{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2290770",
      "dok_id": "GS01NU11",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "NU11",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:NU11",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "NU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "11",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2005-04-05 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:53:58",
      "publicerad": "2006-03-15 11:54:02",
      "titel": "Vissa handelspolitiska frågor inom WTO och EU",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01NU11/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01NU11",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01NU11",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01NU11",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Näringsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:NU11</div><h1>Vissa handelspolitiska frågor inom WTO och EU</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI betänkandet behandlar utskottet 45 motionsyrkanden\r\nom  olika  handelspolitiska  frågor inom WTO och EU.\r\nSamtliga    yrkanden    avstyrks    av    utskottet.\r\nStällningstagandena från utskottet har föranlett sju\r\nreservationer.\r\n\r\nUtskottet understryker att frihandel  kan  vara en\r\nstark   välståndsskapande   kraft   för   såväl   de\r\nutvecklade  länderna  som  för  världens  fattigaste\r\nländer. Vidare framhåller utskottet att stabila  och\r\nrättvisa  spelregler  för  ett fritt utbyte av varor\r\noch  tjänster  är  en  avgörande  förutsättning  för\r\nekonomisk  tillväxt  och  sysselsättning.   När  det\r\ngäller  utvecklingen  mot en ökande mängd bilaterala\r\noch regionala avtal betonar  utskottet behovet av en\r\nförsiktig linje och att utvecklingen noga följs.\r\nBeträffande  frågor om Världshandelsorganisationen\r\n(WTO) välkomnar utskottet att förhandlingarna om det\r\nglobala handelssystemet  har  återupptagits  och att\r\ndet  finns  goda möjligheter att få ett slutresultat\r\ninom rimlig tid.  Det  finns  ett  starkt  stöd inom\r\nutskottet   för   en  inriktning  som  innebär  ökad\r\nöppenhet inom WTO.  Enligt  utskottets mening är det\r\nviktigt att de svenska förhandlingspositionerna även\r\nfortsättningsvis redovisas öppet  i  riksdagen, inte\r\nminst  inför  WTO:s ministermöten. I en  reservation\r\n(v,  mp)  sägs  att   det   måste   till  stora  och\r\ngenomgripande  förändringar i WTO-systemet  till  u-\r\nländernas förmån  samt  att  regeringen bör lämna en\r\nårlig skrivelse till riksdagen  om  vad  Sverige gör\r\ninom handelspolitiken.\r\nUtskottet ser positivt på att frågan om  sambandet\r\nmellan  handel, miljö och sociala frågor har  kommit\r\nupp i olika  forum och i olika sammanhang. Det finns\r\nflera skäl för  att  Sverige på sikt skall verka för\r\natt  en  internationell  uppförandekod  av  bindande\r\nnatur inrättas.  I en reservation (v, mp) anförs att\r\nbehovet  av  internationellt   bindande  regler  för\r\ntransnationella företag är oavvisligt.  I  en  annan\r\nreservation (kd) görs bedömningen att regeringen bör\r\nuppmana  och  stödja  företagen  att  utarbeta  s.k.\r\netiska   uppförandekoder   men   också   säkerställa\r\nkontroll och uppföljning.\r\nAngående exportkreditfrågor noterar utskottet  med\r\ntillfredsställelse       att       arbetet       med\r\nExportkreditnämndens        miljögranskning       av\r\nexportprojekt går framåt. Vidare är det positivt att\r\nverksamheten angående frågor  om etisk hänsyn, bl.a.\r\nrörande antikorruption och sociala frågor, utvecklas\r\nvidare.  I  en reservation (kd, v,  mp)  hävdas  att\r\nExportkreditnämndens   nya   miljöpolicy   inte   är\r\nheltäckande  och  att  en obligatorisk miljöprövning\r\nskall föregå alla beslut om statliga exportkrediter.\r\nNär   det   gäller   inremarknadsfrågorna    anser\r\nutskottet  att det är viktigt att stödja tillkomsten\r\nav ett tjänstedirektiv.  Samtidigt återstår dock ett\r\nantal  problem  med direktivförslaget,  vilka  måste\r\nlösas.  I  en  reservation   (m,   fp,   kd,  c)  är\r\nuppfattningen att Sverige bör medverka till  att ett\r\ntjänstedirektiv kommer på plats så snart som möjligt\r\noch till att de gråzoner och oklarheter som finns  i\r\ndet första utkastet klarläggs.\r\nUtskottet  avstyrker  vidare  ett  par yrkanden om\r\ntullfrågor  på den inre marknaden. Ett  argument  är\r\natt  tullfrågor   inte   avgörs   inom  den  svenska\r\nriksdagen   utan   inom  ramen  för  den  europeiska\r\nunionen.  I  en  reservation  (kd)  hävdas  att  den\r\nsvenska regeringen  bör  vara mer pådrivande inom EU\r\nnär  det gäller att avskaffa  alla  importtullar  på\r\nbiodrivmedel.\r\nMot  bakgrund  av att den inre marknaden inte fått\r\nfullt genomslag i  Sverige ser utskottet positivt på\r\natt regeringen har tagit  steg  för att formulera en\r\nnationell  strategi  för  att  utveckla   den   inre\r\nmarknaden i Sverige. I en reservation (m, fp, kd, c)\r\nhävdas   att   en   effektivisering  bör  ske  genom\r\nregelbundna uppföljningar  med  mätbara kriterier av\r\nverksamheter  inom  de  olika  EU-länderna  och  att\r\nnärhetsprincipen bör tillämpas så långt som möjligt.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Frihandel\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2004/05:K431\r\nyrkande 14, 2004/05:Sk405 yrkande 7, 2004/05:L291\r\nyrkande 7, 2004/05:U226 yrkande 14, 2004/05: U242\r\nyrkande  13, 2004/05:U307 yrkande 9, 2004/05:N274\r\nyrkande 1 och 2004/05:N413 yrkande 12.\r\n\r\n2. WTO-frågor\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2004/05:U254\r\nyrkandena 2, 4,  5,  7-14  och  15  i  denna del,\r\n2004/05:U278 yrkande 6, 2004/05:U313 yrkandena  5\r\noch  6,  2004/05:MJ332 yrkande 9 och 2004/05:N274\r\nyrkandena 2 och 3.\r\nReservation 1 (v, mp)\r\n\r\n3. Handel, miljö och sociala frågor m.m.\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2004/05:L278\r\nyrkande 3, 2004/05:U254  yrkande  15 i denna del,\r\n2004/05:U280  yrkandena  1  och  2,  2004/05:U313\r\nyrkande  7, 2004/05:U315 yrkande 9, 2004/05:N246,\r\n2004/05:N439 och 2004/05:A222 yrkande 2.\r\nReservation 2 (v, mp)\r\nReservation 3 (kd)\r\n4. Exportkreditfrågor\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2004/05:U280\r\nyrkande  4, 2004/05:U311  yrkandena  15  och  16,\r\n2004/05:N324 och 2004/05:N366.\r\nReservation 4 (kd, v, mp)\r\n\r\n5. Inremarknadsfrågor, förslaget till\r\ntjänstedirektiv\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2004/05:K431\r\nyrkande 13, 2004/05:N213 och 2004/05:N334.\r\nReservation 5 (m, fp, kd, c)\r\n6. Inremarknadsfrågor, tullar\r\nRiksdagen   avslår    motionerna   2004/05:T461\r\nyrkande 9 och 2004/05: MJ370 yrkande 7.\r\nReservation 6 (kd)\r\n7. Inremarknadsfrågor i övrigt\r\nRiksdagen  avslår motion  2004/05:K431  yrkande\r\n11.\r\nReservation 7 (m, fp, kd, c)\r\n\r\nStockholm den 5 april 2005\r\n\r\nPå näringsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nMarie Granlund\r\n\r\nFöljande ledamöter  har deltagit i beslutet: Marie\r\nGranlund (s), Per Bill  (m), Ingegerd Saarinen (mp),\r\nNils-Göran Holmqvist (s),  Eva  Flyborg (fp), Sylvia\r\nLindgren   (s),   Berit  Högman  (s),  Karl   Gustav\r\nAbramsson (s), Ulla  Löfgren  (m),  Yvonne  Ångström\r\n(fp),  Anne-Marie  Pålsson (m), Lars Johansson  (s),\r\nReynoldh  Furustrand   (s),  Jan-Olof  Larsson  (s),\r\nMikael Oscarsson (kd), Gunilla  Wahlén (v) och Håkan\r\nLarsson (c).</pre><pre>\r\n2004/05\r\n\r\nNU11\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nI  detta  betänkande  behandlas  25  motioner   från\r\nallmänna   motionstiden  om  vissa  handelspolitiska\r\nfrågor,   främst    frågor   med   anknytning   till\r\nVärldshandelsorganisationen       (World       Trade\r\nOrganization,  WTO),  och  frågor  rörande  den inre\r\nmarknaden.\r\n\r\nGenom  ett  uppdrag till riksdagens utredningstjänst\r\nhar  utskottet   fått   utförlig   information   med\r\nbakgrund, innehåll och centrala frågeställningar när\r\ndet   gäller   EU:s   förslag  (KOM/2004/2)  om  ett\r\ntjänstedirektiv.   Utredningstjänstens    promemoria\r\n(14/2004)  har också utgjort en grund för utskottets\r\noffentliga  utfrågning   om  tjänstedirektivet,  som\r\nhölls     i     november     2004.     Stenografiska\r\nminnesanteckningar  från  utfrågningen  bifogas  som\r\nbilaga 2.\r\n\r\nVärldshandelsorganisationen\r\n\r\nDe multilaterala handelsförhandlingarna inom\r\nramen för Allmänna\r\ntull-  och  handelsavtalet,  den s.k. Uruguayrundan,\r\ninleddes  år  1986  och  avslutades  i  april  1994.\r\nFörhandlingarna resulterade  bl.a.  i  ett  avtal om\r\nupprättande  av  Världshandelsorganisationen  (WTO),\r\nvilket trädde i kraft år 1995.\r\n\r\nHandelspolitiken   är   gemensam  för  EU,  vilket\r\ninnebär  att  enhetliga  regler   gäller  inom  hela\r\nunionen.  Det  handelspolitiska  ramverket  omfattar\r\ngemensam   tulltaxa   och   gemensamma   tull-   och\r\nhandelsavtal  i förhållande till länder utanför  EU.\r\nNormalt finns det inga nationella särregler inom EU.\r\nEfter det att Sverige  blivit  medlem  i  EU arbetar\r\nSverige framför allt inom gemenskapens ram  för  att\r\npåverka det globala handelssystemet.\r\nDe  första  reguljära  ministerkonferenserna i WTO\r\nhölls i Singapore år 1996  och i Genève år 1998. Vid\r\nden tredje ministerkonferensen  i  Seattle  år  1999\r\nmisslyckades  medlemsländerna  att  få till stånd en\r\növerenskommelse  om  att  inleda  en ny multilateral\r\nförhandlingsrunda. Inom ramen för den  s.k. inbyggda\r\nagendan   fortsatte   dock   WTO-diskussionerna   om\r\njordbruk      och      tjänster.      Den     fjärde\r\nministerkonferensen, i Doha (Qatar) i november 2001,\r\nresulterade  i  en ministerdeklaration med  innebörd\r\natt   en  ny  handelsrunda   skulle   påbörjas   och\r\nförhandlingar  inledas  om handelsliberalisering för\r\nalla varor och om förnyade  regler för världshandeln\r\npå    ett   flertal   områden.   Målet    var    att\r\nförhandlingarna   skulle  vara  avslutade  till  den\r\n1 januari 2005.\r\nDen femte ministerkonferensen, i Cancún (Mexiko) i\r\nseptember 2003, bröt samman eftersom medlemsländerna\r\ninte kunde komma överens  om  ett ramavtal för några\r\nav de mest centrala frågorna. Sammanbrottet  berodde\r\npå  oenighet  på  många olika områden men främst  på\r\njordbruksområdet,  inbegripet   de   rika  ländernas\r\njordbrukssubventioner. Oenighet fanns  också i fråga\r\nom   de   s.k.   Singaporefrågorna  (förenkling   av\r\nhandelsprocedurer,  insyn  i  offentlig upphandling,\r\ninvesterings-  och  konkurrensfrågor).   Konferensen\r\nlade  i dagen en öppen splittring mellan i-  och  u-\r\nländer.\r\nVid mötet  i  WTO:s allmänna råd vid månadsskiftet\r\njuli/augusti 2004  i  Genève  lyckades länderna dock\r\nuppnå   enighet   om   ett   ramverk   för    vidare\r\nförhandlingar   inom  WTO,  det  s.k.  julibeslutet.\r\nBeslutet innebar  bl.a.  ett  steg  mot  en  öppnare\r\nhandel  med  jordbruksvaror.  Vidare  behandlades  i\r\njulibeslutet     det     s.k.    bomullsinitiativet,\r\nmarknadstillträde  för  icke-jordbruksvaror,   olika\r\nutvecklingsfrågor,                    tjänstehandel,\r\ntvistlösningsförfarandet,                 förenklade\r\nhandelsprocedurer    samt    handel,    miljö    och\r\nimmaterialrätt.\r\nI    januari    2005    presenterades   den   s.k.\r\nSutherlandrapporten, som tagits  fram  på uppdrag av\r\nWTO:s   generaldirektör  Supachai  Panitchpakdi.   I\r\ngeneraldirektörens  förord  till  rapporten sägs att\r\ndet nu - tio år efter WTO:s tillkomst - är dags både\r\nför   firande  och  för  reflektion.  Rapporten   är\r\nuppdelad  i  två  delar, där den första beskriver de\r\ngrundläggande  principerna   i   det   multilaterala\r\nhandelssystemet, medan den andra delen fokuserar  på\r\nförslag till institutionella förbättringar.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\n\r\nFrihandel\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen     bör    avslå    motionsyrkanden\r\nbeträffande frihandel med hänvisning till att\r\nmotionsönskemålen ligger i linje med pågående\r\nsträvanden    för     att    förbättra    det\r\nmultilaterala handelssystemet.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nSverige   bör   arbeta   för   att   EU   intar   en\r\nfrihandelsvänlig  position   i  WTO-förhandlingarna,\r\nanförs det i motion 2004/05:Sk405  (m).  En strategi\r\nsom många inom jordbrukssektorn valt är att  anpassa\r\nsin  verksamhet så att de kan komma i fråga för  den\r\nflora  av  bidrag  som  finns. Till gagn för Sverige\r\nskall   nuvarande   stöd  sänkas   och   inte   bara\r\nomfördelas, anser motionärerna.\r\n\r\nFrihandeln måste fungera och reformeringen av EU:s\r\ngemensamma jordbrukspolitik  måste prioriteras, sägs\r\ndet i kommittémotion 2004/05:L291  (m).  Tullhindren\r\nmåste  enligt motionärerna avskaffas, dels  för  att\r\nEuropas   konsumenter   inte   skall  behöva  betala\r\növerpriser, dels för att världens  fattigare  länder\r\nskall  kunna  förbättra  sina  livsvillkor genom att\r\nexportera fritt.\r\nI  Moderata  samlingspartiets motion  2004/05:U242\r\nbetonas vikten av frihandel, som utgör en god garant\r\nför ökat samförstånd,  ökad  säkerhet  och ett högre\r\nvälstånd.   För  utvecklingsländerna  är  den   fria\r\nhandeln  dubbelt  viktig,  dels  genom  att  de  får\r\ntillträde  till  i-ländernas marknader, dels för att\r\nmöjliggöra handel och samarbete mellan u-länder. Det\r\när således av stor  betydelse  att  EU och övriga i-\r\nländer undanröjer sina handelshinder  mot omvärlden.\r\nSverige bör, enligt motionärerna, i EU verka för att\r\ndet  hålls  ett  WTO-möte  i Hongkong så tidigt  som\r\nmöjligt     år     2005     så     att     fortsatta\r\nhandelsliberaliseringar på jordbruksområdet  snarast\r\nkan  ske.  EU  måste  ta  initiativ  i WTO genom att\r\navskaffa  de  låga  tullsatserna, stegvis  sänka  de\r\nhögre       tullsatserna,      direkt       avskaffa\r\nexportsubventionerna     samt     stegvis     minska\r\njordbrukssubventionerna    från   år   2007,   anför\r\nmotionärerna. Frihandel är vital  inte  bara för att\r\nfå  ökat  välstånd  utan  även för att förebygga  en\r\nframväxt av fundamentalism och isolationism.\r\nI motion 2004/05:U307 (m)  vill motionärerna ha en\r\navveckling av tullar och andra handelshinder för att\r\nge u-länderna tillträde till EU:s  marknad  och  för\r\natt   möjliggöra  handel  och  ekonomiskt  samarbete\r\nmellan  u-länder.  Enligt  motionärerna  bör Sverige\r\ngenom EU driva frågan inom ramen för WTO, i den s.k.\r\nDoharundan.  EU  måste ta initiativ i WTO genom  att\r\navskaffa    eller   sänka    tullsatser,    avskaffa\r\nexportsubventioner      samt      stegvis     minska\r\njordbrukssubventionerna från år 2007.\r\nFolkpartiet understryker i motion 2004/05:K431 att\r\nen  avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken\r\ni EU  på ett kraftfullt sätt skulle kunna bidra till\r\nförbättringar  för  stora  delar av världens fattiga\r\nlandsbygdsbefolkning men även för konsumenterna inom\r\nunionen. EU kan framför allt göra insatser genom att\r\nsänka handelshindren för import  till  i-länderna av\r\njordbruksprodukter och enklare industrivaror.\r\nI   motion   2004/05:U226  framhåller  Folkpartiet\r\nbetydelsen  av  en   ökad   frihandel,  som  är  ett\r\navgörande instrument för att nå mål om ökad tillväxt\r\noch  minskad  fattigdom  i världen,  utveckling  mot\r\ndemokrati, kunskapsöverföring och minskad korruption\r\nm.m.  Vidare  gynnas konsumenterna  som  får  större\r\nvalfrihet.   Motionärerna    välkomnar   att   WTO:s\r\nmedlemsländer  i  månadsskiftet   juli/augusti  2004\r\nkunde   nå  en  överenskommelse  om  att   fortsätta\r\nhandelsförhandlingarna  inom Doharundan. Därmed togs\r\nett   viktigt  steg  i  ansträngningarna   för   att\r\nliberalisera  världshandeln  och öppna marknaderna i\r\nEuropa  och  i  Förenta  staterna   för  u-ländernas\r\nprodukter. Vidare hävdar motionärerna att Sverige än\r\nmer  intensivt  bör  verka  för  ett borttagande  av\r\ntulleskalering   (tullar   som   ökar   med   varans\r\nförädlingsgrad),     subventioner     och    kvoter.\r\nMotionärerna   anser   att   en   fri   världshandel\r\nförutsätter  både ett multilateralt regelsystem  och\r\nett system för  tvistlösning.  De  tillägger att WTO\r\nspelar  en  oerhört viktig roll i detta  sammanhang,\r\nsärskilt   för    politiskt   svaga   länder.   EU:s\r\nprotektionism  på  jordbruksområdet   är   dock  ett\r\nhinder;    en   avreglering   av   EU:s   gemensamma\r\njordbrukspolitik  skulle förbättra förutsättningarna\r\nför u-ländernas utveckling.\r\nI  motion 2004/05:N274  (fp)  betonas  frihandelns\r\nbetydelse     för     ekonomisk     tillväxt     och\r\nfattigdomsbekämpning.  Genom  EU:s  handelsavtal med\r\nländerna   i   tredje   världen   har  handelshinder\r\navskaffats på många varor men knappast  på  de varor\r\nsom  är  viktigast  för  länderna  i tredje världen.\r\nFrihandeln  bör  öka  och Sverige bör -  inom  EU  -\r\nintensivt driva på för  att den inre marknaden skall\r\nöppnas    för    u-ländernas    produkter.    Enligt\r\nmotionärerna bör Sverige verka för  ett  borttagande\r\nav  tulleskalering, subventioner samt kvoter  senast\r\når 2015.\r\nÄven  i kommittémotion 2004/05:N413 (fp) framhålls\r\nvikten av  ökad  frihandel  för  att tillväxten i u-\r\nländerna skall kunna öka. Motionärerna  ser  det som\r\nangeläget  att Sverige inom EU driver kravet på  att\r\nen tidsram sätts  för  när  tullar  och interna stöd\r\nskall tas bort.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\nI  publikationen  \"International  trade   statistics\r\n2004\"    från    WTO   redovisas   utvecklingen   av\r\nvärldshandeln t.o.m.  år  2003.  Ökningen  i handeln\r\nförstärktes   under   loppet   av   år   2003.   Den\r\ngenomsnittliga ökningen av den reala varuexporten  i\r\nvärlden  uppgick  till 4,5 % år 2003, vilket var mer\r\nän varuproduktionens  ökning  (3  %).  Enligt  WTO:s\r\nprognoser  beräknas  världshandeln  ha ökat med hela\r\n7,5 % under år 2004.\r\n\r\nI alla regioner utom Nordamerika registrerades ett\r\növerskott i handelsbalansen när det gäller varor och\r\nkommersiella  tjänster  under  år 2003.  Särskilt  i\r\nÖstasien ledde detta till en ordentlig  tillväxt  av\r\nvalutareserverna. Kinas ökande roll i internationell\r\nhandel  fortsatte  att  dra  till sig uppmärksamhet.\r\nLandets import ökade med hela  40 % i löpande priser\r\når  2003 och landets export med 35  %.  Vidare  blev\r\nKina  den  största  asiatiska  marknaden  för  EU  i\r\nstället  för Japan, som tidigare hade tätplatsen. U-\r\nländernas  andel av världsexporten uppgick till nära\r\n32 % år 2002  och preliminära uppgifter från Förenta\r\nnationernas  konferens   om  handel  och  utveckling\r\n(UNCTAD) tyder på en ökning under år 2003. För de 50\r\nminst  utvecklade länderna  ökade  exportvärdet  med\r\ndrygt 5 % år 2002.\r\nÅr 2003  låg  Sverige  på  18:e  plats  i fråga om\r\nvaruexport med en andel på 1,3 % av världens  handel\r\noch  på  20:e  platsen  i fråga om varuimport med en\r\nandel  på  1,1  %.  Enligt Statistiska  centralbyrån\r\nökade den svenska varuexporten med 9 % i värde (10 %\r\ni volym) under år 2004.  Under  samma  tid ökade den\r\ntotala varuimporten med 8 % i både värde och volym.\r\nPå    30    års    sikt   har   Sverige   förlorat\r\nvärldsmarknadsandelar  när  det gäller varuexporten;\r\nfrån  ca  2,5  %  år  1973  till  1,5   %   år  2003\r\n(Handelspolitisk          lägesrapport         2004.\r\nKommerskollegium).\r\n\r\nTidigare behandling\r\n\r\nBeträffande  frihandelsfrågor   har   utskottet   de\r\nsenaste  åren  gjort enhälliga ställningstaganden. I\r\nbetänkande 2003/04:NU12  redovisade  utskottet bl.a.\r\nföljande synpunkter. Utskottet framhöll  att  det  i\r\nhögsta  grad  var  ett svenskt intresse att värna om\r\nfrihandel  som  princip.   Frihandel   kunde  enligt\r\nutskottets    sätt    att    se    vara   en   stark\r\nvälståndsskapande  kraft  för  såväl  de  utvecklade\r\nländerna som för världens fattigaste länder.  Vidare\r\nbetonades  att  stabila  och rättvisa spelregler för\r\nett  fritt  utbyte  av varor  och  tjänster  var  en\r\navgörande förutsättning  för  ekonomisk tillväxt och\r\nsysselsättning.\r\n\r\nU-länderna  sades  ha  en  sämre  utgångsposition,\r\nbl.a.   beroende   på   att   många  industriländer,\r\ninklusive  EU-kretsen,  fortfarande  hade  betydande\r\nhinder för import av varor  som  är  viktiga  för u-\r\nländernas  export. Vidare redovisades att u-länderna\r\ngenomsnittligt  mötte högre tullar än i-länderna vid\r\nexport, dels därför  att i-länderna hade höga tullar\r\npå  varor som är av exportintresse  för  u-länderna,\r\ndels  därför att u-länderna själva hade högre tullar\r\nän i-länderna.\r\nNär det  gällde  utvecklingen  mot en ökande mängd\r\nbilaterala  och  regionala  avtal  ville   utskottet\r\nunderstryka behovet av fortsatt engagemang i frågan.\r\nMed  hjälp  av  sådana  avtal var det möjligt, ansåg\r\nutskottet, att inom en mer  begränsad länderkrets gå\r\nföre  och  dra  vinsterna  av marknadsöppningar  men\r\nockså  finna lösningar till gagn  för  multilaterala\r\navtal. Det  ansågs  viktigt  att  det  multilaterala\r\nhandelsregelverket  utvecklades  parallellt  med  de\r\nbilaterala  överenskommelserna,  så  att  inte  hela\r\nfrågekomplex   föll   utanför   de   internationella\r\nreglerna.  Utskottet kände härutöver viss  osäkerhet\r\nnär det gällde  de bilaterala och regionala avtalens\r\nkonsekvenser  för   u-länderna.   Vidare   var   det\r\nväsentligt  att  Sverige var med och bevakade att de\r\nfattiga länder som  förhandlade  om bilaterala avtal\r\nmed bl.a. EU fick det stöd de behövde för att på ett\r\neffektivt  sätt kunna driva sina intressen  gentemot\r\nstarkare parter.\r\nUtskottet  ansåg  också  att  frihandel  medför en\r\nsnabb  spridning  av  information,  vilket kan bidra\r\ntill  omvandling  av  slutna  samhällen till  större\r\nöppenhet mot omvärlden. Utskottet  framhöll även att\r\nmiljömässig  och social hänsyn är viktig,  samtidigt\r\nsom dessa krav inte skall få användas emot de länder\r\nsom ännu inte  - trots ansträngningar - kan uppfylla\r\nkraven.  Även  konsumenterna  gynnas  av  frihandel,\r\nsades det.\r\nFrihandeln   förbättrar    förutsättningarna   för\r\ntillväxt i hela världsekonomin,  såväl  för en liten\r\nöppen  ekonomi  som  den svenska som för u-länderna.\r\nEliminering eller minskning  av handelshindren sades\r\nskapa nya förutsättningar, även i fråga om mänskliga\r\nrättigheter, rättvisa och social utveckling. Däremot\r\nansåg inte utskottet att frihandel är en tillräcklig\r\nförutsättning för att uppnå sådana mål.\r\n\r\nFrihandel och jordbruk i WTO\r\n\r\nI det multilaterala samarbetet verkar Sverige för en\r\ngenerell     liberalisering     av    handeln     på\r\njordbruksområdet. I WTO-arbetet framgår  det tydligt\r\nav    ministerdeklarationen   från   Doha   att   en\r\nliberalisering  av handeln på jordbruksområdet är en\r\nfundamental del av  det  åtagande alla WTO-medlemmar\r\nhar gjort. Detta innebär i  praktiken  att  länderna\r\nskall    skapa   betydande   marknadsöppningar   för\r\njordbruksprodukter,  kraftigt minska handelsstörande\r\ninternstöd samt minska  och  på  sikt  avskaffa alla\r\nformer av handelsstörande exportstöd. Sverige  är  -\r\ntillsammans    med    Danmark,   Nederländerna   och\r\nStorbritannien  -  ett av  de  länder  inom  EU  som\r\nkraftigast     driver     på      för      fortsatta\r\nhandelsliberaliseringar  på  jordbruksområdet.   Det\r\nfinns   ingen   medlemsstat   som   är   helt   emot\r\nliberaliseringar,     men     det     finns    stora\r\nåsiktsskillnader  om  hur snabbt och hur  omfattande\r\nförändringar skall ske.\r\n\r\nJordbruksförhandlingarna  inom  WTO delas vanligen\r\nin  i  tre pelare: marknadstillträde,  interna  stöd\r\nsamt exportstöd.\r\nVid mötet  i  WTO:s  allmänna  råd i månadsskiftet\r\njuli/augusti 2004 i Genève lyckades  länderna  uppnå\r\nenighet om ett ramverk för vidare förhandlingar inom\r\nWTO,  det  s.k.  julibeslutet.  Detta beslut innebar\r\nbl.a. åtgärder för ökat marknadstillträde,  minskade\r\nhandelsstörande    internstöd   och   utfasning   av\r\nhandelsstörande exportstöd.  Beslutet välkomnades av\r\nSverige  eftersom det var ett steg  mot  en  öppnare\r\nhandel med jordbruksvaror.\r\nSverige kommer enligt uppgift att fortsätta arbeta\r\nför att förbättringar av marknadstillträdet uppnås i\r\njordbruksförhandlingarna.    Tulltoppar    (tullarna\r\növerstiger  en viss nivå eller är höga i förhållande\r\ntill    den    genomsnittliga     tullnivån)     och\r\ntulleskalering  är  två  frågor  som  måste tas upp.\r\nSamtidigt som den övergripande målsättningen  är att\r\nförhandlingsresultatet   skall  vara  i  u-ländernas\r\nintresse,   värnar  Sverige  också   om   den   egna\r\nlivsmedelsindustrins offensiva intressen. Det gäller\r\nbl.a.   att   få    ökade    marknadsöppningar   för\r\nhögförädlade   varor   som  bakverk,   färdigrätter,\r\nsoppor, barnmat m.m.\r\nJulibeslutet    bygger    på     principen     att\r\nhandelsstörande  stöd  skall  sänkas  mest.  När det\r\ngäller  interna  stöd är den avgörande frågan vilken\r\nformel som kommer att användas för att sänka stöden.\r\nSverige  vill se reella  sänkningar  av  i-ländernas\r\nstöd,  framför   allt  av  de  mest  handelsstörande\r\nstöden.  Enligt den  svenska  uppfattningen  bör  på\r\nlängre sikt  alla  handelsstörande stöd fasas ut; de\r\nsvenska jordbrukspolitiska  målen  bör  kunna uppnås\r\ngenom     riktade,     minimalt     handels-     och\r\nproduktionspåverkande  s.k.  gröna  stöd (exempelvis\r\nstöd för regionala program och miljöprogram och stöd\r\nför forskning och teknikutveckling).\r\nDet är bara ett fåtal länder i WTO  som över huvud\r\ntaget  ger  denna typ av stöd till sina jordbrukare.\r\nEtt skäl är att  de  allra  flesta  u-länder  saknar\r\nekonom[1]iska  förutsättningar  för  att  ge interna\r\nstöd.  En  annan  faktor  hänger  samman med landets\r\nmöjlighet att ge sådana stöd i enlighet med tidigare\r\nhandelsöverenskommelser.    Stödsänkningar    bedöms\r\nfrämst komma att beröra i-länder med höga stödnivåer\r\noch stor andel handelsstörande stöd.\r\nNär det gäller låg- eller medelinkomstländer finns\r\nflexibla regler avseende interna  stöd. Framför allt\r\nges   inga  restriktioner  på  stöd  som   inte   är\r\nhandelsstörande    (gröna    stöd).   Vidare   finns\r\nmöjligheten att utnyttja den s.k. de minimis-regeln.\r\nJust  när  det  gäller de minimis-regeln  preciserar\r\njulibeslutet att  u-länder som använder sig av detta\r\nstöd främst till småjordbrukare  inte  skall  behöva\r\ngöra några sänkningar alls. För en stor majoritet av\r\nalla  u-länder  räcker  de minimis-regeln mer än väl\r\nför att täcka de interna  stöd  de  har behov av och\r\nekonomiskt utrymme att ge.\r\nEnligt julibeslutet skall exportsubventioner fasas\r\nut. Sverige har varit en av de medlemsstater inom EU\r\nsom   hårt   pläderat   för   en   eliminering    av\r\nexportsubventionerna     och     betraktar    därför\r\njulibeslutet som en stor framgång  i detta avseende.\r\nNär   det   gäller   exportstöd  för  övrigt   (dvs.\r\nexportkrediter, statshandelsföretag  och vissa typer\r\nav   livsmedelsbistånd)   anser  Sverige  att   alla\r\nhandelsstörande element skall elimineras.\r\nDen svenska bedömningen är  att  julibeslutet  ger\r\nförutsättningar  för  en  ambitiös slutuppgörelse på\r\njordbruksområdet. Mycket arbete sägs dock återstå.\r\n\r\nFrihandel och jordbruk i EU\r\n\r\nEU  är  en betydelsefull part  i  världshandeln  och\r\nutformar  en  egen handelspolitik i enlighet med det\r\nmultilaterala      handelssystemet.      På      det\r\nhandelspolitiska området  gäller gemenskapskompetens\r\ninom   EU,   vilken   innebär  att   medlemsländerna\r\nsamordnar sina synpunkter.  Sverige  arbetar för ett\r\nöppet och regelbaserat internationellt handelssystem\r\noch  söker likasinnade medlemsländer för  att  skapa\r\nallianser i detta arbete.\r\n\r\nSverige  har  sedan  tillträdet  i  EU  konsekvent\r\ndrivit att den gemensamma jordbrukspolitiken (Common\r\nAgricultural    Policy,   CAP)   måste   reformeras.\r\nJordbruksstöden snedvrider  konkurrensen  och  leder\r\ntill   att   produktionsresurser  som  skulle  kunna\r\nanvändas på ett bättre sätt i samhällsekonomin låses\r\nin i jordbrukssektorn  och  medför  lägre välfärd än\r\nannars.  Vidare  är  CAP  oförmånligt  för   Europas\r\nkonsumenter  genom  onödigt  höga  livsmedelspriser.\r\nEuropas livsmedelsindustri missgynnas  också  av CAP\r\neftersom  de  höga jordbrukspriserna leder till höga\r\npriser    på    insatsvaror,     vilket    försvagar\r\nlivsmedelssektorns konkurrenskraft  internationellt.\r\nDessutom  finns  det  risk  att CAP påverkar  miljön\r\nnegativt genom att stimulera intensiv produktion.\r\nI juni 2003 tog EU ett viktigt steg genom beslutet\r\nom  en reform av den gemensamma  jordbrukspolitiken.\r\nReformen  syftade  till  att  i  större utsträckning\r\nmarknadsorientera produktionen genom  frikoppling av\r\nstöden, i stället för att produktionen  sker utifrån\r\nstödsystemens  uppbyggnad.  Sverige  drev  i   detta\r\narbete   en   mycket  offensiv  linje  med  krav  på\r\nsuccessiv  neddragning   av   stöden  och  betydande\r\nprissänkningar. Resultatet av reformen  var  inte så\r\nlångtgående  som  Sverige  skulle ha önskat eftersom\r\nendast mindre besparingar i  budgeten gjordes. Trots\r\ndetta  är  det  den  mest  omfattande  reformen  som\r\ngenomförts av CAP och innebär  en  ny  inriktning av\r\ngemenskapens jordbrukspolitik. Reformen innebär även\r\nen  marknadsanpassning vars effekt blir att  det  är\r\nkonsumenterna  som  i större utsträckning kommer att\r\nstyra vad som produceras.  Sedan  år  2003  har även\r\nbomullssektorn  och  tobakssektorn  reformerats.  En\r\nreform för tobaksstödet beslutades år 2004. Beslutet\r\ninnebar att under övergångsperioden 2006-2009 kan 60\r\n% av stödbeloppet utgöra stöd till odling  av  tobak\r\n(950  miljoner euro). Från år 2010 kommer emellertid\r\nstödet  att  helt frikopplas från produktionen och i\r\nstället gå till  omstruktureringsåtgärder inom ramen\r\nför landsbygdsprogrammet.\r\nNär det gäller EU:s  sockerreglering,  vilken  har\r\nfällts  i  WTO:s panel för tvistlösning år 2004, har\r\nEG-kommissionen   presenterat   ett   förslag   till\r\nriktlinjer   för   införande   av   en  sockerreform\r\n(KOM/2004/499).   Konkret   innebär   reformen    en\r\nminskning   av   stödpriset   för   EU-socker,  viss\r\nkompensation  för  producenter,  förenkling  av  det\r\nnuvarande  kvotsystemet  m.m.  Sverige   driver   en\r\noffensiv  linje med krav på betydande prissänkningar\r\noch  ett  snabbt   genomförande  av  reformen.  Före\r\nsommaruppehållet 2005 väntas kommissionen lägga fram\r\nett  slutgiltigt  förslag.   Vidare   bör   reformen\r\nkompletteras  med  en aktionsplan för att underlätta\r\növergången för de u-länder  som länge haft tillträde\r\ntill  EU:s  sockermarknad  till   garanterade   höga\r\npriser.   Några   u-länder   kommer   sannolikt  att\r\nkortsiktigt påverkas negativt av reformen,  då dessa\r\ni  hög  grad  är  beroende av inkomsterna från denna\r\nexport.  Arbetet  med  en  sådan  aktionsplan  pågår\r\nparallellt med reformarbetet.\r\nDe negativa konsekvenserna  av  CAP begränsas inte\r\ntill EU:s invånare. EU:s stora marknad i kombination\r\nmed    de    höga    stödnivåerna   gör   att   EU:s\r\njordbrukspolitik  påverkar   världsmarknaden,   inte\r\nminst  prisnivåerna,  för  en  majoritet av världens\r\njordbruksprodukter.     Stödsystemen      stimulerar\r\növerproduktion  som  dessutom  ofta  exporteras  med\r\nhjälp av exportsubventioner, vilket leder  till  att\r\nEU dumpar livsmedel som t.ex. socker och mjölkpulver\r\ni  andra  länder  (ofta  u-länder) och slår ut lokal\r\njordbruks-  och  livsmedelsproduktion.  Eftersom  de\r\ninterna stödnivåerna  är så pass höga kan produktion\r\ni  flera  sektorer också  ske  trots  att  naturliga\r\nförutsättningar  egentligen  saknas  i Europa (t.ex.\r\nnär  det  gäller  bomull,  tobak  och  viss  frukt).\r\nKonsekvensen blir att länder utanför EU  stängs  ute\r\nfrån  viktiga  marknader  där  de ofta har naturliga\r\nkonkurrensfördelar. CAP är också  konstruerat så att\r\nden  import  som kommer från främst u-länder  i  hög\r\ngrad handlar om  råvaror  som  vidareförädlas av den\r\neuropeiska   livsmedelsindustrin.   Däremot   stängs\r\nhögförädlade varor  från u-länderna ute med hjälp av\r\nhöga tullar (tulleskalering).  Detta  är  bara några\r\nexempel   på   CAP:s   konsekvenser  i  ett  globalt\r\nperspektiv.\r\n\r\nAvveckling av tullar inom EU\r\n\r\nDet allmänna preferenssystemet  (Generalised  System\r\nof  Preferences,  GSP)  är ett fristående system som\r\nfunnits i EU sedan 1970-talet.  Bland  annat erbjuds\r\nutvecklingsländerna    tullsänkningar    alternativt\r\ntullfrihet. Tidigare kolonier till länder  i  EU har\r\navtal  med  särskilda handelsförmåner. Det nuvarande\r\navtalet   (Cotonouavtalet)   slöts   år   2000   och\r\nvidareutvecklas      genom      förhandlingar     om\r\npartnerskapsavtal mellan EU och länderna  i  Afrika,\r\nVästindien  och  Stilla havet, det s.k. AVS-området.\r\nDessa förhandlingar  skall vara avslutade senast den\r\n1 januari 2008. Detta är exempel på överenskommelser\r\nmed utvecklingsmålsättning.\r\n\r\nKritik    har    riktats    mot    det    allmänna\r\npreferenssystemet och det har ibland  sagts  att det\r\när  både  snårigt  och  byråkratiskt och att det ger\r\nminimala förmåner. Så länge  det  fortfarande  finns\r\ntullar   vid  import  till  EU  kan  det  emellertid\r\nförväntas  att u-länderna har intresse av att minska\r\ndessa.  Sveriges   inställning  är  att  sträva  mot\r\ntullfrihet    i   multilaterala    och    bilaterala\r\nsammanhang; tullfrihet för u-länder är en deletapp.\r\nUnder  det  svenska  ordförandeskapet  i  EU  togs\r\nbeslut om tull-  och  kvotfrihet för alla varor utom\r\nvapen  (EBA,  Everything  but  Arms)  för  de  minst\r\nutvecklade länderna. Detta finns utförligt beskrivet\r\ni näringsutskottets betänkande 2001/02:NU15 (s. 23),\r\ntill vilket hänvisas. Systemet kan visserligen sägas\r\ndiskriminera andra  u-länder,  men  det  sker helt i\r\nenlighet  med  WTO:s regler och har som mål  att  ge\r\nstöd till de allra  fattigaste länderna. Sverige har\r\nhögre  ambitioner  än  kommissionen   och  flera  av\r\nmedlemsländerna  när  det  gäller  att förenkla  och\r\nförbättra villkoren för de övriga u-länderna.\r\nPå   frågor  (fr.  2004/05:692,  2004/05:693   och\r\n2004/05:694)  av  Henrik  von  Sydow  (m)  om stärkt\r\nfrihandel  och avskaffande av EU:s tullar på  import\r\nfrån flodvågsdrabbade länder som Thailand och Indien\r\nsvarade näringsminister Thomas Östros i januari 2005\r\natt  Sverige   för  en  konsekvent  frihandelsvänlig\r\nlinje. Kommissionen  har  redan inlett en diskussion\r\nmed medlemsstaterna om förbättrade  villkor  för  de\r\nländer,   som   drabbats  av  flodvågen  (tsunamin),\r\ninformerade näringsministern. Kommissionen har pekat\r\npå att det kan vara  aktuellt  med lättnader när det\r\ngäller det allmänna preferenssystemet, antidumpning,\r\nstandardkrav  för  livsmedel  m.m.  Näringsministern\r\nkonstaterade att Sverige aktivt  verkar  för  att EU\r\nsnabbt   fattar   beslut   som   innebär  förbättrad\r\nfrihandel  och  minskade  tullar  för   de  drabbade\r\nländerna.\r\nEnligt   tidigare   avtal   avvecklades   samtliga\r\ntextilkvoter  i världshandeln den 1 januari 2005.  I\r\nen  interpellation   (ip.  2004/05:253)  av  Carl  B\r\nHamilton  (fp)  till näringsminister  Thomas  Östros\r\ntogs frågan om fri  tekoimport från Kina upp. Enligt\r\ninterpellanten hävdades  i  Financial  Times  den  7\r\ndecember   2004   att   EU   vid  toppmötet  EU-Kina\r\nnästföljande dag skulle begära  att Kina \"modererar\"\r\nsin export av tekovaror till EU; detta skulle strida\r\nmot EU:s och WTO:s regelverk.\r\nNäringsministern  konstaterade att  EU  inte  hade\r\ningått   någon   överenskommelse    med    Kina   om\r\nexportbegränsningar eller liknande åtgärder  i fråga\r\nom  tekovaror.  Om kommissionen skulle ha föreslagit\r\nen frivillig exportbegränsning, vilket den förnekat,\r\nhade den inte den  svenska  regeringens  stöd, sades\r\ndet. Näringsministern menade att interpellanten  och\r\nhan  själv  hade  samma  uppfattning  när det gällde\r\nvikten  av frihandel, inte minst på tekoområdet  men\r\nockså generellt.  Även  i  en  insändare i Financial\r\nTimes den 3 mars 2005 uttryckte näringsministern att\r\nKina - genom att gå med i WTO -  hade  samtyckt till\r\natt inte sätta restriktioner för sin export till EU.\r\nVidare skulle EU inte heller begära detta  av  Kina.\r\nNäringsministern  underströk  att de länder i Europa\r\nsom arbetar för frihandel behöver samarbeta.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nLiksom tidigare vill utskottet  framhålla  att det i\r\nhögsta  grad  är  ett svenskt intresse att värna  om\r\nfrihandel   som  princip.   Frihandel   kan   enligt\r\nutskottets   sätt    att    se    vara    en   stark\r\nvälståndsskapande  kraft  för  såväl  de  utvecklade\r\nländerna som för världens fattigaste länder.  Vidare\r\nvill  utskottet  betona  att  stabila  och  rättvisa\r\nspelregler   för  ett  fritt  utbyte  av  varor  och\r\ntjänster är en avgörande förutsättning för ekonomisk\r\ntillväxt och sysselsättning.  Utskottet  konstaterar\r\natt det finns en allmän övertygelse i riksdagen  att\r\nfrihandel är en viktig princip.\r\n\r\nU-länderna  har  en  sämre  utgångsposition, bl.a.\r\nberoende på att många industriländer,  inklusive EU-\r\nkretsen, fortfarande har betydande hinder för import\r\nav  varor  som  är  viktiga för u-ländernas  export.\r\nDessa     länder     behöver      tillträde     till\r\nindustriländernas  marknader  men  också  en  friare\r\nvärldshandel rent generellt för att  kunna dra nytta\r\nav sina komparativa fördelar. Dock måste  det finnas\r\nen  medvetenhet  om  att  u-länders export begränsas\r\näven av tullar i andra u-länder.  Samtidigt  kan det\r\nunder  en  övergångsperiod  finnas skäl för u-länder\r\natt  tillgripa  tullar  för  att   skydda  sin  egen\r\nproduktion.\r\nRegeringen  har  sedan Sverige blev  medlem  i  EU\r\ndrivit linjen att den  gemensamma jordbrukspolitiken\r\nmåste    reformeras.   Jordbruksstöden    snedvrider\r\nkonkurrensen  och leder till att produktionsresurser\r\nsom skulle kunna  användas  på  ett  bättre  sätt  i\r\nsamhällsekonomin låses in i jordbrukssektorn. Vidare\r\när  jordbrukssektorn  av särskilt stor betydelse för\r\nu-länderna. Det är enligt  utskottets  mening  givet\r\natt  Sverige  skall fortsätta att verka för en reell\r\nsänkning  av  i-ländernas  interna  stöd,  en  snabb\r\nutfasning  av  exportsubventionerna  och  en  tydlig\r\nnedmontering av  tullar  och  kvoter, såväl inom som\r\nutanför EU-kretsen.\r\nNär det gäller utvecklingen mot  en  ökande  mängd\r\nbilaterala och regionala avtal vill utskottet betona\r\nbehovet  av  en försiktig linje och att utvecklingen\r\nföljs noga. Samtidigt som bilaterala avtal möjliggör\r\natt en mer begränsad  länderkrets  går före och drar\r\nvinsterna  av  marknadsöppningar - vilket  kan  leda\r\ntill  att  nya  modeller   skapas   till   gagn  för\r\nmultilaterala   avtal   -   känner   utskottet  viss\r\nosäkerhet när det gäller de bilaterala och regionala\r\navtalens konsekvenser för u-länderna.  Det är därför\r\nväsentligt  att  Sverige är med och bevakar  att  de\r\nfattiga länder som nu förhandlar om bilaterala avtal\r\nmed bl.a. EU får det  stöd de behöver för att på ett\r\neffektivt sätt kunna driva  sina  intressen gentemot\r\nstarkare  parter. Utskottet vill i detta  sammanhang\r\npeka på vikten  av  ett utökat tekniskt bistånd till\r\nu-länderna,  så  att  de   kan  ta  till  vara  sina\r\nmöjligheter inom WTO-systemet.