{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2303067",
      "dok_id": "GS01KRU4",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "KRU4",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:KRU4",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KRU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "4",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2005-02-10 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:53:47",
      "publicerad": "2006-03-15 11:53:51",
      "titel": "Filmfrågor",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01KRU4/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01KRU4",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01KRU4",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01KRU4",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Kulturutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:KRU4</div><h1>Filmfrågor</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlas motioner från allmänna motionstiden åren 2002,\r\n2003 och 2004.\r\nUtskottet föreslår med anledning av två motionsyrkanden att riksdagen\r\nska tillkännage för regeringen vad utskottet anfört om stöd till utbyggnad\r\nav e-bio, dvs. elektronisk visning av film. Publiken i de orter där\r\ne-bio förekommer har fått tillgång till filmutbudet på betydligt bättre\r\nvillkor än vad som hittills varit fallet. Det är högst sannolikt att\r\ne-bio har framtiden för sig. De kommande filmpolitiska insatserna bör\r\ndärför bl.a. inriktas på att ge biopubliken utanför större orter vidgade\r\nmöjligheter att få tillgång till ett aktuellt filmutbud. Regeringen bör\r\ni det sammanhanget överväga och föreslå åtgärder som kan stödja och\r\nunderlätta en teknikneutral utbyggnad av e-bio i landet.\r\nEn rad motionsyrkanden om frågor som rör det kommande filmavtalet och\r\nFilmarkivet i Grängesberg avstyrks. Likaledes avstyrks frågor som rör\r\nMedierådets roll och ekonomi samt bestämmelserna om filmcensur.\r\nI betänkandet finns tio reservationer och tre särskilda yttranden.\r\nI en bilaga till betänkandet finns en stenografisk utskrift av den\r\noffentliga utfrågning på temat Har svensk film en framtid? som kulturutskottet\r\nanordnade den 12 oktober 2004.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\nFrågor som rör ett filmavtal m.m.\r\n1.      Mål och visioner för svensk film\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:Kr361 yrkande 16.\r\n\r\n2.      Filmens ekonomiska och näringspolitiska betydelse\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:Kr233 yrkande 16.\r\nReservation 1 (m)\r\n\r\n3.      Stöd till utbyggnad av e-bio\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet\r\nanfört om stöd till utbyggnad av e-bio. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2004/05:Kr299 och bifaller delvis motion 2003/04:Kr272.\r\n\r\n4.      En fond för unga filmare\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:Kr214.\r\nReservation 2 (m)\r\n\r\n5.      Offentlighetsprincipen och Filminstitutet\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:Kr361 yrkande 17.\r\nReservation 3 (m, fp, kd)\r\nFrågor om Filmarkivet i Grängesberg\r\n\r\n6.      Inriktning och avgränsning av uppdraget för Filmarkivet i Grängesberg\r\noch samordning inom området rörliga bilder\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr390 yrkande 14 och 2004/05:Kr361\r\nyrkande 18.\r\nReservation 4 (fp, kd, c)\r\n\r\n7.      Resurser till Filmarkivet i Grängesberg\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr373 och 2004/05:Kr407.\r\nReservation 5 (c)\r\n\r\n8.      Filmarkivets tekniska kompetens\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 37.\r\nReservation 6 (fp, c)\r\n\r\n9.      Filmarkivets ABM-samverkan\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 38.\r\nCensurfrågor\r\n\r\n10.     Kammarrättens samråd med beteendevetenskaplig kompetens\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr367 yrkande 3, 2003/04:Ub517\r\nyrkande 3 och 2004/05:Ub443 yrkande 3.\r\nReservation 7 (kd)\r\n\r\n11.     Babybio\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr219 och 2003/04:Kr220.\r\nReservation 8 (m, fp)\r\n\r\n12.     Ändring av sjuårsgränsen\r\nRiksdagen avslår motion 2004/05:Kr388.\r\n\r\n13.     Avskaffande av filmcensuren för vuxna\r\nRiksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr219, 2004/05:Kr233 yrkande 18\r\noch 2004/05:A355 yrkande 19 i denna del.\r\nReservation 9 (m, fp)\r\n\r\n14.     Medierådets roll\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub517 yrkande 4, 2004/05:Ub443\r\nyrkande 4 och 2004/05:A355 yrkande 19 i denna del.\r\nReservation 10 (kd, c)\r\n\r\nStockholm den 10 februari 2005\r\nPå kulturutskottets vägnar\r\n\r\nLennart Kollmats\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Lennart Kollmats (fp),\r\nAnnika Nilsson (s), Lars Wegendal (s), Kent Olsson (m), Eva Arvidsson\r\n(s), Paavo Vallius (s), Gunilla Tjernberg (kd), Peter Pedersen (v),\r\nNikos Papadopoulos (s), Lena Adelsohn Liljeroth (m), Matilda Ernkrans\r\n(s), Göran Persson i Simrishamn (s), Anna Lindgren (m), Gunilla Carlsson\r\ni Hisings Backa (s), Rossana Dinamarca (v), Hans Backman (fp) och\r\nLars-Ivar Ericson (c).</pre><pre></pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n1 Offentlig filmutfrågning\r\nPå temat Har svensk film en framtid? anordnade kulturutskottet den 12\r\noktober 2004 en offentlig utfrågning om filmen och filmpolitiken.\r\nMot bakgrund av den tekniska utveckling som förändrat förutsättningarna\r\nför filmproduktionen och filmdistributionen och som också i hög grad\r\npåverkar det filmkulturella arvet hoppades utskottet att genom utfrågningen\r\nkunna orientera sig om de utmaningar som kan väntas på filmområdet.\r\nAvsikten var således inte att diskutera filmpolitiken i ett kortare\r\nperspektiv i form av ett eventuellt nytt filmavtal. En utskrift av hela\r\nutfrågningen finns i bilaga 2 i detta betänkande.\r\n2 Frågor som rör ett nytt filmavtal m.m.\r\nBakgrund\r\nSedan 1963 har en särskild avtalsmodell funnits på filmpolitikens område,\r\nvilken inneburit att staten träffat avtal med olika parter om filmproduktion\r\nm.m. Avtalskretsen har under åren både utökats och minskats. Likaså har\r\nförändringar gjorts då det gäller stödändamålen. Det avtal som för\r\nnärvarande gäller träffades under våren 1999 mellan företrädare för staten,\r\nfilmbranschen och TV-företagen Sveriges Television AB (SVT) och TV 4\r\nAB (TV 4) och avsåg tiden den 1 januari 2000 t.o.m. den 31 december\r\n2004. I juni 2004 beslutade parterna att förlänga avtalet t.o.m. den 31\r\ndecember 2005.\r\nStaten, filmbranschen, SVT och TV 4 finansierar insatserna på filmområdet.\r\nDen s.k. biografavgiften innebär att biograferna bidrar med 10 % av\r\nbruttobiljettintäkterna vid föreställningar.\r\nDe medel som parterna överenskommit att bidra med används för att\r\nfinansiera Stiftelsen Svenska Filminstitutets verksamhet. För 2003 erhöll\r\nFilminstitutet drygt 400 miljoner kronor, varav staten svarade för 226\r\nmiljoner kronor. Vidare uppgick biografavgifterna till 128 miljoner\r\nkronor. SVT bidrog med 41 miljoner kronor och TV 4 med 7 miljoner kronor.\r\nI avtalet regleras en rad stödändamål, vilka indelas i tre kategorier,\r\nnämligen\r\n\r\nproduktionsstöd till svensk film,\r\nstöd till distribution och visning av film i hela landet och\r\nstöd till filmkulturell verksamhet.\r\n\r\nUnder sommaren 2004 tillsatte Kulturdepartementet en arbetsgrupp med\r\nfilmavtalets parter, dvs. förutom staten Sveriges Biografägareförbund,\r\nSVT, TV 4, Riksföreningen Våra Gårdar, Folkets Hus och Parker, Föreningen\r\nSveriges Filmproducenter, Sveriges Filmhyrareförening och Svenska\r\nFilmdistributörers Förening. Arbetsgruppens uppgift var att pröva\r\nförutsättningarna för ett nytt filmavtal. I oktober 2004 enades parterna i\r\ngruppen samt dessutom de tre TV-företagen Modern Times Group MTG AB, C\r\nMore Entertainment AB (Canal +) och Kanal 5 AB om att avge en\r\navsiktsförklaring om den filmpolitik som ska gälla från och med 2006.\r\nI avsiktsförklaringen förbinder sig samtliga här nämnda parter att\r\nfortsätta det påbörjade arbetet med syfte att träffa ett nytt filmavtal\r\nför tiden den 1 januari 2006-den 31 december 2010. Parterna är överens\r\nom att ett nytt filmavtal ska begränsas till produktionsstöd till svensk\r\nfilm och vissa stöd till distribution och visning av film i hela landet.\r\nAnsvaret för andra filmpolitiska stöd ska övertas av staten och regleras\r\nutanför avtalets ram.\r\n2.1 Mål och visioner för svensk film\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande om mål och visioner för svensk\r\nfilm.\r\nMotionen\r\nMotionärerna bakom motion Kr361 (kd) anför att Filminstitutets verksamhet\r\när reglerad i filmavtalet, vilket innehåller en mängd detaljregler av\r\nolika slag men saknar mål och visioner för svensk film. I motionen\r\nföreslås därför att ett eventuellt nytt filmavtal ska vara mindre\r\ndetaljreglerat och mer målinriktat (yrkande 16).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nFilmpolitiken omfattas av de av riksdagen godkända kulturpolitiska målen.\r\nVidare har regeringen i regleringsbrevet för Filminstitutet beslutat\r\nom vissa mål med återrapporteringskrav. Det gäller t.ex. olika stöd\r\ntill regional verksamhet och stöd till film i skolan.\r\nVidare bör nämnas att de parter som står bakom avsiktsförklaringen har\r\nenats om följande gemensamma mål med ett nytt filmavtal. Målet ska\r\nvara\r\n\r\natt stödja och stimulera förnyelse och utveckling av svensk filmproduktion\r\nsamt distribution och visning av film i hela landet,\r\natt verka för att svensk filmproduktion ska utgöra en dynamisk\r\ntillväxtbransch,\r\natt förbättra kvinnliga filmskapares villkor,\r\natt svensk film ska spegla hela landet,\r\natt svensk film ska nå en större publik i alla visningsformer/fönster,\r\nbåde i Sverige och internationellt,\r\natt antalet biobesök i Sverige ska öka.\r\n\r\nUtskottet kan således konstatera att en diskussion förs mellan parterna\r\nom målen med ett filmavtal. Utskottet förutsätter att diskussionerna\r\nkommer att återspegla sig i ett nytt filmavtal som tas upp i den\r\nfilmproposition som väntas inom kort. Något uttalande från riksdagen i\r\nfrågan är inte påkallat. Motion Kr361 (kd) yrkande 16 avstyrks.\r\n2.2 Filmens ekonomiska och näringspolitiska betydelse\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsförslag om filmens ekonomiska och\r\nnäringspolitiska betydelse.\r\nJämför reservation 1 (m).\r\nMotionen\r\nI motion Kr233 (m) föreslås att riksdagen ska göra ett tillkännagivande\r\nför regeringen om filmens ekonomiska och näringspolitiska betydelse.\r\nMotionärerna framhåller bl.a. att visningsmöjligheterna och produktionsformerna\r\nförändrats och att den digitala tekniken påverkat filmens utveckling\r\noch gett möjligheter för professionell film, amatörfilm,\r\nmedieutbildningsanstalter\r\noch televisionen att samverka. Genom regionaliseringen får filmen en\r\nstörre ekonomisk betydelse i respektive landsända. Filmproduktionen har\r\npå många håll blivit en inte oväsentlig näringslivsfaktor (yrkande 16).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\nOtvivelaktigt har filmen både ekonomisk och näringspolitisk betydelse\r\ni flera delar av landet. Utskottet förutsätter att även regeringen är\r\nmedveten om denna betydelse och anser därför inte att det är motiverat\r\nmed något tillkännagivande av föreslagen innebörd. Riksdagen bör avslå\r\nmotion Kr233 (m) yrkande 16.\r\n2.3 Stöd till utbyggnad av e-bio\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet föreslår att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om\r\nåtgärder som främjar utbyggnaden av e-bio i landet.\r\nBakgrund\r\nMed begreppet e-bio avser utskottet all form av elektronisk visning på\r\nduk.\r\nVid den offentliga utfrågning om filmens framtid som kulturutskottet\r\nanordnade hösten 2004 hade en av programpunkterna rubriken Vad innebär\r\nden tekniska utvecklingen för distributionen? Behövs biografer? Utskriften\r\nfrån utfrågningen finns i bilaga 2 i detta betänkande.\r\nI bilagan beskriver en företrädare från Folkets Hus och Parker (FHP)\r\ndet e-bio-projekt som FHP bedriver på tio mindre orter. Av informationen\r\nframgår bl.a.\r\n\r\natt den nya tekniken gör det möjligt för även mindre orter att visa\r\naktuella filmer,\r\natt intäkter och besök ökat på försöksbiograferna med 25 - 30 %,\r\natt distributionen förbilligats och förenklats,\r\natt den digitala bildkvaliteten är högre än den analoga,\r\natt e-biograferna kan användas som mötesplatser även för \"alternativt\r\ninnehåll\", t.ex. satellitsända konserter, fotbollsmatcher i högupplöst\r\nformat, undervisning m.m.,\r\natt de tekniska investeringarna i biograferna är dyra och\r\natt Sverige ligger långt framme internationellt sett när det gäller\r\ne-bio.\r\n\r\nAv utfrågningen framgår även att filmbolagen i Hollywood ännu inte\r\nbeslutat vilken teknisk standard som de kommer att välja samt att Sveriges\r\nstörsta biografkedja, SF-bio, avvaktar Hollywoods beslut innan man satsar\r\npå e-bio.\r\nFilminstitutet har i december 2004 överlämnat en rapport till regeringen\r\nmed ett underlag till en ny filmpolitik. I rapporten sägs bl.a. att den\r\ndigitala biografutvecklingen är under frammarsch. Övergången innebär en\r\nstrukturomvandling som kan ge väsentligt lägre driftskostnader, större\r\nspridning och högre lönsamhet för alla led i filmbranschen, från producent\r\noch distributör till biografägare. Dessutom kan publiken få tillgång\r\ntill ett mer aktuellt och varierat filmutbud, innefattande både stora\r\nspelfilmer och lokala dokumentärer. Lyckas man med detta kommer det\r\nenligt Filminstitutet att ha en gynnsam effekt på antalet biografbesökare\r\nframöver. Dagens utmaning ligger enligt Filminstitutet i att få ner\r\ninvesteringskostnaderna, upprätta teknik- och säkerhetsstandarder samt\r\nhitta modeller för hur den nya tekniken bäst kan tillämpas. Sverige har\r\ninternationellt sett kommit att ligga i framkant av e-bioutvecklingen\r\nbl.a. genom FHP:s projekt Digitala Hus. Ett teknikskifte för med sig\r\nstora investeringskostnader. De biografer som kommer att ha störst nytta\r\nav teknikskiftet bedöms inte ha ekonomisk styrka att klara det utan\r\nsamhälleligt stöd.\r\nMotionerna\r\nI två motioner behandlas frågan om stöd till utbyggnad av e-bio.\r\nI motion Kr299 (v) sägs att med vanlig filmteknik är det antalet\r\nframställda kopior som styr hur många biografer som kan premiärvisa en\r\nfilm. Publikunderlaget gör att de större städernas biografer prioriteras.\r\nDet innebär att filmintresserade utanför de större städerna har att\r\nvälja mellan en resa till någon större stad eller att vänta på att filmen\r\neventuellt visas hemmavid. E-bio är ett sätt att förbättra utbudet och\r\ntillgängligheten av film i hela landet. Motionärerna bakom motionen\r\nyrkar att regeringen - inom ramen för en sammanhållen filmpolitik och\r\ni syfte att tillgängliggöra filmen för fler människor - ska föreslå\r\nåtgärder för att stödja och underlätta utbyggnaden av e-bio i landet.\r\nI\r\nmotion 2003/04:Kr272 (s) nämns att Folkets Hus och Parker (FHP) startat\r\nprojektet Digitala Hus på ett antal platser i landet. Projektet är ett\r\nled i FHP:s satsning på att förnya och utveckla biografer. Digitala Hus\r\när Europas första digitala biografkedja. Yrkandet syftar till att fler\r\ndigitala hus ska kunna etableras i hela landet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nFrån kulturpolitisk utgångspunkt är det angeläget att Sverige även på\r\nfilmens område eftersträvar att vidmakthålla de kulturpolitiska målen,\r\ndäribland jämlikhetsmålet om delaktighet. I det sammanhanget är e-bion\r\nen intressant företeelse i biografvärlden.\r\nDe försök som gjorts inom FHP-projektet på tio mindre orter visar att\r\ninvesteringarna i teknik är förhållandevis dyra, medan kostnaderna för\r\nframställning och distribution av digitala filmkopior i gengäld är\r\nförhållandevis låga. Inom ramen för projektet har filmer kunnat visas\r\nvid tidpunkter då de alltjämt har hög aktualitet. Filmpubliken på de\r\naktuella orterna har därmed fått tillgång till filmutbudet på betydligt\r\nbättre villkor än vad som hittills varit fallet för boende utanför\r\nstorstäderna.\r\nEnligt utskottets uppfattning är det högst sannolikt att e-bio har\r\nframtiden för sig, även om det i dag inte går att med säkerhet avgöra\r\nvilken digital teknisk standard som kommer att bli förhärskande framöver\r\ni biosalongerna i Sverige. Likväl är det utskottets uppfattning att\r\nstaten bör vidta åtgärder för att uppmuntra utbyggnaden av e-bio.\r\nKommande filmpolitiska insatser bör därför bl.a. inriktas på att ge\r\nbiopubliken även utanför större orter vidgade möjligheter att få tillgång\r\ntill ett aktuellt filmutbud. Regeringen bör i det sammanhanget överväga\r\noch föreslå åtgärder som kan stödja och underlätta en teknikneutral\r\nutbyggnad av e-bio i landet.\r\nRiksdagen bör därför med bifall till motion Kr299 (v) och med delvis\r\nbifall till motion 2003/04:Kr272 (s) som sin mening ge regeringen till\r\nkänna vad utskottet här anfört.\r\n2.4 En fond för unga filmare\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsförslag om en fond för unga filmare.\r\nJämför reservation 2 (m).\r\nMotionen\r\nI motion Kr214 (m) föreslås att en fristående fond ska inrättas för\r\nunga oetablerade filmare. Fonden ska - enligt förslaget - finansieras\r\ngenom de särskilda avgifter som radio- och TV-företagen kan påföras om\r\nde bryter mot vissa bestämmelser i radio- och TV-lagen. Den summa som\r\nföretagen årligen betalar uppgår till mellan 3 och 5 miljoner\r\nkronor.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet anser i likhet med motionären att det är angeläget att unga\r\noch oetablerade filmare ges möjlighet att pröva sina ideer och talanger.\r\nAv avsiktsförklaringen om ett nytt filmavtal framgår att parterna är\r\növerens om att inom ramen för filmavtalets produktionsstöd prioritera\r\nbl.a. utvecklingsstöd med inriktning på manusutveckling och unga\r\nfilmskapare. Utskottet förutsätter därmed att någon form av stöd för unga\r\nfilmare kommer att inrättas. Motion Kr214 (m) avstyrks och bör således\r\ninte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida,.\r\n2.5 Offentlighetsprincipen och Filminstitutet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nEftersom frågan redan är föremål för regeringens prövning bör riksdagen\r\navslå ett motionsförslag om att offentlighetsprincipen ska göras tillämplig\r\npå Filminstitutets verksamhet.\r\nJämför reservation 3 (m, fp, kd).\r\nMotionen\r\nI motion Kr361 (kd) föreslås att offentlighetsprincipen ska gälla för\r\nde delar av Filminstitutets verksamhet som rör statliga medel (yrkande\r\n17).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nFrågan om rätten att ta del av allmänna handlingar i statliga bolag och\r\nhos andra privaträttsliga subjekt har nyligen behandlats av Offentlighets-\r\noch sekretesskommittén i betänkandet Insyn och sekretess (SOU 2004:75).\r\nI betänkandet föreslås att rätten att ta del av allmänna handlingar\r\nska gälla även handlingar hos aktiebolag, ekonomiska föreningar,\r\nhandelsbolag och stiftelser, där staten har ett rättsligt bestämmande\r\ninflytande. Härmed menas bl.a. att staten, ensam eller tillsammans med\r\nkommuner och landsting, har rätt att utse eller avsätta mer än hälften\r\nav ledamöterna i styrelsen för ett aktiebolag, en ekonomisk förening\r\neller en stiftelse. Betänkandet har remitterats.\r\nEnligt Filminstitutets stiftelseförordnande utser regeringen\r\nstyrelseledamöterna i stiftelsen och bestämmer vem som ska vara ordförande.\r\nI ett skriftligt svar på frågor från dels Lennart Kollmats (fp), dels\r\nKent Olsson (m) hänvisade utbildnings- och kulturministern i början av\r\ndecember 2004 till ovan nämnda betänkande från Offentlighets- och\r\nsekretesskommittén. Dessutom tillfogade statsrådet följande.\r\nRedan inom den gällande lagstiftningen finns det dock inget som hindrar\r\naktiebolag, föreningar och stiftelser att lämna ut handlingar till\r\nallmänheten. Jag är övertygad om att de själva skulle vinna mycket i\r\nanseende och förståelse hos den breda allmänheten om de valde ett öppnare\r\nförhållningssätt. För mig är det en självklar princip att största möjliga\r\nöppenhet ska gälla för offentligt finansierad verksamhet. Jag avser\r\ndärför att ta upp frågan i de löpande dialoger som Kulturdepartementet\r\nhar med berörda kulturinstitutioner. Jag avser också pröva om det finns\r\nytterligare möjlighet att öka dessa institutioners öppenhet.\r\nUtskottet konstaterar att den i motionen aktualiserade frågan om\r\noffentlighetsprincipen för närvarande prövas i Regeringskansliet och anser\r\natt det inte finns anledning att föregripa regeringens ställningstagande\r\ni frågan. Motion Kr361 (kd) yrkande 17 bör avslås av riksdagen.\r\n3 Frågor om Filmarkivet i Grängesberg\r\nBakgrund\r\nÅr 2002 etablerades Filmarkivet i Grängesberg. Avsikten från regeringens\r\nsida var att verksamheten skulle byggas ut etappvis (jfr prop. 2001/02:1\r\nutgiftsområde 17 s. 67). Arkivets uppdrag skulle vara att samla in,\r\ndokumentera, bevara och göra den ej biografvisade, dokumentära filmen\r\ntillgänglig i Sverige, dvs. den s.k. icke fiktiva filmen. Därmed avses\r\ndokumentärfilm av olika art och karaktär, lokala hembygdsfilmer,\r\nindustrifilmer, folkrörelsefilmer, kortfilmer och undervisningsfilmer.\r\nEftersom ett samlat ansvar saknades på detta område riskerade filmerna\r\noch därmed en viktig del av vårt kulturarv att förstöras.\r\nFilminstitutet är huvudman för verksamheten, som för 2005 erhåller knappt\r\n5 miljoner kronor över statsbudgeten (anslaget 28:36 Filmstöd).\r\nFinansieringen ligger utanför de stödändamål som finns i 2000 års filmavtal.\r\n\r\nMålet för Filmarkivet anges i regleringsbrevet till Filminstitutet på\r\nföljande sätt.\r\nMålet är att i dialog med forskarsamhället och kulturlivet samt efter\r\nsamråd med Statens ljud- och bildarkiv samla in, vårda, bevara och\r\ntillgängliggöra icke fiktiv film som upptagits på filmbas men inte är\r\navsedd för biografvisning.\r\nI utredningen Bevara ljud och rörlig bild (SOU 2004:53) har den s.k.\r\nSLBA-utredningen gjort en översyn av verksamheten vid Statens ljud- och\r\nbildarkiv (SLBA). I betänkandet beskrivs verksamheten hos olika aktörer\r\ninom ljud- och bildområdet, bl.a. SLBA, Sveriges Television (SVT) och\r\nFilmarkivet i Grängesberg. Förslag lämnas som rör verksamheten vid SLBA.\r\n\r\nI betänkandet redovisas även att SLBA i samarbete med Filminstitutet\r\noch SVT tagit initiativ till att utarbeta ett underlag för en svensk\r\nnationell bevarandeplan för rörliga bilder. I underlaget ska bl.a. den\r\nnuvarande gränsdragningen och samordningen mellan institutionerna\r\nbeskrivas. Vidare ska samarbetet avse hur rörliga bilder behandlas samt\r\nvolymberäkningar och kostnadsberäkningar för nödvändiga bevarandeinsatser.\r\nUtkastet till bevarandeplan visar att den absolut största delen av\r\nbeståndet av rörliga bilder i Sverige finns hos SVT, Filminstitutet och\r\nSLBA. Dessa tre arkiv har olika system för registrering och katalogisering\r\nav sina respektive samlingar. De har också olika förutsättningar och\r\npraxis för att tillhandahålla samlingarna (bet. s. 78).\r\nArbetet med den nationella bevarandeplanen har legat nere under den tid\r\ndå SLBA-utredningen pågått. Avsikten är att arbetet nu ska påbörjas på\r\nnytt.\r\n3.1 Inriktning och avgränsning av uppdraget för Filmarkivet i Grängesberg\r\noch samordning inom området rörliga bilder\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motioner med förslag om inriktning och avgränsning\r\nav verksamheten vid Filmarkivet i Grängesberg och samordning inom området\r\nrörliga bilder.\r\nJämför reservation 4 (fp, kd, c).\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:Kr390 (kd) erinras om att filmer bevaras vid flera\r\nolika institutioner och i privat ägo. Det är menar motionärerna angeläget\r\natt verksamheten vid Filmarkivet i Grängesberg får en tydlig inriktning\r\noch avgränsning och att en samordning kommer till stånd mellan de\r\nmyndigheter och organisationer som bevarar rörliga bilder (yrkande 14).\r\nEtt liknande förslag framförs i motion Kr361 (kd) (yrkande 18).