{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2302986",
      "dok_id": "GS01FIU20",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "FIU20",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:FIU20",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "FIU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "20",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2005-06-02 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:54:15",
      "publicerad": "2006-03-15 11:54:19",
      "titel": "Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (prop. 2004/05:100)",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01FIU20/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01FIU20",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01FIU20",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01FIU20",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Finansutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:FIU20</div><h1>Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (prop. 2004/05:100)</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nFinansutskottet behandlar regeringens och oppositionspartiernas förslag\r\ntill inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken för de\r\nnärmaste åren. Regeringen lägger fram sina förslag i den ekonomiska\r\nvårpropositionen. I propositionen finns även förslag till nya utgiftsramar\r\noch anslag på tilläggsbudget för 2005. Dessa förslag behandlas i ett\r\nsärskilt betänkande, FiU21 Tilläggsbudget 2005.\r\nKonjunkturen och den ekonomiska politiken\r\nFinansutskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av den\r\nekonomiska politiken. Konjunkturen i världsekonomin fortsätter att vara\r\ngod de kommande åren, även om tillväxttakten avtar i förhållande till\r\nfjolårets toppnivå. Sveriges BNP väntas stiga med ca 3 % per år de\r\nnärmaste åren.\r\nDen höga tillväxten har dock ännu inte påverkat den svenska sysselsättningen.\r\nTvärtom fortsatte situationen på arbetsmarknaden försämras under 2004.\r\nRegeringen och samarbetspartierna är överens om att såväl sysselsättningsmålet\r\nom 80 % sysselsättning som arbetslöshetsmålet om högst 4 % öppen\r\narbetslöshet ligger fast. En rad åtgärder måste enligt utskottet vidtas\r\nför att målen ska nås. På kort sikt handlar det bl.a. om åtgärder för\r\natt öka efterfrågan, stärka konkurrenskraften och därmed stimulera\r\nsysselsättningen. På längre sikt handlar det om att öka utbudet av\r\narbetskraft för att trygga den framtida arbetskraftsförsörjningen. I\r\nbudgetpropositionen för 2005 presenterade regeringen ett antal åtgärder\r\nför att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. I vårpropositionen\r\ngår regeringen vidare för att redan i år pressa ned arbetslösheten och\r\nöka sysselsättningen. Exempelvis får arbetsgivare som anställer arbetslösa\r\nen skatterabatt motsvarande 85 % av lönekostnaden. Taket för lönebidrag\r\nhöjs till 15 200 kr i månaden. Arbetsförmedlingen intensifieras och\r\nförbättras. Antalet platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen\r\nutökas. En rad utbildningssatsningar föreslås, och omfattande satsningar\r\ngörs i de regioner som berörs mest av försvarsomställningen. Regeringens\r\nlångsiktiga strategi för att få fler i arbete handlar bl.a. om att\r\nunderlätta för olika grupper att komma in på arbetsmarknaden, grupper\r\nsom har en lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet av befolkningen.\r\nEn\r\nmycket viktig del i politiken för att öka utbudet av arbetskraft är att\r\nminska den höga sjukfrånvaron. Regeringen har tidigare presenterat det\r\ns.k. 11-punktsprogrammet för att minska ohälsan. Utskottet konstaterar\r\natt åtgärderna har börjat få avsedd effekt. Det s.k. ohälsotalet, dvs.\r\nde samlade utbetalningarna för sjukpenning, aktivitets- och sjukersättning\r\noch rehabiliteringsersättning, har sjunkit under 2004 och hittills under\r\n2005.\r\nAvgörande för den svenska tillväxten och sysselsättningen är att Sveriges\r\nkonkurrens- och företagsklimat är gott. Enligt utskottet är det\r\ngrundläggande klimatet för expansion och företagande relativt gott, även om\r\nden tilltagande globaliseringen skapat spänningar på skilda håll i\r\nnäringslivet. I vårpropositionen presenteras en strategi för att fortsätta\r\nstärka Sveriges konkurrenskraft. Konkurrenskraften ska förbättras genom\r\nsatsningar på bl.a. utbildning och kompetens samt åtgärder för att få\r\nfler och växande företag. Forskningen ska förstärkas ytterligare.\r\nPrioriterade områden är medicinsk och teknisk forskning samt forskning\r\ntill stöd för hållbar utveckling.\r\nFler åtgärder för ökad välfärd och rättvisa genomförs. Regeringen har\r\ntidigare gett ansvarskommittén i uppdrag att se över samhällsorganisationen\r\nså att välfärden kan produceras mer effektivt i framtiden. I vårpropositionen\r\npresenteras en rad åtgärder för att stävja skatte- och förmånsfusk.\r\nVillkoren för barnfamiljerna förbättras, och den satsning på grund- och\r\ngymnasieskolan som inleddes under förra mandatperioden fullföljs.\r\nUtskottet konstaterar att ekonomin i kommunsektorn ser stark ut under\r\n2005 och 2006 till följd av en positiv inkomstutveckling och statliga\r\ntillskott. Rättvisemålet om halverat socialbidragsberoende ligger fast,\r\noch ytterligare åtgärder vidtas för att målet ska nås. Den svenska\r\nbiståndsramen har ökat kraftigt sedan 1997, och 2006 kommer 1 % av BNI\r\natt anslås till bistånd.\r\nJämställdhet är ett centralt mål i den ekonomiska politiken. Under 2005\r\nkommer en nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader\r\natt presenteras. En utredning för att stärka rätten till heltid har\r\ntillsatts, och regeringen har påbörjat en översyn av jämställdhetspolitikens\r\nmål, inriktning, organisation och effektivitet.\r\nHållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik.\r\nBasen för miljöpolitiken är de 15 nationella miljömålen. Av en första\r\nutvärdering av arbetet med att nå de av riksdagen beslutade delmålen\r\nframgår att miljöpolitiken under de senaste åren varit framgångsrik,\r\näven om många svårlösta problem kvarstår. Den gröna skatteväxlingen\r\nfortsätter. Sedan 2001 har en skatteväxling på 13,6 miljarder kronor\r\ngenomförts, och fram till 2010 fullföljs en skatteväxling på ytterligare\r\ndrygt 16 miljarder kronor.\r\nMål för budgetpolitiken\r\nUtskottet avstyrker motionsförslag om att ändra utformningen av målen\r\nför budgetpolitiken. Det finns inte skäl att byta ut eller komplettera\r\ndagens mål som avser det finansiella sparandet i hela den offentliga\r\nsektorn. Utskottet anser att nuvarande mål för hela den offentliga\r\nsektorn är lämpligare än ett mål för staten ur ett stabiliseringspolitiskt\r\nperspektiv. Det är dessutom mindre känsligt för organisatoriska\r\nförändringar. Nuvarande mål är därutöver tydligt, robust och anpassat till\r\ninternationell standard.\r\nRiktlinjer för budgetpolitiken\r\nUtskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken.\r\nInriktningen innebär att budgetpolitiken styrs av två mål. Utgiftstaken\r\nför staten ska hållas, samtidigt som saldot i de samlade offentliga\r\nfinanserna ska uppvisa ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en\r\nkonjunkturcykel.\r\nI mitten av 1990-talet genomfördes ett omfattande konsolideringsprogram\r\nså att balansen i den offentliga sektorns finanser kunde återställas på\r\nett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Utgiftstaken har därefter\r\nhållits alla år, och överskottsmålet för de offentliga finanserna ligger\r\nfast. Genom en ansvarsfull budgetpolitik har Sverige i dag starka\r\noffentliga finanser och har klarat den senaste internationella\r\nkonjunkturnedgången utan att dra på sig underskottsproblem. Vi skiljer oss i\r\ndet avseendet från flera EU-länder vars offentliga finanser i vissa\r\nfall utvecklats på ett oroväckande sätt. Sunda offentliga finanser är\r\nen förutsättning för en uthållig tillväxt och hög sysselsättning. Det\r\när därför av yttersta vikt att budgetpolitiken utformas på ett sådant\r\nsätt att långsiktigt stabila offentliga finanser vidmakthålls.\r\nOppositionspartierna presenterar alternativ som uppges ge starkare\r\noffentliga finanser än regeringens förslag och förespråkar att statens\r\nfinansiella sparande ska vara i balans över en konjunkturcykel. Utskottet\r\nanser dock att det finns goda skäl att ifrågasätta oppositionspartiernas\r\nanalyser. De skattesänkningar som föreslås är ofta stora och deras\r\nutformning relativt väl preciserade. Finansieringen däremot är ofta vagt\r\nformulerad och tycks i många fall dessutom vara optimistiskt beräknad.\r\nGemensamt för oppositionspartierna är också att det krävs betydande\r\ndynamiska effekter för att de ska nå sina egna budgetpolitiska mål.\r\nUtan sådana effekter räcker förslagen inte på långt när för att åstadkomma\r\nbalans i statens finansiella sparande. I ljuset av detta får utskottet\r\nnärmast intrycket att oppositionspartierna inte tar sina egna budgetpolitiska\r\nmål på allvar.\r\nUtskottet inser den betydelse som tillväxt och sysselsättning har för\r\nde offentliga finanserna men anser att en ansvarsfullt utformad\r\nbudgetpolitik inte får ta sådana effekter för givna. De måste beaktas\r\nallteftersom de uppkommer i verkligheten. Att på det sätt som\r\noppositionspartierna gör sätta sin tilltro till dynamiska effekter är förenat\r\nmed stora statsfinansiella risker. Skulle oppositionspartiernas förslag\r\nsättas i verket finns enligt utskottets mening en betydande risk att de\r\noffentliga finanserna snabbt skulle förfalla, vilket i sin tur riskerar\r\natt underminera den gemensamma välfärden. De gångna årens mödosamma\r\narbete med att bygga upp och vidmakthålla sunda offentliga finanser\r\nskulle därmed riskera att gå om intet.\r\nUtskottet anser att regeringens förslag till riktlinjer för budgetpolitiken\r\ninnebär en fortsättning på den ansvarsfulla budgetpolitik som bedrivits\r\nsedan regeringsskiftet 1994. Nuvarande inriktning av budgetpolitiken\r\nhar enligt utskottets mening goda förutsättningar att främja fortsatt\r\nstabila offentliga finanser och utgöra en grund för hög tillväxt och\r\nfull sysselsättning.\r\nAnvändning av inkomstavdrag\r\nUtskottet avstyrker Riksrevisionens styrelses förslag RRS17 angående\r\nanvändningen av inkomstavdrag i statsbudgeten liksom fyra motionsförslag\r\ni frågan. Utskottet framhåller att budgetlagens huvudprincip om\r\nbruttoredovisning är viktig men att riksdagen kan medge undantag i vissa\r\nfall. Den kritik som Riksrevisionens styrelse framför angående det\r\ntillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting var känd,\r\noch den beaktades när frågan riksdagsbehandlades under 2002. Utskottet\r\ngör inte nu någon annan bedömning av hur budgetlagen bör tillämpas.\r\nMotioner\r\nSamtliga motioner som väckts med anledning av propositionens förslag\r\navstyrks. Tre gemensamma reservationer har lämnats från företrädare för\r\nModerata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna\r\noch Centerpartiet avseende inriktningen av den ekonomiska politiken,\r\nmål för budgetpolitiken samt användningen av inkomstavdrag. Ytterligare\r\nfem reservationer har lämnats i ärendet.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Riktlinjer för den ekonomiska politiken\r\nRiksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som\r\nregeringen förordar och tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nutskottet anfört (avsnitt 2.3). Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:100 punkt 1 i denna del och avslår motionerna2004/05:Fi13 av\r\nFredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1,2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg\r\nm.fl. (fp) yrkande 1,2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena\r\n1 i denna del och 2 samt2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande\r\n1 i denna del.\r\nReservation 1 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n2.      Mål för budgetpolitiken\r\nRiksdagen avslår motionerna2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)\r\nyrkande 2 i denna del,2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande\r\n3 och2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 3 och 4.\r\nReservation 2 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n3.      Riktlinjer för budgetpolitiken\r\nRiksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för budgetpolitiken\r\nsom regeringen förordar och tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad utskottet anfört (avsnitt 4.5). Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2004/05:100 punkt 1 i denna del och avslår motionerna2004/05:Fi13 av\r\nFredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna del,2004/05:Fi14 av Lars\r\nLeijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4,2004/05:Fi15 av Göran Hägglund\r\nm.fl. (kd) yrkandena 1 i denna del och 5 samt2004/05:Fi16 av Maud\r\nOlofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.\r\nReservation 3 (m)\r\nReservation 4 (fp)\r\nReservation 5 (kd)\r\nReservation 6 (c)\r\n\r\n4.      Användning av inkomstavdrag\r\nRiksdagen avslår framställning 2004/05:RRS17 och motionerna2004/05:Fi12\r\nav Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3 och2004/05:Fi13 av Fredrik\r\nReinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.\r\nReservation 7 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n5.      Utgiftsområdesfördelningen\r\nRiksdagen avslår motion2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m).\r\nReservation 8 (m)\r\n\r\nStockholm den 2 juni 2005\r\nPå finansutskottets vägnar\r\n\r\nArne Kjörnsberg\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Arne Kjörnsberg (s),\r\nMikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Karin Pilsäter (fp), Sonia\r\nKarlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell (kd), Lars Bäckström (v),\r\nAgneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Christer\r\nNylander (fp), Roger Tiefensee (c), Hans Hoff (s), Agneta Gille (s),\r\nCecilia Widegren (m) och Mikael Johansson (mp).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nI detta betänkande behandlar utskottet\r\nproposition 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition om förslag\r\ntill riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, punkt\r\n1,\r\nmotioner som väckts med anledning av proposition 100,\r\nförslag 2004/05:RRS17 Riksrevisionens styrelses framställning angående\r\nanvändningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten samt\r\nmotion som väckts med anledning av förslag RRS17.\r\nDe behandlade förslagen finns redovisade i förteckningen i bilaga 1.\r\nÖvriga yrkanden i propositionen och motionerna väckta med anledning av\r\npropositionen behandlas i finansutskottets betänkande 2004/05:FiU21\r\nTilläggsbudget I för budgetåret 2005.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n1 Den ekonomiska utvecklingen\r\nUtskottets bedömning i korthet\r\nUtskottet delar regeringens bedömning i vårpropositionen att konjunkturen\r\ni världsekonomin fortsätter att vara god de kommande åren, även om\r\ntillväxttakten avtar i förhållande till fjolårets toppnivå. En rimlig\r\nbedömning är att Sveriges BNP stiger med i genomsnitt runt 3 % per år\r\nde närmaste åren. Uppgången leder till att sysselsättningen börjar stiga\r\noch den öppna arbetslösheten sjunker under 2005 och 2006. De åtgärder\r\nsom föreslås i vårpropositionen bidrar till denna utveckling. De största\r\nriskerna i bedömningen är att oljepriserna fortsätter att stiga kraftigt\r\nsamt att negativa effekter uppkommer av de stora underskotten i Förenta\r\nstaternas bytes- och budgetbalanser.\r\n1.1 Vårpropositionen\r\nUtvecklingen internationellt\r\nLägre tillväxttakt i världsekonomin\r\nBNP i världsekonomin steg under förra året med nästan 5 %. Det är den\r\nhögsta tillväxttakten som noterats sedan slutet av 1970-talet. Tillväxten\r\nvar hög i så gott som samtliga länderområden med undantag för euroområdet\r\ndär den ekonomiska aktiviteten var relativt svag. I Kina steg BNP med\r\nnästan 10 % till följd av bl.a. mycket omfattande investeringar.\r\nMot slutet av 2004 dämpades den internationella konjunkturen av kraftigt\r\nstigande oljepriser och avtagande effekter av den tidigare mycket\r\nexpansiva ekonomiska politiken i bl.a. Förenta staterna.\r\nRegeringen räknar i vårpropositionen med att tillväxttakten i världsekonomin\r\navtar under de närmaste åren från förra årets toppnivå. Fortsatt låga\r\nräntor, höga vinster i näringslivet, stigande investeringar och en\r\ntilltagande hushållskonsumtion gör att tillväxten ändå blir relativt hög\r\nunder både 2005 och 2006. Som framgår av tabell 1 räknar regeringen med\r\natt BNP i världen sammantaget stiger med 4,1 % i år för att stiga med\r\nytterligare 3,9 % 2006. Det är ungefär samma bedömning som regeringen\r\ngjorde i budgetpropositionen. Trots hög tillväxt och stigande oljepriser\r\nhar det internationella pristrycket varit lågt. Den fortgående\r\nglobaliseringen talar också för en fortsatt låg inflation och låga\r\nräntor.\r\nOsäkerheten är dock ganska stor. Enligt regeringens bedömning är\r\nsannolikheten för en lägre tillväxt i världsekonomin än förväntat större\r\nän sannolikheten för en högre tillväxt. Den största risken på kort sikt\r\när att fortsatt stigande oljepriser ytterligare dämpar den internationella\r\nefterfrågan. En annan risk är att det stora underskottet i Förenta\r\nstaternas bytesbalans utlöser en ännu kraftigare försvagning av dollarn\r\nän vad som varit fallet de senaste åren.\r\nTabell 1.1 Regeringens prognoser över tillväxten i världsekonomin\r\n\r\nRegeringens prognos bygger på att oljepriset sjunker tillbaka till 44\r\ndollar per fat i slutet av 2005 och 40 dollar per fat i slutet av 2006.\r\nKronan stärks mot dollarn, till en nivå på drygt 6,30 kr per dollar i\r\nslutet av 2006. Vidare bygger prognosen på att den internationella\r\narbetsmarknaden fortsätter att förbättras - att sysselsättningen stiger\r\noch arbetslösheten sjunker under 2005 och 2006.\r\nFortsatt god amerikansk konjunktur\r\nEn stark konsumtion och omfattande investeringar i näringslivet bidrog\r\ntill att Förenta staternas BNP ökade med 4,4 % under 2004. Det är den\r\nhögsta tillväxttakten sedan slutet av 1990-talet.\r\nTrots att merparten av den tidigare mycket starka ekonomisk-politiska\r\nstimulansen i den amerikanska ekonomin avtog fortsatte den inhemska\r\nefterfrågan att öka relativt kraftigt. Stigande sysselsättning, låga\r\nräntor, stigande inkomster och historiskt höga vinster i företagssektorn\r\nbidrog till att öka såväl hushållens konsumtion som investeringsverksamheten.\r\n\r\nRegeringen räknar med att den amerikanska konjunkturen går in i ett\r\nlugnare tempo under de närmaste åren och att BNP stiger med 3,7 % 2005\r\noch 3,4 % 2006. Precis som under 2004 är det den inhemska efterfrågan\r\nsom väntas vara drivkraften i ekonomin. En förbättrad förmögenhetssituation\r\nför hushållen i kombination med en stigande sysselsättning talar för\r\natt konsumtionen fortsätter att öka i god takt. Samtidigt väntas\r\ninvesteringarna att fortsätta att öka starkt till följd av goda vinstutsikter,\r\nförhållandevis låga räntor och ett investeringsbehov i företagssektorn.\r\nDessutom gynnas exporten av den svagare dollarn.\r\nDet höga oljepriset och underskotten i bytesbalansen och budgeten är\r\nenligt regeringen de största riskerna i prognosen, men det kan inte\r\nuteslutas att tillväxten i Förenta staterna blir högre än förväntat.\r\nSvagare tillväxt i euroområdet .\r\nBNP i euroområdet steg under förra året med omkring 2 %, efter en uppgång\r\n2003 på 0,5 %. Bakom uppgången låg en stigande export, medan den inhemska\r\nefterfrågan var relativt svag. I likhet med tidigare var skillnaden\r\nmellan länderna stor. Tyskland och Italien, som tillsammans utgör nästan\r\n50 % av euroområdets ekonomi, växte med 1,6 % respektive 1,2 %. Tillväxten\r\ni de andra två stora ekonomierna, Spanien och Frankrike, uppgick till\r\n2,7 % respektive 2,5 %.\r\nKonjunkturen i euroområdet försvagades markant under andra halvåret i\r\nfjol till följd av lägre internationell efterfrågan och en starkare\r\neuro. Euron har sedan 2002 stigit med drygt 30 % mot dollarn och med\r\növer 15 % mot områdets viktigaste handelspartners.\r\nI år sjunker tillväxttakten i euroområdet till i genomsnitt 1,6 % för\r\natt öka till 2,1 % 2006, enligt regeringens bedömning. Låga räntor och\r\nen något förbättrad sysselsättning väntas öka hushållskonsumtionen\r\nsamtidigt som investeringarna fortsätter att växa efter den relativt\r\nmåttliga uppgången i fjol.\r\nRegeringen räknar vidare med att tillväxttakten i den brittiska ekonomin\r\nsjunker från 3,1 % 2004 till 2,6 % respektive 2,5 % under 2005 och 2006.\r\nDen inhemska efterfrågan fortsätter att vara motorn i ekonomin, men\r\nuppgången i den privata konsumtionen dämpas av höjda räntor och en\r\nsvagare inkomstutveckling.\r\nBNP i Danmark och Norge ökar med 2,3 % respektive 3 % under 2005 till\r\nföljd av en fortsatt stark inhemsk efterfrågan i de båda länderna. Under\r\n2006 väntas BNP öka med 2,3 % respektive 2,7 %.\r\n. och Japan .\r\nDen japanska tillväxten var hög under inledningen av 2004 men avtog\r\nmarkant under loppet av året på grund av svagare internationell efterfrågan\r\noch en avtagande inhemsk konsumtion. BNP steg med 2,6 %, vilket ändå är\r\nden högsta tillväxttakten som noterats sedan början av 1990-talet.\r\nEn viss återhämtning noterades i början av 2005, men regeringen räknar\r\nmed att uppgången i BNP begränsar sig till 1 % under 2005 och 1,7 %\r\nunder 2006.\r\n. men starkare i resten av Asien\r\nI resten av Asien - Kina, Indien, Indonesien, Malaysia, Filippinerna,\r\nSydkorea och Thailand - steg BNP med sammantaget närmare 8 % under 2004,\r\nvilket är den högsta tillväxten i området sedan mitten av 1990-talet.\r\nI flertalet av länderna minskade emellertid tillväxttakten under loppet\r\nav året. Undantaget var Kina där tillväxten ökade mot slutet av året\r\nefter en nedgång under andra kvartalet. Kinas BNP steg under 2004 med\r\n9,5 %, mot 9,3 % under 2003.\r\nRegeringen räknar med att tillväxttakten i området avtar under de\r\nnärmaste åren, till i genomsnitt 7 % respektive 6,5 % under 2005 och 2006.\r\n\r\nUtvecklingen i Sverige\r\nHög tillväxt 2004\r\nI likhet med omvärlden ökade aktiviteten i den svenska ekonomin snabbt\r\nunder senare delen av 2003 och första halvan av 2004. Sammantaget steg\r\nBNP med 3,5 % under 2004, enligt SCB:s första preliminära beräkning av\r\nnationalräkenskaperna. Det är 2 procentenheter högre än tillväxttakten\r\n2003 och mer än 1 procentenhet högre än i EU-15 och euroområdet där BNP\r\ni genomsnitt steg med 2,3 % respektive 2,1 %.\r\nEn del av uppgången förklaras av att 2004 innehöll fler arbetsdagar än\r\n2003. Kalenderkorrigerat, dvs. justerat för skillnader i antalet\r\narbetsdagar, steg BNP med 3 % jämfört med 2003.\r\nI övrigt förklaras uppgången av en kraftigt ökad export och starkt\r\nstigande investeringar. Exporten ökade med drygt 10 %, bl.a. på grund av\r\nen snabbt stigande försäljning inom t.ex. motorfordons- och\r\nteleproduktindustrin. Utrikeshandeln netto, dvs. export minus import, bidrog\r\nmed 2 procentenheter till BNP-tillväxten.\r\nInvesteringarna, som minskat sedan 2001, steg med sammantaget 5,1 %, bl.\r\na. på grund av stigande kapacitetsutnyttjande i näringslivet. Näringslivets\r\ninvesteringar ökade med 4,7 % medan investeringarna i bostäder steg med\r\ndrygt 16 %.\r\nHushållens konsumtion ökade endast svagt under 2004, med 1,8 % jämfört\r\nmed en uppgång på 1,3 % under 2003. Konsumtionen påverkades bl.a. av\r\nden svaga utvecklingen på arbetsmarknaden.\r\nSysselsättningen fortsatte att minska trots den höga tillväxten, och\r\nden öppna arbetslösheten steg. Antalet sysselsatta minskade 0,5 %, bl.\r\na. som en följd av en starkt stigande produktivitet i näringslivet.\r\nAntalet arbetade timmar steg med 0,9 %, framför allt på grund av det\r\nstörre antalet arbetsdagar under 2004. Rensat för kalendereffekten\r\nminskade antalet arbetade timmar med 0,2 %.\r\nStigande inhemsk efterfrågan 2005 och 2006\r\nRegeringen räknar med en fortsatt relativ hög svensk tillväxt under de\r\nnärmaste åren. BNP väntas stiga med 3,2 % respektive 2,7 % under 2005\r\noch 2006. Det är för båda åren 0,2 procentenheter högre än den bedömning\r\nsom regeringen gjorde i budgetpropositionen. Det senaste årets snabba\r\nexporttillväxt avtar medan den inhemska efterfrågan tilltar.\r\nTillväxtbidraget från utrikeshandeln väntas sjunka till i genomsnitt\r\nomkring 0,2 % per år under de närmaste två åren, jämfört med ett bidrag\r\nunder 2004 på 2 %. Bidraget från den inhemska efterfrågan stiger däremot,\r\ntill 3 % under 2005 och 2,5 % under 2006 på grund av ökad hushållskonsumtion\r\noch fortsatt stigande investeringar. Även den offentliga konsumtionen\r\nväntas öka under de närmaste åren, efter en svag utveckling 2004.\r\nSammantaget innebär regeringens prognos att Sveriges ekonomi växer med\r\ni genomsnitt nästan 3 % per år under de kommande två åren. Det är mer\r\nän 1 procentenhet högre än det förväntade tillväxtgenomsnittet i\r\neuroområdet.\r\nTabell 1.2 Regeringens prognoser över försörjningsbalansen\r\n\r\nI tabellerna 1.2, 1.3 och 1.4 redovisas förutsättningarna, nyckeltalen\r\noch försörjningsbalansen i regeringens prognos. I punkterna nedan\r\nsammanfattas några viktiga delar i prognosen.\r\nInflationstrycket i ekonomin fortsätter att vara svagt. Konsumentprisindex\r\n(KPI) stiger med i genomsnitt 0,5 % under 2005 och 1,5 % under 2006,\r\nenligt regeringens bedömning. Den låga inflationen, både internationellt\r\noch i Sverige, gör att räntorna förblir relativt låga. Regeringen antar\r\natt Riksbankens reporänta ligger kvar på 2 % i år för att stiga under\r\n2006 till en nivå i slutet av året på 2,75 %.\r\nSysselsättningen stiger både i år och under nästa år. Den öppna\r\narbetslösheten sjunker till i genomsnitt 5 % respektive 4,4 % av arbetskraften\r\nunder 2005 och 2006. Se vidare avsnitt om arbetsmarknaden.\r\nLåg inflation och en stigande sysselsättning gör att regeringen räknar\r\nmed att hushållens realinkomster stiger med i genomsnitt 3,3 % under\r\n2005 och 1,8 % under 2006. I budgetpropositionen räknade regeringen med\r\nen uppgång på i genomsnitt 1,8 % per år under perioden. Inkomstförstärkningen\r\ni kombination med den stigande sysselsättningen och en god\r\nförmögenhetsställning\r\ni hushållssektorn bidrar till att hushållens konsumtion väntas öka med\r\n2,2 % i år och 2,7 % nästa år. Det är något högre än vad regeringen\r\nförutsåg i budgetpropositionen.\r\nTabell 1.3 Förutsättningarna i regeringens prognos\r\n\r\nEn fortsatt relativt god efterfrågan, högt kapacitetsutnyttjande och\r\nlåga finansieringskostnader bidrar till att investeringarna fortsätter\r\natt öka framöver, framför allt inom industrin. Även investeringarna i\r\nbostäder fortsätter att stiga efter den kraftiga uppgången i fjol.\r\nSammantaget bedöms investeringarna öka med 7,1 % i år och 5,2 % nästa år.\r\nDet är högre än den bedömning regeringen gjorde i budgetpropositionen,\r\ndå investeringarna väntades stiga med i genomsnitt knappt 5 % per år\r\nunder perioden.\r\nTrots att kronan försvagats något de senaste månaderna räknar regeringen\r\nmed att kronan stärks under loppet av året till ett värde, mätt enligt\r\nTCW-index (ju högre indexvärde desto svagare krona), på 122 i genomsnitt\r\nunder 2005 och 121 under 2006. Under 2004 låg TCW-index på i genomsnitt\r\n126.\r\nTabell 1.4 Nyckeltalen i regeringens prognos\r\n\r\n1 Exklusive sparande i avtalspension.\r\n2 Andel av arbetskraften.\r\n3 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska\r\nprogram som andel av befolkningen i åldersgruppen.\r\n4 Procent av BNP.\r\n5 Kalkyl för utvecklingen 2007.\r\nKälla: Finansdepartementet\r\nDen lägre internationella tillväxten betyder att de senaste årets mycket\r\nhöga exporttillväxt avtar, enligt regeringens bedömning. För en lägre\r\nexport talar också det faktum att svensk export normalt sett brukar öka\r\nsnabbast tidigt i en internationell konjunkturuppgång. En fortsatt god\r\nkonkurrenskraft för den svenska exportindustrin gör att exporten under\r\n2005 och 2006 ändå växer 6,9 % respektive 5,8 %. Det är något lägre\r\njämfört med regeringens bedömning i budgetpropositionen. Importen av\r\nvaror och tjänster fortsätter att öka på grund av den stigande inhemska\r\nefterfrågan och antagandet om en starkare krona.\r\nViss ljusning på arbetsmarknaden\r\nTrots starkare konjunktur och kraftigt ökad produktion fortsatte\r\nsysselsättningen att minska under 2004.\r\nProduktionsökningen kom i stället till stånd genom en ökad produktivitet\r\ni näringslivet och ett ökat antal arbetade timmar, på grund av lägre\r\nsjukfrånvaro samt fler arbetsdagar under 2004.\r\nEnligt SCB:s senaste statistik låg sysselsättningen under första kvartalet\r\n2005 på en i stort sett oförändrad nivå jämfört med första kvartalet\r\n2004. Vissa indikatorer tyder dock på att situationen på arbetsmarknaden\r\nförbättras framöver. Till exempel har antalet anmälda lediga platser på\r\narbetsförmedlingarna ökat något de senaste månaderna, och antalet varsel\r\nom uppsägningar har gått ned. I Konjunkturinstitutets (KI) barometrar\r\nanger dessutom tjänsteföretagen att de räknar med att öka antalet\r\nanställda framöver. Under 2004 steg också antalet tillfälligt anställda.\r\nNormalt sett är det en god indikation på att sysselsättningen är på\r\nväg att stiga. Andra indikatorer, som t.ex. KI:s barometrar över\r\nindustrisektorn, tyder dock på en svag sysselsättning framöver.\r\nRegeringen räknar i vårpropositionen med att sysselsättningen stiger\r\nunder 2005 och 2006 i takt med att den inhemska efterfrågan stiger och\r\nproduktionen inom tjänstesektorn ökar. I år väntas den kommunala\r\nsysselsättningen öka till följd av ett stort rekryteringsbehov och kommunernas\r\nrelativt goda finansiella ställning. Sammantaget bedöms sysselsättningen\r\nstiga med 0,8 % eller drygt 32 000 personer under 2005. Av dessa väntas\r\n9 000 vara s.k. reguljärt sysselsatta, medan resterande utgörs av\r\nfriårsplatser och sysselsatta med anställningsstöd som inte räknas som\r\nreguljärt sysselsatta. Under nästa år ökar sysselsättningen med ytterligare\r\n1,1 % eller 48 000 personer, enligt regeringens bedömning. Till skillnad\r\nfrån 2005 väntas så gott som hela uppgången 2006 bestå av reguljär\r\nsysselsättning.\r\nDiagram 1.1 Sysselsättning t.o.m. mars 2005\r\nDen öppna arbetslösheten fortsatte att stiga under 2004 till en nivå på\r\ni genomsnitt 246 000 personer eller 5,5 % av arbetskraften. Den totala\r\narbetslösheten, dvs. den öppna arbetslösheten plus antalet deltagare i\r\nolika arbetsmarknadspolitiska program, steg till i genomsnitt 7,9 %,\r\nfrån 7 % under 2003. Som framgår av diagram 1.2 har den öppna arbetslösheten\r\nsäsongsrensat varit något lägre under första kvartalet 2005 jämfört med\r\nförsta kvartalet 2004. Regeringen räknar också med att den öppna\r\narbetslösheten fortsätter att sjunka under 2005 och 2006 i takt med att\r\nsysselsättningen stiger och antalet personer i arbetsmarknadspolitiska\r\nåtgärder ökar. I genomsnitt väntas en öppen arbetslöshet på 5 % respektive\r\n4,4 % under 2005 och 2006. Den totala arbetslösheten, dvs. inklusive\r\npersoner i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bedöms gå ned till 7,7 %\r\nunder 2005 och 7,1 % under 2006.\r\nDiagram 1.2 Öppen arbetslöshet t.o.m. mars 2005\r\nSom framgår av diagram 1.3 har sysselsättningsgraden i den svenska\r\nekonomin minskat sedan början av 2001. Regeringens och riksdagens\r\nsysselsättningsmål är att antalet sysselsatta i åldern 20-64 år ska uppgå\r\ntill 80 %. Under 2004 (som ursprungligen var det år sysselsättningsmålet\r\nskulle nås) sjönk sysselsättningsgraden med 0,6 procentenheter till 77\r\n%.\r\nDiagram 1.3 Sysselsättningsgraden t.o.m. mars 2005\r\nRegeringen räknar inte med att målet nås under de närmaste två åren\r\nutan bedömer att sysselsättningsgraden sjunker till i genomsnitt 76,8\r\n% under 2005 för att stiga till 77,1 % i genomsnitt under 2006. I\r\nregeringens högtillväxtalternativ, som beskrivs mer utförligt nedan, antas\r\natt sysselsättningsmålet nås 2008. Men då krävs att BNP stiger med i\r\ngenomsnitt 3,4 % per år under perioden 2005 till 2008 samt att\r\nsysselsättningen ökar med drygt 140 000 personer jämfört med\r\nhuvudalternativet.\r\n\r\nAlternativa scenarier för utvecklingen t.o.m. 2008\r\nPrognoser är alltid osäkra. Regeringen redovisar därför i vårpropositionen\r\ntvå alternativa kalkyler för den ekonomiska utvecklingen t.o.m. 2008 -\r\nlågtillväxtalternativet och högtillväxtalternativet (alternativen jämförs\r\nmed ett huvudalternativ som återges i parenteserna i tabellerna nedan).\r\n\r\nLågtillväxtalternativet\r\nUnderskottet i Förenta staternas bytesbalans uppgick i början av 2005\r\ntill 6 % av BNP. Regeringen antar i lågtillväxtalternativet att det mot\r\nslutet av 2005 och under 2006 sker en snabb neddragning av underskottet\r\ngenom en ytterligare kraftig försvagning av dollarn (med 25 % mot övriga\r\nvalutor) och därmed högre amerikanska räntor. Ränteuppgången gör att\r\ntillväxttakten faller relativt kraftigt till följd av svagare konsumtion\r\noch investeringar. Den lägre dollarn gynnar visserligen exporten, men\r\nden negativa tillväxteffekten av ränteuppgången bedöms som starkare.\r\nSamtidigt stiger sparandet och bytesbalansen förbättras. Den svagare\r\ntillväxten sprider sig till omvärlden, och tillväxttakten i världsekonomin\r\nsjunker.\r\nTabell 1.5 Nyckeltalen i regeringens lågtillväxtalternativ\r\n\r\n1Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska\r\nprogram som andel av befolkningen i åldersgruppen.\r\n2 Procent av BNP.\r\nSiffror inom parentes anger regeringens bedömning i baskalkylen.\r\nKälla: Finansdepartementet\r\nFör svensk ekonomi innebär lågtillväxtalternativet bl.a. följande:\r\nKronans värde stiger med ca 7 % i TCW-termer och exporttillväxten minskar\r\nkraftigt på grund av svagare internationell efterfrågan och den starkare\r\nkronan.\r\nBNP-tillväxten blir ungefär 0,4 procentenheter lägre per år under\r\nperioden 2005-2008 jämfört med huvudalternativet. Exporten, konsumtion\r\noch investeringarna utvecklas svagare. Nedgången i tillväxt inträffar\r\nframför allt under 2006.\r\nSysselsättningen blir lägre än i huvudalternativet och den öppna\r\narbetslösheten blir drygt en halv procentenhet högre. Sysselsättningsgraden\r\när under 2008 0,9 procentenheter lägre än i huvudalternativet.\r\nDen lägre tillväxten leder till att de statliga och kommunala finanserna\r\nförsämras. Det samlade finansiella sparandet i offentlig sektor väntas\r\nbli i genomsnitt 0,4 % per år 2005-2008, mot 1 % i\r\nhuvudalternativet.\r\nHögtillväxtalternativet\r\nI detta alternativ antas att den internationella konjunkturen utvecklas\r\ni enlighet med huvudalternativet, men att den svenska arbetsmarknaden\r\noch lönebildningen fungerar bättre. Sysselsättning och produktion antas\r\nkunna öka snabbare utan att inflationen och lönerna stiger i en ohållbar\r\ntakt. Utbudet av arbetskraft väntas stiga betydligt kraftigare än i\r\nhuvudalternativet, bl.a. genom att antalet sjukskrivna och antalet\r\nförtidspensionerade minskar mer samt att antalet personer i olika\r\nutbildningar är lägre.\r\nFör svensk del innebär högtillväxtalternativet bl.a. följande:\r\nBNP-tillväxten stiger till omkring 3,4 % per år under perioden, och\r\nBNP-nivån är i slutet av 2008 drygt 3 % högre än i huvudalternativet.\r\nTillväxten drivs uppåt av en stark inhemsk efterfrågan till följd av bl.\r\na. stigande sysselsättning och ökade inkomster.\r\nSysselsättningen stiger markant. I slutet av 2008 är ytterligare 140 000\r\npersoner sysselsatta jämfört med huvudalternativet, och den öppna\r\narbetslösheten sjunker till 3,5 %. Sysselsättningsmålet nås 2008.\r\nDe statliga och kommunala finanserna stärks kraftigt, och de sammanlagda\r\noffentliga finanserna visar ett överskott på 3,5 % av BNP 2008.\r\nTabell 1.6 Nyckeltalen i regeringens högtillväxtalternativ\r\n\r\n1Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska\r\nprogram som andel av befolkningen i åldersgruppen.\r\n2 Procent av BNP.\r\nSiffror inom parentes anger regeringens bedömning i baskalkylen.\r\nKälla: Finansdepartementet\r\n\r\n1.2 Partimotionerna\r\nModerata samlingspartiet anför i motion Fi13 att det finns en påtaglig\r\nrisk för att både den internationella och svenska ekonomin utvecklas\r\nsvagare än den ljusa bild som regeringen tecknar i vårpropositionen.\r\nTecknen på en reguljär avmattning i Förenta staterna blir alltfler och\r\ni euroområdet finns inga tendenser till stigande ekonomisk\r\naktivitet.\r\nRegeringen beaktar inte heller de inhemska svenska riskerna för att\r\ntillväxten blir lägre än vad man räknar med i vårpropositionen, enligt\r\nmotionärerna. Den senaste tidens statistik visar på en snabb avmattning\r\nav industrikonjunkturen. Dessutom har hushållen blivit mer negativa om\r\nden framtida ekonomiska utvecklingen. Detta kan bl.a. leda till att\r\nkonsumtionen och investeringar utvecklas svagare än vad regeringen\r\nförväntar sig.\r\nRegeringens prognos om en stigande sysselsättning bygger i stor\r\nutsträckning på att kommunerna ska anställa fler personer. Argumentet är\r\natt kommunernas ekonomiska situation förbättrats. Enligt motionärerna\r\när det svårt att förstå varför tillfälligt bättre finanser ska leda\r\ntill högre kommunal sysselsättning. Det finns därför skäl att tro att\r\nden kommunala sysselsättningen blir lägre än vad regeringen förväntar\r\nsig.\r\nFolkpartiet liberalerna anför i motion Fi14 att det mesta tyder på att\r\ntillväxttakten i världsekonomin blir relativt hög under 2005, även om\r\nden sjunker jämfört med 2004. Orosmomenten är det höga oljepriset och\r\nunderskotten i den amerikanska budgeten och bytesbalansen.\r\nRegeringens prognos för den svenska tillväxten bygger på att hushållens\r\nkonsumtion och att investeringarna ska ta fart. De senaste uppgifterna\r\ntyder dock på att hushållen blivit mer pessimistiska om såväl sin egen\r\nsom den svenska ekonomins utveckling framöver. Dessutom visar KI:s\r\nsenaste barometer på en svagare industrikonjunktur. Detta är, enligt\r\nmotionärerna, signaler som kan tyda på att tillväxten i den svenska\r\nekonomin inte blir lika hög som regeringen förväntar sig i vårpropositionen.\r\n\r\nKristdemokraterna konstaterar i motion Fi15 att tillväxttakten i\r\nvärldsekonomin är på väg att bromsa in till mer normala nivåer efter den\r\nhöga tillväxten i fjol. Motionärerna anför vidare att regeringens\r\nprognoser i vårpropositionen över den svenska tillväxten 2005 och 2006\r\nligger i överkant av vad de flesta andra bedömare anser. Särskilt när\r\ndet gäller arbetslösheten hyser regeringen en betydligt större optimism\r\nän snittet bland prognosmakarna, enligt motionärerna. Motionärerna varnar\r\nför att snabbt stigande lönekostnader - 3,5 % per år trots svag\r\nsysselsättning enligt regeringens bedömning - tillsammans med en starkare\r\nkrona kan leda till att den svenska konkurrenskraften försämras.\r\n1.3 Ny information om konjunkturen\r\nPrognoserna i vårpropositionen bygger på uppgifter som fanns tillgängliga\r\nfram till den 4 april 2005. Den statistik och de indikatorer som\r\npublicerats efter det datumet tyder på en viss dämpning av den ekonomiska\r\naktiviteten.\r\nLägre oljepris och stigande dollarkurs\r\nSedan början av april till mitten av maj har det internationella priset\r\npå råolja sjunkit med omkring 5 dollar per fat till ett pris strax under\r\n50 dollar per fat. Samtidigt har värdet på den amerikanska dollarn stigit\r\nomkring 3 % mot den svenska kronan. Sammantaget har värdet på den svenska\r\nkronan sjunkit med drygt 1 %, till ett värde på TCW-index i mitten av\r\nmaj på runt 127. De internationella obligationsräntorna har gått ned\r\nmed 0,35-0,45 procentenheter till följd av tecken på svagare konjunktur.\r\nDe svenska obligationsräntorna har sjunkit med drygt 0,4 procentenheter,\r\noch den tidigare marginalen mot den tyska obligationsräntan har försvunnit.\r\nI början av maj höjde den amerikanska centralbanken, Federal Reserve,\r\nsin styrränta med ytterligare 0,25 procentenheter till 3 %. Kurserna\r\npå de internationella aktiebörserna har i stort sett legat stilla, med\r\nviss tendens till nedgång.\r\nFortsatt god konjunktur i Förenta staterna\r\nEnligt preliminära uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet\r\nsteg Förenta staternas BNP under första kvartalet med 3,1 % i beräknad\r\nårstakt, jämfört med en uppgång under fjärde kvartalet i fjol på 3,8 %.\r\nDet var 0,4 procentenheter lägre än vad genomsnittet av olika bedömare\r\nhade räknat med. Det var framför allt den privata konsumtionen och i\r\nviss mån investeringarna som bidrog till uppgången.\r\nPositivt var också att sysselsättningen ökade starkt i april, med 274 000\r\npersoner mot förväntade 174 000 personer. Samtidigt reviderades\r\nsysselsättningsutvecklingen under februari och mars upp relativt kraftigt.\r\nArbetslösheten låg i april på 5,2 %, samma nivå som i mars.\r\nInköpschefsindex över industrisektorn sjönk under både mars och april\r\ntill en indexnivå i april på 53,3, vilket fortfarande är över 50 - den\r\nnivå som betraktas som gränsen mellan avmattning och tillväxt.\r\nInköpschefsindex för tjänstesektorn steg tydligt i mars men föll tillbaka\r\nnågot i april. Nivån på index är dock fortfarande hög. Konsumtionen\r\nfortsätter att utvecklas relativt gynnsamt. Omsättningen i detaljhandeln\r\nsteg i april med 1,4 % jämfört med mars, dubbelt upp mot förväntat.\r\nInflationen fortsatte att stiga i mars efter uppgången i februari, till\r\nen inflationstakt på 3 %.\r\nSvagare i euroområdet\r\nDe senaste indikatorerna över utvecklingen i euroområdet tyder på en\r\nviss avmattning. Inköpschefsindex för industrisektorn sjönk under både\r\nmars och april till en nivå i april under expansionsvärdet 50. Även\r\nEU-kommissionens samlade konjunkturbarometer för euroområdet sjönk i\r\napril, framför allt till följd av minskat förtroende inom industri- och\r\ntjänstesektorerna. Barometern för konsumtionen steg dock något.\r\nInköpschefsindex för de större länderna Frankrike, Italien och Tyskland\r\nsjönk relativt mycket i april. I Tyskland föll även det s.k. IFO-index,\r\nvilket är en viktig indikator över den tyska industrins utveckling,\r\nunder både mars och april.\r\nTysklands BNP steg under första kvartalet med 1 % jämfört med kvartalet\r\ndessförinnan. Det var en halv procentenhet högre än förväntningarna.\r\nJämfört med första kvartalet 2004 var dock BNP oförändrad.\r\nSvagare svensk industrikonjunktur\r\nDen svenska industrikonjunkturen mattades tydligt under första kvartalet,\r\nenligt Konjunkturinstitutets senaste barometer. Både orderingången och\r\nproduktionstillväxten var lägre än tidigare samtidigt som antalet\r\nanställda fortsatt att minska. Den s.k. konfidensindikatorn, vilken är\r\nett mått på konjunkturläget och som successivt stigit sedan mitten av\r\n2003, sjönk under första kvartalet till en nivå i linje med det historiska\r\ngenomsnittet. Industriföretagen är dessutom återhållsamma om utvecklingen\r\nframöver. Sammantaget räknar de med en måttlig ökning av orderingången\r\noch produktionen fram till sommaren. Konjunkturläget inom den privata\r\ntjänstesektorn och inom byggsektorn har dock förbättrats, enligt KI:s\r\nbarometer. Inom handeln har däremot utvecklingen under första kvartalet\r\nvarit svagare än vad företagen förväntade sig.\r\nResultaten i KI:s barometer bekräftas av inköpschefsindex för industrin\r\nsom sjunkit under både mars och april.\r\nHushållens förväntningar om den ekonomiska utvecklingen, mätta enligt\r\nKI:s sammanvägda förtroendeindikator CCI, sjönk markant i april.\r\nDelindikatorerna visar dock att hushållens syn på arbetsmarknadens utveckling\r\nblev något mer positiv i april jämfört med mars. Omsättningen i\r\ndetaljhandeln steg under både februari och mars, enligt nya siffror, medan\r\ndäremot inregistreringen av personbilar sjönk under samma period.\r\nPå arbetsmarknaden var antalet sysselsatta under första kvartalet\r\noförändrat jämfört med första kvartalet 2004, enligt SCB:s\r\narbetskraftsundersökning\r\n(AKU). Den öppna arbetslösheten gick ned med 0,3 procentenheter till 5,\r\n6 % jämfört med samma kvartal i fjol. Mellan mars och februari minskade\r\nantalet sysselsatta säsongsrensat med 14 000 personer. Den öppna\r\narbetslösheten sjönk däremot med 9 000 personer till 5,5 %.\r\nInflationen i den svenska ekonomin är fortsatt låg. Inflationstakten\r\nmätt enligt KPI uppgick i mars och april till 0,1 % respektive 0,3 %.\r\nInflationstakten mätt enligt det underliggande inflationsmåttet UND1X\r\nlåg under samma månader på 0,5 % respektive 0,4 %.\r\nSedan regeringen offentliggjorde sin prognos har EU-kommissionen, LO,\r\nNordea och SEB presenterat nya bedömningar av den svenska ekonomin. I\r\ngenomsnitt räknar de med att BNP stiger med 2,9 % 2005 och 2,8 % 2006.\r\nDet kan jämföras med regeringens bedömning i vårpropositionen om en\r\ntillväxt på 3,2 % 2005 och 2,7 % 2006.\r\n1.4 Finansutskottets bedömning av den ekonomiska utvecklingen\r\nUtskottet delar regeringens bedömning i vårpropositionen att konjunkturen\r\ni världsekonomin fortsätter att vara god under de närmaste åren, även\r\nom tillväxttakten blir lägre än förra årets toppnivå. Som framgår av\r\nredovisningen under avsnittet Ny information om konjunkturen tyder den\r\nsenaste statistiken och de senaste indikatorerna på viss dämpning av\r\nden ekonomiska aktiviteten i framför allt euroområdet. I Förenta staterna\r\nhar ekonomin under den senaste tiden i stort sett utvecklats i linje\r\nmed regeringens bedömning.\r\nLåga räntor, höga vinster i näringslivet, ökad sysselsättning, stigande\r\ninvesteringar och en tilltagande hushållskonsumtion talar för en god\r\ninternationell tillväxttakt under både 2005 och 2006. En risk som kan\r\nförändra utvecklingen är att oljepriserna fortsätter att stiga kraftigt,\r\nvilket verkar dämpande på den internationella efterfrågan. Under den\r\nsenaste månaden har oljepriserna dock sjunkit något efter uppgången\r\nunder februari och mars 2005.\r\nUnder dessa förutsättningar är det enligt utskottets mening rimligt att\r\nräkna med en tillväxttakt i den svenska ekonomin under de närmaste åren\r\npå i genomsnitt runt 3 % per år. De åtgärder som regeringen föreslår i\r\nvårpropositionen för att bl.a. stimulera utvecklingen på arbetsmarknaden\r\nkommer enligt utskottets mening att bidra till denna utveckling.