\r\nEnligt utskottets mening är  det  viktigt  att det\r\nmultilaterala      handelsregelverket      utvecklas\r\nparallellt med de bilaterala överenskommelserna,  så\r\natt   inte   hela  frågekomplex  faller  utanför  de\r\ninternationella reglerna, och på ett sådant sätt att\r\nde bilaterala  avtalen  påskyndar  marknadsöppningar\r\nmultilateralt.\r\nFrihandel  medför  också  en  snabb  spridning  av\r\ninformation,  vilket  kan  bidra till omvandling  av\r\nslutna samhällen till större öppenhet mot omvärlden.\r\nSverige   bör   enligt   utskottets    mening   även\r\nfortsättningsvis  delta  aktivt  i arbetet  med  att\r\nförbättra  det  multilaterala  handelssystemet   och\r\nsamtidigt stärka förtroendet för det. Utskottet vill\r\näven  ånyo  framhålla  att  miljömässig  och  social\r\nhänsyn är viktigt, samtidigt som dessa krav inte får\r\nanvändas  emot  de  länder  som  ännu  inte  - trots\r\nansträngningar - kan uppfylla kraven.\r\nVidare  vill utskottet hävda att många konsumenter\r\n- både enskilda  och  företag  -  kan  gynnas  av de\r\npositiva  effekterna  av  frihandel, som t.ex. lägre\r\npriser,  större  utbud av varor  och  tjänster  samt\r\nbättre kvalitet.\r\nMotionsönskemålen om fortsatt eller ökad frihandel\r\nligger   väsentligen    i   linje   med   utskottets\r\ninställning. Frihandeln förbättrar förutsättningarna\r\nför tillväxt i hela världsekonomin. I en liten öppen\r\nekonomi som den svenska finns  det en lång tradition\r\nav  att  hävda den fria handeln eftersom  vårt  land\r\ngynnas av  ett  fritt  utbyte.  Vårt välstånd bygger\r\ntill  stor del på specialisering och  handelsutbyte.\r\nMen frihandel  är inte mindre viktig för u-länderna,\r\nunder förutsättning att dessa har reella möjligheter\r\natt   åstadkomma   resultat   genom   att   utnyttja\r\nförhandlingsrätten.  U-länderna  bör således få ökat\r\nmarknadstillträde, framför allt på områden som är av\r\nsärskilt  intresse  för  deras  export.  Eliminering\r\neller   minskning  av  handelshindren   skapar   nya\r\nförutsättningar  för  ekonomisk  utveckling  även  i\r\ndessa länder och kan göra det lättare att också göra\r\nandra   framsteg,   t.ex.   i   fråga  om  mänskliga\r\nrättigheter,   rättvisa   och   social   utveckling.\r\nUtskottet  anser däremot inte att  frihandel  är  en\r\ntillräcklig  förutsättning för att uppnå sådana mål;\r\ndet finns också  behov  av politiska, ekonomiska och\r\ninstitutionella reformer hos u-länderna och särskilt\r\nde  minst  utvecklade  länderna  (MUL)  innan  dessa\r\nländer kan dra full nytta  av  frihandelns  positiva\r\ninverkan.\r\n\r\nMed hänvisning till att utvecklingen\r\nligger i linje med motionsönskemålen\r\nanser utskottet att det inte finns\r\nbehov av något initiativ från\r\nriksdagens sida med anledning av de\r\nhär aktuella motionsyrkandena.\r\n\r\n\r\nWTO-frågor\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå motionsyrkanden om WTO-\r\nfrågor med hänvisning  till pågående åtgärder\r\ni fråga om ökad öppenhet,  stöd till u-länder\r\nm.m. Jämför reservation 1 (v, mp).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI motion 2004/05:MJ332 (fp)  görs  gällande  att WTO\r\ninte  medger  att  konsumenters oro får utgöra grund\r\nför   standarder   i   internationell   handel   med\r\nlivsmedel. Med ökad import  och  export av livsmedel\r\nkrävs  nya vägar för att stärka konsumentinflytandet\r\noch livsmedelssäkerheten,  menar  motionärerna.  WTO\r\nbör  vidta  åtgärder  som  syftar  till att ett ökat\r\nkonsumentskydd får en framskjuten plats, hävdas det.\r\n\r\nI motion 2004/05:N274 (fp) redovisas att målet för\r\nWTO-avtalen   är   att   höja  levnadsstandarden   i\r\nmedlemsländerna, säkerställa full sysselsättning och\r\nöka  realinkomsterna. Om målet  skall  kunna  uppnås\r\nmåste  Sverige  även fortsättningsvis aktivt delta i\r\narbetet   med   att  förbättra   det   multilaterala\r\nhandelssystemet och samtidigt stärka förtroendet för\r\ndet.    Bland   annat    måste    slutdatumet    för\r\nförhandlingsrundan - december 2005 - hållas. Förutom\r\nkonkreta  resultat i jordbruksförhandlingarna är det\r\nenligt motionärerna  viktigt  att förhandlingarna om\r\nindustrivaror  kommer i gång på  allvar.  Regeringen\r\nbör  understryka   att  även  u-länderna  bör  sänka\r\ntullarna på industrivaror.\r\nI den nämnda motionen  beklagas  vidare att frågan\r\nom insyn (transparens) i offentlig upphandling  föll\r\nbort   från   Doharundans  dagordning.  Motionärerna\r\nkräver att regeringen  verkar för att frågan snarast\r\nmöjligt  tas  upp  på  nytt.  Sådan  transparens  är\r\navgörande  i  kampen mot korruption  i  samband  med\r\nupphandlingar i länder som inte har tillräckligt väl\r\nfungerande rättssystem.\r\nEnligt motionärerna  i  motion  2004/05:U313  (kd)\r\nmåste    WTO:s   tvistlösningsmekanism   ytterligare\r\nstärkas.  Förslaget  om  att  inrätta  en  permanent\r\ntvistlösningspanel     skulle    stärka    systemets\r\nauktoritet   och   göra   det   mer   oberoende   av\r\n\"diplomatisk  dragkamp\". Det  är  även  viktigt  att\r\nunderlätta de mindre  utvecklade  ländernas tillgång\r\ntill tvistlösningssystemet. Regeringen bör undersöka\r\nmöjligheterna till hårdare sanktionsåtgärder  mot de\r\nländer  som  inte  efterföljer tvistlösningspanelens\r\nbeslut,  exempelvis  genom  att  tillåta  kollektiva\r\nåtgärder, föreslår motionärerna.  Vidare förordas en\r\nökad  öppenhet  inom  WTO.  Enligt motionärerna  kan\r\nregeringen initiera bildandet  av  en parlamentarisk\r\nförsamling  för  WTO  i syfte att stärka  kopplingen\r\nmellan  de  internationella   organisationerna   och\r\nmedborgarna.  Inför  framtida förhandlingar inom WTO\r\nbör medlemsstaterna i  högre grad föra en dialog med\r\ndet civila samhällets företrädare.\r\nMotionärerna bakom motion  2004/05:U278  (v) anser\r\natt  det  är svårt att få ett samlat grepp om  vilka\r\nhandelsfrågor  som  Sverige  i praktiken prioriterar\r\ninom EU och andra organ. Därför  föreslås i motionen\r\natt  regeringen  skall  avge en årlig  rapport  till\r\nriksdagen om vad Sverige  gör  inom handelspolitiken\r\nnär  det  gäller  EU, WTO och i fråga  om  regionala\r\nhandelsavtal.\r\nI motion 2004/05:U254 (mp) tas en mängd olika WTO-\r\nfrågor upp. Inför WTO-mötet  i  Doha  deklarerade EU\r\natt de fattiga ländernas frågor skulle  prioriteras.\r\nResultatet   av  överenskommelserna  är  dock   inte\r\ntillfredsställande  ur  denna  synpunkt,  sägs det i\r\nmotionen.  Det  ligger  nu  ett  stort ansvar på  i-\r\nländerna, som i praktiken styr utvecklingen  i  WTO,\r\natt  det  slutliga  resultatet  av  Doharundan  blir\r\ngenomsyrat av u-ländernas krav, menar motionärerna.\r\nDet är motionärernas mening att Sverige via EU bör\r\nverka  för  att  en överenskommelse kan nås så snart\r\nsom möjligt i jordbruksförhandlingarna  och  att  de\r\nEU-interna    stöden   skall   sänkas.   Beträffande\r\nminimistöden bör  göras  en strikt tolkning av vilka\r\nrika länder som skall beröras  av  dessa sänkningar.\r\nVidare anser motionärerna att Sverige i EU med kraft\r\nbör verka för att bomullssubventionerna i realiteten\r\nslopas.\r\nMotionärerna    har   också   uppmärksammat    att\r\njulibeslutet innebär  att  förhandlingar om ett nytt\r\navtal om förenklade handelsprocedurer, en av de s.k.\r\nSingaporefrågorna,    aktualiseras.    Behovet    av\r\nförenklade  procedurer  är   okontroversiellt,   men\r\nmotionärerna  är inte övertygade om att ett avtal är\r\nbästa sättet att  åstadkomma  detta.  När det gäller\r\növriga  Singaporefrågor  bör dock EU dra  slutsatsen\r\natt  dessa  är  avförda  från   WTO-förhandlingarna.\r\nSverige bör genom EU säkerställa  att  de  löften i-\r\nländer  givit  u-länderna om teknisk assistans  till\r\nstöd  för  uppbyggnad   av   förhandlingskapaciteten\r\nverkligen infrias, framhåller motionärerna.\r\nHandel  är  ett medel för att  åstadkomma  hållbar\r\nutveckling, sägs det i nämnda motion. För att avgöra\r\nom regelverket  understöder detta mål är det viktigt\r\natt WTO genomför  kontinuerliga utvärderingar av hur\r\ntjänsteavtalet  (General   Agreement   on  Trade  in\r\nServices,  GATS)  påverkar utvecklingen. Att  sådana\r\nutvärderingar skall  göras  stipuleras också i GATS-\r\navtalets  paragraf  19.  Med hänsyn  till  målet  om\r\nhållbar utveckling är det  dock  enligt motionärerna\r\nmotsägelsefullt     att     paragraf    19    binder\r\nmedlemsländerna   till  en  allt   högre   grad   av\r\navreglering. Länderna  måste  själva få avgöra om de\r\nvill låta nyttigheter som tillgång  till rent vatten\r\neller utbildning tillhandahållas via  privata  eller\r\noffentliga system. Paragrafen 19 bör omformuleras så\r\natt  målet  skall  gynnas oavsett om utvärderingarna\r\nkommit fram till att  avreglering eller införande av\r\nnya regler är det bästa instrumentet, hävdas det.\r\nMotionärerna  anser  vidare   att   särskild   och\r\ndifferentierad  behandling av u-länderna bör ses som\r\nett permanent instrument,  vilket  är nödvändigt för\r\natt  anpassa  WTO:s  regelverk  till  olika  länders\r\nutvecklingsnivå.\r\nDet  behövs  en omedelbar demokratisering  i  WTO,\r\nmenar motionärerna,  och föreslår ett antal åtgärder\r\nför  att  öka  öppenheten  och  alla  medlemsstaters\r\nmöjlighet till deltagande  i olika beslutsprocesser.\r\nBland  annat  föreslås  att  endast   formella   och\r\nprotokollförda möten skall kunna utgöra underlag för\r\nförhandlingar    och   att   ordföranden   i   olika\r\nförhandlingsgrupper vid kommande ministermöten skall\r\nutses  av  en  relevant   kommitté   och   inte   av\r\nsekretariatet i samarbete med värdlandet. Vidare bör\r\nWTO anamma FN:s sätt att ta fram deklarationstexter,\r\nvilket  innebär att ordföranden enbart sammanställer\r\nolika ändringsförslag utan att göra någon tolkning.\r\nSlutligen   förordar   motionärerna   att  WTO:s\r\ntvistlösningsmekanism   skall   reformeras   så  att\r\noffentligheten  inom  WTO:s  panel  ökar och fattiga\r\nländers möjligheter att föra sin talan stärks.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nÖppenhet inom WTO\r\n\r\nSom tidigare nämnts presenterades i januari 2005 den\r\ns.k.  Sutherlandrapporten,  vilken  handlar   om  de\r\nframtida   utmaningarna   för   WTO.   Bland   annat\r\nuppmärksammas  frågan  om  öppenhet och dialogen med\r\ndet civila samhället. På detta område föreslås det i\r\nrapporten att klara mål och riktlinjer bör upprättas\r\nför WTO:s relationer till det  civila  samhället och\r\natt  mer resurser bör avsättas för en sådan  dialog.\r\nRegeringen  kan  enligt  uppgift ställa sig bakom de\r\nnämnda  förslagen  om  klara   riktlinjer   och  mer\r\nresurser för dialogen med det civila samhället.\r\n\r\nWTO  genomför i dag särskilda briefingar för  s.k.\r\nNGO:er (non-governmental  organizations)  och medier\r\nom  mer  betydande  WTO-möten  samt genomför en  rad\r\nseminarier och workshopar. Dokumentationen  om dessa\r\nhar  förbättrats  liksom  WTO:s  hemsida.  En allmän\r\nbedömning är att medlemmarna själva troligen  kommer\r\natt  behöva  ta  ett  allt  större  ansvar  för  att\r\nsäkerställa  öppenhet om sina egna positioner. Flera\r\ndelegationer  offentliggör   på   eget  ansvar  sina\r\nförhandlingsinlägg och gör dem även  tillgängliga på\r\nWTO:s och på sina egna hemsidor. EU och  Sverige har\r\nlegat i framkant i att använda detta arbetssätt.\r\nEnligt  Dohadeklarationen har WTO-medlemmarna  ett\r\ngemensamt ansvar  för  att garantera intern öppenhet\r\noch deltagande av samtliga medlemsländer och för att\r\narbetssättet inom organisationen skall bli mer öppet\r\ngenom   snabbare  och  effektivare   delgivning   av\r\ninformation    och    en   förbättrad   dialog   med\r\nallmänheten.  Även om arbetet  med  dessa  frågor  i\r\nGenève lett till  förhållandevis få formella beslut,\r\nhar det informella arbetssätt som delvis präglar WTO\r\nkommit att anpassas  i  riktning mot att tillmötesgå\r\nfrämst  u-ländernas  legitima   krav  på  insyn  och\r\ndeltagande.  Bland annat har de informella  samråden\r\nnormalt annonserats  i  god  tid  i förväg och varit\r\nöppna  för  alla. När endast 20-30 länder  samlas  i\r\nmindre, informella  möten  är  antalet  u-länder som\r\ndeltar  större  än  under  tiden  före Seattlemötet;\r\nsyftet är att alla regioner och intresseinriktningar\r\nskall  finnas representerade. Dessa  förändringar  i\r\ndet   interna   arbetssättet   har   präglat   såväl\r\nförberedelserna  inför  ministerkonferenserna i Doha\r\noch Cancún som den förestående ministerkonferensen i\r\nHongkong i december 2005.\r\nIntressegrupper som t.ex.  G  20  och  Cairns  kan\r\nformeras för enskilda sakfrågor och för övergripande\r\nförhandlingar. Frågan huruvida ett land skall ingå i\r\nen  sådan  grupp  innebär  en  avvägning mellan ökad\r\nslagkraft och möjligheten att själv  föra  fram hela\r\nsin nationella position.\r\nNär  det  gäller  frågan  om hur ordföranden eller\r\nmedlare (\"facilitators\") i olika förhandlingsgrupper\r\nskall  utses  vid  ministerkonferenserna  har  ingen\r\nenighet kunnat uppnås bland WTO-medlemmarna.\r\nBeslut   om  WTO:s  deklarationstexter   tas   med\r\nkonsensus, vilket  ger  garantier  för  att enskilda\r\nmedlemmars  avvikande  uppfattning inte skall  kunna\r\nignoreras. Detta ställer  stora  krav på ordföranden\r\noch andra medlare som har i uppdrag  att identifiera\r\nbeslut   som  kan  stödjas,  eller  accepteras,   av\r\nmedlemmarna.   Samtidigt   är   det   av   vikt  att\r\nmedlemsländer  respekterar  att  konsensus inte  nås\r\ngenom  ultimativa  krav  från enskilda  länder  utan\r\ngenom  att samtliga deltagare  visar  beredskap  att\r\nkompromissa.\r\nOm ordföranden  i  förberedelseprocessen  inför en\r\nministerkonferens  bedömer  att  så är lämpligt  bör\r\ndenne ha rätt att presentera sin bästa  uppskattning\r\nav  hur konsensus skulle kunna uppnås. Denna  metod,\r\nsom ställer  höga  krav på författaren av texten när\r\ndet gäller att ta hänsyn till ståndpunkter från hela\r\nmedlemskretsen,  var   den   metod  som  användes  i\r\nförberedelserna inför ministerkonferenserna  både  i\r\nDoha  och  Cancún.  Vid  behov,  bör  det också vara\r\nmöjligt  för WTO:s medlemmar att få sina  eventuellt\r\navvikande  ståndpunkter  återgivna på lämpligt sätt,\r\nt.ex. i en bilaga till det  underlag som presenteras\r\nför ministerkonferensen.\r\nFrågan om skapande av en parlamentarisk församling\r\ninom WTO har diskuterats, men  motståndet  mot detta\r\när  stort  framför  allt  bland u-länderna. En sådan\r\nförsamling skulle kunna få  en  rådgivande  roll men\r\nknappast  bli  del av det formella beslutsfattandet.\r\nEn lösning enligt  vilken EU bara representerades av\r\nEuropaparlamentet skulle riskera att inte bidra till\r\natt öka WTO:s legitimitet  i EU-ländernas nationella\r\nparlament. För att särskilt u-länder skall ges ökade\r\nmöjligheter  att  ta del i och  påverka  WTO-arbetet\r\nkrävs  även  ökat tekniskt  bistånd,  särskilt  till\r\nländer vilka inte  har egen representation i Genève.\r\nSverige   stöder  finansiellt   Organisationen   för\r\ninternationell   handelsinformation   och  samarbete\r\n(Agency  for  International  Trade  Information  and\r\nCooperation,   AITIC)   som   skall   tillhandahålla\r\nlandanpassat  stöd  i  WTO-förhandlingarna  till  de\r\nfattigaste länderna och  till  u-länder  som  saknar\r\nrepresentationskontor i Genève.\r\nEtt   nytt   parlamentariskt   inslag  i  WTO  har\r\nemellertid under de senaste åren vunnit insteg genom\r\nInternationella   parlamentariska   unionen   (IPU).\r\nParlamentarikermöten  har  hållits i Genève,  Cancún\r\noch Bryssel. Syftet med mötet  i  Bryssel i november\r\n2004 var att sända en signal till WTO  om  vikten av\r\nparlamentariskt  inflytande  även i de multilaterala\r\nsamarbeten  där regeringarna har  ansvaret.  Ungefär\r\n300  parlamentariker   från  75  stater  deltog  och\r\ndärutöver medverkade ett 60-tal parlamentariker från\r\nEuropaparlamentet     och     observatörer     m.fl.\r\nFörsamlingen antog med konsensus  en deklaration som\r\när riktad till WTO:s nästa ministerkonferens.\r\n\r\nÖppenhet i Sverige om WTO-frågor\r\n\r\nRegeringen    ger    vid   återkommande   tillfällen\r\ninformation till riksdagen  dels  i kammaren, dels i\r\nolika  berörda  utskott i fråga om utvecklingen  när\r\ndet gäller Sveriges  och  EU:s  ställningstaganden i\r\nWTO-förhandlingarna. Inför beslutet i WTO:s allmänna\r\nråd  den  31  juli  2004  fick  riksdagen   del   av\r\nregeringens underlag i form av en skriftlig procedur\r\nmed EU-nämnden.\r\n\r\nNågra  riksdagsledamöter brukar ingå i regeringens\r\ndelegation  vid  viktiga  handelspolitiska möten. Så\r\nvar fallet vid ministerkonferenserna i Seattle, Doha\r\noch Cancún.\r\nRegelbundna    möten    hålls    i     regeringens\r\nreferensgrupp  för  WTO-frågor  med företrädare  för\r\nfackföreningar, näringslivsorganisationer,  enskilda\r\norganisationer  m.m.  Gruppen  möts ungefär varannan\r\nmånad,    och   rapporterna   från   mötena    finns\r\ntillgängliga   på   Utrikesdepartementets   hemsida.\r\nInformationen  inom referensgruppen är dubbelriktad.\r\nUtrikesdepartementet,  som  sammankallar  och  leder\r\nreferensgruppen,  informerar om regeringens och EU:s\r\narbete. Därefter ges  referensgruppen  tillfälle att\r\nge synpunkter på frågorna. På detta sätt  förbättras\r\ndet samlade beslutsunderlaget.\r\nI  den  ovan  nämnda parlamentarikerkonferensen  i\r\nBryssel år 2004 redovisade  EU:s handelskommissionär\r\nPeter Mandelson att han kommer  att  arbeta  för att\r\nEU:s  handelspolitik  i  världen  skall  präglas  av\r\nöppenhet.  Han  sade sig sträva efter mer inflytande\r\nav  NGO:er  och parlamentariker  i  utformningen  av\r\npolitiken.\r\n\r\nWTO-förhandlingarnas fortskridande\r\n\r\nDen nya förhandlingsrundan inom WTO, enligt den s.k.\r\nutvecklingsdagordningen   från   Doha,  innebär  att\r\nmedlemsländerna   lyfter  fram  utvecklingsländernas\r\nintressen mer än tidigare.  De viktigaste frågorna i\r\ndeklarationen  från Doha rörde  jordbruk,  tjänster,\r\nmarknadstillträde     för     industrivaror,     nya\r\nförhandlingsfrågor  (de  s.k.  Singaporefrågorna, se\r\nnedan),   miljö,   översyn   av   WTO:s   regelverk,\r\nimplementering av tidigare ingångna  WTO-avtal  m.m.\r\nFörhandlingsrundan skulle, som tidigare nämnts, vara\r\nklar   till  den  1  januari  2005.  Vid  WTO:s  5:e\r\nministerkonferens i Cancún, Mexiko, i september 2003\r\nvar  det   aktuellt   med   en   halvtidsöversyn  av\r\nDohaförhandlingarna. På mötets sista  dag kollapsade\r\ndock förhandlingarna.\r\n\r\nEfter  intensiva  förhandlingar  under  våren  och\r\nsommaren  2004  uppnåddes  dock  enighet  inom WTO:s\r\nallmänna  råd  i  Genève  om  ett  ramverk  för  den\r\nfortsatta förhandlingsprocessen, det tidigare nämnda\r\njulibeslutet.   Avsikten  var  att  överenskommelsen\r\nskall vidareutvecklas  till konkreta åtaganden, s.k.\r\nmodaliteter, vid ministerkonferensen  i  Hongkong  i\r\ndecember 2005.\r\nFörutom  jordbruksfrågorna - vilka med undantag av\r\ndet s.k. bomullsinitiativet  redovisats  i  tidigare\r\navsnitt   om   frihandel   -  omfattar  julibeslutet\r\nmarknadstillträde      för      icke-jordbruksvaror,\r\nutvecklingsfrågor  som  särskild och  differentierad\r\nbehandling, handelsrelaterat  tekniskt  bistånd  och\r\nkapacitetsuppbyggnad   samt   frågor   om  de  minst\r\nutvecklade  länderna.  Vidare  ingår  tjänstehandel,\r\ntvistlösningsförfarandet,  handel  och  miljö   samt\r\nförenklade  handelsprocedurer.  De  områden  som har\r\nanknytning  till  motionsfrågorna  redovisas  i  det\r\nföljande.\r\nDe  s.k.  Singaporefrågorna  avser  förenkling  av\r\nhandelsprocedurer,  insyn  i  offentlig upphandling,\r\nhandel och investeringar samt handel och konkurrens.\r\nEnligt  ramöverenskommelsen  skall   av  dessa  fyra\r\nfrågor endast förenklade handelsprocedurer  ingå som\r\nett förhandlingsområde. Sveriges och EU:s linje  har\r\nvarit   att  eftersträva  ett  positivt  beslut  för\r\nsamtliga   Singaporefrågor.  Samtidigt  har  Sverige\r\nalltsedan ministermötet  i  Cancún  i september 2003\r\noch    i   de   efterföljande   diskussionerna    om\r\nSingaporefrågorna gjort klart att EU borde acceptera\r\natt släppa  investeringar och konkurrens utanför det\r\nsamlade  förhandlingspaket  som  Dohaförhandlingarna\r\nutgör och  i  stället  fokusera på de frågor där det\r\nfinns  störst  möjlighet  att  göra  framsteg,  dvs.\r\nförenklade handelsprocedurer  och  insyn i offentlig\r\nupphandling. Det är positivt att beslut  har  tagits\r\nom    att   inleda   förhandlingar   om   förenklade\r\nhandelsprocedurer  eftersom  regeringen  prioriterar\r\ndenna fråga högst av de fyra Singaporefrågorna.\r\nSamtidigt  hade  regeringen  gärna sett att  också\r\ninsyn  i  offentlig  upphandling (transparens)  hade\r\ningått i julibeslutet.  Sverige anser att fördelarna\r\nmed ett multilateralt avtal  om  insyn  i  offentlig\r\nupphandling  är  flera.  Ett  sådant avtal kan bidra\r\ntill ökat förtroende för myndigheters  agerande  och\r\nvara    ett    steg    mot   införandet   av   sunda\r\nupphandlingsregler världen  över. Inte minst kan det\r\nbidra till kampen mot korruption. Trots Sveriges och\r\nEU:s  ansträngningar att få med  detta  sakområde  i\r\nDohaförhandlingarna  var  det  inte  möjligt  att få\r\ngehör   för   denna  ståndpunkt  i  WTO.  Först  när\r\nDohaförhandlingarna har avslutats kan det därför bli\r\naktuellt att ta  upp  en diskussion om att återuppta\r\nförhandlingarna om insyn  i  offentlig  upphandling.\r\nEnligt  uppgift  kommer regeringen att aktivt  verka\r\nför detta. Regeringens uppfattning är dock att såväl\r\nfrågan  om  insyn  i   offentlig   upphandling   som\r\ninvesteringar  och  konkurrens bör behandlas utifrån\r\nsina egna meriter.\r\nFör  att  fullfölja  förhandlingarna   och   uppnå\r\nresultat  kommer  en  sjätte  ministerkonferens  att\r\nhållas i december 2005 i Hongkong.\r\n\r\nWTO och u-länder\r\n\r\nWTO:s  medlemsländer  har  ambitioner i fråga om att\r\nden    nu    pågående    rundan   skall    bli    en\r\nutvecklingsrunda, vilket bekräftades  i julibeslutet\r\når  2004.  Sedan dess har utvecklingsländerna  visat\r\nett ökat engagemang i förhandlingarna.\r\n\r\nInom WTO har under de senaste åren u-länderna fått\r\nen allt viktigare  roll. En avgörande faktor i denna\r\nutveckling var bildandet av ländergruppen G 20 inför\r\nministerkonferensen  i  Cancún. G 20 har snabbt fått\r\nen  nyckelroll  och de ledande  länderna  i  gruppen\r\n(Brasilien,   Indien,   Kina   och   Sydafrika)   är\r\ninflytelserika   även   inom  WTO-förhandlingarna  i\r\nstort. Detta har bidragit  till  att  sätta fokus på\r\nvissa problem och intressen som u-länderna  har, och\r\ni  förlängningen  ökat  trycket  på  i-länderna  att\r\nliberalisera sin jordbrukspolitik.\r\nSärskild och differentierad behandling (SDT) är en\r\ncentral  del  av förhandlingarna i Doharundan. Bland\r\nannat stipuleras  om en översyn av alla SDT-åtgärder\r\ni   Dohaagendan.   Sverige   stöder   särskild   och\r\ndifferentierad behandling  för utvecklingsländer och\r\nverkar för att översynen skall  leda  till effektiva\r\nSDT-åtgärder.  En  utgångspunkt  är  att  SDT  skall\r\nstödja utvecklingsländernas möjlighet att dra  nytta\r\nav internationell handel, inklusive handel mellan u-\r\nländerna. Inför Cancún rådde i princip enighet om en\r\ngrupp  förslag  om  olika  SDT-åtgärder. På grund av\r\nsammanbrottet i Cancún fattades inte något beslut om\r\ndessa.\r\nArbetet med SDT kom i gång  igen  först  för några\r\nmånader  sedan efter julibeslutet sommaren 2004  och\r\när nu inriktat  på att möta den nya tidsgräns som är\r\nsatt till juli 2005.  Enligt uppgift råder nu en mer\r\nkonstruktiv  atmosfär  i   förhandlingarna,   vilket\r\ndelvis    sammanhänger    med    att    SDT-frågorna\r\nkonkretiseras.  Även  om handelsliberaliseringar  är\r\nnågot   positivt  som  gynnar   både   ekonomi   och\r\nutveckling,    kan    det    finnas    exempel    på\r\nländer/regioner  som på kort sikt drabbas av problem\r\ni samband med anpassningen  till  reformer. Eftersom\r\ndenna typ av övergångsproblem riskerar  att  hårdast\r\ndrabba u-länder måste särskild hänsyn tas till deras\r\nbehov.   Snedvridningar  på  i-ländernas  marknader,\r\nt.ex.  på  jordbruksområdet,  ger  också  skäl  till\r\nsärskilda åtgärder  för  u-länderna.  För att skydda\r\nsin  produktion  kan  u-länderna  få tillämpa  lägre\r\ntullsänkningar, undantag för särskilda produkter och\r\nen  skyddsklausul.  Möjligheten  för u-länderna  att\r\ntrygga sin egen livsmedelsförsörjning  kan  hanteras\r\npå detta sätt. Sverige stöder förhandlingsförslag om\r\natt  u-länderna  skall  kunna få kraftigt reducerade\r\nåtaganden  för  ett  antal produkter  (s.k.  special\r\nproducts),   vilka   är   särskilt    viktiga    för\r\nlivsmedelsförsörjningen,  och förslag om en särskild\r\nskyddsklausul   vid   stora  inflöden   av   dumpade\r\nlivsmedel.\r\nEtt initiativ som Sverige  ställt  sig  bakom  och\r\naktivt  verkat  för  gäller  förslag om att avskaffa\r\nalla produktionsrelaterade stöd  och exportstöd till\r\nbomullssektorn   så   att  u-länderna  skall   kunna\r\nkonkurrera  på  lika  villkor.  Sveriges  arbete  är\r\nenligt uppgift en bidragande  orsak  till  att  EU i\r\nstort     blivit     positiv     till    det    s.k.\r\nbomullsinitiativet trots att några medlemsländer har\r\nen   egen   bomullsproduktion.   I   enlighet    med\r\njulibeslutet   har   en   separat  förhandlingsgrupp\r\nskapats  för  att hantera denna  fråga,  vilket  ger\r\nmöjligheter att  lyfta  fram frågans betydelse inför\r\nministerkonferensen i Hongkong.  För  att  stödja de\r\nafrikanska bomullsproducenternas position i  WTO har\r\nUtrikesdepartementet  stött  dessa länder ekonomiskt\r\nså att de kan delta i relevanta  möten i Genève, där\r\nbomullsfrågorna tagits upp. I början  av  mars  2005\r\nkonstaterade  WTO:s  överprövningsorgan  att Förenta\r\nstaternas subventioner till inhemsk bomull  och till\r\namerikanska bomullsexportörer är oförenliga med WTO-\r\nreglerna.  Tvisten  inleddes  av Brasilien. Eftersom\r\ndet rör sig om en stor mängd olika  stöd är det viss\r\nrisk att segern främst är symbolisk för  ganska lång\r\ntid framöver.\r\nWTO  består  av  ett stort antal medlemsländer  på\r\nmycket olika utvecklingsnivå  och  med  mycket olika\r\nkapacitet    att    förhandla    och    implementera\r\nhandelsregler  och marknadsöppningar. Ett  betydande\r\nantal av WTO:s medlemsstater kommer under förutsebar\r\nframtid  att behöva  extra  tid  och  stöd  för  att\r\nimplementera de avtal som ingås.\r\nI  juliöverenskommelsen   gjordes   åtaganden   om\r\ntekniskt    bistånd.   Sveriges   tekniska   bistånd\r\nkanaliseras  dels   genom   EU,   dels  direkt  till\r\nmottagaren   (ett   land   eller  en  internationell\r\norganisation).  För  år 2005 är  enligt  uppgift  31\r\nmiljoner    kronor    avsatta     för    regeringens\r\nmultilaterala  handelsrelaterade  tekniska  bistånd.\r\nBeträffande  Sidas  stöd  beräknas att  det  globala\r\nstödet  kommer att uppgå till  mer  än  50  miljoner\r\nkronor och  det bilaterala/regionala stödet till mer\r\nän 100 miljoner  kronor.  Även via EU verkar Sverige\r\nför ett ökat och förbättrat  handelsrelaterat  stöd.\r\nMålsättningen    är    att    höja    det    samlade\r\ninternationella    givarsamfundets   kapacitet   att\r\ntillhandahålla   ett   långsiktigt   och   effektivt\r\nhandelsrelaterat stöd.\r\nDet  handelsrelaterade  utvecklingssamarbetet  bör\r\nstärkas,  anser regeringen, och har därför uppdragit\r\nåt ambassadör  Mats Åberg att utreda möjligheten att\r\nupprätta    ett   centrum    för    handelsrelaterad\r\nkapacitetsuppbyggnad.      Enligt     pr[2]omemorian\r\nUtredning  om  ett  institut  för   handelsrelaterad\r\nkapacitetsuppbyggnad - uppdragsbeskrivning (2004-09-\r\n19)   från  Utrikesdepartementet  skall  utredningen\r\nomfatta  frågan  om  värdet av och förutsättningarna\r\nför att upprätta ett institut  för  handelsrelaterad\r\nkapacitetsuppbyggnad.   Avsikten  är  att   öka   u-\r\nländernas  förmåga att delta  i  och  dra  nytta  av\r\ninternationell  handel. Till utredningen har knutits\r\nen referensgrupp,  där bl.a. en ledamot vardera från\r\nutrikes- och näringsutskotten ingår. I en preliminär\r\nstudie från utredningen  redovisas  att  det  hos u-\r\nländer  -  trots  stora ansträngningar - fortfarande\r\nfinns brister när det gäller processen att formulera\r\nhandelspolitiken på  nationell  och  regional  nivå.\r\nMålet  för  ett svenskt initiativ bör enligt studien\r\nvara att utveckla  förståelsen och kunskapen i fråga\r\nom  handel  och  att  stärka  analysprocessen  i  u-\r\nländerna. Vidare kan ett  institut  fungera  som  en\r\ninformationsbank.  Av  olika organisatoriska förslag\r\nanser utredaren själv att ett oberoende, icke vinst-\r\ngivande institut skulle vara att föredra. Med hänsyn\r\ntill  alla  de  aktörer  som   finns   i   fråga  om\r\nkapacitetsuppbyggnad  för  u-länder  är  det  enligt\r\nutredaren   viktigt   att  se  en  sluttidpunkt  för\r\ninsatsen,  t.ex. efter tio  år.  En  redovisning  av\r\nslutresultatet  av  utredningen  kan förväntas under\r\nmars 2005.\r\nFör att underlätta för exportörer  i  u-länder som\r\nvill  exportera  till Sverige har en ny kontaktpunkt\r\nskapats på Kommerskollegium.  Kontaktpunkten,  under\r\nnamnet Open Trade Gate Sweden, invigdes i mitten  på\r\nmars    2005.    Syftet    är   att   tillhandahålla\r\nlättillgänglig information om handelsregler om t.ex.\r\nstandarder, miljökrav eller  tullprocedurer  till u-\r\nländer men också till andra frågeställare.\r\n\r\nWTO:s allmänna tjänsteavtal, GATS\r\n\r\nWTO:s allmänna tjänsteavtal, GATS, skapades år  1994\r\nför att främja ökad öppenhet för den internationella\r\nhandeln  med  privata tjänster. Avtalet byggde på en\r\ninsikt  om  att  tjänstehandeln   får   allt  större\r\nbetydelse för tillväxt och utveckling i alla  länder\r\noch   att  det  behövdes  ett  gemensamt  regelverk.\r\nUtgångspunkten  var  att  WTO:s medlemmar inte skall\r\ndiskriminera mellan privata tjänsteleverantörer från\r\nolika     länder     eller    behandla     utländska\r\ntjänsteleverantörer sämre  än  de  egna. Avtalet tar\r\nsåledes  inte  sikte på balansen mellan  privat  och\r\noffentligt utan  handlar  om  icke-diskriminering på\r\nprivata marknader. Sverige är ett  av  de länder som\r\ngjort  flest åtaganden i GATS samtidigt som  Sverige\r\nhar en internationellt  sett  stor offentlig sektor.\r\nVilken  verksamhet  som skall bedrivas  i  offentlig\r\nrespektive privat regi  avgörs  inte  av WTO utan av\r\nländerna  själva.  Avtalets  struktur har  utförligt\r\nbeskrivits i utskottets betänkande  2003/04:NU12 (s.\r\n31).\r\n\r\nEftersom syftet med GATS är att reglera  handeln\r\nmed privata  tjänster undantas offentliga tjänster i\r\navtalstexten.   Definitionen   av   vad   som  utgör\r\noffentliga  tjänster  i artikel 1:3 är en kompromiss\r\nmellan de 124 länder som  slöt  överenskommelsen  om\r\nGATS-avtalet. Då WTO:s medlemsstater har vitt skilda\r\nuppfattningar  om  omfattningen  och utformningen av\r\nden  offentliga  sektorn  är det svårt  att  försöka\r\nhitta en exakt gemensam definition  av vad som utgör\r\n\"offentliga tjänster\". Sannolikheten  att dagens 148\r\nWTO-medlemmar skulle kunna enas om en ny  och bättre\r\nskrivning  är  således  liten. Inget land i WTO  har\r\nhittills  uttryckt  önskemål   om   att  omförhandla\r\nartikel 1:3.\r\nGATS är ett flexibelt och frivilligt avtal så till\r\nvida   att  det  är  varje  medlemsland  som   själv\r\nbestämmer vilka av de egna privata tjänstesektorerna\r\nsom skall  vara  öppna  för utländsk konkurrens. Det\r\nfinns  alltså möjlighet att  utelämna  sektorer  som\r\nländerna  inte  vill  göra  åtaganden  i. Även olika\r\nformer   av   begränsningar   för  marknadstillträde\r\n(monopol, exklusiva rättigheter,  licensförfaranden,\r\nkvoter m.m.) kan skrivas in i enskilda sektorer. Den\r\nsvenska  regeringen har exempelvis inte  gjort,  och\r\navser inte  heller  att göra, några åtaganden i GATS\r\nom  öppenhet  för utländska  tjänsteleverantörer  på\r\nutbildnings-,  sjuk-   och  hälsovårdsområdena  samt\r\nbeträffande  vissa  tjänster   på   det   kulturella\r\nområdet.   Sverige   har  vidare  gjort  uttryckliga\r\nundantag  för  distribution  av  alkoholhaltiga  och\r\nfarmaceutiska  produkter.   Som   enda  EU-land  har\r\nSverige    dessutom   ett   särskilt   undantag    i\r\nmiljösektorn  för  tjänster  som  drivs  i offentlig\r\nregi.\r\nEnligt   artikel   XIX:3   i   GATS-avtalet  skall\r\nmedlemsstaterna  inför  varje  ny förhandlingsomgång\r\nutvärdera handeln med tjänster både  allmänt  och på\r\nsektorsbasis. Utvärderingen skall tjäna som underlag\r\ninför  utformandet  av  de  riktlinjer som bestämmer\r\nramarna för de nya förhandlingarna.\r\nI praktiken är det medlemsstaterna  som bidrar med\r\nanalyser av tjänstehandeln i sina respektive länder;\r\nWTO-sekretariatet sammanställer sedan analyser  både\r\npå  sektorsbasis  och  för  tjänstehandeln  i stort.\r\nSekretariatet upprättade år 1999 en databas i vilken\r\nsamtliga utvärderingar registreras. Ett stort  antal\r\nanalyser   har   hittills   kommit   in  från  olika\r\nmedlemsstater   och   sekretariatet   har  utarbetat\r\nsektorsanalyser för samtliga huvudsektorer som ingår\r\ni  GATS.  Såväl  olika  intresseorganisationer   som\r\nUNCTAD  och  OECD  har  bidragit till sekretariatets\r\nverksamhet    på   detta   område.    Studier    har\r\nkontinuerligt tagits  fram för att uppfylla mandatet\r\ni artikel XIX:3. Majoriteten  av  dessa  studier har\r\ndiskuterats     av     WTO:s     medlemsstater     i\r\nTjänstehandelsrådet.\r\nDet  är  svårt  att  ta fram relevant statistik om\r\ntjänstehandel  i  så väl i-länder  som  u-länder  på\r\ngrund  av  tjänstehandelns   specifika   egenskaper.\r\nTjänster passerar inte gränskontroller på samma sätt\r\nsom varor. Särskilt svårt är det att hitta  relevant\r\nstatistik över tjänstehandel mellan u-länder. Det är\r\ndärför  bra  att  information samlas ihop från flera\r\nolika håll samtidigt.  Regeringen står helt bakom en\r\nsådan process och uppfyllandet av mandatet i artikel\r\nXIX:3.\r\nFrågan om vattendistribution  kommer  ofta  upp  i\r\nsamband  med  GATS.  Det är viktigt att klargöra att\r\nGATS endast reglerar tjänstehandel och inte tillgång\r\ntill vattentäkter, handel  med  vatten  i  sig eller\r\nhandel med vatten över statsgränser. Det är  driften\r\nav  den  infrastruktur  som  är  nödvändig  för  att\r\ndistribuera vatten och kunskapen om hur vatten renas\r\noch  distribueras  som  finns  listad  i  GATS under\r\nmiljötjänster.\r\nSom   nämnts   ovan   tvingar   inte   GATS   till\r\nprivatisering   utan   syftar   till  att  utländska\r\ntjänsteleverantörer   inte  skall  diskrimineras   i\r\nförhållande   till   inhemska   på   redan   privata\r\nmarknader. För att ytterligare  klargöra att EU inte\r\nvill påverka andra länders beslut  om  vad som skall\r\ndrivas i offentlig respektive privat regi  har  EU i\r\nsina krav till andra länder skrivit in följande:\r\n-  Kraven  skall  inte på något sätt syfta till en\r\nprivatisering  eller  nedmontering   av   offentliga\r\ntjänster.\r\n- Det är viktigt att tjänstemarknader, inte  minst\r\ni u-länder, är adekvat reglerade nationellt.\r\nDetta innebär att EU:s önskemål inte innebär någon\r\ninskränkning  i  u-länders  möjligheter  att  införa\r\nolika  former  av  nationella  regleringar  för  den\r\nprivata  vattendistributionen, exempelvis maxpriser.\r\nÅtaganden  för vattentjänster i GATS hindrar inte på\r\nnågot sätt en  medlemsstat  att  upprätthålla  eller\r\ninföra   nya   miljöskyddsregler   (t.ex.   krav  på\r\nvattenkvalitet eller skydd av vattentäkter).\r\nUtöver  detta  kan  det nämnas att i de reviderade\r\nkrav som EU lämnade i januari  2005  har EU valt att\r\nsänka kraven på de fattigaste länderna  men i övrigt\r\ni   stort  sett  behållit  samma  krav  som  ställts\r\ntidigare (år 2002).\r\nI Sverige  är utgångspunkten att det är en uppgift\r\nför     det     allmänna      att     tillhandahålla\r\nvattenförsörjning   och  rening  av   avloppsvatten.\r\nVatten-  och  avloppslagstiftningen   tillåter  inte\r\nheller  att  vinst  görs  vid tillhandahållandet  av\r\ndessa tjänster. Många andra  länder  har  emellertid\r\nvalt  att  ta  hjälp av den privata sektorn för  att\r\ndistribuera och  rena vatten. Om ett land väljer att\r\nprivatisera en viss  tjänst  är det rimligt att även\r\nutländska  tjänsteleverantörer   ges  möjlighet  att\r\nerbjuda sina tjänster på marknaden.\r\nI de pågående GATS-förhandlingarna  har  EU riktat\r\nönskemål till andra medlemsländer i WTO att de skall\r\ngöra  åtaganden för vattenrelaterade tjänster,  dock\r\nmed den  förtydligande  skrivning  som  nämnts ovan.\r\nInga  länder har hittills gjort några åtaganden  för\r\nvattendistribution i GATS.\r\n\r\nWTO och tvistlösningsmekanismen\r\n\r\nFörhandlingen  om  tvistlösningssystemet,  som pågår\r\nparallellt med Doharundan, syftar till att förbättra\r\noch    klargöra    tvistlösningsmekanismen.   Enligt\r\ntidigare  beslut  skulle  dessa  förhandlingar  vara\r\navslutade den 31 maj  2004.  Något  nytt  beslut  om\r\nslutdatum   har  inte  tagits,  men  förhandlingarna\r\nfortsätter ändå  med  syftet  att  ändringarna skall\r\nträda i kraft så snart som möjligt.\r\n\r\nSverige har aktivt deltagit i utarbetandet av EU:s\r\nförslag  genom att t.ex. ta fram särskilda  analyser\r\ndels om möjligheten  att  införa  ett system med mer\r\npermanenta panelmedlemmar, dels om  frågan  om  ökad\r\nöppenhet  samt  dels om utvecklingsländers möjlighet\r\natt  använda tvistlösningssystemet.  Analyserna  har\r\ningått i det underlag som EG-kommissionen använt sig\r\nav för  att  ta fram EU:s gemensamma ståndpunkter. I\r\nförhandlingarna   verkar   EU  för  ett  system  med\r\npermanenta  panelmedlemmar,  bättre  efterlevnad  av\r\npanelutslag   samt   förändringar    så   att   fler\r\nutvecklingsländer och förhandlingssvaga  länder  kan\r\ndriva tvister i WTO.\r\nKonsekvenserna  för  utvecklingsländerna  av  WTO-\r\navtalen   har   utretts  av  Kommerskollegium  efter\r\ntidigare initiativ av näringsutskottet. I kollegiets\r\nrapport  från februari  2004  (dnr  100-171-04) dras\r\nslutsatsen  att  WTO:s tvistlösningssystem  fungerar\r\nrelativt   bra   för   u-länder.   WTO:s   nuvarande\r\ntvistlösningssystem  är  mer   automatiskt  och  mer\r\nbindande  än  det  tidigare  systemet   under   GATT\r\n(General  Agreement  on  Tariffs  and Trade) före år\r\n1995  -  något  som  gynnar  svagare  WTO-medlemmar.\r\nStatistik visar också att u-länder använder  sig  av\r\ndet   nuvarande   tvistlösningssystemet   i   större\r\nutsträckning  än  under  GATT-tiden  och  med större\r\nframgång.   Denna   framgång  är  emellertid  främst\r\nkoncentrerad till en  liten  grupp  större  och  mer\r\nutvecklade  utvecklingsländer.  I  rapporten  ställs\r\nfrågan   om  vad  som  är  u-ländernas  huvudsakliga\r\nproblem.\r\nAtt u-länderna  använder  systemet  i  allt större\r\nomfattning exemplifieras av att Antigua och  Barbuda\r\ni en tvist rörande spelfrågor har vunnit mot Förenta\r\nstaterna år 2004. Bangladesh har samma år använt sig\r\nav   systemet   i   en   tvist  mot  Indien  rörande\r\nantidumpningsåtgärder. Dessa  fall  är  föremål  för\r\nprövning  i  Överprövningsorganet.  Som nämnts i det\r\nföregående   har   Brasilien  vunnit  över   Förenta\r\nstaterna i en tvist angående bomullsstöd.\r\nSamtidigt        kan        konstateras        att\r\ntvistlösningssystemet fungerar  bättre  för i-länder\r\nän   för   utvecklingsländer.   Utvecklingsländernas\r\nstörsta   problem   är   brist   på   administrativ,\r\nhandelspolitisk  och  juridisk kompetens.  Detta  är\r\nnågot  som  är  svårt att  åtgärda  inom  ramen  för\r\ntvistlösningssystemet.  Sverige  har  vidtagit olika\r\nåtgärder  för att hjälpa utvecklingsländer  till  en\r\nbättre  användning   av  WTO:s  tvistlösningssystem,\r\nbl.a. genom att vara en  av  de huvudsakliga givarna\r\ntill Rådgivande centrum i WTO-rätt  (Advisory Centre\r\non    WTO   Law).   