{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2222368",
      "dok_id": "GS01FIU12",
      "rm": "2004/05",
      "beteckning": "FIU12",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2004/05:FIU12",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "FIU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "12",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-10-12 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:53:25",
      "publicerad": "2006-03-15 11:53:29",
      "titel": "Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1999-2003 (skr.2003/04:104)",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01FIU12/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GS01FIU12",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GS01FIU12",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GS01FIU12",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Finansutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2004/05:FIU12</div><h1>Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1999-2003 (skr.2003/04:104)</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nRegeringen lämnar varje vår sedan våren 2000 en skrivelse till riksdagen\r\nom hur statsskulden har förvaltats den senaste femårsperioden. Tyngdpunkten\r\ni redovisningen ligger på det senaste året. Statsskulden förvaltas efter\r\nriktlinjer som regeringen fastställer på hösten i november inför varje\r\nbudgetår. Målet för statsskuldsförvaltningen är att de långsiktiga\r\nkostnaderna för statsskulden ska minimeras samtidigt som riskerna beaktas.\r\nFörvaltningen ska ske inom ramen för de krav som penningpolitiken\r\nställer. Målet är långsiktigt och regeringen har därför funnit det\r\nlämpligt att tillämpa fem-åriga rullande utvärderingsperioder. Årets\r\nutvärdering omfattar därför perioden 1999-2003.\r\nRegeringen gör i skrivelsen en uppdelning av utvärderingen i tre nivåer\r\nefter hur ansvaret för utformningen av statsskuldspolitiken är fördelat:\r\nRegeringens riktlinjer, Riksgäldskontorets strategiska beslut om delmål\r\noch Riksgäldskontorets operativa förvaltning av statsskulden.\r\nUtskottets utvärdering är koncentrerad till i första hand de två\r\nförstnämnda övergripande nivåerna.\r\nTyngdpunkten i utvärderingen av regeringens riktlinjebeslut ligger på\r\nsammansättningen av statsskulden och löptidsförkortningen av skulden\r\nsom gjordes under 2000. Regeringens beslut att långsiktigt minska\r\nvalutaskuldens andel av statsskulden och öka andelen inhemsk upplåning\r\nbedöms som väl motiverat av både kostnadsskäl och riskmässiga skäl. Den\r\ntidigare differensen mellan svenska och utländska räntenivåer har minskat\r\nkraftigt och därmed är det av kostnadsskäl svårt att motivera en stor\r\nskuld i utländsk valuta. Dessutom har riskerna med en stor valutaskuld\r\noch förändringar i kronans växelkurs tydliggjorts under senare år.\r\nRegeringens ambition att öka andelen realskuld motiveras främst av\r\nriskmässiga skäl. Real upplåning bidrar enligt regeringen till att\r\ndiversifiera upplåningen till ytterligare en typ av finansiering utöver\r\nnominell kron- och valutaupplåning, vilket minskar risken i statsskulden.\r\n\r\nFörkortningen av statsskuldens löptid från 3,0 till 2,7 år som gjordes\r\n2000 tycks ha gjorts i ett gynnsamt läge och indikativa beräkningar\r\ntyder på kostnadsbesparingar och att risken endast ökat marginellt.\r\nUtskottet har utifrån vad som redovisas i skrivelsen inte några\r\ninvändningar mot regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen.\r\nSom utskottet framhållit vid ett flertal tillfällen borde dock underlaget\r\nför utvärderingen av regeringens egna beslut kunna utvecklas vidare.\r\n\r\nVad gäller Riksgäldskontorets beslut på den strategiska nivån bedöms\r\nbesluten om amorteringstakten i valutaskulden, löptiden i den nominella\r\nskulden och valutasammansättningen i riktmärket för valutaskulden som\r\nvälgrundade och uppsatta mål har uppnåtts.\r\nRiksgäldskontoret har bedrivit en kostnadseffektiv upplåning i utländsk\r\nvaluta jämfört med de alternativa upplåningsformer som står till buds.\r\n\r\nRiksgäldskontorets operativa hantering inom ramen för målen bedöms av\r\nregeringen ha bidragit till mer likvida och effektiva nominella och\r\nreala statspappersmarknader. Regeringen bedömer därför att målen för\r\nverksamheterna inom den nominella skulden och marknadsvården har uppfyllts.\r\n\r\nUtskottet gör ingen annan bedömning än regeringen. Utskottet vill dock\r\ni likhet med tidigare år framhålla vikten av att utvärderingsmetoderna\r\nutvecklas. Utskottets helhetsintryck av verksamheten ger ingen anledning\r\ntill kritik mot Riksgäldskontoret och de resultat som uppnåtts. Utskottet\r\nfinner därför liksom regeringen att Riksgäldskontoret förvaltat skulden\r\ni enlighet med det övergripande målet för statsskuldsförvaltningen.\r\nDe amorteringsbeslut som fattats av Riksgäldskontorets styrelse har\r\nvarit rimliga och välgrundade, både ur kostnads- och risksynpunkt.\r\nDen strategiska valutapositionen i dollar som Riksgäldskontoret tog i\r\nslutet av 2000 utvecklades i den riktning som avsågs och en vinst\r\nmotsvarande ca 4,5 miljarder kronor hade realiserats när positionen\r\navvecklades under 2003. Ökningen av andelen schweizerfranc i riktmärket\r\nför valutaskulden, som gjordes under 2000, har sammantaget inneburit en\r\nkostnadsbesparing på ca 600 miljoner kronor under den senaste fyraårsperioden.\r\n\r\nUnder utvärderingsperioden uppgick den samlade kostnadsbesparingen i\r\nupplåningen från privatmarknaden till ca 1,3 miljarder kronor. Då även\r\nsamtliga låneinstrument inklusive Riksgäldsspar uppvisade positivt\r\nresultat för utvärderingsperioden bedöms målet för privatmarknadsupplåning\r\nvara uppfyllt. En motion om att avskaffa Riksgäldsspar avstyrks av\r\nutskottet.\r\nTill betänkandet har fogats en reservation.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Utvärdering av regeringens beslut om riktlinjer för\r\nstatsskuldsförvaltningen\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anför om regeringens beslut om\r\nriktlinjer för statens upplåning och skuldförvaltning. Därmed lägger\r\nriksdagen skrivelse 2003/04:104 i denna del till handlingarna.\r\n\r\n2.      Riksgäldskontorets beslut om upplåning och skuldförvaltning\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anför om Riksgäldskontorets strategiska\r\noch operativa beslut om upplåning och skuldförvaltning. Därmed avslår\r\nriksdagen motion 2003/04:Fi32 och lägger skrivelse 2003/04:104 i denna\r\ndel till handlingarna.\r\nReservation (m)\r\n\r\nStockholm den 12 oktober 2004\r\nPå finansutskottets vägnar\r\n\r\nSven-Erik Österberg\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Sven-Erik Österberg\r\n(s), Mikael Odenberg (m), Karin Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Kjell\r\nNordström (s), Mats Odell (kd), Lars Bäckström (v), Agneta Ringman (s),\r\nGunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Roger Tiefensee (c), Hans Hoff\r\n(s), Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp), Tommy Ternemar (s), Cecilia\r\nWidegren (m) och Gunnar Nordmark (fp).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nRegeringen lämnar varje vår sedan våren 2000 en skrivelse till riksdagen\r\nom hur statsskulden har förvaltats den senaste femårsperioden. Tyngdpunkten\r\ni redovisningen ligger på det senaste året. Statsskulden förvaltas efter\r\nriktlinjer som regeringen fastställer på hösten i november inför varje\r\nbudgetår. Förslag till riktlinjer lämnas av Riksgäldskontoret till\r\nregeringen senast den 1 oktober. Målet för statsskuldsförvaltningen är\r\natt de långsiktiga kostnaderna för statsskulden ska minimeras samtidigt\r\nsom riskerna beaktas. Förvaltningen ska ske inom ramen för de krav som\r\npenningpolitiken ställer. Målet är långsiktigt och regeringen har därför\r\nfunnit det lämpligt att tillämpa femåriga rullande utvärderingsperioder.