\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:88\r\nNya regler om dödförklaring jämte en motion som har väckts med anledning\r\nav propositionen.\r\nI propositionen lägger regeringen fram förslag till en lag om dödförklaring.\r\nSom en följd härav föreslås att nuvarande bestämmelser om dödförklaring\r\ni 25 kap. ärvdabalken skall upphävas.\r\nDen föreslagna lagen innehåller bestämmelser om beviskrav vid bortovaro\r\noch de tidsfrister som måste iakttas i ett ärende om dödförklaring. En\r\nsärskild regel föreslås för det fall att försvinnandet har skett i\r\nsamband med en naturkatastrof eller stor olycka, eller under liknande\r\nomständigheter, och det finns en mycket hög grad av sannolikhet för att\r\nden försvunne är död. Beslut i frågor om dödförklaring skall, enligt\r\nförslaget, fattas av Skatteverket.\r\nDen nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 april 2005.\r\nUtskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår\r\nmotionen.\r\nI betänkandet finns en reservation.
\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1. Lagförslagen\r\nRiksdagen antar regeringens förslag tilla. lag om dödförklaring,b. lag\r\nom ändring i ärvdabalken,c. lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier\r\nför bestämmande av människans död.Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:88.\r\n\r\n2. Beslutsordningen\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:L11.\r\nReservation (m, fp, kd, c)\r\n\r\nStockholm den 8 mars 2005\r\nPå lagutskottets vägnar\r\n\r\nInger René\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne\r\nCarlström (s), Raimo Pärssinen (s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson\r\n(s), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene\r\nTesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Anneli Särnblad (s), Pia Nilsson\r\n(s), Johan Löfstrand (s), Mia Franzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa\r\nThalén Finné (m) och Johan Linander (c).
\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄr någon försvunnen och befaras vara död utan att hans eller hennes\r\nkropp har kunnat hittas, kan dödförklaring ske genom beslut av domstol.\r\nFörutsättningarna för beslut om dödförklaring och de tidsfrister som\r\nuppställs i anslutning därtill framgår av 25 kap. ärvdabalken. Reglerna\r\nhar sin huvudsakliga bakgrund i motsvarande bestämmelser i 1933 års lag\r\nom boutredning och arvskifte och var senast föremål för lagstiftningsåtgärder\r\når 1981. För vissa fall infördes då en möjlighet att ansöka om dödförklaring\r\nredan ett år efter ett försvinnande. Möjligheten att tillämpa en gällande\r\nregel om treårig frist utvidgades samtidigt. För övriga fall behölls\r\nhuvudregeln om en tioårig väntetid innan ansökan om dödförklaring får\r\ngöras.\r\nI mars 1996 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgift att\r\ngöra en översyn av bl.a. reglerna om dödförklaring (dir. 1996:18).\r\nUtredningen antog namnet Ärvdabalksutredningen. I uppdraget ingick att\r\növerväga om tidsfristerna för dödförklaring kunde förkortas och om det\r\nfanns ett behov av att samordna reglerna om dödförklaring i ärvdabalken\r\noch avregistrering ur folkbokföringen enligt folkbokföringslagen.\r\nUtredningen redovisade sitt arbete i augusti 1998 i slutbetänkandet (SOU\r\n1998:110) Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring. Betänkandet\r\nhar remissbehandlats.\r\nFör att anpassa utredningsbetänkandets förslag till naturkatastrofer av\r\nden omfattning som inträffade i Sydostasien den 26 december 2004 har\r\nförslaget kompletterats i en inom Regeringskansliet upprättad promemoria\r\nmed utkast till lagrådsremiss. Ett antal myndigheter och organisationer\r\nhar beretts tillfälle att lämna synpunkter på promemorian.\r\nMed utgångspunkt i ovan redovisat arbete föreslår regeringen - efter\r\nhörande av Lagrådet - att riksdagen skall anta de i propositionen\r\nframlagda förslagen till lag om dödförklaring, lag om ändring i ärvdabalken\r\noch lag om ändring i lagen om kriterier för bestämmande av människans\r\ndöd. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska\r\nregeringen och Vänsterpartiet.\r\nRegeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.\r\nMed anledning av propositionen har en motion väckts. Motionsförslaget\r\nfinns i bilaga 1.
