{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2224970",
      "dok_id": "GS01LU4",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "LU4",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:LU4",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "LU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "4",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2005-02-01 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:53:43",
      "publicerad": "2006-03-15 11:53:47",
      "titel": "Ny försäkringsavtalslag",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01LU4/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01LU4",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01LU4",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01LU4",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Lagutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:LU4</div><h1>Ny försäkringsavtalslag</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:150\r\nNy försäkringsavtalslag och fyra motioner som väckts med anledning av\r\npropositionen. Därutöver behandlar utskottet två motioner från den all-\r\nmänna motionstiden år 2004.\r\nI propositionen föreslår regeringen en ny försäkringsavtalslag. Lagen\r\nföreslås ersätta 1927 års lag om försäkringsavtal och 1980 års konsument-\r\nförsäkringslag. Lagförslaget innehåller bestämmelser om konsumentför-\r\nsäkringar (t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar, fordonsförsäkringar\r\noch reseförsäkringar), företagsförsäkringar, personförsäkringar (livförsäk-\r\nringar, sjukförsäkringar och olycksfallsförsäkringar), gruppförsäkringar\r\noch kollektivavtalsgrundade försäkringar. Genom den föreslagna refor-\r\nmen görs, enligt regeringen, en nödvändig modernisering av lagstiftning-\r\nen. Grundsyftet är att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer\r\nav försäkringar. Regeringen anser att detta är angeläget med tanke på den\r\nstora sociala betydelse som försäkringarna har för många.\r\nDen nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2006.\r\nUtskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag med några\r\nsmärre lagtekniska justeringar. Samtliga motioner avstyrks.\r\nI betänkandet finns en reservation och ett särskilt yttrande.\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n1.      En ny försäkringsavtalslag m.m.\r\nRiksdagen\r\ndels antar regeringens förslag till\r\na) försäkringsavtalslag med de ändringarna att i 1 kap. 3 § första\r\nstycket ordet \"patientskadeförsäkringar\" skall bytas ut mot \"patient-\r\nförsäkringar\" samt att i 14 kap. 7 § tredje stycket orden \"första styck-\r\net\" skall bytas ut mot \"andra stycket\",\r\nb) lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning,\r\nc) lag om statliga grupplivförsäkringar,\r\nd) lag om ändring i äktenskapsbalken,\r\ne) lag om ändring i utsökningsbalken,\r\nf) lag om ändring i lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till\r\nförmån för ofödda,\r\ng) lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,\r\nh) lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,\r\ni) lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den interna-\r\ntionella oljeskadefonden,\r\nj) lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),\r\nk) lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypoteks-\r\nkassan,\r\nl) lag om ändring i konkurslagen (1987:672),\r\nm) lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,\r\nn) lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensions-\r\nsparande,\r\no) lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),\r\np) lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-\r\nsion,\r\nq) lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet\r\nunder krig eller krigsfara m.m.,\r\nr) lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),\r\ndels avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1941:416)\r\nom arvsskatt och gåvoskatt,\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis proposition 2003/04:150 samt avs-\r\nlår motionerna 2004/05:L2 yrkandena 1-10, 2004/05:L3 yrkandena\r\n1-3, 2004/05:L4 yrkandena 1-6, 2004/05:L348 och 2004/05:L393.\r\nReservation (m, fp, c)\r\n2.      Gruppförsäkringar\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:L1 yrkande 1.\r\n3.      Uppföljning\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:L1 yrkande 2.\r\nStockholm den 1 februari 2005\r\nPå lagutskottets vägnar\r\nInger René\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne\r\nCarlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s),\r\nHillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria\r\nHassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Viviann Gerdin\r\n(c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia Nilsson (s), Johan\r\nLöfstrand (s) och Mia Franzén (fp).\r\n\r\nAllmän bakgrund\r\nHistorik\r\nDe första spåren av lagstiftning om försäkring förekommer i Sverige\r\nredan i landskapslagarna. Till de skyldigheter som ålåg häradets invånare\r\nhörde att lämna varandra hjälp vid oförvållade olyckor. Framför allt var\r\nde skyldiga att samla pengar i en brandstod, som användes för den hä-\r\nradsbo vars egendom brunnit upp av en olyckshändelse. Bestämmelser\r\nom en sådan brandstodsplikt togs sedan upp i landslagarna, och de fördes\r\ndärifrån in i 24 kap. byggningabalken i 1734 års lag. I samma lag togs\r\näven in en föreskrift om att häradsborna i varje landsort skulle bilda en\r\nförening som hade att bestämma hur mycket som skulle betalas i brand-\r\nstod för varje nytt hus. Vad gäller den frivilliga försäkringen blev försäk-\r\nring mot sjöfara tidigast föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Redan\r\nden första sjölagen från år 1667 innehöll en försäkringsbalk. Bestämmel-\r\nserna där ändrades genom Försäkrings- och Haveristadgan år 1750, som\r\ndrygt 100 år därefter ersattes av 1864 års sjölag. Privaträttsliga bestäm-\r\nmelser om sjöförsäkring togs sedan in i 1891 års sjölag.\r\nÅr 1901 inleddes samarbete mellan de nordiska länderna beträffande\r\nden centrala civilrättsliga lagstiftningen som inom loppet av några decen-\r\nnier skulle leda fram till en långtgående harmonisering på detta område.\r\nJustitieministrarna i Danmark, Norge och Sverige antog då ett lagstift-\r\nningsprogram som omfattade viktiga civilrättsliga ämnen. Det nordiska\r\nsamarbetet ledde till överensstämmande lagstiftning om avtal och andra\r\nrättshandlingar på förmögenhetsrättens område, om avbetalningsköp samt\r\nom kommission, handelsagenter och handelsresande. År 1915 utökades\r\nprogrammet med försäkringsavtal, och kommittéer om detta ämne tillsat-\r\ntes i de nordiska länderna år 1918. Arbetet utmynnade i likartade lagar\r\nom försäkringsavtal i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Den svenska\r\nlagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) trädde i kraft den 8 april\r\n1927, och motsvarande lagar trädde i kraft i Danmark och i Norge år\r\n1930 samt i Finland år 1933.\r\nDen nu gällande svenska lagen blev den första svenska lag som avser\r\nhela försäkringsavtalsrätten. Bortsett från sjöförsäkring hade svensk lag-\r\nstiftning före FAL i huvudsak reglerat endast den näringsrättsliga sidan\r\nav den privata försäkringsverksamheten.\r\nI syfte att se över de nordiska försäkringsavtalslagarna tillsattes Försäk-\r\nringsrättskommittén i Sverige år 1974 samt motsvarande kommittéer i\r\nNorge samma år, i Danmark år 1975 och i Finland år 1977. Också detta\r\nlagstiftningsarbete skedde alltså i nära nordiskt samarbete. Arbetet ledde\r\ntill att nya försäkringsavtalslagar infördes i Norge år 1989 och i Finland\r\når 1994. I Sverige bedömdes lagstiftningsbehovet särskilt angeläget för\r\nkonsumentförsäkringarnas del. På grundval av Försäkringsrättskommit-\r\nténs delbetänkande (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag infördes en\r\nsärreglering för dessa försäkringar i konsumentförsäkringslagen\r\n(1980:38; KFL). I Danmark pågår fortfarande en översyn av 1930 års\r\nförsäkringsavtalslag.\r\nRedogörelse för ärendet\r\nFörsäkringsrättskommittén överlämnade inom ramen för sitt fortsatta\r\narbete år 1986 delbetänkandet (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och\r\når 1989 slutbetänkandet (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Kommittén\r\nföreslog att två nya lagar, en personförsäkringslag och en skadeförsäk-\r\nringslag, skulle ersätta FAL och KFL. Efter remissbehandling bearbeta-\r\ndes förslagen vidare inom Justitiedepartementet, och resultatet av arbetet\r\npresenterades i departementspromemorian (Ds 1993:39) Ny försäkrings-\r\navtalslag. I promemorian föreslogs att 1927 års försäkringsavtalslag och\r\n1980 års konsumentförsäkringslag skulle ersättas med en försäkringsav-\r\ntalslag. Också promemorian remissbehandlades.\r\nSärskilt mot bakgrund av den tid som gått sedan departementsprome-\r\nmorian remitterades har lagstiftningsprojektet kontinuerligt under de\r\nsenaste åren behandlats i referensgrupper, varvid olika frågor uppmärk-\r\nsammats och förslag till lagtext diskuterats. I grupperna har deltagit före-\r\nträdare för berörda myndigheter och organisationer, framför allt från\r\nförsäkringsbranschen. En hearing har hållits om lagstiftningsbehovet, och\r\nen undersökning av innehållet i utländsk rätt har gjorts. För att komplette-\r\nra beredningsunderlaget ytterligare upprättades år 2002 i Justitiedeparte-\r\nmentet en promemoria med ett fullständigt utkast till lagrådsremiss, som\r\nremitterats för synpunkter.\r\nPå grundval av Försäkringsrättskommitténs betänkanden, departe-\r\nmentspromemorian och beredningsunderlaget i övrigt föreslår regeringen\r\n- efter att ha hört Lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagt\r\nförslag till försäkringsavtalslag, lag om säkerhetsrätt i försäkringsersätt-\r\nning och lag om statliga grupplivförsäkringar samt förslag till ändringar i\r\nett antal lagar.\r\nI propositionen tas även upp ett förslag från Personskadekommittén\r\nom regressrätt för försäkringsbolagen. Kommitténs förslag lämnades i\r\nbetänkandet (SOU 2002:1) Samordning och regress. Betänkandet har\r\nremissbehandlats.\r\nRegeringens förslag återfinns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.\r\nPropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemo-\r\nkratiska regeringen och Vänsterpartiet.\r\nMed anledning av propositionen har fyra motioner väckts. I ärendet\r\nbehandlar utskottet också två motioner från den allmänna motionstiden år\r\n2004. Förslagen i motionerna återfinns i bilaga 1.\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\nI propositionen anför regeringen under rubriken Propositionens huvud-\r\nsakliga innehåll följande.\r\nI propositionen föreslår regeringen en ny försäkringsavtalslag. Lagen\r\nskall ersätta 1927 års lag om försäkringsavtal och 1980 års konsumentför-\r\nsäkringslag. Genom reformen görs en nödvändig modernisering av lag-\r\nstiftningen.\r\nGrundsyftet med reformen är att ge försäkringstagarna ett starkt skydd\r\nvid alla typer av försäkringar. Detta är angeläget med tanke på den stora\r\nsociala betydelse som försäkringarna har för många. Samtidigt utformas\r\ndet enskilda skyddet så att man också underlättar för försäkringsbolagen\r\natt bedriva en ekonomiskt rationell och konkurrenskraftig verksamhet\r\nsom tillgodoser det försäkringsbehov som finns i samhället. Den nya\r\nlagstiftningen kan sålunda bidra till bättre förutsättningar för goda mark-\r\nnadsförhållanden inom försäkringsbranschen. Nödvändigheten av ett gott\r\ngrundläggande försäkringsrättsligt regelverk har tydliggjorts vid den\r\nsenaste tidens diskussion om förhållandena i branschen.\r\nDen nya försäkringsavtalslagen skall vara en samlad lag för stora delar\r\nav försäkringsavtalsrätten. Lagen skall reglera konsumentförsäkringar\r\n(t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar, fordonsförsäkringar och reseför-\r\nsäkringar), företagsförsäkringar och personförsäkringar (livförsäkringar,\r\nsjukförsäkringar och olycksfallsförsäkringar). Den skall även reglera\r\ngruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade försäkringar. Som huvud-\r\nregel skall lagen vara tvingande till försäkringstagarens eller den försäk-\r\nrades förmån. Möjlighet att frångå lagens skydd genom avtal skall fram-\r\nför allt gälla för företagsförsäkringen.\r\nLagen skall innehålla bestämmelser om bl.a.\r\n*       ?vad försäkringsbolagen skall vara skyldiga att informera om före\r\noch efter avtalet,\r\n*\r\n*       ?i vilka fall det finns en rätt till försäkring,\r\n*\r\n*       ?när försäkringstagaren och försäkringsbolaget får säga upp försäk-\r\nringen,\r\n*\r\n*       ?vilka begränsningar som försäkringsbolaget får ställa upp för sitt\r\nansvar,\r\n*\r\n*       ?när och hur premien behöver betalas,\r\n*\r\n*       ?hur försäkringsersättningen skall beräknas,\r\n*\r\n*       ?hur skaderegleringen skall gå till,\r\n*\r\n*       ?vem som har rätt till försäkringsersättningen,\r\n*\r\n*       ?hur försäkringstagaren kan förfoga över sin personförsäkring, t.ex.\r\ngenom ett förmånstagarförordnande, och\r\n*\r\n*       ?vilket skydd som finns mot utmätning.