket har genomfört bland pri-\r\nvata företag i vissa utvalda branscher visar att 34 % anser att de möter kon-\r\nkurrens från offentliga aktörer i stor eller mycket stor omfattning. Av dessa\r\nansåg 40 % att konkurrensen innebar ett problem för företaget, och 67 %\r\nansåg att konkurrens mellan offentliga och privata företag inte sker på lika\r\nvillkor.\r\nKonkurrensverkets utredning visar att när offentliga aktörer agerar på kon-\r\nkurrensutsatta marknader uppstår ofta problem. Dessa problem kan indelas i\r\nföljande tre kategorier:\r\n- sammanblandning av myndighetsuppgifter med näringsverksamhet,\r\n- olika former av offentliga subventioner,\r\n- problem förbundna med vidareutnyttjande av information och kompetens\r\nfrån myndighetsrollen.\r\nExisterande regelverk och frivilliga lösningar har inte varit tillräckliga för\r\nlösa problemen, sägs det i rapporten. Sannolikt skulle problemområdet bli\r\nmindre om offentliga aktörer följde befintliga riktlinjer och lagar. Alla pro-\r\nblem skulle dock inte lösas om enbart verksamhet som var förenlig med gäl-\r\nlande lagstiftning och riktlinjer bedrevs. Inte heller konkurrensrättslig lag-\r\nstiftning är tillräcklig för att avhjälpa dessa problem, sägs det i rapporten.\r\nEn utvärdering av Konkurrensrådets yttranden visar att dessa endast i ett\r\nfåtal fall har följts. En studie visar också att offentliga aktörer endast unda\r\ntagsvis antagit interna styrdokument för att tillförsäkra att den egna närings-\r\nverksamheten inte snedvrider konkurrensen. En frivillig lösning synes därmed\r\ninte framkomlig.\r\nMot denna bakgrund framlägger Konkurrensverket följande förslag.\r\n- Åtgärder bör vidtas för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer\r\nföljs. Fortsatt arbete behövs för att förtydliga när offentlig näringsverksamhe\r\nskall få bedrivas.\r\n- Införandet av en nationellt utformad reglering av subventioner bör över-\r\nvägas. Denna bör vara kopplad till de kommande reglerna om transparens.\r\n- En offentlig aktör bör enbart få använda information eller kompetens\r\nupparbetad i myndighetsrollen för försäljning av tjänster och varor i konkur-\r\nrens med privata aktörer om denna information eller kompetens också erbjuds\r\nkonkurrerande företag på samma villkor.\r\nKonkurrensverket presenterade våren 2002 en annan rapport - Vårda och\r\nskapa konkurrens (2002:2). Mot bakgrund av statsmakternas uttalande hösten\r\n2000 (prop. 1999/2000:140, bet. 2000/01:NU4) om att andelen av den samla-\r\nde ekonomin där konkurrens råder bör öka gjorde Konkurrensverket en analys\r\nav erfarenheterna av konkurrenslösningar inom den offentliga sektorn och\r\nbedömde förutsättningarna för att öka den konkurrensutsatta delen av den\r\nsvenska ekonomin. I rapporten föreslogs bl.a. att uppdragsverksamhet, stöd-\r\nfunktioner m.m. som inte tillhör statliga myndigheters kärnverksamhet skall\r\nkonkurrensutsättas, att monopol skall avvecklas och att den offentliga upp-\r\nhandlingen skall effektiviseras samt att långsiktiga konkurrensplaner som\r\nanger konkreta mål, områden och tidsplaner för konkurrensutsättning skall\r\nupprättas. Erfarenheterna talar för att man inte bör börja med att konkurrens-\r\nutsätta vård och omsorg, utan att man först måste lära av entreprenader på\r\n\"hårda\" områden, såsom lokalvård och transporter, sades det. Att ha viss\r\nverksamhet kvar i egen regi är ett sätt att behålla beställarkompetensen. All\r\noffentlig verksamhet som gäller myndighetsutövning kan inte eller får inte\r\nkonkurrensutsättas. Det måste också finnas reella förutsättningar för konkur-\r\nrens när man börjar tillämpa konkurrenslösningar. I rapporten föreslogs en\r\nlång rad åtgärder på olika områden.\r\nKonkurrensverket har också, på regeringens uppdrag, analyserat konkur-\r\nrensen på marknaden för tandvård och belyst skillnader i konkurrenshänseen-\r\nde mellan den offentligt drivna tandvården och privattandvården. I rapporten\r\nTandvård och konkurrens (2004:1), som presenterades i januari 2004, redovi-\r\nsades konkurrenshinder på marknaden och lämnades förslag om hur konkur-\r\nrensen skall förbättras. Rapporten kommer att analyseras inom Regerings-\r\nkansliet, där olika departement är berörda.\r\nLagen om offentlig upphandling\r\nNär det gäller lagen om offentlig upphandling (LOU), som finansutskottet\r\nansvarar för, beslöt riksdagen våren 2002 om vissa ändringar i lagen (prop.\r\n2001/02:142, bet. 2001/02:FiU12). Riksdagen anmodade regeringen att göra\r\nen förnyad prövning av ställningen för Nämnden för offentlig upphandling i\r\nsamband med en av regeringen aviserad översyn av myndighetsstrukturen när\r\ndet gäller konsument- och konkurrensfrågor. Riksdagen beslöt vidare att\r\nupphandlande enheter får hänvisa till kriterier för miljömärken, om kriterierna\r\nför märket har utarbetats på grundval av vetenskaplig information. Regering-\r\nen uppmanades därvid att fortsätta sitt arbete med att verka för att EU:s regle\r\noch andra internationella regler på sikt ändras så att det blir möjligt att ta\r\nstörre hänsyn till miljön vid upphandling. Riksdagen avslog regeringens\r\nförslag om att direktupphandling skall medges när upphandlingens värde\r\nunderstiger fem prisbasbelopp. Beslut fattades också om en förbättring av\r\nmöjligheterna för leverantörer att ansöka om överprövning av en upphandlan-\r\nde enhets beslut om att en viss leverantör skall tilldelas upphandlingskontrak-\r\ntet, med innebörden att en upphandlande enhet skall vara skyldig att på eget\r\ninitiativ lämna upplysningar till anbudssökande och anbudsgivare om tilldel-\r\nningsbeslutet och att enheten skall vara skyldig att lämna sådana uppgifter til\r\nvarje leverantör som så begär. I budgetpropositionen för år 2003 (prop.\r\n2002/03:1) angavs att regeringen inte har för avsikt att vidta några åtgärder\r\nnär det gäller myndighetsstrukturen inom konkurrensområdet, men att det kan\r\nfinnas anledning att återkomma till frågan om organisationen för Nämnden\r\nför offentlig upphandling i samband med att regeringen tar ställning till hur\r\nsanktionssystemet inom den offentliga upphandlingen skall vara utformat.\r\nNågon proposition har ännu inte lagts fram.\r\nRegeringen tillkallade i april 2004 en särskild utredare, f.d. regeringsrådet\r\nLeif Lindstam, med uppdrag att lämna förslag om hur två EG-direktiv om\r\nupphandling skall genomföras i svensk rätt (dir. 2004:47). Detta arbete avrap-\r\nporterades i mars 2005 i delbetänkandet Nya upphandlingsregler (SOU 2005:\r\n22).\r\nNär det gäller lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende of-\r\nfentlig upphandling gavs Konkurrensverket i 2003 års regleringsbrev i upp-\r\ndrag att kartlägga hur lagen har tillämpats och huruvida det finns skäl att se\r\növer lagen. Konkurrensverket redovisade uppdraget i februari 2003. I rappor-\r\nten dras följande slutsatser: Lagens räckvidd är mycket begränsad, vilket\r\ninnebär litet eller inget incitament för företag att klaga på otillbörliga bete\r\nden; lagen är komplicerad och oklar på flera punkter; den institutionella struk\r\nturen på upphandlingsområdet, med två myndigheter och tre domstolsord-\r\nningar som har att tillämpa två lagar på det som kan vara ett och samma förfa-\r\nrande, är splittrad; få klagomålsärenden har blivit ännu färre under de senaste\r\nåren, varvid en viktig förklaring är lagens oklarheter och ineffektiva sank-\r\ntionssystem, snarare än att problemen på upphandlingsområdet skulle ha\r\nminskat. Rapporten analyseras inom Näringsdepartementet. Frågan om en\r\növersyn av lagen hänger, enligt uppgift från Näringsdepartementet, nära\r\nsamman med de överväganden som görs angående sanktioner kopplade till\r\nLOU. Denna fråga har först övervägts nationellt men är nu kopplad både till\r\nden nyssnämnda pågående Upphandlingsutredningen som ser över LOU och\r\ntill det arbete som sker på EU-nivå med en översyn av rättsmedelsdirektivet.\r\nStällning till lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig\r\nupphandling torde, enligt Näringsdepartementet, inte kunna tas förrän rätts-\r\nmedelsdirektivet finns i sin slutliga form.\r\nStatsrådet Sven-Erik Österberg besvarade i februari 2005 en fråga (fr.\r\n2004/05:843) av Hans Backman (fp) om huruvida den förre avser att vidta\r\nnågra åtgärder för att förenkla de offentliga upphandlingsreglerna så att det\r\nblir enklare för små och medelstora företag att delta vid offentlig upphand-\r\nling. Inledningsvis instämde statsrådet i att den offentliga upphandlingen är\r\nutomordentligt betydelsefull för tillväxten i Sverige. Korrekta regler och en\r\nväl skött upphandling är också av stor betydelse för den offentliga förvalt-\r\nningen. I regeringens skrift Innovativa Sverige - en strategi för tillväxt geno\r\nförnyelse (Ds 2004:36) har angetts att insatser behövs för att utveckla den\r\noffentliga upphandlingen. Den offentliga upphandlingen styrs av ett kompli-\r\ncerat regelverk, som emellertid till stora delar är gemensamt för samtliga\r\nländer inom EU. Europaparlamentet och rådet har under år 2004 antagit nya\r\nEG-direktiv om offentlig upphandling och upphandling inom de s.k. försörj-\r\nningssektorerna, som förenklar och moderniserar regelverket på området.\r\nBland annat skapas incitament för de upphandlande myndigheterna att använ-\r\nda sig av elektronisk kommunikation inom offentlig upphandling. De nya\r\nreglerna skall ha införlivats av medlemsstaterna senast den 1 februari 2006.\r\nStatsrådet erinrade om Upphandlingsutredningens uppdrag rörande de nämn-\r\nda EG-direktiven. Han nämnde också att ett förslag till tilläggsdirektiv till\r\nutredningen bereds inom Regeringskansliet, bl.a. diskuteras en översyn av\r\nreglerna som inte styrs av EG-direktiven i syfte bl.a. att förenkla dessa regle\r\n(Tilläggsdirektiv till Upphandlingsutredningen beslöts i april 2005 - dir.\r\n2005:39.) Förenklingen bör leda till ökade möjligheter för små och medelsto-\r\nra företag att delta i upphandlingar. EG-kommissionen har inlett en översyn\r\nav rättsmedelsdirektiven, dvs. de EG-direktiv som styr möjligheterna att med\r\ndomstols hjälp erhålla rättelse vid felaktigt genomförda upphandlingar, upp-\r\ngav statsrådet vidare. Regeringen kommer i EU-arbetet att verka för att effek-\r\ntiva rättsmedel införs avseende bl.a. otillåtna direktupphandlingar. Regering-\r\nen har vidare gett Verket för näringslivsutveckling (Nutek) i uppdrag att\r\nkartlägga och analysera de problem som små företag kan ha när de deltar i\r\noffentliga upphandlingar och att lämna förslag till åtgärder. Uppdraget skall\r\nredovisas senast den 1 oktober 2005. För små och medelstora företag har\r\nelektroniskt baserad upphandling betydelse genom att den underlättar an-\r\nbudsgivningen, sade statsrådet avslutningsvis. Regeringen gav i december\r\n2004 Statskontoret i uppdrag att leda en arbetsgrupp med uppgift att sprida\r\ninformation om de nya upphandlingsdirektiven i de delar som berör elektro-\r\nnisk upphandling.\r\nKommunallagen\r\nNär det gäller kommunallagen, som konstitutionsutskottet ansvarar för, kan\r\nnoteras att kommunernas möjlighet att selektivt stödja företag, som berörs i\r\nnågra motioner, begränsas av denna lags bestämmelser. I den mån en kom-\r\nmun skulle utnyttja de möjligheter som finns att bevilja stöd är den skyldig at\r\nbeakta EU:s regler om statligt stöd. I dessa fall krävs som regel ett godkän-\r\nnande av kommissionen innan ett stöd kan utbetalas. EU:s statsstödsregler har\r\näven s.k. direkt effekt, vilket innebär att ett enskilt företag kan vända sig t\r\nsvensk domstol eller till kommissionen med klagan om statligt stöd som\r\nmisstänks vara otillåtet. Stöd som konstateras vara otillåtet skall återbetalas\r\nKommissionen har också på egen hand initierat granskningsförfarande i några\r\nfall av icke anmälda kommunala stöd och prövar då förenligheten med EG-\r\nrätten.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nInledning\r\nUtskottet behandlar först frågan om konkurrens på lika villkor mellan offent-\r\nlig och privat sektor på ett mer övergripande plan utifrån yrkandena i motio-\r\nnerna från allmänna motionstiden. Därefter behandlar utskottet proposition\r\n2004/05:140 om genomförande av transparensdirektivet vad avser förslaget\r\ntill lag om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. och den motion som\r\nväckts med anledning härav. Slutligen behandlas övriga lagförslag i proposi-\r\ntionen.\r\nKonkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor\r\nEn bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall gälla\r\nför olika aktörer på marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar på kon\r\nkurrensmarknader får detta sålunda inte ske på ett sådant sätt att det privata\r\nföretagandet hämmas otillbörligt; myndighetsuppgifter skall hållas isär från\r\nkommersiell verksamhet. Enligt de riktlinjer för konkurrenspolitiken som\r\nriksdagen fattat beslut om skall andelen av den samlade ekonomin där kon-\r\nkurrens råder öka, och på nya marknader skall strukturer och regler stödja\r\nuppkomsten av en balanserad och väl fungerande konkurrens. Vidare gäller\r\natt statligt stöd inte får snedvrida konkurrensen, dvs. statligt stöd till sven\r\nföretag får inte innebära att andra företag konkurreras ut. Policyn för det\r\nsvenska statsstödet skall stödja Sveriges arbete i EU mot subventioner som\r\nskadar industrin.