\r\nUtskottet konstaterar att Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna\r\noch Kristdemokraterna i stort sett delar vårpropositionens beskrivning\r\nav den internationella konjunkturutvecklingen. I likhet med regeringen\r\nanser även motionärerna att stigande oljepriser och negativa effekter\r\nav underskotten i Förenta staternas bytes- och budgetbalanser är de\r\nfrämsta riskerna i prognosen.\r\nI motion Fi13 (m) menar dock motionärerna att det finns alltfler och\r\ntydliga tecken på en reguljär avmattning i Förenta staterna.\r\nEnligt utskottets mening är det rimligt att anta att tillväxttakten i\r\nFörenta staterna avtar de närmaste åren från förra årets höga tillväxt\r\npå 4,4 %, i takt med att räntorna stiger och den tidigare mycket kraftigt\r\nstimulerande finanspolitiken avtar. Däremot finns det inget i dagsläget\r\nsom tyder på en betydligt kraftigare nedgång. Tvärtom har sysselsättningen\r\nden senaste tiden stigit mer än förväntat samtidigt som konsumtionen\r\nutvecklats gynnsamt. Inflationen är visserligen fortfarande relativt\r\nhög, men rensat för energi- och livsmedelspriser har inflationen dämpats.\r\n\r\nI motion Fi13 (m) och motion Fi14 (fp) menar motionärerna att hushållen\r\nden senaste tiden blivit mer pessimistiska om den framtida ekonomin.\r\nDet kan, enligt motionärerna, leda till att hushållskonsumtionen utvecklas\r\nsvagare än vad regeringen förväntar sig.\r\nUtskottet kan konstatera att hushållens sammantagna förväntningar om\r\nden ekonomiska framtiden försämrats under de senaste månaderna. Tittar\r\nman däremot enbart på hushållens förväntningar om den egna ekonomins\r\nutveckling har hushållen varit förhållandevis optimistiska hittills\r\nunder 2005. Statistik över detaljhandel visar dessutom att försäljningen\r\nökat relativt starkt under årets första tertial. Detta i kombination\r\nmed stigande inkomster och en god förmögenhetsställning i hushållssektorn\r\ninnebär enligt utskottets mening att det är rimligt att räkna med en\r\nökad konsumtionstillväxt under 2005 och 2006 jämfört med 2004.\r\nKristdemokraterna hävdar i sin motion Fi15 (kd) att regeringens prognoser\r\növer den svenska tillväxten 2005 och 2006 ligger i överkant av vad andra\r\nbedömare anser.\r\nUtskottet konstaterar att de prognoser som redovisades under månaden\r\ninnan regeringen presenterade vårpropositionen i genomsnitt räknade med\r\natt Sveriges BNP skulle stiga 3 % 2005 och 2,8 % 2006. Det kan jämföras\r\nmed regeringens bedömning på 3,2 % 2005 och 2,7 % 2006. Som framgår av\r\nredovisningen under avsnittet Ny information om konjunkturen räknar de\r\nprognoser som presenterats efter att regeringen presenterade sin bedömning\r\nmed att BNP stiger med i genomsnitt 2,9 % 2005 och 2,8 % 2008.\r\nGenomgången visar att regeringens prognoser ligger något över genomsnittet\r\nför 2005, men något under genomsnittet för 2006. Utskottet kan också\r\nkonstatera att skillnaderna mellan de olika bedömarna är relativt liten.\r\n\r\nUtskottet vill till sist kommentera varningen i motion Fi15 (kd) att\r\nsnabbt stigande lönekostnader och en starkare krona kan leda till att\r\nden svenska konkurrenskraften försämras.\r\nFör den svenska ekonomins långsiktiga utveckling är det enligt utskottets\r\nmening avgörande att de svenska arbetskraftskostnaderna inte ökar\r\nsnabbare än i omvärlden, med hänsyn tagen till både växelkurs och\r\nproduktivitet. Det mått som är mest relevant vid en sådan analys är den\r\nrelativa enhetsarbetskraftskostnaden. Enligt regeringens beräkningar\r\nsjunker den relativa enhetsarbetskraftskostnaden inom industrin med 1\r\n% 2005 och knappt 1 % 2006, till följd av en fortsatt stigande produktivitet.\r\nI motsats till Kristdemokraternas farhågor ger detta den svenska\r\nexportindustrin en god konkurrenssituation under de närmaste åren.\r\n\r\n\r\n\r\n2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för den ekonomiska\r\npolitiken som regeringen redovisar i vårpropositionen. Riksdagen avstyrker\r\nde förslag som förs fram i motionerna.\r\nJämför reservation 1.\r\n2.1 Vårpropositionen\r\nVårpropositionen, som innehåller förslag till riktlinjer för den ekonomiska\r\npolitiken och budgetpolitiken, bygger på en överenskommelse mellan den\r\nsocialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Regeringen\r\ntror på en fortsatt stark ekonomisk tillväxt 2005 och 2006. Arbetslösheten\r\när dock fortfarande alltför hög, vilket är bakgrunden till de prioriteringar\r\nsom görs i vårpropositionen. De reformer som regeringen och samarbetspartierna\r\nenades om i budgetpropositionen för 2005 ligger fast.\r\nSunda offentliga finanser\r\nSunda offentliga finanser är enligt regeringen en förutsättning för\r\nuthållig tillväxt. Målet som innebär att de offentliga finanserna ska\r\nvisa ett överskott på 2 % över en konjunkturcykel ligger fast. Det\r\nfinansiella sparandet i offentlig sektor beräknas till 0,7 % av BNP 2005\r\noch 0,6 % 2006. Regeringens bedömning är att en alltför snabb återgång\r\ntill ett överskott på 2 % riskerar att fördröja återhämtningen och\r\npermanenta arbetslösheten på en hög nivå.\r\nUtgiftstaket har klarats samtliga år sedan det infördes 1997. Regeringen\r\nåterkommer i budgetpropositionen för 2006 med utgiftstaken för 2007 och\r\n2008. Utgifterna ska hållas på en nivå som är förenlig med överskottsmålet,\r\noch det ska finnas marginaler för att bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik\r\noch för att möta oförutsedda utgifter. Budgeteringsmarginalen för 2005\r\nberäknas till ca 1 miljard kronor.\r\nSysselsättningspaket för arbete och utbildning\r\nRegeringen föreslår ett nytt sysselsättningspaket, som ger ekonomiskt\r\nutrymme för 26 600 personer i arbete eller utbildning hösten 2005. Detta,\r\ntillsammans med i höstas beslutade åtgärder, väntas minska den öppna\r\narbetslösheten till 5 % 2005 och 4 % andra halvåret 2006.\r\nSysselsättningspaketet\r\ninnehåller bl.a. en omfattande satsning på arbete för långtidsarbetslösa.\r\nArbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa får skatterabatt genom\r\nförstärkta anställningsstöd. Subventionen motsvarar upp till 85 % av\r\nlönekostnaden. Vidare ingår höjt tak för lönebidrag från 13 700 till 15\r\n200 kronor i månaden. Ett antal åtgärder genomförs för att förbättra\r\narbetsförmedlingen. Förmedlingen ska bli mer företagsinriktad och\r\nregelverket förtydligas. Sysselsättningspaketet innehåller också fler\r\nplatser i kvalificerad yrkesutbildning, ökad utbildning i bristyrken,\r\nnya utbildningsplatser vid folkhögskolorna samt kompletterande utbildning\r\nför invandrade akademiker. Satsningar görs även på kommunal vuxenutbildning,\r\nökad rörlighet på arbetsmarknaden samt jobb och tillväxt i de regioner\r\nsom berörs mest av försvarsomställningen.\r\nStöd till dem som drabbats av flodvågen och stormen\r\nFör att stödja dem som drabbades av flodvågen har regeringen tillsatt\r\nett nationellt råd för samordning och stöd. Regeringen anslår därutöver\r\n150 miljoner kronor för att täcka direkta kostnader i samband med\r\nflodvågskatastrofen. Med anledning av stormen i södra Sverige avsätts\r\nsammanlagt drygt 2,8 miljarder kronor 2005 och 2006 som stöd till\r\ndrabbade skogsägare. Huvuddelen av stödet utgörs av en skattereduktion på\r\nstormfällt virke.\r\nSatsningar på välfärden\r\nEn del tidigare utlovade reformer för att öka rättvisan och tryggheten\r\nsjösätts nu. Det handlar bl.a. om bättre villkor för barnfamiljerna,\r\nmer personal i förskolan samt satsningar på sjukvården. Den 1 november\r\n2005 införs en nationell vårdgaranti som innebär att ingen ska behöva\r\nvänta mer än tre månader från beslut till planerad behandling.\r\nEn sund ekonomi i den kommunala sektorn är avgörande för välfärdens\r\ncentrala områden: vården, skolan och omsorgen. Under 2005 och 2006\r\nbedömer regeringen att den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn är\r\nfortsatt god till följd av en positiv inkomstutveckling och stora\r\nstatliga tillskott. För 2007 och 2008 ser utvecklingen inte lika gynnsam\r\nut.\r\nRegeringen hänvisar vidare till en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,\r\nVänsterpartiet och Miljöpartiet om att det är angeläget att skapa\r\nutrymme för att höja lönerna i kvinnodominerade yrken. Regeringen gör\r\nbedömningen att kommunsektorn behöver tillföras ytterligare resurser\r\nför de närmaste åren. Regeringen återkommer om detta i budgetpropositionen\r\nför 2006.\r\nRegeringen redovisar fem strategier för framtiden. Det handlar om att\r\nfå fler i arbete, att stärka Sveriges konkurrenskraft, att göra Sverige\r\noch världen mer rättvis, att investera i kommande generationers miljö\r\nsamt att få mer välfärd för varje skattekrona.\r\nStrategi för fler i arbete\r\nFör att finansiera framtidens välfärd måste fler få arbete och antalet\r\narbetade timmar öka. Arbetslinjen är en överordnad princip i regeringens\r\nekonomiska politik. Målet är att höja den reguljära sysselsättningen\r\ntill 80 % av befolkningen i åldern 20 till 64 år. För att fler ska komma\r\ni arbete tillsätts en särskild expertgrupp med uppdraget att göra\r\nanalyser och ta fram förslag om hur utbudet av arbetskraft kan öka, i\r\nsynnerhet bland ungdomar och äldre samt bland svenskar med utländsk\r\nbakgrund. Sysselsättningen bland utrikes födda ska öka och närma sig\r\nden för hela befolkningen genom exempelvis mer individanpassad och\r\nsnabbare introduktion till arbetsmarknaden för nyanlända invandrare.\r\nSverige ska bli ett föregångsland på integrationsområdet. I vårpropositionen\r\n2006 ska en samlad strategi för det fortsatta arbetet inom integrationsområdet\r\npresenteras.\r\nRegeringen kommer att presentera en nationell handlingsplan mot\r\nkönsdiskriminerande löneskillnader under 2005. Utgångspunkten är att\r\narbetsmarknadens parter har ansvar för lönebildningen. Den långsiktiga\r\nambitionen är att all könsdiskriminering på arbetsmarknaden ska upphöra.\r\nMånga kvinnor arbetar deltid, ofta ofrivilligt. Regeringen har tillsatt\r\nen utredning för att stärka rätten till heltid. Vidare vill regeringen\r\nstärka det arbetsrättsliga skyddet för gravida och föräldralediga.\r\nAtt skapa bättre möjligheter att arbeta för arbetshandikappade och\r\npersoner med funktionshinder är ytterligare ett sätt att på sikt öka\r\nutbudet av arbetskraft. Regeringen avser att återkomma med en samlad\r\növersyn av åtgärderna för arbetshandikappade i en arbetsmarknadspolitisk\r\nproposition under 2005.\r\nRegeringen gör bedömningen att målet att halvera sjukskrivningarna till\r\n2008 är inom räckhåll. I budgetpropositionen för 2002 presenterade\r\nregeringen ett elvapunktsprogram för ökad hälsa, vilket till stora delar\r\nnu är genomfört. Alltför många människor har i dag sjuk- eller\r\naktivitetsersättning. Många av dessa vill återgå i arbete. Regeringen har\r\nändrat regelverket så att en förnyad prövning av arbetsförmågan sker\r\nminst vart tredje år för alla som beviljas denna typ av ersättning.\r\nRegeringen avser att följa utvecklingen noga och vidta ytterligare\r\nåtgärder om det visar sig nödvändigt.\r\nStrategi för stärkt konkurrenskraft\r\nGlobaliseringen skapar nya möjligheter men även nya problem. Konkurrensen\r\nökar inom nästan alla branscher och mellan länder och regioner. Den s.\r\nk. Lissabonstrategin syftar till att göra EU till världens mest\r\nkonkurrenskraftiga område 2010. Utvärderingar visar att Sverige är ett av\r\nde länder som lyckats bäst med att klara målen i Lissabonstrategin.\r\nSverige ska möta den ökande globala konkurrensen med tre grundläggande\r\nperspektiv: full sysselsättning, social sammanhållning och ekologisk\r\nomställning. Den svenska konkurrenskraften ska stärkas genom satsningar\r\npå kunskap, kompetens och kreativitet - inte med låga löner. Regeringen\r\nföreslår exempelvis ökade resurser till förskolor och skolor samt\r\ngenomför särskilda satsningar på skolor i utsatta områden. Vidare ska\r\nuniversitet och högskolor internationaliseras, äldre ska få bättre\r\nmöjligheter att studera och fler högskoleplatser ska inrättas. Tre områden\r\nsom är viktiga för Sveriges framtida tillväxt och utveckling prioriteras\r\ni en stor forskningssatsning: medicinsk forskning, teknisk forskning\r\noch forskning till stöd för hållbar utveckling.\r\nRegeringen vill se fler och växande företag i alla delar av landet.\r\nGenom omfattande regelförenklingar ska det bli lättare att starta och\r\ndriva företag. Exempelvis reformeras skattereglerna för fåmansbolag, de\r\ns.k. 3:12-reglerna. Tillgången till riskkapital förbättras genom s.k.\r\nsåddfinansiering. I syfte att stärka näringslivets konkurrenskraft vill\r\nregeringen öka utbytet av idéer och kunskap mellan näringslivet och\r\nhögskolorna.\r\nStrategi för ökad rättvisa\r\nDen ekonomiska politiken ska bidra till ökad sysselsättning och tillväxt\r\ni hela landet, men också till ökad rättvisa. För att öka rättvisan måste\r\nall diskriminering bekämpas, oavsett om den sker till följd av kön,\r\nålder, etnicitet, sexuell läggning eller funktionshinder. Rättvisemålet\r\nom att behovet av socialbidrag ska halveras jämfört med 1999 års nivå\r\nligger fast. De enskilt viktigaste åtgärderna för att nå målet är att\r\nbekämpa arbetslösheten och öka sysselsättningen för både kvinnor och\r\nmän. Regeringen genomför en rad generella satsningar för att förbättra\r\nbarnfamiljernas ekonomi. Exempelvis höjs barnbidragen och underhållsstödet\r\nförbättras. Regeringen har tillsatt en utredning för att se över\r\nsocialbidraget. Utredningen ska lämna förslag som stärker de ekonomiska\r\ndrivkrafterna för arbete och förtydligar och förbättrar ansvarsfördelningen\r\nmellan stat och kommun.\r\nSverige är ett av få länder som lever upp till FN:s rekommendation om\r\natt avsätta minst 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till internationellt\r\nutvecklingssamarbete. År 2006 kommer 1 % av BNI att anslås till bistånd.\r\nFör många utvecklingsländer är dock de rika ländernas handels- och\r\njordbrukspolitik viktigare än biståndspolitiken. Regeringen har därför\r\ninfört ett mål om att alla politikområden ska bidra till en rättvis och\r\nhållbar utveckling.\r\nSverige ska bidra till en rättvis globalisering genom en human asyl-\r\noch flyktingpolitik. För att göra asylprocessen tydligare och mer öppen\r\nersätts Utlänningsnämnden med ett domstolsförfarande fr.o.m. den 1\r\njanuari 2006.\r\nStrategi för investeringar i kommande generationers miljö\r\nHållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik.\r\nAlla beslut ska utformas så att de beaktar ekonomiska, sociala och\r\nmiljömässiga konsekvenser. Med hjälp av ny teknik, byggande, samhällsplanering\r\noch en aktiv energi- och miljöpolitik ska idén om det gröna folkhemmet\r\nförverkligas. Basen för miljöpolitiken är de 15 nationella miljömålen.\r\nRegeringen har under våren 2005 lämnat en miljömålsproposition\r\n(2004/05:150) som utgör en första utvärdering av arbetet med att nå de av\r\nriksdagen beslutade delmålen.\r\nI syfte att stimulera användningen av förnybara energikällor föreslår\r\nregeringen att anslagen till energiforskningen ökar med 100 miljoner\r\nkronor 2006 och lika mycket 2007.\r\nFör en ekologiskt hållbar utveckling spelar den gröna skatteväxlingen\r\nen central roll. Sedan 2001 har en skatteväxling på 13,6 miljarder kronor\r\ngenomförts. Fram till 2010 fullföljs en skatteväxling på ytterligare\r\ndrygt 16 miljarder kronor. Regeringen avser att i budgetpropositionen\r\nför 2006 ange riktlinjer för den fortsatta skatteväxlingen.\r\nStrategi för mer välfärd för varje skattekrona\r\nFör att klara välfärdens finansiering i framtiden när alltfler blir\r\nallt äldre och efterfrågan på välfärdstjänster ökar krävs, förutom en\r\nökad sysselsättning, också en god hushållning med de gemensamma resurserna.\r\nVarje satsad skattekrona ska användas så effektivt som möjligt. Det\r\nhandlar om att öka produktiviteten i den offentliga sektorn, att bekämpa\r\nfusk i skatte- och förmånssystem och att se till att skattesystemet är\r\neffektivt utformat. Regeringen presenterar nu ett antal åtgärder för\r\natt bekämpa skatte- och förmånsfusk. I detta innefattas t.ex. bättre\r\nskattekontroll, typgodkända kassaregister, utökat informationsutbyte\r\nmellan myndigheter samt åtgärder för att stävja svartarbete inom\r\nbyggbranschen. Regeringen har tidigare gett Ansvarskommittén i uppdrag att\r\nse över hela samhällsorganisationen så att välfärden kan produceras mer\r\neffektivt i framtiden.\r\nDet finns inget generellt samband mellan skatter och tillväxt, men varje\r\nskatteslag måste prövas utifrån ett tillväxtperspektiv. Utvecklingen\r\nmed alltfler äldre gör att skattesystemet även måste ses över i syfte\r\natt stimulera till ökat arbetsutbud. Behovet av att ställa om Sverige\r\ntill ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle gör att de progressiva\r\noch gröna inslagen i skattesystemet kan behöva öka. Regeringen avser\r\natt påbörja en översyn av hela skattesystemet 2006.\r\n2.2 Motionerna\r\nModerata samlingspartiet\r\nUngefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag genom olika offentliga\r\nersättningar i stället för arbetsinkomster eller arbetar mindre än de\r\nskulle önska. I stora delar av landet står en tredjedel av den vuxna\r\nbefolkningen i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Kostnaderna för\r\nsjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår till\r\nsvindlande 185 miljarder kronor per år. Samtidigt står Sverige inför en\r\ndemografisk utveckling som innebär att allt färre kommer att behöva ta\r\nhand om alltfler och finansiera alltmer.\r\nI denna situation saknar regeringen en ekonomisk strategi, och de\r\nkonkreta förslag som lämnas i propositionen är få och små. Effekterna av\r\nregeringens förslag kommer inte att bli mer än marginella. Trots att\r\nsysselsättningen står högst på regeringens dagordning förmår man inte\r\nomprioritera alls inom ramen för en 900-miljarders budget. I stället\r\nlånar regeringen ytterligare pengar.\r\nModerata samlingspartiet föreslår i motion Fi13 en ekonomisk-politisk\r\nstrategi där kärnan är att vi måste bli fler som arbetar och vi måste\r\narbeta mer. Det finns inga genvägar för att klara av framtidens utmaningar.\r\nStrategin innebär att utbudet av arbetskraft måste öka. Detta är möjligt\r\ngenom en kombination av sänkta skatter på arbete och stramare bidrag.\r\nVåra trygghetssystem måste vara utformade så att de fångar upp och\r\nskyddar dem som drabbas av sjukdom, arbetsskada eller arbetslöshet, men\r\nsystemen måste också ge tillräckliga incitament för arbete. Strategin\r\ninnebär också att efterfrågan på arbetskraft måste öka. Både företagsklimatet\r\noch arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras. Motionärernas\r\npolitik handlar ytterst om att öka välståndet och tryggheten för alla\r\nmedborgare.\r\nModerata samlingspartiets politik består av fyra huvudkomponenter.\r\nDet måste löna sig att arbeta. Ett större arbetsutbud är avgörande för\r\natt möta kraven som följer av en åldrande befolkning. Med ett större\r\narbetsutbud ökar ekonomins produktionsförmåga och därmed utrymmet för\r\nkonsumtion, både för hushållen och för den skattefinansierade välfärden.\r\nFör att göra det mer lönsamt att arbeta är det nödvändigt att såväl\r\nsänka skatterna och strama åt bidragen som att göra arbetsmarknaden mer\r\nflexibel. Skatterna bör sänkas så att effekten på arbetsutbudet blir så\r\nstor som möjligt. Kärnan i skattestrategin är ett särskilt förvärvsavdrag\r\nför arbetsinkomster med inriktning i första hand på låga och medelhöga\r\ninkomster, dvs. de grupper som har störst marginaleffekter. Sedan i\r\nhöstas har förslaget justerats så att incitamenten har stärkts för att\r\ngå från bidragsförsörjning till deltidsarbete. Som en del av strategin\r\nför att öka arbetsutbudet vill Moderata samlingspartiet även strama åt\r\nsjukpenningen, arbetslöshetsförsäkringen, föräldraförsäkringen,\r\nförtidspensionerna och studiefinansieringen. Människor ska stimuleras att\r\nkomma tillbaka till arbetslivet. Den nuvarande huvudregeln att\r\nförtidspensionera den som varit sjukskriven i mer än ett år ska därför tas\r\nbort.\r\nFöretagens konkurrenskraft måste förbättras. För att svenska företag\r\nska klara den tilltagande internationella konkurrensen behövs en rad\r\nåtgärder för att förbättra företagens villkor, som t.ex. avskaffad\r\nförmögenhetsskatt, minskad regelbörda, skärpt konkurrens och bättre\r\nbeskattning av fåmansbolag.\r\nArbetsmarknaden måste reformeras så att fler människor kommer i arbete.\r\nSärskilt viktigt är det att unga snabbt kommer in på arbetsmarknaden\r\noch att personer med svag förankring på arbetsmarknaden kan komma\r\ntillbaka. Därför föreslår Moderata samlingspartiet, tillsammans med övriga\r\npartier i Allians för Sverige, s.k. nystartsjobb som innebär att\r\narbetsgivaravgifterna slopas helt för personer som i mer än ett år varit\r\nberoende av bidrag och att slopandet gäller lika länge som personen\r\nvarit bidragsberoende, dock högst fem år. Ungdomar (20-24 år) som varit\r\narbetslösa i mer än sex månader omfattas också av förslaget. Nystartsjobben\r\nska vara en rättighet som administreras av Skatteverket.\r\nRegeringens integrationspolitik har misslyckats. Moderata samlingspartiet\r\nanser att integrationspolitiken måste reformeras så att arbetslinjen\r\nåterupprättas. Invandrare måste få både ökade möjligheter och förstärkta\r\ndrivkrafter att försörja sig genom arbete. Invandrare måste snabbare än\r\ni dag komma in på arbetsmarknaden. En lärlingsintroduktion som gör det\r\nmöjligt att delta i arbetslivet samtidigt med språkträning skulle kunna\r\nvara en möjlighet. Moderata samlingspartiet avser att till hösten\r\nåterkomma med förslag om en politik som är inriktad på snabbare och bättre\r\nintegration av invandrare i arbetslivet.\r\nDen offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas. Den\r\nenskildes valfrihet måste stärkas, och alla vägar till effektivitetsvinster\r\ni den offentliga sektorn måste tas till vara. Det behövs ökad konkurrens\r\noch förbättrade styrsystem inom de offentliga verksamheterna.\r\nAvgiftsfinansieringen inom vården bör öka. Något högre avgifter kan väntas\r\ndämpa den överefterfrågan som den offentliga finansieringen skapar men\r\när också ett sätt att tillföra resurser till de offentliga verksamheterna.\r\nHöjda skatter är ingen framkomlig väg för att långsiktigt säkra välfärdens\r\nfinansiering. De stora skattehöjningar som i så fall behövs skulle\r\nytterligare dämpa arbetsutbudet och minska ekonomins tillväxtkraft.\r\nIncitamenten att arbeta skulle bli ännu mindre och möjligheterna att\r\nrekrytera människor, inte minst till vård och omsorg, skulle försämras.\r\nModerata samlingspartiet vill satsa på den offentliga kärnverksamheten\r\noch gör en tydlig politisk prioritering. Sjukvården, skolan och barn-\r\noch äldreomsorgen är viktigare än generösa ersättningar vid sjukdom och\r\narbetslöshet. Kommunsektorn får ett sammantaget tillskott på 10 miljarder\r\nkronor åren 2005-2007 utöver regeringens förslag.\r\nUthålliga offentliga finanser måste säkras. Dagens generation har inte\r\nrätt att bevilja sig själva förmåner som framtida generationer tvingas\r\nbetala. Finanspolitiken bör inriktas på en långsiktigt uthållig\r\nskuldsättning för den konsoliderade offentliga sektorn. För att på fem år\r\nreducera skuldsättningen till ca 40 % av BNP vill Moderaterna fastställa\r\nett årligt mål för staten så att det offentliga överskottet uppgår till\r\nca 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.\r\nModerata samlingspartiet föreslår en budgetpolitik i linje med de\r\növergripande prioriteringarna. Skatterna måste sänkas i syfte att göra\r\ndet mer lönsamt att arbeta och att driva företag. Skattesänkningarna\r\nska till övervägande delen finansieras av stramare bidrag, vilket förutom\r\nsjälva finansieringen också är en viktig del i strategin att stärka\r\ndrivkrafterna att arbeta. Den tredje delen är en bred satsning för att\r\nrusta upp tryggheten i skolan, sjukvården och brottsbekämpningen.\r\nSammantaget innebär Moderata samlingspartiets politik en viss förstärkning\r\nav de offentliga finanserna. Åren 2006-2008 beräknas det offentliga\r\nsparandet stärkas med 7, 4 respektive 4 miljarder kronor utan att några\r\nbeteendeförändringar beaktats. Motionärerna bedömer dock att förslagen\r\npå längre sikt kommer att leda till betydande förbättringar av de\r\noffentliga finanserna genom att sysselsättningen sannolikt kommer att öka\r\npåtagligt genom den föreslagna politiken.\r\nFolkpartiet liberalerna\r\nAtt stimulera tillkomsten av tiotusentals nya jobb är det viktigaste\r\nsyftet med förslagen i Folkpartiet liberalernas motion Fi14. Vårpropositionen\r\nska ange riktlinjerna för den ekonomiska politiken men handlar mer om\r\nkortsiktiga utryckningar för att rädda utgiftstaket eller om att tillgodose\r\nvissa specialönskemål från stödpartierna, anser motionärerna.\r\nUtanförskapet måste brytas. Motionärerna menar att utanförskapet är ett\r\nav regeringens stora misslyckanden. Trots goda yttre förutsättningar\r\nhar regeringen inte lyckats få in människor i arbete i tillräcklig\r\nutsträckning, vilket leder till bidragsberoende och stora mänskliga\r\ntragedier. Mer än en miljon människor i åldern 20-64 år står i dag utanför\r\narbetsmarknaden. Ett nytt socialt landskap har vuxit fram präglat av\r\nutestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation, bidragsberoende\r\noch maktlöshet. Utanförskapet leder även till att ekonomin är svagare\r\nän vad den annars kunde vara. För att möta den demografiska utmaningen\r\nframöver måste fler personer komma i arbete. I första hand handlar det\r\nom att få fler unga människor i arbete tidigare, att minska arbetslöshet,\r\nsjukskrivningar och förtidspensioner samt att få en mycket snabbare\r\nintegration av invandrare på arbetsmarknaden.\r\nVillkoren för företag förbättras. Företagsamheten är ytterligare ett\r\nområde där regeringens politik brister, enligt motionärerna. Det krävs\r\nen politik som snabbt lyfter undan de hinder som finns för att både nya\r\noch etablerade företag ska efterfråga medarbetare. Sverige behöver en\r\nny våg av entreprenörskap, där betydligt fler nya företag startas än i\r\ndag. Därför lägger Folkpartiet liberalerna stor tonvikt vid förbättringar\r\nav villkoren för små och växande företag och för företagaren.\r\nSkattestopp och strategiska skattesänkningar. Motionärerna betonar\r\nnödvändigheten av ett skattestopp. Särskilt kommunala skattehöjningar\r\nslår hårt mot låg- och medelinkomsttagare och måste hållas tillbaka.\r\nFolkpartiet liberalerna föreslår en rad strategiska skattesänkningar i\r\nsyfte att få fler människor i arbete och för att skapa nya, varaktiga\r\narbeten. Skatten för låg- och medelinkomsttagare sänks för att stimulera\r\növergången från bidragstagande till arbete. Skattesänkningen sker i\r\nform av ett förvärvsavdrag för att göra det mer lönande att arbeta.\r\nDetta ska utformas så att det ersätter dagens grundavdrag för arbetsinkomster.\r\nFolkpartiet liberalerna vill även successivt ta bort den s.k. värnskatten.\r\nArbetsgivaravgifterna sänks. I syfte att stimulera småföretagarna att\r\nanställa slopas arbetsgivaravgiften i varje företag på en lönesumma upp\r\ntill 250 000 kr per år. Vidare föreslås en sänkning av de skatter som\r\nsmåföretagare betalar enligt de s.k. 3:12 reglerna, i syfte att stimulera\r\nmänniskor att bli och förbli företagare. För att öka tillgången till\r\nriskkapital föreslås nya åtgärder på skattesidan: bl.a. avskaffande av\r\nförmögenhetsskatten och av dubbelskatten på aktier.\r\nGemensamt borgerligt förslag om nystartsjobb. För att underlätta för\r\nmänniskor som har en svag förankring i arbetslivet att komma tillbaka\r\nföreslår Folkpartiet liberalerna tillsammans med övriga partier i Allians\r\nför Sverige att s.k. nystartsjobb införs. Förslaget innebär att\r\narbetsgivaravgifterna för företag i näringslivet tas bort helt för personer\r\nsom varit bidragsberoende i mer än ett år och att nedsättningen gäller\r\nunder lika lång tid som vederbörande varit bidragsberoende. För ungdomar\r\ni åldern 20-24 år ska nystartsjobb vara möjliga redan efter sex månaders\r\nbidragsberoende. Nystartsjobben ska vara en rättighet som administreras\r\nav Skatteverket.\r\nEn reformerad arbetsmarknadspolitik. Syftet med regeringens\r\narbetsmarknadspolitik är sedan länge förskjutet till att inför val dölja öppen\r\narbetslöshet, snarare än att lösa de arbetslösas problem, menar\r\nmotionärerna. Folkpartiet liberalerna vill reformera arbetsmarknadspolitiken\r\npå en rad områden. Exempelvis görs arbetslöshetsförsäkringen om till en\r\nverklig omställningsförsäkring, AMS i dess nuvarande form läggs ned,\r\narbetsmarknadspolitiken öppnas för konkurrens och arbetsrätten moderniseras.\r\nSubventionerade anställningar ska bara användas temporärt, och fokus\r\nska i stället ligga på att skapa fler riktiga jobb.\r\nSatsning på forskning och utbildning. Utbildning och forskning är två\r\nprioriterade områden för Folkpartiet liberalerna. Forskningen tillförs\r\n2 miljarder kronor mer än vad regeringen satsar under en femårsperiod.\r\nBildningsskolan återupprättas genom tydligare fokus på kunskap, arbetsro\r\noch valfrihet.\r\nEn ny energipolitik. En förtida avveckling av kärnkraften innebär enligt\r\nmotionärerna en enorm kapitalförstöring och i praktiken att Sverige\r\nökar sitt bidrag till växthuseffekten. Folkpartiet liberalerna lägger\r\nfast en ny energipolitik i vilken avvecklingen av kärnkraften avbryts\r\noch möjligheterna öppnas att bygga fler kärnkraftverk på platser där\r\nkärnkraft redan produceras.\r\nÅtgärder för att minska sjukskrivningar och förtidspensioneringar. I\r\nmotionen föreslås ett antal åtgärder i syfte att minska sjukskrivningar\r\noch förtidspensioneringar. Sjukvård och försäkringskassa ska slås samman\r\ni ett antal vårdregioner. Ett nationellt husläkarsystem ska förbättra\r\nden förebyggande hälsovården. De fyra partierna inom Allians för Sverige\r\nhar en överenskommelse om en nationell vårdgaranti. Regeringen vill,\r\nenligt motionärerna, begränsa nytänkande och fler privata alternativ i\r\nvården med en stopplag. Folkpartiet liberalerna vill i stället, tillsammans\r\nmed övriga partier i Allians för Sverige, införa en startlag som säger\r\nja till alternativa vårdgivare och entreprenörer samt stöder \"avknoppning\".\r\n\r\nOffensiv för jämställdhet. Sverige har en tydligt segregerad arbetsmarknad\r\nmed en strukturell uppdelning i mans- och kvinnoyrken, vilket enligt\r\nmotionärerna är en av huvudförklaringarna till att kvinnor fortfarande\r\nbara tjänar drygt 80 % av männens löner. Folkpartiet liberalerna föreslår\r\nen rad åtgärder i syfte att göra svensk arbetsmarknad mer jämställd, bl.\r\na. bonus till mammor och pappor som delar på föräldraledigheten och\r\nflexiblare arbetstidslagar.\r\nNytt mål för statsfinanserna. Sunda offentliga finanser är, enligt\r\nmotionärerna, en nödvändig förutsättning för en stabil ekonomi. Under\r\nnästan två ordinära konjunkturcykler har regeringen inte lyckats nå\r\nmålet om 2 % överskott i genomsnitt över en konjunkturcykel. Staten har\r\nvidare gått med underskott sedan 2002, och det är överskottet i\r\npensionssystemet som svarat för det offentliga överskottet. Folkpartiet\r\nliberalerna föreslår ett nytt mål avseende statens finanser, där kravet\r\när att statens finansiella sparande ska vara i balans över en konjunkturcykel.\r\n\r\nKristdemokraterna\r\nI Kristdemokraternas motion Fi15 beskrivs de senaste tio åren med\r\nsocialdemokratiskt styre som ett misslyckande inom många viktiga områden.\r\nSjukvård, skola, tillväxtpolitik, barnomsorg, företagande, rättstrygghet,\r\narbetslöshet och sjukfrånvaro är de områden som utmålas som misslyckanden.\r\n\r\nSverige står inför stora ekonomisk-politiska utmaningar. Omkring 1,5\r\nmiljoner människor i arbetsför ålder är av olika anledningar utanför\r\nden reguljära arbetsmarknaden. Den demografiska utvecklingen innebär\r\natt försörjningsbördan redan fr.o.m. 2007 kommer att öka. Med fler\r\npersoner över eller under arbetsför ålder ökar kostnaderna för centrala\r\nvälfärdsverksamheter. Internationalisering har lett till en global\r\nkonkurrens om arbetskraften där Sverige genom höga lönekostnader har en\r\nkonkurrensnackdel som måste kompenseras för.\r\nKristdemokraternas ekonomiska politik inriktas på strukturåtgärder för\r\nökad sysselsättning och tillväxt. Bland annat ska skattetrycket sänkas\r\noch lönebildning och arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Med\r\nKristdemokraternas ekonomiska politik ökar utbudet av arbetskraft och\r\nkapital och ekonomins långsiktiga tillväxtpotential stärks. Det\r\növergripande målet för Kristdemokraternas ekonomiska politik är att uppnå\r\nen varaktigt hållbar BNP-tillväxt på minst 3 % per år över konjunkturcykeln.\r\nKristdemokraterna vill minska statsskuldens andel av BNP till 40 %.\r\nDetta ska ske genom utförsäljning av statlig egendom men även genom\r\nminskade utgifter på statsbudgeten. Kristdemokraternas budgetförslag\r\ninnebär att statsskulden som andel av BNP beräknas bli 43 % av BNP 2007.\r\n\r\nMotionärerna vill införa ett kompletterande budgetpolitiskt mål - ett\r\nbalanskrav för statens finansiella sparande över en konjunkturcykel.\r\nDetta mål ska införas stegvis med hänsyn till underskotten i statsfinanserna.\r\nGenom en snabbare utförsäljningstakt av statligt aktieinnehav samt\r\nlägre utgifter för staten uppnås en minskad statsskuld i förhållande\r\ntill regeringens förslag. Detta i kombination med Kristdemokraternas\r\nförslag på arbetsmarknads- och skatteområdet bedöms leda till att\r\nstatsfinanserna kommer att bli mindre sårbara vid konjunktursvängningar.\r\n\r\nKristdemokraterna vill införa ett nytt ekonomisk-politiskt mål: Antalet\r\narbetade timmar ska öka. Målet ska också vägleda alla myndigheter som\r\nkan påverka antalet arbetade timmar i den svenska ekonomin. Den totala\r\nandelen arbetade timmar hos den arbetsföra befolkningen bör öka till de\r\nnivåer som rådde på 1980-talet. Endast genom ett ökat antal arbetade\r\ntimmar kan välfärdssystemen på sikt tryggas. Ett ökat arbetsutbud uppnås\r\nenligt motionärerna genom sänkt skattetryck och lägre marginaleffekter.\r\nMarginalskatten ska sänkas för alla förvärvsaktiva låg- och medelinkomsttagare\r\ngenom ett avdrag på uppemot 10 % av inkomsten. Värnskatten avskaffas\r\nsuccessivt fr.o.m. 2007, och därmed minskar marginalskatten för dem med\r\nhögre inkomster. Därtill föreslås en skattereduktion för hushållstjänster,\r\nvilket stimulerar framväxten av en vit sektor för hushållstjänster.\r\nArbetsmarknad och lönebildning måste reformeras. Lönebildningen har på\r\nsenare år förbättrats men arbetsmarknadens funktionssätt kan utvecklas\r\nytterligare så att en bättre balans uppnås i lönebildningsprocessen.\r\nKristdemokraterna anger att skattesänkningar för låginkomsttagare kan\r\nunderlätta för fler att komma in på arbetsmarknaden. I likhet med övriga\r\nborgerliga partier föreslår Kristdemokraterna också att s.k. nystartsjobb\r\ninförs. Förslaget innebär att arbetsgivaravgifterna för företag i\r\nnäringslivet tas bort helt för personer som varit bidragsberoende i mer\r\nän ett år och att nedsättningen gäller under lika lång tid som vederbörande\r\nvarit bidragsberoende. För ungdomar i åldern 20-24 år ska nystartsjobb\r\nvara möjliga redan efter sex månaders bidragsberoende. Nystartsjobben\r\nska vara en rättighet som administreras av Skatteverket. Nystartsjobben\r\nsubventionerar en större grupp än vad som är fallet med anställningsstöden\r\ninom den nuvarande arbetsmarknadspolitiken. Kostnaderna för arbetslösheten\r\nbör synliggöras genom en högre egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.\r\nEgenfinansieringen kompenseras fullt ut för den enskilde genom sänkt\r\nskatt.\r\nAntalet sjukfrånvarande aktivitets- och sjukersatta är rekordhögt.\r\nMotionärerna vill motverka ohälsan framför allt genom rehabilitering av\r\nlångtidssjukskrivna men samtidigt beivra det över- eller felutnyttjande\r\nav ersättningssystemen som finns. Tyngdpunkten för rehabiliteringsansvaret\r\nska flyttas till en huvudaktör. Kristdemokraterna vill samtidigt avveckla\r\ndet nyligen införda finansieringsansvaret för sjuklönen som arbetsgivarna\r\nhar efter den andra sjuklöneveckan. Den sjukpenningrundande inkomsten\r\nska bygga på de inkomster man faktiskt har haft.\r\nMöjligheterna att förlänga arbetslivet ska förbättras. Motionärerna\r\nvill göra det lönsamt för såväl arbetsgivare som löntagare att förlänga\r\narbetslivet och föreslår att skatten på förvärvsinkomster för dem som\r\nfyllt 65 år halveras. Kristdemokraterna har dessutom förslag som ska\r\nunderlätta för de äldre att arbeta längre än vid nuvarande politik.\r\nArbetstagare och arbetsgivare kan komma överens om en högre pensionsålder.\r\nFler äldre ska ges möjlighet att förlänga arbetslivet genom\r\nkompetensutveckling via ett individuellt kompetenssparande.\r\nSverige behöver en ny företagarpolitik. Kristdemokraterna ser med oro\r\npå att antalet företagare minskat den senaste tioårsperioden. Sverige\r\när ett litet öppet land som konkurrerar med omvärlden. Sänkt skattetryck\r\noch minskade marginaleffekter är viktiga för ett ökat företagande som\r\ni sin tur kan finansiera välfärden. Enligt motionärerna bör ett\r\nriskkapitalavdrag införas för att stimulera investeringar även i onoterade\r\nföretag. Vidare föreslås att ett etableringskonto införs för att underlätta\r\netableringen av fler nya företag med eget kapital. Kristdemokraterna\r\navser också att avskaffa förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på\r\nutdelningsinkomster. För att delvis finansiera detta ska bolagsskatten\r\nhöjas till 30 %. På sikt bör arbetsgivaravgifter och löneskatter sänkas.\r\nPartiet betonar också vikten av god konkurrens som ett medel till högre\r\nvälfärd. Genom att bl.a. avveckla statligt och kommunalt ägande på\r\nmarknader där privata företag skulle kunna konkurrera stärks konkurrensen.\r\n\r\nFör Kristdemokraterna intar familjerna och de äldre en särställning.\r\nGenom ett kommunalt vårdnadsbidrag skapas ökad valfrihet samtidigt som\r\nkvaliteten i barnomsorgen säkerställs genom att maxtaxan höjs.\r\nBarnfamiljernas situation förbättras genom bl.a. en kraftig höjning av\r\nbarnbidraget. Pensionärerna får en särskild inkomstskattesänkning genom\r\nett höjt grundavdrag, och garantipensionen höjs. Kommunerna måste få\r\nökade resurser att förbättra kvaliteten i vården och omsorgen. Partiet\r\nföreslår liksom tidigare att fastighetsskatten avskaffas samtidigt som\r\nkommunerna får möjlighet att ta ut en kommunal fastighetsavgift.\r\nCenterpartiet\r\nI Centerpartiets motion Fi16 framhålls att grundproblemet i svensk\r\nekonomi är att en så stor del av befolkningen av olika skäl står utanför\r\narbetsmarknaden. Därmed räcker resurserna till välfärden, trots höga\r\nskatter, inte till. Den samlade ohälsan ligger kvar på rekordhöga nivåer,\r\noch den totala arbetslösheten är över 8 % av arbetskraften. Ansvaret\r\nför dagens situation vilar på den socialdemokratiska regeringen.\r\nCenterpartiet vill att var och en som vill bidra också får chansen att\r\ngöra det. Den omläggning av den ekonomiska politiken som motionärerna\r\nvill genomföra syftar till att sänka inkomstskatterna och öka incitamenten\r\natt jobba. Fler ska gå från bidrag till arbete. För att öka antalet\r\nriktiga jobb måste fler ges möjligheter att komma in på arbetsmarknaden\r\nsamtidigt som företagandets villkor förbättras. Därtill ska fler regioner\r\noch näringar ges möjlighet att växa i ett grönare Sverige.\r\nFör att få fler människor i arbete måste arbetsmarknadspolitiken förändras\r\ni kombination med en politik för ökad tillväxt. Sysselsättningsmålet på\r\n80 % är möjligt att nå. Centerpartiet vill underlätta för människor att\r\nkomma tillbaka till arbetsmarknaden. Tillsammans med de övriga partierna\r\ni Allians för Sverige vill partiet att s.k. nystartsjobb införs. Förslaget\r\ninnebär att arbetsgivaravgifterna tas bort helt för personer som varit\r\nbidragsberoende i mer än ett år och att nedsättningen gäller under lika\r\nlång tid som vederbörande varit bidragsberättigad. För ungdomar i åldern\r\n20-24 år ska nystartsjobb vara möjliga redan efter sex månaders\r\nbidragsberoende. Nystartsjobben ska vara en rättighet som administreras av\r\nSkatteverket.\r\nI jämförelse med regeringens förslag vill partiet också öka antalet\r\nlönebidragsplatser och subventionsnivån i systemet. Lönebidrag ska\r\ndessutom kunna ges upp till 67 års ålder. Centerpartiet vill lämna den\r\ncentraliserade arbetsmarknadspolitiken till förmån för mer lokal makt.\r\nPrivata arbetsförmedlare ska ges möjlighet att arbeta parallellt med\r\nde offentligt finansierade arbetsförmedlingarna. För att förbättra\r\nmatchningen på arbetsmarknaden vill Centerpartiet också inrätta fler\r\nplatser för kvalificerade yrkesutbildningar.\r\nSjälvbestämmande är utgångspunkten för Centerpartiets skattepolitik.\r\nMänniskor ska kunna leva på den egna inkomsten utan godtyckliga bidrag.\r\nCenterpartiet vill göra det möjligt för låg- och medelinkomsttagare\r\natt leva på sin lön och göra det lönsamt att arbeta. Motionärerna\r\nföreslår ett system med jobbavdrag som utgår mot inkomster från\r\nförvärvsarbete.\r\nMed förslaget sänks i praktiken marginalskatterna för alla med inkomster\r\nupp till 28 000 kr i månaden, och därigenom kommer arbetsutbudet att\r\nstärkas. Partiet vill också att avdrag för bl.a. resekostnader och\r\npensionssparande görs om till skatterabatter. Dessa tillsammans med\r\npartiets inkomstskattereform innebär att kommuner och landsting får\r\nbehålla sina skattebaser. I motsvarande mån reduceras de generella\r\nstatsbidragen. Med detta reformerade system minskar kommunernas beroende\r\nav statsbidrag. Motionärerna föreslår vidare att fastighetsskatten\r\nreduceras. För att finansiera åtgärderna föreslås att både reavinstskatten\r\noch stämpelskatten på bostäder höjas.\r\nGe företagen bättre villkor så att de vill växa och anställa fler. Genom\r\natt göra det möjligt för alla att starta företag, ta bort snedvridande\r\nskatteregler och göra det lättare att anställa och garantera goda\r\nkommunikationer, ges företagen bättre villkor. Nya växande företag behöver\r\nen trygg arbetskraftsförsörjning, vilket underlättas genom satsningar\r\npå utbildning och forskning. Det måste vara möjligt för alla att starta\r\nföretag. Centerpartiet vill införa möjligheten att skattefritt kunna\r\nspara till ett startkapital; dessutom ska man ha möjlighet att göra\r\navdrag för riskkapital som sätts in i det egna företaget. Förmögenhetsskatten\r\nliksom skattereglerna kring fåmansbolagen (3:12-reglerna) motarbetar\r\nföretagandet. Motionärerna föreslår att förmögenhetsskatten halveras\r\nunder budgetperioden. Centerpartiet vill införa halverad arbetsgivaravgift\r\nför den först anställda i företaget och samtidigt halvera arbetsgivaravgiften\r\nför nyanställda i näringslivet.\r\nDet måste också vara tryggt att anställa nya medarbetare. De nya reglerna\r\nför företagens sjuklöneansvar innebär större risker för framför allt\r\nsmå företag. Reglerna kan leda till att företagare sorterar bort\r\npotentiella sjukdomsfall. Centerpartiet föreslår i stället ett sjuklönesystem\r\nsom bygger på att företagen får ansvar för samma antal sjukdagar som de\r\nhar anställda. Företagen kan få ansvar för högst 30 sjuklönedagar.\r\nArbetsgivaravgiften ska sänkas för alla arbetsgivare motsvarande ett\r\nsjuklöneansvar på 30 dagar. Vidare vill partiet uppvärdera och stimulera\r\nden hushållsnära tjänstesektorn genom att införa ett hushållsavdrag som\r\nmotsvarar en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden upp till 50 000\r\nkr per år. För att stimulera miljödriven tillväxt föreslås att anslagen\r\nför forskning och utveckling kring alternativa energislag utökas i\r\nförhållande till regeringens förslag.\r\nGenom att få fler människor i arbete kan resurser frigöras för en\r\ngemensam trygg välfärd. Hälsoarbetet inriktas på hälsofrämjande åtgärder\r\noch på att på ett tidigt stadium stödja människor och därmed förhindra\r\natt sjukdomar utvecklas. Motionärerna föreslår en rehabiliteringsgaranti\r\nsom innebär att åtgärder och uppföljning ska inledas efter en månads\r\nsjukskrivning. För att skapa utrymme för Centerpartiets prioriteringar\r\nbehövs också besparingar. För att komma till rätta med kostnader för\r\nsjukfrånvaron vill partiet införa ytterligare en karensdag. Vidare ska\r\nersättningsnivåerna i sjukförsäkringen sänkas till 70 % för den som\r\ninte har ansvar för minderåriga, och den sjukpenninggrundande inkomsten\r\nska fortsättningsvis beräknas på ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas\r\nlön. Arbetslöshetsförsäkringen utformas enligt samma principer.\r\nTrafikförsäkringen privatiseras för att ge bilister incitament att köra\r\nsäkrare. För att finansiera sina satsningar föreslår motionärerna också\r\nytterligare besparingar på myndigheterna på drygt 3 miljarder kronor\r\nutöver regeringens förslag för 2006.\r\nGenom att frigöra resurser ges utrymme för en gemensam trygg välfärd.\r\nCenterpartiet föreslår att barnbidragen dubblas då barnet är mellan 1\r\noch 4 år. Tryggheten vid ålderdom ska förbättras genom en höjning av\r\ngarantipensionen till minst 5 000 kr per månad. Tryggheten i närmiljön\r\nska ökas genom att ge polisen ett anslagstillskott utöver regeringens\r\nförslag. Partiet vill också införa en nationell vårdgaranti fr.o.m.\r\n2006. Tsunamin i Sydostasien och stormen Gudrun har påmint oss om vårt\r\nsamhälles sårbarhet. Centerpartiet vill införa en fond utanför statsbudgeten\r\nsom kan utnyttjas för katastrofinsatser. Avsättningen till fonden bör\r\nske från utdelningen från statligt ägda bolag.\r\n2.3 Finansutskottets ställningstagande till den ekonomiska politiken\r\nDen internationella konjunkturen var stark under 2004. Tillväxttakten\r\ni världsekonomin var den högsta som noterats sedan slutet av 1970-talet,\r\noch BNP i Sverige steg med 3,5 % - den största ökningen sedan 2000.\r\nMycket talar för att konjunkturen fortsätter att vara gynnsam under de\r\nnärmaste åren, även om den internationella tillväxttakten inte kommer\r\nupp i förra årets toppnivåer.\r\nUtskottet tvingas däremot konstatera att den höga tillväxten ännu inte\r\nhar påverkat den svenska sysselsättningen. Tvärtom fortsatte situationen\r\npå arbetsmarknaden att försämras under 2004. De uppgifter som hittills\r\npublicerats för 2005 tyder på en viss stabilisering men någon tydlig\r\nljusning kan dessvärre ännu inte noteras.