{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2227799",
      "dok_id": "GR01UU9",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "UU9",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:UU9",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "UU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "9",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-03-18 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:32",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:35",
      "titel": "Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01UU9/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01UU9",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01UU9",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01UU9",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Utrikesutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:UU9</div><h1>Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI detta betänkande behandlas en rad frågor som rör mänskliga rättigheter.\r\nSåväl principiella och övergripande frågor som situationen i ett antal\r\nenskilda länder behandlas.\r\nEtt stort antal yrkanden väcks varje år i olika MR-frågor. Utskottet har\r\nunder de senaste åren valt att behandla frågor om de mänskliga rättigheterna\r\nur olika perspektiv och med olika fokus. Vissa år har tonvikten legat på\r\nbilaterala MR-frågor och andra år på multilaterala frågeställningar. I år\r\nhar utskottet beslutat att på ett fördjupat sätt behandla:\r\nMänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och\r\nrätten till utveckling\r\nDödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar\r\nFörtryck av etniska eller nationella minoriteter\r\nJämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn\r\nsamt FN-resolution 1325\r\nKonflikten i Mellanöstern\r\nRyssland och dess närområde\r\nKina\r\nKuba\r\nTurkiet\r\nDe behandlade frågorna är betydelsefulla, men avspeglar inte nödvändigtvis\r\nde frågor som utgör de stora huvudfårorna i svensk utrikes- och biståndspolitik.\r\n\r\nUtskottet ställer sig bakom den av regeringen förda politiken på MR-området\r\nsom den presenteras i skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk\r\nutrikespolitik och i de fall som den aktualiseras av motionerna. Arbetet\r\nför att främja respekten för de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet\r\nutgöra en integrerad del i all utrikespolitik och betonar Sveriges ansvar\r\ni detta avseende. Det är ett gemensamt ansvar för det internationella\r\nsamfundet att påtala brott mot de mänskliga rättigheterna där sådana begås.\r\nSverige måste framföra öppen och tydlig kritik när så är befogat. Utskottet\r\navstyrker samtliga motionsyrkanden.\r\nI ärendet finns 18 reservationer och 1 särskilt yttrande.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och\r\nrätten till utveckling\r\nRiksdagen avslår motionerna 1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande\r\n5, 2002/03:U228 yrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323\r\nyrkande 25, 2002/03:U325 yrkande 3, 2003/04:U14 yrkandena 1 och 2,\r\n2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209\r\nyrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230,\r\n2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298,\r\n2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1,\r\n2003/04:U341 yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350\r\nyrkande 1 och 2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.\r\nReservation 1 (m, kd)\r\nReservation 2 (fp)\r\nReservation 3 (v)\r\nReservation 4 (mp)\r\n\r\n2.      Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 1, 2 och 7, 2002/03:U228\r\nyrkande 15, 2002/03:U289 yrkande 2, 2002/03:U313 yrkande 25, 2003/04:U282\r\nyrkande 14 och 2003/04:U299 yrkande 8.\r\nReservation 5 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n3.      Förtryck av etniska eller nationella minoriteter\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U221, 2002/03:U228 yrkande 16,\r\n2003/04:U17 yrkande 9, 2003/04:U224, 2003/04:U235 yrkande 2, 2003/04:U282\r\nyrkande 15 och 2003/04:Kr388 yrkande 2.\r\n\r\n4.      Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och\r\nbarn samt FN-resolution 1325\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228 yrkandena\r\n17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8, 2002/03:U318,\r\n2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23, 2003/04:Ju447\r\nyrkande 10, 2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203\r\nyrkande 10, 2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8,\r\n10-12, 15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278\r\nyrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285\r\nyrkandena 3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5,\r\n2003/04:U350 yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande\r\n1 och 2003/04:A2.\r\nReservation 6 (m)\r\nReservation 7 (kd, c)\r\nReservation 8 (mp)\r\n\r\n5.      Konflikten i Mellanöstern\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U219, 2002/03:U236 yrkandena 2 och\r\n3, 2002/03:U251, 2002/03:U275 yrkande 4, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U218,\r\n2003/04:U250, 2003/04:U259 yrkande 5, 2003/04:U289 yrkande 4, 2003/04:U302\r\nyrkandena 2 och 3, 2003/04:U325 yrkande 1 och 2003/04:U340 yrkande 2.\r\nReservation 9 (m, fp, kd)\r\n\r\n6.      Internationella och regionala aktörer i Mellanöstern\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:U283 yrkandena 1, 3 och 5-10.\r\nReservation 10 (kd, c)\r\n\r\n7.      Situationen i Ryssland\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkandena 7 och 8 och 2003/04:U249\r\nyrkande 7.\r\nReservation 11 (m, kd)\r\n\r\n8.      Ryssland och situationen i angränsande områden\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 15, 2002/03:U226 yrkandena\r\n1-3, 2003/04:U205 och 2003/04:U220 yrkandena 5 och 6.\r\nReservation 12 (kd, c)\r\n\r\n9.      Kina\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205\r\nyrkandena 3-6, 2002/03:U232, 2002/03:U248 yrkandena 1-5, 2002/03:U279\r\nyrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 yrkandena 1 och 3-5, 2002/03:U292,\r\n2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena 1-4, 2003/04:U255\r\nyrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 yrkandena 1-5\r\noch 7, 2003/04:U303 yrkandena 1-3, 2003/04:U304, 2003/04:U338 yrkandena\r\n1, 2 och 4-8 och 2003/04:U343 yrkandena 1-6.\r\nReservation 13 (m, kd)\r\nReservation 14 (fp)\r\n\r\n10.     Situationen i Kuba\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:U14 yrkande 16.\r\nReservation 15 (m, kd)\r\n\r\n11.     Demokratirörelsen och biståndet till Kuba\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U266 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U328\r\nyrkandena 1-3.\r\nReservation 16 (fp, kd)\r\n\r\n12.     Turkiet\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214, 2002/03:U215,\r\n2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena 1-5,\r\n2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14 yrkande\r\n4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1, 2003/04:U273,\r\n2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U286 yrkandena 4 och\r\n5, 2003/04:U323 och 2003/04:U346 yrkandena 1-5.\r\nReservation 17 (c)\r\nReservation 18 (mp)\r\n\r\n13.     Övriga yrkanden om andra frågor och länder\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:L249 yrkandena 21 och 25, 2002/03:U202,\r\n2002/03:U205 yrkande 1, 2002/03:U210 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U212\r\nyrkande 6, 2002/03:U222, 2002/03:U224 yrkande 1, 2002/03:U225, 2002/03:U228\r\nyrkande 19, 2002/03:U238 yrkandena 1-6, 8 och 9, 2002/03:U243, 2002/03:U247\r\nyrkandena 1 och 2, 2002/03:U250 yrkandena 1-3 och 5, 2002/03:U254 yrkandena\r\n1 och 2, 2002/03:U257 yrkande 1, 2002/03:U258 yrkandena 1 och 3, 2002/03:U265,\r\n2002/03:U267, 2002/03:U270 yrkandena 1-4, 2002/03:U271 yrkandena 1-5,\r\n2002/03:U272 yrkande 1, 2002/03:U273 yrkandena 2-5, 2002/03:U276 yrkandena\r\n1 och 5-9, 2002/03:U287 yrkandena 2 och 3, 2002/03:U289 yrkandena 6-8,\r\n2002/03:U290 yrkandena 9 och 10, 2002/03:U295 yrkande 3, 2002/03:U304\r\nyrkandena 1 och 2, 2002/03:U312 yrkande 1, 2002/03:U321 yrkandena 1-3,\r\n2003/04:K418 yrkandena 4 och 10, 2003/04:L350 yrkandena 16 och 19,\r\n2003/04:U14 yrkandena 12-14, 2003/04:U16 yrkande 3, 2003/04:U17 yrkandena 3\r\noch 11, 2003/04:U202 yrkandena 1-5, 2003/04:U204, 2003/04:U207, 2003/04:U209\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:U210, 2003/04:U214 yrkandena 1-5, 2003/04:U216\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:U217 yrkande 1, 2003/04:U225 yrkandena 1, 2,\r\n4 och 5, 2003/04:U226, 2003/04:U231, 2003/04:U233, 2003/04:U234, 2003/04:U236,\r\n2003/04:U237 yrkandena 1-4, 2003/04:U239 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U244\r\nyrkandena 1 och 4-7, 2003/04:U257 yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7, 2003/04:U261\r\nyrkande 11, 2003/04:U264 yrkandena 1 och 3-6, 2003/04:U265, 2003/04:U267\r\nyrkandena 1, 2 och 4, 2003/04:U269 yrkandena 1-4, 2003/04:U272, 2003/04:U277\r\nyrkande 1, 2003/04:U280, 2003/04:U286 yrkande 2, 2003/04:U289 yrkande 2,\r\n2003/04:U290, 2003/04:U301 yrkandena 1-5, 2003/04:U312 yrkandena 2, 6,\r\n8-15 och 17, 2003/04:U314 yrkandena 1-8, 2003/04:U331 yrkandena 1 och 2,\r\n2003/04:U333, 2003/04:U337 yrkandena 3 och 4, 2003/04:U338 yrkande 3,\r\n2003/04:U343 yrkandena 7 och 8, 2003/04:U346 yrkandena 6 och 7, 2003/04:U347\r\nyrkande 1 och 2003/04:So568 yrkandena 24 och 25.\r\n\r\n14.     Skrivelsen\r\nRiksdagen lägger skrivelse 2003/04:20 till handlingarna.\r\nStockholm den 18 mars 2004\r\nPå utrikesutskottets vägnar\r\nUrban Ahlin\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Urban Ahlin (s), Gunilla\r\nCarlsson i Tyresö (m), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Carina\r\nHägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m),\r\nAnders Sundström (s), Cecilia Wigström (fp), Agne Hansson (c), Kenneth G\r\nForslund (s), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp),\r\nRosita Runegrund (kd) och Sermin Özürküt (v).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nI regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk\r\nutrikespolitik konstateras att det internationella arbetet för de mänskliga\r\nrättigheterna på ett påtagligt sätt förändrats sedan regeringens tidigare\r\nskrivelse 1997/98:89 lämnades till riksdagen. Kopplingarna mellan mänskliga\r\nrättigheter, hållbar utveckling och fred och säkerhet har blivit allt\r\ntydligare och mer accepterade. Sambanden och nödvändig samverkan mellan\r\nmänskliga rättigheter, demokratiska processer och stärkandet av rättsstatens\r\ninstitutioner betonas allt starkare.\r\nSkrivelsen redovisar den utveckling som ägt rum och hur Sverige på olika\r\nsätt har kunnat medverka till att stärka skyddet för de mänskliga\r\nrättigheterna i världen. Skrivelsen visar vidare att de principer på området\r\nsom Sveriges utrikespolitik vilar på, inklusive den om de mänskliga\r\nrättigheternas universella giltighet, står på fast grund. Ansträngningarna\r\nför att integrera arbetet för de mänskliga rättigheterna med åtgärder på\r\nen rad politikområden, inklusive utvecklingssamarbetet, migrationspolitiken,\r\nsäkerhetspolitiken och handelspolitiken, har fortgått och bidragit till\r\natt stärka Sveriges samlade politik för de mänskliga rättigheterna.\r\nEtt stort antal yrkanden väcks varje år i olika MR-frågor. Utskottet har\r\nunder de senast åren valt att behandla frågor om de mänskliga rättigheterna\r\nur olika perspektiv och med olika fokus. Vissa år har tonvikten legat på\r\nbilaterala MR-frågor och andra år på multilaterala frågeställningar. I år\r\nhar utskottet beslutat att på ett fördjupat sätt behandla:\r\nMänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och\r\nrätten till utveckling\r\nDödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar\r\nFörtryck av etniska eller nationella minoriteter\r\nJämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn\r\nsamt resolution FN-1325\r\nKonflikten i Mellanöstern\r\nRyssland och dess närområde\r\nKina\r\nKuba\r\nTurkiet\r\nBakgrund\r\nAtt främja och öka respekten för de mänskliga rättigheterna är en prioriterad\r\nfråga inom svensk utrikespolitik. Engagemanget för de mänskliga rättigheterna\r\nligger i Sveriges intresse och speglar förhoppningar om en värld där\r\nmänniskor kan leva fria och trygga utan fruktan och nöd. Den svenska\r\nambitionen är att föra en konsekvent och resultatorienterad politik för de\r\nmänskliga rättigheterna.\r\nUnder de drygt femtio år som gått sedan den allmänna förklaringen om de\r\nmänsklig rättigheterna antogs (1948) har rättigheterna slagits fast i ett\r\nantal internationella konventioner. De centrala konventionerna är FN:s\r\ninternationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och\r\nFN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella\r\nrättigheter från 1966. Inom FN:s ram finns ytterligare fyra viktiga\r\nkonventioner som behandlar rasdiskriminering (1965), diskriminering av\r\nkvinnor (1979), tortyr (1984) samt barnets rättigheter (1989). Den centrala\r\növerenskommelsen för de länder som är medlemmar i Europarådet är Europeiska\r\nkonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande\r\nfriheterna (Europakonventionen) från 1950.\r\nDe rättigheter som inryms i den allmänna förklaringen innehåller, enkelt\r\nuttryckt\r\nde grundläggande friheterna, såsom rätten att hysa eller uttrycka åsikter,\r\natt utöva en religion, att bilda eller gå med i en organisation eller\r\natt ordna möten\r\nrätten till skydd mot övergrepp, t.ex. rätten att inte bli godtyckligt\r\narresterad eller utsättas för tortyr\r\nrättigheter för att tillgodose de grundläggande behoven, t.ex. rätten\r\ntill en tillfredsställande levnadsstandard, till hälsovård och till\r\nutbildning.\r\nÅr 1993 genomfördes en världskonferens om de mänskliga rättigheterna\r\n(Wienkonferensen) och i den deklaration som antogs vid konferensen fastslogs\r\nen rad grundläggande principer för det internationella arbetet för de\r\nmänskliga rättigheterna. I regeringens skrivelse 1997/98:89 framhölls\r\nvikten av att Sverige i sin utrikespolitik tillämpar, främjar och förstärker\r\ndessa viktiga principer.\r\nSkrivelsens huvudsakliga innehåll\r\nDet övergripande målet för arbetet med de mänskliga rättigheterna i svensk\r\nutrikespolitik är att bidra till att människor också i andra länder får\r\ndel av de rättigheter som fastslagits inom ramen för FN och andra\r\ninternationella forum. I betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global\r\nutveckling föreslås att ett rättighetsperspektiv, där mänskliga rättigheter\r\när en central del, skall genomsyra alla politikområden. En effektiv politik\r\nför de mänskliga rättigheterna kräver ett konsekvent agerande för att på\r\nolika sätt öka respekten för de mänskliga rättigheterna.\r\nI regeringens skrivelse Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik\r\n1997/98:89 fastställdes målen för Sveriges utrikespolitik för mänskliga\r\nrättigheter. I regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i\r\nsvensk utrikespolitik konstateras att det internationella arbetet för de\r\nmänskliga rättigheterna på ett påtagligt sätt förändrats sedan regeringens\r\ntidigare skrivelse lämnades till riksdagen. Kopplingarna mellan mänskliga\r\nrättigheter, hållbar utveckling och fred och säkerhet har blivit allt\r\ntydligare och mer accepterade. Sambanden och nödvändig samverkan mellan\r\nmänskliga rättigheter, demokratiska processer och stärkandet av rättsstatens\r\ninstitutioner betonas allt starkare. Regeringen understryker vikten av\r\natt driva en politik för de mänskliga rättigheterna som är konsekvent och\r\nresultatinriktad.\r\nMultilateralt arbete\r\nDe konventioner och mekanismer som under andra hälften av 1900-talet\r\nutformats och antagits inom FN, Europarådet och OSSE utgör ett ramverk för\r\ndet internationella arbetet för mänskliga rättigheter. Sverige deltar\r\naktivt i det fortsatta arbetet för att komplettera och effektivisera\r\nmekanismerna för att övervaka konventionernas efterföljd. Situationen för\r\nde mänskliga rättigheterna på olika håll i världen behandlas årligen inom\r\nramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna samt i\r\ngeneralförsamlingens tredje utskott. Genom antagandet av resolutioner samt genom\r\nuttalanden av en rad olika statliga och icke-statliga aktörer, inklusive\r\nenskilda organisationer, uppmärksammas specifika landsituationer eller\r\nvissa typer av övergrepp. Genom sådana resolutioner kan också tillfälliga\r\nmekanismer, t.ex. en specialrapportör för en viss fråga, etableras för\r\natt förbättra möjligheterna för det internationella samfundet att följa\r\nutvecklingen.\r\nSverige har under perioden fortsatt att enskilt och tillsammans med övriga\r\nEU-länder ta initiativ till och medverka till behandlingen av ett stort\r\nantal frågor som rör mänskliga rättigheter i specifika länder samt i olika\r\ntematiska frågor. FN:s olika forum för mänskliga rättigheter utgör viktiga\r\nmötesplatser för olika aktörer inom området mänskliga rättigheter samt\r\nför dialog och påverkan beträffande situationen i enskilda länder och i\r\nolika frågor som rör de mänskliga rättigheterna.\r\nBilateralt arbete\r\nSituationen för mänskliga rättigheter i enskilda länder kan bl.a.\r\nuppmärksammas i offentliga uttalanden eller tal eller genom att myndigheterna\r\ni ett visst land uppvaktas. Det är viktigt att även uppmärksamma de\r\npositiva steg som tagits. Sedan EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik\r\nstärktes genom Amsterdamfördraget 1997 har samarbetet inom området mänskliga\r\nrättigheter successivt förstärkts. EU-länderna gör allt oftare gemensamma\r\nuttalanden och uppvaktningar för att på så sätt kunna lägga hela unionens\r\ntyngd bakom ett viktigt budskap. Sverige har under perioden fortsatt att\r\nta initiativ och på andra sätt medverka till att EU mer effektivt når ut\r\nmed viktiga budskap beträffande de mänskliga rättigheterna, såväl i\r\ngenerella frågor som i enskilda fall vad rör t.ex. politiska fångar eller\r\nanvändningen av dödsstraffet.\r\nDet är också viktigt att vid besöksutbyten på alla nivåer samt inom ramen\r\nför den politiska dialogen med andra länder regelbundet föra de mänskliga\r\nrättigheterna på tal. Sverige skall fortsatt verka för att frågor om\r\nmänskliga rättigheter skall få ett allt större utrymme i EU:s kontakter\r\nmed andra länder och att stärka mänskliga rättigheter som en central\r\ndimension i Sveriges nationella kontakter med andra länder.\r\nEn integrerad politik för de mänskliga rättigheterna\r\nSveriges arbete för de mänskliga rättigheterna utgörs inte bara av det\r\npolitiska arbete som direkt syftar till att påverka regeringar att respektera\r\nde mänskliga rättigheterna. För att Sveriges samlade politik för att främja\r\nde mänskliga rättigheterna skall bli konsekvent och nå resultat är det\r\nnödvändigt att Sveriges politik vad gäller de mänskliga rättigheterna\r\nfortsätter att integreras i utrikespolitiken som helhet. Behovet av\r\ninternationella normer för mänskliga rättigheter är i dag i stort sett fyllt\r\ngenom de konventioner som har utarbetats inom FN, Europarådet och OSSE,\r\noch som tillsammans utgör den gemensamma värdegrunden.\r\nEn allt större mängd aktörer, inklusive frivilligorganisationer och företag,\r\nverkar i dag för att på olika sätt påtala och främja de mänskliga\r\nrättigheterna. Detta ställer större krav på samarbete och transparens, såväl\r\ni EU-arbetet som nationellt. Regeringens beslut att offentliggöra\r\nambassadernas årliga rapporter om mänskliga rättigheter i världens länder på\r\nInternet var ett steg på den vägen.\r\nMänskliga rättigheter är i allt större utsträckning en accepterad del av\r\ndet internationella politiska arbetet. Frågor om mänskliga rättigheter\r\nhar efter visst motstånd från delar av det internationella samfundet vunnit\r\ninsteg i mer allmänna politiska forum, inklusive säkerhetsrådet, samt i\r\ninternationella handelsforum. Det finns en ökande förståelse för betydelsen\r\nav mänskliga rättigheter för det konfliktförebyggande arbetet, i det\r\nfredsbyggande arbetet efter en konflikt samt i demokratiseringsprocesser.\r\nDenna positiva utveckling måste tillvaratas och förstärkas. Sverige skall\r\npå alla sätt verka för att mänskliga rättigheter i allt större grad skall\r\ngenomsyra arbetet i FN och andra internationella forum.\r\nI FN:s politiska huvudforum för mänskliga rättigheter - kommissionen för\r\nde mänskliga rättigheterna - har bilden på senare år varit mindre positiv.\r\nMotsättningarna mellan länder och regionala grupper har ökat, och\r\nkommissionens arbete därmed försvårats. Sverige försöker, tillsammans med\r\növriga EU, att med olika medel verka för att de konstruktiva krafterna\r\nfår större inflytande i kommissionens arbete. Ett system för att bevaka\r\nkonventionernas efterföljd finns genom FN:s konventionskommittéer, som\r\ndock verkar under svåra förhållanden. Det växande antalet konventionsstater\r\n- om än glädjande - medför en ökande belastning för kommittéerna när ett\r\nallt större antal rapporter skall granskas. Vid grova och systematiska\r\növergrepp av de mänskliga rättigheterna måste det finnas instrument ägnade\r\natt framtvinga snabbare förbättringar av de mänskliga rättigheterna.\r\nSverige verkar för att verktygen för de mänskliga rättigheterna görs mer\r\neffektiva och resultatinriktade samt att dessa verktyg används inom ramen\r\nför en integrerad politik för fred och säkerhet, demokrati och utveckling.\r\n\r\nEffektivisering av det internationella arbetet för mänskliga rättigheter\r\nSverige\r\nhar inom EU konsekvent betonat vikten av det gemensamma arbetet för de\r\nmänskliga rättigheterna, liksom vikten av att integrera frågor om mänskliga\r\nrättigheter i unionens övriga politiska arbete.\r\nI den tidigare skrivelsen (skr. 1997/98:89) föresatte sig regeringen att\r\ninom EU verka för en ökad integration av de mänskliga rättigheterna inom\r\nunionens interna och externa politik i syfte att uppnå en samlad och\r\nkonsekvent politik med effektiva och öppna processer för styrning och\r\nuppföljning. EU har snabbt gått mot en alltmer konsekvent och integrerad\r\npolitik för de mänskliga rättigheterna och frågor om mänskliga rättigheter\r\nlyfts fram i gemensamma strategier och andra övergripande dokument om\r\nunionens utrikespolitik.\r\nEU är även en viktig och kraftfull aktör inom FN:s kommission för de\r\nmänskliga rättigheterna, generalförsamlingens tredje utskott och andra\r\ninternationella forum där unionen i ett nära samarbete framför tal och\r\nger förslag till resolutioner beträffande situationen i olika länder samt\r\ni olika tematiska frågor. Ett nära samarbete i förhållande till andra\r\naktörers initiativ och frågor ger också möjlighet att lägga tyngd bakom\r\nEU-ländernas agerande i principiellt och politiskt viktiga frågor.\r\nEU-samordningen i frågor om mänskliga rättigheter ger också utrymme för ett\r\nökat gemensamt agerande inom OSSE och inom Europarådet.\r\nInformationsspridning om mänskliga rättigheter och den svenska nationella\r\nhandlingsplanen för de mänskliga rättigheterna\r\nI regeringens skrivelse En nationell handlingsplan för de mänskliga\r\nrättigheterna (skr. 2001/02:83) läggs grunden för ett mer samlat synsätt på\r\nfrågor om mänskliga rättigheter i Sverige. I handlingsplanen, som gäller\r\n2002-2004, anges bl.a. att målet för Sveriges långsiktiga strävanden är\r\natt säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna, ökad kunskap\r\noch medvetenhet om de mänskliga rättigheterna samt bättre samordning av\r\narbetet med att främja de mänskliga rättigheterna.</pre><pre>\r\nUtskottet\r\n1 Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och\r\nrätten till utveckling\r\nSammanfattning av motionerna\r\nI motion 2002/03:U228 (fp) framhålls att varje människas frihet och lika\r\nvärde omfattar alla människor och varje individ i världen utan åtskillnad\r\nav något slag. Erkännandet av alla människors lika värde hänger oupplösligt\r\nsamman med att ingen människa får diskrimineras. Trots detta sker dagligen\r\nkränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna. Kränkningar ser olika\r\nut i olika länder. I yrkande 1 anförs vikten av att kränkningar av mänskliga\r\nrättigheter alltid måste påtalas, kritiseras och åtgärdas oavsett var de\r\näger rum och i yrkande 21  att Sverige bör verka för en tydligare och mer\r\nsammanhållen strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter i världen.\r\n\r\nI motion 2003/04:U209 (m) yrkande 3 framhålls att Sverige alltid skall\r\nuppmärksamma värdet av demokrati och mänskliga rättigheter i internationella\r\nrelationer och i motion 2003/04:U211 (fp) yrkande 3 krävs en handlingsplan\r\nför förstärkning av den demokratiska dialogen i samhället. I motion\r\n2002/03:U204 (m) yrkande 5 liksom i motion 2003/04:U299 (m) yrkande 6\r\nframhålls de mänskliga rättigheternas universalitet.\r\nI motion 2003/04:U14 (m) yrkande 1 framhålls att Sverige som enskilt land\r\nhar ett särskilt ansvar för att främja och påverka utvecklingen av demokrati\r\noch mänskliga rättigheter i de länder som Sverige sedan länge har ett\r\nomfattande utvecklingssamarbete med och i yrkande 2 att regeringen årligen\r\noch i god tid före, eller senast i samband med, budgetbehandlingen skall\r\nge riksdagen en utförlig rapport om situationen och utvecklingen när det\r\ngäller mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna.\r\nI motion 2003/04:U15 (kd) yrkande 2 framhålls vikten av ett system för s.\r\nk. tidig förvarning (early warning) för att skydda mänskliga rättigheter\r\noch i yrkande 3 framhålls behovet av konkret stöd till uppbyggnad av\r\nsamhällsinstitutioner för att skydda mänskliga rättigheter bl.a. genom att\r\narbeta mycket mer med det s.k. partinära biståndet - ibland i form av\r\nkonkret stöd till partier och direkt kunskapsutbyte med dessa, men också\r\ngenom stöd för att bygga upp parlamenten.\r\nI motion 2003/04:U17 (fp) yrkande 1 framhålls att det är regeringens\r\nskyldighet att reagera när mänskliga rättigheter kränks varhelst detta\r\nsker och i yrkande 2 att Sverige bör driva att metodutveckling gällande\r\ninstrumenten för legitim inblandning på EU-nivå kommer till stånd samt\r\natt regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur metoderna\r\nför att säkra de mänskliga rättigheterna kan utvecklas på bilateral nivå.\r\nI yrkande 5 krävs att Sverige inom EU verkar för att fler dialoger med\r\ninriktning på enbart mänskliga rättigheter kommer till stånd med enskilda\r\nländer och i yrkande 6 krävs att endast länder som inte själva bryter mot\r\nprinciperna de skall övervaka accepteras som ordförande i FN-kommissionen\r\nför mänskliga rättigheter.\r\nI motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 1 framhålls att kränkningar av mänskliga\r\nrättigheter alltid måste påtalas, kritiseras och åtgärdas oavsett var de\r\näger rum och i yrkande 2 att mänskliga rättigheter är absoluta och att\r\ndemokrati är den enda styrelseform som kan garantera respekten för de\r\nmänskliga rättigheterna. I yrkande 3 framhålls att Sverige bör intensifiera\r\nsitt arbete med att både försvara och förbättra skyddet för de mänskliga\r\nrättigheterna, dels genom de internationella organisationer såsom FN, EU,\r\nEuroparådet och Världsbanken, dels genom Sveriges bilaterala samarbete\r\nmed andra länder. Vidare framhålls i yrkande 7 nödvändigheten av att skilja\r\nmellan de absoluta civila och politiska rättigheterna och de sociala,\r\nekonomiska och kulturella rättigheterna.\r\nI motion 2003/04:U298 (s) framhålls att Sverige i sin utrikespolitik bör\r\nverka för att minska religiösa organisationers inflytande över internationell\r\npolitik i syfte att främja ett världssamfund byggt på förvärldsligade\r\nprinciper, mänskliga rättigheter och religionsfrihet.\r\nI motion 2003/04:U335 (mp) yrkande 1 framhålls att FN skall vara den enda\r\npart som Sverige ger suverän rätt till globalt våldsmonopol och det organ\r\nsom samordnar svensk medverkan i fredsbevarande styrkor eller vid grova\r\nbrott mot de mänskliga rättigheterna.\r\nI motion 2003/04:U341 (kd) yrkande 1 framhålls vikten av att bjuda in\r\nrepresentanter från folkrörelser, näringsliv och universitet för att\r\ngranska och diskutera Sveriges utrikespolitiska åtaganden gentemot FN:s\r\nkonventioner och konferenser. I yrkande 9 krävs att regeringen aktivt\r\ndriver krav på förbättrad administrativ- och beslutseffektivitet i\r\nsamverkande internationella organisationer och i yrkande 10 att regeringen\r\ntar initiativ till att utarbeta gemensamma arbetsmodeller vars syfte är\r\natt förnya och utveckla arbetsformerna för internationella organisationer.\r\n\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 2 framhålls att det är viktigt att i\r\nsamarbete med partnerländer arbeta fram nationella handlingsplaner för\r\nmänskliga rättigheter, och en översyn av nationell lagstiftning i dessa\r\nfrågor i förhållande till internationella avtal. I motion 2003/04:U350\r\n(kd) yrkande 1 framhålls att grunden vid svenskt ställningstagande till\r\npart i konflikt och kris skall vara huruvida grundläggande värden såsom\r\nmänskliga rättigheter, demokrati, öppenhet och rättssäkerhet respekteras.\r\n\r\nI motion 2003/04:U352 (kd) yrkande 3 begärs att Sverige tar initiativ\r\ntill en FN-konferens för ökad förståelse mellan konfliktområdens olika\r\nkulturer och religioner och i yrkande 5 att det svenska arbetet bör få\r\nökad fokusering på de internationella övervaknings- och kontrollmekanismerna\r\nför efterlevnaden av mänskliga rättigheter.\r\nI motion 2002/03:U323 (m) yrkande 25  framhålls att den svenska regeringens\r\nkritik av kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter inte skall vara\r\nmildare än den som framförs från Europarådet och OSSE.\r\nI motion 2003/04:U17 (fp) yrkande 4 krävs att tydliga rutiner samt en\r\nhandbok utarbetas för situationer då svenska medborgares mänskliga\r\nrättigheter kränks utomlands.\r\nI motion 2003/04:U220 (c) yrkande 2 framhålls att för att säkra demokrati\r\noch mänskliga rättigheter i ett land krävs ett fungerande rättssystem som\r\nanger spelreglerna i samhället. Gott styrelseskick innefattar också att\r\nfrämja institutioner som är rättvisa, kan ställas till ansvar och som\r\nvärnar mänskliga fri- och rättigheter.\r\nI motion 2003/04:U230 (v) krävs att Sverige snarast möjligt bör säga upp\r\nsitt medlemskap och lämna IOM.\r\nI motion 2003/04:U246 (m) yrkande 4 begärs att Sverige och EU skall kräva\r\natt en ländervis översikt över brott mot mänskliga rättigheter och demokrati\r\nredovisas inför och debatteras i FN:s generalförsamling varje år.\r\nI motion 2002/03:U250 (v) yrkande 4 krävs att regeringen utreder möjligheterna\r\natt svenska företag med verksamhet utomlands åläggs att formulera en\r\nbindande uppförandekod förbunden med vissa sanktionsåtgärder för de företag\r\nsom bryter mot denna kod.\r\nI motion 1999/2000:U903 (v) yrkande 5 framhålls att i arbetet för en\r\nsolidarisk världsordning krävs ökat stöd till ett mer demokratiskt långsiktigt\r\nägaransvar.\r\nI motion 2002/03:U325 (mp) yrkande 3 krävs att Sverige inom EU och FN\r\nverkar för att uppförandekoder tas fram för utlandsarbetande personal.\r\nI motion 2003/04:U317 (mp) yrkande 1 krävs att det genomförs en utredning\r\nav förekomsten av privata militära företag, PMF, i svenskt affärsliv och\r\nmilitärt samarbete.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet välkomnar regeringens initiativ att presentera en samlad policy\r\nför de mänskliga rättigheterna inom svensk utrikespolitik. Skrivelse\r\n2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (hädanefter benämnd\r\nskrivelsen) är enligt utskottet uttryck för den vikt Sverige lägger vid\r\ndessa frågor. Utskottet menar att det är betydelsefullt att de principiella\r\nståndpunkterna beträffande de mänskliga rättigheterna ligger fast, och\r\nutskottet har i betänkande 2002/03:UU3 Sveriges politik för global utveckling\r\nslagit fast att målen för den samlade politiken för global utveckling\r\nskall vara att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.\r\nPolitiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket innebär att\r\nmänniskors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas för\r\nen rättvis och hållbar utveckling. Utskottet framhöll också att de mänskliga\r\nrättigheterna är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och relaterar\r\ntill varandra. Ett liv i värdighet förutsätter att alla mänskliga rättigheter\r\nrespekteras, inklusive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.\r\nUtskottet konstaterar att i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och\r\nkulturella rättigheter stadgas bl.a. rätten till social trygghet, rätten\r\ntill en tillfredsställande levnadsstandard, rätten till utbildning, rätten\r\ntill hälsa samt rätten till arbete. Dessa rättigheter återknyter till\r\ncentrala politiska frågor om ekonomisk fördelning, arbetsliv, hälsovård,\r\nutbildning och familjepolitik vid sidan av mer övergripande aspekter som\r\nen tillfredsställande levnadsstandard. Frågor som rör jämställdhet mellan\r\nkönen, lika lön för likvärdigt arbete, fackliga rättigheter för att kunna\r\nhävda sin rätt, rätt till utbildning samt barns skydd mot exploatering är\r\nexempel på tydliga rättighetskrav som också kan återspeglas i rättsregler.\r\nAndra rättigheter låter sig emellertid inte lika lätt ges en rättslig\r\nform. Särskilt vad gäller de mer resurskrävande rättigheterna fordras en\r\nmer sofistikerad metod för en meningsfull värdering av efterlevnaden. I\r\nkonventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter framhålls\r\natt staten skall ta steg för att gradvis förverkliga rättigheterna. För\r\ndetta ändamål skall tillgängliga resurser utnyttjas optimalt.\r\nUnder år 2003 har en arbetsgrupp inrättats under FN:s kommission för de\r\nmänskliga rättigheterna för att överväga förslag till ett tilläggsprotokoll\r\ntill konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.\r\nSverige kommer att aktivt delta i gruppens arbete och verka för att dessa\r\nrättigheter på ett mer effektivt sätt också kommer att drivas i övriga\r\ndelar av FN-systemet, inklusive utvecklingssamarbetet.\r\nUtskottet menar vidare att främjandet av mänskliga rättigheter skall, som\r\ntidigare, utgöra en integrerad del i all utrikespolitik och denna nya\r\npolitik har utskottets fulla stöd. Rättigheterna i FN:s allmänna förklaring\r\nom de mänskliga rättigheterna från 1948 är universella. De gäller för\r\nalla människor, utan åtskillnad, och skall respekteras över hela världen,\r\noavsett land, kultur eller specifik situation. Regimer som kränker de\r\nmänskliga rättigheterna har ibland försvarat detta med att just deras\r\nland har särskilda förhållanden som gör detta befogat, eller att mänskliga\r\nrättigheter inte får hindra utövandet av traditionella kulturella sedvänjor,\r\nt.ex. vad beträffar kvinnors och flickors ställning. Åsikten har också\r\nframförts att de internationella normerna skulle vara ett västerländskt\r\npåfund. Utskottet menar att detta är argument som måste avvisas.\r\nWienkonferensen 1993 bekräftade de mänskliga rättigheternas universalitet, och\r\ndenna princip har under de tio år som gått sedan dess vunnit en allt\r\nbredare förankring i internationella sammanhang.\r\nDe internationella regler som finns inom området mänskliga rättigheter\r\nreglerar förhållandet mellan statsmakten och den enskilde. Rättigheterna\r\när knutna till individen som skall kunna åtnjuta dessa ensam eller\r\ntillsammans med andra. Det är staten, dvs. ett lands regering, som har\r\nansvaret för att rättigheterna respekteras och att rättigheterna omsätts i\r\npraktiken genom bl.a. ett fungerande rättsväsende, lagstiftning, undervisning,\r\nsocialt stöd. Staten är skyldig att se till att dess företrädare agerar\r\ni enlighet med de mänskliga rättigheterna och måste på olika sätt förhindra\r\natt dess företrädare begår brott mot de mänskliga rättigheterna.\r\nEfter antagandet av den allmänna förklaringen 1948 följde fleråriga\r\nförhandlingar mellan FN:s medlemsländer angående införandet av förklaringens\r\nrättigheter i bindande konventioner. Detta resulterade i att två separata\r\nkonventioner antogs 1966. I FN:s konvention om medborgerliga och politiska\r\nrättigheter (ICCPR) infördes de grundläggande friheterna samt rätten till\r\nskydd mot övergrepp, medan FN:s konvention om de ekonomiska, sociala och\r\nkulturella rättigheterna (ICESCR) i stort sett kom att innehålla rättigheter\r\nrelaterade till de grundläggande behoven. Den senare kom också att innehålla\r\nen artikel som med hänvisning till behovet av ekonomiska resurser för\r\nrättigheternas förverkligande godkänner att detta sker stegvis allteftersom\r\nresurser blir tillgängliga.\r\nUtskottet menar att i det internationella arbetet har funnits en tendens\r\natt ge de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna lägre prioritet.\r\nUtskottet anser att det är viktigt att framhålla att presentationen av\r\nrättigheterna inte innehåller en gradering. Rättigheternas odelbarhet och\r\nömsesidiga samverkan hör till de principer som slogs fast vid Wienkonferensen\r\n1993 och detta synsätt har fortsatt att vinna mark. Utskottet menar vidare\r\natt det är viktigt att ge de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna\r\nökad vikt i utrikespolitiken och i utvecklingssamarbetet. De ekonomiska,\r\nsociala och kulturella rättigheterna ses på sina håll mer som ambitioner\r\nän som verkliga rättigheter. Det finns emellertid ingen saklig grund för\r\natt behandla dessa rättigheter som mindre viktiga eller radikalt annorlunda\r\nän de medborgerliga och politiska rättigheterna.\r\nFör att kunna bidra till att en allt större del av världens befolkning\r\nfår del av de mänskliga rättigheterna måste Sverige föra en orädd och\r\naktiv utrikespolitik till stöd för dessa rättigheter. Utskottet konstaterar\r\natt frågor om de mänskliga rättigheterna har en viktig plats i den politiska\r\ndialogen med andra länder och detta ifrågasätts inte längre. Utskottet\r\nställer sig bakom regeringens ambition att främjandet av de mänskliga\r\nrättigheterna skall genomsyra det svenska agerandet i globala och europeiska\r\nforum, liksom i direkta kontakter med andra länder, utvecklingssamarbetet\r\ninräknat. Utskottet anser det vara av stor vikt att den svenska politiken\r\nför att främja de mänskliga rättigheterna är resultatinriktad. Sverige\r\nskall verka för alla människors möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter.\r\nBarnets rättigheter, kvinnors rättigheter, funktionshindrades rättigheter\r\nsamt rättigheter för personer som tillhör urbefolkningar och nationella\r\neller etniska, religiösa och språkliga minoriteter måste särskilt beaktas\r\ni syfte att garantera lika förutsättningar.\r\nUtskottet har i tidigare betänkande (bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik\r\nför global utveckling) understrukit vikten av att det partinära stödet\r\nstärks och utvecklas. Det behövs en betydligt större satsning än hittills\r\nför att bygga upp och stärka det svaga partiväsendet i många utvecklingsländer.\r\nUtskottet menar också att det partinära stödet kan utformas betydligt\r\nmer flexibelt vad gäller rapportering och redovisning än vad som nu är\r\nfallet, utan att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav. De\r\nsvenska partierna kan på ett effektivt sätt bidra till utvecklingen av\r\nsamarbetsländernas partiorganisationer, genom den kunskap de svenska\r\npartierna samlat under många års internationella kontakter. Liksom för de\r\nenskilda organisationerna är det viktigt att de partinära organisationerna\r\nkan delta i både planerings- och landstrategiarbetet.\r\nUtskottet anser att arbetet för att försvara och genomföra principen om\r\nicke-diskriminering förblir en grundpelare i det internationella arbetet\r\nför de mänskliga rättigheterna. Bekämpande av diskriminering på grund av\r\nkön, etniskt ursprung, religion, funktionshinder eller sexuell läggning\r\nutgör också en av de största utmaningarna för arbetet med de mänskliga\r\nrättigheterna.\r\nUtskottet noterar att regeringen i skrivelsen konstaterar att de grövsta\r\növergreppen och de svåraste kränkningarna sker just i samband med interna\r\nväpnade konflikter. Sverige skall verka för ett heltäckande, grundläggande\r\nskydd i alla situationer i form av allmänna humanitära grundregler, liksom\r\nför att respekten för de mänskliga rättigheterna blir en central del i\r\nvarje fredsprocess. Utskottet menar också att Sverige varit starkt pådrivande\r\nnär det gäller att utveckla nya och mer konstruktiva arbetsformer för\r\nbåde FN som organisation och för FN:s konferenser och hur de senare skall\r\nfölja upp.\r\nUtskottet har i tidigare betänkande (bet. 2002/03:UU8) konstaterat att\r\nvalet av Libyen som ordförande för kommissionen för mänskliga rättigheter\r\n(MRK) 2002/03 föregicks av omfattande konsultationer, främst mellan olika\r\nregionala grupperingar. Libyen gör sig skyldigt till grova och omfattande\r\nkränkningar av de mänskliga rättigheterna, men beslutet om det libyska\r\nordförandeskapet var och är en del av FN-systemets roterande beslutsordning\r\noch organisation. Sveriges och även EU:s inflytande över denna process\r\nvar mycket begränsad. Utskottet anser att valet av Libyen som ordförande\r\ni FN:s kommission för mänskliga rättigheter var såväl stötande som opassande.\r\n\r\nSkyddet av mänskliga rättigheter är enligt FN-stadgan en av FN:s främsta\r\nuppgifter och en del av arbetet för att skapa internationell fred och\r\nsäkerhet. Säkerhetsrådet har därför ett mandat att agera mot de grova\r\nkränkningar av de mänskliga rättigheterna som hotar freden. Utskottet har\r\ntidigare konstaterat att Sverige aktivt stöder FN:s generalsekreterares\r\nansträngningar att - inom ramen för det konfliktförebyggande arbetet - få\r\nsäkerhetsrådet att ta ett större ansvar i dessa frågor. Detta kan bl.a.\r\nkomma att kräva en förstärkning av de nuvarande övervakningsmekanismerna,\r\nsom bl.a. har till uppgift att bevaka att konventionsstaterna efterlever\r\nsina förpliktelser.\r\nDe senaste åren har frågan om ett fakultativt protokoll till konventionen\r\nom ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter diskuterats i det\r\ninternationella samfundet. Ett protokoll skulle möjliggöra för individer\r\natt klaga på sin stat för att den inte skyddar individens ekonomiska,\r\nsociala eller kulturella rättigheter. En liknande mekanism finns redan\r\nvad gäller konventionen för de medborgerliga och politiska rättigheterna.