\r\nÅrets utvärdering omfattar därför perioden 1999-2003.\r\nEn motion har väckts i ärendet.\r\nBakgrund\r\nI regeringens riktlinjer anges Riksgäldskontorets handlingsutrymme för\r\nhanteringen av statsskuldsfrågorna. Senast i februari lämnar Riksgäldskontoret\r\nsin berättelse om hur förvaltningen av statsskulden har genomförts under\r\ndet senaste verksamhetsåret. Berättelsen utgör underlaget för regeringens\r\nskrivelse till riksdagen som ska lämnas senast den 25 april. Tanken är\r\natt de uttalanden som riksdagen eventuellt gör med anledning av skrivelsen\r\nska kunna beaktas vid utformningen av riktlinjerna för nästa år. Normalt\r\nhar skrivelsen behandlats av riksdagen under våren men våren 2004\r\nredovisades skrivelsen i propositionsförteckningen bland de ärenden som\r\nriksdagen förväntades behandla först till hösten. Riksdagens behandling\r\nav skrivelsen beräknas vara avslutad före den 15 november då regeringen\r\navser att utfärda sina riktlinjer för statsskuldsförvaltningen för 2005\r\noch efterföljande år.\r\nRegeringen gör i skrivelsen en uppdelning av utvärderingen i tre nivåer\r\nefter hur ansvaret för utformningen av statsskuldspolitiken är fördelat.\r\n\r\nRegeringen anger riktlinjer för statsskuldens sammansättning, genomsnittliga\r\nlöptid och förfalloprofil.\r\nRiksgäldskontorets styrelse ansvarar för att det övergripande målet och\r\nriktlinjerna omsätts i riktmärken och delmål. Det är Riksgäldskontorets\r\nstrategiska beslut.\r\nRiksgäldskontoret ansvarar sedan för den operativa förvaltningen.\r\nUtskottets utvärdering är uppdelad på två nivåer: regeringens beslut om\r\nriktlinjer och Riksgäldskontorets strategiska beslut och operativa\r\nförvaltning av statsskulden.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nUtvärdering av regeringens beslut om riktlinjer för\r\nstatsskuldsförvaltningen\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet har utifrån vad som redovisas i skrivelsen inte några\r\ninvändningar mot regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen.\r\nSom utskottet framhållit vid ett flertal tillfällen borde dock underlaget\r\nför utvärderingen av regeringens egna beslut kunna utvecklas vidare.\r\n\r\nSkrivelsen\r\nSammanfattning av regeringens beslut om riktlinjerna\r\nRegeringens beslut om riktlinjer för statsskuldens förvaltning har ett\r\nfler-årigt tidsperspektiv i syfte att skapa förutsättningar för\r\nlångsiktighet och förutsägbarhet i statsskuldspolitiken. Regeringens\r\nriktlinjebeslut för 2003 omfattade åren 2003-2005, men riktlinjerna för\r\n2004 och 2005 var preliminära. Riktlinjebeslutet löd sammanfattningsvis\r\nsom följer:\r\nValutaskulden ska amorteras med 25 miljarder kronor 2003. Den långsiktiga\r\ninriktningen är fortsatt att valutaskuldens andel av statsskulden ska\r\nminska och andelen kronskuld öka. För 2004-2005 är inriktningen att\r\nvalutaskulden ska amorteras med 25 miljarder kronor per år.\r\nKostnader och risk ska vägas in i strategiska beslut om amorteringstakten\r\noch Riksgäldskontoret tillåts avvika med ±15 miljarder kronor från den\r\nbeslutade amorteringstakten.\r\nAndelen reallån i statsskulden ska långsiktigt öka. Ökningstakten ska\r\nvägas mot efterfrågan på realobligationer samt kostnader och risker för\r\nannan upplåning.\r\nDen del av finansieringsbehovet som inte täcks av real upplåning och\r\nlån i utländsk valuta ska täckas med nominella lån i kronor.\r\nDen genomsnittliga löptiden i den nominella kron- och valutaskulden ska\r\nvara 2,7 år för perioden 2003-2005. Riksgäldskontoret tillåts avvika\r\nfrån nämnda riktvärde med maximalt ±0,3 år.\r\nEn spridd förfalloprofil ska eftersträvas i statsskulden. Upplåningen\r\nska inriktas mot att inte mer än 25 % av skulden förfaller inom de\r\nnärmaste tolv månaderna.\r\nRegeringens motivering för riktlinjerna\r\nValutaskuldens andel av statsskulden\r\nRegeringens inriktning att långsiktigt minska valutaskuldens andel av\r\nstatsskulden och öka andelen inhemsk upplåning motiveras av både\r\nkostnadsskäl och riskmässiga skäl.\r\nUnder de senaste decennierna har valutaupplåning i genomsnitt varit\r\nbilligare än kronupplåning, eftersom det funnits betydande riskpremier\r\ntill följd av ekonomisk och politisk osäkerhet i Sverige som fördyrat\r\nden inhemska upplåningen. Saneringen av statsfinanserna, införandet av\r\nutgiftstak och överskottsmål samt de senaste årens låga inflationstakt\r\nhar dock medfört att den tidigare differensen mellan svenska och utländska\r\nräntor minskat kraftigt. Det är därmed svårt att av kostnadsskäl motivera\r\nen stor skuld i utländsk valuta.\r\nValutaskuld innebär ett större risktagande än skuld i kronor eftersom\r\nförändringar i kronans växelkurs direkt påverkar dels värdet av\r\nvalutaskulden och därmed statsskuldens storlek, dels statens skuldräntor\r\noch därmed budgetsaldot. Valutaskuld riskerar även att förstärka\r\nsvängningarna i statsfinanserna eftersom ökade valutaskuldräntor via\r\nförsvagningen av kronan tenderar att sammanfalla med ökade budgetbelastningar\r\ni tider då statsfinanserna av konjunkturskäl kan antas vara svaga.\r\nI 2003 års riktlinjebeslut bestämde regeringen att riktvärdet för\r\namorteringarna på valutaskulden skulle uppgå till 25 miljarder kronor\r\n2003, vilket var samma långsiktiga amorteringstakt som beslutats året\r\ninnan.\r\nReallån\r\nRegeringen har under en följd av år poängterat realskuldens betydelse\r\nför att minska riskerna i statsskulden. Alltsedan riktlinjebeslutet för\r\n2001 har regeringen ansett att andelen real skuld i statsskulden\r\nlångsiktigt bör öka. Det huvudsakliga skälet till regeringens ambition att\r\nöka andelen real upplåning på lång sikt har varit att en större andel\r\nrealskuld minskar risken i statsskulden. Regeringen har inte angett\r\nnågot mål för den reala skuldandelen utan gjort bedömningen att\r\nökningstakten ska vägas mot utvecklingen av efterfrågan på realobligationer\r\noch kostnaderna för upplåning i andra skuldslag, med beaktande av risk.\r\n\r\nRegeringens ambition att öka andelen real skuld på lång sikt motiveras\r\nfrämst av riskmässiga skäl då en större andel real upplåning minskar\r\nrisken i statsskulden. Real upplåning bidrar till att diversifiera\r\nupplåningen till ytterligare en typ av finansiering utöver nominell kron-\r\noch valutaupplåning, och det finns skäl att anta att real upplåning\r\nbidrar till att minska risken i en skuldportfölj väsentligt. Orsaken\r\ntill detta är att den inflationskompensation som utbetalas vid real\r\nupplåning i normalfallet samvarierar med konjunkturen och statens\r\nbudgetsaldo.\r\nTeoretiskt bör real upplåning i genomsnitt vara billigare än nominell\r\nkronupplåning, eftersom staten tar över inflationsrisken från investeraren\r\noch därför inte ska betala den inflationsriskpremie som ingår i den\r\nnominella räntan.\r\nFörkortning av genomsnittlig löptid i den nominella skulden\r\nDen genomsnittliga durationen för den nominella skulden i kronor och\r\nutländsk valuta minskades, enligt regeringens riktlinjer, från 3,0 till\r\n2,7 år under 2000. Detta innebar en viss förkortning av statsskuldens\r\ngenomsnittliga löptid. Som skäl angavs att räntorna i genomsnitt är\r\nlägre för kortare upplåning än för längre upplåning och att avkastningskurvan\r\nnormalt sett därför kommer att ha positiv lutning, vilket innebär att\r\nförkortningen på längre sikt kunde förväntas ge något lägre kostnader\r\nför skuldförvaltningen. Samtidigt bedömdes riskökningen av förkortningen\r\nsom marginell. Att statsfinanserna dessutom såg ut att bli allt stabilare\r\ntalade för att en begränsad ökning av risken i skulden kunde accepteras.