\r\nEnligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste arbetskraftsundersökning\r\nvar antalet sysselsatta under första kvartalet i år i stort sett oförändrat\r\njämfört med samma kvartal i fjol. Den öppna arbetslösheten sjönk under\r\nsamma period från 5,9 % till 5,6 %, medan den totala arbetslösheten,\r\ndvs. öppen arbetslöshet plus andelen personer i konjunkturberoende\r\narbetsmarknadspolitiska program, steg från 7,8 % till 8,5 %.\r\nÄven om det finns signaler om att sysselsättningen stiger framöver är\r\nutskottet allvarligt bekymrat. De senaste årens utveckling på arbetsmarknaden\r\när inte acceptabel. Hög arbetslöshet är ett slöseri med mänskliga\r\nresurser, och ytterligare åtgärder måste, enligt utskottets mening, vidtas\r\nför att öka antalet sysselsatta och pressa tillbaka arbetslösheten.\r\nI motion Fi15 (kd) hävdas att regeringens mål om en öppen arbetslöshet\r\npå 4 % inte på långa vägar är uppfyllt trots att siffran manipuleras\r\ngenom att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder kraftigt\r\nutökats. Sysselsättningsmålet kommer inte heller att uppfyllas, enligt\r\nmotionärerna. Även Folkpartiet liberalerna och Moderata samlingspartiet\r\nkritiserar regeringen för att inte nå målen inom arbetsmarknadspolitiken.\r\nFolkpartiet liberalerna menar i motion Fi14 (fp) att målet om öppen\r\narbetslöshet kan nås lagom till valet 2006 genom att arbetslösa flyttas\r\növer till arbetsmarknadsåtgärder. I motion Fi16 (c) hävdas att dagens\r\narbetsmarknadspolitik är ett misslyckande och att dess innehåll måste\r\nreformeras. Liknande påståenden framförs i t.ex. motion Fi13 (m).\r\nSamtliga partier föreslår samtidigt omfattande nedskärningar inom\r\narbetsmarknadsområdet.\r\nMålet för den öppna arbetslösheten nåddes 2000\r\nUtskottet vill med anledning av motionerna erinra om att målet om en\r\nhalvering av den öppna arbetslösheten till 4 % 2000 som regering och\r\nriksdag satte upp 1996 nåddes i oktober 2000. Den öppna arbetslösheten\r\nlåg i genomsnitt på 4 % under både 2001 och 2002 men började stiga mot\r\nslutet av 2002 till en högsta nivå i början av 2004 på 6 %. Till en\r\nbörjan berodde uppgången på att antalet deltagare i de konjunkturberoende\r\narbetsmarknadspolitiska programmen sjönk kraftigt. Men under de senaste\r\nåren är det den minskade sysselsättningen till följd av bl.a. svag\r\ninhemsk efterfrågan, kraftigt stigande produktivitet i näringslivet och\r\nsjunkande sjukfrånvaro som bidragit till att den öppna arbetslösheten\r\nstigit.\r\nSysselsättningsmålet nåddes inte 2004\r\nRiksdagens och regeringens ambitiösa sysselsättningsmål, dvs. att antalet\r\nsysselsatta som andel av befolkningen i åldern 20-64 år ska uppgå till\r\n80 % 2004, utvecklades väl fram t.o.m. 2001. Den högsta nivån nåddes i\r\napril 2001 då den säsongsrensade sysselsättningsgraden uppgick till 78,\r\n5 %. Till följd av lågkonjunkturen åren därefter och den svaga\r\nsysselsättningen i fjol har sysselsättningsgraden successivt sjunkit till en\r\nnivå i mars 2005 på 76,5 % säsongsrensat.\r\nBåda målen ligger fast som delmål mot full sysselsättning\r\nUtskottet vill här klart deklarera att båda målen ligger fast som viktiga\r\ndelmål mot det övergripande målet om full sysselsättning. De båda målen\r\nkompletterar dessutom varandra. Utskottet vill i detta sammanhang passa\r\npå att ta avstånd från påståendena i t.ex. Fi15 (kd) om att den öppna\r\narbetslösheten skulle vara ett mått på arbetslösheten som statistiskt\r\nmanipuleras på olika sätt. Enligt utskottets mening är det minst lika\r\nviktigt att bekämpa den öppna arbetslösheten som att öka sysselsättningen.\r\nPersoner som under långa tider tvingas ut i öppen arbetslöshet riskerar\r\natt permanent hamna utanför arbetsmarknaden. Detta leder i förlängningen\r\ntill att utbudet av arbetskraft minskar.\r\nEn rad åtgärder inom olika områden måste enligt utskottets mening vidtas\r\nför att de arbetsmarknadspolitiska målen ska nås. På kort sikt handlar\r\ndet bl.a. om åtgärder för att öka efterfrågan och stärka konkurrenskraften\r\noch därmed stimulera sysselsättningen. På lite längre sikt handlar det\r\nom att öka utbudet av arbetskraft för att trygga den framtida\r\narbetskraftsförsörjningen.\r\nI budgetpropositionen för 2005 presenterade regeringen ett antal åtgärder\r\nför att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. För att stimulera\r\nefterfrågan höjdes därför fr.o.m. den 1 januari 2005 kompensationen för\r\nlöntagarnas egenavgifter från 75 % till 87,5. Vidare höjs barnbidragen\r\nunder 2006, flerbarnstilläggen förbättras, golvet och taket i\r\nföräldraförsäkringen höjs samtidigt som en satsning om 1 miljard kronor görs\r\npå ekonomiskt utsatta familjer.\r\nDet generella sysselsättningsstödet till kommunerna utökades till\r\nsammanlagt 7,5 miljarder kronor 2005 och 7 miljarder kronor 2006. För att\r\ndämpa arbetslösheten och rusta de arbetslösa med utbildning och praktik\r\nutökades antalet platser i de arbetsmarknadspolitiska programmen under\r\nbåde 2005 och 2006 kraftigt i förhållande till budgetpropositionen för\r\n2004.\r\nNya åtgärder för att nå målen i vårpropositionen\r\nI vårpropositionen går regeringen vidare med nya insatser för att redan\r\ni år pressa ned arbetslösheten och öka sysselsättningen. De viktigaste\r\nredovisas i punkterna nedan:\r\nArbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa får en skatterabatt\r\nmotsvarande 85 % av lönekostnaden. Detta förstärkta anställningsstöd väntas\r\nge 10 000 heltidsplatser under 2005 och 2006. I ramen för satsningen\r\nskapas 1 500 projektanställningar för miljöinriktat arbete. Stödet\r\nberäknas minska statens skatteinkomster med 1 miljard kronor 2005.\r\nTaket för lönebidrag för anställning av arbetshandikappade och anställda\r\ni skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare höjs med 1 500 kr till\r\n15 200 kr i månaden.\r\nArbetsförmedlingen intensifieras och förbättras. Förmedlingen ska också\r\nbli mer företagsinriktad samtidigt som regelverket förtydligas för att\r\nöka rättssäkerheten och stödja dem som har störst behov av hjälp. 2 000\r\nav de tidigare beslutade s.k. friårsplatserna omfördelas från 2005 till\r\n2006 för att ge Arbetsmarknadsverket (AMV) möjlighet att öka kvaliteten\r\ni såväl förmedlingsverksamheten som friårssatsningen.\r\nAntalet platser inom den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med\r\n1 000 platser fr.o.m. hösten 2005. Dessutom skapas 2 000 nya platser i\r\narbetsmarknadsutbildningen med särskild inriktning mot bristyrken.\r\nVid folkhögskolorna inrättas temporärt 500 nya utbildningsplatser för\r\nlångtidsarbetslösa ungdomar.\r\nEn ettårig kompletterande utbildning för invandrade akademiker införs\r\nvid Linköpings universitet och Malmö högskola.\r\nEn särskild vidareutbildning av obehöriga lärare genomförs i samarbete\r\nmed kommunerna. Satsningen ska framför allt vara inriktad mot yrkeslärare\r\noch startar hösten 2005 med 500 platser och utökas med ytterligare 500\r\nplatser våren 2006.\r\nFör att säkerställa antalet platser i den kommunala vuxenutbildningen\r\nbehålls det riktade statliga stödet för vuxenutbildning i ytterligare\r\ntre år.\r\nFör att öka rörligheten på arbetsmarknaden utökas anslagen till\r\nRikstrafiken med 100 miljoner kronor per år perioden 2005-2007. Satsningen\r\nska stärka den interregionala kollektivtrafiken. Regeringen anger också\r\ni vårpropositionen att den under 2005 avser att ta ställning till\r\nutredningsförslagen om dubbel bosättning (SOU 2005:28).\r\nOmfattande satsningar för jobb och tillväxt görs i de regioner som berörs\r\nmest av omställningarna inom försvaret.\r\nFler satsningar i budgetpropositionen för 2006\r\nEnligt utskottets mening återstår det att se om åtgärderna är tillräckliga\r\nför att vända utvecklingen på arbetsmarknaden. Utskottet vill erinra om\r\natt regeringen i vårpropositionen anger att den kommer att följa\r\nutvecklingen och vid behov föreslå ytterligare åtgärder i budgetpropositionen\r\nför 2006.\r\nVid sidan av de ovan redovisade omedelbara satsningarna redovisar\r\nregeringen i vårpropositionen sin grundläggande strategi för att långsiktigt\r\nfå fler människor i arbete, nå sysselsättningsmålet och därmed bidra\r\ntill att säkra den framtida finansieringen av den svenska välfärden.\r\nFler i arbete - en grundläggande framtidsstrategi\r\nDet handlar bl.a. om att underlätta för olika grupper att komma in på\r\narbetsmarknaden, grupper som i dagsläget har en lägre sysselsättningsgrad\r\nän genomsnittet av befolkningen. Satsningar ska göras inom bl.a. följande\r\nområden:\r\nFler yngre i sysselsättningen. De mycket stora satsningarna som gjorts\r\npå utbildning sedan mitten av 1990-talet har inneburit att ungdomarnas\r\nsysselsättningsgrad sjunkit. Det är inom denna grupp som sysselsättningen\r\nminskat mest sedan början av 1990-talet. Åtgärder kommer att vidtas för\r\natt uppmuntra yngre människor att tidigare än i dagsläget etablera sig\r\npå arbetsmarknaden. Detta ska dock ske utan att regeringens långsiktiga\r\nmål om att 50 % av en årskull ska ha börjat studera vid högskola senast\r\nvid 25 års ålder åsidosätts. Som ett led i detta läggs under våren\r\nförslag till nya antagningsregler för högskolan. Dessutom tillsatte\r\nregeringen nyligen en nationell koordinator för att snabba upp de yngres\r\ninträde på arbetsmarknaden.\r\nFler äldre i arbetskraften. För att öka äldres möjligheter att vara\r\nkvar längre i arbetslivet har bl.a. en utredning tillsatts för att se\r\növer reglerna för tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar.\r\nRegeringen anger i vårpropositionen att behovet av ytterligare åtgärder\r\nför att öka de äldres arbetskraftsdeltagande kommer att analyseras i\r\nbudgetpropositionen för 2006.\r\nÖkad jämställdhet. Kvinnors förvärvsfrekvens i Sverige är hög jämfört\r\nmed andra industriländer. För att ytterligare höja den kvinnliga\r\nförvärvsfrekvensen måste en rad olika åtgärder vidtas för att öka\r\njämställdheten\r\nsåväl i familjelivet och på arbetsmarknaden som i samhället som helhet.\r\nRegeringen kommer under 2005 att bl.a. presentera en nationell\r\nhandlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader. Handlingsplanen kommer\r\natt vara bred och bl.a. behandla jämställdhetslagen, anställningsformer,\r\ninflytande, kompetensutveckling och fördelningen av ledighet inom\r\nföräldraförsäkringen.\r\nÖkade möjligheter för arbetshandikappade att arbeta. Ytterligare insatser\r\nska göras för att öka arbetskraftsdeltagandet bland funktionshindrade\r\noch arbetshandikappade, vid sidan av t.ex. höjningen av taket i\r\nlönebidraget som utskottet redovisat tidigare. Regeringen kommer under 2005\r\natt presentera en samlad översyn av åtgärderna för arbetshandikappade.\r\n\r\nÖkad integration. Sverige är i dag ett av de länder i Europa som har\r\nstörst andel invånare med utländsk bakgrund. Den genomsnittliga\r\nsysselsättningsgraden för gruppen är 60 %, även om skillnaderna mellan olika\r\ngrupper av invandrare är stora. Regeringen har under de senaste åren\r\ngenomfört ett antal åtgärder för att öka integrationen på arbetsmarknaden.\r\nEn ny diskrimineringslagstiftning har tagits fram, en satsning på\r\nantidiskrimineringsbyråer har genomförts och AMS har fått mer resurser\r\nför att öka integrationen. Vidare har bl.a. satsningar genomförts med\r\nkompletteringsutbildning för invandrare, validering av utländsk\r\nyrkeskompetens, s.k. prova-på-platser och andra åtgärder inom de\r\narbetsmarknadspolitiska programmen. Detta är inte tillräckligt utan fler\r\nförändringar och åtgärder måste vidtas. Ytterligare insatser behövs för\r\natt ge nyanlända svenskar snabbt tillträde till den svenska arbetsmarknaden.\r\nBland annat måste kvaliteten i svenskundervisningen höjas. Undervisningen\r\nmåste också starta tidigare än vad den gör i dag och kunna ske parallellt\r\nmed arbete, arbetspraktik, validering och utbildning Regeringen anger\r\ni vårpropositionen att den senast våren 2006 kommer att lägga en\r\nproposition på riksdagens bord om de nyanländas etablering. Dessutom ska\r\nytterligare särskilda satsningar göras för de invandrare som under lång\r\ntid stått utanför arbetsmarknaden. Vidare ska diskrimineringen i samhället\r\nbekämpas ytterligare. Till exempel tillsatte regeringen nyligen en\r\nutredning som ska se över förutsättningarna för s.k. anonymiserade\r\nansökningshandlingar. För att minska diskrimineringen på bostadsmarknaden\r\nkommer regeringen att ta initiativ till överläggningar med Sveriges\r\nAllmännyttiga Bostadsföretag om en etisk uppförandekod för de kommunala\r\nbostadsbolagen.\r\nBetydelsen för det svenska samhället av att öka sysselsättningsgraden\r\nbland utlandsfödda framgår enligt utskottets mening mycket tydligt av\r\nde beräkningar Konjunkturinstitutet (KI) presenterade i sin\r\nlönebildningsrapport för 2004. Enligt KI är skillnaden i sysselsättningsgrad\r\nmellan svenskfödda och utrikesfödda i dagsläget omkring 20 procentenheter.\r\nOm denna skillnad halveras under de närmaste tio åren skulle antalet\r\npersoner i arbetskraften öka med ytterligare omkring 92 000 personer.\r\nI absoluta tal skulle sysselsättningen om tio år vara omkring 107 000\r\npersoner högre jämfört med en trendmässig förbättring. Dessutom skulle\r\nde offentliga finanserna stärkas med 53 miljarder kronor, räknat i dagens\r\npenningvärde.\r\nEnligt utskottets mening är det avgörande att Sverige blir ett föregångsland\r\npå integrationsområdet. Utskottet vill även erinra om att regeringen\r\nanger att den avser att återkomma med olika förslag i budgetpropositionen\r\nför 2006. I vårpropositionen för 2006 ska dessutom en samlad strategi\r\nför det fortsatta integrationsarbetet presenteras.\r\nOppositionens besparingar riskerar öka arbetslösheten\r\nI partimotionerna föreslås omfattande besparingar inom\r\narbetsmarknadspolitiken.\r\nEnligt utskottets uppfattning skulle besparingarna, om de genomfördes,\r\nleda till att arbetslösheten permanentades på nuvarande nivå eller t.\r\no.m. steg. I Folkpartiet liberalernas motion Fi14 föreslås att AMS läggs\r\nned och ersätts av en ny mycket mindre myndighet som bl.a. ska upphandla\r\narbetsförmedlingstjänster och arbetsmarknadsåtgärder av privata producenter.\r\nLiknande resonemang förs i bl.a. motion Fi16 (c).\r\nEn styckning och nedskärning av AMS skulle enligt utskottets mening\r\nförsämra situationen för många arbetslösa, inte minst för personer som\r\nbor i regioner där efterfrågan på arbetskraft är svag. De redan nu stora\r\ngeografiska skillnaderna i sysselsättning skulle förstärkas ytterligare.\r\n\r\nI motionerna Fi14 (fp) och Fi15 (kd) föreslås också förändringar i\r\narbetsrättslagstiftningen som åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden.\r\n\r\nUtskottets principiella uppfattning i denna fråga är att det är en\r\nfelaktig föreställning att försvagningar i arbetsrättslagstiftningen\r\nskulle ge positiva effekter på tillväxten och sysselsättningen.\r\nArbetsrätten bidrar enligt utskottets mening till att skapa trygga\r\narbetsförhållanden och stabila ekonomiska villkor, vilket i sig stärker\r\ntryggheten för de anställda. Enligt en studie av arbetsrätten i olika\r\nländer som OECD publicerat i Employment Outlook har utformningen av\r\narbetsrätten inga entydiga effekter på den totala sysselsättningen eller\r\nden totala arbetslösheten i ett land.\r\nSåvitt utskottet förstår har även Moderata samlingspartiet insett detta.\r\nI sin motion med anledning av budgetpropositionen för 2005 skrev de\r\natt omfattningen av arbetsrätten tycks ha mindre betydelse för arbetslösheten,\r\nsysselsättningen och inflationen i ekonomin. Forskningen kan inte påvisa\r\nnågot samband mellan strikt arbetsrätt och hög arbetslöshet, menade\r\nmotionärerna.\r\nI motion Fi13 (m) föreslås att ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen\r\nsänks.\r\nEn av de viktigaste effekterna av sänkta ersättningsnivåer i\r\narbetslöshetsförsäkringen är att lönerna för de lägst avlönade på\r\narbetsmarknaden\r\npressas nedåt, med vidgade klyftor och negativa välfärdseffekter som\r\nföljd. Detta är enligt utskottets mening inte en riktig väg att beträda\r\nför ett framtida konkurrenskraftigt Sverige.\r\nUtskottet noterar också att motionärerna i Fi14 (fp) menar att höga\r\nskatter och en inflexibel lönebildning slagit ut den arbetsmarknad för\r\nmindre produktiva arbeten som skulle behövas för att minska bidragsberoendet\r\noch utanförskapet.\r\nHär har utskottet en helt annan principiell ståndpunkt. Det är, enligt\r\nutskottets mening, viktig för den ständigt pågående moderniseringen av\r\nSverige att kvalitetshöjningar och produktivitetsökningar fortsätter\r\natt vara centrala. Det är en väg som tjänat Sverige väl och skapat en\r\ni internationell jämförelse konkurrenskraftig produktion med goda\r\ninkomster.\r\nAntalet sjukdagar ska halveras till 2008\r\nEn mycket viktig del i politiken för att öka sysselsättningen och öka\r\nutbudet av arbetskraft är enligt utskottets mening att minska den höga\r\nsjukfrånvaron. Sjukfrånvaron innebär dessutom ett stort lidande för dem\r\nsom drabbas samt höga kostnader för samhället, kostnader som hotar att\r\ntränga undan andra viktiga välfärdssatsningar.\r\nI motionerna Fi13 (m), Fi14 (fp), Fi15 (kd) och Fi16 (c) presenteras\r\nolika åtgärder för att minska sjukfrånvaron, varav en del ligger i linje\r\nmed de olika åtgärder regeringen genomfört eller arbetar med. När det\r\ngäller sjukfrånvaron vill utskottet anföra följande:\r\nHösten 2002 beslutade riksdagen att antalet sjukdagar ska halveras fram\r\ntill 2008 samt att nya aktivitets- och sjukersättningar ska minska.\r\nHösten 2001 presenterade regeringen det s.k. 11-punktsprogrammet för\r\natt förbättra arbetsvillkoren och minska ohälsan i arbetslivet. Programmet\r\nhar sedan följts upp och utökats i de vår- och budgetpropositioner som\r\npresenterats sedan dess och stora delar av programmet är nu genomfört.\r\nUtskottet har vid tidigare behandlingar av frågan utförligt redovisat\r\ninriktningen av regeringens politik och vilka åtgärder som vidtagits,\r\nse t.ex. betänkandena 2004/05:FiU1 s. 64-66 och 2003/04:FiU20 s. 41-43.\r\n\r\n40 % av målet om antalet sjukdagar uppfyllt\r\nUtskottet konstaterar att åtgärderna har börjat få avsedd effekt. Trenden\r\nmed kraftigt stigande sjukskrivningstal har definitivt brutits, och\r\nantalet sjukskrivningsdagar har minskat. Under första kvartalet 2005\r\nminskade antalet sjukskrivningsdagar med 12 % jämfört med samma kvartal\r\ni fjol, visar Försäkringskassans senaste statistik. Enligt Försäkringskassan\r\nhar hittills nästan 40 % av målet om en halvering av antalet sjukdagar\r\nuppfyllts.\r\nUtskottet kan dock konstatera att antalet personer med aktivitets- och\r\nsjukersättning tvärtom fortsatt att öka kraftigt. Det s.k. ohälsotalet,\r\ndvs. de samlade utbetalningarna för sjukpenning, aktivitets- och\r\nsjukersättning och rehabiliteringsersättning, har däremot stadigt sjunkit\r\nunder 2004 och hittills under 2005.\r\nNär det gäller aktivitets- och sjukersättningen infördes nyligen nya\r\nregler om en att förnyad prövning av arbetsförmågan ska ske minst vart\r\ntredje år. Och eftersom nära 60 % av alla som erhåller aktivitets- och\r\nsjukersättning är kvinnor fick Försäkringskassan nyligen i uppdrag att\r\nsärskilt fokusera sin verksamhet på att minska ohälsan bland kvinnor.\r\nUtskottet vill här erinra om att regeringen i vårpropositionen anger\r\natt den kommer att noga följa utvecklingen och vidta ytterligare åtgärder\r\nom det visar sig nödvändigt.\r\nUtskottet vill också i anslutning till diskussionen om sjukfrånvaron\r\npåminna om att ersättningsnivån i sjukförsäkringen den 1 januari 2005\r\nåterställdes till den nivå som gällde före den 1 juli 2003.\r\nEnligt utskottets mening är det en viktig princip, inte minst för\r\nallmänhetens förtroende för välfärdssystemen, att ersättningarna i\r\nsocialförsäkringarna ligger på en sådan nivå att drabbade hushåll klarar\r\natt upprätthålla sin standard på en rimlig nivå även om de skulle drabbas\r\nav t.ex. sjukdom. Utskottet avvisar därför de förslag om sänkning av\r\nersättningsnivåerna och införandet av ytterligare en karensdag i\r\nsjukförsäkringen som Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi13.\r\nFörslagen slår mot dem som redan är utsatta.\r\nSveriges tillväxt är betydligt starkare än i euroområdet\r\nUtskottet övergår nu till att diskutera frågor om tillväxt och tillväxtklimat.\r\n\r\nI motion Fi15 (kd) påstås att regeringen saknar en tillväxtpolitik. I\r\nmotionen redovisas som vanligt en del beräkningar som sägs bevisa att\r\nSverige släpat efter i tillväxt även under senare delen av 1990-talet\r\noch början av 2000-talet. Bland annat hävdas att Sveriges BNP år 2004\r\nskulle ha varit drygt 1 380 miljarder kronor högre om Sverige under\r\nperioden 1994-2004 hade haft samma tillväxttakt som Irland. Den här\r\ntypen av beräkningar är enligt utskottets mening bara en lek med siffror\r\ndär resultatet är starkt beroende av t.ex. val av jämförelseland och\r\ntidsperiod. Det är ungefär som att påstå att tillväxtklimatet i Förenta\r\nstaterna är extremt dåligt eftersom tillväxttakten i den amerikanska\r\nekonomin under de senaste tio åren endast varit mindre än hälften så\r\nhög som den i Kina.\r\nSanningen är i stället att Sverige under de senaste tio åren haft en\r\ninternationellt sett hög tillväxttakt. Sveriges BNP steg med i genomsnitt\r\n3 % per år mellan åren 1994 och 2004, enligt KI:s statistik. Tillväxten\r\ni OECD-området ökade under samma period med i genomsnitt 2,7 % per år,\r\nmedan den i EU och euroområdet steg med i genomsnitt 2,3 % respektive\r\n2,1 % per år. Detta innebär att om Sverige under perioden hade haft\r\nsamma tillväxttakt som OECD-området, EU eller euroområdet i genomsnitt\r\nhade nivån på Sveriges BNP varit lägre 2004.\r\nUtskottet undrar ibland om Kristdemokraterna har svårt att se skogen\r\nför alla träd. I motion Fi15 (kd) hävdar motionärerna att Storbritannien\r\nsedan 1997 utvecklats till en av Europas mönsterekonomier, med robust\r\ntillväxt, låg inflation och låg arbetslöshet. Utskottet kan vid en\r\njämförelse konstatera att Storbritanniens BNP under perioden 1997-2004\r\nstigit med i genomsnitt 2,8 % per år, medan Sveriges tillväxt under\r\nsamma period uppgått till i genomsnitt 2,9 % per år. Inflationen i\r\nStorbritannien har legat på 1,4 % per år och den svenska på 1,5 % per år.\r\nDen brittiska arbetslösheten har mellan åren sjunkit med omkring 2\r\nprocentenheter medan den svenska har gått ned med omkring 4 procentenheter,\r\nenligt OECD:s standardiserade arbetslöshetsstatistik.\r\nUtskottets slutsats av detta är att om nu Storbritannien är en mönsterekonomi,\r\nså borde även Sverige ligga ganska nära den beskrivningen.\r\nOECD:s s.k. välfärdsliga\r\nKristdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Moderata samlingspartiet\r\nanvänder i sin politiska argumentation den s.k. tillväxt- eller\r\nvälfärdsligan som OECD publicerar. \"Sverige tappar i välståndsligan\" är ett\r\nvanligt förekommande uttryck i motionerna. Vad det handlar om är den\r\nstatistik som OECD sammanställer av s.k. köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter\r\nper invånare. Enligt motion Fi15 (kd) har Sverige sedan 1994 halkat\r\nfrån en trettonde till en fjortonde plats i välfärdsligan, vilket enligt\r\nmotionärerna bevisar att Sverige under det senaste decenniet inte tagit\r\nigen något jämfört med andra länder.\r\nSom utskottet påpekat vid tidigare behandlingar (senast i bet. 2004/05:\r\nFiU1) är OECD:s statistik så pass osäker att man bör vara mycket försiktig\r\nmed att dra långtgående slutsatser av uppgifterna. Möjligheten att göra\r\njämförelser och rangordna länderna är mycket begränsad, enligt OECD:s\r\negna uppgifter. Möjligheterna till tillväxtjämförelse mellan länderna\r\nbegränsas också av att länderna i sina BNP-beräkningar behandlar\r\nproduktiviteten i den offentliga sektorn olika. En del länder, däribland\r\nSverige, antar schablonmässigt att produktiviteten i den offentliga\r\nsektorn är noll, medan andra länder beräknar produktivitetsförändringen\r\ni den offentliga sektorn till 0,5 % eller 1 %. Detta får genomslag i\r\nBNP-utfallet och missgynnar särskilt länder som Sverige som har en stor\r\nutbyggd offentlig sektor.\r\nLigan är inget bra mått på välfärden\r\nMåttet har dessutom stora brister som mått på den ekonomiska välfärden.\r\nUtskottet vill i detta sammanhang visa på att det finns andra undersökningar\r\nsom mer djuplodande än OECD behandlar och mäter välfärdsutvecklingen i\r\nolika länder. SCB presenterade förra våren en omfattande studie baserad\r\npå fyra jämförande välfärdsindex där faktorer som t.ex. utbildning,\r\nsysselsättning, arbetsmiljö, inkomster, materiell levnadsstandard, boende,\r\nfritid, trygghet, livslängd och hälsa värderas. Välfärdsindexen har\r\nutarbetats av FN och av forskningsinstitutioner i USA, Tyskland och\r\nHolland. Enligt SCB hamnar Sverige i täten i flertalet av dessa index.\r\nSverige har även klättrat uppåt något i välfärdsindexen de senaste\r\nåren efter en viss försämring i samband med den ekonomiska krisen i\r\nbörjan och mitten av 1990-talet, enligt SCB.\r\nBaserat på OECD:s köpkraftskorrigerade statistik kan emellertid utskottet\r\nkonstatera att svensk ekonomi tappat i relativ position mot andra länder\r\nunder framför allt två perioder de senaste 35 åren - under andra hälften\r\nav 1970-talet och i början av 1990-talet. Den absolut största nedgången\r\nkom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll samtidigt som flera\r\nandra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.\r\nHög tillväxt är ett viktigt mål\r\nKristdemokraterna anger i sin motion att målet för den ekonomiska\r\npolitiken bör vara en hållbar tillväxt på minst 3 % per år över\r\nkonjunkturcykeln.\r\nSom utskottet framhållit tidigare är en hög ekonomisk tillväxt en\r\navgörande del av den ekonomiska politiken, under förutsättning att den är\r\nekologiskt hållbar. Som redovisades ovan har Sveriges BNP under de\r\nsenaste tio åren stigit med i genomsnitt 3 % per år, vilket är lika högt\r\nsom Kristdemokraternas tillväxtmål. Det är också hela 0,9 procentenheter\r\nmer i tillväxt per år än genomsnittet i euroområdet och 0,3 procentenheter\r\nmer per år än genomsnittet för OECD-länderna.\r\nHelt avgörande för den svenska tillväxten och därmed också sysselsättningen\r\när att Sveriges konkurrens- och företagsklimat är gott. Till skillnad\r\nmot vad som hävdas i motionerna Fi13 (m), Fi14 (fp), Fi15 (kd) och Fi16\r\n(c) anser utskottet att det grundläggande klimatet för tillväxt, expansion\r\noch företagande är relativt gott, även om de senaste årens internationella\r\nlågkonjunktur och den tilltagande globaliseringen skapat spänningar på\r\nskilda håll i närings- och arbetslivet.\r\nDet finns en god grund för svensk tillväxt\r\nDen makroekonomiska grunden i ekonomin är stabil. De offentliga finanserna\r\nhar sanerats. Inflationen och räntorna är låga. De svenska obligationsräntorna\r\nligger i dagsläget i nivå med eller t.o.m. något under de tyska\r\nobligationsräntorna. Detta kan jämföras med situationen vid mitten av\r\n1990-talet då de svenska obligationsräntorna låg 4-5 procentenheter över\r\nde tyska. Företagens konkurrenssituation är relativt god, och de nominella\r\nlöneökningarna i ekonomin har sänkts från de mycket högt uppskruvade\r\ntalen på 1980-talet och början av 1990-talet. Tvärtemot vad kristdemokrater\r\npåstår i motion Fi15 (kd) har lönebildningen genomgått omfattande\r\nförändringar under de senaste tio åren. Dessutom är förtroendet för en\r\nlåg inflation stort bland ekonomins olika aktörer. Pensionssystemet har\r\nreformerats, till skillnad från situationen i många andra europeiska\r\noch utomeuropeiska länder.\r\nÅtgärder har genomförts för att öka konkurrensen i den svenska ekonomin\r\noch pressa ned prisnivån. Marknader har öppnats för konkurrens,\r\nkonkurrenslagstiftningen har skärpts och konkurrensövervakningen utökats.\r\nUtbildnings- och kunskapsnivån hos den svenska arbetskraften har stigit\r\nytterligare genom de senaste årens satsningar på utbildning och forskning.\r\nSverige är det land i världen som enligt OECD investerar mest resurser\r\ni kunskap som andel av BNP. Utgångspunkten för politiken är att Sverige\r\näven i fortsättningen ska vara världens främsta kunskapsnation. Stora\r\nresurser satsas för att bygga ut och förbättra infrastrukturen. Den\r\nsvenska företagsbeskattningen är konkurrenskraftig i ett internationellt\r\nperspektiv, även om globaliseringen på olika sätt ställer beskattningen\r\ninför nya utmaningar.\r\nSveriges samlade affärer med utlandet, dvs. bytesbalansen, visar på\r\nrekordöverskott. Överskottet uppgick till 8,1 % av BNP 2004. Folkpartiet\r\nliberalerna påstår i motion Fi14 att det höga överskottet är ett tecken\r\npå att det investeras för lite inom landet. Kapitalet används i stället\r\nför investeringar utomlands.\r\nSom svar på detta vill utskottet bl.a. hänvisa till de beräkningar av\r\nkapitalavkastning och investeringar i Sverige jämfört med övriga länder\r\nsom KI redovisar i Lönebildningsrapporten för 2004. Enligt KI ligger\r\navkastningen på kapital i Sverige på ungefär samma nivå som i Förenta\r\nstaterna och EU. Dessutom är investeringarna som andel av förädlingsvärdet\r\nminst lika höga i Sverige som i övriga delar av världen. Betydelsen av\r\ndetta är att Sverige står sig minst lika bra som andra länder i den\r\nglobala konkurrensen om investeringskapital. Som utskottet redovisat\r\ntidigare började de svenska investeringarna öka under förra året, efter\r\nen relativt svag nedgång under lågkonjunkturåren.\r\nTillväxtklimatet måste ständigt förbättras\r\nDen fortgående globaliseringen skärper konkurrensen ytterligare, och\r\nenligt utskottets mening måste förutsättningarna för tillväxt och\r\nexpansion ständigt utvecklas.\r\nUtskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i vårpropositionen\r\nredovisar en strategi för att fortsätta att stärka Sveriges konkurrenskraft.\r\nStrategin bygger bl.a. på den innovationsstrategi, Innovativa Sverige,\r\nsom regeringen presenterade förra sommaren. Utgångspunkten är att\r\nSveriges konkurrenskraft bl.a. ska förbättras genom omfattande satsningar\r\npå utbildning, kreativitet och kompetens samt åtgärder för att få fler\r\noch växande företag. Forskning ska ytterligare förstärkas. Resurserna\r\ntill forskningen höjs med 2,3 miljarder kronor under de närmaste tre\r\nåren och de områden som ska prioriteras är medicinsk forskning, teknisk\r\nforskning samt forskning till stöd för hållbar utveckling. Övriga delar\r\nav strategin för att öka konkurrenskraften redovisar utskottet mer\r\nutförligt nedan.\r\nSveriges bronsplats i tillväxtklimat ska behållas\r\nUtskottet vill i detta sammanhang erinra om att olika institut och\r\norganisationer genomgående placerar Sverige högt på sina rankningslistor\r\nnär de analyserar olika länders tillväxtförutsättningar. World Economic\r\nForum (WEF) utsåg i höstas Sverige till det tredje bästa landet i världen\r\nvad gäller konkurrens- och tillväxtklimat - för andra året i rad. WEF:s\r\nstudie undersöker 104 länder inom en mängd olika områden, som mikroekonomiskt\r\nklimat, generellt konkurrensklimat, infrastruktur, samarbetsklimat,\r\nlagstiftning, hållbarhet och miljökrav, IT-utveckling etc. Vidare ligger\r\nSverige stadigt bland toppländerna i EU-kommissionens uppföljningar av\r\nden s.k. Lissabonprocessen. Utskottet vill i detta sammanhang bara erinra\r\nom att Sverige är ett av tre länder inom EU som nått EU:s mål om 70 %\r\nsysselsatta.\r\nUtskottet vill till sist också nämna att det internationella kreditinstitutet\r\nStandard &amp; Poor''''''''''''''''s förra våren höjde Sveriges kreditbetyg till det högsta\r\nbetyget AAA (tripple A). Det är, enligt utskottets mening, ett erkännande\r\nav den svenska ekonomins grundläggande styrka.\r\nDet är också utskottets övertygelse att tillväxtklimatet i den svenska\r\nekonomin hade varit betydligt sämre om Moderata samlingspartiet,\r\nKristdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet fått genomföra\r\nde budgetalternativ och den ekonomiska politik de propagerat för under\r\nde senaste åren. Partiernas omfattande skattesänkningar och\r\nbudgetnedskärningar\r\nhade med stor sannolikhet skapat en betydande osäkerhet och oro bland\r\nekonomins olika aktörer.\r\n\r\nBättre villkor för företagandet\r\nSverige behöver fler företagare. Ytterligare satsningar på företagandet\r\när viktiga, inte minst för att skapa fler arbetstillfällen. Utskottet\r\nser därför positivt på regeringens åtgärder för att få fram fler och\r\nväxande företag i alla delar av landet. Samtidigt kan utskottet konstatera\r\natt Sverige redan i dag erbjuder goda förutsättningar för företagen.\r\nDen kritik av företagandets villkor som framförs i motionerna är enligt\r\nutskottets mening kraftigt överdriven. Exempelvis anklagar Moderaterna\r\ni motion Fi13 regeringen för att vara handlingsförlamad när det gäller\r\nförbättringar av närings- och entreprenörsklimatet. I motion Fi15 talar\r\nKristdemokraterna om en byråkrati- och regeldjungel som håller på att\r\nkväva småföretagarna. I skarp kontrast till sådana beskrivningar står\r\nVärldsbankens nyligen publicerade rapport Doing Business in 2005, där\r\nSverige ligger på nionde plats bland 145 länder när det gäller enkla\r\noch bra regelverk för företagen.\r\nRegeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i en\r\nskrivelse till riksdagen (2004/05:48) presenterat ett handlingsprogram\r\nmed närmare 300 åtgärder för att stimulera företagandet. Handlingsprogrammet\r\nomfattar enklare regler, färre blanketter och minskat uppgiftslämnande,\r\nökat samarbete mellan myndigheter, kortare handläggningstider och bättre\r\nservice och tillgänglighet. Många förenklingar har redan genomförts.\r\nDet har exempelvis blivit lättare att starta företag. Det räcker i dag\r\nmed en enda anmälan via Internet, för att få ett enskilt bolag registrerat\r\nhos både Bolagsverket och Skatteverket. I handlingsprogrammet slås också\r\nfast att regeringen ska sätta upp ambitiösa mål i syfte att minska\r\nföretagens administrativa kostnader. Mål ska ha satts för samtliga områden\r\nsenast i maj 2006 och alla mål ska vara uppnådda till 2010. Verket för\r\nnäringslivsutveckling, Nutek, blir den centrala myndigheten för\r\nregelförenklingar. Detta innebär att Nutek, i samarbete med berörda\r\nmyndigheter\r\noch i samråd med näringslivets organisationer, ska bygga upp en\r\nservicefunktion dit företag och blivande företagare kan föra fram synpunkter\r\noch förslag om ytterligare förbättringar. Det innebär också att Nutek\r\nkontinuerligt ska arbeta fram förslag till förenklingar för företagen.\r\n\r\nAndra viktiga initiativ för att stimulera företagandet är reformeringen\r\nav skattereglerna för fåmansbolag, de s.k. 3:12-reglerna samt den\r\nförbättrade tillgången till riskkapital genom s.k. såddfinansiering.\r\nSistnämnda innebär att ca 2 miljarder kronor satsas under en tioårsperiod\r\npå företag som befinner sig i skärningspunkten mellan idé och färdig\r\nprodukt. Vidare har arvs- och gåvoskatten slopats, vilket underlättar\r\nför alla de tusentals företagare som är på väg mot pension och vill\r\nlämna företaget vidare.\r\nRegeringen har, tillsammans med företrädare för bas- och verkstadsindustri\r\noch dess fackliga organisationer, påbörjat ett arbete för att gemensamt\r\nutarbeta program för att utveckla Sveriges ledande positioner inom\r\nträ/skogsindustri, metallurgi och fordonsindustri. Några av Sveriges\r\nstörsta företag verkar i branscher där investeringar i forskning och\r\nutveckling är helt avgörande för internationell framgång. Regeringen\r\ngenomlyser, i samarbete med näringslivet och berörda fackliga organisationer,\r\nförutsättningarna för IT/telekom, bioteknik och läkemedel i Sverige.\r\nRegeringen avser också att arbeta vidare med det program för att utveckla\r\nsamarbetet mellan industrin och den offentliga sektorn i syfte att stärka\r\nsvensk konkurrenskraft, som Industrikommittén redovisade hösten\r\n2004.\r\nUtskottet ser vidare positivt på verksamheten inom de industriella\r\nutvecklingscentrum (IUC), som i dag finns i 19 regioner i Sverige.\r\nIUC-bolagen ägs och leds av regionala aktörer och är värdefulla för många\r\nmindre aktörer. Regeringen överväger olika möjligheter att stödja och\r\nutveckla verksamheten inom IUC.\r\nEn väl utbyggd infrastruktur är av central betydelse för företagens\r\nmöjligheter att verka i landet. Utskottet vill i det sammanhanget\r\nframhålla betydelsen av att mellan 2004 och 2015 genomförs den största\r\nsatsningen på infrastruktur i modern tid i Sverige. Vägar och järnvägar\r\nrustas upp och trafiksäkras.\r\nDen offentliga upphandlingen har stor betydelse för utvecklingen av nya\r\nprodukter och innovationer, inte minst när det gäller miljöomställningen\r\nav Sverige. Samspelet mellan offentlig och privat sektor har haft stor\r\nbetydelse för Sveriges utveckling till en modern välfärdsstat. Därför\r\när det också enligt utskottets mening av central betydelse att se till\r\natt denna möjlighet utnyttjas även i framtiden.\r\nDe statliga bolagens beslut om investeringar och produktutveckling\r\npåverkar utvecklingen av Sverige. Flertalet av dessa bolag verkar på\r\naffärsmässiga grunder och måste ta hänsyn till de villkor som följer av\r\ndetta. Det hindrar dock inte att dessa statliga bolag i ökad omfattning\r\nkan bidra till innovationer och omställningen av Sverige.\r\nUtskottet vill även framhålla betydelsen av den pågående utvecklingen\r\navseende den elektroniska förvaltningen, ofta benämnd 24-timmarsmyndigheten.\r\nSyftet är att företag och medborgare på elektronisk väg ska kunna få\r\ninformation, lämna uppgifter samt uträtta andra ärenden på ett snabbt\r\noch enkelt sätt oberoende av tid och plats. Så långt det är möjligt ska\r\ndet räcka med en myndighetskontakt för att framföra ett ärende. Enligt\r\nflera jämförande internationella studier är den svenska förvaltningens\r\nanvändning av informationsteknik bland de mest utvecklade i världen.\r\nNär det gäller utbudet av avancerade offentliga tjänster på nätet är\r\nSverige världsledande. Exempel på en sådan tjänst är Tullverkets\r\nautomatiserade tullhantering som för många företag inneburit halverade\r\nkostnader jämfört med manuella rutiner. Ett annat exempel är ett\r\nsamverkansprojekt för automatisk hämtning av registeruppgifter från flera\r\nmyndigheter, som inneburit att handläggningstiden för ansökan om\r\nyrkestrafiktillstånd har minskat från trettio till tre dagar. Projektet\r\ndrivs av länsstyrelsen i Stockholms län.\r\nSkatterna har sänkts för låg- och medelinkomsttagare\r\nI samtliga motioner föreslås omfattande skattesänkningar. I varierande\r\ngrad anklagar oppositionspartierna också regeringen för att vilja höja\r\nskatterna för låg- och medelinkomsttagare. Denna beskrivning är enligt\r\nutskottet grovt missvisande. Under perioden 2000-2002 togs på regeringens\r\ninitiativ de tre första stegen i en inkomstskattereform för att sänka\r\nskatterna för främst låg- och medelinkomsttagare. Exempelvis har\r\nskiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts och en extra skattesänkning\r\nför pensionärer genomförts. Uttaget från fastighets- och förmögenhetsskatterna\r\nhar sänkts samtidigt som dämpnings- och begränsningsregler införts. För\r\natt minska marginaleffekterna och stimulera efterfrågan i den svenska\r\nekonomin har kompensationen för den allmänna pensionsavgiften höjts fr.\r\no.m. 2005 från 75 % till 87,5 %. Vidare har grundavdraget för låg- och\r\nmedelinkomsttagare höjts med 2 400 kr för att balansera höjda skatter\r\npå drivmedel inom ramen för den gröna skatteväxlingen. Arvs- och\r\ngåvoskatten avskaffades i december 2004. Som redovisats ovan kommer\r\nsmåföretagare att få sänkt skatt genom lättnader i de s.k. 3:12-reglerna.\r\n\r\nEnligt utskottets mening bestäms skattenivån i samhället av vilka\r\nvälfärds- och fördelningsmässiga ambitioner man har. Skatter ska dels\r\nstimulera till arbete, investeringar och uthållig ekonomisk tillväxt,\r\ndels minska ekonomiska och sociala klyftor. Utskottet instämmer i\r\nregeringens synsätt att det visserligen inte finns något generellt samband\r\nmellan skatter och tillväxt, men att varje skatteslag måste prövas\r\nutifrån ett tillväxtperspektiv. Utvecklingen med alltfler äldre gör att\r\nskattesystemet även måste ses över i syfte att få in fler i arbete.\r\nBehovet av att ställa om Sverige till ett ekologiskt och socialt hållbart\r\nsamhälle gör att de progressiva och gröna inslagen i skattesystemet kan\r\nbehöva öka. Regeringen avser att påbörja en översyn av hela skattesystemet\r\n2006.\r\nUtskottet avvisar de omfattande skattesänkningar som föreslås i motionerna,\r\ndå risken är stor att sänkningarna leder till instabila statsfinanser\r\noch omfattande neddragningar av viktig offentlig verksamhet.\r\nMer välfärd för varje skattekrona\r\nFör att klara välfärdens finansiering i framtiden krävs, förutom en\r\nökad sysselsättning, också en god hushållning med de gemensamma resurserna.\r\nStaten ska bidra till ökad produktivitet i offentlig sektor, genom att\r\neffektivisera sin egen verksamhet och förse kommuner och landsting med\r\nde verktyg de behöver i sitt utvecklingsarbete. Det är av avgörande\r\nbetydelse att kommuner och landsting använder varje skattekrona effektivt\r\nför att öka kvaliteten i välfärden. Regeringen har gett Ansvarskommittén\r\ni uppdrag att se över hela samhällsorganisationen så att välfärden kan\r\nproduceras mer effektivt i framtiden.\r\nSvartarbete, skatte- och förmånsfusk leder till snedvriden konkurrens\r\noch skulle på sikt kunna riskera att undergräva legitimiteten för den\r\nsvenska välfärdsmodellen. Utskottet anser att motionärerna utan grund\r\nkritiserar regeringen för passivitet i frågan om synen på förmånsfusk.\r\nI själva verket har regeringen under senare år vidtagit en rad åtgärder\r\nför att bekämpa skatte- och förmånsfusk. Ett exempel är sammanslagningen\r\nav skattemyndigheterna till Skatteverket, vilket frigjorde resurser för\r\natt bekämpa skattefusk. Regeringen intensifierar nu detta arbete och\r\npresenterar i vårpropositionen åtgärder för bl.a. bättre skattekontroll,\r\ntypgodkända kassaregister, utökat informationsutbyte mellan myndigheter\r\nsamt åtgärder för att stävja svartarbete inom byggbranschen. Vidare ska\r\nden straffrättsliga regleringen av förmånsfusk reformeras och en delegation\r\nmot förmånsfusk inrättas.\r\nBättre villkor för barnfamiljerna\r\nFortfarande lever många barnfamiljer med knappa marginaler. Inför\r\ninnevarande mandatperiod utlovade regeringen en rad nya satsningar som nu\r\nsjösätts. Exempelvis höjs barnbidraget och flerbarnstillägget.\r\nUnderhållsstödet höjs och bostadsbidraget till barnfamiljer ökar. Dessutom\r\ninförs ett nytt barntillägg i studiemedelssystemet. Den första juli\r\n2006 höjs taket i föräldrapenningen, från 7,5 till 10 basbelopp. Mot\r\nbakgrund av att män fortfarande har en högre inkomst än kvinnor anser\r\nutskottet att höjningen av taket i föräldraförsäkringen är viktig, inte\r\nminst för att få män att ta ut en större del av föräldraförsäkringen.\r\nUtskottet\r\nkonstaterar att Moderaterna i motion Fi13 hävdar att det är angeläget\r\natt föräldraförsäkringen utnyttjas jämnare av män och kvinnor, men\r\nsamtidigt motsätter sig höjningen av taket. Vidare noterar utskottet att\r\nKristdemokraterna förespråkar en höjning av maxtaxan för kommunal\r\nbarnomsorg med hela 20 %, vilket kraftigt skulle försämra ekonomin och\r\nincitamenten till ökat arbetsutbud för många barnfamiljer. Moderaterna\r\nå andra sidan, som tidigare förespråkat en rejäl höjning av maxtaxan,\r\ntvärvänder nu och slopar sitt tidigare förslag med hänvisning till att\r\ndet strider mot arbetslinjen.\r\nMer resurser till vård, skola och omsorg\r\nEn sund ekonomi i den kommunala sektorn är avgörande för välfärdens\r\ncentrala områden: vården, skolan och omsorgen. Utskottet konstaterar\r\natt ekonomin i kommunsektorn ser stark ut under 2005 och 2006 till följd\r\nav en positiv inkomstutveckling och stora statliga tillskott. För 2007\r\noch 2008 är dock prognoserna mindre gynnsamma. Kommunsektorn behöver\r\ntillföras ytterligare resurser för de närmaste åren och regeringen avser\r\natt återkomma om detta i budgetpropositionen för 2006.\r\nSvensk hälso- och sjukvård håller hög kvalitet och personalen har god\r\nkompetens, men långa väntetider på vissa håll och larmrapporter om\r\nmissförhållanden på enskilda sjukhus gör att många oroar sig över sjukvården.\r\nUtskottet ser mot den bakgrunden med tillfredsställelse på de satsningar\r\nsom regeringen gör de närmaste åren. Den 1 november 2005 införs en\r\nnationell vårdgaranti, som innebär att ingen ska behöva vänta mer än 3\r\nmånader från beslut till planerad behandling. Dessutom genomförs en\r\nsärskild satsning på psykiatrin och omsorgen om personer med psykiska\r\nfunktionshinder. Därutöver höjs det generella stödet till kommuner och\r\nlandsting, så att fler kan anställas i både vården och omsorgen. Utskottet\r\nvill även betona vikten av att utveckla vården ur ett jämställdhetsperspektiv.\r\nSocialstyrelsen har i en rapport med titeln Jämställd vård pekat på\r\natt tillgången till vissa delar av den högspecialiserade vården är\r\nsnedfördelad mellan kvinnor och män. Denna rapport bereds för närvarande\r\ni Regeringskansliet.\r\nRegeringen fullföljer nu den satsning på grund- och gymnasieskolan som\r\ninleddes under förra mandatperioden. Mellan 2001 och 2006 anställs 15\r\n000 fler lärare och andra specialister i grund- och gymnasieskolan. Ett\r\nprogram i 11 steg genomförs för en bättre gymnasieskola. Exempelvis\r\ninförs en gymnasieexamen, kursbetyg ersätts av ämnesbetyg och historia\r\nblir ett nytt kärnämne. Från och med 2006 införs individuella\r\nutvecklingsplaner för alla elever i grundskolan. För att förbättra\r\nundervisningen\r\ni de skolor som verkar i utsatta områden tillskjuter regeringen 70\r\nrespektive 155 miljoner kronor 2006 och 2007. Regeringen föreslår även\r\nen utökning av den särskilda lärarutbildningen för obehöriga lärare.\r\nInsatser för ökad jämställdhet\r\nUtskottet tvingas konstatera att arbetsmarknaden är långt ifrån jämställd.\r\nKvinnor har i jämförelse med män sämre arbetsvillkor, tjänar mindre,\r\nblir oftare sjukskrivna och når mer sällan ledande befattningar. För\r\natt höja den kvinnliga förvärvsfrekvensen ytterligare måste jämställdheten\r\nöka, både i familjelivet, på arbetsmarknaden och i samhället i stort.\r\nSom nämndes tidigare i betänkandet avser regeringen att presentera en\r\nnationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader under\r\n2005.