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet konstaterar att Filminstitutet genom regleringsbrevet för\r\n2005 har fått i uppdrag att redovisa en i samarbete med forskarsamhället\r\nfastställd prioriteringsordning för insamling, vård, bevarande och\r\ntillgängliggörande av filmer. Uppdraget ska redovisas i slutet av maj\r\n2005. Vidare förutsätter utskottet att regeringen i den kommande\r\nfilmpolitiska propositionen redovisar sina planer för hur Filmarkivet i\r\nGrängesberg ska vidareutvecklas. I det sammanhanget är det naturligt\r\natt regeringen även beaktar frågor som rör verksamhetens inriktning och\r\ni vad mån uppdraget bör förtydligas eller avgränsas samt förutsättningarna\r\nför att samarbeta med andra parter som är verksamma inom liknande\r\ninsamlingsområden.\r\nMed hänvisning till vad utskottet ovan anfört avstyrks motionerna\r\n2003/04:Kr390 (kd) yrkande 14 och Kr361 (kd) yrkande 18.\r\n3.2 Resurser till Filmarkivet i Grängesberg\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsförslag om att Filmarkivet i Grängesberg ska\r\ntillföras erforderliga resurser.\r\nJämför reservation 5 (c).\r\nMotionerna\r\nFörslagen i motionerna Kr373 (c) och Kr407 (s) syftar till att Filmarkivet\r\ni Grängesberg ska utvecklas och erhålla erforderliga resurser.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nFrågan om vilka ekonomiska resurser som ställs till Filmarkivets förfogande\r\nhar ett nära samband med verksamhetens dimensionering. De behov av\r\nresursförstärkning som kan finnas vid Filmarkivet får givetvis på sedvanligt\r\nsätt ställas mot andra angelägna behov och prövas i samband med kommande\r\nbudgetarbete. Motionerna Kr373 (c) och Kr407 (s) avstyrks därmed.\r\n3.3 Filmarkivets tekniska kompetens\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet föreslår att riksdagen avslår ett motionsyrkande om förstärkt\r\nteknisk kompetens vid Filmarkivet i Grängesberg.\r\nJämför reservation 6 (fp, c).\r\nMotionen\r\nI motion 2003/04:Kr326 (c) föreslås att Filmarkivet ska få ansvar för\r\natt den tekniska och den laboratorietekniska kompetensen byggs upp och\r\nhålls vid liv. Det råder enligt motionärerna brist på tekniskt kunnande.\r\nVid teknikskiften är det extra viktigt att knyta till sig teknisk\r\nkompetens (yrkande 37).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nDen i motionen aktualiserade frågan om Filmarkivets tekniska kompetens\r\när av den arten att den torde komma att tas upp i den kommande filmpolitiska\r\npropositionen. Filmarkivet samlar in 8-millimeters- och 16-millimetersfilm.\r\nUtskottet har inhämtat att Filmarkivet har tillräcklig kompetens för\r\natt bevara 16-millimetersfilm. Däremot saknas i landet motsvarande\r\nkompetens för 8-millimetersfilm, som därför tills vidare får restaureras\r\nutomlands. Utskottet förutsätter att detta problem beaktas av regeringen\r\ni den kommande filmpolitiska propositionen. Därmed avstyrker utskottet\r\nmotion 2003/04:Kr326 (c) yrkande 37.\r\n3.4 Filmarkivets ABM-samverkan\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nEtt motionsyrkande om Filmarkivets ABM-samverkan bör i avvaktan på den\r\nkommande arkivpropositionen avslås av riksdagen.\r\nMotionen\r\nI motion 2003/04:Kr326 (c) föreslås att regeringen ska lämna förslag\r\ntill riksdagen på hur Filmarkivet i Grängesberg gemensamt med andra\r\narkiv ska kunna samverka även med bibliotek och museer, s.k. ABM-samverkan\r\n(yrkande 38).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nPå förslag av kulturutskottet gjorde riksdagen våren 2001 ett\r\ntillkännagivande om utökad samverkan mellan de statligt stödda arkiv-,\r\nbiblioteks- och museiinstitutionerna (ABM). Tillkännagivandet innebar att\r\nregeringen borde kartlägga dittills vidtagna samverkansåtgärder och\r\nutvärdera gjorda insatser och vunna erfarenheter inom området. Den\r\nbegärda översynen borde resultera i förslag till några konkreta\r\nsamverkansprojekt som skulle kunna föra den påbörjade utvecklingen vidare.1Bet.\r\n2000/01:KrU5 s. 31, rskr. 2000/01:176.\r\nPå uppdrag av regeringen har Kungl. biblioteket, Riksarkivet, Kulturrådet\r\noch Riksantikvarieämbetet utarbetat en lägesrapport som överlämnades\r\ntill regeringen våren 2002. I rapporten föreslogs uppbyggnad av ett\r\nnationellt ramverk med gällande riktlinjer, rekommendationer och standarder\r\ninom ABM-området samt nationella planer för digitalisering, insamling\r\noch långsiktigt bevarande av digitalt material. Vidare föreslogs en\r\nsuccessiv uppbyggnad av en samordnande ABM-funktion med vissa specifika\r\nuppgifter. Slutligen framfördes förslag om en handlingsinriktad utredning\r\nsom tar fasta på det fortsatta arbetets ambitionsnivå, finansiering och\r\norganisation.\r\nKulturrådet, Kungl. biblioteket, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och\r\nde centrala museerna har därefter på eget initiativ påbörjat ett samarbete\r\ngenom att inrätta ett ABM-centrum. Stöd till digitalisering på nationell\r\nnivå är en av centrets viktigaste angelägenheter. Enligt utskottets\r\nuppfattning får det ankomma på här nämnda myndigheter och Filminstitutet\r\natt avgöra om det är lämpligt att låta samarbetet innefatta även\r\nverksamheten vid Filmarkivet i Grängesberg.\r\nUtskottet har inhämtat att regeringen i den proposition om arkiv som\r\nväntas bli överlämnad till riksdagen under våren avser att bl.a. behandla\r\nABM-samverkan. Regeringens beredning av frågan bör inte föregripas.\r\nMed hänvisning till det anförda anser utskottet att motion 2003/04:Kr326\r\n(c) yrkande 38 bör avslås av riksdagen.\r\n4 Censurfrågor\r\nVissa bestämmelser om filmcensur\r\nI enlighet med bestämmelserna i lagen (1990:886) om granskning och\r\nkontroll av filmer och videogram ska framställningen i en film eller ett\r\nvideogram vara granskad och godkänd av Statens biografbyrå, innan den\r\nfår visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning (1 §).\r\nEnligt 5 § får framställningen i en film eller ett videogram inte\r\ngodkännas för visning för barn under sju år, under elva år eller under\r\nfemton år, om den kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen psykisk\r\nskada.\r\nBestämmelse om s.k. vuxenmedverkan finns i 6 §, av vilken det framgår\r\natt barn som inte fyllt sju år och som är i sällskap med en person som\r\nfyllt arton år får medges tillträde till visning av en framställning\r\nsom är tillåten för barn från sju år. Barn som fyllt sju år men inte\r\nelva år och som är i sällskap med en person som fyllt arton år får medges\r\ntillträde till visning av en framställning som är tillåten för barn\r\nfrån elva år.\r\nBiografbyråns beslut i frågor om granskning av film och videogram får\r\növerklagas hos kammarrätten (21 §). När kammarrätten prövar Biografbyråns\r\nbeslut ska rätten bestå av tre lagfarna ledamöter samt två särskilda\r\nledamöter. Av de särskilda ledamöterna ska en ha särskilda kunskaper om\r\nfilm och en i beteendevetenskap. Även om en av de särskilda ledamöterna\r\när frånvarande, får målet avgöras om tre av kammarrättens ledamöter är\r\nense om det slutliga avgörandet (22 §).\r\nVåldsskildringsrådets syn på kammarrättens roll\r\nVåldsskildringsrådet (numera benämnt Medierådet) har i rapporten\r\nErfarenheter av regeln om vuxenmedverkan på biograf behandlat bestämmelsen\r\nom vuxenmedverkan (Våldsskildringsrådet 2002:27). I rapporten som\r\növerlämnats till regeringen konstaterar rådet att bestämmelsen fungerar\r\nbra och att den uppskattas av en majoritet av de berörda (s. 80).\r\nRådet tar i rapporten också upp kammarrättens roll när det gäller\r\nåldersgränser på biograf och anför följande (s. 78).\r\nInnan kammarrätten ersatte regeringen som överinstans 1991 rörde i\r\nprincip samtliga överklagningsärenden klipp i eller förbud av film för\r\nvuxna. I dag gäller samtliga överklaganden åldersgränser under 15 år.\r\nSamtidigt som även detta innebär en inskränkning av yttrandefriheten\r\nutgör det också samhällets yttersta beslut om skydd av barn från skadlig\r\nmediepåverkan. Det kan därför finnas skäl att diskutera lämpligheten i\r\natt en juridisk instans som kammarrätten är överinstans. Här framträder\r\nbalansen mellan juridisk expertis, barnexpertis och filmexpertis som en\r\ntänkbar utgångspunkt för en diskussion.\r\nOm man går tillbaka till Våldsskildringsutredningens slutbetänkande,\r\n(SOU 1989:22), finns redan där resonemang angående valet mellan\r\nkammarrätten och en särskild besvärsnämnd som överinstans. Utredningen menar\r\natt det i censurärenden inte är en strikt juridisk rättstillämpning som\r\när det centrala utan att det är effekten av en framställning som ska\r\nbedömas. Man menar därför att behovet av juridisk kompetens är mindre\r\nän behovet av annan sakkunskap. Med den förändring av överklagningsärendena\r\nsom skett, kan det finnas skäl att åter beakta dessa resonemang.\r\nMedierådets (tidigare Våldsskildringsrådet) uppdrag\r\nMedierådets formella namn är Rådet mot skadliga våldsskildringar. Det\r\ninrättades som en kommitté 1990 under dåvarande Utbildningsdepartementet.\r\nFram till oktober 2004 benämndes det Våldsskildringsrådet men kallas\r\nnumera Medierådet.\r\nRådets uppdrag framgår av följande sammanfattning i tilläggsdirektiv\r\n2003:75.\r\nRådet mot skadliga våldsskildringar (Våldsskildringsrådet) skall inrikta\r\nsin verksamhet på barns och ungas mediesituation. Syftet skall vara att\r\nminska riskerna för skadlig mediepåverkan på barn och unga.\r\nUppdraget omfattar såväl traditionella som nya elektroniska rörliga\r\nbildmedier, exempelvis film, TV, video, dvd, datorspel, TV-spel och\r\nInternet.\r\nRådet skall ägna våldsskildringar och pornografi särskild uppmärksamhet.\r\nDet skall ha ett tydligt genusperspektiv på sitt arbete.\r\nRådet skall arbeta utåtriktat och resultatinriktat. Det skall vara\r\npådrivande i exempelvis kontakterna med mediebranscherna samt söka\r\nsamarbete med andra aktörer. Rådet skall aktivt involvera barn och unga\r\ni arbetet. Uppgiften att vara ett samarbetsorgan för ett antal myndigheter\r\nupphör.\r\nI årliga rapporter skall rådet redovisa resultatet av sitt arbete samt\r\nstrategier för det fortsatta arbetet.\r\n4.1 Kammarrättens samråd med beteendevetenskaplig kompetens\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet föreslår att riksdagen ska avslå motionsyrkanden med krav på\r\nsamråd med beteendevetenskaplig kompetens i ärenden som rör överklaganden\r\nom åldersgränser för film.\r\nJämför reservation 7 (kd).\r\nMotionerna\r\nI motion Ub443 (kd) erinrar motionärerna om att det förekommit att\r\nkammarrätten i ärenden om åldersgränser för film fattat beslut utan att\r\nsamråda med beteendevetenskaplig kompetens. Detta är enligt motionärerna\r\ninte acceptabelt, eftersom denna kompetens är avgörande för att bedöma\r\nvad som kan vålla psykisk skada för ett barn. Yrkandet syftar till en\r\nändring i detta hänseende av lagen (1990:886) om granskning och kontroll\r\nav filmer och videogram (yrkande 3). Samma förslag finns i motionerna\r\n2002/03:Kr367 (kd) yrkande 3 och 2003/04:Ub517 (kd) yrkande 3.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inhämtat att det inom Justitiedepartementet pågår en\r\növersyn av processen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bland annat\r\növervägs nedflyttning av ytterligare typer av mål till länsrätt. Enligt\r\nutskottets uppfattning är det inte meningsfullt att pröva den av\r\nmotionärerna framlagda lösningen innan översynen har slutförts. Något\r\ninitiativ från riksdagens sida i denna fråga är enligt utskottets\r\nuppfattning inte påkallat. Motionerna 2002/03:Kr367 (kd) yrkande 3,\r\n2003/04:Ub517 (kd) yrkande 3 och Ub443 (kd) yrkande 3 avstyrks därmed.\r\n4.2 Babybio\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå två motioner med förslag om att ge föräldrar rätt\r\natt ta med bebisar på barnförbjudna filmer.\r\nJämför reservation 8 (m, fp).\r\nMotionerna\r\nI två motioner behandlas s.k. babybio, som riktar sig till föräldralediga\r\nmammor och pappor som har med sig sina små barn på bio.\r\nFörslaget i motion 2003/04:Kr219 (m) syftar till att lagen (1990:886)\r\nom granskning och kontroll av filmer och videogram ska ändras så att\r\ndet blir tillåtet för föräldrar att ta med bebisar på barnförbjudna\r\nfilmer. Likande förslag framförs i motion 2003/04:Kr220 (s).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet konstaterar att lagbestämmelserna om åldersgränser och\r\nvuxenmedverkan innebär att vuxna med små barn kan se barntillåtna filmer\r\nsamt filmer med sjuårsgräns. Det utbud av filmer som kan visas på babybio\r\ntorde - trots den inskränkning som åldersgränserna innebär - vara\r\nrelativt omfattande. Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring\r\nav de aktuella bestämmelserna i censurlagstiftningen. Motionerna\r\n2003/04:Kr219 (m) och 2003/04:Kr220 (s) avstyrks.\r\n4.3 Ändring av sjuårsgränsen\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet anser att riksdagen ska avslå en motion med förslag om att\r\nsjuårsgränsen ska sänkas till sex år.\r\nMotionen\r\nI motion Kr388 (c) föreslås att den lägsta gränsen för att få se\r\nbarntillåten film ska ändras från sju till sex år. Enligt motionären som\r\nhänvisar till ledsagarregeln kan nämligen sjuårsgränsen vara ett problem\r\nnär skolklasser ser film. Lärarna har då ett ansvar för vilka filmer\r\nsom kan ses av barnen utan att de tar skada. Alla i skolans första klass\r\nhar inte fyllt sju år. För att barntillåten film ska kunna användas\r\nutan hinder i skolundervisningen bör lagstiftningen ändras.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom redovisats i det föregående medger bestämmelsen om vuxenmedverkan\r\ni 6 § lagen (1990:886) om granskning och kontroll av videogram att barn\r\nsom ännu inte fyllt sju år får se en film med sjuårsgräns i sällskap\r\nmed en person som fyllt 18 år. Skolbarn som är sex år får visserligen\r\ninte följa med sina sjuåriga kamrater och person som fyllt 18 år, t.ex.\r\nen lärare, på bio där film visas som har elvaårsgräns. Denna olägenhet\r\ntorde enligt utskottets bedömning vara obetydlig. Utskottet är därför\r\ninte berett att föreslå någon ändring av sjuårsgränsen.\r\nMotion Kr388 (c) om ändring av sjuårsgränsen avstyrks.\r\n4.4 Avskaffande av filmcensuren för vuxna\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet, som inte är berett att avskaffa filmcensuren för vuxna,\r\nföreslår att riksdagen avslår tre motioner med sådant krav.\r\nJämför reservation 9 (m, fp).\r\nMotionerna\r\nI motion Kr233 (m) yrkande 18 föreslås att filmcensuren för vuxna ska\r\navskaffas.\r\nÄven motionärerna bakom motion A355 (fp) tar avstånd från filmcensur\r\nför vuxna. De anser att en 18-årsgräns ska införas för att motverka att\r\nde allra grövsta filmerna visas för barn och ungdomar (yrkande 19 i\r\ndenna del).\r\nSlutligen föreslås i motion Kr219 (m) att en utredning ska tillsättas\r\nom Biografbyråns och filmcensurens framtid.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet erinrar om att regeringen i budgetpropositionen för 2005\r\nanförde följande om förslag att avskaffa vuxencensur (prop. 2004/05:1\r\nutg.omr. 17, s. 104).\r\nI maj 1993 lämnade Våldsskildringsrådet delbetänkandet En gräns för\r\nfilmcensuren (SOU 1993:39). I betänkandet föreslog rådet att vuxencensuren\r\nskulle slopas och att ytterligare en åldersgräns på 18 år skulle införas\r\nför filmer som skall visas offentligt. Betänkandet remissbehandlades\r\nmed ett blandat utfall. Regeringen vill i anslutning härtill redovisa\r\nbedömningen att lagstiftningen om filmcensur alltjämt fyller en viktig\r\nfunktion, både som en markering från samhällets sida när det gäller vad\r\nsom är acceptabelt att visa offentligt och som en motvikt mot utvecklingen\r\nav våldsinslagen i medierna. Regeringen avser därför inte att vidta\r\nnågon åtgärd med anledning av Våldsskildringsrådets förslag.\r\nUtskottet har i denna fråga samma uppfattning som regeringen.\r\nCensurlagstiftningen bör således inte ändras. Utskottet är därmed inte\r\nheller berett att tillstyrka förslag som syftar till en utredning av\r\nBiografbyråns och filmcensurens framtid. Utskottet avstyrker motionerna\r\nKr219 (m), Kr233 (m) yrkande 18 och A355 (fp) yrkande 19 i denna del.\r\n4.\r\n5 Medierådets roll\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nMedierådets resursbehov bör av regeringen på sedvanligt sätt vägas mot\r\nandra angelägna behov i kommande budgetarbete. Utskottet föreslår att\r\nmotionsyrkanden som bl.a. syftar till resursförstärkning av rådet bör\r\navslås av riksdagen.\r\nJämför reservation 10 (kd, c)\r\nMotionerna\r\nI två motioner, 2003/04:Ub517 (kd) yrkande 4 och Ub443 (kd) yrkande 4,\r\nframhålls betydelsen av Våldsskildringsrådets, numera Medierådets,\r\nroll. I den senare motionen sägs att rådet har begränsade resurser för\r\natt möta de krav som ställs på rådet från bl.a. skolor, föräldragrupper\r\noch kommuner. Regeringen bör se till att rådet får möjligheter att öka\r\nsitt utåtriktade arbete.\r\nÄven motionärerna bakom motion A355 (fp) framhåller betydelsen av att\r\nVåldsskildringsrådet kan fortsätta att vara aktivt i arbetet med skadliga\r\nvålds- och porrskildringar (yrkande 19 i denna del).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nMålet för mediepolitiken är att stödja yttrandefrihet, mångfald,\r\nmassmediernas oberoende och tillgänglighet samt att motverka skadliga inslag\r\ni massmedierna. Medierådets uppdrag ligger således väl i linje med det\r\nmediepolitiska målet.\r\nUtskottet vill påminna om att rådets uppdrag aktualiserades 2003 och\r\nnumera omfattar alla rörliga bildmedier. Uppdraget går bl.a. ut på att\r\npåverka mediebranschens självreglerande arbete för att skydda barn och\r\nunga mot skadlig mediepåverkan. Rådet ska också arbeta med kunskapsuppbyggnad\r\noch kunskapsförmedling. Det ska vara utåtriktat och resultatinriktat.\r\nDet ska vara pådrivande och söka samarbete med andra aktörer och det\r\nska aktivt involvera barn och unga i sitt arbete. Utskottet anser i\r\nlikhet med motionärerna att Medierådet har en mycket viktig roll att\r\nspela.\r\nUtskottet är inte berett att nu uttala sig om resurstilldelningen till\r\nMe-dierådet. De ekonomiska behov som kan finnas för att rådet ska kunna\r\nfullgöra sitt uppdrag får på sedvanligt sätt prövas av regeringen och\r\nriksdagen i kommande budgetarbete och vägas mot andra angelägna behov.\r\n\r\nUtskottet avstyrker därmed motionerna 2003/04:Ub517 (kd) yrkande 4,\r\nA355 (fp) yrkande 19 i denna del och Ub443 (kd) yrkande 4.</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har\r\nföranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Filmens ekonomiska och näringspolitiska betydelse, punkt 2 (m)\r\nav Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Anna Lindgren (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om filmens ekonomiska och näringspolitiska\r\nbetydelse. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Kr233 yrkande 16.\r\n\r\nStällningstagande\r\nSom anförs i motion Kr233 (m) har Sverige de senaste åren återigen blivit\r\nen filmnation att räkna med. Utvecklingen innebär bl.a. att visningsmöjligheter\r\noch produktionsformer förändras. Digital teknik, datorstyrda manipulationer\r\noch animationer är några av de faktorer som påverkat filmens utveckling.\r\nRegionalt baserade produktionscentrum för film har växt upp. Filmpool\r\nNord och Film i Väst är exempel på nya centrum där en stor del av svensk\r\nfilmproduktion nu sker. Genom regionaliseringen får filmen en större\r\nekonomisk betydelse i respektive landsända. Med en omfattande\r\n\"kringverksamhet\" har filmproduktion på många håll blivit en inte oväsentlig\r\nnäringslivsfaktor. I detta sammanhang vill vi även understryka att\r\nsamverkan på det produktions- och teknikmässiga området ger positiva\r\nsynergieffekter.\r\nSlutligen vill vi framhålla vikten av att det finns ett nära samband\r\nmellan utbildning, amatörfilmare och professionella i samma område. De\r\nkan på ett positivt sätt befrukta varandras verksamheter.\r\nMed hänvisning till det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla motion\r\nKr233 (m) yrkande 16.\r\n\r\n2.      En fond för unga filmare, punkt 4 (m)\r\nav Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Anna Lindgren (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om en fond för unga filmare. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2004/05:Kr214.\r\nStällningstagande\r\nSom framgår av motion Kr214 (m) råder det ofta brist på pengar för unga\r\noch oetablerade filmares filmprojekt. Vi föreslår därför att en fristående\r\nfond ska inrättas för dessa filmare. Fonden ska finansieras genom att\r\ntillföras de särskilda avgifter som radio- och TV-företagen måste betala\r\ntill staten när de bryter mot regler i radio- och TV-lagen. Varje år\r\nuppgår den totala bötessumman som programföretagen betalar till mellan\r\n3 och 5 miljoner kronor. Fonden skulle kunna förvaltas av t.ex. Dramatiska\r\ninstitutet.\r\nVi föreslår att riksdagen som sin mening tillkännager för regeringen\r\nvad vi anfört om en fond för unga filmare. Därmed bör riksdagen bifalla\r\nmotion Kr214 (m).\r\n\r\n3.      Offentlighetsprincipen och Filminstitutet, punkt 5 (m, fp, kd)\r\nav Lennart Kollmats (fp), Kent Olsson (m), Gunilla Tjernberg (kd),\r\nLena Adelsohn Liljeroth (m), Anna Lindgren (m) och Hans Backman (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om offentlighetsprincipen och Filminstitutet.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Kr361 yrkande 17.\r\nStällningstagande\r\nI likhet med motionärerna bakom motion Kr361 (kd) vill vi framhålla att\r\ndet statliga stöd som Svenska Filminstitutet fördelar i princip inte\r\navviker från de stödformer som på andra områden administreras av offentliga\r\ninstitutioner. Vi anser därför att offentlighetsprincipen ska gälla för\r\nde delar av Filminstitutets verksamhet som rör statliga medel. Regeringen\r\nbör lägga fram förslag till riksdagen med denna innebörd.\r\nVi föreslår att riksdagen som sin mening tillkännager för regeringen\r\nvad vi anfört om offentlighetsprincipen och Filminstitutet. Därmed bör\r\nriksdagen bifalla motion Kr361 (kd) yrkande 17.\r\n\r\n4.      Inriktning och avgränsning av uppdraget för Filmarkivet i Grängesberg\r\noch samordning inom området rörliga bilder, punkt 6 (fp, kd, c)\r\nav Lennart Kollmats (fp), Gunilla Tjernberg (kd), Hans Backman (fp)\r\noch Lars-Ivar Ericson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om inriktning och avgränsning av uppdraget för\r\nFilmarkivet i Grängesberg och samordning inom området rörliga bilder.\r\nDärmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Kr390 yrkande 14 och\r\n2004/05:Kr361 yrkande 18.\r\nStällningstagande\r\nSom framgår av motion Kr361 (kd) ligger ansvaret för att bevara rörliga\r\nbilder på flera myndigheter och institutioner, t.ex. Statens ljud- och\r\nbildarkiv, Sveriges Television, Svenska Filminstitutet och Filmarkivet\r\ni Grängesberg. Dessutom finns ett stort antal rörliga bilder i privat\r\nägo där det finns ägare som önskar att det egna materialet ska bevaras\r\nav någon kulturinstitution. Kostnaderna för bevarande är höga. Regeringen\r\nhar inte angivit någon inriktning eller avgränsning för verksamheten.\r\nBeståndet av rörliga bilder ökar snabbt.\r\nI juni 2003 lämnade Riksdagens revisorer en rapport där de konstaterade\r\natt det finns ett behov av att samordna insatserna för att bevara rörliga\r\nbilder som kulturarv. De var mycket kritiska till regeringens brist på\r\ninitiativ i frågan. Vi instämmer i revisorernas problemanalys och anser\r\natt regeringen ska göra en organisationsöversyn och påbörja ett\r\ngenomgripande reformarbete för att bevara den rörliga bilden.\r\nMed hänvisning till det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla\r\nmotionerna 2003/04:Kr390 (kd) yrkande 14 och Kr361 (kd) yrkande 18.\r\n\r\n5.      Resurser till Filmarkivet i Grängesberg, punkt 7 (c)\r\nav Lars-Ivar Ericson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om resurser till Filmarkivet i Grängesberg. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2004/05:Kr373 och bifaller delvis motion\r\n2004/05:Kr407.\r\nStällningstagande\r\nI likhet med motionären bakom motion Kr373 (c) anser jag att verksamheten\r\nvid Filmarkivet i Grängesberg ska tillföras ökade resurser, så att\r\narkivet kan utvecklas ytterligare. Centerpartiet föreslog hösten 2004\r\natt 3 miljoner kronor utöver regeringens förslag skulle anvisas för\r\ndetta ändamål för 2005. Tyvärr avslog riksdagen vårt förslag till\r\nmedelsanvisning.