\r\nUtskottet ställer sig tveksamt till huruvida ett individuellt\r\nklagomålsförfarande vore en optimal väg framåt för att förverkliga de\r\nekonomiska,\r\nsociala och kulturella rättigheterna. Vad som bör vara vägledande är om\r\nen sådan klagorätt skulle leda till en verklig förändring av individers\r\nlevnadsförhållanden och därmed förverkliga individernas ekonomiska, sociala\r\noch kulturella rättigheter.\r\nInom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har EU snabbt\r\ngått mot en alltmer konsekvent och integrerad politik för de mänskliga\r\nrättigheterna. Gemensamma uttalanden, tal och uppvaktningar i frågor som\r\nrör de mänskliga rättigheterna är en självklar del i EU:s arbete. EU är\r\nen viktig och kraftfull aktör inom FN och andra internationella forum där\r\nmänskliga rättigheter diskuteras, men utskottet vill samtidigt framhålla\r\nvikten av att EU utvecklar MR-dialoger med ytterligare länder. Utskottet\r\nkonstaterar att Sverige redan har bidragit till denna utveckling genom\r\natt inom EU konsekvent betona vikten av det gemensamma arbetet för de\r\nmänskliga rättigheterna, liksom vikten av att integrera frågor om de\r\nmänskliga rättigheterna i EU:s övriga arbete. Tillsammans med övriga EU\r\noch andra likasinnade länder bidrar Sverige inom FN till processer som\r\nskall stärka FN:s förmåga att främja och skydda de mänskliga rättigheterna.\r\nSverige deltar också aktivt i arbetet med mänskliga rättigheter inom\r\nOrganisationen för samarbete och säkerhet (OSSE) och inom Europarådet. En\r\nviktig målsättning för Sverige är även att bidra till att det internationella\r\narbetet med mänskliga rättigheter, inte minst när det gäller att övervakningen\r\nav de mänskliga rättigheterna blir effektivare.\r\nUtskottet har inhämtat att den svenska regeringen har varit i kontinuerlig\r\nkontakt med de amerikanska myndigheterna angående den svenske medborgaren\r\nsom är fängslad på USA:s bas i Guantánamo. Utskottet menar att fången och\r\nhans familj har rätt att få veta på vilka formella grunder han kvarhålls\r\noch hur den fortsatta processen ser ut och att det bara finns två möjliga\r\nsätt att betrakta fångarnas status på. Antingen skall de betraktas som\r\nkrigsfångar eller som misstänkta brottslingar i vilket fall vanliga\r\nrättssäkerhetsgarantier skall tillämpas. Eftersom svenskens status är oklar\r\nborde denna fråga avgjorts av en oberoende domstol. På svenskt initiativ\r\nhar frågan om Guantanamofångarna också flera gånger tagits upp inom\r\nEU.\r\nUtskottet har inhämtat att IOM (The International Organization for Migration)\r\npå uppdrag av sina medlemsstater bedriver migrationsrelaterade projekt\r\nsom huvudsakligen består av att organisera transporter för flyktingar och\r\nfrivilliga transporter av personer som avvisats. Sverige använder sig bl.\r\na. av IOM för överföring av s.k. kvotflyktingar till Sverige. Vidare stöder\r\nSverige bl.a. IOM:s arbete med återvändande av internflyktingar i Afrika\r\noch Afghanistan samt dess arbete mot människohandel i Östeuropa, främst\r\npå Balkan. Sverige har goda erfarenheter av samarbetet med IOM.\r\nUtskottet har tidigare (bet. 2000/01:UU4) framhållit att Sverige betonar\r\ndet våldsmonopol som givits FN:s säkerhetsråd och understryker vikten av\r\natt utveckla och stärka FN:s förmåga att i tid kunna fatta kraftfulla\r\nbeslut. Utskottet menar att med ett bättre fungerande säkerhetsråd skulle\r\ntendensen att använda våld utan säkerhetsrådets medgivande kunna stävjas.\r\nDet är viktigt att FN:s våldsmandat inte undermineras eftersom det skulle\r\nriskera att fragmentisera folkrätten samt undergräva det reformarbete som\r\npågår inom FN. En viktig historisk lärdom är att instrumenten för att\r\nförebygga konflikter och för att bedriva en effektiv sanktionspolitik\r\nmåste utvecklas.\r\nUtskottet framhåller vidare att genom globaliseringen har svenska företags\r\ninternationella verksamhet ökat kraftig. Detta gäller även i länder där\r\nefterlevnaden brister i fråga om de grundläggande normer och principer\r\nsom det internationella samfundet har enats om rörande mänskliga rättigheter,\r\nt.ex. arbetsvillkor och hållbar utveckling.\r\nUtskottet kan konstatera att projektet Globalt ansvar, som presenterades\r\nav regeringen i mars 2002, syftar till att främja OECD:s riktlinjer för\r\nmultinationella företag och principerna i FN:s Global Compact och ge stöd\r\ntill ett konstruktivt samarbete mellan näringsliv, fackliga organisationer,\r\nenskilda organisationer för mänskliga rättigheter, grundläggande\r\narbetsvillkor, bekämpning av korruption, en bättre miljö och övriga punkter\r\ni OECD:s riktlinjer. Många svenska företag arbetar i dag aktivt för att\r\nsäkerställa att mänskliga rättigheter inte kränks till följd av deras\r\nverksamhet. Utskottet anser att det ökade engagemanget från företag och\r\nandra aktörer för dessa frågor är viktigt men samtidigt får man inte glömma\r\natt det ytterst är staterna själva som har ansvaret för att de mänskliga\r\nrättigheterna efterlevs.\r\nTvå viktiga fundament i svensk politik är en aktiv handelspolitik för att\r\nöka företagens möjligheter att verka över nationsgränser och en utrikes-\r\noch utvecklingspolitik som kraftfullt betonar vikten av mänskliga rättigheter\r\noch hållbar utveckling. Att främja företagens sociala ansvar utgör ett\r\nviktigt komplement till, och binder samtidigt samman, dessa grundläggande\r\nmålsättningar i svensk utrikespolitik. Utskottet har tydligt framhållit\r\ndetta även i betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling.\r\n\r\nUtskottet menar att Sverige och svenska företag har en mycket stark\r\ninternationell trovärdighet när det gäller engagemang och kunskap om mänskliga\r\nrättigheter, arbetsvillkor, korruptionsbekämpning och miljöhänsyn. Många\r\nföretag har beslutat sig för att de skall arbeta med frågorna och med att\r\nomsätta detta i praktiken.\r\nDen svenska politiken tar avstånd från synen att det skulle vara en\r\notillbörlig inblandning i andra staters angelägenheter att påtala kränkningar\r\nav de mänskliga rättigheterna. Den princip om icke-inblandning som uttrycks\r\ni FN-stadgans artikel 2:7 skall inte tolkas som en begränsning av stadgans\r\ntydliga krav på insatser för att främja de mänskliga rättigheterna. Statens\r\nsuveränitet kan inte åberopas som en sköld för kränkningar av mänskliga\r\nrättigheter. Stater skall inte kunna hänvisa till interna angelägenheter\r\noch på det sättet kunna hålla världssamfundet borta när det är en akut\r\nnödsituation, mänskliga rättigheter undertrycks och människor mördas.\r\nRapporter om läget för de mänskliga rättigheterna i världens länder\r\nsammanställs sedan ett antal år tillbaka av Utrikesdepartementet. Regeringen\r\nhar beslutat att göra sammanställningen av 2002 års rapporter offentliga\r\noch i januari 2003 publicerades de nära 190 landrapporterna på regeringens\r\nwebbplats för mänskliga rättigheter.\r\nhttp://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/page/\r\nMot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden\r\navstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15\r\n(kd) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 (fp) yrkandena 1, 2 och 4-6, 1999/2000:U903\r\n(v) yrkande 5, 2002/03:U204 (m) yrkande 5, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 1\r\noch 21, 2002/03:U250 (v) yrkande 4, 2002/03:U323 (m) yrkande 25, 2002/03:U325\r\n(mp) yrkande 3, 2003/04:U209 (m) yrkande 3, 2003/04:U211 (fp) yrkande 3,\r\n2003/04:U220 (c) yrkande 2, 2003/04:U230 (v), 2003/04:U246 (m) yrkande\r\n4, 2003/04:U282 (fp) yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298 (s), 2003/04:U299\r\n(m) yrkande 6, 2003/04:U317 (mp), yrkande 1, 2003/04:U335 (mp) yrkande 1,\r\n2003/04:U341 (kd) yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 (kd) yrkande 2,\r\n2003/04:U350 (kd) yrkande 1 samt 2003/04:U352 (kd) yrkandena 3 och 5.\r\n2 Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar\r\nSammanfattning av motionerna\r\nI motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 15  liksom i motion 2003/04:U282 (fp)\r\nyrkande 14  konstateras att dödsstraffet är en av de grövsta kränkningarna\r\nav mänskliga rättigheter och bör avskaffas i hela världen. Ett rättssystem\r\nsom sanktionerar dödsstraff fördömer inte avsiktligt dödande utan bryter\r\nsnarare mot den egna rättsmoralen genom att utdöma dödsstraff i lagens\r\nnamn. De länder som fortfarande tillämpar och utför dödsstraff måste\r\nfördömas kraftfullt. Genom aktiva påtryckningar och krav kan positiva\r\nresultat åstadkommas och EU:s ovillkorliga krav på denna punkt har exempelvis\r\nlett till att samtliga EU:s kandidatländer avskaffat dödsstraffet. Även\r\ntortyr förekommer i många länder och måste fördömas. Motionärerna menar\r\natt Sverige aktivt skall verka för att dödsstraffet och användningen av\r\ntortyr avskaffas.\r\nI motion 2002/03:U204 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina avrättar fler\r\nmänniskor än världens övriga länder tillsammans. Dödsstraffen utmäts efter\r\nrättegångar som med varje mått mätt måste anses som summariska, politiserade\r\noch orättvisa. Möjligheterna att överklaga är starkt begränsade. I yrkande\r\n1 anförs att Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet\r\ni Folkrepubliken Kina upphör och, i yrkande 2, att tortyren upphör. Även\r\ni motionerna 2002/03:U289 (fp) yrkande 2 och i 2002/03:U313 (c) yrkande\r\n25 krävs att Sverige och EU kraftfullt måste fördöma utdömanden och\r\nverkställanden av dödsstraff i Kina. I motionerna 2002/03:U204 (m) yrkande\r\n7 liksom i 2003/04:U299 (m) yrkande 8 framhålls att Sverige bör markera\r\nsitt stöd för Taiwans öppning om att avskaffa dödsstraffet.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att Sverige aktivt driver frågan om ett universellt\r\navskaffande av dödsstraffet och, i avvaktan på att detta skall ske, att\r\nanvändningen av dödsstraffet skall inskränkas och ske med iakttagande av\r\nde begränsningar som finns i internationell rätt. Dödsstraffet är enligt\r\nsvensk uppfattning ett djupt omänskligt straff. Dess grymhet och dess\r\noåterkalleliga natur gör det till ett straff som inte bör ha någon plats\r\ni en modern och civiliserad rättsordning.\r\nI FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter Sverige\r\ntillsammans med övriga EU att driva och söka ökat stöd för den resolution\r\nmot dödsstraffet som antagits i kommissionen sedan 1997. Sverige var\r\ninitiativtagare till utarbetandet av tilläggsprotokoll nr 13 till\r\nEuropakonventionen om mänskliga rättigheter om ett totalt avskaffande av\r\ndödsstraffet. Protokollet, som föreskriver avskaffande av dödsstraffet även\r\ni krigstid, antogs 2002 och ratificerades av Sverige i april 2003.\r\nUtskottet har inhämtat att antagandet 1998 av EU:s riktlinjer mot\r\ndödsstraffet har inneburit att unionens bilaterala arbete koncentrerat på att\r\npåverka andra länder att avskaffa dödsstraffet eller begränsa dess användande\r\nhar intensifierats. Uppvaktningar av ett lands myndigheter har ofta\r\ninriktats på användningen av dödsstraffet generellt men även på individuella\r\ndödsdomar. Vanligen publiceras uppvaktningens innehåll i inhemska medier\r\nför att på så sätt bidra till att påverka opinionen mot dödsstraffet.\r\nInom OSSE tar EU regelmässigt upp enskilda fall där dödsstraff är aktuellt\r\ni OSSE:s deltagarländer. Genom att på detta sätt uppmana andra länder att\r\navskaffa eller begränsa dödsstraffet kan Sverige och övriga EU bidra till\r\natt påskynda den internationella utvecklingen mot ett universellt avskaffande.\r\nSverige fäster stor vikt vid detta arbete och inom ramen för EU:s\r\nutvecklingssamarbete finns särskilda medel avsatta för detta.\r\nUtskottet konstaterar att enligt FN:s särskilde rapportör om summariska\r\navrättningar förekommer utomrättsliga, summariska och godtyckliga\r\navrättningar, och hot om sådana övergrepp, i alla världsdelar. Avrättningarna\r\nutförs av ett lands polis- och säkerhetsstyrkor, med regeringens goda\r\nminne, eller av andra personer eller grupper som samarbetar med, eller\r\ntolereras av, landets regering. En avrättning är summarisk då den verkställs\r\ntrots att den inte föregås av en korrekt rättegång. Sverige stöder den\r\nsärskilde rapportörens arbete och är sedan flera år initiativtagare till\r\nen resolution i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna om\r\nutomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar. Ett motsvarande\r\ninitiativ drivs av Finland i FN:s generalförsamling.\r\nUtskottet menar att det förekommer i flera länder i världen att människor\r\nfrihetsberövas för att senare inte höras av. Skälet är ofta att den\r\nförsvunne berövats livet summariskt eller genom tortyr. Sådana ofrivilliga\r\nförsvinnanden innebär ett oerhört lidande för den enskilde och hans eller\r\nhennes familj. De utgör också ett medel för en repressiv politik. Inom\r\nramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna pågår för närvarande\r\nett arbete som syftar till att utarbeta en separat konvention om ofrivilliga\r\nförsvinnanden. Sverige verkar inom ramen för detta arbete särskilt för\r\natt konventionen skall innefatta en rätt för anhöriga till information om\r\nvad som hänt den försvunne samt en rätt till skadestånd.\r\nUtskottet är av den bestämda uppfattningen att inga former av tortyr eller\r\nannan grym eller förnedrande behandling kan accepteras i vilket syfte det\r\nän vara må. Förbudet mot tortyr finns i de centrala instrumenten om\r\nmänskliga rättigheter samt i FN:s konvention mot tortyr och annan grym,\r\nomänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) från 1984.\r\n\r\nUnder det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen svarade Sverige\r\nför författandet av EU:s riktlinjer mot tortyr som antogs av unionens\r\nutrikesministrar i april 2001. Riktlinjerna är framför allt avsedda att\r\npå samma sätt som riktlinjerna mot dödsstraffet utgöra underlag för\r\nuppvaktningar i tredje land om bruket av tortyr. Till skillnad från\r\ndödsstraffet, som tillkännages i domslut, så utgör tortyr en dold verksamhet\r\nvars förekomst många länder anstränger sig för att dölja för omvärlden.\r\nRiktlinjerna mot tortyr används också till stöd för EG-kommissionens\r\nutvecklingssamarbete inriktat på att genom bl.a. utbildning av poliser\r\nstävja bruket av tortyr i individuella länder. I slutet av 2002 kunde\r\nFN:s generalförsamling anta ett tilläggsprotokoll till FN:s tortyrkonvention\r\nsom syftar till att stärka möjligheterna att förebygga tortyr.\r\nEU:s agerande i frågor om mänskliga rättigheter utgår ifrån FN:s konventioner\r\nför de mänskliga rättigheterna samt de olika regionala konventionerna.\r\nUnder de senaste åren har dock vissa verktyg tillkommit som skall underlätta\r\nsamordningen mellan EU-länderna i unionens agerande i frågor om de mänskliga\r\nrättigheterna. Med hjälp av EU-ländernas ambassader i olika länder kan\r\nkunskaperna öka inom EU angående bruket av tortyr i enskilda länder och\r\nhur EU bäst kan hjälpa till att stävja det.\r\nMed vissa länder har EU på senare år valt att inleda separata dialoger på\r\nexpertnivå om mänskliga rättigheter. En sådan dialog förs sedan 1997 med\r\nKina. År 2002 inleddes på försök en liknande dialog med Iran. Dialogerna\r\nförs halvårsvis mellan representanter från EU-trojkan samt relevanta\r\nministerier i dialogländerna. De politiska dialogmötena kompletteras med\r\nmöten mellan akademiska experter och organisationer inom EU respektive\r\ndialogländerna för att fördjupa diskussionerna och samtidigt bredda\r\nkontaktytorna mellan länderna vad gäller frågor om mänskliga rättigheter.\r\nUtskottet\r\nhar inhämtat att Sverige vid flera tillfällen och på hög nivå har tagit\r\nupp dödsstraffet med Kinas regering och uppmanat Kina att upphöra med att\r\nutdöma dödsstraff och att det helt avskaffas. Detta har skett i direkta\r\nsamtal och kontakter med den kinesiska regeringen, både bilateralt och\r\nvid olika multilaterala dialogtillfällen, som vid EU:s dialog om mänskliga\r\nrättigheter, samt genom anföranden i bl.a. FN. Sverige kommer även\r\nfortsättningsvis att noga bevaka användandet av dödsstraffet i Kina och\r\nframföra den principiella ståndpunkten att dödsstraffet bör avskaffas.\r\nLiksom dödsstraffet står tortyren också högt på agendan för EU:s dialog\r\nmed Kina om de mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar att ett\r\navskaffande av dödsstraffet i Taiwan givetvis är i linje med Sveriges och\r\nEU:s ansträngningar att avskaffa dödsstraffet varhelst det förekommer och\r\nunderstryker att detta kan verka som förebild för den vidare utvecklingen\r\ni Kina.\r\nUtskottet konstaterar även att strävan att bistå Kina i moderniseringen\r\nav rättsväsendet sedan många år har inneburit en rad insatser och\r\nkunskapsutbyte mellan Kina och Sverige samt Kina och EU. Kinas rättsväsen och\r\nlagstiftning har under de senaste 20 åren genomgått omfattande reformering\r\noch bringats i mer formell överensstämmelse med internationellt rättstänkande.\r\nGraden av politisering av rättsapparaten har minskat, och denna trend\r\ntycks fortsätta. Full rättssäkerhet kan dock inte uppnås under det\r\nenpartisystem som råder. Utskottet ser allvarligt på situationen när det\r\ngäller de mänskliga rättigheterna i Kina och understryker vikten av att\r\nSverige och EU vid varje givet tillfälle uppmanar Kinas regering att\r\nupphöra med de kränkningar som görs både mot enskilda och organisationer.\r\n\r\nMot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden\r\navstyrker utskottet motionerna 2002/03:U204 (m) yrkandena 1, 2 och 7,\r\n2002/03:U228 (fp) yrkande 15, 2002/03:U289 (fp) yrkande 2, 2002/03:U313 (c)\r\nyrkande 25, 2003/04:U282 (fp) yrkande 14  samt 2003/04:U299 (m) yrkande\r\n8.\r\n3 Förtryck av etniska eller nationella minoriteter\r\nSammanfattning av motionerna\r\nI motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 16 liksom i motion 2003/04:U282 (fp)\r\nyrkande 15 framhålls vikten av att vidta åtgärder för att motverka alla\r\nformer av etnisk diskriminering. Under senare år har en mer uttalad och\r\naggressiv rasism och främlingsfientlighet uppträtt i olika former. Den\r\nhar bl.a. tagit sig uttryck i våldshandlingar och trakasserier med rasistiska\r\neller antisemitiska förtecken. Invandrare och nationella minoriteter liksom\r\naktiva antirasister samt journalister, debattörer, poliser och politiker\r\ni deras egenskap av företrädare för det demokratiska samhället har drabbats.\r\nBrott av detta slag har sin udd riktad mot det demokratiska styrelseskicket\r\noch den grundläggande uppfattningen om alla människors lika värde.\r\nI motion 2003/04:U17 (fp) yrkande 9 framhålls vikten av att ILO-konvention\r\nnr 169 ratificeras snarast av Sverige.\r\nI motion 2003/04:U235 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige verkar för att\r\nalla medlemsländer i OSSE skyndsamt inför ett system för att specifikt\r\nregistrera alla antisemitiska incidenter som sker i respektive hemländer.\r\n\r\nI motion 2003/04:Kr388 (fp) yrkande 2 framhålls att Sverige som nation\r\nskall uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism när den uppstår i\r\nandra länder.\r\nI motion 2002/03:U221 (kd) liksom i motion 2003/04:U224 (kd) anförs vikten\r\nav stöd till religionsfriheten i Europa och dess närhet.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att de mänskliga rättigheterna främst reglerar\r\nförhållandet mellan individen och staten. Individen skall ha ett skydd mot\r\növergrepp, och det är statens skyldighet att skydda individen. De mänskliga\r\nrättigheterna slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde\r\noch rättigheter. Utgångspunkten för det svenska biståndet till mänskliga\r\nrättigheter är att ökad respekt för mänskliga rättigheter har ett värde\r\ni sig. Samarbetet sker såväl med stater som med enskilda organisationer.\r\nUtbildning, opinionsbildning och dokumentation är vanliga arbetsformer.\r\nGrunden för det svenska utvecklingssamarbetet inom området mänskliga\r\nrättigheter är de internationella konventioner och deklarationer som\r\nutarbetats och som accepteras av en övervägande del av det internationella\r\nsamfundet. Arbete med mänskliga rättigheter utgår från principen att alla\r\nrättigheter är lika värda och universella samt att de är nära relaterade\r\noch beroende av varandra. Arbetet kan vara både långsiktigt och kortsiktigt\r\noch kan ske i samarbete både med statliga och icke-statliga organisationer\r\noch institutioner. Stödet till det civila samhället omfattar ofta stöd\r\ntill dokumentation av kränkningar, rättshjälp och medvetandegörande om\r\nmedborgarnas rättigheter och skyldigheter, och arbetet genomförs ofta i\r\nsamarbete med svenska och internationella organisationer.\r\nUtskottet menar att minoritetsgrupper i många länder inte har samma\r\nmöjligheter som majoritetsbefolkningen. Minoriteterna tillhör ofta de\r\nfattigaste och mest marginaliserade grupperna i samhället, med den största\r\narbetslösheten, de sämsta bostäderna och flest antal ungdomar med ingen\r\neller oavslutad skolgång. Det är angeläget att öka respekten för dessa\r\nindividers rättigheter, något som Sverige verkar för såväl internationellt\r\nsom nationellt.\r\nDet har beräknats att antalet nationella eller etniska, religiösa och\r\nspråkliga minoritetsgrupper världen över uppgår till många tusen, med\r\nlångt mer än en och en halv miljard personer eller mer än en fjärdedel av\r\njordens befolkning. Staterna har ett ansvar att utan diskriminering ge\r\npersoner ur minoritetsgrupperna samma rättigheter som landets övriga\r\nbefolkning, t.ex. till socialt skydd, utbildning, hälsovård eller kommunikation\r\nmed domstolarna.\r\nEn rad internationella dokument behandlar nationella eller etniska,\r\nreligiösa och språkliga minoriteter. Enligt artikel 27 i FN:s konvention om\r\nmedborgerliga och politiska rättigheter skall de personer som tillhör\r\netniska, religiösa eller språkliga minoriteter tillåtas att i gemenskap\r\nmed andra i sin grupp ha ett eget kulturliv, utöva sin religion och använda\r\nsitt eget språk. Europarådets ramkonvention om skydd för nationella\r\nminoriteter liksom stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk utvecklar\r\nskyddet för personer som tillhör nationella minoriteter. Sverige verkar\r\nför att personer som tillhör nationella eller etniska, språkliga och\r\nreligiösa minoriteter i alla länder ges möjlighet att på lika villkor som\r\nmajoritetsbefolkningen effektivt åtnjuta alla de mänskliga rättigheterna.\r\n\r\nUtskottet har vidare inhämtat att arbetet med att utreda möjligheten till\r\nsvensk ratifikation av ILO-konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk\r\ni självstyrande länder fortsätter, och målsättningen är att kunna ratificera\r\nkonventionen inom innevarande mandatperiod.\r\nReligionsfriheten anges uttryckligen i den allmänna förklaringen om de\r\nmänskliga rättigheterna. Många länder begränsar emellertid religionsfriheten\r\npå grund av att vissa religiösa uttrycksformer betraktas som ett hot mot\r\nstatens överhöghet. Statliga bestämmelser mot religion på grundval av\r\npolitiska ideologier är mindre vanliga nu sedan det kalla krigets slut,\r\nmen de förekommer fortfarande i vissa länder. Begränsningarna kan vara\r\nallt från förbud mot att utöva en religion till trakasserier och förföljelse\r\nav de troende. Det finns flera rapporter om att religiösa ledare har\r\ngripits, torterats och fängslats. Olika kristna samfund diskrimineras ofta\r\ni kommunistiska eller post-kommunistiska länder, och även i vissa muslimska\r\nländer.\r\nOlika FN-organisationer har påpekat att muslimska minoriteter i Europa\r\nofta diskrimineras och att folk har fördomar och stereotypa uppfattningar\r\nom dem. Händelserna den 11 september 2001 och ny militans hos vissa\r\nislamiska rörelser har stärkt en del europeiska krafter som propagerar för\r\nbilden av islam som en expansiv, aggressiv och primitiv religion. Dessa\r\nkrafter har lyckats skapa viss oro hos en ansenlig del av en europeisk\r\nopinion, men det som en enskild muslim eller en grupp muslimer gör eller\r\nhävdar sammanfaller inte nödvändigtvis med vad islam föreskriver, och de\r\nrepresenterar inte heller den muslimska världen i sin helhet.\r\nEtnisk diskriminering måste motverkas kraftfullt. FN, EU och varje enskild\r\nmedlemsstat måste vidta alla åtgärder som krävs för att bekämpa intolerans,\r\nrasism, diskriminering och våldshandlingar i samband med religionsutövande.\r\nFN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering antogs\r\n1965. Konventionen innefattar förbud för rasistiska och fascistiska\r\norganisationer. Utskottet behandlar konventionen i betänkandet om folkrätt\r\n(bet. 2003/04:UU11).\r\nUnder senare år har en mer uttalad och aggressiv rasism och främlingsfientlighet\r\nuppträtt i olika former. Den har bl.a. tagit sig uttryck i våldshandlingar\r\noch trakasserier med rasistiska eller antisemitiska förtecken. Invandrare\r\noch nationella minoriteter liksom aktiva antirasister samt journalister,\r\ndebattörer, poliser och politiker i deras egenskap av företrädare för\r\ndet demokratiska samhället har drabbats. Brott av detta slag har sin udd\r\nriktad mot det demokratiska styrelseskicket och den grundläggande\r\nuppfattningen om alla människors lika värde. Utskottet kostaterar att Sverige\r\nhar starkt engagerat sig i kampen mot antisemitismen. Förintelsekonferensen\r\när det främsta exemplet på detta engagemang. Även antisionism är oacceptabel,\r\nom den går ut på att förvägra det judiska folket en rätt till ett hemland\r\neller förnekar Israels rätt att existera.\r\nSverige och EU ger stöd till framväxten av en demokratisk palestinsk\r\nrättsstat, och i detta stöd ingår att försöka utveckla och förbättra den\r\npalestinska myndigheten. Utskottet har inhämtat att en fråga som ständigt\r\ntas upp i kontakterna med den palestinska myndigheten är efterlevnaden av\r\nde mänskliga rättigheterna.\r\nMot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden\r\navstyrker utskottet motionerna 2003/04:U17 (fp) yrkande 9, 2002/03:U221\r\n(kd), 2002/03:U228 (fp) yrkande 16, 2003/04:U224 (kd), 2003/04:U235 (kd)\r\nyrkande 2, 2003/04:U282 (fp) yrkande 15 samt 2003/04:Kr388 (fp) yrkande\r\n2.\r\n4 Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och\r\nbarn samt resolution 1325\r\nSammanfattning av motionerna\r\nI motionerna 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 3 och 2003/04:U349\r\n(s) yrkande 3  framhålls vikten av att Sverige arbetar för att ett datum\r\nskall fastställas för när FN:s generalsekreterares rapport om resolution\r\n1325 skall presenteras och i motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)\r\nyrkande 5 konstateras att FN-systemet är starkt mansdominerat och av de\r\nlandrapporter som lämnats till rådet är det bara en liten del som tar upp\r\ngenderfrågor. En stor del av rapporterna innehåller ingen information om\r\nhur kvinnors och mäns behov beaktas vid utformning av programmen.\r\nMotionärerna kräver att Sverige skall arbeta för att genderperspektivet blir\r\nen obligatorisk del i alla landrapporter och temarapporter till FN:s\r\nsäkerhetsråd. Även i motion 2003/04:U349 (s) yrkande 5 krävs att Sverige\r\nskall arbeta för att genusperspektivet blir en obligatorisk del i alla\r\nlandrapporter och temarapporter till FN:s säkerhetsråd.\r\nI motion 2002/03:U212 (c) yrkande 9 krävs att Sverige skall verka för\r\nkvinnors deltagande i FN-insatser, fredsförhandlingar och fredsprocesser.\r\nI motion 2003/04:U203 (c) yrkande 10  framhålls att i resolution 1325\r\nuppmanas FN:s medlemsstater att öka det frivilliga finansiella och tekniska\r\nstödet för att kunna genomföra missioner och program med ett starkt\r\ngenusperspektiv. Motionärerna menar att Sverige måste öka stödet till FN:s\r\narbete för en ökad införlivning av genusperspektivet i FN-missioner och\r\növrigt arbete. I motion 2003/04:U327 (v) yrkande 2 krävs att Sverige i\r\ninternationella sammanhang aktivt bör arbeta för att alla länder som\r\nratificerat konventioner och resolutioner om kvinnor också lever upp till\r\ndem.\r\nI motion 2003/04:U349 (s) yrkande 1 krävs att Sverige i EU och i allt\r\nbilateralt och multilateralt samarbete arbetar för att resolution 1325\r\nskall implementeras i allt FN-arbete och i de enskilda länderna. I motion\r\n2003/04:U350 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige i alla relevanta utrikes-,\r\nsäkerhets- och försvarspolitiska kontakter och sammanhang skall betona\r\natt världens stater och nationer måste leva upp till FN:s säkerhetsråds\r\nresolution 1325.\r\nI motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 4 liksom i motion\r\n2003/04:U349 (s) yrkande 4 krävs att Sverige skall arbeta för att\r\nundersökningsdelegationer till krigsområden skall ha kvinnliga deltagare, att\r\nchecklistor angående kvinnors erfarenheter och behov skall upprättas, att\r\ndelegationerna skall träffa kvinnoorganisationer på fältet och att program\r\nför nedrustning, demobilisering och återuppbyggnad också måste beakta\r\nkvinnors behov och ta vara på kvinnors kunskaper.\r\nI motion 2002/03:U235 (fp) yrkande 1 krävs att Sverige i internationella\r\nforum som FN aktivt verkar för att kvinnors rätt till fri abort erkänns\r\nsom en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Samma krav framförs\r\ni motion 2003/04:U276 (fp) yrkande 1. I motion 2003/04:U17 (fp) yrkande\r\n8 framhåller motionärerna att frågan om fri abort på kvinnans egna villkor\r\nbör drivas tydligt av Sverige i internationella forum. Även i motion\r\n2003/04:U276 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige verkar för att kvinnors rätt\r\ntill fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat\r\npolitiskt mål i svensk utrikespolitik. Liknande krav framförs även i motion\r\n2003/04:So242 (v) yrkande 1 där motionärerna begär att Sverige aktivt\r\ninom EU skall verka för kvinnors rätt till abort.\r\nI motion 2003/04:U245 (m) yrkande 5 framhålls vikten av att arbeta för\r\nökad respekt för mänskliga rättigheter och stärkande av kvinnors rätt\r\ntill egen bestämmanderätt över sin sexualitet samt att minska våld mot\r\nkvinnor, unga flickor och barn.\r\nI motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 1 framhålls att Sverige i bilaterala\r\noch multilaterala kontakter med andra länder skall verka för att traditionella\r\nlagar som diskriminerar kvinnor avskaffas och i yrkande 2 att en\r\nuppföljningsmekanism för resolution 1325 skall upprättas. Samma krav framförs\r\ni motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 6.\r\nI motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 4 krävs att Sverige måste initiera ett\r\nökat samarbete mellan regeringar, FN-systemet och det civila samhället\r\nför en ökad global jämlikhet. I yrkande 5 betonas att kvinnors utsatta\r\nsituation i krig kräver ökad uppmärksamhet av FN och andra internationella\r\norgan samt att kvinnor på flykt skall få särskilt skydd mot sexuella\r\növergrepp och våld i flyktinglägren, och i yrkande 6 framhålls att Sverige\r\nmåste verka för en ökning av antalet deltagande kvinnor på högsta politiska\r\nnivå. Vidare framhålls i yrkande 8 vikten av att öka trycket på\r\nutvecklingsländerna att höja andelen kvinnor i beslutande församlingar.\r\nI motion 2003/04:U332 (s) framhålls att av tradition har frågorna om fred\r\noch människors livsmiljö legat nära kvinnorna. Kampen för fred och fredlig\r\nsamlevnad människor emellan har alltid varit en kvinnofråga såväl\r\ninternationellt som nationellt, och det finns en historisk koppling mellan\r\nkvinnorörelsen och fredsrörelsen. Motionärerna kräver att Sverige kraftfullt\r\nbör agera för att öka kvinnors inflytande och förändra normer i samhället\r\nsom rör lösningar på krig, våld och konflikter.\r\nI motion 2003/04:U349 (s) yrkande 2 framhålls att Sverige bör arbeta för\r\natt kvinnofrågor blir en stående punkt på säkerhetsrådets agenda. Det är\r\nen angelägen fråga att detta formaliseras, och detta bör göras utifrån\r\nperspektivet att kvinnor utgör en underutnyttjad resurs med stora möjligheter\r\natt medverka till betydligt bättre resultat inom alla områden. I motion\r\n2003/04:A2 (s) konstateras att en risk med politiken där jämställdhet\r\nskall integreras i den ordinarie verksamheten är att man inte lika kraftfullt\r\ndriver de särskilda insatser som är riktade till just kvinnor. EU:s och\r\növriga världens handelspolitik är ett stort hinder för kvinnors möjlighet\r\ntill egen försörjning, inte minst i utvecklingsländerna. Frihandel är en\r\nviktig del i arbetet för långsiktig ekonomisk utveckling. Motionärerna\r\nanser att jämställdhetsperspektivet i det internationella utvecklingsarbetet\r\nmåste stärkas, och jämställdhet skall tydligt genomsyra alla led av\r\nutvecklingssamarbetet.\r\nI motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 17 anförs att Sverige inte kan vara\r\npassivt när kvinnor och flickor dödas till följd av våld som riktats\r\nspecifikt mot dem just därför att de är födda till kvinnor. Motionärerna\r\nanser att det är viktigt att våga gå i frontlinjen för att på allvar komma\r\ntill tals med ett av de allvarligaste fattigdomsproblemen som just\r\nkvinnovåldet utgör. I yrkande 18  krävs åtgärder för att motverka handel med\r\nkvinnor och barn, s.k. trafficking, som är ett snabbt växande problem i\r\nEuropa. Samma krav framförs i motion 2003/04:U282 (fp) yrkandena 17 och\r\n18. I motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 20 framförs behovet av att genomföra\r\nåtgärder för att stärka barns rättigheter.\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 5 krävs att Sverige verkar för att våld\r\nmot kvinnor blir en straffbar handling i hela världen, och i yrkande 6\r\nkrävs att Sverige verkar för att ekonomiska reformprogram, program för\r\njordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor och i yrkande\r\n7 att fattiga kvinnor involveras i arbetet med åtgärder för att bekämpa\r\nfattigdom och hunger. I yrkande 8 framhålls att det inte går att nå en\r\nhållbar utveckling om inte alla människor ges lika villkor till en dräglig\r\ntillvaro. Kvinnors rättigheter kränks dagligen på de mest brutala sätt,\r\noch detta måste stoppas. Det är viktigt att lyfta fram frågan om kvinnors\r\nrättigheter i alla tänkbara sammanhang, inte minst vid toppmöten.\r\nI motion 2002/03:U318 (s) framhålls att handeln med kvinnor och barn är\r\nstarkt förknippad med andra former av internationell organiserad kriminalitet.\r\nDet är samma kriminella nätvärk som tidigare under kriget smugglade vapen\r\nsom nu organiserar handeln med kvinnor och barn. Sverige är ett av de få\r\nländer som har kriminaliserat köpet av sexuella tjänster, men det behövs\r\nen ny förbättrad EU-gemensam straffrättslig lagstiftning, samarbete med\r\nde länder som inte är medlemmar i EU - särskilt kandidatländerna - för\r\nförebyggande åtgärder och ökat skydd för offren och för att bekämpa\r\nfattigdom, stärka jämlikheten och öka respekten för de mänskliga rättigheterna.\r\n\r\nI motion 2002/03:U328 (kd) konstateras att Sverige är ett föregångsland\r\ni jämställdhetsfrågan och därmed har ett ansvar för att i olika internationella\r\nsammanhang driva den frågan. Jämställdhet, mänskliga rättigheter och\r\ndemokrati är begrepp som när de skall realiseras i verkligheten ligger\r\nmycket nära varandra. Hedersmorden är ett uttryck för att kvinnans kropp\r\nbetraktas som en ägodel, en begärlig vara likvärdig med mark, pengar,\r\nboskap eller hus, och motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige verkar\r\nför att föra upp hedersmorden högt på FN:s dagordning. I yrkande 2 krävs\r\natt Sverige skall verka för att hedersmord skall ingå i EU:s förhandlingar\r\nom Turkiets medlemskap i Europeiska unionen. I yrkande 4 framhålls att\r\nSverige skall verka för att det dokument som FN antagit om trafficking\r\nsnarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning. I yrkande 5 krävs\r\natt Sverige skall verka för att sambandet mellan droghandel och trafficking\r\nföljs upp och åtgärder vidtas på europeisk nivå och i yrkande 7 att Sverige\r\ni EU och andra internationella sammanhang skall verka för att prostitution\r\nförbjuds. Även i motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 15 framförs samma krav.\r\n\r\nI motion 2003/04:U328 (kd) yrkande 9 krävs att Sverige bör verka för att\r\nUNHCR ges extra resurser för att skydda flickor och kvinnor på flykt och,\r\ni yrkande 12, att det är angeläget att det multi- och bilaterala biståndet\r\nskall riktas till bl.a. kvinnoorganisationer som är engagerade i arbete\r\nmot kvinnlig könsstympning och till intensiva informations- och\r\nupplysningskampanjer i biståndsländerna. I yrkande 13 framhålls att Sverige\r\ngenom biståndet skall verka för utbildning av inhemska \"barnmorskor\" så\r\natt de inser skadligheten med könsstympning och upphör med denna verksamhet\r\noch i yrkande 14  att Sverige i EU skall verka för att kvinnlig könsstympning\r\nerkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter. Även i motion 2003/04:U255\r\n(kd) yrkande 18 framförs samma krav.\r\nI motion 2002/03:U328 (kd) framhålls att länder som anstränger sig för\r\natt förbättra kvinnors rättigheter och kvinnors tillgång till skolutbildning\r\noch andra resurser får lägre andel fattigdom, snabbare ekonomisk tillväxt\r\noch mindre korruption än länder som inte gör sådana ansträngningar. I\r\nyrkande 19  krävs att ökat stöd bör ges till allmän utbildning och\r\nupplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors/kvinnors\r\nmänniskovärde\r\noch mänskliga rättigheter. I yrkande 20  krävs att Sverige i olika bilaterala\r\noch multilaterala sammanhang för upp den afrikanska flickans skolsituation\r\nför att få afrikanska myndigheter att ta tag i problemet med sexuella\r\ntrakasserier och våld riktat mot flickor i skolorna. I yrkande 21  krävs\r\natt Sverige internationellt skall arbeta mot att flickor/kvinnor används\r\nsom handelsvaror och slavar och, i yrkande 23, verka för att traditionella\r\nlagar som diskriminerar kvinnor skall avskaffas.\r\nI motion 2003/04:Ju478 (mp) yrkande 13 krävs att Sverige tar initiativ i\r\nFN att hålla en världskonferens om mansrollen.\r\nI motion 2003/04:U255 (kd) framhålls att nästan alla världens samhällen\r\noch resurser styrs och kontrolleras av män. Enligt FN:s utvecklingsfond\r\n(UNDP) är det våldet mot kvinnor och flickor som har identifierats som\r\ndet största hindret för att kvinnor skall få mer inflytande och makt.\r\nKvinnor är fattigast i världen och också de minst utbildade, men ändå\r\nutför kvinnor i många utvecklingsländer det mesta av arbetet i jordbruket.\r\nKvinnors rätt till mark, krediter och produktionsmedel är därför av\r\ngrundläggande betydelse. Ojämlikheten mellan könen minskar möjligheterna\r\ntill en effektiv fattigdomsbekämpning, vilket i sin tur påverkar både\r\nkvinnor och män. Motionärerna menar i yrkande 10  att Sverige bör verka\r\nför att det internationella samfundet intensifierar arbetet med att stoppa\r\ndet könsrelaterade våldet och, i yrkande 11, att Sverige verkar för att\r\n\"hedersmord\" sätts upp som ett prioriterat ämne på den politiska dagordningen\r\ni Sverige och inom EU. I yrkande 12 krävs att bekämpningen av trafficking\r\nbör prioriteras och att Sverige inom ramen för biståndspolitiken bör rikta\r\nstöd till kampen mot kvinnlig könsstympning (yrkande 16). I yrkande 17\r\nkrävs att Sverige skall rikta utbildningsinsatser gällande kvinnlig\r\nkönsstympning till invandrarkvinnor och svensk hälso- och sjukvårdspersonal\r\noch i yrkande 21  krävs att Sverige uppmanar Sydafrika att presentera en\r\nnationell handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor bl.a. i\r\nlandets skolor, och i yrkande 22 krävs skärpta krav från Sverige och EU\r\ni förhandlingar med kandiderande medlemsländer till Europeiska unionen\r\nför att förhindra barnäktenskap. I motion 2003/04:U352 (kd) yrkande 11\r\nkrävs att de grundläggande rättigheterna för barn även skall omfatta rätten\r\natt tillhöra en familj.\r\nI motion 2003/04:U278 (fp, m, c kd,) yrkande 1 krävs att Sverige skall\r\nverka för att alla FN:s medlemsländer skall anta och uppfylla resolution\r\n1325, och i yrkande 4 krävs att Sverige bör arbeta för att systematiskt\r\nvåldtagna kvinnor skall kunna kräva skadestånd av den stat som beordrat\r\neller underlåtit att avstyra sådana övergrepp och i yrkande 5 att Sverige\r\ni alla internationella insatser bör erbjuda stöd och rehabilitering på\r\nplats åt våldtagna kvinnor.\r\nI motion 2003/04:U286 (c) yrkande 3 framhålls att Turkiet bör ge garantier\r\nför att kroppsvisitering av kvinnliga fångar utförs av kvinnlig personal\r\noch att övergrepp kommer att straffas. I motion 2003/04:U312 (kd) yrkande\r\n7 krävs att Sverige, inom EU och FN, mer kraftfullt bör agera mot brott\r\nmot mänskliga rättigheter, övergrepp och tortyr och för förbud av kvinnlig\r\nkönsstympning. I motion 2003/04:U327 (v) konstateras att en feministisk\r\nanalys av verkligheten visar på nödvändigheten av genomgripande förändringar\r\nav den rådande ordningen. I det avseendet anser vi att de resolutioner\r\nsom antagits av det internationella samfundet är viktiga i kampen för\r\nkvinnors mänskliga rättigheter. I yrkande 1 krävs att en tillgänglig,\r\nanvändbar och hanterlig sammanställning av alla de internationella\r\nkonventioner och resolutioner som berör kvinnors situation i världen skapas\r\noch ges en omfattande spridning.\r\nI motion 2003/04:U334 (s) framhålls att våldtäkter i krig först nu har\r\nkommit att betraktas som ett brott mot mänskligheten och sedan 2002 är\r\nuppförda som krigsbrott enligt Romstadgan för den internationella domstolen\r\ni Haag. Brotten begås främst i inomstatliga konflikter med avsikt att\r\nåstadkomma etnisk rensning. År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution\r\n1325. Resolutionen gav generalsekreteraren möjlighet att göra en studie\r\nom kvinnor, fred och säkerhet. Rapporten som presenterades under hösten\r\n2002 understryker att kvinnor och flickor betalar ett särskilt högt pris\r\nför väpnade konflikter och att kvinnor skall sättas i centrum för FN:s\r\nfredsbevarande aktiviteter. Världens kvinnor och män måste gemensamt ta\r\navstånd ifrån de krigsförbrytelser som riktas mot civila kvinnor och\r\nflickor i krig runt om i världen.\r\nI motion 2003/04:Ju447 (fp) yrkande 10 krävs att Sverige verkar för att\r\nfå internationella organisationer och fler länder att mer aktivt bekämpa\r\nmänniskohandel.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att en av det nybildade FN:s första åtgärder var\r\natt i organisationens stadga slå fast att de mänskliga rättigheterna gäller\r\nför både kvinnor och män, flickor och pojkar. FN har därefter under årens\r\nlopp fortsatt att konsekvent föra in denna princip i olika konventioner.