\r\nLönenivån i kvinnodominerande yrken inom den offentliga sektorn behöver\r\nhöjas. Utskottet ser därför positivt på att regeringen bedömer att\r\nkommunsektorn behöver tillföras ytterligare resurser för de närmaste\r\nåren. Regeringen avser att återkomma till detta i budgetpropositionen\r\nför 2006. Överläggningar kommer att ske med Sveriges kommuner och\r\nlandsting för att i god tid inför nästkommande avtalsförhandlingar klargöra\r\nförutsättningarna för att bl.a. minska lönegapet mellan kvinnor och män.\r\n\r\nMånga kvinnor arbetar deltid, ofta ofrivilligt. Antalet deltidsarbetslösa\r\nkvinnor är fler än antalet heltidsarbetslösa kvinnor. Detta trots att\r\ndeltidsarbetslösheten fallit kraftigt sedan 1997. Att bekämpa ofrivillig\r\ndeltid är en viktig del i arbetet med att öka antalet arbetade timmar.\r\nRegeringen har tillsatt en utredning för att stärka rätten till heltid.\r\nRegeringen har även tillsatt en utredning med uppdrag att göra en\r\növersyn av jämställdhetspolitikens mål, inriktning, organisation och\r\neffektivitet.\r\nUtskottet kan konstatera att trots att det finns mycket kvar att göra\r\npå jämställdhetsområdet så ligger Sverige bra till i ett internationellt\r\nperspektiv. Det framgår av en nyligen publicerad internationell\r\nundersökning av World Economic Forum (WEI). WEI har undersökt 58 länder\r\n(däribland samtliga OECD-länder) ur ett könsperspektiv genom att titta\r\npå fem områden: ersättning för arbete, tillgång till arbetsmarknaden,\r\npolitisk makt samt möjlighet till utbildning och hälsa. Enligt undersökningen\r\nhamnar Sverige, tillsammans med de övriga nordiska länderna, i topp när\r\ndet gäller likheten mellan könen i ovan uppräknade avseenden.\r\nFördelningspolitik för ökad rättvisa\r\nSverige tillhör den grupp av länder som har lägst andel hushåll med en\r\nsvag ekonomi. Ändå är de ekonomiska klyftorna alltför stora.\r\nI bilaga 3 till vårpropositionen för 2005 finns en redogörelse för\r\nhushållens inkomster och inkomstfördelning sedan början av 1990-talet.\r\nHär framgår att hushållens ekonomiska standard ökade med 12,5 % mellan\r\n1991 och 2003. Ökningen är något lägre för män (12 %) än för kvinnor\r\n(12,6 %). Mest gynnsam har utvecklingen varit för ålderspensionärer,\r\ndär den ekonomiska standarden ökade med 13,4 % för sammanboende pensionärer\r\noch 18 % för ensamstående pensionärer. Minst gynnsam har utvecklingen\r\nvarit för ungdomar i åldern 18-24 år. För sistnämnda grupp ökade den\r\nekonomiska standarden med endast 1,5 % under perioden. Lönespridningen\r\nminskar för andra året i rad efter att ha ökat kontinuerligt under hela\r\n1990-talet. Även inkomstspridningen har bromsats upp efter 2000 och\r\nminskar nu för tredje året i rad.\r\nSom komplement till arbetslöshets- och sysselsättningsmålet har regeringen\r\nfastställt rättvisemålet, som innebär att behovet av socialbidrag ska\r\nhalveras mellan 1999 och 2004. Mellan 1999 och 2003 minskade behovet av\r\nsocialbidrag med 26 %. Under 2002 och 2003 avtog minskningstakten och\r\nunder 2004 ökade behovet av socialbidrag något. Den främsta orsaken\r\ntill att målet inte nåddes inom utsatt tid var den svaga utvecklingen\r\npå arbetsmarknaden. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen\r\nför 2006 med en närmare avstämning av rättvisemålet. Vidare har regeringen\r\ntillsatt en utredning för att se över socialbidraget. Utredningen ska\r\nlämna förslag som stärker de ekonomiska drivkrafterna för arbete och\r\nförtydligar och förbättrar arbetsfördelningen mellan stat och kommun.\r\nDet handlar om att underlätta för människor att gå från bidrag till\r\narbete och att stärka samhällets insatser för de mest utsatta grupperna.\r\n\r\nI detta sammanhang vill utskottet tydligt ta avstånd från Moderaternas\r\nförslag om kraftigt sänkta ersättningsnivåer för några av de mest utsatta\r\ngrupperna i samhället; de sjuka och de arbetslösa. Detsamma gäller även\r\nCenterpartiets förslag, där dock sänkningarna är mindre omfattande. I\r\nmotion Fi13 skriver Moderaterna att man noga kommer att följa utvecklingen\r\noch vidta åtgärder om \"konsekvenserna för vissa grupper blir orimliga\".\r\nDetta är enligt utskottets mening en cynisk inställning och ett uttryck\r\nför att vilja experimentera med människors välfärd.\r\nBiståndspolitik för minskad fattigdom\r\nDet är nu fem år sedan FN lade fast millenniemålen, som syftar till att\r\ngöra världen mer rättvis till 2015. Sverige tillhör den lilla grupp av\r\nfem länder som lever upp till FN:s rekommendation om att avsätta minst\r\n0,7 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete. Utskottet kan\r\nkonstatera att den svenska biståndsramen har ökat kraftigt sedan 1997\r\noch 2006 kommer 1 % av BNI att anslås till bistånd. I absoluta tal är\r\nSverige världens åttonde största biståndsgivare och det svenska biståndet\r\när betydelsefullt i kampen mot världens fattigdom.\r\nUtskottet noterar att det råder stor oenighet i synen på biståndspolitiken\r\nbland allianspartierna. Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna\r\nstår i princip bakom regeringens politik medan Centerpartiet når\r\nenprocentsmålet först 2007. Moderaterna föreslår däremot att biståndet\r\nsänks kraftigt i förhållande till regeringens förslag. Utskottet finner\r\ndet anmärkningsvärt att Moderaterna genomför kraftiga besparingar på\r\nbiståndsområdet då sådana besparingar kan väntas få allvarliga konsekvenser\r\nför de mest utsatta i världen. Samtidigt måste utskottet emellertid\r\nkonstatera att Moderaternas besparingar i detta sammanhang är helt i\r\nlinje med flera av deras övriga förslag. Det gäller inte minst de sänkta\r\nersättningsnivåerna för arbetslösa och sjuka, som ju främst drabbar dem\r\ni samhället som redan har det svårt.\r\nFör många utvecklingsländer är de rika ländernas handels- och\r\njordbrukspolitik viktigare än biståndspolitiken. Det är därför enligt\r\nutskottet\r\noerhört betydelsefullt att fattiga länder ges tillträde till internationella\r\nmarknader utan snedvridande subventioner och regleringar. Regeringen\r\narbetar för att EU:s handels- och jordbrukspolitik ska bli mer\r\nutvecklingsfrämjande och för att WTO:s ministermöte i Hong Kong i december\r\n2005 ska ta ett viktigt steg mot ett mer öppet och rättvist politiskt\r\nregelverk. Regeringen har vidare infört ett mål om att alla politikområden\r\nska bidra till en rättvis och hållbar utveckling.\r\nDet är enligt utskottet viktigt att Sverige även bidrar till en rättvis\r\nglobalisering genom en human asyl- och flyktingpolitik. Utskottet är\r\ndärför positivt till att Utlänningsnämnden ersätts med ett domstolsförfarande\r\nunder 2006, i syfte att göra asylprocessen tydligare och mer öppen.\r\nDenna fråga behandlas mer ingående i betänkande 2004/05:FiU21 under\r\nutgiftsområde 8.\r\nInvesteringar i kommande generationers miljö\r\nHållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik.\r\nAlla beslut ska utformas så att de beaktar ekonomiska, sociala och\r\nmiljömässiga konsekvenser. Basen för miljöpolitiken är de 15 nationella\r\nmiljömålen. Regeringen har under våren 2005 lämnat en miljömålsproposition\r\n(2004/05:150), som utgör en första utvärdering av arbetet med att nå de\r\nav riksdagen beslutade delmålen. Av denna framgår att miljöpolitiken\r\nunder de senaste åren varit framgångsrik. Effekterna av försurning och\r\növergödning har avtagit och påverkan på människors hälsa av föroreningar\r\ni utomhusmiljön har minskat. Regeringens uppfattning är att den tydliga\r\nmiljömålsstruktur som nu har etablerats effektiviserar mål- och\r\nresultatstyrningen av arbetet med att lösa de stora miljöproblemen, särskilt\r\nsom den kombineras med ett tydligt uppföljningssystem. Men trots att\r\nmiljösituationen i många avseenden har förbättrats under senare år,\r\nkvarstår svårlösta problem som innebär risker för människor. I propositionen\r\nföreslår regeringen att systemet med miljökvalitetsmål kompletteras med\r\nett sextonde mål om biologisk mångfald. Nya delmål för de nuvarande\r\nfemton miljökvalitetsmålen presenteras också, tillsammans med åtgärder\r\noch strategier för att säkerställa att det långsiktiga målet uppnås.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att en av de största utmaningarna\r\npå miljöområdet är klimatfrågan. En stor majoritet av forskarsamhället\r\nanser att utsläppen av växthusgaser redan lett till temperaturförändringar.\r\nSverige har satt upp målet att minska utsläppen med 4 % mellan 1990\r\noch 2008-2012.\r\nRegeringen har beslutat att skapa ett nationellt forum för hållbar\r\nutveckling i syfte att öka erfarenhetsutbytet mellan lokala och regionala\r\naktörer, näringsliv och organisationer.\r\nFör en ekologiskt hållbar utveckling spelar också den gröna skatteväxlingen\r\nen central roll. Sedan 2001 har en skatteväxling på 13,6 miljarder kronor\r\ngenomförts. Fram till 2010 fullföljs en skatteväxling på ytterligare\r\ndrygt 16 miljarder kronor. Regeringen avser att i budgetpropositionen\r\nför 2006 ange riktlinjer för den fortsatta skatteväxlingen. Regeringen\r\nser också över möjligheterna att förbättra de skattemässiga villkoren\r\nför en övergång från direktverkande el i bostadshus till mer effektiva,\r\nenergisnåla och miljövänliga uppvärmningssystem.\r\nEn politik för hållbar och kostnadseffektiv energiförsörjning\r\nUtskottet anser att Sveriges energipolitik ska skapa förutsättningar\r\nför en hållbar och kostnadseffektiv energiförsörjning med låg inverkan\r\npå hälsa, miljö och klimat. Sverige satsar sedan många år tillbaka på\r\nalternativa energikällor. Regeringen vill ytterligare stimulera\r\nanvändningen av förnybara energikällor och föreslår att anslagen till\r\nenergiforskningen ökar med 100 miljoner kronor 2006 respektive 2007.\r\nUtskottet kan konstatera att flera av oppositionspartiernas förslag\r\ninom energiområdet står mycket långt från regeringens satsningar på en\r\nmer hållbar, miljövänlig och framåtblickande energipolitik. Moderaterna\r\nsäger i Fi13 exempelvis nej till miljöbonusen för vindkraftsel. Därutöver\r\nvill Moderaterna slopa skattestödet till källsorteringslokaler och till\r\nmiljöinvesteringar i offentliga lokaler. I Folkpartiet liberalernas\r\nmotion Fi14 föreslås en ny energipolitik som innebär att avvecklingen\r\nav kärnkraften avbryts och att möjligheterna öppnas för att bygga fler\r\nkärnkraftverk på platser där kärnkraft redan produceras. Vidare avvisar\r\nFolkpartiet liberalerna regeringens ökade satsning på energiforskning.\r\nMed Moderaternas och Folkpartiets förslag skulle Sverige ta ett kliv\r\ntillbaka när det gäller att hitta lösningar inom energiområdet som håller\r\npå lång sikt och för kommande generationer.\r\nUtskottet noterar samtidigt att energipolitiken är ett av de områden\r\ndär de inbördes motsättningarna mellan de borgerligas politik framstår\r\nsärskilt tydligt. Den bakåtsträvande energipolitik som framför allt\r\nModeraterna och Folkpartiet representerar står i skarp kontrast till\r\nCenterpartiets förslag i motion Fi16 om satsningar på alternativa\r\nbränslen och en miljö- och energipolitik som gör Sverige världsledande\r\ninom den nya tekniken.\r\nRegionalpolitik för att motverka utflyttning och arbetslöshet\r\nUtskottet ställer sig bakom regeringens satsningar på jobb och tillväxt\r\ni de regioner som berörs mest av försvarsomställningen. Regeringen\r\naviserade i försvarspropositionen (prop. 2004/05:5) flera åtgärder för\r\natt möta de påfrestningar som omställningen av försvaret innebär för\r\nregionerna Östersund, Arvidsjaur, Karlstad/Kristinehamn och Gotland. På\r\nuppdrag av regeringen har en särskild utredare övervägt och föreslagit\r\nlämpliga lokaliseringar av statliga arbetstillfällen.\r\nLokaliseringsutredningens\r\nslutrapport (N2004:15) överlämnades till regeringen i mars 2005. Regeringen\r\nuppger att den kommer att genomföra betydande omlokaliseringar av statlig\r\nverksamhet till de nämnda regioner som drabbats av nedläggningar av\r\nförsvaret. Dessa omlokaliseringar ska ske på ett sådant sätt att\r\nverksamheten långsiktigt kan fungera med bibehållen kvalitet. Kostnaden\r\nför omlokaliseringen skiljer sig åt mellan de olika myndigheterna, liksom\r\nmyndigheternas ekonomiska situation. Därför kommer varje myndighet att\r\nbedömas utifrån sina förutsättningar så att merkostnaderna för\r\nomlokaliseringen finansieras. Regeringen uppger att man följer utvecklingen\r\npå arbetsmarknaden noga och att man kommer att föreslå fler åtgärder i\r\nbudgetpropositionen för 2006, om det visar sig nödvändigt.\r\nUtskottet ser regeringens ansträngningar på det regionalpolitiska området\r\nsom viktiga, inte minst mot bakgrund av att man i vissa delar av landet\r\nhar stora problem med utflyttning och hög arbetslöshet. AMS siffror\r\nfrån april visar att den sammanlagda arbetslösheten, dvs. öppen\r\narbetslöshet plus arbetsmarknadspolitiska åtgärder, var 13, 6 % i Norrbottens\r\nlän och 12, 6 % i Gävleborgs län. Motsvarande siffror för Stockholms\r\nlän låg i april på 5,3 %. Men trots att det finns stora skillnader i\r\nsysselsättning och inkomster mellan olika regioner försvinner dessa i\r\npraktiken när värdet av olika offentliga transfereringar räknas in. Det\r\nsker således en kraftfull regional utjämning genom de offentliga systemen.\r\nDenna utjämning skulle enligt utskottets mening starkt hotas av\r\nModeraternas förslag i Fi13 om sänkta ersättningsnivåer samt förslaget om\r\natt avskaffa riksnormen för socialbidrag. Samtidigt vill utskottet betona\r\natt det självklart krävs aktiva lokala insatser i alla delar av landet\r\nför att förbättra förutsättningarna för tillväxt och högre sysselsättning.\r\nUnder de senaste åren har också en rad viktiga åtgärder inom detta\r\nområde beslutats. Exempelvis har högskolan decentraliserats, ett antal\r\nstora infrastrukturinvesteringar har satts i gång och det pågår ett\r\nantal olika projekt för att stärka särskilda regioner och för att stärka\r\nkonkurrenskraften i vissa näringsgrenar.\r\nDe s.k. tillväxtavtalen som varit verksamma under perioden 1998-2003\r\nersätts under perioden 2004-2007 av regionala tillväxtprogram. Programmen\r\nska identifiera specifika regionala behov och möjligheter och föreslå\r\nen så effektiv samordnad resursanvändning som möjligt för att möta dessa\r\nbehov och utnyttja möjligheterna fullt ut. Fokus ska vara att utveckla\r\nlokala och hållbara arbetsmarknadsregioner utifrån ett näringsperspektiv.\r\nSamtidigt ska programmen, genom ett effektivare resursutnyttjande på\r\nden lokala nivån, också bidra till en hållbar nationell tillväxt.\r\nStöd till dem som drabbats av flodvågen och stormen\r\nUnder slutet av 2004 blev vi brutalt påminda om naturens krafter.\r\nFlodvågen i södra Asien tog hundratusentals människors liv. Stormen i\r\nsödra Sverige fällde skog motsvarande mer än ett års avverkning i hela\r\nlandet. Utskottet välkomnar därför regeringens initiativ till stöd för\r\ndem som drabbats.\r\nRegeringen har tillsatt ett nationellt råd för samordning och stöd för\r\nde som drabbades av flodvågen. Rådet har i uppgift att kartlägga befintliga\r\nresurser, identifiera behov, samordna myndigheternas åtgärder och\r\ninformation, underlätta kontakter mellan myndigheterna och de drabbade\r\noch anhöriga och ge förslag till eventuella författningsändringar.\r\nRegeringen anslår därutöver 150 miljoner kronor för att täcka direkta\r\nkostnader i samband med katastrofen.\r\nMed anledning av stormen i södra Sverige har en rad åtgärder vidtagits.\r\nDieselskatten för skogsmaskiner i det berörda området slopas temporärt\r\ni syfte att öka avverkningskapaciteten i Götaland. Stödet uppgår till\r\n200 miljoner kronor 2005 och 2006. 500 miljoner kronor avsätts till\r\nekonomiskt stöd för att lagra det stormfällda virket. 100 miljoner kronor\r\nsatsas på ett schablonstöd för att återställa skogsbilvägar och skogsmark\r\nefter ökade transporter. Drabbade skogsägare får därutöver ett särskilt\r\nstöd på 50 kr per kubikmeter av det virke som forslas ut ur den stormfällda\r\nskogen. Detta stöd utformas som en skattereduktion och uppgår totalt\r\ntill 2 miljarder kronor 2005 och 2006. Dessutom får Skogsstyrelsen 15\r\nmiljoner kronor för flyginventering av stormfälld skog och kartläggning\r\nav insektsangrepp.\r\nUtskottet noterar att det i flera av motionerna föreslås en annan\r\nutformning av stöden till dem som drabbades av flodvågen och stormen.\r\nCenterpartiet vill exempelvis bilda ett s.k. katastrofkonto genom en\r\nårlig avsättning till en fond utanför statsbudgeten. Avsättningen till\r\nfonden ska enligt förslaget ske ur utdelningen från statligt ägda bolag.\r\nDen konstruktion som Centerpartiet föreslår innebär att statsbudgeten\r\nvarken belastas när medel tillförs fonden eller när de tas i anspråk\r\nsamt att riksdagen kringgås. De budgetmässiga problem som uppstår med\r\nCenterpartiets förslag till katastrofkonto behandlas ingående längre\r\nfram i betänkandet i avsnitt 4.2 om riktlinjer för budgetpolitiken.\r\nUtskottets sammanfattande ställningstagande\r\nMed hänvisning till vad som anförts ovan tillstyrker utskottet propositionen\r\nyrkande 1, i denna del och avstyrker motionerna Fi13 (m) yrkande 1,\r\nFi14 (fp) yrkande 1, Fi15 (kd) yrkandena 1 och 2 samt Fi16 (c) yrkande\r\n1.\r\n\r\n\r\n3 Mål för budgetpolitiken\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker motionsförslag om att ändra utformningen av målen\r\nför budgetpolitiken.\r\nJämför reservation 2 (m, fp, kd, c).\r\nRiksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för finanspolitiken som\r\ninnebär att de samlade offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott\r\npå i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Eftersom BNP\r\nför närvarande uppgår till ungefär 2 600 miljarder kronor innebär detta\r\nmål uttryckt i nominella termer att de samlade inkomsterna för staten,\r\nkommunerna och ålderspensionssystemet ska överstiga utgifterna med i\r\ngenomsnitt ca 50 miljarder kronor per år under en konjunkturcykel.\r\nÖverskottet kan ett visst år vara högre eller lägre, men för perioden\r\nsom helhet ska det motsvara 2 % av BNP.\r\nÖverskottsmålet på 2 % av BNP innebär att statsskulden kan minska som\r\nandel av BNP samtidigt som tillgångar byggs upp inom det allmänna\r\npensionssystemet.\r\nRiksdagen har varje år också lagt fast ett utgiftstak för de närmaste\r\ntre åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan\r\ndra på sig. Utgiftstaket omfattar dels de egentliga utgifterna på\r\nstatsbudgeten exklusive statsskuldsräntorna, dels utgifterna för\r\nålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Utgiftstaket fastställs\r\nalltid med viss marginal, och skillnaden mellan de takbegränsade utgifterna\r\noch utgiftstaket benämns budgeteringsmarginalen. Om belastningen på de\r\ntakbegränsade utgifterna ökar kommer budgeteringsmarginalen att minska,\r\noch i princip försvagas då också budgetsaldot eller saldot för\r\nålderspensionssystemet med ett lika stort belopp.\r\n3.1 Motionerna\r\nModerata samlingspartiet anser i motion Fi13 att ankaret i finanspolitiken\r\nbör vara ett mål för den offentliga sektorns skuldsättning. Med ett\r\nsådant mål innebär oväntade överskott att det blir enklare att föra\r\nfinanspolitiken i framtiden. När skuldmålet är uppnått är det tillräckligt\r\natt upprätthålla balans i de offentliga finanserna, skriver motionärerna.\r\nDen offentliga sektorns skuldsättning bör reduceras från dagens ca\r\n50 % till ca 40 % av BNP. För att åstadkomma detta bör den offentliga\r\nsektorns strukturella sparande uppgå till minst ca 2 % per år de kommande\r\nfem åren. Därefter finns det skäl att överväga om ytterligare skuldreduktion\r\nbör ske. Eftersom pensionssystemet är autonomt och kommuner och landsting\r\nomfattas av ett balanskrav bör det operativa målet för finanspolitiken\r\navse ett årligt mål för statens finansiella sparande.\r\nFolkpartiet skriver i motion Fi14 att man under lång tid har kritiserat\r\nhur målet för de offentliga finanserna formuleras. Pensionssystemet är\r\nautonomt och dess tillgångar kan inte användas till andra utgifter.\r\nDetta kommer att markeras när Eurostat under våren 2007 kommer att rensa\r\nbort premiepensionen ur de offentliga finanserna. För kommunerna finns\r\nsedan tidigare ett balanskrav och detta bör bibehållas. Målformuleringen\r\nbör mot denna bakgrund inte avse hela den offentliga sektorn utan endast\r\nstaten. Kravet bör vara att statens finansiella sparande ska vara i\r\nbalans över en konjunkturcykel och med detta avses en period på 4-5 år,\r\nskriver motionärerna. Ett sådant mål för staten innebär att statsskulden\r\nförblir oförändrad i kronor och att den minskar i relation till BNP.\r\nKristdemokraterna anser i motion Fi15 liksom tidigare att nuvarande\r\növerskottsmål för de offentliga finanserna bör kompletteras och på sikt\r\nersättas av ett balansmål för statens finansiella sparande, och att ett\r\nsådant mål måste trappas in stegvis. Ålderspensionssystemet är autonomt\r\noch kommunsektorn är ålagd ett balanskrav. Balans i statens finansiella\r\nsparande innebär då att statsskulden inte ens i nominella termer ökar\r\növer tiden. En fördel med ett balansmål för staten, anser motionärerna,\r\när att det inte kommer att innebära krav på överskott i staten den dag\r\npensionssystemet till följd av den demografiska utvecklingen får ett\r\nminskande finansiellt sparande.\r\nMotionärerna anser också att skuldkvoten bör minska till 40 % av BNP\r\nsenast till 2007, vilket vid sidan av en stramare finanspolitik än\r\nregeringen också kommer att kräva försäljningar av statliga företag.\r\n3.2 Finansutskottets ställningstagande till målen för budgetpolitiken\r\nFrågan\r\nom hur målet för det finansiella sparandet bör vara utformat behandlades\r\nutförligt av utskottet våren 2004 (bet. 2003/04:FiU20, s. 58-67).\r\nOppositionspartierna framförde då förslag med samma innebörd som nu,\r\nnämligen att målet skulle ändras så att det avser statens, och inte hela\r\nden offentliga sektorns, finansiella sparande. Utskottet ansåg då inte\r\natt det fanns någon anledning att ompröva dagens mål och anförde en rad\r\nargument för detta. Exempelvis ansåg utskottet att ett mål för hela den\r\noffentliga sektorn är lämpligare än ett mål för staten ur ett\r\nstabiliseringspolitiskt perspektiv och att det är mindre känsligt för\r\norganisatoriska förändringar. Utskottet konstaterade vidare att dagens mål\r\növerensstämmer med internationell standard och att om målet ändrades\r\nsom motionärerna förespråkar skulle Sverige komma att använda ett mål\r\ni den inhemska politiken och ett annat i EU-sammanhang, vilket skulle\r\nriskera att göra finanspolitiken mindre tydlig.\r\nUtskottet ansåg också att om oppositionen är ute efter en stramare\r\nfinanspolitik än regeringens vore ett höjt mål för den offentliga sektorns\r\nfinansiella sparande att föredra framför att bryta ut staten och skapa\r\nett mer begränsat mål.\r\nUtskottet ser ingen anledning att ompröva sina tidigare ställningstaganden\r\ni denna fråga och avstyrker därmed motionerna Fi13 (m) yrkande 2 i denna\r\ndel, Fi14 (fp) yrkande 3 och Fi15 (kd) yrkandena 3 och 4.\r\n4 Riktlinjer för budgetpolitiken\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet tillstyrker regeringens och samarbetspartiernas förslag till\r\nriktlinjer för budgetpolitiken och avstyrker de alternativa förslag som\r\nframförts av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,\r\nKristdemokraterna och Centerpartiet.\r\nJämför reservationerna 3 (m), 4 (fp), 5 (kd) och 6 (c).\r\n4.1 Budgetutvecklingen\r\nUnder de båda senaste mandatperioderna har de offentliga finanserna\r\nförbättrats dramatiskt. När budgetkrisen var som djupast 1993 uppgick\r\nunderskottet till 11,6 % av BNP. Redan efter fem år med omfattande\r\nbesparingsprogram hade de offentliga finanserna återhämtat sig så mycket\r\natt de åter uppvisade överskott. Överskottet växte snabbt och var som\r\nstörst 2000 då det uppgick till 5,1 % av BNP. På nio år stramades alltså\r\nde offentliga finanserna upp med mer än 16 % av BNP. Därefter har en\r\navmattning skett, men fortfarande har Sverige i motsats till flertalet\r\nandra EU-länder överskott i de offentliga finanserna.\r\nMed de tidigare stora underskotten ökade också skuldbördan snabbt. Den\r\noffentliga sektorns bruttoskuld hade i slutet av 1996 vuxit till nästan\r\n74 % av BNP, vilket var 14 procentenheter mer än vad skuldkriteriet i\r\nMaastrichtfördraget tillåter. Därefter skedde en vändning, och regeringen\r\nräknar nu med att bruttoskulden ska ha minskat till 47,3 % av BNP vid\r\nutgången av 2007.\r\nDen växande skuldbördan urholkade också snabbt den offentliga sektorns\r\nförmögenhetsställning. Skulderna växte sig större än de finansiella\r\ntillgångarna inklusive AP-fonden, och denna nettoskuld ökade till 467\r\nmiljarder kronor, motsvarande 27 % av BNP under 1996. Med de stora\r\nfinansiella överskotten åren därefter var nettoskulden helt avvecklad\r\n2001. Redan året därpå kom emellertid återhämtningen av sig när kraftiga\r\nvärdeminskningar på den offentliga sektorns aktieinnehav ledde till att\r\nde finansiella tillgångarna åter understeg skulderna. Överskottet i det\r\nfinansiella sparandet och uppgången på aktiemarknaden förbättrade\r\nnettoställningen till nära 6 % av BNP 2004. Regeringen räknar nu med att\r\nden offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet kommer att uppgå\r\ntill drygt 200 miljarder kronor, ca 7 % av BNP vid utgången av 2007.\r\nStatsskulden - mätt i nominella termer - var som störst i slutet av\r\n1998 då den uppgick till 1 445 miljarder kronor. Regeringen beräknar nu\r\natt skulden uppgår till 1 309 miljarder kronor vid slutet av 2007. Detta\r\ninnebär en ökning av statsskulden sedan 2004 med ca 100 miljarder kronor,\r\nmen ökningen är inte större än att skulden fortsätter att minska som\r\nandel av BNP, från 47,7 % 2004 till 44,7 % 2007.\r\nDen snabba förbättringen av de offentliga finanserna förklaras till en\r\ndel av en gynnsam ekonomisk utveckling. Den förda budgetpolitiken och\r\ndet saneringsprogram med omfattande skattehöjningar och besparingar som\r\ngenomfördes i mitten av 1990-talet har emellertid varit helt avgörande.\r\n\r\nProgrammet för sanering av den offentliga ekonomin har följts av en\r\nstrikt målstyrning i form av utgiftstak för staten och överskottsmål\r\nför de offentliga finanserna. Denna form av målstyrning har kommit att\r\nbli ett viktigt inslag i budgetpolitiken. Inte minst utgiftstaken har\r\nvisat sig vara ett verkningsfullt instrument. Genom att i förväg bestämma\r\nomfattningen på de statliga utgifterna och därefter hålla fast vid detta\r\nåtagande blir budgetpolitiken långsiktig och mer förutsägbar. En\r\nrestriktion som utgiftstaket avser exempelvis att förhindra att tillfälligt\r\nhögre inkomster används för att finansiera varaktigt högre utgifter.\r\nFastställda utgiftstak har hållits varje år. Regeringen är enligt\r\nbudgetlagen skyldig att vidta åtgärder om utgiftstaken hotar att överskridas.\r\n\r\nI motsats till många andra europeiska länder har Sverige förmått att\r\nmöta den internationella konjunkturnedgången utan ohållbara underskott.\r\nVåra marginaler till stabilitets- och tillväxtpaktens krav på att\r\nunderskotten inte får överstiga 3 % av BNP är mycket goda.\r\nBåde 2002 och 2003 var det offentliga sparandet negativt, men under\r\n2004 vändes detta till ett överskott på drygt 1 % av BNP, och sparandet\r\nberäknas vara fortsatt positivt under hela perioden fram till 2007.\r\nBåde den offentliga sektorns inkomster och utgifter minskar under\r\nprognosperioden som andel av BNP. Delvis som en följd av expansiv\r\nfinanspolitik är det finansiella sparandet lägre både 2005 och 2006 än vad\r\ndet var 2004, trots att resursutnyttjandet i ekonomin ökar och arbetslösheten\r\nsjunker. År 2007 beräknas sparandet förstärkas till 1,1 % av BNP främst\r\ngenom lägre utgifter. Den offentliga sektorns finansiella ställning\r\nfortsätter att förstärkas under perioden tack vare att pensionssystemet\r\nuppvisar ett överskott. Statens finanser uppvisar underskott samtliga\r\når, men den offentliga skuldkvoten minskar under hela perioden. Den\r\noffentliga sektorn beräknas 2007 ha en nettoförmögenhet på ca 7 % av\r\nBNP.\r\nTabell 4.1 Den offentliga sektorns finanser\r\nMiljarder kronor och procent av BNP\r\n\r\n\r\nDen offentliga sektorns finansiella sparande fördelar sig enligt\r\nnedanstående tabell. Ålderspensionssystemet uppvisar ett stabilt överskott\r\npå ca 2 % av BNP, och den kommunala sektorn förväntas gå med fortsatta\r\növerskott hela perioden.\r\nTabell 4.2 Fördelningen av den offentliga sektorns finansiella sparande\r\n2004-2007\r\nMiljarder kronor\r\n\r\n\r\nStatsbudgeten omfattar alla inkomster och utgifter som påverkar statens\r\nlånebehov. Ett budgetunderskott är därmed synonymt med att staten behöver\r\nlåna. Statsbudgetens utgifter innehåller förutom anslagen också\r\nRiksgäldskontorets nettoutlåning där bl.a. Centrala studiestödsnämndens\r\n(CSN) nettoupplåning för studielån och vissa lån för finansiering av\r\ninfrastrukturinvesteringar ingår. Budgetsaldot beräknas vara negativt\r\nåren 2004-2007 trots att försäljningsinkomster från statlig egendom\r\ningår med 15 miljarder kronor per år från 2005. Underskotten innebär\r\natt statsskulden ökar nominellt men i relation till BNP beräknas skulden\r\nsjunka hela perioden. Från att 1996 ha varit mer än 80 % av BNP har\r\nstatsskulden minskat dramatiskt och beräknas uppgå till ca 45 % av BNP\r\ni slutet av beräkningsperioden. Den konsoliderade bruttoskulden beräknas\r\nvara nere i 47,3 % av BNP 2007, och avståndet till stabilitetspaktens\r\ngräns på 60 % är således betryggande.\r\nTabell 4.3 Statsbudgetens inkomster, utgifter och saldo samt statsskuldens\r\nutveckling\r\nMiljarder kronor\r\n\r\n4.2 Vårpropositionen\r\nRegeringens budgetpolitik är inriktad på att upprätthålla sunda offentliga\r\nfinanser, vilket är en förutsättning för hög tillväxt och full sysselsättning.\r\nSedan 2000 tillämpar Sverige ett mål om att de offentliga finanserna\r\nska visa ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.\r\nMålet innebär att statsskulden kan minska som andel av BNP samtidigt\r\nsom tillgångar byggs upp inom pensionssystemet. På så sätt skapas en\r\nbuffert för att möta de kommande demografiska påfrestningarna på välfärden,\r\nsom kommer att innebära både att utgifterna för pensioner, vård och\r\nomsorg ökar och att skatteinkomsterna avtar när andelen förvärvsarbetande\r\nblir mindre. Överskottsmålet skapar också utrymme för finanspolitiken\r\natt kunna dämpa konjunktursvängningarna utan att underskotten blir för\r\nstora i en lågkonjunktur. Dessutom innebär överskottsmålet att Sverige\r\nupprätthåller en betryggande marginal till underskottsgränsen på 3 % av\r\nBNP i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt.\r\nEnligt ett beslut från Eurostat räknas premiepensionssystemet fr.o.m.\r\n2007 inte längre till det offentliga sparandet. Regeringen avser att\r\nåterkomma till riksdagen med förslag till hur denna förändring ska\r\nhanteras.\r\nFör 2004 var det årliga överskottsmålet fastställt till 0,5 % av BNP,\r\nvilket överskreds med god marginal. En god utveckling i kommunsektorn\r\noch lägre utgifter för bl.a. statsskuldsräntor bidrog till att överskottet\r\nuppgick till 1,1 % av BNP. Trots att tillväxten för 2005 förväntas vara\r\nstark är arbetslösheten fortfarande hög. Regeringen bedömde i\r\nbudgetpropositionen för 2005 att en alltför snabb återgång till ett överskott\r\npå 2 % av BNP skulle riskera att permanenta arbetslösheten på en hög\r\nnivå. Därför fastställdes överskottsmålet för 2005 också till 0,5 %.\r\nDet genomsnittliga överskottet sedan 2000 beräknas uppgå till 1,3 % av\r\nBNP i slutet av 2007. Målet om ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt\r\növer konjunkturcykeln ligger fast.\r\nUtgiftstaken har hållits alla år sedan de började användas 1997. År\r\n2004 klarades utgiftstaket med en marginal på 2,4 miljarder kronor.\r\nBåde 2005 och 2006 är utrymmet under utgiftstaket dock mycket begränsat.\r\nRegeringen föreslog därför under hösten 2004 åtgärder för att minska\r\nförbrukningen av anslagsbehållningar i statliga myndigheter som sammantagna\r\nberäknas minska utgifterna 2005 med ca 8,5 miljarder kronor. Åtgärderna\r\nleder till ökat anslagssparande under 2005, och för att sprida förbrukningen\r\nav detta kommer regeringen att pröva en rad åtgärder som begränsar\r\nutgifterna även under 2006. Utgiftstaket ska klaras.\r\nI budgetpropositionen för 2006 avser regeringen att föreslå utgiftstak\r\nför såväl 2007 som 2008. En utgångspunkt för regeringens överväganden\r\nom utgiftstaken är att utgifterna ska hållas på en nivå som är förenlig\r\nmed målet för de offentliga finanserna och att det ska finnas utrymme\r\nför såväl en aktiv arbetsmarknadspolitik som för att möta oförutsedda\r\nutgifter, t.ex. vid naturkatastrofer. Regeringen avser också att i\r\nbudgetpropositionen för 2006 återkomma till frågan om en\r\nsysselsättningsmarginal.\r\n\r\nTabell 4.4 Utgiftstak för staten och takbegränsade utgifter\r\n2004-2007\r\nMiljarder kronor\r\n\r\nAnm. Utgiftstaket 2007 är inte fastställt av riksdagen. Det är ett\r\nberäkningstekniskt tak baserat på att andelen av potentiell BNP är\r\ndensamma som 2006 enligt en beräkning i budgetpropositionen.\r\n\r\nAtt pressa tillbaka arbetslösheten och öka sysselsättningen är den\r\növerordnade uppgiften för regeringen. Målet är att den öppna arbetslösheten\r\nska ned till 4 % och att den reguljära sysselsättningen i befolkningen\r\nmellan 20 och 64 år ska höjas till 80 %. De övergripande målen för\r\nbudgetpolitiken, överskottsmålet och utgiftstaket skapar förutsättningar\r\nför att nå både arbetslöshets- och sysselsättningsmålet. I budgetpropositionen\r\nföreslog regeringen en rad åtgärder för att pressa tillbaka arbetslösheten\r\noch öka sysselsättningen. Exempelvis höjdes kompensationen för egenavgifterna\r\nfrån 75 % till 87,5 %, antalet platser i arbetsmarknadspolitiska program\r\nutökades, villkoren för företag förbättrades och sysselsättningsstödet\r\ntill kommunsektorn utökades till 7,5 miljarder kronor 2005 och 7 miljarder\r\nkronor 2006.\r\nNu gör regeringen bedömningen att det krävs ytterligare åtgärder. Därför\r\nföreslås ett nytt sysselsättningspaket för arbete och utbildning som\r\nkortfattat innehåller följande delar:\r\n1 miljard kronor ges i form av en skatterabatt till arbetsgivare som\r\nanställer långtidsarbetslösa. Subventionen motsvarar 85 % av lönekostnaden.\r\nDetta ger utrymme för 20 000 platser redan andra halvåret 2005 och\r\n10 00 platser under 2006.\r\nTaket för lönebidrag för arbetshandikappade och s.k. offentligt skyddat\r\narbete höjs.\r\nArbetsförmedlingen intensifieras och förbättras.\r\nAntalet platser utökas i arbetsmarknadsutbildningen och den kvalificerade\r\nyrkesutbildningen.\r\nAntalet utbildningsplatser vid folkhögskolorna utökas temporärt.\r\nInvandrade akademiker ges möjlighet till kompletterande utbildning.\r\nSatsningar på lärarutbildning och kommunal vuxenutbildning.\r\nÖkad rörlighet på arbetsmarknaden genom stärkt interregional kollektivtrafik.\r\n\r\nSatsningar för sysselsättning i de regioner som berörs mest av\r\nförsvarsomställningen.\r\nOm det visar sig att åtgärderna inte är tillräckliga för att pressa\r\ntillbaka arbetslösheten avser regeringen att återkomma med ytterligare\r\nförslag i höstens budgetproposition.\r\nRegeringen föreslår också ökade resurser för den nya processordning i\r\nutlännings- och medborgarskapsärenden som införs nästa år. Dessutom\r\navser regeringen att kompensera skogsägare som drabbades av stormen i\r\nbörjan av januari genom en skattereduktion som baseras på mängden virke\r\nsom forslas bort från den stormdrabbade skogen. Detta stöd beräknas\r\nuppgå till sammantaget 2,2 miljarder kronor under 2005 och 2006.\r\nFör att finansiera förslagen presenterar regeringen åtgärder på sammanlagt\r\n0,6 miljarder kronor 2005, 1,8 miljarder kronor 2006 och 1,1 miljarder\r\nkronor 2007. Den sammantagna effekten på de offentliga finanserna av\r\nsatsningarna och finansieringen begränsar sig till ca 2,8 miljarder\r\nkronor 2005, 1 miljard kronor 2006 och 0,5 miljarder kronor 2007.\r\nTabell 4.5 Nu föreslagna eller aviserade utgifts- och\r\ninkomstförändringar\r\nMiljarder kronor\r\n\r\n4.3 De politiska alternativen\r\nUtskottet behandlar i detta sammanhang regeringens och de båda\r\nsamarbetspartiernas förslag till:\r\nriktlinjer för budgetpolitiken (prop. 2003/04:100 punkt 1 i denna del).\r\n\r\nMot den inriktning av budgetpolitiken som förordas i vårpropositionen\r\nstår oppositionspartiernas alternativa förslag. De kommer till uttryck\r\ni följande motionsyrkanden.\r\nModerata samlingspartiet\r\nriktlinjer för budgetpolitiken (mot. Fi13 yrk. 2 i denna del),\r\nFolkpartiet liberalerna\r\nriktlinjer för budgetpolitiken (mot. Fi14 yrk. 2),\r\nriktlinjer för skattepolitiken (mot. Fi14 yrk. 4),\r\nKristdemokraterna\r\nriktlinjer för den ekonomiska politiken (mot. Fi15 yrk. 1 i denna del),\r\n\r\nlångsiktig inkomst- och utgiftsstrategi (mot. Fi15 yrk. 5),\r\nCenterpartiet\r\nriktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (mot. Fi16\r\nyrk. 1 i denna del).\r\nModerata samlingspartiet\r\nFör att trygga framtidens välfärd trots de demografiska påfrestningar\r\nsom väntar krävs högre tillväxt, att fler personer arbetar och att färre\r\när beroende av bidragssystemen. Moderata samlingspartiets budgetpolitik\r\när därför utformad för att förstärka drivkrafterna för arbete och skapa\r\nbättre villkor för en långsiktigt ökad tillväxt och sysselsättning. Det\r\nmåste vara mer lönsamt att leva på eget arbete i förhållande till att\r\nleva på bidragsinkomster. Den viktigaste enskilda komponenten i\r\nbudgetpolitiken är ett förvärvsavdrag med inriktning i huvudsak på låga och\r\nmedelhöga inkomster. Därutöver ska skatterna sänkas så att företagen\r\nstimuleras att anställa, bl.a. genom s.k. nystartsjobb som innebär att\r\narbetsgivaravgifterna reduceras för personer med svag förankring på\r\narbetsmarknaden.\r\nSkattesänkningarna ska till stor del finansieras genom skärpta regler\r\noch sänkta ersättningar i arbetslöshets- och socialförsäkringarna. På\r\nså sätt förstärks också den ekonomiska skillnaden mellan att vara\r\nförsörjd av arbete eller bidrag. Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänks\r\ntill 75 % de första sex månaderna och därefter till 65 %, och\r\nersättningsnivåerna sänks även inom föräldraförsäkringen och för\r\nförtidspensionerna.\r\nEgenfinansieringen i a-kassan föreslås bli 30 %, vilket ger både\r\nbesparingar för staten och ökad försäkringsmässighet i\r\narbetslöshetsförsäkringen.\r\n\r\nDen moderata politiken innehåller också satsningar främst inom tre\r\nområden, vård och omsorg, utbildning och rättstryggheten. Moderaterna\r\ngör också satsningar på infrastrukturen och förespråkar även att det\r\ngenerella statsbidraget till kommunerna höjs. Kommunsektorn tillförs\r\nenligt motionärerna sammanlagt 10 miljarder kronor utöver regeringens\r\nförslag för åren 2005-2007. Bostadsbidraget föreslås avskaffas och i\r\nstället införs ett extra barnbidrag för ensamstående och studerande.\r\nFör Moderaterna är det en medveten prioritering att lägre skatter samt\r\nvård, omsorg och skola är viktigare än bidrag. Drivkrafterna för att\r\narbeta måste bli starkare och skatteförslagen är utformade för att sänka\r\nmarginaleffekter och åstadkomma största möjliga effekt på arbetsutbudet.\r\nDet viktigaste skälet för att koncentrera besparingarna på uppstramningar\r\nav transfereringarna är att arbete och tillväxt måste stimuleras.\r\nI det redovisade budgetalternativet uppgår besparingarna till 66 miljarder\r\nkronor och skattesänkningarna netto till 34 miljarder kronor. Motionärerna\r\nföreslår också satsningar på 26 miljarder kronor. Sammantaget innebär\r\ndetta ett finansiellt sparande som beräknas bli 7 miljarder kronor\r\nstarkare än regeringens nästa år. Vid sidan av denna statiska beräkning\r\nbedömer motionärerna också att deras förslag genom sina effekter på\r\nsysselsättningen sannolikt kommer att skapa betydande dynamiska effekter\r\nsom ger väsentliga förstärkningar av de offentliga finanserna på sikt.\r\n\r\nMotionärerna beräknar effekterna på den offentliga sektorns finansiella\r\nsparande enligt nedanstående tabell.\r\nTabell 4.6 Finansiellt sparande i Moderata samlingspartiets\r\nbudgetalternativ\r\nMiljarder kronor\r\n\r\nFolkpartiet liberalerna\r\nFolkpartiet liberalerna arbetar för en ny skattereform. Skatterna måste\r\nutformas så att det blir mer lönsamt att arbeta, utbilda sig och att\r\nspara och investera i Sverige. Det måste också bli mer lönsamt att starta\r\noch driva företag och lättare för företag att anställa. Förändrade\r\nskatter måste också göra det lättare för människor att påverka sin egen\r\nekonomi och därmed få mer makt över sin egen situation.\r\nMotionärerna förespråkar ett arbetsavdrag på 23 miljarder kronor som\r\ninnebär att en klar majoritet av de arbetande får sänkt marginalskatt\r\noch att de negativa effekterna av dagens avtrappning av grundavdraget\r\nelimineras. Arbetsavdraget gör det relativt sett mer lönsamt att arbeta.\r\nPartiet vill föra tillbaka inkomstskatten till principerna att de flesta\r\nbara ska betala 30 % i skatt och de med höga inkomster 50 %. Värnskatten\r\nbör därför avvecklas.\r\nFolkpartiet liberalerna föreslår också att arbetsgivaravgifterna, förutom\r\npensionsavgiften, tas bort på lönekostnader upp till 250 000 kr i alla\r\nföretag.\r\nFör att göra det gynnsammare för enskilda svenskar att äga aktier bör\r\ndubbelbeskattningen sänkas. Möjligheterna för mindre företag att växa\r\nmed hjälp av eget kapital måste också förbättras, och beskattningen av\r\nfåmansbolag måste lindras och förenklas.\r\nArbetsmarknadspolitiken behöver reformeras. I dag kostar den mer än 70\r\nmiljarder kronor och syftet har förskjutits till att dölja öppen\r\narbetslöshet snarare än att lösa de arbetslösas problem. Folkpartiet vill\r\ngöra om arbetslöshetsförsäkringen till en verklig omställningsförsäkring\r\noch den ska inte utgå till den som tackar nej till arbeten. Ersättningen\r\nska vara tidsbegränsad och trappas av successivt. Ersättningsnivån ska\r\nvara 80 % de första 300 dagarna och 70 % för de efterföljande 300.\r\nDärefter blir ersättningen lika för alla och utgår med grundbeloppet i\r\narbetslöshetsförsäkringen, ca 7 000 k per månad.\r\nArbetsförmedlingen behöver bli effektivare och den statliga förmedlingen\r\nbör konkurrensutsättas. AMS i sin nuvarande form bör läggas ned och\r\nersättas av en myndighet som upphandlar lämpliga tjänster, utövar tillsyn\r\nm.m.\r\nFolkpartiet vill också göra satsningar, och det är främst inom tre\r\nområden som prioriteringarna avviker från regeringens. Inom vård och\r\nomsorg tillförs resurser för äldrepolitiken, rehabiliteringen, psykiatrin\r\noch handikappades tillgänglighet till offentliga lokaler. Inom\r\nfamiljepolitiken satsar Folkpartiet på en jämställdhetsbonus i\r\nföräldraförsäkringen\r\nför att stimulera till en jämnare fördelning av barnledigheten mellan\r\nföräldrarna. Inom arbetsmarknadspolitiken satsar motionärerna sammanlagt\r\nett par miljarder kronor på åtgärder som bedöms som effektivare än\r\nregeringens.\r\nFolkpartiet finansierar sina skattesänkningar och satsningar genom\r\nminskade utgifter för sjukförsäkring och förtidspensioner,\r\narbetsmarknadspolitiken\r\nm.m. Ökad egenfinansiering i a-kassan bidrar också med 10 miljarder\r\nkronor till finansieringen.\r\nFolkpartiet bedömer att deras förslag har följande effekt på den offentliga\r\nsektorns finansiella sparande under de närmaste åren.\r\nTabell 4.7 Finansiellt sparande i Folkpartiet liberalernas\r\nbudgetalternativ\r\nMiljarder kronor\r\n\r\n\r\nKristdemokraterna\r\nKristdemokraternas budgetpolitik tar sikte på att nedbringa statsskulden.\r\nFinanspolitiken bör vara något mindre expansiv än den som regeringen\r\nföreslår, men främst ska skulden sänkas genom en snabbare försäljning\r\nav statliga företag. På sikt bör de statliga utgifternas andel av BNP\r\nminska så att det blir möjligt att sänka skattetrycket till jämförbara\r\nOECD-länders nivå.\r\nMotionärerna pekar ut sex områden som partiet ser som prioriterade för\r\nsina förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och som även\r\nstyr utformningen av partiets budgetpolitik. De sex prioriteringarna\r\ninnebär att man vill skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar\r\ngenom ett bättre investerings- och företagarklimat. Man vill föra en\r\nskattepolitik för låg- och medelinkomsttagare och stärka valfriheten\r\nför barnfamiljerna. Pensionärernas ekonomiska situation liksom satsningar\r\npå vård, omsorg och skola är också områden som prioriteras. Dessutom\r\nföreslår Kristdemokraterna satsningar på rättsväsendet.\r\nKristdemokraterna vill reformera skatterna med förslag som bidrar till\r\natt förbättra ekonomins funktionssätt och föreslår ett förvärvsavdrag\r\nsom minskar marginaleffekterna och gör det mer lönsamt att gå från\r\nbidragsförsörjning till arbete. Förvärvsavdraget uppgår till nästan 40\r\nmiljarder kronor, vilket är nära en fördubbling sedan partiets förslag\r\ni höstas. Dubbelskattningen på aktieutdelningar avvecklas successivt\r\nliksom förmögenhetsskatten. För att högre utbildning ska löna sig bättre\r\nbör värnskatten avvecklas från 2007. Även pensionärer måste få sänkt\r\nskatt anser Kristdemokraterna och föreslår ett särskilt grundavdrag för\r\npensionärer. Fastighetsskatten avvecklas redan 2006 och ersätts av en\r\nkommunal fastighetsavgift.\r\nKristdemokraternas familjepolitik är inriktad på valfrihet i barnomsorgen\r\noch motionärerna föreslår bl.a. ett kommunalt vårdnadsbidrag. Barnbidraget\r\nska fördubblas men göras skattepliktigt för att på så sätt få en bättre\r\nfördelningsprofil.\r\nSatsningar föreslås inom vården och utbildningen. Jämfört med regeringens\r\nförslag tillförs kommunsektorn sammanlagt 6 miljarder kronor under de\r\nkommande två åren. Äldrevården och sjukvården är särskilt prioriterade\r\nområden. En ökning av maxtaxan inom barnomsorgen frigör också resurser\r\nför kommunsektorn.\r\nRättsväsendet förstärks genom satsningar på närpoliser, åklagarväsendet\r\noch domstolsväsendet. Även kriminalvården och det brottsförebyggande\r\narbetet ges ökade resurser.\r\nMotionärerna framhåller att förslagen i motionen är finansierade fullt\r\nut och inte innehåller några s.k. dynamiska effekter. Sammantaget bedömer\r\nKristdemokraterna att politiken kommer att stimulera arbetskraftsdeltagande\r\ngenom minskade marginaleffekter särskilt för deltidsarbetande och\r\nlåginkomsttagare, och innebär att sysselsättningen på några års sikt stiger\r\nmärkbart.\r\nEffekten på det offentliga sparandet av Kristdemokraternas politik\r\nframgår av nedanstående tabell.