\r\n*\r\nBehovet av en reform är påtagligt framför allt för personförsäkringarna,\r\ndär ju den sociala betydelsen är särskilt tydlig. I dag regleras dessa för-\r\nsäkringar av 1927 års lag. Förslaget innebär att det nu kan införas en\r\ntidsenlig lagstiftning också för personförsäkringarnas del, med ett starkt\r\nskydd för försäkringstagarna i linje med vad som gäller för konsument-\r\nförsäkringarna. Förslaget innehåller här förbättringar för dem i en lång\r\nrad avseenden. Bland nyheterna kan speciellt nämnas en rätt till försäk-\r\nring också vid personförsäkringar. Försäkringsbolagen skall få vägra\r\nnågon att teckna t.ex. en sjukförsäkring bara om det finns särskilda skäl.\r\nOm någon vägras en försäkring, skall han eller hon kunna få sin rätt prö-\r\nvad i domstol. En annan nyhet som kan framhållas är att försäkringstaga-\r\nren får en lagstadgad rätt att - om försäkringens art inte hindrar det -\r\nåterköpa en personförsäkring för att t.ex. flytta försäkringen till ett annat\r\nbolag.\r\nVäsentligt är också att det införs en lagstiftning för gruppförsäkringar\r\noch kollektivavtalsgrundade försäkringar. Kollektiva försäkringar av detta\r\nslag förekommer numera i betydande utsträckning och har stor social\r\nbetydelse. För många människor ger dessa försäkringar, vid sidan om\r\nsocialförsäkringen, den huvudsakliga tryggheten och det största skyddet i\r\nhändelse av dödsfall, olycksfall och sjukdom. Men 1980 års lag är inte\r\ntillämplig och 1927 års lag saknar särregler för de kollektiva försäkring-\r\narna. Lagstiftning på detta område är en av de mest angelägna delarna i\r\nreformen.\r\nDen nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2006.\r\nÄrendets beredning i utskottet\r\nFöreträdare för Sveriges Försäkringsförbund har inför utskottet framfört\r\nallvarlig kritik mot förslagen i propositionen. Förslagen bör enligt för-\r\nbundets mening inte läggas till grund för en ny försäkringsavtalslag.\r\nKritiken går bl.a. ut på att lagförslagen inte beaktar den avreglering som\r\nskett under senare tid, att vissa av de föreslagna reglerna inte\r\növerensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet samt att lagtexten\r\noch uttalanden i motiven i många fall strider mot varandra. I samband\r\nmed uppvaktningen överlämnade Sveriges Försäkringsförbund till\r\nutskottet en omfattande promemoria vari den framförda kritiken\r\npreciserats ytterligare.\r\nFöreträdare för Justitiedepartementet har därefter vid en utfrågning in-\r\nför utskottet bemött Sveriges Försäkringsförbunds kritik. I samband här-\r\nmed överlämnades en promemoria med Justitiedepartementets kommen-\r\ntarer till förbundets invändningar. I promemorian tillbakavisas Sveriges\r\nFörsäkringsförbunds kritik mot regeringens förslag. Såväl Sveriges För-\r\nsäkringsförbund som Justitiedepartementets promemorior finns tillgängli-\r\nga i lagstiftningsärendet (dnr 090-802-04/05 och 090-2027-04/05).\r\nI ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska Kommunförbundet\r\noch Landstingsförbundet. En skrivelse har även inkommit från Svenskt\r\nNäringsliv, Landsorganisationen i Sverige, Privattjänstemannakartellen,\r\nPTK, Alecta pensionsförsäkring, ömsesidigt, och AFA. Därutöver har\r\nSveriges Försäkringsförbund inkommit med en skrivelse. I skrivelserna\r\nbegärs vissa ändringar i regeringens lagförslag. Utskottet redovisar skri-\r\nvelserna närmare i avsnittet Utskottets ställningstagande under rubriken\r\nÄndringsförslagen. - Sveriges Försäkringsförbund har beretts tillfälle att\r\nyttra sig över de två förstnämnda skrivelserna.\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2004/05\r\nLU4\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nEn ny försäkringsavtalslag m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen antar regeringens lagförslag och avslår samtliga mo-\r\ntionsyrkanden. Jämför reservation (m, fp, c) och särskilt yttrande\r\n(kd).\r\nGällande bestämmelser\r\nSom redovisats inledningsvis återfinns nuvarande civilrättsliga lagregler\r\nom försäkringsavtal dels i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL),\r\ndels i konsumentförsäkringslagen (1980:38; KFL).\r\nFAL skiljer mellan å ena sidan skadeförsäkring, som avser försäkring\r\nmot ekonomisk förlust genom sakskada, genom ersättningsskyldighet -\r\nfrämst vid ansvarsförsäkring - eller genom ren förmögenhetsskada, och å\r\nandra sidan personförsäkring, som inbegriper liv-, sjuk- och olycksfalls-\r\nförsäkring. FAL är i huvudsak dispositiv, dvs. den gäller bara i den mån\r\ninte annat anges i försäkringsvillkoren. De regler i FAL som är till för att\r\nskydda försäkringstagaren är dock i ganska stor utsträckning tvingande.\r\nKFL innehåller bestämmelser, som också mestadels är tvingande till\r\nförmån för försäkringstagarsidan, om vissa typer av försäkring som kon-\r\nsumenter tecknar. Det gäller hemförsäkring, villaförsäkring, fritidshusför-\r\nsäkring, reseförsäkring, trafikförsäkring eller annan motorfordonsförsäk-\r\nring och båtförsäkring, dock i princip inte gruppförsäkring och inte heller\r\nförsäkringar grundade på kollektivavtal. Vissa frågor som rör sådana\r\nförsäkringar (kollektiva försäkringar), bl.a. om ersättningen i förhållandet\r\ntill personer utanför försäkringsavtalet, regleras dock i FAL. I FAL ges\r\nockså regler om övriga typer av försäkringar, framför allt personförsäk-\r\nring och skadeförsäkringar för företag och offentliga rättssubjekt (före-\r\ntagsförsäkring). FAL är alltså formellt tillämplig också på kollektiva\r\nförsäkringar, men i praktiken har lagen bara en begränsad betydelse för\r\nsådana försäkringar. I stort sett saknas särskilda bestämmelser rörande\r\navtalsförhållandet vid kollektiva försäkringar.\r\nFAL och KFL reglerar vissa frågor som har samband med avtalets in-\r\ngående och upphörande samt olika allmänna spörsmål om parternas för-\r\npliktelser mot varandra. Något formkrav gäller inte för försäkringsavtal,\r\nutan avtalets ingående regleras av allmänna principer. Bindande avtal\r\nföreligger alltså som regel när antagande svar har givits på motpartens\r\nanbud och denne tagit del av accepten. KFL innehåller en särskild regel\r\nom skyldighet att sluta avtal (kontraheringsplikt). Försäkringsbolaget får\r\ninte vägra att meddela en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller\r\nallmänheten, om inte bolaget har särskilda skäl för denna vägran.\r\nKFL saknar regler om vad en konsumentförsäkring skall omfatta och\r\nom hur övriga avtalsvillkor skall utformas, bortsett från att villkor som\r\nbehandlar frågor som regleras av KFL på grund av lagens tvingande\r\nkaraktär inte får avvika från KFL till nackdel för försäkringstagaren.\r\nBeträffande försäkringsproduktens utformning har försäkringsbolagen\r\nalltså i princip fria händer. I FAL förekommer däremot en sådan särskild\r\nreglering, som dock inte är fullständig, rörande vissa typer av skadeför-\r\nsäkring, nämligen sjö- och annan transportförsäkring samt brand-, krea-\r\nturs- och ansvarsförsäkring.\r\nVissa frågor om förhållandet mellan försäkringsbolag och försäkrings-\r\ntagare har lämnats helt oreglerade eller lagreglerna utformats så att avvi-\r\nkelser från dem får göras. Bestämmelserna är då alltså dispositiva. Tan-\r\nken är i dessa fall att rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och\r\nförsäkringstagaren i det enskilda fallet skall kunna regleras också genom\r\navtalsvillkor. I praktiken finns således därigenom en stor del av försäk-\r\nringsrätten i försäkringsvillkoren.\r\nUtskottet övergår härmed till att redovisa de allmänna utgångspunkterna\r\nför regeringens lagförslag samt att under särskilda rubriker presentera\r\nhuvuddragen i propositionens förslag beträffande konsumentförsäkring,\r\nföretagsförsäkring, personförsäkring, gruppförsäkring och kollektivav-\r\ntalsgrundad försäkring samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser-\r\nna. Redovisningen och presentationerna har i huvudsak bestämts av de\r\nfrågeställningar som tas upp i de i ärendet aktuella motionerna och gör\r\ninte anspråk på att vara heltäckande.\r\nPropositionen\r\nAllmänna utgångspunkter\r\nRegeringen anför i propositionen att samhället har genomgått betydande\r\noch grundläggande förändringar sedan den nuvarande försäkringslagstift-\r\nningen utarbetades i början av förra seklet. Att de ekonomiska förutsätt-\r\nningarna är helt annorlunda än när 1927 års FAL trädde i kraft är uppen-\r\nbart. Synen på försäkringens uppgift och ställning inom rättssystemet har,\r\nenligt regeringen, också ändrats. Nya försäkringsprodukter har utvecklats,\r\noch det finns en större efterfrågan på privata försäkringar, inte minst\r\npersonförsäkringar. Kollektiva försäkringar av olika slag förekommer i\r\ndag i stor utsträckning. Försäkringsavtal ingås elektroniskt och på distans\r\noch även i övrigt har formerna för avtalen ändrats. Av betydelse är också\r\natt de svenska försäkringsbolagen numera verkar på en i hög grad interna-\r\ntionell marknad.\r\nEnligt propositionen är grundsyftet med en reformering av försäk-\r\nringsavtalsrätten att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer\r\nav försäkringar. Detta är, anför regeringen, angeläget med tanke på den\r\nstora sociala betydelse som försäkringarna har för många. Samtidigt bör\r\nskyddet för dem utformas på ett sådant sätt att man också underlättar för\r\nförsäkringsbolagen att bedriva en ekonomiskt rationell och\r\nkonkurrenskraftig verksamhet som kan tillgodose det försäkringsbehov\r\nsom finns. En modern försäkringsavtalslag bör ge uttryck för en\r\ntraditionell svensk grundsyn, där försäkring inte ses som bara en\r\nfinansiell produkt bland andra utan där avtalets särdrag och parternas\r\nansvar särskilt betonas.\r\nEn modernisering av den civilrättsliga lagstiftningen är, anför reger-\r\ningen vidare, särskilt befogad i ljuset av de omfattande ändringar i försäk-\r\nringsrörelselagen (1982:713) som trädde i kraft den 1 januari 2000. Re-\r\nformen av rörelsereglerna innebar att principerna för försäkringsverksam-\r\nheten liberaliserades och gavs en väsentligt mer marknadstillvänd ut-\r\nformning. Reformen syftade till att ge försäkringsbolagen incitament att\r\nutforma nya försäkringar och ge försäkringstagarna vidgade valmöjlighe-\r\nter. Genom den minskade offentliga kontrollen skall alltså åtskilligt i\r\nstället regleras genom avtal mellan försäkringstagare och försäkringsbo-\r\nlag, och de enskilda försäkringsavtalen har större betydelse än förr. Re-\r\ngeringen gjorde vid denna liberalisering klart att eventuella nackdelar\r\nskall motverkas genom bestämmelser av civilrättslig karaktär eller om\r\ninformation i en ny lag om försäkringsavtal (prop. 1998/99:87 s. 171).\r\nDenna nära koppling mellan den näringsrättliga reformen och behovet av\r\nen ny civilrättslig lagstiftning påpekades även från riksdagens sida (bet.\r\n1998/99:FiU28).\r\nEtt ytterligare skäl för en modernisering av lagstiftningen är, enligt re-\r\ngeringen, den internationella utvecklingen. Försäkringsmarknaden blir i\r\nallt högre grad internationell. Inom de närmaste åren kommer man att\r\nförsöka upprätta en bättre gemensam finansmarknad i EU, alltså bl.a. för\r\nförsäkringstjänster. Det är angeläget att Sverige - i EU och annars inter-\r\nnationellt - inte är uppbundet av otidsenliga regler utan kan verka utifrån\r\nen modern försäkringslagstiftning med ett gott konsumentskydd. Även\r\nom arbetet i huvudsak kommer att avse marknadsrättsliga frågor och inte\r\ncivilrätt, underlättas det väsentligt om det i grunden finns en modern\r\nförsäkringsavtalsrätt i de deltagande staterna. Regeringen understryker att\r\nett starkt civilrättsligt försäkringstagarskydd i den svenska lagen inte\r\nnegativt påverkar de svenska försäkringsbolagens konkurrensmöjligheter\r\ni förhållande till de utländska. Den internationella privaträtten innebär att\r\nde avtalsrättsliga reglerna gäller lika för svenska och utländska försäk-\r\nringsbolag, varvid riskens belägenhet normalt är avgörande för om svensk\r\neller utländsk rätt skall tillämpas. Avtalsrätten är i detta avseende princi-\r\npiellt konkurrensneutral.\r\nMot den ovan redovisade bakgrunden föreslår regeringen såsom redo-\r\nvisats inledningsvis en ny försäkringsavtalslag som skall ersätta FAL och\r\nKFL. Lagen föreslås bli en samlad lag för stora delar av försäkringsav-\r\ntalsrätten. Den nya lagen föreslås innehålla en inledande allmän avdel-\r\nning, en avdelning om skadeförsäkring, en avdelning om individuell\r\npersonförsäkring och en avdelning om kollektiv försäkring. Den föreslag-\r\nna lagen är således avsedd att reglera konsumentförsäkringar (t.ex. hem-\r\nförsäkringar, villaförsäkringar, fordonsförsäkringar och reseförsäkringar),\r\nföretagsförsäkringar, personförsäkringar (livförsäkringar, sjukförsäkring-\r\nar och olycksfallsförsäkringar), gruppförsäkringar samt kollektivavtals-\r\ngrundade försäkringar.\r\nRegeringen anför att det är ett allmänt intresse att civilrättslig lagstift-\r\nning även av detta slag utgår från avtalsfrihet. Som framgår av förslagen i\r\npropositionen tillåter man på flera punkter avvikelser i försäkringsvillko-\r\nren utan att det för den skull går ut över det skydd för försäkringstagaren\r\noch andra som bör gälla på området. Enligt regeringen måste dock avtals-\r\nfriheten få vika när det finns ett samhälleligt intresse av det, t.ex. för att\r\ntillgodose sociala hänsyn eller jämlikhet i avtalsförhållandet. Vidare bör i\r\nstörsta möjliga utsträckning hänsyn tas till vad som kan anses vara all-\r\nmänt tillämpliga försäkringsvillkor, och lagen bör utformas så att den\r\nligger nära allmänna civilrättsliga principer samtidigt som försäkringsav-\r\ntalets särdrag tillräckligt beaktas. Det bör, anför regeringen vidare, undvi-\r\nkas att lagstiftningen får en produktstyrande verkan, utan den bör riktas in\r\npå parternas rättigheter och skyldigheter i förhållande till varandra och de\r\nfrågor som avtalet mera omedelbart aktualiserar när det gäller andra er-\r\nsättningsberättigade och tredje man.