\r\nI vissa av de här aktuella motionerna begärs tillkännagivanden om avveck-\r\nling av snedvridande företagsstöd. Utskottet har tidigare i avsnittet om kon-\r\nkurrenspolitikens inriktning angett att en av grundpelarna i konkurrenspoliti-\r\nken är att statligt stöd inte får snedvrida konkurrensen. Det bör också noteras\r\natt EU:s statsstödsregler även gäller kommunalt stöd.\r\nBeträffande förhållandet mellan småföretag och den offentliga sektorn vill\r\nutskottet framhålla - i linje med det tidigare sagda - att en självklar utgångs\r\npunkt är att sund konkurrens skall råda mellan privat och offentlig verksam-\r\nhet. Samtidigt vill utskottet betona att förhållandena i olika kommuner och\r\nlandsting kan variera påtagligt. På vissa håll kan det privata utbudet vara\r\nmycket begränsat. Utskottet vill också understryka att vissa aktiviteter inom\r\nden kommunala verksamheten kan ha olika sociala funktioner, t.ex. aktiviteter\r\ndär funktionshindrade får en meningsfull sysselsättning.\r\nNär det gäller frågan om införande av en konfliktlösningsregel i konkur-\r\nrenslagen, som efterfrågas i en motion, bereds denna fråga, som redovisats,\r\ninom Regeringskansliet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om det\r\narbete som Konkurrensverket utfört på uppdrag av regeringen och som redo-\r\nvisades hösten 2004 i rapporten Myndigheter och marknader. I rapporten\r\nbeskrivs de problem som kan uppstå när offentliga aktörer agerar på konkur-\r\nrensutsatta marknader. Konkurrensproblem har identifierats i samband med\r\natt offentliga aktörer bedriver konkurrensutsatt verksamhet. Problemen före-\r\nfaller särskilt kännbara för små företag som verkar på lokala marknader.\r\nDessa effekter är negativa, eftersom de riskerar att hämma tillväxten av nya\r\noch växande företag på marknaden. Snedvriden konkurrens leder till förluster\r\nför samhället - resurser används mindre effektivt, köpare av varor och tjänster\r\nkan få betala mer för dessa än vad som är nödvändigt och privata företag kan\r\ntappa marknadsandelar. För närvarande är det svårt för en lokal näringsidkare\r\natt påvisa att det förekommer korssubventionering eller andra former av\r\nkommunala subventioner inom kommunens verksamheter. En kommunal\r\nverksamhets alltför låga priser kan väcka misstankar, men det är ofta svårt att\r\nlägga fram konkreta bevis. Redovisning av kommunal verksamhet och kon-\r\nkurrensutsatta aktiviteter kan flyta ihop.\r\nRegeringen ser allvarligt på denna problematik och arbetar för att komma\r\ntill rätta med problemen - ett arbete som har hög prioritet. För att en lösning\r\nav de aktuella problemen skall få genomslagskraft är det dock viktigt att den\r\nvinner acceptans hos alla parter. Arbetet med att hitta lösningar bör därför sk\r\ni dialog med de berörda parterna. Regeringen hyser, enligt vad utskottet erfa-\r\nrit, goda förhoppningar om att i ett sådant samarbete kunna utveckla en ord-\r\nning som kan råda bot på de aktuella konkurrenskonflikterna. Utskottets åsikt\r\när att offentliga aktörer bör arbeta aktivt för att minska konfliktytorna i för\r\nlande till privata aktörer genom att göra konsekvensanalyser innan de offent-\r\nliga aktörerna startar näringsverksamhet. Sådan verksamhet bör bedrivas så\r\natt konkurrensen inte snedvrids för små och nystartade företag i den privata\r\nsektorn.\r\nI Konkurrensverkets nyssnämnda rapport sägs att existerande regelverk\r\noch frivilliga lösningar inte har varit tillräckliga för att lösa de problem so\r\nuppstår när offentliga aktörer agerar på konkurrensutsatta marknader. Kon-\r\nkurrensverket lade i rapporten fram bl.a. följande förslag:\r\n- Åtgärder bör vidtas för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer\r\nföljs, och det behövs fortsatt arbete för att förtydliga när offentlig närings-\r\nverksamhet skall få bedrivas.\r\n- Införandet av en nationellt utformad reglering av subventioner bör över-\r\nvägas.\r\n- En offentlig aktör bör enbart få använda information eller kompetens\r\nupparbetad i myndighetsrollen för försäljning av tjänster och varor i konkur-\r\nrens med privata aktörer om denna information eller kompetens också erbjuds\r\nkonkurrerande företag på samma villkor.\r\nUtskottet anser, mot bakgrund av vad som här anförts, att regeringen bör\r\nåterkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att komma till rätta med\r\nkonkurrensproblemen mellan offentlig och privat sektor. I ett sådant arbete\r\nbör ett domstolsförfarande övervägas. Regeringen bör återkomma till riksda-\r\ngen i frågan så att riksdagen under riksmötet 2005/06 kan behandla regering-\r\nens förslag.\r\nRegeringen bör vidare redovisa sina förslag med anledning av de tre nyss-\r\nnämnda förslagen från Konkurrensverket och återkomma till riksdagen med\r\nförslag om bl.a. hur en nationellt utformad reglering av subventioner kan\r\nutformas. En sådan regel skulle kunna fungera som ett nationellt komplement\r\ntill den EG-rättsliga regleringen av statligt stöd. När det gäller dessa frågor\r\nkan det dock komma att krävas beredningsarbete av sådan omfattning att\r\nregeringen kan behöva ytterligare tid. Regeringen bör emellertid under riks-\r\nmötet 2005/06 återkomma till riksdagen med en redovisning av sitt arbete\r\nmed dessa frågor.\r\nRiksdagen bör genom ett tillkännagivande ställa sig bakom vad utskottet\r\nnu har anfört. Ett sådant beslut av riksdagen kan till viss del anses tillgodos\r\nvissa av de här aktuella motionerna. Yrkandena och motiveringarna i motio-\r\nnerna har emellertid en sådan utformning och ett sådant innehåll att något\r\ntillstyrkande inte kan bli aktuellt. Motionerna avstyrks därmed i berörda delar\r\nGenomförande av transparensdirektivet\r\nUtskottet ser med tillfredsställelse på att Sverige nu - med regeringens försla\r\ntill lagstiftning - genomför EU:s transparensdirektiv. Detta direktiv har som\r\nsyfte att underlätta EG-kommissionens granskning av företags ekonomiska\r\nförhållanden vid tillämpningen av EG-fördragets statsstödsregler och övriga\r\nkonkurrensregler för företag och stater. Direktivet och den nu aktuella lag-\r\nstiftningen skall däremot inte ses som ett medel för att reglera förhållandet\r\nmellan offentlig och privat sektor på nationell nivå utan skall skapa underlag\r\nför tillämpningen av EU:s konkurrensregler.\r\nI den här aktuella motionen 2004/05:N22 (kd) vill motionärerna använda\r\ntransparensdirektivet och dess genomförande i den nationella lagstiftningen\r\nför att reglera förhållandet mellan offentlig och privat sektor på nationell ni\r\nUtskottet menar att detta är fel väg att gå. Som tidigare anförts anser utskott\r\natt en bärande princip inom näringspolitiken är att likvärdiga villkor skall\r\ngälla för olika aktörer på marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar\r\nkonkurrensmarknader får detta sålunda inte ske på ett sådant sätt att det priva\r\nta företagandet hämmas otillbörligt; myndighetsuppgifter skall hållas isär från\r\nkommersiell verksamhet. Offentligt stöd får inte snedvrida konkurrensen, dvs.\r\noffentligt stöd till svenska företag får inte innebära att andra företag konkur\r\nras ut. Utskottet vill här hänvisa till det förslag om tillkännagivande till re\r\ningen som utskottet i föregående avsnitt lagt fram. Genom detta tillkännagi-\r\nvande anmodas regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till åtgär-\r\nder för att komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och\r\nprivat sektor så att riksdagen under riksmötet 2005/06 kan behandla regering-\r\nens förslag.\r\nNär det åter gäller transparensdirektivet har under utskottets beredning av\r\närendet uppstått en fråga hur det skulle hanteras nationellt i det fall att sto\r\nleksundantaget skulle bestämmas till en nivå under den som anges i direkti-\r\nvet, dvs. under 40 miljoner euro i nettoomsättning för företag eller 800 miljo-\r\nner euro i balansomslutning för kreditinstitut. EG-kommissionen gör enligt\r\ntransparensdirektivet anspråk endast på information över dessa storleksgrän-\r\nser. Hur stora effekter en sänkt storleksgräns skulle få för Konkurrensverket\r\noch dess tillsynsverksamhet är svårt att överblicka. Utskottet känner oro för\r\natt en begränsning av undantagen i den föreslagna lagen skulle kunna få icke\r\nönskvärda konsekvenser för Konkurrensverket och innebära att andra ange-\r\nlägna uppgifter för verket - t.ex. kartellbekämpning - skulle få mindre ut-\r\nrymme.\r\nEnligt uppgift från Näringsdepartementet saknas det information om hur\r\ntransparensdirektivet har införlivats i nationell lagstiftning i andra EU-lände\r\nI vissa länder skiljer sig rättsordningarna så kraftigt från t.ex. den svenska\r\ndet inte blir meningsfullt att göra jämförelser. I Finland, där rättsordningen\r\nrelativt likartad den svenska, införlivades de senaste ändringarna i transpa-\r\nrensdirektivet i finsk lag den 1 februari 2003. Där har man valt att införa\r\nundantagen enligt direktivet rakt av i lagstiftningen, dvs. i lagen finns sam-\r\nhandelsundantaget och storleksundantaget med storleksgränserna 40 miljoner\r\neuro respektive 800 miljoner euro.\r\nUtskottet anser att det för närvarande inte bör göras någon utvidgning av\r\ntillämpningsområdet i förhållande till vad som krävs enligt transparensdirek-\r\ntivet, vare sig när det gäller storleksundantaget eller samhandelsundantaget.\r\nUtskottet vill härvid återigen erinra om det föreslagna tillkännagivandet till\r\nregeringen om att återkomma till riksdagen med förslag om hur en nationellt\r\nutformad reglering av subventioner kan utformas. Med detta tillgodoses till\r\nviss del det bakomliggande syftet med den aktuella motionen 2004/05:N22\r\n(kd).\r\nSammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om in-\r\nsyn i vissa finansiella förbindelser m.m. och avstyrker motion 2004/05:N22\r\n(kd).\r\nÖvriga lagförslag\r\nPropositionen innehåller också förslag till ändringar i lagen om marknads-\r\ndomstol, lagen om kommunal redovisning och bokföringslagen. När det gäll-\r\ner de båda sistnämnda lagarna har utskottet blivit uppmärksammat på ett\r\nproblem som kan uppstå när det gäller arkivering enligt transparensdirektivet.\r\nDenna arkivering föreslås i propositionen bli reglerad genom ändringar i\r\ndessa båda lagar. Sveriges Kommuner och Landsting har nyligen i en skrivel-\r\nse till Näringsdepartementet uppmärksammat att med detta förslag kommer\r\nde organisationer som berörs av den föreslagna lagen om insyn i vissa finan-\r\nsiella förbindelser m.m. i praktiken inte att kunna gallra sina verifikationer\r\nförrän efter fem år, trots att det finns fullgoda kopior av informationen. En a\r\nvanligare företeelse är att organisationer skannar in verifikationer för att\r\nkunna behandla dem i elektroniska ärendehanteringssystem. I och med att det\r\nfinns en fullgod kopia av originaldokumentet bortfaller behovet av att behålla\r\noriginalet.\r\nFör att hantera det nämnda problemet föreslår utskottet att riksdagen skall\r\ngöra ett tillägg i de två aktuella lagförslagen, på så sätt att en mening med\r\nföljande lydelse läggs till de av regeringen föreslagna lydelserna av förslagen\r\ntill ändring i lagen om kommunal redovisning respektive i bokföringslagen\r\n(se bilaga 3): Förstöring får dock ske om informationen bevaras på annat\r\nsätt.\r\nMed denna ändring tillstyrker utskottet de tre här aktuella lagförslagen.\r\nKriminalisering av karteller\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden om kriminalisering av kartel-\r\nler. Utredningen om en modernisering av konkurrensreglerna av-\r\nlämnade i december 2004 sitt slutbetänkande, i vilket presenterades\r\nen konkret lagstiftningsmodell för en kriminalisering inom konkur-\r\nrensrätten. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser\r\nåterkomma till riksdagen i frågan. Utskottet finner ingen anledning\r\natt föregripa den fortsatta beredningen. Jämför reservationerna 4\r\n(fp) och 5 (kd).\r\nMotionerna\r\nI fem motioner tas frågan om kriminalisering av karteller upp.\r\nRiksdagen bör göra ett tillkännagivande om kriminalisering av kartellsam-\r\narbete, anförs det i motion 2004/05:N249 (fp). Kartellbildning är mycket\r\nskadlig för samhällsekonomin och måste betraktas som en brottslig handling.