\r\nTabell 4.8 Finansiellt sparande i Kristdemokraternas budgetalternativ\r\nMiljarder\r\nkronor\r\n\r\n\r\nCenterpartiet\r\nDet måste löna sig att arbeta och det måste finnas arbeten att gå till.\r\nDet behövs ett bättre företagsklimat och det överskott som skapas ska\r\ngå till en välfärd värd namnet. Centerpartiet föreslår sänkt inkomstskatt\r\ni form av ett jobbavdrag som sänker marginaleffekterna främst för dem\r\nmed låga och medelhöga inkomster. Med en sådan reform förbättras\r\nmöjligheterna att klara sig på sin lön och det blir lönsamt att gå från\r\nbidragsberoende till arbete.\r\nAvdraget utformas som en statlig skattereduktion, och dessutom omvandlas\r\nbefintliga avdrag till skattereduktioner. Innebörden av detta är att\r\nkommunerna får behålla intäkterna från sina skattebaser och blir mindre\r\nberoende av statliga bidrag. Genom Centerpartiets förslag förstärks\r\nkommunernas skatteinkomster med 53 miljarder kronor.\r\nFör att stimulera småföretagande vill Centerpartiet införa ett\r\nriskkapitalavdrag för det egna företaget, öka möjligheterna till avsättning\r\ni periodiseringsfonder samt sänka förmögenhetsskatten och på sikt\r\navskaffa den helt.\r\nMotionärerna vill också sänka arbetsgivaravgifterna för nyanställda och\r\nförespråkar en sjuklönemodell där arbetsgivarnas sjuklöneansvar är\r\nrelaterat till företagets storlek.\r\nCenterpartiet vill även sänka uttaget av fastighetsskatt genom en lägre\r\nskattesats och ett tak för taxeringsvärden av tomter.\r\nCenterpartiet föreslår också satsningar på bl.a. polisen och infrastrukturen\r\noch vill även höja garantipensionen. Man vill också inrätta ett\r\nkatastrofkonto som på sikt bör uppgå till ca 1 % av BNP för att ha bättre\r\nekonomisk beredskap nästa gång Sverige drabbas av en katastrof.\r\nFör att finansiera skattesänkningar och satsningar är det nödvändigt\r\natt börja begränsa kostnaderna för ohälsan. Centerpartiet anser att\r\nersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen\r\nbör vara differentierade så att personer med försörjningsplikt för\r\nminderåriga får 80 % och övriga 70 %. En andra karensdag införs och\r\nberäkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI, görs mindre\r\ngenerös. Ett besparingsbeting på statlig administration bidrar också\r\ntill finansieringen av förslagen.\r\nCenterpartiet beräknar att det finansiella sparandet blir något svagare\r\nän vad partiet föreslog i höstas, men bedömer att det på kort sikt är\r\nviktigare att skapa riktiga jobb än att uppnå målet om sparande på två\r\nprocent. På sikt, när sysselsättningen stiger, kommer de offentliga\r\nfinanserna att förbättras avsevärt.\r\nDen sammantagna effekten på det offentliga finansiella sparandet blir\r\nenligt Centerpartiets bedömning följande.\r\nTabell 4.9 Finansiellt sparande i Centerpartiets budgetalternativ\r\nMiljarder kronor\r\n\r\n\r\n4.4 Finansutskottets ställningstagande till de budgetpolitiska\r\nriktlinjerna\r\nModerata samlingspartiet\r\nEn tydlig strategi har styrt utformningen av det moderata budgetalternativet.\r\nSkatter ska sänkas, och det ska finansieras med minskat ekonomiskt\r\nstöd till ekonomiskt utsatta hushåll. De som redan har en svår situation\r\npå grund av arbetslöshet eller sjukdom får med Moderata samlingspartiets\r\npolitik därmed bära en mycket tung börda till förmån för skattesänkningar\r\ntill dem som har arbete. Utskottet kan inte ställa sig bakom en strategi\r\nsom bygger på att slå mot några av de mest ekonomiskt utsatta grupperna\r\ni samhället. Moderaterna har enligt utskottets mening inte heller lyckats\r\nförklara hur försämringar för arbetslösa och sjuka kommer att bidra\r\ntill att öka efterfrågan på arbetskraft.\r\nDe moderata skattesänkningarna kommer liksom tidigare att ställa krav\r\npå fortsatta, mycket omfattande besparingar för att kunna finansieras.\r\nDenna finansiering sker till stor del genom försämringar av\r\nsocialförsäkringssystemen, något som Moderata samlingspartiet väljer att kalla\r\nminskade bidrag även när det handlar om sänkta ersättningar för\r\ninkomstbortfall från de offentliga försäkringarna. Nedskärningarna i\r\nförsäkringssystemen är mycket kraftiga. Nästa år räknar motionärerna med\r\natt spara nästan 17 miljarder kronor i sjukförsäkringen, drygt 10\r\nmiljarder kronor på arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd, 4 miljarder\r\nkronor på förtidspensionerna, 3 miljarder kronor inom familjepolitiken\r\noch drygt 6 miljarder kronor inom bostadspolitiken.\r\nErsättningsnivån i sjukförsäkringen ska sänkas till 75 % och inom\r\nförtidspensionen till 60 %. Efter ett halvt års sjukskrivning ska\r\nersättningsnivån för sjukpenningen automatiskt minskas till 65 %. Dessutom\r\nska en andra karensdag införas i sjukförsäkringen. I arbetslöshetsförsäkringen\r\nvill Moderata samlingspartiet sänka ersättningsnivån till 75 %. Efter\r\n100 dagar sänks ersättningen till 65 %. Även i föräldraförsäkringen\r\nsänks ersättningen till 75 %. Vidare vill Moderata samlingspartiet att\r\nden bidragsgrundande inkomsten (SGI) ska bestämmas med ledning av de 24\r\nsenaste månadernas inkomst och inte som i dag utifrån aktuell inkomst.\r\nDet senare innebär att ersättningen i än högre grad kommer att försämras\r\nför dem - främst yngre - som uppbär sjukpenning eller föräldrapenning\r\noch som ännu inte har hunnit etablera sig på arbetsmarknaden.\r\nPersoner som är sjuka drabbas även av andra moderata förslag. Så föreslås\r\nt.ex. att högkostnadsskyddet i den öppna vården inträder först när\r\nindividen betalat 1 500 kr och att medborgarna får betala mer för läkemedel.\r\nFörsämringarna av högkostnadsskyddet och läkemedelssubventionerna kan\r\nses som en del i en bredare plan där avgifter ska spela en viktigare\r\nroll än i dag för finansieringen av de offentliga verksamheterna. De\r\nhöjda avgifterna inom vården beräknas ge drygt 600 miljoner kronor i\r\ninkomster till vården men den stora besparingen sker genom att efterfrågan\r\npå vård minskar på längre sikt. Moderaterna räknar med att en sådan\r\nminskning innebär en besparing på ca 4 miljarder kronor. Den stora\r\nbesparingen åstadkoms alltså genom att färre personer söker sig till\r\nvården. Moderata samlingspartiets kombination av sänkta ersättningar\r\noch höjda avgifter för sjuka kan mycket väl få stora effekter - inte\r\nminst för att många sjuka helt enkelt inte kommer att ha råd att söka\r\nsig till vården.\r\nUtskottet avvisar denna politik. Den gemensamt finansierade sjuk- och\r\nhälsovården är en hörnsten i den svenska välfärden och ska vara tillgänglig\r\nför alla, även för dem med små ekonomiska resurser.\r\nEn generös föräldraförsäkring bidrar till att upprätthålla oskäliga\r\nlöneskillnader mellan kvinnor och män anser motionärerna. När kvinnorna\r\ntar ett större ansvar för barnen försvagas deras position på arbetsmarknaden\r\noch det är därför angeläget att försäkringen utnyttjas jämnare mellan\r\nföräldrarna anser man vidare. De förslag som motionärerna sedan lämnar\r\när inget annat än rena försämringar av försäkringen som minskar\r\nmöjligheterna för nästan alla föräldrar, kvinnor som män, att vara hemma\r\nmed små barn. Exempelvis föreslår man att ersättningsnivån sänks, att\r\nden 13:e månaden och 90 garantidagar slopas, och man avvisar även höjda\r\ntak och golv i föräldraförsäkringen. Motionärerna motsätter sig också\r\nindividualiserad föräldraförsäkring. Hur Moderata samlingspartiets\r\nförslag skulle kunna bidra till att minska oskäliga löneskillnader mellan\r\nkönen eller förbättra kvinnors position på arbetsmarknaden framstår för\r\nutskottet som svårbegripligt.\r\nÄven inom bostadspolitiken går motionärerna hårt fram. Man föreslår att\r\nbåde bostadsbidraget och räntebidragen avskaffas. De moderata förslagen\r\ninnebär att det i princip inte kommer att finnas några stöd till\r\nbostadssektorn, varken för produktion eller för individuellt stöd. Sverige\r\nkommer då att utmärka sig internationellt som ett land där bostadssektorn\r\nså gott som helt lämnas i marknadens händer.\r\nDet internationella biståndet får också bära sin del av finansieringsbördan.\r\nMotionärerna avvisar regeringens satsning på ökat bistånd och föreslår\r\nminskade utgifter på detta område med 4 miljarder kronor 2006 och närmare\r\n8 miljarder kronor 2007. Regeringens och samarbetspartiernas förslag på\r\nbiståndsområdet innebär att enprocentsmålet återupprättas 2006. Moderata\r\nsamlingspartiet saknar till skillnad från övriga partier ambitionen att\r\nåtergå till enprocentsmålet.\r\nModerata samlingspartiet anser också att ersättningen för inkomstbortfall\r\nvid trafikolyckor ska privatiseras. Genom denna åtgärd minskar statens\r\nutgifter med 8-9 miljarder kronor uppger motionärerna och hävdar också\r\natt förslaget innebär ökad trafiksäkerhet och är rättvist eftersom\r\npremien kan relateras till riskerna. Liknande förslag har avstyrkts\r\nupprepade gånger av riksdagen, senast i mars 2005 (bet. 2004/05:LU17).\r\nFrågan utreddes av den parlamentariska Personskadekommittén som i januari\r\n2002 presenterade sitt betänkande (SOU 2002:1). Utredningens majoritet\r\nansåg att utvidgat ansvar för trafikförsäkringen av det slag som\r\nmotionärerna förespråkar skulle innebära ett principiellt viktigt avsteg\r\nfrån ett generellt välfärdssystem och att det inte fanns tillräckligt\r\nstarka skäl för en sådan förändring. Utredningen behandlas för närvarande\r\nav regeringen.\r\nSom utskottet inledningsvis konstaterade har Moderata samlingspartiet\r\nen tydlig strategi som innebär att det ska vara större ekonomiska\r\nskillnader mellan dem som arbetar och dem som får sin försörjning på annat\r\nsätt. Enligt utskottets mening kan man inte ersätta minskade eller\r\navskaffade ersättningar och bidrag med sänkta skatter på detta lättvindiga\r\nsätt. Det som i Moderata samlingspartiets förslag ter sig som ett\r\nstatsfinansiellt nollsummespel kan få mycket långtgående återverkningar\r\nför den enskilda individen. För en person som t.ex. blir sjukskriven en\r\nlängre tid och därmed drabbas av både sänkt ersättningsnivå och ökade\r\navgifter till vård och läkemedel blir konsekvenserna stora. Lägger man\r\ndärtill att bostadsbidraget avskaffas ökar risken att personen måste\r\nlämna sitt hem för att få ekonomin att gå ihop.\r\nUtskottet anser att den typ av dramatiskt ökade skillnader i levnadsstandard\r\nmellan dem som arbetar och dem som av olika skäl inte gör det är\r\noacceptabel och kan omöjligen ställa sig bakom en sådan politik.\r\nFolkpartiet liberalerna\r\nFolkpartiet liberalerna föreslår betydande skattesänkningar med huvudsaklig\r\ninriktning på att stimulera sysselsättning, företagande och tillväxt.\r\nDen största enskilda skattesänkningen är ett arbetsavdrag på 23 miljarder\r\nkronor i syfte att göra det mer lönsamt att arbeta. Folkpartiet vill\r\nockså mildra dubbelbeskattningen på aktier, förbättra\r\nreserveringsmöjligheterna\r\nför mindre företag, sänka arbetsgivaravgifterna, på sikt avskaffa\r\nförmögenhetsskatten, värnskatten och fastighetsskatten, sänka och förenkla\r\nbeskattningen på fåmansbolag och sänka skatten på hushållsnära tjänster.\r\nSammantaget beräknar Folkpartiet sina skattesänkningar till ca 37 och\r\n42 miljarder kronor åren 2006 och 2007.\r\nFolkpartiet förespråkar också ett ingrepp i kommunernas självständighet\r\ni form av ett skattestopp, dock utan att precisera sig närmare.\r\nMotionärerna föreslår också satsningar på vården, jämnställdhetsbonus\r\ni föräldraförsäkringen, forskningen, rättsväsendet m.m. på sammantaget\r\ndrygt 8 miljarder kronor 2006.\r\nSkattesänkningarna och satsningarna finansieras av en kombination av\r\nhöjda skatter, effektiviseringar, besparingar, avskaffande av vissa\r\nstöd som redovisas på statsbudgetens inkomstsida och genom att verksamheter\r\nlyfts ut ur statsbudgeten för att i stället finansieras vid sidan av\r\nden.\r\nFolkpartiet anser att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen efter\r\n300 dagar ska sänkas från 80 till 70 % och att reglerna ska tillämpas\r\nstriktare. AMS föreslås läggas ned i sin nuvarande form för att i stället\r\nägna sig åt att utfärda föreskrifter, att övervaka och upphandla tjänster\r\nfrån enskilda utförare. Vidare avvisas regeringens satsning på\r\nanställningsstöd.\r\nUtgifterna för sjukförsäkring och förtidspension sänks med 8 miljarder\r\nkronor. Motionärerna vill satsa på ökad konkurrens, privata alternativ\r\noch en ny organisation i sex till tio vårdregioner, men några konkreta\r\nåtgärder som kan förväntas ge den uppgivna besparingen presenteras inte.\r\n\r\nEgenavgifterna inom arbetslöshetsförsäkringen höjs kraftigt, vilket\r\ninnebär att budgetens utgifter kan sänkas med 10 miljarder kronor. Denna\r\ntyp av besparingar innebär dock ingen lättnad för individen eftersom\r\nskatter i praktiken byts mot obligatoriska avgifter.\r\nSom en del av finansieringen står Folkpartiet fortfarande bakom sitt\r\nkrav att dra ned kommunsektorns resurser med 2 miljarder kronor med\r\nhänvisning till att kommunerna bedriver skatteplanering genom sina bolag\r\n- ett krav som utskottet avvisat åtskilliga gånger.\r\nAv motionärernas sammanställning framgår att Folkpartiet föreslår\r\nminskade utgifter inom exempelvis vuxenstudiestödet, utbildningspolitiken,\r\nregionalpolitiken, bostadspolitiken och räntebidragen. Vilka åtgärder\r\nsom motionärerna tänker sig för att uppnå besparingseffekterna framgår\r\ni många fall inte alls. Folkpartiet sparar drygt 8 miljarder kronor\r\ngenom att avvisa nedsättningar av skatter och höja övriga inkomster.\r\nInte heller i detta fall redovisar motionärerna vilka nedsättningar som\r\navses.\r\nSåsom budgetprocessen är utformad ska förslagen på våren handla om\r\nriktlinjer och övergripande frågor i ett längre tidsperspektiv, och\r\nförslagen varken behöver eller bör innehålla alla detaljer. Motionärerna\r\nväljer dock att vara utförliga och detaljerade kring sina skattesänkningar\r\noch satsningar, men undviker konsekvent att vara precisa i sina förslag\r\ntill finansieringsåtgärder.\r\nFolkpartiet skräder inte orden om att regeringen skulle ha misskött\r\nbudgetpolitiken, och hävdar att man själv föreslår en sanering av de\r\noffentliga finanserna som förbättras med 8 miljarder kronor. Utskottet\r\nvill emellertid framhålla att motionärernas förslag karakteriseras av\r\natt stora och ofta väl preciserade skattesänkningar tillsammans med\r\nbetydande utgiftsökningar ska finansieras av besparingar som är mycket\r\noklart angiva och i många fall orealistiska. Motionärernas utfall mot\r\nregeringens sätt att sköta budgetpolitiken framstår för utskottet därmed\r\nsom något obalanserade.\r\nFolkpartiet framställer sig gärna som principfasta och strikta vad gäller\r\nde offentliga finanserna, men bakom detta tal döljer sig förslag till\r\nen budgetpolitik som enligt utskottets mening snabbt skulle gräva stora\r\nhål i budgeten och äventyra stabiliteten i de offentliga finanserna.\r\nUtskottet avvisar härmed Folkpartiets förslag.\r\nKristdemokraterna\r\nI Kristdemokraternas budgetalternativ finansieras en stor del av de\r\nföreslagna skattesänkningarna med obligatoriska avgifter, snarlika en\r\nskatt. Även flera av partiets utgiftsminskningar motsvaras av ökade\r\navgifter för medborgarna. Kristdemokraterna säger att de slopar\r\nfastighetsskatten, men ungefär 60 % av denna skattesänkning tas tillbaka\r\nsom en kommunal avgift. Kostnaderna för trafikolycksfall minskar budgetens\r\nutgifter men ska finansieras genom obligatoriska avgifter. En annan\r\nstor besparing i Kristdemokraternas förslag är att arbetslöshetsförsäkringen\r\ntill en tredjedel ska finansieras av avgifter, vilket återigen innebär\r\natt individen i stället för skatt får betala en avgift. Värt att notera\r\när att två av de förslag till nya avgifter som ingår i Kristdemokraternas\r\nbudgetalternativ definitionsmässigt betraktas som skatter i\r\nnationalräkenskaperna. Det gäller den kommunala fastighetsavgiften och\r\negenavgiften\r\ntill den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.\r\nDen största enskilda förändringen i Kristdemokraternas budgetpolitik är\r\natt det tidigare föreslagna arbetsavdragets volym i stort sett fördubblas\r\ntill 37 miljarder kronor. Motionärerna föreslår också att barnbidraget\r\nfördubblas och beskattas samt att ett kommunalt vårdnadsbidrag införs.\r\n\r\nFör att finansiera detta krävs betydande neddragningar, och\r\narbetsmarknadspolitiken får bära en tung börda. Kristdemokraterna föreslog\r\nredan\r\ni höstas att utgifterna inom utgiftsområde 13, Arbetsmarknad, skulle\r\nminskas med ca 6,5 miljarder kronor efter det att effekten av den ökade\r\negenfinansieringen av arbetslöshetsersättningen räknats bort. Nu föreslår\r\nmotionärerna därutöver en rad åtgärder. A-kasseavgiften ska finansiera\r\narbetsmarknadsåtgärder för 2 miljarder kronor. Hur det ska gå till\r\npraktiskt redovisas inte närmare. Anställningsstödet slopas, nedsättningen\r\nav arbetsgivaravgifterna sänks, nedsättningen av egenavgifterna för\r\negenföretagare slopas och anslaget till rekryteringsbidrag tas bort.\r\nDessa åtgärder beräknas tillsammans förstärka statsfinanserna med närmare\r\n13 miljarder kronor utöver de 6,5 miljarder kronor som sedan tidigare\r\nfinns i motionärernas budgetförslag. Sådana drastiska nedskärningar\r\ninom arbetsmarknadspolitiken får enligt utskottets bedömning rimligen\r\nnegativa följder för arbetslösheten och för de arbetslösa.\r\nMotionärerna föreslår dessutom att föräldrapenning, sjukersättning och\r\narbetslöshetsersättning i fortsättningen ska beräknas med ledning av de\r\ntvå senaste årens genomsnittsinkomst i stället för, som i dag, den\r\naktuella inkomsten. Förslaget är som utskottet ser det inte enbart en\r\nteknisk omläggning av försäkringen. En ny beräkning av SGI grundad på\r\nhistorisk inkomst får också långtgående fördelningspolitiska konsekvenser.\r\nFör dem som nyligen trätt in på arbetsmarknaden innebär förslaget att\r\nersättningen blir betydligt lägre än 80 % av den faktiska inkomsten.\r\nFör dessa grupper innebär den föreslagna förändringen av SGI en mycket\r\nkraftig försämring av de offentliga inkomstbortfallsförsäkringarna.\r\nUtskottet avvisar förslaget.\r\nPå flera punkter har Kristdemokraterna ändrat beräkningarna av de egna\r\nförslagens effekter i mindre förmånlig riktning. Tidigare har partiet\r\nfått kritik av utskottet för att man tillgodoräknat sig orimligt stora\r\nekonomiska vinster av satsningar på ökad rehabilitering. Motionärerna\r\nhar nu tonat ned dessa effekter. Sammantaget har motionärerna minskat\r\neffekterna av sina förslag med 5,5 miljarder kronor 2006 och 8 miljarder\r\nkronor 2007 och hävdar att förslaget nu helt saknar dynamiska effekter.\r\nUtskottet välkomnar i och för sig att Kristdemokraterna tagit bort\r\nnågra tvivelaktiga effekter av sina egna förslag men konstaterar samtidigt\r\natt motionärerna genom sitt sätt att redovisa sin politik gjort det\r\nsvårt för läsaren att tränga igenom förslagens budgeteffekter. I stället\r\nför att som brukligt redovisa hur partiets politik skiljer sig från\r\nregeringens, har Kristdemokraterna valt att i sin enda övergripande\r\ntabell redovisa skillnader gentemot sitt eget förslag från hösten 2004.\r\nUtskottet beklagar att Kristdemokraterna på detta sätt försvårat\r\njämförelser mellan de politiska alternativen.\r\nKristdemokraterna förslår att den statliga fastighetsskatten avvecklas\r\noch till en del ersätts av en årlig kommunal fastighetsavgift på 2 800\r\nkr per hus och 900 kr per lägenhet. Eftersom statsbidraget till kommunerna\r\nsänks med ett belopp som motsvarar dessa avgifter kommer alla kommuner\r\nsom väljer en lägre avgift att förlora ekonomiskt. Förslaget innebär -\r\nförutsatt att full avgift tas ut - att alla småhusägare vars fastigheter\r\när taxerade till mindre än 280 000 kr får ökade kostnader. År 2002\r\nberäknades drygt 364 000 småhus få högre avgift med Kristdemokraternas\r\nförslag. Förslagets negativa effekter för denna grupp förstärks av att\r\nreavinstbeskattningen av bostäder förutsätts bli höjd till 30 %.\r\nMotionärerna anser också att stora besparingar kan göras genom neddragningar\r\nav myndigheternas resurser. Besparingen på t.ex. Regeringskansliet uppgår\r\ntill 875 miljoner kronor. Regeringskansliet har 2005 ett anslag på 5,4\r\nmiljarder kronor varav ungefär hälften används till Sveriges nästan 200\r\nambassader och konsulat. Förutsatt att motionärerna inte avser att\r\nmontera ned utrikesförvaltningen utan att besparingen drabbar departementen,\r\nskulle deras resurser i ett slag redan 2006 minska med cirka en tredjedel.\r\nEtt sådant förslag är knappast realistiskt.\r\nKristdemokraterna återkommer med sina ambitioner att sänka statsskulden\r\nkraftigt, till 40 % av BNP redan 2007, vilket i grova drag motsvarar\r\n140 miljarder kronor på två år. Skuldminskningen ska ske genom försäljning\r\nav statliga företag. Utskottet vill med anledning av detta framhålla\r\natt en lägre statsskuld naturligtvis är att föredra allt annat lika,\r\nmen att försäljning av företag inte innebär, vilket motionärerna envisas\r\nmed att påstå, att Sverige står bättre rustat för ekonomiska påfrestningar\r\neller får ökade möjligheter att bedriva aktiv konjunkturpolitik. Landet\r\nblir varken rikare eller fattigare av att byta aktier mot pengar.\r\nKristdemokraternas alternativ bygger i stor utsträckning på förslag att\r\nbyta skatter mot obligatoriska avgifter. De positiva effekterna för\r\ntillväxten av denna växling till avgifter är osäker, medan de negativa\r\nfördelningspolitiska effekterna för ekonomiskt utsatta hushåll och\r\nindivider är högst påtagliga. Utskottet avvisar Kristdemokraternas\r\ninriktning av budgetpolitiken.\r\nCenterpartiet\r\nMed sin budgetpolitik vill Centerpartiet stimulera sysselsättning och\r\ntillväxt. Välfärdssektorn ska också bli tryggare genom att kommunernas\r\ninkomster blir stabilare. Centerpartiet föreslår en inkomstskattereform\r\ni form av ett jobbavdrag främst riktat mot låga och medelhöga inkomster.\r\nAvdraget är utformat som en statlig skattereduktion. Motionärerna\r\nföreslår också att grundavdraget, liksom ett antal andra avdrag, utformas\r\nsom reduktioner av den statliga skatten. Förslagen innebär sammantagna\r\natt de offentliga finanserna försvagas med 32 miljarder kronor och ger\r\nsamtidigt en betydande omfördelning mellan staten och kommunsektorn.\r\nStatens inkomster minskar med 85 miljarder kronor och kommunsektorns\r\ninkomster ökar med 53 miljarder kronor. Motionärerna föreslår också\r\nflera andra skattesänkningar. Fastighets- och förmögenhetsskatten sänks,\r\nbeskattningen av fåmansbolag mildras och ett avdrag för hushållsnära\r\ntjänster införs.\r\nDe kraftigt ökade kommunala skatteintäkterna neutraliseras genom att\r\nstaten sänker de generella statsbidragen med motsvarande belopp.\r\nSkattemodellen innebär att statens inkomster minskar med mer än 80 miljarder\r\nkronor. Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt kommer därmed\r\natt uppvisa ett underskott på närmare 100 miljarder kronor varje år,\r\noch budgetens omslutning kommer skenbart att minska.\r\nFörutom denna anomali i den statliga redovisningen kan förslaget att\r\nersätta avdrag med skattereduktioner i vissa situationer också ge\r\norimliga effekter för de skattskyldiga, eftersom intäkterna då kommer att\r\nbeskattas enligt en princip och de kostnader som svarar mot intäkterna\r\natt behandlas enligt en annan. Skatteutskottet avråder därför från sådana\r\nlösningar. I sitt yttrande (2004/05:SkU1y) skrev skatteutskottet följande.\r\n\r\nEn övergång till skattereduktioner när det gäller avdrag som syftar\r\ntill att bestämma en nettoinkomst i en förvärvskälla bör enligt utskottets\r\nmening undvikas. Att behandla intäkter och kostnader i en förvärvskälla\r\nefter olika principer kan ge upphov till kraftiga variationer i det\r\nreella skatteuttaget. I en verksamhet med förhållandevis hög andel\r\nkostnader kan utfallet pendla mellan nollskatt och ett skatteuttag på\r\n100 % av den verkliga inkomsten. Även om skattereduktioner i många fall\r\nkan vara en praktisk och enkel metod att uppnå en likabehandling är\r\nutskottet inte berett att tillstyrka den generella användning av metoden\r\nsom nu föreslås.\r\nFör att finansiera sin politik föreslår Centerpartiet mycket stora\r\nutgiftsminskningar. På flera områden är det dock oklart hur så stora\r\nbesparingar ska kunna uppnås med Centerns politik. Sambandet mellan de\r\nförslag Centerpartiet framför och de budgeteffekter man tillgodoräknar\r\nsig framstår många gånger som svagt.\r\nExempelvis inom utgiftsområde 10 som avser ersättning vid sjukdom och\r\nhandikapp räknar Centern med 16 miljarder kronor lägre utgifter redan\r\n2006. För att nå detta föreslår motionärerna en rad åtgärder och uppger\r\nen besparing på 11 miljarder kronor. Centerpartiet satsar samtidigt 2,\r\n5 miljarder kronor på rehabilitering under 2006. Utgiftsminskningen på\r\n16 miljarder kronor framstår för utskottet som överdriven.\r\nFör familjer och barn, utgiftsområde 12, föreslår Centern att barnbidraget\r\nför barn mellan 1 och 4 år höjs gradvis med sikte på en fördubbling,\r\natt taket i föräldraförsäkringen höjs till 11 basbelopp, att grundnivån\r\ni föräldraförsäkringen höjs till 200 kr och att föräldrapenningen utgår\r\nfrån en SGI baserad på de senaste 24 månadernas inkomster. Förslagen är\r\ni stort sett desamma som partiet lämnade i höstas. Då beräknades förslagen\r\nkosta drygt 1,6 miljarder kronor, och nu uppges de i stället ge en\r\nbesparing på 300 miljoner kronor. Hur denna förbättring på 2 miljarder\r\nkronor uppkommit är oklart.\r\nCenterpartiet skriver att man ökar biståndsverksamheten för att nå målet\r\n1 % av BNI 2007. Regeringens förslag innebär dock att enprocentsmålet\r\nnås 2006. Det som Centerpartiet framställer som en satsning på biståndet\r\när i själva verket en neddragning med 2 miljarder kronor 2006.\r\nCenterpartiet framhåller att de små marginalerna i budgeten leder till\r\natt andra utgifter måste stå tillbaka när katastrofer inträffar. För\r\natt råda bot på detta föreslår Centerpartiet att ett katastrofkonto\r\nskapas i form av en fond vid sidan av statsbudgeten som kan utnyttjas\r\nefter beslut av regeringen. Avsättningar till fonden bör göras med\r\nutdelningar från statliga bolag och redan 2005 kan 5 miljarder kronor\r\navsättas, vilket är skillnaden mellan budgeterad och faktisk utdelning.\r\nMålsättningen bör vara att fonden på sikt ska uppgå till minst 1 % av\r\nBNP.\r\nFrågan om hur kostnader för naturkatastrofer bör hanteras behandlades\r\nav försvarsutskottet i mars 2005 (bet. 2004/05:FöU8). Genom en\r\nfempartireservation som vann kammarens bifall gjorde riksdagen ett\r\ntillkännagivande som innebar att ett nationellt katastrofkonto kan övervägas\r\npå sikt för att bistå kommuner vid stora katastrofer. Riksdagen ansåg\r\nockså att möjligheter till ekonomisk kompensation för de ekonomiska\r\nförluster som uppkommit genom stormen den 8-9 januari borde utredas.\r\nDen 20 januari 2005 aviserade statsministern att regeringen kommer att\r\ntillsätta en utredning för att analysera hur samhället ska bli mer robust\r\nmot de klimat- och miljörelaterade påfrestningarna. Riksdagen har således\r\nredan uttalat sig för att ett nationellt katastrofkonto bör övervägas\r\noch om en utredning kring kompensation till kommuner för skador av\r\nstormen den 8-9 januari. Utskottet utgår från att regeringen kommer att\r\nfölja upp riksdagsbeslutet utan ytterligare agerande från finansutskottets\r\nsida.\r\nUtskottet vill dock vill passa på att göra några iakttagelser beträffande\r\nden budgetmässiga utformningen av Centerpartiets förslag. Konstruktionen\r\ninnebär att statsbudgeten varken belastas när medel tillförs fonden\r\neller när de tas i anspråk, samt att riksdagen kringgås. Det skulle\r\nbryta mot budgetlagens principer att budgeten ska vara heltäckande och\r\nbruttoredovisad. Det kan också ifrågasättas om fondens opreciserade\r\nanvändning är förenlig med regeringsformen. Vidare är det oklart hur\r\nfonden skulle redovisas. Statsbudgetens saldo innehåller definitionsmässigt\r\nallt som påverkar statens lånebehov, även konton i Riksgäldskontoret\r\nsom regeringen disponerar. Vid sidan av dessa principiella invändningar\r\ninnebär förslaget att statsfinanserna försvagas med 5 miljarder kronor,\r\neftersom de medel som motionärerna vill lyfta ut ur budgeten ingår i\r\nberäkningen av statsbudgetens inkomster. Denna försvagning har motionärerna\r\ninte beaktat. Utskottet ser med viss förvåning på Centerpartiets förslag\r\ntill utformning av ett katastrofkonto.\r\nSammantaget framstår Centerpartiets budgetpolitik illa underbyggd.\r\nSkattesänkningar och utgiftsåtaganden finansieras i många fall av oklara\r\nbesparingar som tycks bygga på ett inte ringa mått av önsketänkande. Om\r\nCenterpartiets budgetpolitik skulle genomföras i praktiken är risken\r\növerhängande att stabiliteten i statsfinanserna urholkas. Utskottet\r\navvisar Centerpartiets förslag till budgetpolitik.\r\nUtan dynamiska effekter nås inte målen för budgetpolitiken\r\nSamtliga oppositionspartier redovisar saldon för de offentliga finanserna\r\nsom de själva beräknar vara något starkare än regeringens, mellan 2 och\r\n8 miljarder kronor. Partierna anser alla att de offentliga finanserna\r\nbör vara starkare än i dag. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet\r\nförespråkar ett mål om att statens finanser ska vara i balans över en\r\nkonjunkturcykel, och Moderata samlingspartiet argumenterar för ett\r\nskuldmål. För att nå skuldmålet behövs ett överskott på ca 2 % av BNP,\r\noch detta nås om staten uppvisar balans. Det råder således en ganska\r\nstor samstämmighet mellan oppositionspartierna om att statens finansiella\r\nsparande bör uppvisa balans åtminstone på några års sikt.\r\nDen offentliga sektorns samlade finansiella sparande, dvs. det som\r\nregeringen avser med sitt överskottsmål, uppvisar överskott åren 2005-2007\r\npå 19, 17 respektive 32 miljarder kronor. Fördelningen mellan sektorerna\r\när dock ojämn. Pensionssystemet har ett överskott på drygt 50 miljarder\r\nkronor, kommunsektorn ett överskott på ca 8 miljarder kronor och statens\r\nfinansiella sparande visar underskott på drygt 40 miljarder kronor 2005\r\noch 2006 och ca 30 miljarder kronor 2007. För att åstadkomma balans i\r\nstatens finansiella sparande krävs således en saldoförstärkning på 30-40\r\nmiljarder kronor.\r\nUtskottet kan emellertid konstatera att inget av partierna presenterar\r\nen budgetpolitik som ens kommer i närheten av en sådan saldoförstärkning.\r\nDet är i själva verket svårt att värja sig för tanken att oppositionspartierna\r\ninte tar sina egna budgetpolitiska mål på allvar. Målet att ha balans\r\ni statens finansiella sparande ter sig närmast som tomt prat när det\r\nställs i relation till den budgetpolitik som oppositionspartierna\r\nfaktiskt föreslår.\r\nSom utskottet visat finns det goda skäl att på många punkter ifrågasätta\r\nrimligheten i partiernas beräkningar. Med mer realistiskt beräknade\r\neffekter av besparingarna skulle troligen flera partier uppvisa betydligt\r\nsvagare saldon än regeringen. Den målsatta balansen i statens finansiella\r\nsparande skulle därmed bli än mer avlägsen.\r\nDen mest rimliga slutsatsen, även om partierna undviker att uttryckligen\r\nskriva så i sina motioner, är att det är med hjälp av olika former av\r\ndynamiska effekter som oppositionspartierna räknar med att uppnå sina\r\nbudgetpolitiska mål. Utan sådana effekter räcker förslagen inte på långt\r\nnär till att uppnå balans i statens finansiella sparande. I motionerna\r\nägnas utförliga beskrivningar åt hur den ekonomiska politiken kommer\r\natt förbättra de offentliga finanserna. Genom kraftigt ökad sysselsättning\r\noch högre tillväxt kommer de offentliga finanserna att stärkas i båda\r\nändar - skatteinkomsterna stiger samtidigt som utgifterna, särskilt\r\ntransfereringarna, minskar. Längst går Moderata samlingspartiet som\r\nbedömer att den egna politiken kan komma att förbättra de offentliga\r\nfinanserna med närmare 80 miljarder kronor på kort sikt och mer än 130\r\nmiljarder kronor på lång sikt. Tilltron till den egna politikens\r\nförträfflighet för de offentliga finanserna tycks alltså vara stor inom\r\noppositionen, så stor att man inte bemödar sig om att föreslå en\r\nbudgetpolitik som håller för de fall de dynamiska effekterna skulle utebli\r\neller bli avsevärt mindre än beräknat.\r\nUtskottet ifrågasätter i och för sig inte att både sysselsättning och\r\ntillväxt har stor betydelse för de offentliga finanserna. Ökad tillväxt\r\noch stigande sysselsättning innebär att de offentliga finanserna förbättras\r\npå sikt. En ansvarsfull budgetpolitik får dock aldrig ta stora dynamiska\r\neffekter för givna. Erfarenheterna från tidigt 1990-tal av att lita\r\ntill att högre sysselsättning och andra dynamiska effekter ska lösa\r\nstatsfinansiella problem är förskräckande. Utgångspunkten för en\r\nansvarsfull budgetpolitik måste vara att dynamiska effekter beaktas allt\r\neftersom de uppstår i verkligheten, och inte räknas hem i förväg.\r\nDet finns enligt utskottets mening en uppenbar risk att den typ av\r\növertro på dynamiska effekter som oppositionspartierna ger uttryck för\r\nleder till att de offentliga finanserna förfaller. Om en skattesänkning\r\ninte visar sig ge de effekter på sysselsättningen som man hoppats på\r\nkan receptet lätt bli en ännu större skattesänkning. En sådan politik\r\nriskerar att leda in i en statsfinansiell återvändsgränd där vägen ut\r\nkantas av smärtsamma besparingar och uppoffringar.\r\nUtskottets samlade bedömning\r\nDen socialdemokratiska regeringen har sedan man tog över regeringsmakten\r\n1994 fört en långsiktig och ansvarsfull budgetpolitik. Väldiga underskott\r\nhar vänts i stora överskott och den offentliga skuldsättningen har\r\nminskat kraftigt.\r\nTack vare denna politik har Sverige i dag starka offentliga finanser\r\noch har klarat den senaste internationella konjunkturnedgången utan att\r\ndra på sig underskottsproblem. I det avseendet skiljer vi oss från flera\r\nav de stora EU-länderna vars offentliga finanser i vissa fall utvecklats\r\npå ett oroväckande sätt. Robusta offentliga finanser är en förutsättning\r\nför en uthållig tillväxt och hög sysselsättning. Det är därför av\r\nyttersta vikt att budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt\r\nstabila offentliga finanser vidmakthålls.\r\nAtt höja sysselsättningen och få ned arbetslösheten är den punkt som\r\nstår allra högst på regeringens dagordning. I ett europeiskt perspektiv\r\när Sveriges sysselsättningsgrad på 77 % i och för sig hög. Den genomsnittliga\r\nsysselsättningsgraden i EU är 64 %, och en av målsättningarna inom\r\nLissabonstrategin är att nå 70 % senast 2010. Utskottet anser emellertid\r\ni likhet med regeringen att sysselsättningen är för låg och ställer sig\r\nbakom de åtgärder som regeringen föreslår för att pressa tillbaka\r\narbetslösheten och höja sysselsättningen.\r\nUtskottet anser att regeringens förslag till riktlinjer för budgetpolitiken\r\ninnebär en fortsättning på den ansvarsfulla budgetpolitik som bedrivits\r\nsedan regeringsskiftet 1994. Denna inriktning har enligt utskottets\r\nmening goda förutsättningar att främja fortsatt stabila offentliga\r\nfinanser.\r\nUtskottet avvisar också de förslag till alternativ utformning av\r\nbudgetpolitiken som lämnats av oppositionspartierna. Förslagen innehåller\r\nlångtgående krav på skattesänkningar, vilka i många fall finansieras\r\ngenom kraftiga försämringar i grundläggande trygghetssystem och i andra\r\nfall med vagt formulerade besparingar. För utskottet är det en central\r\nprincip att budgetpolitiken utformas på ett fördelningspolitiskt godtagbart\r\nsätt. Oppositionspartiernas alternativ går i flera fall i motsatt\r\nriktning. Förslagen kombinerar skattesänkningar främst för dem som har\r\nett arbete med försämringar för sjuka och arbetslösa. Därtill kommer\r\nett ökat inslag av avgiftsfinansieringar, t.ex. inom\r\narbetslöshetsförsäkringen,\r\ntrafikförsäkringen, sjukvården och barnomsorgen. Sammantagna riskerar\r\ndessa förslag att leda till ökade klyftor i samhället - något som\r\nutskottet inte kan ställa sig bakom.\r\nSkulle oppositionspartiernas förslag sättas i verket finns enligt\r\nutskottets mening en stor risk att de offentliga finanserna snabbt skulle\r\nförfalla vilket i sin tur riskerar att leda till att den gemensamma\r\nvälfärden undermineras. De gångna årens mödosamma arbete med att bygga\r\nupp och vidmakthålla sunda offentliga finanser skulle därmed riskera\r\natt gå om intet.\r\nMed hänvisning till vad utskottet framhållit tillstyrker utskottet\r\nregeringens och de båda samarbetspartiernas förslag till inriktning av\r\nbudgetpolitiken och avstyrker motionärernas förslag. Därmed tillstyrker\r\nutskottet proposition 2004/05:100 yrkande 1 i denna del och avstyrker\r\nmotionerna Fi13 (m) yrkande 2 i denna del, Fi14 (fp) yrkandena 2 och 4,\r\nFi15 (kd) yrkandena 1 i denna del och 5 samt Fi16 (c) yrkande 1 i denna\r\ndel.\r\n5 Användning av inkomstavdrag\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker Riksrevisionens styrelses förslag RRS17 angående\r\nanvändningen av inkomstavdrag i statsbudgeten samt fyra motionsförslag.\r\n\r\nJämför reservation 7 (m, fp, kd, c).\r\n5.1 Riksrevisionens rapport\r\nDen 16 december 2004 överlämnade Riksrevisionen sin rapport Utgift eller\r\ninkomstavdrag? (RiR 2004:26) till regeringen. I rapporten har Riksrevisionen\r\ngranskat regeringens hantering av det tillfälliga sysselsättningsstödet\r\ntill kommuner och landsting. Syftet med granskningen har varit att\r\nundersöka hur stödet har beretts och följts upp samt vilken information\r\noch vilket beslutsunderlag som regeringen lämnat till riksdagen. I\r\nrapporten riktar Riksrevisionen kritik mot regeringen på flera punkter.\r\n\r\nPrognoserna har varit bristfälliga både vad gäller det ursprungliga\r\nstödet och de successiva förlängningarna av stödet. Kostnaderna har\r\nockså kraftigt överskridit de budgeterade beloppen.\r\nDet normala skriftliga remissförfarandet har inte följts utan regeringen\r\nhar nöjt sig med en muntlig beredning med berörda myndigheter där endast\r\nbegränsade delar av förslaget berörts.\r\nInformationen till riksdagen har varit bristfällig. Sysselsättningsstödet\r\nutformades som en skattekreditering och inte som ett anslag i enlighet\r\nmed budgetlagens huvudprincip om bruttoredovisning och finansierades\r\ndärmed inte inom utgiftstakets ram. Regeringen har inte redovisat något\r\nmotiv till att man valt denna form.\r\nMinst två gånger per år ska regeringen för riksdagen presentera prognoser\r\növer statsbudgetens inkomster och utgifter samt förklara väsentliga\r\navvikelser mellan budget och beräknat utfall. Vad gäller sysselsättningsstödet\r\nhar regeringen inte fullgjort denna skyldighet.\r\nUtformningen av stödet, i kombination med brister i prognosernas\r\nträffsäkerhet och frekvens har inneburit att regeringen inte försett\r\nriksdagen med ett underlag som gjort det möjligt att på ett allsidigt\r\nsätt väga sysselsättningsstödet mot statsbudgetens andra utgifter.\r\nNågon utvärdering av stödet har inte genomförts, och uppföljningen har\r\nvarit begränsad. Regeringens resultatrapportering till riksdagen har\r\ninte varit tillräcklig för att budgetlagens krav ska kunna anses vara\r\nuppfyllda i detta hänseende.\r\nRiksrevisionen anser att utformningen av stödet som ett avdrag på\r\nstatsbudgetens inkomstsida har fått negativa konsekvenser för\r\nbudgetdisciplinen,\r\ntransparensen och möjligheterna att kontrollera kostnadsutvecklingen.\r\nOm stödet hade bruttoredovisats skulle en stramare finanspolitik ha\r\nvarit nödvändig för att klara utgiftstaket. En fortsatt expansion av\r\nskattekrediteringar av samma slag som sysselsättningsstödet riskerar\r\natt på sikt urholka utgiftstakets betydelse för statsfinanserna, anser\r\nRiksrevisionen.\r\nDet kan i och för sig finnas skäl att redovisa utgiftsåtaganden på\r\nstatsbudgetens inkomstsida, skriver Riksrevisionen, men en sådan redovisning\r\nbör inte få negativa effekter på budgetdisciplinen, transparensen eller\r\nkostnadskontrollen. Riksrevisionen lämnar två rekommendationer som\r\nförenar statsmakternas behov av flexibilitet i valet mellan olika\r\nbudgettekniska lösningar och kravet på stramhet i budgetprocessen.\r\nJustering av utgiftstaket\r\nRiksrevisionen rekommenderar att när regeringen föreslår att utgifter\r\nska nettoredovisas, ska den samtidigt föreslå att utgiftstaket justeras\r\nså att det utgör en lika stram restriktion som tidigare.\r\nFörbättrad kostnadskontroll\r\nRiksrevisionen rekommenderar också att kostnadskontrollen för inkomstavdrag\r\nav det aktuella slaget behöver skärpas så att avdragen behandlas likvärdigt\r\nmed anslag på statsbudgetens utgiftssida. Detta bör bl.a. åstadkommas\r\ngenom att beslut om ett inkomstavdrag åtföljs av en kostnadsram. En\r\nändrad beräkning bör då åtföljas av en ändrad kostnadsram.\r\n5.2 Riksrevisionens styrelses framställning\r\nStyrelsen framhåller vikten av att de grundläggande principerna om\r\nbudgetdisciplin, transparens och kostnadskontroll i budgetprocessen\r\nupprätthålls av regering och riksdag. Sysselsättningsstödet borde ha\r\nutformats som en utgift om dessa principer hade tillämpats, anser\r\nstyrelsen. Den valda ordningen är ett klart avsteg från budgetlagens\r\nbruttoredovisningsprincip, och styrelsen påpekar särskilt att finansutskottet\r\nvid flera tillfällen betonat bruttoredovisningens betydelse för\r\ntransparensen och riksdagens möjligheter att fatta välgrundade beslut.\r\nDenna typ av skatteavdrag kan enligt styrelsens uppfattning bidra till\r\natt tilltron till utgiftstaket som återhållande styrinstrument urholkas.\r\nI likhet med Riksrevisionen anser styrelsen att det i vissa undantagsfall\r\nkan finnas skäl att redovisa ett utgiftsåtagande på statsbudgetens\r\ninkomstsida. Avsteg från bruttoredovisningsprincipen bör dock göras så\r\natt inte kraven på budgetdisciplin, transparens och kostnadskontroll\r\nåsidosätts.\r\nStyrelsen ställer sig bakom Riksrevisionens rekommendationer. Skatteavdrag\r\nav motsvarande slag som sysselsättningsstödet ska omgärdas av samma\r\nrestriktioner som anslag på budgetens utgiftssida. Nettobudgetering av\r\nett utgiftsåtagande ska därför åtföljas av motsvarande sänkning av\r\nutgiftstaket. Vidare anser styrelsen att beslut om ett åtagande även ska\r\nomfatta beslut om en kostnadsram. Styrelsen föreslår att riksdagen ska\r\nställa dessa krav om regeringen lägger fram förslag om inkomstavdrag\r\neller andra krediteringar i statsbudgeten.\r\nStyrelsen föreslår att riksdagen begär att regeringen ska beakta kravet\r\npå transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll i samband med\r\nanvändningen av inkomstavdrag och andra motsvarande åtgärder i statsbudgeten.\r\n\r\nStyrelseledamöterna från (s) och (v) anser i en avvikande mening att\r\nden aktuella rapporten inte borde föranleda någon framställning till\r\nriksdagen. Frågeställningarna som aktualiseras i rapporten har redan\r\nuppmärksammats och prövats av riksdagen, skriver reservanterna. Det är\r\nriksdagen själv som beslutar om hur budgetlagen ska tillämpas och som\r\nbedömer om det underlag som regeringen ger är tillfyllest. Riksrevisionens\r\nstyrelse får inte hamna i en situation där man överprövar riksdagens\r\nbeslut, anser reservanterna.\r\n5.3 Motionerna\r\nI motion Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) riktas skarp kritik mot\r\nregeringens sätt att hantera utgiftstaket för staten. Motionärerna anser\r\natt regeringen flera gånger har manipulerat med utgiftstaket så att det\r\ninte längre utgör det riktmärke som det var tänkt. Svårigheter att\r\nprioritera har lett till detta numera systematiska sätt att \"krypa under\"\r\ntaket, anser motionärerna. Kringgåendet av utgiftstaket tar sig flera\r\nuttryck. Det sätt som regeringen tillämpat mest är att redovisa utgifter\r\nsom nedsättningar av inkomster, vilket t.ex. gäller det nu aktuella\r\nsysselsättningsstödet. Men regeringen har även använt andra metoder.\r\nDet finns en uppenbar asymmetri i regeringens sätt att göra tekniska\r\njusteringar av taket. Regeringen har varit mer benägen att göra justeringar\r\nsom höjer taket än som sänker det. Ett exempel på detta är att regeringen\r\ngjorde en teknisk justering av taket för 2005 med 4 miljarder kronor i\r\nsamband med att sysselsättningsstödet flyttades över från inkomst- till\r\nutgiftssidan med motiveringen att saldot inte påverkades. Detta är inget\r\nannat än en ren manipulation eftersom saldot försvagades när stödet\r\ninfördes som ett skatteavdrag. Ett annat exempel på hur regeringen\r\nkringgått utgiftstaket är när man sköt till pengar till SJ från ett konto\r\ni Riksgäldskontoret där andra bolag avsatt medel.\r\nMotionärerna anser att Riksrevisionens förslag att regeringen i samband\r\nmed inkomstavdrag och liknande ska beakta kraven på transparens,\r\nbudgetdisciplin och kostnadskontroll inte går tillräckligt långt. Det krävs\r\nen tydlig markering av att bruttobudgetering är huvudprincipen (yrkande\r\n1). Motionärerna föreslår också att budgetlagen bör ändras så att det\r\ntydligt framgår att utgiftstaket ska justeras i samband med förslag som\r\ninnebär nettobudgetering (yrkande 2). Dessutom föreslår motionärerna\r\natt åtaganden genom nettobudgetering ska behandlas likvärdigt med anslag\r\npå statsbudgetens utgiftssida vad gäller prioritering och finansiering,\r\ndvs. även nettobudgeterade åtaganden ska vägas mot andra utgifter inom\r\nen av riksdagen begränsad ram (yrkande 3).\r\nI motion Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) vänder sig motionärerna\r\nmot att ersättningen till de stormdrabbade skogsägarna ges i form av en\r\nskattereduktion. Motionärerna anser att det är riktigt att ersättning\r\nbetalas ut men att den i stället borde har utformats som ett bidrag.\r\nEftersom budgeteringsmarginalen redan använts för ofinansierade reformer\r\nfinns bara ett litet utrymme för oväntade händelser. Att ge stödet genom\r\nett skatteavdrag innebär att budgetlagen kringgås, anser motionärerna.\r\nOm statens intäkter minskas genom ett riktat stöd borde samtidigt\r\nutgiftstaket justeras ned (yrkande 3).\r\n5.4 Riksdagsbehandlingen av det tillfälliga sysselsättningsstödet\r\nRegeringen föreslog i slutet av 2001 ett tillfälligt sysselsättningsstöd\r\ntill kommuner och landsting (prop. 2001/02:95), och finansutskottet\r\nbehandlade frågan våren 2002 i betänkande 2001/02:FiU25. Vid behandlingen\r\nväcktes ett antal motionsförslag som bl.a. riktade kritik mot formen\r\nför stödet, dvs. att det skulle utgå som en kreditering av kommunernas\r\nskattekonton.