\r\nJag anser att regeringen ska fortsätta att utveckla verksamheten i\r\nGrängesberg och i kommande förslag till kulturbudget även anslå erforderliga\r\nmedel i detta syfte.\r\nRiksdagen bör som sin mening tillkännage för regeringen vad jag anfört\r\nom resurser till Filmarkivet i Grängesberg. Därmed bör riksdagen bifalla\r\nmotion Kr373 (c) och delvis bifalla Kr407 (s).\r\n\r\n6.      Filmarkivets tekniska kompetens, punkt 8 (fp, c)\r\nav Lennart Kollmats (fp), Hans Backman (fp) och Lars-Ivar Ericson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Filmarkivets tekniska kompetens. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:Kr326 yrkande 37.\r\nStällningstagande\r\nSom framgår av motion 2003/04:Kr326 (c) har Filmarkivet i Grängesberg\r\nbehov av en rationell hantering av befintliga personella och maskinella\r\nresurser. Dessutom behöver arkivet knyta till sig teknisk kompetens,\r\nnågot som är extra viktigt i en tid av hastiga teknikskiften. Det råder\r\ni dag stor brist på tekniskt kunnande inom detta område. Enligt vår\r\nmening bör Filmarkivet få ansvar för att teknisk och laboratorieteknisk\r\nkompetens byggs upp och hålls vid liv.\r\nVi föreslår att riksdagen som sin mening tillkännager för regeringen\r\nvad vi anfört om Filmarkivets tekniska kompetens. Därmed bör riksdagen\r\nbifalla motion 2003/04:Kr326 (c) yrkande 37.\r\n\r\n7.      Kammarrättens samråd med beteendevetenskaplig kompetens, punkt 10\r\n(kd)\r\nav Gunilla Tjernberg (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Kammarrättens samråd med beteendevetenskaplig\r\nkompetens. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Kr367 yrkande\r\n3, 2003/04:Ub517 yrkande 3 och 2004/05:Ub443 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nI likhet med motionärerna bakom bl.a. motion Ub443 (kd) yrkande 3 anser\r\njag att film- och beteendevetares kompetens ska tillmätas större betydelse\r\ni överklagningsärenden som gäller åldersgränser för film. Det innebär\r\natt regeringen bör se över lagen (1990:886) om granskning och kontroll\r\nav film och videogram i detta hänseende.\r\nMed hänvisning till det anförda anser jag att riksdagen bör bifalla\r\nmotionerna 2002/03:Kr367 (kd) yrkande 3, 2003/04:Ub517 (kd) yrkande 3\r\noch Ub443 (kd) yrkande 3.\r\n\r\n8.      Babybio, punkt 11 (m, fp)\r\nav Lennart Kollmats (fp), Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m),\r\nAnna Lindgren (m) och Hans Backman (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om babybio. Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2003/04:Kr219 och 2003/04:Kr220.\r\nStällningstagande\r\nSom anförs i motion 2003/04:Kr219 (m) förekommer s.k. babybio på olika\r\nhåll i Sverige. Det handlar om att föräldralediga mammor och pappor får\r\nmöjlighet att på dagtid ta med sig baby och barnvagn på ordinarie\r\nbioföreställningar. Enligt Statens biografbyrå kan babybio i vissa fall\r\nvara olaglig, eftersom de åldersgränser som gäller för många filmer\r\näven ska tillämpas på nyfödda barn i vagn.\r\nVi anser att lagar ska vara förankrade i verkligheten om de ska vara\r\ntrovärdiga och respekteras. Det är därför hög tid att lagen (1990:886)\r\nom granskning och kontroll av filmer och videogram ses över, så att\r\nföräldralediga mammor och pappor kan ta med bebisar i vagn även på\r\nbarnförbjudna filmer och filmer med elvaårsgräns.\r\nVi föreslår att riksdagen som sin mening tillkännager för regeringen\r\nvad vi anfört om babybio. Därmed bör riksdagen bifalla motionerna\r\n2003/04:Kr219 (m) och 2003/04:Kr220 (s).\r\n\r\n\r\n9.      Avskaffande av filmcensuren för vuxna, punkt 13 (m, fp)\r\nav Lennart Kollmats (fp), Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m),\r\nAnna Lindgren (m) och Hans Backman (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen om avskaffande av filmcensuren för vuxna. Därmed bifaller\r\nriksdagen motionerna 2004/05:Kr233 yrkande 18 och 2004/05:A355 yrkande\r\n19 i denna del och avslår motion 2004/05:Kr219\r\n\r\nStällningstagande\r\nVi anser i likhet med motionärerna bakom motionerna Kr233 (m) och A355\r\n(fp) att filmcensuren för vuxna ska avskaffas. Samtidigt bör ytterligare\r\nen åldersgräns införas för att motverka att de allra grövsta filmerna\r\nvisas för barn och ungdomar.\r\nVi föreslår att riksdagen som sin mening tillkännager för regeringen\r\nvad vi anfört om avskaffande av filmcensuren för vuxna. Därmed bör\r\nriksdagen bifalla motionerna Kr233 (m) yrkande 18 och A355 (fp) yrkande\r\n19 i denna del samt avslå motion Kr219 (m).\r\n\r\n\r\n10.     Medierådets roll, punkt 14 (kd, c)\r\nav Gunilla Tjernberg (kd) och Lars-Ivar Ericson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen om medierådets roll. Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2003/04:Ub517 yrkande 4 och 2004/05:Ub443 yrkande 4 och 2004/05:A355\r\nyrkande 19 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\nVi anser att Medierådet har en viktig roll att spela i arbetet med att\r\nskydda barn och unga mot skadligt medieinnehåll. Rådets nya utåtriktade\r\noch resultatinriktade profil är välkommen. Alltfler uppmärksammar rådets\r\narbete och kunskaper. Förfrågningarna från skolor, föräldragrupper m.fl.\r\nökar ständigt. För att kunna fullgöra sin roll bör rådet få ökade\r\nekonomiska resurser, vilket regeringen i kommande budgetarbete bör ta\r\nhänsyn till.\r\nMed hänvisning till det anförda anser vi att riksdagen bör bifalla\r\nmotionerna 2003/04:Ub517 (kd) yrkande 4, Ub443 (kd) yrkande 4 och A355\r\n(fp) yrkande 19 i denna del.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n1.      Inriktning och avgränsning av uppdraget för Filmarkivet i Grängesberg\r\noch samordning inom området rörliga bilder, punkt 6 (v)\r\nPeter Pedersen (v) och Rossana Dinamarca (v) anför:\r\nVi erinrar om att vi vid tidigare riksmöten har anfört att det saknas\r\nen arkivmyndighet i Sverige med ett samlat ansvar för att bevara de\r\nrörliga bilderna och göra dem tillgängliga. Vi har därför föreslagit\r\natt regeringen skulle låta utreda förutsättningarna för att bygga ut\r\nett befintligt arkiv till ett nationalarkiv för den rörliga bilden.\r\nJämför betänkande 2001/02:KrU1 s. 159 och betänkande 2002/03:KrU1 s.\r\n145.\r\n\r\n2.      Filmarkivets tekniska kompetens, punkt 8 (v)\r\nPeter Pedersen (v) och Rossana Dinamarca (v) anför:\r\nVi påminner om att vi under 2001/02 års riksmöte i en reservation\r\nframhöll att det är angeläget att teknisk apparatur bevaras så att\r\nuppspelning av gammal film möjliggörs. Likaledes ansåg vi att det är\r\nangeläget att kompetens inom laboratorietekniken bevaras. Vi föreslog\r\ndärför att teknisk kompetens skulle knytas till den blivande filmvårdscentralen\r\ni Grängesberg, något som vi menade är extra viktigt i tider av snabba\r\nteknikskiften. Filmvårdscentralen, numera benämnd Filmarkivet, borde\r\nenligt vårt förslag få ansvar för att såväl teknisk som laboratorieteknisk\r\nkompetens byggs upp och hålls vid liv. Jämför betänkande 2001/02:KrU1\r\ns. 149.\r\nLiknande tankar framförde vi under 2002/03 års riksmöte. Jämför betänkande\r\n2002/03:KrU1 s. 145.\r\n\r\n3.      Filmarkivets ABM-samverkan, punkt 9 (v, c)\r\nPeter Pedersen (v), Rossana Dinamarca (v) och Lars-Ivar Ericson (c)\r\nanför:\r\nVi påminner om att arkivmyndigheterna, biblioteken och museerna (ABM)\r\nbedriver ett långsiktigt arbete för att bygga upp och sprida kunskap om\r\narkivmaterial. Härigenom skapas förutsättningar för allmänheten att\r\nhitta i samlingarna. Att detta fungerar är en förutsättning för att\r\ngrundläggande demokratiska värden kan garanteras. Den nya tekniken\r\ninnebär goda möjligheter att öka tillgängligheten till och överblicken\r\növer arkiv och samlingar. Genom att göra arkiv, bibliotek och museer\r\ntillgängliga via Internet kan man nå fler och nya grupper av brukare av\r\nkulturarvet.\r\nVi anser att det hade varit värdefullt om Filmarkivet i Grängesberg\r\nhade kunnat ingå i ett regelrätt ABM-samarbete med arkiv, bibliotek och\r\nmuseer. Vi har emellertid avstått från att yrka bifall till motion Kr326\r\n(c) yrkande 38, eftersom vi förutsätter att Filminstitutet kommer att\r\nverka för ett sådant samarbete.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nMotion från allmänna motionstiden hösten 2002\r\n2002/03:Kr367 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vikten av film- och beteendevetenskaplig kompetens\r\nvid bestämning av åldersgräns på film.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:Kr219 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att tillåta föräldrar att ta med bebisar på barnförbjudna\r\nfilmer.\r\n2003/04:Kr220 av Carina Hägg (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om bebisbio.\r\n2003/04:Kr272 av Agneta Ringman m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om etablering av fler digitala hus i hela landet.\r\n2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):\r\n\r\n37.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\ni motionen anförs om att Filmvårdscentralen i Grängesberg bör få ansvar\r\nför att den tekniska och den laboratorietekniska kompetensen byggs upp\r\noch hålls vid liv.\r\n38.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\ni motionen anförs om att regeringen bör komma med förslag till hur\r\nfilmarkivet med andra arkiv skall kunna samverka med bibliotek och museer.\r\n\r\n2003/04:Kr390 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):\r\n\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om behovet av en tydlig inriktning och avgränsning inom\r\nområdet rörliga bilder.\r\n2003/04:Ub517 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vikten av film- och beteendevetenskaplig kompetens\r\nvid bestämning av åldersgräns på film.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om Våldsskildringsrådets verksamhet.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2004\r\n2004/05:Kr214 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att avgifterna från programföretagen i stället går till en\r\nfristående fond, t.ex. förvaltad av Dramatiska institutet, där unga\r\noetablerade filmare kan söka pengar för olika filmprojekt.\r\n2004/05:Kr219 av Magdalena Andersson och Anita Sidén (båda m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om Statens biografbyrå.\r\n2004/05:Kr233 av Kent Olsson m.fl. (m):\r\n\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om filmen.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om avskaffande av filmcensuren för vuxna.\r\n2004/05:Kr299 av Peter Pedersen m.fl. (v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att föreslå åtgärder i syfte att stödja och underlätta\r\nutbyggnaden i landet av s.k. e-bio.\r\n2004/05:Kr361 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):\r\n\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om mål för svensk film och Svenska Filminstitutets\r\nverksamhet.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att offentlighetsprincipen bör gälla för Svenska\r\nFilminstitutet.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om behovet av reformarbete för att bevara kulturarvet\r\nav rörliga bilder.\r\n2004/05:Kr373 av Kenneth Johansson (c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om fortsatt utveckling av verksamheten vid filmarkivet i Grängesberg.\r\n\r\n2004/05:Kr388 av Agne Hansson (c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om sänkning av den undre åldersgränsen för att se barntillåten\r\nfilm till 6 år.\r\n2004/05:Kr407 av Per Erik Granström och Barbro Hietala Nordlund (båda\r\ns):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Filmarkivet i Grängesberg.\r\n2004/05:Ub443 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vikten av film- och beteendevetenskaplig kompetens\r\nvid bestämning av åldersgräns på film.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om Våldsskildringsrådets verksamhet.\r\n2004/05:A355 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om Våldsskildringsrådet och om att en 18-årsgräns för\r\nbiofilm bör införas.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nHar svensk film en framtid?\r\nOffentlig utfrågning om filmen och filmpolitiken, anordnad av kutlurutskottet\r\nden 12 oktober 2004\r\nOrdföranden: Välkomna till kulturutskottets första offentliga utfrågning\r\neller, på ren svenska, hearing. Här finns många som jag vill välkomna\r\n- självfallet utskottets ledamöter, de inbjudna talarna, övriga inbjudna\r\ngäster. Dessutom finns det ytterligare ett antal personer både här nere\r\noch uppe på läktaren som jag hälsar varmt välkomna.\r\nDet här går direkt ut på webben. Det finns förhoppningsvis ett antal\r\npersoner som följer detta via Internet. Det går ut i riksdagens interna\r\nTV. Och SVT 24 bandar detta för att sända det vid ett senare tillfälle.\r\nDet är alltså väldigt många som kommer att kunna få ta del av vad som\r\nkommer fram i dag om huruvida svensk film har en framtid.\r\nÄven om det häromdagen träffades en överenskommelse om en avsiktsförklaring\r\nbeträffande filmavtalet är avsikten inte att avtalet ska tas upp till\r\ndebatt och diskussion här. Förhandlingarna fortsätter framöver. Detta\r\nhandlar om huruvida svensk film har en framtid. Jag tror att de rubriker\r\nsom vi har på inledningsanförandena räcker gott till för att få fram\r\nintressanta synpunkter under de timmar som vi har här tillsammans.\r\nEfter mig kommer åtta talare att från talarstolen ge sin syn under fem\r\nrubriker. Därefter blir det en kort kaffepaus. Därefter ger jag några\r\nav kulturutskottets ledamöter - en från varje parti - möjlighet att\r\nställa frågor till antingen inledningstalarna eller till någon annan av\r\nde inbjudna gästerna. De får ställa en fråga och en uppföljningsfråga.\r\nSedan får vi beträffande fortsättningen se hur det ligger till med\r\ntiden. Jag vill be inledningstalarna av respekt för övriga talare och\r\nför auditoriet att hålla dessa tider. Jag kan i värsta fall annars vara\r\nrätt tuff.\r\nJag ska nu släppa in Åse Kleveland som är vd på Svenska Filminstitutet.\r\nÅse har fått två minuter extra för en kort filmvisning. Varsågod, Åse.\r\n\r\n\r\nÅse Kleveland, Svenska Filminstitutet: Kära ledamöter i kulturutskottet,\r\nkolleger i filmbranschen och alla andra filmintresserade. För alla oss\r\nsom arbetar med film är det en stor glädje att kulturutskottet nu\r\ninbjuder till den här första öppna hearingen om den svenska filmens framtid.\r\nJag vill också tacka för att jag från SFI:s sida ska få ge en sorts\r\nexpressgenomgång av filmpolitiken och filmlandskapet i förtid, nutid\r\noch framtid.\r\nJag tänkte att vi skulle börja med att titta lite grann i backspegeln\r\noch titta på en 90-sekundersfilm.\r\n\r\n(Filmen visades)\r\n\r\nNär man ser dessa små klipp förstår man att filmen så starkt har påverkat\r\nvår identitet, påverkat vår syn på oss själva, vår syn på omvärlden och\r\ninte minst omvärldens syn på oss. Samtidigt påminns man om alla de\r\nfantastiska filmskapare, skådespelare och filmkonstnärer som detta lilla\r\nland har fostrat sedan filmens barndom på 1910-talet.\r\nDet som är intressant är att filmen från första dagen har varit främst\r\nindustriellt producerad underhållning för en massmarknad. Det har alltså\r\nvarit konst, kultur, underhållning men också industri och benhård kommers.\r\n\r\nBehovet av stöd till svensk film uppstod redan på stumfilmens dagar. I\r\nslutet av 30-talet hade riksdagen häftiga debatter om detta. Men man\r\nkunde inte bestämma vem som skulle bestämma vilka filmer som skulle få\r\nstöd. Därmed rann det hela ut i sanden.\r\nFör att göra en lång historia kort föddes den svenska filmpolitiken\r\negentligen först och främst i och med filmreformen 1963 som var ett\r\nresultat av det stora \"biokracket\" som kom på 50-talet. Som en konsekvens\r\nav filmavtalet kom filmreformen, och Svenska Filminstitutet etablerades\r\nför att förvalta det avtal som ingicks.\r\nLåt oss se på några filmpolitiska milstolpar under dessa år.\r\n1963 kom avtalet. 1973 hade det redan visat sig att de pengar som\r\nbiografavgiften gav inte räckte till för att finansiera den nödvändiga\r\nfilmpolitiken, och staten måste komma in.\r\nRedan 1975 inleddes samarbete mellan Filminstitutet och SVT om en\r\ngemensam produktionsfond för film. 1982 kom det ett nytt avtal. Video-branschen\r\nvar med.\r\n1990 genomförde Jan Rydh en filmpolitisk utredning. 1993 kom ett nytt\r\nfinansieringsavtal. Men det hade en ny modell. Det var tvådelat på det\r\nsättet att avtalet omfattade produktion, och den filmkulturella delen\r\nreglerades genom en statlig politik.\r\nSedan sade videobranschen upp avtalet. Samma år, och det är intressant\r\nnog, kom en av de viktigaste succéhistorierna i svensk filmhistoria,\r\nnämligen att man började en systematisk utveckling av den regionala\r\nfilmpolitiken genom att det infördes stöd till regionala resurscentrum.\r\n\r\n1999 var det P.O. Enqvists tur att utreda filmpolitiken. År 2000 påbörjades\r\nimplementeringen av ett nytt filmavtal. Då hade man åter ett avtal som\r\nfamnade hela filmpolitiken.\r\nI dessa sammanhang tycker jag att det är intressant att se att det\r\navsiktsavtal som nu föreligger mellan parterna åter går tillbaka till\r\nden modell som vi såg 1993, nämligen en delad form med å ena sidan ett\r\navtal för produktion och distribution och å andra sidan ett statligt\r\nansvar för filmkulturen.\r\nParterna som omfattas av filmavtalet representeras alla här, och ni\r\nkänner väl till dem. Hela avtalet förvaltas av Svenska Filminstitutet.\r\nMålet för vår verksamhet är att främja produktion, distribution, visning,\r\ninformation om svensk film och inte minst bevarandet av det svenska\r\nfilmarvet.\r\nFör oss har det under denna period varit oerhört viktigt att ha förnyelse\r\noch utveckling som stickord just därför att filmlandskapet är i en så\r\nstor förändring, därför att aktörerna är fler och behovet av ett samspel\r\nstörre än någonsin. Det har krävt större öppenhet, höjd kompetens, större\r\nprecision i de filmpolitiska insatserna, ökad branschservice och inte\r\nminst ett mer förpliktande samarbete mellan parterna och en stärkt\r\ninternationell plattform. Jag måste säga att på alla dessa områden har\r\nmycket hänt under denna period.\r\nSå till det svenska filmlandskapet som det ser ut i dag, för det har\r\nförändrats. 1963 var det Svenska Filminstitutet som man hade att gå\r\ntill om man skulle ha pengar eller om man på något sätt skulle ha stöd\r\ntill svensk film.\r\nI dag har vi tre regionala produktionscentrum - i norr, i väst och i\r\nSkåne - och där produceras närmare 60 % av de svenska långfilmerna i\r\ndag. Man kan säga att det är en veritabel revolution.\r\nDet som man kanske kan vara ännu mer stolt över är de 20 regionala\r\nresurscentrum för film och video som är etablerade och som täcker precis\r\nhela landet.\r\nRegional filmpolitik är inget unikt svenskt. Skillnaden är bara att de\r\nregioner som man opererar med i stora delar av Europa är regioner som\r\nomfattar befolkningar med nästan lika många människor som bor i hela\r\nSverige, det vill säga att detta är centrum som ligger mycket närmare\r\nbefolkningen och som därmed spelar en mycket viktig roll som en resurs\r\nför lärarutbildning, för skolor, för biografer och - inte minst självklart\r\n- för upplärning.\r\nSedan har vi den kommunala filmverksamheten. 70 % av de svenska kommunerna\r\när aktivt involverade i skolbio och Film i skolan. Var tredje kommun\r\nhar i dag ett eget strategidokument för mediekunskap. Det är klart att\r\ndetta får en mycket stor betydelse framåt. Just filmen i skolan är också\r\nspeciell i Sverige på det sättet att vi inte talar om film som ett ämne.\r\nVi talar om den rörliga bilden som ett språk och som ett sätt att\r\nkommunicera. Vi talar om att eleverna ska kunna använda sig av den rörliga\r\nbilden så väl att man ska kunna tolka de rörliga bilder som omger oss\r\npå alla kanter.\r\nFilmproduktionen hör vi mest om. Flera av dessa teman kommer\r\nbranschrepresentanter att komma in på här senare. Men jag ska bara ge några\r\nnyckelfaktum.\r\n\r\n\r\nPå bilden [se ovan] visas svenska filmpremiärer under perioden 1997-2004.\r\nDet går upp och ned, som ni ser. Tidigare har det varit väldigt mycket\r\nknutet till själva avtalsperioderna. När det nya avtalet blev klart\r\n2000 var det som om forsarna släpptes lösa, och det kom 38 filmer. Sedan\r\nfick vi en kris på grund av problem med PRS-stödet1RPS = publikrelateratstöd.\r\n. Det var vårt annus horribilis, år 2002.\r\nSedan kom det nya friska pengar från Kulturdepartementet och\r\nNäringsdepartementet och uppturen började igen.\r\n\r\nDet är intressant att se att det är nästan ett lagmässigt samband mellan\r\nhur många långfilmer som produceras och hur stor marknadsandel svensk\r\nfilm har. Det visar att om svensk film ska hålla den imponerande\r\nmarknadsandel som den har måste vi se till att vi har en produktion på\r\nminst 30-35 långfilmer per år - bra långfilmer och långfilmer som\r\nrepresenterar en bredd rent genremässigt.\r\n\r\n\r\nDetta är fina siffror också i ett europeiskt sammanhang. Under de senaste\r\nfyra åren ligger vi i snitt på en tredjeplats. Frankrike ligger på topp,\r\nsjälvklart, med 200 producerade filmer per år. Sedan är det Danmark\r\nmed sin imponerande filmpolitik. Och sedan kommer Sverige.\r\nNär det gäller produktionen vill jag bara nämna att något av det mest\r\nvällyckade som vi har haft har varit satsningen på novellfilm i samarbete\r\nmed SVT. Jag tror att betydelsen av ett ökat samarbete mellan televisionen\r\noch filmen inte kan överskattas. Jag hoppas att vi i en nära framtid\r\nkan föra detta vidare också när det gäller både dokumentärfilm och inte\r\nminst barnfilmen som är ett styvbarn i dagens filmpolitik.\r\nEtt tema som har varit högt uppe på dagordningen är kvinnligt filmskapande.\r\nVarför är det så mycket färre kvinnor som regisserar film, speciellt\r\nlångfilm, än män? Jag ska inte ge någon analys av det på den korta tid\r\nsom jag har. Men jag har ändå lust att säga att det är en positiv trend.\r\nVi har fått upp en debatt och diskussion om detta. Och framför allt\r\nhar det generationsskifte som vi nu ser i svensk film också i hög grad\r\nmedfört att kvinnorna i högre grad kommer in. Ser vi på de olika formaten\r\nkan vi se att när det gäller kvinnor har det bara från 2003 till 2004\r\nökat från 18 till 25 %. Det uppstår nu ett nytt fenomen, nämligen filmer\r\nsom är producerade av både kvinnor och män. Det är också en del av den\r\nhär bilden. När det gäller kortfilm har man gått från 30 till 50 % -\r\ntio plus tio som är regisserade av både kvinnor och män. Och när det\r\ngäller dokumentärfilmen är det en fördubbling av kvinnor som regissörer.\r\n\r\nEnligt filmavtalet från år 2000 var visning och inte minst biograferna\r\nett område som det skulle satsas på, därför att ett mål för filmpolitiken\r\när att se till att människor var de än bor i landet ska ha möjlighet\r\natt se film på bio. Det upprättades fyra stöd, bland annat när det gäller\r\nparallellkopior och teknisk upprustning. De har varit oerhört viktiga\r\nför att biografdöden inte har drabbat värre än den har i verkligheten.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nJag kan nämna några imponerande siffror. Vi är i genomsnitt Europas\r\nmest biograftäta land. Man bör då också säga att 506 salonger, alltså\r\nmindre än hälften, står för 90 % av besöken. Det säger någonting om att\r\nde som inte tillhör de 506 på olika sätt måste få njuta gott av insatser\r\nlokalt, regionalt och på nationell nivå.\r\nPå alla områden inom filmen finns vissa genomgående tendenser. Det är\r\ndigitalisering, regionalisering och internationalisering. Digitaliseringen\r\nhar redan i dag haft ett genomslag när det gäller produktionen, där\r\nfaktiskt Sverige och Danmark är de två länder i Europa som har den\r\nstörsta andelen digitalt producerad långfilm - mer än 50 %. Post production\r\när helt digitaliserad. Men så kommer det märkliga att när filmerna ska\r\nut på bio för vi över dem till det gamla fantastiska mediet som heter\r\ncelluloid som i utgångspunkten ger så vackra bilder och som är så\r\nbeständigt över tid, men som är så \"byngligt\", dyrt och sårbart och som\r\när det största hotet mot en decentraliserad biografstruktur.