Centrumet   är   avgörande   för\r\nutvecklingsländernas  förmåga  att använda systemet.\r\nRegeringen  har  även uppdragit åt  Kommerskollegium\r\n(remiss  2004-11-17)   att   utreda  vilka  konkreta\r\nåtgärder som Sverige och EU kan  vidta  för att göra\r\nsystemet      ännu      mer     tillgängligt     för\r\nutvecklingsländerna.\r\n\r\nWTO och konsumentskyddsfrågor\r\n\r\nNär   det   gäller   EU:s   interna    politik   var\r\nkommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet  år  2000\r\nen  viktig  startpunkt  för  en  gemensam  europeisk\r\nlivsmedelspolitik   (KOM/1999/719).  De  flesta   av\r\nvitbokens  över 80 förslag  är  nu  genomförda,  men\r\narbetet fortgår.\r\n\r\nInom WTO är  det  främst  Avtalet  om sanitära och\r\nfytosanitära  frågor,  det s.k. SPS-avtalet,  vilket\r\nträdde i kraft år 1995,  som  är  aktuellt.  Sverige\r\narbetar  inom  ramen  för SPS-avtalet för att ha  en\r\nfortsatt  hög  nivå  i  fråga   om   konsumentskydd,\r\ndjurhälsa och växtskydd. Samtidigt är  det  centralt\r\natt    SPS-åtgärder   står   i   samklang   med   de\r\ninternationella spelreglerna och inte missbrukas som\r\nförtäckta  handelshinder.  SPS-reglerna  ses som ett\r\nstort  problem  för många u-länder. Sverige  arbetar\r\ndärför aktivt för  att underlätta för u-länderna att\r\nleva upp till SPS-kraven,  exempelvis genom tekniskt\r\nbistånd.\r\nDet  finns  en  intressekonflikt  inom  i-länderna\r\nmellan   ambitionen  att   tillmötesgå   u-ländernas\r\nexportintressen och målsättningen att skydda de egna\r\nkonsumenterna   mot   hälsorelaterade   olägenheter.\r\nAsiatiska  och  latinamerikanska u-länder är  enligt\r\nKommerskollegiums   tidigare   nämnda   rapport   om\r\nkonsekvenser    för    u-länderna   av   WTO-avtalen\r\nförhållandevis aktiva i SPS-arbetet, medan merparten\r\nav de afrikanska länderna  samt  de minst utvecklade\r\nländerna  är  betydligt  mindre aktiva.  SPS-avtalet\r\nhar, enligt vad som sägs i rapporten, inte inneburit\r\natt i-ländernas säkerhetskrav har minskat.\r\nSverige  driver  även  konsumentintressen   i   de\r\npågående jordbruksförhandlingarna i WTO. Ett konkret\r\nexempel  är  att  Sverige verkar för att tillfälliga\r\nstöd  för djurskydd  skall  klassificeras  som  icke\r\nhandelsstörande stöd. Det var därför en framgång för\r\nsvensk   del   att   öppningar   ges   för  detta  i\r\njulibeslutet, även om mycket arbete återstår.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet    välkomnar    att    WTO-förhandlingarna\r\nåterupptagits och att det finns goda möjligheter att\r\nförhandlingarna  skall  kunna  fullföljas  till  ett\r\nslutresultat inom rimlig tid.\r\n\r\nEtt  ambitiöst resultat av förhandlingarna  behövs\r\nför  att  förbättra  förutsättningarna  för  hållbar\r\ntillväxt     i    världsekonomin,    motverka    nya\r\nprotektionistiska   tendenser,   förbättra   fattiga\r\nländers  möjligheter till positiv utveckling, minska\r\nhandelshinder  samt  gynna  konsumenterna. Utskottet\r\ndelar    regeringens    syn    att    de    pågående\r\nförhandlingarna    bör   utmynna   i   moderniserade\r\nhandelsregler som skapar förutsättning för välstånd,\r\nsysselsättning  och  tillväxt  och  inte  missgynnar\r\nfattiga länder och folkgrupper.\r\nDet är enligt utskottets  mening  positivt  att u-\r\nländerna    har    fått    ökad    uppmärksamhet   i\r\nförhandlingsarbetet. Tillvaratagandet av u-ländernas\r\nintressen    är    centralt    för    de   fortsatta\r\nförhandlingarna. Den splittring mellan  i-länder och\r\nu-länder som lades i dagen vid ministerkonferensen i\r\nCancún   måste   motverkas.   Samtidigt   krävs   en\r\nbalanserad  uppgörelse,  där  alla WTO-medlemmar får\r\nintressen  tillgodosedda  för  att   förhandlingarna\r\nskall  kunna  avslutas och för att resultatet  skall\r\nbli  ambitiöst.   En   särskild  och  differentierad\r\nbehandling av u-länderna ligger i linje därmed. Dock\r\när det viktigt att komma  ihåg  att u-länderna i WTO\r\ninte  är  en homogen grupp med samma  intressen  och\r\nagerande.  Särskild  och  differentierad  behandling\r\nkräver därför  en  försiktig  hållning för att också\r\nfrämja handel och samarbete mellan grannländer.\r\nVidare gäller det att stimulera  handelsrelationer\r\nmed  producenter  i fattiga länder som  främjar  bra\r\narbetsförhållanden,   bra   livsmiljö  och  miljö  i\r\növrigt. Industriländerna måste i större utsträckning\r\nän tidigare acceptera tullsänkningar på varor som är\r\nav  exportintresse  för u-länderna,  men  u-länderna\r\nmåste   också   underlätta    handeln   sinsemellan.\r\nUtskottet vill i detta sammanhang  återigen  peka på\r\nbetydelsen av handelsrelaterat tekniskt bistånd till\r\nutvecklingsländerna  så  att dessa kan utnyttja  det\r\ninternationella handelssystemet på ett mer effektivt\r\nsätt. När det gäller konsumentskyddsfrågorna,  vilka\r\nberörts  i  motion  2004/05:MJ332 (fp), kan tekniskt\r\nbistånd användas för  att hjälpa u-länderna att leva\r\nupp till kraven. Med hänsyn  till  u-ländernas behov\r\nställer  sig  utskottet  bakom  ansatsen  att  pröva\r\nmöjligheterna   att   upprätta   ett   centrum   för\r\nhandelsrelaterad kapacitetsuppbyggnad.\r\nUtskottet beklagar liksom motionärerna till motion\r\n2004/05:N74 (fp) att förhandlingar om transparens  i\r\noffentlig  upphandling  inte  har  gått  att få till\r\nstånd. Enligt uppgift kommer regeringen -  efter  de\r\nnuvarande  förhandlingarnas  avslutande  - att verka\r\nför att detta område tas upp till nya förhandlingar,\r\nvilket är positivt.\r\nMed anledning av motionsönskemålens inriktning  på\r\nen  ökad öppenhet inom WTO, vill utskottet framhålla\r\natt den  svenska  linjen - dvs. att inriktningen bör\r\nvara ökad öppenhet  inom WTO och från WTO och utåt -\r\nhelhjärtat  stöds av utskottet.  Alla  WTO-medlemmar\r\nbör  ha  full insyn  i  det  pågående  arbetet  inom\r\norganisationen   och   ha  möjligheter  att  påverka\r\narbetet.  Öppenhet  och  dialog  ser  utskottet  som\r\nnödvändiga - men inte tillräckliga - förutsättningar\r\nför att resultaten skall bli  bra  och  för  att  de\r\nskall vinna legitimitet. Formella och protokollförda\r\nmöten  är ett viktigt forum för förhandlingar i WTO,\r\nmen diskussioner  måste också kunna föras informellt\r\noch  i  mindre  kretsar.  Vid  dessa  möten  är  det\r\nangeläget att deltagarkretsen  är  representativ och\r\natt alla medlemsländer efteråt får tid och möjlighet\r\natt påverka eventuella textförslag innan de formellt\r\nantas. Utskottet är medvetet om att det måste finnas\r\nrespekt  för att enskilda länder i vissa  fall  inte\r\nvill röja sina förhandlingspositioner. Betydelsen av\r\natt Sverige  agerar  för  att  förmå  EU att vara så\r\nöppen  som  möjligt  med  sina  positioner får  inte\r\nunderskattas. Ovan har redovisats  de olika åtgärder\r\nsom har vidtagits.\r\nUtskottet ser - i linje med uppfattningen i motion\r\n2004/05:U313  (kd)  -  positivt på att  frågorna  om\r\nöppenhet  och  dialogen  med  det  civila  samhället\r\nkommer att analyseras och  penetreras  på  djupet  i\r\nsamband med behandlingen av de olika förslagen i den\r\nnämnda  Sutherlandrapporten.  Liksom  regeringen kan\r\nutskottet  ställa  sig  bakom  förslaget  om   klara\r\nriktlinjer  för  WTO:s  relationer  till  det civila\r\nsamhället och att mer resurser bör avsättas  för  en\r\nsådan dialog.\r\nÖppenheten bör ytterligare kunna främjas genom att\r\nalla  WTO:s  medlemsstater,  i  likhet  med Sverige,\r\nvinnlägger  sig  om  att  fästa  större vikt vid  en\r\ndialog    med   olika   intressenter   inför    WTO-\r\nförhandlingarna.  Sådana  ansträngningar  har  också\r\ngjorts,  bl.a.  med  teknikens hjälp. Utskottet vill\r\nframhålla     vikten    av    att     de     svenska\r\nförhandlingspositionerna   och  hur  Sverige  driver\r\ndessa  positioner  i EU även fortsättningsvis  öppet\r\nredovisas i riksdagen,  inte  minst  i  samband  med\r\nWTO:s ministermöten. Liksom tidigare anser utskottet\r\natt  en  regelbunden  samlad rapportering kring WTO-\r\nfrågorna är angelägen för att säkerställa riksdagens\r\ninflytande och möjlighet till insyn, vilket ligger i\r\nlinje med ett yrkande i  motion  2004/05:U278 (v) om\r\nen  årlig  rapport  till  riksdagen. Någon  form  av\r\nparlamentariskt inflytande  i  WTO kan också vara en\r\nväg att uppmärksamma behovet av öppenhet.\r\nÄven inom tvistlösningsprocessen  är öppenheten en\r\nviktig fråga, som bör prioriteras. I denna fråga har\r\nutskottet  ingen  annan  uppfattning  än   den   som\r\nframförs   i   motionerna   2004/05:U313   (kd)  och\r\n2004/05:U254  (mp). Enligt utskottet är det positivt\r\natt Sverige driver  frågor  om  en  modernisering av\r\ntvistlösningsmekanismen i förhandlingsarbetet.\r\nNär det gäller WTO:s allmänna tjänsteavtal,  GATS,\r\nanser  utskottet i likhet med uppfattningen i motion\r\n2004/05:U254 (mp) att kontinuerliga utvärderingar är\r\nett viktigt  instrument.  Utskottet  drar  dock inte\r\nsamma   slutsats   som  motionärerna,  nämligen  att\r\nparagraf  19  i GATS-avtalet  skall  ändras.  Liksom\r\nföregående år anser utskottet att det är viktigt att\r\nGATS   erbjuder   förutsägbarhet    på   ett   lands\r\ntjänstemarknad,   när  landet  har  valt  att   göra\r\nåtaganden i någon sektor.  En  fri  och öppen handel\r\nmed överenskomna spelregler inom tjänstesektorn  kan\r\neffektivisera ekonomin, främja utveckling inom många\r\nområden   och   motverka   korruption.  I  fråga  om\r\noffentliga tjänster avser EU:s  förhandlingsunderlag\r\nenbart de områden där privata aktörer  tillåts; inga\r\nkrav  ställs således på de marknader där  det  råder\r\noffentligt  monopol.  Utskottet  är dock medvetet om\r\natt frågan om hur offentliga tjänster  definieras  i\r\nGATS ibland har kommit upp till diskussion.\r\nUtan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp\r\ni  motionerna   kan   utskottet   sammanfattningsvis\r\nkonstatera  att  många  av  de berörda  frågorna  är\r\nuppmärksammade  och  att  förändringsarbete  rörande\r\ndessa  frågor  har  inletts.  En  fortsatt  bedriven\r\nkraftfull politik i enlighet med ovanstående linjer,\r\nbl.a. angående öppenhet, dialog  och  hänsyn till u-\r\nländernas situation, är vad utskottet förväntar sig.\r\nMed hänvisning till vad som anförts anser  utskottet\r\natt  det  inte  finns behov av något initiativ  från\r\nriksdagens sida med  anledning  av  de  här aktuella\r\nmotionsyrkandena.\r\n\r\nHandel, miljö och sociala frågor\r\nm.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om\r\nhandel,   miljö   och   sociala  frågor   med\r\nhänvisning till den pågående utvecklingen när\r\ndet gäller miljö- och arbetsrättsfrågor  m.m.\r\nJämför reservationerna 2 (v, mp) och 3 (kd).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nMotionärerna till motion 2004/05:N246 (s) tror på en\r\nhållbar  tillväxt  som  främjar handel men samtidigt\r\nockså  tar  hänsyn  till  miljön   och  människorna.\r\nUtvidgningen  av  EU ger inte bara ökade  ekonomiska\r\nmöjligheter utan även bättre förutsättningar för att\r\nskydda miljön i Östersjön.  Därför  bör vi samarbeta\r\nmed   våra  grannländer  för  att  hitta  gemensamma\r\nlösningar, menar motionärerna.\r\n\r\nI motion  2004/05:N439  (s) vill motionären påtala\r\nett  behov  av bindande regler  för  transnationella\r\nföretag avseende  sociala  och  miljömässiga frågor.\r\nDet är i dag svårt eller omöjligt  för  många länder\r\natt  hålla  transnationella  företag  ansvariga  för\r\nbrott på grund av begränsningar i lagstiftning och i\r\nfinansiella resurser. Frivilliga uppförandekoder kan\r\nbidra  till att företag agerar mer ansvarsfullt  men\r\nbegränsas  av  att de är frivilliga och omöjliga att\r\ngranska   på  annan   grund   än   moralisk,   anser\r\nmotionären.   Sverige   bör  därför  vara  ett  gott\r\nföredöme och verka pådrivande  inom  både  FN och EU\r\nför att skapa ett internationellt bindande regelverk\r\nför transnationella företag, enligt motionären.\r\nMotionärerna  bakom motion 2004/05:A222 (s)  begär\r\natt  EU  skall bedriva  en  rättvis  handelspolitik,\r\nvilket innebär  att  det skall krävas att de företag\r\nsom   exporterar   till  EU-länderna   skall   kunna\r\ngarantera att varorna  har  tagits  fram  med hänsyn\r\ntill  människor,  djur  och miljö. Motionärerna  ser\r\nstora problem med att företag flyttar sin produktion\r\ntill länder utanför EU för att få billig arbetskraft\r\n- i värsta fall genom barnarbete  -  för  att  sedan\r\nsälja   sina   produkter   till   EU-länderna.   Den\r\neuropeiska  marknaden  bör  därför  stängas  för den\r\ntypen av företag, anser motionärerna.\r\nI    motion    2004/05:L278   (fp)   uppmärksammas\r\nsvårigheten   med   att    kräva    skadestånd    av\r\ntransnationella  företag som ställer till med skador\r\ni ett annat land än  där moderbolaget har sitt säte.\r\nFör att förhindra att  företag  bryter mot mänskliga\r\nrättigheter   (MR)  eller  avtal  om  internationell\r\narbetsrätt eller  att  företagen bedriver verksamhet\r\nsom skadar miljön bör Sverige stödja arbetet inom FN\r\nför att skapa hållbara regelverk för transnationella\r\nföretag, anser motionären.\r\nI motion 2004/05:U313  (kd)  uttalas förhoppningen\r\natt  allt fler företag skall ansluta  sig  till  FN-\r\ninitiativet  The  Global  Compact. Samtidigt bör det\r\nenligt  motionärerna  undersökas   hur   en   extern\r\nkontroll   av   efterlevnaden   skulle   kunna  ske.\r\nKristdemokraterna   anser  att  FN-initiativet   bör\r\nföljas   upp  genom  ett   nära   samarbete   mellan\r\nregeringen  och  det  svenska  näringslivet  om  hur\r\nföretagen  bör agera i tredje världen och hur etiska\r\nuppförandekoder  bör utformas. Vidare bör det enligt\r\nmotionärerna finnas  ett  mervärde  i ett europeiskt\r\nramverk  för bl.a. uppförandekoder - något  som  EG-\r\nkommissionen nyligen föreslagit i ett meddelande.\r\nI motion  2004/05:U315  (kd)  hävdas att det finns\r\nförespråkare för att frågan om mänskliga rättigheter\r\nskall  inkluderas  i  en framtida handelsrunda  inom\r\nWTO.  Motionärerna  påpekar  att  frågan  är  mycket\r\nkänslig  och att det finns  en  klar  risk  för  att\r\nmänskliga  rättigheter  används som ett svepskäl för\r\nfortsatt   protektionism   från   i-ländernas   sida\r\ngentemot u-länderna. Därför måste det finnas tydliga\r\nregler som kan förhindra missbruk  om  frågan  skall\r\ntas in i WTO:s agenda, anser motionärerna.\r\nI    motion   2004/05:U254   (mp)   förordas   att\r\ninternationella  avtal  på  miljöområdet  överordnas\r\nWTO:s avtal.\r\nI motion 2004/05:U280 (mp) anförs att det  i många\r\nländer   är   praktiskt  taget  omöjligt  att  hålla\r\ntransnationella  företag  ansvariga  för  brott. Ett\r\nskäl   är   begränsningar   i  lagen  och  brist  på\r\nfinansiella resurser för att driva rättsprocesser. I\r\nländer   där   transnationella  företag   står   för\r\nbetydande investeringar  kan  regeringar  känna  sig\r\ntveksamma  till  att  äventyra dessa genom att driva\r\nigenom bättre regelverk  för sociala rättigheter och\r\nmiljöhänsyn. Sverige borde  föregå  med gott exempel\r\noch verka pådrivande internationellt  och  genom  EU\r\nför  att  FN  skall  utarbeta  bindande  regler  för\r\ntransnationella företag.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nRegler för transnationella företag\r\n\r\nGenom    globaliseringen    har   svenska   företags\r\ninternationella  verksamhet ökat  kraftigt,  även  i\r\nländer  där efterlevnaden  brister  i  fråga  om  de\r\ngrundläggande   principer  som  det  internationella\r\nsamfundet   har   enats    om    rörande   mänskliga\r\nrättigheter,  grundläggande  arbetsvillkor,   miljö,\r\nbekämpning av mutor och hållbar utveckling. Företags\r\nsociala  ansvar  har  därmed  kommit högt upp på den\r\nnationella och internationella  agendan.  Regeringen\r\nvill   stimulera   svenskt  näringsliv  och  svenska\r\nföretag att uppträda  i enlighet med internationellt\r\növerenskomna grundläggande  normer och principer som\r\nt.ex. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna\r\noch    kärnkonventioner    enligt    Internationella\r\narbetsorganisation   (ILO).  Arbetet  med   företags\r\nsociala ansvar skall ses  som en naturlig utveckling\r\noch     förstärkning    av    den    internationella\r\nhandelspolitiken.   Sverige   deltar  aktivt  i  det\r\ninternationella arbetet inom ramen  för FN, OECD och\r\nEU för att främja ansvarsfullt företagande.\r\n\r\nDebatten  om  företags  sociala  och  miljömässiga\r\nansvar handlar bl.a. om bindande regler för företag.\r\nInternationellt är Sverige ett av de mest pådrivande\r\nländerna när det gäller frågeställningar om företags\r\nsociala  och  miljömässiga  ansvar.  Regeringen  har\r\nvälkomnat  att  ett  ökat antal företag arbetar  med\r\nsociala     och     miljömässiga      frågor     och\r\nmänniskorättsfrågor.  Frivilliga initiativ  bör  ses\r\nsom  ett  komplement  då det  legala  systemet  inte\r\nfungerar tillfredsställande.\r\nInternationella    regler    avseende    mänskliga\r\nrättigheter,   grundläggande    arbetsvillkor    och\r\nmiljöhänsyn  finns  i dag genom mellanstatliga avtal\r\noch  konventioner,  t.ex.  FN:s  deklaration  om  de\r\nmänskliga rättigheterna  och ILO:s konventioner inom\r\narbetslivsområdet.  Ett förbättrat  genomförande  av\r\nexisterande avtal och konventioner skulle dock kunna\r\nsäkerställa    att    gemensamma     mål    avseende\r\nfattigdomsbekämpning,    respekt    för    mänskliga\r\nrättigheter och en hållbar utveckling uppnås.\r\nInitiativet   Globalt   ansvar   är   ett  viktigt\r\ninstrument för att öka medvetenheten om dessa frågor\r\nsåväl bland svenska företag, arbetsmarknadens parter\r\noch det civila samhället, som inom Regeringskansliet\r\noch  berörda  myndigheter.  Globalt  ansvar beskrivs\r\nutförligt  i utskottets betänkande 2003/04:NU12  (s.\r\n40), till vilket hänvisas.\r\nRegeringen  har  sedan  år  2002,  inom  ramen för\r\ninitiativet Globalt ansvar, bedrivit ett arbete  med\r\ninformation  och  kunskapsspridning  kring mänskliga\r\nrättigheter, grundläggande arbetsvillkor, en hållbar\r\nmiljö  och  bekämpande  av korruption i samband  med\r\nföretags globala verksamhet. Drygt 30 seminarier och\r\nflera  workshopar m.m. har  hittills  anordnats  med\r\nsyfte att  sprida  kunskap  och  att främja dialogen\r\nmellan olika aktörer. Initiativets  arbete har i hög\r\ngrad  bidragit  till att frågan om företags  sociala\r\noch  miljömässiga   ansvar  fått  ökat  fotfäste  på\r\nföretagsnivå i Sverige och inom organisationer såväl\r\nnationellt som internationellt.  Arbetet  skall  ses\r\nsom en naturlig del i svensk utrikeshandelspolitik.\r\nGenom FN:s initiativ The Global Compact och OECD:s\r\nriktlinjer   för   multinationella   företag   finns\r\nriktlinjer   för   de   transnationella   företagens\r\nverksamhet.   Riktlinjerna   bygger  på  existerande\r\ninternationella   instrument,   som    t.ex.   ILO:s\r\nkärnkonventioner.   OECD:s   riktlinjer   innehåller\r\ndessutom  en  uppföljningsmekanism  som innebär  att\r\nmisstanke   om  överträdelse  av  riktlinjerna   kan\r\nanmälas  till   en   nationell   kontaktpunkt.   Den\r\nnationella  kontaktpunkten  är i sin tur skyldig att\r\nundersöka  frågan och - om fallet  ligger  inom  den\r\nnationella kontaktpunktens mandat - genom diskussion\r\nförsöka  förmå   företaget   i   fråga   att   följa\r\nriktlinjerna. När det gäller FN:s The Global Compact\r\noch  OECD:s  riktlinjer  för multinationella företag\r\nhänvisas till utförliga redovisningar i betänkandena\r\n2002/03:NU5 (s. 37) och 2003/04:NU12 (s. 40).\r\nSverige stöder FN-initiativet  The Global Compact\r\nsåväl  finansiellt  som  politiskt och  är  en  stor\r\nbidragsgivare.  I dag finns  närmare  2 000  företag\r\nanslutna till The  Global  Compact  varav ett 25-tal\r\nsvenska.   Fokus   ligger   på   hur  kunskapen   om\r\nprinciperna    skall   ökas   bland   företag    och\r\norganisationer men  också  på  behovet av att i ökad\r\nutsträckning gå från ord till handling.\r\n\r\nHandel och mänskliga rättigheter\r\n\r\nFrågan om företags ansvar för mänskliga  rättigheter\r\nhar  kommit upp till diskussion också i Kommissionen\r\nför mänskliga rättigheter (MRK) inom FN. Ett förslag\r\nsom tagits  fram av en undergrupp till kommissionen,\r\nbestående av  26  experter,  rör bindande normer för\r\nföretagen. Förutom normerna i  sig innebär förslaget\r\natt  FN ges i uppdrag att kontrollera  efterlevnaden\r\nav   normerna    hos    de    enskilda    företagen.\r\nHögkommissarien för mänskliga rättigheter har fått i\r\nuppdrag   att  formulera  en  rapport  om  läget  på\r\nområdet. Därefter  kommer frågan upp till behandling\r\nigen när MRK samlas år 2005.\r\n\r\nHandel och arbetsrätt\r\n\r\nInför och under WTO:s  ministerkonferens  i Doha var\r\nSverige ett av de länder som mest aktivt drev frågan\r\nom ett närmare samarbete mellan ILO och WTO  i syfte\r\natt  förmå  WTO  att  ta  sin  del  av  ansvaret för\r\nmänskliga rättigheter i arbetslivet. Genom  positiva\r\nincitament  bör  länder  uppmuntras att uppfylla  de\r\nåtaganden  de  gjort  i  ILO avseende  grundläggande\r\narbetsvillkor.  Ett  exempel   på   detta   är  EU:s\r\npreferenssystem,  där  tullättnader  ges till länder\r\nsom  strävar  efter  att  följa  ILO:s grundläggande\r\nkonventioner. Resultatet i Doha blev dock svagare än\r\nvad Sverige och EU önskat i detta sammanhang.\r\n\r\nSverige  var  pådrivande  när  EU  lade  fram  ett\r\nförslag i WTO om ett permanent forum för  diskussion\r\nom handel och arbetsrätt, vilket skulle innebära att\r\nWTO fick en större roll.\r\nMotståndet från praktiskt taget samtliga  u-länder\r\nvar  och  är  dock  mycket  starkt.  De menar att en\r\nkoppling  mellan  handel  och  arbetsvillkor  skulle\r\nkunna missbrukas i protektionistiskt syfte.\r\nFörslaget   om  ett  permanent  forum   inom   det\r\ninternationella  samfundet,  inbegripet både ILO och\r\nWTO,   kring   dessa   frågor   är  enligt   uppgift\r\nfortfarande  en svensk prioritet,  även  om  arbetet\r\nefter Doha främst har koncentrerats på att hitta nya\r\nvägar  för  att   driva  på  frågan  om  handel  och\r\narbetsrätt.\r\n\r\nEU-arbete\r\n\r\nFör EU är frågan om  handel,  arbetsrätt  och social\r\nutveckling  prioriterad.  I kommissionens meddelande\r\nfrån  år  2001  om  att främja  arbetsrättsliga  och\r\nsociala mål i en globaliserad  värld  (KOM/2001/416)\r\nslås huvuddragen för EU:s målsättningar  om  handel,\r\narbetsrätt  och  social  utveckling  fast.  Särskilt\r\nviktiga punkter i sammanhanget är stärkande av ILO:s\r\növervakningsmekanism  och  fortsatt agerande för  en\r\ndialog kring arbetsrätt, handel och utveckling m.m.\r\n\r\nI  juli  2003 antogs rådsslutsatser  på  basis  av\r\nkommissionens  meddelande. Sverige var en av de mest\r\ndrivande medlemsstaterna i förhandlingsprocessen och\r\nresultatet     bedömdes      som     positivt.     I\r\nrådsslutssatserna fastställdes  målsättningar, bl.a.\r\ni fråga om upprättande av ett permanent forum mellan\r\nWTO   och   ILO   kring   frågor   om   handel   och\r\narbetsvillkor,    vikten   av   att   stärka   ILO:s\r\növervakningsmekanismer   samt   frågan  om  företags\r\nansvar   och   betydelse  för  implementeringen   av\r\nmänskliga rättigheter i arbetslivet.\r\nVikten   av  respekt   för   dessa   grundläggande\r\nrättigheter  har  också varit en av utgångspunkterna\r\nför  den  strategi  för   samarbete   med   ILO  som\r\nregeringen   antagit   för   perioden  2003-2006.  I\r\nstrategin  anges  sex  specifika  mål  för  Sveriges\r\nutvecklingssamarbete  med   ILO;  ett  av  dessa  är\r\nmänskliga rättigheter i arbetslivet.\r\nUnder  våren  2005  kommer EU:s  högnivågrupp  för\r\nföretags sociala ansvar  att  ta fram ett mandat och\r\nett arbetsprogram för hur unionen  skall  arbeta med\r\nfrågor om företags sociala och miljömässiga  ansvar;\r\ndetta  kommer att redovisas i ett meddelande. Enligt\r\nuppgift  avser  regeringen  att i olika former skapa\r\nallianser med andra berörda aktörer för att driva på\r\noch utveckla detta arbete. En ökad nordisk samverkan\r\npå  området  kan  också  förstärka   redan  pågående\r\ninitiativ  och  bidra till att öka kunskapen  om  de\r\nfrågeställningarna.\r\n\r\nInternationella miljöavtal och relationen till\r\nWTO\r\n\r\nWTO:s regelverk liksom multilaterala konventioner på\r\nmiljöområdet (s.k.  MEA:s)  är  viktiga delar av det\r\ninternationella regelverk som Sverige och EU har att\r\nleva    upp   till.   I   samband   med   att    nya\r\nmiljökonventioner  förhandlas fram för att bemöta de\r\nglobala miljöproblemen  uppstår frågor om relationen\r\nmellan   dessa   och  WTO:s  regler.   Den   svenska\r\nuppfattningen är att  handelssystemet  och WTO måste\r\nengageras  och ge sitt bidrag till övriga  delar  av\r\ndet globala  arbetet  med hållbar utveckling. Enligt\r\nuppgift   är   det   Sveriges    ambition   i   WTO-\r\nförhandlingarna att verka för att  de  olika avtalen\r\ninte spelas ut mot varandra, utan att de i samverkan\r\nskall främja såväl handeln som miljön i världen.\r\n\r\nÖstersjöområdet\r\n\r\nÖstersjöregionen  har  förvandlats  till  en  snabbt\r\nväxande   region.   Som   svar   på  en  fråga  (fr.\r\n2004/05:846)  från  Gunnar Axén (m)  om  handel  och\r\ntillväxt  i  Östersjöregionen   har  näringsminister\r\nThomas Östros svarat att Sveriges  handel  med Polen\r\noch  de  baltiska staterna har tredubblats under  de\r\nsenaste tio  åren.  Dessa  länder  utgör nu Sveriges\r\ntionde   största   exportmarknad.  Förutom   riktade\r\nexportsatsningar för  små och medelstora företag har\r\nregeringen beslutat att  ett svenskt Östersjöcentrum\r\nskall etableras på Gotland.  Det  främsta  målet för\r\ncentrumet   kommer   att  vara  att  underlätta  och\r\nutveckla  kontakter och  samarbete  med  länderna  i\r\nÖstersjöregionen.  I  Utredning rörande organisation\r\nav  ett  Östersjöcentrum   (SOU  2004:124)  föreslås\r\ncentrumet bli en myndighet med  ca  15 anställda och\r\nha  en  årsbudget  om drygt 80 miljoner  kronor  när\r\nverksamheten  är  fullt   utbyggd  år  2006.  Enligt\r\nförslaget  bör  Östersjöcentrum  etableras  som  ett\r\ntreårigt projekt.\r\n\r\nMiljöteknik är ett viktigt område inom det svenska\r\nexportfrämjandet.  Exportrådet  har  på  regeringens\r\nuppdrag  skapat  nätverket  Svensk miljöteknikexport\r\nmed  nära  600  svenska  företag.  Genom  gemensamma\r\naktiviteter  marknadsförs  företagens  tjänster  och\r\nprodukter inom luftrening, vatten- och avloppsrening\r\nsamt   avfallshantering   och  återvinning.   Svensk\r\nmiljöteknikexport   är   också    ett    forum   för\r\ninformations-     och    erfarenhetsutbyte    mellan\r\nnätverkets   företag    samt    mellan   dessa   och\r\norganisationer  och  myndigheter. I  Östersjöområdet\r\nhar  svenska  miljöteknikföretag  i  flera  år  haft\r\nmöjlighet att ta  sig  in  på  en  ny  marknad genom\r\nförsäljning  av  produkter  som  köpare  i något  av\r\nsamarbetsländerna  önskat  pröva  och för vilka  ett\r\nsärskilt stöd utgått genom Sida.\r\nLänderna i Östersjöområdet var först i världen med\r\natt  etablera gemensamma mål och åtgärdsprogram  för\r\nhållbar utveckling. Instrumentet för detta samarbete\r\när Baltic 21 (Agenda 21 för Östersjöområdet). Baltic\r\n21-arbetet  omfattar  samtliga  nordiska länder samt\r\nRyssland,   Estland,   Lettland,   Litauen,   Polen,\r\nTyskland och EG-kommissionen. Initiativet lanserades\r\nofficiellt av miljöministrarna i de berörda länderna\r\ni  oktober  1996  vid  deras  möte  i  Saltsjöbaden.\r\nUppdraget  till  Baltic  21  är  att  arbeta för  en\r\nhållbar  utveckling inom Östersjöområdet  genom  ett\r\nsamarbete mellan olika intressenter i regionen, till\r\nvilka hör  ett  tjugotal  statliga och icke-statliga\r\norganisationer förutom ländernas  regeringar och EG-\r\nkommissionen.\r\nVid regeringschefernas Östersjötoppmöte  i Estland\r\ni  juni  2004 antogs ett nytt mandat för Baltic  21.\r\nDet   nya   mandatet    innebär    en    vision   av\r\nÖstersjöområdet  som  en \"ekoregion\" där \"eko\"  står\r\nför både \"ekonomi\" och \"ekologi\" och där den sociala\r\ndimensionen är starkt integrerad.\r\nRegeringen har i februari  2005  fattat  beslut om\r\natt  bidra  med  20 miljoner kronor till en särskild\r\nsatsning på svensk  projektexport,  t.ex.  export av\r\nanläggningar  och  systemlösningar inom energi-  och\r\nmiljöområdet. Satsningen  riktar  sig  i första hand\r\ntill  marknaderna  i  EU:s  nya  medlemsländer   och\r\ngrannländer.  Dessa  länder  står  inför  omfattande\r\ninvesteringar  när  det  gäller  infrastruktur   och\r\nmiljöförbättringar.  Även  EU  bidrar med medel - 22\r\nmiljarder  euro  fram  t.o.m.  år  2006  -  för  att\r\nfinansiera    satsningar   på   infrastruktur    och\r\nmiljöförbättringar  m.m.  i  de nya medlemsländerna.\r\nEU-medel  förväntas  inflyta  även  fortsättningsvis\r\nfram till år 2013.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  ser positivt på att frågan  om  sambandet\r\nmellan handel,  miljö  och  sociala  frågor m.m. har\r\nkommit  upp  i  olika  forum och i olika sammanhang.\r\nInitiativ har tagits på  flera  håll.  Utskottet har\r\nförhoppningen  om  att  dessa initiativ speglar  ett\r\nbrett  och  djupt engagemang  såväl  i  Sverige  som\r\ninternationellt.\r\n\r\nRespekt för  mänskliga  rättigheter,  rättvisa och\r\nsocial  utveckling  måste  i första hand åstadkommas\r\nnationellt.  Men  WTO-avtalen  bör  understödja  och\r\nfrämja de bredare utvecklingsmålen.  Förhandlingarna\r\ni  WTO innebär en möjlighet att utveckla  ett  brett\r\nregelverk   som   svarar   mot   de   nya  krav  som\r\nglobaliseringen     ställer.     Utskottet    stöder\r\ninriktningen  att  WTO-förhandlingarna  skall  bidra\r\ntill en ekologiskt,  ekonomiskt  och socialt hållbar\r\nutveckling för jordens alla länder.  Handeln är inte\r\nett mål i sig utan ett verktyg som - om  det används\r\npå rätt sätt - kan bidra till att uppnå målen.\r\nUtskottet är medvetet om att frågan om handel  och\r\nmiljö    är    känslig    i    förhållandet   mellan\r\nindustriländer  och utvecklingsländer  och  att  det\r\nföreligger  svårigheter   att  hitta  en  balanserad\r\nlösning. Många utvecklingsländer  ser  de  krav  som\r\nreses   från   industriländernas   sida  beträffande\r\nmiljöhänsyn   mer  som  förtäckta  protektionistiska\r\nsträvanden än som  verklig omsorg om miljövärdena. I\r\nde pågående förhandlingarna  i WTO bör slås fast att\r\nhandelsreglerna  inte får motverka  FN:s  regler  på\r\nmiljöområdet.\r\nILO:s konventioner  om  arbetsvillkor  måste få en\r\nstarkare   ställning   inom   världshandelssystemet.\r\nUtgångspunkten   för   Sveriges   arbete    är    de\r\nminiminivåer  som är definierade i ILO:s deklaration\r\nom  grundläggande   principer   och   rättigheter  i\r\narbetslivet.   Förutsatt   att   dessa  miniminivåer\r\nrespekteras  är  den  svenska uppfattningen,  vilken\r\nutskottet stöder, att u-länderna måste få konkurrera\r\nfritt på sina villkor.  Undermåliga arbetsvillkor är\r\naldrig   acceptabla   som   konkurrensmedel   i   en\r\nglobaliserad värld. En förutsättning  för  att  inte\r\nindustriländernas  krav på respekt för grundläggande\r\narbetsvillkor  även  i   utvecklingsländerna   skall\r\nupplevas  som en form av protektionism är en närmare\r\ndialog mellan WTO och ILO. Sverige bör fortsätta att\r\ninom EU:s ram  stödja den ovan nämnda linjen mot ett\r\nökat samarbete mellan  bl.a.  WTO  och  ILO.  Det är\r\nockså   värt   att   notera  att  konsumentkraven  i\r\nindustriländerna kan fungera  som ett instrument för\r\natt   driva   fram   bättre   arbetsvillkor   i   de\r\nmultinationella   företag  som  har   verksamhet   i\r\nutvecklingsländerna.\r\nInternationella regelverk på områden som mänskliga\r\nrättigheter, grundläggande rättigheter i arbetslivet\r\noch en hållbar miljö föreligger genom mellanstatliga\r\navtal och konventioner  såsom  FN:s  deklaration  om\r\nmänskliga rättigheter och ILO:s konventioner. Enligt\r\nutskottets  sätt  att  se  är  problematiken inte en\r\nfråga om brist på internationella ramverk utan brist\r\npå politisk vilja att tillämpa reglerna  inom  vissa\r\nländer.  På  sikt  är  det  viktigt  att  frågan  om\r\nsamhällsstyrningen  i  vissa  länder tas upp i detta\r\nsammanhang.\r\nFN:s The Global Compact och OECD:s  riktlinjer för\r\nmultinationella  företag  är  av stor vikt  för  att\r\nfästa     uppmärksamheten     på     problemen     i\r\nskärningspunkten mellan handel och miljö  respektive\r\nhandel  och  mänskliga rättigheter. Det är glädjande\r\natt  Sverige  och   svenska  företag  har  en  stark\r\ninternationell   trovärdighet    när    det   gäller\r\nengagemang   för   och   kunnande   kring  mänskliga\r\nrättigheter,  arbetsvillkor och miljöhänsyn.  Liksom\r\ntidigare  ser  utskottet   positivt  på  initiativet\r\nGlobalt ansvar, som innebär  nya  vägar  att angripa\r\nproblemen.   Angreppssättet   betyder  att  frågorna\r\nkonkretiseras ned på företagsnivå.  Svenska  företag\r\nkan  som  ambassadörer  på ett konkret sätt förmedla\r\ntill  andra  länder  hur Sverige  ser  på  mänskliga\r\nrättigheter och ett gott arbetsliv. Utskottet stöder\r\nregeringens arbete med  att  förmå  fler företag att\r\nansluta sig till Globalt ansvar. Genom  att enskilda\r\nsvenska  företag  tar problemen på allvar och  visar\r\natt de är socialt och  etiskt  medvetna kan de också\r\nskaffa   sig  konkurrensfördelar.  Företagens   egna\r\nengagemang  är  av  stor vikt anser utskottet. Detta\r\ninnebär dock inte att  frivillighet  kan ersätta väl\r\nfungerande lagar och regler.\r\nDet  är  rimligt  att införa en uppförandekod  som\r\ninnebär   bestämda   riktlinjer   när   det   gäller\r\nmiljöhänsyn, arbetsvillkor,  respekt  för  mänskliga\r\nrättigheter m.m. Enligt utskottets uppfattning finns\r\ndet  flera skäl för att Sverige på sikt skall  verka\r\nför att  en internationell uppförandekod av bindande\r\nnatur inrättas.  Konsumenterna  har också ett ansvar\r\natt  granska  företagen och genom sina  inköp  styra\r\nföretagen i önskad riktning.\r\nNär det gäller  Sveriges  handel med länderna runt\r\nÖstersjön och befarade miljöproblem i samband därmed\r\nligger  motionärernas  önskemål   i  linje  med  den\r\nutveckling som pågår och den politik som bedrivs.\r\n\r\nMed det anförda avstyrker utskottet\r\nsamtliga här behandlade\r\nmotionsyrkanden.\r\n\r\nExportkreditfrågor\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden   om\r\nexportkreditfrågor    med   hänvisning   till\r\nExportkreditnämndens  reviderade  miljöpolicy\r\noch ökade öppenhet. Jämför reservation 4 (kd,\r\nv, mp).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI motion 2004/05:U311 (kd)  konstateras  att  endast\r\nett  fåtal  av  OECD-länderna har satt upp miljökrav\r\nför sina exportkreditnämnder.  Den  miljöpolicy  som\r\nden   svenska   Exportkreditnämnden  (EKN)  har  för\r\ngarantigivning innebär  i stort sett bara att det är\r\nmöjligt att göra en miljögranskning  av  de  projekt\r\nsom  det  ansöks medel till. Vilka projekt som skall\r\ngranskas liksom beviljande av medel beslutas av EKN,\r\nupplyser motionärerna.  De menar att en obligatorisk\r\nmiljöprövning måste föregå  alla  beslut om statliga\r\nexportkrediter. Tydliga riktlinjer bör utarbetas för\r\nvilka   negativa   miljöeffekter   som   inte    kan\r\naccepteras. Motionärerna anser också att Sverige bör\r\nverka     för     att    gemensamma    regler    för\r\nexportkreditnämnderna  tillkommer inom EU. De kräver\r\natt   projekt   som   finansieras    med   stöd   av\r\nexportkreditnämnder  i  EU-länderna  skall  uppfylla\r\ngrundläggande miljökrav.\r\n\r\nI  motion  2004/05:N366  (kd)  föreslås   att   en\r\nobligatorisk  miljöprövning skall föregå alla beslut\r\nom  statliga  exportkrediter   och  exportgarantier.\r\nMotivet  är att undvika att EKN stöder  projekt  som\r\ninnebär miljöingrepp och exploatering av naturen.\r\nMotionärerna  till  motion  2004/05:N324 (v) anser\r\natt   EKN   behöver   en  bättre  miljöpolicy.   Den\r\nviktigaste    åtgärden    är     en     obligatorisk\r\nmiljögranskning för samtliga projekt som  kan  få en\r\nnegativ  inverkan  på miljön. EKN skall följa etiska\r\nregler och miljöregler  liksom  grundläggande regler\r\nför arbetsrätt, barnkonventionen och konventionen om\r\nmänskliga rättigheter. Att dessa  konventioner följs\r\nbör vara ett krav för att ett företag  skall erhålla\r\nexportkrediter från EKN, anser motionärerna.\r\nI motion 2004/05:U280 (mp) föreslås att  offentlig\r\nkredit-  och  garantigivning  från  EKN  och  Svensk\r\nExportkredit  enbart skall accepteras för bolag  som\r\nlever  upp till  en  rad  grundläggande  regler  för\r\nexempelvis   arbetsrätt,   miljökrav  och  mänskliga\r\nrättigheter.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nInom OECD har arbete med frågan angående miljöhänsyn\r\nvid statsstödd exportfinansiering pågått under flera\r\når. Redan år 2001 enades de  flesta  OECD-länder  om\r\ngemensamma  riktlinjer  på  området.  År  2003 antog\r\nOECD:s  råd  en  rekommendation  om miljöhänsyn  vid\r\nstatsstödd  exportfinansiering som  gäller  samtliga\r\nOECD-länder.  Redan  dessförinnan  hade flertalet av\r\nOECD:s medlemsländer infört miljökrav vid statsstödd\r\nexportfinansiering.  En  aktuell sammanställning  av\r\nhur långt olika medlemsländer  inom  OECD har kommit\r\navseende  miljöhänsyn  och exportkrediter  finns  på\r\nOECD:s hemsida. OECD planerar  att  under våren 2005\r\npublicera en ny sammanställning. Sverige  har aktivt\r\nmedverkat till ovannämnda rekommendation, inte minst\r\ngenom   svenskt   ordförandeskap  i  den  grupp  som\r\nhanterade frågan.\r\n\r\nKommissionen (DG  Handel)  har  hittills  valt att\r\ninte  driva  frågan  om  miljöhänsyn  vid statsstödd\r\nexportfinansiering  inom  EU,  eftersom det  ansetts\r\nlämpligare  att driva denna fråga  inom  OECD  i  en\r\nbredare krets  av  länder.  Några stora aktörer inom\r\nstatsstödd exportfinansiering utanför EU (exempelvis\r\nFörenta  staterna,  Kanada  och  Japan)  har  därmed\r\nkommit att omfattas av arbetet,  vilket är angeläget\r\nav bl.a. konkurrensskäl.\r\nFöre  beslut  om statsstödda exportkreditgarantier\r\ngör  EKN  sedan  år  2000  en  miljöprövning.  Denna\r\nmiljöprövning har  stegvis  utvecklats  på  basis av\r\ngjorda  erfarenheter, senast som en direkt följd  av\r\nett OECD-beslut  i  december  2003. Miljöprövningens\r\nsyfte  är  att  motverka negativa  konsekvenser  för\r\nmiljön.  Projekten  inrangeras  i  olika  kategorier\r\nberoende på  vilken  typ  av  projekt som avses. Ett\r\nprojekt   som   anses   kunna   ha  starkt   negativ\r\nmiljöpåverkan  placeras  i kategori  A.  För  sådana\r\nprojekt kräver EKN en miljökonsekvensbeskrivning. En\r\nsådan beskrivning, eller en sammanfattning av denna,\r\nskall  offentliggöras 30 dagar  innan  EKN  utfärdar\r\ngarantiförbindelse.  Ett  projekt  som  kan antas ge\r\nupphov till något mindre miljöpåverkan klassificeras\r\nsom kategori B. Projekt och projektrelaterad  export\r\nsom    klassificerats   som   kategori   A   och   B\r\nmiljögranskas av EKN samt redovisas till OECD.\r\nEKN miljögranskar  härutöver  projekt  där ansökan\r\navser  minst 100 miljoner kronor och där kredittiden\r\när minst 2 år. Om det finns särskilda skäl, kan även\r\nandra affärer  komma  att  miljögranskas,  t.ex. när\r\nlokaliseringen  anses  känslig.  EKN  följer  därmed\r\nOECD:s rekommendation.\r\nDet   finns   även   förslag  inom  OECD  att  mer\r\nfördelaktiga villkor skall  kunna lämnas för projekt\r\nsom  använder  förnybar  energi.   Denna   fråga  är\r\nfortfarande under förberedande diskussion inom OECD.\r\nEKN:s miljögranskning omfattar förutom yttre miljö\r\näven  sociala  aspekter.  I  regleringsbrev har  EKN\r\ngetts  i  uppdrag  att utveckla arbetet  med  etiska\r\nhänsyn. Med etiska hänsyn  avses  främst hänsyn till\r\nmiljö, antikorruption och sociala frågor.  