\r\nFinansutskottet anordnade en offentlig utfrågning om förslaget den 12\r\nmars 2002. Vid denna utfrågning deltog bl.a. dåvarande finansminister\r\nBosse Ringholm och dåvarande statssekreteraren vid Finansdepartementet\r\nCurt Malmborg.\r\nUtskottet tillstyrkte regeringens förslag, och riksdagen beslutade i\r\nenlighet med detta efter att ärendet tagits upp till förnyad behandling\r\ndå det återförvisats till finansutskottet.\r\n5.5 Finansutskottets ställningstagande\r\nUtskottet anser att de frågor som Riksrevisionen tar upp i sin rapport\r\när väsentliga och angelägna. Budgetlagens princip om bruttoredovisning\r\när ett viktigt inslag i den nya budgetprocess som varit i bruk sedan\r\nslutet av 1990-talet och som sedan dess har bidragit till att upprätthålla\r\nsunda offentliga finanser. Utskottet har vid upprepade tillfällen\r\nframhållit detta och vill än en gång understryka vikten av tydlighet och\r\nöppenhet i den statliga redovisningen.\r\nBruttoredovisningen bidrar till att skapa tydlighet och transparens i\r\nden statliga redovisningen. Statens budgetsaldo visar numera exakt\r\nstorleken på statens lånebehov utan att några utombudgetära fonder o.d.\r\nbehöver beaktas. Budgetlagen har som huvudprincip att utgifter och\r\ninkomster ska bruttoredovisas men tillåter samtidigt vissa undantag\r\nfrån denna princip. Riksdagen har, efter beslut i varje enskilt fall,\r\ngodkänt ett antal sådana undantag varav det tillfälliga sysselsättningsstödet\r\när ett. Undantag från bruttoredovisningsprincipen bör enligt utskottets\r\nuppfattning göras restriktivt, och regeringen bör i varje enskilt fall\r\nmotivera de undantag som föreslås.\r\nRiksrevisionens styrelse anser att det är av stor vikt att de grundläggande\r\nprinciperna om transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll\r\nupprätthålls av regering och riksdag samt att om dessa principer hade följts\r\nskulle sysselsättningsstödet ha utformats som ett bidrag på statsbudgetens\r\nutgiftssida.\r\nUtskottet vill med anledning av detta framhålla att frågan om hur stödet\r\nskulle utformas och redovisas behandlades av utskottet i samband med\r\nbeslutet om sysselsättningsstödet. Vid behandlingen väcktes motioner\r\nfrån samtliga oppositionspartier där metoden att kreditera skattekontot\r\nkritiserades som ett sätt att kringgå budgetlagens krav på bruttoredovisning.\r\n\r\nFör att ge frågan om sysselsättningsstödet en bred och allsidig belysning\r\nanordnade utskottet en offentlig utfrågning där bland andra dåvarande\r\nfinansminister Bosse Ringholm och dåvarande statssekreteraren vid\r\nFinansdepartementet Curt Malmborg svarade på frågor som bl.a. rörde om\r\nförslaget var förenligt med budgetlagen. Dessa aspekter på förslaget om\r\nsysselsättningsstöd var således väl kända och beaktade när riksdagen\r\nfattade sitt beslut. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden och\r\ntillstyrkte regeringens förslag. I sin motivering skrev utskottet:\r\nI flera motioner hävdas att detta förfaringssätt [att stödet ansöks hos\r\nRSV och krediteras kommunernas skattekonton] skulle strida mot budgetlagen.\r\nUtskottet vill mot detta anföra att tekniken att kreditera skattekontot\r\nhar tillämpats även för andra typer av stöd som riksdagen tidigare\r\nbeslutat om. Dessa stöd redovisas tydligt under inkomsttitel 1700\r\nNedsättning av skatter på statsbudgeten. Där redovisas exempelvis\r\nanställningsstödet, stödet för bredbandsinstallationer och visst stöd till\r\nsjöfarten. Sysselsättningsstödet kommer således att redovisas på samma\r\ntydliga sätt i statsbudgeten för riksdagen. De grundläggande principerna\r\nom transparens i den statliga budgetredovisningen som utgör utgångspunkten\r\nför budgetlagens krav på bruttoredovisning är därmed väl tillgodosedda.\r\n\r\nUtskottet kan nu konstatera att Riksrevisionens styrelse anser att\r\nbudgetlagen i det aktuella fallet borde ha tolkats på ett annat sätt än\r\nriksdagen gjorde. Med anledning av detta vill utskottet påpeka att det\r\när riksdagen själv som avgör hur budgetlagen ska tolkas och tillämpas\r\noch att det är olyckligt om Riksrevisionens styrelses överväganden kan\r\nuppfattas så att man överprövar riksdagens beslut.\r\nMed det anförda avstyrker utskottet Riksrevisionens styrelses förslag\r\n2004/05:RRS17 samt motionerna Fi12 (fp) yrkandena 1-3 och Fi13 (m)\r\nyrkande 3.\r\n6 Övriga frågor\r\n6.1 Utgiftsområdesindelningen\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker en motion om att utrikesförvaltningen ska överföras\r\nfrån utgiftsområde 1 Rikets styrelse till utgiftsområde 5 Internationell\r\nsamverkan.\r\nJämför reservation 8 (m).\r\nMotionen\r\nI motion Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkas att utrikesförvaltningen\r\növerförs från utgiftsområde 1 Rikets styrelse till utgiftsområde 5\r\nInternationell samverkan.\r\nUtrikesutskottets yttrande\r\nUtrikesutskottet anför i sitt yttrande (UU3y) till finansutskottet att\r\nman i annat sammanhang har tagit ställning mot förslag med motsvarande\r\ninnebörd som den som framförs i motionen. Utrikesutskottet vidhåller\r\nsin tidigare inställning och menar i konsekvens härmed att motionen bör\r\navstyrkas.\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nFinansutskottet kan konstatera att riksdagen våren 2001, efter förslag\r\nfrån regeringen i den ekonomiska vårpropositionen, beslutade att ärenden\r\nom Sveriges representation i utlandet skulle överföras från utgiftsområde\r\n5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan till utgiftsområde 1\r\nRikets styrelse för att fullfölja ombildandet av Regeringskansliet till\r\nen myndighet. Vidare beslutades att utgiftsområde 5 skulle ändra namn\r\ntill Internationell samverkan (prop. 2000/01:100, bet. 2000/01:KU23,\r\nrskr. 2000/01:273-276). I betänkande 2001/02:KU37 avstyrktes motionsyrkanden\r\nom att utrikesförvaltningen skulle återföras till utgiftsområde 5.\r\nRiksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:335).\r\nFinansutskottet finner inte skäl att föreslå någon annan ordning än den\r\ngällande. Motion Fi17 (m) avstyrks således.\r\n6.2 Obetecknade anslag\r\nEnligt budgetlagen finns tre anslagstyper, obetecknade anslag,\r\nreservationsanslag och ramanslag. Sedan 2004 används dock endast obetecknade\r\nanslag och ramanslag varav de senare helt dominerar. Av budgetens\r\n485 anslag är endast 36 stycken obeteckande, och de svarar sammanlagt\r\nför ca 1 % av utgifterna. Ett obetecknat anslag får varken överskridas\r\neller sparas till efterföljande år, men för ramanslagen finns möjligheter\r\nbåde till kredit och sparande.\r\nEn genomgång av anslagen visar enligt regeringen att det inte går att\r\nurskilja någon tydlig princip för när ett obetecknat anslag används.\r\nDen fasthet som kännetecknar de obetecknade anslagen kan uppnås även\r\nmed ramanslag genom att regeringen anger villkor för anslagets utnyttjande.\r\n\r\nRegeringen har därför för avsikt att inför 2006 föra upp dagens obetecknade\r\nanslag som ramanslag och föreskriva att varken kredit eller sparande\r\nfår förekomma. Regeringen avser emellertid inte att ändra budgetlagen\r\ni detta avseende varför riksdagen om den så önskar kan besluta att medel\r\nska anvisas på ett obetecknat anslag.\r\nFinansutskottet har inget att erinra mot den förändrade tillämpning av\r\nanslagstyperna som regeringen aviserar.\r\n6.3 Ändrad redovisning av statsbudgetens inkomster\r\nRegeringen aviserar att man till höstens budgetproposition avser att\r\nförändra redovisningen av statsbudgetens skatteinkomster. Sedan 1998 då\r\nskattekontot infördes redovisas inte inbetalade utan debiterade belopp\r\npå många inkomsttitlar. Skillnaderna mellan de debiterade och betalade\r\nskatterna redovisas på inkomsthuvudgruppen 1600 Betalningsdifferenser,\r\nså att statsbudgetens totala skatteinkomster avser betalningar, dvs.\r\nredovisas kassamässigt. Utifrån den nuvarande redovisningen är det dock\r\nsvårt att relatera utvecklingen av skatteinkomsterna till den ekonomiska\r\nutvecklingen, särskilt beträffande hushållens och bolagens skatter kan\r\nförskjutningen i fördelningen mellan åren uppgå till relativt stora\r\nbelopp.\r\nFör att redovisningen i statsbudgeten på ett bättre sätt än i dag ska\r\nkunna användas både till ekonomisk analys och för beräkning av statens\r\nlånebehov arbetar regeringen med att utveckla strukturen av statsbudgetens\r\ninkomstsida. Avsikten är att enskilda skatteslag ska avspegla det\r\naktuella årets skatteregler och ha en direkt koppling till makroekonomiska\r\nfaktorer som t.ex. sysselsättningen, arbetslösheten och löne- och\r\nkonsumtionsutvecklingen. Skatterna bör grupperas efter skattebaser såsom\r\nskatt på arbete, kapital, konsumtion och insatsvaror samt övriga skatter.\r\n\r\nAvgränsningen mellan vad som är skatter och övriga inkomster är inte\r\ndensamma i statsbudgeten som i nationalräkenskaperna. För att öka\r\növerensstämmelsen dem emellan avser regeringen dessutom att flytta ett\r\nantal inkomsttitlar från inkomsttypen 2000 Inkomster av statens verksamhet\r\ntill 1000 Skatter.\r\nDe förändringar av inkomstredovisningen som regeringen nu aviserar\r\ninnebär enligt utskottets uppfattning radikala förändringar av statsbudgetens\r\ninkomstsida. Exempelvis kommer de stora inkomsttitlarna för fysiska och\r\njuridiska personers inkomstskatt att ersättas av andra titlar baserade\r\npå en annan indelning. Innebörden är också att de skatter som redovisas\r\npå enskilda inkomsttitlar i flera fall kommer att vara periodiserade\r\noch att nya korrigeringsposter behöver tillkomma för att fånga upp\r\nskillnaderna mellan den periodiserade redovisningen och den kassamässiga,\r\nsom även framöver kommer att finnas kvar på aggregerad nivå.\r\nUtskottet är angeläget att i höstens budgetpropositionen få en närmare\r\nredogörelse för konsekvenserna av den förändrade inkomstredovisningen\r\nsåväl vad gäller de analytiska fördelar som regeringen pekar på som de\r\neventuella komplikationer som förändringen kan ge upphov till. Det är\r\nangeläget att även löpande under året kunna följa redovisningen av de\r\nolika inkomstslagen. Skillnaderna mellan dagens redovisning och den som\r\nnu aviseras bör belysas utförligt. Utskottet anser det också angeläget\r\natt dagens redovisning tydligt länkas ihop med den nya, så att övergången\r\ni sig inte orsakar problem att följa inkomsternas utveckling över tiden.\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har\r\nföranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Riktlinjer för den ekonomiska politiken, punkt 1 (m, fp, kd, c)\r\nav Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar\r\nAxén (m), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c) och Cecilia\r\nWidegren (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Därmed\r\nbifaller riksdagen delvis motionerna\r\n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1,\r\n\r\n2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1,\r\n\r\n2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna\r\ndel och 2 samt\r\n2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del\r\noch\r\navslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\nInledning\r\nSverige kan bättre! Sverige behöver förändring!\r\nDet stora utanförskapet är Sveriges största problem i dagsläget. Att\r\nmer än en miljon människor i arbetsför ålder står utan arbete är inte\r\nacceptabelt.\r\nRegeringen och dess stödpartier har inte redovisat en politik som tar\r\nSverige ur krisen. Det måste till nya tag och nya krafter. Regeringen\r\nklarar inte heller av att upprätthålla stabila statsfinanser trots en\r\ngod konjunktur.\r\nModeraterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet har bildat\r\nAllians för Sverige. Vi vill på väsentliga punkter föra en annan politik\r\nän regeringen.\r\nEn politik för ett bättre Sverige måste utgå från att vi är en del av\r\nden globala ekonomin. Vårt deltagande i internationell handel och\r\ninternationellt samarbete har gett oss det välstånd vi har i dag. Det har\r\nsamtidigt inneburit att vi anpassat oss till förändringar i vår omvärld.\r\nVåra stora internationella företag har gått före och byggt upp ett\r\nkunnande som kommit hela samhället till del och som varit den ekonomiska\r\nbasen för de reformer som genomförts. Det har också funnits en stor\r\nvilja att anpassa sig till de nya förutsättningar som vårt internationella\r\nberoende medfört.\r\nNågon annan väg finns inte heller i framtiden. Men utmaningarna kommer\r\natt se annorlunda ut än tidigare. Nya länder och nya företag dyker upp.\r\nMen målet är detsamma, att genom engagerat deltagande i internationellt\r\nutbyte och genom att hålla god konkurrenskraft säkra goda inkomster\r\ntill befolkningen. Utan ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv\r\nfår vi inte heller resurser till offentliga åtaganden.\r\nDet stora antalet människor som står utanför arbetsmarknaden måste minska.\r\nDet behövs en politik som sträcker sig över flera områden för att uppnå\r\ndet. Vi är inriktade på att göra det mer lönsamt att arbeta och samtidigt\r\nskapa förutsättningar för att de nya jobb som behövs kan komma fram.\r\nDet övergripande målet för Alliansens politik är att öka välståndet och\r\ntryggheten för alla medborgare. Ett stort utrymme för individuellt\r\nsjälvbestämmande och ett gemensamt ansvarstagande för trygghet åt alla\r\när vår utgångspunkt. Att säkra välståndstillväxten och välfärden\r\nförutsätter ett långsiktigt perspektiv. Mot denna bakgrund föreslår Allians\r\nför Sverige en samlad strategi. Denna strategi har fyra huvudkomponenter:\r\nDet\r\nmåste löna sig att arbeta.\r\nFörutsättningarna för nya jobb måste förbättras, villkoren för företagande\r\noch företagens konkurrenskraft förstärkas.\r\nDen offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas.\r\nUthålliga offentliga finanser måste säkras.\r\nUtanförskapet\r\nUtgångsläget är prekärt. Ungefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag\r\ngenom olika offentliga ersättningar i stället för arbetsinkomster eller\r\narbetar mindre än de önskar. Just nu (siffrorna avser april 2005) är\r\n259 000 öppet arbetslösa. 127 000 personer befinner sig i olika\r\nAMS-åtgärder. Den totala arbetslösheten uppgår därmed till 386 000 personer\r\neller 8,7 % av arbetskraften.\r\nDe latent arbetssökande, dvs. människor som kunnat och velat arbeta men\r\nsom inte aktivt sökt arbete, samt heltidsstuderande som sökt arbete,\r\nuppgår till 163 000. Gruppen heltidsstuderande som sökt arbete uppgår\r\ntill 100 000 personer, en ökning med nästan 50 000 sedan april förra\r\nåret. Många av dem studerar bara därför att de inte kan få jobb. I\r\ninternationell statistik räknas de som arbetslösa. Dessutom arbetar ca\r\n250 000 personer mindre än de skulle vilja.\r\nSammantaget utgör dessa personer en betydande och outnyttjad reserv som\r\nstår förhållandevis nära arbetsmarknaden. Därtill erhöll, enligt senast\r\ntillgängliga uppgifter, drygt en kvarts miljon, 243 000, sjukpenning\r\noch 547 000 var förtidspensionerade. Den senaste månaden ökade antalet\r\nförtidspensionerade med drygt 70 000. Bland de sjukskrivna och\r\nförtidspensionerade finns stora grupper som anger att de skulle kunna arbeta\r\nom vissa villkor uppfylls.\r\nI stora delar av landet står bortåt en tredjedel av den vuxna befolkningen\r\ni arbetsför ålder utanför den reguljära arbetsmarknaden. Det är lika\r\nmånga som under den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Kostnaderna\r\nför sjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår nu\r\ntill astronomiska 185 miljarder kronor. Det är inte troligt att regeringen\r\nkommer att kunna nå sitt sysselsättningsmål eller sitt mål för ohälsotalen\r\nunder mandatperioden. Om inte fler åtgärder med det primära syftet att\r\ndölja öppen arbetslöshet vidtas är det heller inte troligt att regeringens\r\nmål för den öppna arbetslösheten nås. Regeringens egen prognos innebär\r\natt fyraprocentsmålet för den öppna arbetslösheten nås under hösten\r\n(valåret) 2006 för att sedan på nytt stiga.\r\nSlutsatsen är att det finns massor av människor som vill arbeta men som\r\nav olika skäl inte beretts arbete i Socialdemokraternas Sverige.\r\nTrots en hög ekonomisk tillväxt förmår regeringen heller inte att \"samla\r\ni ladorna\" för att möta kommande konjunkturnedgångar och demografiska\r\nutmaningar. Tvärtom går den statliga verksamheten med betydande underskott.\r\nEndast överskott i pensionssystemet har förmått att rädda de konsoliderade\r\noffentliga finanserna över nollstrecket. De befinner sig dock långt\r\nifrån det mål om 2 % överskott över en konjunkturcykel som riksdagen\r\nhar lagt fast. Med årets vårproposition frångår regeringen i praktiken\r\ndetta överskottsmål. Redan detta är både anmärkningsvärt och oroande.\r\nUnder\r\nkommande decennier åldras den svenska befolkningen. Fler kommer att\r\nefterfråga kvalificerade och dyrbara vård- och omsorgstjänster. Men\r\nframför allt kommer en minskande del av befolkningen att arbeta och\r\nvara skattebetalare i arbetsför ålder. Alltfärre kommer att behöva ta\r\nhand om alltfler och finansiera alltmer.\r\nDet här är en omöjlig ekvation. Det är viktigt att våra skattepengar\r\nanvänds så effektivt som möjligt, men inte ens en rekordhög\r\nproduktivitetsutveckling kommer att kunna möta detta finansieringsproblem. Det\r\nfinns inga genvägar, utan vi måste bli fler som arbetar och vi måste\r\narbeta mer. Att stimulera en sådan utveckling är också kärnan i vår\r\nekonomiska politik.\r\nFörutsättningar: Globaliseringen\r\nEn av de stora utmaningarna som den ekonomiska politiken har att möta\r\nunder kommande år kommer från en ökad internationalisering, eller\r\nglobalisering, av näringslivet. Länder som tidigare ansetts för riskfyllda\r\nur ett politiskt eller ofördelaktiga ur ett ekonomiskt perspektiv har\r\nunder det senaste decenniet blivit alltmer integrerade i världsekonomin.\r\nDet gäller Kina och de övriga länderna i Öst- och Sydostasien, liksom\r\nde forna sovjetrepublikerna och deras f.d. lydstater i diktaturens\r\nÖsteuropa. De låga kostnader som dessa länder kan erbjuda har lett till\r\nen ökad global konkurrens om såväl arbetstillfällen som investeringskapital.\r\n\r\nSvenska jobb flyttar utomlands\r\nResultatet av denna globalisering syns såväl i den svenska\r\nsysselsättningsstatistiken som i storföretagens resultaträkningar. Medan\r\nvinsterna\r\nstiger till följd av att produktionen flyttar dit där den är billigare\r\nblir antalet jobb som är kvar på hemmaplan alltfärre. Stora varsel har\r\nblivit vardagsmat i tidningarnas rubriker, och ännu syns inga tendenser\r\ntill att trenden är på väg att brytas.\r\nEn studie av årsredovisningarna från de 20 största företagen på\r\nStockholmsbörsen mellan 2000 och 2004 visar detta med stor tydlighet. Under\r\nperioden skapade dessa företag omkring 275 000 arbetstillfällen. Men\r\ndetta skedde genom att 300 000 nya jobb skapades utomlands, samtidigt\r\nsom antalet anställda i Sverige minskade med 25 000 personer.\r\nMen det är inte bara i storföretagen som utflyttningen sker. Svenskt\r\nnäringsliv presenterade i mars 2005 en undersökning om utflyttningen\r\nbland 5000 företag i alla storlekar och inom alla branscher för åren\r\n1999-2004. Undersökningen visar att vart åttonde företag redan flyttat\r\nut verksamhet, och att mer än hälften av dessa utflyttningar ledde till\r\nneddragningar i Sverige. Utflyttningen medför också att många företag\r\nförlorat sina kunder. Mer än vart fjärde företag har förlorat uppdrag\r\nunder den senaste femårsperioden på grund av att deras kunder flyttat\r\nut produktion utomlands.\r\nFramtiden ser minst lika dyster ut. Almi redovisar att vart femte\r\nsmåföretag planerar att flytta verksamheten utomlands. Enligt Svenskt\r\nNäringslivs beräkningar riskerar ytterligare drygt en halv miljon jobb\r\natt försvinna utomlands.\r\nOmsättning av jobb och arbetsplatser är en del av en pågående\r\nstrukturomvandling. Den har funnits sedan industrialismens barndom. Det stora\r\nproblemet är att antalet nya jobb som kan ersätta de gamla inte är\r\ntillräckligt. Med ett ökat företagande och nya jobb skulle både de gamla\r\njobben kunna ersättas och de som står utanför kunna komma in på\r\narbetsmarknaden. En undersökning utförd av TCO visar att under perioden\r\n1994-2003 har antalet nya jobb vid nya arbetsställen blivit färre.\r\nSveriges investeringar lägst i OECD\r\nSverige drabbas inte bara av jobbflytten. Även när det gäller investeringarna\r\när läget alarmerande. De senaste tio åren har Sverige successivt dränerats\r\npå investeringskapital. Trots växande överskott i utrikeshandeln blir\r\nintäkterna av det vi sålt utomlands i allt väsentligt kvar i andra länder.\r\nTill viss del på goda grunder - pengar ska placeras där de gör bäst\r\nnytta. Och är det så att svenska hushåll och företag tror sig få bättre\r\navkastning utomlands, är det till nytta för svenska sparare på lite\r\nsikt, men med risk för färre jobb i Sverige.\r\nDet finns också en skatteaspekt på pengautflödet. Till följd av den\r\nhöga svenska kapitalbeskattningen är det möjligt att många svenskar\r\nlåtit föra ut pengar till länder där kapitalet får vara i fred.\r\nUppskattningar som Statistiska centralbyrån gjort tillsammans med Skatteverket\r\nvisar att svenskarnas oredovisade utlandssparande nu uppgår till 700\r\nmiljarder kronor - motsvarande drygt en fjärdedel av Sveriges årliga\r\nBNP. Det kan jämföras med ca 120 miljarder kronor 1990. Lägger man till\r\ndet kapital som flyttat med de svenskar som skattereglerna drivit ur\r\nlandet så kan beloppet vara så mycket som 1 500 miljarder kronor.\r\nUtflödet och den kraftiga tillväxten i utlandssparande innebär att\r\nkapital som kunde ha gått till investeringar i Sverige hamnat i andra\r\nländer. Resultatet av detta syns också i den fallande svenska\r\ninvesteringsgraden. Som andel av vår ekonomi har investeringarna fallit\r\nkraftigt sedan början på 1990-talet. Delvis är detta en effekt av fallande\r\nbostadsinvesteringar. Men trots att bostadsinvesteringarna kommit i\r\ngång igen de senaste två åren, så är investeringsgraden fortfarande den\r\nallra lägsta inom hela OECD. Bara Turkiet är i närheten, men det beror\r\npå att landet just gått igenom en större finansiell kris.\r\nDe företag som ändå väljer att investera i Sverige gör det i allt\r\nväsentligt för att få effektivare produktionsanläggningar. Andelen\r\nnyinvesteringar i förhållande till effektiviseringsinvesteringar är\r\nförsvinnande liten. Resultatet av detta blir högre produktivitet, men också\r\nfärre jobb och ökad utslagning av arbetskraft. Denna trend måste också\r\nvändas om utanförskapet på arbetsmarknaden ska brytas.\r\nVänsterkartellen sviker utmaningarna\r\nSveriges produktionskostnader och skadliga kapitalskatter utgör en\r\nkonkurrensnackdel som måste mötas om det ska finnas konkurrensutsatta\r\njobb kvar inom landet även i framtiden. Den låga investeringsgraden och\r\nutslagningen av jobb i Sverige har redan skapat ett stort utanförskap\r\npå arbetsmarknaden och medfört påtagligt högre kostnader för den offentliga\r\nsektorn. Ungefär 20 % av befolkningen i arbetsför ålder är i dag i behov\r\nav offentligt stöd för att klara sin försörjning.\r\nPå detta område står socialdemokratin och dess stödpartier fortfarande\r\nutan svar. I stället för att bryta dödläget med offensiva reformer tycks\r\nderas metoder vara att skylla på Riksbankens räntepolitik och vänta på\r\natt konjunkturen tar fart.\r\nDet är Socialdemokraternas politik som genom ständigt nya pålagor på\r\nföretagandet har tvingat företagen till rationaliseringar med ökat\r\narbetstempo för den befintliga arbetsstyrkan. Politiken driver arbetsplatser\r\noch sysselsättning ut ur landet. Detta är den verkliga otryggheten, och\r\nden är en direkt konsekvens av den misslyckade politiken.\r\nAlliansen har lösningar\r\nFör att skapa förutsättningar för ökad sysselsättning måste summan av\r\nvad hushåll och företag betalar i löner, skatter och avgifter för en\r\narbetad timme minska. Det totala skattetrycket på arbetskraft i Sverige\r\ni dag uppgår till drygt 70 % av bruttokostnaden för en arbetad timme.\r\nDet anser vi är för högt.\r\nEtt första steg att dämpa denna utveckling är att sänka inkomstskatterna\r\npå arbete. Särskilt marginalskatterna på låga inkomster tror vi är\r\nskadliga för samhällsekonomin. Genom att ha höga skatter redan på låga\r\ninkomster eller höga trösklar för att ta ett jobb, tvingas löntagarna\r\nförhandla till sig höga lönelyft för att se något resultat i plånboken.\r\nSamtidigt blir det omöjligt för företagen att behålla samma arbetsstyrka\r\nnär kostnaden för arbetskraften stiger. Resultatet blir ökad arbetslöshet.\r\n\r\nVi vill att varje inkomstökning ska märkas i plånboken. I våra alternativ\r\ntill regeringens vårproposition har vi alla presenterat inkomstskattereformer\r\nsom sänker marginalskatten för låg- och medelinkomsttagare.\r\nMen politiken kan inte stanna vid inkomstskatterna. Mer behöver göras\r\nför att uppmuntra människor till att starta och driva växande företag.\r\nRegelkrånglet måste minska, och skatterna för egenföretagare sänkas.\r\nVi vill vidare stegvis avveckla förmögenhetsskatten.\r\nFörutsättningar: den ekonomiska utvecklingen\r\nDen internationella konjunkturen\r\nMedan 2004 var ett blomstrande år för den totala tillväxten i världen,\r\nvisar de flesta prognoser en allmän dämpning av konjunkturen under\r\n2005. Nedgången i konjunkturen förväntas sträcka sig en bit in i 2006.\r\nAnledningarna är det höga oljepriset i kombination med åtstramningspolitik\r\ni två viktiga tillväxtcentrum: USA och Kina. Trots det dämpade läget i\r\nden globala ekonomin beräknas tillväxten uppgå till omkring 4 %, vilket\r\när en hög nivå i ett historiskt perspektiv.\r\nSvackan i den amerikanska ekonomin kopplas samman med minskad produktivitets-\r\noch vinsttillväxt, vilket även har haft en hämmande effekt på\r\ninvesteringsviljan. Den amerikanska ekonomin hade under 2004 stark draghjälp\r\nav en expansiv finanspolitik i form av skattesänkningar och utgiftsökningar.\r\nEtt omslag i den amerikanska skattepolitiken och en gradvis höjning av\r\nräntan minskar nu den privata konsumtionen. USA:s ekonomi har gått in\r\ni en mognare fas, men förväntas ändå uppnå en hyfsad tillväxt på ca 3½\r\n% under 2005.\r\nAsien har varit och är fortfarande en kraftfull tillväxtmotor i den\r\nglobala ekonomin. Inbromsning i den utländska efterfrågan av asiatiska\r\nvaror, minskad kinesisk import och penningpolitisk åtstramning i Kina\r\när orsaker till den avmattning i den asiatiska ekonomin som inleddes\r\nunder andra hälften av 2004.\r\nProblemen med tillväxten i euroområdet består. Den potentiella tillväxttakten\r\nhar minskat med en hel procentenhet från 2,6 % 1990 till 1,6 % 2004.\r\nOrsaken är främst relaterad till arbetsmarknaden och antalet arbetade\r\ntimmar. Efter en kortare uppgång i konjunkturen under 2004 förväntas\r\ntillväxten i euroområdet endast uppnå den potentiellt möjliga och landa\r\npå 1,6 % 2005 och 2,4 % under 2006. Detta lär innebära att euroländernas\r\narbetslöshet och inflation består under de närmsta åren.\r\nUtvecklingen i Sverige\r\nUnder 2004 har svensk ekonomi haft draghjälp av den allmänna uppgången\r\ni den internationella ekonomin. Trots att 2004 var ett av de bästa\r\ntillväxtåren sedan 1970-talet befann sig ungefär en femtedel av Sveriges\r\narbetsföra befolkning utanför arbetsmarknaden. Sverige hamnade dessutom\r\npå sista plats i OECD:s investeringsliga för 2004. När den internationella\r\nkonjunkturen nu dämpas hårdnar kraven på Sveriges förmåga att ta kommandot\r\növer den egna ekonomiska utvecklingen. Allians för Sverige menar att\r\nden socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik kraftigt hämmar\r\ntillväxten och företagandet.\r\nSverige är på väg in i en mer dämpad tillväxtperiod. I regeringens\r\nvårproposition förutspås tillväxten bli 3,2 % 2005, 2,7 % 2006 och 2,4\r\n% 2007. Trots att den svenska tillväxten förutspås bli förhållandevis\r\ngod under de närmaste åren väntas en svag utveckling av sysselsättningen.\r\nRäknar man bort de åtgärder som regeringen vidtar för att hålla människor\r\nsysselsatta i olika arbetsmarknadsprogram skapas bara en blygsam ökning\r\nav sysselsättningen under innevarande år. Inte heller arbetslösheten\r\nberäknas minska nämnvärt under 2005. De uppgifter om konjunkturen som\r\nkommit under senare tid talar för att tillväxten kommer att bli svagare\r\nän regeringen räknade med. Både Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer\r\noch statistik över hushållens inköpsplaner visar på större pessimism än\r\ntidigare.\r\nDen svenska exportmarknadens framgångar under 2004, i synnerhet inom\r\nbilindustrin och telekomsektorn har avtagit. En förstärkning av den\r\nsvenska kronan under 2005 bedöms försämra den svenska konkurrenskraften\r\nytterligare. I stället är det industrins investeringar och viss ökning\r\nav privat konsumtion, tack vare låg inflation och en marginell förstärkning\r\npå arbetsmarknaden, som kommer att vara drivkrafterna i ekonomin under\r\n2005.\r\nInflationen beräknas bli låg under 2005 för att normaliseras under 2006.\r\nDen allmänna uppfattningen är att risken för låg inflation är större\r\nän tvärtom. Globaliseringen håller i dag tillbaka priserna i många\r\nbranscher. Den privata konsumtionen har inte heller tagit fart som\r\nförväntat. En trolig förklaring är den allmänna osäkerheten inför\r\nkonjunkturens utveckling.\r\nInflationshotet är just nu lägre än vad Riksbanken tidigare förutspått.\r\nTrots att reporäntan legat kvar på 2 % i mer än ett år är konjunkturutvecklingen\r\nmer dämpad än vad Riksbanken beräknat. Detta är ett tydligt tecken på\r\nsvagheter i svensk ekonomi. Vi anser att den låga sysselsättningen hör\r\nsamman med en misslyckad tillväxtpolitik och därmed svårigheter att\r\nmöta den globala konkurrensen. Medan Socialdemokraterna sätter sitt\r\nhopp till Riksbanken och tillväxten i omvärlden vill Allians för Sverige\r\nutforma en politik som leder till en långsiktigt hållbar tillväxt.\r\nVår gemensamma politik\r\nSteg för steg\r\nAllians för Sverige skapades för mindre än ett år sedan. Även inför\r\ntidigare val har våra partier varit beredda att ta ett gemensamt\r\nregeringsansvar. På ett antal områden har även tidigare gemensamma\r\nståndpunkter arbetats fram i olika arbetsgrupper. Denna gång är dock arbetet\r\nbredare och mera målinriktat. Sex olika arbetsgrupper kommer vintern\r\n2005/06 att vara färdiga med rapporter som utgångspunkt för ett gemensamt\r\nvalmanifest.\r\nMen under vägen dit har ett antal gemensamma förslag lagts fram och\r\ndenna arbetsmetod med ett successivt arbete med att mejsla fram en\r\ngemensam politik kommer att fortgå. Hittills har gemensamma ståndpunkter\r\noch förslag arbetats fram inom exempelvis följande områden:\r\nRättstryggheten\r\nFörsvaret\r\nPrinciper för vård och omsorg\r\nBättre krisberedskap\r\nAvpolitisering av universitet och högskolor\r\nKriminalvården\r\nTurismpolitiken\r\nStartlag i stället för stopplag\r\nForskningspolitiken\r\nValfrihet i äldreomsorgen\r\nNystartsjobb\r\nIntegrationspolitiken.\r\nDetta arbete med successiva överenskommelser kommer att fortsätta. Det\r\nkan sättas i motsats till de olikheter som råder mellan regeringen och\r\ndess stödpartier. De ständiga hot om avbrott i samarbetet som där\r\nförekommer visar på de stora skillnader som råder. Där kan gemensamma\r\nståndpunkter bara uppnås genom stora och kostsamma eftergifter från\r\nregeringens sida, eftergifter som framtida generationer av skattebetalare\r\nkommer att få bära kostnaderna för.\r\nDe stora uppgifterna\r\nDen ena uppgiften är att öka utbudet av arbetskraft. Detta är möjligt\r\natt åstadkomma genom en kombination av sänkta skatter på arbete och bl.\r\na. stramare ersättningssystem. Tyvärr går regeringen i motsatt riktning\r\noch vill i friårsexperimentet t.o.m. ge människor betalt för att inte\r\narbeta.\r\nDet är mycket viktigt att vi har offentliga trygghetssystem som förmår\r\natt fånga upp och skydda människor som råkar illa ut till följd av\r\nsjukdom, arbetsskada eller arbetslöshet. Det är också viktigt att\r\ntrygghetssystemen är utformade på sådant sätt att de ger tillräckliga\r\nincitament till arbete. Att den ersatta arbetsfrånvaron i dag uppgår\r\ntill bortåt en fjärdedel av den vuxna befolkningen och att 2,2 miljoner\r\nsvenskar under en normal vecka inte är på arbetet tyder på att dagens\r\navvägning inte är perfekt. Detta kommer bl.a. till uttryck i att vi å\r\nena sidan blir allt friskare, lever allt längre, börjar arbeta allt\r\nsenare i en allt bättre arbetsmiljö och slutar allt tidigare, men å\r\nandra sidan samtidigt får alltfler sjukskrivna och alltfler förtidspensionerade.\r\n\r\nDen andra stora uppgiften är att öka efterfrågan på arbetskraft. På\r\ndetta område framstår regeringen också som närmast handlingsförlamad.\r\nDet finns ett stort behov av att förbättra närings- och entreprenörklimatet\r\ni vårt land. Det handlar om allt från riskkapitalförsörjning, regelkrångel,\r\nfåmansbolagsregler, förmögenhetsskatt till höga arbetsgivaravgifter.\r\nVi föreslår också ett brett program för att förbättra arbetsmarknadens\r\nfunktionssätt, bl.a. en mer effektiv arbetsmarknadspolitik och nystartsjobb,\r\nvilket också kommer att underlätta övergången till arbete.\r\nSkattesänkningar på arbete\r\nAtt öka antalet som arbetar och antalet arbetade timmar är avgörande\r\nför att Sverige skall klara av att möta de krav som en åldrande befolkning\r\nställer. Ett större arbetsutbud innebär att produktionsförmågan ökar.\r\nDärmed stiger utrymmet både för hushållens konsumtion och för de\r\nskatteintäkter som finansierar välfärden. Vår uppfattning är att det inte\r\nråder brist på arbetsuppgifter i Sverige. Höga skatter, brister i\r\nföretagsklimatet och felaktig organisation av sjukvården, skolan och annan\r\nviktig välfärdsverksamhet gör att det finns många uppgifter som borde\r\nutföras men som inte utförs.\r\nAlliansens politik för arbete har flera komponenter. Sänkta marginalskatter\r\noch lägre ekonomiska trösklar att gå från bidrag till arbete,\r\nsystemförändringar i vård-, rehabiliterings- och integrationspolitiken samt\r\nen flexiblare arbetsmarknad lägger grunden för att fler kan arbeta. Det\r\när viktigt att skattesänkningarna och besparingarna utformas på sådant\r\nsätt att den ger största möjliga effekt på arbetsutbudet.\r\nMot denna bakgrund har Alliansen slagit fast några centrala problem och\r\nprinciper som en skattereform bör angripa och följa.\r\nStimulera arbete\r\nFör alltför många svenskar lönar det sig för lite att arbeta på grund\r\nav den samlade effekten av skatte- och ersättningssystemen. Den höga\r\nskattebelastningen för låg- och medelinkomsttagare, som är nödvändig\r\nför att finansiera att alltför många är beroende av olika bidrags- och\r\nersättningssystem, är ett viktigt skäl till att många i Sverige inte är\r\ni arbete.\r\nI dag är vinsten av att lämna bidragsförsörjning för arbete generellt\r\nsett låg och i stort sett obefintlig för många. Ju längre tid en person\r\nbefinner sig utan jobb desto större är risken att man förblir arbetslös.\r\nMot denna bakgrund hastar det med att bryta utanförskapet. Skattesystemet\r\nmåste således göra det relativt sett mer lönsamt att arbeta. Detta kan\r\noch bör ske på flera olika sätt. Därigenom kan olika reformers effekter\r\nkomma att förstärka varandra.\r\nAlliansen föreslår att det införs en särskild skattelättnad för dem som\r\narbetar. Skattelättnaden kommer därmed att stimulera till arbete framför\r\nannan försörjning. Människor som står utan jobb är olika nära arbetsmarknaden\r\noch har därmed olika möjligheter att snabbt börja arbeta. Mot denna\r\nbakgrund finns det skäl att vid sidan av sänkta skatter särskilt stödja\r\npersoner som varit frånvarande under en längre tid. Mot denna bakgrund\r\nhar Allians för Sverige lagt förslag om s.k. nystartsjobb, se nedan.\r\nBeskattningen på marginalen inklusive effekten av avtrappade bidrag vid\r\nstigande inkomster gör att det för många i stort sett inte lönar sig\r\natt arbeta mer eller anstränga sig för att få en högre lön. För att\r\nuppnå ett tydligt ökat arbetsutbud, både genom ökat arbetskraftsdeltagande\r\noch ökad arbetstid, måste marginalskatten sänkas för huvuddelen av\r\nlöntagarna.\r\nStimulera äldre att arbeta längre upp i åldrarna\r\nÄldre är en resurs som tas till vara i för liten utsträckning samtidigt\r\nsom livslängden stiger. Arbetskraftsdeltagandet sjunker kraftigt ju\r\nnärmare pensionsåldern man når. Många äldre vill och kan jobba mer.\r\nTill detta kommer att antalet äldre väntas växa betydligt under de\r\nnärmaste åren. Detta betyder att äldre utgör en betydande arbetskraftsreserv,\r\nen reserv som vi anser bör tas till vara. Insatser för att öka de äldres\r\narbetsutbud kräver inga omfattande reformer, då det innebär att en\r\nindivid stannar ett eller ett par år längre i arbete, eller väljer att\r\ninte gå ner i arbetstid.\r\nDet är främst i gruppen över 65 år som arbetsutbudet minskar. I\r\nåldersgruppen 60-64 år ökar arbetskraftsutbudet men nivån är fortfarande\r\nmycket låg. Andelen 64-åringar som var i arbete under 2004 var endast\r\ndrygt 30 %. Allians för Sverige vill därför undersöka möjligheterna att\r\nstimulera dessa grupper att välja att stanna kvar i arbete.\r\nÄldres incitament att jobba är emellertid svaga. Pensionärers inkomster\r\nbeskattas hårt. Löneinkomster staplas ovanpå pensioner, vilket medför\r\natt personer redan vid mycket måttliga inkomster utöver pensionen drabbas\r\nav högsta marginalskatt.\r\nEtt annat problem är att äldre människor ofta inte värderas lika högt\r\nsom yngre arbetskraft. Produktiviteten anses ofta vara lägre samtidigt\r\nsom äldre normalt sett har högre lön än yngre. Detta gör att företagen\r\nkan ha incitament att minska antalet äldre.\r\nAllians för Sverige vill komma till rätta med dessa problem och avser\r\nåterkomma med förslag som stimulerar äldre att stanna kvar i arbetet.\r\nDe stimulansåtgärder som vi anser bör undersökas är: sänkt skatt, sänkt\r\narbetsgivaravgift och ändrade avtal.\r\nSkattesystemet ska gynna utbildning och förkovran\r\nI en alltmer konkurrensutsatt värld kommer länder med höga lönekostnader\r\nsom Sverige att tvingas till en allt snabbare strukturomvandling. För\r\natt på sikt kunna bevara och stärka vårt relativa löneläge mot omvärlden\r\nkrävs att kunskapsinnehållet i vår produktion stiger snabbt. Sveriges\r\nlångsiktiga välstånd och lönebetalningsförmåga avgörs av produktivitetsnivån\r\ni näringslivet.\r\nDen långsiktiga produktiviteten beror på en rad olika institutionella\r\nfaktorer som konkurrens, skattesystem, infrastruktur, innovationsklimat\r\nm.m. samt till en betydande del på arbetskraftens utbildningsnivå. Därför\r\när det viktigt att skattesystemet stimulerar till extra ansträngningar,\r\nutbildning och förkovran. Dessutom påverkas produktiviteten av\r\nindividernas drivkraft och möjligheter att förbättra sin egen situation\r\ngenom att anstränga sig mer. Vi behöver sänka skatten även för personer\r\nmed högre inkomster för att stärka incitamenten till utbildning, förkovran\r\noch egen ansträngning. Därmed förbättras den långsiktiga produktionsförmågan\r\noch lönebetalningsutrymmet.\r\nFörslagen från Allianspartierna\r\nSamtliga partier inom Alliansen föreslår att det införs en särskild\r\nstatlig skattelättnad för arbetsinkomster. Skillnaderna i teknik är små,\r\nmedan skattesänkningarnas storlek skiljer sig åt.\r\nArbetsinkomster upp till 20 000 à 30 000 kr per år skattebefrias.\r\nFör arbetsinkomster över skattebefriad nivå ersätts dagens grundavdrag\r\nmed ett förvärvsavdrag som stiger med inkomsten.\r\nI den mån individen har inkomster från både arbete och olika socialförsäkringar,\r\npensioner m.m. bestäms avdraget utifrån vad som är mest förmånligt för\r\nindividen; dagens grundavdrag eller det föreslagna förvärvsavdraget för\r\narbetsinkomster.\r\nFörslagen innebär att alla som har arbetsinkomster får en skattesänkning,\r\nmen att större delen tillfaller låg- och medelinkomsttagare. Skatten\r\nför låga arbetsinkomster slopas. Detta leder till att tröskeln att träda\r\nin på arbetsmarknaden sjunker märkbart. Därutöver sänks marginalskatten\r\nför inkomster upp till ca 300 000 kr.\r\nEn utgångspunkt är vidare att dagens skatteskala ska gälla för inkomster\r\nfrån olika socialförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringen och pensioner.\r\nSkatteförändringarna utformas så att kommunernas ekonomi lämnas oförändrad.\r\n\r\nHushållstjänster\r\nDen obetalda arbetstiden är omfattande, särskilt för kvinnor. Det höga\r\nskattetrycket gör att endast ett fåtal har råd att anlita hjälp för att\r\nsköta vardagsnära sysslor. En förutsättning för att många kvinnor ska\r\nkunna arbeta mer är att de arbetar mindre hemma. Visst ska ansvaret\r\ndelas, men det underlättas av om det finns möjlighet att köpa vissa\r\ntjänster. För att i praktiken underlätta vardagen och förbättra\r\nförutsättningarna för deltagande i arbetslivet vill vi sänka skatten på\r\nhushållstjänster.1Tjänster som utförs i hemmet samt vissa externa\r\ntjänster, exempelvis hjälp med hämtning och lämning på dagis, tvätteritjänster\r\nm.m. Vi vill införa en 50-procentig skattereduktion på utgifter för\r\narbetskostnader upp till 100 000 kr. Detta innebär att den maximala\r\nskattelättnaden kan uppgå till 50 000 kr per år.\r\nSocialförsäkringarna\r\nVåra partier anser att socialförsäkringarna ska ha en central roll i\r\nsamhällsekonomin för att skapa trygghet för dem som av olika skäl hamnar\r\nutanför arbetsmarknaden. I dag står en alltför stor grupp ofrivilligt\r\nutanför den svenska arbetsmarknaden, vilket inte bara är en tragedi för\r\nde inblandade, utan också ett mänskligt resursslöseri för hela samhället.\r\nTrots att statens samlade kostnader för framför allt sjukfrånvaron\r\nökat kraftigt sedan 1997 har socialdemokratin och dess stödpartier inte\r\nvidtagit de åtgärder som krävts för att hejda kostnadsökningarna.\r\nVåra partier anser att socialförsäkringarna skall fungera som skyddsnät\r\noch stötta arbetslinjen. Grundprinciperna är att systemen ska vara\r\nrobusta, rättvisa och stimulera till arbete. Socialförsäkringarna ska\r\nvara kollektivt finansierade. Genom kollektiva försäkringar hindras att\r\nnegativa urval görs som selekterar riskgrupper från grupper av människor\r\nsom är förhållandevis friska och sysselsatta. Samtidigt måste systemen\r\nvara utformade så att fusk och överutnyttjande minimeras.\r\nPartierna i Allians för Sverige anser att det svenska socialförsäkringssystemet\r\nsom det nu är utformat inte är långsiktigt hållbart för statens finanser.\r\nDet uppmuntrar heller inte till arbete tillräckligt starkt, och det\r\nkan i vissa avseenden uppfattas som orättvist. För att uppnå dessa\r\nmålsättningar krävs en översyn av det nuvarande socialförsäkringssystemet.\r\nFrågan om ersättningsnivåerna är bara en faktor i en sådan översyn.\r\nFöljande mål bör gälla för socialförsäkringarna:\r\nSocialförsäkringssystemen bör främja återgång i egen försörjning, ett\r\nansvarsfullt utnyttjande och motverka att bidragsberoende permanentas.\r\n\r\nSocialförsäkringssystemet bör göras mer självständigt i förhållande\r\ntill den övriga statsbudgeten och tydligare koppla förmånerna till den\r\nenskilda individen, t.ex. genom en ökad försäkringsmässighet. De principer\r\nsom bör ligga till grund för nödvändiga förändringar återfinns i betydande\r\ngrad i den reformering som med bred politisk enighet gjorts av\r\npensionssystemet.\r\nArbetslöshetsförsäkringen bör reformeras så att flaskhalsar på\r\narbetsmarknaden undanröjs och arbete framför arbetslöshet alltid lönar sig\r\nför den enskilde. Försäkringen bör bidra till en bättre fungerande\r\nlönebildning och i förlängningen högre sysselsättning.\r\nSocialförsäkringarna måste lättare kunna följa den enskilde individen.\r\nInte minst på en mer rörlig och internationaliserad arbetsmarknad är\r\ndetta viktigt.\r\nEn översyn måste ta i beaktande följande problemställningar:\r\nMarginaleffekter och arbetsutbud: Det finns påtagliga marginaleffekter\r\ni dagens skatte-, socialförsäkrings- och bidragssystem, inte minst för\r\nmänniskor med låga inkomster, som gör att incitamenten för arbete är\r\nsvaga. Dessutom håller försäkringarnas utformning tillbaka arbetsutbudet.\r\nDessa effekter måste minimeras för att försäkringssystemen skall fungera.\r\n\r\nDen offentliga sektorns finanser: Transfereringar till hushållen står\r\nför omkring en tredjedel av den samlade offentliga sektorns utgifter,\r\ninkluderat direkta utgifter i kommunerna. Ett framtida socialförsäkringssystem\r\nbör minska konjunkturkänsligheten så att den offentliga sektorns finanser\r\ninte får samma betydelse för systemets robusthet och för vilka\r\nersättningsnivåer som kan garanteras.\r\nDemografisk utmaning: Den växande andelen äldre i befolkningen gör att\r\nfler i framtiden ska försörjas av de offentliga trygghetssystemen. I\r\nviss mån har detta redan lösts genom det fristående pensionssystemet.\r\nMen även detta system är beroende av en god utveckling i sysselsättningen,\r\nliksom en bra avkastning på finansiella tillgångar. Återigen ställer\r\ndetta ett krav på att socialförsäkringar och bidragssystem utformas så\r\natt så många som möjligt i den arbetsföra befolkningen deltar på\r\narbetsmarknaden.\r\nFinansiering och efterfrågan på arbetskraft: Arbetskraftskostnaderna\r\nbestäms inte bara av lönerna, utan också av företagens bikostnader för\r\nde anställda. Däri inkluderas kostnaderna för olika trygghetslösningar.\r\nStörre delen av dessa kostnader tas i dag ut som direkta sociala\r\navgifter - arbetsgivaravgifter - som ett procentuellt påslag på lönen.\r\nMen det finns även andra bikostnader som faller på företagen genom bl.\r\na. företagens sjuklöneansvar. För att hålla nere lönebikostnaderna och\r\nminska de snedvridande effekterna på arbetskraftsefterfrågan bör\r\nfinansieringen av de olika trygghetssystemen ha en generell och förutsägbar\r\nutformning.\r\nUtförsäkring i olika system: Många människor har i dag varit försörjda\r\nav bidragssystemen under betydligt längre tid än vad som varit tänkt.\r\nDet finns således behov av att se över och anpassa tillämpningen och\r\nförbättra övervakningen av ansvariga myndigheter. Tydligare regler behövs\r\nockså för vilken ersättning som ska gälla efter att en person utförsäkrats.