\r\nMen så har vi den turen att digitaltekniken i dag erbjuder en möjlighet\r\nför en sorts nytändning och nysatsning på biografer i hela landet. Senare\r\nska vi få höra om Folkets Hus och Parkers projekt som faktiskt är ett\r\nav de första i Europa när det gäller att satsa på en digital biokedja.\r\nDetta är ett av de områden som vi hoppas att vi framöver verkligen ska\r\nfå en möjlighet att satsa på genom ett nytt filmavtal.\r\nSituationen är sådan att den möjlighet som i viss mån redan existerar\r\när att vi kan nå biograferna via satellit, fiberoptiska kablar och\r\nhögupplösta dvd-skivor. Och allt detta ger en både snabbare och billigare\r\nform.\r\nMen det är ingenting som inte har en baksida, och det är att det är en\r\nganska stor grundinvestering som ska till i början. På samma sätt som\r\ndet svenska samhället har gått in och bidragit till att hela landet ska\r\nfå bredband hoppas jag att man nu går in och bidrar till att dessa\r\nbredband verkligen kan användas till någonting i de lokalsamhällen där\r\nde kommer upp och att vi därför kan få till en handlingsplan för en\r\ndigitalisering av de lokala biograferna under loppet av de följande fem\r\nåren.\r\n\r\n\r\nBeträffande regionaliseringen vill jag kortfattat nämna följande. Ser\r\nvi på det kan vi se att den statliga insatsen är begränsad i förhållande\r\ntill det som kommer från regionerna själva. Det visar någonting om det\r\ngensvar som detta har gett. Samtidigt ska man vara klar över att den\r\nstatliga delen är helt avgörande för dessa medel. Går vi in i dessa\r\nsiffror kan vi se att medlen är mycket ojämnt fördelade på de olika\r\nregionerna. Och detta är ett område där det finns behov av att vi nu\r\nsätter oss ned och någonstans definierar fas två i utvecklingen av den\r\nregionala filmpolitiken så att vi kan jämna ut en del av den sneda\r\nfördelning som finns mellan regionerna.\r\n\r\n\r\n\r\nDet som jag tycker är spännande när det gäller den internationella\r\ndimensionen är att utlandet är så viktigt för svensk film och att\r\nutvecklingen när det gäller filmens position i utlandet har varit så positiv.\r\nDen talar vi egentligen väldigt lite om. Vi tar för givet att det är\r\nSverige som är marknaden för den svenska filmen. Men här kan vi alltså\r\nkonstatera att år 2001, som är det senaste året som vi har fullständiga\r\nsiffror för, var det fler människor som såg svensk film utanför Sverige\r\nän i Sverige. Det säger någonting om att det finns en potential i svensk\r\nfilm som exportartikel om vi verkligen satsar på det. Här finns det ett\r\nstort utrymme för en vidare utveckling.\r\nJag skulle också när det gäller den internationella dimensionen vilja\r\nnämna att det självklart är så att det viktigaste av allt är det nordiska\r\nsamarbetet. Integrationen av den nordiska marknaden för produktion,\r\ndelvis distribution och efterhand också visning av film kan inte\r\növerskattas, och den fortsätter bara i dag. Vi ser att de flesta\r\nproduktionsbolag nu finns i alla nordiska länder. Vi ser att det sker en ökad\r\ndistribution av nordiska filmer inom Norden, och drömmen om Norden som\r\nen hemmamarknad för nordiska filmer är vi i alla fall ett gott stycke\r\npå väg mot.\r\nOch vi är mycket glada för det stöd som vi har fått från riksdagen och\r\nregeringen så att man nu har skapat Nordiska rådets stora filmpris. Det\r\nhar en viktig symboleffekt och också en realpolitisk effekt.\r\nJag skulle ha nämnt många fler saker. Jag har stor respekt för tidsgränserna\r\ni riksdagen. Men jag ska till sist i den här omgången bara säga att\r\nfrågan i dag är: Har svensk film en framtid? Man kan lite retoriskt\r\nsvara: Ja, bara man överlever morgondagen så nog har man en framtid som\r\nman kan se i ögonen. Men frågan är bara: Vilken framtid? Hur ser den\r\nut? Blir det ett lyckligt slut eller en lycklig fortsättning?\r\nJag känner att vi i Sverige har ett arv. Vi har filmskapare och\r\nfilmarbetare, vi har ett kunnande, vi har ambitioner och vi har talanger\r\nsom gör att vi har en potential för en vidare god utveckling för svensk\r\nfilm. Men det är viktigt att vi har med oss att gränserna mellan filmen\r\noch annat audiovisuellt innehåll har sprängts, och det måste få\r\nkonsekvenser. Vi måste få en filmpolitik som inte får bli en begränsning\r\nutan som måste kompletteras på ett sätt som utmanar dem som uttrycker\r\nsig genom rörliga bilder att skapa verk av originalitet och kvalitet.\r\nNågra\r\nav de frågor som är viktiga att driva och som är mest av överordnad\r\nkaraktär är det som gäller att ramarna för det som händer inom svensk\r\nfilm fastläggs delvis här men i väldigt hög grad i EU. Vi måste vara\r\naktiva deltagare där det europeiska regelverket läggs fast. Vi måste\r\nvidareutveckla Norden som en gemensam filmmarknad. Vi måste öka samarbetet\r\nmellan filmen och televisionen. Och där kommer det snart en\r\npublic service-utredning där filmen också tas med. Vi behöver en handlingsplan\r\nför en digitalisering av lokala biografer, och vi behöver ett program\r\nför digitalisering av det filmarv som vi har, så att det på ett helt\r\nannat sätt än i dag kan komma allmänheten till godo.\r\nJag vet att vi inte ska tala om förhandlingar och om pengar. Men vi\r\nkommer inte ifrån att det grundläggande problemet för svensk filmpolitik\r\när en underfinansiering. Därför är det oerhört viktigt att vi under den\r\ntid som kommer tillsammans försöker få fram ett ökat ekonomiskt lyft\r\nför att genomföra alla de ambitioner som vi har och för att realisera\r\nmålen för en kommande filmpolitik. För i så fall kommer det att vara en\r\nlysande framtid för svensk film.\r\n\r\nOrdföranden: Tack, Åse Kleveland.\r\n\r\nVi ska gå vidare. Nästa rubrik är: Filmproduktion centralt eller regionalt?\r\nDär har vi Anita Oxburgh som är ordförande i Föreningen Sveriges\r\nFilmproducenter och Per-Erik Svensson från Filmpool Nord. Filmpool Nord\r\nfick avsluta den sammanställning som Åse hade tagit fram med den senaste\r\nsuccén Så som i himmelen.\r\n\r\nAnita Oxburgh, Föreningen Sveriges Filmproducenter: Jag är ordförande\r\ni Föreningen Sveriges Filmproducenter. Vi har 32 medlemsbolag och står\r\nför ca 95 % av den svenska långfilmsproduktionen.\r\nFörra vintern var vi i en desperat situation, utan avtal, med en känsla\r\nav att inte vara riktigt rumsrena och med en oförmåga att väcka en\r\npolitisk vilja att stödja svensk filmproduktion. Avundsjukt tittade vi\r\nmot våra grannar, och framför allt Danmark där politikerna verkade ha\r\nupptäckt filmens kraft att engagera det egna folket såväl som att\r\npresentera Danmark för världen.\r\nVi insåg att vi hade minst lika mycket att komma med som danskarna men\r\natt vi var sämre på att slå på vår egen trumma. Vi bestämde oss för att\r\nformulera ett framtidsprogram. Vi började med sex punkter. De var\r\n\r\natt öka produktionen av svensk långfilm,\r\natt öka biogåendet till 2 ½ gånger per år och invånare (i USA är det 4,\r\n2 gånger, och EU-snittet är 2,5),\r\natt öka marknadsandelen för svensk film till 30 %,\r\natt förstärka könsutjämningen så att inget kön är lägre representerat\r\nän 40 %,\r\natt öka deltagandet vid internationella festivaler och\r\natt stärka den regionala utvecklingen.\r\n\r\nDetta undertecknades av Svenska Filmdistributörers Förening, Sveriges\r\nBiografägareförbund, Film i Väst, Filmpool Nord och Film i Skåne. De\r\nsex punkterna omfattas av samtliga parter som nu förhandlar om ett nytt\r\navtal.\r\nDet var en sorts kraftsamling och en känsla av att vi nu började driva\r\nframåt i en känslig politisk situation.\r\nVarför ska man satsa på svensk film? Filmen är demokratisk. Den når\r\növer klassgränser och etniska gränser, och den har en stor geografisk\r\nspridning. Svensk publik gillar att se filmer på sitt eget språk i\r\nmiljöer som de känner igen.\r\nFilm är både kultur och näring. Den är också nationalekonomiskt lönsam.\r\nSvensk film sysselsätter en stor mängd filmarbetare över hela landet\r\noch försörjer ett antal specialistföretag. Varje satsad krona genererar\r\nintäkter i flera led. Detta visas tydligt i de kartläggningar som nyligen\r\ngjordes av Film i Väst och Film i Skåne.\r\nEn ökad satsning på filmproduktion kommer att skapa en större stabilitet\r\noch möjliggöra en mer långsiktig planering. Åse hänvisade tidigare till\r\nfilmproduktion och filmkultur. Vi anser att filmproduktion är filmkultur.\r\nDet är en sorts begreppsförvirring som man kanske ska reda ut. Jag\r\ntror att man försöker angripa det i det nya avtalet.\r\nSamhället har också under ett antal år gjort stora satsningar på medier\r\noch filmutbildning över hela landet. Detta har nu verkligen burit frukt.\r\nDet visar sig i en ny generation filmskapare inom alla funktioner som\r\nkämpar om de krympande resurserna.\r\nAntalet kvinnor i ledande funktioner har ökat och börjar luckra upp en\r\nmansdominerad bransch. I årets filmutbud ser vi en ovanligt hög andel\r\nsvenska kvinnliga regissörer. Vi måste se till att det blir en bestående\r\ntrend och inte bara en engångsföreteelse.\r\nFör att denna utveckling inte ska avstanna behövs mer resurser. Varje\r\når premiärsätts 200 amerikanska filmer i Sverige. Med lite mer än 10 %\r\nav utbudet lyckas ändå svensk film nå en marknadsandel på 20-25 %.\r\nVi behöver öka produktionen för att få fram mer konkurrenskraftig svensk\r\nfilm. Vi har under årens lopp sett att det år vi producerar mer film\r\nhar också flera av dem nått publikframgång.\r\nDen regionala utvecklingen har varit viktig för svensk film. Förutom\r\natt den tillfört produktionen resurser har den påverkat ämnesvalet och\r\nvitaliserat produktionen. I årets utbud av filmer är det få filmer som\r\ninte mottagit regionalt stöd och helt eller delvis spelats in i regionerna.\r\n\r\nDet har under de senaste tio åren skett en gradvis förflyttning av\r\nfilmproduktionen ut till regionerna från Stockholm, där det numera bara\r\ngörs cirka fem filmer om året. Man kan ibland sakna storstadsmiljön i\r\nvåra filmer. Men jag förstår att även Mälardalen är på väg att bli en\r\nregion.\r\nFör att den regionala utvecklingen ska kunna fortsätta är det absolut\r\nnödvändigt att filmen centralt tillförs mer offentliga medel. Det\r\noffentliga stödet till svensk film måste dubbleras och nå samma nivå som\r\ni våra grannländer. Kulturpolitikens, näringspolitikens och regionalpolitikens\r\nresurser måste kombineras för att stödja svensk film.\r\nSvenska producenter är en av de största satsarna i sin egen filmproduktion.\r\nVi har ökat från 10 % till närmare 25 % under de senaste åren. Vi tror\r\npå framtiden. Vi hoppas att ni också gör det. Tack för mig.\r\n\r\nPer-Erik Svensson, Filmpool Nord: Rubriken är: Filmproduktion centralt\r\neller regionalt? Jag ska tala om det regionala. Svensk film har utvecklats\r\npositivt. Det finns en utvecklingskraft i svensk film. Det tror jag att\r\nvi alla kan ställa upp på.\r\nRegionaliseringen av svensk film har bidragit positivt till att vitalisera\r\nsvensk film. Vi har också sett en gradändring i branschen. I dag talar\r\nman om att också regionala produktionscentrum ska utvecklas. Det sägs\r\nockså i avsiktsförklaringen. Det var skillnad för tio år sedan. Då fanns\r\nett starkt motstånd mot regionaliseringen.\r\nÅr 1992 startade den regionala utvecklingen med initiativ från Norrbotten\r\noch Västsverige. I dag finns 20 regionala resurscentrum för film och\r\nvideo som omfattas av hela Film-Sverige.\r\nDessa har huvudsakligen byggts upp med regionala medel. I dag satsas 18\r\n½ miljoner kronor enligt filmavtalet av den totala omsättningen på över\r\n150 miljoner. Det är lite drygt 10 % som kommer från nationella offentliga\r\nmedel.\r\nÅr 2003 satsade de tre produktionscentrumen 61 ½ miljon kronor i\r\nlångfilmsproduktion. Utan dessa medel hade det varit svårt att upprätthålla\r\nvolymen i den svenska långfilmsproduktionen. Nästa år kommer ytterligare\r\nmedel att tillföras bland annat Film i Skåne. Det gör att vi kommer att\r\nnärma oss de pengar som filmkonsulenterna har att fördela till svensk\r\nlångfilmsproduktion.\r\nVad har den regionala utvecklingen inneburit för svenskt filmliv?\r\nMångfalden har ökat. Parallellt med att samproducera långfilmer satsar vi\r\npå att utveckla manusförfattare, nya regissörer med mera.\r\nSamspelet med Stockholm, där största delen av produktionsbolagen finns,\r\när i dag reellt. Det är ett samspel på ganska lika villkor, vilket det\r\ninte var från början. Initiativ till produktioner tas i dag i lika hög\r\ngrad ute i regionerna som från Stockholm.\r\nFilmer produceras i dag med hög konstnärlig och publik kvalitet ute i\r\nregionerna. Det kan man också se på de framgångar som exempelvis våra\r\nfilmer som producerats i Norrbotten har just nu.\r\nRegionala produktionscentrum är en garant för att olika slags människor,\r\nmiljöer och tematik når biodukarna i vårt land. Vi ser i dag en helt\r\nannan typ av berättelser. Det gör också att publiken kommer nationellt\r\ntill biograferna, vilket stärker biograferna.\r\nDe regionala långfilmssatsningarna runtom i länet ger också andra\r\neffekter än de kulturella effekterna. Produktionskostnaderna för produktionerna\r\ni Norrbotten var i fjol 135 miljoner kronor och 350-400 miljoner för\r\nFilm i Väst. Detta gör att branschen utvecklas.\r\nÅr 1992 när Filmpool Nord startade fanns det 6 filmrelaterade företag\r\ni Norrbotten, i dag finns det 60. En ännu snabbare utveckling har man\r\ngivetvis haft för Film i Väst.\r\nVad ska en långsiktig svensk filmpolitik innehålla? Jag tror att den\r\nska medverka till att den dynamik som har kommit fram mellan det regionala\r\noch det nationella upprätthålls och fortsätter att utvecklas. Det berikar\r\nsvenskt filmliv.\r\nEn helhetssyn på långsiktig svensk filmpolitik måste genomsyras av hur\r\nman ser på public service. Under den period då den regionala utvecklingen\r\nhar skett har det blivit en centralisering inom Sveriges Television där\r\nbesluten alltmer fattas i Stockholm än vad som gjordes för tio år sedan.\r\n\r\nDet är också viktigt att filmen diskuteras ur ett näringspolitiskt\r\nperspektiv. Man måste också försöka få in näringspolitiska satsningar\r\nför att stärka branschen mot de produktionsbolag som finns i landet.\r\nRegionernas styrka har varit att vi har jobbat kulturpolitiskt,\r\nnäringspolitiskt och arbetsmarknadspolitiskt för att få fram satsningarna\r\ntill svensk film.\r\nSlutligen menar jag precis som Anita Oxburgh att filmen måste få mer\r\ncentralt offentliga medel. Ett ökat nationellt stöd till de tre regionala\r\nproduktionscentrumen är också det bästa erkännandet av de tre regionernas\r\nsatsning på svensk långfilmsproduktion. I dag kommer bara 3 miljoner\r\nkronor av de 63 miljoner som satsas från regionerna på svensk\r\nlångfilmsproduktion från nationella offentliga medel.\r\nJag tror på svensk films framtid. Jag hoppas att det kommer att tas en\r\nmassa kloka beslut i kulturutskottet i framtiden.\r\n\r\nAnita Oxburgh: Jag vill göra ett tillägg. När vi talar om svensk\r\nfilmproduktion har vi bara talat om långfilmsproduktion. Men det är\r\nnaturligtvis väldigt viktigt att vi också stöder dokumentärfilms-, novell-\r\noch kortfilmsproduktionen. Vi behöver ha en väldigt bred bas för\r\nutvecklingen av svensk film.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för den kompletteringen, Anita.\r\n\r\nVi går vidare under rubriken: Vad innebär den tekniska utvecklingen för\r\ndistributionen? Behövs biografer? Det är kanske något provocerande. Jan\r\nBernhardsson och Rickard Gramfors ska dela på det inslaget. Jan börjar,\r\noch han kommer från SF. Varsågod.\r\n\r\nJan Bernhardsson, Sveriges Biografägareförbund och SF: Ledamöter i\r\nkulturutskottet, kolleger i branschen, mina damer och herrar! Jag heter\r\nJan Bernhardsson och är ordförande i Sveriges Biografägareförbund, och\r\ntill vardags jobbar jag som vd för SF Bio.\r\nJag har inbjudits att tala under rubriken: Behövs biografen? Svaret på\r\nden frågan är ja.\r\nBiografen med sin arkitektur och konst har under filmens hundraåriga\r\nhistoria varit väldigt viktig för upplevelsen av konstarten. Man går\r\ntill biografen för att se film på bästa sätt men också för att vara\r\ntillsammans med andra, mötas i foajén och trivas i miljön.\r\nBiografen är en av de få kollektiva massmedierna i Sverige, på samma\r\nsätt som våra sportarenor. Det är en plats där vi gemensamt kan uppleva\r\nbåde skratt och gråt. Biografen är också en av de få platser där både\r\nhögt och lågt, smalt och brett samlas för en stor publik.\r\nPubliken vill se film på bio. Den kollektiva upplevelsen är något\r\noöverträffat. Till och med sportpubliken söker sig till sportbarer och\r\nutearenor för att se matcher på storbilds-TV. Allt för att få den\r\nkollektiva känsla som vi alla önskar.\r\nIngmar Bergman sade vid något tillfälle att filmen på biograf inte skulle\r\nuppleva sitt hundraårsjubileum. Jag är glad över att han hade fel. Han\r\nsade att den skulle vara död som konstform och ersättas med nya\r\nvisningsformer.\r\nVi har passerat hundraårsjubileet och är på väg att räkna ned mot\r\ntvåhundraårsjubileet. Men självklart delar jag Ingmars uppfattning om att\r\ndet kommer andra visningsformer. Numera delar vi visningsformen för\r\nfilm med ett flertal andra. Jag tänkte fördjupa mig lite grann i\r\ndet.\r\nFilmmarknaden består av ett antal aktörer. Den första aktören som skapar\r\nfilm tillsammans med kreatörerna är producenten. Producenten går med\r\nfilmen till en distributör som ska sätta ut den i marknaden.\r\nFram till 1980 var biografen egentligen det enda visningsfönstret i\r\nSverige som film visades på förutom i SVT:s två kanaler. Under 80-talet\r\nskedde en revolution i visning av film. Det dök upp någonting som\r\nkallades video, och också begrepp som videovåld och allting annat.\r\nHyrvideomarknaden satte stora spår i biografmarknaden. Sedan har det\r\ntillkommit ytterligare distributionsformer som köpvideomarknaden.\r\nBetal-TV-marknaden dök upp under 90-talet och också marksänd reklamfinansierad\r\ntelevision och ett antal satellitkanaler.\r\nHur har detta påverkat biografmarknaden i Sverige? Vi kan titta på\r\nföljande bild. Detta är statistik från 1963 då Filminstitutet startade.\r\nVi ser hur kraftfull utvecklingen är när det gäller TV. Det satte sina\r\nspår i biografmarknaden.\r\n\r\n\r\nVid 80-talet ser ni effekten av en videomarknad som utvecklar sig. Vi\r\nser också en \"dipp\" under 90-talet då betal-TV och marksänd reklamfinansierad\r\ntelevision och andra TV-distributionsformer dyker upp.\r\nSedan har biografbranschen stabiliserats för att under de senaste tre\r\nåren ha en bra uppgång från 15-16 miljoner besök till 18 miljoner besök.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nPå konsumentmarknaden för rörliga bilder svarade 1980 biografen för\r\n98 % av alla pengar som en film skapade. Hyrvideomarknaden svarade för\r\nca 2 %. När vi summerar år 2003 svarar i dag biografen för 25 % av\r\nmarknaden. Hyrvideosektorn svarar för 15 %, köpvideomarknaden för 39 %\r\noch betal-TV för 21 %. I de volymerna ser vi att biografens plattform\r\nhar krympt kraftigt.\r\nLanseringen av en film går till på följande sätt. Man väljer att sätta\r\nden i biograffönstret först för att få en uppmärksamhet och få publiken\r\natt komma i första fönstret, som vi kallar det inom branschen. Efter\r\nsex månader släpps filmen på video, hyrvideo och köpvideo. Efter\r\nytterligare sex månader i den visningsformen dyker filmen upp i betal-TV.\r\nEfter ytterligare tolv månader släpps filmen över till fri-TV-sektorn.\r\n\r\nVi kan se tendenser till att fönstren krymper ihop på grund av ökad\r\nteknisk utveckling, ökad bredbandspenetration och förändring i samhället.\r\nDet blir allt snabbare lansering. Det är klart att det blir effekter\r\nför oss som är verksamma i branschen. Det gäller framför allt oss i\r\nförsta fönstret, biograferna.\r\nPå grund av piracy och nedladdning på nätet är de internationella\r\nprodukterna sådana att man måste lansera dem på ett och samma ögonblick\r\nför att det inte ska läcka mellan länderna. Vi lever i en global värld\r\nnumera.\r\n\r\n\r\nVi kan göra en jämförelse och titta på hur biografutvecklingen har varit\r\ni antalet besökare jämfört med videoförsäljningen i Sverige under de\r\nsenaste tolv åren. Det skedde något unikt år 2003. Antalet videofilmer\r\nvar lika stort och gick om biografbesöken i marknaden.\r\nVi biografägare lever naturligtvis på att visa film på våra biografer.\r\nVi har inga stora framtida intäkter från någon videomarknad eller\r\nTV-sektor till skillnad från dem som vi hyr filmerna av. Det är bion som\r\när vårt levebröd, ingenting annat.\r\nKraven och konkurrensen för biograferna har ökat ständigt. Det krävs\r\nstora investeringar för att ge publiken det lilla extra som skiljer\r\nbiografen från en hemmabioanläggning i vardagsrummet.\r\n\r\nSamtidigt är inte publiken beredd att betala vilket pris som helst.\r\nBilden [ovan] visar prisutvecklingen på en biobiljett från 1996 fram\r\ntill år 2003. De senaste åren har filmkostnaden - det vill säga vad\r\nbiografen betalar till den som har filmen - ökat kraftigt. Detta har\r\ndirekt påverkat priset för biografbesöken.\r\n\r\n\r\n\r\nAv den prisökningen har vi i biografägarledet fått behålla 2 kr av de\r\ntotala 12 kronorna. För ett flertal biografer räcker inte pengen till\r\nför att skapa lönsamhet. Dessa lönsamhetsproblem har i Sverige liksom\r\ni andra länder i Europa framkallat strukturaffärer där biografföretag\r\ngår ihop för att spara kostnader och för att kunna erbjuda konsumenten\r\nett så rimligt biljettpris som möjligt.\r\nSom biografägare står vi med ena benet i konsten och andra benet i kassan.\r\nLönsamma biografer har råd att satsa mer på osäkra kort på samma sätt\r\nsom lönsamma bokförlag har råd att ge ut poesi. Samtidigt vet ingen\r\nnågonting om en film blir en publikframgång innan filmen har visats.\r\nVi måste värna om mångfalden därför att publikens smak inte går att\r\nförutse. Harry Potter var framgångsrik. Italienska för nybörjare, Lilja\r\n4-Ever var lika stora framgångar var och en på sitt sätt.\r\nDen svenska filmen är oerhört viktig för den svenska publiken. De senaste\r\nmegasuccéerna på Sveriges biografer har visserligen varit Sagan om ringen.\r\nMen inget får en bred svensk publik att gå på bio så mycket som exempelvis\r\nGrabben i graven bredvid, Ondskan eller den senaste succén Så som i\r\nhimmelen.\r\nVi som nationella biografaktörer är av den uppfattningen att det till\r\nviss del är den svenska filmens bredd som får den svenska publiken att\r\nåtervända till biograferna, vilket den har gjort de senaste fem åren.\r\nDärför är den svenska filmkulturen och den svenska filmproduktionen av\r\noerhört stor betydelse för oss biografägare.\r\nSveriges biografägare vill stödja en levande svensk filmkultur. Det gör\r\nvi helhjärtat både nu och i framtiden. Svaret på frågan är: Ja, biografen\r\nbehövs. Jag tackar för ordet.\r\n\r\nRickard Gramfors, Folkets Hus och Parker: Det här kommer att gå undan\r\nvärre. Det är många bilder jag ska visa och mycket jag ska berätta om.\r\n\r\n\r\nBiografbranschen står inför en verklig revolution när det gäller\r\ndistributionen av film. Jag talar för Folkets Hus och Parkers och alla små\r\nregionala biografers del.\r\nSom Åse har varit inne på har filmer visats på bio på samma sätt i\r\nprincip över hundra år. Folkets Hus och Parker har varit med nästan lika\r\nlänge och visat film i våra Folkets hus. Det är helt enkelt en projektor,\r\nen 35-millimeters filmremsa i celluloid, en filmduk och en ljudanläggning.\r\n\r\nProduktionen är i dag, som man har snuddat vid tidigare, i princip helt\r\ndigitaliserad ända fram till den högupplösta master som är grundmaterialet\r\nnär man sedan går tillbaka till filmmediet igen och kopierar över filmen\r\ntill 35-millimeters film. Det är egentligen bara biovisningen som är\r\nanalog nuförtiden.\r\nFolkets Hus och Parker driver 270 biografer runtom i landet på små orter.\r\nVi har 55 000 biografstolar, och vår marknadsandel är bara 3 %. En\r\nstor anledning till det är att vi har svårt att få tag på aktuell film.\r\nFilm är i dag en färskvara.\r\nDet innebär att i de 20 största städerna som har filmstad står 40 % av\r\nbefolkningen för 80 % av biobesöken. Film är som sagt färskvara i dag.\r\nFör våra små orter innebär det att vi inte får fatt på filmkopior. Det\r\när dyrt att tillverka en filmkopia.