\r\nDen nya försäkringsavtalslagen föreslås gälla för försäkringar som\r\nmeddelas av enskilda försäkringsbolag och andra försäkringsföretag. Den\r\nskall inte tillämpas på återförsäkring. I den mån inte särregler gäller, skall\r\nlagen tillämpas även på trafikförsäkring och patientförsäkring. I lagen\r\nföreslås en särskild bestämmelse om individuella personförsäkringar som\r\ntecknas av arbetsgivare till förmån för anställda.\r\nReglerna är avsedda att vara tvingande vid all konsumentförsäkring.\r\nBestämmelserna skall vidare vara tvingande vid alla slag av individuell\r\npersonförsäkring. Vid företagsförsäkring föreslås vissa bestämmelser vara\r\ntvingande i samma utsträckning som i dag. Reglerna föreslås också vara\r\ntvingande vid gruppskadeförsäkring meddelad för grupper av anställda\r\noch andra enskilda fysiska personer för ändamål som faller utanför när-\r\ningsverksamhet, liksom vid gruppersonförsäkring. Vid kollektivavtals-\r\ngrundad skade- och personförsäkring är avsikten att reglerna inte skall\r\nvara tvingande om försäkringen följer en överenskommelse mellan en\r\narbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation och, i fråga\r\nom kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring, också i vissa andra fall. Av-\r\ntalsfrihet skall också råda vid sjöförsäkring och annan transportförsäkring\r\nsom inte är konsumentförsäkring och vid kreditförsäkring. I förhållande\r\ntill tredje man skall lagen alltid vara tvingande.\r\nKonsumentförsäkring\r\nMed konsumentförsäkring avses i förslaget till ny försäkringsavtalslag\r\nindividuell skadeförsäkring som en fysisk person eller ett dödsbo tecknar\r\nhuvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Kon-\r\nsumentförsäkring regleras i 2-7 kap. förslaget till ny försäkringsavtalslag.\r\nDen nya lagen föreslås innehålla allmänt hållna regler om informa-\r\ntionsskyldighet för försäkringsbolagen som till stor del stämmer överens\r\nmed motsvarande bestämmelser i KFL. De föreslagna reglerna innebär\r\nsammanfattningsvis följande. Försäkringsbolagen skall innan en försäk-\r\nring tecknas vara skyldiga att lämna information som underlättar kundens\r\nval av försäkring (förköpsinformation). Informationen gäller försäkrings-\r\nvillkoren och andra förhållanden som gör att kunden kan bedöma kostna-\r\nden för och omfattningen av försäkringen. Informationskravet får efterges\r\nom kunden avstår från informationen eller om det möter hinder mot att\r\ninformation lämnas. Snarast efter att ett försäkringsavtal har träffats skall\r\ninformation också lämnas i form av en bekräftelse (efterköpsinformation).\r\nI bekräftelsen skall bl.a. vissa begränsningar av försäkringsskyddet och\r\nviktiga säkerhetsföreskrifter framhållas. Information skall därutöver läm-\r\nnas också senare under försäkringstiden. Informationen skall i princip\r\nlämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är\r\ntillgänglig för mottagaren. Ett försäkringsbolag som underlåter att lämna\r\nföreskriven information skall med stöd av marknadsföringslagen kunna\r\nåläggas att lämna sådan.\r\nLiksom enligt KFL föreslås en rätt till konsumentförsäkring med i hu-\r\nvudsak följande innehåll. Försäkringsbolaget skall få vägra någon att\r\nteckna en konsumentförsäkring bara om det finns särskilda skäl. Försäk-\r\nringstagaren måste i princip godta de allmänna försäkringsvillkor som\r\nförsäkringsbolaget tillämpar för den aktuella typen av försäkring. Som\r\nsärskilda skäl räknas bl.a. att risken som skall försäkras finns i utlandet.\r\nFörsäkringsbolagets möjligheter att vägra förnyelse av en konsumentför-\r\nsäkring föreslås begränsas på motsvarande sätt som dess möjlighet att\r\nfrån början vägra försäkring för den aktuella försäkringstagaren.\r\nNär ett avtal om konsumentförsäkring träffas skall försäkringsbolaget,\r\nom inget annat avtalats eller framgår av omständigheterna, som huvudre-\r\ngel ha ett ansvar fr.o.m. dagen efter den då ett meddelande har sänts till\r\nförsäkringsbolaget om att försäkringstagaren önskar försäkringen. Försäk-\r\nringsbolaget föreslås dock ha rätt att förbehålla sig att ansvaret skall vara\r\nknutet till att premien betalas. Ett avtal om konsumentförsäkring får i\r\nprincip inte slutas för längre tid än ett år, men om det inte sägs upp för att\r\nupphöra vid försäkringstidens utgång skall det förnyas.\r\nFörsäkringstagaren skall enligt förslaget alltid få säga upp försäkringen\r\ntill försäkringstidens utgång. Försäkringen får också i vissa fall sägas upp\r\ni förtid. Försäkringsbolagets rätt att säga upp försäkringen i förtid i den\r\nföreslagna lagen överensstämmer i stora drag med KFL. Vid synnerliga\r\nskäl skall försäkringsbolaget inte bara få säga upp försäkringen utan\r\nockså få ändra villkoren under försäkringstiden. Om försäkringsbolaget\r\nvill avtala om nya villkor i samband med att en försäkring förnyas, blir\r\ndet skyldigt att begära detta senast samtidigt med att krav ställs på premie\r\nför den förnyade försäkringen.\r\nFörsäkringstagaren är skyldig att lämna riktiga och fullständiga svar på\r\nde frågor som försäkringsbolaget ställer i samband med att en försäkring\r\ntecknas eller förnyas.\r\nFörsta premien behöver inte betalas tidigare än fjorton dagar från det\r\natt försäkringsbolaget avsänt ett krav och senare premie inom en månad\r\nfrån krav. Försäkringsbolaget blir inte fritt från ansvar på grund av pre-\r\nmiedröjsmål förrän försäkringen sagts upp och försäkringstagaren haft\r\nminst fjorton dagar på sig att betala premien. Försäkringstagaren kan få\r\nett särskilt betalningsanstånd om han till följd av t.ex. svår sjukdom inte\r\nkunnat betala premien.\r\nDet s.k. berikandeförbudet i FAL, dvs. att en försäkrad inte skall kun-\r\nna göra vinster genom ett försäkringsfall, förs inte vidare i den nya lagen.\r\nDet gör däremot presumtionsregeln om att, om inte annat avtalas, den\r\nförsäkrade vid skada på den försäkrade egendomen har rätt till ersättning\r\nbara för den ekonomiska skada som ligger i att värdet av själva egendo-\r\nmen minskas eller går förlorat. Liksom i FAL föreslås lagen innehålla\r\nregler om återanskaffningsvärdet som grund för beräkning av försäk-\r\nringsersättningen. Om inte något annat har avtalats beräknas ersättning\r\nefter denna princip. Underförsäkring och dubbelförsäkring regleras på\r\nsamma sätt som i KFL. Den försäkrade får under vissa förutsättningar rätt\r\ntill ersättning för räddningskostnader, även om det innebär att det avtala-\r\nde försäkringsbeloppet överskrids.\r\nFörsäkringsbolaget åläggs att handlägga försäkringsärenden skynd-\r\nsamt. Ersättning skall i allmänhet betalas ut inom en månad från det att\r\nden ersättningsberättigade lagt fram sin utredning. I vissa fall blir försäk-\r\nringsbolaget skyldigt att betala ut ersättning i förskott. Rätten till försäk-\r\nringsersättning preskriberas enligt samma regler som i KFL och rådande\r\npraxis.\r\nI den nya lagen tas in bestämmelser om domstolsprövning av försäk-\r\nringsbolagets beslut att vägra att meddela försäkring eller beslut att säga\r\nupp en försäkring. Talan måste väckas inom sex månader från det att\r\nförsäkringsbolaget avsände meddelande om sitt beslut. Det föreslås också\r\natt Försäkringsbolaget får möjlighet att utöva regress mot en skadevållare\r\nnär skadan omfattas av försäkringen och har ersatts av bolaget.\r\nFöretagsförsäkring\r\nI förslaget till ny försäkringsavtalslag avses med företagsförsäkring en\r\nindividuell skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller offentlig\r\nverksamhet och annan individuell skadeförsäkring som inte är konsu-\r\nmentförsäkring. Bestämmelser om företagsförsäkring finns i 8 kap. för-\r\nslaget till ny försäkringsavtalslag.\r\nRegeringen föreslår att försäkringsbolaget skall informera om försäk-\r\nringen både innan den tecknas och under försäkringstiden enligt liknande\r\nprinciper som föreslås för konsumentförsäkringens del. Information be-\r\nhöver emellertid inte lämnas om det kan antas att näringsidkaren saknar\r\nbehov av den. Underlåtenhet att informera sanktioneras med en mark-\r\nnadsrättslig påföljd av i princip samma slag som vid konsumentförsäk-\r\nring.\r\nI huvudsaklig överensstämmelse med regleringen i FAL föreslås i den\r\nnya försäkringsavtalslagen dispositiva regler om ansvarstiden och försäk-\r\nringstagarens rätt att säga upp avtalet i förtid samt tvingande regler om\r\nförsäkringsbolagets rätt att säga upp avtalet och att ändra försäkringsvill-\r\nkoren. För företagsförsäkring föreslås bestämmelser om bl.a. upplys-\r\nningsplikt i väsentlig överensstämmelse med regleringen i FAL. Vid\r\ndröjsmål med premien får försäkringsbolaget säga upp försäkringen med\r\ntre dagars uppsägningstid, om inte dröjsmålet är av ringa betydelse.\r\nI fråga om försäkringsersättning och skadereglering föreslås i huvud-\r\nsak detsamma gälla som vid konsumentförsäkring. I fråga om preskrip-\r\ntion överförs den gällande regleringen i FAL.\r\nIndividuell personförsäkring\r\nBestämmelser om individuell personförsäkring finns i 10-16 kap. försla-\r\nget till ny försäkringsavtalslag.\r\nI propositionen anförs att en viktig fråga för regeringen när det gäller\r\nen ny försäkringsavtalslag är att det bör införas en rätt även till personför-\r\nsäkring. Av grundläggande betydelse är här, anför regeringen, de princi-\r\nper som sedan lång tid bär upp den svenska ersättningsrätten och synen\r\npå förhållandet mellan skadestånd och försäkring. Regelsystemet för\r\nfördelningen av de ekonomiska förlusterna vid skador skall tillgodose\r\nallmänt erkända krav på social rättvisa och trygghet och samtidigt leda till\r\ndet mest rationella utnyttjandet av det allmännas och enskildas ekonomis-\r\nka resurser. Ersättningsrätten tar sin utgångspunkt i att försäkringar är en\r\nbättre lösning att fördela riskerna än traditionellt skadestånd, och försäk-\r\nringslösningar har sålunda satts i förgrunden. I ett sådant system, där\r\nförsäkringar alltså ges stor betydelse, finns, anför regeringen, särskild\r\nanledning att säkerställa att den enskilde också kan få en försäkring.\r\nNär det gäller personförsäkring kan, enligt regeringen, den enskilde\r\nsägas vara i minst lika hög grad som vid konsumentförsäkring beroende\r\nav att en begäran om försäkring behandlas på ett korrekt och snabbt sätt.\r\nSocialförsäkring och kollektiva försäkringar av olika slag kan ge ett otill-\r\nräckligt skydd i det enskilda fallet, och utbudet och behovet av olika\r\nsorters personförsäkringar har ökat markant under senare år. Det är av\r\nvikt att en försäkringssökande kan få ett kompletterande försäkringsskydd\r\nsom är anpassat efter hans eller hennes behov. En grundläggande ut-\r\ngångspunkt måste visserligen, här liksom i fråga om skadeförsäkring,\r\nvara att man inte kan begära att försäkringsbolagen skall gå ifrån den\r\nförsäkringstekniska bedömningen av risken. I propositionen redovisas att\r\nde invändningar branschen gjort mot en kontraheringsplikt till stor del\r\ntycks bygga på sådana farhågor, och att dessa alltså, enligt regeringens\r\nmening, får anses omotiverade. Samtidigt bör det inte förekomma att en\r\nförsäkringsansökan, som enligt en försäkringsmässig bedömning kunnat\r\nbeviljas, avslås på osakliga grunder. Inte heller bör den omständigheten\r\natt ansökan av administrativa skäl inte kan komma under omedelbar\r\nprövning leda till att den avslås på grund av sökandens hälsoutveckling\r\nefter ansökningstidpunkten. Med denna ståndpunkt är det enligt regering-\r\nen naturligt att ge konsumenten också en rätt att teckna personförsäkring,\r\ndvs. liv-, olycksfalls- och sjukförsäkring. Som nyss framhölls kan försäk-\r\nringsbehovet här ju ofta vara ännu starkare än då det gäller skadeförsäk-\r\nring.\r\nEn lagstiftning av detta slag är vidare, anför regeringen, avsedd att gäl-\r\nla under lång tid. Att svenska försäkringsbolag i dag inte synes missbruka\r\nsin möjlighet att vägra försäkringar kan inte anses som någon garanti mot\r\natt man i framtiden, under andra samhällsförhållanden och andra ekono-\r\nmiska villkor, skulle visa sig betydligt mera återhållsam med att bevilja\r\nförsäkringsskydd. Även skäl av rättssäkerhetsnatur talar för en rätt till\r\nförsäkring. En möjlighet att i sista hand få avslagsbeslutet prövat av dom-\r\nstol måste anses ha sådant värde för en försäkringstagare att man inte utan\r\ntvingande skäl bör avstå från att här följa mönstret i KFL. Det kan inte\r\nheller gärna få någon betydelse från konkurrenssynpunkt att ett försäk-\r\nringsbolag enligt svensk rätt undantagsvis kan bli tvunget att bevilja en\r\nförsäkringsansökan som man av något skäl helst velat avslå.\r\nMed hänvisning till det anförda föreslår således regeringen att det lik-\r\nsom vid konsumentförsäkring skall finnas en rätt till personförsäkring.