\r\nDet finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas\r\neffektivt, eftersom det i slutändan alltid är konsumenterna som får stå för\r\nkostnaderna för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre\r\nutbud, anför motionärerna. De anser att karteller också innebär en orättmätig\r\nförmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet till de företag som bryter\r\nmot konkurrenslagen. Privata monopol och kartellbildningar hör inte hemma i\r\nen marknadsekonomi, varför tendenser till detta måste bekämpas med kraft,\r\nsäger motionärerna. De menar att kartellsamarbete skall kriminaliseras och\r\nbeläggas med höga böter. De vill ge Konkurrensverket mer resurser både för\r\natt utreda fler fall av misstänkt kartellsamarbete och för att om möjligt snab-\r\nbare kunna föra avslöjade fall av kartellsamarbete till domstol. Det är bra att\r\ndet inom EU införts nya, effektivare regler för kartellbekämpning, anför\r\nmotionärerna. De tar avstånd från det s.k. tjallerisystem som riksdagen beslu-\r\ntade om våren 2002 (det s.k. leniencyprogrammet) och som innebär bl.a. att\r\nkonkurrensskadeavgiften för det företag som avslöjar en kartellbildning kan\r\nsättas ned. Detta beslut anser motionärerna att riksdagen bör riva upp. Riks-\r\ndagen gjorde våren 2002 ett tillkännagivande om att regeringen skall utreda\r\nfrågan om kriminalisering av kartellsamarbete och återkomma till riksdagen,\r\nerinrar motionärerna om. De hänvisar till vad utskottet anförde om att krimi-\r\nnalisering kan vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av kartellsam-\r\narbete och att förlita sig till enbart en administrativ sanktionsavgift, som\r\nleniencyprogrammet innebär, kan leda till att företagen kalkylerar med risk\r\nför upptäckt och eventuell konkurrensskadeavgift och ställer det mot den\r\nvinst som kartellsamarbetet väntas ge, varför olagligt kartellsamarbete bör\r\njämställas med annan ekonomisk brottslighet. Med en kriminalisering av\r\nolagligt kartellsamarbete blir lagen också mer tydlig och kan därmed ha en\r\npreventiv effekt, anför motionärerna.\r\nEtt tillkännagivande om kriminalisering av kartellsamarbete föreslås också\r\ni motion 2004/05:N413 (fp) - med likartad motivering som i nyssnämnda\r\nmotion 2004/05:N249 (fp).\r\nÄven i motion 2004/05:MJ332 (fp) begärs ett tillkännagivande om krimi-\r\nnalisering av karteller. Lokala konkurrenter till de tre detaljhandelsblocken\r\nICA, KF och Axfood hindras av oligopolsituationen i grossistledet, men\r\nframför allt av att det är svårt att starta ett nytt företag i Sverige, anför m\r\nnärerna. De menar att risken också ökar för karteller, eftersom dagligvaru-\r\nhandeln kontrolleras av så få aktörer.\r\nOckså i motion 2004/05:N393 (kd) begärs ett tillkännagivande om krimi-\r\nnalisering av karteller. Den senaste tiden har det uppdagats alltfler olagliga\r\nkarteller, där företag inom flyg-, olje- och byggbranscherna ertappats med\r\nprissamarbete och uppdelning av marknader i syfte att ge sig själva ekono-\r\nmiska fördelar på andras bekostnad, säger motionärerna. De menar att den\r\ngällande konkurrenslagstiftningen, där enbart företagsböter utdöms, är otill-\r\nräcklig och att lagstiftningen bör vässas genom en kriminalisering av karteller\r\noch att personliga straff som böter eller fängelse skall vänta dem som ertappas\r\noch fälls. Riksdagen har, på förslag av Kristdemokraterna tillsammans med\r\növriga borgerliga partier och Miljöpartiet, anmodat regeringen att utreda\r\nkriminalisering av karteller, vilket skedde mot Socialdemokraternas och\r\nVänsterpartiets vilja, erinrar motionärerna om. De förutsätter att ett förslag\r\nändrad lagstiftning snarast föreläggs riksdagen.\r\nSlutligen föreslås även i motion 2004/05:Bo306 (kd) att riksdagen skall\r\nbegära att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till lagstift-\r\nning som innebär en kriminalisering av kartellsamverkan. Den risk som före-\r\ntag för närvarande tar att upptäckas och belastas med konkurrensskadeavgift\r\nhar inte visat sig vara tillräckligt avskräckande, anför motionärerna. De drar\r\nen parallell till den insiderlagstiftning som tillkom i mitten av 1980-talet,\r\nvilken innefattar straff i stället för sanktionsavgift. Regeringen har tidigare\r\nhävdat att rättsväsendet inte har tillräckliga resurser för att klara den ytter\r\nre belastning som kriminalisering innebär, säger motionärerna. De anser att\r\ndet rimligtvis bör ankomma på regeringen att tillförsäkra rättsväsendet sådana\r\nresurser att brott kan utredas och lagföras.\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nRiksdagen beslöt våren 2002, på förslag av regeringen, om införande av ett\r\nprogram - det s.k. leniencyprogrammet - för eftergift och nedsättning av\r\nkonkurrensskadeavgift, med syfte att främja avslöjandet och bekämpandet av\r\nskadliga karteller (prop. 2001/02:167, bet. 2001/02:NU16). Beslutet innebar\r\natt konkurrensskadeavgift får efterges för ett företag som har överträtt förbu-\r\ndet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag om företaget anmä-\r\nler överträdelsen till Konkurrensverket, innan verket har fått tillräckligt un-\r\nderlag för att ingripa mot överträdelsen och något annat företag som deltagit i\r\növerträdelsen inte har gjort anmälan tidigare. Det berörda företaget skall\r\nockså lämna Konkurrensverket all information om överträdelsen som företa-\r\nget har tillgång till. Förutsättningar för eftergift skall vidare vara att före\r\nsamarbetar fullt ut med Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen\r\noch att det har upphört eller snarast efter sin anmälan upphör att medverka i\r\növerträdelsen. Konkurrensskadeavgift skall dock inte få efterges om företaget\r\nhar haft den ledande rollen i överträdelsen och det med hänsyn till omstän-\r\ndigheterna därför är uppenbart oskäligt med eftergift. Konkurrensskadeavgif-\r\nten får vidare sättas ned om ett företag i väsentlig mån har underlättat utred-\r\nningen inte bara av den egna överträdelsen utan även av andras medverkan.\r\nHar detta skett i högst väsentlig mån får avgiften efterges helt. Syftet är att\r\nalla kartellmedlemmar skall ha ett incitament att medverka i Konkurrensver-\r\nkets utredning. I två reservationer (c; fp) avvisades regeringens förslag.\r\nFrågan om kriminalisering av kartellsamarbete behandlades också i nyss-\r\nnämnda sammanhang. Riksdagen gjorde därvid, på förslag av utskottet, ett\r\ntillkännagivande om att regeringen skall utreda frågan om kriminalisering av\r\nkartellsamarbete och återkomma till riksdagen i frågan (bet. 2001/02:NU16).\r\nI en reservation (s, v) avvisades kravet på en utredning.\r\nVåren 2003 gjorde riksdagen - genom att ställa sig bakom en reservation\r\n(m, fp, kd, c, mp) - ett förnyat tillkännagivande i frågan om kriminalisering\r\nav kartellsamarbete och anmodade regeringen att omedelbart tillsätta den av\r\nriksdagen tidigare begärda utredningen och återkomma till riksdagen i frågan\r\n(bet. 2002/03:NU10, rskr. 2002/03:194). I reservationen - som alltså blev\r\nriksdagens beslut - erinrades om riksdagens nyssnämnda tillkännagivande\r\nfrån våren 2002.\r\nFrågan om kriminalisering av kartellsamarbete behandlades åter våren\r\n2004, med anledning av motionsyrkanden, vilka riksdagen på utskottets för-\r\nslag avslog (bet. 2003/04:NU13). Utskottet konstaterade att regeringen i\r\nnovember 2003 hade gett Utredningen om en modernisering av konkurrens-\r\nreglerna tilläggsdirektiv (dir. 2003:175), genom vilket det tidigare utred-\r\nningsuppdraget hade utvidgats till att omfatta frågan om kriminalisering av\r\nförbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag respektive\r\nförbud mot missbruk av dominerande ställning, vilket innebar en utvidgning i\r\nförhållande till riksdagens beställning, som enbart avsåg karteller. Å andra\r\nsidan hade en viss avgränsning gjorts i förhållande till riksdagens beställning\r\ngenom att det i direktiven sades att kriminaliseringsmodellen skall inriktas på\r\nvad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall och gälla ett kärnområde av\r\nsådana skadliga beteenden. Utskottet fann den angivna avgränsningen rimlig,\r\nmed hänvisning till att det därigenom skulle kunna undvikas olika svåra pro-\r\nblem som tidigare (ej genomförda) utredningsförslag var behäftade med ge-\r\nnom att förbudsområdet gjordes för stort. I en reservation (m, fp, kd, c) före-\r\nslogs att riksdagen skulle göra ett nytt tillkännagivande i frågan, eftersom\r\nreservanterna ansåg att det lämnade utredningsuppdraget inte helt stod i över-\r\nensstämmelse med riksdagens tidigare beslut.\r\nUtredningsbetänkande\r\nUtredningen om en modernisering av konkurrensreglerna avlämnade i de-\r\ncember 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - en lagstiftningsmodell\r\n(SOU 2004:131).\r\nI utredningens överväganden konstaterades att utredningen har haft i tek-\r\nniskt uppdrag att ta fram en konkret lagstiftningsmodell för en kriminalisering\r\ninom konkurrensrätten. Enligt direktiven skulle kriminaliseringsmodellen\r\ninriktas på vad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall och gälla ett\r\nkärnområde av sådana skadliga beteenden. Utredningen har gjort bedömning-\r\nen att, om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras, det straffbara områ-\r\ndet bör begränsas till horisontella karteller. Vertikala konkurrensbegränsning-\r\nar och missbruk av dominerande ställning bör inte kriminaliseras. Om kon-\r\nkurrensrättens förbud skall straffbeläggas bör det ske genom att ett nytt brott\r\nmed följande innebörd införs:\r\nDen som ingår ett avtal som är förbjudet enligt 6 § eller enligt artikel\r\n81 i EG-fördraget och som innebär att företag i samma produktions- eller\r\nhandelsled fastställer försäljningspriser, begränsar eller kontrollerar pro-\r\nduktion eller delar upp marknader döms, om avtalet varit ägnat att allvar-\r\nligt hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden, för\r\nkonkurrensbrott till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som till-\r\nlämpar ett sådant avtal.\r\nÄr brottet grovt, döms för grovt konkurrensbrott till fängelse i lägst\r\nsex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt\r\nskall särskilt beaktas om förfarandet haft betydande omfattning eller om\r\ngärningen annars varit av särskilt farlig art.\r\nUtredningen föreslår att utbyte av konkurrensbrott skall kunna förklaras för-\r\nverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Vid bedömningen av om det är\r\nuppenbart oskäligt att förklara utbyte förverkat skall bland andra omständig-\r\nheter beaktas om det finns anledning att anta att skadestånd kommer att åläg-\r\ngas eller annars fullgöras eller att konkurrensskadeavgift kommer att åläggas.\r\nEnligt utredningens förslag skall Ekobrottsmyndigheten vara ansvarig\r\nåklagarmyndighet för utredning och lagföring av konkurrensbrott. Konkur-\r\nrensverket skall anmäla till Ekobrottsmyndigheten om det finns misstanke om\r\nkonkurrensbrott. Förundersökningen vid utredning av konkurrensbrott skall\r\nbeslutas och ledas av åklagare hos Ekobrottsmyndigheten. Allmänna regler\r\nom förundersökning vid förhör, misstanke om brott, rätt att anlita försvarare,\r\nanvändande av tvångsmedel, etc. skall tillämpas även beträffande utredning\r\nav konkurrensbrott. Konkurrensverket skall biträda Ekobrottsmyndigheten\r\nvid utredning av konkurrensbrott. Verket skall bedriva allmänt spaningsarbete\r\noch vidta förstahandsåtgärder i fråga om efterlevnaden av konkurrenslagstift-\r\nningen.\r\nUtredningen anser att de allmänna reglerna i rättegångsbalken om åtals-\r\nplikt skall gälla i fråga om konkurrensbrott. Utredningen föreslår att en utred\r\nning hos Konkurrensverket skall kunna fortsätta parallellt, när en brottsutred-\r\nning pågår. Uppgifter hos Ekobrottsmyndigheten som omfattas av förunder-\r\nsökningssekretess skall kunna överlämnas till Konkurrensverket. En pågående\r\nbrottsutredning medför att de rättsskyddsgarantier som fastslås i Europakon-\r\nventionen för mänskliga rättigheter måste beaktas till fördel för en misstänkt\r\näven i Konkurrensverkets utredning. Någon särskild lagreglering om det\r\nbehövs inte.\r\nProgrammet för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift för fö-\r\nretagen kan finnas kvar även om det införs en straffrättslig reglering av kon-\r\nkurrensbrott, anser utredningen. Dock kommer programmets funktion att\r\navslöja karteller att till stor del gå förlorad.\r\nKonkurrensverket är enligt utredningen bäst skickat att fullgöra de skyl-\r\ndigheter som åligger svenska konkurrensmyndigheter inom ramen för samar-\r\nbetet enligt rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om\r\ntillämpning av artiklarna 81 och 82 i fördraget. Ekobrottsmyndigheten bör\r\ninte ges någon uppgift i det samarbetet. En kriminalisering medför ett ökat\r\nresursbehov hos Ekobrottsmyndigheten och de allmänna domstolarna samt en\r\nökad belastning på rättshjälpsanslaget och anslagsposten för vissa domstols-\r\nkostnader. Enligt en mycket grov uppskattning kan den kostnaden förväntas\r\nbli omkring 44 miljoner kronor per år.