\r\n\r\nInför riktlinjebeslutet 2003 bedömde regeringen, på samma sätt som inför\r\nriktlinjebesluten 2001 och 2002, att det inte framkommit några starka\r\nskäl för att ändra riktlinjen för löptiden i den nominella skulden.\r\nDärmed bestämdes att riktvärdet för den genomsnittliga durationen i den\r\nnominella skulden även fortsättningsvis skulle vara 2,7 år för perioden\r\n2003-2005. Intervallet inom vilket Riksgäldskontoret kunde välja att\r\nsätta sitt riktvärde angavs som tidigare till ±0,3 år.\r\nUppföljning av regeringens beslut om riktlinjer\r\nStatsskuldens sammansättning\r\nAndelen skuld i utländsk valuta har, som framgår av nedanstående tabell,\r\nminskat kraftigt de två senaste åren. Minskningen förklaras främst av\r\nkronförstärkningen under 2002 och 2003 samt av amorteringen av valutaskulden\r\nmed 25 miljarder kronor 2003.\r\nTabell Statsskuldens sammansättning 1999-2003\r\n(miljarder kronor och procent av statsskuld)\r\n\r\n\r\n1999    2000    2001    2002    2003\r\nNominell skuld i svenska kronor 882     811     686     671     726\r\nNominell skuld i svenska kronor, andel  62 %    61 %    56 %    56 %    59 %\r\nReal skuld i svenska kronor     135     138     117     158     173\r\nReal skuld i svenska kronor, andel      10 %    10 %    10 %    13 %    14 %\r\nSkuld i utländsk valuta 406     395     407     375     330\r\nSkuld i utländsk valuta, andel  29 %    29 %    34 %    31 %    27 %\r\nStatsskuld      1 423   1 344   1 211   1 204   1 229\r\nKälla: Riksgäldskontoret.\r\nAnm. Från den 1 januari 2003 redovisas statsskulden enligt nya principer.\r\nSkuldinstrumenten redovisas till nominellt slutvärde. Dessutom inkluderas\r\nderivatinstrument, som skuldbytesavtal och valutaterminer. Statsskulden\r\nsom Riksgäldskontoret redovisar är okonsoliderad, dvs. statliga\r\nmyndigheters innehav av statspapper ingår. Jämförelseuppgifterna har justerats\r\noch redovisas enligt de nya principerna.\r\n\r\n\r\nAndelen reallån fortsatte att öka 2003 från 13 % 2002 till 14 % av\r\nstatsskulden. Under den senaste femårsperioden har andelen ökat med 4\r\nprocentenheter. Regeringen konstaterar att den reala upplåningen har\r\ninneburit en stor kostnadsbesparing under de tio år som realobligationsmarknaden\r\nfunnits, drygt 10 miljarder kronor.\r\nFörkortning av genomsnittlig löptid i den nominella skulden\r\nDet finns olika sätt att utvärdera, både kvalitativa och kvantitativa,\r\nregeringens beslut om löptidsförkortningen av den nominella skulden.\r\nKvalitativa resonemang kan exempelvis utgå från vilka överväganden som\r\ngjorts med utgångspunkt i marknadsvården av den svenska kronskulden\r\neller genom att göra internationella jämförelser. Kvantitativa resultat\r\nkan tas fram genom att exempelvis jämföra löptidsförkortningen med status\r\nquo-portföljen vid beslutstillfället. Det innebär att man undersöker\r\nhur stor indikativ kostnadsbesparing som neddragningen av durationen\r\ntill 2,7 år gett upphov till jämfört med kostnaden för en portfölj med\r\noförändrad duration på 3,0 år.\r\nBeräkningar för två stiliserade portföljer med 3,0 respektive 2,7 års\r\ngenomsnittlig duration indikerar kostnadsbesparingar motsvarande\r\n800 miljoner kronor 2000 och 400 miljoner kronor årligen 2001 och 2002.\r\nFör 2003 uppgår den indikativa besparingen till 500 miljoner kronor,\r\nnågot större besparing än de två föregående åren till följd av att\r\navkastningskurvan var något brantare under 2003.\r\nDen långsiktiga årliga kostnadsbesparingen av durationsförkortningen är\r\ntroligtvis betydligt lägre än vad beräkningen för 2000 indikerar och\r\nsannolikt även något lägre än beräkningarna för de tre senaste åren. I\r\ntidigare utvärderingar har regeringen påpekat att man bör vara försiktig\r\nmed att dra långtgående slutsatser av ovanstående beräkningar eftersom\r\nde baseras på stiliserade portföljer med förenklade antaganden. Det är\r\nockså så att så länge avkastningskurvan har positiv lutning, vilket kan\r\nsägas vara normalfallet, kommer en ytterligare neddragning av skuldens\r\nlöptid alltid att visa ett positivt resultat. Alternativa beräkningar\r\nbaserade på steady state-portföljer, dvs. portföljer vars förfalloprofil\r\ninte ändras över tiden, indikerar en kostnadsbesparing på ca 250 miljoner\r\nkronor per år, vilket eventuellt är en rimligare nivå på en långsiktig\r\nårlig kostnadsbesparing.\r\nDen lägre räntekostnaden av en kortare upplåning ska vägas mot en ökad\r\nrefinansieringsrisk, till följd av att en större andel av statsskulden\r\nomsätts varje år, vilket i sin tur medför att förändringar i marknadsräntorna\r\nfår ett större genomslag på emissionsräntorna. Riksgäldskontorets\r\nmodellsimuleringar visar att den genomförda löptidsförkortningen endast\r\nskulle ge en marginell effekt på risknivån. Analysen visar också att\r\ndet krävs en betydligt större durationsförändring än den faktiskt\r\ngenomförda för att risknivån ska stiga nämnvärt.\r\nRegeringens bedömning av statens upplåning och skuldförvaltning\r\n1999-2003\r\nRegeringen anser att besluten om riktlinjer för åren 1999-2003 har\r\nfattats i enlighet med det övergripande målet för statsskuldspolitiken\r\nom att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden med beaktande\r\nav risken i förvaltningen.\r\nTyngdpunkten i utvärderingen av regeringens riktlinjebeslut ligger på\r\nsammansättningen av statsskulden, dvs. ambitionen att långsiktigt\r\nreducera andelen valutaskuld och öka andelen kronskuld samt öka andelen\r\nrealskuld, och löptidsförkortningen av skulden som gjordes under 2000.\r\n\r\nRegeringens beslut att långsiktigt minska valutaskuldens andel av\r\nstatsskulden och öka andelen inhemsk upplåning bedöms som väl motiverat\r\nav både kostnadsskäl och riskmässiga skäl. Den tidigare så tydliga\r\ndifferensen mellan svenska och utländska räntenivåer har minskat kraftigt\r\noch därmed är det av kostnadsskäl svårt att motivera en stor skuld i\r\nutländsk valuta. Dessutom har riskerna med en stor skuld i utländsk\r\nvaluta och förändringar i kronans växelkurs tydliggjorts under senare\r\når.\r\nRegeringens ambition att öka andelen realskuld på lång sikt motiveras\r\nfrämst av riskmässiga skäl då real upplåning bidrar till att diversifiera\r\nupplåningen till ytterligare en typ av finansiering utöver nominell\r\nkron- och valutaupplåning, vilket minskar risken i statsskulden.\r\nFörkortningen av statsskuldens löptid från 3,0 till 2,7 år som gjordes\r\n2000 framstår alltjämt som rimlig. Löptidsförkortningen tycks ha gjorts\r\ni ett gynnsamt läge och indikativa beräkningar tyder på kostnadsbesparingar\r\nutan att risken ökat annat än marginellt.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtformningen av skrivelsen\r\nUtskottet har vid några tillfällen uttalat sig om utformningen av\r\nskrivelsen. Inslaget av förklarande rutor har ökat i årets skrivelse och\r\nden sammanfattning av Riksgäldskontorets årsredovisning som tidigare\r\ningått som bilaga har utgått. I stället finns ett appendix om principer\r\nför utvärdering där man av texten att döma vänder sig till en begränsad\r\nskara av specialister.\r\nUtskottet anser alltjämt att redovisningen till riksdagen bör kunna\r\ngöras mer pedagogisk och tydlig utan avkall på kvalitet. Strävan bör\r\nvara att även den intresserade allmänheten ska kunna tillgodogöra sig\r\ninnehållet och kunna bilda sig en uppfattning om resultatet.