\r\nVi får filmen långt efter premiären. Ofta är filmen då repig och sliten\r\nefter att ha gått dygnet runt på storstadsbiograferna. Vi måste dessutom\r\nom vi skulle få en färsk film skicka den vidare till nästa ort innan vi\r\nhinner exploatera den färdigt.\r\nTransporten är dyr. En film är stor, otymplig och väger mycket. Det är\r\nett stort problem när det gäller just kvalitetsfilm som oftast tas fram\r\ni ett fåtal kopior.\r\nSå har vi den digitala distributionen. Det jag håller i min hand är en\r\ndigital filmkopia. Ni som kan branschen vet hur stor en vanlig 35-millimeters\r\nkopia är. Den här kostar inte mycket att skicka runt. Den är billig att\r\ntillverka. Vi kan få en bättre kvalitet än traditionell 35-millimeters\r\nfilm. Det är inget slitage.\r\nVi kan därför visa filmen på de mindre orterna samtidigt som i storstäderna.\r\nVi kan behålla filmen i en server, i en dator bakom projektorn, och\r\nvisa den så länge vi har publik för den. Den är skyddad mot piratkopiering\r\npå ett väldigt kraftfullt sätt. Som ni vet är ett av de stora problemen\r\ni dag privatkopiering.\r\nDen digitala kopian kostar inte mycket att skicka. Därmed kan vi också\r\nbredda repertoaren på de mindre biograferna med smalare film.\r\nMiljökonsekvenser är någonting som man inte har talat så mycket om.\r\nKostnaden för en traditionell kopia är 20 000-25 000 kr. Den väger 30-40\r\nkg. Den är stor. Man måste ha stora lager och göra tunga lyft. Många\r\ngör illa ryggen av det. Det är också kemiska processer där man ska jobba\r\ni labbet. Det är en massa trä och plast som går åt till förpackningar.\r\nSedan ska man skicka filmen med tåg eller buss som det går åt en massa\r\nenergi till, och det blir avgaser m.m.\r\nDen digitala distributionen kan gå via tapen, som jag sade, eller via\r\nsatellit eller bredband. Då blir det ännu mindre transportkostnader.\r\nVi har dragit i gång Europas första digitala biokedja. Det brukar vi i\r\nvarje fall skryta med på Folkets Hus och Parker. Det började som ett\r\npilotprojekt i sju orter. Sedan i fredags har vi tio orter, då Emmaboda\r\nblev den tionde digitala biografen.\r\n\r\n\r\nVi skulle behöva ha 20 digitala biografer för att nå breakeven så att\r\nkopiorna kommer ned i pris och hela infrastrukturen fungerar som den\r\nbehöver göra rent ekonomiskt.\r\nVi har varit väldigt framgångsrika när det gäller att få film digitalt.\r\nDet finns en väldig konservatism i branschen. Man är orolig för nya\r\nmedier. Vi har fått förtroende från branschen att visa 25 filmer hittills.\r\n\r\nNu i höst blir det en verklig rush med tolv premiärer. Det ser väldigt\r\nbra ut. De flesta i branschen är väldigt positiva till tekniken och\r\ntill resultaten.\r\nTack vare att vi kan få aktuell film och att vi kan behålla den i servern\r\noch visa den om och om igen har vi ökat intäkter och besök med 25-30 %\r\npå dessa biografer.\r\nDet innebär också en mycket större möjlighet att bredda repertoaren och\r\nkunna köra konstnärlig film och regionalt producerad film som oftast\r\nbara tas fram i ett digitalt medium eftersom man inte har råd att ta\r\nfram 35-millimeterskopior.\r\nDet handlar om dokumentärfilm, kortfilm och klassiker. Inte minst alla\r\ndessa nya utbildningar för ungdomar på mediegymnasier och liknande får\r\nen väldigt enkel väg. Det är bara att plugga in sin dv-kamera [digital\r\nvideokamera] i projektorn och köra filmen på stor duk.\r\nDet innebär också en hel del andra filmpolitiskt viktiga fördelar. Det\r\ngår att texta den digitala filmkopian precis som en dvd. Man kan lägga\r\ntill och dra ifrån en text. I dag kan man säga att man förstör en kopia\r\ngenom att bränna in texten i en filmkopia. Här kan man alltså använda\r\nsamma kopia för olika ändamål.\r\nVi har en ljudkanal ledig för tolkning för synskadade. Vi kan också\r\nanvända textningen i integrationsarbetet i invandrartäta områden. Det\r\ninnebär att vi kan texta filmer från ovanliga filmländer på svenska. Vi\r\nkan texta svensk film på minoritetsspråk och naturligtvis som en hjälp\r\ntexta svensk film på svenska.\r\nVi ligger långt framme i den internationella utvecklingen. Sverige,\r\nBrasilien, Kina, Indien och Sydafrika ligger oerhört långt framme i dag.\r\nHollywood funderar och funderar och vill ha en världsstandard. Många\r\nväljer att fundera tillsammans med Hollywood och avvakta. Vi tror inte\r\npå det. Vi tror att vi ska gå före Hollywood i det här fallet.\r\nBritish Film Council satsar i dag en våldsam massa pengar av sina\r\nlotterimedel för att dra i gång 250 digitala biografer för användning för\r\nkonstnärlig film.\r\nEuropean Docuzone är ett annat exempel. Man går i gång med 200 biografer\r\ni Europa för framför allt visning av dokumentärfilm. Våra nordiska\r\ngrannländer sparkar också i gång nu, och i Belgien har vi Kinepolis som\r\nhar varit oerhört framgångsrika med sina tio digitala biografer.\r\nDet här innebär också en förenklad distribution, inte bara av film utan\r\nav en lång rad andra underhållningsformer, utbildning och liknande. Den\r\nkan alltså ske via satellit eller via bredband, och det innebär också\r\nen interaktivitet. Vi kan ordna en debatt på en plats, och folk kan ta\r\ndel av den debatten och vara med och debattera på en massa andra orter,\r\ninte bara i Sverige utan i hela världen. En biograf används i dag kanske\r\n30 % av dygnets timmar. Med en sådan här anläggning kan man alltså\r\nanvända bion mycket mer, hela dygnet.\r\nAlternativt innehåll - det kallas så, men det är inget bra ord - är det\r\nsamlade begreppet för allt annat än film på digital bio, men med\r\nbiokvalitet. Där har vi genomfört bland annat tre visningar av Broadwaymusikaler\r\nsom spelats in live på Broadway med hög kvalitet. Vi har visat David\r\nBowie live via satellit från London. Det finns alltså en massa\r\nanvändningsområden. Vi visade fotbolls-EM i högupplöst format med surroundljud\r\ni somras. TV-spel och dataspel som man normalt sitter och spelar hemma\r\nensam kan nu bli en gemensam sport för ungdomar och andra i biograferna.\r\nMan kan ha turneringar och liknande.\r\nOch visst, som Jan Bernhardsson sade: Film ska ses på bio. Vad är då\r\nfördelen med att titta på film i digitala biografer? Jo, det är givetvis\r\nmötesplatsen, den gemensamma upplevelsen. I våra biografer handlar det\r\nom hög aktualitet och hög kvalitet. Det här är jätteviktiga begrepp för\r\natt vi ska få folk att komma till biograferna på de små orterna så att\r\nde inte åker in till centralorterna och så att de inte sitter hemma och\r\ntittar på video eller dvd, eller ännu värre, laddar ned filmerna från\r\nInternet, vilket är väldigt vanligt i dag. Naturligtvis måste vi tävla\r\nmed biograferna vad beträffar service och bekvämlighet. Det är en mycket\r\nviktig framgångsfaktor som man sällan pratar om. Det handlar inte bara\r\nom projektionen och vad man visar på duken. Det ska vara skönt att gå\r\ndit, det ska vara kul att vara där och man ska bli väl emottagen. Vi\r\nkan alltså i de digitala biograferna också vara helt unika både beträffande\r\nfilmlanseringen och jämfört med vad som kan visas hemma i TV:n med till\r\nexempel unika liveevenemang. Vi kan jobba interaktivt. Vi kan också\r\nanvända det här till rena samhällstjänster. Det finns en massa saker,\r\nmedicin på distans till exempel, som den här tekniken går att använda\r\ntill.\r\nJag vill därför hävda att digital bio inte är en teknikfråga. Vi får\r\nofta den kommentaren: Det är ju bara en massa teknik. Men det handlar\r\ninte om det. Det handlar om att alla i hela Sverige har rätt till, och\r\nska få se, aktuellt film-, kultur- och underhållningsutbud i hela landet.\r\nDet är alltså en fråga om demokrati. Tack för mig!\r\n(Applåder)\r\n\r\nOrdföranden: Tack Rickard! Då går vi över till det näst sista avsnittet:\r\nDet filmkulturella arvets problem och glädjeämnen. Ska allt bevaras? Vi\r\nhar fått hit Sven Allerstrand, som är chef för Statens ljud- och bildarkiv,\r\noch därefter kommer Jan-Erik Billinger från Svenska Filminstitutet.\r\n\r\nSven Allerstrand, Statens ljud- och bildarkiv: Vad gäller frågan om den\r\nsvenska filmen har en framtid är vårt problem att se till att framtida\r\ngenerationer får tillgång till den film som produceras och visas i dag.\r\nDet är den uppgift och det uppdrag som vi har.\r\nFör att försöka besvara de här frågorna tänkte jag utgå från de\r\nerfarenheter som vi har och den verksamhet som vi bedriver inom Statens\r\nljud- och bildarkiv, som är det svenska nationalarkivet för ljud och\r\nrörliga bilder. Vi är en central myndighet under Utbildningsdepartementets\r\nforskningspolitiska enhet, men vårt anslag behandlas av kulturutskottet\r\ninom kulturens utgiftsområde, vilket är en något ovanlig konstellation.\r\n\r\nStatens ljud- och bildarkiv bildades 1979, och verksamheten grundar sig\r\npå lagen om pliktexemplar av dokument. Det är en lagstiftning som vi\r\noch Kungl. biblioteket gemensamt förvaltar. Det uppdrag som regeringen\r\nhar gett till oss är att vi ska förbättra informationsförsörjningen\r\ninom forskningen och öka tillgängligheten till tryck, ljud och rörliga\r\nbilder.\r\nMan kanske ska fundera lite kring rubriken: \"Det filmkulturella arvet\".\r\nVad är då filmkultur, och vad är det arv som finns inom filmkulturen?\r\nÄr det bara spelfilmen, är det bara film på filmbas, eller är det, som\r\nvi ser det, alla yttringar av rörliga bilder? Där har också statsmakterna\r\ngenom pliktexemplarslagstiftningen tagit klar ställning: Allt, alla\r\nformer av rörliga bilder, är värda att bevaras. Det kan gälla TV,\r\ninstruktionsvideo, musikvideo, kortfilmer, dokumentärfilmer och allt vad\r\nman nu kan tänka sig. Visserligen finns det specialregler för olika\r\ntyper av material, men som sagt: Grundprincipen är fullständigt klar:\r\nAllt ska bevaras. Det är en av grundstenarna i lagstiftningen. Man ska\r\ninte låta enstaka institutioner eller enskilda personer på grund av\r\npersonligt tyckande eller tidens smak få möjlighet att göra gallringar\r\ni det som samlas in, utan det finns en så kallad fullständighetsprincip\r\ninbyggd i det här.\r\nStatens ljud- och bildarkiv har funnits i 25 år. Vi firar faktiskt\r\n25-årsjubileum den här veckan. Det är klart att de här två principerna,\r\nnämligen att man ska ha en heltäckande syn på den rörliga bilden och\r\natt allt ska bevaras för framtiden, innebär att samlingarna har vuxit\r\ni en oerhörd takt. Vi har i dag ungefär 1,2 miljoner timmar av ljud och\r\nrörliga bilder, vilket motsvarar ca 50 000 dygn oavbrutet spelande av\r\nsamlingen för att man ska kunna komma igenom den.\r\nVi har också sett den tekniska utvecklingen, till exempel videosystemens\r\nframmarsch, i en allt snabbare takt kombinerat med att de databärare\r\nsom vi har att hantera, alltså videoband i första hand, har en relativt\r\ntveksam livslängd. Vi har då sett att den enda möjligheten att hantera\r\nde här stora volymerna på ett effektivt sätt, helt enkelt att kunna\r\nutföra vårt uppdrag, är att vi genom digitalisering har möjlighet att\r\nbygga upp stora digitala databaser kring det här materialet. Vi har\r\nockså sett att vi inte har några möjligheter att ha ambitionen att allt\r\nsom lämnas in ska sparas i den form som det har lämnats in. Det som det\r\nhandlar om är att vi ska försöka föra över den här informationen i så\r\noförvanskad form som möjligt till nästa generation. Längre än så kan vi\r\ninte sträcka oss i vår målsättning.\r\nFör att kunna klara det här krävs det att man har en aktiv, för att\r\ninte säga proaktiv, arkivhantering. Man måste alltså förutse den tekniska\r\nutvecklingen ständigt. Man måste ligga steget före för att inte drabbas\r\nav föråldrade system eller oläslig datainformation. Eftersom vi har\r\nsett att alltmer, även på den rörliga bildens område, kommer att produceras,\r\ndistribueras och konsumeras i digital och elektronisk form är vår modell\r\natt vi bygger upp stora automatiserade databassystem som kan hantera\r\ndet långsiktiga bevarandet och också öka tillgängligheten till det här\r\nmaterialet.\r\nJag kan nämna att vi tillsammans med Sveriges Television har digitaliserat\r\nmer än 5 500 kort- och journalfilmer. Det är alltså mer än dubbelt så\r\nmycket som hela den svenska filmproduktionen, som Åse Kleveland talade\r\nom. De finns då tillgängliga on-line för våra användare, som ju är den\r\nseriösa forskningen i första hand.\r\nVi ser det också som angeläget, för att kunna öka tillgängligheten till\r\ndet här materialet, att det finns ordentliga katalogiseringssystem. Vår\r\nmodell är att vi ska få in informationen om filmarvet i det nationella\r\nbiblioteksdatasystemet Libris, vilket vi aktivt arbetar för att kunna\r\nuppnå.\r\nÄven filmen står inför ett teknikskifte. Som vi har hört här är det\r\nfråga om en digitalisering. I frågan om det skapar problem utifrån det\r\nlångsiktiga bevarandeperspektivet är vår uppfattning den att det inte\r\ngör det. Snarare skapar det möjligheter för en tillgänglighet som inte\r\nfinns i dag. Som jag sade: Vi har byggt upp system som bygger på en\r\ndigital hantering. Digitala filer från filmerna passar väl in i de\r\nstorskaliga systemen. Det är en liten del av materialet av rörliga bilder\r\nsom ännu inte är inne i de här systemen. Vi ser alltså snarare att det\r\ni stället för problem finns glädjeämnen, och vi tror att genom samarbete\r\nmed andra intressenter på området, inte minst Svenska Filminstitutet,\r\nSveriges Television och andra kommer vi att kunna lösa den här uppgiften\r\nockså i framtiden.\r\n(Applåder)\r\n\r\nJan-Erik Billinger, Svenska Filminstitutet: Tack för inbjudan! Jag vill\r\nutgå från två begrepp i min presentation av Svenska Filminstitutets\r\nroll på filmarvets område. Det ena är rollen som nationalarkiv för film,\r\noch det andra är rollen som nationalbiograf.\r\nSom nationalarkiv för film är vi världens äldsta. Det bildades av\r\ngiganter som Ivar Lo-Johansson, Artur Lundkvist och Robin Hood 1933 och\r\ninförlivades i institutet 1964. Inriktningen har varit på den professionella\r\nfilmen, film som konstnärlig uttrycksform. Den svenska filmen bevaras\r\npå sitt originalmaterial för att garantera att filmen som enskilt\r\nkonstverk bevaras för framtiden. Den utländska biograffilmen deponeras\r\nhos Filminstitutet av distributörer.\r\nAtt bevara film på filmbas i kylrum, som vi gör, garanterar filmerna en\r\nlivslängd på uppemot 500 år. Men i bevarandeuppdraget ligger också\r\nuppdraget att restaurera filmen. Den explosionsbenägna nitratfilmen\r\növerförs till säkerhetsfilm, och färgfilmer från 50-, 60- och 70-talen\r\nrestaureras för att återge färgerna så nära originalet som möjligt. På\r\ndet sättet har vi restaurerat filmer av Bergman, Troell, Widerberg och\r\nRoy Andersson.\r\nEn grundregel för vår verksamhet har varit att all biograffilm som visas\r\nockså ska bevaras, och det sker på frivillig grund, inte inom ramen för\r\npliktexemplarslagen. Bevarandeuppdraget avser då inte enbart filmkopior\r\nutan också tryckt material som belyser filmen som konstform och som\r\nindustri. Det finns affischer, stillbilder, originalmanus och en hel\r\ndel museiföremål, till exempel kläder och dräkter från Garbos tid och\r\nfrån filmen Fanny och Alexander.\r\nI och med etablerandet av Filmarkivet i Grängesberg utvidgades\r\nFilminstitutets uppdrag till att också omfatta smalfilm, icke-professionell\r\nfilm och film som kulturhistoriskt värdefullt material. Det är sådan\r\nfilm som nu riskerar att försvinna. Satsningen är unik i Europa. I\r\npropositionen 2001 anges som ambition ett 20-tal nya arbetstillfällen\r\noch att arkivet ska kunna göra alla de olika saker som tillskrivs ett\r\narkiv. I dag har vi resurser till sju personer, och vi finns i lokaler\r\nmed begränsade verksamhetsmöjligheter. Vår vision är att bygga ett film\r\narchive online, där forskare kan gå in via sina datorer och få tillgång\r\ntill det här fantastiska filmmaterialet.\r\nAllt bevarande syftar ju till att göra någonting tillgängligt. Som\r\nnationalbiograf, med uppdrag som liknar Dramatens på talteaterns område\r\neller Operans på musikdramatikens område, visar vi film på det sätt\r\nupphovsmannen en gång tänkt sig att den ska visas: stumfilm med musik,\r\nCinemascope med den breda duken, Technicolor med de starka färgerna,\r\nexperimentfilm och många goda klassiker. Det är visningsupplevelsen och\r\nautenticiteten som är central för vårt cinematek, och vi arrangerar\r\nomkring 1 000 visningar på de tre största orterna i landet. Tillgängligheten\r\ntill det tryckta materialet sker genom vårt bibliotek, som är ett\r\nspecialbibliotek för filmlitteratur i Sverige. På det sättet kan man lägga\r\ntill ytterligare en roll för vår verksamhet, nämligen rollen som\r\nkunskapsbank för film.\r\nÖvergången till digital era har vi hört om tidigare i dag. För vår del\r\nförändrar det förutsättningarna radikalt. Den dag det inte finns filmkopior\r\natt bevara förändras förutsättningarna. I den framtida digitala miljön\r\nmåste lagar och regler utformas så att kontinuiteten i arkivets verksamhet\r\ninte bryts. Mot den bakgrunden måste pliktexemplarslagen ses över. Men\r\nsom Sven Allerstrand sade: Den digitala tekniken öppnar också många\r\nmöjligheter för distribution och visning, helt enkelt möjligheter att\r\ngöra filmarvet tillgängligt för en ny publik i dag. Rollerna som en\r\nlevande kulturinstitution och som ett arkiv går samman i Filminstitutets\r\nuppdrag att bevara och göra filmarvet levande för dagens och morgondagens\r\npublik.\r\n(Applåder)\r\n\r\nOrdföranden: Tack Jan-Erik! Då har vi ett avslutande anförande om filmens\r\nframtid i Sverige. Per Lysander, rektor på Dramatiska institutet,\r\nvälkommen upp!\r\n\r\nPer Lysander, Dramatiska institutet: Jag kommer naturligtvis att försöka\r\nbegränsa mig till några enstaka perspektiv på detta mycket vida\r\nämne.\r\nDen svenska filmen kan liknas vid en upplevelse av svensk ishockey som\r\njag hade under min uppväxt. Det fanns en strålande tradition att se\r\ntillbaka på, och det var ett evigt vinnande av junior-VM, medan de\r\nprofessionella prestationerna i seniorlaget alltid uteblev och alltid\r\nblev en besvikelse.\r\nJag säger detta därför att sedan ungefär åtta nio år, inom det mycket\r\nomfattande utbytet av studentfilmer som finns inom utbildningssektorn,\r\nvinner Sverige allt som går att vinna. Vi avlöste någon gång i slutet\r\nav 90-talet Den Danske Filmskole som den mest prisbemängda filmskolan\r\ni världen. Det är en position som vi har hållit sedan dess. De skandinaviska\r\nfilmskolorna håller en extremt hög kvalitet. Varför det är så kan jag\r\ngå in på vid ett annat tillfälle.\r\nDet gör naturligtvis att det finns all anledning att se mycket ljust på\r\nsvensk films framtid. Det finns en uppsjö av väl utbildade och oerhört\r\nbegåvade unga människor som bankar på för att komma in i branschen.\r\nDäremot är detta steg in i branschen inte självklart lätt, och det leder\r\ntill både besvikelser och anpassningsproblem. De unga studenter som\r\nlämnar DI kan riskera att antingen över huvud taget inte kunna etablera\r\nsig eller att tvingas anpassa sig till uttryck som är dem främmande.\r\nJag var för elva år sedan filmkonsulent, och jag kan se att branschstrukturerna,\r\ntrots förändringar som har påpekats under dagen här, i förbluffande\r\nhög grad är desamma i dag som de var i början av 90-talet. När jag\r\ntillträdde som konsulent var också dessa strukturer mycket väl etablerade.\r\nDet gäller framför allt på producentsidan. Det gäller naturligtvis\r\näven de andra delarna i det vi kallar för filmbranschen.\r\nHur kan det komma sig att branschstrukturerna då har haft en sådan seghet\r\noch överlevt så mycket, trots att generationerna har avlöst varandra på\r\ndet konstnärliga området? Ja, jag får väl börja med att självkritiskt\r\nsäga att detta uppenbarligen är ett område där Dramatiska institutet\r\ninte har lyckats lika väl som man har gjort i andra avseenden. Våra\r\nproducentstudenter har inte gått ut och etablerat nya företag och\r\nvitaliserat branschen på samma sätt som till exempel har hänt i Danmark,\r\ndär Den Danske Filmskoles producentutbildning har varit extremt\r\nframgångsrik och väldigt drivande i den explosiva utvecklingen av den danska\r\nfilmen.\r\nEtt annat skäl är naturligtvis också att den svenska filmpolitiken har\r\nhaft som ett, inte högt uttalat, men lågt uttalat, mål att bevara\r\nbranschstrukturerna. Det har varit både positivt och negativt, det vill\r\nsäga man har stött den befintliga branschen när det har varit kris, och\r\nman har också ställt upp höga krav på hur man ska kunna etablera sig i\r\nbranschen. Filmavtalet har brukat vara explicit: Stöd ges bara till\r\nerfarna producenter, och därmed har alltså steget för nyetablering i\r\nbranschen varit mycket högt. Det är ett problem, och när det nu ska\r\nskrivas ett nytt filmavtal hoppas jag att man ägnar denna fråga en smula\r\ntankeverksamhet: Hur ska filmavtalet också kunna uppmuntra en bransch\r\ni förändring och inte bara se sig som en stödjare av något befintligt?\r\nDet är naturligtvis äventyrligt för staten att gå in och så att säga\r\n\"pusha\" för en förändring. En förändring bör vara idéburen, och staten\r\nkan i måttlig utsträckning ställa sig bakom estetiska kriterier eller\r\nkvalitetskriterier.\r\nJag bara noterar att det ändå finns ett område inom vilket branschen nu\r\nhar uttryckt en enighet, konsensus, och det gäller i frågan om\r\njämställdhetens roll i filmen. Jag tror att jämställdheten är en möjlighet,\r\ninte bara i sig själv utan också en kraft som skulle kunna förändra\r\nsvensk film, förändra dess strukturer och öka förnyelsen inom den svenska\r\nfilmbranschen. Jag tycker att en sådan förändring borde drivas av de\r\ntunga intressenterna, därför att fastän denna bransch som jag talar om\r\när mycket seglivad i sina strukturer så är den ju svag, sårbar och\r\nständigt hotad. Det finns några tunga aktörer som har reell kraft. Det\r\när naturligtvis Filminstitutet, och det är naturligtvis Sveriges Television,\r\noch jag är glad att höra att flera talare har talat om behovet av\r\nsamverkan mellan dessa båda krafter. Det är även filmutbildningarna, som\r\när de dyraste utbildningarna i det svenska högskolesystemet och därmed\r\nstår för ganska avsevärda resurser.\r\nJag tycker att dessa intressenter borde gå samman om ett målinriktat\r\nprojekt, som det nu finns ideologiskt stöd för i hela branschen, om att\r\nstödja kvinnligt filmskapande med dess olika yrkesroller och filmer som\r\nhar ett ärende vad gäller jämställdhetens utveckling i vårt land. Jag\r\ntycker att man ska prioritera detta. Det finns en modell för hur ett\r\nsådant här projekt skulle kunna byggas upp i det danska Dogmaprojektet.\r\nJag tycker att de här tre intressenterna borde gå samman. För högskolesidans\r\ndel kan jag säga att vi naturligtvis skulle vilja delta i detta och ge\r\ndet mentorstöd som vi skulle kunna bygga upp. Jag tror att produktionspengarna\r\nmåste komma från Filminstitutet och Sveriges Television. Men jag tror\r\natt om man bestämde sig för att göra tre fyra filmer om året i tre fyra\r\når inom ett sådant här projekt så skulle svensk filmbransch se helt\r\nannorlunda ut efteråt.\r\nJag vill bara avsluta med detta: Det sades i inledningen att jag skulle\r\nge ett utifrånperspektiv, och det är naturligtvis i en mening rätt,\r\nsamtidigt som det är lite märkvärdigt att en person med mitt uppdrag\r\nsom rektor för landets största filmutbildning och med min bakgrund som\r\nfilmkonsulent skulle formulera ett perspektiv som skulle komma utifrån.\r\nMen det är nog sant, och det är möjligen ett faktum som då säger något\r\nom filmbranschens problem. Tack!\r\n(Applåder)\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket, alla inledningstalare här! Jag hoppas att\r\nfilmbranschens yngre filmmakare står sig bättre än vad juniorlandslaget\r\ni hockey gör för närvarande, för det har inte rosat marknaden de senaste\r\nåren - men vi får väl tro på bättre tider även för dem!\r\nFör att fortsätta med idrottstemat så går vi nu in i andra halvleken,\r\näven om man inom hockey förr pratade om perioder. I denna andra del av\r\nkulturutskottets offentliga utfrågning lämnar jag nu till några av mina\r\nutskottskolleger tillfälle att ställa frågor, frågor inte bara till dem\r\nsom har inlett utan även till andra närvarande.\r\nVi gör som vi brukar göra, så att säga från störst till minst. Det minsta\r\npartiet, Miljöpartiet, har ingen ordinarie ledamot i utskottet och har\r\ningen ersättare närvarande, så det blir inte riktigt fullt ut.