EKN skall\r\nvidare  informera sina kunder om de tidigare  nämnda\r\ninstrumenten  The Global Compact, Globalt ansvar och\r\nOECD:s riktlinjer för multinationella företag. Dessa\r\nriktlinjer innehåller information om bl.a. mänskliga\r\nrättigheter och förbud mot barnarbete.\r\nSverige har inom OECD aktivt arbetat för att nå en\r\növerenskommelse       om       miljöhänsyn       vid\r\nexportfinansiering.   Även   andra   etiska   regler\r\ngällande   sociala  frågor,  mänskliga  rättigheter,\r\nantikorruption,   hänsyn  till  fattiga  länder  har\r\nbehandlats inom OECD. Sverige har därvid bl.a. tagit\r\nupp frågan om mänskliga  rättigheter  och statsstödd\r\nexportfinansiering, men flertalet medlemsländer inom\r\nOECD har inte visat något intresse för att förhandla\r\nfram en rekommendation om mänskliga rättigheter  och\r\nstatsstödd exportfinansiering.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEKN:s reviderade miljöpolicy har tillämpats från den\r\n1   juli   2002.   Miljöprövningen  har  ytterligare\r\nutvecklats  som  en följd  av  OECD:s  rådsbeslut  i\r\ndecember    2003.   Ovan    har    beskrivits    hur\r\nmiljögranskningen  går  till  vid  exportprojekt med\r\nrisk   för  negativ  miljöpåverkan.  Utskottet   ser\r\npositivt  på  att  arbetet  med  miljögranskning går\r\nframåt   och   att   EKN  fortsätter  att   utveckla\r\nverksamheten angående  frågor om etisk hänsyn, bl.a.\r\nrörande antikorruption och sociala frågor.\r\n\r\nNär det gäller motionskravet  om att all offentlig\r\nkredit- och garantigivning skall  villkoras  så  att\r\nendast  företag  som  uppfyller grundläggande regler\r\nför mänskliga rättigheter,  arbetsrätt och miljö kan\r\nåtnjuta sådana krediter, vill  utskottet beklaga att\r\nde svenska ansträngningarna inom  OECD för att nå en\r\nsådan överenskommelse inte mötte gensvar.  Förslaget\r\ninom  OECD att mer fördelaktiga villkor skall  kunna\r\nlämnas  för projekt som använder förnybar energi bör\r\nenligt utskottets uppfattning utredas vidare.\r\nDet bör  i detta sammanhang erinras om att EKN har\r\nrutiner för  att  informera  sina  kunder  om OECD:s\r\nriktlinjer   för   multinationella  företag  och  om\r\ninitiativen Globalt ansvar och The Global Compact.\r\nEn eventuell diskussion  om frågeställningen kring\r\nnya  bindande  regler bör enligt  utskottets  mening\r\nföras på internationell  nivå, så att inte enbart de\r\nsvenska företagens konkurrenskraft påverkas.\r\nEn förbättrad information  och  ökad öppenhet från\r\nEKN:s sida är enligt utskottets uppfattning av stort\r\nvärde.   Den   nya  tekniken  kan  bidra  till   att\r\ninformationen lättare sprids.\r\nDärmed avstyrker utskottet samtliga här behandlade\r\nmotioner i aktuella delar.\r\n\r\nInremarknadsfrågor, förslaget till\r\ntjänstedirektiv\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör avslå  motionsyrkanden  rörande\r\nförslaget till tjänstedirektiv med hänvisning\r\ntill   pågående   arbete   inom   EU.  Jämför\r\nreservation 5 (m, fp, kd, c).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI  motion  2004/05:N213  (m)  görs  reflexionen  att\r\nEuropas tillväxt och konkurrenskraft stärks genom en\r\ngemensam  marknad  med  nedmontering av  hinder  för\r\nkonkurrens och rörlighet. Enligt motionären blir den\r\ngemensamma marknaden inte komplett utan ett direktiv\r\nsom möjliggör utökad handel med tjänster. Det saknas\r\ngrund  för att hävda att ett  tjänstehandelsdirektiv\r\nskulle hota den svenska arbetsmarknaden.\r\n\r\nFolkpartiet  framhåller  i motion 2004/05:K431 att\r\nden inre marknaden och den ekonomiska  integrationen\r\när grunden och startpunkten för EU-samarbetet. Bland\r\nannat är tjänstehandelsdirektivet ett viktigt  led i\r\natt  få  i  gång  den s.k. Lissabonprocessen. Enligt\r\nFolkpartiet bör regeringen ompröva sin inställning i\r\nfråga   om  direktivet   och   driva   på   så   att\r\nkommissionens  förslag  antas  så  fort som möjligt.\r\nDirektivets    krav    på   en   harmonisering    av\r\nlagstiftningen   om  konsumentskydd   är   av   stor\r\nbetydelse; det behövs  tydliga regler för garantier,\r\ntvistlösning, produktsäkerhet osv.\r\nI motion 2004/05:N334  (v)  sägs  att  syftet  med\r\ntjänstehandelsdirektivet  är  att  nationella regler\r\ninte   skall   hindra  den  fria  konkurrensen   vid\r\nutförandet  av tjänster  inom  EU.  I  debatten  har\r\nuttryckts oro  för  att  tjänstedirektivet  negativt\r\nskall  påverka  områden som hälso- och sjukvård  och\r\nden  sociala  tryggheten.  Motionärerna  kräver  att\r\nregeringen   säkerställer    att   direktivet   inte\r\ninkräktar på medlemsländernas rätt att själva avgöra\r\nvilka  verksamheter som skall bedrivas  i  offentlig\r\nregi.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nKommissionens  förslag (KOM/2004/2) till direktiv om\r\ntjänster på den inre marknaden beskrevs i utskottets\r\nbetänkande  2003/04:NU12   (s.   50),   till  vilket\r\nhänvisas.       Ytterligare      information      om\r\ndirektivförslaget   redovisas   i  den  rapport  som\r\nriksdagens utredningstjänst tog fram  på  uppdrag av\r\nutskottet,   Förslaget  om  ett  tjänstedirektiv   -\r\nBakgrund, innehåll och centrala frågeställningar (nr\r\n14/2004).      Rapporten      utarbetades      inför\r\nnäringsutskottets     offentliga    utfrågning    om\r\ntjänstedirektivet i november  2004. De stenografiska\r\nuppteckningarna från utfrågningen  bifogas  i bilaga\r\n2.\r\n\r\nTjänstedirektivet       hanteras      av      EU:s\r\nkonkurrenskraftsråd,  där det  har  tagits  upp  tre\r\ngånger under år 2004 (mars,  maj  och november 2004)\r\nsamt   under   lunchen   vid  mötet  i  mars   2005.\r\nRegeringens samråd med EU-nämnden i denna fråga ägde\r\nrum   den   18   november  2004.   Då   konstaterade\r\nnäringsminister  Thomas   Östros   att   detta   var\r\nstartskottet  för  förhandlingsprocessen på politisk\r\nnivå.   Efter   en  lång   diskussion   konstaterade\r\nordföranden, Tommy  Waidelich (s), att det fanns ett\r\nstöd  för regeringens  upplägg  inför  de  fortsatta\r\nförhandlingarna.\r\nKommissionens  förslag till tjänstedirektiv syftar\r\ntill  att  förverkliga   rätten  till  att  etablera\r\ntjänsteverksamheter    och   säkerställa    temporär\r\ntjänsteutövning i EU. Förhandlingarna  om  förslaget\r\när inledda. Att skapa en reglerad tjänstemarknad med\r\nklara  och  tydliga  regler i Europa är en fråga  av\r\nvikt.    Ökad   rörlighet   och    integrering    av\r\ntjänstesektorn   är   av  stor  betydelse  för  ökad\r\nsysselsättning,  konkurrenskraft   och   tillväxt  i\r\nSverige  och i övriga EU. Förslaget utgör en  viktig\r\ndel av Lissabonstrategin  som handlar om att EU till\r\når 2010 skall vara den mest  konkurrenskraftiga  och\r\nkunskapsbaserade ekonomin i världen.\r\nSverige  har  dock identifierat en rad problem med\r\ndirektivförslaget,  och  regeringen  anser  att  det\r\nbehövs  tydliga  och  klara  justeringar  i  det  nu\r\nliggande förslaget för att säkerställa grundläggande\r\nsvenska   intressen.   Sverige  kan  inte  acceptera\r\nförsämringar  i den svenska  välfärdsmodellen  eller\r\natt   vissa   sektorer    och   områden   försvagas.\r\nArbetsrätten  är  ett  av  de  områden  där  Sverige\r\nbehöver    söka    klarlägganden    och   förändrade\r\nskrivningar.\r\nEtt  annat  problemområde  rör  tillämpningen   av\r\nursprungslandsprincipen,   vilken  innebär  att  vid\r\ntillfällig tjänsteutövning skall  lagen  i  det land\r\nvarifrån  tjänsteutövaren  kommer bli gällande.  Det\r\nbör  betonas  att denna princip  endast  gäller  för\r\ntillfällig tjänsteutövning  och inte för etablering.\r\nAtt  principen  ger upphov till  såväl  problem  som\r\ninvändningar  återspeglas   inte  minst  i  alla  de\r\nundantag  som förutses i direktivförslaget.  Det  är\r\nemellertid   enligt   uppgift  svårt  att  se  något\r\nalternativ till ursprungslandsprincipen  och den har\r\näven fördelar, inte minst mot bakgrund av att frågan\r\ngäller  fri  rörlighet  av tjänster mellan 28  olika\r\nmedlemsstater  på  en  gemensam  inre  marknad.  Här\r\ninkluderas även Norge, Island och Liechtenstein inom\r\nramen     för     EES-samarbetet.      Frågan     om\r\nursprungslandsprincipen  kommer  enligt uppgift  att\r\nbli föremål för intensiva förhandlingar under året.\r\nPå en fråga (fr. 2004/05:548) av Susanne Eberstein\r\n(s)  om  tänkbara problem med tjänstedirektivet  har\r\nnäringsminister  Thomas  Östros  bl.a. svarat att en\r\nreglerad tjänstemarknad inte får leda till att vissa\r\nsektorer  försvagas  eller till försämringar  i  den\r\nsvenska   välfärdsmodellen.    Enligt    regeringens\r\növergripande    förhandlingsstrategi    måste    det\r\nsäkerställas  att justeringar görs i det nu liggande\r\nförslaget. Näringsministern meddelade att han kommer\r\natt     verka     för    att     undantagen     från\r\nursprungslandsprincipen utformas heltäckande. Vidare\r\nskall det säkerställas  att de svenska traditionerna\r\nav en hög skyddsnivå på bl.a.  folkhälsoområdet  kan\r\nbevaras  och  att svensk straffrättslig lagstiftning\r\ninte påverkas.\r\nKommissionen  har  klargjort att direktivförslaget\r\ninte   skall   kunna   påverka   hur   medlemsstater\r\norganiserar och finansierar  allmännyttiga tjänster.\r\nDirektivet ställer heller inte  några som helst krav\r\npå att offentlig verksamhet skall privatiseras eller\r\natt  nationella monopol skall avskaffas  -  det  har\r\nframgått  vid  de  förhandlingar  som  har ägt rum i\r\nBryssel.\r\nEn  intensiv debatt om tjänstedirektivet  har  ägt\r\nrum i några  av  EU:s stora medlemsstater. Det är en\r\ndebatt som har kännetecknats  av en generell oro för\r\nkonsekvenserna  av  förslaget  beträffande   sociala\r\nvillkor och arbetsrättsliga frågor m.m.\r\nI  ljuset av denna debatt har kommissionen uttalat\r\natt justeringar  måste  göras  i  förslaget  för att\r\nkonsensus   skall  kunna  uppnås.  Kommissionen  har\r\nförklarat att  direktivet måste bli mycket tydligt i\r\nfråga om att villkor och standarder för arbetstagare\r\ninte kommer att  bli  berörda  på något sätt. Vidare\r\nbör hälsovårdsområdet liksom offentligt finansierade\r\nallmännyttiga tjänster exkluderas  från  direktivet.\r\nUrsprungslandsprincipen måste gås igenom ytterligare\r\nför   att   främja   tjänstehandel  över  gränserna,\r\nåstadkomma förtroende mellan företag och konsumenter\r\ninom  unionen  och  även   mellan   medlemsstaterna.\r\nKommissionären   för   inremarknadsfrågor,   Charlie\r\nMcCreevy,  har samtidigt  betonat  att  kommissionen\r\ninte avser att dra tillbaka sitt förslag.\r\nI rapporten från Konkurrenskraftsrådets möte den 7\r\nmars  2005  informeras   om   att  tjänstedirektivet\r\ndiskuterades under lunchen, där  det klargjordes att\r\nkommissionen  inte  avser att lägga  fram  ett  nytt\r\nförslag men öppnade för  exkluderande  av hälso- och\r\nsjukvård samt tjänster i allmänhetens intresse.\r\nEuropeiska rådet sammanträdde i Bryssel den 22 och\r\n23  mars 2005.  Enligt ordförandeskapets  slutsatser\r\nhar    Europeiska    rådet    fastställt    följande\r\nprioriteringar:\r\n\"För att  bidra  till  tillväxt och sysselsättning\r\noch   stärka  konkurrenskraften   måste   den   inre\r\nmarknaden  för tjänster fungera fullt ut, varvid den\r\neuropeiska  sociala   modellen  måste  bevaras.  Mot\r\nbakgrund av den pågående  debatten,  av  vilken  det\r\nframgår  att förslaget till direktiv i sin nuvarande\r\nlydelse inte helt och hållet uppfyller kraven, begär\r\nEuropeiska     rådet    att    allt    görs    under\r\nlagstiftningsprocessen  för att nå brett samförstånd\r\nsom tillgodoser alla dessa målsättningar. Europeiska\r\nrådet konstaterar att effektiva  tjänster av allmänt\r\nekonomiskt  intresse  är  av  stor  betydelse  i  en\r\nhögpresterande och dynamisk ekonomi.\"\r\nDen  24 mars 2005 informerade statsminister  Göran\r\nPersson   riksdagen   om   det  nyssnämnda  mötet  i\r\nEuropeiska  rådet. Enligt statsministern  bekräftade\r\ndiskussionerna  i  rådet  att  det  finns omfattande\r\ninvändningar    mot   den   tidigare   kommissionens\r\nursprungliga  förslag.   Från   svensk   sida   hade\r\nklargjorts  i  rådet att åtgärder för att underlätta\r\nhandeln med tjänster  inom  unionen  är av stor vikt\r\noch  att  effekterna  på tillväxt och sysselsättning\r\ninom EU inte skall underskattas.  Men statsministern\r\nhade  -  liksom  andra stats- och regeringschefer  -\r\ntydliggjort att detta  inte  får ske på bekostnad av\r\nväl  fungerande sociala och arbetsrättsliga  system.\r\nFör svensk  del  handlar  det  om  hur vi väljer att\r\ntillhandahålla   allmänna   tjänster,  att   reglera\r\narbetsmarknaden     och     att     trygga      goda\r\nlevnadsförhållanden för alla medborgare, sades det.\r\nPå  en fråga om ursprungslandsprincipen kommer att\r\nvara kvar i tjänstedirektivet svarade statsministern\r\natt han  inte tordes vara säker på utgången av denna\r\nfråga. Enligt  statsministern  tar Sverige strid för\r\nkollektivavtalen.  Hur  detta  kan   kombineras  med\r\nursprungslandsprincip     eller     värdlandsprincip\r\nåterstår  att  lösa,  menade statsministern.  Vidare\r\nkommenterades en annan  dimension,  nämligen  att  i\r\nbrist   på   ett   gällande  tjänstedirektiv  kommer\r\nkonflikter   som  visar   sig   med   anledning   av\r\ntjänstehandeln  att  avgöras  i domstol; då blir det\r\nden europeiska domstolen som kommer  att  lägga fast\r\nprinciperna,     en     utveckling     som    oroade\r\nstatsministern.   Enligt  hans  bedömning  kan   ett\r\ntjänstedirektiv vara på plats inom ungefär ett år.\r\nKommissionen  inväntar  nu  att  Europaparlamentet\r\nskall kunna lägga  fram  ändringsförslag som gör att\r\nförslaget  kan  få  stöd  av  en   bred   majoritet.\r\nParlamentets första läsning planeras äga rum  i juni\r\n2005.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtgångspunkten  för utskottet är att Sverige är  ett\r\nlitet och handelsberoende  land,  att tjänstesektorn\r\nutgör ungefär 70 % av den svenska ekonomin  och  att\r\ndet finns mycket att vinna på ökade möjligheter till\r\nhandel  över gränserna. Syftet med direktivförslaget\r\n-  att  skapa  bättre  förutsättningar  för  en  väl\r\nfungerande tjänstesektor - bör välkomnas, inte minst\r\nfrån  konsumentsynpunkt.   Att  handelshindren  inom\r\ntjänstesektorn    undanröjs    och    att    svenska\r\ntjänsteföretag   får  lättare  att  exportera   sina\r\ntjänster inom EU är  självfallet positivt för svensk\r\nekonomi och sysselsättning.\r\n\r\nMed denna utgångspunkt  är det viktigt att se till\r\natt det blir en reglerad tjänstemarknad inom EU. För\r\natt  uppnå  målet  i  Lissabonprocessen  -  att  bli\r\nvärldens  mest  konkurrenskraftiga,   dynamiska  och\r\nkunskapsbaserade ekonomi år 2010 med möjlighet  till\r\nhållbar  ekonomisk  tillväxt  med  fler  och  bättre\r\narbetstillfällen   och   en  högre  grad  av  social\r\nsammanhållning  - är en välfungerande  tjänstesektor\r\ncentral. Alternativet  till  ett  tjänstedirektiv är\r\nett  fortsatt  praxisskapande från EG-domstolen;  en\r\nsådan utveckling  ligger  inte  i Sveriges intresse.\r\nDärför anser utskottet att det är viktigt att stödja\r\ntillkomsten av ett tjänstedirektiv.\r\nEtt antal problem återstår dock  att  lösa, vilket\r\nockså    den   ansvariga   kommissionären,   Charlie\r\nMcCreevy,     är    medveten    om.    Inte    minst\r\nursprungslandsprincipen   ger   upphov   till  många\r\nfrågor.   Enligt  kommissionen  bör  vissa  tjänster\r\nundantas     från     direktivet,     t.ex.     inom\r\nhälsovårdsområdet.  Denna  ståndpunkt  välkomnas  av\r\nutskottet.  Det  är  också  viktigt  att  påpeka att\r\nmedlemsstaternas  möjligheter  att  bibehålla   sina\r\nmonopol  inte  får  påverkas  av  tjänstedirektivet.\r\nVidare måste den svenska modellen med kollektivavtal\r\npå  arbetsmarknaden  värnas.  Det är en  modell  som\r\nligger bakom stabila spelregler  på  arbetsmarknaden\r\noch  därigenom  bidrar  till  samförståndsanda   och\r\nekonomisk utveckling.\r\nEnligt      utskottets      uppfattning      måste\r\ndirektivförslaget  prövas  noggrant  från alla olika\r\nutgångspunkter;    ordentliga    justeringar     och\r\ntydliggöranden    kan    väntas    komma    ut    av\r\nförhandlingarna.  Ett  tjänstedirektiv  som alla EU-\r\nländer  kan stå bakom innebär ett stort steg  framåt\r\nför den inre marknaden.\r\nMed hänvisning  till  vad som anförts avstyrks här\r\nbehandlade motioner i aktuella delar.\r\n\r\nInremarknadsfrågor, tullar\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå två motionsyrkanden  om\r\ntullfrågor   på  den   inre   marknaden   med\r\nhänvisning till  att  tullfrågor  avgörs inom\r\nramen  för  den  europeiska  unionen.  Jämför\r\nreservation 6 (kd).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI motion 2004/05:T461 (kd) hävdas att EU snarast bör\r\navskaffa alla importtullar på biodrivmedel  och  att\r\nEU  bör  ta  upp  denna fråga i WTO-förhandlingarna.\r\nEnligt motionärerna  bör den svenska regeringen vara\r\npådrivande inom EU för  en  sådan förändring. Etanol\r\nproduceras  i  första  hand i utvecklingsländerna  i\r\nsöder, medan efterfrågan  på  bränsle är störst i de\r\nindustrialiserade länderna i norr.\r\n\r\nÄven  i  Centerpartiets motion  2004/05:MJ370  tar\r\nmotionärerna  upp  den svenska etanolproduktionen. I\r\ndag importerar Sverige  etanol  från andra EU-länder\r\nm.fl. länder eftersom deras produktionskostnader och\r\npriser  är  lägre än de svenska. Vidare  gäller  att\r\nvinetanolen är  starkt  subventionerad av EU, vilket\r\nsnedvrider konkurrensen.  Tullbestämmelserna när det\r\ngäller     etanol     är     enligt     motionärerna\r\nsvåröverblickbara.  Därför  kräver  motionärerna  en\r\növersyn av tullbestämmelserna för att  den  inhemska\r\netanolproduktionen inte skall missgynnas.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nEtanol ingår bland de jordbruksprodukter som ingår i\r\nWTO-förhandlingarna. Som tidigare redovisats  driver\r\nSverige  på  för  att få till stånd en friare handel\r\nmed   jordbruksprodukter,   däribland   etanol.   En\r\nambitiös  WTO-uppgörelse  på detta område kommer att\r\ninnebära att tullarna på etanol sänks kraftigt eller\r\nförsvinner helt.\r\n\r\nI   Sverige  produceras  för   närvarande   etanol\r\nstorskaligt  endast  av  Agroetanol AB i Norrköping,\r\nägt   av   Lantbrukarnas   Riksförbund   (LRF)   och\r\nLantmännen.  Denna  fabrik  producerar   ca   50 000\r\nkubikmeter etanol per år till en kostnad av ca  5,25\r\nkr/l.  Enligt uppgift är råvaran - spannmål - numera\r\nsvenskproducerad.  Mindre  volymer etanol produceras\r\nockså   av   Svensk   Etanolkemi   AB    (Sekab)   i\r\nÖrnsköldsvik.  Svensk  etanol är avsevärt dyrare  än\r\nt.ex.  brasiliansk. Den stora  skillnaden  ligger  i\r\nråvarupriset.  Den  färdiga  brasilianska  produkten\r\nkostar lika mycket eller mindre än den spannmål  som\r\nAgroetanol köper in som råvara.\r\nDen  långsiktiga nyttan av svensk etanolproduktion\r\nfrån   spannmål    har    ifrågasatts,    bl.a.   av\r\nNaturvårdsverket  i  rapporten Skattebefrielsen  för\r\nbiodrivmedel - leder den rätt? från år 2004 (rapport\r\nnr  5433).  Också  i  betänkandet   Introduktion  av\r\nförnybara   fordonsbränslen   (SOU   2004:133)    är\r\nslutsatsen likartad.\r\nAndra   bedömare   hävdar  tvärtom  att  europeisk\r\nproduktion på lite längre sikt mycket väl kommer att\r\nkunna   konkurrera   med   utomeuropeisk,   eftersom\r\nefterfrågan kommer att öka drastiskt,  inom och utom\r\nEuropa.\r\nVinetanol  kan  vara  både \"bra\" och \"dålig\"  från\r\nmiljösynpunkt beroende bl.a.  på  om  den baseras på\r\növerskottsvin som skall kasseras eller  på  vin  som\r\nframställts  i  syfte  att  göra etanol. Sverige kan\r\ndock  inte  skydda  sig  mot  europeiskt  producerad\r\nvinetanol. I dag köps denna enligt uppgift främst av\r\nSekab,  som  därur  bl.a.  framställer   E  85  (ett\r\ndrivmedel som till 85 % på volymbas består av etanol\r\noch  till  15  % av bensin. E 85 har avsevärt  lägre\r\nlönsamhet än låginblandning  av 5 % etanol i bensin.\r\nDen brasilianska sockerrörsetanolen  är  i allmänhet\r\ninte miljömässigt tveksam.\r\nEnligt  uppgift  finns  det vissa problem när  det\r\ngäller   tillämpningen  av  tullbestämmelserna   för\r\netanol, beroende på följande.\r\nEtanol skall  normalt importeras enligt tulltaxans\r\nkap. 22 som antingen  odenaturerad  (\"drickbar\") med\r\nen  tullsats  på  0,192  euro/l  (1,74  kr/l)  eller\r\ndenaturerad (\"odrickbar\") med en tullsats  på  0,104\r\neuro/l    (0,94    kr/l).   Emellertid   finns   det\r\nklassificeringsbeslut  från  Tullverket med innebörd\r\natt denaturerad etanol med en viss andel bensin inte\r\nlängre är etanol, utan \"annan kemisk produkt\" enligt\r\ntulltaxans  kap.  38. Detta betyder  att  varan  kan\r\nimporteras till en  mycket  låg  tullsats.  På detta\r\nsätt  förfars enligt uppgift med stora delar av  den\r\netanol   som   tas   in   i   Sverige,   vilket  gör\r\nsvenskproducerad etanol än mindre konkurrenskraftig.\r\nEnligt   energiskattedirektivet  (rådets  direktiv\r\n2003/96/EG) kan biobränslen befrias från skatt under\r\nförutsättning  att  skattebefrielsen inte innebär en\r\növerkompensation av biobränsle  i  förhållande  till\r\ndet    beskattade    alternativet.    I    dag   ges\r\nskattebefrielse   för   etanol   genom  individuella\r\ndispensbeslut.\r\nHandläggare  på  Skatteverket  har   till   en  av\r\netanolimportörerna  på  förfrågan  angett att etanol\r\nsom inte längre klassificeras som sådan  inte bör få\r\ndel    av    skattebefrielsen,    eftersom   det   i\r\ndispensbesluten talas om \"etanol\" och  inget  annat.\r\nNågot avslagsbeslut från Skatteverket på denna grund\r\nhar  dock  så  vitt  känt inte meddelats. Ett sådant\r\nbeslut av Skatteverket  skulle kunna bli föremål för\r\ndomstolsprövning,  varefter   frågetecknen   således\r\nskulle kunna rätas ut.\r\nRegeringen har i början av januari 2005 anmält  en\r\nändring av skattestrategin för alternativa drivmedel\r\ntill  kommissionen (ett statsstödsärende). Ändringen\r\ninnebär  att principen om skattebefrielse knyts till\r\natt   etanolen    skall   vara   klassificerad   som\r\nodenaturerad, vilket  medför den högre tullsatsen på\r\n0,192  euro/l  för  importerad   etanol.  Agroetanol\r\nberörs inte av förändringen, eftersom  detta företag\r\nredan  producerar  odenaturerad etanol. Det  största\r\nfrågetecknet är hur  priset  på  E  85  påverkas  av\r\nförändringen.   Finansdepartementet  bereder  därför\r\nolika lösningar.\r\nTullbestämmelser  är  ett  EU-harmoniserat område,\r\ndär samma regler gentemot omvärlden  gäller  i  hela\r\nunionen.  Därför är det inte möjligt för Sverige att\r\nensidigt genomföra en översyn av regelverket.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  anser   i  likhet  med  motionärerna  att\r\nmiljövänliga bränslen  är  en  viktig framtidsfråga.\r\nNär det gäller förnybara bränslen  pågår  också  ett\r\narbete  för att direktivet (2003/30/EG) om främjande\r\nav  användningen   av   biodrivmedel   eller   andra\r\nförnybara drivmedel skall kunna införas i Sverige. I\r\nslutet   av   år   2004   presenterades  betänkandet\r\nIntroduktion   av  förnybara  fordonsbränslen   (SOU\r\n2004:133), där bl.a. förslag angående ett nationellt\r\nmål för år 2010  redovisades.  Enligt uppgift kommer\r\nbetänkandet inom kort att skickas ut på remiss.\r\n\r\nHär upptagna motionsyrkanden gäller inte frågan om\r\nförnybara   bränslen  i  sig  utan  tullfrågor   som\r\naktualiseras  i sammanhanget. Dessa frågor behandlas\r\ninte i den svenska riksdagen utan inom ramen för den\r\neuropeiska unionen.  Som  tidigare redovisats är den\r\nsvenska  linjen  att  arbeta för  tullsänkningar  på\r\njordbruksområdet, vilket  omfattar  även etanol. Ett\r\nönskvärt  resultat  av  förhandlingarna  är  att  u-\r\nländerna   får   betydande  marknadsöppningar   inom\r\nunionen när det gäller  jordbruksprodukter inklusive\r\netanol. För svensk del görs  bedömningen  att etanol\r\nmåste   importeras   vid   sidan   av  den  inhemska\r\nproduktionen.\r\nUtskottet  vill  understryka  att  hanteringen  av\r\netanol  i  Sverige  skall ske på mest ändamålsenliga\r\nsätt utan att konkurrenssituationen snedvrids.\r\nMed  hänvisning  till   vad   som   anförts  anser\r\nutskottet att här upptagna motioner i berörda  delar\r\nbör avslås av riksdagen.\r\n\r\nInremarknadsfrågor i övrigt\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå  ett  motionsyrkande om\r\ninremarknadsfrågor   med   hänvisning    till\r\npågående arbete inom EU. Jämför reservation 7\r\n(m, fp, kd, c).\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nFolkpartiet framhåller i motion 2004/05:K431 att den\r\ninre  marknaden och den ekonomiska integrationen  är\r\ngrunden  och  startpunkten  för  EU-samarbetet.  Det\r\nframhålls  i  motionen  att det inte finns anledning\r\natt besluta om gemensamma  skattesatser  på EU-nivå.\r\nDock lyfter motionärerna fram ett undantag, nämligen\r\ngemensamma miniminivåer för miljöavgifter,  i  syfte\r\natt   minska   gränsöverskridande   miljöförstöring.\r\nRegelbundna  uppföljningar  med  mätbara   kriterier\r\n(s.k. benchmarking) är enligt Folkpartiets mening en\r\nbättre väg att gå än via detaljerad lagstiftning.\r\n\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nDen  inre marknaden utgör ett av fundamenten  i  EU-\r\nsamarbetet.   En   effektiv   inre   marknad  är  en\r\nförutsättning   för  att  EU  skall  kunna  nå   det\r\nstrategiska   målet    att    vara   världens   mest\r\nkonkurrenskraftiga,  dynamiska och  kunskapsbaserade\r\nekonomi år 2010 med möjlighet till hållbar ekonomisk\r\ntillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en\r\nhögre grad av social sammanhållning (Lissabonmålet).\r\nDetta framhävs i kommissionens  syntesrapport  inför\r\nhalvtidsöversynen   av  Lissabonstrategin.  I  denna\r\nrapport (KOM/2005/24)  understryker kommissionen att\r\nen   fungerande   inre   marknad    utgör    en   av\r\nhuvudprioriteringarna  för att göra EU till ett  mer\r\nattraktivt område att investera och arbeta i. Vidare\r\nsägs att kunskap och innovationer  är  kärnpunkten i\r\nden europeiska tillväxten och att politiken måste ge\r\nförutsättningar  för  företagen att skapa  fler  och\r\nbättre arbetstillfällen.  Tanken  att  varje enskilt\r\nland skall upprätta sin egen \"Lissabonplan\" är också\r\nföremål för diskussion.\r\n\r\nDet nuvarande ordförandelandet Luxemburg har i sin\r\narbetsplanering för det första halvåret  2005  bl.a.\r\nredovisat att halvtidsöversynen av Lissabonstrategin\r\nsyftar till att se över prioriteringar och fokus och\r\natt  förbättra  styrning och införande av strategin.\r\nMedlemsstaterna bör  ha  en  viss  flexibilitet  att\r\nprioritera  bland  målen.  Vidare  nämns  att det är\r\nönskvärt att få till stånd en överenskommelse om att\r\nminska  antalet rapporter som regelbundet måste  tas\r\nfram av medlemsstaterna.\r\n\r\nNedan  listas   ett   antal  punkter  för  den  inre\r\nmarknadens utveckling:\r\n\r\n- År 2003 presenterade kommissionen en ny strategi i\r\nsyfte att få den inre marknaden att växa och fungera\r\ni   takt  med  utvidgningen   och   möjliggöra   att\r\nLissabonmålet  uppnås.  Bland  annat uppmärksammades\r\nfri    rörlighet,    reduktion    av   skattehinder,\r\nförbättrande  av  villkoren  för företagande  [3]och\r\nförenkling av regelverket. Strategin  omfattar  åren\r\n2003-2006  och  utvärderas  årligen  genom  en  s.k.\r\ngenomföranderapport.  I 2005 års genomföranderapport\r\nkunde konstateras att två  tredjedelar av åtgärderna\r\nsom  planerats  för  år 2004 var  genomförda.  Bland\r\nannat  har  förhandlingarna   om   tjänstedirektivet\r\npåbörjats, länderna har enats om 40  av  42 åtgärder\r\ninom handlingsplanen för finansiella tjänster, vissa\r\nkonsumentpolitiska  åtgärder  fortskrider  m.m.  Det\r\ngemensamma  tvistlösningssystemet för handelshinder,\r\nSolvit,  omfattar   numera  alla  medlemsstater  och\r\nantalet  hanterade fall  har  dubblerats.  72  %  av\r\närendena har blivit lösta på i genomsnitt tio veckor\r\ninom ramen för Solvit.\r\n\r\n- Regelförbättringsarbetet  fortskrider, bl.a. genom\r\nfortsatta konsekvensanalyser  och  åtgärder  för att\r\nminska  den  administrativa bördan. Analyser av  den\r\nsamlade regelmassans  effekt  på konkurrenskraften i\r\nviktiga sektorer har gjorts, bl.a.  när  det  gäller\r\nbilsektorn.  Enligt  den ovan nämnda syntesrapporten\r\nplanerar kommissionen  att  genomföra fler analyser,\r\nbl.a. på energiområdet och i  fråga  om  finansiella\r\ntjänster.\r\n\r\n- EU-arbetet har haft en viktig roll när det  gäller\r\natt  förbättra  konkurrensen,  särskilt  på energi-,\r\ntransport-     och    telekommunikationsmarknaderna.\r\nSverige har varit drivande i detta arbete och ligger\r\njämfört  med  andra  medlemsstater  långt  framme  i\r\nprocessen  när  det   gäller  såväl  tidpunkten  för\r\navreglering        som        omfattningen        av\r\nkonkurrensutsättningen. Fokus riktas  nu  mot vilken\r\neffekt  den  legala avregleringen har givit och  hur\r\nregelverken tillämpas i medlemsstaterna.\r\n\r\n- Fler företag  strävar  efter  att  etablera sig på\r\neuropeisk nivå. Att driva företag och ta hänsyn till\r\n25  olika  system  för  företagsbeskattning  innebär\r\nproblem för företagen. Under  året  har tre direktiv\r\npå bolagsskatteområdet antagits. Diskussionen  om en\r\nkonsoliderad bas för företagsskatten har fortsatt.\r\n\r\n-  Frågan  om bättre och mer information om den inre\r\nmarknaden   och   EU   har   också   uppmärksammats.\r\nKommissionen  har  uppmanat  alla  medlemsstater att\r\nupprätta   nationella   handlingsplaner    för   att\r\nkonsumenter och företag skall få information  om den\r\ninre  marknaden. I Sverige har regeringen - som  ett\r\nled i detta arbete - uppdragit till Kommerskollegium\r\natt lämna  underlag  till arbetet med att ta fram en\r\nnationell  strategi  för   att   utveckla  den  inre\r\nmarknaden i Sverige. Underlaget skall  utgöras av en\r\nkartläggning  och  analys  av  svenska intressenters\r\nkunskaper och attityder om EU:s  inre  marknad. I en\r\ndelrapport från Kommerskollegium redovisas  företags\r\ninformation  om den inre marknaden (dnr 100-174-04).\r\nEtt av resultaten var att 40 % av de tillfrågade små\r\noch  medelstora  företagen  med  utrikeshandel  inte\r\nkunde   peka   ut   en  enda  organisation  som  ger\r\ninformation  om  EU.  Vidare   skulle  80  %  av  de\r\ntillfrågade    företagen   välkomna   en    gemensam\r\nkontaktpunkt, som  omfattade  all information om EU.\r\nÄven svenska myndigheters uppfattning  om  EU:s inre\r\nmarknad   har  undersökts  av  Kommerskollegium.   I\r\nrapporten Europa  -  ja, men hur? (dnr 100-172-2004)\r\nredovisas  att  myndigheternas   kunskaper   om  och\r\nattityder till EU:s inre marknad varierar stort  och\r\natt  myndigheterna i dag inte har strategier för hur\r\nde skall  driva EU-frågor. Kommerskollegium föreslår\r\natt  innebörden   i   EU-medlemskapet   klargörs   i\r\nverksförordningen, instruktioner m.m. En slutrapport\r\nskall redovisas av Kommerskollegium i mars 2005.\r\n\r\nEnligt en nyligen presenterad utvärdering som gjorts\r\nav  en  brittisk  fristående tankesmedja (Centre for\r\nEuropean Reform) intar  Sverige  förstaplatsen bland\r\nEU-länderna  när  det  gäller att uppfylla  målen  i\r\nLissabonprocessen. Utvärderingen omfattar den första\r\nfemårsperioden  av processen.  Danmark  och  Finland\r\nligger strax efter Sverige.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   har   ingen    annan    uppfattning   än\r\nmotionärerna  när  det gäller önskvärdheten  av  att\r\nstärka den inre marknaden.  Mot bakgrund av att EU:s\r\ninre marknad inte har fått fullt genomslag i Sverige\r\när det positivt att regeringen  har  tagit  steg för\r\natt formulera en nationell strategi för att utveckla\r\nden  inre  marknaden  i  Sverige.  Enligt utskottets\r\nmening  är  det  viktigt  att  den  inre  marknadens\r\nmöjligheter effektivt kan tas till vara i Sverige.\r\n\r\nSom redovisats ovan pågår ett stort antal åtgärder\r\nmed syfte att effektivisera regleringen av  den inre\r\nmarknaden.  Olika  harmoniseringsåtgärder fortgår  i\r\nsyfte  att  öka  konkurrenskraften   inom   unionen.\r\nViktiga   framsteg   har   gjorts   inom  ramen  för\r\nLissabonstrategin,     och     den     nu    inledda\r\nhalvtidsöversynen syftar till att \"vässa\" åtgärderna\r\nför att uppnå målet till år 2010. Utskottet  ställer\r\nsig  bakom  att halvtidsöversynen skall fokusera  på\r\nett snabbare  genomförande  av  en balanserad agenda\r\nsom  omfattar  dels  ekonomiska  reformer   för  att\r\nförbättra  den inre marknaden och främja tillväxten,\r\ndels moderniseringar  av  sociala system för att öka\r\narbetskraftsutbudet  genom tillgång  till  livslångt\r\nlärande,  bra  barnomsorg   och  ökad  jämställdhet.\r\nUtskottet  ser  hållbara  offentliga   finanser  och\r\nförbättringar på miljöområdet som viktiga instrument\r\nför att stärka den inre marknaden.\r\nMed hänsyn till den utveckling som pågår  inom  EU\r\nrörande den inre marknadens funktionssätt m.m. anser\r\nutskottet   att  det  inte  är  påkallat  med  något\r\nriksdagens uttalande  i  dessa  frågor. Det aktuella\r\nmotionsyrkandet avstyrks därmed.\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[1]:a idéer och gröna idéer om hur  saker\r\noch ting kan göras ännu bättre är en sak,\r\nmen  låt  oss så långt det är möjligt bli\r\növerens om  vad  detta  tjänstedirektiv i\r\nalla sina detaljer fak\r\n[2]:tiskt  innebär och så  långt  det  är\r\nmöjligt  ta  reda   på   vad   de   olika\r\nprinciperna,  som ibland korsar varandra,\r\ninnebär för oss i Sverige. Om vi kan\r\n[3]:komma så  långt tror jag att vi kan ha en mycket\r\nspännande politisk debatt.\r\nVi tackar alla som kommit hit och förklarar härmed\r\ndenna hearin</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och\r\nställningstaganden har föranlett följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom\r\nparentes vilken punkt i utskottets förslag\r\ntill riksdagsbeslut som behandlas i\r\navsnittet.\r\n\r\n\r\n1. WTO-frågor (punkt 2)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  1.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2004/05:U254 yrkandena\r\n2,  4,  5,  7-14 och 15 i denna del och 2004/05:U278\r\nyrkande  6  och   avslår   motionerna   2004/05:U313\r\nyrkandena  5  och  6,  2004/05:MJ332 yrkande  9  och\r\n2004/05:N274 yrkandena 2 och 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nWTO har en potential att  bli ett centralt forum för\r\nen   global   handelsregim   som   främjar   hållbar\r\nutveckling och en jämlik global resursfördelning. Vi\r\nanser  dock  i  likhet  med uppfattningen  i  motion\r\n2004/05:U254  (mp) att i-länderna  har  visat  dålig\r\nlyhördhet  för u-ländernas  situation  och  att  det\r\nmåste till stora  och  genomgripande  förändringar i\r\nsåväl WTO-organisationens struktur som  i dess olika\r\nförhandlingsprocesser. Från ett u-landsperspektiv är\r\nresultaten  av  juliöverenskommelsen  blandade.   I-\r\nländerna har ett stort ansvar för att åstadkomma att\r\ndet  slutliga  resultatet  av  Doharundan  verkligen\r\nskall genomsyras av u-ländernas krav.\r\n\r\nTillvaratagandet   av  u-ländernas  intressen   är\r\ncentralt, skriver utskottets  majoritet, men påpekar\r\nsamtidigt att det krävs en balanserad uppgörelse där\r\nalla WTO-medlemmar får sina intressen tillgodosedda.\r\nFör  att  klyftorna  i  världen  skall   minska  och\r\norättvisor  rättas  till  krävs  det dock en generös\r\ninställning från i-ländernas sida  till u-länderna i\r\nförhandlingarna.\r\nTyvärr preciserade juliöverenskommelsen inte datum\r\nför  när  exportsubventionerna  på  jordbruksområdet\r\nskall  vara  avvecklade. Sverige bör verka  för  att\r\ndatum sätts inom  en så snar framtid som möjligt och\r\natt EU i förhandlingar  om  sänkning av minimistöden\r\nskall göra en strikt tolkning  av  vilka rika länder\r\nsom    skall    beröras.   Vidare   anser   vi   att\r\nbomullsinitiativet    inom   WTO   verkligen   måste\r\nprioriteras;  Sverige  bör   driva  detta  inom  EU-\r\nkretsen.\r\nI  juliöverenskommelsen gav i-länderna  löften  om\r\nteknisk   assistans  till  stöd  för  uppbyggnad  av\r\nförhandlingskapaciteten  i  u-länderna. Dessa löften\r\nfår inte vara tomma ord utan  måste infrias. När det\r\ngäller Singaporefrågorna måste  förhandlingsmandatet\r\nför EG-kommissionen omprövas mot  bakgrunden  att u-\r\nländerna motsatt sig avtalsförhandlingar. Förenklade\r\nhandelsprocedurer  kanske  kan komma till stånd utan\r\navtal, och övriga Singaporefrågor  bör  helt avföras\r\nfrån diskussionen enligt vår mening.\r\nNyttigheter  som  rent vatten, vård och utbildning\r\nhör inte hemma i ett  multilateralt handelsavtal som\r\nlångsiktigt permanentar  privata  lösningar;  därför\r\nbör  Sverige i EU verka för att distinktionen mellan\r\noffentlig  sektor  och  tjänstehandel i GATS-avtalet\r\ntydliggörs. När det gäller vattendistribution bör EU\r\ndra tillbaka de krav som  EU  lagt  på andra länder.\r\nVidare  bör  avtalet  ändras  så  att  kontinuerliga\r\nutvärderingar    av   måluppfyllelsen   skall   vara\r\nvägledande för de åtgärder som vidtas.\r\nEnligt juliöverenskommelsen  skall  halvårsskiftet\r\n2005  utgöra  en  slutpunkt  för förhandlingarna  om\r\nsärskild  och  differentierad behandling  (SDT).  Vi\r\nmenar att SDT bör ses som ett permanent instrument i\r\nWTO:s regelverk  -  inte  som  tillfälliga lösningar\r\nunder  en  övergångsperiod för u-länder,  vilket  är\r\nregeringens inställning.\r\nÖppenheten  inom  WTO  lämnar  mycket i övrigt att\r\nönska. Det är positivt att en arbetsgrupp har inlett\r\narbetet  med  en  översyn av öppenhetsfrågorna,  men\r\nredan nu är det nödvändigt  att  öka  öppenheten och\r\nalla  medlemmars möjlighet till deltagande  i  olika\r\nbeslutsprocesser.  Ett  exempel är att bara formella\r\noch protokollförda möten skall kunna utgöra underlag\r\nför  förhandlingar.  Det  nuvarande   systemet   att\r\nordföranden  i  olika  förhandlingsgrupper  utses av\r\nsekretariatet  i  samarbete  med  värdlandet är inte\r\nvälbetänkt; vid kommande ministermöten  bör det vara\r\nen  relevant  kommitté  som  utser ordförande.  Även\r\nsättet att ta fram deklarationstexter bör reformeras\r\ni  linje  med  FN:s  sätt  att  arbeta,   dvs.   att\r\nordföranden  enbart  sammanställer ändringsförslagen\r\nutan att göra en egen tolkning av dem.\r\nFör  att  säkerställa  riksdagens  inflytande  och\r\nmöjlighet till  insyn  i  WTO-frågorna  m.m.  är det\r\nangeläget  med  en  regelbunden  samlad rapportering\r\nkring  dessa  frågor till riksdagen.  I  likhet  med\r\nuppfattningen i motion 2004/05:U278 (v) anser vi att\r\ndetta bör ske i  form  av  en  årlig  skrivelse till\r\nriksdagen  om  vad Sverige gör inom handelspolitiken\r\nnär det gäller WTO,  EU  och  i  fråga  om regionala\r\nhandelsavtal.\r\nTyvärr         innebär        den        nuvarande\r\ntvistlösningsmekanismen ett instrument främst för de\r\nresursstarka  länderna.   För  att  fattiga  länders\r\nmöjligheter att driva talan  i WTO skall stärkas bör\r\nbl.a.  följande  åtgärder  övervägas.   En  prövning\r\nskulle  kunna  leda  till  böter och inte bara  till\r\nrätten  att  införa  strafftullar  mot  det  felande\r\nlandet. U-länderna skulle  kollektivt  kunna  införa\r\nstrafftullar  mot  ett  felande  land.  Vidare måste\r\noffentligheten inom WTO:s tvistlösningspanel öka.\r\nRiksdagen  bör  ställa sig bakom vad som  här  har\r\nanförts   om   WTO-frågorna.    Därmed    tillstyrks\r\nmotionerna 2004/05:U254 (mp) och 2004/05:U278  (v) i\r\ntillämpliga delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks i\r\nden   mån   de   inte  blir  tillgodosedda  av  vårt\r\nställningstagande.\r\n\r\n2. Handel, miljö och sociala frågor m.m. (punkt\r\n3)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  2.  