\r\nUtvärdering och jämförelsemått\r\nVid 2002 års utvärdering konstaterade utskottet att regeringen utvärderar\r\nsina egna förslag till riktlinjer för statsskuldspolitiken och kontorets\r\nbeslut med anledning av riktlinjerna. Någon utomstående utvärdering\r\ngörs inte. Riksdagen tillförsäkras betydande insyn och inflytande genom\r\nRiksgäldskontorets styrelse. Flera ledamöter i styrelsen har anknytning\r\ntill finansutskottet. Ledamöterna i styrelsen har emellertid inte någon\r\negen fristående utredningskapacitet för att kunna genomföra granskningar\r\neller särskilda utredningar som underlag för egna bedömningar. Det är\r\ninte heller självklart på vilket sätt som verksamheten bör följas upp.\r\nDet finns flera angreppssätt som är tänkbara.\r\nUtskottet konstaterade också samma år att statsskuldens storlek och\r\nsammansättning är en följd av olika beslut under årens lopp som bl.a.\r\nberor på budgetsituation, lånebehov, ränteläge och möjligheter att låna\r\ni olika instrument och på olika marknader. Finansmarknaden var till\r\nlångt fram på 1980-talet hårt reglerad. Långivningen styrdes hårt till\r\nvissa sektorer, framför allt staten och bostadssektorn. Valutalånen\r\nväxte kraftigt under de statsfinansiella kriserna under första hälften\r\nav 1980-talet och i början av 1990-talet. Skuldens storlek och sammansättning\r\när följaktligen inte ett reslutat av en övergripande bedömning om\r\nskuldens storlek och sammansättning. Den har snarare vuxit fram som en\r\nkonsekvens av en rad olika delbeslut beroende på upplåningsbehovet vid\r\nolika tillfällen.\r\nAtt förändra statsskuldens sammansättning kan framför allt på kort sikt\r\ninnebära betydande svårigheter och kostnader. Med tanke på Riksgäldskontorets\r\ndominerande ställning låter sig inte heller förändringar göras i den\r\ninhemska skulden utan att hela marknaden påverkas. Sett utifrån målet\r\nför statsskuldspolitiken - att minimera kostnaderna för statsskuldsförvaltningen\r\n- hade det å andra sidan varit naturligt att också föra resonemang om\r\nvilka låneformer som långsiktigt skulle medföra de lägsta kostnaderna\r\nmed beaktande av riskerna. Hur bör skuldens sammansättning se ut för\r\natt långsiktigt minimera kostnaderna? Regeringens underlag för utvärderingen\r\nav sina egna beslut borde kunna utvecklas vidare.\r\nValutaskulden\r\nUtskottet anser det värdefullt att regeringen redovisar ett flerårigt\r\nperspektiv på riktlinjerna för statsskuldsförvaltningen. De av regeringen\r\nbeslutade riktlinjerna som behandlas i detta sammanhang omfattar perioden\r\n2003-2005. De bör skapa förutsättningar för långsiktighet och förutsägbarhet\r\ni statsskuldspolitiken. Det ligger också i linje med utskottets syn på\r\nhur utvärderingen bör ses.\r\nRegeringen anser att beslutet att långsiktigt minska valutaskuldens\r\nandel av statsskulden och öka andelen inhemsk upplåning var väl motiverat\r\nav både kostnadsskäl och riskmässiga skäl. Den tidigare så tydliga\r\ndifferensen mellan svenska och utländska räntenivåer har minskat kraftigt\r\noch därmed är det av kostnadsskäl svårt att motivera en stor skuld i\r\nutländsk valuta. Dessutom har riskerna med en stor skuld i utländsk\r\nvaluta och förändringar i kronans växelkurs tydliggjorts under senare\r\når.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att valutaskuldens andel\r\nlångsiktigt bör minska. De kostnadsmässiga motiven för valutaupplåning är\r\ninte lika starka som tidigare samtidigt som riskerna med en stor\r\nvalutaskuld blivit tydligare.\r\nFörkortning av genomsnittlig löptid\r\nBeträffande förkortningen av den nominella skuldens genomsnittliga löptid\r\nkan konstateras att regeringen inte föreslagit en fortsatt förkortning\r\nav löptiden. Utskottet framhöll i betänkandet förra året att denna\r\nkostnadsfördel måste vägas mot den ökning av risk som förkortningen\r\ninnebär. En större andel av skulden måste refinansieras varje år, vilket\r\ninnebär att ränteförändringar får större genomslag på emissionsräntorna.\r\nEn mer bestämd slutsats om huruvida detta varit en framgångsrik strategi\r\neller inte bör således enligt utskottet anstå tills en längre period\r\nkan överblickas.\r\nDen beräknade kostnadsbesparingen av förkortningen 2000 har justerats\r\nned i årets utvärdering.\r\nSammanfattning\r\nUtskottet har utifrån vad som redovisas i skrivelsen inte några\r\ninvändningar mot regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen\r\nför 2003. Som utskottet framhållit vid ett flertal tillfällen borde\r\ndock underlaget för utvärderingen av regeringens egna beslut kunna\r\nutvecklas vidare.\r\nRiksgäldskontorets beslut om upplåning och skuldförvaltning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksgäldskontorets operativa hantering inom ramen för målen bedöms av\r\nregeringen ha bidragit till mer likvida och effektiva nominella och\r\nreala statspappersmarknader. Regeringen bedömer därför att målen för\r\nverksamheterna inom den nominella skulden och marknadsvården har uppfyllts.\r\nUtskottet gör ingen annan bedömning. Utskottet vill i likhet med\r\ntidigare år framhålla vikten av att utvärderingsmetoderna utvecklas.\r\nUtskottets helhetsintryck av verksamheten ger ingen anledning till kritik\r\nmot Riksgäldskontoret och de resultat som uppnåtts. Utskottet finner\r\ndärför liksom regeringen att Riksgäldskontoret förvaltat skulden i\r\nenlighet med det övergripande målet för statsskuldsförvaltningen. Jämför\r\nreservation (m).\r\nSkrivelsen\r\nUtvärdering av Riksgäldskontorets strategiska beslut om förvaltning av\r\nstatsskulden\r\nFördelning på skuldslag\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nInom ramen för riktlinjerna har Riksgäldskontoret möjlighet till\r\nstrategiska beslut om fördelningen av statsskulden mellan olika skuldslag,\r\ndels via amorteringsmandatet, dels via riktlinjerna för den reala\r\nupplåningen. Resterande upplåningsbehov täcks genom nominell kronupplåning.\r\n\r\nRiktmärket för valutaamorteringen 2003 var 25 miljarder kronor med en\r\ntillåten avvikelse på ±15 miljarder kronor.\r\nKontoret valde att amortera 25 miljarder kronor i enlighet med regeringens\r\nriktlinjer.\r\nRegeringens bedömning\r\nRegeringen bedömer att Riksgäldskontorets beslut att avvika från\r\nregeringens amorteringsbeslut och utnyttja möjligheten att avvika från\r\nriktvärdet under 2001 och 2002 var rimliga. Mot bakgrund av att kronkursen\r\nunder dessa år låg på en ganska svag nivå bedöms risken för att kronan\r\nska försvagas till en ännu svagare nivå som förhållandevis liten. Däremot\r\när det givetvis så att det till följd av besluten att skjuta på\r\namorteringarna återstår en större valutaskuld, vilket innebär att förvaltningen\r\när utsatt för en större risk än om amorteringarna hade gjorts enligt\r\nden tänkta planen. Att Riksgäldskontoret under 2003 beslutade att\r\namortera i linje med regeringens riktvärde för valutaskulden reducerade\r\ndock denna risk.\r\nRegeringen anser att de amorteringsbeslut som Riksgäldskontoret fattat\r\nvarit rimliga och välgrundade.\r\nDuration för den nominella skulden\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nLiksom tidigare år valde Riksgäldskontoret att under 2003 tillämpa skilda\r\nlöptider i de nominella skuldslagen. Den nominella skuldens sammanvägda\r\nduration på 2,7 år uppnåddes genom att durationsmålet för kronskulden\r\nsattes till 2,9 år och för valutaskulden till 2,3 år. Riksgäldskontoret\r\ntilläts, liksom tidigare år, avvika från angivna riktvärden med maximalt\r\n±0,3 år. Att ha en något längre duration i kronskulden gör det möjligt\r\natt emittera en större andel obligationer i långa löptider. På detta\r\nsätt främjas likviditeten i obligationsmarknaden.