\r\n\r\nNikos Papadopoulos (s): Jag har en fråga till Rickard Gramfors från\r\nFolkets Hus och Parker. Rickard sade att digitaliseringen ger en möjlighet\r\ntill filmpremiärer i hela landet tidigare än i dag. Det kan vara rätt.\r\nMen jag undrar: Vilka är de största svårigheterna för att öka och\r\nutveckla digital bio?\r\n\r\nRickard Gramfors, Folkets Hus och Parker: Det finns naturligtvis en\r\nlång rad hinder för den här utvecklingen. Ett är den ekonomiska frågan,\r\nvad det kostar att köpa en digital anläggning. Som alla vet när det\r\ngäller teknikutveckling på IT-området stiger kvaliteten, och priset\r\nsjunker hela tiden. För oss har det varit en överlevnadsfråga när det\r\ngäller de små biograferna på de små orterna att få aktuell film.\r\nUnder vår resa har vi också stött på många andra problem. Vi har till\r\nexempel haft svårigheter med, som jag nämnde, konservatismen i branschen.\r\nVarje ny visningsform har emottagits med stor tvekan och till och med\r\navoghet. Ända sedan ljudfilmen introducerades 1927 har man sagt om varje\r\nnyhet att det blir döden för filmen. Men sanningen är att TV, video och\r\ndvd alltid har inneburit ytterligare ett sätt att överleva för filmbranschen.\r\nVi har brottats med de problemen, men de har överkommits. Vi satte\r\nhela branschen i en turistbuss och åkte till Smedjebacken, till en av\r\nvåra första biografer, för att visa hur det ser ut. Det är jättebra\r\nkvalitet, det fungerar jättebra och kvaliteten är utmärkt. Det är den\r\ntypen av problem vi har haft.\r\nLikadant är det när vi pratar om andra saker än film - underhållning,\r\nrättigheter när det gäller TV-sändningar och sådant. Det finns ingen\r\nmental beredskap för att visa annat än film på biografer.\r\nJag vet inte om det riktigt var svaret på frågan.\r\n\r\nNikos Papadopoulos (s): Tack för svaret. Jag vänder mig nu till Jan\r\nBernhardsson på SF och Sveriges Biografägareförbund. Hur ser ni på\r\nutbyggnaden av digital bio?\r\n\r\nJan Bernhardsson, Sveriges Biografägareförbund och SF: Vi tillhör dem\r\nsom avvaktar en standard från Hollywood i och med att det rör sig om\r\nganska stora investeringsbelopp totalt. För mitt företags räkning handlar\r\ndet om en total investering på runt 380 miljoner kronor om vi ska\r\ndigitalisera våra salonger. Då är det klart att man i det fallet vill\r\nsatsa på rätt häst innan man satsar de pengarna.\r\nJust nu finns det egentligen tre standarder på bioområdet, en så kallad\r\nRB, reklambio, med en ganska låg upplösning, ungefär som i den projektor\r\nvi använde här för att visa Power Point-program. Så finns det e-bio,\r\ndet som Rickard och Folkets Hus och Parker håller på med, och så finns\r\ndet d-bio som är den standard som Hollywood förespråkar. Där har man än\r\nså länge inte lyckats enas om en enhetlig branschstandard.\r\nFör vårt vidkommande har jag resonerat som så att för pionjärer med\r\nnäsan i marken och pilen i ryggen gäller det att avvakta utvecklingen\r\ntills vi har hittat den rätta lösning som vi vågar investera pengarna\r\ni.\r\n\r\nRickard Gramfors, Folkets Hus och Parker: Jag vill göra ett tillägg.\r\nJag vill inte gå i polemik, för då skulle vi hålla på hela dagen.\r\nDet handlar för vår del naturligtvis om överlevnad. Vi ser att också\r\nandra, som Indien och länderna i Asien där man har en annan infrastruktur,\r\nhar lite liknande problem som vi när det gäller landsort. Man måste\r\nhitta en överlevnadsstrategi, och det är så vi har tänkt oss och jobbat.\r\nDen kvalitet vi får i dag digitalt överträffar redan 35 mm. Det som\r\nockså tillkommer nu, vilket är mycket glädjande och som vi hoppas mycket\r\npå, är ett nytt hyressystem för Europa som gör att man kan hyra en\r\nkomplett digital anläggning för väldigt små pengar och bli garanterad\r\nett stort antal filmtitlar. Vi ser framtiden an med tillförsikt.\r\n\r\nÅse Kleveland, Svenska Filminstitutet: Jag vill bara säga att\r\ndigitaliseringen och den nya tekniken generellt medför en större diversifiering,\r\nen större mångfald. Det tror jag att vi kommer att få se på biograferna\r\nframöver. En biograf är inte längre bara en biograf. Den kommer att\r\nvara allt från de strömlinjeformade multiplexerna i städerna, som SF\r\noch Jan Bernhardsson håller på med, till mera utvecklade kulturhusliknande\r\nverksamheter - också internationellt - där filmvisningen är en del av\r\nväldigt mycket. Vi ser specialkedjorna som visar dokumentärfilm och\r\nandra sorters filmer. Bio kommer att vara väldigt många olika saker.\r\nFördelen är att vi får en möjlighet att visa alla de olika format som\r\ngörs av film. Problemet i dag är inte att det görs för lite film, men\r\ndet är att för lite av den film som görs kommer ut till en publik.\r\n\r\nJohn Brattmyhr, Folkets Hus och Parker: Jag vill betona att vi under\r\nhela projektet upplevt tekniska problem som vi har löst. Det har varit\r\nett transparant projekt, och därför har vi tagit ansvaret för att på\r\nnågot sätt visa vägen.\r\nVad som är anmärkningsvärt och ganska tråkigt är att vi inte fått en\r\nkrona i stöd från Svenska Filminstitutet eller från någon annanstans.\r\nJust nu har vi en fråga om parallellkopiestöd. Det rör sig om en kopia,\r\noch vad jag har förstått är även den frågan bordlagd. Det är trist,\r\ntycker jag.\r\nNu har man ett filmavtal som sägs inte medge stöd i ett teknikskifte.\r\nDet är i sig också anmärkningsvärt. Vi har satsat de här pengarna av\r\negen kraft och med lokal finansiering. Där skulle jag efterlysa en större\r\npragmatism i branschen när det gäller att tillföra biograferna film i\r\nvarje fall. Men här är motståndet och problemen alldeles förhärskande\r\ni nuläget för oss, och det måste sägas. Vi har problem där.\r\n\r\nKent Olsson (m): Jag vill börja med att tacka för en intressant exposé\r\nom svensk film.\r\nOm jag räknat rätt har Svenska Filminstitutet ca 400 miljoner kronor.\r\nSedan har vi också det regionala stödet till Film i Väst, Film i Skåne\r\noch dessutom kommunala stödpengar till svensk film.\r\nJag skulle vilja ställa en fråga: Anser man att de pengar som svensk\r\nfilm har används på bästa och mest effektiva sätt? Per Lysander sade\r\natt det inte hade förändrats så mycket sedan han jobbade där för ett\r\nantal år sedan. Jag vill ställa denna fråga till Åse Kleveland och Per\r\nLysander. Kanske också någon annan vill svara.\r\nAnvänder man de pengar man har på det mest effektiva sättet för att få\r\nut mest till svensk films nytta?\r\n\r\nÅse Kleveland, Svenska Filminstitutet: Det var en stor fråga, och jag\r\nkan självklart bara svara när det gäller de pengar som ligger under\r\nfilmavtalet och som förvaltas av Svenska Filminstitutet. Det faktum att\r\nvi ligger på skandinavisk jumboplats när det gäller statligt stöd till\r\nfilm och samtidigt har den produktion vi har och har den marknadsandel\r\nvi har är det bästa beviset för hög effektivitet. Problemet i dag är\r\natt den nästan är för hög. Den privata insats som måste till för att få\r\nen film på benen är så stor att det påverkar både vilka filmer som görs\r\noch hur filmer produceras. Det är i det långa loppet inte sunt för en\r\nbransch när ständigt fler måste jobba under tariffen och ständigt måste\r\nsätta in sin utrustning och annat för att filmen ska gå med överskott.\r\n\r\nJag vill säga att vi är övereffektiviserade på ett sätt som gör att vi\r\nriskerar att ruttna på rot - det lät väldigt dystert. Man sågar den\r\ngren som man sitter på. Det gäller produktionen.\r\nSedan är det väldigt många andra områden som vi är inne på. Här upplever\r\njag att det inom vårt område, som på kulturområdet generellt, inte går\r\natt mäta i pengar all den insats som görs utan betalning, all den insats\r\nsom görs av entusiasm, kärlek och intresse. Det gäller inte minst mycket\r\nav det som också händer ute i lokala biografer.\r\nDet var ett långt svar för att komma fram till en konklusion: Ja, jag\r\nupplever att vi är effektiva, nästan i överkant.\r\n\r\nPer Lysander, Dramatiska institutet: Jag vill verkligen inte polemisera\r\nmot Åse, men jag vill ändå peka på att det strömmar pengar till svensk\r\nfilm på olika vägar, som jag antydde. Det sätts in pengar via\r\nUtbildningsdepartementet, och under Kulturdepartementet är det i alla fall\r\ntvå breda floder, dels filmavtalet, dels de pengar som går via\r\nRundradiofonden till SVT.\r\nJag tror ändå att det skulle kunna sägas att svensk film skulle kunna\r\nmå bra av en ökad samsyn, att dessa pengar mera medvetet drog åt samma\r\nhåll. Det blir med de konstruktioner som finns runt SVT och filmavtalet\r\nså att det för varje område blir av stor vikt att hävda sin egen integritet\r\noch sitt eget självbestämmande. Samverkan blir komplicerad när man har\r\nvalt den formen. Jag säger inte att formen är felaktig, men jag vill\r\npeka på att detta blir en följd av de politiska beslut som tagits där\r\nman tillför pengarna. Jag tror att man skulle kunna komma längre på att\r\nsamverka mellan de olika stora finansieringskällorna.\r\n\r\n\r\nKent Olsson (m): Det lät ju väldigt bra, i alla fall från Åses sida,\r\natt man inom svensk film är effektiv och utnyttjar pengarna på bästa\r\neffektiva sätt. Men har vi ännu lärt något av utlandet? Danmark tas\r\nofta som exempel. Vad är det som Åse anser att vi skulle kunna lära\r\ninternationellt sett? Eller är det så att vi är bäst?\r\n\r\nÅse Kleveland, Svenska Filminstitutet: Nej, det tycker jag definitivt\r\ninte. Vi har nu en utgångspunkt för att kunna bli en av de absolut bästa.\r\nPer nämnde tidigare språnget från utbildningen och in i branschen. Jag\r\ntycker att vårt stödsystem är för lite differentierat. Bland annat tror\r\njag det hade varit intressant att ha en stödordning för debutanter. Jag\r\ntror att man kanske i högre grad skulle titta på en egen pulje för\r\nlågbudgetfilm. Men det vi verkligen saknar är insatser på utveckling,\r\nför att kvalitetssäkra de projekt som sätts i produktion. Vi skulle ha\r\nen möjlighet, inom ramen för nästa avtal, att ge dem som har ett manuskript\r\nsom kanske inte är riktigt färdigt för konsulenterna hjälp och bistånd\r\nmed detta. Det är någonting vi ser på dansk sida, i Norge och i en rad\r\nländer.\r\nHos oss har man varit väldigt upptagen av detta med effektiviteten i\r\nhanteringen av stöden. Det ligger också i själva avtalet. Tittar man på\r\nhur liten administration vi har av de stöd som går till produktion ser\r\nman att mindre än hälften så många människor jobbar med detta i Sverige\r\nsom i till exempel Danmark. Med tanke på hur pass mycket pengar som\r\ndelas ut till produktion tror jag i det långa loppet att det är viktigt\r\nbåde att man kan följa upp dem och, inte minst, att vi i högre grad kan\r\nvara med och utveckla de projekt som sätts i gång.\r\n\r\nHans Backman (fp): Tack för en intressant föredragning om svensk film\r\nunder förmiddagen! Jag har en fråga till Jan Bernhardsson på SF angående\r\ndetta med biograferna. Att de behövs är vi nog eniga om i den här lokalen.\r\nMin fråga i anslutning till det är: Vad skulle en sammanslagning av SF\r\noch Sandrews innebära för antalet biografer på Sveriges mindre orter\r\noch i Sveriges mindre kommuner för bredden på filmutbudet i landet?\r\n\r\nJan Bernhardsson, SF Bio: Hur påverkar detta landsorten? Vi ska vara\r\nklara över att den affär som SF Bio och Sandrews biografer diskuterar\r\nrör sig om totalt 14 orter i Sverige. Av landets 290 kommuner visas det\r\nfilm i 270, och i 259 av dessa finns det en biograf på respektive ort.\r\nDet vi talar om nu är alltså en strukturomvandling i de elva större\r\nkommunerna i landet. Svaret på frågan är alltså att det kommer att bli\r\nett lika rikt filmutbud i fortsättningen om den här affären går igenom.\r\n\r\n\r\nErik Broberg, Filmuthyrareföreningen: Det vi upplever som distributörer,\r\noch jag tror även jag kan göra mig till tolk för samtliga svenska\r\nfilmproducenter i den här frågan, är att vad som vore förödande för svensk\r\nfilmproduktion och filmdistribution är just om SF fick köpa Sandrews.\r\nEtt biografmonopol är verkligen vad vi inte behöver i Sverige just nu.\r\nVi behöver en tillväxtmotor, och då behöver vi en marknad, precis som\r\nvi haft tidigare.\r\n\r\nJan Bernhardsson, SF Bio: Som jag redovisade tidigare har ju biograferna\r\nsom visningsform varit, och är, utsatta för visningskonkurrens från\r\nalla andra fönster där man väljer att exploatera film. Vi lever ju på\r\nvår biljettintäkt. Under de senaste åren har vi dragits med väldigt\r\nstora kostnadsökningar för just film, vilket har gjort att lönsamhetsnivån\r\ni biografmarknaden nu är sådan att det inte finns utrymme att konkurrera\r\ni den utsträckning som vi har gjort. Vi konkurrerar inte så mycket om\r\nbiografbesökare, utan vi konkurrerar just om att få köpa film från Erik\r\noch alla andra distributörer. Det är det som har drivit upp vår prisbild.\r\n\r\n\r\nOrdföranden: Erik får avsluta den här lilla debatten.\r\n\r\nErik Broberg, Filmuthyrareföreningen: Jag vill bara notera att Bonnierägda\r\nSF Bio har gjort rekordresultat de senaste åren, så visst finns det\r\nplats för fler aktörer.\r\n\r\nOrdföranden: Har Hasse någon följdfråga på det?\r\n\r\nHans Backman (fp): Ja, det har jag. Jan har ju beskrivit att en av\r\norsakerna till att man behöver slå ihop SF och Sandrews är att utvecklingen\r\ni världen är sådan att biograferna tappar marknadsandelar i filmvisandet.\r\nMan konkurrerar med andra distributionsformer som dvd, TV och video.\r\nMin fråga är om man har tittat på detta. De senaste åren har ju uthyrningen\r\nav dvd och video och antalet biobesökare visat sig öka samtidigt. Kan\r\ndet vara ett till trendbrott på gång här - man tittar på video och TV\r\noch stimuleras då också i ökad utsträckning att gå på bio, inte minst\r\nden nya biogenerationen? Det ena skulle alltså gynna det andra, precis\r\nsom med fotboll: När man har sett en fotbollsmatch på TV vill man sedan\r\ngärna se en live för att uppleva stämningen och allting som är runtomkring\r\nnär man ser den på plats.\r\n\r\nOrdföranden: Det kollektiva deltagandet hörde vi ju också om tidigare.\r\n\r\n\r\nJan Bernhardsson, SF Bio: Till stor del är biografbesökandet i Sverige\r\nberoende på vilken typ av film som visas. Vi kan ställa oss i relation\r\ntill andra länder också. Vi har haft enorma publikframgångar de tre\r\nsenaste åren med bland annat Harry Potter och Sagan om ringen-trilogin,\r\nvilket har drivit upp marknaden. Trendbrottet kom väl egentligen år\r\n2000, då vi hade en fantastisk utveckling av svensk film.\r\nJag skulle nog vilja påstå att den tillfälliga uppgång vi sett på\r\nbiografmarknaden framför allt är betingad av väldigt bra filmer. Vi ser\r\nredan i år att det börjar tunnas ut. Som biografägare är vi väldigt\r\nberoende av biografbesökarna. Vi har samma kostnader oavsett om det\r\nsitter en i salongen eller hundra.\r\n\r\nErik Broberg, Filmuthyrareföreningen: Visst är det så att de här olika\r\nfönstren - dvd, video, betal-TV och bio - kompletterar varandra. Den\r\nhär branschen är en mycket framgångsrik bransch som har en enorm framtid\r\nframför sig. Jag ser inte något som helst problem med dvd och video vad\r\ngäller påverkan på biografmarknaden i Sverige.\r\n\r\nAnita Oxburgh, Föreningen Sveriges Filmproducenter: Vår stora oro på\r\nproduktionssidan, i samband med kompletteringen av de olika medierna,\r\när att med en enda huvudman och brist på konkurrens i visningsledet så\r\nblir bredden inte lika stor i filmproduktionen. Det är ändå bara en\r\nhuvudman som ska besluta vad som visas på biograferna, där man är driven\r\nav lönsamhetstänkande och stordriftsmekanismer. Vi känner oss alltså\r\ndjupt oroade av den här sammanslagningen.\r\n\r\nÅse Kleveland, Filminstitutet: Det är klart att det är en krävande övning\r\natt driva biograf. Vi ser också internationellt en konsolidering på\r\nbiografsidan där kedjor går ihop. Men ingenstans, inte i Europa i alla\r\nfall, kommer man i närheten av en sådan koncentration som en sådan här\r\ntransaktion kommer att leda till. Det är ändå fråga om 95 % av marknaden,\r\nockså i de stora städerna, och det är ganska unikt.\r\n\r\nRickard Gramfors, Folkets Hus och Parker: Som jag redovisade tidigare\r\nstår en liten del av befolkningen för majoriteten av biobesöken. Och\r\ndet är i de allra största städerna, just de städer där SF och Sandrews\r\nfinns. Det finns alltså en enorm publikpotential i resten av landet som\r\ninte har tillgång till aktuell film, och det är ett väldigt stort problem.\r\nJag tror att vi skulle kunna driva upp biobesöken kraftigt om alla\r\nkunde visa aktuell film samtidigt.\r\nSedan en liten viktig aspekt som det sällan talas om: Det biograferna\r\ntjänar pengar på är inte biobiljetterna, det är godiset och popcornen.\r\nGlöm inte det!\r\n\r\nOrdföranden: Här kommer affärshemligheter, vill jag lova!\r\n\r\nLars Gillegård, Våra Gårdar: Jag kan bara säga att Konkurrensverket\r\nhåller på att pröva den här affären nu. De remissvar som kommer in,\r\ntillsammans med SF:s ansökan, tror jag kommer att ge en ordentlig\r\ngenomlysning av den här branschen. Egentligen är det väldigt mycket\r\nfilmpolitik. Det är filmavtalet, men det handlar också om hur branschen\r\nfungerar näringsmässigt. Detta tycker jag vore intressant att sammanfatta\r\noch studera särskilt.\r\nMindre biografer, som Våra Gårdar representerar, påverkas naturligtvis\r\nväldigt mycket av en sådan här affär om den går igenom. Ytterst skulle\r\njag vilja säga att det är en yttrandefrihetsfråga som egentligen inte\r\nKonkurrensverket ska pröva.\r\n\r\nOrdföranden: Det är väl rimligt att Jan Bernhardsson får avsluta rundan\r\nkring den här frågan.\r\n\r\nJan Bernhardsson, SF Bio: Jag är tacksam för det. Jag ville bara svara\r\nAnita, som hade en oro kring att inte få ut svensk film i samma\r\nutsträckning om affären går igenom. Jag vill bara påtala att vi lever på\r\natt visa film, och vi kommer att leva på att visa film i framtiden också.\r\nÄven om vi har popcorn och godis går inte detta att sälja utan att man\r\nhar bra filmer. Självklart är det så. Historiskt sett har vi heller\r\naldrig sagt nej till en enda visning av svensk film, och vi kommer inte\r\natt göra det i framtiden heller. Det kommer att bli vårt framtida\r\nlevebröd.\r\nJag skulle vilja ställa en fråga till Lars Gillegård: På vilket sätt\r\nupplever du att affären mellan Sandrews och SF skulle påverka Våra\r\nGårdar?\r\n\r\nOrdföranden: Låt mig bara säga att det är utskottet som ställer frågorna\r\ni dag. Vi kan se hur det ser ut tidsmässigt på slutet innan jag släpper\r\ni väg andra frågor. Annars vet jag inte var det slutar. Då kan jag tappa\r\nkontrollen över det här.\r\n\r\nGunilla Tjernberg (kd): Jag vill också ta tillfället i akt att tacka\r\nför en spännande genomgång under den här förmiddagen. Jag tänkte knyta\r\nan lite till det filmlandskap som jag uppfattat är i stor förändring.\r\nJag har också kunnat tolka det som att denna förändring delvis beror på\r\nden tekniska utvecklingen. Den kan också bero på en ny generation\r\nfilmskapare och även de regionala resurs- och filmcentrum som har tillkommit.\r\nAllt detta är naturligtvis positivt, sammanfattningsvis.\r\nJag har också förstått att samarbete är en nödvändighet. Det inledde\r\nÅse Kleveland med, och det har också kommit fram i den analys som Per\r\nLysander har gjort, både i ett svar på Kent Olssons fråga och i hans\r\nanalys från talarstolen. Jag förstod då att det finns ett samarbete som\r\nhar visat på ett lyckat resultat, nämligen när man arbetat med novellfilm.\r\nSedan efterlystes det liknande samarbetsresultat i positiv bemärkelse\r\nnär det gällde barnfilm men också dokumentärfilm. Jag kan tänka mig\r\näven annan film.\r\nJag kommer då till min fråga, för att ta fasta på att vi ska medverka,\r\nfrån politiker och förtroendevalda men också från branschen, till den\r\ndynamik som vi kan se: Vad är det som gör att det lyckades med ett\r\nsamarbete när det gäller den ena delen, novellfilm, men att det i dag\r\nefterlyses ett samarbete mellan barnfilm och, som man exemplifierade\r\nmed, dokumentärfilm? Jag vill gärna ha svar från några olika företrädare\r\nför branschen, men jag riktar mig först och främst till Åse Kleveland.\r\n\r\n\r\nÅse Kleveland, Filminstitutet: Jag kan ge ett kort svar, och det är\r\npengar. Det finns oerhört begränsade resurser för både kort- och\r\ndokumentärfilm och barnfilm i dag. När vi kunde gå in i novellfilmssamarbete\r\nmed Sveriges Television var det delvis tack vare att biobesökandet blivit\r\nså bra att intäktssidan ökade. I dag ska 10 % av det som går till\r\nproduktion användas till utveckling, och vi har rätt och slätt använt en\r\ndel av detta. Vi har funnit att investeringar i novellfilmsproduktion\r\när väldigt viktiga utvecklingsprojekt. Men de pengarna har vi alltså\r\nhittat på marginalen. Det finns inte i dag en ekonomi som gör att vi\r\nskulle kunna gå till Sveriges Television och lägga upp till någonting\r\nliknande.\r\n\r\nOrdföranden: Hur är det med SVT? Har du, Jan-Olof, några synpunkter på\r\ndet här?\r\n\r\nJan-Olof Gurinder, SVT: Det är väl alldeles riktigt att penningproblemet\r\ngäller för alla. Sedan är det också villkoren för samarbete mellan\r\nbranschen och Sveriges Television samt kanske också den fråga som Per\r\nLysander tog upp, nämligen att Sveriges Television ser det som väsentligt\r\natt medverka i en produktion som tar sikte på att vi ska fullfölja det\r\nuppdrag vi har som ett sändande företag och ett public service-företag.\r\nI den mån det då uppfattas som att vi ska vara ett instrument för\r\nnågonting annat än utsändningen av program, som i en del fall med filmer,\r\nkan det skapa problem.\r\nMan ska komma ihåg att Sveriges Television bidrar med ett väldigt stort\r\nbelopp in i filmavtalet utan att de pengarna resulterar i några program\r\nsom Sveriges Television kan sända. När det gäller dokumentärfilm,\r\nnovellfilm och kortfilm ska man också komma ihåg att televisionen där i\r\nrealiteten är det enda viktiga och stora visningsfönstret. Där har vi\r\nunder alla år kunnat uppleva att önskemålen om att kunna få göra novellfilm\r\noch kortfilm har varit större än både de resurser som SFI har haft och\r\nde som Sveriges Television har avsatt. Nu kommer det kanske på den senare\r\npunkten att se bättre ut under kommande år. Men det är alltså en summa\r\nav hur mycket pengar som finns, beslutandefunktioner på olika ställen\r\noch kanske ambitioner och önskemål från dem som verkar, vilka vida\r\növerstiger de pengar som kan sättas in i sådan här verksamhet.\r\n\r\nOrdföranden: Gunilla, har du någon uppföljningsfråga kring detta?\r\n\r\nGunilla Tjernberg (kd): Ja, det har jag, även om den inte är knuten\r\njust till detta. Jag konstaterar i alla fall att det finns en uppfattning\r\nfrån Filminstitutet om vad det är som behövs för ett ökat samarbete,\r\natt SVT uttrycker sitt uppdrag och att Per Lysander hade en lite annan\r\nanalys.\r\nJag lämnar dock denna fråga och måste få passa på att ta en till. Vi\r\nfick höra att år 2001 - det var den statistik som fanns - var det fler\r\nmänniskor som såg svensk film utomlands än i Sverige. Jag måste få ställa\r\nfrågan: Kan någon svara på vad det är som gör denna expansion, som\r\ntydligen är en stor förändring? Vad är det som har hänt?\r\n\r\nOrdföranden: Vem följer upp statistiken kring utländska biobesökare på\r\nsvenska filmer? Är det Åse?\r\n\r\nÅse Kleveland, Filminstitutet: Jag kan väl nämna att en av de saker som\r\nhänt är Lukas Moodysson. Det är helt klart att hans filmer, både Fucking\r\nÅmål och Tillsammans, blev våldsamma publiksuccéer också utanför landets\r\ngränser. Jag tror att det 2001 var 1,4 miljoner biljetter sålda utomlands,\r\nsamtidigt som det plötsligt är 557 000 på Pippi i Söderhavet i Tyskland\r\noch så vidare. Det är alltså en mix. Det är ju också en förskjutning i\r\ntid. Filmerna visas ofta flera år efter det att de haft premiär här\r\nhemma.\r\nVi sitter nu och ser på det här materialet för att gå in i det. Vi tycker\r\natt det är väldigt intressant i förhållande till en vidare satsning på\r\ndet här området. Men det är säkert fler här i publiken som kan säga\r\nnågot om detta.\r\n\r\nOrdföranden: Förmodligen var ditt svar väldigt uttömmande, för det är\r\ningen som vinkar och vill komplettera.\r\n\r\nRossana Dinamarca (v): Jag har två frågor. Jag tänkte börja med det som\r\nbara lite hastigt togs upp av Åse, nämligen detta med kvinnliga filmskapare.