\r\nFN:s konvention om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor\r\n(kvinnokonventionen) från 1979 ger ett ramverk för att säkerställa lika\r\nrätt för kvinnor och män. Konventionen lyfter fram regeringars skyldighet\r\natt i lagstiftning och praxis utrota de vanligaste formerna av diskriminering\r\nav kvinnor på grund av kön. Sverige var bland de första länderna att\r\nratificera konventionen, som trädde i kraft 1981.\r\nMed utgångspunkt i kvinnokonventionen driver Sverige i samarbete med\r\nlikasinnade stater en rad frågor som syftar till att uppmärksamma bristande\r\nrespekt för kvinnors rättigheter. Sverige tar upp frågan om kvinnors och\r\nflickors rättigheter i den utvecklingspolitiska dialogen, liksom i\r\ndiskussioner med regeringsföreträdare i multilaterala sammanhang. Målsättningen\r\när att jämställdhetsaspekten skall genomsyra alla delar av den svenska\r\npolitiken. Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik i ett\r\ninternationellt perspektiv är att kvinnor och män skall ha samma möjligheter,\r\nrättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet.\r\nKvinnodiskrimineringskommittén är ett oberoende expertorgan inom FN som\r\nhar till uppgift att granska konventionsstaternas efterlevnad av\r\nkvinnokonventionen. Medlemsländerna måste rapportera vart fjärde år till\r\nkommittén om hur man lagstiftningsmässigt, juridiskt och administrativt\r\nlever upp till konventionens olika artiklar. Rapporterna behandlas sedan\r\nvid kommitténs möten dit representanter kallas för de regeringar vars\r\nrapporter är uppe till behandling. Kommittén kan även ta emot information\r\nfrån enskilda organisationer. Kopplat till FN:s kvinnokonvention finns\r\nockså ett fakultativt protokoll, som ger enskilda individer eller grupper\r\nav individer klagorätt till FN:s kvinnodiskrimineringskommitté. Protokollet\r\nger också kommittén en möjlighet att på eget initiativ undersöka påstådda\r\nkränkningar av de rättigheter som anges i konventionen.\r\nUtskottet framhåller att Sverige aktivt har medverkat i uppföljningsarbetet\r\nav FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor i väpnade konflikter som\r\nantogs 2000. Resolutionen betonar bl.a. vikten av att öka kvinnors deltagande\r\ni fredsprocesser och återuppbyggande av det civila samhället samt uppmanar\r\nstater att tillse att kvinnors, flickors och pojkars mänskliga rättigheter\r\nrespekteras under och efter väpnade konflikter.\r\nUtskottet har i betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling\r\nframhållit betydelsen av att förstärka det praktiska arbetet med att\r\nkonsekvent införliva en könsmedvetenhet och ett jämställdhetsperspektiv i\r\nden internationella verksamheten och i utvecklingssamarbetet.\r\nKönskonsekvensanalyser skall genomföras och mål och indikatorer identifieras\r\ninom\r\nalla politikområden, och dessa skall vara vägledande för verksamheten.\r\nUtskottet framhåller att kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma\r\nrättigheter som män och pojkar. Diskriminering av kvinnor och flickor såväl\r\ni samhället som i familjen hindrar att de erkänns som fullvärdiga medborgare\r\nmed lika rättigheter som män och pojkar och dessutom tillhör ofta kvinnor\r\noch flickor den fattigaste delen av befolkningen.\r\nKvinnors och flickors deltagande och intressen skall säkerställas i alla\r\ndelar av politiken. Det praktiska arbetet med att införliva ett\r\njämställdhetsperspektiv i arbetet och att tillämpa befintlig kunskap och\r\ninformation bör därför intensifieras, och metodutvecklingen på området bör\r\nstärkas.\r\nUtskottet framhåller att Sverige förstärker sina insatser för integrering\r\nav ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med Agenda 21 och uppföljningen\r\nav resultatet från världstoppmötet i Johannesburg 2002. Arbetet med att\r\nuppfylla intentionerna i FN:s millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen\r\ninnebär dels ökade satsningar på stöd riktade till kvinnor och flickor,\r\ndels förbättrad biståndseffektivitet så att stödet når de fattiga och\r\nmest behövande. Utskottet menar att Sverige antagit en roll som pådrivare\r\ninternationellt i genderfrågor och i arbetet med millenniemålen måste\r\ngenderperspektivet ständigt beaktas och samtidigt måste mansrollen, det\r\nmanliga våldet och inte minst männens ansvar när det gäller spridningen\r\nav hiv/aids uppmärksammas. Män utövar våld mot barn, mot kvinnor och mot\r\nandra män, och det är viktigt att även uppmärksamheten riktas på denna\r\nrealitet. I FN:s millennieutvecklingsmål finns inte sexuell och reproduktiv\r\nhälsa som ett angivet mål. Många, bl.a. FN:s befolkningsfond (UNFPA),\r\nmenar att FN:s millenniemål om fattigdomsreduktion, jämställdhet, att\r\nbekämpa hiv/aids och att förbättra mödrars och barns hälsa inte kan uppnås\r\nom man inte gör omfattande satsningar på sexuell och reproduktiv\r\nhälsa.\r\nUtskottet menar att Sverige är ett av de länder som är pådrivande när det\r\ngäller att i internationella forum lyfta fram frågor kring sexuell och\r\nreproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, våld\r\nmot kvinnor och flickor samt jämställdhet mellan kvinnor och män och\r\nungdomars särskilda behov. Det dokument som länderna enades om i samband\r\nmed FN:s världskonferens i Kairo 1994 avspeglar denna syn. De internationella\r\növerenskommelserna har dock under senare år hotats av den rörelse av\r\nabortmotståndare som vuxit sig stark i synnerhet i USA. I vissa fall har\r\nbistånd från USA-administrationen villkorats så att internationella\r\norganisationer i utvecklingsländer begränsas i sitt arbetet med att informera\r\nom eller förespråka aborter. Konsekvensen blir bl.a. att alltfler kvinnor\r\ndör i samband med en graviditet, många till följd av försök att genomföra\r\nen illegal abort.\r\nUtskottet konstaterar att även Vatikanen och vissa islamiska stater inte\r\nsällan ifrågasätter internationella överenskommelser inom området sexuell\r\noch reproduktiv hälsa.\r\nUtskottet framhåller att vid den fjärde kvinnokonferensen som anordnades\r\ni Beijing i Kina 1995 antogs ett handlingsprogram som innehåller förslag\r\nom åtgärder inom områden där kvinnor diskrimineras. Det handlar om utbildning,\r\nhälsa, våld, väpnade konflikter, inflytande, mänskliga rättigheter, medier,\r\nmiljö och flickors situation. Handlingsprogrammet innehåller 361 paragrafer\r\nmed förslag på hur flickors och kvinnors situation kan förbättras. Dokumentet\r\när inte juridiskt bindande men innehåller rekommendationer som är moraliskt\r\nbindande för de 189 länder som antog handlingsprogrammet genom konsensus,\r\ndvs. utan omröstning. 62 länder reserverade sig dock mot olika paragrafer\r\ni dokumentet. De flesta reservationer gällde kvinnors sexuella rättigheter,\r\nfrågan om aborter och flickors arvsrätt. Vatikanstaten reserverade sig\r\nmot hela avsnittet om hälsa.\r\nUtskottet menar att arbetet med att implementera rättigheterna och\r\nhandlingsprogrammet från Kairokonferensen försvåras när hot kommer från USA\r\nom indragna medel. På ett liknande sätt villkoras de amerikanska anslagen\r\nför de internationella organisationer som arbetar med hiv/aids. Risken är\r\növerhängande att de organisationer som förespråkar avhållsamhet som den\r\nrätta metoden mot hiv/aids blir de som gynnas av USA:s politik.\r\nUtskottet menar att det är utomordentligt angeläget att besluten från\r\nKairo- konferensen om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter följs\r\nupp och efterlevs. Det är mycket oroande att USA och en rad andra länder\r\nsträvar efter att riva upp besluten, men glädjande att det råder enighet\r\ninom EU om försvar av resultaten från Kairokonferensen. Det är angeläget\r\natt finna allierade även utanför EU-kretsen för att få till stånd ett så\r\nstarkt motstånd som möjligt mot de krafter som vill underminera de beslut\r\nsom fattades i Kairo. Utskottet menar också att det är viktigt att fortsätta\r\natt ge stöd till enskilda länder, FN-organisationer och frivilligorganisationer\r\nså att besluten från Kairo kan fullföljas. Sedan mitten av 1990-talet\r\narbetar FN:s befolkningsprogram UNFPA med att förankra Kairoprogrammets\r\nbreda synsätt på frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och öka förståelsen\r\nför kopplingen mellan befolkning och utveckling. Organisationen har också\r\nbidragit till att avdramatisera dessa frågor i delar av arabvärlden och\r\nAfrika.\r\nUtskottet menar att det är angeläget och nödvändigt att öka kvinnors\r\ninflytande i arbetet med fred, konflikthantering och återuppbyggnad, både\r\nför att hitta fredliga sätt att lösa hotande konflikter och för att påverka\r\nvilka frågor som bör stå i fokus. Detta är viktigt för att föra fram\r\nperspektiven från de civila som är krigets stora offer, obeväpnade kvinnor,\r\nbarn och gamla, till de beslutsfattare som initierar krig och som dominerar\r\nförhandlingar om konflikter, krigföring och återuppbyggnad.\r\nUtskottet understryker vidare vikten av att utforma en sammanhängande\r\nstrategi för att öka kvinnors medverkan i alla led av arbetet med väpnade\r\nkonflikter. Sverige har sedan länge varit ledande både i arbetet med\r\nfredsfrämjande insatser och med jämställdhet och borde kunna vara ledande\r\näven i frågor om kvinnor i fredsfrämjande verksamhet. Utskottet har\r\ninhämtat att Utrikesdepartementet håller på att utarbeta förslag till\r\nåtgärder för utbildning, kompetensutveckling och ledarskapsutveckling för\r\natt öka antalet kvinnor i internationella konflikthanteringsuppdrag. En\r\nviktig fråga är att utarbeta förslag för att förankra en genusbaserad\r\nkonflikthanteringspolitik i FN, i EU och i det internationella samfundet\r\ni övrigt, dvs. en dialog och en politik där både mäns och kvinnors synpunkter\r\nförs fram.\r\nSverige arbetar aktivt i FN, bl.a. genom bidrag till FN:s enhet för\r\nfredsbevarande verksamhet och genom aktiv medverkan i FN:s s.k. C 34-kommitté,\r\nför att kvinnors prioriteringar skall synliggöras. I detta arbete behandlas\r\nbl.a. mandaten för FN:s fredsbevarande operationer, utbildningen och\r\nsammansättningen av de kontingenter som sänds ut av FN, liksom vikten av\r\natt tala med kvinnor på samma villkor som med män i krigsdrabbade områden.\r\nKonkret har arbete gått ut på att föra upp kvinnors angelägenheter på\r\nagendan så att bl.a. våld mot kvinnor åtgärdas och att förövare av sådant\r\nvåld lagförs. Andra frågor som har uppmärksammats är kvinnors rätt till\r\negendom, kvinnors hälsa och reproduktiva rättigheter samt att handel med\r\nkvinnor och barn förbjuds och motverkas. Sverige har under många år lämnat\r\nbetydande ekonomiska bidrag också till organisationer som Kvinna till\r\nKvinna, främst för stöd till lokala kvinnoorganisationer som arbetat på\r\ndessa viktiga områden.\r\nUtbildning är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att minska\r\nfattigdomen och öka människors möjligheter att aktivt kunna delta i\r\nsamhällets ekonomi, politik och kultur. Det är utskottets bestämda uppfattning\r\natt basutbildning, lika för flickor och pojkar, är en nyckel till ekonomisk,\r\npolitisk och social utveckling och därmed också till en rättvis och\r\nhållbar global utveckling. Utskottet har tidigare (bet. 2003/04:UU3 Sveriges\r\npolitik för global utveckling) framhållit att arbetet med att uppfylla\r\nintentionerna i FN:s millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen\r\ninnebär ökade satsningar på stöd riktade till kvinnor och flickor. I\r\narbetet med millenniemålen måste genderperspektivet ständigt beaktas, och\r\nutskottet menar att satsningar på flickors utbildning och hälsa är en av\r\nde viktigaste investeringarna ett samhälle kan göra. När kvinnor och män\r\nhar möjlighet att delta på lika villkor blir utvecklingen starkare.\r\nUtskottet har inhämtat att regeringen arbetar aktivt för att identifiera\r\noch nominera fler kvinnor till freds- och konfliktarbete och för att\r\npåverka FN, OSSE m.fl. att utse fler kvinnor på sådana poster. Andra viktiga\r\ninsatser kan omfatta stöd till organisationer som aktivt arbetar för att\r\nfå kvinnor i krigsdrabbade områden och involverade i återuppbyggnadsarbetet,\r\narbetet med ny konstitution, uppbyggnaden av polisväsen och civila\r\nmyndigheter liksom i budgetarbete och administration om fördelning av\r\nbegränsade ekonomiska resurser.\r\nSverige bör arbeta för att genderperspektivet skall bli en obligatorisk\r\ndel i alla landrapporter och temarapporter. En uppföljningsmekanism krävs\r\nför resolution 1325, enligt mönster från CEDAW-konventionen (Convention\r\non the Elimination of All Forms of Discrimination against Women), vilket\r\nskulle kunna öppna för bättre bevakning och rapportering, liksom för\r\nmöjligheten att utse speciella rapportörer och ta hänsyn till enskilda\r\nklagomål.\r\nUtskottet menar att satsningar på flickors utbildning och hälsa är en av\r\nde viktigaste investeringarna ett samhälle kan göra. När kvinnor och män\r\nhar möjlighet att delta på lika villkor blir utvecklingen starkare. Sverige\r\nhar aktivt verkat för att förekomsten av alla former av våld mot kvinnor\r\nuppmärksammas inom FN och andra internationella forum, såsom Europarådet\r\noch OSSE, samt att det motverkas där det förekommer. Sverige deltar aktivt\r\ni arbetet i FN:s generalförsamling, kvinnokommission och kommission för\r\nmänskliga rättigheter med FN:s resolutioner om våld mot kvinnor, och\r\nkommissionen fördömer all form av våld mot kvinnor och uppmanar stater att\r\nanta och genomföra lagstiftning om våld mot kvinnor. Även inom Europarådet\r\när arbetet för att motverka våld mot kvinnor ett prioriterat område inom\r\njämställdhetsarbetet. År 2002 antog ministerkommittén en rekommendation\r\nom våld mot kvinnor för att förstärka medlemsländernas arbete inom området.\r\n\r\nNär det gäller Sveriges möjligheter att i det internationella arbetet, t.\r\nex. inom FN, förhindra prostitution, handlar det först och främst om att\r\nflytta fram positionerna genom fortsatt diskussion och debatt i frågan\r\noch genom att försöka informera, påverka attityder och väcka opinion. Som\r\nett led i detta arbete anordnade Sverige, i samband med FN:s kvinnokommissions\r\nsession våren 2003, ett seminarium om handel med kvinnor och prostitution.\r\nFrågan om prostitution är kontroversiell internationellt eftersom synen\r\npå prostitution varierar kraftigt mellan olika stater, och Sveriges\r\nposition är i minoritet i världen. Därför är det viktigt att understryka\r\natt trycket på förändring även måste komma från den inhemska opinionen i\r\nrespektive land.\r\nUtskottet har inhämtat att Sverige bl.a. finansierar ett projekt som\r\nSvenska institutet genomför i form av seminarier runt om i världen för att\r\ninformera om prostitution och människohandel. Erfarenheterna från\r\ninformationsarbetet har varit mycket positiva. Inom EU planeras för närvarande\r\ninte några förslag till bindande rättsakter om straffrättslig koordinering\r\ni prostitutionsfrågan. Ett antagande av sådana rättsakter kräver att alla\r\nEU:s medlemsstater är överens, men i denna fråga, och för närvarande,\r\nsaknas en sådan grundläggande samsyn.\r\nUtskottet konstaterar att människohandel i dag förekommer över hela världen\r\noch berör såväl fattiga länder som rika. Enligt FN har omfattningen och\r\norganiseringen av handeln och den globala spridningen ökat under senare\r\når. Detta gäller inte bara handel för sexuella ändamål utan även andra\r\nformer av exploatering, såsom tvångsarbete och handel med organ.\r\nUtskottet menar att bekämpningen av människohandel är en svensk profilfråga\r\ni internationella sammanhang, och flera initiativ har tagits i olika forum.\r\nBl.a. har Sverige inom ramen för EU:s regionala samarbeten med Asien och\r\nAfrika tagit initiativ till att utarbeta gemensamma handlingsplaner för\r\natt bekämpa människohandel. Den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE\r\nhar antagit en handlingsplan mot människohandel, och Sverige har aktivt\r\nverkat för planens tillkomst och beslutet om inrättandet av en särskild\r\nrepresentant för att bekämpa människohandel. I Europarådet är Sverige\r\nengagerat i utarbetandet av en europeisk konvention mot människohandel.\r\nSverige finansierar dessutom olika projekt för att bekämpa människohandel\r\ngenom såväl OSSE som Europarådet. Utskottet understryker vikten av att de\r\norganisationer som har ansvar för frågor om trafficking och prostitution\r\nskall arbeta för att utforma internationella uppförandekoder, som även\r\nkan fungera som riktlinjer för näringslivet.\r\nKvinnlig könsstympning karakteriseras som en sådan skadlig traditionell\r\nsedvänja som orsakar kvinnor och flickor fysiskt och psykiskt lidande och\r\nsom det åligger regeringar enligt konventioner om mänskliga rättigheter\r\natt avskaffa. Frågan är föremål för behandling i olika internationella\r\norgan, bl.a. i FN:s övervakningskommittéer av konventioner om mänskliga\r\nrättigheter, FN:s barnfond (Unicef), FN:s fond för befolkningsfrågor\r\n(UNFPA) och Världshälsoorganisationen (WHO). Frågan behandlas även av FN:s\r\nspecialrapportörer. Särskilda insatser görs, och program läggs fast, för\r\natt sprida kunskap om sedvänjans skadliga effekter och för att medverka\r\ntill att kvinnlig könsstympning avskaffas. Kvinnlig könsstympning har\r\näven behandlats i FN:s generalförsamlingsresolution Traditionella skadliga\r\nsedvänjor  där stater uppmanats att förbjuda kvinnlig könsstympning och\r\natt lagföra dem som utför könsstympning. I resolutionen i FN:s kommission\r\nför mänskliga rättigheter om Avskaffande av våld mot kvinnor  fastslås\r\natt kvinnlig könsstympning skall ses som en form av våld mot kvinnor som\r\nskall fördömas, förbjudas och förövarna skall lagföras. Sverige, och EU,\r\nhar tagit initiativ till att FN aktivt skall verka för att eliminera\r\nkvinnlig könsstympning.\r\nUtskottet är av den bestämda uppfattningen att sociala, kulturella och\r\nreligiösa faktorer aldrig kan användas som ursäkt för att orsaka kvinnor\r\nlidande och fysisk och psykisk skada. Även döda kvinnor skall skyddas\r\nfrån könsstympning. Sverige ser med intresse på de initiativ som tagits\r\ni länder i Nord- och Västafrika där lokala kvinnoorganisationer, ofta med\r\naktiv medverkan av män, arbetar med att ersätta könsstympning med andra\r\nmer symboliska riter för att markera att unga flickor upptas i samhällens\r\ngemenskap.\r\nUtskottet kan konstatera att inom ramen för arbetet med kvinnors åtnjutande\r\nav de mänskliga rättigheterna har Sverige givit hög prioritet till frågor\r\nkopplade till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter,\r\ninklusive människors möjlighet att själva fatta beslut om sexualitet och\r\nbarnafödande. Kvinnor har en rätt att bestämma över sina egna kroppar och\r\nsin sexualitet, däri inbegripet en möjlighet att bestämma om de vill föda\r\nbarn eller inte. Frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter,\r\ni synnerhet kopplingen till abort, är dock mycket kontroversiell, inte\r\nminst i FN-sammanhang. Utskottet menar att Sverige i internationella\r\nsammanhang måste fortsätta att verka för att frågan om kvinnors sexuella\r\noch reproduktiva hälsa och rättigheter har ett starkt skydd och utskottet\r\nvidhåller tidigare ståndpunkt (bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik för global\r\nutveckling) att alla kvinnor skall ha rätt till fri och säker abort.\r\nMot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden\r\navstyrker utskottet motionerna 2003/04:U17 (fp) yrkande 8, 2003/04:A2 (s),\r\n2002/03:U212 (c) yrkande 9, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 17 och 18,\r\n2002/03:U235 (fp) yrkande 1, 2002/03:U313 (c) yrkandena 5-8, 2002/03:U318\r\n(s), 2002/03:U328 (kd) yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23,\r\n2003/04:Ju447 (fp) yrkande 10, 2003/04:Ju478 (mp) yrkande 13, 2003/04:U203\r\n(c) yrkande 10, 2003/04:U245 (m) yrkande 5, 2003/04:U255 (kd) yrkandena\r\n1,2, 4-6, 8, 10-12, 15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 (fp) yrkandena 1 och\r\n3, 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 (fp)\r\nyrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkandena 3-6,\r\n2003/04:U286 (c) yrkande 3, 2003/04:U312 (kd) yrkande 7, 2003/04:U327\r\n(v) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U332 (s), 2003/04:U334 (s), 2003/04:U349\r\n(s) yrkandena 1-5, 2003/04:U350 (kd) yrkande 2, 2003/04:U352 (kd) yrkande\r\n11  samt 2003/04:So242 (v) yrkande 1.\r\n5 Konflikten i Mellanöstern\r\nSammanfattning av motionerna\r\nI motion 2002/03:U236 (m, kd) yrkande 2 krävs att svenskt bistånd till\r\npalestinierna inte får ges på ett sådant sätt att det direkt eller indirekt\r\nkan användas för våld mot Israel och i yrkande 3 att när fredsprocessen\r\ni området visar önskat resultat bör det svenska biståndet kunna öka och\r\ndå mot bakgrund av det stora behovet av återuppbyggnad bidra till att en\r\npalestinsk stat skall existera i fred tillsammans med staten Israel.\r\nI motion 2002/03:U251 (m) framhålls att det är en avgörande viktig politisk\r\nuppgift för världssamfundet att genom tydliga krav och opinionsbildning\r\nmedverka till en demokratisk utveckling i arabvärlden. Förtrycket av\r\nmänskliga fri- och rättigheter kan och får aldrig ursäktas av kulturella\r\neller religiösa skäl. Människor som lever i arabiska länder har samma\r\nrätt till frihet, demokrati och respekt för den enskilda individen som\r\nmänniskor i andra länder. Sverige bör artikulera kraven på frihet och\r\ndemokrati i bilaterala kontakter med länderna och genom det utrikespolitiska\r\narbetet i Europeiska unionen. Även i motion 2003/04:U325 (m) yrkande 1\r\nframhålls att arabvärldens medborgare har samma rätt till respekt för\r\nsina mänskliga fri- och rättigheter som varje annan person.\r\nI motion 2002/03:U275 (mp) yrkande 4 framhålls att både den israeliska\r\nregeringen med Sharon i spetsen och de palestinska självmordsbombarna har\r\nbidragit till att förvärra krisen i Mellanöstern. Sverige bör ta initiativ\r\ntill att FN-trupper sänds till området för att förhindra de grova brott\r\nmot de mänskliga rättigheterna som ständigt pågår.\r\nI motion 2002/03:U283 (kd) krävs en mer balanserad svensk Mellanösternpolitik\r\nsom medför bra relationer till konfliktens alla parter. De mänskliga\r\nrättigheterna bör sättas i fokus, och Sveriges roll som \"tredje land\" är\r\nframför allt att verka som en opartisk medlare. Sverige kan däremot inte\r\nställa sig neutralt i kampen för demokrati och det öppna samhället.\r\nSpeciellt viktigt är det att arbeta för försoning och ökad respekt mellan\r\nisraeler och araber. Den politiska dialogen behöver kompletteras av en\r\nreligiös dialog för att främja och utveckla det som är gemensamt av\r\nvärderingar inom islam, judendom och kristendom. I yrkande 1 krävs att\r\nparterna i Mellanösternkonflikten uppmanas uppfylla sina åtaganden enligt\r\nFN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna avtal och i yrkande\r\n3 att alla parter måste arbeta för försoning och ökad respekt mellan\r\nisraeler och araber. I yrkande 5 krävs ett utökat utbyte mellan israeliska\r\noch arabiska historiker för att arbeta fram gemensamma riktlinjer för\r\nhistoriebeskrivningen och i yrkande 6 att främja den judiska, muslimska\r\noch kristna dialogen för att utveckla det som är gemensamt av värderingar\r\ninom de tre världsreligionerna. I yrkande 7 krävs att Sverige och EU bör\r\nuppmana Syrien att inleda sin del av fredsförhandlingarna med Israel utan\r\ndröjsmål och att Sverige och EU bör uppmana Egypten och Jordanien att\r\nfortsätta att bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt\r\nstöd och stimulans till en fortsatt fredsprocess (yrkande 8). I yrkande\r\n9 krävs att EU skall bidra till en lösning av konflikten som en s.k.\r\nfacilitator och i yrkande 10  att det politiska och ekonomiska stödet från\r\nSverige och EU måste vara kopplat till en respekt för mänskliga rättigheter\r\noch relateras till en vilja att uppnå fred i regionen.\r\nI motion 2003/04:U14 (m) yrkande 11 krävs att Sverige och EU aktivt bör\r\nverka för att den syriska ockupationen av Libanon upphör.\r\nI motion 2003/04:U250 (s) krävs att det tas ytterligare svenska initiativ\r\nför att EU skall intensifiera sitt arbete för en förbättring av situationen\r\nför de palestinska flyktingarna i allmänhet och barnen i synnerhet. I\r\nmotion 2002/03:U219 (kd) framhålls att en förändring av attityder i\r\nMellanöstern måste börja hos barn och ungdomar, och då är innehållet i\r\nläroböckerna viktigt. Genom att inte insistera på att de palestinska\r\nläroböckerna skall ändras är Sverige genom biståndet i någon mening delaktigt\r\ni ansvaret för det hat som är terrorismens grogrund. Samma yrkande framförs\r\ni motion 2003/04:U218 (kd).\r\nI motion 2003/04:U259 (s) framhålls att de palestinska extremistiska\r\nterrorbombningarna bör fördömas och bekämpas men att det finns en tydlig\r\nskillnad mellan palestinska och israeliska terrordåd. I Israels fall\r\nhandlar det om utomrättsliga avrättningar som måste stoppas (yrkande\r\n5).\r\nI motion 2003/04:U289 (m) framhålls att när länderna i Mellanöstern inte\r\nlängre känner sig hotade till sin existens så bör det öka deras möjligheter\r\ntill fredlig utveckling. I yrkande 4 krävs att EU bör etablera samarbete\r\nmed Arabförbundet för att fokusera på värdet av integration. Lärdomen\r\nfrån Europa understryker vikten av att länder minskar och slutligen tar\r\nbort sina gränshinder för att möjliggöra en snabb och uthållig ekonomisk\r\noch demokratisk utveckling.\r\nI motion 2003/04:U302 (mp) framhålls behovet en stadig internationell\r\nnärvaro inom FN:s ram för att säkerställa att den israeliska armén inte\r\nkränker palestinier. I yrkande 2 understryks behovet av stark kritik mot\r\ndet israeliska våldet mot internationella fredsaktivister och i yrkande\r\n3 behovet av att skydda de svenska fredsaktivister som agerar med icke-våld\r\ni Mellanöstern.\r\nI motion 2003/04:U340 (kd) konstateras att Mellanösternkonflikten är en\r\nav de mest allvarliga och utdragna konflikterna i världen. Den har såväl\r\npolitiska som kulturella och religiösa dimensioner. Det mänskliga lidandet\r\nhar varit och är enormt. I yrkande 2 framhålls att världssamfundets\r\npolitiska stöd förutsätter att \"vägkartan\" för fred respekteras av parterna.\r\n\r\nUtskottets överväganden\r\nIsrael\r\nUtskottet konstaterar att israelisk lagstiftning garanterar och slår vakt\r\nom domstolsväsendets oberoende. Israel saknar en skriven författning. Ett\r\nantal s.k. Basic Laws  stadfäster en rad friheter som i andra länder är\r\nangivna i författningen. Vissa rättigheter är också angivna i Israels\r\nsjälvständighetsförklaring från 1948. Tortyr är förbjuden i lag. Israel\r\nhar ratificerat CAT (Convention against Torture) men den är inte inkorporerad\r\ni israelisk lag. Dödsstraff för ordinära brott avskaffades 1954 men finns\r\nkvar för vissa brott i krig. Dödsstraff har endast verkställts i ett fall\r\n(Adolf Eichmann 1962).\r\nUtskottet har inhämtat att Israel har ratificerat kvinnokonventionen och\r\natt ingen könsdiskriminering återfinns i lagstadgad form. Familjelagstiftningen\r\nligger under de religiösa samfundens jurisdiktion. I mars 2000 antogs en\r\nlag om kvinnans rättigheter som stipulerar jämställdhet vad gäller t.ex.\r\narbete, militärtjänst, utbildning samt reglerar skydd för kvinnan mot\r\nvåld, sexuella trakasserier och exploatering. De finns inga lagliga hinder\r\nför kvinnligt deltagande i det politiska livet men kvinnor är i praktiken\r\nunderrepresenterade. Våldet mot kvinnor har inte minskat utan snarare\r\nfinns oro hos kvinnorättsorganisationer för att tendensen går mot ökat\r\nvåld.\r\nUnder de senaste åren har insikten om att även barn har rättigheter vuxit,\r\noch uppmärksamheten kring barnmisshandel har ökat. En indikation om en\r\nförändrad attityd var ett beslut i Knesset 1995 om att inte undanta\r\nföräldrar, lärare eller ungdomsledare från brottsligt ansvar för barnmisshandel.\r\nArabiska barn drabbas i större utsträckning än andra av ekonomiska och\r\nsociala nedskärningar, och uppgifter förekommer om barnarbete bland den\r\narabiska befolkningen. Barnprostitution förekommer bland den växande\r\ngruppen utländska - ofta illegala - gästarbetare.\r\nUtskottet konstaterar att den största minoriteten i Israel utgörs av 20\r\n% av befolkningen som är araber. Icke-judiska israeliska medborgare har\r\ninte samma rätt att köpa fast egendom som judiska israeliska medborgare.\r\nDrygt 93 % av staten Israels territorium förvaltas/ägs av staten genom\r\nIsrael Lands Authority  eller genom de halvofficiella organisationerna\r\nJewish National Fund  och Jewish Agency. Organisationernas stadgar förbjuder\r\nupplåtelse eller uthyrning av mark till icke-judar. Arabiska medborgare\r\näger mindre än 2,5 % av den privat ägda marken i Israel. I praktiken är\r\ndet omöjligt för en icke-jude att förvärva statsägd mark. Utskottet menar\r\natt det är ett betydande problem även för konflikten mellan Israel och\r\nPalestina att alla medborgare i Israel inte har samma rätt till markägande.\r\nUtskottet anser att Israel mer effektivt och systematiskt måste beivra\r\növergrepp från bosättare och rättsföra de skyldiga.\r\nTidigare hade drygt 120 000 palestinier från Västbanken och Gaza\r\narbetstillstånd i Israel. Efter den andra intifadan är antalet avsevärt mindre.\r\nPalestinsk arbetskraft har kommit att ersättas med utländsk arbetskraft\r\ni form av legala och illegala gästarbetare. Regeringen försöker nu minska\r\nantalet utländska gästarbetare genom olika åtgärder samtidigt som deras\r\neftersatta situation alltmer uppmärksammats.\r\nPalestinska myndigheten\r\nUtskottet konstaterar att enligt interimsöverenskommelsen från 1995 är\r\nden palestinska myndigheten förhindrad att ingå internationella\r\növerenskommelser. PLO:s rätt att ingå avtal begränsas till vissa angivna\r\nområden.\r\nVarken den palestinska myndigheten eller PLO kan således tillträda\r\ninternationella konventioner på MR-området. PLO har undertecknat den s.k.\r\nBarcelonadeklarationen, vilken innehåller avsnitt om respekten för\r\ndemokratiska processer och efterlevnad av principer om mänskliga rättigheter.\r\n\r\nDen israeliska ockupationen av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem\r\nfortsatte under 2003 och konfrontationerna mellan israeler och palestinier\r\nsedan slutet av september 2000, den s.k. andra intifadan, har haft djupt\r\nnegativa konsekvenser vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna\r\noch den humanitära rätten på de palestinska områdena. Allvarliga kränkningar\r\nav mänskliga rättigheter från ockupationsmakten förekommer genom kollektiv\r\nbestraffning, förstörelse av egendom, utomrättsliga avrättningar i form\r\nav s.k. targeted killings, förnedrande behandling i samband med arresteringar\r\noch bristande rättssäkerhet vid militärdomstolar. Israel har vid upprepade\r\ntillfällen i strid med den humanitära rätten använt oproportionerligt\r\nvåld som i första hand drabbat civila. Effekterna av avspärrningar,\r\nutegångsförbud på de ockuperade områdena liksom byggnationerna av barriären\r\npå Västbanken har fått kännbara negativa effekter vad gäller de mänskliga\r\nrättigheterna för den palestinska civilbefolkningen. Till följd av\r\navspärrningar har också arbetsmöjligheterna för internationell humanitär\r\nassistans och medicinsk personal kommit att försvåras. På grund av den\r\nisraeliska ockupationsmakten har den palestinska myndighetens institutioner\r\nytterligare försvagats under senare år. Det gäller t.ex. de institutioner\r\nvars fungerande är av avgörande betydelse för MR-situationen, bl.a. det\r\npalestinska lagstiftande rådet (PLC), polisen och domstolarna.\r\nFrågan om en internationell fredsstyrka på de palestinska områdena har\r\naktualiserats vid ett flertal tillfällen under de senaste åren. Sverige\r\noch EU står sedan länge bakom kravet på en internationell närvaro i\r\nregionen. En sådan styrka kräver parternas godkännande, och Israel har\r\nhittills inte accepterat omvärldens krav på internationell närvaro.\r\nUtskottet menar att Israels agerande på de ockuperade områdena är\r\noacceptabelt. Israel har en självklar rätt att bekämpa terrorism, men inte\r\nmed medel som bryter mot den internationella humanitära rätten och de\r\nmänskliga rättigheterna. Sverige och EU har påtalat kränkningarna av den\r\ninternationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna vid de\r\nassocieringsrådsmöten som hålls med Israel i enlighet med associeringsavtalet.\r\n\r\nUtskottet menar att det är positivt om enskilda organisationer engagerar\r\nsig i försöken att reducera våldet och öka respekten för mänskliga\r\nrättigheter. Det är dock djupt olyckligt om personer som gör sådana insatser\r\nför fred kommer till skada genom att de utsätts för våldshandlingar.\r\nÅr 1995 inrättade den palestinska myndigheten särskilda säkerhetsdomstolar\r\nmen tog beslut i juni 2003 att avskaffa dem, vilket bara delvis har\r\nverkställts. Säkerhetsdomstolarna fungerar i praktiken som ett slags parallellt\r\nrättssystem på de palestinska områdena, men det råder stor oklarhet om\r\nvilka fall som förs till säkerhetsdomstol. Godtyckligheten härvidlag är\r\nett stort problem och ett antal personer hålls häktade trots att palestinska\r\ndomstolar beslutat om deras frigivning. Dödsstraffet finns i straffskalan\r\nbåde på Västbanken (för 17 brottsrubriceringar) och i Gaza (15 brott).\r\nPLO:s strafflag från år 1979, som tillämpas i säkerhetsdomstolarna på de\r\npalestinska områdena, tillåter dödsstraff för 42 brott. Dödsstraff har\r\nvid ett flertal tillfällen utdömts av säkerhetsdomstolar efter summariska\r\nrättegångar där den anklagades försvar närmast beskrivs som en formalitet.\r\nEtt utdömt dödsstraff måste godkännas av presidenten före verkställandet.\r\nEn dödsdom utfärdades under det senaste året, men har ej verkställts.\r\nVåldet har också drabbat Israel. Självmordsbombare har skördat många\r\nisraelers liv, och för den enskilde israelen har säkerheten successivt\r\nförsämrats under året som gått. Utskottet menar att situationen är\r\noacceptabel och att utvecklingen skadar de palestinska intressena och att\r\nden palestinska myndigheten måste ta ett större ansvar för att få ett\r\nslut på det våld som kommer från de självstyrande områdena och arrestera\r\noch rättsföra de skyldiga bakom våldet. I detta sammanhang vill utskottet\r\nupprepa sin åsikt att antisemitiska uttalanden och handlingar är alltför\r\nvanligt förekommande i olika delar av världen, även inom EU. Utskottet\r\nframhåller att det är viktigt att understryka att antisemitism alltid\r\nmåste bekämpas men att omvärlden samtidigt måste kunna inta en kritisk\r\nhållning till Israel och landets politik och att en sådan kritisk hållning\r\ninte nödvändigtvis är antisemitisk.\r\nEn växande kritik har riktats från det civila samhället och från oberoende\r\npolitiker mot den palestinska myndighetens maktutövning. Det gäller främst\r\nden verkställande maktens obehöriga påverkan på rättssystemet och också\r\nfenomen som tjänstetillsättningar på politiska grunder och känslighet för\r\nkritisk granskning av utomstående. Kritik mot förhållandena kommer både\r\nfrån det civila samhället och från givarhåll.\r\nFrihetsberövanden utan rättegång förekommer främst i form av s.k.\r\nadministrativt frihetsberövande. Sådana frihetsberövanden som sker i Israel\r\nregleras numera i israelisk lag medan de som sker på de ockuperade områdena\r\nregleras genom militära order. Den palestinska myndigheten har brustit i\r\nansträngningarna att beivra brott som begås av palestinska civila eller\r\nav den palestinska säkerhetstjänsten mot civila israeler på Västbanken\r\noch i Gaza. Den har även brustit i ansträngningarna att beivra brott mot\r\npalestinier. Detta gäller framför allt palestinier misstänkta för att ha\r\ndödat andra palestinier som misstänks för att vara kollaboratörer.\r\nBehovet av att förbättra rättssäkerheten och stärka den institutionella\r\nkapaciteten i det palestinska samhället har fått stor uppmärksamhet i\r\ngivarsamfundets dialog med den palestinska myndigheten. En växande kritik\r\nhar riktats från det civila samhället och från oberoende politiker mot\r\nden palestinska myndighetens maktutövning. Utskottet menar samtidigt att\r\nden israeliska ockupationen skapar stora svårigheter för den palestinska\r\nmyndigheten att uppfylla kraven från den egna befolkningen.\r\nBarriären som för närvarande byggs gör det svårt eller omöjligt för många\r\npalestinska barn i Jerusalems förorter att ta sig till sina skolor.\r\nMöjligheterna för den palestinska myndighetens institutioner att tillhandahålla\r\ngrundläggande social service undergrävs av den ekonomiska krisen,\r\navstängningspolitiken samt av utegångsförbuden.\r\nUtskottet har inhämtat att det finns palestinska skolböcker som innehåller\r\nantijudiska referenser. Detta gäller framför allt äldre böcker av jordanskt\r\neller egyptiskt ursprung. I det spända läge som nu råder i Mellanöstern\r\när det ytterst viktigt att förtroende skapas mellan parterna. Detta gäller\r\ninte minst i fråga om vilken bild som sprids av den andra parten genom\r\nmedierna och i skolan. Vanföreställningar och fördomar om den andra sidan\r\nförsvårar detta. I kontakter med konfliktens parter kommer Sverige och EU\r\näven fortsättningsvis att trycka på hur viktigt det är att ge en balanserad\r\noch rättvis bild av den andra parten i läromedel och medier.\r\nDen första intifadans inledande period innebar en framflyttning av kvinnans\r\nposition i det palestinska samhället. En mängd nya formella och informella\r\nstrukturer skapades, och de många välutbildade unga ledarna för upproret\r\npåverkade synen i samhället rörande demokrati, självbestämmande och\r\nsjälvhjälp. För många kvinnor innebar intifadan en period av frigörelse\r\nfrån invanda mönster. I början av 1990-talet militariserades upproret.\r\nSkolor stängdes, antalet fängslade ökade och den allmänna samhällsordningen\r\nifrågasattes alltmer. Hemmet och familjen, och de traditionella normsystemen\r\nkring dessa, återtog sin dominerande roll. Det sena 1990- talets ekonomiska\r\noch politiska instabilitet förstärkte denna trend.\r\nSkolan ses ofta som ett av de mest jämställda områdena i det palestinska\r\nsamhället. I skolans lägre årskurser finns det inga nämnbara skillnader\r\nmellan pojkar och flickor vad gäller möjligheter. De könsrelaterade\r\nskillnaderna är relativt små inom utbildningssystemet men är desto tydligare\r\ni arbetslivet och i samhället i stort.\r\nEtt särskilt FN-organ, UNRWA, skapades för att bistå de personer som blev\r\nflyktingar år 1948 och deras familjer. Flyktingfrågan utgör en av\r\nslutstatusfrågorna i fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. Hos\r\nflyktingorganet UNRWA fanns år 2000 3,7 miljoner palestinier registrerade\r\nsom flyktingar varav drygt 1,4 miljoner på Västbanken och i Gaza. I Gaza\r\nberäknas 78 % av befolkningen vara flyktingar, ett faktum som sätter sin\r\ntydliga prägel på hela samhällslivet.\r\nSverige och EU ger stöd till framväxten av en demokratisk palestinsk\r\nrättsstat; i detta stöd ingår att försöka utveckla och förbättra den\r\npalestinska myndigheten. En fråga som ständigt tas upp i kontakterna med\r\nden palestinska myndigheten är efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.\r\nFör Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med palestinierna är stödet\r\ntill MR-organisationer en mycket viktig komponent.\r\nDialogen mellan parterna\r\nUtskottet menar att målet för den svenska regeringens och EU:s\r\nMellanösternpolitik är att bidra till en rättvis, varaktig och allomfattande\r\nfred mellan Israel och dess grannar. Detta förutsätter säkra och erkända\r\ngränser i området samt bildandet av en självständig palestinsk stat. Att\r\nupprätta en palestinsk stat och normalisera de bilaterala förbindelserna\r\nmellan länderna utgör fredsprocessens logiska slutmål. Regionens framtid\r\nhänger på att den israelisk-palestinska konflikten kan avslutas genom en\r\nfredlig, hållbar och rättvis lösning enligt folkrättens regler och att de\r\nrelevanta FN-resolutionerna uppfylls och genomförs. En hållbar fred i\r\nregionen är inte möjlig utan fredsavtal också mellan Israel och Syrien\r\nsamt Israel och Libanon.\r\nUtskottet konstaterar att det s.k. Genèveinitiativet har förhandlats fram\r\nav framträdande israeler och palestinier. Genèveinitiativet skiljer sig\r\npå viktiga punkter från tidigare fredsförslag i och med att det även\r\ninnehåller konkreta förslag till lösningar av frågor som de israeliska\r\nbosättningarna, den palestinska flyktingfrågan, Jerusalem, de heliga\r\nplatserna, gränser och status. Genèveinitiativet behöver inte anses stå i\r\nmotsättning till färdplanen för fred utan utgör ett konkret förslag på en\r\npermanent lösning enligt färdplanens tredje fas. Utskottet ser därför\r\npositivt på initiativet som bl.a. visar på att det även i ett känsligt\r\nläge finns möjlighet till fortsatta förhandlingar.\r\nUtskottet menar att även om den s.k. Barcelonaprocessen inte är en del av\r\nfredsprocessen i Mellanöstern utan drivs parallellt och självständigt\r\npåverkas den politiska utvecklingen i regionen av processen. Det är för\r\nnärvarande det enda forum förutom FN där israeler och araber möts på\r\nministernivå. Inom Barcelonaprocessen finns flera parlamentariska forum\r\noch för närvarande pågår arbete för att upprätta en parlamentarisk församling\r\nför Barcelonaprocessen. Genom EU:s MEDA-bistånd går stöd till ekonomisk\r\nomvandling, stärkande av den socio-ekonomiska jämvikten och stöd för\r\nutveckling av det civila samhället samt av regionalt samarbete. Även detta\r\när ett viktigt bidrag till fredsprocessen i Mellanöstern.\r\nUtskottet menar att det är av stor vikt att USA åter engagerar sig mer\r\nintensivt i regionen och, tillsammans med alla inblandade parter, söker\r\nen lösning på problemen. I den rådande situationen, då behovet av engagemang\r\nav utomstående blivit större, anser utskottet att EU måste agera mer\r\nkraftfullt och med större enighet för att bidra till att parterna återupptar\r\narbetet med fredsprocessen.\r\nMot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden\r\navstyrker utskottet motionerna  2003/04:U14 (m) yrkande 11, 2002/03:U219\r\n(kd), 2002/03:U236 (m, kd) yrkandena 2 och 3, 2002/03:U251 (m), 2002/03:U275\r\n(mp) yrkande 4, 2002/03:U283 (kd) yrkandena 1, 3 och 5-10, 2003/04:U218\r\n(kd), 2003/04:U250 (s), 2003/04:U259 (s) yrkande 5, 2003/04:U289 (m)\r\nyrkande 4, 2003/04:U302 (mp) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U325 (m) yrkande\r\n1 samt 2003/04:U340 (kd) yrkande 2.