Därmed\r\nbifaller  riksdagen  motionerna 2004/05:U254 yrkande\r\n15 i denna del och 2004/05:U280  yrkandena  1  och 2\r\noch   avslår   motionerna  2004/05:L278  yrkande  3,\r\n2004/05:U313  yrkande  7,  2004/05:U315  yrkande  9,\r\n2004/05:N246, 2004/05:N439  och 2004/05:A222 yrkande\r\n2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDe    nuvarande    internationella    handelsavtalen\r\nåterspeglar främst den  rika världens prioriteringar\r\noch är inriktade på ekonomisk  tillväxt.  Det faktum\r\natt  vissa  länder försöker vinna konkurrensfördelar\r\npå den globala  marknaden genom att ha en obefintlig\r\neller   dålig  lagstiftning   för   miljöskydd   och\r\narbetarskydd har inte uppmärksammats tillräckligt. I\r\nsvaga statsbildningar och outvecklade demokratier är\r\nbarnarbete,  extremt  låga löner, förbud mot facklig\r\norganisering m.m. inte ovanliga företeelser. I många\r\nländer  är  det  svårt  att   hålla  transnationella\r\nföretag    ansvariga    för   brott   beroende    på\r\nbegränsningar i lagstiftningen, brist på finansiella\r\nresurser  att driva rättsprocesser  m.m.  Det  finns\r\nsåledes mycket  starka  skäl  att införa sociala och\r\nmiljömässiga minimikrav på internationell nivå.\r\n\r\nDe nya frivilliga initiativen,  exempelvis  OECD:s\r\nriktlinjer,   FN:s  The  Global  Compact  eller  det\r\nsvenska Globalt ansvar, är inte tillräckliga för att\r\nkomma  till rätta  med  oansvariga  företag.  Därför\r\nanser  vi,  i  likhet  med  uppfattningen  i  motion\r\n2004/05:U280  (mp),  att  behovet av internationellt\r\nbindande  regler  för  transnationella   företag  är\r\noavvisligt.  Det  är  rimligt att införa en bindande\r\nuppförandekod som ger bestämda  riktlinjer  när  det\r\ngäller    miljöhänsyn,    respekt    för   mänskliga\r\nrättigheter m.m. för företags verksamhet.  Förslaget\r\nom    en    uppförandekod    bör   även   drivas   i\r\ninternationella sammanhang, exempelvis  inom WTO och\r\nFN.\r\nFrågan    måste   även   drivas   nationellt   och\r\nförändringar ske i det svenska arbetet. I dag är det\r\nt.ex. enbart fackförbund och näringsliv som deltar i\r\nNationella kontaktpunkten;  vi  anser att - i likhet\r\nmed  vad  som  är  fallet  i  andra  länder  -  även\r\nintressenter  som Fairtrade Center, Swedwatch  m.fl.\r\nbör bjudas in för att delta i arbetet.\r\nILO:s konventioner  om  arbetsvillkor  måste få en\r\nstarkare   ställning   inom   världshandelssystemet.\r\nSverige  bör inom EU:s ram stödja  den  ovan  nämnda\r\nutvecklingen  i  riktning  mot  ett  ökat  samarbete\r\nmellan bl.a. WTO och ILO.\r\nI  likhet  med uppfattningen i motion 2004/05:U254\r\n(mp) anser vi  att  Sverige i EU-kretsen - med sikte\r\npå WTO-förhandlingarna  -  bör driva att FN:s regler\r\npå miljöområdet skall vara överordnade WTO:s regler.\r\nRiksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom\r\nvad vi har anfört rörande handel,  miljö och sociala\r\nfrågor    m.m.    Därmed    tillstyrks    motionerna\r\n2004/05:U254  (mp)  och  2004/05:U280 (mp) i berörda\r\ndelar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.\r\n\r\n3. Handel, miljö och sociala frågor m.m. (punkt\r\n3)\r\n\r\nav Mikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  3.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2004/05:U313 yrkande 7\r\noch  2004/05:U315  yrkande  9  och avslår motionerna\r\n2004/05:L278 yrkande 3, 2004/05:U254  yrkande  15  i\r\ndenna   del,   2004/05:U280   yrkandena   1  och  2,\r\n2004/05:N246, 2004/05:N439 och 2004/05:A222  yrkande\r\n2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nGlobaliseringen  rymmer stora möjligheter till  ökad\r\nrespekt  för mänskliga  rättigheter  (MR).  I  dessa\r\nfrågor delar  jag  de  uppfattningar  som framförs i\r\nmotion  2004/05:U315  (kd). Inom WTO har  det  höjts\r\nröster för att inkludera  MR-frågor  i  en  framtida\r\nhandelsrunda.  Frågan är dock mycket känslig.  Många\r\nutvecklingsländer   ser   de  krav  som  reses  från\r\nindustriländernas    sida   beträffande    mänskliga\r\nrättigheter som svepskäl  för fortsatt protektionism\r\nfrån industriländerna gentemot  utvecklingsländerna.\r\nOm mänskliga rättigheter skall ingå  i  WTO:s agenda\r\nmåste  det  finnas  tydliga  regler som inte  lämnar\r\nutrymme för missbruk.\r\n\r\nEnbart    WTO    kan   inte   skapa   tillräckliga\r\nförutsättningar för  mänskliga rättigheter, rättvisa\r\noch  social  utveckling  i  enskilda  länder.  Dessa\r\nförutsättningar  måste  i  första  hand  åstadkommas\r\nnationellt.  WTO  och  frihandel  med  stabila   och\r\nrättvisa  spelregler är däremot betydelsefulla medel\r\nför   att   uppnå   de   bredare   utvecklingsmålen.\r\nFörhandlingarna  i  WTO  innebär  en  möjlighet  att\r\nutveckla  ett  brett regelverk som svarar mot de nya\r\nkrav  som  globaliseringen   ställer.   Jag   stöder\r\ninriktningen  att  WTO-förhandlingarna  skall  bidra\r\ntill  en  ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar\r\nutveckling  för jordens alla länder. Handeln är inte\r\nett mål i sig  utan ett verktyg som - om det används\r\npå rätt sätt - kan bidra till att uppnå målet.\r\nFN:s The Global  Compact och OECD:s riktlinjer för\r\nmultinationella företag  är  av  stor  vikt  för att\r\nfästa     uppmärksamheten     på     problemen     i\r\nskärningspunkten  mellan handel och miljö respektive\r\nmänskliga rättigheter. Förhoppningen är att alltfler\r\nföretag skall ansluta  sig  till  The Global Compact\r\noch  utarbeta  egna  planer för att uppfylla  målen.\r\nSamtidigt bör det undersökas hur efterlevnaden skall\r\nkunna kontrolleras. I  likhet  med  uppfattningen  i\r\nmotion    2004/05:U313    (kd)    vill   jag   fästa\r\nuppmärksamheten   på  att  konsumenterna   har   ett\r\nhuvudansvar för att  granska  företag och genom sina\r\nköp styra företagen i önskad riktning.\r\nILO:s konventioner om arbetsvillkor  måste  få  en\r\nstarkare   ställning   inom   världshandelssystemet.\r\nSverige bör fortsätta att inom  EU:s  ram stödja den\r\novan  nämnda  linjen  mot ett ökat samarbete  mellan\r\nbl.a. WTO och ILO.\r\nEtt problem är att det  i  dag  finns  flera olika\r\nslags koder på området, vilket kan skapa förvirring.\r\nEnligt  min mening är det viktigt att huvuddragen  i\r\nkoderna är  desamma  och  att  de  baseras  på ILO:s\r\nhuvudkonventioner.  U-länderna  bör uppmuntras  till\r\nallt  högre  standard,  men  det  får  inte  ställas\r\norimliga   krav   på  dem.  Sammanfattningsvis   bör\r\nregeringen utöka sitt samarbete med näringslivet för\r\natt uppmana och stödja företagen att utarbeta etiska\r\nuppförandekoder men  också  säkerställa kontroll och\r\nuppföljning.  Det nuvarande initiativet  om  globalt\r\nansvar är lovvärt  men  behöver vidareutvecklas. Det\r\nsagda innebär dock inte att frivillighet kan ersätta\r\nväl fungerande lagar och regler.\r\nMotionerna 2004/05:U313 (kd) och 2004/05:U315 (kd)\r\ntillstyrks   i   här   behandlade    delar.   Övriga\r\nmotionsyrkanden  avstyrks  i  den mån de  inte  blir\r\ntillgodosedda genom mitt ställningstagande.\r\n\r\n4  Exportkreditfrågor (punkt 4)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp), Mikael  Oscarsson (kd)\r\noch Gunilla Wahlén (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  4.  Därmed\r\nbifaller  riksdagen  delvis motionerna  2004/05:U280\r\nyrkande  4,  2004/05:U311   yrkandena   15  och  16,\r\n2004/05:N324 och 2004/05: N366.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser  att  många  länder i väst bidrar till  en\r\nohållbar  utveckling  i  u-länderna   genom  att  de\r\nnationella   exportkreditnämnderna  ger  finansiellt\r\nstöd    till    miljöskadliga     investeringar    i\r\nutvecklingsländer.  När  svenska  entreprenörer   är\r\nverksamma   utomlands   är  det  inte  ovanligt  att\r\nprojektens    finansiering   stöds    av    statliga\r\nexportgarantier   och  exportkrediter.  Projekt  som\r\ninnebär negativ miljöpåverkan  kan därigenom få stöd\r\nvia skattsedeln.\r\n\r\nEKN:s nya miljöpolicy är inte  heltäckande och det\r\när  också EKN själv som avgör om ett  projekt  skall\r\nbeviljas  medel.  I  likhet  med  vad  som  anförs i\r\nmotionerna  2004/05:U311  (kd),  2004/05:N366  (kd),\r\n2004/05:N324 (v) och 2004/05:U280 (mp) anser vi  att\r\nen  obligatorisk  miljöprövning  skall  föregå  alla\r\nbeslut    om    statliga   exportkrediter.   Tydliga\r\nriktlinjer   bör  utarbetas   för   vilka   negativa\r\nmiljöeffekter  som  inte  kan accepteras. Regeringen\r\nbör  ta  initiativ till ändrade  regler  för  EKN  i\r\nenlighet med vad som anförts här.\r\nSverige  har  skrivit  under ILO-konventionen, den\r\ns.k. barnkonventionen och  konventionen om mänskliga\r\nrättigheter. EKN bör begära  att företagen uppfyller\r\nkraven i dessa konventioner i  samband  med  kredit-\r\noch    garantigivning.    Sverige   bör   vara   ett\r\nföregångsland på detta område.\r\nEnligt vår mening bör regeringen ta initiativ till\r\nändrade  regler  för  EKN  i enlighet  med  vad  som\r\nanförts.\r\nMed  anledning  av  de  här aktuella  yrkandena  i\r\nmotionerna  2004/05:U280  (mp),  2004/05:U311  (kd),\r\n2004/05:N324 (v) och 2004/05:N366 (kd) bör riksdagen\r\nsåledes i ett uttalande till  regeringen  ställa sig\r\nbakom vad som ovan anförts.\r\n\r\n5. Inremarknadsfrågor, förslaget till\r\ntjänstedirektiv (punkt 5)\r\n\r\nav  Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla  Löfgren\r\n(m),  Yvonne  Ångström  (fp),  Anne-Marie Pålsson\r\n(m), Mikael Oscarsson (kd) och Håkan Larsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  5.  Därmed\r\nbifaller riksdagen  motion  2004/05:K431 yrkande 13,\r\nbifaller  delvis  motion  2004/05:N213   och  avslår\r\nmotion 2004/05:N334.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nUtgångspunkten  är  att  Sverige  är  ett litet  och\r\nhandelsberoende   land,  att  tjänstesektorn   utgör\r\nungefär 70 % av den  svenska  ekonomin  och  att det\r\nfinns  mycket  att  vinna  på ökade möjligheter till\r\nhandel över gränserna. Syftet  med direktivförslaget\r\n-  att  skapa  bättre  förutsättningar  för  en  väl\r\nfungerande tjänstesektor - bör välkomnas, inte minst\r\nfrån  konsumentsynpunkt.   Att  handelshindren  inom\r\ntjänstesektorn    undanröjs    och    att    svenska\r\ntjänsteföretag   får  lättare  att  exportera   sina\r\ntjänster inom EU är  självfallet positivt för svensk\r\nekonomi och sysselsättning.\r\n\r\nMed denna utgångspunkt  är det viktigt att se till\r\natt det blir en reglerad tjänstemarknad inom EU. För\r\natt  uppnå  målet  i  Lissabonprocessen  -  att  bli\r\nvärldens  mest  konkurrenskraftiga,   dynamiska  och\r\nkunskapsbaserade ekonomi år 2010 med möjlighet  till\r\nhållbar  ekonomisk  tillväxt  med  fler  och  bättre\r\narbetstillfällen   och   en  högre  grad  av  social\r\nsammanhållning  - är en välfungerande  tjänstesektor\r\ncentral. Alternativet  till  ett  tjänstedirektiv är\r\nett  fortsatt  praxisskapande från EG-domstolen;  en\r\nsådan utveckling  ligger  inte  i Sveriges intresse.\r\nDärför  anser  vi  att  det  är viktigt  att  stödja\r\ntillkomsten av ett tjänstedirektiv.\r\nSedan  år 1992 har handeln med  tjänster  inom  EU\r\ninte ökat, samtidigt som handeln med varor har vuxit\r\nsnabbt. Detta  måste förändras, anser vi. Enligt EG-\r\nkommissionen   skulle   den   ökade   tillväxt   som\r\ndirektivet medför  i EU-länderna kunna skapa 600 000\r\nnya jobb i EU och sänka  kostnaden  för tjänster som\r\nutförs i reglerade yrken.\r\nEnligt  vår  uppfattning  bör  Sverige  och  andra\r\nländer   i   \"gamla\"  EU  medverka  till   att   ett\r\ntjänstedirektiv kommer på plats så snart som möjligt\r\noch att de gråzoner  och  oklarheter som finns i det\r\nförsta utkastet klarläggs.\r\nRiksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom\r\nvad  som här har anförts. Därmed  tillstyrks  motion\r\n2004/05:K431 (fp) i aktuell del. Motion 2004/05:N213\r\n(m) blir  därigenom  tillgodosedd  i det väsentliga.\r\nMotion 2004/05:N334 avstyrks.\r\n\r\n6. Inremarknadsfrågor, tullar (punkt 6)\r\n\r\nav Mikael Oscarsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  6.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2004/05:T461 yrkande 9 och\r\navslår motion 2004/05:MJ370 yrkande 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMiljövänliga bränslen  är  en  viktig framtidsfråga,\r\nsamtidigt som u-ländernas intressen  bör lyftas fram\r\nmer  inom  ramen  för WTO-förhandlingarna.  Eftersom\r\netanol     i     första    hand     produceras     i\r\nutvecklingsländerna  i  söder,  medan efterfrågan på\r\nbränsle är störst i de industrialiserade  länderna i\r\nnorr  är  det  särskilt  angeläget  att handeln  med\r\netanol underlättas.\r\n\r\nI  likhet med uppfattningen i motion  2004/05:T461\r\n(kd) anser  jag  att den svenska regeringen bör vara\r\nännu mer pådrivande  inom  EU  när det gäller att få\r\ntill stånd ett avskaffande av alla  importtullar  på\r\nbiodrivmedel. EU bör driva denna tullfråga hårt inom\r\nramen för WTO-förhandlingarna.\r\nRiksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom\r\nvad   jag   här   har  anfört.  Motion  2004/05:T461\r\ntillstyrks i denna  del  medan  motion 2004/05:MJ370\r\navstyrks i aktuell del.\r\n\r\n7. Inremarknadsfrågor i övrigt (punkt 7)\r\n\r\nav Per Bill (m), Eva Flyborg (fp),  Ulla  Löfgren\r\n(m),  Yvonne  Ångström  (fp),  Anne-Marie Pålsson\r\n(m), Mikael Oscarsson (kd) och Håkan Larsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  7.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2004/05:K431 yrkande 11.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt vår uppfattning är den inre marknaden grunden\r\nför    det   ekonomiska    samarbetet    inom    EU.\r\nLissabonprocessen  är  nu  i  halvtid  dessvärre ett\r\nmisslyckande.    De    stolta    målen   om   bättre\r\nkonkurrenskraft,  dynamik  och kunskapsbas  har  EU-\r\nländerna inte kommit närmare.  Till  exempel innebär\r\ngapet  i  bruttonationalprodukt per person  alltjämt\r\natt EU-ländernas  inkomst  bara  är  70 % av Förenta\r\nstaternas.  För  att Lissabonprocessen skall  få  ny\r\nrelevans  välkomnar  vi  att  fokus  mera  läggs  på\r\nsysselsättning  och konkurrenskraft och att den inre\r\nmarknaden  ytterligare  effektiviseras,  bl.a.  inom\r\ntjänstesektorn. Existerande hinder för konkurrens på\r\nmarknader som byggande, transporter och turism måste\r\nundanröjas.  En  fortsatt avreglering av energi- och\r\ntransportmarknader   ger  välståndseffekter  i  hela\r\nekonomin. För att tillgången  på  riskkapital  skall\r\nöka  är  det,  särskilt  för  ett  land som Sverige,\r\nviktigt  att  marknaden  för  finansiella   tjänster\r\nfungerar   bättre   från   konsumenternas  synpunkt.\r\nArbetet  med  att  utvidga och  avreglera  den  inre\r\nmarknaden måste accelerera  i  syfte  att  bygga ett\r\nekonomiskt uthålligt och välmående samhälle.\r\n\r\nEU-länderna  har  mycket  att  lära  av  varandra.\r\nEnligt  vår  uppfattning,  vilken  sammanfaller  med\r\nuppfattningen i motion 2004/05:K431 (fp), är normalt\r\nsett detaljerad överstatlig lagstiftning  inte  rätt\r\nväg  att  gå;  däremot bör regelbundna uppföljningar\r\nmed mätbara kriterier,  s.k.  benchmarking, göras på\r\nnationell nivå. Närhetsprincipen  skall tillämpas så\r\nlångt  som  möjligt;  det  betyder  att  frågor  som\r\ngrundskola, barnbidrag, föräldraledighet  osv.  inte\r\nskall tillhöra EU:s uppgifter.\r\nMed  hänsyn  till att den offentliga sektorn är av\r\nolika storlek och  inriktning i de olika EU-länderna\r\nanser  vi  inte  att  det  finns  anledning  att  ha\r\ngemensamma  skattesatser  på  EU-nivå.  Däremot  bör\r\nskattebasernas  definition  bli  densamma. Med detta\r\nsagt inser vi naturligtvis att det nu pågår en skarp\r\nskattekonkurrens   inom   EU,   bl.a.   med   sänkta\r\nbolagsskatter i länder som Tyskland och Österrike på\r\ngrund av närheten till lågskatteländerna  i Öst- och\r\nCentraleuropa.  Europa  omvandlas, men just nu  inte\r\ngenom  Lissabonprocessen  utan   genom  traditionell\r\nkonkurrens  mellan  företag  och  länder  med  olika\r\nförutsättningar.\r\nEtt viktigt undantag från principen  om nationellt\r\nbeslutade skattesatser är att EU-länderna bör införa\r\ngemensamma  miniminivåer för miljöavgifter  i  syfte\r\natt minska gränsöverskridande miljöproblem.\r\nRiksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom\r\nvad  vi  här har  anfört.  Därmed  blir  den  nämnda\r\nmotionen tillgodosedd i berörd del och tillstyrks.\r\nSärskilt yttrande\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett\r\nföljande särskilda yttrande.  I  rubriken anges inom\r\nparentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\nInremarknadsfrågor, förslaget till\r\ntjänstedirektiv (punkt 5)\r\n\r\n\r\nav Gunilla Wahlén (v).\r\n\r\nAtt skapa en reglerad tjänstemarknad  med  klara och\r\ntydliga  regler  är  mycket  viktigt.  Det finns  en\r\nuppenbar       risk      för      intresse-      och\r\nprioriteringskollisioner     då    mål    om    ökad\r\nsysselsättning,   konkurrenskraft,   rörlighet   och\r\ntillväxt     skall    uppnås.     Förslaget     till\r\ntjänstedirektiv  är  just  nu  föremål  för politisk\r\ndiskussion där olika intressen skall sammanfogas.\r\n\r\nJag vill i detta sammanhang betona att  det  finns\r\nen  oro  för  att  tjänstedirektivet  negativt skall\r\npåverka  områden  som  hälso- och sjukvård  och  den\r\nsociala tryggheten; det  är  av yttersta vikt att de\r\nsvenska  ståndpunkterna  framgår  mycket  tydligt  i\r\nförhandlingarna inom EU.\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nMotioner från allmänna\r\nmotionstiden\r\n\r\n2004/05:K431 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om åtgärder för  att\r\nstärka den inre marknaden.\r\n\r\n13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att regeringen bör\r\nompröva         sin        inställning        till\r\ntjänstehandelsdirektivet.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om världshandeln  och\r\nåtgärder  för  att  liberalisera och avreglera den\r\ngemensamma handels- och jordbrukspolitiken.\r\n\r\n2004/05:Sk405 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om EU:s position i\r\nWTO-förhandlingarna.\r\n\r\n2004/05:L278 av Birgitta Ohlsson (fp):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att den svenska\r\nregeringen skall stödja FN i arbetet för att skapa\r\nett internationellt  regelverk för transnationella\r\nföretag.\r\n\r\n2004/05:L291 av Inger René m.fl. (m):\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om frihandel.\r\n\r\n2004/05:U226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n14.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om betydelsen av ökad\r\nfrihandel  och  betydelsen  av  en   minskad   EU-\r\nprotektionism, vad gäller global utveckling.\r\n\r\n2004/05:U242 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):\r\n\r\n13.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  att  EU skall ta\r\ninitiativet  i  WTO  genom  att  avskaffa de  låga\r\ntullsatserna, stegvis sänka de högre tullsatserna,\r\ndirekt avskaffa exportsubventionerna  och  stegvis\r\nminska jordbrukssubventionerna från 2007.\r\n\r\n2004/05:U254 av Lotta Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  att  resultatet  av  hela Doharundan  blir\r\ngenomsyrat av u-ländernas krav.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening att Sverige  bör  verka  för  att EU i WTO-\r\nförhandlingarna om en sänkning av minimistöd  till\r\nskydd för sin inhemska jordbruksproduktion gör  en\r\nbegränsande  tolkning  av  vilka  rika  länder som\r\nskall beröras av dessa sänkningar.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  att Sverige genom EU  bör  verka  för  att\r\narbetet kring  bomullsinitiativet  i WTO verkligen\r\nprioriteras  och  att  det  i  realiteten  innebär\r\nslopade bomullssubventioner.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening att Sverige genom EU bör säkerställa att de\r\nlöften i-länderna  gav i juliöverenskommelsen 2004\r\nom teknisk assistans verkligen infrias.\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  att  Sverige via EU bör dra slutsatsen att\r\nSingaporefrågorna   efter  Doharundan  skall  vara\r\nutagerade i WTO.\r\n\r\n9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  att  Sverige  i  EU  bör  driva  att GATS-\r\navtalets  paragraf  19.1 förändras i riktning  mot\r\natt   kontinuerliga   utvärderingar   skall   vara\r\nvägledande för om utvecklingsmålen  gynnas  av mer\r\navreglering, förändring av regler eller införandet\r\nav nya regler.\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  att  hållningen  till  s.k.  särskild  och\r\ndifferentierad  behandling,  SDT,   inom  WTO  för\r\nfattiga  länder  skall  ses  som blott tillfälliga\r\nlösningar under en övergångsperiod.\r\n\r\n11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  att  Sverige verkar för en demokratisering\r\nav  WTO  genom  att   öka   öppenheten   och  alla\r\nmedlemmars   möjlighet  till  deltagande  i  olika\r\nbeslutsprocesser.\r\n\r\n12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  att Sverige i WTO verkar för införande  av\r\nenbart formella och protokollförda möten som forum\r\nför förhandlingar.\r\n\r\n13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  att Sverige verkar för att  ordföranden  i\r\nolika     förhandlingsgrupper     vid     kommande\r\nministermöten skall utses av en relevant kommitté,\r\noch  inte  av   sekretariatet   i   samarbete  med\r\nvärdlandet.\r\n\r\n14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  att  Sverige verkar för att WTO bör anamma\r\nFN:s  sätt att  ta  fram  deklarationstexter,  där\r\nordföranden     enbart     sammanställer     olika\r\nändringsförslag  och  inte  som  nu där WTO självt\r\ntolkar var det största samförståndet ligger.\r\n\r\n15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   att   Sverige   verkar   för   att  WTO:s\r\ntvistlösningsmekanism reformeras. Fattiga  länders\r\nmöjligheter  att  driva  talan  i  domstolen måste\r\nstärkas    och   dess   förhållande   till   andra\r\ninternationella överenskommelser förtydligas.\r\n\r\n2004/05:U278 av Alice Åström m.fl. (v):\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  att  den  bör  avge  en årlig rapport till\r\nriksdagen om vad Sverige gör inom handelspolitiken\r\nnär  det gäller EU, WTO och i fråga  om  regionala\r\nhandelsavtal.\r\n\r\n2004/05:U280 av Lotta Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av\r\nbindande regelverk för transnationella företag.\r\n\r\n2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige  skall\r\nverka pådrivande internationellt och genom EU  för\r\natt  inom FN utarbeta ett internationellt bindande\r\nregelverk för transnationella företag.\r\n\r\n4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om en utredning av på\r\nvilket   sätt   Exportkreditnämndens   och  Svensk\r\nExportkredits  kredit-  och garantigivning  skulle\r\nkunna  användas  som  ett verktyg  för  att  förmå\r\nsvenska företag att leva  upp till, och ge förslag\r\npå vidareutveckling av, uppförandekoder.\r\n\r\n2004/05:U307 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):\r\n\r\n9.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att Sverige måste\r\nvärna  frihandeln   genom  att  inom  EU  och  WTO\r\nständigt  arbeta  för avskaffande  av  tullar  och\r\nhandelshinder.\r\n\r\n2004/05:U311 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om skärpta regler för\r\nden svenska exportkreditnämnden (EKN).\r\n\r\n16.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att verka för att\r\nbindande  gemensamma  miljöregler  antas  för  EU-\r\nländernas exportkreditnämnder.\r\n\r\n2004/05:U313 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att regeringen tar\r\ninitiativ  till en modernare tvistlösningsmekanism\r\ninom  WTO  som  innehåller  möjligheten  till  att\r\nförhandlingsprövningar av ärenden kan utvecklas.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen\r\nskall  ta  initiativ  till arbetsformer  för  ökad\r\nöppenhet   inom   WTO  samt   att   organisationen\r\ninitierar en dialog  med  parlamentariker  som  är\r\nvalda och har ett mandat för det civila samhället.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  Sverige måste\r\nvidareutveckla  samarbetet med svenskt  näringsliv\r\nkring etiska uppförandekoder  så  att de samordnas\r\noch kontrolleras på ett effektivt sätt.\r\n\r\n2004/05:U315 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om en WTO-agenda som\r\nlyfter     fram     mänskliga    rättigheter     i\r\nvärldshandelssystemets funktion och utveckling.\r\n\r\n2004/05:T461 av Johnny Gylling m.fl. (kd):\r\n\r\n9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att avskaffa\r\ninförseltullarna på biodrivmedel.\r\n\r\n2004/05:MJ332 av Lennart Fremling m.fl. (fp):\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att åtgärder inom\r\nWTO som syftar till ett ökat konsumentskydd får en\r\nframskjuten plats.\r\n\r\n2004/05:MJ370 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att det krävs en\r\növersyn av tullbestämmelserna,  så  att  inte  vår\r\ninhemska etanolproduktion missgynnas.\r\n\r\n2004/05:N213 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen  anförs  om  vikten  av  att  ett\r\ntjänstedirektiv antas av EU.\r\n\r\n2004/05:N246 av Anders Bengtsson m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen  anförs  om  att skapa en långsiktigt\r\nhållbar ekonomi som tar hänsyn till miljön i samband\r\nmed  utvecklingen  av  våra  handelsrelationer   med\r\nländerna runt Östersjön.\r\n\r\n2004/05:N274 av Nyamko Sabuni m.fl. (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om betydelsen av ökad\r\nfrihandel och minskad EU-protektionism  för global\r\nutveckling.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om WTO-avtalen.\r\n\r\n3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att transparens i\r\noffentlig  upphandling snarast möjligt förs upp på\r\nWTO:s dagordning på nytt.\r\n\r\n2004/05:N324 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen   anförs  om  att  det  skall  vara\r\nobligatoriskt att Exportkreditnämnden  (EKN)  följer\r\netiska  regler  och miljöregler liksom grundläggande\r\nregler   för   arbetsrätt,    barnkonventionen   och\r\nkonventionen om mänskliga rättigheter.\r\n\r\n2004/05:N334 av Elina Linna m.fl. (v):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\natt  den bör säkerställa att tjänstedirektivet  inte\r\npå något sätt inkräktar på medlemsländernas rätt att\r\npå nationell  nivå  själva avgöra vilka tjänster och\r\nverksamheter man vill bedriva i offentlig regi.\r\n\r\n2004/05:N366 av Ingemar Vänerlöv (kd):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i  motionen  anförs   om   införande   av   en\r\nobligatorisk   miljöprövning   vid  alla  beslut  om\r\nstatliga exportkrediter och exportgarantier.\r\n\r\n2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):\r\n\r\n12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om frihandel.\r\n\r\n2004/05:N439 av Jan Emanuel Johansson (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i   motionen  anförs  om  behovet  av  bindande\r\nregelverk   för   transnationella  företag  avseende\r\nsociala och miljömässiga frågor.\r\n\r\n2004/05:A222 av Hillevi Larsson och Britt-Marie\r\nLindkvist (s):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om vikten av att EU\r\ndriver en rättvis handelspolitik.\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nOffentlig utfrågning om förslaget till\r\ntjänstedirektiv\r\n\r\n\r\nTorsdagen den 18 november 2004 kl.\r\n09.00-12.00 Riksdagens\r\nandrakammarsal\r\n\r\n\r\nPROGRAM\r\n\r\n\r\n09.00              Inledning\r\n\r\nMarie Granlund, näringsutskottets ordförande\r\n\r\n09.05Presentation av förslaget till EG-direktiv\r\n\r\nHans   Alldén,  direktör  vid  Europeiska\r\nkommissionens representation i Sverige\r\n\r\n09.20Synpunkter från Kommerskollegium\r\n\r\nHåkan Jonsson, chef för Enheten för inre marknaden\r\n\r\n09.30Synpunkter från Konsumentverket\r\n\r\nMarianne Åbyhammar, ställföreträdande KO\r\n\r\n09.40Frågor från utskottets ledamöter\r\n\r\n10.10     Kaffepaus\r\n\r\n10.30 Synpunkter från LO\r\n\r\nIrene     Wennemo,    chef    för\r\nNäringspolitiska enheten\r\n\r\n10.40Synpunkter från Svenskt Näringsliv\r\n\r\nEva Jivmark, ansvarig för tjänstehandel\r\n\r\n10.50Frågor från utskottets ledamöter\r\n\r\n11.10 Regeringens syn\r\n\r\nNäringsminister Thomas Östros\r\n\r\n11.25Frågor från utskottets ledamöter\r\n\r\n11.55    Avslutning\r\n\r\nPer Bill, näringsutskottets förste vice ordförande\r\n\r\n\r\n\r\nMarie   Granlund   (s),   ordförande:    Som    ordförande    i\r\nnäringsutskottet  vill  jag  hälsa  alla  ledamöter,\r\ninbjudna   gäster  och  andra  varmt  välkomna  till\r\nhearingen om tjänstedirektivet.\r\n\r\nHandel med  tjänster  är  inget nytt, som alla som\r\nsitter  här vet. I Romfördraget  stadgades  att  det\r\nskulle vara  en  av de fria rörligheterna. Sedan har\r\ntjänstehandeln växt  lavinartat  efter  bildandet av\r\nEuropeiska   gemenskapen   och  därefter  Europeiska\r\nunionen. Det har blivit alltmer viktigt att ha lagar\r\noch regler för hur tjänstehandeln  bedrivs.  Jag  är\r\növertygad  om  att vi alla är intresserade av detta,\r\nsåväl   konsumenter,   medborgare,   löntagare   som\r\nnäringslivet. Vi vill främja en ökad tjänstehandel.\r\nMen det  har  kommit fram en hel del oro kring att\r\ndirektivet också  kan  beskära  andra viktiga delar,\r\nsåsom kollektivavtal, konsumentskydd  och offentliga\r\nmonopol. Oavsett om vi tycker att kollektivavtal  är\r\nviktiga   eller   inte,   eller  att  de  offentliga\r\nmonopolen ska finnas eller  inte, är det viktigt för\r\noss i näringsutskottet att få  en  klar  bild av hur\r\ndet verkligen förhåller sig. Hur ser förslaget  till\r\ndirektiv  ut,  och vad finns det för möjligheter att\r\npåverka det?\r\nDärför är vi glada  att  alla som vi har bjudit in\r\nhar haft möjlighet att komma.  Det är representanter\r\nfrån     myndigheter,    fackliga    organisationer,\r\nnäringslivet  och  så vidare. Vi är glada för att ni\r\nhar kunnat komma hit  för  att ge er bild av hur det\r\nnuvarande förslaget till tjänstedirektiv  ser ut och\r\nom ni har några förslag till förändringar eller  hur\r\ndet ska vara.\r\nDen  nye handelsministern Thomas Östros kommer att\r\nkomma -  just  nu  är  det regeringssammanträde - så\r\nfort  som  möjligt för att  ge  regeringens  syn  på\r\ndetta.\r\nMed detta  förklarar  jag  hearingen öppnad. Innan\r\nden  första  inbjudna  gästen  ges  ordet  vill  jag\r\nuppmana  alla att hålla sig till  den  tid  man  har\r\nfått. Det finns många olika inbjudna talare, och det\r\när viktigt  att ledamöterna sedan får tid att ställa\r\nfrågor.  Jag vill  också  rikta  en  uppmaning  till\r\nledamöterna  att  försöka  fatta  sig  så  kort  och\r\nkoncist som möjligt när de ställer sina frågor.\r\nÄn  en  gång varmt välkomna till näringsutskottets\r\nhearing om  tjänstedirektivet.  Först ut på plan är,\r\nsom sig bör, kommissionens representant  i  Sverige,\r\nHans Alldén. Varmt välkommen.\r\n\r\nHans Alldén, kommissionen: Tack för att jag har fått\r\nkomma hit och berätta om förslaget till direktiv  om\r\ntjänster på den inre marknaden.\r\n\r\nUtgångspunkten  är  Lissabonstrategin.  Europeiska\r\nrådet  uppmanade kommissionen och EU:s medlemsländer\r\natt utarbeta  en  plan  för hur hindren för den fria\r\nrörligheten och tjänster  ska  avskaffas.  Strategin\r\nbestår   av   två  faser,  kartläggning  och  själva\r\nförslaget.  Strategin   fick  starkt  stöd  av  EU:s\r\nmedlemsländer och Europaparlamentet. Strategin lades\r\nfram  i  december år 2000,  och  det  framhölls  att\r\nmycket hög  politisk prioritet bör ges undanröjandet\r\nav såväl rättsliga  som  icke-rättsliga  hinder  för\r\ntjänster på den inre marknaden.\r\nI   oktober   2003   uppmanade   Europeiska  rådet\r\nkommissionen att lägga fram förslag för att skapa en\r\nverklig inre marknad för tjänster.\r\nI  en modern ekonomi står tjänsterna  för  en  hög\r\nandel  av  BNP och sysselsättning. Vi brukar tala om\r\nca  70 %  i  EU.   Det   är   i   själva  verket  en\r\nunderskattning    eftersom   även   varuproducerande\r\nföretag får en större  andel  av  sina intäkter från\r\ntjänster,   men   det   är   också   den   del    av\r\nsysselsättningen  som växer snabbast. 1997-2002 stod\r\ntjänsterna   för   96 %    av   nettotillflödet   av\r\nsysselsättning i EU. Samtidigt är den totala handeln\r\nmed tjänster inom EU oproportionerligt liten jämfört\r\nmed  varuhandeln.  Det  är också  under  den  10-12-\r\nårsperioden där den fria  rörligheten  för varor har\r\nförverkligats inom EU, men tjänstesektorn  har  inte\r\nalls  hängt  med,  vilket  visar  att  det  finns en\r\noproportionerligt    liten    andel   där   och   på\r\nhandelshinder, vilket i sin tur  leder till en mängd\r\nproblem  i ekonomin, bristande tillväxt,  innovation\r\noch  så vidare.  Det  står  i  bjärt  kontrast  till\r\nLissabonstrategins mål vad gäller sysselsättning och\r\ntillväxt.\r\nDet  här  konstaterade  Wim Kok alldeles nyligen i\r\nsin  rapport. Han angav att  det  här  ska  ges  hög\r\nprioritet  i  kommissionen. Jag nämner detta för att\r\nåskådliggöra att  det  politiska trycket i frågan är\r\nfortsatt mycket starkt.\r\nKommissionen  fann i sin  kartläggningsrapport  en\r\nmängd olika hinder.  Man fann att det var en marknad\r\nsom inte fungerade, som  hade  brist  på förtroende,\r\nstora  risker  och  stora prisskillnader mellan  EU-\r\nländerna. Det är en marknad som kännetecknas av stor\r\nintegration  i varje land,  vilket  innebär  att  en\r\ntjänst  i  en sektor  påverkar  hela  ekonomin.  Ett\r\nproblem i en  tjänstesektor  ger  kedjereaktioner  i\r\nhela  ekonomin. Det leder till höga tröskelkostnader\r\nför att ge sig ut på en större marknad, särskilt för\r\nsmå och medelstora företag. Det här är några exempel\r\npå hinder som kartläggningen visade.\r\nI grova  drag  kan  man  säga  att  det  råder  en\r\növerdriven  formalism,  långa handläggningstider och\r\nbristande insyn i vad som gäller och svårigheter för\r\nföretagarna att få information  om  olika  juridiska\r\nhinder  och  om  olika  regler.  Kartläggningen  som\r\nkommissionen   gjorde   innehåller  en  mängd  olika\r\ntypfall, till exempel advokatarvoden för att få reda\r\npå  vilka regler som gäller  i  olika  länder  eller\r\nmarknadsstudier  som  krävs  i  vissa länder som ger\r\nupphov till miljonbelopp och stora  svårigheter  för\r\nföretagen.\r\nDet   här   är  utgångspunkten  för  kommissionens\r\narbete. Som visades  tidigare  finns det ett oerhört\r\nstarkt  politiskt tryck från samtliga  medlemsländer\r\natt göra  någonting  åt detta. Kommissionen kom fram\r\ntill   att   frivillighetsvägen   var   otillräcklig\r\neftersom den skulle  leda till stor fragmentisering,\r\nstora  skillnader i politik  mellan  medlemsländerna\r\noch osäkerhet för aktörerna på marknaden.\r\nAtt  följa  rättsprocesserna  är  naturligtvis  en\r\nmöjlighet.   Det   finns   en  rättspraxis  som  har\r\nutvecklats genom EG-domstolens  domar.  Men det blir\r\nockså  en fragmentiserad process, långsam,  dyr  och\r\nresurskrävande.  Det  är  många  mål  som kommer att\r\nkomma upp under många år, inte minst i  ett utvidgat\r\nEU.  Därför  bedömdes  denna  väg  inte heller  vara\r\nrealistisk.   En   annan   möjlighet   är   att   gå\r\nsektoriellt.  Det  görs  i viss mån till exempel  på\r\nområdet  för finansiella tjänster.  Men  även  detta\r\nskulle  ge   upphov   till   många   olika   regimer\r\nsektoriellt  och  bli  svåröverskådligt.  Det skulle\r\nvara  en  stelhet inom varje sektor, fragmentisering\r\noch risk för olika rättsutveckling. Därför valde man\r\nett horisontellt  instrument,  och  man  valde också\r\nformen  av  ramdirektiv.  En  förordning  med direkt\r\neffekt   skulle   innebära   en  alltför  detaljerad\r\nreglering och alltför detaljerad  harmonisering  och\r\nbli komplicerad.\r\nVi  har  ett  ramdirektiv  som  på  ett samlat och\r\nstrukturerat  sätt  ska  öka rättssäkerheten,  utöva\r\netableringsfrihet och fri  rörlighet  för  tjänster.\r\nDet är två grundläggande friheter som har funnits  i\r\nEG-fördraget sedan 1958.\r\nNågra principer är viktiga, till exempel att skapa\r\nömsesidigt  förtroende  mellan aktörerna, inte minst\r\nmellan  myndigheter i olika  medlemsländer.  Det  är\r\nfråga om  ett  gradvist  genomförande, och det finns\r\nett konvergensinslag med ett  gemensamt  mål  för en\r\nbättre  fungerande  marknad. Förslaget är mer än  en\r\nstrikt lagstiftning.  Det  är en modell, en ram, för\r\nen modernisering av en sektor.  Målet  är i riktning\r\nmot  ett  partnerskap  mellan  medlemsländerna   och\r\nsamarbetsskyldighet.\r\nFörslaget  innehåller  en definition av tjänst. Vi\r\nbehöver inte gå in så i detalj i det. Det innehåller\r\nockså en beskrivning av vad direktivet omfattar. Det\r\ngäller både konsumenter och  företag.  Det gäller om\r\nen  leverantör  förflyttar sig till konsumentlandet.\r\nDet gäller tjänster  som  tillhandahålls på distans,\r\noch det gäller om konsumenten  förflyttar  sig  till\r\nett   ursprungsland.   Det   gäller  också  om  båda\r\naktörerna förflyttar sig till ett tredjeland.\r\nDirektivet  omfattar inte ett  antal  områden  där\r\ngemenskapen  har   fastlagt   en  liknande  politik,\r\nfinansiella          tjänster,          elektroniska\r\nkommunikationstjänster  och  kommunikationsnät.  Det\r\ngäller inte på skatteområdet,  och  det  gäller inte\r\nutövandet av den offentliga makten.\r\nDet finns en rättslig grund i EG-fördraget som det\r\nhänvisas  till i direktivet. Det finns tre  huvudmål\r\nmed direktivet. De två friheterna, etableringsfrihet\r\noch den fria  rörligheten, och det som nämnts om att\r\nskapa ömsesidigt  förtroende  och  bättre  samarbete\r\nmellan medlemsländerna.\r\nVi  har  tre  huvuddelar  i  förslaget.  Först att\r\navlägsna    hinder    för   etableringsfrihet.   För\r\nadministrativa  förenklingar   vill   jag   särskilt\r\nframhålla införandet av kontaktpunkter. Den som  ska\r\ntillhandahålla  en tjänst i ett medlemsland ska inte\r\nbehöva gå igenom  en  uppsjö  av  instanser  och med\r\nvarje  instans  tröska igenom alla formaliteter  som\r\nkrävs. År 2008 ska  detta  skötas  elektroniskt, men\r\ndet   är   upp   till  varje  medlemsland  hur   man\r\norganiserar    kontaktpunkten.     Förenkling     av\r\nformaliteter  kan  gälla  till exempel auktoriserade\r\növersättningar och liknande.\r\nSedan finns det regler för tillstånd av två typer.\r\nGrundtanken  är  att  om  det   ska   finnas   ett\r\nnationellt   tillståndssystem   måste   detta  kunna\r\nrättfärdigas   och   motiveras,  alltså  vara  icke-\r\ndiskriminerande,   proportionellt    och   motiverat\r\nutifrån allmänintresset - transparent.\r\nDirektivet definierar ett antal otillåtna krav som\r\nförbjuds.  Det  gör  de  på  grundval  av domstolens\r\npraxis som oförenliga med etableringsfriheten. Sedan\r\nfinns ett antal krav som ska utvärderas  som i vissa\r\nfall    kan    rättfärdigas    med    hänsyn    till\r\nallmänintresset. Här ska medlemslandet rapportera om\r\nutvärderingen.  Kommissionen ska så småningom ställa\r\nsamman en rapport  som  kommer  alla medlemsländerna\r\ntill  del för en utvärdering om detta  är  motiverat\r\neller inte.\r\nÅtgärder  för  att  avlägsna  hinder  för den fria\r\nrörligheten:  Där är det principen om ursprungsland.\r\nLeverantören underställs  nationella  krav  endast i\r\nursprungslandet,   inte  i  det  land  där  tjänsten\r\nerbjuds.  Det är grundregeln.  Det  går  ut  på  att\r\nrörligheten  inte ska begränsas genom restriktioner.\r\nDen här principen  är,  som  bekant, omgärdad av ett\r\nantal   undantag.   Undantagen  utgår   från   några\r\nprinciper,  dels  om  det   finns  andra  befintliga\r\ngemenskapsinstrument,  dels om  harmonisering  eller\r\natt sektorer i de olika  medlemsländerna är så olika\r\natt det inte är meningsfullt  att tillämpa principen\r\noch  dels  med hänsyn till säkerhet,  hälsa,  skydd,\r\nfolkhälsa och  miljö  - alltså en skyddsklausul. Det\r\nfinns  till  exempel direktiv  på  postområdet.  