\r\nOm det inte finns försäkringstekniska eller andra särskilda skäl för att\r\navslå ansökan, får en sökande alltså rätt att teckna en försäkring som\r\nförsäkringsbolaget normalt tillhandahåller allmänheten och som svarar\r\nmot hälsotillståndet m.m. vid tiden för ansökan. Rätten till försäkring\r\ninnebär också, enligt regeringen, att försäkringsbolagen i svårförsäkrade\r\nfall i första hand skall anpassa premien och andra villkor. Endast i sista\r\nhand - när det inte går att meddela försäkring alls - kan försäkringsbola-\r\ngen vägra någon försäkring helt och hållet. Ett undantag från rätten till\r\nförsäkring gäller i fråga om försäkringar som tecknas av näringsidkare till\r\nförmån för dem själva.\r\nRegeringen föreslår motsvarande informationsskyldighet vid person-\r\nförsäkringar som för konsumentförsäkringarna. Informationsreglerna\r\nbehöver inte följas i fråga om personförsäkringar som tecknas av närings-\r\nidkare till förmån för dem själva när det kan antas att näringsidkarna\r\nsaknar behov av informationen. Särskilda informationskrav ställs upp för\r\nförsäkringsfall, bl.a. för att förebygga att dödsbon genom preskription går\r\nmiste om de rättigheter som följer av den avlidnes försäkringar. Ett för-\r\nsäkringsbolag som underlåter att lämna föreskriven information när för-\r\nsäkringstagaren är konsument kan med stöd av marknadsföringslagen\r\nåläggas att lämna sådan information. Också när försäkringen har tecknats\r\nav en näringsidkare kan försäkringsbolaget åläggas att lämna information.\r\nFörsäkringsbolaget får rätt att säga upp en tidsbegränsad personförsäk-\r\nring med viss uppsägningstid. Bolaget måste vid uppsägning fråga om\r\nförsäkringstagaren vill ha försäkringen förnyad. Bolagets möjligheter att\r\nvägra förnyelse föreslås få begränsas på motsvarande sätt som dess möj-\r\nlighet att från början vägra försäkring för den aktuella försäkringstagaren.\r\nFör vägran skall alltså krävas särskilda skäl. En tidsbegränsad försäkring\r\nförnyas om ingen av parterna har sagt upp den.\r\nFörsäkringstagaren föreslås ha rätt att när som helst säga upp försäk-\r\nringen att upphöra omedelbart. Försäkringstagaren kan också få försäk-\r\nringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev) eller få den återköpt av\r\nförsäkringsbolaget, om inte annat följer av försäkringens art eller av skat-\r\ntelagstiftningen. Om försäkringsbolaget har återköpt en livförsäkring med\r\nsparmoment, får försäkringstagaren fortsätta försäkringen som en ren\r\nriskförsäkring, såvida inte annat har avtalats.\r\nFörsäkringsbolaget kan aldrig förbehålla sig rätt att säga upp en livför-\r\nsäkring till upphörande i förtid utom vid vissa kontraktsbrott. Vid sjuk-\r\noch olycksfallsförsäkring kan försäkringsbolaget för vissa fall ta förbehåll\r\nbåde om villkorsändring och om upphörande i förtid. Vid all personför-\r\nsäkring kan försäkringsbolaget förbehålla sig att ändra försäkringen vid\r\nbörjan av en ny premieperiod, om det behövs på grund av försäkringens\r\nart eller någon annan särskild omständighet.\r\nFörsäkringstagaren och den försäkrade blir skyldiga att lämna riktiga\r\noch fullständiga svar på de frågor som försäkringsbolaget ställer till dem i\r\nsamband med att en försäkring tecknas, utvidgas eller förnyas.\r\nBestämmelserna om premien utformas i stort sett i enlighet med vad\r\nsom föreslås gälla för konsumentförsäkringens del. Försäkringstagaren\r\nfår möjlighet att efter dröjsmål med annan premie än den första återuppli-\r\nva försäkringen genom att betala den utomstående premien inom tre\r\nmånader från det en uppsägning fått verkan. Försäkringstagaren kan\r\ngenom förmånstagarförordnande bestämma vem försäkringsbeloppet\r\nskall tillfalla.\r\nFörsäkringsbolaget åläggs att handlägga försäkringsärendena skynd-\r\nsamt. Ersättning skall i allmänhet betalas ut inom en månad från det att\r\nden ersättningsberättigade lagt fram sin utredning. I vissa fall blir försäk-\r\nringsbolaget skyldigt att betala ut ersättning i förskott.\r\nEftersom den föreslagna lagen ger en rätt att teckna och förnya person-\r\nförsäkring, föreslås i lagen bestämmelser om domstolsprövning av försäk-\r\nringsbolagets beslut att vägra att meddela försäkring eller säga upp en\r\nförsäkring i förtid.\r\nGruppförsäkring\r\nEn stor del av de försäkringar som meddelas i Sverige är såtillvida av\r\nkollektiv natur som de gäller för en grupp av personer - arbetstagare,\r\nföreningsmedlemmar eller andra - enligt villkor i ett avtal som sluts inte\r\nmed de enskilda försäkrade utan med någon som kan anses representera\r\ngruppen eller företräda dess intressen. De försäkringar som arbetsgivare\r\ntecknar för sina anställda och som grundas på kollektivavtal (ka-\r\nförsäkringar) behandlas under nästa rubrik. Övriga kollektiva försäkringar\r\nkallas här gruppförsäkringar. Varken FAL eller KFL innehåller särskilda\r\nmateriella bestämmelser om gruppförsäkring.\r\nI propositionen anförs att försäkringsformen gruppförsäkring har sin\r\nstörsta praktiska och sociala betydelse vid personförsäkring men har på\r\nsenare år också blivit vanlig på skadeförsäkringens område. För många\r\nmänniskor utgör försäkringar av detta slag, vid sidan om socialförsäk-\r\nringen, det väsentliga skyddet i händelse av dödsfall, olycksfall eller\r\nsjukdom. Genom att premierna är förhållandevis förmånliga är försäk-\r\nringsformen särskilt viktig för personer med låga inkomster, och den\r\nförenklade riskprövningen gör ett försäkringsskydd möjligt också för\r\npersoner som på grund av sitt hälsotillstånd annars skulle ha svårt att\r\nskaffa sig en personförsäkring, i varje fall för överkomlig kostnad. Också\r\nför dem som omfattas av en ka-försäkring framstår gruppersonförsäkring-\r\nen i vart fall som ett viktigt kompletterande skydd. Gruppskadeförsäkring\r\nför konsumenter fyller också en viktig social funktion genom att den ger\r\npersoner som av någon anledning inte tecknat individuell konsumentför-\r\nsäkring ett skydd som motsvarar denna, i allmänhet mot lägre premie.\r\nEftersom det vanligen ingår ansvarsförsäkring i gruppskadeförsäkringen,\r\nfår den dessutom ett stort värde för tredje man när den försäkrade vållar\r\nen skada. Finns det inte någon ansvarsförsäkring, saknar en skadelidande\r\nofta möjlighet att få ut något skadestånd av en privatperson som är ansva-\r\nrig för skadan.\r\nRegeringen anför i propositionen att det hör till de mest angelägna\r\nuppgifterna när en ny försäkringsavtalslag skall införas att reglera frågor\r\nom denna avtalstyp och den försäkring för enskilda gruppmedlemmar\r\nsom grundas på avtalet. Regleringen bör ansluta till den ordning som har\r\nvisat sig fungera i praxis och samtidigt tryggar de försäkrades skydd.\r\nMot den ovan redovisade bakgrunden föreslår regeringen att den nya\r\nförsäkringsavtalslagen skall reglera både frivillig och obligatorisk grupp-\r\nskadeförsäkring och gruppersonförsäkring. Om försäkringsbolaget gett en\r\ngruppföreträdare i uppdrag att fullgöra en skyldighet mot gruppmedlem-\r\nmarna, ansvarar bolaget normalt mot dem för företrädarens utförande av\r\nuppdraget. Tillämpningsområdet föreslås begränsat så att vissa av de\r\ntvingande bestämmelserna inte gäller vid försäkringar för högst en må-\r\nnad. Gruppskadeförsäkring regleras i 17 kap. och gruppersonförsäkring i\r\n19 kap. förslaget till ny försäkringsavtalslag.\r\nAvtal om frivillig gruppförsäkring skall anses ingånget mellan försäk-\r\nringsbolaget och gruppmedlemmen på grundval av gruppavtalet. Ett\r\nsådant avtal kan också, enligt förslaget, ingås genom att gruppmedlem-\r\nmen låter bli att avböja försäkringen inom viss tid om detta föreskrivs i\r\ngruppavtalet. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring anses ingånget mel-\r\nlan försäkringsbolaget och företrädare för gruppen genom gruppavtalet.\r\nGenom ett sådant avtal uppkommer inte någon betalningsskyldighet för\r\ngruppmedlemmen mot bolaget. Vid frivillig gruppförsäkring anses\r\ngruppmedlemmen som försäkringstagare. Vid obligatorisk gruppförsäk-\r\nring däremot anses den som slutit gruppavtalet som försäkringstagare.\r\nInformation skall lämnas innan ett gruppavtal ingås och också när en\r\nförsäkring har meddelats liksom senare under försäkringstiden. Särskilda\r\nregler föreslås beträffande information om reservationsanslutning och om\r\nförsäkringsbesked. Ett sådant besked utfärdas till gruppmedlemmarna och\r\nkan åberopas mot försäkringsbolaget, om den som fått beskedet är i god\r\ntro. Marknadsrättsliga påföljder skall också kunna komma i fråga, bl.a.\r\nom ett försäkringsbolag inte lämnar den föreskrivna informationen.\r\nAvtalsfrihet föreslås gälla i fråga om tiden för inträdet av försäkrings-\r\nbolagets ansvar, dock skall ansvar vid den avtalade tidpunkten inträda\r\nmot alla som då tillhör gruppen.\r\nHar inget annat avtalats, förnyas en gruppförsäkring för en tid av ett år\r\nom inte avtalet sägs upp före försäkringstidens utgång. Om försäkrings-\r\nbolaget säger upp försäkringen till försäkringstidens utgång, är bolaget\r\nskyldigt att underrätta medkontrahenten och gruppmedlemmarna om\r\nuppsägningen och uppsägningen får verkan en månad efter det att medde-\r\nlandena avsändes. En gruppmedlem föreslås få rätt att när som helst säga\r\nupp eller avstå från försäkringen. Om en gruppmedlem lämnar gruppen,\r\nskall ett efterskydd gälla under vissa förutsättningar. Efterskyddet föreslås\r\ngälla en månad för gruppskadeförsäkring och tre månader för grupperson-\r\nförsäkring. Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från grup-\r\npens sida, upphör försäkringen för samtliga försäkrade efter en månad.\r\nUpphör försäkringsbolagets ansvar på grund av uppsägning från bolaget\r\neller från gruppen, har varje försäkrad rätt att få ett likvärdigt skydd ge-\r\nnom fortsättningsförsäkring, med vissa undantag. Försäkringsbolaget\r\nföreslås få en begränsad rätt att säga upp försäkringen i förtid. Motsva-\r\nrande regler som för individuell försäkring skall gälla om bl.a. upplys-\r\nningsplikt.\r\nOckså vid gruppförsäkring skyddas den försäkrade mot följden av un-\r\nderlåten premiebetalning genom regler om betalningsfrister och, för per-\r\nsonförsäkringens del, om återupplivning. För att gruppmedlemmen skall\r\nkunna bevara sitt försäkringsskydd i sådana fall åläggs försäkringsbolaget\r\natt sända meddelande om uppsägning till medlemmen själv, oavsett vem\r\nsom skall betala premien enligt gruppavtalet. Dessutom skall meddelande\r\nsändas till den som har ingått gruppavtalet med försäkringsbolaget om\r\ndenne enligt avtalet har förmedlat premien.\r\nKollektivavtalsgrundad försäkring\r\nDe föreslagna bestämmelserna om kollektivavtalsgrundad försäkring\r\nskall tillämpas under förutsättning att försäkringen tecknas av en arbets-\r\ngivare för dennes anställda och meddelas enligt ett i försäkringsvillkoren\r\nangivet kollektivavtal. Vidare skall försäkringen tecknas hos ett försäk-\r\nringsbolag enligt kollektivavtalet. Vissa särregler föreslås gälla för kol-\r\nlektivavtalsgrundade försäkringar med individuellt innehåll. Bestämmel-\r\nser om kollektivavtalsgrundad skadeförsäkring finns i 18 kap., och be-\r\nstämmelser om kollektivavtalsgrundad personförsäkring i 20 kap. försla-\r\nget till ny försäkringsavtalslag. I en särskild lag föreslås bestämmelser om\r\ngrupplivförsäkringarna som meddelas av staten.\r\nI fråga om informationen skall i stort sett samma synpunkter bli avgö-\r\nrande som vid gruppförsäkring. Information skall alltså lämnas innan ett\r\ngruppavtal ingås och också när en försäkring har meddelats liksom senare\r\nunder försäkringstiden.\r\nVissa regler om individuell försäkring - t.ex. om ansvarsinträdet och\r\nuppsägning - anses passa mindre väl för ka-försäkring och föreslås därför\r\nbli ersatta av särbestämmelser, som närmare ansluter till kollektivavtals-\r\nrätten. Försäkringen skall kunna avtalas att gälla fr.o.m. den dag som\r\nanges i kollektivavtalet. Den försäkrade får både vid personförsäkring och\r\nskadeförsäkring ha rätt till efterskydd enligt vad som anges i försäkrings-\r\nvillkoren.\r\nPrinciperna om begränsning av försäkringsbolagets ansvar vid indivi-\r\nduell försäkring föreslås gälla också för ka-försäkring. Uppsägningstiden\r\nskall vara minst en månad vid utebliven premiebetalning. Bestämmelser-\r\nna om skadereglering m.m. vid individuell försäkring tillämpas också vid\r\nka-försäkring. Detsamma gäller för skadeförsäkringens del också i fråga\r\nom bl.a. försäkringsersättning.\r\nI lagen tas in en erinran om att den försäkrade när försäkringsskyddet\r\nupphör har rätt till efterskydd, fribrev och fortsättningsförsäkring enligt\r\nvad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. En regel föreslås om att försäk-\r\nringsbelopp som tillfaller ett dödsbo för att täcka begravningskostnader,\r\nvilket är vanligt vid kollektivavtalsgrundad försäkring, till viss del skall\r\nvara skyddat från utmätning.\r\nIkraftträdande- och övergångsbestämmelser\r\nLagen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2006. När det gäller skade-\r\nförsäkringar skall de nya bestämmelserna tillämpas på avtal som ingås\r\nefter ikraftträdandet och äldre lag fortsätta att gälla för gamla avtal. I viss\r\nomfattning föreslås att den nya lagen skall tillämpas också på avtal om\r\npersonförsäkringar som ingåtts före ikraftträdandet. De nya bestämmel-\r\nserna om information skall sålunda gälla också för gamla avtal, men för\r\nuppsägning och förlängning av avtalet skall i princip äldre lag tillämpas\r\npå gamla avtal såvida försäkringen inte förnyats efter ikraftträdandet. På\r\nmotsvarande sätt blir det beträffande begränsningar i försäkringsbolagets\r\nansvar avgörande om försäkringen förnyats efter ikraftträdandet. Om en\r\ntillämpning av äldre rätt skulle leda till resultat som är uppenbart oskäligt\r\nmot försäkringstagaren, skall dock den nya lagen tillämpas i stället. Såvitt\r\nangår premien skall det avgörande vara om premien skall erläggas efter\r\nikraftträdandet. För skaderegleringen föreslås det avgörande bli tidpunk-\r\nten för försäkringsfallet.