\r\nRegeringens bedömning\r\nMed hänvisning till risken att de långa räntorna skulle förbli låga\r\neller falla ytterligare valde Riksgäldskontoret att inte ändra riktvärdet\r\nför durationen. Regeringen ser ingen anledning att göra någon annan\r\nbedömning än den Riksgäldskontoret gjorde.\r\nValutasammansättning\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nRiktmärket för valutaskulden har traditionellt utformats i syfte att\r\nminimera risken för fluktuationer i valutaskuldens värde mätt i svenska\r\nkronor till följd av variationer mellan i skulden ingående valutor.\r\nRiksgäldskontoret har valt att i två fall frångå denna riskminimeringsstrategi,\r\ndels genom att öka andelen skuld i schweizerfranc i valutariktmärket,\r\ndels genom att ta en strategisk valutaposition i amerikanska\r\ndollar.\r\nInför 2000 ökades andelen skuld i schweizerfranc (CHF) permanent med 5\r\nprocentenheter (från 4 till 9 procentenheter) i valutariktmärket.\r\nÄndringen motsvarade ett absolut belopp på ca 20 miljarder kronor.\r\nFörändringen baserades på bedömningen att skuld i CHF till följd av den\r\nsystematiskt låga räntenivån i Schweiz långsiktigt skulle ge en lägre\r\nkostnad än motsvarande skuld i euro, samtidigt som risken endast skulle\r\nöka marginellt. Analysen var i stort sett tillbakablickande och det\r\nkonstaterades att det under de senaste 20 åren varit billigare att låna\r\ni CHF än i övriga europeiska valutor under ca 80 % av tiden.\r\nDen högre andelen schweizerfranc minskade under 2003 kostnaderna för\r\nstatsskulden med ca 1,6 miljarder kronor. Merparten av kostnadsbesparingen,\r\n1,3 miljarder kronor, berodde på att schweizerfrancen försvagades mot\r\neuron under året och resterande 300 miljoner kronor berodde på lägre\r\nräntekostnader. Sammantaget har omviktningen av riktmärket för valutaskulden\r\ninneburit en kostnadsbesparing på ca 600 miljoner kronor under den\r\nsenaste fyraårsperioden. Utvärderingen bör dock ske på lång sikt då\r\nresultatet på kort sikt kan variera till följd av tillfälliga växelkursrörelser.\r\n\r\nI slutet av december 2000 beslutade Riksgäldskontoret att ta en strategisk\r\nvalutaposition genom att öka andelen skuld i amerikanska dollar (USD)\r\nmed 6 procentenheter (från 14 till 20 procentenheter) på bekostnad av\r\nandelen skuld i euro. Vid tillfället för positionstagningen bedömdes\r\ndollarn vara kraftigt övervärderad mot euron.\r\nDen strategiska dollarpositionen uppgick till 24 miljarder kronor och\r\ngenomfördes till en genomsnittlig EUR/USD-kurs på 0,8970. Under 2002\r\nförstärktes euron i förhållande till dollarn med ca 17 % och positionens\r\nvärde ökade kraftigt.\r\nI juli 2002 påbörjade Riksgäldskontoret den gradvisa avvecklingen av\r\nvalutapositionen. Förstärkningen av euron fortsatte under 2003 och\r\nsommaren 2003 stängdes den sista delen av positionen. Riksgäldskontoret\r\nköpte dollar till en kurs motsvarande 0,897 dollar för en euro och sålde\r\ndollar till genomsnittskursen 1,087.\r\nVinsten från den strategiska valutapositionen uppgick till sammanlagt\r\nca 4,5 miljarder kronor.\r\nRegeringens bedömning\r\nRegeringen konstaterar att nettoeffekten av omviktningen blev mycket\r\nhög under 2003, främst till följd av en gynnsam utveckling av\r\nschweizerfrancen. Att den ackumulerade kostnadsbesparingen under\r\nutvärderingsperioden\r\ndessutom för första gången visade positivt resultat är glädjande,\r\nkonstaterar regeringen.\r\nDen strategiska dollarpositionen är enligt regeringen ett exempel på\r\nnär Riksgäldskontoret anpassar sin upplåning och skuldförvaltningsstrategi\r\ntill rådande marknadsläge. Det är också vad regeringen uppmanat\r\nRiksgäldskontoret att göra. Det är positivt att den strategiska valutapositionen\r\ni dollar som togs under slutet av 2000 har avvecklats med en vinst\r\nmotsvarande ca 4,5 miljarder kronor.\r\nMarknads- och skuldvård i kronskulden\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nEn väl fungerande statspappersmarknad är en viktig förutsättning för\r\natt nå det övergripande målet för statsskuldspolitiken. Riksgäldskontoret\r\nhar under årens lopp vidtagit en rad åtgärder som direkt eller indirekt\r\nkan bidra till att långsiktigt sänka de absoluta räntekostnaderna för\r\nstatsskulden. Många av dessa åtgärder är dock svåra att utvärdera\r\nkvantitativt och därför baseras utvärderingar av marknadsvård i stor\r\nutsträckning på kvalitativa analyser och överväganden.\r\nUnder 2002 genomförde Riksgäldskontoret en övergripande utvärdering av\r\nmarknadsvården på den svenska statspappersmarknaden. Enligt rapporten\r\nstår sig den svenska statspappersmarknaden och Riksgäldskontorets\r\nmarknadsvård sig väl i en internationell jämförelse med motsvarigheter i\r\nandra europeiska länder.\r\nRegeringens bedömning\r\nRegeringen anger i skrivelsen att som dominerande emittent på den svenska\r\nmarknaden är det viktigt att Riksgäldskontoret agerar långsiktigt och\r\nförutsägbart. Regeringens bedömning är att så också är fallet.\r\nUpplåningsstrategin är känd på marknaden. På så sätt ökar förutsättningarna\r\nför hög likviditet och låg refinansieringsrisk i upplåningen.\r\nRegeringen anser att de mål som satts upp för marknads- och skuldvården\r\nhar varit rimliga och ger goda förutsättningar för att minska lånekostnaderna\r\nför statsskulden.\r\nStatsskuldens förfalloprofil\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nAtt minska risken för att stora volymer måste refinansieras vid en\r\ntidpunkt då ränteläget är ofördelaktigt är en naturlig del i Riksgäldskontorets\r\nskuldförvaltning. Andelen lån med förfall inom tolv månader var under\r\n2003 större än 25 % under elva av årets tolv månader. Riksgäldskontoret\r\nhade vissa svårigheter att kombinera durationsmålet med riktlinjen för\r\nstatsskuldens förfalloprofil.\r\nRegeringens bedömning\r\nRegeringen upplever inte överskridandet av förfalloprofilsrestriktionen\r\n2003 som något stort problem ur refinansieringsrisksynpunkt. Att minska\r\nrisken för att stora volymer måste refinansieras vid en tidpunkt då\r\nränteläget är ofördelaktigt är snarast en naturlig del i Riksgäldskontorets\r\nskuldförvaltning. Regeringens syn på förfalloprofilsrestriktionen\r\nförtydligades i riktlinjebeslutet för 2004 då riktlinjen för statsskuldens\r\nförfalloprofil slopades.\r\nTrots att andelen lån som förföll inom de närmaste tolv månaderna under\r\n2003 genomgående låg något över 25 % anser regeringen att målet om en\r\nspridd förfalloprofil har uppnåtts. Riksgäldskontoret agerade sammantaget\r\ni överensstämmelse med målet för statsskuldsförvaltningen.\r\nUtvärdering av Riksgäldskontorets operativa beslut\r\nLån och skuldförvaltning i utländsk valuta\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nRiksgäldskontoret har möjlighet att inom av styrelsen väl definierade\r\nramar bedriva en aktiv förvaltning av en del av skulden i utländsk valuta.\r\nDen operativa förvaltningen av valutaskulden är, till skillnad från\r\nden nominella kronskulden, inriktad på aktivt positionstagande gentemot\r\nriktmärket. Positioneringen baseras i huvudsak på överväganden dels om\r\nförväntad ränteutveckling, dels om förväntad valutautveckling.\r\nRiksgäldskontorets operativa förvaltning av valutaskulden gav för 2003\r\nett positivt resultat, 880 miljoner kronor.\r\nRiksgäldskontorets strategi på valutasidan var att positionera sig för\r\nen svagare dollar, men även för en starkare euro mot schweizerfranc.