Det\r\nfinns   ett   direktiv    för    utstationering   av\r\narbetstagare  som  tar  över de större  delarna  som\r\ngäller just stationering  av arbetstagare. Det finns\r\nen  förordning  om socialförsäkringar  som  reglerar\r\nkostnader för patienter,  där  direktivet  gör vissa\r\npreciseringar. Det innebär ändå stora undantag, till\r\nexempel avfallstransporter.\r\nDet   finns   också  några  övergångsperioder  för\r\nvärdetransporter, spel och indrivning av fordringar.\r\nDet    finns   också    en    del    som    gäller\r\ntjänstemottagarnas  rätt att använda sig av tjänster\r\nsom  har  att  göra  med   möjligheten   att  införa\r\nkonsumentskyddskrav,  rätt  till information,  vilka\r\nkonsumentskyddskrav  som gäller  och  att  titta  på\r\nolika orimliga avgifter.\r\nVi har också den delen  som  rör vårdtjänster, det\r\nvill  säga  i vilka fall ett medlemsland  kan  kräva\r\nförhandstillstånd för behandling av en patient i ett\r\nannat land. Där  gör  direktivet vissa preciseringar\r\nutöver den förordning som tidigare gäller.\r\nSedan   finns   det   några   saker   som   gäller\r\nutstationering   av   arbetstagare.    Det   är   en\r\nprecisering av utstationeringsdirektivet  som gäller\r\nvissa krav som mottagarlandet inte får ställa  upp i\r\nform  av  tillstånd,   registrering och framför allt\r\nkravet  på  att  ha  en  representant   etablerad  i\r\nutstationeringslandet. Det är fallet i till  exempel\r\nBelgien   och   Luxemburg,  som  har  betydligt  mer\r\nlångtgående regler än Sverige har.\r\nEn tredje huvudpunkt  är  åtgärder  för  att skapa\r\nömsesidigt  förtroende  mellan medlemsstaterna.  Det\r\nfinns en skyldighet för leverantören  att  informera\r\nmottagare och konsumenter. Det kan gälla risker  för\r\nhälsa  och  säkerhet,  särskilda  ekonomiska risker,\r\nyrkesansvarsförsäkring och garantier. Man uppmuntrar\r\ntill certifiering och kvalitetskriterier  -  det kan\r\nsägas vara ett konvergensmål - tvistlösning samt att\r\nkonsumenten    skall    kunna    få   uppgifter   om\r\ntjänsteleverantörens anseende.\r\nTillsynsdelen är viktig. Det finns  en  skyldighet\r\nför  nationella myndigheter att bistå varandra.  Man\r\nföreslår   ett   betydligt  tätare  informationsbyte\r\nmellan  olika  administrationer   och  förvaltningar\r\nmellan medlemsländerna. Det är också något som måste\r\narbetas  fram  så  att vi kan ha förtroende  för  de\r\nmyndigheter i andra  länder  som  har  översynen  av\r\nföretagen som är etablerade där.\r\nDet  finns  också ett konvergensprogram som riktar\r\nin sig på ökad  harmonisering  på vissa områden. Det\r\nkan      gälla     skyddsnivåer,     konsumentskydd,\r\ninformationsskyldighet  och så vidare. Vi vill också\r\nfrämja yrkesetiska regler.\r\nEtt  brett  direktiv  är mer  av  en  ram  för  en\r\nmodernisering av en hel sektor,  av  en politik. Det\r\ninnebär   att   det   blir   relationer  till  andra\r\npolitikområden och friktioner.  Där har diskussionen\r\ngällt särskilt två områden, nämligen  utstationering\r\nav arbetstagare och sjukvård.\r\nEftersom  tiden  är  så  kort vill jag bara  nämna\r\nföljande.         Jag         nämnde        tidigare\r\nutstationeringsdirektivet där de  delar som täcks av\r\ndet         direktivet         undantas         från\r\nursprungslandsprincipen.   Det  gäller  minimilöner,\r\narbetstid,   semestrar   och   så   vidare   -   och\r\nnaturligtvis     allt    som    överenskommits     i\r\nkollektivavtal.  Kontrollfunktionen   av  detta  ska\r\ngöras  i  stationeringslandet,  men på det  området,\r\nliksom  på  andra  områden,  gäller  att  samarbetet\r\nmellan   myndigheter  och  institutioner  ska   vara\r\nömsesidigt.    Är   det   problem   ska   hemlandet,\r\nstationeringslandet,  kunna  kontakta  det  land där\r\nföretaget   är  etablerat  och  få  information  och\r\nuppgifter därifrån.\r\nPå sjukvårdsområdet behandlar direktivet principen\r\nom   ett  system   för   förhandstillstånd   rörande\r\nersättning  av  sjukvård  i  ett  annat medlemsland.\r\nKraven  preciseras i direktivet med  utgångspunkt  i\r\nEG-domstolens  utslag.  Men  när  det  gäller  hälsa\r\ngenerellt  är  det  upp  till  varje medlemsstat att\r\nbestämma hur det ska organiseras. Det tas över huvud\r\ntaget inte upp i direktivet.\r\nDet finns ytterligare några områden där direktivet\r\nstöts och blöts och har en viss  friktion  mot andra\r\npolitikområden.\r\nVad händer nu? Det pågår i ministerrådet under det\r\nholländska    ordförandeskapet    ett   arbete   med\r\nförtydligandet  av  texter.  Förhandlingarna  börjar\r\ninom kort. Vi vet inte riktigt  när beslutet kommer,\r\nmen  troligen under 2005. I Europaparlamentet  finns\r\nen rapportör  tillsatt. Det var en första diskussion\r\nhäromdagen.  Rapportören   ska   komma  ut  med  ett\r\ndokument i december. En rapport ska  godkännas under\r\nvåren i Europaparlamentet. Sedan finns  en tidtabell\r\nför införlivandet av reglerna i medlemsländerna  med\r\nslutdatum  2010.  Det  finns vissa hållpunkter, inte\r\nminst   vad   gäller   rapporteringen    från   alla\r\nmedlemsländer  om  de  direktiv  som  är i gråzonen,\r\nantingen  förbjudna  eller  som  i  vissa  fall  kan\r\ntillåtas.\r\n\r\nHåkan  Jonsson,  Kommerskollegium:  Fru  ordförande,\r\närade  riksdagsledamöter,  mina  damer  och  herrar!\r\nSedan  har jag förstått att jag ska lägga till  kära\r\nTV-tittare också, men jag vet inte var de finns.\r\n\r\nJag vill tacka för inbjudan. Även om jag själv för\r\nnågra dagar  sedan  fick den blandade glädjen av att\r\nta del av sjukvårdstjänster  är  det  kul  att  jag,\r\ntrots snövädret, kunde ta mig hit.\r\nDenna  hearing  har  fått en bra tajmning eftersom\r\ndet   om  några  dagar  är  den   första   politiska\r\ndiskussionen         i         den         relevanta\r\nministerrådskonstellationen i Bryssel. Jag ska också\r\nnämna,  så  att  alla  har  det  klart  för sig, att\r\nKommerskollegium är en statlig myndighet med uppgift\r\natt   värna  om  utrikeshandel  och  handelspolitik,\r\ninklusive Europas inre marknad.\r\nJag vill  upprepa  en  sak som Hans Alldén nämnde,\r\nnämligen att i ett typiskt  OECD-land  står tjänster\r\nför uppemot tre fjärdedelar av BNP. Mellan  länderna\r\när handeln med tjänster bara ungefär en fjärdedel av\r\nden  totala  handeln. Skillnaden mellan en fjärdedel\r\noch tre fjärdedelar  visar  på  en  stor  potential.\r\nNågonting händer. Handeln med tjänster är stor  inom\r\nländerna och den är liten mellan länderna. Det finns\r\nalltså  någonting  som  hindrar  att  tjänsterna kan\r\nkomma över gränsen.\r\nTill  viss  del kan man säga att en del  typer  av\r\ntjänster är lokala.  Man  klipper inte håret över en\r\ngräns. Det gör man där frisören  finns och där håret\r\nfinns.\r\nAndelen  tjänster  inom  BNP  ökar  dessutom  hela\r\ntiden.  Siffran  75 %,  eller  i  runda slängar  tre\r\nfjärdedelar,  blir  större och större.  Tjänstedelen\r\nökar   hela   tiden  i  relativa   termer   gentemot\r\nvaruhandeln inom våra länder. Däremot är det inte så\r\natt tjänstehandeln ökar i absoluta termer hela tiden\r\n- det beror ju  på  om  det är tillväxt eller inte i\r\nekonomin.\r\nVi på Kommerskollegium  gjorde  en utredning förra\r\nåret där vi tittade på vad det finns för potential i\r\nhandelsvolym. Om man har en helt perfekt  fri handel\r\nmed tjänster inom EU - alltså drömmen i fördraget om\r\natt tjänstehandeln över gränserna ska vara  helt fri\r\n-   skulle  det  enligt  vår  bedömning  frigöra  en\r\nhandelsvolym  på  i  storleksordningen 100 miljarder\r\neuro.  Att  handeln  sedan  i  sin  tur  leder  till\r\ntillväxt, det vet vi.\r\nEn provokativ fråga  är  om  Sverige  är öppet och\r\nmoget   för   tjänstehandel.  Jag  kan  nämna  några\r\nindikationer från  egen  fatabur  och  några som jag\r\nhelt fräckt har stulit från en brittisk forskare som\r\nvar här i våras.\r\nSverige   har   -   och  det  vet  vi  genom  våra\r\nutredningar - generellt  få regleringar. Hans Alldén\r\nnämnde   att   om   man  vill  börja   att   bedriva\r\ntjänstehandel i vissa länder måste man först göra en\r\ngigantisk marknadsundersökning som kostar miljontals\r\nkronor, och det gör man  inte  om  man får i uppdrag\r\natt  till  exempel  lägga  asfalt  i  två  veckor  i\r\nTyskland. Det blir ingen lönsamhet i det.\r\nSverige   har  relativt  få  regleringar  av   den\r\nkaraktären med skyddade yrken vid marknadstillträde.\r\nAndra europeiska  länder  har  mer.  Vi  har  alltså\r\nmindre  att  ändra  på  om direktivet med den svarta\r\nlistan och gråa listan skulle bli verklighet.\r\nDen här ekonomen som jag  pratar  om  heter  David\r\nKernohan. Han arbetar vid Center for European Policy\r\nStudies    i   Bryssel.   När   han   tog   del   av\r\ntjänstedirektivets innehåll och hur Sveriges ekonomi\r\nser ut jämfört  med övriga Europas sade han: Sverige\r\när den ekonomi i  hela  Europa som är mest mogen för\r\növergången  till tjänstesamhället.  Han  tittade  på\r\nnågonting som  heter  Knowledge  Intensive Services,\r\nKIS. Där ligger Sverige bäst i Europa.  47  % av vår\r\nBNP  består  av Knowledge Intensive Services, alltså\r\ntjänstehandel  som  bygger  på  ett  stort  mått  av\r\ninbyggd utbildnings- och kvalitetsnivå.\r\nNär  det  gäller  handel  som  andel av BNP ligger\r\nSverige i Europatopp. Vi brukar tala  om det som ett\r\nmantra. Vi är ett litet utrikeshandelsberoende land.\r\nJag  utgår  ifrån  att  den  frasen  ofta  nämns   i\r\nnäringsutskottet.  Det  är  en  sanning. Vi får inte\r\nglömma bort att det inte bara är  ett mantra, det är\r\nså. Vi ligger i Europatopp. Som jämförelse  kan  jag\r\nnämna  att  Storbritannien har 30 % och Tyskland har\r\n20 % som andel handel av BNP.\r\nMen David Kernohan  har  tittat  vidare på hur det\r\nfungerar om vi kopplar ihop detta att  vi  är bäst i\r\nEuropa på handel och tjänster. Vi ligger fortfarande\r\nbara  någonstans  på  mitten  och  \"trökar\"  när det\r\ngäller:  Kan  vi  göra handel av Knowledge Intensive\r\nServices?\r\nSedan finns det en  poäng  som  vi inte får glömma\r\nbort.  Det  finns  snart  ingen ren varuhandel  kvar\r\nlängre.  Det  finns  väldigt  få  rena  varuföretag.\r\nGränsen  suddas  ut  mellan  vad som  är  varor  och\r\ntjänster. Jag brukar ange två exempel när jag pratar\r\nom det här.\r\nDet  första exemplet är Stora  Enso.  Det  är  ett\r\nskogsföretag    som   håller   på   med   skog   och\r\npappersmassa. Inom  svenskt näringsliv tillhör Stora\r\nEnso      skogsindustrierna      som      en      av\r\nmedlemsorganisationerna,  det  vet  alla. Det är ett\r\nvaruföretag,   eller   hur?  Men  förutom  trä   och\r\npappersmassa  ägnar  man  sig   åt  otroligt  mycket\r\nlogistik  och  transporter. Deras kunder  nöjer  sig\r\nnumera inte med  att  bara köpa trä och skog på rot,\r\nutan de vill ha leverans till en fabrik någonstans i\r\nHolland. Det kräver att  Stora  Enso  i dag också är\r\nett  transport- och logistikföretag av väldigt  stor\r\nvolym.\r\nJag  hörde  i går av en person som hade besökt ABB\r\nRobotics i Västerås  att  95 % av förädlingsvärdet i\r\nde produkter som man tillverkar där i dag finns inom\r\ntjänstesektorn:  utveckling,   design,  försäljning,\r\nmarknadsföring och logistik.\r\nDet andra exemplet är min andra käpphäst. Om Stora\r\nEnso i Kvarnsveden, där min farfar  jobbade en gång,\r\nskulle vilja köpa en ny pappersmaskin  köper man den\r\ni till exempel Tyskland. Då köper man också  med ett\r\ninstallations-  och  serviceavtal och så följer  det\r\nmed  fyra  tyska  ingenjörer   som   ska  installera\r\nmaskinen.  Det kräver att varuhandeln fungerar,  att\r\ntjänstehandeln   fungerar   -   installations-   och\r\nserviceavtal  ska  ju  ingås - att personrörligheten\r\nfungerar  för  de fyra ingenjörerna  som  ska  sköta\r\ninstallationen och  att  fri  rörlighet  för kapital\r\nfungerar när detta ska betalas och finansieras. Alla\r\nfyra  friheter  i  EG:s  grundläggande  fördrag,   i\r\nRomfördraget,  måste  fungera  för att en enda affär\r\nska bli av.\r\nDet här är en allt vanligare utveckling. Det finns\r\nsnart inga rena varuföretag längre, utan de är också\r\ntjänsteföretag, och det finns inte heller några rena\r\nvaruaffärer eftersom de också är tjänsteaffärer.\r\nHans  Alldén  nämnde  nyss  att  tjänster  får  en\r\ndominoeffekt,  som  vi  brukar  kalla  det   i  våra\r\nutredningar,   på   all   annan   handel.   Särskilt\r\nfinansiella  tjänster är viktigt i det sammanhanget,\r\nmen    även   andra    typer    av    kringtjänster,\r\nservicetjänster.\r\nMin slutsats  är  att  om  tjänstehandeln stannar,\r\nstannar i stort sett all handel. Så ser det ut i ett\r\nmodernt samhälle.\r\nOm man bortser från direktivet  och ser på det som\r\nstår i fördraget och som vi röstade  ja  till  redan\r\n1994  kan  man  i artikel 43 i EG-fördraget läsa att\r\ndet  är  förbjudet   för   medlemsstaterna   att  ha\r\ninskränkningar  för medborgare i en medlemsstat  att\r\nfritt  etablera  sig   på   en   annan  medlemsstats\r\nterritorium, och man har rätt att  upprätta  kontor,\r\nfilialer och dotterbolag. Det är också förbjudet att\r\ninskränka friheten att tillhandahålla tjänster  inom\r\ngemenskapen.\r\nDetta  är  de två delarna, etableringsfriheten och\r\ntjänstetillhandahållandet,  till exempel möjligheten\r\natt  passera  över  en  gräns  och  lägga  asfalt  i\r\nTyskland under två veckor.\r\nDenna gräns är inte oinskränkt  -  Hans Alldén var\r\nockså inne på det. Det är viktigt att  slå  fast. Vi\r\ntalar ibland om marknaden och människan, vad  kommer\r\nförst?   Det  finns  ett  skyddsintresse.  Den  inre\r\nmarknaden    är   inte   absolut.   Den   har   sina\r\nbegränsningar.   Det   finns   flera   begränsningar\r\ninskrivna  i  fördraget om vilka typer av  intressen\r\nsom går före den  inre  marknaden. Det finns också i\r\nEG-domstolens  praxis, framför  allt  genom  det  så\r\nkallade Gebhardmålet.\r\nOm man som medlemsland  vill  ha  skyddshänsyn som\r\nbryter förbi den inre marknaden och gör  att man har\r\nrätt  att  stoppa den fria rörligheten ska det  vara\r\nlegitimt. Det ska vara icke diskriminerande. Det får\r\nalltså inte  vara  designat  så  att det gynnar bara\r\nsvenska företag, men stoppar utländska  företag. Det\r\nska också vara proportionerligt. Man får så att säga\r\ninte skjuta mygg med kanoner. Det ska vara  designat\r\nså   att   det   inte  ger  onödigt  stor  skada  på\r\ntjänstehandeln.\r\nMen inom dessa begränsningar finns alltså en mängd\r\ntyper   av  skyddsintressen   uppräknade,   både   i\r\nrättspraxis  och  i  fördraget, som är legitima. Det\r\ngäller  till  exempel miljö,  folkhälsa  och  allmän\r\nsäkerhet. Det finns  också utvecklat i andra fall än\r\nGebhardfallet, men jag går inte in på det nu.\r\nSom  Hans  beskrev  det  hade  kommissionen  flera\r\nalternativ  när man skulle  reglera  tjänstehandeln.\r\nEtt alternativ  hade  varit  att använda det som man\r\nhade     gjort    hittills,    artikel    226     om\r\növerträdelseförfarande.\r\nNär man kommer på att ett medlemsland har en regel\r\neller  en lagstiftning  som  står  i  strid  med  de\r\ngrundläggande reglerna i fördraget om fri rörlighet,\r\noch som inte kan motiveras med något skyddsintresse,\r\ndå kan kommissionen skriva arga brev, som man gör då\r\noch då,  till  medlemsstaten och sedan till sist dra\r\nmedlemsstaten inför domstolen.\r\nProblemet har  varit  att  när  man  väl  drar  en\r\nmedlemsstat  inför  domstol  har det tagit flera år,\r\noch man får en dom som riktar  sig mot ett specifikt\r\nfall i det medlemslandet. Då svarar nästan alltid de\r\növriga medlemsländerna: Ja, det  var  ju  intressant\r\natt just Italien fick det fallet emot sig,  men  vår\r\nlagstiftning  ser  lite annorlunda ut, så vi behöver\r\ninte bry oss om den här domen. Domen får alltså inte\r\ngenomslag.\r\nMed  dagens  situation   med  fall  för  fall  och\r\ndomstolsprocess  för  domstolsprocess,   vilket  tar\r\nflera  år, får relativt skötsamma länder -  och  dit\r\nräknar vi  med en viss rätt Sverige - lida av detta.\r\nDe andra länderna  har  flera konstiga krav som inte\r\nborde få finnas, vilket gör  att  våra  företag inte\r\nkan exportera dit medan vi är öppna och sårbara  för\r\nderas  tjänsteexport. I direktivet står det svart på\r\nvitt, och  det gäller för alla på en gång. Det är en\r\nstor fördel.\r\nHans gick  igenom  vad  direktivet  innehåller. Vi\r\nbrukar  kalla  reglerna för etableringsfriheten  för\r\nsvarta listan och  gråa  listan. Där står vad som är\r\nabsolut förbjudet och som  inte  får  förekomma, typ\r\natt  man  kräver  marknadsundersökning för  att  ett\r\nföretag ska få tillträde  till  ett  nytt land. Gråa\r\nlistan  innehåller saker som skulle kunna  motiveras\r\nom de är legitima.\r\nSedan har  vi  också  ursprungslandsprincipen. Jag\r\nhåller  med  om  att  den är  komplicerad.  Den  får\r\neffekter och den är genomgripande. Alternativet vore\r\natt kräva av företagarna att de varje gång de ska gå\r\növer en gräns lär sig ett  helt nytt regelsystem och\r\nfår börja från början och betala  avgifter, skatter,\r\narbetsgivaravgifter  och  liknande.  Det   är   inte\r\nmeningen att det ska vara så.\r\nVi  vill undvika dubbel-compliance, alltså att man\r\ntvå gånger måste uppfylla samma typ av krav. Däremot\r\nvill vi  att  svensk  arbetsrätt ska gälla i Sverige\r\noch  den  typen  av  svenska  regleringar  på  vissa\r\nområden. Det gäller att  designa  det  bra. Jag tror\r\ninte att det behöver finnas en motsättning  här. Det\r\när  fråga  om att hitta rätt språk i direktivet  för\r\natt man ska  uppnå  en  grundläggande  trygghet  för\r\nföretagen  så att de känner att de bara behöver göra\r\nsin  hemläxa   en   gång.   På  vissa  områden,  typ\r\narbetsrätt, ska man kunna komma  till  ett nytt land\r\noch ändå vara tvungen att ta seden dit man kommer.\r\nDet     finns     redan     ett     embryo    till\r\nursprungslandsprincipen både i rättspraxis och i ett\r\npar direktiv på det finansiella tjänsteområdet.  Det\r\nvi   tror   är   viktigast   är  det  administrativa\r\nsamarbetet. Tanken är att man via kontaktpunkter ska\r\nkunna ha en hjälp och ett stöd  för företagen att få\r\nden information som de behöver för  att gå in på nya\r\nmarknader  och  en  möjlighet för myndigheterna  att\r\nutöva tillsyn över hur tjänsterna utförs.\r\nDet finns inget inbyggt  tvång i tjänstedirektivet\r\natt avreglera. Tjänstedirektivet  talar  inte om för\r\nsvenska  politiker  vad  de  måste  avreglera  eller\r\nkonkurrensutsätta.   Däremot  ger  det  ett  tydligt\r\nbudskap om att ifall det  blir  konkurrens  får  den\r\ninte  stanna vid gränsen. Sedan finns det, som sagt,\r\nflera undantag.\r\nJag hoppar  över  förhandlingsläget. Det kommer vi\r\natt höra mer om senare i dag.\r\nMin bild är att detta  kommer  att ta tid, ett par\r\når  att  förhandla  plus  ett  par år att  genomföra\r\ndirektivet      plus     övergångslösningar      och\r\ngenomförandefrister.  Min  gissning  är  att det tar\r\n6-10  år.  Jag  vet att Hans värjer sig mot det  och\r\ntror att det kan gå fortare.\r\nDet viktigaste är i alla fall att alternativen tar\r\nännu längre tid.  Det  skulle  ta ännu längre tid om\r\nman skulle lita till kommissionens möjlighet att dra\r\nland för land inför domstol i varje enskilt fall.\r\nDet finns vinnare och förlorare.  Min  bild är att\r\ndet finns avgjort fler vinnare.\r\nJag  har  ibland  funderat över vilka företag  och\r\nbranscher som tjänar  mest  på  det  här.  Några har\r\nnämnts  redan,  och  det  kommer  kanske  fram  fler\r\nexempel under dagen. I viss mån är detta en fråga om\r\natt  hitta  morgondagens  Kamprad.  Om  vår  välfärd\r\nsäkrades  av skogs-, kol- och basindustrin och  våra\r\nbarns välfärd säkras av dagens basindustri och också\r\nav Ericsson  och Ikea gäller det att hitta något som\r\nsäkrar våra barnbarns  välfärd.  Där  kommer det att\r\nbli   någonting   som   finns   inom  det  renodlade\r\ntjänstesamhället.\r\nFramtidens  Kamprad,  var finns hon?  Hur  kan  vi\r\nhjälpa  henne  att förverkliga  sin  affärsidé?  Hon\r\nfinns inte i dag, så vi kan inte fråga henne hur hon\r\nvill göra det. De  företag som man frågar har i viss\r\nmån  -  om  jag  ska vara  lite  fräck  mot  svenskt\r\nnäringsliv - byggt  in sig i en situation som man är\r\nrätt så bekväm med. Man  har  vant  sig vid konstiga\r\nregler  i  olika  länder. Som en pusselbit  har  man\r\nanpassat sig efter en annan pusselbit.\r\nOm man frågar vissa  företag  och  vissa branscher\r\nfinns  det  ibland  en tendens att säga att  det  är\r\nganska bra som det är, fast man vet att det finns en\r\nstor potential kvar.  Alldeles  strax  kommer vi att\r\nhöra från Konsumentverket om hur man från det hållet\r\nser på konsumentpolitiken. Jag noterade att Sveriges\r\nkonsumentråd - den stora NGO:n i Sverige  på det här\r\nområdet   -   gick   ut  med  ett  väldigt  positivt\r\npressmeddelande för några månader sedan då man sade:\r\nFörutom  den  oro  som  man   kan   känna   för  hur\r\nkonsumentskyddet  ska regleras finns det mycket  att\r\nvinna  för  konsumenterna  med  ett  ökat  utbud  av\r\ntjänster, ökad  mångfald, ökad konkurrens och därmed\r\nkanske lägre priser.\r\nDetta med ökad  konkurrens  är både ett hot och en\r\nmöjlighet. Men för min del har  jag  ändå  känt  att\r\nKommerskollegium har det statliga uppdraget att leta\r\nefter möjligheterna.\r\n\r\nMarianne  Åbyhammar, Konsumentverket: Konsumenternas\r\nintresse i  det  här  direktivet  är  ju  inte  lika\r\nreservationslöst som den bild som Håkan Jonsson just\r\ngav  uttryck  för. Självfallet kan ett ökat utbud av\r\ntjänster och ökad  etableringsfrihet  över gränserna\r\nvara mycket positivt för konsumenterna,  men det som\r\njag   är   upptagen  av  är  balansen  mellan  olika\r\nintressen.\r\n\r\nDärför går  jag  direkt  in  på  det  som  är  den\r\nradikala    förändringen    med   tjänstedirektivet,\r\nursprungslandsprincipen, och  vad  den kan tänkas få\r\nför effekter och vilka svårigheter som  den innebär,\r\neftersom  den  griper  in  i  ett  väldigt  komplext\r\nsystem.\r\nVad   innebär   då   ursprungslandsprincipen?  Jo,\r\nmottagarstaten  är  förhindrad   att   tillämpa  sin\r\nlagstiftning med mindre än att det är föreskrivet  i\r\ndirektivet.   Mottagarstaten   förutsätts  acceptera\r\nursprungslandets skyddsnivå på de  olika områden som\r\ndet kan gälla. Det här fungerar i praktiken  som  en\r\nlagvalsregel. Lagen i det land där näringsidkaren är\r\netablerad  gäller, men det finns också möjlighet att\r\ningripa i etableringslandet och inte i effektlandet,\r\neller mottagarlandet.\r\nDet  här  direktivet  omfattar  också  regler  för\r\nkonsumentskydd. När en tillfällig verksamhet bedrivs\r\ngentemot en konsument gäller ursprungslandets regler\r\nför verksamheten med ett undantag - jag tror att det\r\nfinns 21 olika undantag till ursprungslandsprincipen\r\nsom är väldigt  specifika. Ett av dessa undantag som\r\ngörs är för det som  är  rent avtalsrättsliga regler\r\nmellan  parterna  utom  när dessa  regler  är  fullt\r\nharmoniserade. Vad innebär  det  egentligen?  Vad är\r\ndet för slags regler som är undantagna?\r\nMin  tolkning är att det är de rent civilrättsliga\r\nreglerna   som   gäller   för   avtalet,   inte   de\r\noffentligrättsliga   reglerna   som  kan  handla  om\r\nsäkerhetsregler och marknadsrättsliga  regler, såsom\r\nmarknadsföringsregler.\r\nVad är det då för typ av avtal eller tjänster  som\r\nkan vara aktuella för konsumenterna? Telefoni är och\r\nkommer  att  vara  väldigt  vanligt  över gränserna.\r\nTuristtjänster,          resor,         transporter,\r\nupplevelsetjänster,    sport,     utbildning     och\r\nvårdtjänster  är  stora områden som kan bli aktuella\r\nhär.\r\nNär kan då mottagarlandet  ingripa  om  tjänsterna\r\ninte   lever   upp   till   de   krav  som  finns  i\r\nursprungslandet? Jo, då finns det  vissa  undantag i\r\ndirektivet, i artikel 19, som är en skyddsregel  för\r\nnär mottagarlandet kan ingripa. Denna skyddsregel är\r\nnågot mera inskränkt än den som vanligen gäller inom\r\nEG-rätten. Enligt artikel 30 kan man ingripa för att\r\nskydda   allmänna   intressen   såsom  till  exempel\r\nfolkhälsa och konsumentskydd.\r\nEnligt det här direktivet går det  bara  att  göra\r\ningripanden  i  mottagarlandet  när  det  gäller tre\r\nolika  kategorier.  Mottagarlandet  kan ingripa  mot\r\nsäkerheten   hos  tjänsten,  och  i  det  innefattas\r\nfolkhälsoaspekter.\r\nFör att man  ska kunna göra ett ingripande ställer\r\ndirektivet   upp   en    mycket    komplicerad   och\r\ntidskrävande   procedur.   När   det  är  fråga   om\r\nallvarliga    hot   mot   tjänstesäkerheten    måste\r\ntillsynsmyndigheten i mottagarlandet följa en mycket\r\nkomplicerad   procedur.    Först    ska   man   låta\r\netableringslandets myndighet redovisa  vilka  regler\r\nsom  gäller  i  det landet. Kommissionen ska kopplas\r\nin, och ett visst antal dagar måste ha förlöpt innan\r\ntillsynsmyndigheten  så  småningom har möjlighet att\r\nagera.\r\nDet  ställs  informationskrav  i  direktivet  till\r\nskydd för konsumenter. De innebär att näringsidkaren\r\npå  eget initiativ  måste  lämna  viss  obligatorisk\r\ninformation. Men viss information ska lämnas bara på\r\nkonsumentens   begäran.  Detta  kan  leda  till  att\r\nkonsumenter  som  inte  frågar  efter  viss  typ  av\r\ninformation inte  får  till  exempel information som\r\nhar med säkerhet och hälsa att göra.\r\nFrågan är om konsumentskyddet i det här direktivet\r\när rimligt balanserat mot den  fria  rörligheten och\r\netableringsrätten och om tjänster över gränserna kan\r\nvinna  konsumenternas förtroende med den  föreslagna\r\nskyddsnivån.\r\nFör att  göra detta direktiv mera konsumentvänligt\r\noch öka konsumenternas  förtroende  för  tillfälliga\r\ntjänster  över gränserna bör man ställa vissa  krav.\r\nJag redovisar  de  synpunkter  som  kom fram vid ett\r\nnordiskt  samrådsmöte  i  juni  under  det  nordiska\r\nministerrådet.   Vid   det   mötet  diskuterade   vi\r\ndirektivet         med         konsumentmyndigheter,\r\nkonsumentorganisationer   och  representanter   från\r\nregeringskanslierna i de nordiska länderna.\r\nTill att börja med måste  man  klargöra vad som är\r\nundantaget  och  vad som omfattas av  det  specifika\r\navtalet. Är det någonting  som  ligger  före avtalet\r\neller  är  det  bara det som är rent civilrättsligt?\r\nHur  förhåller  det   sig  till  de  internationellt\r\nprivaträttsliga reglerna  som  handlar om lagval och\r\nvilket land som man ska föra processer i?\r\nMan  måste  också klargöra det samordnade  området\r\nför  ursprungslandsprincipen.  Det  här  är  väldigt\r\nkomplicerat.  Vilka regler i etableringslandet ska i\r\nså fall tillämpas?  Eftersom  alla  medlemsländer nu\r\nhar en oerhört komplicerad struktur av  egna regler,\r\nimplementerade   regler   och   mer   eller   mindre\r\nharmoniserade regler behövs ett klarläggande här.\r\nMan måste också utöka möjligheterna att tillvarata\r\nkonsumentskyddet i mottagarlandet. Den skyddsklausul\r\nsom  nu  bara  omfattar  säkerhet  hos  tjänster bör\r\nutvidgas       till       att      omfatta      hela\r\nkonsumentskyddsområdet som  den  gör  i artikel 30 i\r\nfördraget. Procedurkraven bör ses över och förenklas\r\nså att det blir möjligt att ingripa vid  tillämpning\r\nav skyddsklausulen. Informationskraven bör också ses\r\növer så att de överensstämmer med vad som är rimligt\r\nfrån konsumentsynpunkt.\r\nVad     är    då    utvecklingsalternativen    med\r\ntjänstedirektivet?  Är  det  fråga om en race to the\r\nbottom av den lägsta skyddsnivån inom EU? Direktivet\r\nkan ju sätta press på medlemsstaterna  att sänka sin\r\nnivå  för att näringsidkarna i det egna landet  inte\r\nska få  en  sämre  konkurrenssituation i förhållande\r\ntill dem som är tillfälligt  agerande  på marknaden.\r\nEller  leder  direktivet  på  sikt till en successiv\r\nharmonisering genom att behov av standardisering och\r\nfull harmonisering uppstår och  till  att gemensamma\r\nregler med gott konsumentskydd utvecklas?\r\n\r\nNyamko   Sabuni  (fp):  I  både  kommissionens   och\r\nKommerskollegiets anföranden framkom det att det här\r\ndirektivet  egentligen  bara  har  till  uppgift att\r\nförtydliga det som redan existerar.\r\n\r\nMin fråga är: Vad är det som är nytt i direktivet?\r\nOch i så fall: Vilka för- och nackdelar för  det med\r\nsig?  Och  generellt sett när det gäller direktivet:\r\nVilken är den största faran för Sverige?\r\n\r\nMaria Larsson  (kd): Jag blev lite nyfiken när Håkan\r\nJonsson talade om  ursprungslandsprincipen. Han sade\r\ndå  bland  annat  att det  inte  behöver  finnas  en\r\nmotsättning.  Det  tycker   jag   lät  positivt  och\r\nförhoppningsfullt.  Jag  tror  att  detta   erbjuder\r\nstörre  möjligheter  än  hot.  Kan  vi  undanröja så\r\nmycket av det som möjligt på vägen och bli  så eniga\r\nsom möjligt kan det kanske bli en lite snabbare  väg\r\nän vad det annars skulle bli.\r\n\r\nJag  vill  fråga:  Hur  ser  den vägen ut? Vad kan\r\nunderlätta  så  att  det  inte  ska  bli  så  mycket\r\nmotsättningar när vi hanterar frågan under vägen?\r\nSedan  inbjuder  Håkan  Jonsson till en  fråga  om\r\nadministrativt samarbete. Där skulle jag gärna vilja\r\nha en liten fördjupning.\r\n\r\nHans Alldén, kommissionen:  Den  första  frågan löd:\r\nVad är nytt? Jag ska försöka att ta det i punktform:\r\n\r\n- För det första är det här en bred ansats i stället\r\nför   att   som   tidigare   ha   enbart  sektoriell\r\nharmonisering.\r\n\r\n- För det andra innehåller det en mängd förslag till\r\nförenkling för leverantörerna.\r\n\r\n- För det tredje innefattar det konkreta förslag för\r\natt ta bort hinder för gränsöverskridande  handel  i\r\nprincip baserade på tidigare rättsutslag, men på ett\r\nsamlat  sätt.  Det  ger då en ram för att undvika en\r\nfortsatt lagstiftning  som i stort sett styrs enbart\r\nav utslag i EG-domstolen.  Det  ökar rättssäkerheten\r\noch förutsägbarheten.\r\n\r\n-   För   det  fjärde  är  det  en  samarbets-   och\r\nkoncentrationsmekanism  som  föreslås  där det finns\r\ntydliga  skyldigheter  för  myndigheter  i  alla  de\r\ninvolverade  länderna att lämna information och  att\r\nsamarbeta.  Det  finns  också  uppmaningar  mera  på\r\nfrivillighetens  grund  om  att  sprida  ett  bättre\r\nbeteende.\r\n\r\nDet finns en rapportering av de gråzonshinder där de\r\nolika medlemsländerna ska diskutera sinsemellan  vad\r\nsom faktiskt är lämpligt.\r\n\r\nDet  finns  också  ett antal skyldigheter att utbyta\r\ninformation mellan både  konsumentorganisationer och\r\nmyndigheter. För första gången  blir  det en katalog\r\nav   rättigheter   för   konsumenter   på  den  inre\r\nmarknaden.\r\n\r\nDet här är några punkter av det som samlas  på ett\r\nställe i ramdirektivet.\r\n\r\nHåkan  Jonsson, Kommerskollegium: Först vill jag  ta\r\nupp två  av  Nyamko Sabunis frågor: Vad är nytt, och\r\nvilka är för-  och nackdelarna? Jag vill lägga fokus\r\npå det som är nytt  och på två saker. Den ena är det\r\nadministrativa   samarbetet   och   den   andra   är\r\nursprungslandsprincipen,   eftersom   den   nu  blir\r\nallomfattande och väldigt långtgående. Embryot  till\r\nden  har, som jag sade förut, funnits i rättspraxis,\r\nmen nu  blir  den  gällande  på  i  stort  sett hela\r\ntjänsteområdet, och den blir allomfattande.\r\n\r\nJag ser de här två frågorna, om det administrativa\r\nsamarbetet   och   om  ursprungslandsprincipen,  som\r\nömsesidigt beroende.  Det skulle förmodligen inte gå\r\natt ha en ursprungslandsprincip  om  man  inte - det\r\ntror  jag  ligger  nära det Marianne Åbyhammar  vill\r\nvärna om också - har  en  effektiv och väldigt snabb\r\nkontakt mellan myndigheterna  i olika länder för att\r\nkolla: Hur var det nu med grekisk  konsumenträtt och\r\nsvensk konsumenträtt - hade vi berättigade  skäl att\r\nställa  högre  krav  på konsumenträtten på ett visst\r\nområde?  Då  ska man snabbt  via  kontakterna  kunna\r\nkolla det och  kunna  ingripa  även i svensk rätt om\r\ndet är så att det finns legitima skyddsintressen att\r\nrädda.\r\nDet behöver alltså inte finnas  en  motsättning  i\r\nMaria  Larssons  två frågor. Låt mig ta det i svensk\r\ndebatt största exemplet på motsättningar. Det kommer\r\nvi säkert att komma in mer på om en stund, när Irene\r\nWennemo     får     ordet.      Diskussionen      om\r\nursprungslandsprincipen  och arbetsrätten är för mig\r\nett   praktexempel  på  att  kommissionen   i   sina\r\nformuleringar  har  visat  att man inte fullt ut har\r\nförstått  den svenska modellen  på  arbetsmarknaden,\r\nmen  det  finns   ingenting   som   tyder   på   att\r\nkommissionen  med  det här förslaget så att säga har\r\nvelat   komma   åt   den   svenska    modellen   för\r\narbetsrätten.  Här är ju vi på Kommerskollegium  ett\r\npar steg ifrån förhandlingarna. Regeringskansliet är\r\nmed,   och  jag  vet   att   LO,   TCO,   SACO   och\r\narbetsmarknadens parter själva är väldigt engagerade\r\ni förhandlingarna  och i hur texten nu ska se ut för\r\natt det ska stå klart vad som är undantaget.\r\nMen  det  går att hitta  en  text  -  det  är  jag\r\nfullständigt  övertygad om. Kommissionen är inte ute\r\nefter att ändra  på  den  svenska  modellen. Kan man\r\nbara beskriva exakt hur undantaget ska  se ut kommer\r\nsäkert alla parter att bli nöjda.\r\nDet  var  också  en  fråga  om  det administrativa\r\nsamarbetet.  Jag  tror att det blir väldigt  viktigt\r\nför företagen. Det  blir  en viss byråkrati - det är\r\nhelt  klart.  Det kommer att  i  alla  medlemsländer\r\nkrävas   byråkrater    som    sitter    och   rattar\r\ninformationsutbyte om det här och om vad  som funkar\r\noch    inte   funkar   och   sköter   tillsynen   av\r\ntjänsteföretagen  tillsammans  mellan  olika länder.\r\nAlternativet  i  dag  är  att  det  är  de  stackars\r\nsmåföretagarna  själva  som tvingas ta reda på  alla\r\nreglerna i stället, och det går inte. Det blir ingen\r\nhandel.\r\nJag hoppas nu att jag har  visat  att  vi  inte är\r\nhelt naiva och att vi har en viss förståelse även på\r\nKommerskollegium  för  att  det  finns  problem  och\r\nhotbilder  som  vi  tror måste lösas för att det här\r\nska bli ett bra direktiv.  Och  till  sist  vill jag\r\nändå svara på Nyamkos sista fråga om vad som  är den\r\nstörsta  faran.  Som  jag  ser  det  är den absolut,\r\navgjort  största  faran i dag att vi på  något  sätt\r\nmissar  tåget.  Jag  visade  en  bild  om  knowledge\r\nintensive services och  var  framtidens tjänster och\r\nframtidens  Ingvar  Kamprad  finns.   Faran  är  att\r\nSverige om 30 år finner att vi sumpade  chansen.  Vi\r\nhade  en mogen frukt att plocka. Vi är bäst i Europa\r\npå att  internt,  inom Sverige, ha klarat övergången\r\ntill tjänstesamhället. Faran är att vi missar tåget.\r\n\r\nMarianne Åbyhammar,  Konsumentverket:  Vad  är nytt?\r\nJag vill lyfta fram en viktig fråga, och det  är att\r\nhittills  har medlemsstaterna själva kunnat bestämma\r\nsin  skyddsnivå   på   viktiga  områden  av  allmänt\r\nintresse såsom konsumentskydd,  produktsäkerhet  och\r\nhälsa. Det här ändras genom direktivet genom att man\r\nhar  väldigt  få  områden i det här avseendet som är\r\nfullt harmoniserade,  det  vill  säga  lägger upp en\r\nmaxnivå  eller  ett  regelsystem som medlemsstaterna\r\nmåste  tillämpa.  På  de   flesta   områden  som  är\r\nharmoniserade är det en miniminivå som  gäller,  där\r\nmedlemsstaterna  själva kan bestämma skyddsnivån för\r\nolika grupper och olika frågor, och det här systemet\r\nsätts ur spel genom ursprungslandsprincipen.\r\n\r\nGunilla Wahlén (v): Jag har ett par frågor till Hans\r\nAlldén allra först.  Vi ska ju få en övergångsperiod\r\nnär  det  gäller  värdetransporter,  hasardspel  och\r\nfordringar.  Hur  lång   väntar   man  sig  att  den\r\növergångsperioden  ska  vara?  Med den  tidsram  som\r\nfinns nu: Är det deadline 2010?  Innebär  detta  att\r\nSvenska Spel AB automatiskt kommer att få konkurrens\r\n2010?  Blir  det  så,  eller är det någonting som är\r\nförhandlingsbart? Finns  det  områden, undantag, som\r\ndet går att permanenta redan nu, som är giltiga? Kan\r\nman förhandla sig till det?\r\n\r\nDet    gäller    också   auktorisationskrav    och\r\nlegitimationskrav. Inom olika yrkesgrupper har vi ju\r\nolika  krav  -  man  är  legitimerad  sjuksköterska,\r\nläkare och annat för att  få utöva sitt yrke. Kommer\r\nett land att kunna få införa  nya krav, till exempel\r\natt  en  dietist ska vara legitimerad?  Det  är  han\r\neller hon inte i dag, men vi vill kanske införa det.\r\nHar vi rätt att göra det efter att det här har trätt\r\ni kraft? Hur mycket påverkas sådant?\r\nNär   det    gäller    upphandling   av   tjänsten\r\nambulanssjukvård, där vi har  krav på att man ska ha\r\nen  legitimerad sjuksköterska i  ambulansen:  Gäller\r\nursprungslandets  principer  då, om det är ett annat\r\nlands  företag  som  driver ambulanssjukvård,  eller\r\ngäller hemlandets regler?\r\nJag vill också höra  om  konsumenträtt. Ångervecka\r\ntill exempel, som gäller i Sverige, är det något som\r\nkan  behållas  om  man  köper  en   tjänst?   Gäller\r\nursprungslandets regler eller svenska regler då?\r\nI Sverige har vi infört märkning, som till exempel\r\nmärkning  av  ursprunget  för  fisk,  det  vill säga\r\nvarifrån  den  kommer. Det ska finnas i fiskbutiken.\r\nOm det är en utländsk  firma,  måste  den  följa  de\r\nsvenska   reglerna,   eller   ska   den  följa  sitt\r\nursprungslands regler?\r\n\r\nOrdföranden: Jag får uppmana ledamöterna att försöka\r\nprecisera  frågorna så att de kanske blir  lite  mer\r\nkoncisa.\r\n\r\nKarl Gustav  Abramsson  (s):  Jag  har en fråga till\r\nbåde Hans Alldén och Håkan Jonsson.  Man  kunde höra\r\nav  deras  inlägg  att  det  finns  en  ganska  stor\r\ndifferens  i  fråga  om  synen  på  hur lång tid det\r\nkommer    att    ta    att    genomföra    det   här\r\ntjänstedirektivet.   Jag   skulle   vilja   ha  mera\r\nprecisering  av  detta:  Vad är det för problem  man\r\nser, framför allt i ett längre  tidsperspektiv,  som\r\nHåkan Jonsson redovisade? Vad är det för problem man\r\nser, som skulle kunna göra att det tar så lång tid?\r\n\r\nHans  Alldén,  kommissionen:  Det  var en del ganska\r\nspecifika  frågor  om  övergångsperioden.   När  det\r\ngäller spel tror jag inte att man kan säga något  om\r\nen absolut tidsgräns där. Det beror på vad översynen\r\nger  för resultat. Jag tror inte att man kan säga nu\r\natt översynen  kommer  att  resultera  i ett tydligt\r\nförbud i den ena eller andra riktningen.\r\n\r\nAmbitionen att titta på de tre områdena finns där,\r\nmen jag tror att man inte kan säga helt  säkert  att\r\ndet  blir  det  ena  eller  andra förbudet exakt ett\r\nvisst år. Det beror på innehållet  i  det man kommer\r\nfram  till,  helt  enkelt.  Man  måste  dock  enligt\r\ndirektivet lägga fram någon form av förslag.\r\nAuktorisationskrav   togs  upp.  Såvitt  jag   har\r\nuppfattat det finns det  inget förbud mot att införa\r\nnya motiverade auktorisationskrav  med  hänsyn  till\r\nfolkhälsa till exempel. Det finns inget sådant veto,\r\nså att säga, i förslaget.\r\nAmbulansvård är ju en väldigt specifik tjänst. Jag\r\nvet  inte  om  jag vågar uttala mig om den specifika\r\ntjänsten.  Den  kan  ju  ändå  trots  allt  tillhöra\r\nområdet hur man organiserar  hälsa,  och  där  säger\r\ndirektivet   i  stort  sett  ingenting.  Direktivets\r\nomfattning när det gäller hälsa och sjukvård är, som\r\njag uppfattar  det,  mycket begränsad. Det kan gärna\r\nkommissionen återkomma  till  efter  att  ha  tittat\r\nnärmare på det juridiska, men kommissionen har gjort\r\nett särskilt papper om just hälsoaspekterna, och det\r\npapperet  berör  i  stort sett bara förordning 1408,\r\nsom handlar om patienters  rätt  till förhandsbesked\r\nmed avseende på om de ska behandlas på sjukhus eller\r\nom det bara gäller vård över dagen.  Jag tror alltså\r\ninte  att man nu kan säga att ambulansvården  kommer\r\natt utsättas  för fri konkurrens. Jag uppfattar inte\r\natt direktivet ger några antydningar om det.\r\nNär     det     gäller      konsumenträtt      och\r\nkonsumentinformation  är  väl det här ett exempel på\r\nhur  väldigt  olika  man  kan uppfatta  en  politik.