\r\nBetänkandet har remissbehandlats t.o.m. den 4 maj 2005. Regeringen avser\r\nåterkomma till riksdagen i frågan.\r\nNäringsminister Thomas Östros berörde nyligen frågan om en kriminalise-\r\nring av konkurrensbrott vid Konkurrensverkets konferens i april 2005, Kon-\r\nkurrensen i Sverige - behöver konkurrenstrycket öka? Enligt näringsministern\r\nskulle det vara ett \"mäktigt budskap\" till företagen om även individer kan\r\nställas till svars för brott mot konkurrenslagen. Han tyckte att det var ett in\r\ntressant förslag, men att det måste vägas mot andra aspekter. Regeringen har\r\nen öppen attityd i frågan, sade han.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nEtt av de två principiella förbuden i konkurrenslagen är förbudet mot konkur-\r\nrensbegränsande samarbete mellan företag, dvs. mot kartellbildning. Karteller\r\när till stor skada för samhällsekonomin och för konsumenterna. Särskilt all-\r\nvarliga är karteller som rör prisbildning, anbudsgivning eller marknadsupp-\r\ndelning. Under senare tid har avslöjanden och misstankar om olagligt samar-\r\nbete mellan företag varit aktuella inom olika branscher, t.ex. bensinbranschen,\r\nflygbranschen och byggsektorn. Att olagliga karteller fortsätter är ett uttryck\r\nför de stora vinster som företagen gör på konsumenternas, skattebetalarnas\r\noch konkurrenternas bekostnad. Riksdagen beslöt våren 2002, som redovisats,\r\nom införande av ett program med regler om eftergift och nedsättning av kon-\r\nkurrensskadeavgift med syfte att främja avslöjandet och bekämpandet av\r\nskadliga karteller.\r\nRiksdagen har, som redogjorts för, vid två tillfällen - genom tillkännagi-\r\nvanden våren 2002 och våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om\r\nkriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen gav i november 2003 Utred-\r\nningen om en modernisering av konkurrensreglerna tilläggsdirektiv (dir.\r\n2003:175), genom vilket det tidigare utredningsuppdraget utvidgades till att\r\nomfatta frågan om kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande\r\nsamarbete mellan företag respektive förbud mot missbruk av dominerande\r\nställning. Utredningen, som har haft till uppgift att ta fram en konkret lagsti\r\nningsmodell för en kriminalisering inom konkurrensrätten med inriktning på\r\nvad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall, avlämnade som redovisats\r\ni december 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - en lagstiftningsmodell\r\n(SOU 2004:131). Om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras bör det\r\nenligt utredningens bedömning ske genom att det i konkurrenslagstiftningen\r\ninförs ett nytt brott - konkurrensbrott, men endast vid horisontella karteller;\r\nenligt utredaren bör vertikala konkurrensbegränsningar och missbruk av\r\ndominerande ställning inte kriminaliseras. Betänkandet har remissbehandlats,\r\noch regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.\r\nUtskottet finner ingen anledning att nu föregripa den fortsatta beredningen\r\nav frågan utan avvaktar att regeringen återkommer i saken. Med detta avstyr-\r\nker utskottet de här aktuella motionerna i berörda delar.\r\nKonkurrensverkets roll\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå en motion med krav på en utvärdering av\r\nKonkurrensverkets verksamhet. Utskottet hänvisar till verkets in-\r\nstruktion och regleringsbrev. Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).\r\nMotionen\r\nRiksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att på lämpligt\r\nsätt utvärdera Konkurrensverkets verksamhet och se över dess uppdrag och\r\ndess instruktioner, anförs det i motion 2004/05:N271 (s). I budgetpropositio-\r\nnen för år 2005 skriver regeringen bl.a. att den bedömer att Konkurrensver-\r\nkets arbete är effektivt och att verket uppfyller de krav som ställs, erinrar\r\nmotionären om. Han har dock kritiska synpunkter på myndighetens verksam-\r\nhet och hävdar att den som via medier följer Konkurrensverkets ageranden\r\nkan få intrycket att verket fungerar som en självständig politisk aktör, i tjän\r\nhos de intressen som vill avreglera och privatisera den offentliga sektorn. Han\r\nnoterar att Regelutredningen (särskild utredare: chefsekonom Dan Andersson)\r\ni en delrapport om avregleringarnas effekter på prisbildningen hösten 2004\r\npekade på att priserna på de marknader som hade studerats, med undantag för\r\ntelemarknaden, hade stigit kraftigt. Avregleringarna och konkurrensutsätt-\r\nningen kan därmed åtminstone i detta avseende, till skillnad mot Konkurrens-\r\nverkets mening, betraktas som ett misslyckande, anför motionären. Han me-\r\nnar att Konkurrensverket också driver på för privatiseringar på vård- och\r\nomsorgsområdet och talar om avveckling av detaljhandelsmonopolet för\r\nalkohol, dvs. Systembolaget. Konkurrensverket skall självfallet bevaka kon-\r\nkurrensen på de områden där konkurrens och fri marknad råder, säger motio-\r\nnären. Han anser dock att man, inom de sektorer av ekonomin där den fria\r\nmarknaden satts ur spel genom politiska beslut, borde kunna förvänta sig att\r\nverket beaktade detta vid sina utvärderingar och i sina slutsatser. Verket bord\r\nproblematisera mer och agitera mindre, men i stället framstår Konkurrensver-\r\nket ofta som en nyliberal aktör, anför motionären.\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\nKonkurrensverkets uppdrag och uppgifter framgår av verkets instruktion och\r\nav regleringsbrev till myndigheten. Konkurrensverket är, enligt sin instruktion\r\n(1996:353), central förvaltningsmyndighet för konkurrensfrågor. Myndighe-\r\nten skall verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet ti\r\nnytta för konsumenterna. Verket skall fullgöra de uppgifter som följer av\r\nkonkurrenslagen, lagen om ingripande mot otillbörligt beteende avseende\r\noffentlig upphandling, lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska\r\ngemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler samt av 3 a och b §§ kon-\r\nkurrensförordningen (1993:173). Utöver detta skall Konkurrensverket göra\r\nföljande: lämna förslag till avregleringsåtgärder; uppmärksamma hinder mot\r\nen effektiv konkurrens i offentlig verksamhet och lämna förslag till åtgärder\r\nför att undanröja dessa; följa upp åtgärder som genomförs på de två sistnämn-\r\nda områdena; avge yttranden enligt förordning (2003:396) om elektronisk\r\nkommunikation; översända utan dröjsmål - när verket från allmän domstol\r\neller Marknadsdomstolen får en kopia av en dom eller ett slutligt beslut som\r\ngäller tillämpningen av artikel 81 eller artikel 82 i EG-fördraget - den berörd\r\ndomen eller det berörda beslutet till EG-kommissionen.\r\nEnligt regleringsbrevet för budgetåret 2005 skall Konkurrensverkets verk-\r\nsamhet ha sin tyngdpunkt på verksamhetsgrenen lagtillämpning. Målet för\r\ndenna verksamhetsgren anges vara att aktivt hindra allvarliga konkurrensbe-\r\ngränsningar särskilt inom områden med fåtalsdominans och svag konkurrens.\r\nVerket bör även fortsättningsvis lägga stor vikt vid kartellbekämpning, sägs\r\ndet. En viktig uppgift för verket är också att ingripa mot privata och offentli\r\naktörer som missbrukar en dominerande ställning på marknaden. Verkets mål\r\nunder verksamhetsgrenen konkurrensförbättrande åtgärder är att bidra till en\r\neffektiv konkurrens genom att ge förslag på regeländringar och andra åtgärder\r\nför att undanröja existerande hinder. Arbetet skall ske med beaktande av vad\r\nriksdag och regering beslutat med avseende på konkurrens i offentlig sektor.\r\nSom ett led i sitt arbete analyserar Konkurrensverket olika sektorer och läm-\r\nnar förslag på förändringar - t.ex. tidigare nämnda rapporter Vårda och skapa\r\nkonkurrens (2002:2), Konkurrensen i Sverige 2004 (2004:5), Konsumenterna,\r\nmatpriserna och konkurrensen (2004:2) och Tandvård och konkurrens (2004:\r\n1).\r\nRegelutredningens betänkande Liberalisering, regler och marknader (SOU\r\n2005:4), som det refereras till i motionen, har redovisats i ett tidigare avsni\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet anser, som tidigare nämnts, att en effektiv konkurrens är en viktig\r\nförutsättning för en väl fungerande samhällsekonomi. Ett av de viktigaste\r\ninstrumenten för att åstadkomma en effektiv konkurrens är, enligt utskottets\r\nmening, Konkurrensverkets verksamhet. Som framgår av verkets instruktion\r\nskall myndigheten verka för en effektiv konkurrens i privat och offentlig\r\nverksamhet till nytta för konsumenterna. Utskottet vill särskilt understryka at\r\nen effektiv konkurrens skall vara till nytta för konsumenterna. Som utskottet\r\ntidigare anfört är konkurrens inget självändamål, utan åtgärder för att stärka\r\nkonkurrensens effektivitet har till syfte bl.a. att ge konsumenten en starkare\r\nställning på marknaden.\r\nNär det gäller avregleringar m.m. skall Konkurrensverket, enligt sin in-\r\nstruktion, lämna förslag till avregleringsåtgärder, uppmärksamma hinder mot\r\nen effektiv konkurrens i offentlig verksamhet och redovisa förslag till åtgär-\r\nder för att undanröja dessa samt följa upp åtgärder som genomförs på dessa\r\ntvå områden. Detta arbete skall, enligt regleringsbrevet för år 2005, ske med\r\nbeaktande av vad statsmakterna beslutat med avseende på konkurrens i of-\r\nfentlig sektor.\r\nUtskottet kan, mot bakgrund av det anförda, inte se något behov av att\r\nriksdagen skall uttala sig för en utvärdering av Konkurrensverkets verksam-\r\nhet. Motion 2004/05:N271 (s) avstyrks därmed.\r\n\r\n
\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har\r\nföranlett följande reservationer. I rubriken anges inom\r\nparentes vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut\r\nsom behandlas i avsnittet.\r\n1. Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1)\r\nav Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-\r\nson (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-\r\ncarsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L291 yrkande\r\n3, 2004/05:L336 yrkande 2, 2004/05:MJ332 yrkande 3, 2004/05:N249 yrkan-\r\nde 2, 2004/05:N305 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 7, 2004/05:N411\r\nyrkande 1 och 2004/05:N413 yrkande 6 i denna del.\r\nStällningstagande\r\nVår syn på inriktningen av konkurrenspolitiken överensstämmer med den\r\nsom kommer till uttryck i de här aktuella motionerna från företrädare för\r\nModerata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, liksom i tidiga-\r\nre motioner från Centerpartiet. Likartade synpunkter framfördes också i en\r\nreservation (m, fp, kd, c) våren 2004 i det tidigare nämnda betänkandet\r\n2003/04:NU13. En vital konkurrens skärper effektiviteten och ökar välstån-\r\ndet, varför insatser för att främja konkurrensen är viktiga inslag i en politik\r\nsom stärker Sveriges utvecklingskraft. Marknadsekonomin förutsätter en\r\neffektiv konkurrenspolitik, som förhindrar marknadsdelning och prissamver-\r\nkan samt utövar fusionskontroll. En fungerande och sträng konkurrenslag-\r\nstiftning är viktig för att en effektiv konkurrens skall råda i det privata när\r\ningslivet. Konkurrensutsättning medför ökad effektivitet och gynnar konsu-\r\nmenterna. En sund konkurrens på alla marknadsområden är en förutsättning\r\nför gott konsumentinflytande. En självständig och kunnig konsument är grun-\r\nden för en väl fungerande marknad och verkligt inflytande.\r\nFri konkurrens på lika villkor inom de ramar som sätts upp av etiska prin-\r\nciper och lagstiftning är det bästa verktyget för att tillgodose konsumenternas\r\nefterfrågan och hushålla med begränsade resurser. En effektiv konkurrens\r\ngynnar alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen är den kanske\r\nviktigaste drivkraften till teknisk och ekonomisk utveckling. Väl fungerande\r\nkonkurrens stimulerar en kontinuerlig förnyelse av produktionsapparaten och\r\nleder därmed till en effektiv användning av samhällets resurser, dvs. graden\r\nav konkurrens på olika marknader spelar en central roll för marknadsekono-\r\nmins funktionssätt och för den ekonomiska tillväxten. Det avgörande för en\r\nfungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna. Många offentliga\r\nregleringar som införs för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas om\r\ndet rådde fritt tillträde till marknaden. I kombination med den tekniska och\r\nekonomiska utvecklingen utgör det fria tillträdet det främsta botemedlet mot\r\ntendenser till konkurrensbegränsningar och monopol.\r\nStatens roll i samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och övervaka\r\nspelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur\r\nsamt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl\r\ndomare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids\r\noch att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bä\r\nförutsättningarna.