\r\nUtskottets överväganden\r\nNya regler om dödförklaring\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen antar lagförslagen och avslår motionen. Jämför reservation (m,\r\nfp, kd, c).\r\nInledning\r\nNär någon avlider ankommer det, enligt 2 § lagen (1987:269) om kriterier\r\nför bestämmande av människans död, på läkare att i överensstämmelse med\r\nvetenskap och beprövad erfarenhet fastställa att döden har inträtt.\r\nLäkaren skall sedan, enligt 4 kap. 2 och 3 §§ begravningslagen (1990:1144),\r\nutan dröjsmål utfärda ett dödsbevis. Dödsbeviset skall lämnas till\r\nSkatteverket. När Skatteverket får dödsbeviset, avregistreras den avlidne\r\nfrån folkbokföringen enligt 19 § folkbokföringslagen (1991:481). Dessa\r\nregler förutsätter att den avlidnes kropp helt eller delvis går att\r\nundersöka. Om en person däremot är försvunnen och det inte går att utreda\r\natt han eller hon har avlidit, men det kan befaras att så är fallet,\r\nfår i stället dödförklaring tillgripas. Bestämmelser om dödförklaring\r\nfinns i 25 kap. ärvdabalken.\r\nÄven om förhållandena är sådana att dödsbevis inte kan utfärdas på grund\r\nav att det inte påträffats någon kropp, kan den försvunne enligt praxis\r\nundantagsvis avregistreras från folkbokföringen genom beslut av\r\nSkatteverket om det är utrett att den försvunne är död.\r\nÄrvdabalkens bestämmelser om dödförklaring\r\nAv 25 kap. 1 § ärvdabalken framgår att om någon är borta och det sedan\r\nhan eller hon veterligen senast var vid liv har gått tio år eller - om\r\nden försvunne skulle vara över 75 år gammal - fem år, får ansökan göras\r\nom dödförklaring. Kan det antas att den som är borta befann sig i\r\nlivsfara vid den tidpunkt då han eller hon senast veterligen var i livet,\r\nfår ansökan göras om det gått tre år efter försvinnandet. Är det utrett\r\natt den försvunne befann sig i livsfara, får ansökan göras redan när\r\nett år har förflutit. En ansökan om dödförklaring får göras av den\r\nbortovarandes make, arvinge eller annan vars rätt kan bero av dödförklaringen.\r\nAnsökan görs hos tingsrätten i den ort där den försvunne senast haft\r\nhemvist inom riket eller, om det inte finns behörig domstol, hos Stockholms\r\ntingsrätt. Över en ansökan om dödförklaring skall domstolen höra den\r\nförsvunnes make eller maka, om han eller hon vistas i Sverige, samt\r\nnärmaste släktingar, annan som kan antas senast ha haft underrättelse\r\nom den bortovarande samt Skatteverket och polismyndigheten i den ort\r\ndär den försvunne senast hade hemvist i Sverige (3 §). Om den tidsfrist\r\nsom enligt 1 § är tillämplig i ärendet har löpt och det då inte framkommit\r\natt den bortovarande har avlidit, skall domstolen, enligt 4 §, utfärda\r\nkungörelse om ansökningen. Kungörelsen skall också innehålla en kallelse\r\npå den försvunne att senast en viss dag anmäla sig hos domstolen. Den\r\ndagen får inte sättas tidigare än ett år efter kungörelsedagen. Kungörelsen\r\nskall därutöver innehålla en uppmaning till var och en som kan lämna\r\nupplysningar i ärendet att inom samma tid underrätta domstolen.\r\nNär den tid som bestämts i kungörelsen löpt ut och man under mellantiden\r\ninte har fått vetskap om att den försvunne faktiskt har avlidit, skall\r\ndomstolen förklara att han eller hon skall anses som död (5 §). I\r\ndomstolens beslut skall anges vilken dag som är att anse som dödsdag.\r\nDomstolen skall vidare skyndsamt underrätta Skatteverket om beslutet om\r\ndödförklaring som avregistrerar den dödförklarade ur folkbokföringen.\r\nEn domstols beslut att dödförklara en försvunnen person innebär att den\r\nförsvunne skall anses som död. Beslutet grundlägger alltså en presumtion\r\nför att han eller hon är död och att döden inträffat vid en viss tidpunkt.