\r\nKommissionen för sin del hade ju hoppats att det här\r\nförslaget skulle ha uppfattats  som en demonstration\r\nför  stärkt konsumentskydd och konsumenträtt.  Stora\r\ndelar  av direktivet handlar faktiskt om det, och då\r\ninte bara  så att säga frivilliga rättigheter i form\r\nav information utan också skyldigheter att informera\r\nkonsumenterna om garantier och så vidare.\r\nDet   är   korrekt   att   den   här   frågan   om\r\ninternationell   privaträtt   är  omdiskuterad,  och\r\nuppenbarligen  har det blivit ett  problem  i  många\r\nmedlemsländer att  beröra den här frågan och reda ut\r\nden  så  att  säga, men  kommissionen  vill  inte  i\r\nsamband  med  det   här   förslaget   ändra  på  sin\r\ninställning. I de frågor som gäller avtalstvister av\r\nolika slag är det fortfarande hemlandsprincipen  som\r\nska gälla som en övergripande princip.\r\nSedan  var  det en fråga om genomförandetakten. På\r\npolitisk nivå,  såväl inom den kommission som sitter\r\ni dag som den som  tillträder  i  morgon  - det är i\r\nalla fall delvis samma personer - finns det  nog  en\r\nstor  oro  för att behandlingen av det här förslaget\r\nkommer att kunna  dra  ut  på tiden. Man har inte på\r\nnågot  sätt övergivit den offentliga  tidtabell  som\r\njag   redogjorde    för   tidigare,   men   det   är\r\nuppenbarligen så att  många medlemsländer kommer med\r\nväldigt  många förslag till  undantag,  och  det  är\r\nklart att  en  schweizerost med väldigt många hål ju\r\ntill slut kan rasa  sönder som en helhet om det blir\r\nför många hål i den.  Många  medlemsländer anser att\r\nde så att säga är bäst på vartenda  område, vare sig\r\ndet  gäller  sjukvård eller konsumentgarantier.  Man\r\nanser att man är bättre än de andra medlemsländerna.\r\nDet finns alltså väldigt stora risker här.\r\nDen  här  delen   är  en  väldigt  viktig  del  av\r\nLissabonstrategin. Drar  det  här ut på tiden så har\r\ndet  blivit ett väldigt stort misslyckande,  om  man\r\njämför  med  de  politiska  uttalanden som gjordes i\r\nbörjan av 2000-talet när Lissabonstrategin infördes,\r\nom  så att säga inga resultat  alls  kan  visas  upp\r\nframåt  2010.  Jag  skulle alltså vilja säga att det\r\nfinns en reell oro på  politisk nivå inom Europeiska\r\nkommissionen.\r\n\r\nHåkan Jonsson, Kommerskollegium:  Först  vill jag ta\r\nupp     Gunilla     Wahléns    frågor    om    olika\r\nauktorisationskrav och ambulanssjukvård. Frågorna om\r\nångervecka och märkning  av  fisk överlämnar jag med\r\nvarm hand till Marianne Åbyhammar.\r\n\r\nVad gäller ambulanssjukvården  är  det så här: Man\r\nska       inte       överdriva      effekten      av\r\nursprungslandsprincipen  när det gäller den typen av\r\ntjänstehandel som handlar  om  att det är ett stort,\r\nantingen offentligt eller privat,  företag som köper\r\ntjänsterna.  Där  är  det  avgörande  för  tjänstens\r\nkvalitet  och  vilka specifikationer som  ska  gälla\r\nnästan aldrig lagverket,  vare sig i Sverige eller i\r\nGrekland. I stället gäller  det vilken specifikation\r\nsom det står om i upphandlingen.  Där  är  det ju så\r\natt  i  Sverige är det bara landsting som upphandlar\r\nambulanssjukvård.  Vill  man ha en sjuksköterska med\r\nhar man rätt att ställa sådana  krav.  Det blir i så\r\nfall   frågan  om  hur  EU:s  regler  för  offentlig\r\nupphandling  är  utformade  som  avgör vilken typ av\r\nkrav  man  får och inte får ställa i  den  typen  av\r\nupphandling.    På    en    ganska   stor   del   av\r\nsjukvårdsområdet är det ju så  att det bara finns en\r\nköpare  så att säga i Sverige. Den  köparen  ställer\r\nsina specifikationer,  och  det  är  det  som  avgör\r\nsnarare än vad det står i tjänstedirektivet eller  i\r\nsvensk eller grekisk lag.\r\nK  G  Abramsson  ställde en fråga om tiden. Om jag\r\nvore  Hans Alldén skulle  jag  förstås  också  ha  i\r\nuppdrag att uttala den officiella versionen, att det\r\nmåste vara  klart  till 2010, och det är en jättebra\r\nmålsättning. Men vi  ser  ju tyvärr något annat. Jag\r\ntycker  att  det  är negativt.  Jag  är  snarare  en\r\nmissnöjd realist än  att  jag  försöker säga att det\r\nvore bra om det tog längre tid.  Det  finns ju långa\r\nkravlistor  med  undantag  från  alla  medlemsländer\r\nhittills i form av reservationer i diskussionerna  i\r\nBryssel.  Vi  har  från Sveriges sida våra undantag,\r\noch alla länder har sina undantag. Att förhandla ned\r\nsådana listor till en  minsta  gemensam nämnare, det\r\ntar tid.\r\nJag tror alltså tyvärr att det  kommer  att ta tid\r\ninnan man är färdig med ett direktiv, och det kommer\r\ntyvärr att vara så att man blir tvungen att bygga in\r\nundantag  för  kompromissens  skull. Länder som  har\r\nvissa märkliga särkrav och inte  vill  avskaffa  dem\r\növer  natten,  helt  enkelt  för att skydda sin egen\r\nindustri, kommer att säga: Ja, vi går med på det här\r\ndirektivet om vi får behålla just  det här fram till\r\n2012 eller om vi får fortsätta med den  här praxisen\r\nfram till 2011. Den typen av övergångsregler  brukas\r\ntyvärr  ibland i Bryssel. Vi tycker illa om det,  vi\r\nsom verkar  för  en  generellt  väl  fungerande inre\r\nmarknad, men det är en avvägning. Politik  är ju att\r\nvälja  mellan  olika  intressen. Någonstans ska  man\r\nhitta en kompromiss, och  den  kommer  tyvärr,  tror\r\njag,    att    bli    försenad   och   omgärdad   av\r\ngenomförandetider.\r\nSedan kommer det att  ta  tid  att  genomföra  det\r\nadministrativa  samarbetet.  Vi behöver bestämma oss\r\nför varje land av de 28 länder  som  är  med  på det\r\nhär.  Även  Norge,  Island  och  Liechtenstein är ju\r\nfullt  ut  med  i  inre  marknaden  och  kommer  att\r\nförutsättas sätta upp sina kontaktpunkter. Vi kommer\r\natt  behöva  utnämna vilken statlig myndighet  eller\r\norganisation som ska ta hand om detta. Vi kommer att\r\nbehöva bygga upp  modalitet  för  kommunikation  med\r\nmera.  Jag  är  alltså  en besviken realist, men jag\r\ntror att det kommer att ta tid.\r\n\r\nMarianne Åbyhammar, Konsumentverket: Tack för frågan\r\nom ångerrätten. Det var en väldigt väl ställd fråga,\r\nför den illustrerar så väl  svårigheten  i  att göra\r\nklart   vad   som   omfattas   av   undantaget  från\r\nursprungslandsprincipen.\r\n\r\nSka  man  uppfatta  regeln  om ångervecka  som  en\r\nmarknadsrättslig   offentligrättslig    regel    som\r\nomfattas  av  ursprungslandsprincipen  så är det det\r\nantal dagar som etableringslandet har ställt upp som\r\nångervecka.  Det  här området är harmoniserat  genom\r\nminimidirektiv    i    distansavtalsdirektivet.    I\r\ndirektivet  står det tio  arbetsdagar.  Det  har  vi\r\ntolkat som 14 dagar i Sverige, medan det finns olika\r\ntolkningar i  olika medlemsländer av hur många dagar\r\nsom ångerrätten faktiskt ska gälla.\r\nDen  andra  frågeställningen   gäller   kanske  en\r\ncivilrättslig  regel  eftersom  det  blir en del  av\r\navtalet  för konsumenten. Då är det undantaget  från\r\nursprungslandsprincipen.  Men det är bara undantaget\r\nom  direktivet  inte är fullt  harmoniserat.  Är  då\r\ndistansavtalsdirektivet fullt harmoniserat? Nej, man\r\nkan väl förmodligen  inte  säga  att det är fråga om\r\nfull harmonisering.\r\nMitt tips är alltså att i valet  mellan  om  detta\r\nomfattas  av  undantaget  eller  inte  så är det väl\r\nförmodligen  ett  undantaget  område, och då  kommer\r\nolika regler att gälla.\r\nVad  gäller  märkning av livsmedel  kan  jag  inte\r\nsvara så specifikt.  Det  är klart: Det omfattas väl\r\ninte    av    något    undantag,   utan    det    är\r\netableringslandets  regler  som  gäller.  Om  de  är\r\nharmoniserade  kanske  kraven  är  desamma  i  olika\r\nländer, men de kan  ändå  vara  harmoniserade  på en\r\nminiminivå,   så   det   kan   skilja  något  mellan\r\nmedlemsstaterna.\r\n\r\nOrdföranden:  Då  har  vi  två  frågeställare  kvar.\r\nEftersom vi ligger kraftigt efter i tiden hoppas jag\r\npå såväl korta frågor som korta svar.\r\n\r\nHåkan  Larsson  (c):  Ja,  jag ska fatta  mig  kort.\r\nDelvis har jag fått svar på  de  frågor  jag  tänkte\r\nställa.    Det    är   helt   klart   att   det   är\r\nursprungslandsprincipen som skapar osäkerhet och oro\r\ni den här diskussionen,  och  min fråga är om det är\r\nså, som jag uppfattar det, att  man då i Sverige ska\r\nhålla  ordning  på  25 olika regelverk  om  det  här\r\ngenomförs. Då krävs det  ju,  som  har sagts här, en\r\nväldig   massa   byråkrati.  Har  man  gjort   några\r\nberäkningar  om  hur   omfattande   denna  byråkrati\r\nbehöver  vara för att det ska fungera  och  man  ska\r\nkunna hålla  den  administrativa  kontakten med alla\r\ndessa 25 länder och att det ska fungera  snabbt  och\r\neffektivt?\r\n\r\nDen  andra frågan handlar om detta: Det finns, som\r\nhar sagts här, en mängd olika reservationer och krav\r\npå undantag.  Är det möjligt att få några permanenta\r\nundantag här, eller  är  det  enbart övergångsregler\r\ndet handlar om?\r\n\r\nAnne-Marie Pålsson (m): Fru ordförande,  jag  har en\r\nfråga  som  ansluter  till  den  förra  frågan.  Det\r\nhandlar  helt  enkelt  om  med  vilken  lätthet  det\r\nadministrativa  samarbetet  kan  komma att utvecklas\r\nframöver.  Vi  har ju helt olika rättstraditioner  i\r\nEU-länderna,    alltifrån     Code     Napoleon    i\r\nKontinentaleuropa till common law-systemet i England\r\noch  de  skandinaviska  rättssystemen.  Det  har  ju\r\nkommit  till  olika  uttryck  när  det  gäller  till\r\nexempel   konsumentskyddet   vad   gäller  alltifrån\r\nmyndighetsutövning    och   det   offentligrättsliga\r\nsystemet till mer av privaträttsliga  lösningar  och\r\ndomstolsförfaranden.\r\n\r\nHur  kan ett administrativt samarbete gestalta sig\r\nnär man  har  så  otroligt  olika utgångspunkter att\r\narbeta utifrån?\r\n\r\nHans Alldén, kommissionen: Ja,  det är inte lätt att\r\nsvara  på  frågan om vilken byråkrati  som  det  här\r\nsamarbetet  kommer  att  kräva.  Det  är  en  riktig\r\ntolkning att  det  måste  fungera.  Det är en viktig\r\ngrundtanke i direktivet, som jag uppfattar  det, att\r\nsådant   här   administrativt  samarbete  ska  kunna\r\nfungera för att man ska kunna bygga upp förtroendet.\r\n\r\nMen  man  kan vända  på  det:  Hade  man  fortsatt\r\nsektoriellt eller enbart gått på EG-domstolens domar\r\nså hade man ju ändå haft samma problem, fast då hade\r\nman över huvud  taget  inte  berört  det  utan  bara\r\nhoppats  på  att  någon  sorts gradvis harmonisering\r\nskulle ske.\r\nNu finns det ju som ett  komplement till förslaget\r\nom administrativt samarbete  och  skyldighet  och så\r\nvidare i båda riktningarna ändå konvergenselement  i\r\ndet hela och också en gradvis harmonisering. Den ska\r\nändå på sikt leda till att vissa regler blir mer och\r\nmer gemensamma. Jag vet inte om det kan finnas något\r\ni  kommissionens  konsekvensbedömning.  Det finns en\r\nbred rapport om konsekvensbedömningar av  förslaget.\r\nDet  kan  finnas en kostnadsberäkning för byråkratin\r\ndär - jag kan  faktiskt  inte  svara på det. Jag har\r\ninte sett någon i alla fall.\r\nVad gäller ursprungslandsprincipen blir väl svaret\r\nungefär  detsamma:  Alternativet  hade   varit   att\r\nfortsätta  som  förut,  och då hade man ju ändå haft\r\nprecis  lika  många olika regimer  att  arbeta  med.\r\nAlternativet är alltså heller ingen lösning.\r\nAtt ursprungslandsprincipen  kom  med  i förslaget\r\ntrots att den är omgärdad av så pass många  undantag\r\nberor  på  att det ändå är det som har upplevts  som\r\nett hinder av  tjänsteleverantörerna, nämligen vissa\r\ndelar som följer av ursprungslandsprincipen. Det har\r\nenligt undersökningar  upplevts  som  väldigt  svåra\r\nhinder för tjänsteleverantörerna, och det hade varit\r\nväldigt konstigt om man inte åtminstone i direktivet\r\nhade     försökt     ange    några    element    som\r\nursprungslandsprincipen kan förbättra.\r\n\r\nHåkan Jonsson, Kommerskollegium:  Vad  gäller  Håkan\r\nLarssons frågor om ursprungslandsprincipen tror  jag\r\natt  vi inte ska överdriva hur allomfattande den här\r\nprincipen   blir.   Jag  sade  förut  att  den  blir\r\nallomfattande, men den  kommer  bara  att  gälla vid\r\ntillfällig  tjänsteutövning, alltså när man gör  ett\r\npåhugg i ett  land  och  sedan  åker  hem  igen. Vid\r\netablering         gäller         alltså        inte\r\nursprungslandsprincipen. Vid etablering gäller fullt\r\nut de lagar som gäller i landet man etablerar sig i.\r\n\r\nOm  vi  alltså tar exemplet med märkning  av  fisk\r\nigen så är  det så att om fisken ligger i fiskhyllan\r\npå Lidl, som  är  etablerat  i  Sverige,  så  gäller\r\nsvensk  lag  fullt  ut.  Det  är  bara  om det är en\r\nfiskbuss från Danmark som åker över till  Skåne  och\r\nsäljer   några   dagar   som   det   är   fråga   om\r\nursprungslandsprincipen som ska gälla i så fall.\r\nPå   samma  sätt:  Om  man  vill  göra  en  seriös\r\nupphandling  av  ambulanssjukvård i Sverige så utgår\r\njag  ifrån att man  har  etablerat  sig  i  det  här\r\nlandet.  Men  jag  har  svårt att se att det går att\r\nsköta  ambulanssjukvård  så.  Det  kan  ju  bero  på\r\nSveriges geografiska läge,  delvis.  Det  kanske  är\r\nlättare  när det är väldigt nära mellan storstäder i\r\nBenelux, Tyskland  och  Frankrike och så vidare, men\r\nför Sveriges del är det förmodligen  så  att  det är\r\nganska svårt att bedriva de här korta påhuggen genom\r\natt bara åka över gränsen hela tiden.\r\nDet  kom  frågor från både Håkan Larsson och Anne-\r\nMarie Pålsson  om hur stor byråkrati det kan bli och\r\nom det kommer att fungera eller inte. Lite grann kan\r\nman väl turnera  Anne-Marie  Pålssons fråga och säga\r\natt hela EU-projektet ju är ett  sätt  att  faktiskt\r\növerbrygga  de  här skillnaderna. Det är en utmaning\r\nvarenda dag - det kan jag tala om - för alla oss som\r\narbetar med EU-rättsliga  frågor.  Vi  har något som\r\nheter  SOLVIT  på  Kommerskollegium där vi  försöker\r\nkommunicera med de andra  medlemsländerna med sådana\r\nhär kontaktpunkter som lite  grann liknar det vi ska\r\nbygga upp här med tjänstedirektivet.  Det  finns  ju\r\ngnissel och problemet att man inte förstår varandra,\r\nmen alternativet är inte bättre.\r\nVad  gäller hur stor byråkrati det kan röra sig om\r\ntror jag inte att vi ska överdriva det. Jag ser inte\r\nframför  mig  en  ny  myndighet. Jag ser framför mig\r\nsnarare en ny funktion  på  en existerande myndighet\r\noch en handfull tjänstemän, maximalt,  som arbetar i\r\nSverige med de här frågorna. Det kanske  är  så  att\r\ndet  är  ambitiöst.  Det  kan  också vara så att det\r\nstörsta problem som vi upptäcker  om några år, om vi\r\nsätter det här på rullning, inte blir  att  det blir\r\nför dyrt och byråkratiskt utan att vi kanske tog det\r\npå allvar - jag gissar att vi gör det, lutherska och\r\nkloka  som  vi är - medan andra medlemsländer kanske\r\ninte är lika  ambitiösa, så att man ringer och ingen\r\nsvarar och man  får  inte  något  vettigt  svar från\r\nnågot annat medlemsland. Vad vet jag!\r\n\r\nMarianne  Åbyhammar, Konsumentverket: Administrativt\r\nsamarbete  är  enligt  min  erfarenhet  ett  väldigt\r\nresurskrävande sätt att arbeta på när man ska arbeta\r\növer gränserna  och  på olika språk. Man ska använda\r\nsig av formalia som man  inte  är  van  vid i vanlig\r\nhandläggning på myndigheter. Man vet inte om det får\r\nnågon effekt i det andra landet eller vilken  effekt\r\ndet  får.  Vilka  sanktioner  kan  det bli fråga om?\r\nVilken skyldighet har myndigheten i det andra landet\r\natt faktiskt ta det här på allvar och prioritera den\r\nhär tillfälliga näringsutövaren i ett annat land?\r\n\r\nVi  har  nyss fått en förordning om  samarbete  på\r\nkonsumentskyddsområdet.  Den är ännu inte publicerad\r\n- så färsk är den förordningen  -  men där finns det\r\nregler som jag mera tror på än dem som  stipuleras i\r\ndet  här  direktivet  eftersom de är mer detaljerade\r\nför när en myndighet kan  neka  att  vidta åtgärder,\r\nnär  en  myndighet  i  ett  annat  land måste  vidta\r\nåtgärder och också lite mer konkret  hur  det ska gå\r\ntill.  Visserligen blir det byråkrati, men man  ökar\r\nändå förutsebarheten i hanteringen.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för  det! Tack alla medverkande,\r\noch tack för alla frågor! Då var första delen av den\r\nhär hearingen avklarad.\r\n\r\nOrdföranden: Då har vi kommit  till  den andra delen\r\nav       näringsutskottets       utfrågning       om\r\ntjänstedirektivet.   Nu   går   turen  till  två  av\r\narbetsmarknadens parter, och vi börjar  med  LO  och\r\nhälsar  Irene Wennemo, chef för den näringspolitiska\r\nenheten där, välkommen.\r\n\r\nIrene     Wennemo,      LO:      Fru     ordförande,\r\nriksdagsledamöter!  Det  är väldigt  roligt  att  få\r\nkomma  hit  och  presentera  våra  ståndpunkter  och\r\nberätta hur vi ser på tjänstedirektivet.  Det här är\r\nen  väldigt  viktig  fråga  för  oss.  Våra förbund,\r\nsärskilt  de  som jobbar inom de här sektorerna,  är\r\nväldigt engagerade  i  denna  fråga och har lagt ned\r\nmycket möda och kraft för att förstå  vilka effekter\r\ntjänstedirektivet kan ha på våra förhållanden.  Våra\r\nsysterorganisationer i andra länder har också börjat\r\nfästa allt större avseende vid tjänstedirektivet och\r\nlägga  ned  mycket  möda  på att försöka påverka men\r\nockså  förstå konsekvenserna  av  det,  vilket  inte\r\nalltid är  helt enkelt. Vi tror att det här är en av\r\nde stora frågorna  ur  ett arbetstagarperspektiv som\r\nvi håller på med i EU-systemet för tillfället.\r\n\r\nMan    kan    säga    att   grundtankarna    bakom\r\ntjänstedirektivet  har LO  förståelse  för.  Det  är\r\nangeläget att protektionistiska hinder mot rörlighet\r\nav tjänster kan reduceras.  Det är extra viktigt för\r\nSverige  som tillhör de mera öppna  och  avreglerade\r\nekonomierna  i  Europa.  Vi  har mycket att vinna på\r\ndet, precis som Håkan Jonsson  tog upp tidigare. Men\r\nde här vinsterna gör inte att vi  får  tappa bort de\r\nhot  som  samtidigt  kan finnas i tjänstedirektivet,\r\nhoten  mot  vissa  viktiga   delar  av  den  svenska\r\nvälfärdsmodellen.\r\nSom vi ser det finns det problem  på  två områden.\r\nDet   första   är  regleringen  av  arbetsmarknaden.\r\nSverige  har  ett   annat  system  för  att  reglera\r\narbetsmarknaden än vad  man  har  i  många  länder i\r\növriga   Europa.   Vi   reglerar  mycket  mer  genom\r\nkollektivavtal och mindre  med  lag. Att vi inte har\r\nnågon  lagstiftning om minimilöner  är  ett  väldigt\r\ntydligt  exempel  på det. Man har valt att i stället\r\nreglera lägstlönerna via kollektivavtal.\r\nArbetstidslagstiftningen   är  ett  annat  tydligt\r\nexempel där vi har mindre lagstiftning  och  där  vi\r\nlämnar   mycket  större  frihet  för  avtalsslutande\r\nparter  att   anpassa   arbetstidsförläggning   till\r\nbranschens   och   arbetstagarnas   behov.   Det  är\r\nnågonting  som vi tycker har fungerat bra i Sverige.\r\nMan har fått  en  ganska  flexibel och välfungerande\r\narbetsmarknad,  där  man  också   tar   hänsyn  till\r\narbetstagarnas behov.\r\nDet andra hotet i tjänstedirektivet riktar sig mer\r\nmot  vår välfärdsmodell. Allra tydligast gäller  det\r\nsjukvårdens finansiering och styrning. Men det finns\r\näven andra problem och oklarheter - som frågan kring\r\nSystembolaget, spelmonopolet och Apoteksbolaget.\r\nJag  tänkte  nämna  helt kort hur vi ser på de här\r\ntvå problemen.\r\nVad  gäller  den första  frågan,  arbetsmarknadens\r\nreglering,   tycker   vi   att   huvudproblemet   är\r\nursprungslandsprincipen.  Vi  tycker  att  det  vore\r\nbättre   att   slå   fast   att  tjänsteföretag  som\r\nhuvudregel  ska  anpassa  sig efter  de  regler  som\r\ngäller där tjänsten utförs men att man måste ta bort\r\ndiskriminerande krav och kanske också hjälpa företag\r\natt komma över och förstå de regler som gäller i det\r\nland där tjänsten utförs. Urspungslandsprincipen har\r\nväldigt långtgående konsekvenser.\r\nJag    vet    att   det   för   till    exempelvis\r\nArbetsmiljöverkets del skulle betyda att verket hade\r\ntillsyn över inte  bara arbetsplatser i Sverige utan\r\nockså  i  24  andra länder  där  det  finns  svenska\r\ntjänsteutövare.  Precis  på  samma sätt kan det vara\r\nvad  gäller  flera  olika sorters  lagstiftning  som\r\ngäller  på  arbetsplatser   i  Sverige  i  fråga  om\r\narbetsmiljön.   Det  här  har  väldigt   långtgående\r\nkonsekvenser.\r\nEn    del    av   problemen    försvinner    genom\r\nutstationeringsdirektivet, men det finns fortfarande\r\nen oklarhet om hur  de här två, utstationeringslagen\r\noch tjänstedirektivet,  möts  och  vilka grupper som\r\nhamnar var.\r\nDet  är,  som  vi tidigare sagt, fem  punkter  vad\r\ngäller arbetsmarknadens  reglering  som vi tycker är\r\nviktiga.\r\nI  direktivet  måste  slås fast att det  inte  ska\r\ninnebära några inskränkningar  i  föreningsfriheten,\r\nden  fria  förhandlingsrätten,  rätten   att  teckna\r\nkollektivavtal  och  rätten att vidta stridsåtgärder\r\npå arbetsmarknaden.\r\nDen andra punkten är  att  tjänstedirektivet  inte\r\nfår  lägga  några  hinder  i vägen för att utländska\r\ntjänsteföretag  ska  kunna  åläggas   att  följa  de\r\nsvenska  arbets-  och anställningsvillkoren.  Annars\r\nkan vi väldigt lätt  hamna  i  en  situation  där vi\r\naccepterar  diskriminering  på  arbetsmarknaden, att\r\nutländsk  arbetskraft  jobbar med sämre  villkor  än\r\nsvensk arbetskraft.\r\nDen tredje punkten som  vi tycker är viktig är att\r\nett företag ska ha representanter  i  det  land  där\r\narbetet   utförs   som  är  behöriga  att  företräda\r\nföretaget.\r\nDen  fjärde  är att  gästande  tjänsteföretag  ska\r\ntillhandahålla alla handlingar som behövs för att vi\r\nska   kunna   kontrollera   att   företagen   följer\r\ntillämpliga lagar och kollektivavtal.\r\nDen femte punkten  gäller  vem som är att anse som\r\narbetstagare  och  vem  som  är egenföretagare.  Den\r\ngränsdragningen ska avgöras i  det  land där arbetet\r\nutförs.\r\nDen  hearing  som  var  i  EU-parlamentet  den  11\r\nnovember visar att det är fler länder än Sverige som\r\nser de här problemen. Det var  en ganska bred kritik\r\nvad  gäller  följderna för arbetsmarknaden  vid  den\r\nhearingen. Man  sade  att det till exempel var svårt\r\natt överblicka vad tjänstedirektivet  kommer  att få\r\nför    verkan.    Många    jurister    tyckte    att\r\ntjänstedirektivet  skapade stor rättslig förvirring.\r\nOckså  frågan  hur  det   ska   vara   möjligt   att\r\nkontrollera  gästande  företag  om det inte finns en\r\nrepresentant på plats togs upp. Det  är  fler länder\r\nsom ser den problematik som vi också ser.\r\nVad  gäller  effekterna  på  välfärdssystemet  och\r\nframför allt sjukvården finns det  fortfarande stora\r\noklarheter, precis som en del andra  har  tagit  upp\r\nhär tidigare. Det finns en risk, och det har Kommun-\r\noch  Landstingsförbunden  lyft  fram,  att utländska\r\nvårdföretag    i   princip   kommer   att   få   fri\r\ndragningsrätt på  skattemedel  och  att  man  tappar\r\nkontrollen   på   den  nationella  nivån  över  både\r\ninriktning av och kostnader  för sjukvården. Det här\r\nkan  ses som ett försök till en  otillåten  styrning\r\nfrån EU:s sida. Här behövs mycket mer klarhet.\r\nDet  vi  också  har  undrat över från LO:s sida är\r\nvarför vi inte har begärt  undantag  för sjukvården,\r\nvilket en del andra länder har gjort.  Vi tycker att\r\nsjukvården i stället borde regleras i direktivet för\r\ntjänster i allmänhetens intresse.\r\nDessa  två  är de största problemområdena  som  vi\r\nser. Men vi tror  att  det är en lång väg kvar innan\r\ntjänstedirektivet blir färdigt.  Jag  delar  det som\r\ntidigare sagts om det.\r\nDet  är väldigt viktigt att Sverige under den  här\r\nresans gång  tar  ett  stort  ansvar för att försöka\r\npåverka direktivet i rätt riktning.  Mycket tyder på\r\natt det finns stora öppningar för att  göra  det  så\r\natt  tjänstedirektivet  inte  slår sönder den modell\r\noch  den  egenart som vi har i Sverige  och  som  vi\r\ntycker  fungerar   väldigt   väl   både  vad  gäller\r\nvälfärdspolitiken och arbetsmarknadens reglering.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det. Nu hälsar vi Eva Jivmark,\r\nansvarig  för tjänstehandel inom Svenskt  Näringsliv\r\nvälkommen.\r\n\r\nEva Jivmark,  Svenskt  Näringsliv:  Jag  arbetar som\r\nsagt  hos  Svenskt  Näringsliv  och är ansvarig  för\r\ntjänstehandelsfrågor på EU-nivå och  inom  WTO.  Jag\r\narbetar också med frågor om exportfrämjande.\r\n\r\nInledningsvis vill jag säga att jag tycker att det\r\när  både klokt och konstruktivt att näringsutskottet\r\ni det  här  tidiga  skedet  har en hearing som avser\r\navreglering på EU-nivå.\r\nSvenskt   Näringsliv   har   några   grundläggande\r\nutgångspunkter.  Vi  anser att tjänstedirektivet  är\r\nett verktyg för att växa  på vår viktigaste marknad.\r\nVi  vill  att  tjänstedirektivet   ska  bli  ett  så\r\nanvändarvänligt verktyg som möjligt.\r\nVår  utgångspunkt  är  att tjänstehandel  faktiskt\r\nredan är tillåten. Fri tjänstehandel  är  en  av  de\r\nfyra  ursprungliga  friheterna  i  EG-fördraget från\r\n1958. Men tjänstedirektivet måste formuleras  så att\r\ndet  tar  bort  de  hinder  som begränsar export och\r\nimport av tjänster på den inre marknaden.\r\nEU:s inre marknad är ju oerhört stor. Den omfattar\r\n28  länder,  drygt  400  miljoner  människor,  eller\r\nkonsumenter om man så vill.  Mellan dessa länder ska\r\nfri rörlighet gälla för varor, tjänster, kapital och\r\npersoner,  vilket  öppnar nya möjligheter  både  för\r\nländernas medborgare och för företagen.\r\nDen svenska tjänsteexporten  ska öka och ligga mer\r\ni linje med tjänstesektorns storlek i Sverige - lite\r\ngrann det som Håkan Jonsson tog upp tidigare.\r\nVår slutsats är att det finns  en  stor outnyttjad\r\npotential  för  ett ökat internationellt  utbyte  på\r\ntjänsteområdet, såväl inom EU som globalt.\r\nSom när det gäller alla stora initiativ av den här\r\nkaraktären   är  det   naturligt   att   det   finns\r\nfrågetecken  kring   hur  vissa  delar  av  det  här\r\ntjänstedirektivet är tänkta  att fungera. Det här är\r\nen   fråga  som  analyseras  -  vi  analyserar   den\r\nfortfarande  -  av  många  berörda  parter.  Svenskt\r\nNäringsliv  har  gått  igenom  lite  mera  i  detalj\r\ndirektivtexten tillsammans med de företag som kommer\r\natt  påverkas, detta för att kunna medverka till  en\r\nså  bra   slutgiltig   beskrivning  som  möjligt  av\r\ntjänstedirektivet.\r\nSom jag sade är tjänstehandeln redan tillåten, men\r\nkarta och kompass stämmer  inte  överens. Ett bättre\r\nverktyg behövs verkligen för att undanröja de hinder\r\nsom    tyvärr   fortfarande   finns   kvar    mellan\r\nmedlemsstaterna för att vi ska få de fördelar som en\r\nvälfungerande tjänstehandel innebär.\r\nVår uppfattning är att hindren inom tjänstehandeln\r\när större  i  andra  EU-länder än i Sverige. Svenska\r\nföretag, och kanske främst  de  små  och  medelstora\r\nföretagen,   skulle   vinna  väldigt  mycket  på  om\r\ntjänstedirektivet  antas   så  att  de  lättare  får\r\ntillgång till den inre marknaden.\r\nLåt  mig  slå  fast några centrala  grundbultar  i\r\ntjänstedirektivet.    Det    handlar    mycket    om\r\ndefinitionen,     skillnaden    mellan    tillfällig\r\ntjänsteutövning och  etablering.  Vid  etablering  i\r\nSverige  gäller svenska lagar och regler från dag 1.\r\nSåsom vi har  förstått det är det många tjänster som\r\nerfordrar  att tjänsteutövaren  är  etablerad,  till\r\nexempel inom sjukvård, som har nämnts här tidigare.\r\nVi välkomnar  också  den  avsevärda administrativa\r\nförenklingen, one stop shop,  som  vi kan kalla det,\r\nsom  finns  för  varje  medlemsland, det  vill  säga\r\nkontaktpunkter där företagen  ska  kunna  få all den\r\ninformation  de behöver för att kunna agera  på  den\r\ninre marknaden. Vi finner det också helt korrekt med\r\nden omvända bevisbördan, om man kan säga så, att det\r\när medlemsländerna som ska motivera sina avsteg från\r\nprincipen om fri  rörlighet,  inte företagen som ska\r\nbevisa sig diskriminerade.\r\nVi ser också att det blir ett  större tjänsteutbud\r\nför både företag och konsumenter.\r\nAvslutningsvis kan vi konstatera  att  Sverige  är\r\nett  av världens mest utrikeshandelsberoende länder.\r\nDen ekonomiska situationen och vår möjlighet att öka\r\ntillväxten  och  därmed  välfärden  för alla svenska\r\nmedborgare är helt sammankopplad med  våra  företags\r\nmöjligheter att sälja och köpa varor och tjänster på\r\nen internationell marknad.\r\nMan skulle kunna dra en parallell. Låt oss  blicka\r\ntillbaka  tio år i tiden för att påminna oss om  det\r\nradikala arbete  som  EU  då genomförde och som lade\r\ngrunden till att harmonisera  hela  varurörligheten.\r\nEU      genomförde      då     ett     genomgripande\r\nlagstiftningsarbete, som påverkade såväl myndigheter\r\nsom  företag  och konsumenter,  genom  att  ta  fram\r\ngemensamma direktiv  och  standarder.  Det fanns ett\r\nstarkt  motiv  för  att  standardisera  regler   som\r\nformulerats   av   både   företag,  konsumenter  och\r\nmyndigheter  för  att  få en effektivare  och  högre\r\nstandard  på  reglerna  så   att  produkterna  kunde\r\nkonkurrera och cirkulera fritt inom hela EU.\r\nNu  har  turen  kommit  till  tjänstehandeln.  Ett\r\nvälformulerat tjänstedirektiv är ett väldigt viktigt\r\nsteg  på  vägen för att nå målet med  en  fungerande\r\ninre marknad.  Rättigheter  för  fri  rörlighet  för\r\ntjänster  finns  redan,  och  de är fastslagna i EU-\r\nfördrag,  men vi behöver tjänstedirektivet  för  att\r\nblåsa lite vind i seglen. Utan en välfungerande inre\r\nmarknad,  som  gör  det  möjligt  för  tillväxt  och\r\nkonkurrens  inom hela näringslivet, kommer Sverige -\r\nliksom förmodligen  övriga  Europa  - inte att kunna\r\nhantera de strukturella och demografiska problem som\r\nriskerar att urholka vår välfärd.\r\nTjänstesektorn   är   den  dominerande  delen   av\r\nekonomin i alla EU-länder.  Att  ge  förutsättningar\r\nför    den    sektorn   att   skapa   tillväxt   och\r\nsysselsättning  är  därför  nödvändigt  och i högsta\r\ngrad ett allmänintresse, inte ett särintresse.\r\nSvenskt  Näringsliv stöttar därför förslaget  till\r\ntjänstedirektiv   och  delar  slutsatsen  i  den  så\r\nkallade Wim Kok-rapporten  att  det här är ett av de\r\nviktigaste områdena för att stärka  Europa. Vi hyser\r\nen    stark    förhoppning    om   att   regeringen,\r\nnäringsutskottet och riksdagen  ska ställa sig bakom\r\nett  faktiskt  förverkligande av fri  rörlighet  för\r\ntjänster genom att  verka  för att tjänstedirektivet\r\nantas i den europeiska unionen.\r\n\r\nLennart  Beijer (v):  För  att   tränga   bakom   de\r\nviktigaste  frågorna  är  det  ofta  intressant  att\r\nställa  olika  tankar mot varandra. Jag tror nog att\r\nvi alla är intresserade  av  ökad  tjänstehandel och\r\ninser  att det är jätteviktigt. Men från  LO:s  sida\r\nhar man en viss skepsis. Man vill ha vissa saker som\r\ngör att  vi  klarar  av ett sådant beslut så att man\r\nkan behålla en fungerande arbetsmarknad bland annat.\r\nDå hör vi också Svenskt Näringsliv som säger att man\r\ni princip vill ha igenom  det  här  direktivet.  Den\r\nfråga  man  ställer  sig då är: Finns det inte någon\r\nförståelse från Svenskt Näringsliv för de synpunkter\r\nsom LO och flera andra fackliga organisationer har i\r\nden här frågan? Borde  det  inte  i vissa sammanhang\r\nfinnas gemensamma  intressen att ordna  till  en del\r\nsaker  som  vi  kanske  är  skeptiska till i Sverige\r\ninnan vi tar beslut?\r\n\r\nNyamko Sabuni (fp): Jag skulle  uppskatta  om  Håkan\r\nJonsson   från  Kommerskollegium,  som  är  ansvarig\r\nmyndighet,  kunde kommentera lite de farhågor som LO\r\nlade fram.\r\n\r\nKrister Hammarberg  (m):  Min fråga är utifrån samma\r\nmateria. Det är väldigt många olika uppfattningar om\r\nvad  som  kan komma att ske.  En  del  fokuserar  på\r\nmöjligheterna  och  en del ser i större utsträckning\r\nhoten.\r\n\r\nVi har fått höra de synpunkter som LO har. Vad jag\r\nhar förstått ska också  SACO  och  TCO vara inbjudna\r\nhit i dag. Det vore bra att få en vidare  bild  från\r\nfackföreningsrörelsen.\r\n\r\nEva   Jivmark,   Svenskt   Näringsliv:   Detta   med\r\nkollektivavtal   till   exempel  finns  ju  redan  i\r\nutstationeringsdirektivet  som  vi alla har godkänt.\r\nMan  har  ansett  att det är ett tillräckligt  skydd\r\nför att det ska finnas. Vad vi pratar om, och som vi\r\ninte ska glömma, är dem som är här tillfälligt, inte\r\nde som är etablerade.  Vi har funnit att det i många\r\nolika  sammanhang  krävs  att  man  är  etablerad  i\r\nSverige.  Helt  klart är inte  direktivet,  som  jag\r\nsade,  utan  det  finns  vissa  frågetecken  som  vi\r\nfortfarande håller på att diskutera.\r\n\r\nHåkan  Jonsson,  Kommerskollegium:   Nyamko   Sabuni\r\nställde  frågan vad vi har för kommentarer till  det\r\nsom LO tog  upp.  Jag  begränsar mig till ett ganska\r\nkort  svar, för delvis är  det  fråga  om  politiska\r\navvägningar.  Nu har vi dessutom ministern på plats,\r\noch han kommer snart upp på podiet.\r\n\r\nMen jag vill  först säga något om monopolen. Irene\r\nWennemo  nämnde  Apoteksbolaget   och   hon   nämnde\r\nspelmarknaden,  som  ju  inte är ett monopol men som\r\nändå är statligt reglerad.  Det var de två monopolen\r\nsom hon nämnde specifikt.\r\nVår analys på Kommerskollegium  är att de frågorna\r\ni  grunden  inte  berörs av vare sig tjänstedirektiv\r\neller     icke     tjänstedirektiv     eller     hur\r\ntjänstedirektivet  utformas   i   detalj,   eftersom\r\napoteksmonopolet    redan    är   föremål   för   en\r\ndomstolsprövning, och vi vet att Systembolaget redan\r\nhar klarat en domstolsprövning.\r\nBudskapet som vi läser in i  tjänstedirektivet  är\r\ninte  att  det talar om vilka monopol man får ha och\r\ninte får ha  på nationell nivå. Direktivet ger vissa\r\nspelregler som  redan gäller enligt domstolspraxis i\r\nstor utsträckning, och det talar om att man inte får\r\nha monopol som stannar  vid gränsen. Man får inte ha\r\nen marknad som är avreglerad men förbjuder utländska\r\nföretag att konkurrera på samma villkor som svenska.\r\nVi har inte sett att de svenska  monopolen  hamnar i\r\nett  sämre EG-rättsligt läge med ett tjänstedirektiv\r\nän det läge som de redan har.\r\nI vilken  utsträckning  sjukvården ska omfattas är\r\nen politisk fråga. Jag går  inte  in på det. Men när\r\ndet gäller filial, dokument och krav på representant\r\nhar det snarare att göra med den svenska filiallagen\r\nän vad det har att göra med tjänstedirektivet.\r\nVi  har en lag i Sverige som säger  att  utländska\r\nföretag  i  vissa  fall måste ha en filial på plats,\r\nvilket innebär ett krav  på etablering och mer eller\r\nmindre förbud mot tillfällig tjänsteutövning i vissa\r\nsituationer. Det har varit  vår  bedömning  att  den\r\nlagen är lite småskakig EG-rättsligt.\r\nLiknande  lagar i andra länder har av EG-domstolen\r\nförklarats ogiltiga.  Huruvida  den  är skakig eller\r\ninte avgörs inte av ett tjänstedirektiv  eller inte,\r\nutan  det  avgörs  snarare av om en bedömning  i  en\r\ndomstolsförhandling  i  Luxemburg  skulle visa exakt\r\nvar den står i förhållande till EG-rätten.  Men  jag\r\ntror  att det går att lösa med en möjlighet att utan\r\nkrav på  filial  ha  en representant på plats. Exakt\r\nhur långt Sverige kan gå i förhandlingarna i Bryssel\r\npå den punkten är förstås  en  politisk  fråga. Men,\r\nsom   sagt,   vi  har  inte  gjort  bedömningen  att\r\nmonopolen   eller    kraven    på   filialer   eller\r\nrepresentant blir vare sig hjälpta eller stjälpta av\r\nett tjänstedirektiv.\r\n\r\nOrdföranden:  Det ställdes en fråga  till  SACO  och\r\nTCO. Om jag förstått  det  rätt  är  ingen från SACO\r\nhär, men Handelstjänstemannaförbundet,  som  då  får\r\nrepresentera hela TCO, får ordet.\r\n\r\nMattias  Landgren, Tjänstemannaförbundet HTF: Som ni\r\nsäkert förstår  kan  jag  inte representera hela TCO\r\nutan bara Handelstjänstemannaförbundet  HTF, där jag\r\när chefsjurist.\r\n\r\nDet är inte någon större skillnad på HTF:s  syn  i\r\nförhållande  till  den som LO har lagt fram. Det har\r\nockså gått ett gemensamt  brev från LO, TCO och SACO\r\ntill  Fritz  Bolkenstein i oktober  månad,  och  jag\r\nhörde  ingen  större   skillnad   i  Irene  Wennemos\r\nargumentering då.\r\nDäremot  har  vi från Tjänstemannaförbundet  HTF:s\r\nsida    sett   ett   problem    när    det    gäller\r\nutstationeringsdirektivet                        och\r\nursprungslandsprincipen. Vi är ganska överens om att\r\ndet är oklart vad som ska regleras utanför den hårda\r\nkärnan  i  utstationeringsdirektivet.  Vi  vet  till\r\nexempel  att  lagen om anställningsskydd inte räknas\r\nupp i A-G-punkterna i den hårda kärnan.\r\nProblemet  är  vad  som  händer  när  ett  företag\r\ntillfälligt skickar  sina anställda till Sverige och\r\nman vid en prövning sedan kommer fram till att lagen\r\nom anställningsskydd eventuellt  inte ska tillämpas.\r\nDå   har   vi  en  diskriminering  som  enligt   vår\r\nuppfattning   troligtvis  skulle  kunna  strida  mot\r\nartikel  39  i  Romfördraget.   Vi   kommer  då  per\r\ndefinition att diskriminera utländska  arbetstagare.\r\nDär ser vi ett problem med att de här friheterna kan\r\nkomma  i  konflikt  med  varandra.  Vi  undrar  från\r\nförbundets  sida om kommissionen och regeringen  har\r\ntänkt på de konsekvenser som kan uppkomma.\r\nVi vet att man kanske skulle kunna argumentera för\r\nexempelvis lagen  om  anställningsskydd,  men vi vet\r\natt  någonting  måste  falla  utanför. Det kan  vara\r\nkonsumentområdet  eller vad det  nu  kan  vara,  men\r\nnågonting måste hamna  utanför.  Och  om  det hamnar\r\nutanför  blir  det en diskriminering per definition,\r\nsom vi ser det. Den diskussionen har vi inte riktigt\r\nsett  komma  upp  till   ytan.   Men   det   är   en\r\nprincipdiskussion  där  jag  tror  att  man får göra\r\nnågon form av vägval.\r\n\r\nIrene Wennemo, LO: Det som är problemet,  som vi ser\r\ndet,  är  att  det  fortfarande finns så pass mycket\r\noklarheter.  Vi  vet  att  utstationeringsdirektivet\r\ngäller, men samtidigt reglerar  det  i  första  hand\r\nminiminivån i arbets- och anställningsvillkoren. Jag\r\ntror inte att vi har miniminivåer på lönerna. Det är\r\nsvårtolkat vad som gäller i Sverige.\r\n\r\nDet  är  viktigt  att  så  mycket som möjligt blir\r\ntydliggjort i tjänstedirektivet,  för  annars kommer\r\nsådana här fall att hamna i EG-domstolen.  Då vet vi\r\naldrig riktigt hur det döms.\r\nNär det gäller tillfällig tjänsteutövning  vet  vi\r\ninte   vad  som  räknas  som  tillfällig.  Hur  lång\r\ntidsperiod är det?\r\nVad gäller filial har vi inget krav på att man ska\r\nbehålla  kravet  på  filialer,  utan  vi  vill ha en\r\nrepresentant   som  är  behörig  att  förhandla  för\r\nföretaget. Det är enormt viktigt att det preciseras.\r\nAnnars hamnar de  fackliga organisationerna i enorma\r\nproblem eftersom man  då  kanske  måste åka till ett\r\nannat land för att förhandla, och där  gäller  andra\r\nlagar. Då kommer vi inte att få den information  som\r\nvi  kan få i Sverige, så det är väldigt viktigt från\r\nvår sida sett.\r\n\r\nHåkan  Larsson  (c):  Jag  tänkte just ställa frågan\r\nbåde till Svenskt Näringsliv  och  till  LO  hur  ni\r\ndefinierar   och   bedömer  vad  som  är  tillfällig\r\ntjänsteutövning. Hur  länge  pågår  tillfälligheten?\r\nKan det vara återkommande tillfälligheter?  Var  går\r\ngränsen när man anses vara etablerad?\r\n\r\nJag  vill  också  ställa  en  fråga  till  Svenskt\r\nNäringsliv.  Från  LO  var  man  ju  inte förtjust i\r\nursprungslandsprincipen över huvud taget. Hur ser ni\r\npå den? Är den absolut nödvändig i tjänstedirektivet\r\neller ej?\r\n\r\nAnne   Ludvigsson  (s):  Konsumentperspektivet   och\r\nkonsumentskyddet är ett viktigt område att diskutera\r\ni det här sammanhanget. Av erfarenhet vet vi att det\r\ninte alltid står så högt på EU:s dagordning. Sverige\r\nhar  varit   mycket   aktivt  här  och  också  varit\r\nframgångsrikt. I det här sammanhanget riktar sig min\r\nfråga till framför allt  Irene  Wennemo på LO. LO är\r\nockså en stor medlemsorganisation.  