\r\nEn viktig orsak till att Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan ä\r\ndet höga prisläget, till följd av bristande konkurrens och delvis omfattande\r\nregleringar. En strategi för att öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jäm-\r\nförelse med andra länder måste innehålla ett antal reformer för att öka den\r\ninhemska konkurrensen samt sänka det allmänna prisläget, som också i stor\r\nutsträckning beror på höga skatter. Flera viktiga avregleringar har redan gjort\r\ni Sverige, men inom en del sektorer är konkurrensen fortfarande bristfällig.\r\nDet gäller framför allt i fråga om de marknader där hushållen är köpare, ex-\r\nempelvis detaljhandel och tjänsteproduktion.\r\nEtt tydligt belägg för det nyss sagda framgår av de rapporter som Konkur-\r\nrensverket presenterade i december 2002. Enligt en rapport - De svenska\r\npriserna kan pressas! (2002:5) - låg den svenska prisnivån för den privata\r\nkonsumtionen år 2001 nästan 20 % över den genomsnittliga nivån inom EU\r\n(17 % exklusive mervärdesskatt). I den rapport som Konkurrensverket pre-\r\nsenterade sommaren 2004 - Konsumenterna, matpriserna och konkurrensen\r\n(2004:2) - gör verket den sammanfattande bedömningen av konkurrensen i\r\ndagligvaruhandeln att en viss skärpning skett under de senaste åren, men att\r\nkonkurrensen kan förbättras ytterligare genom etableringar av fler nationella\r\noch internationella aktörer. I rapporten lämnar Konkurrensverket förslag på\r\nkonkreta åtgärder. Regeringen bör inte fördröja beredningen av dessa rappor-\r\nter utan så snart som möjligt vidta åtgärder och lägga fram förslag så att de\r\nsvenska konsumenterna inte skall behöva drabbas av onödigt höga priser. En\r\nangelägen förändring är att ändra bestämmelserna i plan- och bygglagen\r\navseende reglering av handelsändamålet i detaljplan. Bland de förslag som\r\nKonkurrensverket framlägger i den sistnämnda rapporten ingår två som avser\r\njust plan- och bygglagen. Verket föreslår sålunda att plan- och bygglagstift-\r\nningen skall ändras så att konkurrensintresset lyfts fram, planprocessen på-\r\nskyndas och aktörerna får bättre möjligheter att överklaga en kommuns ställ-\r\nningstagande att inte tillåta ny handel. Vidare föreslås att plan- och bygglag-\r\nstiftningen skall tillämpas så att planeringen blir mer flexibel och att nya\r\nmetoder för att analysera den lokala konkurrensen skall tas fram.\r\nFör att göra konkurrensen mer effektiv krävs det konkreta åtgärder på olika\r\nområden. En ökad avreglering bör ske för att ge utrymme för konkurrens.\r\nSamtidigt bör konkurrenslagen skärpas och övervakningen bli effektivare.\r\nKonkurrensverket bör ges ökade resurser och en mer framträdande roll. Nya\r\nregeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån ett småföretagsperspektiv,\r\nutan också utifrån ett konkurrensperspektiv. Kvarvarande konkurrenshäm-\r\nmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. Små-\r\nföretagsdelegationens förslag bör snarast genomföras.\r\nDet vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-\r\nna. Därmed tillstyrker vi samtliga här aktuella motioner i berörda delar.\r\n2. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor\r\n(punkt 2)\r\nav Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-\r\nson (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-\r\ncarsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2004/05:N249 yrkandena 3, 4 och 6, 2004/05:N305 yrkandena 2 och\r\n3, 2004/05:N391 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N393 yrkande 4,\r\n2004/05:N397 yrkandena 2 och 9, 2004/05: N400 yrkandena 8 och 9,\r\n2004/05:N402 yrkandena 2-4 och 2004/05:N412 yrkande 8 och\r\nbifaller delvis motionerna 2004/05:N308 yrkande 3 och\r\n2004/05:N401 yrkande 7.\r\nStällningstagande\r\nVi anser i likhet med vad som anförs i de här aktuella motionerna att kraftful-\r\nla åtgärder måste vidtas från regeringens sida för att driva på avregleringsar-\r\nbetet i syfte att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner och landsting.\r\nDe stora offentliga monopol som för närvarande svarar för tjänsteproduk-\r\ntionen inom sjukvård, skola, åldringsvård, etc. bör stegvis avregleras så att e\r\nprivat tjänsteproduktion inom dessa områden kan utvecklas. Det är viktigt att\r\nkommunal eller annan offentlig verksamhet inte konkurrerar ut jobb eller\r\nhindrar tillväxt i privat verksamhet. Samtidigt kan det privata utbudet på viss\r\nhåll vara mycket begränsat. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om\r\nändringar i de lagar som styr den obligatoriska kommunala verksamheten vad\r\ngäller sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av konkurrerande\r\nalternativ till det rådande monopolet i det allmännas regi. Detta skulle skapa\r\nmöjligheter för en mängd småföretagare att utveckla och expandera egna\r\nverksamheter inom tjänstesektorn i form av kooperativ och egna företag. Inte\r\nminst för de kvinnor som nu till stor del svarar för den offentliga välfärdspro\r\nduktionen vore det positivt att övergå från att vara anställd till att bli egen\r\nföretagare. Om flera aktörer tillåts komma in på områden som nu är stängda\r\nför privata alternativ kommer det att leda till ökad konkurrens som innebär en\r\neffektivare användning av skattemedel. Enligt vår uppfattning skulle det\r\ndessutom leda till en förstärkt småskalig företagsamhet, närhet i omsorgen,\r\nökad valfrihet och en förbättrad välfärd för medborgarna.\r\nVidare vill vi betona betydelsen av att konkurrensbegränsande förfaranden\r\nfrån olika kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt vår uppfatt-\r\nning har regeringen intagit en alltför avvaktande hållning i denna fråga. Kon-\r\nkreta åtgärder lyser med sin frånvaro. Inrättandet av Konkurrensrådet har inte\r\nräckt. Rådet, som för övrigt avvecklades vid årsskiftet 2003/04, har inte haft\r\nnågra sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för att komma till rätta med\r\nmissbruk från företrädare för stat, kommuner och landsting riktat mot privata\r\nentreprenörer i syfte att gynna den egna produktionen. Vi anser att det inte\r\nräcker att genom diskussion och informationsspridning om goda exempel\r\nsöka åstadkomma rättelse så att förfördelade privata entreprenörer kan kon-\r\nkurrera på samma villkor som offentliga producenter.\r\nRegeringens hantering av frågan om införande av en konfliktlösningsregel\r\ni konkurrenslagen utgör ett flagrant exempel på den avvaktande attityd och\r\nbrist på handling som har kännetecknat regeringens agerande. Trots förslag\r\nfrån Konkurrensrådet i december 2000 och i en departementspromemoria\r\nutarbetad inom Näringsdepartementet år 2001 har regeringen ännu inte lagt\r\nfram något förslag för riksdagen. Vagheten i regeringens avsikt och planering\r\nåskådliggörs med all önskvärd tydlighet av de uppgifter om beredningsläget\r\nsom erhålls från Näringsdepartementet. Våren 2003, när motsvarande fråga\r\nbehandlades av utskottet (bet. 2002/03:NU10), uppgavs att beredningsarbetet\r\nbedrevs med inriktning på att ett förslag till lagregel skulle kunna presentera\r\ni en lagrådsremiss senare under våren 2003. Våren 2004, då frågan behandla-\r\ndes på nytt av utskottet (bet. 2003/04:NU13), sades endast att beredning på-\r\ngick, utan någon närmare precisering av när regeringen avsåg att lägga fram\r\nett förslag till riksdagen. Samma budskap gäller nu enligt propositionen om\r\ngenomförande av transparensdirektivet i vilken det, som tidigare redovisats,\r\nnoteras betträffande den nyssnämnda departementspromemorian att förslaget\r\nom en konfliktlösningsregel bereds i Regeringskansliet. Detta är inte accepta-\r\nbelt. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att skyndsamt till riksdagen\r\nlägga fram förslag om införande av en konfliktlösningsregel i konkurrensla-\r\ngen.\r\nRiksdagen bör vidare anmoda regeringen att senast under riksmötet\r\n2005/06 vidta åtgärder för att reda upp konkurrenssituationen mellan offentlig\r\noch privat sektor. Konkurrensverket har i de tidigare nämnda rapporterna\r\nVårda och skapa konkurrens och Myndigheter och marknader, liksom i andra\r\nrapporter, föreslagit en rad åtgärder som vi anser omedelbart bör genomföras.\r\nDet rör sig om följande:\r\n- Vidta åtgärder för att tillförsäkra att gällande lagar och riktlinjer följs,\r\noch förtydliga när offentlig näringsverksamhet skall få bedrivas.\r\n- Inför en nationellt utformad reglering av subventioner, kopplad till det\r\nnu aktuella lagförslaget om genomförande av transparensdirektivet.\r\n- Tillåt en offentlig aktör att enbart få använda information eller kompe-\r\ntens upparbetad i myndighetsrollen för försäljning av tjänster och varor i\r\nkonkurrens med privata aktörer om denna information eller kompetens också\r\nerbjuds konkurrerande företag på samma villkor.\r\n- Inför särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att ingripa mot\r\nandra slag av konkurrenssnedvridande förfaranden än dem som omfattas av\r\nkonkurrenslagen.\r\n- Avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt myndighetsuppgifter\r\nfrån konkurrensutsatt verksamhet.\r\n- Ändra kommunallagen så att företag ges bättre möjligheter att få prövat i\r\ndomstol om det är förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar driva\r\nnäringsverksamhet på konkurrensmarknader.\r\n- Ge den myndighet som har tillsynen över den offentliga upphandlingen\r\nrätt att föra talan om en marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet\r\nbrutit mot lagen om offentlig upphandling.\r\n- Integrera tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga myndig-\r\nhetsuppgifter på konkurrensområdet.\r\n- Ersätt successivt nuvarande form av inköpssamordning eller ramavtal\r\noch ej preciserade inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter emel-\r\nlan om inköp utifrån förutbestämda volymer.\r\n- Klargör att kommunernas och landstingens inköp från egna företag om-\r\nfattas av upphandlingsreglerna.\r\n- Komplettera upphandlingsreglerna för att komma till rätta med avbrutna\r\nanbudstävlingar.\r\n- Inför bestämmelser om att myndigheterna skall beakta effekterna på\r\nkonkurrensen vid stödgivning och att företagen skall få bättre möjligheter att\r\nfå lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.\r\nDet vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.\r\nMed det sagda tillstyrker vi de här aktuella motionerna i berörda delar, dock\r\nmed undantag för de delar av motionerna 2004/05:N401 (fp) och 2004/05:\r\nN308 (m, fp, kd, c) som avser regionala förhållanden i Västra Götalands län\r\nrespektive Jönköpings län.\r\n3. Genomförande av transparensdirektivet (punkt 3)\r\nav Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-\r\nson (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-\r\ncarsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:\r\n3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om insyn i vissa finansiella\r\nförbindelser m.m. och tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140\r\npunkt 1 och bifaller delvis motion 2004/05:N22 yrkandena 1-5.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att det är positivt att Sverige nu - med det aktuella förslaget till\r\nlagstiftning - genomför EU:s transparensdirektiv. Vi menar dock - i linje med\r\nvad som anförs i motion 2004/05:N22 (kd) - att det finns skäl att överväga en\r\nutvidgning av tillämpningsområdet i förhållande till vad som krävs enligt\r\ntransparensdirektivet när det gäller både storleksundantaget och samhandels-\r\nundantaget. EU:s transparensdirektiv tar endast sikte på att öka möjligheterna\r\nför EG-kommissionen att kontrollera att medlemsstaterna inte ger sådant stöd\r\ntill offentliga eller privata företag som kan störa funktionen hos den gemen-\r\nsamma marknaden. Eftersom direktivet är ett s.k. minimidirektiv finns det\r\ndock möjligheter för medlemsländerna att införa strängare regler om de finner\r\ndet befogat. Regeringens förslag till genomförande av transparensdirektivet\r\nkommer endast att öka öppenheten kring ett fåtal myndigheter och ett fåtal\r\nstatliga och kommunala bolag. De flesta av de kommunala bolag som för\r\nnärvarande konkurrerar med privat verksamhet, ofta på ojämlika villkor,\r\nskulle med regeringens förslag även i fortsättningen undgå genomlysning.\r\nSnedvriden konkurrens leder till förluster för samhället - resurser används\r\nmindre effektivt, köpare av varor och tjänster kan få betala mer för dessa än\r\nvad som är nödvändigt, privata företag tappar marknadsandelar till mindre\r\neffektiva konkurrenter och lokala näringsidkare kan tvingas i konkurs när\r\nkommunen subventionerar de egna bolagens verksamhet. För närvarande är\r\ndet i princip omöjligt för en lokal näringsidkare att påvisa att det förekommer\r\nkorssubventionering eller andra former av kommunala subventioner inom\r\nkommunens verksamheter. En kommunal verksamhets alltför låga priser kan\r\nväcka misstankar, men det är ofta svårt att lägga fram konkreta bevis. Redo-\r\nvisning av kommunal verksamhet och konkurrensutsatta aktiviteter kan flyta\r\nihop.