\r\nInnebörden av presumtionen är därmed både att den dödförklarade levt\r\nintill denna tidpunkt och att livet därefter upphört. Skulle det visa\r\nsig att den dödförklarade lever, faller presumtionen. Någon särskild\r\ntalan om upphävande av dödförklaringen behövs inte för att åstadkomma\r\ndetta. Likaså bortfaller dödförklaringens presumtionsverkan om det skulle\r\nvisa sig att den dödförklarade i själva verket avlidit vid en annan\r\ntidpunkt än den som angetts i beslutet. I 7 § finns bestämmelser om\r\nåterbäring av egendom för det fall att det visar sig att den dödförklarade\r\när vid liv eller att han eller hon avlidit vid en annan tidpunkt än den\r\nsom angetts i beslutet om dödförklaring.\r\nAvregistrering ur folkbokföringen\r\nSom nämnts inledningsvis skall den som avlider eller dödförklaras\r\navregistreras från folkbokföringen enligt 19 § folkbokföringslagen. Normalt\r\nsker detta på grundval av ett dödsbevis som utfärdats av läkare. När\r\ndet befaras att någon har avlidit men kroppen inte kan återfinnas kan\r\npersonen dock enligt praxis likväl avregistreras direkt ur folkbokföringen\r\nom det är utrett att han eller hon är död. Så skedde exempelvis då m/s\r\nEstonia förliste år 1994. Beslut om direkt avregistrering fattas enligt\r\n34 § folkbokföringslagen av Skatteverket efter anmälan, eller ansökan\r\neller annars när det finns skäl till det. I de flesta fall är det polisen\r\nsom initierar ärenden om direkt avregistrering ur folkbokföringen. Ett\r\nbeslut om avregistrering får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.\r\n\r\nNär en domstol fattar beslut om dödförklaring enligt 25 kap. ärvdabalken\r\nsker detta efter en bevisvärdering av det föreliggande materialet.\r\nHandläggningen av registreringsärendena hos Skatteverket är däremot mer\r\nformell, och verkets beslut grundas normalt på den bedömning av\r\nbevismaterialet som polisen har gjort i sin utredning.\r\nPropositionen\r\nRegeringen konstaterar i propositionen att det föreligger behov av att\r\nändra förutsättningarna för dödförklaring. Vidare bör vissa ändringar\r\ngöras i förfarandet. Regeringen framhåller bl.a. att det är tydligt att\r\nnuvarande regelverk inte är fullt ut anpassat till naturkatastrofer och\r\nstora olyckor där hundratals eller tusentals människor är försvunna och\r\nbefaras omkomna. Ärvdabalkens regler, med en huvudregel om tioårig\r\npresumtionstid stammar också, anförs det vidare, från en tid då samhällets\r\nvillkor var väsentligt annorlunda, bl.a. vad gäller möjligheterna att\r\nefterforska försvunna personer. De tidsfrister som uppställs för olika\r\nfall av dödförklaring bör således förkortas. Enligt vad som anförs i\r\npropositionen står det klart att den nuvarande möjligheten att i vissa\r\nfall kunna direkt avregistrera en person ur folkbokföringen har sina\r\nfördelar. En möjlighet av detta slag att i ett gynnsamt utredningsläge\r\nsnabbt kunna slå fast att en försvunnen person måste vara död bör därför,\r\nenligt regeringens uppfattning, finnas kvar. Ett sådant beslut bör\r\ndock vila på materiell grund. Det finns således, framhålls det i\r\npropositionen, ett behov av att införa en civilrättslig regel som möjliggör\r\ndödförklaring omedelbart efter det att någon försvunnit, om det är utrett\r\natt vederbörande är död.