\r\nDessa positioner gav under året upphov till huvuddelen av vinsterna,\r\n656 miljoner kronor. De mest framgångsrika strategierna på räntesidan\r\nvar positioner för lägre europeiska räntor samt att amerikanska räntor\r\nåter ska komma upp över de europeiska. Kontoret positionerade sig även\r\nperiodvis framgångsrikt för sänkt eller bibehållen styrränta från ECB\r\noch Federal Reserve. Räntepositionerna gav sammantaget ett resultat på\r\n224 miljoner kronor.\r\nI syfte att sprida riskerna i förvaltningen samt för att få ytterligare\r\nreferenspunkter för en bedömning av måluppfyllelsen i den aktiva\r\nförvaltningen av valutaskulden anlitar Riksgäldskontoret sedan 1992/93\r\nexterna förvaltare. Vid utgången av 2003 var de externa förvaltarna sju\r\ntill antalet.\r\nSpridningen i resultat mellan förvaltarna var ganska stor under 2003\r\nmen i genomsnitt var resultatet positivt, 57 miljoner kronor. Riskmåttet,\r\nmätt som hur mycket kostnaden har varierat under året, indikerar att\r\nRiksgäldskontorets resultat inte har uppnåtts till priset av ett högre\r\nrisktagande jämfört med de externa förvaltarna. Det är snarare så att\r\nRiksgäldskontoret uppnått ett bättre resultat trots lägre risktagande.\r\n\r\nSammantaget uppgick resultatet i den operativa valutaförvaltningen till\r\n937 miljoner kronor 2003 och till 138 miljoner kronor för utvärderingsperioden\r\n1999-2003. Sett över hela utvärderingsperioden har räntepositionerna\r\ngenererat ett positivt resultat, medan valutapositionerna har gett upphov\r\ntill ett negativt resultat.\r\nRegeringens bedömning\r\nRiksgäldskontoret har bedrivit en kostnadseffektiv upplåning i utländsk\r\nvaluta jämfört med de alternativa låneformer som står till buds.\r\nMålet för den aktiva förvaltningen är att uppnå lägre kostnader relativt\r\nen passivt förvaltad valutaskuld. Resultatet blev 937 miljoner kronor\r\nför 2003 och 138 miljoner kronor för utvärderingsperioden 1999-2003.\r\nDärmed har Riksgäldskontoret uppfyllt det uppställda kvantitativa målet.\r\n\r\nI tidigare utvärderingar har regeringen kunnat konstatera att\r\nRiksgäldskontoret varit generellt sett bättre på att förutse ränteutvecklingen\r\npå olika marknader än att hantera variationer i de positioner som\r\nplacerats i valuta. Regeringen anser det därför vara tillfredsställande\r\natt Riksgäldskontorets aktiva förvaltning 2003 samtidigt visade positivt\r\nresultat för både valuta- och räntepositioner för första gången på fem\r\når.\r\nUpplåning i realobligationer\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nDen totala utestående stocken av realobligationer ökade från 157,2 till\r\n171,8 miljarder kronor under 2003. Andelen realobligationer i statsskulden\r\nökade från 13 till 14 %. Detta är i enlighet med regeringens riktlinjer\r\natt andelen realskuld långsiktigt ska öka.\r\nDen starka efterfrågan på realobligationer har avspeglats i fortsatt\r\nhöga teckningskvoter och för Riksgäldskontoret fördelaktiga räntenivåer\r\ni auktionerna. Realobligationerna emitterades på break even-nivåer mellan\r\n1,7 och 2,5 %, med ett genomsnitt på 2,1 %. Nivåerna var alltså i linje\r\nmed Riksbankens inflationsmål.\r\nKostnadsbesparingen beräknas som kostnadsskillnaden mellan upplåning i\r\nnominella och reala obligationer. Måttet är indikativt. Vad det faktiska\r\nresultatet slutligen blir beror på den framtida inflationsutvecklingen\r\nfram till dess att reallånen förfaller till betalning, vilket för\r\nflertalet reallån är ganska långt fram i tiden. Det ackumulerade resultatet\r\nkan således både förbättras och försämras beroende på inflationsutvecklingen\r\nframöver.\r\nDet indikativa resultatet för realupplåningen 2003 var 1,5 miljarder\r\nkronor och ackumulerat resultat för den senaste femårsperioden uppgick\r\ntill 5,2 miljarder kronor. Eftersom en stor del av realemissionerna\r\nskedde under de första åren, kan det vara intressant att följa det\r\nackumulerade resultatet sedan starten av den svenska realobligationsmarknaden.\r\nDen samlade kostnadsbesparingen från det att verksamheten inleddes\r\n1994 uppgår till 10,3 miljarder kronor. En ansenlig del av det ackumulerade\r\nresultatet beror på förhållandevis låga inflationsutfall under tidigare\r\når.\r\nRegeringens bedömning\r\nRegeringen konstaterar att Riksgäldskontoret har uppnått det kvantitativa\r\nmålet för realupplåningen i svenska kronor, då den reala upplåningen\r\nhar varit billigare än motsvarande nominella upplåning i svenska kronor\r\nbåde för 2003 och för den femåriga utvärderingsperioden.\r\nNominella lån i svenska kronor\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nStatens upplåning i svenska kronor sker främst i nominella statsobligationer\r\noch statsskuldväxlar. Samtliga obligationsemissioner under 2003\r\növertecknades och trots den ökade volymen per auktionstillfälle var\r\nteckningskvoten högre än under året innan. Räntespridningen, dvs. skillnaden\r\nmellan högsta accepterade ränta och genomsnittlig ränta vid emissionerna,\r\nvisar att obligationerna emitterades i paritet med rådande marknadsräntor.\r\n\r\nRegeringens bedömning\r\nRiksgäldskontorets emissioner av statsobligationer förefaller ha varit\r\nframgångsrika: övertecknade emissioner, stora budvolymer och små\r\nränteskillnader mellan genomsnittsränta och högsta accepterade ränta vid\r\nemissionerna. Även auktionerna i statsskuldväxlar förefaller ha fungerat\r\nväl under 2003 och endast tre auktioner skars ned under året.\r\nDet är svårt att kvantitativt mäta effekterna på lånekostnaderna av den\r\nskuld- och marknadsvård som Riksgäldskontoret bedriver. Regeringen har\r\ndessutom vid flera tillfällen uttryckt att utvärderingen främst bör ske\r\ni kvalitativa termer. Regeringens slutsats är, främst baserat på\r\nkvalitativa grunder, att Riksgäldskontorets marknads- och skuldvård torde\r\nha bidragit till en mer likvid och effektiv statspappersmarknad. Åtgärderna\r\nkan därmed sägas ha bidragit till långsiktigt lägre kostnader för\r\nstatsskulden.\r\nUpplåning från hushållen\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nDen totala sparmarknaden för ränteplaceringar, dvs. inlåning på bankkonton,\r\nräntefonder och privatobligationer, utgjorde 786 miljarder kronor den\r\n30 september 2003. Riksgäldskontorets andel av sparmarknaden för\r\nränteplaceringar uppgick till 7,1 % 2003, ca 1 procentenhet lägre än\r\nföregående år. Det innebär att Riksgäldskontoret inte lyckats behålla sin\r\nmarknadsandel när det totala räntesparandet ökade under året.\r\nPremieobligationerna utgör basen i privatmarknadsupplåningen. Den totala\r\nutestående premieobligationsstocken minskade med 2,2 miljarder kronor\r\ntill ca 39 miljarder kronor vid utgången av 2003.\r\nRiksgäldsspar fortsatte att växa 2003, om än något lägre än under 2002.\r\nDen totala volymen i Riksgäldsspar uppgick till 18,8 miljarder kronor\r\nvid utgången av 2003, en ökning med drygt 2 miljarder kronor jämfört\r\nmed 2002.\r\nResultatet för den sammanlagda privatmarknadsupplåningen 2003 uppgick\r\ntill 260 miljoner kronor jämfört med motsvarande upplåning på penning-\r\noch obligationsmarknaden. För den femåriga utvärderingsperioden 1999-2003\r\nuppgick det sammanlagda resultatet till 1,3 miljarder kronor. Den största\r\ndelen av resultatet kan hänföras till premieobligationerna, detta trots\r\natt sparformen fortsatt uppvisar en sjunkande volym. För 2003 uppgick\r\nkostnadsbesparingen i upplåningen via Riksgäldsspar till 20 miljoner\r\nkronor, en dubbelt så stor besparing som året innan. Sammantaget uppvisar\r\nsparformen även ett överskott över utvärderingsperioden.\r\nRegeringens bedömning\r\nUnder utvärderingsperioden uppgick den samlade kostnadsbesparingen i\r\nprivatmarknadsupplåningen till 1,3 miljarder kronor, vilket innebär att\r\nRiksgäldskontoret uppnått det kvantitativa målet för privatmarknadsupplåningen.