\r\n6 Ryssland, Östeuropa, Kaukasus och Centralasien\r\nSammanfattning av motionerna\r\nI motion 2002/03:U212 (c) framhålls att det ligger i Sveriges intresse\r\natt ha så förtroendefulla relationer som möjligt med Ryssland och bidra\r\ntill att Ryssland inlemmas i ett bredare multilateralt säkerhetssamarbete.\r\nI yrkande 15  framhålls dels att nyckeln till många av konflikterna och\r\nproblemen i Kaukasus och i övriga f.d. sovjetrepubliker ligger i hur\r\nRyssland agerar i sitt närområde och i att OSSE:s samarbete med Ryssland\r\nges allt stöd.\r\nI motion 2003/04:U14 (m) yrkande 7 framhålls att de svenska och europeiska\r\nkraven på Ryssland skall vara tydliga. Det är ett europeiskt intresse att\r\nrättsstaten och respekten för mänskliga fri- och rättigheter samt\r\nutvecklingen av fria medier står starka även i den stora del av Europa som\r\nRyssland utgör. Sverige bör driva frågan om att utvidga nuvarande\r\nfrihandelsområde genom avveckling av handelstullarna mellan EU och Ryssland.\r\nEuroparådet har en central roll att spela för att värna respekten för\r\nmänskliga rättigheter och demokrati i landet. OSSE bör engagera sig i\r\nTjetjenienkonflikten och upprätta en mission i området.\r\nI motion 2003/04:U220 (c) konstateras att utvecklingen i Vitryssland,\r\nUkraina och Moldavien i hög grad bör ses som en fråga av svenskt nationellt\r\nintresse och att samarbetet måste bli intensivare. I yrkande 5 krävs att\r\nmed olika samarbetspartner i EU, OSSE och FN driva demokratiprocessen i\r\nVitryssland, Ukraina och Moldavien. I yrkande 6 framhålls att Sverige har\r\nbegränsade kontaktytor med Vitryssland, Ukraina och Moldavien men borde,\r\ni dialog med Ryssland, kunna bidra till en demokratisk utveckling i de\r\nforna sovjetstaterna.\r\nI motion 2003/04:U205 (kd) framhålls att Vitryssland troligen är det enda\r\nland i Europa där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll. ILO har\r\npekat ut Vitryssland som ett av fyra länder i världen där det sker flest\r\nkränkningar av mänskliga rättigheter i arbetslivet. Situationen är ett\r\nhot mot andra länder. Motionärerna kräver att Sverige tydligare måste\r\nagera för en demokratisk utveckling av en aktiv svensk Vitrysslandspolitik\r\ndär det svenska arbetet särskilt inriktas på att stödja arbetet för\r\ndemokrati och mänskliga rättigheter.\r\nI motion 2003/04:U249 (m) yrkande 7 begärs att Sverige tar initiativet\r\ntill att det utökade Nordiska rådet främjar respekt för mänskliga rättigheter\r\noch utveckling av demokrati i Vitryssland.\r\nI motion 2002/03:U226 (v) konstateras att Armenien efter Sovjetunionens\r\nsammanbrott blev en självständig stat och förblev medlem av OSS (Oberoende\r\nstaters samvälde). Armeniens territorium var dock inte helt sammanhängande\r\ngenom att enklaven Nagorno-Karabach, belägen i Azerbajdzjan, var territoriellt\r\navskild från övriga Armenien. Nagorno-Karabach har förklarat sig självständigt\r\noch utsett egen regering och egen president. Denna statsbildning erkänns\r\ndock inte av någon i dag. I yrkande 1 krävs att Sverige inom OSSE aktivt\r\nbör verka för att frågan om Nagorno-Karabach löses. I yrkande 3 krävs att\r\nSverige i EU, sedan val genomförts i Turkiet, intensifierar sina ansträngningar\r\natt stimulera den fortsatta dialogen mellan Turkiet och Azerbajdzjan å\r\nena sidan och Armenien å andra sidan när det gäller att lösa frågan\r\nNagorno-Karabach, häva blockaden mot Armenien och normalisera relationerna\r\nmellan länderna.\r\nI motion 2003/04:U14 (m) yrkande 8 begärs att Sverige stöder OSSE och\r\nEuroparådet för att organisationerna skall spela en central roll i värnandet\r\nom mänskliga rättigheter och demokrati i södra Kaukasien och Centralasien.\r\n\r\nI motion 2002/03:U226 (v) framhålls att i den konflikt som uppstod mellan\r\nArmenien och Azerbajdzjan tog Turkiet ställning för Azerbajdzjan. Man tog\r\nsannolikt ställning mer på grundval av gamla motsättningar mellan armenier\r\noch turkar och en traditionell samhörighet mellan turkar och azerer, än\r\npå hur konflikten egentligen utlösts. Turkiet och Azerbajdzjan genomför\r\nsedan ett tiotal år tillsammans en ekonomisk blockad mot Armenien. Denna\r\nolagliga blockad har inget i stöd i folkrätten och den har inte vunnit\r\nnågot gehör i FN. I yrkande 2 krävs att Sverige inom EU aktivt bör verka\r\nför att Turkiet och Azerbajdzjan häver blockaden mot Armenien.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet menar att den nu pågående samhällsomvandlingen i Ryssland är en\r\nprocess som kommer att ta tid. Landet lider fortfarande av arvet från det\r\nförflutna och det gäller även inom området mänskliga rättigheter. Den\r\nomfattande samhällsomvandling som Ryssland genomgår sedan början av\r\n1990-talet fortsätter att innebära stora ekonomiska och sociala påfrestningar\r\nför folkflertalet.\r\nDe kvarvarande bristerna beträffande de mänskliga rättigheterna beror i\r\nstor utsträckning på att samhällsomvandlingen från en auktoritär enpartistat\r\nmed kommandoekonomi till en demokratisk rättsstat med marknadsekonomi\r\nännu inte har genomförts fullt ut.\r\nUtskottet välkomnar att valet i Ryssland genomfördes på ett öppet och\r\ntransparent sätt med högt valdeltagande men uttrycker sin oro för\r\nstatskontrollerad ryska medier som visade prov på partiskhet för den sittande\r\npresidenten samt att den ryska administrationen misslyckades med att komma\r\ntill rätta med detta inför och under valkampanjen. En öppnare och fri\r\ndebatt i medier är grundläggande i en pluralistisk demokrati. EU uppmanar\r\näven Ryssland att tillgodose att framtida val helt uppfyller Europarådets\r\noch OSSE:s kriterier inklusive fria medier.\r\nUtskottet understryker att konflikten i Tjetjenien fortsätter att inge\r\ndjup oro. Sverige agerar på olika sätt för att bibehålla frågan på\r\ndagordningen och om möjligt bidra till att bringa konflikten till ett slut.\r\nDet handlar om bilaterala kontakter med Ryssland och den ryska regeringen\r\noch om agerande tillsammans med övriga EU-länder och inom organisationer\r\nsom FN, OSSE och Europarådet. FN:s kommission för mänskliga rättigheter\r\nhar antagit resolutioner med kritik av situationen i Tjetjenien. Vid båda\r\ntillfällena tillkom resolutionerna på EU:s initiativ. Det har varit av\r\nstort värde att EU:s medlemsstater kunnat agera gemensamt i denna fråga.\r\nEU:s politiska tyngd medför att synpunkter och kritik torde ha större\r\nmöjligheter att vinna gehör och påverka Ryssland än om samma budskap hade\r\nframförts enbart från enskilda medlemsstater.\r\nSveriges och övriga EU:s budskap är entydigt i det att ingen ifrågasätter\r\nRysslands territoriella integritet eller rätt att bekämpa terrorism. Men\r\nendast en politisk lösning, med fredliga medel, kan bringa konflikten i\r\nTjetjenien till ett varaktigt slut. Det tjetjenska folkets förtroende kan\r\ninte vinnas med vapenmakt. Situationen beträffande mänskliga fri- och\r\nrättigheter måste förbättras. Misstänkta övergrepp under konflikten,\r\ninklusive brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär\r\nrätt, måste utredas snabbt och grundligt och de ansvariga ställas inför\r\nrätta. Förhållandena för civilbefolkningen, såväl i Tjetjenien som i\r\ngrannrepubliken Ingusjien, måste förbättras. Utskottet konstaterar att den\r\neuropeiska säkerhetsorganisationen OSSE har gjort vissa försök att få\r\nslut på kriget men inte lyckats. Även Europarådet har starkt kritiserat\r\nRyssland när det gäller respekten för mänskliga rättigheter under\r\nTjetjenienkriget.\r\nUtskottet menar att situationen i Vitryssland ger anledning till oro.\r\nLandet har genom presidentdekret inrättat myndigheter för statsideologi\r\noch i dekretet anges även hur många ideologer - totalt ca 10000 - som\r\nskall anställas i olika lokala myndigheter, och enligt administrationen\r\nanser 80 % av befolkningen att en statsideologi behövs. Utskottet menar\r\natt Sverige bör ta initiativ till att det utökade Nordiska rådet främjar\r\nrespekt för mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland.\r\nUtskottet konstaterar att konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om\r\nNagorno-Karabach är utdragen. Eldupphör råder i princip sedan 1994, men\r\nnågon överenskommelse om fredsavtal har ännu inte träffats. Inom ramen\r\nför OSSE söker Minskgruppen, vars ordförandetrojka utgörs av USA, Ryssland\r\noch Frankrike, finna en lösning på konflikten, tillsammans med parterna.\r\nMotsättningarna mellan de båda berörda länderna är emellertid stora, och\r\nkompromissviljan hos parterna är låg. Turkiets blockad mot Armenien och\r\nUSA:s blockad mot Azerbajdzjan utgör allvarliga komplikationer i den svåra\r\nkonflikten. Utskottet konstaterar att Sverige stöder OSSE:s och Minskgruppens\r\narbete med att få till stånd en fredsuppgörelse. Sverige stöder också\r\nEU:s ansträngningar att bidra till en lösning av regionens konflikter.\r\nDessa ansträngningar inriktar sig bl.a. på att stimulera regionalt samarbete.\r\n\r\nUtskottet har inhämtat att tortyr och annan grym eller förödmjukande\r\nbehandling är uttryckligen förbjuden i den ryska författningen. Det finns\r\ndock omfattande och trovärdiga uppgifter om att de ryska rättsvårdande\r\nmyndigheterna i betydande utsträckning använder misshandel och annan\r\nförödmjukande behandling i samband med förhör av misstänkta. Grundliga,\r\nopartiska utredningar av rapporterade övergrepp i Tjetjenien har hittills\r\nskett ytterst sporadiskt. Dödsstraff får endast förekomma i särskilt\r\nlagstadgade fall som gäller exceptionellt grova brott mot person. Ett av\r\nvillkoren för Rysslands inträde i Europarådet var att landet förpliktade\r\nsig att i lag införa ett moratorium för verkställande av dödsstraff.\r\nFortfarande saknas dock en sådan lag. I ett läge då kriminaliteten uppfattas\r\nsom ett stort och kanske t.o.m. växande samhällsproblem har det visat sig\r\nsvårt att vinna stöd för ett sådant förslag i det ryska parlamentet. Oaktat\r\ndetta innebär medlemskapet i Europarådet och ratificeringen av den europeiska\r\nkonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande\r\nfriheterna en folkrättslig förpliktelse för Ryssland att inte på nytt\r\nbörja tillämpa dödsstraffet. President Putin har offentligt uttalat att\r\nhan är emot ett återupptagande av dödsstraffet och att han avser att\r\nupprätthålla det gällande moratoriet.\r\nÄven om Ryssland ännu inte kan sägas vara en rättsstat pågår ett tämligen\r\nambitiöst arbete med att modernisera lagstiftning och förvaltning. En ny\r\nförvaltnings- och domstolslagstiftning har antagits, och diskussioner\r\npågår om att göra det möjligt för den enskilde att få förvaltningsbeslut\r\nprövade i särskild domstol.\r\nUtskottet framhåller att det generellt råder betydande öppenhet och\r\npluralism i ryska medier, åtminstone i tryckta massmedier. Många medier är\r\ndock fortfarande beroende av antingen stöd från staten och/eller lokala\r\nmyndigheter eller från mäktiga finans- och industriintressen. Massmediernas\r\nberoendeförhållande till antingen offentliga eller privata intressen skapar\r\nibland ett ganska begränsat utrymme för oberoende, kritisk granskning.\r\nDetta gäller i synnerhet i politiskt eller ekonomiskt känsliga frågor\r\nsamt inför och under valkampanjer på federal, regional och lokal nivå.\r\nDiskriminering av kvinnor i Ryssland kommer till uttryck genom de\r\ntraditionella könsstereotyper som alltjämt är djupt rotade i det ryska\r\nsamhället.\r\nDetta gäller t.ex. synen på kvinnans roll i familjen samt i arbetslivet.\r\nOmkring 30 % av kvinnorna i Ryssland är arbetslösa, mindre bemedlade\r\neller ensamstående mödrar. Kvinnor och män är likställda när det gäller\r\nrösträtt och valbarhet till offentliga uppdrag, men ryska kvinnornas reella\r\npolitiska inflytande är dock betydligt mindre än männens. Prostitutionen\r\när ett växande problem och utvecklingen vad gäller trafficking med kvinnor\r\när oroande, såväl beträffande ryska kvinnor som förs utomlands som kvinnor\r\nfrån övriga f.d. sovjetrepubliker som förs till Ryssland.\r\nUtskottet kan konstatera att Ryssland har ratificerat FN:s barnkonvention,\r\nmen konventionen tillämpas inte fullt ut på grund av bristande resurser.\r\nSituationen på landets barnhem är i allmänhet besvärlig. Systematisk,\r\norganiserad och av statsmakterna sanktionerad diskriminering på grund av\r\nras, hudfärg, etnisk härkomst och religiös och politisk eller annan\r\nåskådning kan inte anses förekomma i Ryssland. Bland stora delar av allmänheten\r\ni Ryssland finns dock alltjämt fördomar mot vissa befolkningsgrupper.\r\nDessa fördomar gäller i första hand personer från Kaukasus och i viss mån\r\näven från Centralasien samt personer av afrikanskt ursprung. Den viktigaste\r\nförklaringen till att den negativa inställningen till tjetjener förblir\r\nstark torde dock vara konflikten i Tjetjenien, särskilt de terrordåd som\r\nfrån tjetjensk sida har genomförts på olika håll i Ryssland.\r\nUtskottet konstaterar att det svensk-ryska utvecklingssamarbetet främst\r\nsyftar till att främja integrationen i Europa, den regionala samhörigheten\r\noch förtroendet mellan länderna. Det sker bl.a. genom stöd till att bygga\r\nupp ett demokratiskt försvar, gränsbevakning och kamp mot organiserad\r\nbrottslighet. Samarbetet inriktas även på att bygga upp starka relationer\r\nmellan institutioner i Sverige och Ryssland.\r\nMot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden\r\navstyrker utskottet motionerna  2003/04:U14 (m) yrkandena 7 och 8, 2002/03:U212\r\n(c) yrkande 15, 2002/03:U226 (v) yrkandena 1-3, 2003/04:U205 (kd),\r\n2003/04:U220 (c) yrkandena 5 och 6 samt 2003/04:U249 (m) yrkande 7.\r\n7 Kina\r\nSammanfattning av motionerna\r\nI motion 2003/04:U14 (m) yrkande 15 framhålls att brotten mot de mänskliga\r\nrättigheterna är många i dagens Kina där fler människor avrättas än i\r\nresten av världen. Människor döms fortfarande till arbetsläger utan\r\nrättegång, och rätten att demonstrera eller bilda föreningar saknas. Isolering\r\noch blockad har tidigare visat sig vara en ineffektiv metod för att bekämpa\r\ndiktaturer. Öppenhet, utbyte av studenter och delegationer samt ökad handel\r\när ett betydligt effektivare sätt att underminera regimer som förtrycker\r\nden egna befolkningen. Motionärerna menar att EU tillsammans med USA bör\r\nvara tydligt i sin kritik mot de brott mot de mänskliga rättigheterna som\r\nkommunistregimen i Kina begår.\r\nI motion 2002/03:U204 (m) framhålls att den svenska regeringen måste\r\nreagera hårdare mot de övergrepp mot mänskliga fri- och rättigheter som\r\nsker i Folkrepubliken Kina och mot användningen av dödsstraffet i synnerhet.\r\nI yrkande 3 krävs att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet\r\ni Folkrepubliken Kina avpolitiseras. I yrkande 4 krävs att Sverige och EU\r\nmåste verka för att politiska fångar i Folkrepubliken Kina friges och att\r\nförföljelsen av oppositionella samt av religiösa personer upphör och i\r\nyrkande 6 att utplåningen av tusentals flickebarn måste stoppas.\r\nI motion 2002/03:U205 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina på många sätt\r\när ett betydande land med stor potential för ekonomisk tillväxt och\r\ninternationell handel. Det är viktigt både för landets och omvärldens\r\nvälstånd att landet integreras i den fria världsekonomin. I kraft av ökad\r\nekonomisk styrka kommer landets politiska betydelse att växa. I yrkande\r\n3 krävs att Sverige med största tydlighet måste markera att det inte är\r\nacceptabelt att hota sina grannar, eller söka styra resultaten i fria och\r\ndemokratiska val i andra länder. Detta krav måste finnas med i Sveriges\r\nagerande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken så att Sverige\r\noch EU alltid finns på demokratins sida. Motionärerna menar att i politisk\r\nmening påverkar Folkrepubliken Kinas fientlighet mot Taiwan också Västeuropa.\r\nI yrkande 4 krävs att Sverige och EU arbetar för att hindra att Folkrepubliken\r\nKina försöker påverka utfallet av fria och demokratiska val i Taiwan. I\r\nyrkande 5 framhålls vikten av att etablera kontakter mellan Folkrepubliken\r\noch Taiwan och att maktspråk och hot bara kan bidra till att fjärma\r\nländerna från varandra. I yrkande 6 framhålls vikten av att tydliggöra\r\nSveriges ställningstaganden gentemot Folkrepubliken Kina och att ökad\r\ntydlighet förutsätter en ny, konsekvent och sammanhållen Kinapolitik.\r\nI motion 2002/03:U232 (kd) konstateras att Sverige är en av de fem största\r\nbidragsgivarna till UNFPA. Om stödet till UNFPA hade gått till en\r\norganisation som arbetar med preventivmedelsrådgivning kulle stödet vara\r\nlovvärt, men det faktum att UNFPA lovprisar Kinas ettbarnspolitik och de\r\ntvångsaborter och tvångssteriliseringar som förekommit där blir stödet\r\ntill UNFPA diskutabelt, och motionärerna menar att Sverige inte bör ge\r\nbidrag till organisationen.\r\nI motion 2002/03:U248 (m, fp, kd, v, c, mp) framhålls att tibetanerna\r\nförvägras yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Tibetanerna\r\ndiskrimineras vad gäller sjukvård, utbildning och ekonomiska förutsättningar.\r\nDet primära undervisningsspråket i skolorna är numera kinesiska och unga\r\ntibetaner omskolas vad gäller politisk och kulturell historia. Varje år\r\nflyr tusentals tibetanska barn och ungdomar från Tibet för att få utbildning.\r\nUnder senare år har det kommit positiva signaler om att en dialog kan\r\nvara på väg att öppnas och det är därför av stor vikt att omvärlden\r\nuppmuntrar denna utveckling och verkar för att förhandlingar om Tibets\r\nframtid snarast kommer till stånd. I yrkande 1 krävs att Sverige skall\r\nverka för att Tibetfrågan löses med fredliga medel och i yrkande 2 att\r\nSverige och EU skall verka för att en dialog inleds mellan Folkrepubliken\r\nKinas ledning och den tibetanska exilregeringen. I yrkande 3 krävs att\r\ndet skapas en beredskap att stödja och underlätta en dialog mellan\r\nFolkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen. Vidare\r\nframhålls i yrkande 4 att Sverige och EU skall följa utvecklingen av mänskliga\r\nrättigheter i Kina, särskilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra\r\ninternationella forum påtala övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter.\r\nI yrkande 5 krävs att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken\r\nKina verkar för att Gedhun Chökyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt\r\nde övriga som greps vid erkännandet av denne som elfte Panchen lama,\r\nomedelbart släpps.\r\nI motion 2002/03:U279 (kd, s, m, fp, c, mp) yrkande 1 framhålls att Kina\r\nhar mycket att göra inom området mänskliga rättigheter och den svenska\r\nregeringen i sina kontakter med den kinesiska ledningen kan bistå Kina i\r\ndess demokratiska utveckling och då speciellt i Xinjiang. Från svenskt\r\nhåll bör man särskilt verka för att minoriteterna skall kunna leva i\r\ntrygghet utan fruktan för tortyr och dödsstraff och att troende oavsett\r\nreligion skall kunna samlas fritt, att yttrandefrihet och tryckfrihet\r\ninförs och att det blir tillåtet med fackföreningar och självständiga\r\ndemokratiska politiska partier. I yrkande 2 krävs att Sverige följer\r\nutvecklingen i Xinjiang och protesterar mot Kinas brott mot de mänskliga\r\nrättigheterna där.\r\nI motion 2002/03:U289 (fp) framhålls att Folkrepubliken Kina är värdens\r\nfolkrikaste stat och dessutom världens största diktatur. Den kommunistiska\r\nenpartiregimen i Beijing slår till med brutal hårdhet mot missnöjes- eller\r\nprotestyttringar i Kina. De fortsatta övergreppen och den omfattande\r\nförföljelsen av falungongrörelsen är tecken på att regimen inte kan tolerera\r\nnågot uttryck som den inte har full kontroll över. Likaså utövar regimen\r\ni Beijing ytterst sträng kontroll och förtryck av ursprungsfolken i de\r\nbåda av Beijing kontrollerade icke-kinesiska provinserna Tibet och Xinjiang.\r\nI yrkande 1 framhålls att Sverige måste verka för att Kina förmås anta\r\nhela det internationella regelverket gällande mänskliga fri- och rättigheter\r\nliksom att införliva det i sin dagliga rättstillämpning och i yrkande 3\r\natt Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet hävdas\r\nnär det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna. I\r\nyrkande 4 krävs att Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang\r\nlångtgående självbestämmande för att upprätthålla respekt för mänskliga\r\nrättigheter samt att skapa förutsättningar för minoriteter att vårda och\r\nutveckla kulturella och religiösa särdrag utan att riskera hot och\r\nförföljelser. I yrkande 5 krävs att Sverige och EU gentemot den kinesiska\r\nmaktledningen entydigt fördömer all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.\r\nI motion 2002/03:U292 (kd) framhålls att Sverige bör föra en dialog med\r\nKina om utvecklingen inom de officiellt godkända religiösa samfunden.\r\nSverige bör verka mycket mer aktivt för att de kristna i Kina kan samlas\r\nfritt utan krav på registrering. Inom EU-länderna finns en värdefull\r\nerfarenhet om hur länder kan förvandlas från diktaturer till demokratier\r\nmed respekt för mänskliga rättigheter. Motionärerna menar att Sverige\r\ndärför bör verka för att även EU bistår Kina i den demokratiska utvecklingen.\r\n\r\nI motion 2002/03:U309 (s) krävs att det internationella samfundet genom\r\nFörenta nationerna initierar, stöder och uppmuntrar en fredlig lösning på\r\nkonflikten mellan Folkrepubliken Kina och Tibet genom att det tibetanska\r\nfolkets vilja prioriteras.\r\nI motion 2003/04:U252 (m, fp, kd, v, c, mp) yrkande 1 krävs att Sverige\r\nstöder principen om icke-våld och verkar för att seriösa förhandlingar\r\nkommer till stånd mellan Kinas regering och den tibetanska exilregeringen\r\nför en snar lösning av Tibetfrågan i enlighet med vad som föreslagits i\r\nDalai lamas Strasbourgföredrag. I yrkande 2 krävs att regeringen i sina\r\nkontakter med Folkrepubliken Kina verkar för att Gedhun Chökyi Nyima,\r\nsamt de övriga som greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen\r\nlama, omedelbart släpps. I yrkande 3 krävs att regeringen i sina kontakter\r\nmed Folkrepubliken Kina ställer krav på att dödsdomen mot den buddhistiske\r\nläraren Tenzin Delek Rinpoche upphävs och att hans fall omprövas i en\r\nrättvis och offentlig rättegång och, i yrkande 4, att Sverige skall följa\r\nutvecklingen av mänskliga rättigheter i Kina, särskilt i Tibet, och klart\r\noch tydligt i FN och andra internationella forum påtala övergrepp för\r\nbrott mot mänskliga rättigheter.\r\nI motion 2003/04:U303 (mp) konstateras att Kinas politik mot Tibet är och\r\nhar varit dokumenterat grym. Omkring en miljon tibetaner har dödats av\r\nkineserna eller svultit ihjäl under den kinesiska ockupationen som inleddes\r\n1950. Förföljelsen och trakasserierna mot tibetanerna - religiöst, politiskt,\r\nkulturellt och ekonomiskt - har pågått under lång tid. Även om en ljusning\r\nses i och med de trevande fredssamtalen behövs fortfarande stöd för den\r\ntibetanska exilregeringens förhandlingslinje i relationerna med Kina. I\r\nyrkande 1 krävs att Sverige bör ta till vara varje tillfälle att påtala\r\nKinas övertramp mot de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet. I yrkande\r\n2 krävs att Sverige bör verka för att FN:s miljöorgan UNEP får i uppdrag\r\natt inventera miljökonsekvenser av Kinas militära verksamheter i Tibet\r\ntill följd av ockupationen och i yrkande 3 att Sverige bör verka för att\r\nförhandlingar mellan den tibetanska exilregeringen och den kinesiska\r\nledningen kommer till stånd under FN:s överinseende.\r\nI motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 20  framhålls att Sverige bör ställa\r\nökade krav på bl.a. Kina och Indien vad gäller kvinnoförtrycket i länderna\r\noch förekomsten av s.k. prenatal könsdiskriminering.\r\nI motion 2003/04:U275 (kd, fp, c, v) yrkande 2 krävs att Sverige\r\nfortsättningsvis verkar för, både i dialogen mellan Sverige och Kina samt i\r\nEU:s dialog med Kina, att de mänskliga rättigheterna i Kina respekteras\r\nfullt ut och i yrkande 3 att Sverige i alla sina utrikespolitiska kontakter\r\nkräver att Kinas många miljoner troende får möjlighet att samlas fritt.\r\nI\r\nmotion 2003/04:U299 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina är världens\r\nfolkrikaste land men också jordens största diktatur. Landet visar grova\r\nbrister i respekten för mänskliga fri- och rättigheter. Enligt Amnesty\r\nhar landet dödsstraff för våldsbrott, mutbrott och skattefusk. Dessutom\r\ngenomför landet offentliga massavrättningar. I yrkande 1 krävs att den\r\nbristande respekten för mänskliga fri- och rättigheter i Folkrepubliken\r\nKina måste vara en central fråga på Sveriges utrikespolitiska agenda och,\r\ni yrkande 2, att Sverige och EU dels måste verka för att användningen av\r\ndödsstraffet i Folkrepubliken Kina upphör, dels verka för att tortyr i\r\nFolkrepubliken Kina upphör (yrkande 3). Vidare krävs att Sverige och EU\r\nmåste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken Kina avpolitiseras\r\n(yrkande 4). I yrkande 5 krävs att Sverige och EU måste verka för att\r\npolitiska fångar i Folkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av\r\noppositionella samt religiösa personer upphör och i yrkande 7 att\r\nförsvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel konsekvens av\r\n\"ettbarnspolitiken\" i Kina och synen på mäns och kvinnors olika värde.\r\nI motion 2003/04:U304 (v) framhålls att så länge omvärlden avstår från\r\natt kritisera den kinesiska regeringens förföljelser av falungong och\r\nandra regimkritiker kan förtrycket fortsätta. Sveriges regering går ofta\r\ni täten när det gäller att sätta fokus på mänskliga fri- och rättigheter,\r\nmen gör alltför lite för att uppmärksamma Kinas förföljelse av\r\nfalungonganhängare och andra regimkritiker. Motionärerna anser att regeringen\r\nborde påtala de brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna som Kina\r\ngör sig skyldigt till i de internationella forum Sverige är representerat\r\ni.\r\nI motion 2003/04:U338 (m) konstateras att Sverige, EU och det internationella\r\nsamfundet stöder principen om ett Kina. En utgångspunkt för Sverige och\r\nEU måste vara att varje diskussion om återförening mellan Folkrepubliken\r\nKina och Taiwan sker på demokratins grund och med respekt för mänskliga\r\nfri- och rättigheter. Våld eller hot om våld är inte acceptabelt i\r\nsammanhanget. I yrkande 1 framhålls att det finns anledning att varna för\r\nrisken för en upprustningsspiral i Asien och i yrkande 4 framhålls faran\r\nav att omvärlden inte förmår att hantera Nordkoreas kärnvapenplaner och\r\ndämpa Kinas nukleära rustning. I yrkande 2 understryks Kinas politiska\r\noch ekonomiska betydelse i världen. I yrkande 5 framhålls vikten av att\r\nrelationerna mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan kan hanteras på ett\r\nkonstruktivt sätt. Maktspråk och hot kan bara bidra till att fjärma Kina\r\noch Taiwan ifrån varandra. Därför är samtal och dialog mellan Folkrepubliken\r\nKina och Taiwan av intresse för hela världen (yrkande 7). I yrkande 6\r\nframhålls att Folkrepubliken Kina vid upprepade tillfällen har hotat Taiwan\r\nmed militärt våld och invasion och genomfört militära övningar i syfte\r\natt påverka fria val på Taiwan. I yrkande 8 framhålls vikten av att Sverige\r\ndeklarerar att det inte är acceptabelt för något land att hota sina grannar,\r\neller söka styra resultaten av fria och demokratiska val. Sverige och EU\r\nskall alltid stödja demokrati. Svensk Kinapolitik måste bli tydlig och\r\nSverige och EU måste politiskt verka för att Folkrepubliken Kina utövar\r\nsitt ledamotskap och använder sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd med ansvar.\r\n\r\nI motion 2003/04:U343 (fp) konstateras att Kina måste förmås att anta\r\nhela det internationella regelverket gällande mänskliga fri- och rättigheter\r\nliksom att införliva det i den dagliga rättstillämpningen på hemmaplan.\r\nKinas storlek får inte innebära att dess brott tystas ned. Oförmågan att\r\ni de årliga förhandlingarna inom FN:s kommission för de mänskliga\r\nrättigheterna (UNCHR) påtala Kinas brott mot mänskliga rättigheter ifrågasätter\r\nhela FN-systemets hantering av de internationella konventionerna om\r\nmänskliga rättigheter. I yrkande 1 framhålls att taiwanesiska medborgare i\r\nledande ställning bör beviljas besöksvisum till både hela EU och Sverige\r\noch att hänsyn till Beijingregimen inte får stå i vägen för detta. I\r\nyrkande 2 krävs att Kina måste förmås tillämpa hela det internationella\r\nregelverket gällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva\r\ndet i sin dagliga rättstillämpning och i yrkande 3 att Sverige och EU\r\nkraftfullt måste fördöma utdömanden och verkställanden av dödsstraff i\r\nKina. I yrkande 4 framhålls att Sverige och EU har ett stort ansvar för\r\natt FN:s auktoritet hävdas när det gäller tillsynen av respekten för de\r\nmänskliga rättigheterna. Vidare, i yrkande 5, krävs att Beijing bör\r\nuppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående självbestämmande, upprätthålla\r\nrespekt för mänskliga rättigheter där samt skapa förutsättningar att vårda\r\noch utveckla kulturella och religiösa särdrag utan hot och förföljelser\r\noch i yrkande 6 att Sverige och EU gentemot den kinesiska ledningen\r\nentydigt måste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet menar att de politiska reformerna i Kina har varit begränsade,\r\noch Kina är fortfarande en enpartistat präglad av kommunistpartiets\r\nmaktmonopol. Framsteg har dock gjorts i vissa avseenden vad gäller respekten\r\nför de mänskliga rättigheterna sedan de ekonomiska reformerna påbörjades\r\ni slutet av 1970-talet. Mediernas utbud har ökat, men vissa ämnen förblir\r\ntabubelagda i det offentliga samtalet. Det är t.ex. inte möjligt att\r\nkritiskt granska kommunistpartiets maktmonopol, den centrala politiska\r\nledningen, kinesisk överhöghet i Tibet och Xinjiang, återföreningen med\r\nTaiwan, händelserna i juni 1989 eller kampanjen mot falungongrörelsen.\r\nSamtidigt tänjs gränserna för yttrandefriheten, bl.a. av aktiva journalister\r\noch genom Internetanvändning, även om myndigheternas kontroll av Internet\r\noch åtgärder för att begränsa dess användning stärkts under senare år.\r\nKina har ratificerat fem av de sex centrala konventionerna om mänskliga\r\nrättigheter. Kinas uttalade ambition är att ratificera konventionen om de\r\nmedborgerliga och politiska rättigheterna (ICCPR) utan omfattande\r\nreservationer, men för att göra detta krävs många ändringar av lagarna och\r\nderas tillämpning.\r\nUtskottet ser dock mycket allvarligt på bristerna i respekten för de\r\nmänskliga rättigheterna i Kina. Utskottet har tidigare konstaterat att\r\ndödsstraffet är ett djupt inhumant straff och Sverige har vid upprepade\r\ntillfällen tagit upp frågan om avskaffande av dödsstraffet med företrädare\r\nför den kinesiska regeringen, såväl inom ramen för de bilaterala relationerna\r\nmed Kina som genom EU. Frågan om dödsstraffets avskaffande är ett\r\nåterkommande tema i EU:s MR-dialog med Kina.\r\nUtskottet konstaterar att användandet av dödsstraffet är fortsatt omfattande.\r\nDen kinesiska regeringen offentliggör inte - trots påstötningar från bl.\r\na. EU - det verkliga antalet avkunnade och verkställda dödsdomar. Antalet\r\nbrott som kan medföra dödsstraff uppgår till nära 70 och inbegriper ett\r\nstort antal ekonomiska brott samt narkotikabrott. Amnesty rapporterar om\r\n1 060 kända fall av verkställda dödsdomar under 2002, att jämföras med 2\r\n468 kända avrättningar för år 2001. Amnestys siffror är baserade på\r\nuppgifter i kinesisk press, dvs. officiellt bekräftade. Det verkliga antalet\r\navkunnade och verkställda dödsdomar är med stor sannolikhet betydligt\r\nhögre. Uppvisning av dödsdömda efter rättegång på idrottsarenor och torg\r\ninför stora folkskaror förekommer. Avrättning får enligt lagen utföras\r\ngenom arkebusering, giftinjektion eller andra metoder. I provinsen Yunnan\r\nhar man även infört mobila avrättningskammare. Amnesty uttrycker oro över\r\natt detta system kan komma att öka antalet genomförda avrättningar\r\nytterligare.\r\nEtt ytterligare krav som Sverige ställt på Kina är en ökad transparens\r\nbeträffande det kinesiska innehavet av kärnvapen och kärnvapenmaterial.\r\nKina och de övriga kärnvapenstaterna har gjort ett politiskt åtagande\r\navseende ökad transparens i kärnvapeninnehavet.\r\nUtskottet menar att kärnvapen och kärnenergi inte enbart är en bilateral\r\nangelägenhet mellan Nordkorea och USA. Det är en angelägenhet för hela\r\ndet internationella samfundet. Sverige arbetar på flera sätt för att\r\nNordkorea skall förbli part till icke-spridningsavtalet (NPT) samt återuppta\r\nsitt samarbete med internationella atomenergiorganet IAEA. Utskottet har\r\nvidare inhämtat att EU kommer att vara berett att, vid ett lämpligt\r\ntillfälle, åta sig en mer aktiv roll för att påverka Nordkorea och försöka\r\nfå landet att ta intryck av omvärldens kritik och agera på ett konstruktivt\r\nsätt.\r\nUtskottet har inhämtat att det kinesiska inre kabinettet (State Council)\r\ntidigare har deklarerat att om Taiwans myndigheter skjuter upp förhandlingar\r\nom återförening på obestämd tid tvingas den kinesiska ledningen vidta\r\nalla tänkbara åtgärder inklusive bruk av maktmedel. Utskottet tar avstånd\r\nfrån militära hot som påtryckningsmedel och har tidigare konstaterat att\r\nden svenska regeringen vid flera tillfällen starkt reagerat mot att\r\nFolkrepubliken Kina använt militära hot som påtryckningsmedel. Sveriges\r\ninställning är att Taiwans framtida status är en fråga som måste lösas på\r\nfredlig väg av de berörda parterna.\r\nUtskottet understryker att det är en grundsten i svensk utrikespolitik\r\natt överallt stödja utveckling mot demokrati och respekt för de mänskliga\r\nrättigheterna. Den utveckling som skett i Taiwan mot demokrati är av stor\r\nbetydelse. Utskottet ser positivt på det senaste decenniets utveckling i\r\nTaiwan och på att landet nu är en demokrati. Taiwans exempel visar att\r\ndemokrati väl kan utvecklas i ett kinesiskt samhälle och kan stå som\r\ndemokratisk förebild för hela regionen liksom dess möjligheter att positivt\r\npåverka utvecklingen i Folkrepubliken Kina.\r\nUtskottet konstaterar att de senaste valen på Taiwan genomfördes utan\r\nuttalanden från Kina eller försök från Kina att påverka utgången, vilket\r\ntidigare skett under t.ex. presidentvalet 2000. Inte heller har hot\r\nupprepats i kinesisk press med anledning av valutgången. Från svensk sida\r\nuppmuntras båda parter att utveckla kontakterna och möjligheten till\r\npolitisk dialog på hög nivå. Kinas och Taiwans inträde i WTO kan också ses\r\nsom ett viktigt steg i utvecklingen av relationerna och vara av värde för\r\nen fredlig lösning av Taiwanfrågan. Sverige eftersträvar ett utbyggt\r\nkontaktnät med Taiwan och uppmuntrar kontakter både av politisk, ekonomisk,\r\nakademisk och kulturell karaktär mellan länderna.\r\nUtskottet anser att Kinas inträde i Världshandelsorganisationen, WTO,\r\n2001 innebär att Kina måste genomföra omfattande förändringar genom att\r\nt.ex. publicera nya handelsrelaterade lagar och förordningar, vilket ökar\r\ntransparensen och förhoppningsvis även påverkar andra områden inom\r\nrättssystemet.\r\nUtskottet ser det som angeläget att omvärlden verkar för att Kina\r\ninkorporerar internationella normer och som ansvarstagande part engageras i\r\ndet globala arbetet för fred och säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter,\r\ndemokrati och frihandel. En uppriktig politisk dialog med Kina är ett\r\nviktigt medel att främja denna integrering.\r\nOffentlig opposition mot kommunistpartiet bemöts repressivt och leder\r\ninte sällan till långa fängelsestraff. Myndigheterna söker även begränsa\r\nrörelser utan allmänpolitiska mål som organiserar sig utanför kommunistpartiets\r\nramar, t.ex. lokala arbetargrupper, religiösa grupper eller meditationsgrupper.\r\nMötes-, religions- och föreningsfriheterna är starkt beskurna i hela\r\nlandet, vilket t.ex. drabbar anhängare av falungongrörelsen och underjordiska\r\nkyrkor, demokrati- och arbetaraktivister m.fl. Religionsutövningen i bl.\r\na. Tibet och Xinjiang kontrolleras noga av myndigheterna och begränsas av\r\nen rad förordningar och förbud.\r\nFN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter undertecknade 2000 ett\r\nMemorandum of Understanding om samarbete med Kina. Detta har följts av\r\nflera Kinabesök av högkommissarien samt av ett samarbetsprogram inriktat\r\npå seminarier om MR-frågor. Högkommissarien uttryckte vid sitt besök i\r\nKina i augusti 2002 tillfredsställelse vad gäller samarbetet. Flera av\r\nFN:s specialrapportörer har uttryckt önskemål om att besöka Kina. Till\r\ndessa hör tortyrrapportören, den särskilde rapportören för summariska,\r\nutomrättsliga och godtyckliga avrättningar, rapportören för yttrandefrihet,\r\nsamt rapportören för religionsfrihet. FN:s kommitté mot tortyr uttryckte\r\n2000 oro över fortsatta uppgifter om allvarlig tortyr, särskilt mot\r\ntibetaner och andra nationella minoriteter. Kommittén rekommenderade bl.a.\r\natt Kina skulle införa en definition av tortyr i sin lagstiftning som\r\növerensstämmer med internationella normer. Amnesty har uttryckt oro för\r\natt förekomsten av tortyr ökar till följd av trycket att producera snabba\r\nresultat under kampanjer mot brottslighet.\r\nUtskottet konstaterar att den kinesiska författningen garanterar allmän\r\nåsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, mötes-, demonstrations- och\r\ntrosfrihet. I verkligheten är alla dessa friheter inskränkta i varierande\r\ngrad och utifrån en skiftande blandning av praxis och förankring i lagen.\r\nI 2003 års undersökning av Reporters sans Frontières (reportrar utan\r\ngränser) hamnar Kina på sjätte plats från slutet när det gäller pressfriheten\r\ni världen.\r\nUtbrottet av SARS under 2003 ledde efter att myndigheterna inledningsvis\r\nförsökt begränsa informationen om sjukdomen men har senare lett till en\r\nstark mobilisering inom hälsosektorn för att bekämpa epidemin. Fram till\r\nför ett par år sedan var hiv/aids-frågan fortfarande ett tabubelagt ämne\r\ni kinesiska medier. Kunskapen om hiv/aids är mycket låg, vilket bidrar\r\ntill att smittade ofta stigmatiseras av sin omgivning. Under senare år\r\nhar dock öppenheten kring hiv/aids ökat, och regeringen erkänner att det\r\nfinns nära en miljon smittade.\r\nUtskottet har inhämtat att Kina 1980 anslöt sig till kvinnokonventionen\r\n(CEDAW) och att kvinnors jämställdhet med män och rätt till lika lön\r\nfastslås i författningen. I UNDP:s jämställdhetsindex, GDI, hamnar Kina på\r\n83:e plats av 144. 1998 räknade UNDP med att 73 % av alla kvinnor ingick\r\ni den förvärvsarbetande delen av befolkningen.\r\nPrenatal könsdiskriminering bottnar i vanföreställningen att män har ett\r\nhögre värde än kvinnor. I vissa asiatiska länder, främst i Kina och Indien,\r\när abort av flickfoster vanligt, och denna företeelse måste bekämpas där\r\nden förekommer. Utskottet menar att det mest effektiva sättet att bekämpa\r\nselektiva aborter är att i ett brett perspektiv arbeta för att motverka\r\nföreställningen om att flickor och kvinnor är underordnade män. FN:s\r\nkonvention för utrotandet av all diskriminering av kvinnor utgör det främsta\r\ninstrumentet för att få upp frågan på FN:s agenda eftersom de länder som\r\nundertecknat konventionen har åtagit sig att bekämpa sådan diskriminering.\r\n\r\nMot bakgrund av den traditionella preferensen för söner och de ökade\r\negenavgifterna har flickors och kvinnors tillgång till utbildning och\r\nsjukvård försämrats, särskilt i fattiga familjer. Enligt folkräkningen\r\nfrån år 2000 föds det nära 118 pojkar på 100 flickor (en normal proportion\r\nanses vara 105 pojkar på 100 flickor). En anledning till underskottet på\r\nflickor är att kvinnliga foster aborteras trots att ultraljud för\r\nkönsbestämning är förbjudet i lag. Det förekommer uppgifter om flickebarnsmord,\r\nmen detta torde endast utgöra ett mycket litet skäl till underskottet.\r\nDet är inte olagligt att ha fler än ett barn i Kina och de facto föds 1,\r\n6 barn per familj. Däremot finns regler som sätter olika typer av\r\nrestriktioner för antalet barn beroende på familjesituation, etnisk tillhörighet\r\noch geografisk hemvist, och överträdelser kan bestraffas med avgifter, t.\r\nex. för sociala tjänster. Handel med kvinnor för äktenskap och prostitution\r\nförekommer. Unga kvinnor, kvinnor som tillhör nationella minoriteter och\r\narbetssökande kvinnor på landsbygden utgör särskilt utsatta grupper.\r\nUtskottet konstaterar att Kina tillträdde barnkonventionen 1992 och har\r\nundertecknat de båda frivilliga protokollen avseende barnhandel,\r\nbarnprostitution och barnpornografi respektive barn i väpnade konflikter. Handel\r\nmed barn förekommer, främst på landsbygden och i mindre tätorter, där det\r\nsociala trycket att skaffa manliga arvtagare är starkt samtidigt som\r\nbristen på kvinnor kan vara påtaglig. Kinesisk lagstiftning förbjuder\r\nanställning av personer under 16 år. I verkligheten är barnarbete ganska\r\nvanligt, men kan överlag inte sägas ha några mer utpräglade drag av tvång\r\neller exploatering.\r\nUtskottet har inhämtat att Sverige genom utvecklingssamarbetet bistår\r\nansträngningarna att reformera det kinesiska rättsväsendet och bringa det\r\nmer i överensstämmelse med internationella normer. Därigenom läggs också\r\nen grund för en demokratisk utveckling i framtiden. De 56 officiella\r\nminoriteterna utgör knappt 10 % av hela befolkningen och återfinns främst\r\ni de sydvästra provinserna och i Tibet, Xinjiang och Inre Mongoliet.\r\nInflyttningen av etniska kineser, inte sällan uppmuntrad av de kinesiska\r\nmyndigheterna, till traditionella minoritetsområden har i vissa fall gjort\r\nde etniska grupperna till minoriteter i sina egna ursprungsområden. I\r\nbåde Tibet och Xinjiang finns hos befolkningen ett motstånd mot den\r\nkinesiska överhögheten. Uttryck för detta motstånd - även fredliga - stämplas\r\nav myndigheterna ofta som \"separatism\", och behandlas som ett allvarligt\r\nbrott. Det förekommer att vanliga uttryck för kulturell eller religiös\r\nidentitet tolkas som uttryck för separatism, liksom att fredliga uttryck\r\nför önskemål om ökad autonomi likställs med separatism i bemärkelsen\r\nupprättandet av en stat separat från övriga Kina. Utskottet ser allvarligt\r\npå bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Sverige\r\nverkar för att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive\r\nTibet där kränkningarna är särskilt allvarliga, skall uppmärksammas i\r\ninternationella sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för de\r\nmänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang bedriver Sverige en\r\ndialog med Kina, både enskilt och inom EU, och framhåller vikten av att\r\nKina respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga rättigheter och\r\nuppmanar Kina att samarbeta med FN:s MR-organ.