\r\nDen i propositionen föreslagna nya lagen om dödförklaring innebär\r\nsammanfattningsvis följande. Om någon är försvunnen och det är utrett att\r\nhan eller hon är död, får dödförklaring ske omedelbart. Är det inte\r\nutrett att den försvunne är död men föreligger det med hänsyn till\r\nomständigheterna kring försvinnandet och vad som i övrigt är känt en hög\r\ngrad av sannolikhet för att han eller hon är död, får frågan om\r\ndödförklaring tas upp tidigast ett år efter försvinnandet. Frågan får dock\r\ntas upp omedelbart, om försvinnandet har skett i samband med en\r\nnaturkatastrof eller stor olycka eller liknande omständigheter och det finns\r\nen mycket hög grad av sannolikhet för att den försvunne är död. I övriga\r\nfall får frågan tas upp tidigast fem år efter försvinnandet. Beslut om\r\ndödförklaring skall fattas av Skatteverket. I vissa ärendekategorier\r\nskall Skatteverkets beslut fattas av en särskild nämnd inom verket.\r\nDetta gäller bl.a. i ärenden om omedelbar dödförklaring då det är utrett\r\natt den försvunne är död och ärenden där ansökan grundas på att\r\nförsvinnandet skett i samband med en naturkatastrof, stor olycka eller under\r\nliknande omständigheter och det finns en mycket hög grad av sannolikhet\r\nför att den försvunne är död. De nuvarande handläggningsreglerna och\r\nbestämmelserna om återbäring av egendom överförs i huvudsak oförändrade\r\nfrån 25 kap. ärvdabalken till den nya lagen. Tiden för kungörelse, då\r\nsådan skall ske, föreslås dock förkortas till sex månader. Den nya\r\nlagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 april 2005.\r\nMotionen\r\nInger René m.fl. (m, fp, kd, c) stöder i motion L11 regeringens förslag\r\nsåvitt gäller förutsättningarna för dödförklaring. Motionärerna är dock\r\nkritiska till förslaget att överflytta handläggningen av och beslutsfattandet\r\ni ärenden om dödförklaring från allmän domstol till Skatteverket. I\r\nmotionen påpekas att den skyndsamma handläggningen av lagstiftningsärendet\r\nhar motiverats av behovet att så snabbt som möjligt kunna underlätta\r\nför anhöriga och efterlevande till personer som saknas efter naturkatastrofen\r\ni Sydostasien i december 2004. Motionärerna anser, mot den bakgrunden,\r\natt det vore ofördelaktigt att nu ändra beslutsordning, från en fungerande\r\nordning i tingsrätt till en ny, obeprövad sådan i en central\r\nförvaltningsmyndighet. Skatteverket har ännu inte, anförs det, någon\r\norganisation\r\npå plats och dessutom måste, vilket även regeringen tillstår,\r\nrättssäkerhetsgarantierna vid verket stärkas vid en överflyttning av\r\närendetypen.\r\nDessa åtgärder torde ta tid, vilket innebär att själva syftet med den\r\nskyndsamma hanteringen av lagstiftningsärendet förfelats. Det förhållandet\r\natt ett relativt stort antal ansökningar om dödförklaring kan komma att\r\nges in efter lagens ikraftträdande medför också, menar motionärerna,\r\nrisk för avsevärda dröjsmål i handläggningen vid verket. Motionärerna\r\nanser det vara uppenbart att handläggningen skulle gå snabbare om\r\nansökningarna om dödförklaring fördelas på tingsrätterna och där handläggs\r\ni en redan välkänd ordning. Om ärendetypen skall överföras till\r\nSkatteverket bör detta, menar motionärerna, i vart fall inte ske i dagsläget.\r\nMotionärerna ifrågasätter emellertid över huvud taget det lämpliga i\r\natt flytta prövningen av ärenden om dödförklaring till Skatteverket. I\r\nmotionen framhålls att den utredning som sker i dag inom verket rör\r\nfall där det redan är utrett att en viss person är död och att handläggningen\r\nsåledes endast är av registrerande karaktär. Den bevisprövning som görs\r\ni dag i de fall då det inte är utrett att en person är död och som kommer\r\natt krävas enligt den nu föreslagna lagen måste, anser motionärerna,\r\nhanteras i allmän domstol, som är van att värdera bevisning och som\r\ndessutom har möjlighet att ta upp muntlig bevisning. Den föreslagna\r\nlagen innehåller dessutom, påpekas det, begrepp som ger utrymme för ett\r\nrelativt stort utrymme för lagtolkning. Sådan tolkning måste ske i\r\ndomstol. Motionärerna anser sammanfattningsvis att ärenden om dödförklaringar\r\näven fortsättningsvis skall prövas av allmän domstol.