Hur  ser  LO  på\r\njust  konsumentperspektivet och konsumentskyddet med\r\nutgångspunkt från era medlemmar?\r\n\r\nKonsumenten är inte alltid den starka, kunniga och\r\nutbildade  person  som vi skulle önska utan är många\r\ngånger ganska oskyddad.  Därför  oroar  det  mig hur\r\nkonsumenterna  kommer ut i den här delen. Jag undrar\r\nockså hur LO ser på det.\r\n\r\nEva Jivmark, Svenskt Näringsliv: Som jag sade i mitt\r\nanförande finns  det  vissa  frågetecken som behöver\r\nrätas   ut.   Just   när   det   gäller   tillfällig\r\ntjänsteutövning och när man anses  vara etablerad är\r\ndet fortfarande ett litet frågetecken. Jag har själv\r\nvarit hos EU-parlamentet och diskuterat det här, och\r\nde    säger   att   där  man  har  sin  huvudsakliga\r\nverksamhet anses man  vara  etablerad.  Det  är inte\r\nhelt solklart.\r\n\r\nVi har till exempel pratat lite grann om sjukvård.\r\nDet sägs klart att det inte går att utöva sjukvård i\r\nSverige  om  man  inte  är etablerad. Man anses vara\r\netablerad från dag ett, och  det är från dag ett som\r\nsvenska lagar och regler börjar gälla direkt.\r\n\r\nGöran Norén, Svenskt Näringsliv:  Det frågades också\r\nom ursprungslandsprincipen är nödvändig  eller  ej i\r\ndirektivet, om jag uppfattade det rätt. Ja, det tror\r\nvi,  därför  att  alternativet är att man ska ha en,\r\nsom flera har påpekat,  total  harmonisering.  Vi är\r\nmedvetna om att det kommer att behövas undantag från\r\nden här principen. Men den finns redan inom EU.  Den\r\nfinns  framför allt också på varuområdet. Där kallas\r\nden för  Cassis de Dijon-principen, men det är exakt\r\nsamma tanke.\r\n\r\nAlternativet  är  som  sagt  att  totalharmonisera\r\nallting, och det kommer att ta en oändlig  tid.  Men\r\nvi  är  fullt  medvetna  om att det gäller att hitta\r\navgränsningarna   i   undantagen   och   en   rimlig\r\ntillämpning av direktivet. Det är därför som den här\r\ndiskussionen är så viktig, och det är därför som det\r\nkommer  att  ta en viss tid  att  få  direktivet  på\r\nplats.\r\n\r\nIrene Wennemo,  LO: När det gäller frågan om vad som\r\när tillfälligt har vi en handläggare som har försökt\r\nborra i det. Han  har kommit fram till ungefär samma\r\nsvar som Svenskt Näringsliv, att vi inte vet. Det är\r\nväldigt oklart. Man  kan  ju vara i Sverige till och\r\nfrån under väldigt långa perioder,  och  det kan nog\r\nbedömas  som  tillfälligt.  Det  är  alltså en  stor\r\noklarhet.\r\n\r\nVad gäller konsumentperspektivet kan  jag  erkänna\r\natt  vi  från LO:s sida har lagt störst möda på  hur\r\ntjänstedirektivet      fungerar      utifrån     ett\r\narbetstagarperspektiv.   Det   är  ganska  naturligt\r\neftersom det inte är någon annan som riktigt belyser\r\ndet om inte de fackliga organisationerna gör det.\r\nJag kan säga att jag delar Marianne Åbyhammars syn\r\npå frågan. Jag gör ungefär samma  bedömning  som hon\r\nverkar  göra,  utan att för den skull ha samma djupa\r\nkunskap som man  har  på  Konsumentverket  om de här\r\nfrågorna.\r\n\r\nOrdföranden: Därmed är det andra avsnittet avklarat.\r\nNu  går  vi  in  på  regeringens  synpunkter.  Vi är\r\njätteglada att näringsminister Thomas Östros har tid\r\natt  vara med här. Nu har du självklart att klargöra\r\nalla oklarheter  om  tidsplanen  och om hur Sveriges\r\nregering  ska  hantera  frågan  om  tjänstedirektiv.\r\nVarsågod.\r\n\r\nThomas   Östros,  näringsminister:  Fru  ordförande,\r\nledamöter!    Jag    får    tacka   för   de   stora\r\nförväntningarna på att jag i  mitt  framträdande ska\r\nklara  ut alla oklarheter. Jag ska försöka  bidra  i\r\nnågra delar,  men det är klart att vi är i början av\r\nen process. Framför  allt är vi nu i stånd att börja\r\nförhandlingarna,  så  det  är  ett  väldigt  viktigt\r\nskede.   Jag   tycker   att   det    är    bra   att\r\nnäringsutskottet    har    tagit    initiativ   till\r\nutfrågningen i ett så här tidigt skede.\r\n\r\nFör mig och för regeringen handlar det om att i de\r\npolitiska  förhandlingar  som  nu  kör i  gång  inom\r\ntjänstedirektivets område få ett resultat  som  är i\r\nenlighet  med  de  värderingar  om  samhällsliv  och\r\narbetsliv som vi har, samtidigt som vi ser värdet av\r\nen  reglerad  tjänstemarknad.  Vi  kommer  inte  att\r\nacceptera   ett   tjänstedirektiv  som  innebär  att\r\nkollektivavtalens  ställning,   vården,  skolan  och\r\nomsorgen  eller  lösningar  som  vi  har   valt  för\r\nsärskilda  områden,  till  exempel  läkemedels-  och\r\nalkoholfrågorna, skulle påverkas negativt. Det är en\r\ngrundläggande utgångspunkt för vårt arbete.\r\nNär man sagt det är det också viktigt att säga att\r\ndet  finns  starka  skäl  till  att  ha en  reglerad\r\ntjänstemarknad.   Låt   mig  ge  ett  exempel   från\r\nverkligheten, ett litet men dock illustrativt.\r\nEn svensk arkitektfirma  försökte  etablera  sig i\r\nett annat EU-land. Där mötte företaget en rad hinder\r\nför  sin  etablering.  Det ställdes krav på särskild\r\nbolagsform för arkitekter.  Arkitekterna fick endast\r\nmarknadsföra sig genom att visa upp redan genomförda\r\nprojekt, vilket onekligen är  svårt  för den som ska\r\nnyetablera sig. Och för att söka bygglov krävdes det\r\natt man var medborgare i EU-landet i fråga.\r\nDen här typen av hinder finns på rader  av områden\r\npå  vår tjänstemarknad. Det är klart att det  i  sig\r\ninnebär   minskade   möjligheter  till  handel  över\r\ngränserna.\r\nHade vi haft ett tjänstedirektiv  hade det här EU-\r\nlandet  tvingats  avskaffa kraven eller  under  alla\r\nomständigheter tvingats  motivera varför man hade de\r\nsärskilda  kraven.  Det illustrerar  de  hinder  som\r\nfinns  i praktiken när  man  försöker  etablera  sig\r\neller temporärt  utföra  en  tjänst  i ett annat EU-\r\nland. Det har varit en av utgångspunkterna  för  att\r\narbeta    fram    ett    direktiv    som    reglerar\r\ntjänstehandeln.\r\nDet  är också regeringens bedömning att vi behöver\r\nett tjänstedirektiv  för  att  skapa förutsättningar\r\nför  en  väl  fungerande  tjänstesektor   i  Europa.\r\nUngefär  70 %  av  BNP  utgörs  av tjänstesektorn  i\r\nEuropa. Och det finns med stor sannolikhet möjlighet\r\ntill  välfärdsvinster  av  att få ökad  handel  över\r\ngränserna också på tjänstemarknaden.  Det  är  klart\r\natt det också gäller för Sverige.\r\nSverige   är,   som   flera   sagt  tidigare,  ett\r\nhandelsberoende   land.   Vi   har   näringsfriheten\r\ninskriven  i  grundlagen.  Vi har mycket  att  vinna\r\njämfört med många andra länder när det gäller att få\r\ni gång en väl fungerande tjänstehandel.\r\nTjänstesektorn är den snabbast  växande  sektorn i\r\nvår  ekonomi.  Den  ger tillväxt och sysselsättning.\r\nFör många små och medelstora  företag  ligger mycket\r\nav framtiden inom tjänstesektorn. Det är  klart  att\r\ndet  också  finns  en  tillväxtpotential  om vi blir\r\nbättre  på  att  reglera villkoren för tjänster  och\r\nhandel mellan Europas länder.\r\nTvå grundläggande  argument i ett EU-perspektiv är\r\npå sin plats. Ska vi lyckas  att  uppnå  att bli den\r\nmest dynamiska och kunskapsbaserade ekonomin  är det\r\nklart  att  tjänstesektorn  spelar en stor roll. För\r\nSveriges     del     kommer    naturligtvis     vårt\r\nkunskapsintensiva näringsliv,  som ofta arbetar inom\r\ntjänstesektorn, att få förutsättningar  att växa sig\r\nstarkt  också på andra marknader än den svenska.\r\nKommissionens förslag till direktiv grundar sig på\r\nett knippe grundläggande rättigheter som funnits med\r\nända sedan EU bildades, så det är naturligtvis ingen\r\nny  fråga i sig. Det handlar om rätten att  etablera\r\nsig permanent  i  ett annat EU-land, och det handlar\r\nom  rätten att tillfälligt  tillhandahålla  tjänster\r\növer gränserna. Det är grundläggande rättigheter som\r\nfunnits sedan slutet av 50-talet.\r\nEtt   grundläggande   problem   däremot   är   att\r\nutvecklingen fram till nu i mycket stor utsträckning\r\nhar  bedrivits  av  domare  i  domstolar. Det är ett\r\npolitiskt och demokratiskt dilemma.  Hur  ska  vi se\r\ntill  att  ge folkvalda politiker, riksdag, regering\r\noch EU-parlament  möjlighet att påverka inriktningen\r\npå  tjänstehandeln  och   inte   låta   domstolen  i\r\nLuxemburg vara den som driver den genom olika  typer\r\nav  domstolsutslag?  Med den utgångspunkten tror jag\r\natt det finns en fördel  i  att  göra just det vi nu\r\nförsöker göra, att reglera tjänstehandeln  också  på\r\npolitisk nivå.\r\nSom   ni   känner   till   handlar   det   om  två\r\ngrundläggande  frågor:  att  ta  bort hinder för och\r\nförenkla varaktig etablering i ett annat EU-land och\r\natt ta bort hinder och tydliggöra vad som gäller för\r\ntillfällig gränsöverskridande tjänstehandel.\r\nFör regeringen är det så att grundläggande svenska\r\nintressen måste säkerställas. Vi kan  inte  låta ett\r\ntjänstedirektiv  vara  grund för försämringar i  vår\r\nsvenska     välfärdsmodell.      Konkurrens      och\r\nmarknadsvillkor  är  bra  där  de passar, men de får\r\ninte  tillåtas  spela ut viktiga sociala  villkor  i\r\nvårt land. Därför är det vår bedömning att det krävs\r\nlångtgående förändringar  av  kommissionens  förslag\r\nför     att     Sverige    ska    kunna    acceptera\r\ntjänstedirektivet.\r\nSvenska  lösningar  på  arbetsrättens  område  med\r\nkollektivavtal  som  modell  får  inte försvagas. Vi\r\nslår  vakt om de i Sverige valda formerna  för  till\r\nexempel  hälso-  och  sjukvård  och andra väsentliga\r\nområden. Hälso- och sjukvården är  en  viktig del av\r\nvårt välfärdssystem. Den baseras på andra  politiska\r\nvärden   än   rena   marknadslösningar.  Det  är  en\r\ninrikespolitisk diskussion,  och  vi kommer inte att\r\nmedverka   till   att  ett  tjänstedirektiv   ändrar\r\nförutsättningarna för  vår  modell  när  det  gäller\r\nhälso- och sjukvård.\r\nVi  har  en tradition av hög skyddsnivå på områden\r\nsom rör till  exempel miljö, hälsa och säkerhet. Det\r\när  viktigt  att   den   kan  bevaras.  Konsumenter,\r\narbetstagare  och  företag  måste  kunna  känna  sig\r\ntrygga.\r\nDebatten som har pågått och  tidvis  varit  ganska\r\nlivlig   har   handlat   om   två   andra   områden:\r\narbetsrätten och monopolen.\r\nArbetsrätten   var   föremål   för   utfrågning  i\r\narbetsmarknadsutskottet  den  27 maj.  Därefter  har\r\nregeringen  och vårt regeringskansli arbetat  mycket\r\nintensivt redan  i  de  inledande  diskussionerna  i\r\nBryssel  för  att  få  gehör och förståelse för våra\r\nfrågor  när det gäller kollektivavtalens  ställning,\r\nrätten att  vidta  fackliga  stridsåtgärder, krav på\r\nrepresentant, som var uppe till diskussion tidigare,\r\noch arbetsmiljöfrågorna. Det handlar  för oss om att\r\nåstadkomma  tydliga  skrivningar,  bland  annat   om\r\nundantaget    i    utstationeringsdirektivet    från\r\nursprungslandsprincipen.\r\nHittills  kan jag konstatera att vi i de inledande\r\ndiskussionerna  har  mött  gehör och förståelse från\r\nkommissionen     och     från     det     holländska\r\nordförandeskapet för svenska ståndpunkter.  Det  har\r\nockså börjat återspelglas i de textutkast som vi har\r\ntagit  del  av  från  ordförandeskapet.  Vi  är inte\r\nframme än. Det återstår mycket arbete framöver.  Men\r\nvårt  arbetssätt,  att  vi  har varit mycket aktiva,\r\nengagerade  och  visat  på texter  och  förslag  som\r\nskulle  kunna  säkerställa   grundläggande   svenska\r\nintressen,  har hittills visat sig fungera. Men  det\r\när oerhört viktigt att vi ligger på och arbetar hårt\r\npå de här områdena också i framtiden.\r\nJag vill i  sammanhanget  passa på att säga att vi\r\nhar valt att arbeta med mycket nära kontakter med de\r\nfackliga organisationerna på hemmaplan för att få en\r\ngemensam syn på vilka frågor som är centrala och för\r\natt kunna driva de frågorna på  de  olika arenor där\r\nvi  arbetar. Det har varit, tycker jag,  ett  mycket\r\nframgångsrikt  sätt  att arbeta. Med hänvisning till\r\nIrene Wennemos inlägg om de krav som LO ställer vill\r\njag  säga  att  det  är krav  som  också  regeringen\r\nställer, för vi ser dem  som väldigt viktiga för att\r\ntjänstedirektivet ska fungera på vår arbetsmarknad.\r\nI fråga om våra monopol,  ett  annat debattområde,\r\nhar   kommissionen   redan   tydligt  markerat   att\r\nmedlemsstaternas   möjlighet  att   bibehålla   sina\r\nmonopol   inte   påverkas    av   tjänstedirektivet.\r\nTjänstedirektivet reglerar inte  hur medlemsstaterna\r\nväljer  att  organisera  sina monopol  eller  övriga\r\nallmännyttiga  tjänster. Det  är  också  texter  som\r\nåterspeglas  i  ordförandeskapets   arbete.  Det  är\r\nviktigt    att    detta    inte   försvinner   under\r\ndiskussionerna framöver.\r\nNu ska förhandlingarna börja.  Det stora flertalet\r\nmedlemsstater  har enligt regeringens  bedömning  en\r\nganska positiv grundhållning  till  direktivet,  men\r\ndet  finns  rader  av invändningar. Sverige har valt\r\natt  i  det  inledande   skedet   lägga   en  allmän\r\ngranskningsreservation på hela direktivet. Vi kommer\r\natt driva våra frågor mycket klart och tydligt.  Det\r\när klart att det inte går att utesluta att vi kommer\r\natt  kräva  undantag på väldefinierade områden om vi\r\ninte ser att  tjänstedirektivet ändras ordentligt på\r\nde punkter där vi har kritik att framföra.\r\nDet handlar om  att  skapa det som är positivt, en\r\ngemensam   reglerad   tjänstesektor   i   Europeiska\r\nunionen. Det är bra. Det  är  bra  också  för svensk\r\nekonomi.   Men  det  handlar  också  om  att  trygga\r\ngrundläggande  svenska intressen, inte minst att vår\r\nmodell på arbetsmarknaden  och vårt sätt att reglera\r\nvälfärden    tryggas   även   när   vi    har    ett\r\ntjänstedirektiv på plats.\r\n\r\nPer Bill (m):  Vi är nog ganska överens om att om vi\r\ninte    får   ett   bra    tjänstedirektiv    kommer\r\nLissabonprocessen  att bli ett ännu större fiasko än\r\nden redan är.\r\n\r\nJag skulle vilja fråga om regeringens strategi när\r\ndet gäller några saker.  Hur ser vi till att vi dels\r\nkan göra våra egna undantag  -  en  del av dem är vi\r\npolitiskt överens om, andra inte - dels  se till att\r\nvi på ett smidigt sätt kan förhandla ned den  totala\r\nmängden undantag - det är alltså 25 länder som  alla\r\nhar  långa  listor  på undantag - till någonting som\r\ngör  att  det  inte blir  en  schweizerost  av  hela\r\ntjänstedirektivet?\r\nDen andra frågan  rör regeringens syn på temporära\r\nundantag, det vill säga  att  man får tidsbegränsade\r\nundantag. Är det en bra strategi?\r\nDen tredje frågan handlar om  hur  vi så långt det\r\när  möjligt  kan  se  till  att  vi  har en gemensam\r\nstrategi, det vill säga att regering och  opposition\r\nså långt möjligt har en gemensam strategi och driver\r\nen svensk position i detta arbete.\r\n\r\nThomas  Östros,  näringsminister:  Lissabonstrategin\r\nhar för Sveriges del varit framgångsrik.  Vi  driver\r\nLissabonstrategins frågor väldigt offensivt och  gör\r\nframsteg  på  flera  områden som ju lyfts fram i ett\r\neuropeiskt sammanhang.  Det  är  klart  att vi också\r\nskulle  ha  nytta  av  att fler länder i Europa  gör\r\nframsteg  på  Lissabonstrategins   område.   Då  kan\r\ntjänstedirektivet vara ett viktigt bidrag, men  inte\r\npå  bekostnad  av  att vi måste avveckla delar i vår\r\nmodell som i själva verket är nyckeln till att vi är\r\nframgångsrika i Lissabonstrategin,  till exempel vår\r\narbetsmarknads funktionssätt som skapar flexibilitet\r\noch  trygghet  på  arbetsmarknaden och som  gör  att\r\nlöntagare  vågar  bejaka  förändringar.  Det  är  en\r\nväldigt viktig avvägning för oss.\r\n\r\nDet  är  klart  att  alla  kommer  att  ha  starka\r\nsynpunkter på direktivet.  För svensk del kommer det\r\ni det här skedet att handla  om  att driva de frågor\r\nsom vi menar måste kännas trygga och garanterade för\r\natt vi ska ställa upp på ett direktiv.  För Sveriges\r\ndel  handlar det inte om att avstå från våra  frågor\r\nför att  underlätta det gemensamma i det här skedet.\r\nVi måste vara  tydliga.  Men  det är klart att i ett\r\nläge   där   vi  känner  oss  trygga  med   att   de\r\ngrundläggande  frågorna  för svensk del är lösta har\r\nvi goda möjligheter, tror  jag,  att  bidra  till en\r\nlösning på andra områden.\r\nTempoära   undantag?   Inte  om  det  gäller  våra\r\ngrundläggande frågeställningar. Det ser jag inte som\r\nen särskilt attraktiv väg.\r\nGemensam strategi? Ja, om  vi behåller en gemensam\r\nsyn  på  vad  som är viktigt, som  kollektivavtalens\r\nställning,  fackföreningsrörelsens  möjligheter  att\r\nagera på vår arbetsmarknad. Om vi kan ha en gemensam\r\ninställning när  det  gäller  sjukvården och skyddet\r\nför att ett tjänstedirektiv inte ska kommersialisera\r\nvår  sjukvård  ser jag inga problem.  Kan  vi  hitta\r\nflera sådana områden  kan vi säkert också utforma en\r\ngemensam strategi.\r\n\r\nGunilla  Wahlén  (v): Näringsministern  sade  i  sin\r\ninledning  att  vi inte  kommer  att  acceptera  att\r\nområden som vård, skola och omsorg drabbas negativt.\r\nVi har ju varit inne lite grann på sjukvården, bland\r\nannat frågan om patientens rätt att välja vård i ett\r\nannat land som landstinget  betalar.  Det handlar om\r\natt jag som konsument ska välja vilket  företag  som\r\nsköter det men det offentliga ska betala.\r\n\r\nNu  vet  jag  att  vår  näringsminister  är mycket\r\nkunnig på ett annat område, nämligen skolan.  Vi har\r\ni  dag privata skolor i kommunerna. Kommunen betalar\r\nalltså  till den privata skolan per elev. Kommer jag\r\nsom elev  att också kunna välja att gå i skola i ett\r\nannat land  och  kommer pengarna i så fall att följa\r\nmed till det andra  landet?  Om  detta  inte  gäller\r\nundrar  jag:  Hur  kan  det  komma  sig  att jag som\r\nkonsument på skolans område inte kan välja  en skola\r\nutanför  landet  medan  jag  på  sjukvårdens  område\r\nskulle kunna göra det?\r\n\r\nThomas Östros, näringsminister: Fru ordförande!  När\r\ndet gäller patienters möjlighet att välja sjukvård i\r\nannat  land  är  det  ett  exempel  på hur domstolen\r\nfattar  beslut,  vilket  därmed blir praxis  i  hela\r\nEuropeiska   unionen.  Det  har   skett   utan   ett\r\ntjänstedirektiv.\r\n\r\nNär  jag  ser   på  de  förslag  som  nu  finns  i\r\ntjänstedirektivet är  min  bedömning  den att det är\r\nett  försök  att  kodifiera det som domstolen  redan\r\nsagt ska gälla enligt  de  grundläggande  fördragen.\r\nMan kan tycka att det är bra eller dåligt,  men  det\r\nändras   inte   av   tjänstedirektivet  utan  är  en\r\nuttolkning av de grundläggande  fördragen som vi har\r\natt leva med. Detta visar ett av alla dilemman i EU-\r\narbetet, nämligen att om vi har för stora oreglerade\r\nfält   kommer   domstolen   att  i  efterhand   göra\r\ntolkningar  av  det  som  sägs  i  de  grundläggande\r\nfördragen.\r\nMin bestämda åsikt är den att det inte finns något\r\nsom  talar  för  att  det skulle gälla  skolan.  Jag\r\ntycker att det är alldeles fel att utforma skolan så\r\natt det ska förekomma något  slags  tjänstehandel på\r\nskolans område. Det ska vi inte ha i Sverige, och vi\r\nbör inte heller ha det på europeisk basis.\r\n\r\nHåkan  Larsson (c): Näringsministern sade  att  det,\r\nnär förhandlingarna pågått ett tag, kan bli aktuellt\r\natt kräva undantag på specifika områden. Därför vill\r\njag  fråga:  Menas  det  permanenta  undantag  eller\r\ntillfälliga undantag?\r\n\r\nJag   vill  också  fråga  hur  regeringen  ser  på\r\nbegreppet  tillfällig  tjänsteutövning. Hur lång tid\r\när en tillfällig tjänsteutövning?  Kan man komma och\r\ngå  lite  nu  och  då och det anses som  tillfälligt\r\nvarje gång? Vad kommer man från svensk sida att säga\r\ni förhandlingarna på  det  området?  Det  är väldigt\r\nviktigt att vi får veta det.\r\nDet  kunde  också  vara  intressant  att höra  hur\r\nministern ser på ursprungslandsprincipen som sådan.\r\n\r\nThomas Östros, näringsminister: Fru ordförande!  Det\r\när  klart  att  vi  i  en förhandlingsstrategi också\r\nmåste ha möjlighet att säga  att  vi inte accepterar\r\ndet  här.  Det  ger  oss  inte den trygghet  som  vi\r\neftersträvar, och då kommer  vi att begära undantag.\r\nDet  är  i  det här skedet för tidigt  att  peka  ut\r\nsådana områden.  Än  så länge har vi i det inledande\r\nskedet,   tack   vare   ett   aktivt   arbete   från\r\nRegeringskansliet, nått vissa  framgångar  i det som\r\när  våra  hjärtefrågor. Men de måste komma så  långt\r\natt vi kan känna tryggheten.\r\n\r\nBeträffande  undantagen, om de ska vara permanenta\r\neller tillfälliga,  var  jag inne på detta tidigare.\r\nNär det gäller för oss verkligt grundläggande frågor\r\nser  jag  inte  de  tillfälliga  undantagen  som  en\r\nsärskilt attraktiv lösning.\r\nBeträffande  tillfällig   tjänsteutövning  är  min\r\nbedömning  egentligen  den,  som  också  andra  gett\r\nuttryck för i diskussionen, att  det är en fråga som\r\ni form inte är reglerad av en viss  tidsperiod, utan\r\nden  måste  vi  fördjupa  oss  vidare  i  och   föra\r\ndiskussioner  kring.  Jag  kan  i  dag  inte ange en\r\ntidsperiod,  och  jag  tror  inte  heller att  detta\r\nkommer att regleras så att det blir en väldefinierad\r\ntidsperiod. I stället kommer det att skilja sig från\r\nverksamhet  till  verksamhet.  Det är emellertid  en\r\nfråga som vi måste vara väldigt uppmärksamma på.\r\nSå  till  frågan  om ursprungslandsprincipen.  Här\r\nfinns  naturligtvis  ett  starkt  argument  när  det\r\ngäller tillfällig gränsöverskridande  verksamhet som\r\nblir   mer   lätt   att   utföra   om   man  har  en\r\nursprungslandsprincip.  Mot  detta ska ställas  vårt\r\nintresse av att förhindra social dumpning och att vi\r\nkan  arbeta  med  kollektivavtal  som  metod.  Dessa\r\nfrågor måste vägas mot varandra.\r\nOm vi får sådana  skrivningar  och  lösningar från\r\nkommission och ordförandeskap att vi kan  känna  oss\r\ntrygga  med  att  de utgångspunkter som vår fackliga\r\nrörelse    kräver   fungerar    ökar    naturligtvis\r\nmöjligheterna  att  hantera ursprungslandsprincipen.\r\nUtan  dem blir det svårigheter.  Det  är  därför  vi\r\nredan innan  förhandlingarna börjat driver frågan om\r\nde fackliga rättigheterna  så  starkt,  nämligen för\r\natt   skydda   svensk   arbetsmarknads   modell  och\r\nintressen.\r\n\r\nNils-Göran Holmqvist (s): Fru ordförande!  En  fråga\r\nsom   vi   diskuterade   under   förmiddagen,  innan\r\nnäringsministern kom hit, var hur  fort detta kommer\r\natt gå. Hans Alldén från kommissionen  var  lite mer\r\npositiv  då  han  trodde  att man skulle kunna hålla\r\ntidsschemat  till  2010, medan  Håkan  Jonsson  från\r\nKommerskollegium trodde att det kommer att ta längre\r\ntid.\r\n\r\nVad gör näringsministern och Regeringskansliet för\r\nbedömning, kommer det  tidsschema  som nu är uppsatt\r\nav kommissionen att hålla? Det är en  fråga  som  är\r\nintressant för hela samhället. Jag tänker närmast på\r\nden  fackliga  organisationen. Kommer det att ta den\r\ntid som sagts eller  tar  det mycket längre tid? Jag\r\nskulle   vilja   ha  en  liten  bedömning   av   hur\r\nnäringsministern ser på det hela.\r\n\r\nThomas Östros, näringsminister:  Det  är  en  viktig\r\nfråga.  Det  är  en  fråga  där  jag  också  har  en\r\nbedömning,  men  låt mig börja med att be Göran Grén\r\nfrån Utrikesdepartementet ge sin bedömning med tanke\r\npå de procedurer vi har framför oss.\r\n\r\nGöran    Grén,    Utrikesdepartementet:    Det    är\r\nnaturligtvis  i  hög   grad   en   kristallkulefråga\r\nsamtidigt som det finns en fastlagd  tidtabell i det\r\ndirektivutkast  som  föreligger.  Den  absolut  mest\r\nrealistiska  bild man kan ge av detta är  att  sätta\r\ndet i perspektivet  av hur Europaparlamentet jobbar.\r\nVi får nu veta att man  kommer  att  ha ett yttrande\r\nklart i mitten av 2005. Man har börjat  arbetet  med\r\natt  ta  fram papper, och det hölls en hearing förra\r\nveckan.\r\n\r\nOm man ser till rådets arbete, inte minst i ljuset\r\nav de synpunkter  och  annat som andra medlemsstater\r\nfört fram, tror jag att  vi,  efter  att ha sett hur\r\ndet  nederländska  ordförandeskapet hanterar  frågan\r\ninför  Konkurrenskraftsrådet   den  25-26  november,\r\nkommer  att  kunna vara lite mer Merlin  och  därmed\r\nockså kunna berätta vad kristallkulan säger.\r\nDet  man  emellertid   kan   säga   är   att   det\r\ngenomgående,  sett  till vad medlemsstaterna tycker,\r\nfinns en positiv trend.  Inte  minst har det i olika\r\nutländska medier förkunnats vad  framför allt större\r\nmedlemsstater sagt i den här frågan.  Det är så gott\r\njag kan svara på frågan nu.\r\n\r\nThomas Östros, näringsminister: Min bedömning är den\r\natt det i stor utsträckning kommer att handla om hur\r\nkommande   ordförandeskap  bestämmer  sig  för   att\r\nhantera frågan. Det finns risker för att det drar ut\r\npå  tiden,  men   i   och   med   att   några  stora\r\nmedlemsländer uttalat sig i positiv riktning kan det\r\nge  kraft för kommande ordförandeskap att  driva  på\r\nfrågan.  Det  återstår  att se. Det ligger inte helt\r\noch fullt i vår hand.\r\n\r\nPer Bill (m): Det har varit en lärorik och spännande\r\ndag. Det har, tycker jag,  varit en klassiskt svensk\r\ndag.  Vad  menar  jag  med \"klassiskt  svensk\"?  Jo,\r\nSvenskt Näringsliv finns  här,  LO  finns  här,  TCO\r\nfinns  här  och  våra  fina  myndigheter  finns här.\r\nTillsammans   försöker  vi  skapa  oss  en  gemensam\r\nverklighetsbild.  Tillsammans  försöker vi se hur vi\r\nkan hitta en gemensam svensk ståndpunkt.\r\n\r\nJag tror att just den politiska  viljan  att hitta\r\nen  gemensam ståndpunkt är bra. Framför allt  tycker\r\njag att  den  är  bra om den handlar om att hitta en\r\ngemensam verklighetsbild av hur nuläget är. Det tror\r\njag är det viktigaste.  Att  vi  sedan kommer att ha\r\nblå idéer, röda idéer och gröna idéer om\r\nhur saker och ting kan göras ännu bättre är en sak,\r\nmen låt oss så långt det är möjligt bli överens om\r\nvad detta tjänstedirektiv i alla sina detaljer faktiskt\r\ninnebär och så långt det är möjligt ta reda på vad de\r\nolika principerna, som ibland korsar varandra,\r\ninnebär för oss i Sverige. Om vi kan komma så långt\r\ntror jag att vi kan ha en mycket spännande politisk\r\ndebatt.\r\nVi tackar alla som kommit hit och förklarar\r\nhärmed denna hearing avslutad.\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Frihandel",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K431 yrkande 14, 2004/05:Sk405 yrkande 7, 2004/05:L291 yrkande 7, 2004/05:U226 yrkande 14, 2004/05:U242 yrkande 13, 2004/05:U307 yrkande 9, 2004/05:N274 yrkande 1 och 2004/05:N413 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU11",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "WTO-frågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U254 yrkandena 2, 4, 5, 7-14 och 15 i denna del, 2004/05:U278 yrkande 6, 2004/05:U313 yrkandena 5 och 6, 2004/05:MJ332 yrkande 9 och 2004/05:N274 yrkandena 2 och 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "8D398230-892B-4A8C-ACA9-0C15814B5D50",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "19",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "1",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "13",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "1",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "267",
                    "38",
                    "1",
                    "43"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/8D398230-892B-4A8C-ACA9-0C15814B5D50",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU11",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Handel, miljö och sociala frågor m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L278 yrkande 3, 2004/05:U254 yrkande 15 i denna del, 2004/05:U280 yrkandena 1 och 2, 2004/05:U313 yrkande 7, 2004/05:U315 yrkande 9, 2004/05:N246, 2004/05:N439 och 2004/05:A222 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "1251490E-FBD1-48A7-99D7-11B1B8A73553",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "126",
                    "0",
                    "5",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "3",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "19",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "2",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "29",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "13",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "1",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "229",
                    "38",
                    "39",
                    "43"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/1251490E-FBD1-48A7-99D7-11B1B8A73553",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU11",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Exportkreditfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U280 yrkande 4, 2004/05:U311 yrkandena 15 och 16, 2004/05:N324 och 2004/05:N366.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU11",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Inremarknadsfrågor, förslaget till tjänstedirektiv",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K431 yrkande 13, 2004/05:N213 och 2004/05:N334.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "5",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "8A866C83-D1D7-458D-8A16-C7F0B72D797E",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "48",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "19",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "29",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "1",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "1",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "168",
                    "138",
                    "0",
                    "43"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/8A866C83-D1D7-458D-8A16-C7F0B72D797E",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU11",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Inremarknadsfrågor, tullar",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:T461 yrkande 9 och 2004/05:MJ370 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU11",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Inremarknadsfrågor i övrigt",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:K431 yrkande 11.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "NU11",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "WTO-frågor",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Handel, miljö och sociala frågor m.m.",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Handel, miljö och sociala frågor m.m.",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Exportkreditfrågor",
          "partier": "\"kd\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Inremarknadsfrågor, förslaget till tjänstedirektiv",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Inremarknadsfrågor, tullar",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Inremarknadsfrågor i övrigt",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2005-03-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2005-04-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-04-11 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2005-04-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-04-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2005-04-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2005-04-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2005-04-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2005-04-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2005-04-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-19 13:57:29"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 om olika handelspolitiska frågor inom WTO och EU.",
          "dok_id": "GS01NU11",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Motioner om handelspolitiska frågor inom WTO och EU (NU11)",
          "dok_id": "GS01NU11",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-19 13:57:29"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01NU11",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:40"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 om olika handelspolitiska frågor inom WTO och EU.</p>",
          "dok_id": "GS01NU11",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:41:48"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Motioner om handelspolitiska frågor inom WTO och EU (NU11)",
          "dok_id": "GS01NU11",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:41:48"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01NU11",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200405_nu_11.docx",
          "filstorlek": "215107",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Vissa handelspolitiska frågor inom WTO och EU",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/75654610-8331-46A2-8733-5C8352676A0B"
        },
        {
          "dok_id": "GS01NU11",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200405_nu_11.pdf",
          "filstorlek": "805875",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200405_nu_11",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/B164D178-6228-43D1-B81C-9A7767A914A9"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:A222 Multinationella företag och fackliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GS02A222",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "A222",
          "ref_dok_titel": "Multinationella företag och fackliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson och Britt-Marie Lindkvist (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:K431 Liberal Europapolitik",
          "ref_dok_id": "GS02K431",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "K431",
          "ref_dok_titel": "Liberal Europapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:L278 Transnationella företag",
          "ref_dok_id": "GS02L278",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "L278",
          "ref_dok_titel": "Transnationella företag",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:L291 Konsumentpolitiken",
          "ref_dok_id": "GS02L291",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "L291",
          "ref_dok_titel": "Konsumentpolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:MJ332 Livsmedelspolitik",
          "ref_dok_id": "GS02MJ332",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "MJ332",
          "ref_dok_titel": "Livsmedelspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Fremling m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:MJ370 Fordonsbränsle",
          "ref_dok_id": "GS02MJ370",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "MJ370",
          "ref_dok_titel": "Fordonsbränsle",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N213 EU:s tjänstedirektiv",
          "ref_dok_id": "GS02N213",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N213",
          "ref_dok_titel": "EU:s tjänstedirektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N246 Östersjöns roll i det nya Europa",
          "ref_dok_id": "GS02N246",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N246",
          "ref_dok_titel": "Östersjöns roll i det nya Europa",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders Bengtsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N274 Frihandel",
          "ref_dok_id": "GS02N274",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N274",
          "ref_dok_titel": "Frihandel",
          "ref_dok_subtitel": "av Nyamko Sabuni m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N324 Exportkreditnämnden",
          "ref_dok_id": "GS02N324",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N324",
          "ref_dok_titel": "Exportkreditnämnden",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Wahlén m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N334 Tjänstedirektiv",
          "ref_dok_id": "GS02N334",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N334",
          "ref_dok_titel": "Tjänstedirektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Elina Linna m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N366 Obligatorisk miljöprövning vid statliga exportkrediter",
          "ref_dok_id": "GS02N366",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N366",
          "ref_dok_titel": "Obligatorisk miljöprövning vid statliga exportkrediter",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingemar Vänerlöv (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N413 Näringspolitik",
          "ref_dok_id": "GS02N413",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N413",
          "ref_dok_titel": "Näringspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:N439 Bindande regler för transnationella företag",
          "ref_dok_id": "GS02N439",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "N439",
          "ref_dok_titel": "Bindande regler för transnationella företag",
          "ref_dok_subtitel": "av Jan Emanuel Johansson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Sk405 De gröna näringarna",
          "ref_dok_id": "GS02Sk405",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Sk405",
          "ref_dok_titel": "De gröna näringarna",
          "ref_dok_subtitel": "av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:T461 Hållbara vägtransporter",
          "ref_dok_id": "GS02T461",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "T461",
          "ref_dok_titel": "Hållbara vägtransporter",
          "ref_dok_subtitel": "av Johnny Gylling m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U226 Politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GS02U226",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U226",
          "ref_dok_titel": "Politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U242 Utrikes- och säkerhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GS02U242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U242",
          "ref_dok_titel": "Utrikes- och säkerhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U254 Rättvis handel - för utvecklingens skull",
          "ref_dok_id": "GS02U254",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U254",
          "ref_dok_titel": "Rättvis handel - för utvecklingens skull",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U278 Genomförandet av en global utvecklingspolitik",
          "ref_dok_id": "GS02U278",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U278",
          "ref_dok_titel": "Genomförandet av en global utvecklingspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Alice Åström m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U280 Bindande uppföranderegler för företag",
          "ref_dok_id": "GS02U280",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U280",
          "ref_dok_titel": "Bindande uppföranderegler för företag",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U307 Utrotning av fattigdomen - fokus på Afrika",
          "ref_dok_id": "GS02U307",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U307",
          "ref_dok_titel": "Utrotning av fattigdomen - fokus på Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U311 Gränsöverskridande miljösamarbete",
          "ref_dok_id": "GS02U311",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U311",
          "ref_dok_titel": "Gränsöverskridande miljösamarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U313 Global handel",
          "ref_dok_id": "GS02U313",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U313",
          "ref_dok_titel": "Global handel",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:U315 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GS02U315",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "U315",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2005-04-20",
          "ref_dok_id": "GS09108",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "108",
          "ref_dok_titel": "2005-04-20",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2005-04-20",
          "ref_dok_id": "GS09108",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "108",
          "ref_dok_titel": "2005-04-20",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}