\r\nUtskottet har vidare inhämtat att Sverige i kontakter med kinesiska\r\nregeringsföreträdare och ansvariga i Tibet har fört fram kravet på att Gedhun\r\nChökyi Nyima skall beredas tillfälle att ta emot besök av utomstående\r\nobservatörer. Detta krav har dock avvisats av den kinesiska sidan. Enligt\r\nvad utskottet erfarit kommer Sverige att fortsätta att föra fram detta\r\nkrav, vilket också framförs av EU i dialogen med Kina om mänskliga\r\nrättigheter. Förutsatt att en öppning skymtar vad avser dialog mellan\r\nFolkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen och att\r\nmedlemsstaterna kan enas om en roll för FN skulle en sådan process också\r\nkunna stöttas av FN.\r\nMot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden\r\navstyrker utskottet motionerna  2003/04:U14 (m) yrkande 15, 2002/03:U204\r\n(m) yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205 (m) yrkandena 3-6, 2002/03:U232\r\n(kd), 2002/03:U248 (m, fp, kd, v, c, mp) yrkandena 1-5, 2002/03:U279 (kd,\r\ns, m, fp, c, mp) yrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 (fp) yrkandena 1 och\r\n3-5, 2002/03:U292 (kd), 2002/03:U309 (s), 2003/04:U252 (m, fp, kd, v, c,\r\nmp) yrkandena 1-4, 2003/04:U255 (kd) yrkande 20, 2003/04:U275 (kd, fp,\r\nc, v) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 (m) yrkandena 1-5 och 7, 2003/04:U303\r\n(mp) yrkandena 1-3, 2003/04:U304 (v), 2003/04:U338 (m) yrkandena 1, 2 och\r\n4-8 samt 2003/04:U343 (fp) yrkandena 1-6.\r\n8 Kuba\r\nSammanfattning av motionerna\r\nI motion 2002/03:U266 (fp) konstateras att Sveriges politik gentemot Kuba\r\ntar sin utgångspunkt i EU:s gemensamma ståndpunkt gällande Kuba från 1996,\r\nvars mål bl.a. är att bidra till en övergång till pluralistisk demokrati\r\noch främja respekten för de mänskliga rättigheterna. I yrkande 1 krävs\r\natt den kubanska regeringen uppmanas att upphöra med att kränka enskilda\r\nmänniskors rättigheter. Lika viktigt är det att verka för att de lagar\r\nsom gör kränkningarna lagliga avskaffas, för utan en grundlig förändring\r\nav det kubanska statsskicket i demokratisk riktning kommer enskilda\r\nkubaners rättigheter aldrig att respekteras. I yrkande 2 krävs att Sverige\r\nöppet bör ställa sig bakom demokratirörelsens arbete och använda svenska\r\nbiståndsmedel för att stödja de kubanska demokraternas arbete.\r\nI motion 2003/04:U14 (m) yrkande 16 krävs att EU är tydligt i sin kritik\r\nmot de brott mot mänskliga rättigheter som begås av den kommunistiska\r\nregimen på Kuba.\r\nI motion 2003/04:U328 (fp) konstateras att när Sverige och EU nu antagit\r\nen inriktning som utgår från att samarbeta med demokratirörelsen på Kuba,\r\nborde samma öppna attityd förstås visas gentemot kubanska demokratiaktivister\r\nsom bor i Sverige och i resten av Europa. I yrkande 1 krävs att Sverige\r\nstärker demokratirörelsen på Kuba för att möjliggöra en demokratisering\r\ni framtiden, och i yrkande 2 krävs att regeringen bör utarbeta ett\r\nKubaprogram och samarbeta med de organisationer för kubaner i Sverige som\r\narbetar för demokrati på Kuba. I yrkande 3 krävs att Sverige även bör\r\nengageras i att utarbeta EU:s nya gemensamma position gentemot Kuba.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att de oppositionella rörelserna i Kuba har växt\r\nbetydligt under 1990-talet, men det faktum att de arbetar under ständig\r\nbevakning och stort tryck från myndigheterna resulterar i att de uppnår\r\nbegränsad politisk räckvidd. Oppositionens genomslagskraft har ökat under\r\nsenare år, inte minst genom det s.k. Varelaprojektet. Projektets undertecknare\r\nvill lagstifta om en folkomröstning om demokratiska reformer, och drygt\r\n25 000 kubaner står med sin namnteckning bakom Varelaprojektets krav.\r\nUnder 2003 rapporterades det om en rad övergrepp mot Varelaprojektets\r\naktivister. Utskottet framhåller att det inte finns något oberoende\r\nrättsväsende, och det råder inte yttrandefrihet, tryckfrihet eller\r\nföreningsfrihet. Människorättsläget har kraftigt försämrats under 2003. I mars\r\ndömdes 75 oliktänkande - journalister, MR-aktivister, politiker - till\r\nlånga fängelsestraff för brott mot statens säkerhet och samröre med USA.\r\nAntalet politiska fångar ökade markant och uppgår enligt inhemska bedömare\r\nnu till mellan 300 och 400 personer.\r\nUtskottet kan vidare konstatera att FN-kommissionen för de mänskliga\r\nrättigheterna i Genève (MRK) årligen har antagit en resolution i vilken\r\nMR-situationen i Kuba anges som mycket bristfällig. Kuba har av FN:s\r\nMR-kommitté att vidta åtgärder för att möjliggöra ett besök i landet av\r\nHögkommissariens personliga representant. Kuba har emellertid kritiserat\r\nMR-resolutionen och motsatt sig ett besök. Vidare framhåller utskottet\r\natt FN-kommittén mot tortyr 1997 underströk vikten av att Kuba kriminaliserade\r\ntortyr. Kommittén betonade även att landet borde etablera en procedur för\r\natt behandla enskilda anmälningar om tortyr. Kuba tillåter inte Internationella\r\nRöda korset (ICRC) eller andra oberoende organ att besöka fängelser. Ingen\r\noffentlig statistik återfinns över situationen i landets anstalter eller\r\növer antalet fångar. Enligt tillgängliga källor är en anmärkningsvärt hög\r\nandel av befolkningen frihetsberövad i jämförelse med andra länder.\r\nUtskottet har inhämtat att den kubanska strafflagen föreskriver att domstolarna\r\nkan utdöma dödsstraff vid en rad olika brott. Enligt strafflagen kan\r\ndödsstraff inte utdömas till personer under 20 år eller till gravida.\r\nDödsstraff överklagas automatiskt och måste fastställas av Högsta domstolen\r\noch statsrådet.\r\nUtskottet menar att omfattande kränkningar av den personliga friheten\r\näger rum. Den kubanska konstitutionen garanterar grundläggande fri- och\r\nrättigheter, men artikel 62 stipulerar att dessa inte kan utövas om de\r\ngår emot den socialistiska staten och dess mål. Oliktänkande trakasseras\r\noch motarbetas på olika sätt, bl.a. genom orimligt långa politiskt motiverade\r\nfängelsestraff, tillfälliga frihetsberövanden, hemfridsbrott, avskedanden,\r\nvräkningar och förtal.\r\nUtskottet framhåller att det inte finns någon yttrandefrihet i Kuba. Alla\r\nmassmedier ägs och kontrolleras av staten. Radio, TV och tidningar söker\r\nmobilisera stöd för regimen och sprider dess budskap. Sedan början av\r\n2004 begränsas Internetanvändningen till officiella företag och regeringskontor.\r\nKommunistpartiorganet Granma är den viktigaste dagstidningen. Normalt\r\nbrukar regimen inte rapportera om oppositionella och medlemskap i fristående\r\nillegala partier, fackföreningar eller skrån. Möten och aktiviteter\r\nsaboteras, bl. a. genom tillfälliga frihetsberövanden och infiltration.\r\nKonstitutionen garanterar sedan 1992 religionsfrihet, men religiösa och\r\nsociala aktiviteter kringskärs i varierande grad av myndigheterna. Andelen\r\nav befolkningen som är kyrkligt engagerad har ökat markant sedan början\r\nav 1990-talet. Den katolska kyrkan och andra trossamfund tillåts, med\r\nvissa begränsningar.\r\nUtskottet konstaterar att kvinnor och män enligt lag har samma rättigheter.\r\nÄven i praktiken har framsteg gjorts beträffande jämställdhet, och kvinnor\r\när väl representerade inom många yrken som traditionellt har varit\r\nmansdominerade. FN:s kvinnokommitté underströk 2000 Kubas framsteg på\r\njämställdhetsområdet. I takt med den ökande turismen har prostitutionen ökat,\r\nvilket myndigheterna inte tar tillräckliga krafttag för att motverka.\r\nEnligt uppgift förekommer det även barnprostitution. Barn utgör generellt\r\nen privilegierad grupp på Kuba. Utbildningsväsendet fungerar enligt Unicef\r\nväl och tillhandahåller obligatorisk fri skolgång med god kvalitet åt\r\nalla. Mot bakgrund av den ekonomiska krisen är tillgången på\r\nundervisningsmaterial\r\nemellertid bristfällig. De kubanska myndigheterna arbetar aktivt för att\r\nsäkra en dräglig tillvaro för de handikappade och att integrera de\r\nfunktionshindrade i samhället.\r\nUtskottet har inhämtat att Kuba inte har tillträtt 1951 års flyktingkonvention.\r\nDen kubanska asylpolitiken utgår från politiska och inte humanitära hänsyn.\r\nKonstitutionen medger asyl för personer som kämpat mot eller för politiska\r\nmål i linje med regimens ideal. Enligt uppgift har mer än en miljon kubaner\r\nlämnat Kuba sedan revolutionen 1959. Att lämna landet utan utresetillstånd\r\när illegalt och kan leda till fängelsestraff, böter samt förlust av egendom.\r\nUSA och Kuba samarbetar om migrationsfrågor och ca 20 000 kubaner beviljas\r\nvarje år uppehållstillstånd i USA. Många försöker även lämna Kuba illegalt,\r\nbl.a. med hjälp av professionella människosmugglare. De kubaner som den\r\namerikanska kustbevakningen träffar på i Floridasundet återbördas av USA,\r\nenligt överenskommelse, till Kuba. Enligt amerikansk lag får de kubaner\r\nsom bokstavligen når amerikansk mark stanna i USA.\r\nSverige har aktivt stött EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba och har genom\r\nförklaringar, demarcher och andra kontakter med Kubas regering vid upprepade\r\ntillfällen framhållit vikten av att landet respekterar de mänskliga\r\nrättigheterna. Även FN:s kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt\r\nforum för att verka för respekten för mänskliga rättigheter i Kuba.\r\nUtskottet konstaterar att från svensk sida fästs stor vikt vid demokratirörelsen\r\ni Kuba. Sverige har kontakt med såväl myndigheter som organisationer och\r\nenskilda. Dessa kontakter skall utvecklas vidare på lämpligt sätt, bl.a.\r\ngenom att främja en dialog om mänskliga fri- och rättigheter liksom\r\nyttrande- och pressfrihet med olika delar av det kubanska samhället.\r\nVärdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser från samarbeten med\r\nandra länder kan tas till vara och användas i den mån de är relevanta i\r\nden kubanska kontexten. Utskottet menar att denna form av utbyte av\r\nerfarenheter bör öka.\r\nUtskottet har vidare inhämtat att EU:s ministerråd år 2003 antog en ny\r\ninriktning av politiken gentemot Kuba. Relationerna på hög diplomatisk\r\nnivå skall skäras ned, relationerna till representanter för demokratirörelsen\r\nutökas och arbetet skall inledas för att revidera den gemensamma position\r\nsom styrt relationerna till Kuba sedan 1996. Utskottet menar att detta är\r\nen välkommen förändring i EU:s hållning.\r\nMot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden\r\navstyrker utskottet motionerna  2003/04:U14 (m) yrkande 16, 2002/03:U266\r\n(fp) yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:U328 (fp) yrkandena 1-3.\r\n9 Turkiet\r\nSammanfattning av motionerna\r\nI motion 2003/04:U14 (m) yrkande 4 konstateras att EU-kommissionens\r\növersynsrapport av den 5 november 2003 visar att betydande framsteg gjorts\r\npå MR-området i Turkiet de senaste åren. Turkiet är synbarligen på rätt\r\nväg när det gäller att uppfylla de politiska Köpenhamnskriteriernas krav\r\nmen det är lika tydligt att det återstår mycket att göra, och motionärerna\r\nanser att samma krav måste ställas på Turkiet som på andra länder när det\r\ngäller respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör aktivt stödja\r\nreformprocessen i Turkiet med syfte att anpassa landets MR-nivå till europeiska\r\nnormer.\r\nI motion 2003/04:U273 (s) krävs att Sverige fortsätter att vara en pådrivande\r\nkraft för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet, särskilt med\r\ntanke på kurdernas och andra minoriteters situation i landet. Motionären\r\nframhåller också att Sverige har en viktig roll att fylla inom Europeiska\r\nunionen för att garantera att mänskliga rättighetsfrågorna lyfts fram i\r\nförhandlingarna mellan Turkiet och EU.\r\nI motion 2003/04:U286 (c) konstateras att Turkiet har undertecknat en rad\r\ninternationella avtal som rör mänskliga rättigheter men att efterlevnaden\r\nav dessa ofta brustit. I yrkande 4 krävs att Sverige driver på för att EU\r\ntillsammans med Turkiet utarbetar konkreta planer för respektive minoritet\r\nsom lever i Turkiet och i yrkande 5 att det även är viktigt att Turkiet\r\nvidtar ytterligare åtgärder för att inom ramen för sitt lands territoriella\r\nsuveränitet tillgodose minoritetsgruppernas legitima intressen och se\r\ntill att de kan medverka i det demokratiska arbetet.\r\nI motion 2002/03:U227 (v) yrkande 1 krävs att Sverige inom EU bör verka\r\nför att förmå Turkiet att respektera dess medborgares demokratiska\r\nrättigheter och upphöra med förföljelsen av oliktänkande och i yrkande 2 att\r\nSverige inom EU bör verka för en politik som innebär tolerans mellan olika\r\nfolkgrupper i Turkiet och ett slut på förtrycket av nationella minoriteter\r\ni landet. Vidare bör Sverige inom EU verka för att den turkiska staten\r\nupphör med trakasserier mot landets minoriteter (yrkande 3) och verka för\r\natt människor som utvandrat från Turkiet till andra länder skall ha rätt\r\natt fritt besöka de områden i landet som de ursprungligen kommer från\r\n(yrkande 4). I yrkande 5 krävs att Sverige inom EU skall arbeta med att\r\nförmå Turkiet att uppfylla Köpenhamnskriterierna och att landet lägger\r\nsärskild vikt vid kvinnornas mänskliga rättigheter.\r\nMinoriteter - assyrier/syrianer/kaldéer, kurder\r\nI motion 2002/03:U213 (s) konstateras att assyrier/syrianer är en kristen\r\nfolkgrupp med ursprung i landet runt Eufrat och Tigris och att hemländerna\r\nför denna folkgrupp är Iran, Libanon, Syrien och Turkiet. Vid sekelskiftet\r\nbodde mer än 2 miljoner assyrier/syrianer i främst sydöstra Turkiet men\r\ni dag finns bara några tusen kvar. Den stora utrensningen skedde under\r\nden period som går under namnet \"Svärdets år\", 1915-1918. Efter andra\r\nvärldskriget har omfattande och dramatiska utrensningar och diskriminering\r\ngenomförts. Motionärerna menar att det finns ett behov av forskning kring\r\nassyriers/syrianers situation under \"Svärdets år\". Det är det internationella\r\nsamfundets plikt att inte enbart fördöma och minnas det som hände och att\r\nreda ut frågetecken i historien och bedöma och fördöma händelser utifrån\r\ninternationella principer och konventioner. Även i motion 2002/03:U214\r\n(s) framhålls vikten av att den assyriska/syrianska gruppen uppmärksammas\r\nsom ett led i Sveriges strävanden för mänskliga rättigheter och\r\ndemokratiseringen i Mellanöstern. Vidare framhålls i motion 2002/03:U215 (s)\r\natt Unesco borde vara en sådan aktör som kan göra insatser för att bevara\r\nviktiga historiska kulturminnen i Turkiet med anknytning till assyrier/syrianer,\r\noch i motion 2002/03:U216 (s) framhålls att FN- och EU-resolutioner är\r\nviktiga instrument för att assyrierna/syrianerna skall få upprättelse. I\r\nmotion 2002/03:U217 (kd) yrkande 1 liksom i motion 2003/04:U242 yrkande\r\n1 krävs att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas att ta\r\nsitt kulturansvar för de assyrisk-syrianska kyrkor och kloster som finns\r\ninom landets gränser.\r\nI motion 2002/03:U241 (fp) yrkande 1 konstateras att Turkiet är medlem av\r\nFN, ESK och Europarådet, och i dessa församlingar bör Sverige arbeta för\r\natt Turkiet följer sina åtaganden om mänskliga rättigheter och upphöra\r\nmed diskrimineringen av den assyriska/syrianska minoriteten. I yrkande 2\r\nkrävs att Turkiet skall uppmanas att vårda assyriers/syrianers kulturarv\r\noch språk och i yrkande 3 att erkänna assyrierna/syrianerna/kaldéerna som\r\nfolk. Vidare krävs i yrkande 4 att Sverige bör verka för ett centrum för\r\nforskning om assyriernas/syrianernas/kaldéernas öde och framför allt\r\n\"seyfo\", folkmordet, samt att det inbegrips i Levande historia och i yrkande\r\n5 att arbeta för att den etniska diskrimineringen av assyrier/syrianer i\r\nderas hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning. I yrkande 6 krävs\r\natt Sverige i diskussioner med USA och FN skall understryka\r\nassyriernas/syrianernas/kaldéernas extrema utsatthet i Irak vid ett förestående\r\nkrig och i yrkande 7 att assyriernas/syrianernas/kaldéernas medborgerliga\r\nrättigheter bör tas i beaktande vid bildandet av en ny regering i Irak.\r\nI\r\nmotion 2002/03:U253 (kd) konstateras att assyriernas/syrianernas situation\r\nvid åtskilliga tillfällen har behandlats av riksdagen, och i yrkande 1\r\nkrävs att Sverige arbetar för att den etniska diskrimineringen av\r\nassyrier/syrianer i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning och\r\ni yrkande 2 att Sverige erkänner assyrierna/syrianerna som ett folk. I\r\nyrkande 3 framhålls vikten av att det assyriska kulturarvet, som också är\r\nkristenhetens kulturarv, bevaras i länder som Turkiet och Irak, och i\r\nyrkande 4 understryks vikten av att föra upp frågan om assyriernas/syrianernas\r\nkulturarv i Unesco. Motionärerna kräver vidare i yrkande 5 att Riksarkivet\r\nfår uppdraget att sammanställa svenskt arkivmaterial rörande det\r\nassyriska/syrianska folkmordet, seyfo, och i yrkande 6 att ett centrum för\r\nforskning om Mesopotamiens folkslag, historia och utveckling skapas, och\r\natt centrumet även omfattar forskning om invandrare till Sverige från\r\nMesopotamien. Samma krav framställs även i motion 2003/04:U279 (kd)\r\nyrkandena 1-6.\r\nI motion 2003/04:U222 (m) yrkande 1 begärs att assyrier/syrianer betraktas\r\noch erkänns som ett folk internationellt och nationellt och i yrkande 2\r\natt förintelserna av assyrier/syrianer/kaldéer 1846, 1915 och 1933 betecknas\r\nsom folkmord. Även i motion 2003/04:U281 (s) krävs att assyrier/syrianer\r\nbör erkännas som etnisk folkgrupp i Sverige och andra länder.\r\nI motion 2003/04:U323 (s) framhålls att det finns skäl att se med stort\r\nallvar på det internationella samhällets ansvar för assyriers/syrianers\r\nkulturarv i sydöstra Turkiet. Turkiets närmande till EU och de incitament\r\ntill ökat engagemang för mänskliga rättigheter som märkts i delar av det\r\nturkiska samhället utgör ett starkt hopp för den lilla grupp assyrier/syrianer\r\nsom fortfarande lever kvar i landet. Sverige måste ta initiativ inom EU\r\noch andra internationella sammanhang för att i samverkan med församlingarna\r\ni sydöstra Turkiet och den turkiska staten vidta åtgärder för att säkra\r\natt det kulturarv assyrier/syrianer har i sydöstra Turkiet bevaras och\r\nutvecklas.\r\nI motion 2003/04:U346 (mp) framhålls att förtrycket mot kurderna har pågått\r\noavbrutet alltsedan den turkiska staten bildades efter första världskriget.\r\nKurderna har förnekats inte bara sin existens, utan även sin kultur,\r\nsitt språk och sina mänskliga och nationella rättigheter. Den turkiska\r\nstatens förtryck och förföljelse mot kurderna har varit främsta anledningen\r\ntill att olika, ibland beväpnade, motståndsrörelser har bildats bland\r\nkurderna. I yrkande 1 krävs att Turkiet skall redogöra för en nöjaktig\r\nlösning av den kurdiska frågan innan EU-medlemskap kan bli aktuellt och\r\ni yrkande 2 att Sverige skall verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning\r\nanordnas i den turkiska delen av Kurdistan i syfte att få veta hur det\r\nkurdiska folket vill utforma sin framtid. I yrkande 3 framhålls att Sverige\r\nskall verka internationellt för att alla rättsliga bestämmelser som\r\nförhindrar bildandet av politiska partier på etnisk och kulturell grund i\r\nTurkiet bör avskaffas. I yrkande 4 krävs att Sverige skall verka\r\ninternationellt för att lagstiftningen i Turkiet skall garantera rätten till\r\nanvändning av det kurdiska språket som utbildningsspråk och fri användning\r\ni opinionsbildande syfte i alla medier och i yrkande 5 att regeringen\r\nskall verka internationellt för att befolkningen i de kurdiska byar i\r\nTurkiet som förstörts och där befolkningen tvångsförflyttats skall\r\nåterupprättas.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet menar att politisk pluralism råder i Turkiet och partierna\r\nrepresenterar ett brett spektrum av skilda uppfattningar och intressen.\r\nTröskeln på 10 % för representation i parlamentet har medfört att folkets\r\npolitiska vilja inte helt speglas i parlamentet. Endast 54 % av de röstande\r\ni valet i november 2002 valde något av de två partier som fick säte i\r\nparlamentet. Det rådgivande nationella säkerhetsrådet, med företrädare\r\nför såväl landets civila som militära ledning, har reformerats på så sätt\r\natt rådet numera har civil majoritet och i författningen har det betonats\r\natt rådet endast har en rådgivande funktion. Fortfarande har dock militären\r\nen stark politisk roll i landet.\r\nUtskottet anser att situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet\r\nännu inte är tillfredsställande. Genom reformerna har dock landets regering\r\ndemonstrerat en politisk vilja att snarast uppnå en nivå av respekt för\r\nde mänskliga rättigheterna som motsvarar europeiska normer. Reformerna\r\nfokuserar på bl.a. förstärkt yttrande- och mötesfrihet, bekämpande av\r\ntortyr, förbättrad ställning för andra språk som brukas i landet än\r\nturkiska, exempelvis kurdiska, och en begränsning av militärens politiska\r\nroll. Reformerna har emellertid inte helt genomförts i praktiken.\r\nUtskottet har inhämtat att Europarådet anser att Turkiet under de senaste\r\ntre åren tydligt har visat beslutsamhet och förmåga att uppfylla sina\r\nföreskrivna åtaganden som medlem och att Turkiet bör avföras från listan\r\npå länder vars demokratiska tillkortakommanden granskas. Utskottet\r\nkonstaterar vidare att Europarådet framhåller att Turkiet är en fungerande\r\ndemokrati med ett flerpartisystem, fria val och maktfördelning men att\r\nlandet rekommenderas att genomföra vissa lagändringar, bl.a. av lagar om\r\nhedersbrott, politiska partier, fackföreningar och medier.\r\nUtskottet konstaterar att den turkiska regeringen har deklarerat nolltolerans\r\nmot tortyr och har genomfört en rad lagreformer för att uppnå detta mål.\r\nBland reformerna märks snabbehandling av åklagare och domstolar av mål\r\nsom rör tortyr, förhindrande av att fällande domar i tortyrmål suspenderas\r\neller omvandlas till böter samt att överordnades samtycke ej länge är\r\nerforderligt för att väcka åtal för tortyr.\r\nI augusti 2002 avskaffades dödsstraffet för brott i fredstid. Dödsstraff\r\nhar inte verkställts sedan 1984. I juni 2003 ratificerades det sjätte\r\ntilläggsprotokollet (dödsstraff) till Europeiska konventionen om mänskliga\r\nrättigheter.\r\nUtskottet har inhämtat att mål med anknytning till mänskliga rättigheter\r\nofta behandlas av statssäkerhetsdomstolar. Sedan 1999 består dessa endast\r\nav civila domare, och regeringen har instiftat s.k. MR-nämnder över hela\r\nlandet med uppgift att ta emot klagomål om kränkningar av de mänskliga\r\nrättigheterna.\r\nYttrandefrihet garanteras i Turkiets konstitution, och det råder ett stort\r\nutbud av tidningar samt radio- och TV-kanaler, och bredden av åsikter\r\ninom medierna är stor. Likväl föreligger restriktioner i yttrandefriheten,\r\nvilket resulterar i att många författare och journalister har dömts för\r\nyttrandefrihetsbrott eller är föremål för pågående process. Radio- och\r\nTV-kanaler drabbas av sändningsförbud och tidningar kan beslagtas.\r\nFöreningsfrihet garanteras i konstitutionen men rättsliga ingripanden mot\r\norganisationer som verkar för de mänskliga rättigheterna är inte ovanliga.\r\nGenom förändringar i den författning som reglerar demonstrationer har\r\nförsamlingsfriheten dock stärkts, och demonstrationer får nu endast\r\nförbjudas om det föreligger fara för brott.\r\nEndast vissa religiösa minoriteter (judar, greker och armenier) erkänns\r\ni Turkiet i enlighet med den turkiska tolkningen av Lausannetraktaten\r\nfrån 1923. Detta medför svårigheter för att andra icke-muslimska trossamfund\r\natt förvärva egendom och att verka i landet. Ett dekret som nyligen\r\nutfärdats möjliggör öppnandet av icke-muslimska gudstjänstlokaler, men det\r\nföreligger ännu svårigheter för utländska präster att få tillstånd att\r\nverka i landet. Assyriernas/syrianernas och kaldéernas ställning har\r\nförbättrats under senare år men vissa problem återstår, bl.a. att\r\nassyrier/syrianer hindras från att återvända till de gamla hembyar som lämnats\r\ni samband med tidigare konflikter. Utskottet förutsätter att även dessa\r\nproblem kommer att undanröjas.\r\nUtskottet understryker att det alltid är staters regeringar som har det\r\nyttersta ansvaret för att mänskliga rättigheter respekteras i förhållande\r\ntill egna och andras medborgare inom den egna jurisdiktionen. Det är den\r\nturkiska regeringen som har ansvaret för att minoritetsrättigheter -\r\ndäribland kurders - upprätthålls. Sverige anser att kurderna skall ges\r\nutrymme inom befintlig statsbildning att komma i åtnjutande av sina\r\nrättigheter, samtidigt som Iraks, Irans, Syriens och Turkiets territoriella\r\nintegritet ej kan ifrågasättas. Om kurdernas rättigheter kränks har det\r\ninternationella samfundet skyldighet att reagera. Utskottet understryker\r\nvidare att Sverige alltid uttryckt stark solidaritet med det kurdiska\r\nfolket och upprepade gånger har fördömt brott mot de mänskliga rättigheterna\r\nbegångna mot kurder.\r\nMöjligheterna för minoriteterna att bruka sitt modersmål har stärkts genom\r\natt radio/TV: sändningar på andra språk än turkiska, t.ex. kurdiska, nu\r\ntillåts under begränsad tid per vecka. Ännu har dock inte denna reform\r\ngenomförts i praktiken. Även privatundervisning i minoritetsspråk är nu\r\ntillåten, och på två ställen har nu sådan undervisning kommit i gång. En\r\nstörre tolerans för bruket av kurdiska i offentliga sammanhang kan noteras,\r\noch kurdisk press finns sedan länge.\r\nUtskottet anser att betydande framsteg har gjorts under det senaste året\r\nför att öka respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Det\r\nåterstår dock mycket arbete inte minst vad gäller kvinnors rättigheter, där\r\ndet fortfarande finns allvarliga brister. Tradition och sedvänjor får\r\ninte utgöra en ursäkt för våld mot kvinnor och flickor. Det är viktigt\r\natt våld mot kvinnor rubriceras som ett brott mot individen och inte som\r\nett brott mot samhället eller familjen. Turkiet är sedan 1986 anslutet\r\ntill konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor\r\noch har därmed bl.a. åtagit sig att skapa rättsligt skydd för kvinnors\r\nrättigheter på samma grunder som för män samt att upphäva alla nationella\r\nstraffbestämmelser som innebär diskriminering av kvinnor. Sverige är\r\npådrivande för att kvinnors rättigheter i Turkiet skall värnas och har\r\ntill företrädare för den turkiska regeringen framhållit vikten av att\r\nstraffregler för våld mot kvinnor regleras på ett sätt som står i\r\növerensstämmelse med de internationella konventioner Turkiet är anslutet till\r\noch med EU:s normer. Frågan uppmärksammas även genom det svenska\r\nutvecklingssamarbetet med Turkiet, som riktas mot områden som stöder och främjar\r\nTurkiets EU-anpassning och uppmuntrar den demokratiska samhällsutvecklingen\r\ni Turkiet.\r\nUtskottet framhåller att det i Turkiet förkommer s.k. hedersmord mot\r\nkvinnor. Om morden leder till åtal bedöms oftast omständigheterna i målet,\r\nheder, av domstolen som förmildrande. Det är ännu oklart om den kommande\r\nreviderade strafflagen kommer att grundas på ett europeiskt synsätt vad\r\ngäller kriminaliseringen av våld mot kvinnor. Civilrätten reviderades år\r\n2001 med utgångspunkt att jämställdhet råder mellan könen. Utskottet kan\r\nkonstatera att implementeringen och uppföljningen av demokratireformer\r\noch mänskliga rättigheter på t.ex. den turkiska landsbygden kräver tid\r\noch stora informations- och utbildningsinsatser av lokala beslutsfattare\r\noch inom det juridiska systemet.\r\nTurkiet har ratificerat barnkonventionen dock med reservation mot vissa\r\nartiklar som man inte anser vara förenliga med den turkiska synen på\r\nminoritetsrättigheter. Den nya civillagen ger barnen stärkta rättigheter\r\noch barnets bästa skall nu beaktas vid skilsmässa, och utomäktenskapliga\r\nbarn åtnjuter samma rättigheter som övriga barn. Enligt undervisningsministeriet\r\nfinns det mer än en miljon handikappade barn i landet, men de offentliga\r\nresurserna för att bistå funktionshindrade är knappa.\r\nUtskottet menar att Turkiets önskan om EU-medlemskap innebär att de\r\nmänskliga rättigheterna måste sättas högt på dagordningen. Det är angeläget\r\natt Turkiet erkänner sina minoriteter och deras kulturhistoriska arv för\r\natt visa att man är värdig ansökarstatus. Detta kulturarv berör inte endast\r\nassyrier/syrianer och kaldéer, utan har även en omistlig kyrkohistorisk\r\noch kulturhistorisk betydelse för hela världen. Enligt Europakonventionen\r\nskall envar stå helt fri att välja och utöva sin religion. Turkiet lovade\r\nrespektera vissa minoriteter redan vid Lausannefördraget 1923. Turkiet\r\nhar även undertecknat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det\r\nmåste anses ingå i EU:s grundläggande principer att respektera såväl\r\nreligionsfriheten som minoritetsrättigheterna i övrigt. Utskottet har\r\ntidigare (bet. 2001/02:UU8 Mänskliga rättigheter m. m. - länder, områden,\r\nenskilda folkgrupper och vissa FN-frågor) framhållit vikten av öppenhet\r\noch förutsättningslös historisk forskning. Den turkiska regeringen har,\r\nliksom alla regeringar, ett ansvar att uppmuntra och underlätta historisk\r\nforskning och ge tillgång till sina historiska arkiv. Utskottet konstaterar\r\natt det finns omfattande dokumentation om vad som hänt med olika folkgrupper\r\nfrämst i gränsområdena Turkiet/Syrien/Irak/Iran/Armenien. Till stor del\r\nsaknas dock källkritisk forskning kring det existerande materialet.\r\nUtskottet menar att de framsteg som skett under året bl.a. är en konsekvens\r\nav de krav EU har ställt på Turkiet, särskilt de konstitutionella reformerna.\r\nUtskottet understryker vidare vikten att följa utvecklingen av hur skyddet\r\nför de mänskliga rättigheterna i Turkiet verkligen förbättras och stärks.\r\nDet är utskottets mening att tolkningen av de konstitutionella tilläggen,\r\ndetaljerna i genomförandelagstiftningen och den praktiska tillämpningen\r\nav lagarna av myndigheterna kommer att vara avgörande för utvecklingen.\r\nMot\r\nbakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden avstyrker\r\nutskottet motionerna  2003/04:U14 (m) yrkande 4, 2002/03:U213 (s),\r\n2002/03:U214 (s), 2002/03:U215 (s), 2002/03:U216 (s), 2002/03:U217 (kd)\r\nyrkande 1, 2002/03:U227 (v) yrkandena 1-5, 2002/03:U241 (fp) yrkandena 1-7,\r\n2002/03:U253 (kd) yrkandena 1-6, 2003/04:U222 (m) yrkandena 1 och 2,\r\n2003/04:U242 (kd) yrkande 1, 2003/04:U273 (s), 2003/04:U279 (kd) yrkandena\r\n1-6, 2003/04:U281 (s), 2003/04:U286 (c) yrkandena 4 och 5, 2003/04:U323\r\n(s) samt 2003/04:U346 (mp) yrkandena 1-5.\r\n10 Övriga yrkanden om andra frågor och länder\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtöver de yrkanden som behandlats tidigare i detta betänkande finns\r\nmotionsvis framförda förslag rörande bl.a. barn, HBT-frågor och ett antal\r\nlandspecifika yrkanden. I många fall är dessa yrkanden identiska eller i\r\nhög grad överensstämmande med sådana som utskottet behandlat under något\r\nav de senaste riksmötena. Det förekommer också yrkanden som är överspelade\r\nav den snabba omvärldsutvecklingen samt yrkanden som rör frågor/länder\r\ndär den svenska utrikespolitikens nuvarande inriktning ligger väl i linje\r\nmed utskottets uppfattning.\r\nUtskottet har vid en genomgång av yrkandena i följande tabell funnit att\r\nde förslag som framförs inte kan vara aktuella för något riksdagens\r\ntillkännagivande, varför de avstyrks. Mot bakgrund av det ovan anförda och\r\nutskottets övriga överväganden avstyrker utskottet motionerna:\r\nYrkanden:\r\n\r\n2003/04:U14 (m) yrkandena 12-142003/04:U16 (mp) yrkande 32003/04:U17 (fp)\r\nyrkandena 3 och 112002/03:L249 (fp) yrkandena 21 och 252002/03:U202\r\n(m)2002/03.U205 (m) yrkande 12002/03:U210 (m) yrkandena 1 och 22002/03:U212\r\n(c) yrkande 62002/03:U222 (fp)2002/03:U224 (m) yrkande 12002/03:U225\r\n(fp)2002/03:U228 (fp) yrkande 192002/03:U238 (v) yrkandena 1-6, 8 och\r\n92002/03:U243 (kd)2002/03:U247 (m) yrkandena 1 och 22002/03:U250 (v)\r\nyrkandena 1-3 och 52002/03:U254 (kd) yrkandena 1 och 22002/03:U257 (mp)\r\nyrkande 12002/03:U258 (mp) yrkandena 1 och 32002/03:U265 (s)2002/03:U267\r\n(m, v, kd, mp)2002/03:U270 (v) yrkandena 1-42002/03:U271 (v) yrkandena\r\n1-52002/03:U272 (v) yrkande 12002/03:U273 (v) yrkandena 2-52002/03:U276\r\n(mp) yrkandena 1, 5-92002/03:U287 (fp) yrkandena 2 och 32002/03:U289 (fp)\r\nyrkandena 6-82002/03:U290 (kd) yrkandena 9 och 102002/03:U295 (m) yrkande\r\n32002/03:U304 (v) yrkandena 1 och 22002/03:U312 (s) yrkande 12002/03:U321\r\n(s) yrkandena 1-32003/04:K418 (fp) yrkandena 4 och 10 2003/04:L350 (c)\r\nyrkandena 16 och 192003/04:U202 (m) yrkandena 1-52003/04:U204 (m)2003/04:U207\r\n(c)2003/04:U209 (m) yrkandena 1 och 22003/04:U210 (m)   2003/04:U214 (v)\r\nyrkandena 1-52003/04:U216 (v) yrkandena 1 och 22003/04:U217 (v) yrkande\r\n12003/04:U225 (mp) yrkandena 1, 2, 4 och 52003/04:U226 (c)2003/04:U231\r\n(m)2003/04:U233 (v)2003/04:U234 (s)2003/04:U236 (s)2003/04:U237 (s)\r\nyrkandena 1-42003/04:U239 (m) yrkandena 1 och 22003/04:U244 (v) yrkandena\r\n1, 4-72003/04:U257 (s) yrkandena 1, 2, 4, 6, 72003/04:U261 (kd) yrkande\r\n112003/04:U264 (mp, fp, v) yrkandena 1, 3-62003/04:U265 (mp, v)2003/04:U267\r\n(s) yrkandena 1, 2 och 42003/04:U269 (mp, fp, kd) yrkandena 1-42003/04:U272\r\n(s)2003/04:U277 (s) yrkande 12003/04:U280 (kd)2003/04:U286 (c) yrkande\r\n22003/04:U289 (m) yrkande 22003/04:U290 (m)2003/04:U301 (v) yrkandena 1-\r\n52003/04:U312 (kd) yrkandena 2, 6, 8-15 och 172003/04:U314 (mp) yrkandena\r\n1-82003/04:U331 (s) yrkandena 1 och 22003/04:U333 (fp)2003/04:U337 (s)\r\nyrkandena 3 och 42003/04:U338 (m) yrkande 32003/04:U343 (fp) yrkandena 7\r\noch 82003/04:U346 (mp) yrkandena 6 och 72003/04:U347 (s) yrkande 12003/04:So568\r\n(mp) yrkandena 24 och 25\r\nSammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den av regeringen redovisade\r\npolitiken för att stärka arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna\r\noch tillse att detta blir en integrerad dimension i all utrikespolitik.\r\nUtskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna.</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag\r\ntill riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och\r\nrätten till utveckling, punkt 1 (m, kd)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)\r\noch Rosita Runegrund (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U14\r\nyrkandena 1 och 2 och 2003/04:U246 yrkande 4 och avslår motionerna\r\n1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228 yrkandena 1\r\noch 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25, 2002/03:U325\r\nyrkande 3, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och\r\n4-6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande\r\n2, 2003/04:U230, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299\r\nyrkande 6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341\r\nyrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och\r\n2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.\r\nStällningstagande\r\nMänskliga rättigheter bygger på individens frihet. Att erkänna en persons\r\nrättigheter är att ge henne utrymme att välja och handla fritt. Den som\r\nhandlar fritt har ansvar för sina handlingar och måste således stå för\r\nvad man gjort samt bära konsekvenserna av sina handlingar, inte minst om\r\nkonsekvenserna av ens handlingar medför problem för en själv eller andra.\r\nIndividen har rätt att handla så länge hon inte begränsar någon annans\r\nfrihet. I grund och botten handlar det om medmänsklighet, dvs. den egna\r\nrätten till frihet förutsätter och leder till respekt för andras lika\r\nvärde. Skrivelse om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik ger en\r\nkorrekt men ofullständig bild av utvecklingen och hur Sverige kan stärka\r\nskyddet för de mänskliga rättigheterna i världen.\r\nDet saknas en redogörelse om de mänskliga rättigheterna i de länder som\r\nSverige samarbetar med. Inte ens med de länder som Sverige sedan länge\r\nhar ett omfattande utvecklingssamarbete finns det något om MR-situationen.\r\nDet finns inte heller några konkreta förslag om hur Sverige i framtiden\r\navser att främja de mänskliga rättigheterna i de länder där Sverige har\r\nsärskilt stora möjligheter att påverka.\r\nRiksdagen har i flera år begärt att regeringen årligen och senast i samband\r\nmed budgetbehandlingen skall ge riksdagen en utförlig rapport om situationen\r\noch utvecklingen när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och\r\ndemokrati i mottagarländerna. En sådan rapport skulle utgöra ett underlag\r\nför en utförlig debatt i riksdagen inför beslut om framtida svenska\r\nbiståndsinsatser. Vetskapen om att den svenska riksdagen noggrant följer\r\noch värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati skulle\r\nvara en viktig signal till mottagarländerna. Sverige och EU skall kräva\r\natt en ländervis översikt över brott mot mänskliga rättigheter och demokrati\r\nredovisas inför och debatteras i FN:s generalförsamling varje år.\r\nUtskottet konstaterar att USA har valt att betrakta fångarna på Guantanamo\r\nsom en tredje och ny kategori av fångar: Irregular combatants. Utskottet\r\nuttrycker förståelse för att stridande personer eller personer som kan\r\nvara terrorister inte kan få verka i frihet.\r\nEftersom svenskens status är oklar borde denna fråga avgjorts av en\r\noberoende domstol. På svenskt initiativ har frågan om Guantanamofångarna\r\nockså flera gånger tagits upp inom EU.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U14\r\nyrkandena 1 och 2 samt 2003/04:U246 yrkande 4.\r\n\r\n2.      Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och\r\nrätten till utveckling, punkt 1 (fp)\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Cecilia Wigström (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U17\r\nyrkande 4 och 2003/04:U282 yrkande 7 och avslår motionerna 1999/2000:U903\r\nyrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228 yrkandena 1 och 21,\r\n2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25, 2002/03:U325 yrkande 3,\r\n2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17\r\nyrkandena 1, 2, 5 och 6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3,\r\n2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230, 2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282\r\nyrkandena 1-3, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U317 yrkande\r\n1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341 yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348\r\nyrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och 2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\nPolitiska kontra socioekonomiska och kulturella rättigheter\r\nVarje människas frihet och lika värde omfattar alla människor och således\r\nvarje individ i världen utan åtskillnad av något slag, såsom hudfärg, kön,\r\nspråk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller\r\nsocialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Erkännandet av\r\nalla människors lika värde hänger oupplösligt samman med att ingen människa\r\nfår diskrimineras på grund av ovanstående eller annan anledning.\r\nTrots detta för oss självklara sker dagligen kränkningar av de mänskliga\r\nfri- och rättigheterna. Kränkningar ser olika ut i olika länder. I vissa\r\nländer diskrimineras människor på grund av sitt kön, sin sexuella läggning\r\neller på grund av sitt ursprung. Rättighetsperspektivet är den grund som\r\ngaranterar individens grundläggande rättigheter. Dessa genomförs i en\r\ndemokratisk process. I proposition 2002/03:122, Gemensamt ansvar - Sveriges\r\npolitik för global utveckling, slås fast att rättighetsperspektivet skall\r\ngenomsyra politiken på området. Det är ett verkligt genombrott för liberala\r\nvärderingar. Vi vill dock förstärka det liberala inslaget i\r\nutvecklingssamarbetet\r\ngenom att göra demokrati till dess övergripande mål.\r\nPolitiska riktningar har många gånger haft svårt att enas om en gemensam\r\nsyn på mänskliga rättigheter. Dessa åsiktsskillnader är inte överspelade.\r\nOm man ser till verkligheten är en principiell uppdelning mellan politiska\r\noch ekonomiska rättigheter ofta på sin plats. Politiska rättigheter syftar\r\ntill att skydda den enskilde från olika övergrepp. De flesta civila och\r\nmedborgerliga rättigheter är absoluta och bör, även i fattiga länder,\r\ngenomföras omgående.\r\nDe kommunistiska regimer som bara för ett årtionde sedan kontrollerade\r\nhalva Europa hävdade att civila och medborgerliga rättigheter, alltså\r\nindividuella rättigheter inriktade på att garantera den enskildes personliga\r\nfrihet och möjlighet att på lika villkor delta i det politiska livet,\r\nsaknade relevans \"under socialismen\". I stället gjorde dessa regimer\r\nanspråk på att ha förverkligat rättigheter av annat slag: rätt till arbete,\r\nrätt till sjukvård, etc. I verkligheten var anspråken falska. Dessa\r\n\"sociala rättigheter\" uppfylldes i allmänhet sämre under socialismen än i\r\ndemokratiska marknadsekonomier.\r\nSociala rättigheter av det slag som dessa regimer gjorde oriktigt anspråk\r\npå att förverkliga är av annan karaktär än de politiska rättigheterna.\r\nSociala, ekonomiska och kulturella rättigheter är i högre grad processuella\r\n- dvs. de genomförs efterhand som möjligheter skapas. De fordrar ofta\r\nprioriteringar och är mer beroende av tillgång till förändrade ekonomiska\r\nförutsättningar.\r\nDet är under alla omständigheter oacceptabelt att söka försvara frånvaro\r\nav t.ex. tryckfrihet, rätt till en opartisk rättegång eller liknande med\r\nhänvisning till att en s.k. social rättighet upprätthålls.\r\nDet är viktigt att påpeka att alla rättigheter finns noggrant preciserade\r\noch tolkade till sin innebörd. Ändå sker det ofta en vantolkning av de\r\nekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. De påstås ofta ha en\r\nvidare omfattning än vad det finns grund för i konventioner och rättspraxis.\r\nDärför är det viktigt att det är en väldefinierad syn med sin grund i\r\nden internationella rätten, och inte allmänt hållna politiska önskningar,\r\nsom präglar tolkningen av rättighetsperspektivet.\r\nBistånd till svenskar vars mänskliga rättigheter kränks av annan stat\r\nAlla svenskar vars mänskliga rättigheter kränks utomlands har rätt till\r\nlikvärdig hjälp från Sverige för att skydda sina medborgerliga rättigheter.\r\nDet kan t.ex. handla om fall där svenska medborgare fängslats i utlandet\r\nutan rättegång. Regeringen har agerat snabbare, oftare och på högre\r\npolitisk nivå för att bistå Mehmed Ghezali än Dawit Isaac, en svensk journalist\r\nfängslad utan rättegång i Eritrea sedan september 2001. Det är av yttersta\r\nvikt att UD tillämpar tydliga rutiner och att en handbok med strategier\r\nför just dessa tillfällen tas fram så att det tydliggörs vilket bistånd\r\nUD bidrar med i situationer som dessa så att alla får samma möjlighet\r\ntill likvärdigt bistånd.