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att det föreligger ett behov av\r\natt reformera regelverket vad gäller förutsättningarna för dödförklaring.\r\nPropositionen har i denna del inte föranlett några motionsledes framförda\r\ninvändningar, och inte heller utskottet har något att erinra mot förslagen.\r\nSom regeringen funnit bör de nya reglerna om dödförklaring tas in i en\r\nsärskild lag.\r\nNär det så gäller frågan huruvida ett beslut om dödförklaring skall\r\nfattas av allmän domstol eller, som föreslås i propositionen, av\r\nSkatteverket, kan utskottet se en rad goda skäl som talar för regeringens\r\nförslag. Sålunda har Skatteverket, genom sitt ansvar för folkbokföringen,\r\nen god och naturlig tillgång till uppgifter om samtliga personer med\r\nhemvist i Sverige. Vidare finns det inom verket kunskap om och erfarenhet\r\nav den utredning som erfordras för att redan med dagens praxis direkt\r\nkunna avregistrera en försvunnen person ur folkbokföringen. Materien är\r\nsåledes inte ny. Som framhålls av regeringen är ärenden om dödförklaring\r\ni regel inte heller av tvistekaraktär och måste därför inte av detta\r\nskäl hanteras i domstol. Om handläggningen i stället anförtros åt\r\nSkatteverket kan detta således bidra till att domstolarnas verksamhet\r\nytterligare renodlas och att dessa i större omfattning kan koncentrera\r\nsig på rättsskipning och egentlig tvistlösning.\r\nDen omständigheten att det ibland kan bli nödvändigt med viss bevisvärdering\r\ni ärenden om dödförklaring kan, som påpekas i motionen, möjligen tala\r\nför att ärendetypen även i framtiden bör prövas i domstol. En handläggning\r\ni domstol ger också möjlighet till muntlig förhandling. I likhet med\r\nregeringen anser utskottet emellertid att behovet av sådana förhandlingar\r\ninte skall överskattas. Sålunda torde, som anförs i propositionen,\r\ndomstolarnas handläggning av ärenden om dödförklaring redan i dag förete\r\nstora likheter med den handläggning som sker i Skatteverket i ärenden\r\nom direkt avregistrering ur folkbokföringen. Till skillnad från\r\nmotionärerna anser inte utskottet att det förhållandet att det i lagtexten\r\nförekommer begrepp som kan ges ett visst utrymme för tolkning kräver\r\natt en prövning sker i allmän domstol. Därtill kommer att en prövning\r\ni Skatteverket inte utesluter en domstolsprövning eftersom verkets beslut,\r\nenligt lagförslaget, kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.\r\nMotionärerna\r\nhar vidare uttryckt farhågor för att den föreslagna beslutsordningen\r\nkommer att leda till avsevärda dröjsmål när det gäller handläggningen\r\nav ansökningar om dödförklaring som avser personer som saknas efter\r\nnaturkatastrofen i Sydostasien i december 2004. Utskottet delar inte\r\ndessa farhågor.\r\nI sammanhanget bör slutligen framhållas att regeringens förslag\r\növerensstämmer med såväl Ärvdabalksutredningens förslag som förslaget i den\r\ninom Regeringskansliet i januari 2005 upprättade promemorian och att\r\ninte någon remissinstans har haft någon invändning mot förslaget att\r\növerflytta ärenden om dödförklaring från allmän domstol till Skatteverket.\r\n\r\nMot bakgrund av vad som nu har anförts, och då de övriga invändningar\r\nsom förts fram i motionen inte föranleder annan bedömning, ställer sig\r\nutskottet bakom regeringens förslag såvitt nu är i fråga.\r\nRiksdagen bör således anta lagförslagen och avslå motion L11.