\r\nMotionerna\r\nMotioner med yrkanden om helt avslag jämte vissa\r\ntillkännagivanden\r\nInger René m.fl. (m) ser i motion L2 omfattande problem med den före-\r\nslagna lagstiftningen. Ur försäkringstagarnas synvinkel torde det viktigas-\r\nte vara att ha tillgång till ett brett utbud av försäkringsprodukter till rimli\r\nga premier. Enligt motionärernas uppfattning motverkar de föreslagna\r\nreglerna just detta. Motionärerna anser att regeringens förslag snarare\r\nförsvårar än förenklar för konsumenterna och dessutom blir olika försäk-\r\nringslösningar dyrare. Vidare anser motionärerna att remisstiden varit\r\nalltför kort i förhållande till det omfattande lagförslaget och att viktiga\r\nremissinstanser inte fått tillfälle att yttra sig, vilket är en stor brist. Där\r\növer anser motionärerna att det är oacceptabelt att lagförslaget inte inne-\r\nhåller några nya preskriptionsregler. Enligt motionärerna är det också\r\nanmärkningsvärt att regeringen fortfarande överväger vissa frågor som\r\ngäller företagsförsäkring. Om reglerna för företagsförsäkring skall ändras\r\nmåste försäkringsbolagen ställas inför samtliga ändringar vid ett och\r\nsamma tillfälle. Motionärerna anser således att regeringens förslag, trots\r\ndet omfattande utredningsarbetet, har omfattande brister och att det krävs\r\nytterligare beredning innan ett nytt förslag kan läggas fram. Mot den\r\nredovisade bakgrunden yrkar motionärerna avslag på propositionen (yr-\r\nkande 1).\r\nRegeringen föreslår en mer omfattande kontraheringsplikt än den som\r\nredan gäller i dag. Detta innebär, enligt motionärerna, att man påtvingar\r\nprivata försäkringsbolag ett omfattande socialt ansvarstagande. De risker\r\nsom den nya kontraheringsplikten medför för försäkringsbolagen kom-\r\nmer, anför motionärerna, att pressa upp premierna för samtliga försäk-\r\nringstagare. Enligt motionärernas uppfattning leder den föreslagna kon-\r\ntraheringsplikten till sämre och dyrare försäkringslösningar för konsu-\r\nmenterna. I motionen begärs ett tillkännagivande med detta innehåll\r\n(yrkande 2).\r\nDen föreslagna kontraheringsplikten riskerar, anför motionärerna vida-\r\nre, att skapa falska förhoppningar hos försäkringstagarna eftersom det\r\ninte införs någon ovillkorlig rätt att teckna försäkring. Enligt motionärer-\r\nna bör regeringen i stället ge tydliga regler för vad medborgarna har att\r\nförvänta sig av det skattefinansierade socialförsäkringssystemet och för\r\nvilka situationer det behövs privata försäkringar. Gränsdragningen mellan\r\nde skattefinansierade socialförsäkringssystemen och privata försäkringar\r\nmåste därför utredas. Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed (yr-\r\nkande 3).\r\nMotionärerna menar också att en utvidgning av kontraheringsplikten\r\npå sätt som föreslås i propositionen inte bör genomföras innan konse-\r\nkvenserna av en sådan förändring utretts. Ett tillkännagivande begärs med\r\ndetta innehåll (yrkande 4).\r\nVidare anser motionärerna att det kan ifrågasättas om en lagstiftning\r\nmed sådan nationell särprägel som den regeringen föreslår verkligen\r\nligger i konsumenternas intresse. Alltför nationellt särpräglade regler,\r\nsom t.ex. de föreslagna reglerna om kontraheringsplikt, riskerar att av-\r\nskräcka utländska försäkringsbolag från att etablera sig på den svenska\r\nmarknaden. Följden av detta blir sämre konkurrens, högre priser och ett\r\nsämre utbud av försäkringsprodukter. Trots det vällovliga syftet blir re-\r\nsultatet alltså betydande nackdelar för konsumenterna. Alltför nationellt\r\nsärpräglade regler bör således undvikas för att underlätta konkurrens\r\nmellan svenska och utländska försäkringsbolag. Motionärerna yrkar ett\r\ntillkännagivande med detta innehåll (yrkande 5).\r\nDärutöver anser motionärerna att det är anmärkningsvärt att regering-\r\nen, trots den långa utredningstiden, alltjämt överväger vissa frågor om\r\nföretagsförsäkring. Enligt motionärerna är det ett anständighetskrav att\r\nom reglerna för företagsförsäkring ändras måste försäkringsbolagen stäl-\r\nlas inför samtliga förändringar vid ett och samma tillfälle. Ett tillkännagi-\r\nvande begärs med detta innehåll (yrkande 6).\r\nNär det gäller s.k. stora risker anför motionärerna att parterna kan av-\r\ntala om att utländsk lag skall gälla för försäkringen. På så sätt kan ut-\r\nländska försäkringsbolag i praktiken konkurrera med svenska bolag utan\r\natt behöva ta hänsyn till de tvingande bestämmelserna om företagsförsäk-\r\nring. Mot denna bakgrund anser motionärerna att bestämmelserna bör\r\nvara dispositiva, i vart fall beträffande försäkring av stora risker. Motio-\r\nnärerna föreslår ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 7).\r\nDen rådgivningsliknande plikt som åläggs försäkringsbolagen i förhål-\r\nlande till en näringsidkare som vill teckna en företagsförsäkring är unik i\r\nsvensk rätt när det gäller avtal mellan näringsidkare. Det finns åtskilliga\r\nandra typer av avtal som en näringsidkare behöver ingå för sin rörelse och\r\nsom är minst lika komplicerade som tecknandet av företagsförsäkring.\r\nFör alla andra typer av avtal gäller huvudprincipen i svensk rätt att när-\r\ningsidkaren på egen bekostnad får skaffa sig den kompetens eller hjälp\r\nsom han anser sig ha behov av. Enligt motionärerna saknas det anledning\r\natt frångå denna huvudprincip på försäkringsområdet och de anser att den\r\nrådgivningsliknande plikt som föreslås i propositionen gentemot närings-\r\nidkare bör avskaffas (yrkande 8).\r\nDen föreslagna regleringen beträffande gruppförsäkring är, enligt mo-\r\ntionärernas uppfattning, alltför detaljerad. Denna detaljrikedom riskerar\r\natt förhindra utvecklingen av nya försäkringsprodukter. I motionen begärs\r\nett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 9).\r\nEn omfattande reform som den nu aktuella medför alltid kostnader.\r\nEnligt motionärerna bör utredningen kompletteras med en analys av hur\r\nomställningskostnaderna kommer att drabba försäkringstagarna (yrkande\r\n10).\r\nViviann Gerdin m.fl. (c) yrkar i motion L3 avslag på regeringens proposi-\r\ntion. Enligt motionärerna bör regeringen bereda ärendet vidare och däref-\r\nter återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag. Ett sådant lagförslag\r\nbör syfta till att uppnå större likheter mellan konsumenters och företaga-\r\nres skydd (yrkande 1).\r\nMotionärerna anför att det finns tvingande regler i den gällande KFL\r\nsom rör första premiebetalningen. Dessa regler föreslås nu överföras till\r\nden nya försäkringsavtalslagen. Reglerna innebär att ett försäkringsbolag\r\ninte får kräva kortare betalningsfrist än fjorton dagar vid betalning av\r\nförsta premien, såvida inte avtalet har ingåtts just genom en första pre-\r\nmiebetalning. Vid försenad premiebetalning kan ett försäkringsbolag säga\r\nupp försäkringen, men uppsägningen får bara verkan efter ytterligare en\r\nfjortondagarsfrist. En konsument skulle alltså kunna vara skyddad i en\r\nmånad utan att någonsin behöva betala. En rimligare ordning vore att\r\nkonsumenten måste betala för den tid som försäkringen har gällt, om inte\r\nförsäkringsbiolaget medger annat. I motionen begärs ett tillkännagivande\r\nmed detta innehåll (yrkande 2).\r\nSlutligen anser motionärerna att en bestämmelse som upphäver dis-\r\nkriminerande avtalsvillkor bör tas in i den nya försäkringsavtalslagen.\r\nFörsäkringsbolag gör alltid riskbedömningar som bygger på generalise-\r\nringar, men vissa generaliseringar anser samhället vara olämpliga och\r\ndiskriminerande. Det är sådana som grundar sig på en egenskap som en\r\nmänniska inte kan påverka och som inte heller bestämmer människans\r\nkaraktär och behov i övrigt. Kön är en sådan egenskap. Motionärerna\r\nbegär ett tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 3).\r\nMotion med yrkande om avslag såvitt avser gruppförsäkringar\r\nI motion L1 anför Yvonne Andersson m.fl. (kd) att den föreslagna re-\r\ngleringen av gruppförsäkringar kan medföra att denna försäkringstyp kan\r\nkomma att försvinna eftersom de kommer att bli för dyra för försäkrings-\r\nbolagen att tillhandahålla och för dyra att teckna för försäkringstagarna.\r\nOm gruppförsäkringarna försvinner riskerar en stor grupp personer att stå\r\nutan försäkring. De som har det sämst ställt omfattas i många fall inte av\r\nnågon annan försäkring än just  en gruppförsäkring. Den föreslagna re-\r\ngleringen slår således mot dem som har det svårast i samhället och som\r\nofta står utan försäkringsskydd. Därtill kommer, enligt motionärerna, att\r\nde föreslagna reglerna beträffande gruppföreträdarnas ställning inte är\r\ntillräckligt genomarbetade. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna\r\navslag på regeringens proposition såvitt avser de föreslagna reglerna om\r\ngruppförsäkring (yrkande 1).\r\nMotioner med yrkanden om vissa tillkännagivanden\r\nI motion L4 anser Mia Franzén m.fl. (fp) att regeringens förslag har om-\r\nfattande brister och motionärerna framhåller att det krävs ytterligare be-\r\nredning innan ett nytt förslag bör läggas fram för riksdagen.\r\nI motionen redovisas att de omfattande reglerna om information som\r\ngäller vid konsumentförsäkring föreslås bli tvingande även vid avtal\r\nmellan näringsidkare. Denna informationsregel föreslås bli tillämplig\r\noavsett företagsstorlek och ett försäkringsbolag kan avstå från att lämna\r\ninformation endast när kunden kan antas sakna behov av den. Enligt\r\nmotionärernas uppfattning kan endast informationsfrågan leda till många\r\ndomstolsprocesser eftersom propositionen inte ger besked om i vilka\r\nsituationer informationen kan antas vara obehövlig. Den föreslagna re-\r\ngleringen på detta område medför att försäkringsbolagen får ökade kost-\r\nnader vilket i sin tur leder till höjda premier för försäkringstagarna. Mo-\r\ntionärerna anför vidare att enligt förslaget skall försäkringsbolagen också\r\nvara skyldiga att tillhandahålla delar av den kompetens som krävs för\r\nbedömning av själva försäkringsbehovet, vilket är ett främmande inslag i\r\nsvensk rätt. Detta kommer att orsaka försäkringsbolagen ökade kostnader\r\nvilket i sin tur leder till höjda premier för försäkringstagarna. I motionen\r\nbegärs ett tillkännagivande om att det i den nya försäkringsavtalslagen\r\ninte bör införas tvingande regler om företagsförsäkring (yrkande 1).\r\nVad gäller regler om gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad för-\r\nsäkring välkomnar motionärerna att regler om dessa försäkringstyper förs\r\nin i den nya försäkringsavtalslagen. Motionärerna anser dock att reglerna\r\när alltför detaljerade och att reglerna inte bör vara tvingande i den ut-\r\nsträckning som föreslås. En detaljreglering motverkar flexibilitet och\r\nproduktutveckling. Den tillgodoser inte heller konsumenternas intressen\r\neftersom denna typ av försäkringar tecknas av organisationer som besitter\r\nhög juridisk kompetens. Eftersom alla administrationskostnader påverkar\r\npremien riskerar följden bli att gruppförsäkringar och kollektivavtals-\r\ngrundad försäkring förlorar i attraktionskraft. Mot denna bakgrund före-\r\nslår motionärerna ett tillkännagivande om att det inte bör införas tvingan-\r\nde regler om gruppersonförsäkringar (yrkande 2).\r\nVidare är motionärerna kritiska till den föreslagna rätten till personför-\r\nsäkring. Motionärerna är tveksamma till om de föreslagna reglerna kom-\r\nmer att leda till att fler människor i praktiken får möjlighet att teckna\r\npersonförsäkring. Ett tillkännagivande begärs beträffande vad som anförs\r\ni motionen om kontraheringsplikten vid personförsäkringar (yrkande 3).\r\nRegeringens förslag om rätten till personförsäkring kan möjligen få\r\nvissa positiva effekter för handikappade och svårt sjuka. Själva problema-\r\ntiken för dessa grupper som i dag upplever otrygghet på grund av små\r\nmöjligheter att teckna försäkringar kommer dock att kvarstå. Enligt mo-\r\ntionärerna måste gränsdragningen mellan de skattefinansierade trygghets-\r\nsystemen och de privata försäkringarna ses över. Ett tillkännagivande\r\nbegärs med detta innehåll (yrkande 4).\r\nArbetet med en ny försäkringsavtalslag har pågått under lång tid, men\r\ntrots detta läggs det inte fram något förslag till nya preskriptionsregler.\r\nEnligt motionärerna är det välkänt att gällande preskriptionsregler medför\r\nproblem för såväl försäkringstagarna som försäkringsbolagen. Motionä-\r\nrerna anser att en översyn av preskriptionsreglerna måste komma till\r\nstånd snarast. Motionärerna begär ett tillkännagivande med detta innehåll\r\n(yrkande 5).\r\nÖkad administration och ett påtvingat högre risktagande kommer att\r\nmedföra ökade försäkringskostnader för samtliga försäkringstagare. Höj-\r\nda premier drabbar personer med svag ekonomi hårdast. Någon verklig\r\nkonsekvensanalys av lagförslagets sociala och ekonomiska effekter har,\r\nenligt motionärerna, inte gjorts. Motionärerna anser att regeringen skynd-\r\nsamt måste återkomma till riksdagen med en utförlig analys av de faktis-\r\nka kostnaderna för lagförslagets genomförande. Ett tillkännagivande\r\nbegärs i enlighet härmed (yrkande 6).