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U17\r\nyrkande 4 och 2003/04:U282 yrkande 7.\r\n\r\n3.      Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och\r\nrätten till utveckling, punkt 1 (v)\r\nav Sermin Özürküt (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U230 och\r\navslår motionerna 1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5,\r\n2002/03:U228 yrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande\r\n25, 2002/03:U325 yrkande 3, 2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15\r\nyrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209 yrkande\r\n3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U246 yrkande\r\n4, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande\r\n6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341 yrkandena\r\n1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och 2003/04:U352\r\nyrkandena 3 och 5.\r\nStällningstagande\r\nIOM (The International Organisation for Migration) grundades 1951 på\r\ninitiativ av USA. Organisationen, vars namn först var Inter-Governmental\r\nCommittee on Migration in Europe, har i motsats till FN:s flyktingkommissariat\r\n(UNHCR) inte sin grund i internationell rätt och internationella\r\növerenskommelser, utan är en medlemsorganisation. Det innebär att den inte har\r\nnågot demokratiskt organ utan enbart svarar inför medlemsstaterna. Sedan\r\n1989 har organisationen förvandlats till en transnationell organisation\r\nför global styrning av migration utifrån ekonomiska utgångspunkter.\r\nSverige är medlem i IOM. IOM utför transporter av kvotflyktingar till\r\nSverige, men också transporter av s.k. frivilliga återvändande. Ett exempel\r\ngäller verkställighet av avvisningar till den autonoma zonen i norra Irak,\r\nsom genomfördes före kriget. Ett stort projekt som Sverige stöder gäller\r\nmänniskohandel på västra Balkan. Ett sådant projekt är naturligtvis oerhört\r\nkänsligt, risken är ju stor att genuina flyktingar hindras från att fly\r\nom det genomförs med personal som saknar tillräckliga kunskaper om\r\ninternationell rätt.\r\nHuman Rights Watch (HRW), International Catholic Migration Committee och\r\nWorld Council of Churches har givit uttryck för sin oro över IOM:s aktiva\r\ndeltagande i arbetet att borda och stoppa fartyg med asylsökande som\r\npassagerare, ofta i situationer där FN:s flyktingkommissariat inte är\r\nnärvarande. Organisationerna framhåller att IOM varken har mandat eller\r\nexpertis för att identifiera och ge skydd åt dem som är i behov av\r\ninternationellt skydd. Det finns inte tillräckliga garantier för att flyktingar\r\ni behov av skydd skall kunna få kontakt med flyktingkommissariatet eller\r\ntillgång till en godtagbar asylprocedur.\r\nIOM har organiserat återvändande till Afghanistan som tveklöst ägt rum\r\nför tidigt med hänsyn till förhållandena både ur säkerhetssynpunkt och\r\nvad beträffar den materiella situationen. Också beträffande tidigare\r\nåtervändande till norra Irak har IOM agerat på ett icke försvarbart sätt.\r\nIOM har vid dessa tillfällen agerat bakom UNHCR:s rygg. UNHCR, som är\r\nden FN-institution som skall vaka över att flyktingars skydd garanteras,\r\nhar först i efterhand fått information om dessa IOM-projekt.\r\nJesuit Refugee Service (JRC) har riktat stark kritik mot IOM för\r\norganisationens sätt att behandla de 2,5 miljonerna burmesiska migrerande\r\narbetstagarna i Thailand. IOM har redan medverkat till ett\r\nregistreringsförfarande\r\nsom lett till en månatlig deportering av upp till 66 000 personer, något\r\nsom orsakat kritik från MR-organisationer. JRC pekar på att IOM inte bryr\r\nsig om vad som händer med de återvändande, så snart de passerat gränsen.\r\n\r\nAmnesty International (AI) och HRW anser att IOM inte borde tillhandahålla\r\nett alternativ för stater som vill undvika sina förpliktelser beträffande\r\nmänskliga rättigheter, vilket även det är en allvarlig anklagelse.\r\nRomska Nationella Kongressen (RNC) i Tyskland, som direkt berörs av IOM:s\r\nverksamhet, säger om IOM: \"Organisationen är känd som en springpojke, som\r\ni åratal har handhaft deporteringen av romer och sinti, s.k. återvändande\r\nsom inte kan genomföras av enskilda stater, ett smutsigt arbete i skuggan,\r\ni ett utrymme utanför lagen. Den är en legoknektorganisation.\" RNC\r\nanklagar också IOM för att kringgå de europeiska dataskyddsreglerna och\r\nutbyta information med stater som RNC anser utöva förföljelse. HRW har,\r\ni en rapport publicerad 2002, riktat utomordentligt hård kritik mot\r\nAustraliens regering för att man hindrar asylsökande att nå landets territorium\r\nför att där söka asyl. I stället tvingar man, i strid med internationell\r\nrätt, fartyg med asylsökande ombord att vända och gå till Indonesien eller\r\nandra stater där inget effektivt skydd ges till flyktingar. Man kritiserar\r\nockså Australien för att behandla de asylsökande som tvingas vända på ett\r\ngodtyckligt och inhumant sätt och för att utsätta dem för godtyckliga\r\nfrihetsberövanden. HRW uppmanar med anledning av detta IOM att upphöra\r\nmed sin administration och förvaltning av läger som Nauru och Manus Island,\r\nPapua Nya Guinea. Asylsökande från fartyg som bordats och hindrats från\r\natt nå Australien hålls där godtyckligt fängslade under förhållanden som\r\nstrider mot internationella regler. HRW kräver också att IOM i fortsättningen\r\nskall avstå från att göra inbrytningar i FN:s flyktingkommissariats mandat.\r\nIOM bör vidare avstå från förvaltande uppgifter avseende stora grupper\r\nasylsökande som inte erhållit effektivt skydd. Vidare kräver organisationen\r\natt IOM skall upprätta genomskinliga regler och riktlinjer för sina\r\nfältkontor med grund i mänskliga rättigheter när det gäller mottagande av\r\noch hjälp till asylsökande och flyktingar. HRW gav IOM ytterligare ett\r\nantal rekommendationer för att uppnå acceptabla förhållanden i organisationens\r\nverksamhet.\r\nDen 15 april 2003 undertecknade Spaniens invandringsminister Ignacio\r\nGonzález och verkställande direktören för IOM Brunson McKinley en\r\növerenskommelse om att IOM skulle sätta upp \"ett nätverk för att ta emot\r\nanmälningar\" med syftet att upptäcka \"nya illegala invandrade och bekämpa\r\nillegal invandring\". Avsikten är att få med frivilligorganisationer i\r\nsamarbetet för att få fram uppgifter om \"olagligt invandrade\" och att\r\ndessa sedan skall överlämnas till myndigheterna. Alla stora oppositionspartier\r\ni parlamentet har riktat hård kritik mot överenskommelsen. Tidsskriften\r\nMigration Newssheet anser att överenskommelsen framkallar obehagliga minnen\r\nav Spaniens förgångna när spanjorerna levde i skräck för att bli anmälda\r\nav polisspioner under general Francos diktatur.\r\nIOM är samarbetspartner till fonden Memory, Responsibility and Future som\r\nbetalar ekonomisk kompensation till offer för Nazitysklands system med\r\nslavarbetare. IOM arbetar med kompensationen till icke-judiska offer, bl.\r\na. romer. IOM har av professor Ian Hancock kallats för \"det romska folkets\r\nfiende\" i hans rapport om situationen för romer i Europa. IOM:s huvudstrategi\r\nförefaller vara att begränsa antalet mottagare av kompensationen så långt\r\nsom någonsin möjligt. Av 320 000 anspråk har endast 75 000 godkänts. Vissa\r\nIOM-kontor förhandsgranskade ansökningar och föreslog att ansökningarna\r\ninte skulle lämnas in. I motsats till andra organisationer accepterar\r\ninte IOM kompensation till tidigare slavarbetare i jordbruksindustrin,\r\ninte heller till deporterade slavarbetares barn. Statistik visar att IOM\r\ni jämförelse med andra organisationer är extremt långsam med att genomföra\r\nutbetalningar. Hittills har bara 16 879 personer fått kompensation medan\r\nt.ex. den polska fonden redan kompenserat 305 000 personer. RNC anser att\r\nIOM:s sätt att genomföra kompensationen av romer kan jämföras med en andra\r\nomgång förföljelse.\r\nIOM strävar efter att upptäcka och kartlägga migrationsvägar och\r\nmigrationsmönster för att ge råd till regeringar och träna\r\ngränsbevakningsstyrkor\r\ni användandet av ny teknologi. IOM ansvarar för pilotprojekt för att bistå\r\nEU:s grannländer att anpassa sig till EU:s krav. Organisationen har\r\narrangerat resor till gränsen mellan USA och Mexico för ukrainska\r\nimmigrationstjänstemän för att de skulle lära sig om stängsel, löpgravar och\r\nhögteknologisk utrustning för att fånga illegala invandrare. Ofta beskriver\r\nIOM syftet med sina projekt vara att stoppa trafficking av kvinnor, men\r\nhuvudsyftet är att hindra migration till väst.\r\nIOM påstår sig endast medverka vid frivilligt återvändande, men ofta är\r\ndetta återvändande bara skenbart frivilligt, eftersom de asylsökande som\r\nfått avslag berövats allt stöd och i sin nöd är tillräckligt desperata\r\nför att underteckna en överenskommelse om återvändande. Norra Irak, Kosovo,\r\nAngola, Afghanistan, Sierra Leone - listan över destinationsländer väcker\r\ntvivel om frivilligheten i återvändandet.\r\nHRW och AI har i samband med IOM:s styrande råds möte i december 2002\r\ngemensamt i skarpa ordalag kritiserat IOM för att organisationen har \"en\r\nnegativ effekt på migranters, flyktingars och asylsökandes grundläggande\r\nmänskliga rättigheter inklusive rätten att inte bli utsatt för godtyckliga\r\nfrihetsberövanden och den grundläggande rätten att söka asyl\" och kräver\r\natt IOM:s styrande råd \"omedelbart upphör att engagera sig i någon som\r\nhelst aktivitet som har effekten, antingen direkt eller indirekt, att\r\nobstruera mot migranters, flyktingars och asylsökandes åtnjutande av\r\ngrundläggande mänskliga rättigheter\". Man har rekommenderat IOM att \"avstå\r\nfrån att ta en ledande roll i situationer som faller under ett skyddsmandat\r\neller andra internationella organisationer som FN:s flyktingkommissariat\".\r\nMan har också förklarat att \"IOM inte skall tillhandahålla en alternativ\r\ninstitution för stater som vill undvika sin förpliktelser när det gäller\r\nmänskliga rättigheter eller där FN:s flyktingkommissariat har avböjt att\r\nengagera sig i en viss situation på grund av att man ser allvarliga problem\r\neller faror. HRW och AI förklarade även att trots \"de bästa motiv kan\r\nIOM:s engagemang i sådana situationer leda till att man mot sin vilja\r\nunderlättar övergrepp och skadar migranter, flyktingar och asylsökande.\r\nIOM:s närvaro borde inte få förlänga en ohållbar politik och praktik från\r\nstater som själva underlåter att följa internationella regler om mänskliga\r\nrättigheter.\r\nMot bakgrund av att IOM i viktiga avseenden har handlat och handlar på\r\nett sådant sätt att grundläggande mänskliga rättigheter för migranter,\r\nflyktingar och asylsökande kränks bör Sverige snarast möjligt säga upp\r\nmedlemskapet och lämna organisationen.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U230.\r\n\r\n4.      Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och\r\nrätten till utveckling, punkt 1 (mp)\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U325\r\nyrkande 3, 2003/04:U317 yrkande 1 och 2003/04:U335 yrkande 1 och avslår\r\nmotionerna 1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228\r\nyrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25,\r\n2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17\r\nyrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3,\r\n2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230, 2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282\r\nyrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U341\r\nyrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och\r\n2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.\r\nStällningstagande\r\nFN:s våldsmonopol\r\nFN är det enda legitima världsomfattande organet för gemensam konfliktlösning\r\noch det enda som har rätt att efterfråga truppinsatser tillsammans med\r\ndet land vari konflikten utspelar sig. FN skall vara den enda part som\r\nSverige ger suverän rätt till globalt våldsmonopol och det skall vara det\r\norgan som samordnar svensk medverkan i fredsbevarande styrkor. FN borde\r\nfå utvidgat mandat för att kunna agera militärt i samband med grova brott\r\nmot de mänskliga rättigheterna.\r\nSverige sluter helhjärtat upp bakom FN:s generalsekreterare och hans försök\r\natt förändra och stärka FN. FN måste demokratiseras, folkrätten anpassas\r\ntill nya förutsättningar och krig, terror, liksom aggressioner utan FN:s\r\nsanktioner måste ses som illegitima och irrationella sätt att avgöra\r\nkonflikter. Miljöfrågor och hållbar utveckling bör dessutom genomsyra hela\r\nFN:s verksamhet.\r\nUppförandekoder för utlandsarbetande personal\r\nSverige antog i juli 2002 en lag som kriminaliserar människohandel för\r\nsexuella ändamål. FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad\r\nbrottslighet och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och\r\nbarn, öppnades för undertecknande i december 2000. Inom EU håller ett\r\nrambeslut på att antas gällande människohandel som syftar till sexuell\r\nexploatering och arbetskraftsexploatering. Rambeslutet, vars bestämmelser\r\nsedan skall genomföras av medlemsstaterna, behandlar bl.a. definitioner\r\nav människohandel och strafflängd. Varje år hämtas hundratusentals kvinnor\r\noch barn från fattiga områden och tvingas arbeta inom framför allt\r\nprostitution.\r\nUtländsk personal ute på internationella uppdrag köper sex och utnyttjar\r\nkvinnor och flickor som ofta har fallit offer för människohandlare. I den\r\nallmänna debatten om hur vi skall kunna arbeta mot människohandel för\r\nsexuellt utnyttjande är det viktigt att lyfta fram det ansvar som svenska\r\norganisationer, företag, myndigheter och institutioner har för den personal\r\nsom skickas ut på uppdrag i annat land. Sverige behöver en gemensam\r\nuppförandekod så att inte svenskar bidrar till att kvinnor och barn tas som\r\nslavar och berövas alla sina mänskliga rättigheter. Det är en nationell\r\nangelägenhet att inte svenskar genom sina sexköp bidrar till att pumpa in\r\npengar i den organiserade brottsligheten som människohandeln i många fall\r\när en del av. Den som arbetar utomlands, antingen på tillfällig resa eller\r\nsom anställd på plats, representerar sin arbetsgivare.\r\nDet krävs något så tydligt som en uppförandekod med tydliga påföljder vid\r\nbrott för att på ett verkningsfullt sätt motverka att svenska anställda\r\nbidrar till fortsatt människohandel. Det ligger i linje med svensk\r\nutrikespolitik att verka i denna riktning. Uppförandekoder vad avser köp av\r\nsexuella tjänster för svenskar i utlandstjänst ligger också helt i linje\r\nmed Sveriges jämställdhetspolitik och kan ses som en förlängning av de\r\njämställdhetsplaner företag, organisationer och myndigheter i dag är\r\nskyldiga att upprätta.\r\nPrivata militära företag\r\nPrivata militära företag (PMF) återfinns i dag i många konfliktområden\r\noch företagen erbjuder en mängd militära uppdrag. Fenomenet med privata\r\nmilitära företag är intressant då det direkt sätter i fråga en stats\r\nvåldsmonopol inom sitt territorium. Det är framför allt i svaga statsbildningar\r\nsom har problem att klara dessa åtaganden med egna kapaciteter som man\r\nser förekomsten av PMF. Det är också mycket intressant att se att en del\r\nländer använder dessa företag som policyredskap i sin utrikespolitik.\r\nDessa privata militära företag kan samarbeta med varandra och tillsammans\r\nfå ett alltför stort inflytande över svaga stater. PMF skiljer sig från\r\nbesläktade säkerhetsföretag, då de också erbjuder rent militära tjänster.\r\nDet rör sig om allt från stridsunderstöd och uthyrning av elitförband\r\ntill militär utbildning, rådgivningstjänster vid krigsmaterielförsäljning,\r\nmilitära analyser och logistiskt stöd.\r\nDet är viktigt att vi skaffar oss kunskap inte bara om hur dessa privata\r\nmilitära företag fungerar, utan även tar till vara vad konfliktforskare\r\noch fredsinstitut gjort för rön om våldets konsekvenser och mekanismer.\r\nDet entydiga och rationella svaret är att våldsanvändning föder mer våld\r\noch att det förebyggande arbetet och de smarta fredliga åtgärderna har\r\nstörst genomgripande verkan.\r\nEn utredning bör tas fram dels för kartläggning av hur dessa företag\r\nanvänds som policyredskap av vissa stater och i Sveriges utrikes relationer,\r\ndels för att paras med en analys av hur de berättigar och legitimerar en\r\nkontraproduktiv och våldsbaserad rationalitet i internationell konfliktlösning.\r\n\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U325\r\nyrkande 3, 2003/04:U317 yrkande 1 samt 2003/04:U335 yrkande 1.\r\n\r\n5.      Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar, punkt 2 (m, fp, kd,\r\nc)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton (fp), Göran Lindblad\r\n(m), Cecilia Wigström (fp), Agne Hansson (c), Ewa Björling (m) och Rosita\r\nRunegrund (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U204\r\nyrkandena 1, 2 och 7, 2002/03:U289 yrkande 2 och 2002/03:U313 yrkande 25\r\noch avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 15, 2003/04:U282 yrkande 14\r\noch 2003/04:U299 yrkande 8.\r\nStällningstagande\r\nUtskottet konstaterar att Sverige aktivt driver frågan om ett universellt\r\navskaffande av dödsstraffet och, i avvaktan på att detta skall ske, att\r\nanvändningen av dödsstraffet skall inskränkas och ske med iakttagande av\r\nde begränsningar som finns i internationell rätt. Dödsstraffet är enligt\r\nsvensk uppfattning ett djupt omänskligt straff. Dess grymhet och dess\r\noåterkalleliga natur gör det till ett straff som inte bör ha någon plats\r\ni en modern och civiliserad rättsordning.\r\nI FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter Sverige\r\ntillsammans med övriga EU att driva och söka ökat stöd för den resolution\r\nmot dödsstraffet som antagits i kommissionen sedan 1997. Sverige var\r\ninitiativtagare till utarbetandet av tilläggsprotokoll nr 13 till\r\nEuropakonventionen om mänskliga rättigheter om ett totalt avskaffande av\r\ndödsstraffet. Protokollet, som föreskriver avskaffande av dödsstraffet även\r\ni krigstid, antogs 2002 och ratificerades av Sverige i april 2003.\r\nUtskottet har inhämtat att antagandet 1998 av EU:s riktlinjer mot\r\ndödsstraffet har inneburit att unionens bilaterala arbete som koncentrerats\r\npå att påverka andra länder att avskaffa dödsstraffet eller begränsa dess\r\nanvändande har intensifierats. Uppvaktningar av ett lands myndigheter har\r\nofta inriktats på användningen av dödsstraffet generellt men även på\r\nindividuella dödsdomar. Vanligen publiceras uppvaktningens innehåll i\r\ninhemska medier för att på så sätt bidra till att påverka opinionen mot\r\ndödsstraffet. Inom OSSE tar EU regelmässigt upp enskilda fall där dödsstraff\r\när aktuellt i OSSE:s deltagarländer. Genom att på detta sätt uppmana andra\r\nländer att avskaffa eller begränsa dödsstraffet kan Sverige och övriga EU\r\nbidra till att påskynda den internationella utvecklingen mot ett universellt\r\navskaffande. Sverige fäster stor vikt vid detta arbete, och inom ramen\r\nför EU:s utvecklingssamarbete finns särskilda medel avsatta för detta.\r\nUtskottet konstaterar att det enligt FN:s särskilde rapportör om summariska\r\navrättningar förekommer utomrättsliga, summariska och godtyckliga\r\navrättningar, och hot om sådana övergrepp, i alla världsdelar. Avrättningarna\r\nutförs av ett lands polis- och säkerhetsstyrkor, med regeringens goda\r\nminne, eller av andra personer eller grupper som samarbetar med, eller\r\ntolereras av, landets regering. En avrättning är summarisk då den verkställs\r\ntrots att den inte föregås av en korrekt rättegång. Sverige stöder den\r\nsärskilde rapportörens arbete och är sedan flera år initiativtagare till\r\nen resolution i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna om\r\nutomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar. Ett motsvarande\r\ninitiativ drivs av Finland i FN:s generalförsamling.\r\n\r\nUtskottet menar att det förekommer i flera länder i världen att människor\r\nfrihetsberövas för att senare inte höras av. Skälet är ofta att den\r\nförsvunne berövats livet summariskt eller genom tortyr. Sådana ofrivilliga\r\nförsvinnanden innebär ett oerhört lidande för den enskilde och hans eller\r\nhennes familj. De utgör också ett medel för en repressiv politik. Inom\r\nramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna pågår för närvarande\r\nett arbete som syftar till att utarbeta en separat konvention om ofrivilliga\r\nförsvinnanden. Sverige verkar inom ramen för detta arbete särskilt för\r\natt konventionen skall innefatta en rätt för anhöriga till information om\r\nvad som hänt den försvunne samt en rätt till skadestånd.\r\nUtskottet är av den bestämda uppfattningen att inga former av tortyr eller\r\nannan grym eller förnedrande behandling kan accepteras i vilket syfte det\r\nän vara må. Förbudet mot tortyr finns i de centrala instrumenten om\r\nmänskliga rättigheter samt i FN:s konvention mot tortyr och annan grym,\r\nomänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) från 1984.\r\n\r\nUnder det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen svarade Sverige\r\nför författandet av EU:s riktlinjer mot tortyr som antogs av unionens\r\nutrikesministrar i april 2001. Riktlinjerna är framför allt avsedda att\r\npå samma sätt som riktlinjerna mot dödsstraffet utgöra underlag för\r\nuppvaktningar i tredje land om bruket av tortyr. Till skillnad från\r\ndödsstraffet, som tillkännages i domslut, utgör tortyr en dold verksamhet\r\nvars förekomst många länder anstränger sig för att dölja för omvärlden.\r\nRiktlinjerna mot tortyr används också till stöd för EG-kommissionens\r\nutvecklingssamarbete inriktat på att genom bl.a. utbildning av poliser\r\nstävja bruket av tortyr i individuella länder. I slutet av 2002 kunde\r\nFN:s generalförsamling anta ett tilläggsprotokoll till FN:s tortyrkonvention\r\nsom syftar till att stärka möjligheterna att förebygga tortyr.\r\nEU:s agerande i frågor om mänskliga rättigheter utgår ifrån FN:s konventioner\r\nför de mänskliga rättigheterna samt de olika regionala konventionerna.\r\nUnder de senaste åren har dock vissa verktyg tillkommit som skall underlätta\r\nsamordningen mellan EU-länderna i unionens agerande i frågor om de mänskliga\r\nrättigheterna. Med hjälp av EU-ländernas ambassader i olika länder kan\r\nkunskaperna öka inom EU angående bruket av tortyr i enskilda länder och\r\nhur EU bäst kan hjälpa till att stävja det.\r\nMed vissa länder har EU på senare år valt att inleda separata dialoger på\r\nexpertnivå om mänskliga rättigheter. En sådan dialog förs sedan 1997 med\r\nKina. År 2002 inleddes på försök en liknande dialog med Iran. Dialogerna\r\nförs halvårsvis mellan representanter från EU-trojkan samt relevanta\r\nministerier i dialogländerna. De politiska dialogmötena kompletteras med\r\nmöten mellan akademiska experter och organisationer inom EU respektive\r\ndialogländerna för att fördjupa diskussionerna och samtidigt bredda\r\nkontaktytorna mellan länderna vad gäller frågor om mänskliga rättigheter.\r\nUtskottet\r\nhar inhämtat att Sverige vid flera tillfällen och på hög nivå har tagit\r\nupp dödsstraffet med Kinas regering och uppmanat Kina att upphöra med att\r\nutdöma dödsstraff och att det helt avskaffas. Detta har skett i direkta\r\nsamtal och kontakter med den kinesiska regeringen, både bilateralt och\r\nvid olika multilaterala dialogtillfällen, som vid EU:s dialog om mänskliga\r\nrättigheter, samt genom anföranden i bl.a. FN. Sverige kommer även\r\nfortsättningsvis att noga bevaka användandet av dödsstraffet i Kina och\r\nframföra den principiella ståndpunkten att dödsstraffet bör avskaffas.\r\nLiksom dödsstraffet står tortyren också högt på agendan för EU:s dialog\r\nmed Kina om de mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar att ett\r\navskaffande av dödsstraffet i Taiwan givetvis är i linje med Sveriges och\r\nEU:s ansträngningar att avskaffa dödsstraffet varhelst det förekommer och\r\nunderstryker att detta kan verka som förebild för den vidare utvecklingen\r\ni Kina.\r\nFolkrepubliken Kina avrättar fler människor än världens övriga länder\r\ntillsammans. På några månader har Kina avrättat fler människor än övriga\r\nvärlden sammantaget under de senaste tre åren. Dödsstraffen utmäts efter\r\nrättegångar som med varje mått mätt måste anses som summariska, politiserade\r\noch orättvisa. Möjligheterna att överklaga är starkt begränsade. Det\r\nförekommer politiskt styrda skenrättegångar och att polisen använder tortyr\r\noch misshandel är vanligt. Rättsapparaten används också för politisk\r\nförföljelse och oliktänkande och religiösa människor förtrycks och fängslas.\r\nOppositionella förtrycks, förföljs och interneras och staten kontrollerar\r\nInternet, tidningar och andra medier. Religiösa grupper förföljs och\r\nbetraktas som politiska hot. Den ekonomiska liberaliseringen har inte\r\nåtföljts av politisk demokratisering. Det fria ordet är beskuret och\r\nförtryckt. Den som protesterar eller är oliktänkande utsätter sig för stora\r\nrisker.\r\nSamtidigt som Folkrepubliken Kina genomförde massavrättningar under \"slå\r\nhårt\"-kampanjen, kommer signaler om att det demokratiska Taiwan, som i\r\nlika hög grad är en del av den kinesiska kultursfären, kan vara på väg\r\natt inleda ett avskaffande av dödsstraffet. Taiwans justitieminister\r\nöppnade 2001 för att under de kommande tre åren diskutera att ersätta\r\ndödsstraffet med längre fängelsestraff. Ett avskaffande av dödsstraffet\r\nskulle understryka Taiwans omvandling till en fullvärdig demokrati, med\r\nfull respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Samtidigt skulle Taiwans\r\navskaffande av dödsstraffet påvisa genomskinligheten i Folkrepubliken\r\nKinas försvar för massbruket av dödsstraff. Det finns inga \"särskilda\r\nomständigheter\" som nödvändiggör eller försvarar dödsstraff i den kinesiska\r\nkultursfären.\r\nUtskottet konstaterar även att strävan att bistå Kina i moderniseringen\r\nav rättsväsendet sedan många år har inneburit en rad insatser och\r\nkunskapsutbyte mellan Kina och Sverige samt Kina och EU. Kinas rättsväsen och\r\nlagstiftning har under de senaste 20 åren genomgått omfattande reformering\r\noch bringats i mer formell överensstämmelse med internationellt rättstänkande.\r\nGraden av politisering av rättsapparaten har minskat, och denna trend\r\ntycks fortsätta. Full rättssäkerhet kan dock inte uppnås under det\r\nenpartisystem som råder. Utskottet ser allvarligt på situationen när det\r\ngäller de mänskliga rättigheterna i Kina och understryker vikten av att\r\nSverige och EU vid varje givet tillfälle uppmanar Kinas regering att\r\nupphöra med de kränkningar som görs både mot enskilda och organisationer.\r\n\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U204\r\nyrkandena 1, 2 och 7 och 2002/03:U289 yrkande 2.\r\n\r\n6.      Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och\r\nbarn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U245\r\nyrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228\r\nyrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8,\r\n2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och\r\n23, 2003/04:Ju447 yrkande 10, 2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande\r\n8, 2003/04:U203 yrkande 10, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12,\r\n15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena\r\n1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena\r\n3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena\r\n1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350\r\nyrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.\r\n\r\nStällningstagande\r\nUtskottet menar att Sverige är ett av de länder som är pådrivande när det\r\ngäller att i internationella forum lyfta fram frågor kring sexuell och\r\nreproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, våld\r\nmot kvinnor och flickor samt jämställdhet mellan kvinnor och män och\r\nungdomars särskilda behov. Det dokument som länderna enades om i samband\r\nmed FN världskonferens i Kairo 1994 avspeglar denna syn. De internationella\r\növerenskommelserna har dock under senare år hotats av den rörelse av\r\nabortmotståndare som vuxit sig stark bland annat i USA. I vissa fall har\r\nbistånd från USA-administrationen villkorats så att internationella\r\norganisationer i utvecklingsländer begränsas i sitt arbetet om att informera\r\nom eller förespråka aborter. Konsekvensen blir att allt fler kvinnor dör\r\ntill följd av försök till illegal abort.\r\nUtskottet konstaterar att även Vatikanen och vissa islamska stater inte\r\nsällan ifrågasätter internationella överenskommelser inom området sexuell\r\noch reproduktiv hälsa.\r\nUtskottet framhåller att vid den fjärde kvinnokonferensen som anordnades\r\ni Beijing i Kina 1995 antogs ett handlingsprogram som innehåller förslag\r\nom åtgärder inom områden där kvinnor diskrimineras. Det handlar om utbildning,\r\nhälsa, våld, väpnade konflikter, inflytande, mänskliga rättigheter, media,\r\nmiljö och flickebarnets situation. Handlingsprogrammet innehåller 361\r\nparagrafer med förslag på hur flickors och kvinnors situation kan förbättras.\r\nDokumentet är inte juridiskt bindande men innehåller rekommendationer\r\nsom är moraliskt bindande för de 189 länder som antog handlingsprogrammet\r\ngenom konsensus, dvs. utan omröstning. 62 länder reserverade sig dock mot\r\nolika paragrafer i dokumentet. De flesta reservationer gällde kvinnors\r\nsexuella rättigheter, frågan om aborter och flickors arvsrätt. Vatikanstaten\r\nreserverade sig mot hela avsnittet om hälsa.\r\nUtskottet menar att arbetet med att implementera rättigheterna och\r\nhandlingsprogrammet från Kairokonferensen försvåras när man riskerar att få\r\nminskade medel från USA. USA är den överlägset största anslagsgivaren vad\r\ngäller stöd till Hiv/aids-forskning och det är därför angeläget att\r\nanslagen inte villkoras. De internationella organisationerna som arbetar\r\nmed Hiv/aids måste kunna ges ett fritt mandat att optimera sina insatser.\r\n\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U245\r\nyrkande 5.\r\n\r\n7.      Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och\r\nbarn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (kd, c)\r\nav Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U313\r\nyrkandena 5-8 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228\r\nyrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U318, 2002/03:U328\r\nyrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23, 2003/04:Ju447 yrkande 10,\r\n2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande 10,\r\n2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12, 15-18,\r\n21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena 1, 4\r\noch 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena 3-6,\r\n2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena\r\n1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350\r\nyrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.\r\n\r\nStällningstagande\r\nFN:s generalförsamling antog 1994 en deklaration om avskaffande av våld\r\nmot kvinnor. Den fördömer fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld mot\r\nkvinnor vare sig det inträffar inom familjen, i samhället eller om det\r\nutförs av eller accepteras av statsmakten. Medlemsstater uppmanas att\r\nfördöma våld mot kvinnor och varken hänvisa till sedvänja, tradition eller\r\nreligiösa överväganden för att undvika sitt ansvar att avskaffa det.\r\nSverige måste verka för att våld mot kvinnor blir en straffbar handling i\r\nhela världen.\r\nDen kvinnosyn som kommer till uttryck i våldet mot kvinnor låter sig inte\r\nförenas med samhällets jämställdhetsmål. I ett jämställt samhälle utsätts\r\ninte kvinnor för tvång, utnyttjande, våld och sexuella övergrepp. I ett\r\njämställt samhälle finns inga förövare som måste uttrycka makt med våld\r\noch sexuella övergrepp. Mäns våld mot kvinnor är både en folkhälsofråga\r\noch en fråga om mänskliga rättigheter Vid Världstoppmötet fem år senare\r\nframfördes ett tydligt budskap till enskilda länder och aktörer om vikten\r\nav att förbättra fattiga kvinnors villkor för att effektivare bekämpa\r\nfattigdom och hunger och uppnå internationella åtaganden på detta område.\r\n\r\nI många av världens länder är merparten av livsmedelsproducenterna kvinnor.\r\nEndast en begränsad del av jordens tillgångar i form av mark, finansiella\r\nresurser, teknologi m.m. ägs eller kontrolleras av kvinnor. Kvinnor, bl.\r\na. i Afrika och Indien, tillåts inte ärva sina män. Änkor tvingas lämna\r\ntillbaka sina hem när den jord de brukat i decennier tillfaller makens\r\nbröder eller andra manliga släktingar.\r\n\"Könsblinda\" ekonomiska reformprogram, jordbruksutveckling, utbildning m.\r\nm. tenderar enligt bl.a. Världsbanken att missa kvinnor, eller direkt\r\nmissgynna dem. Denna snedfördelning återfinns på alla nivåer i samhället:\r\ni familjen, på bynivå, i företag och i offentliga förvaltningar och\r\npolitiska organ. Sverige bör verka för att ekonomiska reformprogram, program\r\nför jordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor. Detta bör\r\nges regeringen till känna.\r\nKvinnor utesluts ofta från beslutsfattande församlingar på alla nivåer i\r\nfrågor som rör fördelning av gemensamma ekonomiska resurser. Kvinnors\r\nrättigheter måste stärkas. Ett sätt är att hitta sätt för att aktivt\r\ninvolvera fattiga kvinnor i arbetet med åtgärder för att bekämpa fattigdom\r\noch hunger.\r\nEn hållbar utveckling kan inte uppnås om inte alla människor ges lika\r\nvillkor till en dräglig tillvaro. Kvinnors rättigheter kränks dagligen på\r\nde mest brutala sätt. Detta måste stoppas. Därför är det viktigt att lyfta\r\nupp frågan om kvinnors och barns situation i alla tänkbara sammanhang,\r\ninte minst vid toppmöten.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2002/03:U313\r\nyrkandena 5-8.\r\n\r\n8.      Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och\r\nbarn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (mp)\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju478\r\nyrkande 13 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228\r\nyrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8,\r\n2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och\r\n23, 2003/04:Ju447 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande\r\n10, 2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12,\r\n15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena\r\n1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena\r\n3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena\r\n1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350\r\nyrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.\r\n\r\nStällningstagande\r\nSamhällets insatser för att minska våldet mot kvinnor i allmänhet, och i\r\nnära relationer i synnerhet, måste ske och sker från flera håll samtidigt.\r\nVåld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem.\r\nMän liksom kvinnor underställs föreskrivna normer om hur de skall bete\r\nsig som man respektive kvinna. Därför är det av största vikt att männens\r\nroll undersöks, analyseras och förändras. En tvärpolitisk utredning bör\r\ntillsättas för att analysera den nya mansrollen och hur detta skall föras\r\nut till allmänheten. Regeringen bör ta initiativ i FN för att hålla en\r\nvärldskonferens om mansrollen och dess konsekvenser inom samhällets alla\r\nområden samt hålla frågan levande i Sverige med hjälp av bl.a. nationella\r\nmanskonferenser.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:Ju478\r\nyrkande 13.\r\n\r\n9.      Konflikten i Mellanöstern, punkt 5 (m, fp, kd)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton (fp), Göran Lindblad\r\n(m), Cecilia Wigström (fp), Ewa Björling (m) och Rosita Runegrund (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U236\r\nyrkandena 2 och 3, 2002/03:U251, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U289\r\nyrkande 4 och 2003/04:U325 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:U219,\r\n2002/03:U275 yrkande 4, 2003/04:U218, 2003/04:U250, 2003/04:U259 yrkande\r\n5, 2003/04:U302 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:U340 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nIsrael\r\nIsraels rätt att existera inom erkända och säkra gränser måste tydligt\r\nerkännas av alla inklusive den palestinska sidan. Fredsprocessen gjorde\r\nglädjande framsteg men avbröts i september 2000 av systematiskt våld (den\r\ns.k. andra intifadan).\r\nIsrael befinner sig i en svår situation eftersom man både måste skydda\r\nsig mot terror och de krafter som vill förgöra landet och samtidigt\r\nstimulera och förhandla med de krafter som är beredda att erkänna Israels\r\nexistens. Bekämpningen av terrorism och angrepp på landet måste ske i\r\nenlighet med folkrätten. Självmordsbombningar och terrorattacker på civila\r\nIsraeler kan aldrig ursäktas och knappast ens förklaras.\r\nUtskottet konstaterar att israelisk lagstiftning garanterar och slår vakt\r\nom domstolsväsendets oberoende. Israel saknar en skriven författning. Ett\r\nantal s.k. Basic Laws  stadfäster en rad friheter som i andra länder är\r\nangivna i författningen. Vissa rättigheter är också angivna i Israels\r\nsjälvständighetsförklaring från 1948. Tortyr är förbjuden i lag. Israel\r\nhar ratificerat CAT (Convention against Torture) men den är inte inkorporerad\r\ni israelisk lag. Dödsstraff för ordinära brott avskaffades 1954 men finns\r\nkvar för vissa brott i krig. Dödsstraff har endast verkställts i ett fall\r\n(Adolf Eichmann 1962).\r\nUtskottet har inhämtat att Israel har ratificerat kvinnokonventionen och\r\natt ingen könsdiskriminering återfinns i lagstadgad form. Familjelagstiftningen\r\nligger under de religiösa samfundens jurisdiktion. I mars 2000 antogs en\r\nlag om kvinnans rättigheter som stipulerar jämlikhet vad gäller t.ex.\r\narbete, militärtjänst, utbildning samt reglerar skydd för kvinnan mot\r\nvåld, sexuella trakasserier och exploatering. De finns inga lagliga hinder\r\nför kvinnligt deltagande i det politiska livet men kvinnor är i praktiken\r\nunderrepresenterade. Våldet mot kvinnor har inte minskat utan snarare\r\nfinns oro hos kvinnorättsorganisationer för att tendensen går mot ökat\r\nvåld.\r\nUnder de senaste åren har insikten om att även barn har rättigheter vuxit,\r\noch uppmärksamheten kring barnmisshandel har ökat. En indikation om en\r\nförändrad attityd var ett beslut i Knesset 1995 om att inte undanta\r\nföräldrar, lärare eller ungdomsledare från brottsligt ansvar för barnmisshandel.\r\nArabiska barn drabbas i större utsträckning än andra av ekonomiska och\r\nsociala nedskärningar, och uppgifter förekommer om barnarbete bland den\r\narabiska befolkningen. Barnprostitution förekommer bland den växande\r\ngruppen utländska - ofta illegala - gästarbetare.\r\nUtskottet konstaterar att den största minoriteten i Israel utgörs av 20\r\n% av befolkningen som är araber. Icke-judiska israeliska medborgare har\r\ninte samma rätt att köpa fast egendom som judiska israeliska medborgare.\r\nDrygt 93 % av staten Israels territorium förvaltas eller ägs av staten\r\ngenom Israel Lands Authority  eller genom de halvofficiella organisationerna\r\nJewish National Fund  och Jewish Agency. Organisationernas stadgar förbjuder\r\nupplåtelse eller uthyrning av mark till icke-judar. Arabiska medborgare\r\näger mindre än 2,5 % av den privat ägda marken i Israel. I praktiken är\r\ndet omöjligt för en icke-jude att förvärva statsägd mark. Utskottet menar\r\natt det är ett betydande problem även för konflikten mellan Israel och\r\nPalestina att alla medborgare i Israel inte har samma rätt till markägande.\r\nUtskottet anser att Israel mer effektivt och systematiskt måste beivra\r\növergrepp från bosättare och rättsföra de skyldiga.\r\nTidigare hade drygt 120 000 palestinier från Västbanken och Gaza\r\narbetstillstånd i Israel. Efter den andra intifadan är antalet avsevärt mindre.\r\nPalestinsk arbetskraft har kommit att ersättas med utländsk arbetskraft\r\ni form av legala och illegala gästarbetare. Regeringen försöker nu minska\r\nantalet utländska gästarbetare genom olika åtgärder samtidigt som deras\r\neftersatta situation alltmer uppmärksammats.\r\nPalestina myndigheten\r\nPalestinierna har rätt att leva i en egen demokratisk stat med erkända\r\noch säkra gränser. Dessa gränser måste erkännas av Israel. Fredsprocessen\r\navbröts av den palestinske presidenten i strid med den uttalade viljan\r\ntill fred och försoning hos en bred palestinsk opinion med ömsesidigt\r\nerkännande som mål. Detta gav utrymme åt de krafter som motsätter sig en\r\nfredlig uppgörelse. De palestinska krafter som strävar efter en fredlig\r\nuppgörelse är i en svår situation. De måste samtidigt bekämpa terrorism\r\noch få stöd av den palestinska befolkningen. Även den palestinska sidan\r\nmåste följa folkrätten.\r\nPå grund av centralism korruption, och bristande insyn har den palestinska\r\nmyndighetens institutioner ytterligare försvagats under senare år. Allvarliga\r\nkränkningar av mänskliga rättigheter förekommer genom kollektiva bestraffningar.\r\nIsrael har i strid med den humanitära rätten brukat oproportionerligt\r\nvåld.\r\nEn växande kritik har riktats från det civila samhället och från oberoende\r\npolitiker mot den palestinska myndighetens maktutövning. Det gäller främst\r\nden verkställande maktens obehöriga påverkan på rättssystemet och också\r\nfenomen som tjänstetillsättningar på politiska grunder och känslighet för\r\nkritisk granskning av utomstående. Kritik mot förhållandena kommer både\r\nfrån det civila samhället och från givarhåll.\r\nFrihetsberövanden utan rättegång förekommer främst i form av s.k.\r\nadministrativt frihetsberövande. Sådana frihetsberövanden som sker i Israel\r\nregleras numera i israelisk lag medan de som sker på de ockuperade områdena\r\nregleras genom militära order. Den palestinska myndigheten har brustit i\r\nansträngningarna att beivra brott som begås av palestinska civila eller\r\nav den palestinska säkerhetstjänsten mot civila israeler på Västbanken\r\noch i Gaza. Den har även brustit i ansträngningarna att beivra brott mot\r\npalestinier. Detta gäller framför allt palestinier misstänkta för att ha\r\ndödat andra palestinier som misstänks för att vara kollaboratörer.\r\nBehovet av att förbättra rättssäkerheten och stärka den institutionella\r\nkapaciteten i det palestinska samhället har fått stor uppmärksamhet i\r\ngivarsamfundets dialog med den palestinska myndigheten. En växande kritik\r\nhar riktats från det civila samhället och från oberoende politiker mot\r\nden palestinska myndighetens maktutövning. Utskottet menar samtidigt att\r\nden israeliska ockupationen skapar stora svårigheter för den palestinska\r\nmyndigheten att uppfylla kraven från den egna befolkningen.