\r\nReservation\r\n\r\nBeslutsordningen, punkt 2 (m, fp, kd, c)\r\nav Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Mia\r\nFranzén (fp), Ingemar Vänerlöv (kd), Ewa Thalén Finné (m) och Johan\r\nLinander (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2004/05:L11.\r\n\r\nStällningstagande\r\nVi ansluter oss till regeringens bedömning att det föreligger behov av\r\natt ändra regelverket kring förutsättningarna för dödförklaring och har\r\ninget att erinra mot lagförslaget i detta avseende.\r\nDäremot anser vi att starka skäl talar mot förslaget att överflytta\r\nhandläggningen av och beslutsfattandet i ärenden om dödförklaring från\r\nallmän domstol till Skatteverket, både i dagsläget och över huvud taget.\r\nVi har, mot bakgrund av den i december 2004 inträffade naturkatastrofen\r\ni Sydostasien, valt att ge vårt samtycke till en skyndsam handläggning\r\nav lagstiftningsärendet för att på så sätt kunna underlätta för\r\nefterlevande och anhöriga till saknade personer. Att i detta läge flytta\r\närendetypen från en fungerande ordning i domstol till en ny, obeprövad\r\nsådan i en central myndighet är enligt vår uppfattning ofördelaktigt.\r\nSkatteverket har ännu inte någon organisation på plats och regeringen\r\ntillstår själv att rättssäkerhetsgarantierna vid verket måste stärkas\r\nvid en överflyttning. Allt detta torde ta tid och därmed förfelas hela\r\nsyftet med en skyndsam hantering av lagstiftningsärendet. Det förhållandet\r\natt ett relativt stort antal ansökningar om dödförklaringar kan förväntas\r\nkomma omgående efter lagens ikraftträdande medför också, menar vi, att\r\ndet föreligger en risk för avsevärda dröjsmål i handläggningen av sådana\r\närenden. Enligt vår mening är det uppenbart att handläggningen skulle\r\ngå snabbare om ansökningarna fördelas på tingsrätterna för att där\r\nhanteras i en redan välkänd ordning. En överflyttning av ärendetypen bör\r\nsåledes under alla förhållanden inte ske i nuläget. Vi ifrågasätter\r\ndock lämpligheten i sak att överflytta beslutsfattandet till Skatteverket\r\noch det på följande skäl. Den hantering som sker på Skatteverket i dag\r\nrör fall där det redan är utrett att en viss person är död. Arbetet är\r\nsåledes endast av registrerande karaktär. Den bevisprövning som sker i\r\ndag och som kommer att krävas i de fall där det inte är utrett att en\r\nperson är död måste enligt vår uppfattning ske i allmän domstol, som\r\nhar vana att värdera bevis och som dessutom har möjlighet att ta upp\r\nmuntlig bevisning vid en förhandling. Den föreslagna lagtexten innehåller\r\nockså begrepp som kan ges ett relativt stort utrymme för tolkning. Vi\r\nanser att sådan lagtolkning måste ske i domstol.\r\nÄrenden om dödförklaring bör således även i fortsättningen handläggas\r\nav allmän domstol, där det finns fungerande rutiner och rättssäkerheten\r\ninte behöver stärkas innan den nya lagen kan få avsedd tillämpning. Ett\r\nnytt lagförslag med denna innebörd torde inte kräva något mer ingående\r\nberedningsarbete. Riksdagen bör därför begära att regeringen återkommer\r\nomgående med ett nytt lagförslag i enlighet med det nu sagda. Till dess\r\nfår förevarande lagförslag godtas.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med delvis bifall\r\ntill motion L11, som sin mening ge regeringen till känna.