\r\n\r\nKostnadsövervältring mellan olika system och nivåer: Åtstramningar av\r\nt.ex. a-kassan misstänks ha orsakat övervältring till sjukförsäkringen\r\ni vissa delar av landet. Staten har å sin sida haft ekonomiska incitament\r\natt från sjukförsäkringen överföra människor till förtidspensionen. Det\r\när viktigt att dessa övervältringstendenser motverkas. Det finns också\r\nskäl att särskilt studera incitamenten för olika myndigheter att slussa\r\nmänniskor vidare till andra system för att själv undvika kostnader. Med\r\nflera huvudmän för de olika försäkringssystemen minskar också kontrollen\r\noch samordningsmöjligheterna. Det gäller inte minst samverkan mellan\r\nsystem som ligger på statlig och kommunal nivå.\r\nMotkrav och villkor för bidragstagande: Vissa bidragssystem innehåller\r\ni dagsläget få eller inga krav på motprestationer av den enskilde.\r\nSamtidigt är tendensen klar från såväl forskning som internationella\r\nerfarenheter att krav på motprestationer är ett av de effektivaste sätten\r\natt minska överutnyttjandet av ett försäkringssystem.\r\nKontroll av fusk och överutnyttjande: Möjligheten till fusk och\r\növerutnyttjande beror till stor del på vilka regler som gäller inom respektive\r\nförsäkring. Men reglerna måste även kunna kontrolleras på ett rättvist\r\nsätt. Samtidigt måste det vara möjligt att utan onödigt krångel få\r\nersättning för den som är berättigad. Här måste man således hitta en väl\r\navvägd modell för kontroll av fusk och eventuellt överutnyttjande.\r\nEtiskt perspektiv och värderingsförskjutningar: Hur försäkringssystemen\r\nutnyttjas har också en etisk aspekt - både bland bidragstagare och bland\r\nde personer som har att handlägga försäkringsärenden. På orter med stora\r\ninslag av bidragsförsörjning finns tendenser till värderingsförskjutningar,\r\ndär människor lättare kommer i åtnjutande av försäkringarna. Acceptansen\r\nför att man vid vissa ersättningar för t.ex. sjukdom ändå kan ha ett\r\naktivt liv varierar också över landet. Detta gör att jämlikheten i\r\nsystemet rubbas, och därmed den rättvisegrund som försäkringarna står på.\r\nFör att få en sammanhållen uttolkning av när en person är bidragsberättigad,\r\noch när bidragen skall dras in på grund av fusk, måste därför även\r\nanläggas ett etiskt perspektiv.\r\nSamverkan med privata försäkringar/avtal: En ytterligare aspekt är att\r\nstudera socialförsäkringarnas och bidragssystemens samverkan med privata\r\nförsäkringar och avtal. I vissa fall förstärks de samhällsekonomiskt\r\nnegativa effekterna av att privata försäkringar tecknats. Det gäller t.\r\nex. arbetsutbudet för sjukskrivna eller förtidspensionerade som har\r\navtalat om förhöjda ersättningsnivåer eller särskilda avtalspensioner.\r\nÄven denna aspekt bör vägas in när socialförsäkringssystemet ses över.\r\n\r\nSamband mellan försäkringspremier och kostnader: Premierna i dagens\r\nsocialförsäkringssystem tas ut på olika nivåer och på olika sätt. Vissa\r\npremier är utformade som avgifter, andra som direkta skatter. Grundläggande\r\när dock att inget system fungerar fullt ut som ett försäkringssystem\r\nnormalt fungerar - det vill säga att inbetalda premier endast ska\r\nanvändas för att täcka kostnader i systemen. Dagens avgifter är inga\r\negentliga försäkringspremier. I vissa fall blir därmed systemen\r\növerfinansierade, (för närvarande gäller detta för sjukförsäkringen) medan\r\ndet i andra fall finns betydande hål (a-kassan).\r\nHär finns således anledning att se över finansieringsprinciperna för\r\nsocialförsäkringssystemen, diskutera premiesättningen, självrisker (t.\r\nex. karensdagar) och andra villkor som ska gälla i systemen. I en större\r\növersyn bör även prövas om socialförsäkringssystemen kan bli fristående\r\npå samma sätt som pensionssystemet.\r\nArbetsmarknaden\r\nTrots att bortåt 1,5 miljoner människor står utanför arbetsmarknaden\r\neller arbetar mindre än de önskar fortsätter regeringen att satsa på\r\nåtgärder som inte ger några riktiga jobb - fler AMS-åtgärder, satsningar\r\npå friår och laborerande med statistik för att dölja hur många det är\r\nsom inte arbetar. Allians för Sverige vill inte dölja arbetslösheten,\r\nvi vill göra något åt den.\r\nVi vill att fler människor har ett jobb som de går till en vanlig dag.\r\nOm detta ska bli verklighet måste arbetsmarknadspolitiken förändras,\r\ni kombination med en politik för ökad tillväxt. Dagens arbetsmarknadspolitik\r\npräglas av ett grupptänkande som Alliansen vill komma bort ifrån.\r\nMänniskor har olika behov, bakgrund, utbildning, intressen och förutsättningar.\r\nDet behövs en större flexibilitet för att hänsyn ska kunna tas till\r\nvilka individuella lösningar som är bäst för olika personer.\r\nBättre arbetsförmedling\r\nDen tid någon befinner sig i öppen arbetslöshet ska vara en mycket aktiv\r\nperiod. Detta förutsätter dock att arbetsförmedlingarna förbättras och\r\nbli mer individinriktade. Arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgift\r\när att matcha arbetssökande med lediga arbeten och hjälpa människor att\r\nbyta \"spår\", dvs. flytta mellan yrken eller arbetsplatser. Grundförutsättningen\r\när emellertid att det finns en dynamisk arbetsmarknad i botten med jobb\r\natt söka.\r\nMånga arbetssökande upplever en frustration över att de inte får något\r\nstöd av arbetsförmedlingen i processen med att söka jobb. Allians för\r\nSverige vill ha en aktiv arbetsförmedling som lyckas matcha arbetssökande\r\nmed arbetsgivare.\r\nPrivata arbetsförmedlingar, branschvisa förmedlingar och bemanningsföretag\r\nbör komplettera den offentliga arbetsförmedlingen. Konkurrensen i\r\nförmedlingsverksamheten kommer att gynna de arbetssökande genom att\r\ndiversifieringen blir större. De får ett större utbud och kan välja\r\nförmedling som inriktar sig på rätt kompetens eller yrkesgrupp och kan\r\nsnabbare få matchningshjälp. Därmed skulle dagens arbetsförmedlingar\r\navlastas. Antalet arbetsförmedlare skulle öka och varje arbetssökande\r\nfå bättre hjälp och stöd. Det är en orimlig situation i dag för\r\narbetsförmedlingarna att kunna ge bra hjälp till alla arbetssökande när de\r\nhar 100-700 arbetssökande per arbetsförmedlare. Regeringen har förvärrat\r\nsituationen genom sitt friårsexperiment. Uppgiften att administrera\r\nfriårsförsöket tar så mycket av arbetsförmedlarnas tid att regeringen\r\nt.o.m. måste flytta friårsplatser till nästa år. Det blir ingen tid\r\növer till arbetsförmedlarnas egentliga jobb, att förmedla arbeten till\r\narbetssökande.\r\nNystartsjobb\r\nDet är särskilt viktigt att vidta åtgärder för ungdomar, så att de snabbt\r\nkommer in på arbetsmarknaden. Det är också viktigt att underlätta för\r\nmänniskor som har en svag förankring i arbetslivet att komma tillbaka\r\ntill arbete. Allians för Sverige lägger därför ett gemensamt förslag om\r\nnystartsjobb som riktar sig till människor som varit borta länge från\r\narbetsmarknaden.\r\nErfarenheter från andra länder och forskning tyder på att en effektiv\r\nväg för att förbättra sysselsättningsläget för grupper med svag förankring\r\npå arbetsmarknaden är att sänka arbetsgivaravgifterna.\r\nI flera europeiska länder med hög arbetslöshet och med betydande grupper\r\nsom står utanför arbetsmarknaden har också olika typer av skatterabatter\r\nanvänts med gott resultat bl.a. i Nederländerna, Belgien och Frankrike.\r\nI Tyskland och Storbritannien har riktade skattelättnader introducerats\r\ni form av sänkta sociala avgifter eller andra skatter för grupper med\r\nsvag förankring på arbetsmarknaden eller med låga inkomster.\r\n\r\nEtt problem med riktade skattelättnader är s.k. undanträngningseffekter,\r\nsom både innebär att anställningen skulle ha kommit till stånd ändå\r\noch att någon annan skulle ha fått jobbet om inte subventionen fanns.\r\nStudier som utvärderat olika skatterabatter visar att utformningen av\r\nstödet kan begränsa undanträngningseffekterna.\r\nEnligt OECD bör skattelättnaderna:\r\ninriktas på väl avgränsade grupper som befinner sig långt utanför\r\narbetsmarknaden,\r\ninte vara inkomstrelaterade eller ge upphov till marginaleffekter,\r\nges under en avgränsad tidsperiod,\r\ninriktas mot den privata sektorn,\r\ngälla löner enligt gängse avtal (inte understiga gällande minimilön)\r\noch\r\nkontrolleras och följas upp noggrant.\r\nVi föreslår att arbetsgivaravgifterna tas bort helt för personer som\r\nvarit beroende av arbetslöshetsersättning, sjukpenning, förtidspension\r\neller socialbidrag i mer än ett år och att nedsättningen gäller under\r\nlika lång tid som vederbörande varit bidragsberoende - dock i högst fem\r\når. Skatterabatten kan förlängas i särskilda fall men först efter\r\nindividuell prövning.\r\nEn grupp som behöver särskild hänsyn är ungdomar. Studier visar att\r\nungdomar, som knappt har etablerat sig på arbetsmarknaden, löper en\r\nstörre risk att bli utslagna om inte arbetslösheten bryts snabbt. Vi\r\nföreslår därför att ungdomar (20-24 år) som varit arbetslösa i sex\r\nmånader också omfattas av nystartsjobben. För dem gäller dock skatterabatten\r\ni högst ett år.\r\nDet är viktigt hur nystartsjobben administreras. Till skillnad från\r\ndagens anställningsstöd, som är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och\r\ndär sökande anvisas till olika företag av arbetsförmedlingen, ska vår\r\nskatterabatt vara en rättighet som gäller alla. Anställda och arbetsgivare\r\nsom kommer överens om en anställning och uppfyller kraven kan ansöka\r\nhos skattemyndigheten om att arbetsgivaravgiften ska tas bort. Det är\r\ndock viktigt att etablera en god kontroll av nystartsjobben för att\r\nmotverka missbruk.\r\nTill skillnad från dagens anställningsstöd, som subventionerar lönekostnaden\r\nmed minst 50 % upp till ett tak, begränsas inte nystartsjobben av ett\r\ntak samtidigt som sänkningen av arbetsgivaravgifterna varar under en\r\nlängre tid. I dagens system undantas personer med särskilt anställningsstöd\r\nfrån LAS, medan förstärkt anställningsstöd gäller tillsvidare-, prov-\r\neller visstidsanställning. Alliansen anser det viktigt att nystartsjobben\r\nomfattas av LAS.\r\nArbete är vägen till integration\r\nEtt problem vid introduktionen på arbetsmarknaden är att det tar tid\r\natt skaffa sig de kunskaper som krävs för att fungera väl på en ny\r\narbetsmarknad. Det kan också vara mer komplicerat för arbetsgivare att\r\nbedöma arbetsförmågan hos en invandrare. Båda dessa faktorer gör att\r\ndet kan vara svårt att finna ett arbete.\r\nVi föreslår därför att Alliansens nystartsjobb ska gälla under de tre\r\nförsta åren i Sverige för dem som beviljats uppehållstillstånd. Det är\r\nviktigt att invandrare erbjuds en god språkutbildning under perioden\r\nmed nystartsjobb. Vi vill öka valfriheten och ersätta dagens svenska\r\nför invandrare (sfi) med en utbildningspeng där var och en själv kan\r\nvälja utbildare. Erfarenheterna visar att integrationen ökar avsevärt\r\nnär infasningen på arbetsmarknaden inleds omgående genom att träningen\r\ni svenska kombineras med något slags förvärvsarbete redan under det\r\nförsta vistelseåret i Sverige. Vi vill därför pröva möjligheten att\r\nöppna för ett system med lärlingsintroduktion.\r\nIntegrationen på arbetsmarknaden kan underlättas genom att invandrarnas\r\nkompetens snabbare tas till vara. Integrationsverkets undersökning visar\r\natt endast 25 % av de nyanlända flyktingarna har fått sin utbildning\r\nvärderad och att ännu färre har fått sin yrkeserfarenhet validerad efter\r\ntvå år i introduktion. Vi vill att ett enklare och mer ändamålsenligt\r\nalternativ ska kunna erbjudas genom allmänna tester på de faktiska\r\nkunskaper som en viss person besitter. Dessa tester ska genomföras ofta\r\noch vid regelbundet återkommande tillfällen på de flesta av landets\r\nhögskolor och universitet.\r\nOckså bedömningen av praktiska yrkeskunskaper måste förbättras. En modell\r\nsom genomförts i Finland där alla har rätt att visa upp sina kunskaper\r\ni ett fristående yrkesprov är värd att pröva. Provet bör vara oberoende\r\nav hur individen skaffat sig yrkeskunskaperna, färdigheterna och\r\nerfarenheterna.\r\nEtt problem i dagens system för mottagandet av nyanlända invandrare är\r\natt inkomststödet under introduktionsperioden normalt utgår i form av\r\nsocialbidrag. Socialbidraget avräknas med 100 % mot ökade inkomster. Så\r\nlänge hushållets disponibla inkomst vid arbete inte överstiger socialbidraget\r\noch eventuella andra bidrag och kostnader förknippade med arbete är\r\nvinsten av att arbeta obefintlig.\r\nVi vill att det ska löna sig bättre att arbeta. Vi vill därför pröva\r\nmöjligheten att ta bort inkomstavräkningen under introduktionsfasen i\r\nSverige.\r\nVi vill också pröva möjligheterna att införa någon form av jobb- och\r\nutvecklingsgaranti där samhällsnyttigt arbete och utvecklande aktiviteter\r\nska garanteras alla som under viss tid sökt socialbidrag.\r\nVäxande företag\r\nDe som står utanför arbetsmarknaden måste ha jobb att gå till. Efterfrågan\r\nefter människor som vill arbeta måste öka om vi ska få ner arbetslösheten\r\noch utanförskapet. Vi har en politik för att öka utbudet av arbetskraft.\r\nMen vi har också en politik för att underlätta att de som söker sig ut\r\npå arbetsmarknaden ska få jobb. Huvuddelen av jobbökningen måste komma\r\ni näringslivet. Det är bara så vi kan få en tillräcklig bredd på\r\narbetskraftsefterfrågan och en stabil bas för att kunna finansiera de\r\nkollektiva åtagandena.\r\nUnder den nuvarande konjunkturuppgången har det inte tillkommit några\r\nnya jobb, netto. Sedan våren 2001 har sysselsättningen varit stagnerande\r\neller t.o.m. sjunkande. Under samma tid har det tillkommit 790 000\r\nmänniskor i de arbetande åldrarna.\r\nRegeringens förhoppning om en stark sysselsättningsökning i kommuner\r\noch landsting kommer på skam. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting\r\nkommer sysselsättningsökningen i år att stanna vid 10 000 personer att\r\njämföra med de 16 000 som regeringen räknat med. Av dessa 10 000 är\r\ndessutom hälften sådana som vikarierar för friårslediga, således ingen\r\nreell ökning.\r\nDen offentliga sektorn kan inte svara för de sysselsättningsökningar\r\nsom är nödvändiga för att de som står utanför ska få jobb.\r\nSysselsättningsökningen måste ske i de privata företagen. Det är en viktig\r\nuppgift\r\nför en framtida alliansregering att skapa förutsättningar för ett\r\nexpanderande näringsliv.\r\nDet är inte expansion och utbyggnad som präglar situationen just nu.\r\nPraktiskt taget dagligen möts vi av rapporter om företagsnedläggningar\r\noch utflyttningar. Och det är inte bara begränsat till storföretagen.\r\nAntalet\r\nföretagare har sjunkit trendmässigt, se diagram 1. Det finns nu färre\r\nföretagare än när den socialdemokratiska regeringen tillträdde. Det är\r\nen minskning både i absoluta tal och som andel av befolkningen. Andelen\r\nföretagare i befolkningen är rekordlågt i Sverige jämfört med i flertalet\r\nEU-länder.\r\nDiagram Antal företagare 1994-2004\r\n100-tal\r\n\r\nKälla: SCB\r\nInvesteringstakten i det svenska näringslivet har under lång tid varit\r\nlägre än genomsnittet inom EU. Även om konkurrenskraften varit sådan\r\natt vi har överskott i handeln med utlandet har de överskotten investerats\r\noch skapat arbetstillfällen i andra länder. Företagsklimatet har inte\r\nlett till investeringar i Sverige.\r\nDet behövs en bred politik över många områden för att få i gång en sådan\r\nexpansion. En regering kan inte \"skapa jobb\". Men en regering kan skapa\r\nbättre eller sämre förutsättningar för företagande och därmed för nya\r\njobb. Den socialdemokratiska regeringen har aldrig förstått företagandets\r\nvillkor. Den har möjligen kunnat acceptera stora företag som det var\r\nlättare för regeringen att hålla kontroll över. Men den enskilde\r\nsmåföretagaren har för socialdemokratin alltid varit någon som betraktats\r\nmed misstänksamhet. Därför har inte heller de ekonomiska villkor som\r\nregeringen skapat givit den nödvändiga expansionen. En alliansregering\r\nkommer att göra skillnad. Vi avser starta med ett stort paket med\r\nåtgärder för att få igång företagande och expansion. Det behövs en\r\n\"förtroendechock\" för att få fart på företagandet.\r\nEtt sådant program måste spänna över skattefrågor, arbetsmarknad,\r\nregleringar, utbildning m.m.\r\nFåmansbolagsbeskattningen är orimlig. Regeringen började utreda\r\nförändringar redan före (det senaste) sekelskiftet utan att ännu ha kommit\r\nfram till ett långsiktigt förslag. Fåmansbolagsreglerna är mycket\r\nkomplicerade och måste förenklas på ett avgörande sätt. Vi återkommer i\r\nhöst med konkreta förslag om ett bättre och enklare alternativ till\r\nregeringens.\r\nDet var bra att regeringen avskaffade arvs- och gåvoskatten men det är\r\nobegripligt att den klamrar sig fast vid förmögenhetsskatten.\r\nInternationaliseringen har undergrävt den och den blir allt ihåligare samtidigt\r\nsom den fortfarande utgör en reell pålaga för den som vill följa reglerna.\r\nFörmögenhetsskatten bör avskaffas både för den negativa effekt den har\r\npå företagande och expansion och för att den blir alltmer ineffektiv.\r\nMed\r\nvårt förslag om nystartsjobb sänker vi kostnaden för att anställa\r\nsärskilt utsatta människor. Regeringens s.k. medfinansiering innebär att\r\nden arbetsgivare som anställer en person som har större risk att bli\r\nsjuk drabbas ekonomiskt. En slopad medfinansiering skulle därför öka\r\nsannolikheten för utanförstående att få jobb.\r\nDe inkomstskattesänkningar som är ett genomgående drag i våra partiers\r\nförslag innebär att det lönar sig bättre att satsa på ökade arbetsinsatser,\r\nvidareutbildning etc.\r\nDen som tar mod till sig och startar ett företag möts av många hinder.\r\nDet behövs en genomgripande översyn av de regleringar som drabbar främst\r\nde mindre företagen. För ett mindre företag kostar bara att administrera\r\nde viktigaste regleringarna ca 30 000 kr per anställd. Företagens totala\r\nkostnader för administration åt regeringen har beräknats till mellan 60\r\noch 70 miljarder kronor.\r\nNågot måste göras. Alliansen lovar att på fyra år minska företagens\r\nadministrativa kostnader för de offentliga reglerna med 25 %.\r\nDe stora regelverken måste förenklas. Det gäller redovisningsreglerna,\r\nföretagarens regler i sin funktion som arbetsgivare, momsreglerna och\r\nmiljöprövningar kan bli enklare utan att försämra miljöresultatet. Det\r\när orimligt att en företagare måste vänta i flera år på en miljöprövning.\r\n\r\nDet får inte heller bli så att nya regleringar tillkommer när de gamla\r\nförsvinner. Alla nya lagar och regler måste granskas ur den synvinkeln.\r\nFörenklingsarbetet måste bli effektivare. Startprocessen måste bli\r\nenklare. Alla som inte har näringsförbud eller skatteskulder ska kunna\r\nfå F-skattsedel.\r\nAlliansens förslag sammanfattas i rapporten Ta bort regelkrånglet som\r\nlades fram i januari:\r\nGör det lättare att starta ett företag\r\nMinska företagens allmänna uppgiftslämnande\r\nFörenkla redovisningsreglerna\r\nFörenkla arbetsgivarreglerna\r\nFörenkla skattereglerna\r\nFörenkla miljöbalken\r\nFörenkla plan- och bygglagen\r\nEffektiv och samordnad tillsyn.\r\nUnder varje punkt konkretiseras ett antal förslag.\r\nDet behövs både en modernisering av arbetsmarknadslagstiftningen och en\r\nutveckling av arbetsmarknadspolitiken mot ökad mångfald för att\r\narbetsmarknaden ska kunna fungera bättre. Arbetsmarknadspolitiken måste\r\nbedrivas under konkurrens.\r\nNär arbetsmarknadslagarna tog form under 70-talet var förhållandena\r\nväsentligt annorlunda på arbetsmarknaden. I dag finns mindre av\r\nenhetlighet; behovet av regler som medger större variationer är avsevärt.\r\nDet\r\när angeläget att den eventuella konflikt som kan finnas mellan EG-rätten\r\noch det svenska kollektivavtalssystemet löses så snabbt som möjligt.\r\nFör att näringslivet ska fungera effektivt behövs en hög grad av konkurrens.\r\nDet är på marknader där konkurrensen inte fungerar bra, exempelvis\r\nbyggmarknaden, som priserna har varit högt uppdrivna. En starkare\r\nkonkurrens uppnås främst genom att det är lätt för nya aktörer att komma\r\nin på marknaden. En regering påverkar inte direkt t.ex. stordriftsfördelar\r\ni en bransch, däremot kan den genom att ta bort onödiga hinder sänka\r\ntrösklarna för inträde av nya aktörer.\r\nSå som den offentliga verksamheten är organiserad är den i sig ett\r\nkonkurrenshinder. Genom att man bara kan få del av de offentliga tjänsterna\r\nvia de offentliga monopolen blir kostnaderna särskilt höga. Genom större\r\nmångfald skulle de som är beroende av de offentliga tjänsterna kunna få\r\nstörre valfrihet och få ut mera av varje skattekrona. Eftersom så många\r\nkvinnor arbetar i offentlig sektor skulle ökad mångfald där förbättra\r\nförutsättningarna för jämställdhet.\r\nEn väl fungerande offentlig verksamhet\r\nRättstrygghet\r\nMänniskors trygghet är en av statens mest grundläggande uppgifter. Den\r\nsom drabbas av brott ska kunna förlita sig på att rättsväsendet reagerar\r\neffektivt, tydligt och på ett rättssäkert sätt. Brott ska utredas, klaras\r\nupp och lagföras. Signalen till de kriminella ska vara entydig: Brott\r\ni Sverige lönar sig inte.\r\nDen socialdemokratiska regeringens politik är i detta avseende ett\r\nmisslyckande. Rättsväsendet befinner sig i en djup kris både vad gäller\r\nförtroende och ekonomi.\r\nRegeringens politik är orimlig. Över 80 % av brotten förblir ouppklarade\r\noch våldsbrotten fortsätter att öka. Medborgarna kan inte längre räkna\r\nmed att polisen kommer när den som bäst behövs. Regeringen sviker därmed\r\nsitt ansvar för att garantera människors trygghet från våld och brott.\r\n\r\nAllians för Sverige vill att brott ska förhindras, klaras upp och att\r\nbrottsdrabbade får hjälp. Polisen måste ges möjlighet att nyanställa\r\nutan att verksamheten blir lidande. Utbildningen ska reformeras.\r\nOrganisationen ska ges tillräckliga resurser för att förbättra och utveckla\r\ndet operativa arbetet. Polisväsendet måste även effektiviseras och\r\nutvärderas för att kunna står väl rustat. Åklagarorganisationen måste\r\nges resurser att lagföra dem som kränker människors frihet och frid. I\r\nen tid av gränsöverskridande och tekniskt avancerad brottslighet krävs\r\ndet att åklagarnas kunskaper uppdateras kontinuerligt och att specialister\r\nkan rekryteras. Domstolsväsendet skall ges tillräckliga resurser för\r\natt garantera rättssäkerheten.\r\nSituationen inom kriminalvården är oacceptabel. Överbeläggningen riskerar\r\nde anställdas och intagnas säkerhet, hindrar rättsväsendets behöriga\r\ngång och försvårar arbetet med att minska återfallsbrottsligheten. Den\r\nansträngda situationen kräver resurstillskott och personalens utbildningsnivå\r\nbehöver höjas. Det är också nödvändigt med kraftfulla och målinriktade\r\ninsatser mot narkotikan på anstalterna.\r\nInfrastruktur\r\nInvesteringar i infrastruktur är inte alltid privatekonomiskt lönsamma\r\nmedan de samhällsekonomiska vinsterna kan vara betydande. En central\r\nroll för staten är därför att tillhandahålla eller bidra till ett helt\r\neller delvis gemensamt finansierat transportnät. Transportpolitiken\r\nmåste som en övergripande strategi grundas på efterfrågan av effektiva,\r\ntrafiksäkra och miljöanpassade transporter.\r\nÄven på detta område har Vänsterkartellen misslyckats. Sveriges\r\nunderdimensionerade och underhållsmässigt eftersatta infrastruktur utgör\r\nett hinder för medborgarnas rörlighet och medför konkurrensnackdelar\r\nför företagen. Sammantaget innebär detta att tillväxten hållits tillbaka\r\noch att sysselsättningen blivit lägre än vad som annars skulle ha varit\r\nfallet. Misslyckandet illustreras av att den sedan länge aviserade\r\ntrafikpolitiska propositionen skjutits ytterligare på framtiden. För att\r\nförstärka infrastrukturen avsätter partierna inom Allians för Sverige\r\nresurser till utbyggnad och underhåll av transportapparaten.\r\nForskning\r\nForskningen bidrar till ekonomisk tillväxt. Det är viktigt att väsentligt\r\nöka resurserna för forskning för att skapa ledande forskningsmiljöer,\r\nförbättra kvaliteten och därmed öka Sveriges vetenskapliga attraktivitet.\r\n\r\nAllianspartierna vill under den närmaste femårsperioden satsa 2 miljarder\r\nkronor mer än regeringen på forskning. De ökade resurserna ska tillföras\r\nuniversitet och högskolor genom fakultetsanslagen. Alliansen vill att\r\nsatsningarna på forskning ska komma alla vetenskapsområden till del -\r\ninte ställa dem mot varandra.\r\nSverige har inte fått ut vad man kunnat förvänta sig av de medel som\r\navsatts för forskning och utveckling. Det beror dels på att företagsklimatet\r\ninte är tillräckligt bra, dels på att forskningsmiljöerna inte är\r\ntillfredsställande.\r\nPartierna inom Alliansen vill inrätta ett nationellt institut för hälsa\r\noch medicin. Vi vill kraftsamla kring strategiska områden för medicinsk\r\nforskning såsom bioinformatik och IT inom hälso- och sjukvård. Humaniora\r\noch samhällsvetenskap måste också stärkas.\r\nRegeringens direkta inflytande över forskningen ska avskaffas. Universitet\r\noch högskolor som knoppar av framgångsrika företag ska få högre anslag\r\ntill sin forskningsverksamhet. Forskarna ska erbjudas royalties,\r\ndelägarskap och optioner i företag som ger vinst på grund av deras forskning.\r\n\r\nDet måste också bli bättre anställningsvillkor för forskarna. Det gäller\r\nbåde under doktorandstudierna och därefter.\r\nFör att få en bra tillväxt krävs både en stark forskning och ett\r\nföretagsklimat som kan förvalta forskningens resultat.\r\nFörsvar\r\nAllians för Sverige eftersträvade i försvarsbeslutet 2004 en bred\r\nuppgörelse med Socialdemokraterna för att söka en bred samförståndslösning\r\nkring försvars- och säkerhetspolitiken. Regeringen avvisade en bred\r\nuppgörelse med de borgerliga partierna och valde i stället en uppgörelse\r\nmed Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därmed har dessa två partier för\r\nförsta gången i svensk historia fått ett avgörande inflytande på svensk\r\nförsvars- och säkerhetspolitik.\r\nI dag står vi inför nya typer av hot i form av internationell terrorism,\r\nmassförstörelsevapen, otillförlitliga stater samt regionala konflikter.\r\nHot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och\r\nsamverkan med andra länder.\r\nAllians för Sveriges uppfattning är att Sverige skall öka sin förmåga\r\natt medverka i internationella operationer. Vad gäller omställningen av\r\ndet svenska försvaret bedömer vi att kostnaderna är underskattade liksom\r\natt den önskade utvecklingen inte ryms inom den angivna ramen. Detta\r\ninnebär att vi förordar en mindre besparing på det militära försvarets\r\nanslag än regeringen.\r\nEn bättre välfärd, en jämställdhetsfråga\r\nDen offentliga sektorn står inför stora utmaningar de kommande åren.\r\nEfterfrågan på välfärdstjänster, som barnomsorg och utbildning, stiger\r\nmed inkomsten. En åldrande befolkning behöver också mer vård och omsorg.\r\nProduktivitetsutvecklingen är på grund av att konkurrensen är begränsad,\r\noch att det i huvudsak handlar om arbetsintensiv tjänsteproduktion,\r\nlägre än inom andra sektorer i ekonomin samtidigt som löneökningstakten\r\nbestäms av arbetsmarknaden i stort. Sammantaget betyder detta att\r\nomsorgen kommer att ta allt större mängd personella resurser i anspråk.\r\nFör\r\natt säkra medborgarnas trygghet måste, utöver högre sysselsättning,\r\nvalfriheten stärkas. Det är viktigt att säkerställa den enskildes\r\nrättigheter, eftersom det starka ekonomiska trycket annars riskerar att\r\nleda till att svaga människor ställs åt sidan i de offentliga systemens\r\nköer.\r\nDet är nödvändigt att alla vägar till effektivitetsvinster tas till\r\nvara. Inslagen av konkurrens mellan olika producenter måste öka och de\r\nekonomiska styrsystemen måste förbättras. Vi har inte råd att avstå\r\nfrån den välfärd ökad konkurrens och förbättrade styrsystem kan ge i\r\nframtiden.\r\nEn nationell vårdgaranti behövs för att korta vårdköer och möjliggöra\r\nen snabbare återgång till arbete efter sjukdom. Den ska omfatta alla\r\nmedicinskt motiverade behandlingar.\r\nFörsäkringskassorna och sjukvården bör få samordna sin verksamhet\r\nfinansiellt i hela landet, där så är lämpligt under medverkan även från\r\nprimärvården, arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänst.\r\nFörsäkringskassorna bör också kunna bekosta specialistvård hos olika vårdaktörer\r\nför att minska väntetiderna.\r\nEtt förstärkt rehabiliteringsarbete behövs med sikte på en\r\nrehabiliteringsgaranti\r\nvarigenom en långtidssjukskriven garanteras en individuell rehabiliteringsplan\r\ninom en viss tid av sjukskrivningsperioden.\r\nSocialdemokraterna vill driva en ideologiskt och partitaktiskt präglad\r\ndebatt kring sjukvården. Stopplagen är det främsta uttrycket för denna\r\nmisslyckade sjukvårdspolitik. Regeringen värnar systemet framför\r\npatienternas behov. Allians för Sverige vill tvärtom stimulera privata,\r\nkooperativa och ideellt drivna alternativ. Mångfald är bra, även för\r\nden offentligt producerade vården och den personal som arbetar där. Den\r\nstartlag som Alliansen vill införa understöder förnyelse och utveckling.\r\nDet gör vården bättre och mer effektiv. Samtidigt får patienterna mer\r\natt säga till om. I startlagen ingår att ge lagrum för avknoppningar\r\nsamt ge ekonomiskt stöd som underlättar för vårdpersonalen att ta över\r\nverksamhet.\r\nDagens etableringshinder inom exempelvis vård och omsorg drabbar främst\r\nkvinnor. En ökad etableringsfrihet inom verksamheter som i dag sköts av\r\nden offentliga sektorn skulle medföra att det kvinnliga företagandet\r\nstiger. Därmed skulle också ett viktigt hinder för att jämna ut inkomster\r\noch förmögenheter mellan män och kvinnor tas bort.\r\nKommunerna\r\nRegeringen behandlar ekonomisk utjämning mellan landets kommuner\r\nuteslutande som ett fördelningsproblem. Syftet är att så långt som möjligt\r\nutjämna opåverkbara ekonomiska skillnader mellan landets kommuner.\r\nProblemet med det nuvarande skatteutjämningssystemet är att det motverkar\r\ntillväxt, driver fram skattehöjningar, begränsar den kommunala självstyrelsen,\r\när komplext och oöverblickbart.\r\nSystemet straffar tillväxt då ökad tillväxt i en kommun inte nödvändigtvis\r\nleder till ökade intäkter för kommunen. Incitamenten för en kommun att\r\nfrämja ett gott näringslivsklimat och att få fler i arbete försvagas\r\ndärmed genom utjämningssystemets utformning.\r\nFör att kunna möta de långsiktiga utmaningarna inom vården, skolan och\r\nomsorgen, och för att lösa de omedelbara problemen i ett stort antal\r\nkommuner, krävs att de ekonomiska relationerna mellan staten och kommunerna\r\nreformeras. Ett grundläggande problem är att kommunerna har små möjligheter\r\natt styra sin egen budget. Genom skatteutjämningssystemet och införandet\r\nav maxtaxor har staten i praktiken tagit bort kommunernas beslutanderätt\r\növer intäkterna. Genom att kommunerna åläggs en rad nya uppgifter och\r\ngenom statliga detaljregleringar har kommunerna dessutom fråntagits\r\nkontrollen över en betydande del av sina totala utgifter. Alliansens\r\npolitik syftar till att föra över beslutanderätten till enskilda människor\r\ni större utsträckning.\r\nVi anser att relationerna mellan staten och kommunerna måste bygga på\r\nvissa grundprinciper. För det första har staten ett ansvar för att\r\nlandets alla primärkommuner och landsting ges rimliga förutsättningar\r\natt klara sina åligganden. För det andra måste de ekonomiska relationerna\r\nmellan staten och kommunerna utformas så att incitament skapas för\r\nkommunerna att bidra till ökad ekonomisk tillväxt, främja effektivitet\r\noch stimulera till ökad valfrihet för medborgarna. För det tredje måste\r\nansvarsförhållandena mellan staten och kommunerna vara tydliga. Staten\r\nskall betala för det staten beslutar om. Slutligen måste både\r\nutjämningssystemet, de statliga bidragen till kommunsektorn och balanskravet\r\nför kommunerna ses över med syfte att dels minska kommunernas\r\nkonjunkturkänslighet, dels säkerställa sunda offentliga finanser. I det\r\nsammanhanget kan det också vara lämpligt att diskutera andra möjligheter\r\natt finansiera kommunal verksamhet än genom beskattning av kommuninnevånarnas\r\ninkomster.\r\nFör att komma tillrätta med några av de mest snedvridande och\r\ntillväxtfientliga inslagen i dagens system bör det omedelbart genomföras ett\r\nantal förändringar.\r\nKommunernas finanser är för närvarande förhållandevis goda de närmaste\r\ntvå tre åren, bl.a. som följd av ökade statsbidrag, som staten i sin\r\ntur lånat till. Detta utgör i sig en risk. Dels kan regeringen i\r\ndesperation bl.a. över det svaga sysselsättningsläget komma att utöka\r\nkommunernas åligganden, dels kan dessa pengar bränna i fickorna på\r\nsocialdemokratiska kommunpolitiker som frestas till åtaganden som kommunen\r\ninte på sikt kan klara.\r\nInriktningen av den ekonomiska politiken\r\nFör att åstadkomma högre tillväxt, fler jobb, starkare statsfinanser\r\noch förbättrad välfärd har partierna i Allians för Sverige i sina\r\nvårmotioner till riksdagen föreslagit genomgripande förändringar av den\r\nekonomiska politikens inriktning. Även om den konkreta utformningen av\r\ndessa förslag skiljer sig något från varandra, så är utgångspunkterna\r\nför dessa förändringar i stort sett desamma för alla allianspartier.\r\nDet ska bli mer lönsamt att arbeta. Allianspartierna vill därför sänka\r\nskatten på arbetsinkomster genom att införa ett särskilt jobbavdrag.\r\nTyngdpunkten i skattesänkningarna ligger på låg- och medelinkomsttagare.\r\nDetta gör att det blir mer lönsamt att arbeta framför att leva på\r\nsocialförsäkringsersättningar och bidragsinkomster, och att fler tjänar\r\nmer på att gå från deltid till heltid.\r\nDet ska bli mer lönsamt att driva företag och att nyanställa människor.\r\nAllianspartierna presenterade i samband med vårmotionerna ett gemensamt\r\nförslag till nystartsjobb som syftar till att slussa utsatta grupper\r\ntillbaka till arbetslivet. Vi har också lagt olika förslag som ökar\r\nföretagsamheten, bl.a. genom att reformera de s.k. 3:12-reglerna för\r\nsmåföretagare. Därtill vill vi på sikt avskaffa flera av de skatter som\r\nhämmar investeringar, exempelvis förmögenhetsskatten.\r\nVi behöver skapa långsiktigt hållbara och rättvisa socialförsäkringar.\r\nDagens socialförsäkringssystem leder många, särskilt låginkomsttagare,\r\nin i ett långvarigt bidragsberoende. Det är en tragedi för enskilda\r\nmänniskor och innebär samtidigt stora kostnader för skattebetalarna.\r\nAllianspartierna vill på olika sätt minska trösklarna mellan ersättningssystem\r\noch arbete för att minska de statsfinansiella kostnaderna och samtidigt\r\nöka nyttan av att gå tillbaka till arbete. Därigenom skapas också en\r\nbättre långsiktig trygghet, eftersom mindre kostsamma socialförsäkringar\r\nockså är lättare att upprätthålla på längre sikt.\r\nStatsfinanserna måste stärkas och budgetprocessen stramas upp.\r\nVänsterkartellen har hittills under den gångna mandatperioden lånat 109\r\nmiljarder kronor till statsutgifterna, och för de kommande åren planerar\r\nman att låna nästan 80 miljarder kronor till. Allianspartierna har i\r\nvart och ett av sina budgetalternativ finansierat ett större offentligt\r\nsparande, lägre offentliga utgifter, större budgeteringsmarginaler och\r\nett minskat skattetryck.\r\nÖverskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i\r\nålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet\r\när att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar\r\ntill statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat\r\negendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra\r\nändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för\r\nkommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att\r\nkommunsektorn som helhet ska vara i balans.\r\nGivet detta regelverk är det naturligt att det finansiella sparandet i\r\nstatsfinanserna utgör instrumentet för att upprätthålla för det\r\nstrukturella sparandet i den offentliga sektorn som helhet.\r\nUnder den kommande mandatperioden vill vi eftersträva balans i statens\r\nfinansiella sparande och därmed upprätthålla ett överskott i den samlade\r\noffentliga sektorn på ca 2 % i genomsnitt över en konjunkturcykel. På\r\ngrund av de stora underskott som för närvarande råder i statens finanser\r\nanser vi att ett balansmål för statens finansiella sparande måste fasas\r\nin successivt.\r\nKvaliteten i den offentliga verksamheten måste förbättras. Enligt\r\nAlliansens synsätt består den offentliga välfärdens kärna av den service\r\nmedborgarna får i vården, utbildningsväsendet och omsorgen av barn och\r\näldre, liksom av tryggheten inom rättsstaten, polisen och försvaret. På\r\ndessa områden har vänsterkartellens politik misslyckats kapitalt.\r\nBrottsligheten ökar, antalet poliser blir färre och färre, försvaret\r\nurholkas, otryggheten i vården och omsorgen växer, kvaliteten i utbildningen\r\noch i barnomsorgen blir allt sämre. I våra budgetalternativ redovisar\r\nvi alternativ till regeringens politik på dessa områden Vi ser också\r\ntill att kommunerna får ett större självbestämmande över de pengar de\r\nförfogar över.\r\nAlliansens politik syftar också till att ge människor ökad valfrihet i\r\nde offentliga systemen, bryta offentliga monopolmarknader och skärpa\r\nkonkurrensen. Vi vill se en djupare integrering med andra länder i EU,\r\nökad handel med tjänster över gränserna och en reformerad process för\r\natt göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi till 2010.\r\nVi vill satsa mer pengar på forskning och utveckling, och öka möjligheterna\r\natt ta till vara enskilda människors initiativförmåga. Inte minst när\r\ndet gäller kvinnors möjlighet att starta eget och få en rättvis\r\nlöneutveckling anser vi att det är viktigt att bryta de offentliga monopolen\r\noch bereda rum för alternativ. Arbetsmarknadspolitiken måste effektiviseras\r\noch stöpas om, och vi vill se över reglerna i arbetslöshetsförsäkringen\r\nså att den omfattar fler.\r\nAlliansens politik är en politik för framtiden. Den syftar till att\r\nsätta fler människor i arbete, öka tillväxten, förbättra kvaliteten i\r\nvälfärden och stärka statsfinanserna. Vi vill bryta utanförskapet på\r\narbetsmarknaden, och ta oss an de utmaningar Sverige står inför - både\r\npå hemmaplan och i en globaliserad omvärld.\r\nVi vill bryta Socialdemokraternas maktmonopol. Efter snart 65 år i\r\nregeringsställning kommer alltfler tecken på att tidigare självständiga\r\nmyndigheter numera agerar som lydorgan till det socialdemokratiska\r\npartiet. Utredningar grävs ned, uttalanden tystas, obekväma personer\r\nplockas bort. Det är i längden ohållbart i en demokrati. Därför behöver\r\nSverige ett maktskifte 2006.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen vad vi här framfört\r\nom riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Vi tillstyrker därmed\r\ndelvis motionerna Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1, Fi14\r\nav Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1, Fi15 av Göran Hägglund m.fl.\r\n(kd) yrkandena 1 i denna del och 2 och Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c)\r\nyrkande 1 i denna del samt avstyrker proposition 100 punkt 1 i denna\r\ndel.\r\n\r\n\r\n2.      Mål för budgetpolitiken, punkt 2 (m, fp, kd, c)\r\nav Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar\r\nAxén (m), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c) och Cecilia\r\nWidegren (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om mål för budgetpolitiken. Därmed bifaller\r\nriksdagen delvis motionerna\r\n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna\r\ndel,\r\n2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 3 och\r\n\r\n2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 3 och 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\nEtt viktigt mål för finanspolitiken är att säkerställa att utvecklingen\r\nav de offentliga finanserna är uthållig. Endast på detta sätt kan den\r\nlångsiktiga välfärdsutvecklingen säkras. Vi anser att den offentliga\r\nskuldsättningen måste reduceras framöver. Varje generation har ett\r\nmoraliskt ansvar att inte skjuta en skuld på kommande generationer. Dagens\r\nmedborgare bör aldrig bevilja sig förmåner som framtida generationer\r\nfår betala.\r\nDen nuvarande höga skuldsättningen och den offentliga sektorns omfattning\r\nmedför att statsbudgeten och ekonomin som helhet blir konjunkturkänslig.\r\nFörändringar beträffande ränteläget, såväl nationellt som internationellt,\r\noch variationer i valutakurser har en betydande påverkan på den svenska\r\nekonomin, beroende på skuldsättningen.\r\nEn mindre statsskuld leder därför till mindre sårbarhet för yttre\r\nförändringar, och detta i sig leder till ett ökat förtroende för den\r\nsvenska ekonomin. Genom en lägre skuldkvot ökar beredskapen för\r\nkonjunkturpolitiskt motiverade tillfälliga underskott i ett läge där\r\npenningpolitiken inte är tillräcklig. Räntekostnaderna för statsskulden\r\nutgör i dagsläget ca 2 % av BNP och är därmed en av de största\r\nutgiftsposterna i budgeten. Räntorna tränger undan annan offentlig verksamhet,\r\neller möjligheter till skattesänkningar.\r\nEn hög offentlig skuldsättning kan även ha negativ effekt på ekonomins\r\nlångsiktiga produktionsförmåga. Omfattande offentlig upplåning riskerar\r\natt belasta sparandet så att investeringarna påverkas negativt. En hög\r\noffentlig upplåning riskerar också att minska trovärdigheten för den\r\nsamlade ekonomiska politiken.\r\nVårt mål är att den offentliga sektorns bruttoskuld ska sänkas, vilket\r\nmöjliggör stabila skattesatser på en lägre nivå än i dag. För att bedöma\r\nen lämplig skuldnivå är två faktorer viktiga att beakta. För det första\r\nmåste det finnas en tillräcklig säkerhetsmarginal för att klara en\r\nbetydande konjunkturell försvagning av de offentliga finanserna utan att\r\nstigande räntebetalningar riskerar att göra skuldsättningen självförstärkande.\r\nFör det andra bör skuldsättningen vara förenlig med hur de offentliga\r\ninkomsterna och utgifterna påverkas av befolkningsstrukturen. Den\r\ndemografiska utvecklingen är ett starkt argument för att i tid vända\r\nunderskottsutvecklingen.\r\nVår bedömning är att ett överskott i det finansiella sparandet för den\r\nsamlade offentliga sektorn på ca 2 % av BNP per år den kommande\r\nmandatperioden bör kunna leda till att skuldsättningen utvecklas på ett\r\nlångsiktigt uthålligt sätt. Den konsoliderade offentliga sektorns\r\nbruttoskuldsättning bör reduceras till ca 40 % av BNP.\r\nÖverskotten i den offentliga sektorn ligger under åren framöver helt i\r\nålderspensionssystemet. En av fördelarna med det nya pensionssystemet\r\när att det är självständigt. Därmed är det omöjligt att föra över pengar\r\ntill statsbudgeten. Premiepensionerna är dessutom grundlagsskyddad privat\r\negendom. Pensionssystemets tillgångar kan därmed inte användas för andra\r\nändamål. För kommunerna gäller ett balanskrav. Förutsättningarna för\r\nkommunsektorn ska vara stabila, och man bör därför utgå från att\r\nkommunsektorn som helhet ska vara i balans.\r\nGivet detta regelverk är statens finansiella sparande det naturliga\r\ninstrumentet för att upprätthålla sparmålet för den offentliga sektorn\r\nsom helhet.\r\nVår utgångspunkt är att eftersträva balans i statens finansiella sparande\r\nunder den kommande mandatperioden och därmed upprätthålla ett överskott\r\ni den samlade offentliga sektorn på ca 2 % i genomsnitt över en\r\nkonjunkturcykel. På grund av de stora underskott som för närvarande råder\r\ni statens finanser anser vi att ett balansmål för statens finansiella\r\nsparande måste fasas in successivt.\r\nMed det anförda tillstyrker vi delvis motionerna Fi13 av Fredrik Reinfeldt\r\nm.fl. (m) yrkande 2 i denna del, Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)\r\nyrkande 3 och Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 3 och 4.\r\n\r\n\r\n3.      Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (m)\r\nav Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m) och Cecilia Widegren (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion\r\n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna\r\ndel och\r\navslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna\r\n\r\n2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4,\r\n\r\n2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna\r\ndel och 5 samt\r\n2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\nUngefär 1,5 miljoner människor försörjs i dag genom olika offentliga\r\nersättningar i stället för arbetsinkomster eller arbetar mindre än de\r\nskulle önska. I stora delar av landet står en tredjedel av den vuxna\r\nbefolkningen i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden. Kostnaderna för\r\nsjukpenning, sjukersättning, a-kassa och AMS-åtgärder uppgår till\r\nsvindlande 185 miljarder kronor per år. Samtidigt står Sverige inför en\r\ndemografisk utveckling som innebär att allt färre kommer att behöva ta\r\nhand om alltfler och finansiera alltmer.\r\nI denna situation saknar regeringen en ekonomisk strategi, och de\r\nkonkreta förslag som lämnas i propositionen är få och små. Effekterna av\r\nregeringens förslag kommer inte att bli mer än marginella. Trots att\r\nsysselsättningen står högst på regeringens dagordning förmår man inte\r\nomprioritera alls inom ramen för en 900-miljardersbudget. I stället\r\nlånar regeringen ytterligare pengar.\r\nVi föreslår en ekonomisk-politisk strategi inriktad på att stimulera\r\ntill arbete. Detta är möjligt genom en kombination av sänkta skatter på\r\narbete och stramare bidrag. Trygghetssystemen måste vara utformade så\r\natt de fångar upp och skyddar dem som drabbas av sjukdom, arbetsskada\r\neller arbetslöshet, men systemen måste också ge tillräckliga incitament\r\nför arbete. Strategin innebär också att efterfrågan på arbetskraft måste\r\nöka. Både företagsklimatet och arbetsmarknadens funktionssätt måste\r\nförbättras. Vår politik består av fyra huvudkomponenter.\r\n\r\nDet måste löna sig att arbeta. Ett större arbetsutbud är avgörande för\r\natt möta kraven som följer av en åldrande befolkning. Med ett större\r\narbetsutbud ökar ekonomins produktionsförmåga och därmed utrymmet för\r\nkonsumtion, både för hushållen och för den skattefinansierade välfärden.\r\nSkatterna bör sänkas så att effekten på arbetsutbudet blir så stor som\r\nmöjligt. Kärnan i skattestrategin är ett avdrag för arbetsinkomster med\r\ninriktning i första hand på låga och medelhöga inkomster, dvs. de grupper\r\nsom har störst marginaleffekter. Skattesänkningarna ska till stor del\r\nfinansieras genom skärpta regler och sänkta ersättningar i arbetslöshets-\r\noch socialförsäkringarna. På så sätt förstärks också den ekonomiska\r\nskillnaden mellan att vara försörjd av arbete eller bidrag. Ersättningsnivån\r\ni sjukförsäkringen sänks till 75 % de första sex månaderna och därefter\r\ntill 65 %, och ersättningsnivåerna sänks även inom föräldraförsäkringen\r\noch för förtidspensionerna. Egenfinansieringen i a-kassan bör höjas\r\ntill 30 %, vilket både ger besparingar för staten och ökad försäkringsmässighet\r\ni arbetslöshetsförsäkringen.