\r\nJag tittade på verksamhetsberättelsen för 2003 för SFI, och bland de\r\n20 svenska filmerna i topp var endast en gjord av en kvinna, Ella\r\nLemhagen. Jag menar inte att vi ska tvinga människor att se filmer av\r\nkvinnliga filmskapare, men däremot ser jag ett problem i att utbudet av\r\nfilm gjord av kvinnor är väldigt litet.\r\nBara i förra veckan, tror jag, presenterade Marianne Ahrne vilka som\r\nhade fått förhandsstöd. Av de tio eller elva personerna var bara en\r\nkvinna, och hon fick det näst lägsta beloppet. Kvinnor aviserar att man\r\nlägger av med filmbranschen och filmandet därför att det är alldeles\r\nför tufft att få pengar. Det presenterades här att 25 % av långfilmsregissörerna\r\när kvinnor, och det är ändå en ökning - alldeles för liten, anser jag.\r\n\r\nJag skulle vilja höra från dig, Åse Kleveland, men också från de olika\r\nfilmcentrum vi har representerade här: På vilket sätt kommer man att\r\naktivt arbeta för att satsa på kvinnliga filmskapare? De finns ju\r\nuppenbarligen, men vad ska man göra för att lyfta fram dem än mer? Det\r\nvar min första fråga.\r\n\r\nÅse Kleveland, Filminstitutet: Det jag har lust att säga först är att\r\nen tredjedel av de långfilmspremiärer vi har i höst faktiskt är filmer\r\nregisserade av kvinnor. Väldigt många av dessa är debutanter. Det vi\r\nser är att den ökning som nu sker när det gäller kvinnliga långfilmsregissörer\r\nockså är ett uttryck för ett generationsskifte. Många av de här kvinnorna\r\nhar fått sin utbildning och kommit in i filmen genom den väldigt breda\r\nrekrytering och utbildning som har skett de senaste tio åren. Tittar vi\r\npå Novemberfestivalen i Trollhättan ser vi att nästan precis 50 % av de\r\ndeltagande filmarna är kvinnor. I vår Drömfabriken gäller detsamma. De\r\nsom är nya och unga har precis som killarna några år att gå när man gör\r\nfilm i de kortare formaten. Just nu är det fler som närmar sig\r\nlångfilmsstadiet.\r\nEn viktig faktor här tror jag också är frågan om förebilder. Jag tror\r\natt innan Kay Pollacks film slog igenom publikt var den mest sedda filmen\r\ni Sverige i år Teresa Fabriks Hip hip hora! Det är klart att det har en\r\nenorm signaleffekt. Man ska nämligen vara klar över att det är producenterna\r\nsom väljer sin regissör, och det är producenterna som söker stöd av oss.\r\nDärför är det oerhört viktigt att kvinnor representerar samma bredd\r\ngenremässigt som männen gör. Det ser vi nu med de unga.\r\nJag tror att den situation vi nu har beror på väldigt många sammanfallande\r\nfenomen. Ett är att det är ett generationsskifte. Ett annat är den debatt\r\nsom har varit. Jag tror att den har varit oerhört viktig för att någonstans\r\nlyfta upp och synliggöra behovet av att ge kvinnor större plats när det\r\ngäller filmskapande.\r\nHos oss har vi en ständigt pågående diskussion, både med konsulenter\r\noch med andra i huset, om vad vi kan göra. Vi har inte i dag ett filmavtal\r\nsom erbjuder några speciella instrument när det gäller detta. Däremot\r\nstår det väldigt klart i riksdagens beslut om bidrag till filmavtalet\r\natt vi ska arbeta för en ökad jämlikhet. Det faktum att branschen och\r\nstaten nu har beslutat att jämlikhet ska ligga som en genomgående\r\ndimension i ett kommande filmavtal skapar förstås också en helt annan\r\nsituation och en helt annan utgångspunkt för en rad initiativ än den vi\r\nhar i dag.\r\nVi gör en del på olika områden, men jag tror inte att jag ska använda\r\ntiden till att gå in på dem här om det inte är önskvärt. Det viktiga\r\nfrån vår sida sett är att Filminstitutet kan göra något, men vi konstaterar\r\ni dag att det är långt färre kvinnor än män som söker stöd. Det är punkt\r\nett. Det betyder att för de flesta stöden är kvinnor överrepresenterade\r\nbland dem som får stöd, det vill säga det är en större andel som får\r\nstöd än som söker. Av detta har vi slutit att det inte är på Svenska\r\nFilminstitutet som den stora korken i flaskan sitter utan i de led som\r\nligger tidigare. Därför är detta en gemensam utmaning för hela branschen\r\noch inte minst för utbildningsinstitutionerna.\r\n\r\nAnita Oxburgh, Föreningen Sveriges Filmproducenter: Jag tror inte att\r\nman kan överskatta mansdominansen i vår bransch och i hur många led den\r\nfungerar. Det är helt sant att det är fler kvinnor som kommer fram, men\r\nalla årets kvinnor är debutanter. Det är första gången de gör film.\r\nInga av de kvinnor som tidigare gjort film finns med i årets projekt.\r\nDet här är någonting som vi måste angripa på ett väldigt strukturellt\r\nsätt. Det sitter i väldigt sega strukturer med brist på analys och\r\ndjupare eftertanke om hur saker och ting hänger ihop.\r\nEn av farorna när man får fram en hel kull med debuterande kvinnor är\r\natt de plötsligt blir representanter för sitt kön. Chanserna att de\r\nalla kommer att lyckas är ganska små. Oddsen är emot de flesta filmer\r\nsom går upp. Som ni säkert vet är det kanske fem, sex av 25 filmer som\r\nverkligen slår varje år. Det blir väldigt lätt att den allmänna debatten\r\nskapar en sorts opportunism där man tycker att det är bra att satsa på\r\nkvinnor men kanske inte riktigt vill angripa de sega strukturer som vi\r\nmåste ta itu med för att åstadkomma en förändring.\r\n\r\nPer-Erik Svensson, Filmpool Nord: Regionalt försöker vi jobba för att\r\nfå fram kvinnor i alla funktioner. Jag tycker ofta att man i debatten\r\nbara pratar om regissörer, men det handlar också om att det finns för\r\nfå kvinnliga producenter. Då krävs det speciella insatser för att\r\nstimulera så att kvinnor också tar steget och blir producenter. När det\r\ngäller kort- och dokumentärfilm är det ungefär 50 % kvinnor och 50 %\r\nmän som gör filmerna, men när det gäller att ta steget till långfilm\r\nblir det de manliga regissörerna som på något sätt vågar mest. Det kanske\r\när motståndet i branschen, jag vet inte, men jag tror också att det är\r\nde här etablerade strukturerna som Anita pratar om.\r\nJag tror att det kommer att bli en ganska stark förändring de närmaste\r\nåren, men det behövs speciella insatser, mer stöd och mer riktade pengar\r\nför att stimulera kvinnor att ta steget att våga göra långfilm. Det är\r\nväldigt få projekt man får in till sig.\r\n\r\nBengt Toll, Film i Väst: Vi producerar mer än hälften av de långfilmer\r\nsom görs i Sverige, så det är klart att vi har ett särskilt ansvar. När\r\nman lyssnar på den här diskussionen verkar det som om svensk bransch i\r\nprincip består av Sveriges Television och Svenska Filminstitutet, men\r\ndet är ju fler som fattar beslut under hela den här processen.\r\nJag ska inte vara en man till som pratar mycket, utan jag ska bara säga\r\ndetta: När man tittar på det danska exemplet visar det sig att flera av\r\nde stora danska succéerna på senare år faktiskt har gjorts av kvinnliga\r\nregissörer. En anledning till det tror jag är att om man kan öka volymen\r\noch göra fler filmer så får fler möjlighet att pröva och också möjlighet\r\natt misslyckas en eller två gånger. Det tror jag nästan är A och O i\r\ndetta. Titta på vilken teaterregissör som helst: Man får rätt många\r\nförsök att jobba, pröva, testa, bli bedömd och så vidare. Här gör man\r\nen långfilm, och om inte den lyckas är man borta. Så kan vi inte fortsätta\r\natt ha det. En ökad volym ger, förutom en massa andra bieffekter, också\r\nmöjlighet att göra ett par filmer, och då kommer de att bli bra. Det\r\ngäller både män och kvinnor, men särskilt kvinnor som har en längre väg\r\nfram.\r\n\r\nRossana Dinamarca (v): Först vill jag bara tacka. Jag tror att det ligger\r\nmycket i det Anita säger. Kvinnliga filmskapare har funnits innan alla\r\nde kvinnor som kommer nu. Vi får hoppas på en positivare utveckling.\r\nJag vill sedan göra ett hopp till frågan om våra minoritetsgrupper.\r\nRickard från Folkets Hus tog upp de möjligheter som det digitala ger\r\natt nå ut på olika minoritetsspråk. Men jag skulle vilja höra hur man\r\ntar sitt ansvar när det gäller att synliggöra de här grupperna. Det\r\ngäller alltså inte att bara kunna texta en film på några av våra\r\nminoritetsspråk, utan det gäller också att synliggöra dessa grupper. Jag\r\nkänner att det är viktigt att arbeta för att kunna vidmakthålla språket\r\nmen också kulturen för barn och ungdomar som hör till de olika\r\nminoritetsgrupperna.\r\n\r\nRickard Gramfors, Folkets Hus och Parker: Jag vet inte om frågan var\r\nriktad specifikt till mig. Jag tror att alla här ska ta sig en funderare\r\npå frågan, såväl i produktionsledet som distributionsledet och visningsledet\r\noch naturligtvis också Filminstitutet, hur man gör för att synliggöra\r\nminoritetsgrupperna i filmerna men också hur man attraherar dem att gå\r\ntill biograferna. Hur kan de känna igen sig? Hur kan de använda film på\r\nolika sätt?\r\nBara inom Folketshusrörelsen har vi ett enormt problem med återväxten\r\nnär det gäller aktiva i Folkets Hus generellt sett. Det gäller yngre\r\nmänniskor men naturligtvis också människor med invandrarbakgrund. Där\r\nmåste man jobba väldigt aktivt för att få in de grupperna. Lokalerna\r\nkan användas som möteslokaler men också för filmvisning, teater, dans\r\noch för ändamål på en massa olika områden.\r\nDet finns ett slags strukturell rasism i Sverige som man osynliggör\r\neller inte pratar så mycket om, utan man säger att vi alla är för\r\ninvandring och att allt är jättebra. Men på det praktiska planet görs det\r\ninte så mycket, tyvärr.\r\nVad vi från Folkets Hus sida kan göra aktivt är att gå ut till\r\ninvandrargrupper i invandrartäta områden, framför allt kring de större\r\nstäderna, och försöka ställa frågan: Vilken typ av film vill ni se? Vill\r\nni jobba aktivt med filmvisningar för att attrahera den här publiken?\r\nDet\r\när en lång process, men jag tror att det är i den änden som vi måste\r\nbörja.\r\n\r\nBirgitta Sellén (c): Tack för bra information. Det kanske är tur att vi\r\ninte fick den här informationen innan motionstiden gick ut, för då hade\r\nvåra motioner blivit så väldigt långa.\r\nJag har ett par frågor, men jag vill börja med att haka på Rosannas\r\nfrågor kring kvinnor. Jag har läst ett uttalande, och jag tror att det\r\nblir Åse Kleveland som i första hand kommer att svara på frågan. Det\r\nstår i uttalandet: Antalet kvinnor i ledande funktioner har ökat och\r\nbörjar luckra upp en mansdominerad bransch. För att denna utveckling\r\ninte ska stanna upp behövs mer resurser.\r\nDet känns som att det behövs en förklaring, för på övriga arbetsmarknaden\r\nanställer man ju inte fler människor bara för att man ska få in fler\r\nkvinnor, utan man jobbar inom det material man har. Jag skulle vilja ha\r\nen förklaring till uttalandet.\r\n\r\nÅse Kleveland, Svenska Filminstitutet: Har jag sagt det? Jag tycker att\r\ndet hade varit bättre om den som gjort uttalandet förklarade det.\r\n\r\nAnita Oxburh, Föreningen Sveriges Filmproducente: Uttalandet kommer\r\nfrån Producentföreningen, så det får jag ta ansvar för. Det är väl helt\r\nenkelt så att om man befinner sig i en bransch som är så pass mansdominerad\r\nsom den svenska filmbranschen och om resurserna blir mindre och mindre\r\n- vi har ju haft krympande resurser därför att producenterna har gått\r\nin med en stor del av finansieringen av sina egna filmer - då blir det\r\nett krympande utrymme också för dem som är nyetablerade inom filmområdet\r\ninom olika funktioner, därför att det finns gamla nätverk och det finns\r\nstrukturer på plats. Därför tror jag, precis som Bengt Toll, att när\r\nman expanderar och gör mer film blir det större möjligheter att öka den\r\nhär balansen.\r\n\r\nJan Kolk, Svenska Teaterförbundet: Jag vill haka på Per-Erik från\r\nFilmpool i Nord, som tidigare var inne på att för att nå framgång när det\r\ngäller jämställdheten inom filmen måste man se filmproduktionen i sin\r\nhelhet. När man tittar på teamen kan man konstatera att det är oerhört\r\ntraditionella arbetsfördelningar som finns där, till exempel bland\r\nfilmfotografer och andra, så det behövs nog en satsning på hela branschen.\r\nJag tror att det finns ett samband med resurserna, därför att den här\r\nbranschen är extremt frilansbetonad. De medlemmar som jag representerar\r\nfinns både bakom och framför kameran, och bland dem finns i stort sett\r\ninga tillsvidareanställda.\r\nNär man ska komma åt den här typen av strukturella problem handlar det\r\nexempelvis om kompetensutveckling. Frågan är vem som ansvarar för\r\nkompetensutvecklingen i denna bransch där det finns arbetsgivare och\r\nproducenter som inte har vare sig ekonomiska eller praktiska möjligheter\r\natt ta detta ansvar.\r\nJag skulle gärna vilja vidga diskussionen och peka på att om man vill\r\nutveckla den här typen av frågor, som har att göra med kvinnor, invandrare\r\noch minoriteter, måste man ha ett helt annat fokus på utvecklingsmöjligheterna\r\nför dem som är verksamma i branschen och fullgör det praktiska arbetet.\r\n\r\n\r\nBirgitta Sellén (c): Jan Kolk talar om att branschen är extremt\r\nfrilansbetonad. Vi kvinnor är ju inte benägna att ta så stora lån, och film\r\när ju faktiskt dyrt att producera, så det kanske är lite däri det ligger\r\nockså.\r\nVi har pratat väldigt mycket om nutid och framtid. Men jag tänkte ställa\r\nen fråga runt filmens historia, så jag antar att det kanske är Jan-Erik\r\nBillinger som är mest lämpad att svara på den. Min fråga är: Vet man\r\nhur många filmer som har förstörts därför att de har förvarats i fel\r\ntemperatur?\r\nVi har ju hört och kunnat läsa att det ska vara minus sex grader och\r\natt de då ska klara sig i 500 år. Det låter ju helt fantastiskt. Men\r\nsamtidigt vet vi nu också att det finns väldigt mycket som inte har\r\nhunnit bevaras. I verksamhetsberättelsen som vi fått står det att det\r\nenligt Filmarkivets beräkningar tar ungefär 154 år att ta hand om det\r\nsom finns nu. Det vore förskräckligt om det skulle ta så lång tid. Hur\r\nmycket är redan förstört? Finns det stor risk för att mycket också\r\nfortsättningsvis kommer att hinna förstöras, bland annat på grund av att\r\nGrängesberg hittills inte har fått den utveckling som många av oss\r\nverkligen hade sett fram emot?\r\n\r\nJan-Erik Billinger, Svenska Filminstitutet: Du talar om de resurser som\r\nvi nu har till förfogande. Ju mer resurser, desto snabbare går det. Vi\r\nvet inte riktigt hur mycket som har blivit förstört. Kanske är det inte\r\ndetta som är det mest alarmerande. Det som kanske är lika alarmerande\r\när att många av de här filmerna ägs av äldre personer. En viktig\r\nförutsättning för bevarandet är att man faktiskt vet vad man bevarar. Får\r\nman filmer som gjorts på 30- och 40-talen av äldre människor är det\r\nviktigt att de ges tillfälle att identifiera materialet, annars är det\r\ninte värt att bevara. Vi arbetar väldigt intensivt med att föra över\r\nden film som kommer till Grängesberg till digitalt format. Deponenten\r\nmedverkar via en video eller en dvd i katalogisering och identifiering\r\nav filmen som han eller hon sedan får tillbaka. På det sättet kan vi\r\nidentifiera filmen, och på det sättet kan forskningen via en databas\r\nkomma åt och använda sig av materialet.\r\nNågon siffra på hur mycket som är förstört har vi inte. Däremot vet vi\r\natt mycket av filmen kanske inte är smält, men den är krympt. Och sätter\r\ndu in en krympt film i en gammal filmapparat, trasas materialet sönder.\r\n\r\n\r\nOrdföranden: Också jag tänkte ta chansen att ställa en fråga. Den handlar\r\nom tillgänglighet för hörselskadade och rör bland annat biografägarna.\r\nFinns det eller planerar man att det överallt ska finnas teleslingor\r\noch slika ting?\r\nDen andra frågan gäller svensk film. Hur är det med möjligheten till\r\ntextning av svensk film? Vi har ju faktiskt lyckats få Operan här att\r\ntexta svenska operor. Finns det samma möjligheter när det gäller\r\nfilm?\r\n\r\nJan Bernhardsson, SF Bio AB: Jag kan bara tala för SF Bios biografer.\r\nPå samtliga våra biografkomplex runtom i landet har vi hörselslingor\r\nför hörselskadade.\r\nSedan är detta ett delat problem mellan biografägaren och distributören,\r\nom vi talar specifikt om svensk film. För att kunna visa en svensktextad\r\nkopia behövs det kopior. Framför allt ska de visas vid tidpunkter som\r\npassar de hörselskadade. Oftast blir det ett fåtal kopior som skickas\r\nrunt i landet. Oftast visas de i första hand på de större orterna och\r\ndärefter runtom i övriga landet.\r\nDet blir ofta fel när de textade kopiorna placeras i programmet. Det\r\nkrävs att de visas vid tidpunkter som passar alla. Där har vi som\r\nbiografägare svårigheter på grund av logistiken. Det är svårt att placera\r\nkopiorna vid de rätta tidpunkterna i och med att vi förfogar över kopian\r\nunder en kortare tidsperiod innan den ska vidare. Detta är ett problem\r\ni dag.\r\n\r\nRickard Gramfors, Folkets Hus och Parker: Jag har aviserat den här frågan\r\ntidigare i förhållande till den digitala distributionen. Där är det så\r\nenkelt som att samma textfilm, som egentligen bara är ett dokument som\r\nblir själva textningen i en vanlig 35-millimeterskopia, går att använda\r\nför textning i en digital kopia. Då blir det en absolut tillänglighet.\r\nVarje svensk film kan ha svenska texter och nå ut till alla samtidigt.\r\nDet gäller faktiskt inte bara de hörselskadade, utan vi har på många\r\nhåll märkt en oerhörd glädje även från äldre personer som tycker att\r\ndialogljudet ofta är väldigt dåligt i svensk film. De har väldigt stor\r\nglädje av att filmerna är textade. Seniorbio ser vi som en stor och\r\nväxande verksamhet som till och med är riktigt lukrativ.\r\nÅterigen: Det är ett stort plus när det gäller digital distribution och\r\nhandikappfrågor.\r\n\r\nOrdföranden: Tyvärr går ju hörselskadorna nedåt i åldrarna också.\r\n\r\nÅse Kleveland, Svenska Filminstitutet: Eftersom det är vi som hanterar\r\ndet här stödet, som är nytt i nuvarande filmavtal, vill jag bara kort\r\nsäga att det har varit en stor succé. Vi har haft ett väldigt fint\r\nsamarbete med de berörda organisationerna. Det som biografägarna anmäler\r\ntill oss som ett problem är i många fall att den hörande publiken inte\r\ntycker om att se textad film. Man ordnar specialvisningar medan väldigt\r\nmånga av dem som har hörselproblem vill gå och se film tillsammans med\r\nen blandad publik. De vill inte samlas ihop och gå på speciella visningar.\r\nDet är det som vi har fått anmält. Annars är det väldigt fint att de\r\nflesta dvd-produktioner som görs av svenska filmer nu är textade. Där\r\nhar man alltså redan den digitala fördelen, även om det självklart inte\r\nkan ersätta bio.\r\n\r\nOrdföranden: Jag måste säga att jag tycker att det är väldigt trevligt\r\natt få gå tillsammans med min hustru på bio, så att inte hon behöver gå\r\nvid ett tillfälle och jag vid ett annat.\r\n\r\nAnnika Nilsson (s): Jag har en fråga som riktar sig till Jan, kanske\r\näven till Rickard från Folkets Hus och till Våra Gårdar. Vi har pratat\r\nom svensk film och att svensk film trots allt står sig relativt stark.\r\nNär det väl kommer svenska filmer går vi som svensk publik och ser\r\nfilmerna. Vi vill gärna se dem.\r\nMen det finns en annan del av världen, nämligen den andra delen av Europa.\r\nDet har pratats mycket om svensk film och om engelskspråkig film. Men\r\nfransk film, italiensk film och så vidare ser vi inte lika ofta på\r\nsvenska biografer. Tycker man från branschen att det är ett problem?\r\nJobbar man med det? Hur ser man helt enkelt på den dominans av engelskspråkig\r\nfilm som vi kan se?\r\n\r\nJan Bernhardsson, SF Bio AB: I huvudsak är det så att vi biografägare\r\nvisar de filmer som vi blir erbjudna. För att vi ska visa den typen av\r\nfilm som kommer från övriga delar av Europa som du tar upp krävs det\r\natt det finns en distributör som erbjuder den typen av film. Det förekommer,\r\nmen inte i den omfattning som man skulle kunna önska. Men vi väntar\r\nmed spänning. Vi gör bedömningen att det här är något som är intressant\r\natt visa för folk och att det självklart också är en god affär.\r\n\r\nRickard Gramfors, Folkets Hus och Parker: Jag lägger då an det digitala\r\nperspektivet igen, också apropå Kent Olssons fråga om effektiviteten i\r\nolika stödformer. Vi pratade inte så mycket om distribution utan om\r\nproduktion. Vi kan konstatera att det finns importstöd, lanseringsstöd,\r\nparallellkopiestöd, som är till för att bredda tillgängligheten till\r\nfilm även från andra länder än de vi är vana vid. Vi behöver inte bara\r\nprata om svensk och anglosachsisk film utan även om filmer från övriga\r\nvärlden, inte bara från Europa. Det kan vara så att kvalitetsfilmsimportörerna\r\nfår möjlighet att importera en eller två, kanske upp till fem traditionella\r\n35-millimeterskopior. Det säger sig självt att det är oerhört svårt att\r\ngöra en nationell kampanj och sprida en sådan film över hela landet.\r\nDet tar oerhört lång tid innan de når ut till alla biografer runtom i\r\nlandet. Då blir det heller inget genomslag massmedialt eller på annat\r\nsätt.\r\nInom Folkets Hus ser vi i dagsläget ett ökande intresse för den\r\nkonstnärliga filmen eller för film från andra länder än de vi är vana vid,\r\nframför allt genom våra Bio Kontrast-visningar. Men det är i viss mån\r\nett slags gettoisering av filmen. Det är en filmklubbsverksamhet, och\r\nfilmerna anses lite smalare. Men vi skulle önska att tillgängligheten\r\nblev större, alltså att fler kopior kunde spridas till fler orter.\r\n\r\nÅse Kleveland, Svenska Filminstitutet: Först och främst har Sverige en\r\nmarknad som är väldigt tvådelad. På ena sidan är det amerikansk film,\r\npå andra sidan är det svensk film. Den lilla biten däremellan är väldigt\r\nliten, och den är resten av världen.\r\nDet är nog faktiskt så att man i hög grad kommer att vara beroende av\r\nett importstöd för en del av denna kvalitetsfilm. Jag är ledsen att\r\nbehöva tjata om pengar, men en av svagheterna i nuvarande avtal är att\r\njust det bidrag som finns till just importstöd, som dessutom är ihopslaget\r\nmed festivalstödet, är så begränsat. Det är så få filmer vi kan stödja\r\nsom kommer in. Det gäller också festivalerna, som ju är en väldigt viktig\r\narena för visning av icke-kommersiell film. Där har vi också oerhört\r\nbegränsade möjligheter till stöd.\r\nJag tror att det har något att göra med att det måste upp i en viss\r\nvolym för att det ska kännas normalt att gå och se en tysk eller en\r\nfransk film. När de här filmerna, som i dag, visas undantagsvis eller\r\npå ganska små biografer är det klart att man får den gettoisering som\r\nRickard talar om, och det är djupt beklagligt.\r\n\r\nPaavo Vallius, (s): Jag vill återkoppla till Rossanas fråga angående\r\ndetta med invandrare. Jag tycker att svaret vi fick av John Brattmyhr\r\nvar väldigt bra. Men jag saknade kommentarer från Filminstitutet, SVT\r\noch övriga. Jag tycker att det här är en väldigt viktig fråga. Det vore\r\nintressant att få höra lite mer synpunkter än bara från Folkets Bio.\r\n\r\nÅse Kleveland, Svenska Filminstitutet: Frågan ställdes delvis direkt\r\ntill mig. Vi är i hög grad i en situation där vi ger stöd. Det är andra\r\nsom är aktörerna. Men ett av de områden där jag tycker att vi gör något\r\nhar att göra med vår egen import av film och inte minst vår skolbioverksamhet.\r\nVi levererar visningar av film som når fram till 600 000 skolelever\r\nvarje år. Ganska mycket av den filmen är icke-amerikansk och icke-svensk,\r\ndet vill säga att den representerar andra kulturer än de kända.\r\n\r\nJan-Olof Gurinder, SVT: Anledningen till att jag inte kommenterade detta\r\ntidigare är att jag känner respekt för filmbranschen i frågan om vad\r\nsom görs för olika minoriteter. Frågan är inte perifer men av mindre\r\nbetydelse för SVT att diskutera utifrån ett film- och framför allt ett\r\nlångfilmsperspektiv, därför att våra väsentliga insatser görs i alla\r\nandra former av programutbud. Vi tar det här mycket seriöst och allvarligt\r\noch har skapat organisatoriska modeller och strukturer för att verkligen\r\nse till att det mångkulturella perspektivet uppmärksammas i alla delar,\r\nockså när det gäller personalpolitik och annat i verksamheten.\r\nDet som ligger närmast till hands att jämföra med är vår dramaproduktion\r\noch den seriedramatik som vi svarar för. Jag vill nog påstå att Sveriges\r\nTelevision i valet av teman, upphovsmän och medverkande under senare år\r\ni allt högre grad har kommit att på olika sätt spegla att Sverige nu\r\nverkligen är ett mångkulturellt land.