\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nPropositionen\r\nProposition 2004/05:88 Nya regler om dödförklaring:\r\nRiksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till\r\nlag om dödförklaring,\r\nlag om ändring i ärvdabalken,\r\nlag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av\r\nmänniskans död.\r\nFöljdmotion\r\n2004/05:L11 av Inger René m.fl. (m, fp, kd, c):\r\nRiksdagen beslutar att ärenden om dödförklaring även fortsättningsvis\r\nskall avgöras av allmän domstol.
\r\nBilaga 2\r\nRegeringens lagförslag\r\n" }, "dokutskottsforslag": { "utskottsforslag": [ { "punkt": "1", "rubrik": "Lagförslagen", "forslag": "Riksdagen antar regeringens förslag till \na. lag om dödförklaring,\nb. lag om ändring i ärvdabalken,\nc. lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död.\n\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:88.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2004/05", "bet": "LU20", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "2", "rubrik": "Beslutsordningen", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:L11.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "1", "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "votering_id": "F89E5270-2D2A-4D9C-B36A-A3F72516287C", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "125", "0", "0", "19" ] }, { "td": [ "m", "0", "45", "0", "10" ] }, { "td": [ "c", "0", "17", "0", "5" ] }, { "td": [ "fp", "0", "42", "0", "6" ] }, { "td": [ "kd", "0", "26", "0", "7" ] }, { "td": [ "v", "25", "0", "0", "4" ] }, { "td": [ "mp", "11", "0", "0", "6" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "1" ] }, { "td": [ "Totalt", "161", "130", "0", "58" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F89E5270-2D2A-4D9C-B36A-A3F72516287C", "rm": "2004/05", "bet": "LU20", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" } ] }, "dokmotforslag": { "motforslag": { "nummer": "1", "rubrik": "Beslutsordningen", "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "2" } }, "dokaktivitet": { "aktivitet": [ { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2005-03-03 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "JUS", "namn": "Justering", "datum": "2005-03-08 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "40", "process": "beredning" }, { "kod": "TRY", "namn": "Trycklov", "datum": "2005-03-08 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "60", "process": "beredning" }, { "kod": "TROWE", "namn": "Trycklov till Gotab och webb", "datum": "2005-03-09 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "70", "process": "beredning" }, { "kod": "TRY", "namn": "Trycklov", "datum": "2005-03-09 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "60", "process": "beredning" }, { "kod": "B1", "namn": "Bordläggning 1", "datum": "2005-03-11 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "1", "process": "avgorande" }, { "kod": "B2", "namn": "Bordläggning 2", "datum": "2005-03-15 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "2", "process": "avgorande" }, { "kod": "AVG", "namn": "Avgörande", "datum": "2005-03-16 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "5", "process": "avgorande" }, { "kod": "BEH", "namn": "Behandling", "datum": "2005-03-16 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "3", "process": "avgorande" }, { "kod": "BES", "namn": "Beslut", "datum": "2005-03-16 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "4", "process": "avgorande" }, { "kod": "RSKR", "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse", "datum": "2005-03-16 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "6", "process": "avgorande" }, { "kod": "LAG", "namn": "Planerat ikraftträdande", "datum": "2005-04-01 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "12", "process": "avgorande" } ] }, "dokuppgift": { "uppgift": [ { "kod": "beslutssammanfattningusk", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "Bifall till propositionen. Avslag på motionen.", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-23 08:59:31" }, { "kod": "notis", "namn": "Beslut i korthet", "text": "Riksdagen sade ja till regeringens förslag om nya regler om dödförklaring. Det nya regelverket innebär bland annat att människor snabbare ska kunna dödförklaras vid katastrofer. Den nya lagen ska underlätta för efterlevande och anhöriga till saknade personer. Förslaget har tagits fram med anledning av flodvågskatastrofen i Asien. Det handlar om de fall av dödsförklaring där en kropp inte har hittats. Beslutet innebär att en ansökan om