\r\nI motion L348, som väckts under den allmänna motionstiden år 2004,\r\nanför Helena Bargholtz (fp) att rättsläget är oklart såvitt gäller frågan från\r\nvilken tidpunkt preskriptionstiden skall börja räknas. Enligt motionären\r\nbör denna oklarhet som kan leda till onödiga svårigheter för försäkrings-\r\ntagarna undanröjas. I motionen begärs ett tillkännagivande med detta\r\ninnehåll.\r\nAnita Brodén (fp) påpekar i motion L393, som också väckts under den\r\nallmänna motionstiden år 2004, att försäkringsbolag inte har någon skyl-\r\ndighet att hålla sig informerat om när en person avlider som har tecknat\r\nen försäkring hos bolaget. Försäkringsbolagen är inte heller skyldiga att\r\nmeddela efterlevande om utfallande försäkringar. Motionären begär ett\r\ntillkännagivande om att det i den nya försäkringsavtalslagen bör finnas\r\nregler om samordning mellan myndigheter och automatisk försäkringsut-\r\nbetalning till efterlevande.\r\nUtskottets ställningstaganden\r\nLagförslagen\r\nInledningsvis vill utskottet framhålla att det ligger i det allmännas intresse\r\natt det finns goda förutsättningar för en väl fungerande försäkringsverk-\r\nsamhet. Lagstiftningen om försäkringsavtal måste därför vara anpassad\r\ntill rådande samhällsförhållanden samtidigt som långsiktighet säkerställs.\r\nDetta är särskilt tydligt för en ersättningsrättslig ordning som den svens-\r\nka, som sedan länge bygger på att försäkringar har en framskjuten ställ-\r\nning i förhållande till skadestånd. Ett starkt skydd för försäkringstagarna\r\noch andra ersättningsberättigade ger, enligt utskottets mening, bäst förut-\r\nsättningar för goda marknadsförhållanden, vilket naturligtvis också måste\r\nligga i försäkringsbolagens eget intresse.\r\nSom regeringen påpekat har samhället genomgått betydande och\r\ngrundläggande förändringar sedan den nuvarande lagstiftningen utarbeta-\r\ndes i början av förra seklet. Enligt utskottets mening är det uppenbart att\r\nde ekonomiska förutsättningarna är helt annorlunda nu än när 1927 års\r\nFAL trädde i kraft, att synen på försäkringens uppgift och ställning inom\r\nrättssystemet har ändrats samt att nya försäkringsprodukter har utvecklats.\r\nEtt omfattande utredningsarbete på försäkringsrättens område har\r\ngjorts för att genomföra en modernisering av FAL. Arbetet har skett i\r\nnära nordisk samverkan. Ett första resultat blev för svensk del KFL, som\r\nträdde i kraft år 1981. Beträffande personförsäkring och företagsförsäk-\r\nring har reglerna däremot inte undergått några större ändringar under den\r\ntid som FAL har gällt. Vidare saknas det uttryckliga regler för sådana\r\npraktiskt viktiga kollektiva försäkringstyper som gruppförsäkring och\r\nkollektivavtalsgrundad försäkring. Utskottet anser att det nu gällande\r\nregelsystemet därigenom är både svåröverskådligt och ofullständigt, och i\r\nvissa avseenden brister det allvarligt i möjligheten till förutsebarhet.\r\nMot denna bakgrund står det enligt utskottets mening klart att det är\r\nhög tid att en ny försäkringsavtalslag införs, en lagstiftning som är anpas-\r\nsad till samhällsutvecklingen, i Sverige och internationellt, och som sam-\r\ntidigt kan utveckla och ge stabilitet på området för lång tid framåt. Som\r\nregeringen påpekat är det också angeläget att det nordiska samarbete som\r\nresulterat i nya försäkringsavtalslagar i Finland och Norge fullföljs även\r\nför svensk del. Nödvändigheten av ett gott grundläggande försäkrings-\r\nrättsligt regelverk har också tydliggjorts vid den senaste tidens diskussion\r\nom förtroendet för försäkringsbranschen.\r\nSom Lagrådet påpekat och som också berörts i några av motionerna\r\nkan det i och för sig synas anmärkningsvärt att lagförslaget ytterst grun-\r\ndas på kommittébetänkanden som nu är över arton respektive femton år\r\ngamla. Kommittéförslagen har emellertid varit föremål för upprepade\r\nbearbetningar, synpunkter på de nya förslagen har inhämtats från såväl\r\nmyndigheter som sammanslutningar och försäkringsbranschen har haft\r\nmöjlighet att yttra sig och lämna upplysningar om den senaste tidens\r\nutveckling på försäkringsområdet. Mot denna bakgrund anser utskottet,\r\nliksom Lagrådet, att lagstiftningsärendet beretts på ett godtagbart sätt.\r\nUtskottet delar också Lagrådets uppfattning att lagförslagets allmänna\r\nuppbyggnad får godtas.\r\nMed det anförda välkomnar utskottet regeringens förslag om en ny\r\nförsäkringsavtalslag. Genom reformen görs en nödvändig modernisering\r\nav lagstiftningen. Med de föreslagna reglerna tillförsäkras försäkringsta-\r\ngarna ett starkt skydd vid alla typer av försäkringar. Enligt utskottets\r\nmening är detta ytterst angeläget särskilt med tanke på den stora sociala\r\nbetydelse som försäkringarna har för många.\r\nSammanfattningsvis anser utskottet att förslagen i propositionen är väl\r\nägnade att läggas till grund för en ny lagstiftning om försäkringsavtal.\r\nVad som anförts i motionerna L2 och L3 utgör enligt utskottets mening\r\ninte skäl för att avstyrka en ny lagstiftning eller förorda några tillkännagi-\r\nvanden från riksdagens sida. Inte heller i övrigt har det i lagstiftnings-\r\närendet framkommit grund för andra ställningstaganden från utskottets\r\nsida.\r\nVad gäller kravet i motion L1 yrkande 1 att propositionen bör avslås\r\nsåvitt gäller gruppförsäkringar vill utskottet peka på att hela propositionen\r\när präglad av en positiv syn vad gäller gruppförsäkringar och att den\r\nföreslagna regleringen på detta område är i praktiken densamma som den\r\nordning som redan gäller i dag samtidigt som den tryggar de försäkrades\r\nskydd. Även den ordning som i dag gäller för gruppföreträdare förs såle-\r\ndes vidare till den nya lagen. Enligt motionärerna leder den föreslagna\r\nregleringen till särskilda svårigheter och fördyringar för vissa typer av\r\ngruppförsäkringar där särskilda hänsyn gör sig gällande, t.ex. gruppför-\r\nsäkringar för poliskåren. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen\r\nför den aviserade uppföljningen och utvärderingen av lagstiftningen\r\nkommer att följa denna fråga och om det visar sig erforderligt återkom-\r\nmer till riksdagen med eventuella ändringsförslag. Med det anförda anser\r\nutskottet att förslaget i motion L1 yrkande 1 inte bör föranleda någon\r\nåtgärd från riksdagen.\r\nMed anledning av förslaget i motion L3 att det i den nya försäkrings-\r\navtalslagen bör införas en bestämmelse som upphäver diskriminerande\r\navtalsvillkor anser utskottet att det finns anledning erinra om att den\r\nbefintliga diskrimineringslagstiftningen även är tillämplig på försäkrings-\r\nområdet.\r\nBeträffande kravet i motion L348 att preskriptionsreglerna bör moder-\r\nniseras delar utskottet motionärens uppfattning att det varit värdefullt om\r\npreskriptionsreglerna kunnat reformeras inom ramen för det aktuella\r\nlagstiftningsärendet. Som regeringen påpekat talar mycket för att enklare\r\noch mera praktiskt hanterbara bestämmelser om preskription kan behö-\r\nvas. Samtidigt innebär ett antal avgöranden från Högsta domstolen i\r\nprincip en stark ställning för försäkringstagarna. I propositionen redovisar\r\nregeringen att reformbehovet påtalats relativt sent under beredningsarbe-\r\ntet och att det för närvarande saknas underlag för några närmare över-\r\nväganden beträffande detta regelsystem. Utskottet utgår från att regering-\r\nen så snart erforderligt underlag finns återkommer till riksdagen med ett\r\nförslag till reformering av detta praktiskt viktiga regelsystem.\r\nVad därefter gäller frågan om information vid försäkringsfall som be-\r\nhandlas i motion L393 vill utskottet framhålla att i propositionen föreslås\r\natt när ett försäkringsfall har inträffat, skall försäkringsbolaget i skälig\r\nomfattning informera försäkringstagaren och andra som har anspråk mot\r\nbolaget om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av bety-\r\ndelse för dem att känna till. Om försäkringsbolaget får kännedom om ett\r\nförsäkringsfall som utgörs av försäkringstagarens död, skall det genast\r\nunderrätta dödsboet om försäkringsfallet (10 kap. 7 §). Regeringen anför i\r\npropositionen att eftersom det inte är ovanligt att försäkringsbolagen\r\nsjälva saknar relevanta upplysningar och eftersom det även är oklart i vad\r\nmån sådana kan inhämtas på ett inte alltför betungande sätt har man valt\r\natt inte föreslå en mer långtgående skyldighet för bolagen. Regeringen\r\navser dock att följa frågan och vid behov återkomma till riksdagen.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning men vill understryka betydel-\r\nsen av att regeringen följer denna fråga i syfte att förebygga att dödsbon\r\ngenom preskription går miste om de rättigheter som följer av den avlidnes\r\nförsäkringar.\r\nÄndringsförslagen\r\nI den i ärendet inkomna skrivelsen från Svenska Kommunförbundet och\r\nLandstingsförbundet behandlas frågan om reglerna om kollektivavtals-\r\ngrundad personförsäkring i förslaget till ny försäkringsavtalslag skall\r\ntillämpas på det kommunala Pensions- och Försäkringsavtalet (PFA). I\r\nskrivelsen anförs att ett förtydligande bör göras i 20 kap. 1 § förslaget till\r\nny försäkringsavtalslag i syfte att klargöra att den nya lagens bestämmel-\r\nser skall tillämpas för PFA och liknande försäkringar.\r\nI skrivelsen från Svenskt Näringsliv, Landsorganisationen i Sverige\r\nm.fl. organisationer begärs att det i övergångsreglerna införs en möjlighet\r\natt få den nya försäkringsavtalslagen direkt tillämplig på redan ingångna\r\ntillsvidaretecknade försäkringsavtal.\r\nSkrivelsen från Sveriges Försäkringsförbund innehåller en begäran om\r\natt bestämmelserna om personförsäkringar i anställningsförhållanden\r\nbättre bör anpassas till rådande förhållanden på området.\r\nSveriges Försäkringsförbund har förklarat sig inte ha något att erinra\r\nmot förslagen i skrivelsen från Svenska Kommunförbundet och Lands-\r\ntingsförbundet respektive skrivelsen från Svenskt Näringsliv, Landsorga-\r\nnisationen i Sverige m.fl. organisationer.\r\nDe frågeställningar som aktualiseras i skrivelserna kräver ytterligare\r\nett i dagsläget tidsmässigt inte helt överblickbart beredningsarbete. Enligt\r\nutskottets mening är det inte rimligt att ett sådant arbete nu riskerar att\r\nförsena riksdagens ställningstagande till den aktuella propositionen. Ut-\r\nskottet anser därför att det får ankomma på regeringen att närmare analy-\r\nsera frågeställningarna och vid behov återkomma till riksdagen med lag-\r\nförslag. Eventuella ändringsförslag torde kunna bli föremål för riksdags-\r\nbehandling i god tid före årsskiftet.\r\nVad särskilt gäller önskemålen i skrivelsen från Svenska Kommunför-\r\nbundet och Landstingsförbundet om ett förtydligande i 20 kap. 1 § med\r\nhänsyn till att det är oklart hur vissa typer av kollektiv personförsäkring\r\nsom börjat meddelas på senare tid skall bedömas enligt den nya lagstift-\r\nningen vill utskottet erinra om följande. Det väsentliga skälet för att en\r\nförsäkring skall falla under reglerna om kollektivavtalsgrundad försäkring\r\ni 20 kap. och inte under de tvingande reglerna om gruppersonförsäkring i\r\n19 kap. är att de försäkrades intresse i så fall kan tillvaratas genom kol-\r\nlektivavtal som deras organisation har slutit om försäkringsskyddets\r\nutformning. I enlighet med detta anser utskottet att så snart det föreligger\r\nett kollektivavtal som reglerar försäkringsförhållandet på sätt som anges i\r\n20 kap. 1 § reglerna i 20 kap. bör tillämpas på försäkringen. En kollektiv\r\nförsäkring som visserligen utformas efter mönster av en kollektivavtals-\r\ngrundad försäkring men inte grundas på ett kollektivavtal faller däremot\r\nunder 19 kap.\r\nLagtekniska justeringar\r\nVad gäller lagförslagen bör uppmärksammas att de föreslagna ändringar-\r\nna i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt föreslås träda i kraft den\r\n1 januari 2006. Av de föreslagna övergångsbestämmelserna framgår att\r\nom skattskyldighet har inträtt före ikraftträdandet, skall äldre bestämmel-\r\nser tillämpas. Eftersom lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har\r\nupphört att gälla vid utgången av år 2004 skall lagförslaget avslås (se\r\nprop. 2004/05:25, bet. SkU18, rskr. 134-136).\r\nDärutöver bör vad gäller förslaget till ny försäkringsavtalslag i lagens\r\n1 kap. 3 § första stycke ordet \"patientskadeförsäkringar\" bytas ut mot\r\nordet \"patientförsäkringar\", och i lagens 14 kap. 7 § tredje stycket bör\r\norden \"första stycket\" bytas ut mot orden \"andra stycket\".\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar de i propositionen\r\nframlagda lagförslagen utom förslaget till lag om ändring i lagen\r\n(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt som bör avslås. Vidare föreslår\r\nutskottet att riksdagen beslutar vissa lagtekniska justeringar i förslaget till\r\nny försäkringsavtalslag i enlighet med vad som redovisats ovan. Ställ-\r\nningstagandet innebär att riksdagen avslår motionerna L1 yrkande 1, L2\r\nyrkandena 1-10, L3 yrkandena 1-3, L4 yrkandena 1-6, L348 och L393.\r\nUppföljning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen avslår ett motionsyrkande med begäran om uppfölj-\r\nning av den nya lagstiftningen. Utskottet hänvisar till aviserade\r\nåtgärder från regeringen.