\r\n\r\nFöretagens konkurrenskraft måste förbättras. För att svenska företag\r\nska klara den tilltagande internationella konkurrensen behövs en rad\r\nåtgärder för att förbättra företagens villkor, t.ex. avskaffad\r\nförmögenhetsskatt, minskad regelbörda, skärpt konkurrens och bättre beskattning\r\nav fåmansbolag.\r\n\r\nArbetsmarknaden måste reformeras så att fler människor kommer i arbete.\r\nSärskilt viktigt är det att unga snabbt kommer in på arbetsmarknaden\r\noch att personer med svag förankring på arbetsmarknaden kan komma\r\ntillbaka. Vi anser också att integrationspolitiken måste reformeras så\r\natt arbetslinjen återupprättas. Invandrare måste få både ökade möjligheter\r\noch förstärkta drivkrafter att försörja sig genom arbete.\r\n\r\nDen offentliga sektorn måste reformeras och välfärden tryggas. Den\r\nenskildes valfrihet måste stärkas, och alla vägar till effektivitetsvinster\r\ni den offentliga sektorn måste tas till vara. Det behövs ökad konkurrens\r\noch förbättrade styrsystem inom de offentliga verksamheterna.\r\nAvgiftsfinansieringen inom vården bör öka. Något högre avgifter kan väntas\r\ndämpa den överefterfrågan som den offentliga finansieringen skapar men\r\när också ett sätt att tillföra resurser till de offentliga verksamheterna.\r\nVi vill satsa på den offentliga kärnverksamheten, och vi gör en tydlig\r\npolitisk prioritering. Sjukvården, skolan och barn- och äldreomsorgen\r\när viktigare än generösa ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet.\r\nKommunsektorn får ett sammantaget tillskott på 10 miljarder kronor åren\r\n2005-2007 utöver regeringens förslag.\r\n\r\nUthålliga offentliga finanser måste säkras. Finanspolitiken bör inriktas\r\npå en långsiktigt uthållig skuldsättning för den konsoliderade offentliga\r\nsektorn. För att på fem år reducera skuldsättningen till ca 40 % av BNP\r\nvill vi fastställa ett årligt mål för staten så att det offentliga\r\növerskottet uppgår till ca 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel.\r\n\r\nVåra förslag innehåller besparingar på 66 miljarder kronor, skattesänkningar\r\npå brutto 62 miljarder kronor (netto 44 miljarder kronor), satsningar\r\npå 26 miljarder kronor samt övriga inkomstförstärkningar för staten på\r\n10 miljarder kronor. Åren 2006-2008 beräknas det offentliga sparandet\r\nstärkas med 7, 4 respektive 4 miljarder kronor. På längre sikt bedömer\r\nvi emellertid att förslagen genom sina stimulerande effekter på tillväxt\r\noch sysselsättning har förutsättningar att därutöver ge betydande\r\nförbättringar av de offentliga finanserna.\r\n\r\nMed det anförda tillstyrker vi motion Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl.\r\n(m) yrkande 2 i denna del och avstyrker proposition 100 yrkande 1 i\r\ndenna del samt motionerna Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena\r\n2 och 4, Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna del och\r\n5 samt Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n4.      Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (fp)\r\nav Karin Pilsäter (fp) och Christer Nylander (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion\r\n2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4\r\nsamt\r\navslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna\r\n\r\n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna\r\ndel,\r\n2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna\r\ndel och 5 samt\r\n2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\nSunda offentliga finanser är en nödvändig förutsättning för en stabil\r\nekonomi. Båda verktygen för sunda statsfinanser - överskottsmålet och\r\nutgiftstaket - har misskötts av regeringen. Av vårpropositionen framgår\r\natt det strukturella underliggande sparandet inte är i närheten av\r\növerskottsmålet om 2 % av BNP. Utgiftstaket har under ett antal år kunnat\r\nhållas endast i formell mening genom diverse budgettrixande. De omedelbara\r\nproblem som den svenska ekonomin står inför är dels att en så stor andel\r\nav den arbetsföra befolkningen står utanför arbetsmarknaden, dels att\r\ndet saknas en politik för att sätta fart på företagandet så att de\r\nutanförstående har några jobb att gå till. Vi vill föra en politik mot\r\nutanförskapet, för rimligare och mindre skadliga skatter och med inriktning\r\npå att underlätta för företagande. Vi anser att det krävs en politik\r\nmed ett sådant dubbelt grepp för att råda bot på Sveriges problem.\r\nStrategiska skattesänkningar för fler i arbete\r\nSocialdemokraternas skattehöjningar har successivt förstört stora delar\r\nav den skattereform som genomfördes 1991. Folkpartiet liberalerna vill\r\narbeta för en ny skattepolitik som innebär att fler människor kommer i\r\narbete och nya och varaktiga jobb skapas i Sverige. Vi föreslår en rad\r\nstrategiska förändringar av skattepolitiken. Genom att sänka inkomstskatten\r\nför främst låg- och medelinkomsttagare i form av ett förvärvsavdrag gör\r\nvi det relativt sett mer lönsamt att gå från bidragsförsörjning till\r\narbete. En sådan förändring underlättar för människor att genom egna\r\ninsatser påverka sin ekonomi. Vi vill föra tillbaka inkomstskatten till\r\nde principer som bestämdes vid 1991 års skattereform - att de flesta\r\nbara ska betala 30 % i skatt, och att de med höga inkomster ska betala\r\n50 % på de högre delarna av sin inkomst. Inkomstskatterna sänks med\r\nsammanlagt 23 miljarder kronor. Vi sänker även den högsta marginalskatten\r\ngenom att stegvis ta bort den s.k. värnskatten på 5 %.\r\nBättre villkor för företagande\r\nSverige lider i hög grad brist på entreprenörer och entreprenörsanda.\r\nVi behöver fler entreprenörer som omvandlar kunskap och innovationer\r\ntill produkter och produktionsmetoder som genererar inkomster, jobb och\r\nföretagande. Därför vill vi med vår politik åstadkomma stora förbättringar\r\nav villkoren för små och växande företag och för företagaren. Vi slopar\r\narbetsgivaravgiften (exklusive pensionsavgiften) för en lönesumma upp\r\ntill 250 000 kr per företag. Vi sänker också entreprenörsskatten som\r\nsmåföretagare betalar enligt de s.k. 3:12-reglerna. En nyckelfaktor för\r\natt åstadkomma fler och växande företag är tillgången på riskkapital.\r\nVi föreslår fyra åtgärder på skattesidan för att öka tillgången på\r\nriskkapital. Dessa är avskaffande av förmögenhetsskatten, avskaffande av\r\ndubbelskatten på aktier, en möjlighet att föra över kapital från ett\r\nföretag till ett annat utan att beloppet beskattas och slutligen bättre\r\nmöjligheter att avsätta vinstmedel i ett företag till framtida investeringar.\r\nSammantaget sänks skatterna för företagande med ca 10 miljarder kronor.\r\n\r\nReformering av arbetsmarknadspolitiken\r\nArbetsmarknadspolitiken kostar i dag över 70 miljarder kronor. Dess\r\nsyfte är sedan länge förskjutet till att inför val dölja öppen arbetslöshet,\r\nsnarare än att lösa de arbetslösas problem. Arbetsmarknadspolitiken\r\nkan inte - och ska inte heller - skapa reguljära arbeten. Den ska däremot\r\nhjälpa till att matcha arbetssökande och lediga arbeten samt hjälpa\r\nmänniskor att flytta mellan olika yrken och även geografiskt om så behövs.\r\nVi vill reformera arbetsmarknadspolitiken på ett antal områden.\r\nArbetslöshetsförsäkringen ska göras om till en verklig omställningsförsäkring.\r\nFörsäkringen ska vara allmän och ge rimlig ersättning vid tillfälliga\r\nperioder av arbetslöshet samt medverka till att människor känner trygghet\r\noch vågar prova nya jobb och uppgifter i arbetslivet. Ersättningen blir\r\ntidsbegränsad och trappas av med tiden. Arbetsförmedlingen ska stärkas\r\noch inriktas på intensifierade och mer individanpassade åtgärder. Dagens\r\nAMS läggs ned och ersätts av en ny myndighet; arbetsmarknadspolitiken\r\nöppnas för konkurrens mellan dels arbetsförmedlingar, dels anordnare av\r\narbetsmarknadsåtgärder. Arbetsrätten moderniseras för att göra det mer\r\nattraktivt att anställa nya medarbetare och motverka dagens utanförskap\r\nför invandrare, kvinnor och ungdomar.\r\nSatsningar på vården, föräldraförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken\r\nDet\r\när främst inom tre områden som vi gör andra prioriteringar än regeringen.\r\n\r\nVi vill genomföra en ordentlig satsning på vård och omsorg. Vi tillför\r\n1 miljard kronor per år i form av stimulansbidrag till förbättringar av\r\näldrepolitiken. Vidare genomför vi en Finsamreform med samma inriktning\r\nsom den reform som genomfördes av den borgerliga regeringen i början av\r\n1990-talet. Reformen kommer att medföra kraftigt minskade köer inom\r\nsjukvården. För att åstadkomma resultat avsätter vi över en halv miljard\r\nkronor i rehabilitering så att människor snabbt ska kunna komma tillbaka\r\nfrån sjukskrivning. Vi anser att tillgängligheten till offentliga miljöer\r\nför handikappade ska förbättras. För detta avsätts 1 miljard kronor\r\nunder perioden. Ett ökat stöd till psykiatrin ingår också.\r\nVi vill införa en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen som stimulerar\r\ntill ett jämnare uttag av föräldraledighet mellan föräldrarna. För varje\r\nmånad som den andre föräldern tar ut utgår ersättning med 90 % av lönen\r\nmot 80 % enligt nuvarande regler. Detta innebär en satsning på ca 1\r\nmiljard kronor.\r\nPå arbetsmarknadspolitikens område satsar vi sammantaget ett par miljarder\r\nkronor på åtgärder som vi anser är effektivare än de som regeringen\r\nprövar. Vi vill införa nystartsjobb, som innebär att arbetsgivaravgifterna\r\ntas bort helt för personer som varit beroende av arbetslöshetsersättning,\r\nsjukpenning, förtidspension eller socialbidrag i mer än ett år. Vi\r\nvill också införa en jobbgaranti för dem som har mycket svårt att komma\r\nin på den reguljära arbetsmarknaden. Jobbgarantin ersätter den nuvarande\r\naktivitetsgarantin.\r\nStarkare statsfinanser\r\nSammantaget innebär vår politik att statsfinanserna stärks med 7,9\r\nrespektive 7,5 miljarder kronor 2006 och 2007, jämfört med regeringens\r\nförslag. Våra skattesänkningar och satsningar finansieras främst genom\r\nminskade utgifter för företagsstöd och byggstöd, statlig administration,\r\nsubventioner, minskad sjukförsäkring och förtidspensioner samt genom\r\nomläggningen i arbetsmarknadspolitiken. En ökad egenfinansiering av\r\na-kassan bidrar också med ca 10 miljarder kronor.\r\nSammanfattande ställningstagande\r\nSammanfattningsvis anser vi att Folkpartiet liberalernas redovisade\r\nförslag bör ligga till grund för budgetpolitikens utformning under\r\nkommande år. Det betyder att riksdagen bör bifalla motion Fi14 (fp)\r\nyrkandena 2 och 4. Vi avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom\r\nde övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.\r\n\r\n5.      Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (kd)\r\nav Mats Odell (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion\r\n2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna\r\ndel och 5 samt\r\navslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna\r\n\r\n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna\r\ndel,\r\n2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4\r\nsamt\r\n2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\nMed snart 1,5 miljoner människor i arbetsför ålder utanför arbetsmarknaden\r\nmåste politikens färdriktning läggas om. Kristdemokraterna föreslår en\r\nbudgetpolitik för nya jobb genom kraftiga skattesänkningar på arbete\r\noch lättnader för små och medelstora företag. Vi satsar också på rättvisa\r\nbarnbidrag samt mer resurser till vård, omsorg och rättstrygghet. Med\r\nvår politik skapar vi förutsättningar för en uthållig ekonomisk tillväxt\r\npå 3 % per år.\r\nKristdemokraterna vill minska statens lånebehov. År 2007 ska statsskulden\r\nsom andel av BNP vara högst 40 %. Det ska huvudsakligen ske genom en\r\nsnabbare försäljning av statliga tillgångar. Utgiftstakets andel av BNP\r\nbör på sikt minska och därmed möjliggöra ett sänkt skattetryck. Som ett\r\nriktmärke för statens utgiftstak ska detta tillsammans med övriga\r\noffentliga utgifter ge utrymme för en gradvis anpassning av skattetrycket\r\ntill jämförbara OECD-länders nivå.\r\n\r\nSex prioriterade områden bör styra inriktningen av budgetpolitiken:\r\n\r\nLångsiktigt goda tillväxtförutsättningar\r\nKristdemokraternas tillväxtpolitik vilar på stabila och goda villkor\r\nför fler och växande företag. Därigenom kan sysselsättningen öka,\r\narbetslösheten minska och välfärden tryggas. Med en balanserad finanspolitik\r\nför sunda statsfinanser i kombination med strukturella åtgärder som\r\nförbättrar ekonomins funktionssätt, kan detta åstadkommas. De strukturella\r\nåtgärder som vi vill genomföra spänner över ett brett fält av ekonomin.\r\nSkattesystemet ska reformeras och bidra till att fler uppmuntras att\r\narbeta. Tjänstesektorn ges möjlighet att växa genom en skattereduktion\r\nför hushållens köp av tjänster. Näringslivet måste ges bättre förutsättningar\r\natt expandera. Dubbelbeskattningen på risksparande ska avvecklas successivt,\r\nsamtidigt som riskkapitalavdrag bör införas. Jordbruksnäringen ska ha\r\nrimliga och rättvisa konkurrensvillkor. Därför föreslår vi att dieselskatten\r\nsänks till EU-nivån.\r\nEn hög tillväxt förutsätter en väl fungerande lönebildning som kan ge\r\nen låg arbetslöshet. Vi vill synliggöra kostnaderna för arbetslösheten.\r\nKristdemokraterna föreslår att en allmän och obligatorisk\r\narbetslöshetsersättning med en högre grad av egenfinansiering införs. Den\r\navgiftsökning som detta innebär kompenseras de försäkrade för genom\r\ninkomstskattesänkningar. Jag anser också att god konkurrens ger högre\r\ntillväxt. Detta åstadkoms bl.a. genom att avveckla statligt och kommunalt\r\nägande på marknader där privata företag skulle kunna verka.\r\n\r\nSkattepolitiken\r\nKristdemokraterna vill skapa en skattestruktur som gör att individens\r\ndrivkrafter för arbete stärks. Vi lägger fram en inkomstskattereform\r\nsom uppgår till nästan 40 miljarder kronor, vilket är en fördubbling av\r\nvårt tidigare förslag. Marginaleffekterna minskas genom att ett statligt\r\nförvärvsavdrag för arbetsinkomster införs. Med förvärvsavdrag stärks\r\narbetslinjen och det blir mer lönsamt att gå från bidrag till arbete.\r\nHögre utbildning måste löna sig bättre och vi vill därför successivt\r\navskaffa värnskatten. I likhet med övriga borgerliga partier vill vi\r\nKristdemokrater också att s.k. nystartsjobb införs. Arbetsgivaravgifterna\r\nför företag i näringslivet ska tas bort helt för personer som varit\r\nbidragsberoende i mer än ett år. Med dagens skattesystem uteblir många\r\ninvesteringar i Sverige. Förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på\r\ninvesteringar och risksparande bör fasas ut, vilket vi finansierar med\r\nen höjning av bolagsskatten. Kristdemokraterna står fast vid att den\r\nstatliga fastighetsskatten bör slopas helt. Reformen finansieras till\r\nviss del genom att kommunerna ges rätt att ta ut en avgift för kostnader\r\nsom härrör från de fastigheter som finns i kommunen. Därtill finansieras\r\nreformen genom att kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder\r\nföreslås höjas från 20 till 30 %.\r\n\r\nValfriheten för barnfamiljer\r\nVi Kristdemokrater vill förbättra familjepolitiken både när det gäller\r\nvalmöjligheter och när det gäller fördelningen av stöden. Det nuvarande\r\nbarnbidraget bör fördubblas samtidigt som det görs beskattningsbart.\r\nFöräldraförsäkringen ska ge en ekonomisk grundtrygghet. Eftersom de\r\nflesta unga föräldrar inte hunnit bygga upp ett sparande vill vi höja\r\ngolvet i föräldraförsäkringen till 230 kr per dag. Bostadsbidraget bör\r\nstärkas för att förbättra för de sämst ställda barnfamiljerna. Föräldrar\r\nska ges en ekonomisk möjlighet till mer tid med barnen när de är små.\r\nEfter föräldraförsäkringstiden vill vi införa ett system som kallas\r\nbarndagar. För varje barn som fyllt 1 år tilldelas 300 barndagar som är\r\nvärda 200 kr.\r\nI dag saknas valfrihet i barnomsorgen. Vi vill att alla barn ska ges\r\nrätt att få del av kommunernas stöd till barnomsorg. Kommunerna ska ha\r\nskyldighet att erbjuda ekonomiskt stöd inte bara till barn i förskolan\r\nutan också till de föräldrar som själva tar hand om sina barn. Reformerna\r\nfinansieras bl.a. genom att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI)\r\nska beräknas som genomsnittet av de senaste två årens inkomster. Därutöver\r\nföreslås att den 13:e månaden i föräldraförsäkringen samt de 90\r\nlägstanivådagarna dras in.\r\nPensionärerna\r\nMånga pensionärer har drabbats hårt av nedskärningarna och bristerna i\r\näldrevården. Pensionerna har också släpat efter i inkomstutveckling.\r\nKristdemokraterna vill därför de kommande åren ge de sämst ställda\r\npensionärerna bättre villkor. Därefter ska värdet av samtliga pensioner\r\nförbättras genom sänkt skatt. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna\r\ngynnas genom att garantipensionen höjs. Ett särskilt högre grundavdrag\r\nbör återinföras för ålderspensionärer.\r\n\r\nVård, omsorg och skola\r\nKristdemokraterna anser att kommunsektorn bör tillföras resurser för\r\natt kunna uppnå en bättre kvalitet i vården och omsorgen. Det behövs\r\nsatsningar inom bl.a. psykiatrin. Kommuner och landsting ska få 6 040\r\nmiljoner kronor i ytterligare resurser de närmaste två åren jämfört med\r\nregeringens förslag. Därtill bör 23,4 miljarder kronor som låsts in i\r\nriktade satsningar göras fritt disponibla för kommunerna.\r\nAntalet sjukfrånvarande aktivitets- och sjukersatta är rekordhögt. Vi\r\nvill motverka ohälsan framför allt genom rehabilitering av långtidssjukskrivna\r\nmen samtidigt beivra det över- eller felutnyttjande av ersättningssystemen\r\nsom finns. En ny rehabiliteringsförsäkring ska snarast införas, och vi\r\nföreslår att knappt 3 miljarder kronor anslås till detta ändamål. Vi\r\nvill också förbättra villkoren för de studerande och föreslår höjda\r\nstudiebidrag för gymnasiestuderande. För högskolestuderande bör\r\nbidragsandelen av studiemedlen höjas och fribeloppet slopas.\r\n\r\nEtt återupprättat rättsväsende\r\nDe tillskott som Socialdemokraterna föreslår för rättsväsendet räcker\r\ninte till för att rätta till tidigare års försummelser. Vårt mål är att\r\nsenast till 2008 uppnå en nivå där antalet poliser uppgår till 19 000.\r\nKristdemokraterna anslår 500 miljoner kronor mer än regeringen både\r\n2006 och 2007. Åklagarväsendet behöver stärkas. Åklagarorganisationen\r\nska förstärkas med nya åklagare, och domstolsväsendet bör tilldelas\r\nytterligare medel. En fungerande kriminalvård kräver också utökade\r\nresurser. Målet är att meningsfulla insatser genomförs för att möjliggöra\r\nett liv utan brottslighet.\r\nSammanfattningsvis föreslår jag att riksdagen ställer sig bakom\r\nKristdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken. Riksdagen\r\nbör således tillstyrka motion Fi15 yrkandena 1 i denna del och 5. Jag\r\navstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom de övriga motioner\r\nsom är aktuella i sammanhanget.\r\n\r\n\r\n6.      Riktlinjer för budgetpolitiken, punkt 3 (c)\r\nav Roger Tiefensee (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om riktlinjer för budgetpolitiken. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion\r\n2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del\r\noch\r\navslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del och motionerna\r\n\r\n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 2 i denna\r\ndel,\r\n2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2 och 4\r\nsamt\r\n2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna\r\ndel och 5.\r\nStällningstagande\r\nDe offentligt producerade välfärdstjänsterna slukar alltmer resurser\r\nsamtidigt som bl.a. köerna till vården är oacceptabelt långa. Närmare\r\n1,4 miljoner människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden.\r\nInför dessa enorma problem står den socialdemokratiska regeringen\r\nnärmast handlingsförlamad. När Socialdemokraterna talar om skattehöjningar\r\nmenar Centerpartiet i stället att det till stor del är just de höga\r\nskatterna som är orsaken till våra problem. Vi vill sänka inkomstskatterna\r\noch öka incitamenten för att jobba. Vi måste skära i de stora utgiftsposterna,\r\noch där finns framför allt kostnaden för ohälsan. Om inget görs riskerar\r\nohälsans utgifter att tränga undan all annan verksamhet och skatterna\r\nnå höjder som gör det i praktiken olönsamt att arbeta eller att verka\r\nsom företagare.\r\nJobbavdrag som minskar marginaleffekterna för låg- och\r\nmedelinkomsttagare\r\nCenterpartiet har sedan länge krävt en radikal skattereform avsedd att\r\ngynna dem med normala och låga inkomster. I dag kan många låginkomsttagare\r\ninte leva på sin lön. Eventuella löneökningar äts effektivt upp av\r\nexempelvis höjda skatter och sänkta bostadsbidrag. Nuvarande grundavdrag\r\ntrappas av redan vid inkomster på ca 10 000 kr per månad, vilket innebär\r\nsvaga incitament att arbeta mer eller att gå från bidrag till jobb.\r\nCenterpartiet föreslår i stället ett jobbavdrag som innebär att\r\nmarginalskatterna sänks för alla inkomstkategorier upp till 28 000 kr i\r\nmånaden. Med dessa förändringar förbättras möjligheterna att gå från\r\nbidragsberoende till arbete.\r\nSkattereformen ger mer självbestämmande åt kommunerna\r\nSjälvbestämmande är utgångspunkten för Centerpartiets skattepolitik.\r\nDet gäller för individen men även för kommunerna, som så långt möjligt\r\nska vara självförsörjande utan att statliga pålagor dränerar såväl\r\ninitiativrikedom som skattebaser. Jobbavdraget utformas som en statlig\r\nskattereduktion, och dessutom omvandlas befintliga avdrag till\r\nskattereduktioner. Det innebär att kommunerna får behålla intäkterna från\r\nsina skattebaser och att de därigenom blir mindre beroende av statliga\r\nbidrag. Genom vårt förslag förstärks kommunernas skatteinkomster med 53\r\nmiljarder kronor.\r\nEn politik för fler och växande företag\r\nEn politik där det lönar sig att arbeta måste kompletteras med en politik\r\nför fler jobb i nya och växande företag. Centerpartiet vill ha ett\r\nsamhälle där det är lika naturligt att starta och driva företag som att\r\nvara anställd. Vi vill sänka kostnaden för att anställa genom att halvera\r\narbetsgivaravgiften för den först anställde samt för alla nyanställda.\r\nDen halvering av arbetsgivaravgiften som i dag finns i vissa utsatta\r\nregioner vill vi behålla. Vidare vill vi säkra tillgången på riskkapital\r\ngenom att successivt avskaffa förmögenhetsskatten, skattebefria sparande\r\ntill startkapital samt öka möjligheterna för småföretag att avsätta\r\nmedel i periodiseringsfonder. För att göra det tryggt att nyanställa\r\navskaffas företagens utökade sjukersättningsansvar. I stället föreslår\r\nvi en sjuklönemodell som bygger på att företagen får ansvar för samma\r\nantal sjukdagar som de har anställda upp till högst 30 dagars sjuklöneansvar.\r\nArbetsgivaravgiften sänks samtidigt för alla arbetsgivare motsvarande\r\nett sjuklöneansvar på 30 dagar. Vi vill vidare ta bort ett antal\r\nsnedvridande skatter genom att reformera bolagsbeskattningen för fåmansbolag,\r\nsänka dieselskatten och slopa skatten på handelsgödsel.\r\nLägre skatt på fastigheter\r\nVi vill införa en mer hållbar och rättvis fastighetstaxering. Vi sänker\r\nuttaget av fastighetsskatt genom en lägre skattesats och ett tak för\r\ntaxeringsvärdet på tomter. Sistnämnda innebär att man undviker den\r\nspiraleffekt som uppkommer i attraktiva områden när själva tomtmarken\r\nfår höga taxeringsvärden och därmed driver upp det totala taxeringsvärdet.\r\nFörmögenhetsskatten, som till stor del är en beskattning av fastigheter,\r\nhalveras under budgetperioden och avskaffas helt på längre sikt.\r\nSatsningar på pensionärer, fler poliser, en utbyggd infrastruktur m.m.\r\n\r\nCenterpartiet vill stärka de sämst ställda pensionärernas ekonomi. Vi\r\nsätter av medel till att höja garantipensionen så att den lägsta pensionen\r\nåtminstone ska nå upp till 5000 kr i månaden.\r\nVi vill också satsa mer pengar på polisen. En ökning av antalet poliser\r\nfår en omedelbar effekt ute i samhället. Brist på poliser uppfattas som\r\nen signal att det är fritt fram att begå brott som stöld och skadegörelse.\r\nMålsättningen ska vara att antalet poliser ökar till 20 000. I\r\nvårpropositionen får polisen inga nya pengar. Rikspolisstyrelsen överväger\r\nom en av de tre polishögskolorna måste stängas för att man inte har råd\r\natt anställa nyutexaminerade poliser med regeringens knappa resurstilldelning.\r\n\r\nCenterpartiet anser att människor ska kunna förflytta sig och kommunicera\r\neffektivt oavsett om man bor i stad eller landsbygd. Goda kommunikationer,\r\nsåväl digitala som traditionella, är också en viktig förutsättning för\r\ninvesteringar och nyetableringar. Den ryckighet och de omkastningar som\r\npräglar nuvarande politik för trafik- och infrastruktur är enligt vår\r\nmening oacceptabla.\r\nRegeringen hanterar landets ekonomi med närmast obefintliga marginaler,\r\nvilket innebär att det finns minimalt med utrymme för extraordinära\r\nutgifter. När då katastrofer inträffar, som flodvågen i Sydostasien och\r\nstormen Gudrun, måste andra utgifter stå tillbaka. För att råda bot på\r\ndetta vill Centerpartiet bilda ett katastrofkonto genom en årlig avsättning\r\ntill en fond utanför statsbudgeten. Medel till fonden avsätts ur\r\nutdelningen från statligt ägda bolag. Målsättningen bör vara att fonden\r\nska uppgå till minst 1 % av BNP.\r\nSänkta kostnader för ohälsa och statlig administration ger starkare\r\nstatsfinanser\r\nFör att finansiera de skattesänkningar och satsningar vi vill göra\r\nföreslår vi åtgärder för att sänka kostnaderna för ohälsan. Vi anser att\r\nersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen\r\nbör vara differentierade så att personer med försörjningsplikt för\r\nminderåriga får 80 % och övriga 70 %. En andra karensdag införs, och\r\nberäkningsgrunden för SGI (sjukpenninggrundande inkomst) ändras.\r\nVi vill också dra ned på kostnaderna för den statliga administrationen.\r\nFör 2006 föreslår vi sammanlagda besparingar på 3,1 miljarder kronor\r\nfördelat på olika utgiftsområden. Den totala overheadkostnaden i statlig\r\nförvaltning har av ESV beräknats uppgå till 70-80 miljarder kronor för\r\n2003, och våra besparingar motsvarar ca 4 % av denna kostnad.\r\nMed Centerpartiets förslag stärks statens finanser med sammantaget 6,5\r\nrespektive 2,7 miljarder kronor 2006 och 2007, jämfört med regeringens\r\nförslag. Det är något svagare än vad partiet föreslog i höstas, men vi\r\nbedömer att det på kort sikt är viktigare att skapa riktiga jobb än att\r\nuppnå målet om 2 % överskott. På sikt när sysselsättningen stiger kommer\r\nde offentliga finanserna att stärkas kraftigt.\r\nSammanfattande ställningstagande\r\nSammanfattningsvis anser vi att Centerpartiets i motion Fi16 redovisade\r\nförslag bör ligga till grund för budgetpolitikens utformning under\r\nkommande år. Det innebär att riksdagen bör bifalla motion Fi16 (c) yrkande\r\n1 i denna del. Vi avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom\r\nde övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang.\r\n\r\n\r\n7.      Användning av inkomstavdrag, punkt 4 (m, fp, kd, c)\r\nav Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar\r\nAxén (m), Christer Nylander (fp), Roger Tiefensee (c) och Cecilia\r\nWidegren (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om användningen av inkomstavdrag. Därmed bifaller\r\nriksdagen delvis framställning 2004/05:RRS17 och motionerna\r\n2004/05:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3 och\r\n\r\n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\nDen nya budgetordningen som infördes 1997 syftade till att få bättre\r\nkontroll över statens utgifter och att undvika stora underskott.\r\nUtgiftstaket för staten var ett avgörande inslag i den nya ordningen. Tyvärr\r\ntvingas vi konstatera att regeringen flera gånger har manipulerat med\r\nutgiftstaket så att det inte längre utgör det riktmärke som det var\r\ntänkt. Regeringens svårigheter att prioritera har lett till detta numera\r\nsystematiska sätt att \"krypa under\" taket.\r\nKringgåendet av utgiftstaket tar sig flera uttryck. Det sätt som regeringen\r\ntillämpat mest är att redovisa utgifter som nedsättningar av inkomster,\r\nvilket t.ex. gäller det nu aktuella sysselsättningsstödet. Men regeringen\r\nhar även använt andra metoder. Det finns en uppenbar asymmetri i\r\nregeringens sätt att göra tekniska justeringar av taket. Regeringen har\r\nvarit mer benägen att göra justeringar som höjer taket än som sänker\r\ndet. Ett exempel på detta är att regeringen gjorde en teknisk justering\r\nav taket för 2005 med 4 miljarder kronor i samband med att sysselsättningsstödet\r\nflyttades över från inkomst- till utgiftssidan med motiveringen att\r\nsaldot inte påverkades. Detta är inget annat än en ren manipulation\r\neftersom saldot försvagades när stödet infördes som ett skatteavdrag.\r\nEtt annat exempel på hur regeringen kringgått utgiftstaket är när man\r\nsköt till pengar till SJ från ett konto i Riksgäldskontoret där andra\r\nbolag avsatt medel.\r\n\r\nRiksrevisionen har i sin rapport Utgift eller inkomstavdrag? (RiR\r\n2004:26) särskilt granskat sysselsättningsstödet till kommunerna, och\r\nbaserat på rapporten har Riksrevisionens styrelse lämnat en framställning\r\ntill riksdagen. I rapporten gör Riksrevisionen flera uppseendeväckande\r\niakttagelser. Regeringens beredning av sysselsättningsstödet har inte\r\nvarit tillfredsställande, och man har inte genomfört något skriftligt\r\nremissförfarande. Regeringen har inte gjort ordentliga prognoser,\r\nåterrapporteringen till riksdagen har varit bristfällig och någon utvärdering\r\nav stödet har inte gjorts. Allvarligast är kanske ändå att Riksrevisionen\r\nanser att stödet inte har utformats i enlighet med budgetlagens principer\r\nom bruttoredovisning och inte finansierats inom utgiftstakets ram. I\r\nsin framställning till riksdagen lämnar Riksrevisionens styrelse ett\r\nförslag om att regeringen i samband med inkomstavdrag och liknande ska\r\nbeakta kraven på transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll.\r\n\r\nVi anser att Riksrevisionens kritik är anmärkningsvärd och välberättigad\r\nmen att styrelsens förslag tyvärr inte går tillräckligt långt.\r\n\r\nDet krävs i stället en tydlig markering av att bruttobudgetering är\r\nbudgetlagens huvudprincip. Vi anser också att budgetlagen bör ändras så\r\natt det tydligt framgår att utgiftstaket ska justeras i samband med\r\nförslag som innebär nettobudgetering. Om en åtgärd redovisas som en\r\nminskad inkomst i stället för som en utgift bör således utgiftstaket\r\nsamtidigt sänkas med motsvarande belopp. Regeringen bör också i samband\r\nmed sådana förslag tydligt ange beräknade kostnader och ange hur\r\nkostnadskontrollen ska genomföras. Dessutom anser vi att åtaganden genom\r\nnettobudgetering ska behandlas likvärdigt med anslag på statsbudgetens\r\nutgiftssida vad gäller prioritering och finansiering, dvs. även\r\nnettobudgeterade åtaganden ska vägas mot andra utgifter inom en av riksdagen\r\nbegränsad ram.\r\n\r\nMot denna bakgrund tillstyrker vi delvis Riksrevisionens styrelses\r\nförslag samt motionerna Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3\r\noch Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.\r\n\r\n\r\n\r\n8.      Utgiftsområdesfördelningen, punkt 5 (m)\r\nav Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m) och Cecilia Widegren (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen beslutar att anslaget till utrikesförvaltningen\r\nskall återföras till utgiftsområde 5 från utgiftsområde 1. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion\r\n2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m).\r\nStällningstagande\r\nAnslaget till utrikesförvaltningen bör återföras till utgiftsområde 5\r\nfrån utgiftsområde 1. Sammanslagningen av anslagen till Regeringskansliet\r\noch UD har medfört att det är svårare för riksdagen att påverka anslagen\r\ntill utrikesförvaltningen, eftersom det i praktiken är regeringen som\r\nbeslutar hur medlen ska fördelas inom anslagsområdet. Det är angeläget\r\natt riksdagen åter ges inflytande över utrikesförvaltningens organisation\r\noch dimensionering.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nProposition 2004/05:100\r\nProposition 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition:\r\n\r\n1.      Regeringen föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag\r\ntill riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (kapitel\r\n1).\r\nFöljdmotioner med anledning av prop. 2004/05:100\r\n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen beslutar att godkänna det förslag till riktlinjer för\r\nden ekonomiska politiken som förordas i motionen i kap. 4-9.\r\n2.      Riksdagen beslutar att godkänna det förslag till riktlinjer för\r\nbudgetpolitiken som förordas i motionen i kap. 10 och 11.\r\n3.      Riksdagen beslutar om riktlinjer för tilläggsbudgeten i enlighet\r\nmed vad som anförs i motionen i kap. 12.\r\n2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska\r\npolitiken som Folkpartiet liberalerna förordar i motionen.\r\n2.      Riksdagen godkänner riktlinjerna för budgetpolitiken enligt vad\r\nsom anförs i motionen.\r\n3.      Riksdagen godkänner målet att statens finanser skall vara i\r\nbalans över en konjunkturcykel.\r\n4.      Riksdagen godkänner riktlinjerna för skattepolitiken enligt vad\r\nsom anförs i motionen.\r\n2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening de förslag\r\ntill inriktning av den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna\r\nförordar (avsnitten 6.2 och 6.2.2-6.2.6).\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening de mål om\r\nökat antal arbetade timmar som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.2.\r\n2).\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i motionen om skuldkvotens andel av BNP (avsnitt 6.1.6).\r\n4.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett\r\nkompletterande balansmål för statens finansiella sparande över en\r\nkonjunkturcykel i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.2).\r\n5.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en\r\nlångsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet med vad som anförs i\r\nmotionen (avsnitt 7.3).\r\n2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n1.      Riksdagen beslutar att godkänna förslaget till riktlinjer för\r\nden ekonomiska politiken och budgetpolitiken (kap. 4-9).\r\n2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\nRiksdagen beslutar att anslaget till utrikesförvaltningen skall återföras\r\ntill utgiftsområde 5 från utgiftsområde 1, i enlighet med vad som anförs\r\ni motionen.\r\nFramställning 2004/05:RRS17\r\nFramställning 2004/05:RRS17 Riksrevisionens styrelses framställning\r\nangående användningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten:\r\nRiksrevisionens styrelse föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör beakta kravet\r\npå transparens, budgetdisciplin och kostnadskontroll i samband med\r\nanvändningen av inkomstavdrag och andra motsvarande åtgärder i statsbudgeten.\r\n\r\nFöljdmotion med anledning av framst. 2004/05:RRS17\r\n2004/05:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om bruttobudgetering som huvudprincip.\r\n2.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om ändring\r\ni budgetlagen som tydligt anger att vid nettobudgetering skall förslag\r\nom justering av utgiftstaket samtidigt läggas fram.\r\n3.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om hur\r\nåtaganden genom nettobudgetering kan behandlas likvärdigt med anslag på\r\nstatsbudgetens utgiftssida vad gäller prioritering och finansiering.</pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Riktlinjer för den ekonomiska politiken",
          "forslag": "Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar och tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört (avsnitt 2.3).\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis motionerna \n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 1, \n2004/05:Fi14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1, \n2004/05:Fi15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1 i denna del och 2 samt \n2004/05:Fi16 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 1 i denna del och \navslår proposition 2004/05:100 punkt 1 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "4B0C08C0-149C-45F6-B18C-5FA15A9C28C9",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "8",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "28",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "1",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "153",
                    "123",
                    "0",
                    "73"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4B0C08C0-149C-45F6-B18C-5FA15A9C28C9",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "FIU20",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Mål för budgetpolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Fi13 yrkande 2 i denna del, 2004/05:Fi14 yrkande 3 och 2004/05:Fi15 yrkandena 3 och 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "FIU20",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Riktlinjer för budgetpolitiken",
          "forslag": "Riksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för budgetpolitiken som regeringen förordar och tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört (avsnitt 4.5).\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:100 punkt 1 och avslår motionerna 2004/05:Fi13 yrkande 2 i denna del, 2004/05:Fi14 yrkandena 2 och 4, 2004/05:Fi15 yrkandena 1 och 5 samt 2004/05:Fi16 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "FIU20",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Användning av inkomstavdrag",
          "forslag": "Riksdagen avslår framställning 2004/05:RRS17 och motionerna \n2004/05:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3 och \n2004/05:Fi13 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "FIU20",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Utgiftsområdesfördelningen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion \n2004/05:Fi17 av Göran Lennmarker m.fl. (m).\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "FIU20",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Riktlinjer för den ekonomiska politiken",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Mål för budgetpolitiken",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Riktlinjer för budgetpolitiken",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Riktlinjer för budgetpolitiken",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Riktlinjer för budgetpolitiken",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Riktlinjer för budgetpolitiken",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Användning av inkomstavdrag",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Utgiftsområdesfördelningen",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2005-05-12 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2005-05-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2005-06-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2005-06-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2005-06-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2005-06-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2005-06-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2005-06-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2005-06-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2005-06-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2005-06-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Avslag på framställning RRS17 och samtliga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 01:38:46"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen godkände regeringens ekonomiska vårproposition. Av beslutet framgår det att den svenska ekonomin är stark. Inflationen är låg och de offentliga finanserna sunda. En rad arbetsmarknadspolitiska satsningar kommer att genomföras. Arbetsgivare som anställer arbetslösa ska få en skatterabatt som motsvarar 85 procent av lönekostnaden. Taket för lönebidrag kommer att höjas till 15 200 kronor per månad från den 1 juli 2005. Lönebidrag är det bidrag som offentliga arbetsgivare får av staten när de anställer exempelvis arbetshandikappade. Arbetsförmedlingen ska förbättras och företagandet stimuleras. 2006 kommer 1 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) gå till internationellt bistånd. En nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader kommer att presenteras 2005. En grön skatteväxling på ytterligare drygt 16 miljarder kronor kommer att genomföras fram till 2010. Olika åtgärder sätts in mot skatte- och bidragsfusket. Satsningar på bland annat medicinsk och teknisk forskning och forskning till stöd för hållbar utveckling kommer att genomföras. ",
          "dok_id": "GS01FIU20",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:25:49"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Ja till riktlinjerna för den ekonomiska politiken (FiU20)",
          "dok_id": "GS01FIU20",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:25:49"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 01:38:46"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01FIU20",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:57"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Finansutskottets majoritet (s, v och mp) föreslår att riksdagen säger ja till regeringens ekonomiska vårproposition. Den ekonomiska vårpropositionen innehåller riktlinjer för den ekonomiska politiken och riktlinjer för arbetet med statsbudgeten för nästa år. Finansutskottet och regeringen konstaterar att den svenska ekonomin är stark - inflationen är låg och de offentliga finanserna är sunda. En rad satsningar föreslås för att få fler i arbete. Arbetsgivare som anställer arbetslösa ska få en skatterabatt som motsvarar 85 procent av lönekostnaden. Lönebidrag är det bidrag som offentliga arbetsgivare får av staten när de anställer exempelvis arbetshandikappade. Arbetsförmedlingen ska förbättras och företagandet stimuleras. 2006 kommer 1 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) gå till internationellt bistånd. En nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader kommer att presenteras 2005. En grön skatteväxling på ytterligare drygt 16 miljarder kronor kommer att genomföras fram till 2010. Olika åtgärder sätts in mot skatte- och bidragsfusket. Bland annat kommer skattekontrollerna att bli bättre. Satsningar på bland annat medicinsk och teknisk forskning och forskning till stöd för hållbar utveckling kommer att genomförs.</p>",
          "dok_id": "GS01FIU20",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:25:49"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Ja till riktlinjerna för den ekonomiska politiken (FiU20)",
          "dok_id": "GS01FIU20",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:25:49"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01FIU20",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200405_FiU_20.pdf",
          "filstorlek": "885552",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (prop. 2004/05:100)",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/D9146DC1-0A31-4C92-B0E1-66E9522B24AF"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "forslag 2004/05:RRS17 Riksrevisionens styrelses framställning angående användningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten",
          "ref_dok_id": "GS04RRS17",
          "ref_dok_typ": "frsrdg",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "RRS17",
          "ref_dok_titel": "Riksrevisionens styrelses framställning angående användningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Framställning / redogörelse"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Fi12 med anledning av förs. 2004/05:RRS17 Riksrevisionens styrelses framställning angående användningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten",
          "ref_dok_id": "GS02Fi12",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Fi12",
          "ref_dok_titel": "med anledning av förs. 2004/05:RRS17 Riksrevisionens styrelses framställning angående användningen av inkomstavdrag m.m. i statsbudgeten",
          "ref_dok_subtitel": "av Karin Pilsäter m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Fi13 med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_id": "GS02Fi13",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Fi13",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Fi14 med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_id": "GS02Fi14",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Fi14",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Fi15 med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_id": "GS02Fi15",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Fi15",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Hägglund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Fi16 med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_id": "GS02Fi16",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Fi16",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2004/05:Fi17 med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_id": "GS02Fi17",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "Fi17",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2004/05:100 2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_id": "GS03100",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "100",
          "ref_dok_titel": "2005 års ekonomiska vårproposition",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2005-06-18",
          "ref_dok_id": "GS09143",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "143",
          "ref_dok_titel": "2005-06-18",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2005-06-17",
          "ref_dok_id": "GS09142",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "142",
          "ref_dok_titel": "2005-06-17",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:310",
          "ref_dok_id": "GS0K310",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "310",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:310",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:311",
          "ref_dok_id": "GS0K311",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "311",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:311",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}