\r\nVerksamhetsmålet avser även de enskilda låneinstrumenten. Även i detta\r\navseende anses det kvantitativa målet vara uppfyllt då samtliga\r\nlåneinstrument uppvisade positivt resultat för utvärderingsperioden. Regeringen\r\nkonstaterar att det är önskvärt att Riksgäldsspar fortsätter att utvecklas\r\ntill en attraktiv sparform, inte minst för att kunna uppnå stabilitet\r\ni kontorets upplåning från privatpersoner och mindre placerare.\r\nMotionen\r\nI motion Fi32 av Mikael Odenberg m.fl. (m) anser motionärerna att det\r\när klart olämpligt att en statlig myndighet som Riksgäldskontoret agerar\r\nsom ett kreditinstitut bland flera på en konkurrensutsatt marknad där\r\nstaten har ansvar för både reglering och tillsyn. Att bedriva inlåning\r\nfrån hushållen med hjälp av Riksgäldsspar ligger utanför Riksgäldskontorets\r\nhuvuduppgifter och fyller ingen reell funktion när det gäller statsupplåning\r\noch skuldförvaltning. Motionärerna anser därför att Riksgäldsspar bör\r\navvecklas.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nBakgrund\r\nRiksgäldskontorets verksamhet redovisas i skrivelsen uppdelad och\r\nutvärderad på två nivåer, dels de strategiska beslut som fattas av kontorets\r\nstyrelse, dels den operativa förvaltning som kontoret bedriver. Utskottet\r\nhar i detta avsnitt valt att ge en mer samlad bedömning av Riksgäldskontorets\r\nförvaltning av statsskulden.\r\nValutaskulden\r\nUtskottet anser att de amorteringsbeslut som fattats av Riksgäldskontorets\r\nstyrelse har varit rimliga och välgrundade, både ur kostnads- och\r\nrisksynpunkt. Styrelsens beslut att skjuta på en del av amorteringarna av\r\nvalutaskulden under 2001 och 2002 har inneburit stora kostnadsbesparingar,\r\n1-1,5 miljarder kronor. Riksgäldskontorets beslut att under 2003\r\namortera i enlighet med regeringens riktlinjer innebar att amorteringarna\r\ngjordes till en mer förmånlig växelkurs än vad som hade varit fallet\r\nunder tidigare år. Amorteringarna innebar även att riskexponeringen\r\nminskade till följd av en lägre valutaandel.\r\nStatsskuldens förfalloprofil\r\nFör att minska risken för att stora volymer måste refinansieras vid en\r\ntidpunkt då ränteläget är ofördelaktigt föreslog regeringen för 2003\r\natt en spridd förfalloprofil skulle eftersträvas. Upplåningen borde\r\ndärför inriktas mot att inte mer än 25 % av skulden ska förfalla inom\r\nde närmaste tolv månaderna. Som framgår av redovisningen har Riksgäldskontoret\r\nhaft vissa svårigheter att kombinera durationsmålet med riktlinjen för\r\nstatsskuldens förfalloprofil. Andelen lån med förfall inom tolv månader\r\nvar under 2003 större än 25 % under elva av årets tolv månader. Trots\r\ndetta anser regeringen att målet om en spridd förfalloprofil har uppnåtts.\r\nRegeringen upplever inte överskridandet av förfalloprofilsrestriktionen\r\n2003 som något stort problem ur refinansieringsrisksynpunkt.\r\nDet förefaller enligt utskottets mening som om målet för skuldens\r\ngenomsnittliga löptid och riktlinjen för skuldens förfalloprofil i vissa\r\nsituationer kan vara svåra att uppfylla samtidigt. Riksgäldskontoret\r\nhar valt att i det läget försöka uppfylla durationsmålets dvs. statsskuldens\r\ngenomsnittliga löptid. Utskottet har inga invändningar mot Riksgäldskontorets\r\nprioriteringar i valet av mål. Risken för konflikter undanröjs för\r\nframtiden i och med att regeringen i riktlinjebeslutet för 2004 har valt\r\natt ta bort kravet på förfalloprofilen.\r\nLån i utländsk valuta\r\nDen strategiska valutapositionen i amerikanska dollar som Riksgäldskontoret\r\ntog under slutet av 2000, har under de senaste tre åren utvecklats i\r\nden riktning som avsetts och en vinst motsvarande ca 4,5 miljarder kronor\r\nhar realiserats. Den strategiska positionen är ett exempel på när\r\nRiksgäldskontoret anpassar sin upplåning och skuldförvaltningsstrategi\r\ntill rådande marknadsläge. Det är också vad regeringen uppmanat\r\nRiksgäldskontoret att göra.\r\nÖkningen av andelen schweizerfranc i riktmärket för valutaskulden, som\r\ngjordes under 2000, gav under 2003 upphov till en kostnadsbesparing på\r\nca 1,6 miljarder kronor. Sammantaget har omviktningen av riktmärket för\r\nvalutaskulden inneburit en kostnadsbesparing på ca 600 miljoner kronor\r\nunder den senaste fyraårsperioden.\r\nDen ackumulerade kostnadsbesparingen under utvärderingsperioden uppvisar\r\nför första gången ett positivt resultat vilket utskottet anser är\r\npositivt.\r\nReala lån\r\nSom framgår av skrivelsen uppgick det indikativa resultatet för den\r\nreala upplåningen till 5,2 miljarder kronor för 1999-2003. För 2003\r\nuppgick resultatet till 1,5 miljarder kronor. Resultatet framöver är\r\nkopplat till utvecklingen i inflationen och till i vilken grad Riksbanken\r\nlyckas uppnå inflationsmålet.\r\nFörvaltningen av den nominella kronskulden\r\nFör huvuddelen av statsskulden, den s.k. kronskulden, har regeringen\r\ninte angett några riktlinjer som är möjliga att utvärdera kvantitativt.\r\nEn positionstagning av Riksgäldskontoret med utgångspunkt i förväntad\r\nränteutveckling anses som oförenlig med kontorets ställning som dominerande\r\nutgivare av låneinstrument. Detta gör att en utvärdering i kostnadstermer\r\nmot exempelvis en jämförbar riktmärkesportfölj inte låter sig göras.\r\nRiksgäldskontoret har - och numera med instämmande av regeringen - i\r\nstället betonat att skuld- och marknadsvård ska vara den huvudsakliga\r\nuppgiften för kontoret. Det som återstår för kontoret är att genom val\r\nav lån, emissionsteknik och informationsspridning samt åtgärder för att\r\neffektivisera andrahandshandeln försöka göra svenska statspapper\r\nintressanta att placera i och på så sätt långsiktigt medverka till att\r\nminska kostnaderna för låne-skulden.\r\nDet är emellertid mycket svårt att bedöma och värdera ett sådant arbete.\r\nÄven om man skulle kunna tänka sig att mäta vissa nyckeltal för hur\r\nmarknaden fungerar, genom t.ex. enkäter till aktörer på marknaden, är\r\ndet svårt att värdera i vilken utsträckning som Riksgäldskontorets olika\r\ninsatser har bidragit till utvecklingen. Enligt Riksgäldskontorets\r\nbedömning vore det mer fruktbart att utveckla den kvalitativa utvärderingen\r\nän att söka ta fram siffersatta mått med lågt informationsvärde. Utskottet\r\nanser mot denna bakgrund att det kunde vara värdefullt att anlita\r\nutomstående experter för att granska Riksgäldskontorets skuld- och\r\nmarknadsvård, absolut sett och i internationell jämförelse, för att på så\r\nsätt öka kunskapsnivån om och i vilken utsträckning det är möjligt att\r\nutvärdera förvaltningen av den nominella kronskulden.\r\nHushållsupplåning och Riksgäldsspar\r\nResultatet i hushållsupplåningen har varit gott, 1,3 miljarder kronor\r\nför den senaste femårsperioden. Samtliga låneinstrument uppvisar positivt\r\nresultat för utvärderingsperioden. Det kvantitativa målet för upplåningen\r\nfrån hushållen kan anses vara uppfyllt. För 2003 uppgick kostnadsbesparingen\r\ni upplåningen via Riksgäldsspar till 20 miljoner kronor.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att\r\nRiksgäldsspar utvecklas till en attraktiv sparform, inte minst för att\r\nkunna uppnå målet om största möjliga kostnadsbesparing i förhållande\r\ntill alternativa upplåningsformer på penning- och obligationsmarknaden.\r\nUtskottet motsätter sig således förslaget i motion Fi32 av Mikael\r\nOdenberg m.fl. (m) att avveckla Riksgäldsspar, varför motionen avstyrks\r\nav utskottet.