\r\nMotionen\r\nYvonne Andersson m.fl. (kd) välkomnar i motion L4 regeringens förslag\r\nom en rätt till personförsäkring. Förslaget medför att varje individ skall\r\nha rätt att prövas som försäkringstagare, vilket motionärerna anser är\r\nmycket tillfredsställande. Enligt motionärerna har den föreslagna re-\r\ngleringen kritiserats från många håll. En av invändningarna har varit att\r\nden utvidgade kontraheringsplikten riskerar att leda till fördyringar för\r\nalla försäkringstagare. Mot denna bakgrund anser motionärerna att lag-\r\nstiftningen bör utvärderas. I motionen begärs ett tillkännagivande med\r\ndetta innehåll (yrkande 2).\r\nPropositionen och utskottets ställningstagande\r\nRegeringen anför i propositionen att lagstiftning av detta slag bör allmänt\r\nföljas upp så att den tillämpas på avsett sätt. I syfte att säkerställa att de\r\nsociala skyddsaspekterna kring kontraheringsplikten verkligen får ge-\r\nnomslag i praktiken avser regeringen att ge i uppdrag till t.ex. Konsu-\r\nmentverket att följa försäkringsbolagens avslagspraxis. En kompletteran-\r\nde möjlighet som skall övervägas är att det införs föreskrifter om skyldig-\r\nhet för bolagen att rapportera om sina avslagsbeslut.\r\nRegeringen kommer att kontinuerligt följa utvecklingen och när det är\r\nlämpligt vidta erforderliga åtgärder. En rätt till försäkring aktualiserar\r\ngränsdragningen mellan socialförsäkringarna och de privata personför-\r\nsäkringarna. Den ovan nämnda uppföljningen av kontraheringsplikten\r\nkan visa att det kan vara motiverat att i något avseende göra en översyn\r\nav gränsdragningen.\r\nAv redovisningen i propositionen framgår således hur regeringen avser\r\natt följa upp den nya lagstiftningen. Utskottet utgår från att regeringen\r\ninom ramen för det aviserade arbetet särskilt kommer att beakta eventuel-\r\nla fördyringar för samtliga försäkringstagare på grund av den utvidgade\r\nkontraheringsplikten.\r\nPå grund av det anförda anser utskottet att det inte finns någon anledning\r\nför utskottet att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av\r\nmotionen. Riksdagen bör således avslå motion L4 yrkande 2.\r\n\r\n\r\nReservation\r\nEn ny försäkringsavtalslag m.m. (punkt 1)\r\nav Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Viviann\r\nGerdin (c), Henrik von Sydow (m) och Mia Franzén (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen avslår regeringens förslag och tillkännager för regeringen vad\r\nsom anförs i reservationen.\r\nDärmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L2 yrkandena 1-10,\r\n2004/05:L3 yrkandena 1-3, 2004/05:L4 yrkandena 1-6 och\r\n2004/05:L348 samt bifaller delvis motion 2004/05:L393.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att lagstiftningen på försäkringsavtalsrättens område är i behov\r\nav en modernisering. Den framlagda propositionen har emellertid, enligt\r\nvår uppfattning, påtagliga brister. Ur försäkringstagarnas synvinkel torde\r\ndet viktigaste vara att ha tillgång till ett brett utbud av försäkringsproduk-\r\nter till rimliga premier. De föreslagna reglerna riskerar att motverka just\r\ndetta. Vi menar att regeringens förslag snarare försvårar än förenklar för\r\nkonsumenterna, och dessutom blir olika försäkringslösningar dyrare.\r\nDärutöver anser vi att remisstiden varit alltför kort i förhållande till det\r\nomfattande lagförslaget och att viktiga remissinstanser inte fått tillfälle att\r\nyttra sig, vilket är en stor brist. Vidare är det anmärkningsvärt att lagför-\r\nslaget inte är heltäckande, det innehåller t.ex. inte förslag till några nya\r\npreskriptionsregler. Det är också anmärkningsvärt att regeringen fortfa-\r\nrande överväger vissa frågor som gäller företagsförsäkring. Att genomfö-\r\nra en lagstiftning som mötts av en så kompakt kritik av en enig bransch\r\nväcker också betänkligheter från många olika utgångspunkter. Mot den\r\nredovisade bakgrunden föreslår vi att propositionen avslås i sin helhet och\r\nomarbetas i flera avseenden innan riksdagen ånyo ges tillfälle att ta ställ-\r\nning i frågan. Ställningstagandet innebär att riksdagen bifaller motionerna\r\nL2 yrkande 1 och L3 yrkande 1.\r\nUtgångspunkten för en omarbetning och ett nytt lagförslag bör vara\r\nbl.a. följande.\r\nVi stöder de syften som anges i propositionen om att alla skall ha rätt\r\ntill ett fullgott försäkringsskydd. Den nu föreslagna utvidgningen av\r\nkontraheringsplikten innebär att man skjuter över ett omfattande socialt\r\nansvar på privata försäkringsbolag och försäkringstagare och att den\r\neftersträvade effekten uteblir. Den ökade risk som en utvidgad kontrahe-\r\nringsplikt medför för försäkringsbolagen kan leda till att premierna för\r\nsamtliga försäkringstagare stiger. En utvidgning av kontraheringsplikten\r\nriskerar också att skapa falska förhoppningar hos försäkringstagarna\r\neftersom det inte införs någon ovillkorlig rätt att teckna försäkring. Sam-\r\nhället bör i stället ge tydliga regler för vad medborgarna har att förvänta\r\nsig av det skattefinansierade försäkringssystemet och för vilka situationer\r\ndet behövs privata försäkringar. Vi anser därför att gränsdragningen mel-\r\nlan de skattefinansierade socialförsäkringssystemen och privata försäk-\r\nringar måste utredas. En utvidgning av kontraheringsplikten bör under\r\nalla förhållanden inte genomföras innan konsekvenserna av en sådan\r\nförändring utretts.\r\nFör att uppnå konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska för-\r\nsäkringsbolag anser vi att bestämmelser för försäkringar av stora risker\r\nbör vara dispositiva. Dessutom anser vi att alltför nationellt särpräglade\r\nregler, som t.ex. en utvidgad rätt till försäkring, riskerar att avskräcka\r\nutländska försäkringsbolag från att etablera sig på den svenska markna-\r\nden, vilket leder till sämre konkurrens och ökade kostnader. Mot bak-\r\ngrund av ovanstående är det en brist att Konkurrensverket inte givits\r\ntillfälle att yttra sig för att djupare analysera lagförslagets konkurrens-\r\nrättsliga konsekvenser. Om reglerna för företagsförsäkring skall ändras\r\nanser vi att försäkringsbolagen måste ställas inför samtliga ändringar vid\r\nett och samma tillfälle.\r\nArbetstagare har fram till nu via sin arbetsgivare eller sitt fackförbund\r\nkunnat försäkra sig och sina familjer till mycket låga premier genom s.k.\r\ngruppförsäkring. Gruppförsäkringarna har fram till nu även varit ett ore-\r\nglerat försäkringsområde som ändå fungerat väl, varför behovet av en ny\r\nlagstiftning på detta område verkligen kan ifrågasättas. Om lagstiftning\r\nskall införas anser vi därför att det är mycket viktigt att en reglering av\r\ndessa försäkringsformer inte görs tvingande eller alltför detaljerad. Efter-\r\nsom alla administrationskostnader påverkar premien riskerar en alltför\r\ndetaljerad reglering att leda till att gruppförsäkringar och kollektivavtals-\r\ngrundad försäkring förlorar i attraktionskraft, vilket påverkar såväl pro-\r\nduktutveckling och flexibilitet som möjligheten till fortsatt låg premieni-\r\nvå.\r\nEtt omarbetat lagförslag bör också innehålla förslag till nya preskrip-\r\ntionsregler samt nya överväganden vad gäller reglerna om den första\r\npremiebetalningen.\r\nEn så omfattande reform som den nu aktuella medför alltid kostnader.\r\nEn konsekvensanalys av en reforms sociala och ekonomiska följder måste\r\nockså göras innan ett nytt förslag presenteras för riksdagen\r\nVad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L2 yr-\r\nkandena 1-10, L3 yrkandena 1-3, L4 yrkandena 1-6 och L348 samt med\r\ndelvis bifall till motion L393, som sin mening ge regeringen till känna\r\n\r\n\r\nSärskilt yttrande\r\nEn ny försäkringsavtalslag m.m.\r\nav Yvonne Andersson (kd).\r\nKristdemokraterna har två yrkanden i sin motion med anledning av reger-\r\ningens förslag till ny försäkringsavtalslag. Det ena yrkandet går ut på att\r\nnuvarande ordning bibehålls avseende gruppförsäkringar. Det andra yr-\r\nkandet innefattar en begäran om att det skall göras en utvärdering av den\r\nutvidgade kontraheringsplikten. Vad gäller yrkandet om en utvärdering\r\nanser jag att utskottsmajoriteten har tillgodosett våra önskemål. När det\r\ngäller gruppförsäkringar är motionsyrkandet i praktiken tillgodosett efter-\r\nsom jag nämligen gör bedömningen att den föreslagna lagregleringen blir\r\nså flexibel att den inte hindrar att nuvarande former av gruppförsäkringar\r\nkommer att finnas kvar. Den nya lagstiftningen ger också konsumenten\r\noch försäkringstagaren ett ökat skydd som vi kristdemokrater länge efter-\r\nsträvat.\r\nEftersom mina motionskrav i huvudsak är tillgodosedda har jag valt att\r\ninte reservera mig. Jag kommer dock noga att följa hur den nya lagstift-\r\nningen kommer att tillämpas i praktiken.\r\n\r\n\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nPropositionen\r\nProposition 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag\r\nRiksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till\r\n1. försäkringsavtalslag,\r\n2. lag om säkerhetsrätt i försäkringsersättning,\r\n3. lag om statliga grupplivförsäkringar,\r\n4. lag om ändring i äktenskapsbalken,\r\n5. lag om ändring i utsökningsbalken,\r\n6. lag om ändring i lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån\r\nför ofödda,\r\n7. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,\r\n8. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,\r\n9. lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar,\r\n10. lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internatio-\r\nnella oljeskadefonden,\r\n11. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),\r\n12. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskas-\r\nsan,\r\n13. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),\r\n14. lag om ändring i lagen (1989:508) om försäkringsmäklare,\r\n15. lag om ändring i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande,\r\n16. lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),\r\n17. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,\r\n18. lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under\r\nkrig eller krigsfara m.m.,\r\n19. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).\r\nFöljdmotioner\r\n2004/05:L1 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari föreslås att riksdagen\r\nfattar följande beslut:\r\n1. Riksdagen beslutar att det av försäkringsavtalslagen skall framgå att\r\nnuvarande ordning bibehålls avseende gruppförsäkringar och att reger-\r\ningens förslag i motsvarande del avslås.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en utvärdering av de utvidgade kontraheringsreglerna.\r\n2004/05:L2 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås att riksdagen fattar\r\nföljande beslut:\r\n1.  Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:150.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att kontraheringsplikt medför sämre och dyrare försäkrings-\r\nlösningar för konsumenten.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utreda gränsdragningen mellan de skattefinansierade so-\r\ncialförsäkringssystemen och privata försäkringar.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att kontraheringsplikten inte bör utvidgas utan att konse-\r\nkvenserna för detta utreds.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alltför natio-\r\nnellt särpräglade regler, som de om kontraheringsplikt och företagsför-\r\nsäkring, bör undvikas för att underlätta konkurrens mellan inhemska\r\noch utländska försäkringsbolag.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att för det fall reglerna om företagsförsäkring skall ändras,\r\nmåste försäkringsbolagen ställas inför samtliga förändringar vid ett\r\noch samma tillfälle.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bestämmelserna om företagsförsäkring bör vara disposi-\r\ntiva, i varje fall beträffande försäkring av \"stora risker\".\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den rådgivningsliknande plikt som enligt propositionen\r\nåläggs näringsidkaren beträffande företagsförsäkringar bör avskaffas.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att reglerna för gruppförsäkringar bör göras mindre detalje-\r\nrade.\r\n10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utredningen bör kompletteras med en analys av hur om-\r\nställningskostnaderna drabbar försäkringstagarna.\r\n2004/05:L3 av Viviann Gerdin m.fl. (c) vari föreslås att riksdagen fattar\r\nföljande beslut:\r\n1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:150 till förmån för\r\nvidare behandling i syfte att uppnå större likhet mellan konsumenters\r\noch företagares skydd. Särskild vikt bör då fästas vid ökad trygghet för\r\nsmåföretagare samt vid de här påföljande anmärkningarna.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en konsument om inte annat har avtalats bör bli betal-\r\nningsansvarig för den tid försäkringen har varit i kraft.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en bestämmelse som motverkar diskriminering bör in-\r\nlemmas i lagen.\r\n2004/05:L4 av Mia Franzén m.fl. (fp) vari föreslås att riksdagen fattar\r\nföljande beslut:\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inte införa tvingande lagstiftning i avtal om företagsför-\r\nsäkringar.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inte införa tvingande lagstiftning beträffande grupper-\r\nsonförsäkringar.