dödförklaring ska kunna göras omedelbart efter ett försvinnande som skett vid en naturkatastrof eller en stor olycka - och där det finns synnerliga skäl att anta att den försvunne personen är död. I övriga fall ska väntetiden vara ett år eller som längst fem år, allt beroende på hur mycket som är känt om omständigheterna kring försvinnandet. Den nya lagen träder i kraft den 1 april 2005. Beslut om dödförklaring kommer med den nya lagen att fattas av Skatteverket och inte som nu av tingsrätterna. ", "dok_id": "GS01LU20", "systemdatum": "2016-08-09 14:04:58" }, { "kod": "notisrubrik", "namn": "Beslut", "text": "Ja till nya regler om dödförklaring (LU20)", "dok_id": "GS01LU20", "systemdatum": "2016-08-09 14:04:58" }, { "kod": "rdbeslut", "namn": "Riksdagens beslut", "text": "Kammaren biföll utskottets förslag", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-23 08:59:31" }, { "kod": "statustext", "namn": "statustext", "text": "Ärendet är avslutat", "dok_id": "GS01LU20", "systemdatum": "2017-10-20 09:05:44" }, { "kod": "utsknotis", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "
Lagutskottet föreslår att riksdagen ska stödja regeringens förslag om nya regler om dödförklaring. Det nya regelverket innebär bland annat att människor snabbare ska kunna dödförklaras vid katastrofer. Den nya lagen ska underlätta för efterlevande och anhöriga till saknade personer. Regeringsförslaget har tagits fram med anledning av flodvågskatastrofen i Asien. Det handlar om de fall av dödsförklaring där en kropp inte har hittats. Förslaget innebär att en ansökan om dödförklaring ska kunna göras omedelbart efter ett försvinnande som skett vid en naturkatastrof eller en stor olycka - och där det finns synnerliga skäl att anta att den försvunne personen är död. I övriga fall ska väntetiden vara ett år eller som längst fem år, allt beroende på hur mycket som är känt om omständigheterna kring försvinnandet. Den nya lagen träder i kraft den 1 april 2005. Beslut om dödförklaring kommer med den nya lagen att fattas av Skatteverket och inte som nu av tingsrätterna.
", "dok_id": "GS01LU20", "systemdatum": "2016-08-09 14:04:58" }, { "kod": "utsknotisrubrik", "namn": "Utskottets förslag", "text": "Ja till nya regler om dödförklaring (LU20)", "dok_id": "GS01LU20", "systemdatum": "2016-08-09 14:04:58" } ] }, "dokbilaga": { "bilaga": [ { "dok_id": "GS01LU20", "subtitel": "", "filnamn": "BET_200405_LU_20.pdf", "filstorlek": "587440", "filtyp": "pdf", "titel": "Nya regler om dödförklaring", "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/5F5B2125-2641-47A7-A180-8F1ACF4B674B" } ] }, "dokreferens": { "referens": [ { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2004/05:L11 med anledning av prop. 2004/05:88 Nya regler om dödförklaring", "ref_dok_id": "GS02L11", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "L11", "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:88 Nya regler om dödförklaring", "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M, FP, KD, C)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "proposition 2004/05:88 Nya regler om dödförklaring", "ref_dok_id": "GS0388", "ref_dok_typ": "prop", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "88", "ref_dok_titel": "Nya regler om dödförklaring", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition" }, { "referenstyp": "protokollbeslut", "uppgift": "2005-03-16", "ref_dok_id": "GS0991", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "91", "ref_dok_titel": "2005-03-16", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" }, { "referenstyp": "protokolldebatt", "uppgift": "2005-03-16", "ref_dok_id": "GS0991", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "91", "ref_dok_titel": "2005-03-16", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" }, { "referenstyp": "rskr", "uppgift": "2004/05:176", "ref_dok_id": "GS0K176", "ref_dok_typ": "rskr", "ref_dok_rm": "2004/05", "ref_dok_bet": "176", "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:176", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse" }, { "referenstyp": "SOU", "uppgift": "1998:110", "ref_dok_id": "GMB3110", "ref_dok_typ": "SOU", "ref_dok_rm": "1998", "ref_dok_bet": "110", "ref_dok_titel": "SOU 1998:110", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "-", "ref_dok_id": "2005:130", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2005:131", "ref_dok_id": "1958:637", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2005:132", "ref_dok_id": "1987:269", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" } ] } } }