\r\nÄven om det inte är ett krav från EU, kan det finnas skäl för att Sverige - i\r\nstörre utsträckning än vad som följer av regeringens förslag - skall låta kom-\r\nmunala bolag omfattas av den nya lagen om insyn i vissa finansiella förbin-\r\ndelser. Den ökade transparens som därmed skulle uppstå kan främja en lik-\r\nvärdig och sund konkurrens. Konkurrensverket föreslog i sin tidigare nämnda\r\nrapport Myndigheter och marknader bl.a. att transparensdirektivets krav borde\r\nkompletteras med en nationellt anpassad utformning beträffande vilka som\r\nskall omfattas av kraven på separat redovisning.\r\nTrots att vi således tycker att det ligger mycket i de underliggande tanke-\r\ngångarna i den här aktuella motionen, anser vi att det behövs ytterligare un-\r\nderlag för att ta ställning till om de av regeringen föreslagna undantagen skal\r\nbegränsas eller slopas. När det gäller storleksundantaget bör regeringen göra\r\nen konsekvensanalys av vilka effekter olika storleksgränser skulle få i olika\r\navseenden. De konsekvenser som kan uppkomma i form av merarbete för\r\nKonkurrensverket vid en utvidgning av det antal offentliga och privata företag\r\nsom skulle omfattas av lagstiftningen bör beskrivas. Vidare bör redovisas i\r\nvilken mån privata företag skulle beröras - hur många företag och hur ofta.\r\nDet kan också vara tänkbart att ha olika storleksgränser för offentliga respek-\r\ntive privata företag. De nu nämnda konsekvenserna bör redovisas vid olika\r\nandra storleksgränser än de som nu anges i propositionen. Även konsekven-\r\nserna av ett helt slopat storleksundantag bör presenteras. I konsekvensanaly-\r\nsen bör vidare belysas effekterna av ett slopande av samhandelsundantaget.\r\nSlutligen bör också göras en konsekvensanalys av vilka effekterna skulle\r\nbli om det infördes en bestämmelse om att den separata redovisningen skall\r\ntas in i årsredovisningen eller motsvarande. Syftet med en sådan bestämmelse\r\när att ytterligare öka transparensen i de ekonomiska förbindelserna mellan\r\nstat, kommun eller landsting å ena sidan och offentliga företag å den andra.\r\nEn sådan ändring i den föreslagna lagen om insyn i vissa finansiella förbin-\r\ndelser skulle vidare kunna komma att kräva konsekvensändringar i andra\r\nlagar, t.ex. årsredovisningslagen, bokföringslagen och lagen om kommunal\r\nredovisning.\r\nRiksdagen bör, med hänvisning till det anförda, anmoda regeringen att\r\ngöra de konsekvensanalyser som vi här har angett och därefter återkomma till\r\nriksdagen med ett förslag om lagändringar så snart som möjligt.\r\nMed detta tillstyrker vi regeringens förslag till lag om insyn i vissa finansi-\r\nella förbindelser m.m. Motion 2004/05:N22 (kd) blir med ett sådant tillkän-\r\nnagivande av riksdagen som vi förordar till viss del tillgodosedd.\r\n4. Kriminalisering av karteller (punkt 5)\r\nav Eva Flyborg (fp) och Nyamko Sabuni (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ332 yrkande\r\n4, 2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yrkande\r\n6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.\r\nStällningstagande\r\nKartellbildning är, enligt vår mening, mycket skadlig för samhällsekonomin.\r\nDet finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas\r\neffektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna som får svara för kostnader-\r\nna för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.\r\nKarteller innebär också en orättmätig förmögenhetsöverföring från konsu-\r\nmentkollektivet till de företag som bryter mot konkurrenslagen.\r\nRiksdagen har, som redovisats, vid två tillfällen - genom tillkännagivan-\r\nden våren 2002 och våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om\r\nkriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen gav i november 2003 Utred-\r\nningen om en modernisering av konkurrensreglerna tilläggsdirektiv (dir.\r\n2003:175), genom vilket det tidigare utredningsuppdraget utvidgades till att\r\nomfatta frågan om kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande\r\nsamarbete mellan företag respektive förbud mot missbruk av dominerande\r\nställning. Att det har krävts två tillkännagivanden av riksdagen innan reger-\r\ningen har skridit till handling är flagrant. Vi menar att en mycket viktig prin\r\ncip i det demokratiska systemet är att riksdagens beställningar skall efter-\r\nkommas av regeringen. Tillkännagivanden är ett instrument som riksdagen\r\nförfogar över för att anmoda regeringen att vidta åtgärder i en fråga. Det får\r\ninte uppstå en situation där det kan skapas ett intryck av att regeringen inte\r\ntillmäter detta instrument dess rättmätiga betydelse.\r\nUtredningen, som har haft till uppgift att ta fram en konkret lagstiftnings-\r\nmodell för en kriminalisering inom konkurrensrätten med inriktning på vad\r\nsom bör betecknas som särskilt allvarliga fall, avlämnade, som redovisats, i\r\ndecember 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - En lagstiftningsmodell\r\n(SOU 2004:131). Om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras bör det\r\nenligt utredningens bedömning ske genom att det i konkurrenslagstiftningen\r\ninförs ett nytt brott - konkurrensbrott, men endast vid horisontella karteller;\r\nenligt utredaren bör vertikala konkurrensbegränsningar och missbruk av\r\ndominerande ställning inte kriminaliseras. Betänkandet har remissbehandlats,\r\noch regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.\r\nEnligt vår mening bör riksdagen genom ett nytt tillkännagivande anmoda\r\nregeringen att utan ytterligare tidsspillan återkomma till riksdagen med ett\r\nförslag till ändrad lagstiftning så att karteller kriminaliseras. Riksdagen bör\r\ninte förlita sig på att regeringen avser återkomma till riksdagen. Detta är\r\nenligt vår mening alltför vagt.\r\nVi anser också att riksdagen bör riva upp det beslut som riksdagen fattade\r\nvåren 2004 om att införa det s.k. leniencyprogrammet. Detta program är,\r\nenligt vår mening, ett tjallerisystem som väcker djupgående, principiella\r\nfrågor. Riksdagen bör genom sitt tillkännagivande anmoda regeringen att\r\nåterkomma med förslag till riksdagen om upphävande av detta program.\r\nRiksdagen bör alltså anmoda regeringen att vidta åtgärder i enlighet med\r\nvad vi har anfört. Därmed blir de här aktuella motionerna tillgodosedda i\r\nberörda delar och tillstyrks.\r\n5. Kriminalisering av karteller (punkt 5)\r\nav Mikael Oscarsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse:\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservation 5. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ332 yrkande\r\n4, 2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yrkande\r\n6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.\r\nStällningstagande\r\nKartellbildning är enligt min mening mycket skadlig för samhällsekonomin.\r\nDet finns ett starkt konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas\r\neffektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna som får svara för kostnader-\r\nna för en ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.\r\nKarteller innebär också en orättmätig förmögenhetsöverföring från konsu-\r\nmentkollektivet till de företag som bryter mot konkurrenslagen.\r\nRiksdagen har, som redovisats, vid två tillfällen - genom tillkännagivan-\r\nden våren 2002 och våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om\r\nkriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen gav i november 2003 Utred-\r\nningen om en modernisering av konkurrensreglerna tilläggsdirektiv (dir.\r\n2003:175), genom vilket det tidigare utredningsuppdraget utvidgades till att\r\nomfatta frågan om kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande\r\nsamarbete mellan företag respektive förbud mot missbruk av dominerande\r\nställning. Att det har krävts två tillkännagivanden av riksdagen innan reger-\r\ningen har skridit till handling är flagrant. Jag menar att en mycket viktig\r\nprincip i det demokratiska systemet är att riksdagens beställningar skall efter\r\nkommas av regeringen. Tillkännagivanden är ett instrument som riksdagen\r\nförfogar över för att anmoda regeringen att vidta åtgärder i en fråga. Det får\r\ninte uppstå en situation där det kan skapas ett intryck av att regeringen inte\r\ntillmäter detta instrument dess rättmätiga betydelse.\r\nUtredningen, som har haft till uppgift att ta fram en konkret lagstiftnings-\r\nmodell för en kriminalisering inom konkurrensrätten med inriktning på vad\r\nsom bör betecknas som särskilt allvarliga fall, avlämnade, som redovisats, i\r\ndecember 2004 sitt slutbetänkande Konkurrensbrott - En lagstiftningsmodell\r\n(SOU 2004:131). Om konkurrensrättens förbud skall kriminaliseras bör det\r\nenligt utredningens bedömning ske genom att det i konkurrenslagstiftningen\r\ninförs ett nytt brott - konkurrensbrott, men endast vid horisontella karteller;\r\nenligt utredaren bör vertikala konkurrensbegränsningar och missbruk av\r\ndominerande ställning inte kriminaliseras. Betänkandet har remissbehandlats,\r\noch regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.\r\nEnligt min mening bör riksdagen genom ett nytt tillkännagivande anmoda\r\nregeringen att utan ytterligare tidsspillan återkomma till riksdagen med ett\r\nförslag till ändrad lagstiftning så att karteller kriminaliseras. Riksdagen bör\r\ninte förlita sig på att regeringen avser återkomma till riksdagen. Detta är\r\nenligt min mening alltför vagt.\r\nMed ett sådant beslut som jag förordar blir de här aktuella motionerna\r\n2004/05:N249 (fp), 2004/05:N413 (fp), 2004/05:MJ332 (fp), 2004/05:N393\r\n(kd) och 2004/05:Bo306 (kd) tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks. I\r\nden förstnämnda motionen, 2004/05:N249 (fp), förespråkas i motiveringen\r\nockså att riksdagen bör riva upp det beslut som riksdagen fattade våren 2004\r\nom att införa det s.k. leniencyprogrammet. Denna uppfattning delar jag inte.\r\nEftersom det formella yrkandet i motionen dock endast avser kriminalisering\r\nav karteller tillstyrks yrkandet i sin helhet.\r\n6. Konkurrensverkets roll (punkt 6, motiveringen)\r\nav Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Åsa Torstensson (c), Anne-Marie Påls-\r\nson (m), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och Mikael Os-\r\ncarsson (kd).\r\nStällningstagande\r\nMarknadsekonomin förutsätter en effektiv konkurrenspolitik, som förhindrar\r\nmarknadsdelning och prissamverkan samt utövar fusionskontroll. En funge-\r\nrande och sträng konkurrenslagstiftning är viktig för att en effektiv konkur-\r\nrens skall råda i det privata näringslivet. Konkurrensverket intar en central\r\nroll när det gäller att åstadkomma en effektiv konkurrens. Vi vill erinra om at\r\nsamtliga fyra partier inom den borgerliga alliansen har förordat ökade resurser\r\ntill Konkurrensverket. Enligt vår mening ligger Konkurrensverkets agerande\r\nhelt inom de ramar som uppställs av instruktion och regleringsbrev och som\r\ntidigare redovisats. Något behov av att riksdagen skall uttala sig för en över-\r\nsyn av Konkurrensverkets verksamhet utifrån de utgångspunkter som anges i\r\nmotion 2004/05:N271 (s) kan vi inte se. Motionen avstyrks därmed.\r\n\r\n\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nProposition 2004/05:140\r\nRegeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till\r\n1. lag om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.,\r\n2. lag om ändring i lagen (2005:110) om ändring i lagen (1970:417) om mark-\r\nnadsdomstol m.m.,\r\n3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,\r\n4. lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning,\r\n5. lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078).\r\nMotion med anledning av propositionen\r\n2004/05:N22 av Maria Larsson m.fl. (kd):\r\n1. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i\r\n3 § tredje stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser\r\npå så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-\r\nta företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan\r\npåverka handeln med andra EES-länder.\r\n2. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i\r\n3 § tredje stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser\r\npå så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-\r\nta företag med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste\r\nräkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro men inte 100 000 euro.\r\n3. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i\r\n4 § andra stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser\r\npå så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-\r\nta företag som tillhandahåller tjänster som inte i nämnvärd omfattning kan\r\npåverka handeln med andra EES-länder.\r\n4. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i\r\n4 § andra stycket i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser\r\npå så sätt att redovisningsskyldighet enligt första stycket även skall omfat-\r\nta företag med en nettoomsättning som för vart och ett av de två senaste\r\nräkenskapsåren har understigit 40 miljoner euro men inte 100 000 euro.\r\n5. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i\r\n4 § i förslag till lag om insyn i vissa finansiella förbindelser på så sätt att\r\nden separata redovisningen skall tas in i årsredovisningen eller motsvaran-\r\nde.\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2004/05:L291 av Inger René m.fl. (m):\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om strukturförändringar i konkurrensfrämjande syfte.\r\n2004/05:L336 av Martin Andreasson m.fl. (fp):\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ökad konkurrens.\r\n2004/05:MJ332 av Lennart Fremling m.fl. (fp):\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om effektivare konkurrenspolitik för dagligvaruhandeln.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kriminalisering av karteller.\r\n2004/05:N249 av Eva Flyborg m.fl. (fp):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kriminalisering av kartellsamarbete.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att göra konkurrenslagen effektivare.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att införa åtgärder för att reda ut konkurrenssituationen mellan\r\nprivata och offentliga utförare.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att underlätta tillträde till olika marknader.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ta bort selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala\r\nstöd till företag.\r\n2004/05:N271 av Bo Bernhardsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att på lämpligt sätt utvärdera Konkurrensverkets verksamhet och se över\r\ndess uppdrag och dess instruktioner.\r\n2004/05:N305 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bekämpa monopol (avsnitt 5.1).\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att öka etableringsfriheten och att uppmuntra privatiseringar och\r\nkonkurrensutsättning inom den offentliga sektorn (avsnitt 5.1).\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stärka konkurrensövervakningen (avsnitt 5.1.1).\r\n2004/05:N308 av Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp, c, kd):\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av konkurrensutsättning av offentligt utförd produktion.\r\n2004/05:N391 av Tobias Krantz (fp):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att en ökad andel av den offentliga sektorns verksam-\r\nhet läggs ut på entreprenad.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Konkurrensverket bör granska välfärdssektorn.\r\n2004/05:N393 av Göran Hägglund m.fl. (kd):\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kommunernas roll i näringspolitiken.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en effektivare konkurrenspolitik.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kriminalisering av karteller.\r\n2004/05:N397 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om stopplagstiftning.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Konkurrensverket.\r\n2004/05:N400 av Maria Larsson m.fl. (kd):\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om rättvis konkurrens mellan offentlig och privat sektor.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om avveckling av snedvridande företagsstöd.\r\n2004/05:N401 av Anita Brodén m.fl. (fp):\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om etableringsfrihet inom vård och utbildning för att kunna ge Västra\r\nGötalandsregionen en ny stark tillväxtsektor med goda exportmöjligheter.\r\n2004/05:N402 av Åsa Torstensson m.fl. (c):\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ökat privat företagande i offentlig sektor leder till en mer in-\r\ntegrerad arbetsmarknad med bättre villkor för dem som verkar där.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av privat produktion av välfärdstjänster samt vinsterna\r\nav att fler kvinnor driver företag.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att vårdföretagande skall tillåtas vara lönsamt för att entrepre-\r\nnörskapet i offentlig sektor skall stimuleras.\r\n2004/05:N411 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att forskning måste initieras om sambanden mellan pris, kvali-\r\ntet, service, mångfald, inträdeshinder, innovationer och konkurrens.\r\n2004/05:N412 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet.\r\n2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om konkurrens och kriminalisering av kartellsamarbete.\r\n2004/05:Bo306 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):\r\n16. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag\r\ntill lagstiftning som innebär en kriminalisering av kartellsamverkan.\r\n\r\n
\r\nBilaga 2\r\nRegeringens lagförslag\r\n1. Förslag till lag om insyn i vissa finansiella\r\nförbindelser m.m.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n2. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:110) om\r\nändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.\r\n\r\n\r\n3. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om\r\nmarknadsdomstol m.m.\r\n\r\n\r\n4. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:614) om\r\nkommunal redovisning\r\n\r\n\r\n5. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen\r\n(1999:1078)\r\n\r\n\r\nBilaga 3\r\nAv utskottet föreslagna ändringar i\r\nregeringens lagförslag\r\nFörslag till ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning\r\n\r\nRegeringens förslag\r\nUtskottets förslag\r\n\r\n2 kap.\r\n13 §\r\nOm det finns särskilda skäl, får Skatteverket för visst fall tillåta att doku-\r\nment, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara rä-\r\nkenskapsinformation förstörs före utgången av den tid som anges i 11 §.\r\nÄven om ett tillstånd enligt första\r\nstycket har meddelats, får dokument,\r\nmikroskrift och maskinläsbara medi-\r\ner som används för att bevara infor-\r\nmation som omfattas av lagen\r\n(2005:000) om insyn i vissa finansi-\r\nella förbindelser m.m. inte förstöras\r\nförrän tidigast fem år efter utgången\r\nav det kalenderår då räkenskapsåret\r\navslutades.\r\nÄven om ett tillstånd enligt första\r\nstycket har meddelats, får dokument,\r\nmikroskrift och maskinläsbara medi-\r\ner som används för att bevara infor-\r\nmation som omfattas av lagen\r\n(2005:000) om insyn i vissa finansi-\r\nella förbindelser m.m. inte förstöras\r\nförrän tidigast fem år efter utgången\r\nav det kalenderår då räkenskapsåret\r\navslutades. Förstöring får dock ske\r\nom informationen bevaras på annat\r\nsätt.\r\n\r\n\r\n\r\nFörslag till ändring i bokföringslagen (1999:1078)\r\n\r\nRegeringens förslag\r\nUtskottets förslag\r\n\r\n7 kap.\r\n7 §\r\nOm det finns särskilda skäl, får Skatteverket för visst fall tillåta att doku-\r\nment, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara rä-\r\nkenskapsinformation förstörs före utgången av den tid som anges i 2 §.\r\nTillstånd enligt första stycket ges av Finansinspektionen när det gäller före-\r\ntag som står under inspektionens tillsyn.\r\nÄven om ett tillstånd enligt första\r\nstycket har meddelats, får dokument,\r\nmikroskrift och maskinläsbara medi-\r\ner som används för att bevara infor-\r\nmation som omfattas av lagen\r\n(2005:000) om insyn i vissa finansi-\r\nella förbindelser m.m. inte förstöras\r\nförrän tidigast fem år efter utgången\r\nav det kalenderår då räkenskapsåret\r\navslutades.\r\nÄven om ett tillstånd enligt första\r\nstycket har meddelats, får dokument,\r\nmikroskrift och maskinläsbara medi-\r\ner som används för att bevara infor-\r\nmation som omfattas av lagen\r\n(2005:000) om insyn i vissa finansi-\r\nella förbindelser m.m. inte förstöras\r\nförrän tidigast fem år efter utgången\r\nav det kalenderår då räkenskapsåret\r\navslutades. Förstöring får dock ske\r\nom informationen bevaras på annat\r\nsätt.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n2004/05:NU16\r\n\r\nSAMMANFATTNING 2004/05:NU16\r\n\r\n2\r\n76\r\n\r\n1\r\n\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n4\r\n5\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n3\r\n2004/05:NU16 UTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT\r\n\r\nUTSKOTTETS FÖRSLAG TILL RIKSDAGSBESLUT 2004/05:NU16\r\n\r\n76\r\n76\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n6\r\n\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n50\r\n57\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n7\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n66\r\n67\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n58\r\n\r\n2004/05:NU16 BILAGA 1\r\n\r\nBILAGA 1 2004/05:NU16\r\n\r\n74\r\n75\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n70\r\n\r\n2004/05:NU16 BILAGA 2\r\n\r\nBILAGA 2 2004/05:NU16\r\n\r\n86\r\n87\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n76\r\n\r\n2004/05:NU16 BILAGA 3 AV UTSKOTTET FÖRESLAGNA ÄNDRINGAR I REGERINGENS LA\r\n\r\nBILAGA 3 2004/05:NU16\r\n\r\n76\r\n89\r\n2004/05:NU16\r\n\r\n88\r\n" }, "dokutskottsforslag": { "utskottsforslag": [ { "punkt": "1", "rubrik": "Konkurrenspolitikens inriktning", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L291 yrkande 3, 2004/05:L336 yrkande 2, 2004/05:MJ332 yrkande 3, 2004/05:N249 yrkande 2, 2004/05:N305 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 7, 2004/05:N411 yrkande 1 och 2004/05:N413 yrkande 6 i denna del.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "1", "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "votering_id": "01D17A24-89D7-450A-B573-6874831FB0A7", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "121", "0", "0", "23" ] }, { "td": [ "m", "0", "44", "0", "11" ] }, { "td": [ "c", "0", "16", "0", "6" ] }, { "td": [ "fp", "0", "41", "0", "7" ] }, { "td": [ "kd", "0", "26", "0", "7" ] }, { "td": [ "v", "22", "0", "0", "6" ] }, { "td": [ "mp", "14", "0", "0", "3" ] }, { "td": [ "-", "2", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "159", "127", "0", "63" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/01D17A24-89D7-450A-B573-6874831FB0A7", "rm": "2004/05", "bet": "NU16", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "2", "rubrik": "Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N249 yrkandena 3, 4 och 6, 2004/05:N305 yrkandena 2 och 3, 2004/05:N308 yrkande 3, 2004/05:N391 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N393 yrkande 4, 2004/05:N397 yrkandena 2 och 9, 2004/05:N400 yrkandena 8 och 9, 2004/05:N401 yrkande 7, 2004/05:N402 yrkandena 2-4 och 2004/05:N412 yrkande 8.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "2", "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "votering_id": "1CFA4FF2-5924-4C4B-B45E-DC8A77C8A8F5", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "121", "0", "0", "23" ] }, { "td": [ "m", "0", "43", "0", "12" ] }, { "td": [ "c", "0", "17", "0", "5" ] }, { "td": [ "fp", "0", "40", "0", "8" ] }, { "td": [ "kd", "0", "26", "0", "7" ] }, { "td": [ "v", "22", "0", "0", "6" ] }, { "td": [ "mp", "15", "0", "0", "2" ] }, { "td": [ "-", "2", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "160", "126", "0", "63" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/1CFA4FF2-5924-4C4B-B45E-DC8A77C8A8F5", "rm": "2004/05", "bet": "NU16", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "3", "rubrik": "Genomförande av transparensdirektivet", "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2004/05:140 i denna del och avslår motion 2004/05:N22 yrkandena 1-5.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "3", "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "votering_id": "2BE7E08E-844E-4E9D-A6F5-67035CC3AA64", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "121", "0", "0", "23" ] }, { "td": [ "m", "0", "43", "0", "12" ] }, { "td": [ "c", "0", "17", "0", "5" ] }, { "td": [ "fp", "0", "41", "0", "7" ] }, { "td": [ "kd", "0", "26", "0", "7" ] }, { "td": [ "v", "22", "0", "0", "6" ] }, { "td": [ "mp", "15", "0", "0", "2" ] }, { "td": [ "-", "2", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "160", "127", "0", "62" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/2BE7E08E-844E-4E9D-A6F5-67035CC3AA64", "rm": "2004/05", "bet": "NU16", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "4", "rubrik": "Övriga lagförslag", "forslag": "1. lag om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.,\n2. lag om ändring i lagen (2005:110) om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,\n3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,\n4. lag om ändring i lagen (1997:614) om kommunal redovisning,\n5. lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078).\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:140 i denna del och bifaller delvis proposition 2004/05:140 i denna del.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2004/05", "bet": "NU16", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "5", "rubrik": "Kriminalisering av karteller", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ332 yrkande 4, 2004/05:N249 yrkande 1, 2004/05:N393 yrkande 8, 2004/05:N413 yrkande 6 i denna del och 2004/05:Bo306 yrkande 16.