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kontraheringsplikten beträffande personförsäkringar.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en översyn av gränsdragningen mellan de skattefinansierade\r\nsocialförsäkringarna och de premiefinansierade personförsäkringarna.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om reglerna om preskription.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en skyndsam analys av reformens ekonomiska och sociala\r\neffekter.\r\nMotioner från allmänna motionstiden 2004/05\r\n2004/05:L348 av Helena Bargholtz (fp) vari föreslås att riksdagen fattar\r\nföljande beslut:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av förtydligande i försäkringsavtalslagen.\r\n2004/05:L393 av Anita Brodén (fp) vari föreslås att riksdagen fattar\r\nföljande beslut:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om samordning mellan myndigheter samt automatisk försäkrings-\r\nutbetalning till efterlevande.\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nRegeringens lagförslag\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n2004/05:LU4\r\n\r\nRLU4      2004/05:LU4\r\n\r\n2\r\n1\r\n\r\n1\r\n2004/05:LU4      INNEHÅLLSFÖRTECKNING\r\n\r\n2004/05:LU4\r\n\r\n4\r\n5\r\n1999/2000:BoU6678\r\nUtkast\r\n\r\n2\r\n\r\n2004/05:LU4      ALLMÄN BAKGRUND\r\n\r\n2004/05:LU4\r\n\r\n6\r\n11\r\n2004/05:LU4\r\nUtkast\r\n\r\n4\r\n\r\n2004/05:LU4      UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN\r\n\r\n2004/05:LU4\r\n\r\n28\r\n37\r\n2004/05:LU4\r\nUtkast\r\n\r\n8\r\n\r\n2004/05:LU4      RESERVATION\r\n\r\n2004/05:LU4\r\n\r\n30\r\n40\r\n2004/05:LU4\r\nUtkast\r\n29\r\n2004/05:LU4      RESERVATION\r\n\r\nSÄRSKILT YTTRANDE      2004/05:LU4\r\n\r\n2\r\n41\r\n2004/05:LU4\r\nUtkast\r\n31\r\n2004/05:LU4      BILAGA 1   FÖRTECKNING ÖVER BEHANDLADE FÖRSLAG\r\n\r\nBILAGA 1      2004/05:LU4\r\n\r\n34\r\n46\r\n2004/05:LU4\r\nUtkast\r\n\r\n32\r\n\r\n2004/05:LU4      BILAGA 2   REGERINGENS LAGFÖRSLAG\r\n\r\nBILAGA 2      2004/05:LU4\r\n\r\n36\r\n183\r\n2004/05:LU4\r\nUtkast\r\n35\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "En ny försäkringsavtalslag m.m.",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis proposition 2003/04:150 och avslår motionerna 2004/05:L2 yrkandena 1-10, 2004/05:L3 yrkandena 1-3, 2004/05:L4 yrkandena 1-6, 2004/05:L348 och 2004/05:L393.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\"",
          "votering_id": "F0B2C0C5-7103-11D9-AE37-000475530052",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "121",
                    "0",
                    "0",
                    "23"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "15"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "2",
                    "16",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "22",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "12",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "185",
                    "96",
                    "0",
                    "68"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F0B2C0C5-7103-11D9-AE37-000475530052",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "LU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Gruppförsäkringar",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:L1 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "LU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Uppföljning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:L1 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "LU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": {
        "nummer": "1",
        "rubrik": "En ny försäkringsavtalslag m.m.",
        "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\"",
        "typ": "reservation",
        "utskottsforslag_punkt": "1"
      }
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-10-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-11-25 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2005-02-01 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-02-07 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2005-02-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-02-08 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2005-02-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2005-02-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2005-02-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2005-02-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2005-02-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2005-02-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "LAG",
          "namn": "Planerat ikraftträdande",
          "datum": "2006-01-01 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "12",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Delvis bifall till propositionen. Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 04:43:33"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Det blir svårare för försäkringsbolagen att vägra någon att teckna sjukförsäkring. Det är en av nyheterna i regeringens förslag till ny försäkringsavtalslag som riksdagen har antagit. Den nya lagen stärker försäkringstagarnas skydd vid alla typer av försäkringar. Det gäller konsumentförsäkringar, företags- och personförsäkringar samt olika kollektiva försäkringar. Försäkringsbolag ska bara få neka någon att teckna en personförsäkring, som till exempel en sjukförsäkring, om det finns särskilda skäl. Nekar bolaget ska beslutet kunna prövas i domstol. Lagändringarna innebär också att gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade försäkringar regleras i lag och att försäkringsbolagen får ett utökat informationsansvar. Försäkringsavtalslagen börjar gälla den 1 januari 2006. ",
          "dok_id": "GS01LU4",
          "systemdatum": "2016-08-09 14:16:20"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Starkare skydd för försäkringstagare (LU4)",
          "dok_id": "GS01LU4",
          "systemdatum": "2016-08-09 14:16:20"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 04:43:33"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01LU4",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:43"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Det ska bli svårare för försäkringsbolagen att vägra någon att teckna sjukförsäkring. Det är en av nyheterna i ett regeringsförslag om ny försäkringsavtalslag som lagutskottet föreslår att riksdagen godkänner. Den nya lagen ska stärka försäkringstagarnas skydd vid alla typer av försäkringar. Den ska gälla konsumentförsäkringar, företags- och personförsäkringar samt olika kollektiva försäkringar. Ett försäkringsbolag ska bara få neka någon att teckna en personförsäkring, som till exempel en sjukförsäkring, om det finns särskilda skäl. Nekar bolaget ska beslutet kunna prövas i domstol. Lagförslaget innebär också att gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrundade försäkringar regleras i lag och att försäkringsbolagen får ett utökat informationsansvar. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2006.</p>",
          "dok_id": "GS01LU4",
          "systemdatum": "2016-08-09 14:16:20"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Starkare skydd för försäkringstagare (LU4)",
          "dok_id": "GS01LU4",
          "systemdatum": "2016-08-09 14:16:20"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01LU4",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200405_lu_4.docx",
          "filstorlek": "15643815",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Ny försäkringsavtalslag",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/84F06AED-FF18-412B-B04F-C75D1DC5986D"
        },
        {
          "dok_id": "GS01LU4",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200405_lu_4.pdf",
          "filstorlek": "16066358",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200405_lu_4",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/4A54E1C1-C1EC-4EB8-8D69-E74E35645761"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:L1 med anledning av prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_id": "GS02L1",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "L1",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Andersson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:L2 med anledning av prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_id": "GS02L2",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "L2",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:L3 med anledning av prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_id": "GS02L3",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "L3",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_subtitel": "av Viviann Gerdin m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:L348 Försäkringsavtalslagen",
          "ref_dok_id": "GS02L348",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "L348",
          "ref_dok_titel": "Försäkringsavtalslagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Helena Bargholtz (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:L393 Efterlevandes situation i försäkringssammanhang",
          "ref_dok_id": "GS02L393",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "L393",
          "ref_dok_titel": "Efterlevandes situation i försäkringssammanhang",
          "ref_dok_subtitel": "av Anita Brodén (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:L4 med anledning av prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_id": "GS02L4",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "L4",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_subtitel": "av Mia Franzén m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_id": "GR03150",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "150",
          "ref_dok_titel": "Ny försäkringsavtalslag",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "Ds",
          "uppgift": "1999:39",
          "ref_dok_id": "GNB439",
          "ref_dok_typ": "Ds",
          "ref_dok_rm": "1999",
          "ref_dok_bet": "39",
          "ref_dok_titel": "Ds 1999:39",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Departementsserien"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2005-02-16",
          "ref_dok_id": "GS0977",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "77",
          "ref_dok_titel": "2005-02-16",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2005-02-16",
          "ref_dok_id": "GS0977",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "77",
          "ref_dok_titel": "2005-02-16",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:160",
          "ref_dok_id": "GS0K160",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "160",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:160",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "1977:84",
          "ref_dok_id": "G1B384",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "1977",
          "ref_dok_bet": "84",
          "ref_dok_titel": "SOU 1977:84",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "1986:56",
          "ref_dok_id": "GAB356",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "1986",
          "ref_dok_bet": "56",
          "ref_dok_titel": "SOU 1986:56",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "1989:88",
          "ref_dok_id": "GDB388",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "1989",
          "ref_dok_bet": "88",
          "ref_dok_titel": "SOU 1989:88",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2002:1",
          "ref_dok_id": "GQB31",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2002",
          "ref_dok_bet": "1",
          "ref_dok_titel": "SOU 2002:1",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "-",
          "ref_dok_id": "2005:104",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "-",
          "ref_dok_id": "2005:105",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "-",
          "ref_dok_id": "2005:106",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:107",
          "ref_dok_id": "1987:230",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:108",
          "ref_dok_id": "1981:774",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:109",
          "ref_dok_id": "1930:106",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:110",
          "ref_dok_id": "1970:417",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:111",
          "ref_dok_id": "1972:262",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:112",
          "ref_dok_id": "1973:1199",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:113",
          "ref_dok_id": "1975:1410",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:114",
          "ref_dok_id": "1980:1097",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:115",
          "ref_dok_id": "1987:672",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:116",
          "ref_dok_id": "1989:508",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:117",
          "ref_dok_id": "1993:931",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:118",
          "ref_dok_id": "1996:799",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:119",
          "ref_dok_id": "1998:674",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:120",
          "ref_dok_id": "1999:890",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2005:121",
          "ref_dok_id": "1999:1229",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        }
      ]
    }
  }
}