\r\nSammanfattning\r\nRiksgäldskontorets operativa hantering inom ramen för målen bedöms av\r\nregeringen ha bidragit till mer likvida och effektiva nominella och\r\nreala statspappersmarknader. Regeringen bedömer därför att målen för\r\nverksamheterna inom den nominella skulden och marknadsvården har uppfyllts.\r\nUtskottet gör ingen annan bedömning. Utskottet vill i likhet med\r\ntidigare år framhålla vikten av att utvärderingsmetoderna utvecklas.\r\nUtskottets helhetsintryck av verksamheten ger ingen anledning till kritik\r\nmot Riksgäldskontoret och de resultat som uppnåtts. För de delar av\r\nskuldförvaltningen där kvantitativa mått har kunnat beräknas visar\r\nförvaltningen positiva resultat såväl för 2003 som för den senaste\r\nutvärderingsperioden, vilket utskottet anser vara positivt. Utskottet\r\nfinner därför liksom regeringen att Riksgäldskontoret förvaltat skulden\r\ni enlighet med det övergripande målet för statsskuldsförvaltningen.</pre><pre>\r\nReservation\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har\r\nföranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\nRiksgäldskontorets beslut om upplåning och skuldförvaltning, punkt 2\r\n(m)\r\nav Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m) och Cecilia Widegren (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen [okänd inställning] motion 2003/04:Fi32 och lägger\r\nskrivelse 2003/04:104 i denna del till handlingarna.\r\nStällningstagande\r\nVi anser det mindre lämpligt att en statlig myndighet som Riksgäldskontoret\r\nagerar som ett kreditinstitut bland flera på en konkurrensutsatt marknad,\r\ndär staten också ansvarar för både reglering och tillsyn. Att med hjälp\r\nav Riksgäldsspar bedriva inlåning från hushållen ligger utanför\r\nRiksgäldskontorets huvuduppgifter och fyller ingen nämnvärd funktion när\r\ndet gäller statsupplåning och skuldförvaltning. Upplåningen via\r\nRiksgäldsspar finansierar endast 1,5 % av den totala statsskulden och saknar\r\ni det sammanhanget betydelse.\r\nVi anser således att Riksgäldsspar bör avvecklas och tillstyrker därmed\r\nmotion Fi32 (m).</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nSkrivelsen\r\nRegeringens skrivelse 2003/04:104 Utvärdering av statens upplåning och\r\nskuldförvaltning 1999-2003.\r\nFöljdmotion\r\n2003/04:Fi32 av Mikael Odenberg m.fl. (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Riksgäldskontorets sparprodukt Riksgäldsspar avvecklas.</pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Utvärdering av regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad utskottet anför om regeringens beslut om riktlinjer för statens upplåning och skuldförvaltning.\r\nDärmed lägger riksdagen skrivelse 2003/04:104 i denna del till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "FIU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Riksgäldskontorets beslut om upplåning och skuldförvaltning",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad utskottet anför om Riksgäldskontorets strategiska och operativa beslut om upplåning  och skuldförvaltning.\r\nDärmed avslår riksdagen motion 2003/04:Fi32 och lägger skrivelse 2003/04:104 i denna del till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "2D48A52E-4DD1-4173-8EC9-6CBFF2A217DE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "127",
                    "0",
                    "0",
                    "17"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "42",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "22",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "253",
                    "43",
                    "0",
                    "53"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/2D48A52E-4DD1-4173-8EC9-6CBFF2A217DE",
          "rm": "2004/05",
          "bet": "FIU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": {
        "nummer": "1",
        "rubrik": "Riksgäldskontorets beslut om upplåning och skuldförvaltning",
        "partier": "\"m\"",
        "typ": "reservation",
        "utskottsforslag_punkt": "2"
      }
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-09-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-10-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-10-19 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-10-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-10-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-10-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2004-10-26 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-10-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-10-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-10-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-10-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionen.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 01:32:37"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen som handlar om hur den svenska statsskulden förvaltats under de senaste fem åren. Riksdagen har inga invändningar mot regeringens beslut om riktlinjer för förvaltningen av statsskulden. Riksdagen tycker dock att underlaget för utvärdering av regeringens egna beslut skulle kunna bli bättre. Riksgäldskontoret har förvaltat statsskulden på ett korrekt sätt anser riksdagen. Däremot anser riksdagen att metoderna för utvärdering behöver bli bättre.",
          "dok_id": "GS01FIU12",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning (FiU12)",
          "dok_id": "GS01FIU12",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 01:32:37"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GS01FIU12",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:05:58"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p></p>",
          "dok_id": "GS01FiU12",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:41:28"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "",
          "dok_id": "GS01FiU12",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:41:29"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GS01FIU12",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200405_FiU_12.pdf",
          "filstorlek": "216636",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1999-2003 (skr.2003/04:104)",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/9AF537EF-C5E8-46AB-BB83-E4FD1D7C06FA"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi32 med anledning av skr. 2003/04:104 Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1999-2003",
          "ref_dok_id": "GR02Fi32",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi32",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:104 Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1999-2003",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Odenberg m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2003/04:104 Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1999-2003",
          "ref_dok_id": "GR03104",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "104",
          "ref_dok_titel": "Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1999-2003",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-10-27",
          "ref_dok_id": "GS0921",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "21",
          "ref_dok_titel": "2004-10-27",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-10-27",
          "ref_dok_id": "GS0921",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "21",
          "ref_dok_titel": "2004-10-27",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2004/05:15",
          "ref_dok_id": "GS0K15",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2004/05",
          "ref_dok_bet": "15",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2004/05:15",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}