\r\nBarriären som för närvarande byggs gör det svårt eller omöjligt för många\r\npalestinska barn i Jerusalems förorter att ta sig till sina skolor.\r\nMöjligheterna för den palestinska myndighetens institutioner att tillhandahålla\r\ngrundläggande social service undergrävs av den ekonomiska krisen,\r\navstängningspolitiken samt av utegångsförbuden.\r\nI detta sammanhang vill utskottet upprepa sin åsikt att antisemitiska\r\nuttalanden och handlingar är alltför vanligt förekommande i olika delar\r\nav världen, även inom EU. Utskottet framhåller att det är viktigt att\r\nunderstryka att antisemitism alltid måste bekämpas men att omvärlden\r\nsamtidigt måste kunna inta en kritisk hållning till Israel och landets\r\npolitik och att en sådan kritisk hållning inte nödvändigtvis är antisemitisk.\r\n\r\nUtskottet har inhämtat att det finns palestinska skolböcker som innehåller\r\nantijudiska referenser. Detta gäller framför allt äldre böcker av jordanskt\r\neller egyptiskt ursprung. I det spända läge som nu råder i Mellanöstern\r\när det ytterst viktigt att förtroende skapas mellan parterna. Detta gäller\r\ninte minst i fråga om vilken bild som sprids av den andra parten genom\r\nmedierna och i skolan. Vanföreställningar och fördomar om den andra sidan\r\nförsvårar detta. I kontakter med konfliktens parter kommer Sverige och EU\r\näven fortsättningsvis att trycka på hur viktigt det är att ge en balanserad\r\noch rättvis bild av den andra parten i läromedel och medier.\r\nEn fråga som ständigt tas upp i kontakterna med den palestinska myndigheten\r\när efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna. För Sveriges bilaterala\r\nutvecklingssamarbete med palestinierna är stödet till MR-organisationer\r\nen mycket viktig komponent. Det har framkommit att svenskt skattefinansierat\r\nbistånd, som varit avsett som stöd för den palestinska befolkningen, även\r\nfelaktigt gått till Arafats privata konton och till korruption i den\r\npalestinska myndigheten samt dessutom indirekt till våldsåtgärder vidtas\r\nför att säkerställa att svenskt bistånd till regionen enbart går till\r\navsett ändamål.\r\nNär fredsprocessen i området visar önskat resultat bör det svenska biståndet\r\nkunna öka och då mot bakgrund av det stora behovet av återuppbyggnad bidra\r\ntill att en demokratisk palestinsk stat skall existera i fred tillsammans\r\nmed staten Israel.\r\nDialogen mellan parterna\r\nUtskottet menar att samtidigt som ansträngningar görs för att få i gång\r\nfredsprocessen begås brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna.\r\nÖvergrepp om förödmjukelser drabbar både israeler och palestinier i strid\r\nde folkrättsliga konventioner som gäller.\r\nUtskottet konstaterar att det s.k. Genèveinitiativet har förhandlats fram\r\nav framträdande israeler och palestinier. Genèveinitiativet skiljer sig\r\npå viktiga punkter från tidigare fredsförslag i och med att det även\r\ninnehåller konkreta förslag till lösningar av frågor som de israeliska\r\nbosättningarna, den palestinska flyktingfrågan, Jerusalem, de heliga\r\nplatserna, gränser och status. Genèveinitiativet behöver inte anses stå i\r\nmotsättning till färdplanen för fred utan utgör ett konkret förslag på en\r\npermanent lösning enligt färdplanens tredje fas. Utskottet ser därför\r\npositivt på initiativet som bl.a. visar på att det även i ett känsligt\r\nläge finns möjlighet till fortsatta förhandlingar.\r\nUtskottet menar att även om den s.k. Barcelonaprocessen inte är en del av\r\nfredsprocessen i Mellanöstern utan drivs parallellt och självständigt\r\npåverkas den politiska utvecklingen i regionen av processen. Det är för\r\nnärvarande det enda forum förutom FN där israeler och araber möts på\r\nministernivå. Inom Barcelonaprocessen finns flera parlamentariska forum,\r\noch för närvarande pågår arbete för att upprätta en parlamentarisk församling\r\nför Barcelonaprocessen. Genom EU:s MEDA-bistånd går stöd till ekonomisk\r\nomvandling, stärkande av den socio-ekonomiska jämvikten och stöd för\r\nutveckling av det civila samhället samt av regionalt samarbete. Även detta\r\när ett viktigt bidrag till fredsprocessen i Mellanöstern. Utskottet menar\r\natt det är av stor vikt att USA åter engagerar sig mer intensivt i regionen\r\noch, tillsammans med alla inblandade parter, söker en lösning på problemen.\r\nI den rådande situationen, då behovet av engagemang av utomstående blivit\r\nstörre, anser utskottet att EU måste agera mer kraftfullt och med större\r\nenighet för att bidra till att parterna återupptar arbetet med fredsprocessen.\r\n\r\nDet finns en del av världen där diktaturerna kvarstår i stort sett i\r\noförändrad omfattning och som återfinns inom arabvärlden. Vi har där ett\r\nblock av diktaturregimer som genom sitt förtryck av egna befolkningar\r\nockså utgör ett hot mot freden och stabiliteten i sin region och ytterst\r\ni världen. Det är ingen överdrift att i dag kalla stora delar av arabvärlden\r\nför världens enda återstående diktaturblock. Hur prekärt tillståndet i\r\nden delen av världen är framgår tydligt och klart av en FN-rapport som\r\npublicerades i juli i år med titeln UN-report on Arab Development. Rapporten\r\när den första från FN:s utvecklingsprogram UNDP som inriktar sig på just\r\nArabförbundets 22 medlemsländer från Atlanten till Persiska viken. Inte\r\ni något enda arabland finns det politiska oppositionspartier som på laglig\r\nväg kan utmana odemokratiska makthavare och av egen kraft bilda en regering.\r\n\r\nDebattklimatet i Sverige i anslutning till Mellanösternkonflikten tycks\r\ni viss mån ha som effekt att dessa hot och våldsinslag bagatelliseras hos\r\nvissa grupper, bl.a. i olika medier. Regering och riksdag har ett stort\r\nansvar för att dessa tendenser inte får breda ut sig i vårt land. Det är\r\nen avgörande viktig politisk uppgift för världssamfundet att genom tydliga\r\nkrav och opinionsbildning medverka till en demokratisk utveckling i dessa\r\nländer. Förtrycket av mänskliga fri- och rättigheter kan och får aldrig\r\nursäktas av kulturella eller religiösa skäl.\r\nMänniskor som lever i arabiska länder har samma rätt till frihet, demokrati\r\noch respekt för den enskilda individen som människor i andra länder. Den\r\nmuslimska tron innebär på inget sätt vare sig något argument eller något\r\nstöd för diktatorernas förtryck av sina egna medborgare. Den människosyn\r\nsom kommer till uttryck i dessa diktaturer är ett hot mot fred och\r\ninternationell stabilitet. Det är uppenbart inte bara när man följer vad\r\nderas ledare säger utan också av deras handlingar.\r\nBefolkningen i Syrien förtrycks sedan länge av en diktatur under ledning\r\nav Syriens Baathparti. Libanon har gemensam historia med Syrien och kan\r\nnärmast betraktas som ett lydrike. Syriens militära närvaro innebär en\r\npåtaglig begränsning av landets självständighet och möjlighet till demokrati\r\nmed representation för olika etniska och religiösa grupper samt för\r\npolitiska partier. Det finns också goda förutsättningar för en positiv\r\nutveckling av de mänskliga rättigheterna om ockupationen upphör. Sverige\r\noch EU bör därför aktivt verka för att syrisk ockupation upphör så att en\r\ndemokratisk utveckling med fria och allmänna val snarast kan påbörjas.\r\nNär fredsprocessen i området visar önskat resultat bör det svenska biståndet\r\nkunna öka och då mor bakgrund av det stora behovet av återuppbyggnad bidra\r\ntill att en palestinsk stat skall existera i fred tillsammans med staten\r\nIsrael.\r\nSverige bör artikulera kraven på frihet och demokrati i bilaterala kontakter\r\nmed alla länder i regionen och genom det utrikespolitiska arbetet i\r\nEuropeiska unionen. Det bör vara en viktig biståndsdel i EU:s gemensamma\r\nutrikespolitik.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U236\r\nyrkandena 2 och 3, 2002/03:U251, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U289\r\nyrkande 4 samt 2003/04:U325 yrkande 1.\r\n\r\n10.     Internationella och regionala aktörer i Mellanöstern, punkt 6 (kd,\r\nc)\r\nav Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U283\r\nyrkandena 1, 3 och 5-10.\r\nStällningstagande\r\nSedan början av 1990-talet har en fredsprocess inletts i Mellanösternkonflikten\r\nmed vissa uppnådda framgångar. Samtidigt har terrorattacker och motåtgärder\r\nhindrat ytterligare framsteg, speciellt i fredssamtalen mellan Israel och\r\npalestinier. Detta kräver en mer balanserad svensk Mellanösternpolitik\r\nsom medför bra relationer till konfliktens alla parter för att uppnå fred\r\ni området.\r\nDe mänskliga rättigheterna bör sättas i fokus och Sveriges roll som \"tredje\r\nland\" är framför allt att verka som en opartisk medlare. Sverige kan\r\ndäremot inte ställa sig neutralt i kampen för demokrati och det öppna\r\nsamhället. Speciellt viktigt är det att arbeta för försoning och ökad\r\nrespekt mellan israeler och araber. Den politiska dialogen behöver\r\nkompletteras av en religiös dialog för att främja och utveckla det som är\r\ngemensamt av värderingar inom islam, judendom och kristendom.\r\nSverige bör ge sitt fulla stöd till FN:s centrala resolutioner: resolution\r\n242 från 1967 som talar om återlämnande av ockuperade områden, resolution\r\n338 från 1973 som uppmanar parterna att stoppa all militär verksamhet och\r\ngenomföra resolution 242 fullt ut, resolution 1397 från mars 2002 som\r\nbekräftar säkerhetsrådets vision om en region där två stater, Israel och\r\nPalestina, lever sida vid sida inom säkra och erkända gränser och att\r\nparterna i Mellanösternkonflikten uppmanas uppfylla sina åtaganden enligt\r\nFN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna avtal.\r\nDe kringliggande arabstaterna och Israel har fört en kamp om och försvarat\r\nsina nationella intressen. I centrum av konflikten står frågan om\r\npalestinierna. Israel kämpar för att få sin rätt att existera erkänd av sina\r\ngrannar, samtidigt som palestinierna kämpar för att få en egen stat och\r\nen sammanhållen nationell hemvist. Alla nationer har rätt till trygghet\r\ninom fasta och erkända gränser och alla människor har rättigheter och\r\nskyldigheter. Israel är den enda demokratin i Mellanöstern med ett\r\nparlamentariskt system. En ny palestinsk intifada bröt ut och användningen\r\nav militära stridsmedel för att bekämpa upplopp och terrorism har ökat.\r\nArafat anklagas för att elda på det palestinska upproret i stället för\r\natt i enlighet med avtalet bekämpa palestinsk terrorism. Israel anklagas\r\nför att ta till övervåld i kampen mot våld och terrorism.\r\nDet är viktigt att parterna uppmanas uppfylla sina åtaganden i enlighet\r\nmed tidigare ingångna avtal och bekämpa terrorism på alla olika plan och\r\nstoppa utbyggnader av fler judiska bosättningar på Västbanken och Gazaremsan.\r\nDe palestinska myndigheterna bär ett ansvar för att förhindra och motverka\r\nökat våld och uppror mot israeler. Samtidigt måste Israel följa folkrättens\r\nlagar om bl.a. proportionella insatser i självförsvar och för att förhindra\r\nväpnade angrepp.\r\nDen libanesiska frågan har under många år medfört ett inslag av instabilitet\r\ni Mellanöstern. I maj 2000 fullföljde Israel FN:s resolution 425 och drog\r\nsig tillbaka från Libanon. FN:s generalsekreterare har också bekräftat\r\natt Israel fullgjort sina åtaganden. Tyvärr har Libanon å sin sida inte\r\nlyckats fullgöra sina och etablera säkerhet och stabilitet i området.\r\nDetta har indirekt resulterat i att Hizbollah praktiskt taget har makten\r\ni södra Libanon. Syrien stöder fortfarande terrororganisationer som arbetar\r\nmed bas i Syrien. Kristdemokraterna anser att Sverige och EU bör uppmana\r\nSyrien att inleda fredsförhandlingar med Israel utan dröjsmål. Egypten\r\noch Jordanien har visat återhållsamhet och en vilja att bidra till stabilitet\r\ni Mellanöstern, och Sverige och EU bör uppmana dessa länder att fortsätta\r\natt bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt stöd och\r\nstimulans till en fortsatt fredsprocess.\r\nEn av de centrala och viktigaste frågorna i det multilaterala samarbetet\r\ni regionen är vattenfrågan. Vatten är dels en orsak till många konflikter,\r\ndels en ändlig resurs som fordrar samarbete över nationsgränserna. EU\r\nbör i sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik fortsätta att stödja\r\nde processer som finns och hårdare driva frågan om att institutionalisera\r\nvattensamarbetet, bl.a. genom att tillsammans med parterna upprätta\r\ngemensamma data.\r\nEn viktig bidragande orsak till att konflikten i Mellanöstern gror och\r\nfortlever är att hat förs vidare från generation till generation. Barn\r\noch ungdomar växer upp med en bild av sina grannar som onda och hatiska\r\nvarelser. Den antijudiska opinionsbildning som bl.a. kommer till uttryck\r\ni delar av arabisk press och i vissa palestinska skolböcker, och ibland\r\näven tar sig uttryck i ett förnekande av Förintelsen, är mer än förkastlig.\r\nDen religiösa dialogen måste främjas mellan judiska, muslimska och kristna\r\nföreträdare, utifrån det som är gemensamt av värderingar inom de tre\r\nvärldsreligionerna.\r\nSveriges Mellanösternpolitik måste syfta till att stödja parterna att\r\nuppnå fred i området. Tyvärr har den svenska regeringens politik inte\r\nalltid varit nyanserad. De senaste årtiondena har det mestadels vägt över\r\ntill ett stöd för palestiniernas sak. Sveriges roll som tredje land är\r\nframför allt som en opartisk medlare, en s.k. \"facilitator\", där Sverige\r\nstöder parterna i deras strävan att själva finna en lösning på konflikten.\r\nSamtidigt kan Sverige inte ställa sig neutralt i kampen för demokrati,\r\ndet öppna samhället och mänskliga rättigheter. Sverige och västvärlden\r\nhar en tydlig värdegemenskap med Israel som den enda parlamentariska\r\ndemokratin i Mellanöstern, med grundlagfästa mänskliga fri- och rättigheter.\r\nDenna värdegemenskap bör ytterligare utvecklas och odlas med de arabiska\r\nsamhällena. Speciellt viktigt är att betona det som är gemensamt av\r\nvärderingar inom de tre världsreligionerna islam, judendom och kristendom.\r\nTillsammans måste kampen mot de militanta och extrema grupperna föras,\r\nde grupper som använder och skyddar sig bakom bl.a. religioners namn i\r\nsyfte att vinna personlig makt och politiska vinningar.\r\nEU bör kunna spela en större roll i Mellanösternkonflikten. Sverige bör\r\ninom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall verka\r\nför att EU intar en mer balanserad hållning gentemot parterna i konflikten.\r\nEU skall uppmuntra parterna i konflikten att uppnå ett fullständigt och\r\nvaraktigt fredsfördrag genom förhandlingar - både genom den s.k. vägkartan\r\nför fred och Genèveinitiativet. Det politiska och ekonomiska stödet måste\r\ndock vara kopplat till respekt för mänskliga rättigheter och relateras\r\ntill en vilja att uppnå fred i regionen.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U283\r\nyrkandena 1, 3 och 5-10.\r\n\r\n11.     Situationen i Ryssland, punkt 7 (m, kd)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)\r\noch Rosita Runegrund (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed (inget beslut satt) riksdagen motionerna\r\n2003/04:U14 yrkandena 7 och 8 och 2003/04:U249 yrkande 7.\r\nStällningstagande\r\nUtskottet menar att den nu pågående samhällsomvandlingen i Ryssland är en\r\nprocess som kommer att ta tid. Landet lider fortfarande av arvet från det\r\nförflutna och det gäller även inom området mänskliga rättigheter. Den\r\nomfattande samhällsomvandling som Ryssland genomgår sedan början av\r\n1990-talet fortsätter att innebära stora ekonomiska och sociala påfrestningar\r\nför folkflertalet. De kvarvarande bristerna beträffande de mänskliga\r\nrättigheterna beror i stor utsträckning på att samhällsomvandlingen från\r\nen auktoritär enpartistat med kommandoekonomi till en demokratisk rättsstat\r\nmed marknadsekonomi ännu inte har genomförts fullt ut.\r\nUtskottet välkomnar att valet i Ryssland genomfördes på ett öppet och\r\ntransparent sätt med högt valdeltagande men uttrycker sin oro över\r\nstatskontrollerade ryska medier som visade prov på partiskhet för den sittande\r\npresidenten samt att den ryska administrationen misslyckades med att komma\r\ntill rätta med detta inför och under valkampanjen. En öppnare och fri\r\ndebatt i medier är grundläggande i en pluralistisk demokrati. EU uppmanar\r\näven Ryssland att tillgodose att framtida val helt uppfyller Europarådets\r\noch OSSE:s kriterier inklusive fria medier.\r\nUtskottet understryker att konflikten i Tjetjenien fortsätter att inge\r\ndjup oro. Sverige agerar på olika sätt för att bibehålla frågan på\r\ndagordningen och om möjligt bidra till att bringa konflikten till ett slut.\r\nDet handlar om bilaterala kontakter med Ryssland och den ryska regeringen\r\noch om agerande tillsammans med övriga EU-länder och inom organisationer\r\nsom FN, OSSE och Europarådet. FN:s kommission för mänskliga rättigheter\r\nhar antagit resolutioner med kritik av situationen i Tjetjenien. Vid båda\r\ntillfällena tillkom resolutionerna på EU:s initiativ. Det har varit av\r\nstort värde att EU:s medlemsstater kunnat agera gemensamt i denna fråga.\r\nEU:s politiska tyngd medför att synpunkter och kritik torde ha större\r\nmöjligheter att vinna gehör och påverka Ryssland än om samma budskap hade\r\nframförts enbart från enskilda medlemsstater.\r\nSveriges och övriga EU:s budskap är entydigt i det att ingen ifrågasätter\r\nRysslands territoriella integritet eller rätt att bekämpa terrorism. Men\r\nendast en politisk lösning, med fredliga medel, kan bringa konflikten i\r\nTjetjenien till ett varaktigt slut. Det tjetjenska folkets förtroende kan\r\ninte vinnas med vapenmakt. Situationen beträffande mänskliga fri- och\r\nrättigheter måste förbättras. Misstänkta övergrepp under konflikten,\r\ninklusive brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär\r\nrätt, måste utredas snabbt och grundligt och de ansvariga ställas inför\r\nrätta. Förhållandena för civilbefolkningen, såväl i Tjetjenien som i\r\ngrannrepubliken Ingusjien, måste förbättras. Utskottet konstaterar att den\r\neuropeiska säkerhetsorganisationen OSSE har gjort vissa försök att få\r\nslut på kriget men inte lyckats. Även Europarådet har starkt kritiserat\r\nRyssland när det gäller respekten för mänskliga rättigheter under\r\nTjetjenienkriget.\r\nUtskottet menar att situationen i Vitryssland ger anledning till oro.\r\nLandet har genom presidentdekret inrätta myndigheter för statsideologi\r\noch i dekretet anges även hur många ideologer - totalt ca 10000 - som\r\nskall anställas i olika lokala myndigheter, och enligt administrationen\r\nanser 80 % av befolkningen att en statsideologi behövs. Utskottet menar\r\natt Sverige bör ta initiativ till att det utökade Nordiska rådet främjar\r\nrespekt för mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland.\r\nUtskottet konstaterar att konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om\r\nNagorno-Karabach är utdragen. Eldupphör råder i princip sedan 1994, men\r\nnågon överenskommelse om fredsavtal har ännu inte träffats. Inom ramen\r\nför OSSE söker Minskgruppen, vars ordförandetrojka utgörs av USA, Ryssland\r\noch Frankrike, finna en lösning på konflikten, tillsammans med parterna.\r\nMotsättningarna mellan de båda berörda länderna är emellertid stora, och\r\nkompromissviljan hos parterna är låg. Turkiets blockad mot Armenien och\r\nUSA:s blockad mot Azerbajdzjan utgör en allvarlig komplikation i den svåra\r\nkonflikten. Utskottet konstaterar att Sverige stöder OSSE:s och Minskgruppens\r\narbete med att få till stånd en fredsuppgörelse. Sverige stöder också\r\nEU:s ansträngningar att bidra till en lösning av regionens konflikter.\r\nDessa ansträngningar inriktar sig bl.a. på att stimulera regionalt samarbete.\r\n\r\nUtskottet har inhämtat att tortyr och annan grym eller förödmjukande\r\nbehandling är uttryckligen förbjuden i den ryska författningen. Det finns\r\ndock omfattande och trovärdiga uppgifter om att de ryska rättsvårdande\r\nmyndigheterna i betydande utsträckning använder misshandel och annan\r\nförödmjukande behandling i samband med förhör av misstänkta. Grundliga,\r\nopartiska utredningar av rapporterade övergrepp i Tjetjenien har hittills\r\nskett ytterst sporadiskt. Dödsstraff får endast förekomma i särskilt\r\nlagstadgade fall som gäller exceptionellt grova brott mot person. Ett av\r\nvillkoren för Rysslands inträde i Europarådet var att landet förpliktade\r\nsig att i lag införa ett moratorium för verkställande av dödsstraff.\r\nFortfarande saknas dock en sådan lag. I ett läge då kriminaliteten uppfattas\r\nsom ett stort och kanske t.o.m. växande samhällsproblem har det visat sig\r\nsvårt att vinna stöd för ett sådant förslag i det ryska parlamentet. Oaktat\r\ndetta innebär medlemskapet i Europarådet och ratificeringen av den europeiska\r\nkonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande\r\nfriheterna en folkrättslig förpliktelse för Ryssland att inte på nytt\r\nbörja tillämpa dödsstraffet. President Putin har offentligt uttalat att\r\nhan är emot ett återupptagande av dödsstraffet och att han avser att\r\nupprätthålla det gällande moratoriet.\r\nÄven om Ryssland ännu inte kan sägas vara en rättsstat pågår ett tämligen\r\nambitiöst arbete med att modernisera lagstiftning och förvaltning. En ny\r\nförvaltnings- och domstolslagstiftning har antagits, och diskussioner\r\npågår om att göra det möjligt för den enskilde att få förvaltningsbeslut\r\nprövade i särskild domstol.\r\nUtskottet framhåller att det generellt råder betydande öppenhet och\r\npluralism i ryska medier, åtminstone i tryckta massmedier. Många medier är\r\ndock fortfarande beroende av antingen stöd från staten och/eller lokala\r\nmyndigheter eller från mäktiga finans- och industriintressen. Massmediernas\r\nberoendeförhållande till antingen offentliga eller privata intressen skapar\r\nibland ett ganska begränsat utrymme för oberoende, kritisk granskning.\r\nDetta gäller i synnerhet i politiskt eller ekonomiskt känsliga frågor\r\nsamt inför och under valkampanjer på federal, regional och lokal nivå.\r\nDiskriminering av kvinnor i Ryssland kommer till uttryck genom de\r\ntraditionella könsstereotyper som alltjämt är djupt rotade i det ryska\r\nsamhället.\r\nDetta gäller t.ex. synen på kvinnans roll i familjen samt i arbetslivet.\r\nOmkring 30 % av kvinnorna i Ryssland är arbetslösa, mindre bemedlade\r\neller ensamstående mödrar. Kvinnor och män är likställda när det gäller\r\nrösträtt och valbarhet till offentliga uppdrag, men ryska kvinnornas reella\r\npolitiska inflytande är dock betydligt mindre än männens. Prostitutionen\r\när ett växande problem, och utvecklingen vad gäller trafficking med kvinnor\r\när oroande, såväl beträffande ryska kvinnor som förs utomlands som kvinnor\r\nfrån övriga f.d. sovjetrepubliker som förs till Ryssland.\r\nUtskottet kan konstatera att Ryssland har ratificerat FN:s barnkonvention,\r\nmen konventionen tillämpas inte fullt ut på grund av bristande resurser.\r\nSituationen på landets barnhem är i allmänhet besvärlig. Systematisk,\r\norganiserad och av statsmakterna sanktionerad diskriminering på grund av\r\nras, hudfärg, etnisk härkomst, religiös och politisk eller annan åskådning\r\nkan inte anses förekomma i Ryssland. Bland stora delar av allmänheten i\r\nRyssland finns dock alltjämt fördomar mot vissa befolkningsgrupper. Dessa\r\nfördomar gäller i första hand personer från Kaukasus och i viss mån även\r\nfrån Centralasien samt personer av afrikanskt ursprung. Den viktigaste\r\nförklaringen till att den negativa inställningen till tjetjener förblir\r\nstark torde dock vara konflikten i Tjetjenien, särskilt de terrordåd som\r\nfrån tjetjensk sida har genomförts på olika håll i Ryssland.\r\nSverige och EU skall föra en aktiv politik gentemot Ryssland. Det ligger\r\ni vårt intresse att bistå Ryssland att bygga de strukturer som krävs för\r\natt utveckla en stark demokrati och väl fungerande marknadsekonomi där\r\nindividen har full frihet. Kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter\r\när fortfarande vanligt förekommande, och för detta har den ryska regeringen\r\nansvar. Det pågående kriget i Tjetjenien är oacceptabelt och måste få en\r\nfredlig lösning. De svenska och europeiska kraven på Ryssland skall vara\r\ntydliga. Det är ett europeiskt intresse att rättsstaten och respekten för\r\nmänskliga fri- och rättigheter samt utvecklingen av fria medier står starka\r\näven i den stora del av Europa som Ryssland utgör. Ett sådant Ryssland\r\nkommer att kunna forma ett ekonomiskt och politiskt partnerskap med\r\nEU-länderna. Sverige bör driva frågan om att utvidga nuvarande frihandelsområde\r\ngenom avveckling av handelstullarna mellan EU och Ryssland. Europarådet,\r\ndär Ryssland blev medlem 1996, har understött av EU och Nato en central\r\nroll att spela för att värna respekten för mänskliga rättigheter och\r\ndemokrati i landet. OSSE bör engagera sig i Tjetjenienkonflikten och\r\nupprätta en mission i området.\r\nAzerbajdzjan är visserligen på väg mot demokrati, men mycket återstår\r\ninnan regimen uppfyller kraven på respekt för mänskliga rättigheter och\r\ndemokrati. Dödsstraffet är avskaffat, men fortfarande förekommer summariska\r\narresteringar, och demonstrationsfriheten är inskränkt. Politiska motståndare\r\nuppger att de ofta utsätts för trakasserier. Azerbajdzjan är formellt i\r\nkrig med Armenien som har ockuperat den armeniska enklaven Nagorno-Karabach\r\noch ett stort landområde runtomkring. Ungefär en miljon azerer av en\r\nbefolkning på åtta miljoner är sedan tio år på intern flykt. Flyktingarna\r\nhar inte inlemmats i det azeriska samhället utan en stor majoritet bor\r\nunder miserabla förhållanden i hyddor i stora flyktingläger.\r\nAzerbajdzjans regerings hållning är att den uppstådda situationen är\r\nArmeniens fel. Flyktingfrågan måste lösas och allas grundläggande rättigheter\r\nrespekteras. Azerbajdzjan har en stark önskan om att upptas i den europeiska\r\ngemenskapen. Före detta Sovjetrepubliker i Centralasien såsom Turkmenistan\r\noch Uzbekistan med flera länder har långt kvar till demokrati och mänskliga\r\nrättigheter. I flera av dessa stater styr starka presidenter med stor\r\nmakt genom dekret. Den enda egentliga oppositionen består av islamiska\r\nfundamentalister som om möjligt utgör ett än värre alternativ vad gäller\r\nrespekt för människor. OSSE måste med kraft engagera sig för att främja\r\nen god utveckling i hela Centralasien.\r\nUtskottet konstaterar att det svensk-ryska utvecklingssamarbetet främst\r\nsyftar till att främja integrationen i Europa, den regionala samhörigheten\r\noch förtroendet mellan länderna. Det sker bl.a. genom stöd till att bygga\r\nupp ett demokratiskt försvar, gränsbevakning och kamp mot organiserad\r\nbrottslighet. Samarbetet inriktas även på att bygga upp starka relationer\r\nmellan institutioner i Sverige och Ryssland.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U14\r\nyrkandena 7 och 8 samt 2003/04:U249 yrkande 7.\r\n\r\n12.     Ryssland och situationen i angränsande områden, punkt 8 (kd, c)\r\nav Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U220\r\nyrkandena 5 och 6 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 15, 2002/03:U226\r\nyrkandena 1-3 och 2003/04:U205.\r\nStällningstagande\r\nFör att fortsättningsvis ha fred och stabilitet i Europa bör våra närmaste\r\ngrannar vara självständiga, ha politiskt stabila institutioner och vara\r\nekonomiskt starka. Länderna i Sveriges absoluta närhet efter utvidgningen,\r\ndvs. Vitryssland, Ukraina och Moldavien, har inte uppnått detta än. EU,\r\nEuroparådet och OSSE var oroade över denna utveckling och har vid ett\r\nflertal tillfällen gjort samlade insatser i länderna. EU har uttalat en\r\nönskan om att Vitryssland skulle ta sin plats bland de europeiska\r\ndemokratiska länderna och har erbjudit Vitryssland hjälp i detta avseende.\r\nÄven Moldavien har ett s.k. partnerskaps- och samarbetsavtal med EU, och\r\nMoldavien är det fattigaste landet av dessa tre. Landet är på grund av\r\nsin låga inkomstnivå starkt beroende av utländskt stöd under många år.\r\nSverige har utarbetat landstrategier om utvecklingsarbete tillsammans med\r\nVitryssland, Ukraina och Moldavien, liksom för de övriga prioriterade\r\nländerna i Central- och Östeuropa. Strategierna skall styra inriktningen\r\npå det svenska utvecklingssamarbetet med berörda länder. Det övergripande\r\nmålet är, enligt landstrategierna, att främja en hållbar utveckling,\r\nfördjupad integration och partnerskap utifrån behoven i samarbetsländerna\r\noch med utnyttjande av den svenska resursbasen. Det är ytterst viktigt\r\natt Sverige fortsätter sitt arbete i och med länderna. Eftersom Sverige\r\nsom nation har begränsade kontaktytor till Vitryssland, Ukraina och\r\nMoldavien är det svårt att direkt påverka regimerna. Däremot kan Sverige i\r\nsitt samarbete med Ryssland vara mer pådrivande för en demokratisk utveckling.\r\n\r\nEuropeiska unionen uttryckte på Europeiska rådets möte i december 2002\r\natt unionen vill stärka sina förbindelser med Ukraina, Moldavien och\r\nVitryssland på grundval av en långsiktig strategi för att främja demokratiska\r\noch ekonomiska reformer samt hållbar utveckling och handel. Sverige måste\r\ngenom EU lägga mer tyngd i sitt engagemang för det närområde som finns\r\nstrax bortom EU:s utvidgade gränser. Sverige bör inom ramen för sitt arbete\r\ni EU uppmärksamma hur samarbetet med dessa länder fortskrider. Framför\r\nallt bör frågor som demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter,\r\ngränsöverskridande brottslighet, jämställdhet och miljö prioriteras.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U220\r\nyrkandena 5 och 6.\r\n\r\n13.     Kina, punkt 9 (m, kd)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)\r\noch Rosita Runegrund (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U299\r\nyrkandena 1-5 och 7 och avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och\r\n6, 2002/03:U205 yrkandena 3-6, 2002/03:U232, 2002/03:U248 yrkandena 1-5,\r\n2002/03:U279 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 yrkandena 1 och 3-5,\r\n2002/03:U292, 2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena\r\n1-4, 2003/04:U255 yrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U303\r\nyrkandena 1-3, 2003/04:U304, 2003/04:U338 yrkandena 1, 2 och 4-8 och\r\n2003/04:U343 yrkandena 1-6.\r\nStällningstagande\r\nUtskottet menar att de politiska reformerna i Kina har varit begränsade,\r\noch Kina är fortfarande en enpartistat präglad av kommunistpartiets\r\nmaktmonopol. Framsteg har dock gjorts i vissa avseenden vad gäller respekten\r\nför de mänskliga rättigheterna sedan de ekonomiska reformerna påbörjades\r\ni slutet av 1970-talet. Mediernas utbud har ökat, men vissa ämnen förblir\r\ntabubelagda i det offentliga samtalet. Det är t.ex. inte möjligt att\r\nkritiskt granska kommunistpartiets maktmonopol, den centrala politiska\r\nledningen, kinesisk överhöghet i Tibet och Xinjiang, återföreningen med\r\nTaiwan, händelserna i juni 1989 eller kampanjen mot falungongrörelsen.\r\nSamtidigt tänjs gränserna för yttrandefriheten, bl.a. av aktiva journalister\r\noch genom Internetanvändning, även om myndigheternas kontroll av Internet\r\noch åtgärder för att begränsa dess användning stärkts under senare år.\r\nKina har ratificerat fem av de sex centrala konventionerna om mänskliga\r\nrättigheter. Kinas uttalade ambition är att ratificera konventionen om de\r\nmedborgerliga och politiska rättigheterna (ICCPR) utan omfattande\r\nreservationer, men för att göra detta krävs många ändringar av lagarna och\r\nderas tillämpning.\r\nUtskottet ser dock mycket allvarligt på bristerna i respekten för de\r\nmänskliga rättigheterna i Kina. Utskottet har tidigare konstaterat att\r\ndödsstraffet är ett djupt inhumant straff, och Sverige har vid upprepade\r\ntillfällen tagit upp frågan om avskaffande av dödsstraffet med företrädare\r\nför den kinesiska regeringen, såväl inom ramen för de bilaterala relationerna\r\nmed Kina som genom EU. Frågan om dödsstraffets avskaffande är ett\r\nåterkommande tema i EU:s MR-dialog med Kina.\r\nUtskottet konstaterar att användandet av dödsstraffet är fortsatt omfattande.\r\nDen kinesiska regeringen offentliggör inte - trots påstötningar från bl.\r\na. EU - det verkliga antalet avkunnade och verkställda dödsdomar. Antalet\r\nbrott som kan medföra dödsstraff uppgår till nära 70 och inbegriper ett\r\nstort antal ekonomiska brott samt narkotikabrott. Amnesty rapporterar om\r\n1 060 kända fall av verkställda dödsdomar under 2002, att jämföras med 2\r\n468 kända avrättningar för år 2001. Amnestys siffror är baserade på\r\nuppgifter i kinesisk press, dvs. officiellt bekräftade. Det verkliga antalet\r\navkunnade och verkställda dödsdomar är med stor sannolikhet betydligt\r\nhögre. Uppvisning av dödsdömda efter rättegång på idrottsarenor och torg\r\ninför stora folkskaror förekommer. Avrättning får enligt lagen utföras\r\ngenom arkebusering, giftinjektion eller andra metoder. I provinsen Yunnan\r\nhar man även infört mobila avrättningskammare. Amnesty uttrycker oro över\r\natt detta system kan komma att öka antalet genomförda avrättningar\r\nytterligare.\r\nEtt ytterligare krav som Sverige ställt på Kina är en ökad transparens\r\nbeträffande det kinesiska innehavet av kärnvapen och kärnvapenmaterial.\r\nKina och de övriga kärnvapenstaterna har gjort ett politiskt åtagande\r\navseende ökad transparens i kärnvapeninnehavet.\r\nUtskottet menar att kärnvapen och kärnenergi inte enbart är en bilateral\r\nangelägenhet mellan Nordkorea och USA. Det är en angelägenhet för hela\r\ndet internationella samfundet. Sverige arbetar på flera sätt för att\r\nNordkorea skall förbli part till icke-spridningsavtalet (NPT) samt återuppta\r\nsitt samarbete med internationella atomenergiorganet IAEA. Utskottet har\r\nvidare inhämtat att EU kommer att vara berett att, vid ett lämpligt\r\ntillfälle, åta sig en mer aktiv roll för att påverka Nordkorea och försöka\r\nfå landet att ta intryck av omvärldens kritik och agera på ett konstruktivt\r\nsätt.\r\nUtskottet har inhämtat att det kinesiska inre kabinettet (State Council)\r\ntidigare har deklarerat att om Taiwans myndigheter skjuter upp förhandlingar\r\nom återförening på obestämd tid tvingas den kinesiska ledningen vidta\r\nalla tänkbara åtgärder inklusive bruk av maktmedel. Utskottet tar avstånd\r\nfrån militära hot som påtryckningsmedel och har tidigare konstaterat att\r\nden svenska regeringen vid flera tillfällen starkt reagerat mot att\r\nFolkrepubliken Kina använt militära hot som påtryckningsmedel. Sveriges\r\ninställning är att Taiwans framtida status är en fråga som måste lösas på\r\nfredlig väg av de berörda parterna.\r\nUtskottet understryker att det är en grundsten i svensk utrikespolitik\r\natt överallt stödja utveckling mot demokrati och respekt för de mänskliga\r\nrättigheterna. Den utveckling som skett i Taiwan mot demokrati är av stor\r\nbetydelse. Utskottet ser positivt på det senaste decenniets utveckling i\r\nTaiwan och på att landet nu är en demokrati. Taiwans exempel visar att\r\ndemokrati väl kan utvecklas i ett kinesiskt samhälle och kan stå som\r\ndemokratisk förebild för hela regionen liksom dess möjligheter att positivt\r\npåverka utvecklingen i Folkrepubliken Kina.\r\nUtskottet konstaterar att de senaste valen i Taiwan genomfördes utan\r\nuttalanden från Kina eller försök från Kina att påverka utgången, vilket\r\ntidigare skett under t.ex. presidentvalet 2000. Inte heller har hot\r\nupprepats i kinesisk press med anledning av valutgången. Från svensk sida\r\nuppmuntras båda parter att utveckla kontakterna och möjligheten till\r\npolitisk dialog på hög nivå. Kinas och Taiwans inträde i WTO kan också ses\r\nsom ett viktigt steg i utvecklingen av relationerna och vara av värde för\r\nen fredlig lösning av Taiwanfrågan. Sverige eftersträvar ett utbyggt\r\nkontaktnät med Taiwan och uppmuntrar kontakter både av politisk, ekonomisk,\r\nakademisk och kulturell karaktär mellan länderna.\r\nUtskottet anser att Kinas inträde i Världshandelsorganisationen, WTO,\r\n2001 innebär att Kina måste genomföra omfattande förändringar genom att\r\nt.ex. publicera nya handelsrelaterade lagar och förordningar, vilket ökar\r\ntransparensen och förhoppningsvis även påverkar andra områden inom\r\nrättssystemet.\r\nUtskottet ser det som angeläget att omvärlden verkar för att Kina\r\ninkorporerar internationella normer och som ansvarstagande part engageras i\r\ndet globala arbetet för fred och säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter,\r\ndemokrati och frihandel. En uppriktig politisk dialog med Kina är ett\r\nviktigt medel att främja denna integrering.\r\nOffentlig opposition mot kommunistpartiet bemöts repressivt och leder\r\ninte sällan till långa fängelsestraff. Myndigheterna söker även begränsa\r\nrörelser utan allmänpolitiska mål som organiserar sig utanför kommunistpartiets\r\nramar, t.ex. lokala arbetargrupper, religiösa grupper eller meditationsgrupper.\r\nMötes-, religions- och föreningsfriheterna är starkt beskurna i hela\r\nlandet, vilket t.ex. drabbar anhängare av falungongrörelsen och underjordiska\r\nkyrkor, demokrati- och arbetaraktivister m.fl. Religionsutövningen i bl.\r\na. Tibet och Xinjiang kontrolleras noga av myndigheterna och begränsas av\r\nen rad förordningar och förbud.\r\nFN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter undertecknade 2000 ett\r\nMemorandum of Understanding om samarbete med Kina. Detta har följts av\r\nflera Kinabesök av högkommissarien samt av ett samarbetsprogram inriktat\r\npå seminarier om MR-frågor. Högkommissarien uttryckte vid sitt besök i\r\nKina i augusti 2002 tillfredsställelse vad gäller samarbetet. Flera av\r\nFN:s specialrapportörer har uttryckt önskemål om att besöka Kina. Till\r\ndessa hör tortyrrapportören, den särskilde rapportören för summariska,\r\nutomrättsliga och godtyckliga avrättningar, rapportören för yttrandefrihet\r\nsamt rapportören för religionsfrihet. FN:s kommitté mot tortyr uttryckte\r\n2000 oro över fortsatta uppgifter om allvarlig tortyr, särskilt mot\r\ntibetaner och andra nationella minoriteter. Kommittén rekommenderade bl.a.\r\natt Kina skulle införa en definition av tortyr i sin lagstiftning som\r\növerensstämmer med internationella normer. Amnesty har uttryckt oro för\r\natt förekomsten av tortyr ökar till följd av trycket att producera snabba\r\nresultat under kampanjer mot brottslighet.\r\nUtskottet konstaterar att den kinesiska författningen garanterar allmän\r\nåsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, mötes-, demonstrations- och\r\ntrosfrihet. I verkligheten är alla dessa friheter inskränkta i varierande\r\ngrad och utifrån en skiftande blandning av praxis och förankring i lagen.\r\nI 2003 års undersökning av Reporters sans Frontières (reportrar utan\r\ngränser) hamnar Kina på sjätte plats från slutet när det gäller pressfriheten\r\ni världen.\r\nUtbrottet av SARS under 2003 ledde, efter att myndigheterna inledningsvis\r\nförsökt begränsa informationen om sjukdomen, till en stark mobilisering\r\ninom hälsosektorn för att bekämpa epidemin. Fram till för ett par år sedan\r\nvar hiv/aids-frågan fortfarande ett tabubelagt ämne i kinesiska medier.\r\nKunskapen om hiv/aids är mycket låg, vilket bidrar till att smittade ofta\r\nstigmatiseras av sin omgivning. Under senare år har dock öppenheten kring\r\nhiv/aids ökat, och regeringen erkänner att det finns nära en miljon\r\nsmittade.\r\nUtskottet har inhämtat att Kina 1980 anslöt sig till kvinnokonventionen\r\n(CEDAW) och att kvinnors jämställdhet med män och rätt till lika lön\r\nfastslås i författningen. I UNDP:s jämställdhetsindex, GDI, hamnar Kina på\r\n83:e plats av 144. 1998 räknade UNDP med att 73 % av alla kvinnor ingick\r\ni den förvärvsarbetande delen av befolkningen.\r\nPrenatal könsdiskriminering bottnar i vanföreställningen att män har ett\r\nhögre värde än kvinnor. I vissa asiatiska länder, främst i Kina och Indien,\r\när abort av flickfoster vanligt, och denna företeelse måste bekämpas där\r\nden förekommer. Utskottet menar att det mest effektiva sättet att bekämpa\r\nselektiva aborter är att i ett brett perspektiv arbeta för att motverka\r\nföreställningen om att flickor och kvinnor är underordnade män. FN:s\r\nkonvention för utrotandet av all diskriminering av kvinnor utgör det främsta\r\ninstrumentet för att få upp frågan på FN:s agenda eftersom de länder som\r\nundertecknat konventionen har åtagit sig att bekämpa sådan diskriminering.\r\n\r\nMot bakgrund av den traditionella preferensen för söner och de ökade\r\negenavgifterna har flickors och kvinnors tillgång till utbildning och\r\nsjukvård försämrats, särskilt i fattiga familjer. Enligt folkräkningen\r\nfrån år 2000 föds det nära 118 pojkar på 100 flickor (en normal proportion\r\nanses vara 105 pojkar på 100 flickor). En anledning till underskottet på\r\nflickor är att kvinnliga foster aborteras trots att ultraljud för\r\nkönsbestämning är förbjudet i lag. Det förekommer uppgifter om flickebarnsmord,\r\nmen detta torde endast utgöra ett mycket litet skäl till underskottet.\r\nDet är inte olagligt att ha fler än ett barn i Kina och de facto föds 1,\r\n6 barn per familj. Däremot finns regler som sätter olika typer av\r\nrestriktioner för antalet barn beroende på familjesituation, etnisk tillhörighet\r\noch geografiskt hemvist, och överträdelser kan bestraffas med avgifter,\r\nt.ex. för sociala tjänster. Handel med kvinnor för äktenskap och prostitution\r\nförekommer. Unga kvinnor, kvinnor som tillhör nationella minoriteter och\r\narbetssökande kvinnor på landsbygden utgör särskilt utsatta grupper.\r\nUtskottet konstaterar att Kina tillträdde barnkonventionen 1992 och har\r\nundertecknat de båda frivilliga protokollen avseende barnhandel,\r\nbarnprostitution och barnpornografi respektive barn i väpnade konflikter. Handel\r\nmed barn förekommer, främst på landsbygden och i mindre tätorter, där det\r\nsociala trycket att skaffa manliga arvtagare är starkt samtidigt som\r\nbristen på kvinnor kan vara påtaglig. Kinesisk lagstiftning förbjuder\r\nanställning av personer under 16 år. I verkligheten är barnarbete ganska\r\nvanligt men kan överlag inte sägas ha några mer utpräglade drag av tvång\r\neller exploatering.\r\nUtskottet har inhämtat att Sverige genom utvecklingssamarbetet bistår\r\nansträngningarna att reformera det kinesiska rättsväsendet och bringa det\r\nmer i överensstämmelse med internationella normer. Därigenom läggs också\r\nen grund för en demokratisk utveckling i framtiden. De 56 officiella\r\nminoriteterna utgör knappt 10 % av hela befolkningen och återfinns främst\r\ni de sydvästra provinserna och i Tibet, Xinjiang och inre Mongoliet.