\r\nGivetvis kunde mångfalden av traditionell spelfilm från andra länder\r\noch andra kulturkretsar än de som dominerar på biograferna och hos\r\nTV-bolagen vara bättre. Det finns en hel del film som visas, men den\r\ndrunknar kanske i de flop busters som man med fördel förlägger till de\r\ntider som man vet att publiken vill ha, en bred film som många kan samlas\r\nkring. Vi talar här om biografen som gemenskapslokal, men man skulle\r\nkunna säga att filmtittandet i TV är en fördelad och distribuerad\r\ngemenskapsaktivitet där de många samlas för TV-tittande på filmer som\r\nmånga vill se.\r\nJag tror att Paavo kan få en hel del svar på de här frågorna genom att\r\nläsa Sveriges Televisions public service-räkenskaper, och då inte bara\r\nden del som visar vad vi gör på filmområdet utan på programområdet som\r\nhelhet.\r\n\r\nAnita Oxburgh, Föreningen Sveriges Filmproducenter: Jag tror att\r\nstrukturerna är väldigt lika de som gäller kvinnliga filmskapare. Det tar\r\ntid innan man blir medveten om problemet, har en analys och kan göra\r\nnågot. Men vi ser nu mycket tydligare minoriteter speglade i de filmer\r\nsom har gjorts. Vi har nu också yngre filmskapare som kommer från en\r\nannorlunda etnisk bakgrund som faktiskt bidrar. Josef Fares är en av de\r\nförsta, men det finns många som följer i hans fotspår, kvinnor och män.\r\n\r\n\r\nRossana Dinamarca, (v): Det är jättebra att vi pratar även om\r\ninvandrargrupperna. När jag pratade om minoriteterna gjorde jag nog misstaget\r\natt inte säga nationella minoriteter, för de befinner sig verkligen i\r\nskuggan. Om ni kunde belysa också dessa i fortsättningen vore det bra.\r\n\r\n\r\nSusin Lindblom, Sveriges Dramatikerförbund: Det har inte pratats så\r\nväldigt mycket om manusförfattare. Men när man diskuterar den här typen\r\nav frågor, till exempel invandrarperspektiv i svensk film och så vidare,\r\ntror jag att det är viktigt att komma ihåg att förutsättningen för att\r\nfå en bred spegling av det svenska samhället i svensk film är att man\r\nhar starka manusförfattare som har möjlighet att utveckla sina manuskript.\r\nÅse tog upp den frågan när hon talade om nysatsningar som det finns\r\nbehov av att göra. Jag tror att man för framtiden ska tänka på att\r\nmanusförfattarens ställning måste vara stark i de filmpolitiska sammanhangen.\r\nMan måste ha ett stöd just för att utveckla manus och se till att man\r\nfår fram dem, så att man inte fastnar i de gamla strukturerna som finns\r\ni filmbranschen. Det krävs satsningar för att hålla dem i en position\r\ndär de har möjlighet att spegla den bredd som så många efterlyser på så\r\nmånga områden.\r\n\r\nRickard Gramfors, Folkets Hus och Parker: Det handlar inte så mycket om\r\nvisningen. Men vad jag ofta tänker på i sådana här frågor - det har\r\ninte så mycket med mitt jobb på Folkets Hus att göra, men det är en\r\nrent allmän reflexion - är att det går trender i olika stödformer. Ett\r\når ska vi satsa på barn- och ungdomsfilm, ett annat ska vi satsa på\r\nkvinnor och ytterligare ett annat år ska vi satsa på invandrare. Problemet\r\när fortfarande grundstrukturen.\r\nDen här typen av stödåtgärder i all ära, men man måste ändra grundstrukturen.\r\nDet måste vara ett pågående arbete över tid. Det är lite farligt om\r\nalla lutar sig tillbaka lite bekvämt och säger: Nu har vi gjort det här.\r\nSå nu satsar vi särskilt på den här gruppen.\r\nDet här är ett arbete som måste pågå över lång tid för att ändra\r\ngrundstrukturen.\r\n\r\nBirgitta Sellén (c): Varför kommer filmerna så fort på video? Det måste\r\nju påverka antalet biografbesökare. Dessutom är väl inte videobranschen\r\nmed och betalar produktionen.\r\n\r\nÅse Kleveland, Svenska Filminstitutet: Om ingen från de branscherna\r\nvill svara på frågan, vill jag kasta mig över den med något som jag\r\ntycker är väldigt viktigt och som berör den men indirekt. Varför kommer\r\nde så fort och varför kommer de att komma ännu fortare på video? Jo,\r\ndet har att göra med den illegala kopieringen och nedladdningen. Vi har\r\ninte talat om det i dag.\r\nKulturpolitiken är först och främst politiskt och ekonomiskt baserad.\r\nMan kan i väldigt låg grad styra kulturens utveckling i lag. Men det\r\nfinns en lag som är kulturlagen framför alla och det är upphovsrättslagen.\r\nNu lyder den i Sverige tyvärr inte under Kulturdepartementet. Den lyder\r\nför ovanlighetens skull under Justitiedepartementet.\r\nNär det gäller de väldigt viktiga frågor som vi nu står inför när det\r\ngäller revision av upphovsrättslagen, både implementeringen av det så\r\nkallade Infosoc-direktivet som kommer i vår och den totala genomgång\r\nsom ska göras, vill jag bara appellera till kulturutskottets ledamöter\r\natt verkligen stödja vår bransch - då talar jag om film, video, dataspel\r\n- i vår kamp för att få respekt för den immateriella egendomsrätten i\r\nlinje med den materiella.\r\nDet är märkligt att se hur nonchalant man förhåller sig till de här\r\nfrågorna, inte minst i press och andra medier. Jag tycker att det här\r\när väldigt viktigt i ett land som så klart uttalar att man vill basera\r\nsin vidare näringsutveckling på den kreativa verksamheten, för det är\r\nen stark, praktisk, användbar upphovsrätt som ändå är förutsättningen\r\nför en industrialisering av konst och kultur. Vi tycker inte att vi får\r\nfullt genomslag för detta på alla punkter och har därför bildat ett\r\nstort nätverk av organisationer som jobbar med det. Men vi kommer väldigt\r\ngärna tillbaka till de frågorna och också till er.\r\n\r\nOrdföranden: Det var en debattartikel i DN för ett par månader sedan om\r\nden här frågan.\r\n\r\nJan-Olof Gurinder, SVT: Förutom det som Åse Kleveland säger, som jag\r\nkan instämma i till fullo, är det viktigt att komma ihåg att upphovsrättslagen\r\nmåste vara så utformad att de olika former av användning av det\r\nupphovsrättsligt skyddade material som finns underlättas och är hanterbara\r\nför alla parter. Rickard har pekat på några exempel när det gäller e-bio.\r\nSven Allerstrand berörde det lite grann när det gällde tillgängliggörandet\r\nav det material som finns i SLBA:s arkiv. Sveriges Television kommer\r\natt få motsvarande problem i framtiden om vi ska tillgängliggöra det\r\nmaterial som finns i vårt arkiv.\r\nUpphovsrättsfrågorna behöver hanteras på ett väldigt aktivt sätt. Dels\r\ngäller det att få respekt för upphovsrätten som sådan och kanske i\r\nSverige ta de steg som man har gjort i många andra länder, nämligen att\r\nkriminalisera individuella brott mot upphovsrätten, dels att hitta former\r\nför att på ett enkelt sätt kunna klarera rättigheter för ett nytt\r\nutnyttjande av nya distributionsformer för att så många som möjligt ska\r\nkunna få del av upphovsrättsskyddat material på ett korrekt vis.\r\n\r\nOrdföranden: Därmed vill jag ta tillfället och tacka er alla för de\r\nspännande och intressanta inläggen och frågorna. Jag vill också tacka\r\nkansliet för organisering av denna dag. Det har varit spännande för oss\r\ni kulturutskottet, för det är första gången vi har en offentlig utfrågning.\r\nJag tycker att det här manar till flera offentliga utfrågningar under\r\nden här mandatperioden när vi har så hår viktiga ämnen att ta upp. I\r\nmorgon eftermiddag finns det under den allmänpolitiska debatten en rubrik\r\nsom heter \"Kultur och tillväxt\". Jag tror att det är nio talare anmälda,\r\noch jag har en stark känsla av att en och annan kommer att anknyta\r\ntill dagens diskussion. Även den här delen är en tillväxtfrämjande del,\r\nliksom en hel del andra områden inom kultursektorn, även om vi alla\r\nstår upp för att kulturen också har ett egenvärde i sig.\r\nEtt stort tack för att ni har velat komma hit och hjälpa oss i vårt\r\ntänkande kring filmfrågor. Jag hoppas verkligen att filmavtalet inte\r\nbara blir en avsiktsförklaring utan snart blir rott i hamn.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Mål och visioner för svensk film",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr361 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Filmens ekonomiska och näringspolitiska betydelse",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr233 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "7B0163E7-4D14-4D54-8293-00A89C14D0E2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "114",
                    "0",
                    "0",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "38",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "231",
                    "45",
                    "0",
                    "73"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/7B0163E7-4D14-4D54-8293-00A89C14D0E2",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Stöd till utbyggnad av e-bio",
          "forslag": "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om stöd till utbyggnad av e-bio.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Kr299 och bifaller delvis motion 2003/04:Kr272.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "En fond för unga filmare",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr214.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Offentlighetsprincipen och Filminstitutet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr361 yrkande 17.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "2AA5A2CE-1E44-49A8-B4D5-615A15693A19",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "114",
                    "0",
                    "0",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "13",
                    "1",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "38",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "1",
                    "24",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "168",
                    "107",
                    "0",
                    "74"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/2AA5A2CE-1E44-49A8-B4D5-615A15693A19",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Inriktning och avgränsning av uppdraget för Filmarkivet i Grängesberg och samordning inom området rörliga bilder",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr390 yrkande 14 och 2004/05:Kr361 yrkande 18.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Resurser till Filmarkivet i Grängesberg",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr373 och 2004/05:Kr407.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Filmarkivets tekniska kompetens",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 37.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\"",
          "votering_id": "DEA444B2-0EA4-410C-BD67-0B660F3AD748",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (c, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "114",
                    "0",
                    "0",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "38",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "224",
                    "52",
                    "0",
                    "73"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DEA444B2-0EA4-410C-BD67-0B660F3AD748",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Filmarkivets ABM-samverkan",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 38.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Kammarrättens samråd med beteendevetenskaplig kompetens",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr367 yrkande 3, 2003/04:Ub517 yrkande 3 och 2004/05:Ub443 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Babybio",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr219 och 2003/04:Kr220.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\"",
          "votering_id": "E4535EEC-DF92-4B00-9A6D-3441EFB5F76E",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (m, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "112",
                    "0",
                    "2",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "12",
                    "2",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "38",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "23",
                    "0",
                    "2",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "10",
                    "5",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "182",
                    "90",
                    "4",
                    "73"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/E4535EEC-DF92-4B00-9A6D-3441EFB5F76E",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Ändring av sjuårsgränsen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr388.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Avskaffande av filmcensuren för vuxna",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Kr219, 2004/05:Kr233 yrkande 18 och 2004/05:A355 yrkande 19 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "9",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\"",
          "votering_id": "113D482F-41C7-4E19-BB97-B693B4FDCB23",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 9 (m, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "113",
                    "0",
                    "0",
                    "31"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "38",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "1",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "191",
                    "84",
                    "0",
                    "74"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/113D482F-41C7-4E19-BB97-B693B4FDCB23",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Medierådets roll",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub517 yrkande 4, 2004/05:Ub443 yrkande 4 och 2004/05:A355 yrkande 19 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "KRU4",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Filmens ekonomiska och näringspolitiska betydelse",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "En fond för unga filmare",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Offentlighetsprincipen och Filminstitutet",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Inriktning och avgränsning av uppdraget för Filmarkivet i Grängesberg och samordning inom området rörliga bilder",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Resurser till Filmarkivet i Grängesberg",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Filmarkivets tekniska kompetens",
          "partier": "\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Kammarrättens samråd med beteendevetenskaplig kompetens",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Babybio",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Avskaffande av filmcensuren för vuxna",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Medierådets roll",
          "partier": "\"c\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2005-01-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2005-02-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-02-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2005-03-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-03-02 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2005-03-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2005-03-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2005-03-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2005-03-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2005-03-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2005-03-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall och delvis bifall till motioner om stöd till utbyggnad av e-bio (punkt 3). I övrigt avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 04:04:42"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Bättre chanser att se biopremiärer även på mindre orter i landet. Det vill riksdagen och uppmanar regeringen att lämna förslag på hur den så kallade e-bion ska kunna få stöd att byggas ut i Sverige. Elektronisk filmvisning är ett nytt sätt att visa film. Den digitala tekniken har många fördelar och gör det möjligt även för mindre orter att visa aktuella filmer. I dag premiärvisas filmerna i de större städerna. De mindre orterna får vänta på sin tur. Distributionen av filmerna med den digitala tekniken blir både billigare och enklare. Bildkvaliteten blir bättre än med den analoga tekniken. Däremot är investeringskostnaderna högre för den digitala tekniken. Ett av de kulturpolitiska målen handlar om att kulturen ska vara tillgänglig i hela landet. Riksdagen anser att e-bio är ett bra sätt att göra filmen tillgängligare för flera. Riksdagen vill att regeringen lägger fram ett förslag om att stödja och underlätta en teknikneutral utbyggnad av e-bio i Sverige. ",
          "dok_id": "GS01KRU4",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:49:33"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "E-bio gör det möjligt med biopremiärer på mindre orter (KrU4)",
          "dok_id": "GS01KRU4",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:49:33"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 04:04:42"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01KRU4",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:50"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Bättre chanser att se biopremiärer även på mindre orter i landet. Det vill kulturutskott och och föreslår att riksdagen ska uppmana regeringen att lämna förslag på hur den så kallade e-bion ska kunna få stöd att byggas ut i Sverige. Elektronisk filmvisning är ett nytt sätt att visa film. Den digitala tekniken har många fördelar och gör det möjligt även för mindre orter att visa aktuella filmer. I dag premiärvisas filmerna i de större städerna. De mindre orterna får vänta på sin tur. Distributionen av filmerna med den digitala tekniken blir både billigare och enklare. Bildkvaliteten blir bättre än med den analoga tekniken. Däremot är investeringskostnaderna högre för den digitala tekniken. Ett av de kulturpolitiska målen handlar om att kulturen ska vara tillgänglig i hela landet. Utskottet anser att e-bio är ett bra sätt att göra filmen tillgängligare för flera. Kulturutskottet vill att regeringen lägger fram ett förslag om att stödja och underlätta en teknikneutral utbyggnad av e-bio i Sverige.</p>",
          "dok_id": "GS01KRU4",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:49:33"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "E-bio gör det möjligt med biopremiärer på mindre orter (KrU4)",
          "dok_id": "GS01KRU4",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:49:34"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01KRU4",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200405_KrU_4.pdf",
          "filstorlek": "632486",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Filmfrågor",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/E84035E3-D1F0-46B7-A539-8E48D1479D48"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Kr367 Medievåld och våldet i samhället",
          "ref_dok_id": "GQ02Kr367",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Kr367",
          "ref_dok_titel": "Medievåld och våldet i samhället",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Tjernberg m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Kr219 Barnförbjudna filmer",
          "ref_dok_id": "GR02Kr219",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Kr219",
          "ref_dok_titel": "Barnförbjudna filmer",
          "ref_dok_subtitel": "av Lena Adelsohn Liljeroth (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Kr220 Bebisbio",
          "ref_dok_id": "GR02Kr220",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Kr220",
          "ref_dok_titel": "Bebisbio",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Hägg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Kr272 Etablering av fler digitala hus",
          "ref_dok_id": "GR02Kr272",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Kr272",
          "ref_dok_titel": "Etablering av fler digitala hus",
          "ref_dok_subtitel": "av Agneta Ringman m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Kr326 Kulturpolitik",
          "ref_dok_id": "GR02Kr326",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Kr326",
          "ref_dok_titel": "Kulturpolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Sellén m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Kr390 Skapande verksamhet",
          "ref_dok_id": "GR02Kr390",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Kr390",
          "ref_dok_titel": "Skapande verksamhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Tjernberg m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Ub517 Medievåld och våldet i samhället",
          "ref_dok_id": "GR02Ub517",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Ub517",
          "ref_dok_titel": "Medievåld och våldet i samhället",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Tjernberg m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:A355 Ett jämställt Sverige är ett bättre Sverige",
          "ref_dok_id": "GS02A355",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "A355",
          "ref_dok_titel": "Ett jämställt Sverige är ett bättre Sverige",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Kr214 Ekonomiskt stöd till unga filmare",
          "ref_dok_id": "GS02Kr214",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Kr214",
          "ref_dok_titel": "Ekonomiskt stöd till unga filmare",
          "ref_dok_subtitel": "av Lena Adelsohn Liljeroth (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Kr219 Statens Biografbyrå",
          "ref_dok_id": "GS02Kr219",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Kr219",
          "ref_dok_titel": "Statens Biografbyrå",
          "ref_dok_subtitel": "av Magdalena Andersson och Anita Sidén (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Kr233 Kulturpolitikens möjligheter",
          "ref_dok_id": "GS02Kr233",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Kr233",
          "ref_dok_titel": "Kulturpolitikens möjligheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Kent Olsson m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Kr299 Filmvisning i digital form på biografer",
          "ref_dok_id": "GS02Kr299",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Kr299",
          "ref_dok_titel": "Filmvisning i digital form på biografer",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Pedersen m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Kr361 Skapande verksamhet",
          "ref_dok_id": "GS02Kr361",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Kr361",
          "ref_dok_titel": "Skapande verksamhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Tjernberg m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Kr373 Filmarkiv i Grängesberg",
          "ref_dok_id": "GS02Kr373",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Kr373",
          "ref_dok_titel": "Filmarkiv i Grängesberg",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Johansson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Kr388 Åldersgräns för barntillåten film",
          "ref_dok_id": "GS02Kr388",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Kr388",
          "ref_dok_titel": "Åldersgräns för barntillåten film",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Kr407 Filmarkivet",
          "ref_dok_id": "GS02Kr407",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Kr407",
          "ref_dok_titel": "Filmarkivet",
          "ref_dok_subtitel": "av Per Erik Granström och Barbro Hietala Nordlund (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Ub443 Medievåld och våldet i samhället",
          "ref_dok_id": "GS02Ub443",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Ub443",
          "ref_dok_titel": "Medievåld och våldet i samhället",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Tjernberg m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2005-03-10",
          "ref_dok_id": "GS0988",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "88",
          "ref_dok_titel": "2005-03-10",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2005-03-10",
          "ref_dok_id": "GS0988",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "88",
          "ref_dok_titel": "2005-03-10",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:172",
          "ref_dok_id": "GS0K172",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "172",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:172",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}