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2004/05", "bet": "NU16", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "6", "rubrik": "Konkurrensverkets roll", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:N271.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2004/05", "bet": "NU16", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" } ] }, "dokmotforslag": { "motforslag": [ { "nummer": "1", "rubrik": "Konkurrenspolitikens inriktning", "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "1" }, { "nummer": "2", "rubrik": "Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor", "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "2" }, { "nummer": "3", "rubrik": "Genomförande av transparensdirektivet", "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "3" }, { "nummer": "4", "rubrik": "Kriminalisering av karteller", "partier": "\"fp\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "5" }, { "nummer": "5", "rubrik": "Kriminalisering av karteller", "partier": "\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "5" }, { "nummer": "6", "rubrik": "Konkurrensverkets roll", "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "6" } ] }, "dokaktivitet": { "aktivitet": [ { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2005-05-12 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2005-05-17 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2005-05-24 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "JUS", "namn": "Justering", "datum": "2005-05-31 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "40", "process": "beredning" }, { "kod": "JUS", "namn": "Justering", "datum": "2005-06-02 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "40", "process": "beredning" }, { "kod": "TRY", "namn": "Trycklov", "datum": "2005-06-07 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "60", "process": "beredning" }, { "kod": "TROWE", "namn": "Trycklov till Gotab och webb", "datum": "2005-06-08 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "70", "process": "beredning" }, { "kod": "TRY", "namn": "Trycklov", "datum": "2005-06-08 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "60", "process": "beredning" }, { "kod": "B1", "namn": "Bordläggning 1", "datum": "2005-06-10 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "1", "process": "avgorande" }, { "kod": "B2", "namn": "Bordläggning 2", "datum": "2005-06-13 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "2", "process": "avgorande" }, { "kod": "BEH", "namn": "Behandling", "datum": "2005-06-14 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "3", "process": "avgorande" }, { "kod": "AVG", "namn": "Avgörande", "datum": "2005-06-15 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "5", "process": "avgorande" }, { "kod": "BES", "namn": "Beslut", "datum": "2005-06-15 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "4", "process": "avgorande" }, { "kod": "RSKR", "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse", "datum": "2005-06-15 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "6", "process": "avgorande" } ] }, "dokuppgift": { "uppgift": [ { "kod": "beslutssammanfattningusk", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "Tillkännagivande beträffande konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor. Delvis bifall till propositionen beträffande lagen om kommunal redovisning och bokföringslagen. Avslag på motionerna.", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-23 15:26:15" }, { "kod": "notis", "namn": "Beslut i korthet", "text": "Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på hur man ska komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och privat sektor. Regeringen bör lämna sina förslag i tid för att riksdagen ska kunna behandla dem under riksmötet 2005/06. Regeringen bör också ta hänsyn till Konkurrensverkets förslag på området. Riksdagen sa även ja till regeringens förslag att genomföra EU:s transparensdirektiv i svensk lag. Direktivets syfte är att underlätta EG-kommissionens granskning av att företag inte får sådana stöd från det allmänna eller andra fördelar av ett medlemsland som strider mot EG:s konkurrensregler för företag och stater. Lagändringarna börjar gälla den 1 augusti 2005.", "dok_id": "GS01NU16", "systemdatum": "" }, { "kod": "notisrubrik", "namn": "Beslut", "text": "Konkurrensproblemen mellan offentlig och privat sektor (NU16)", "dok_id": "GS01NU16", "systemdatum": "" }, { "kod": "rdbeslut", "namn": "Riksdagens beslut", "text": "Kammaren biföll utskottets förslag", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-23 15:26:15" }, { "kod": "statustext", "namn": "statustext", "text": "Ärendet är avslutat", "dok_id": "GS01NU16", "systemdatum": "2017-10-20 09:05:40" }, { "kod": "utsknotis", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "
Näringsutskottet föreslår att riksdagen ska begära att regeringen återkommer med förslag på hur man ska komma till rätta med konkurrensproblemen mellan offentlig och privat sektor. Regeringen bör lämna sina förslag i tid för att riksdagen ska kunna behandla dem under riksmötet 2005/06. Regeringen bör också ta hänsyn till Konkurrensverkets förslag på området. Utskottet föreslår även att riksdagen säger ja till regeringens förslag att genomföra EU:s transparensdirektiv i svensk lag. Direktivets syfte är att underlätta EG-kommissionens granskning av att företag inte får sådana stöd från det allmänna eller andra fördelar av ett medlemsland som strider mot EG:s konkurrensregler för företag och stater. Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 augusti 2005.
", "dok_id": "GS01NU16", "systemdatum": "2016-01-26 17:41:31" }, { "kod": "utsknotisrubrik", "namn": "Utskottets förslag", "text": "Konkurrensproblemen mellan offentlig och privat sektor (NU16)", "dok_id": "GS01NU16", "systemdatum": "2016-01-26 17:41:31" } ] }, "dokbilaga": { "bilaga": [ { "dok_id": "GS01NU16", "subtitel": "", "filnamn": "bet_200405_nu_16.docx", "filstorlek": "1525934", "filtyp": "docx", "titel": "Transparensdirektivet och vissa övriga konkurrenspolitiska frågor", "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/B2F73D82-EA18-4267-8671-D1EC2D0ED454" }, { "dok_id": "GS01NU16", "subtitel": "", "filnamn": "bet_200405_nu_16.pdf", "filstorlek": "3385699", "filtyp": "pdf", "titel": "Bilaga: bet_200405_nu_16", "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/951C1A5E-45D4-4F85-AA46-B717117177D0" } ] }, "dokreferens": { "referens": [ { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:Bo306 Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande ", "ref_dok_id": "GS02Bo306", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "Bo306", "ref_dok_titel": "Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande ", "ref_dok_subtitel": "av Ragnwi Marcelind m.fl. (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:L291 Konsumentpolitiken", "ref_dok_id": "GS02L291", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "L291", "ref_dok_titel": "Konsumentpolitiken", "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:L336 Liberal konsumentpolitik", "ref_dok_id": "GS02L336", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "L336", "ref_dok_titel": "Liberal konsumentpolitik", "ref_dok_subtitel": "av Martin Andreasson m.fl. (FP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:MJ332 Livsmedelspolitik", "ref_dok_id": "GS02MJ332", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "MJ332", "ref_dok_titel": "Livsmedelspolitik", "ref_dok_subtitel": "av Lennart Fremling m.fl. (FP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N22 med anledning av prop. 2004/05:140 Genomförande av transparensdirektivet", "ref_dok_id": "GS02N22", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N22", "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:140 Genomförande av transparensdirektivet", "ref_dok_subtitel": "av Maria Larsson m.fl. (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N249 Fri konkurrens för ökad tillväxt", "ref_dok_id": "GS02N249", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N249", "ref_dok_titel": "Fri konkurrens för ökad tillväxt", "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N271 Konkurrensverkets roll", "ref_dok_id": "GS02N271", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N271", "ref_dok_titel": "Konkurrensverkets roll", "ref_dok_subtitel": "av Bo Bernhardsson (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N305 Företagande", "ref_dok_id": "GS02N305", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N305", "ref_dok_titel": "Företagande", "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N308 Jönköpings län och tillväxtskapande åtgärder", "ref_dok_id": "GS02N308", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N308", "ref_dok_titel": "Jönköpings län och tillväxtskapande åtgärder", "ref_dok_subtitel": "av Bengt-Anders Johansson m.fl. (M, FP, KD, C)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N391 Konkurrens inom välfärdssektorn", "ref_dok_id": "GS02N391", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N391", "ref_dok_titel": "Konkurrens inom välfärdssektorn", "ref_dok_subtitel": "av Tobias Krantz (FP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N393 Utgiftsområde 24 Näringsliv", "ref_dok_id": "GS02N393", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N393", "ref_dok_titel": "Utgiftsområde 24 Näringsliv", "ref_dok_subtitel": "av Göran Hägglund m.fl. (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N397 Villkor för regional utveckling", "ref_dok_id": "GS02N397", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N397", "ref_dok_titel": "Villkor för regional utveckling", "ref_dok_subtitel": "av Anne-Marie Pålsson m.fl. (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N400 Småföretagande", "ref_dok_id": "GS02N400", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N400", "ref_dok_titel": "Småföretagande", "ref_dok_subtitel": "av Maria Larsson m.fl. (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N401 Västra Götalands och Sveriges tillväxt", "ref_dok_id": "GS02N401", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N401", "ref_dok_titel": "Västra Götalands och Sveriges tillväxt", "ref_dok_subtitel": "av Anita Brodén m.fl. (FP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N402 Privat produktion av välfärdstjänster", "ref_dok_id": "GS02N402", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N402", "ref_dok_titel": "Privat produktion av välfärdstjänster", "ref_dok_subtitel": "av Åsa Torstensson m.fl. (C)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N411 Bristen på konkurrens i livsmedelshandeln", "ref_dok_id": "GS02N411", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N411", "ref_dok_titel": "Bristen på konkurrens i livsmedelshandeln", "ref_dok_subtitel": "av Mikael Oscarsson m.fl. (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N412 Turistnäringen", "ref_dok_id": "GS02N412", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N412", "ref_dok_titel": "Turistnäringen", "ref_dok_subtitel": "av Mikael Oscarsson m.fl. (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:N413 Näringspolitik", "ref_dok_id": "GS02N413", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "N413", "ref_dok_titel": "Näringspolitik", "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "proposition 2004/05:140 Genomförande av transparensdirektivet", "ref_dok_id": "GS03140", "ref_dok_typ": "prop", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "140", "ref_dok_titel": "Genomförande av transparensdirektivet", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition" }, { "referenstyp": "protokollbeslut", "uppgift": "2005-06-15", "ref_dok_id": "GS09140", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "140", "ref_dok_titel": "2005-06-15", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" }, { "referenstyp": "protokolldebatt", "uppgift": "2005-06-14", "ref_dok_id": "GS09139", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "139", "ref_dok_titel": "2005-06-14", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" }, { "referenstyp": "rskr", "uppgift": "2004/05:297", "ref_dok_id": "GS0K297", "ref_dok_typ": "rskr", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "297", "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:297", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "-", "ref_dok_id": "2005:590", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2005:591", "ref_dok_id": "1999:1078", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2005:592", "ref_dok_id": "1997:614", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2005:593", "ref_dok_id": "2005:110", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2005:594", "ref_dok_id": "1970:417", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" } ] } } }