\r\nInflyttningen av etniska kineser, inte sällan uppmuntrad av de kinesiska\r\nmyndigheterna, till traditionella minoritetsområden har i vissa fall gjort\r\nde etniska grupperna till minoriteter i sina egna ursprungsområden. I\r\nbåde Tibet och Xinjiang finns hos befolkningen ett motstånd mot den\r\nkinesiska överhögheten. Uttryck för detta motstånd - även fredliga - stämplas\r\nav myndigheterna ofta som \"separatism\", och behandlas som ett allvarligt\r\nbrott. Det förekommer att vanliga uttryck för kulturell eller religiös\r\nidentitet tolkas som uttryck för separatism, liksom att fredliga uttryck\r\nför önskemål om ökad autonomi likställs med separatism i bemärkelsen\r\nupprättandet av en stat separat från övriga Kina. Utskottet ser allvarligt\r\npå bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Sverige\r\nverkar för att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive\r\nTibet där kränkningarna är särskilt allvarliga, skall uppmärksammas i\r\ninternationella sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för de\r\nmänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang bedriver Sverige en\r\ndialog med Kina, både enskilt och inom EU, och framhåller vikten av att\r\nKina respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga rättigheter och\r\nuppmanar Kina att samarbeta med FN:s MR-organ.\r\nUtskottet har vidare inhämtat att Sverige i kontakter med kinesiska\r\nregeringsföreträdare och ansvariga i Tibet har fört fram kravet på att Gedhun\r\nChökyi Nyima skall beredas tillfälle att ta emot besök av utomstående\r\nobservatörer. Detta krav har dock avvisats av den kinesiska sidan. Enligt\r\nvad utskottet erfarit kommer Sverige att fortsätta att föra fram detta\r\nkrav, vilket också framförs av EU i dialogen med Kina om mänskliga\r\nrättigheter. Förutsatt att en öppning skymtar vad avser dialog mellan\r\nFolkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen och att\r\nmedlemsstaterna kan enas om en roll för FN skulle en sådan process också\r\nkunna stöttas av FN.\r\nSverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet upphör,\r\natt rättsväsendet avpolitiseras, att tortyren upphör, att politiska fångar\r\nfriges och att förföljelsen av oppositionella samt religiösa personer\r\nupphör. Sverige måste ta avstånd från tvångsaborter och barnamord och\r\nverka för att flickor uppvärderas. Utplåningen av tusentals flickebarn\r\nmåste stoppas. De mänskliga rättigheterna är universella och måste\r\nrespekteras universellt, också i Folkrepubliken Kina. Att framhäva detta\r\nmåste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik.\r\nFolkrepubliken Kina har dödsstraff för mer än 60 olika brott. Enligt\r\nAmnesty har landet dödsstraff förutom för våldsbrott även för mutbrott och\r\nskattefusk. Till och med bensinstöld har lett till dödsstraff och resulterat\r\ni avrättning. Dessutom genomför landet offentliga massavrättningar, och\r\nmänniskor har fått dödsdomar tilldelade offentligt på stora idrottsarenor.\r\n\r\nMellan 1990 och 1998 registrerade Amnesty 25 400 dödsdomar och mer än 16\r\n500 verkställda avrättningar i Folkrepubliken Kina. Den verkliga siffran\r\när sannolikt än högre, eftersom det saknas officiell statistik. Folkrepubliken\r\nKina avrättar fler människor än världens övriga länder tillsammans. På\r\nnågra månader avrättade Folkrepubliken Kina fler människor än övriga\r\nvärlden sammantaget gjorde under de tre senast föregående åren.\r\nDödsstraffen utmäts efter rättegångar som med varje mått mätt måste anses\r\nsom summariska, politiserade och orättvisa. Möjligheterna att överklaga\r\när starkt begränsade, eller icke existerande. En avrättads familj krävs\r\nefter avrättningen på betalning för kulan som använts för att döda den\r\nnärstående. Det förekommer politiskt styrda skenrättegångar. Att polisen\r\nanvänder tortyr och misshandel är vanligt.\r\nEftersom män anses vara viktigare än kvinnor i Kina har landets\r\n\"ettbarnspolitik\" lett till att blivande föräldrar aborterat flickfoster för\r\natt de skall få en pojke som enda barn. Kina har offentliggjort en vitbok\r\nom sin befolkningspolitik. Fortfarande gäller ettbarnsnormen, men tvånget\r\nskall betonas mindre och belöningarna mer. Respekten för \"ettbarnspolitiken\"\r\nskall höjas genom förbättrad ekonomisk trygghet i form av pensionsfonder\r\noch andra former av bidrag.\r\nDet är naturligtvis bra att Kina uppger att tvånget skall minskas, men i\r\ngrunden handlar frågan om att respekt för människors lika värde måste\r\nupprättas. Att hundratusentals, kanske miljoner flickor \"försvinner\" i\r\nKina är en oacceptabel konsekvens av \"ettbarnspolitiken\" och synen på\r\nmäns och kvinnors olika värde. Övergreppen i Kina har inte väckt berättigad\r\npolitisk uppmärksamhet i Sverige. Situationen är så allvarlig att den\r\nborde vara en dominerande fråga på den utrikespolitiska agendan. Den\r\nsvenska regeringen måste reagera hårdare mot övergreppen mot mänskliga\r\nfri- och rättigheter som sker i Folkrepubliken Kina och mot användningen\r\nav dödsstraffet i synnerhet.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U299\r\nyrkandena 1-5, 7, 8.\r\n\r\n14.     Kina, punkt 9 (fp)\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Cecilia Wigström (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U289\r\nyrkandena 1 och 3-5 och 2003/04:U343 yrkandena 1-6 och avslår motionerna\r\n2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205 yrkandena 3-6, 2002/03:U232,\r\n2002/03:U248 yrkandena 1-5, 2002/03:U279 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U292,\r\n2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena 1-4,\r\n2003/04:U255 yrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 yrkandena\r\n1-5 och 7, 2003/04:U303 yrkandena 1-3, 2003/04:U304 och 2003/04:U338\r\nyrkandena 1, 2 och 4-8.\r\nStällningstagande\r\nDen kommunistiska enpartiregimen i Beijing slår till med brutal hårdhet\r\nmot missnöjes- eller protestyttringar i Kina. De fortsatta övergreppen\r\noch den omfattande förföljelsen av falungongrörelsen är ett tecken på att\r\nregimen inte kan tolerera något uttryck som den inte har full kontroll\r\növer. Regimen i Beijing utövar ytterst sträng kontroll och förtryck av\r\nursprungsfolken i de båda av Beijing kontrollerade icke-kinesiska provinserna\r\nTibet och Xinjiang, där s.k. Han-kineser (Kinas majoritetsfolk) numera\r\nefter omfattande invandring också utgör majoritet.\r\nDet folkliga missnöjet med de negativa konsekvenserna av den snabba\r\nekonomiska utvecklingen och den därav följande urbaniseringen och de sociala\r\nproblemen är baksidan av det \"ekonomiska undret\" i Kina. Tillsammans med\r\npolitiska och kulturella missnöjesyttringar kan det blomma ut i stor intern\r\npolitisk oro. Det förklarar den känslighet med vilken dagens kinesiska\r\nledare slår till mot varje okontrollerad folklig opinionsyttring. Trots\r\notaliga centralt lanserade kampanjer mot politisk och ekonomisk korruption,\r\nofta ackompanjerade av drakoniskt utmätta straff, tycks inte vare sig\r\nvilja eller förmåga finnas att på allvar ta itu med den utbredda korruption\r\nsom sträcker sig ända till de högsta ledarna och deras närmaste. Sammantaget\r\nutgör detta grunden för den alltmer försvagade auktoritet och legitimitet\r\nsom den politiska ledningen i Beijing förfogar över.\r\nDagens Kina är ett resultat av en ofta dramatisk historisk expansion under\r\nvilken stora områden med icke-kinesisk befolkning införlivats under\r\nBeijings kontroll. I officiell kinesisk ideologi - kommunistisk såväl som\r\nnationalistisk - är det en nationell plikt att slå vakt om varje tum av\r\ndet Kina som därmed uppnåtts. Det är i det perspektivet man skall se den\r\nkollektiva förödmjukelse som kineser upplevde och fortfarande upplever\r\nsig ha utstått under omvärldens agerande i Kina under de två senaste\r\nårhundradena. Det är inte minst i det perspektivet man skall se den\r\nfullständigt kompromisslösa synen på Taiwanfrågan, som onekligen har ett\r\nmycket starkt folkligt stöd - ett resultat av generationer av nationalistisk\r\nindoktrinering. I framför allt två av de historiskt erövrade områdena med\r\negen icke-kinesisk ursprungsbefolkning med en helt egen inhemsk religion\r\neller islam - Tibet och Xinjiang i västra Kina - reses krav på självbestämmande.\r\n\r\nI Tibet fullbordas den kinesiska ockupationen effektivt med hjälp av\r\nmassinflyttning, militär kontroll och förtryck samt massiva investeringar\r\nsom skall knyta Tibet till resten av den kinesiska ekonomin och infrastrukturen.\r\nDet finns ingen anledning att förvänta sig en lösning av Tibetfrågan, om\r\ninte ledarna i Beijing är beredda att gå Dalai Lama till mötes i hans\r\nkrav på långtgående autonomi för Tibet.\r\nXinjiang är av stor strategisk och ekonomisk betydelse för Kina. I\r\nTaklimakanöknen finns Kinas största olje- och gasreserver. Kina söker utländskt\r\nkapital för att bygga erforderliga pipeliner. I Xinjiang produceras en\r\ntredjedel av Kinas bomull. Under det senaste året har de kinesiska\r\nmyndigheterna vid upprepade tillfällen slagit till mot oppositionella uigurer\r\ni Xinjiang. Dödsdomar och långvariga fängelsestraff utdöms efter ofta\r\nytterst summariska rättgångar mot s k terrorister.\r\nBeijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående självbestämmande,\r\nupprätthålla respekt för mänskliga rättigheter samt skapa förutsättningar\r\natt vårda och utveckla kulturella och religiösa särdrag utan att riskera\r\nhot eller förföljelser.\r\nAll kinesisk maktpolitik mot Taiwan måste fördömas klart och entydigt.\r\nOavsett om Taiwan vunnit internationellt erkännande är det i strid med\r\nfolkrätt och ett hot mot den internationella säkerheten i FN-stadgans\r\nmening. Varje antydan om att Beijing kan komma att använda väpnat våld\r\neller utpressning för att uppnå sina mål gentemot Taiwan måste avvisas.\r\nMedborgarna i Taiwan avgör själva om de vill bli en del av Folkrepubliken\r\neller fortsätta leva sitt eget liv. Sverige och EU måste göra detta helt\r\nentydigt klart gentemot den kinesiska statsledningen. Sverige bör på olika\r\nsätt utveckla sina förbindelser med Taiwan och t.ex. inte vägra att utfärda\r\nbesöksvisum för taiwanesiska medborgare i ledande ställning.\r\nSverige motsätter sig ett eventuellt upphävande av vapenembargot mot Kina\r\ni ljuset av fortsatta brott mot mänskliga rättigheter i Kina samt Kinas\r\npolitik gentemot Taiwan.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U289\r\nyrkandena 1 och 3-5 samt motion 2003/04:U343 yrkandena 1-6.\r\n\r\n15.     Situationen i Kuba, punkt 10 (m, kd)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)\r\noch Rosita Runegrund (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U14\r\nyrkande 16.\r\nStällningstagande\r\nI Latinamerika är det numera bara Kuba som inte har en folkvald regering.\r\nÅtskilliga demokratier är dock bräckliga, och respekten för mänskliga\r\nrättigheter är inte tillfredsställande i många av länderna.\r\nKuba har nu åter drabbats av kraftig repression med avrättningar och\r\nfängslande av oliktänkande. EU bör vara tydligt i sin kritik av de brott\r\nmot mänskliga rättigheter som begås av den kommunistiska regimen. Samtidigt\r\nbör omvärldens handel och turism med Kuba fortgå. Erfarenheterna är att\r\nsanktionerna har gynnat regimen som hänvisar till en hotfull omvärld för\r\natt söka legitimitet för det inhemska förtrycket.\r\nUtskottet konstaterar att de oppositionella rörelserna i Kuba har växt\r\nbetydligt under 1990-talet, men det faktum att de arbetar under ständig\r\nbevakning och stort tryck från myndigheterna resulterar i att de uppnår\r\nbegränsad politisk räckvidd. Oppositionens genomslagskraft har ökat under\r\nsenare år, inte minst genom det s.k. Varelaprojektet. Projektets undertecknare\r\nvill lagstifta om en folkomröstning om demokratiska reformer, och drygt\r\n25 000 kubaner står med sin namnteckning bakom Varelaprojektets krav.\r\nUnder 2003 rapporterades det om en rad övergrepp mot Varelaprojektets\r\naktivister. Utskottet framhåller att det inte finns något oberoende\r\nrättsväsende, och det råder inte yttrandefrihet, tryckfrihet eller\r\nföreningsfrihet. Människorättsläget har kraftigt försämrats under 2003. I mars\r\ndömdes 75 oliktänkande - journalister, MR-aktivister, politiker - till\r\nlånga fängelsestraff för brott mot statens säkerhet och samröre med USA.\r\nAntalet politiska fångar ökade markant och uppgår enligt inhemska bedömare\r\nnu till mellan 300 och 400 personer.\r\nUtskottet kan vidare konstatera att FN-kommissionen för de mänskliga\r\nrättigheterna i Genève (MRK) årligen har antagit en resolution i vilken\r\nMR-situationen i Kuba anges som mycket bristfällig. Kuba har av FN:s\r\nMR-kommitté ålagts att vidta åtgärder för att möjliggöra ett besök i landet\r\nav högkommissariens personliga representant. Kuba har emellertid kritiserat\r\nMR-resolutionen och motsatt sig ett besök. Vidare framhåller utskottet\r\natt FN-kommittén mot tortyr 1997 underströk vikten av att Kuba kriminaliserade\r\ntortyr. Kommittén betonade även att landet borde etablera en procedur för\r\natt behandla enskilda anmälningar om tortyr. Kuba tillåter inte Internationella\r\nRöda Korset (ICRC) eller andra oberoende organ att besöka fängelser. Ingen\r\noffentlig statistik återfinns över situationen i landets anstalter eller\r\növer antalet fångar. Enligt tillgängliga källor är en anmärkningsvärt hög\r\nandel av befolkningen frihetsberövad i jämförelse med andra länder.\r\nUtskottet har inhämtat att den kubanska strafflagen föreskriver att domstolarna\r\nkan utdöma dödsstraff vid en rad olika brott. Enligt strafflagen kan\r\ndödsstraff inte utdömas till personer under 20 år eller till gravida.\r\nDödsstraff överklagas automatiskt och måste fastställas av Högsta domstolen\r\noch statsrådet.\r\nUtskottet menar att omfattande kränkningar av den personliga friheten\r\näger rum. Den kubanska konstitutionen garanterar grundläggande fri- och\r\nrättigheter, men artikel 62 stipulerar att dessa inte kan utövas om de\r\ngår emot den socialistiska staten och dess mål. Oliktänkande trakasseras\r\noch motarbetas på olika sätt, bl.a. genom orimligt långa politiskt motiverade\r\nfängelsestraff, tillfälliga frihetsberövanden, hemfridsbrott, avskedanden,\r\nvräkningar och förtal.\r\nUtskottet framhåller att det inte finns någon yttrandefrihet i Kuba. Alla\r\nmassmedier ägs och kontrolleras av staten. Radio, TV och tidningar söker\r\nmobilisera stöd för regimen och sprider dess budskap. Sedan början av\r\n2004 begränsas Internetanvändningen till officiella företag och regeringskontor.\r\nKommunistpartiorganet Granma är den viktigaste dagstidningen. Normalt\r\nbrukar regimen inte rapportera om oppositionella och medlemskap i fristående\r\nillegala partier, fackföreningar eller skrån. Möten och aktiviteter\r\nsaboteras, bl. a. genom tillfälliga frihetsberövanden och infiltration.\r\nKonstitutionen garanterar sedan 1992 religionsfrihet, men religiösa och\r\nsociala aktiviteter kringskärs i varierande grad av myndigheterna. Andelen\r\nav befolkningen som är kyrkligt engagerad har ökat markant sedan början\r\nav 1990-talet. Den katolska kyrkan och andra trossamfund tillåts, med\r\nvissa begränsningar.\r\nUtskottet har inhämtat att Kuba inte har tillträtt 1951 års flyktingkonvention.\r\nDen kubanska asylpolitiken utgår från politiska och inte humanitära hänsyn.\r\nKonstitutionen medger asyl för personer som kämpat mot eller för politiska\r\nmål i linje med regimens ideal. Enligt uppgift har mer än en miljon kubaner\r\nlämnat Kuba sedan revolutionen 1959. Att lämna landet utan utresetillstånd\r\när illegalt och kan leda till fängelsestraff, böter samt förlust av egendom.\r\nUSA och Kuba samarbetar om migrationsfrågor och ca 20 000 kubaner beviljas\r\nvarje år uppehållstillstånd i USA. Många försöker även lämna Kuba illegalt,\r\nbl.a. med hjälp av professionella människosmugglare. De kubaner som den\r\namerikanska kustbevakningen träffar på i Floridasundet återbördas av USA,\r\nenligt överenskommelse, till Kuba. Enligt amerikansk lag får de kubaner\r\nsom bokstavligen når amerikansk mark stanna i USA.\r\nSverige har aktivt stött EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba och har genom\r\nförklaringar, demarcher och andra kontakter med Kubas regering vid upprepade\r\ntillfällen framhållit vikten av att landet respekterar de mänskliga\r\nrättigheterna. Även FN:s kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt\r\nforum för att verka för respekten för mänskliga rättigheter i Kuba.\r\nUtskottet konstaterar att från svensk sida fästs stor vikt vid demokratirörelsen\r\ni Kuba. Sverige har kontakt med såväl myndigheter som organisationer och\r\nenskilda. Dessa kontakter skall utvecklas vidare på lämpligt sätt, bl.a.\r\ngenom att främja en dialog om mänskliga fri- och rättigheter liksom\r\nyttrande- och pressfrihet med olika delar av det kubanska samhället.\r\nVärdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser från samarbeten med\r\nandra länder kan tas till vara och användas i den mån de är relevanta i\r\nden kubanska kontexten. Utskottet menar att denna form av utbyte av\r\nerfarenheter bör öka.\r\nUtskottet har vidare inhämtat att EU:s ministerråd år 2003 antog en ny\r\ninriktning av politiken gentemot Kuba. Relationerna på hög diplomatisk\r\nnivå skall skäras ned, relationerna till representanter för demokratirörelsen\r\nutökas och arbetet, skall inledas för att revidera den gemensamma position\r\nsom styrt relationerna till Kuba sedan 1996. Utskottet menar att detta är\r\nen välkommen förändring i EU:s hållning.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U14\r\nyrkande 16.\r\n\r\n16.     Demokratirörelsen och biståndet till Kuba, punkt 11 (fp, kd)\r\nav Carl B Hamilton (fp), Cecilia Wigström (fp) och Rosita Runegrund (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed (inget beslut satt) riksdagen motionerna\r\n2002/03:U266 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U328 yrkandena 1-3.\r\nStällningstagande\r\nUnder 2002 skördade demokratirörelsen på Kuba framgångar. Därför satte\r\nFidel Castro brutalt stopp för den genom att i mars 2003 arrestera 90 av\r\nrörelsens ledande personer. Det var den mest omfattande arresteringsvågen\r\npå två decennier och ett oerhört bakslag för demokratirörelsen och en\r\nförsämring av situationen för de mänskliga rättigheterna.\r\nI april 2003 dömdes 75 av de arresterade till fängelse i sammanlagt 1 456\r\når. Ett fyrtiotal av dessa var aktiva i Varela-projektet. Rättegångarna\r\nuppfyllde på intet sätt internationella standarder. Kuba har nu 335\r\npolitiska fångar varav 89 samvetsfångar. Det gör Kuba till det land i världen\r\nsom har högst antal samvetsfångar per capita. Situationen i fängelserna\r\när extra allvarlig för dem som fängslats för politiska handlingar.\r\nDissidenter stängs in på psykiatriska kliniker och blir ofta föremål för\r\nvåld och trakasserier.\r\nKuba använde dödsstraffet flitigt under 1990-talet, men sedan april 2000\r\nverkade det som att regeringen hade instiftat ett moratorium, även om\r\ndomstolarna fortsatte att utdöma dödsstraff. I början av 2003 avrättades\r\ndock tre båtkapare brutalt och det tillfälliga moratoriet har därmed\r\nupphört.\r\nDemokratirörelsen i Kuba har under det senaste året ställts inför allvarliga\r\nproblem. De som inte är fängslade smutskastas i officiella medier,\r\ntrakasseras och hotas. Allt arbetsmaterial har försvunnit i samband med\r\ntillslagen, och 22 av de fria biblioteken har blivit av med samtliga böcker,\r\nfaxar och pedagogiskt material. Rörelsen är dock inte bruten utan fortsätter\r\nsitt arbete. Effekten av varje fängslad person blir att åtminstone ett\r\nantal familjemedlemmar blir aktiverade i arbetet för ett demokratiskt\r\nKuba.\r\nSamtidigt befinner sig det svenska biståndet till Kuba i ett helt nytt\r\nläge. Regeringen har tidigare inte velat bidra öppet med stöd till de\r\norganisationer och personer på Kuba som faktiskt arbetar för demokrati.\r\nMen i samband med arresteringsvågen våren 2003 gjordes flera mycket skarpa\r\nuttalanden som förklarade bl.a. att det borde vara lika motiverat att\r\nstötta demokratirörelsen på Kuba som det en gång var att stötta ANC i\r\nSydafrika. En strategi för att genomföra detta saknas dock fortfarande.\r\nÄven\r\nEU:s ministerråd antog år 2003 en ny inriktning beträffande Kuba. Man\r\nförklarade bl.a. att relationerna på hög diplomatisk nivå skall skäras\r\nned, kulturutbytet minska, relationerna till representanter för\r\ndemokratirörelsen utökas - bl.a. skall demokratiaktivister bjudas in till\r\nEU-ambassaderna på medlemsländernas nationaldagar - och arbetet med att\r\nrevidera den gemensamma position som styrt relationerna till Kuba sedan\r\n1996 inledas.\r\nNär Sverige och EU nu antagit en inriktning som utgår från att samarbeta\r\nmed demokratirörelsen på Kuba, borde samma öppna attityd förstås visas\r\ngentemot kubanska demokratiaktivister som bor i Sverige och i resten av\r\nEuropa. Det finns inga som har större engagemang för ett demokratiskt\r\nKuba, och de nödvändiga kunskaperna och kontakterna, än kubanerna själva.\r\n\r\nRegeringen bör med utgångspunkt i erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet\r\noch stödet till ANC på 1980-talet utarbeta ett Kubaprogram. I såväl\r\nförberedelserna som genomförandet av programmet bör regeringen skapa en\r\nform för samarbete med de organisationer av kubaner i Sverige som arbetar\r\nför demokrati på Kuba. Programmet bör ha som främsta mål att stärka\r\ndemokratirörelsen på Kuba för att möjliggöra en demokratisering i framtiden.\r\nRegeringen bör även arbeta utifrån dessa principer i framtagandet av\r\nEU:s nya gemensamma position gentemot Kuba.\r\nVi anser att brotten mot medborgarnas politiska rättigheter på Kuba på\r\nintet sätt kan ursäktas med att jämställdhet och hälso- och sjukvård är\r\nrelativt bra på Kuba. När utskottet tar upp det sistnämnda i betänkandet\r\nskickar det signaler om motsatsen. Syftet med hela betänkandet är ju att\r\nkritisera ett antal länder, inte att dela ut diplom.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs.\r\nFörslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U328 yrkandena 1-3.\r\n\r\n17.     Turkiet, punkt 12 (c)\r\nav Agne Hansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U286\r\nyrkandena 4 och 5 och avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214,\r\n2002/03:U215, 2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena\r\n1-5, 2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14\r\nyrkande 4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1,\r\n2003/04:U273, 2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U323 och\r\n2003/04:U346 yrkandena 1-5.\r\nStällningstagande\r\nTurkiet är ett kandidatland som är förutbestämt att ansluta sig till\r\nunionen på grundval av samma kriterier som tillämpas på de övriga\r\nkandidatländerna. För att hjälpa Turkiet i denna process inrättades redan 1998\r\nen strategi för anslutning. Denna omfattade en önskan från EU:s sida om\r\natt fördjupa samarbetet med Turkiet till bl.a. områden som mänskliga\r\nrättigheter, forsknings- och utvecklingssamarbete, jordbruk samt tjänstehandel.\r\n\r\nTurkiet bör slå vakt om den kulturella mångfalden och garantera alla\r\nmedborgare, oavsett ursprung, sina kulturella rättigheter. För minoritetsfolk\r\när det ytterst viktigt att de har tillgång till såväl radio- som tv-program\r\npå sitt språk. De bör även ha rätt till undervisning på sitt språk. För\r\natt minoriteternas rättigheter skall kunna garanteras bör Sverige driva\r\npå att EU tillsammans med Turkiet utarbetar konkreta planer för respektive\r\nminoritet som lever i Turkiet.\r\nTurkiet har undertecknat en rad internationella avtal som rör mänskliga\r\nrättigheter, och landet bör agera i enlighet med andan i europeiska stadgan\r\nom regionala språk eller minoritetsspråk, ramkonventionen om skydd för\r\nnationella minoriteter och Europeiska unionens stadga om grundläggande\r\nrättigheter. Det är även viktigt att Turkiet vidtar ytterligare åtgärder\r\nför att inom ramen för sitt lands territoriella suveränitet tillgodose\r\nminoritetsgruppernas legitima intressen i Turkiet och se till att de kan\r\nmedverka i det demokratiska arbetet.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U286\r\nyrkandena 4 och 5.\r\n\r\n18.     Turkiet, punkt 12 (mp)\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U346\r\nyrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214, 2002/03:U215,\r\n2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena 1-5,\r\n2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14 yrkande\r\n4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1, 2003/04:U273,\r\n2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U286 yrkandena 4 och\r\n5, 2003/04:U323 och 2003/04:U346 yrkandena 1 och 3-5.\r\nStällningstagande\r\nUnder de senaste decennierna har såväl folkrätten, de mänskliga rättigheternas\r\ntillämpning som den nationella demokratin i alla jordens länder alltmer\r\nuppmärksammats. I många delar av världen råder det fortfarande förtryck\r\noch ockupation, som i Palestina, Kurdistan och Västsahara. I dag borde\r\ndet inte råda någon tvekan om att även kurderna, detta i fem nationalstater\r\nutspridda folk, har samma rätt till demokrati, mänskliga rättigheter och\r\nsjälvbestämmande som andra. Den självklara rätten till självbestämmande\r\noch kränks och Sverige skall verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning\r\nanordnas i den turkiska delen av Kurdistan, i syfte att få veta hur det\r\nkurdiska folket vill utforma sin framtid.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U346\r\nyrkande 2.\r\nSärskilt yttrande\r\n\r\nKonflikten i Mellanöstern, punkt 5 (mp)\r\nLotta N Hedström (mp) anför:\r\n\r\nGenèveinitiativet framställs som en positiv ansats i utskottets betänkande\r\noch det kan det också vara, men vissa svagheter bör påpekas och påtalas,\r\nnämligen att initiativet:\r\ninte ligger i linje med de resolutioner som FN tagit om\r\nIsrael-Palestinakonflikten\r\ngenom åren,\r\ninte säkerställer de palestinska flyktingarnas status och hemvändande,\r\ninte garanterar en palestinsk stat eftersom land och luftrum inte kan\r\nupprätthållas på ett autonomt sätt, och israelisk militär kommer enligt\r\nförslaget att finnas kvar på palestinskt territorium.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nSkrivelsen\r\nRegeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.\r\nFöljdmotioner\r\n2003/04:U14 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige som enskilt land har ett särskilt ansvar för att\r\nfrämja och påverka utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i\r\nde länder som Sverige sedan länge har ett omfattande utvecklingssamarbete\r\nmed.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen årligen och i god tid före, eller senast i samband\r\nmed, budgetbehandlingen skall ge riksdagen en utförlig rapport om situationen\r\noch utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i\r\nmottagarländerna.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Turkiet.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Europarådets centrala roll i värnandet om mänskliga rättigheter\r\noch demokrati i Ryssland.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att OSSE och Europarådet bör spela en central roll i värnandet\r\nom mänskliga rättigheter och demokrati i södra Kaukasien och Centralasien.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU aktivt bör verka för att den syriska\r\nockupationen av Libanon upphör.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU är tydligare i sin kritik mot brott mot\r\nmänskliga rättigheter som begås av regimen i Iran.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör stödja uppbyggnaden av demokrati i Irak.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU bör betona vikten av och bidra till att det\r\nskapas regionala strukturer för mänskliga rättigheter och demokrati i\r\nAfrika.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att EU sluter upp bakom USA i en tydlig kritik mot de brott mot\r\nmänskliga rättigheter som kommunistregimen i Kina begår.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att EU är tydlig i sin kritik mot de brott mot mänskliga\r\nrättigheter som begås av den kommunistiska regimen på Kuba.\r\n2003/04:U15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av s.k. early warning-system för att skydda mänskliga\r\nrättigheter.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av konkret stöd till uppbyggnad av samhällsinstitutioner\r\nför att skydda mänskliga rättigheter.\r\n2003/04:U16 av Lotta N Hedström och Ulf Holm (båda mp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN-sammanhang bör verka för att det hålls en\r\nvärldskonferens om diskriminering på grund av sexuell läggning.\r\n2003/04:U17 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det är regeringens skyldighet och plikt att reagera när\r\nmänskliga rättigheter kränks, varhelst detta sker.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör driva att metodutveckling gällande instrumenten\r\nför legitim inblandning på EU-nivå kommer till stånd samt att regeringen\r\nbör återkomma till riksdagen med förslag på hur metoderna gällande legitim\r\ninblandning kan utvecklas på bilateral nivå.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av att regeringen inom ramen för Medelhavsavtalets\r\norgan, associeringsrådet och associeringskommittén, driver frågorna om\r\nmänskliga rättigheter och Algeriets efterlevnad av internationella\r\nMR-konventioner med kraft.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av tydliga rutiner samt att en handbok utarbetas för\r\nsituationer då svenska medborgares mänskliga rättigheter kränks utomlands.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU bör verka för att fler dialoger med inriktning\r\npå enbart mänskliga rättigheter kommer till stånd med enskilda länder.\r\n6.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att endast länder som inte själva bryter mot principerna de är satta\r\natt övervaka skall accepteras som ordförande i FN-kommissionen för mänskliga\r\nrättigheter.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att frågan om fri abort på kvinnans egna villkor bör drivas\r\ntydligt av Sverige i internationella forum.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av att ILO-konvention nr 169 ratificeras snarast.\r\n11.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att Sverige skall driva frågan om en sanningskommission i Irak.\r\n2003/04:A2 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom jämställdhet i det internationella utvecklingsarbetet.\r\nMotion från allmänna motionstiden hösten 1999\r\n1999/2000:U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av att stödja ett mer demokratiskt långsiktigt ägaransvar.\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2002\r\n2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Sveriges arbete inom internationella organisationer för\r\nhomosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.\r\n25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en FN-konvention mot diskriminering på grund av sexuell läggning\r\neller könsidentitet.\r\n2002/03:U202 av Sten Tolgfors (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att Sverige bör verka för att EU:s inofficiella praxis gällande\r\nvisumfrågor för vissa personer från Taiwan ändras.\r\n2002/03:U204 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet\r\ni Folkrepubliken Kina upphör.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU måste verka för att tortyren i Folkrepubliken\r\nKina upphör.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken\r\nKina avpolitiseras.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU måste verka för att politiska fångar i\r\nFolkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av oppositionella samt\r\nreligiösa personer upphör.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om de mänskliga rättigheternas universalitet.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att försvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel\r\nkonsekvens av \"ettbarnspolitiken\" i Kina och synen på mäns och kvinnors\r\nolika värde.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör markera sitt stöd för Taiwans öppning om att\r\navskaffa dödsstraffet.\r\n2002/03:U205 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Taiwans demokratiseringsprocess som ett gott exempel för\r\ndemokratisering av Folkrepubliken Kina.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Folkrepubliken Kinas hot om våld mot Taiwan.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Folkrepubliken Kinas försök att påverka utfallet av fria och\r\ndemokratiska val i Taiwan.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om samtal mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en tydlig svensk Kinapolitik.\r\n2002/03:U210 av Inger René m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN bör verka för ett inlemmande av Taiwan i det\r\ninternationella samarbetet eller verka för Taiwans deltagande i det\r\ninternationella samarbetet.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bereder Taiwans representationskontor i Stockholm\r\nvillkor som är likvärdiga dem som kommer andra utländska beskickningar\r\ntill del.\r\n2002/03:U212 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att USA bör framlägga bevis för FN innan beslut fattas i\r\nsäkerhetsrådet om en eventuell gemensam aktion mot Irak, samt att en attack\r\nutanför FN:s regi vore destabiliserande för det internationella systemet.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall verka för kvinnors deltagande i FN-insatser,\r\nfredsförhandlingar och fredsprocesser.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Rysslands nyckelroll i konflikterna i Kaukasus, Vitrysslands\r\noroande utveckling samt EU:s ansvar att tydligt stödja OSSE:s verksamhet.\r\n\r\n2002/03:U213 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av en opartisk historisk forskning kring assyriers/syrianers\r\nsituation 1915-1918.\r\n2002/03:U214 av Yilmaz Kerimo (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att uppmärksamma assyriers/syrianers situation i Mellanöstern.\r\n2002/03:U215 av Yilmaz Kerimo och Carina Hägg (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom en begäran av Unescos stöd angående bevarande av assyriers/syrianers\r\nkulturarv i Turkiet.\r\n2002/03:U216 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom insatser inom EU och FN för internationellt erkännande av folkmordet\r\npå assyrier/syrianer 1915-1918.\r\n2002/03:U217 av Annelie Enochson (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas ta\r\nsitt kulturansvar för de assyrisk-syrianska kyrkor och kloster som finns\r\ninom landets gränser.\r\n2002/03:U219 av Tuve Skånberg (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom utformningen av palestinska läromedel.\r\n2002/03:U221 av Tuve Skånberg (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom religionsfriheten i Europa och dess närhet.\r\n2002/03:U222 av Erling Bager (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom åtgärder för att uppmärksamma situationen i Iran.\r\n2002/03:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i den bilaterala dialogen inom EU verkar för en\r\nstruktur som främjar och kontrollerar respekten för mänskliga rättigheter\r\noch demokrati i södra Afrika.\r\n2002/03:U225 av Lennart Kollmats (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av att ge Taiwans representant i Sverige officiell status.\r\n2002/03:U226 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen inom OSSE aktivt bör verka för att\r\nfrågan om Nagorno-Karabach löses.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen inom EU aktivt bör verka för att\r\nTurkiet och Azerbajdzjan häver blockaden mot Armenien.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i EU efter att val genomförts i Turkiet intensifierar\r\nsina ansträngningar att stimulera den fortsatta dialogen mellan Turkiet\r\noch Azerbajdzjan å ena sidan och Armenien å andra sidan när det gäller\r\natt lösa frågan Nagorno-Karabach, häva blockaden mot Armenien och normalisera\r\nrelationerna mellan länderna.\r\n2002/03:U227 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU bör verka för att förmå Turkiet att respektera\r\ndess medborgares demokratiska rättigheter och upphöra med förföljelsen av\r\noliktänkande.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU bör verka för en politik som innebär tolerans\r\nmellan olika folkgrupper i Turkiet och ett slut på förtrycket av nationella\r\nminoriteter i landet.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU bör verka för att den turkiska staten upphör\r\nmed trakasserier mot landets minoriteter.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU bör verka för att människor som utvandrat\r\nfrån Turkiet till andra länder skall ha rätt att fritt besöka de områden\r\ni landet varifrån de ursprungligen kommer.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU skall arbeta med att förmå Turkiet att\r\nuppfylla Köpenhamnskriterierna och att landet lägger särskild vikt vid\r\nkvinnornas mänskliga rättigheter.\r\n2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att kränkningar av mänskliga rättigheter alltid måste påtalas,\r\nkritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige aktivt skall verka för att dödsstraffet och\r\nanvändningen av tortyr avskaffas.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att motverka alla former av etnisk diskriminering.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att motverka våld mot och diskriminering av kvinnor.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att motverka handel med kvinnor och barn.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att motverka diskriminering av homosexuella,\r\nbisexuella och transpersoner.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för en tydligare och mer sammanhållen\r\nstrategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter i världen.\r\n2002/03:U232 av Tuve Skånberg (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom Kinas ettbarnspolitik och svenskt stöd till UNFPA.\r\n2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige i internationella forum som Förenta nationerna aktivt\r\nbör verka för att kvinnors rätt till fri abort erkänns som en av de\r\ngrundläggande mänskliga rättigheterna.\r\n2002/03:U236 av Lennart Hedquist m.fl. (m, kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att svenskt bistånd till palestinierna inte får ges på ett sådant\r\nsätt att det direkt eller indirekt kan användas för våld mot Israel.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om svenskt bistånd till en palestinsk stat när fredsprocessen givit\r\nönskat resultat.\r\n2002/03:U238 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen i den kritiska dialogen med Iran med\r\nkraft skall hävda det iranska folkets rätt att fritt organisera sig i\r\npartier och fackföreningar.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen i olika internationella organ skall\r\nverka för att omständigheterna kring flera författares samt en rad politiskt\r\noch religiöst oliktänkande människors död närmare granskas av en opartisk\r\ninternationell humanitär organisation.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen skall verka för att FN:s speciella\r\nsändebud när det gäller mänskliga rättigheter i Iran måste få möjlighet\r\natt besöka landet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen bör verka för att ett FN-kontor\r\nupprättas i Iran.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen i den kritiska dialogen bör lägga stor vikt vid\r\nkvinnornas situation när det gäller deras ställning inom rättssystemet,\r\nderas rätt till arbete och deras möjligheter att delta i samhällsdebatten.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen inom EU skall verka för att politiska,\r\ndiplomatiska och ekonomiska punktsanktioner skall kunna tas i bruk som\r\nen del av den kritiska dialogen.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen i sina direkta relationer med den iranska regeringen\r\nsamt i EU- och FN-sammanhang bör verka för yttrandefrihet för alla och\r\natt t.ex. alla författare och journalister ges möjlighet att fritt ge ut\r\nsina verk, tidskrifter och tidningar.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka för att alla som fängslats på grund\r\nav sin politiska eller religiösa uppfattning försätts på fri fot.\r\n2002/03:U241 av Erling Bager och Karin Pilsäter (båda fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utöva påtryckning på Turkiet att erkänna\r\nassyrierna/syrianerna/kaldéerna\r\nsom minoritet i landet och upphöra med diskrimineringen.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att uppmana Turkiet att vårda assyriernas/syrianernas/kaldéernas\r\nkulturarv och språk.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att erkänna assyrierna/syrianerna/kaldéerna som folk.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för ett centrum för forskning om\r\nassyriernas/syrianernas/kaldéernas öde och framför allt \"seyfo\", folkmordet,\r\nsamt att det inbegrips i Levande historia.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att föra upp\r\nassyriernas/syrianernas/kaldéernas\r\nfråga på FN:s och EU:s dagordning.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i diskussioner med USA och FN skall påpeka\r\nassyriernas/syrianernas/kaldéernas extrema utsatthet i Irak vid ett förestående\r\nkrig.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att också assyriernas/syrianernas/kaldéernas medborgerliga\r\nrättigheter bör tas i beaktande vid bildandet av en ny regering i\r\nIrak.\r\n2002/03:U243 av Annelie Enochson (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av att Sverige verkar för att bistå Sudan i den demokratiska\r\nutvecklingen.\r\n2002/03:U247 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall verka för att Taiwan ges möjlighet att ansluta\r\nsig till FN och WHO.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av att Sverige tydligt deklarerar hållningen att Taiwan,\r\nliksom andra suveräna, fria och demokratiska stater, fritt och självständigt\r\navgör sitt lands framtid.\r\n2002/03:U248 av Kent Olsson m.fl. (m, fp, kd, v, c, mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för att Tibetfrågan löses med fredliga medel.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU skall verka för att en dialog inleds mellan\r\nFolkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att FN bör ha en beredskap att stödja och underlätta en dialog\r\nmellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.\r\n4.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att Sverige och EU skall följa utvecklingen av mänskliga rättigheter\r\ni Kina, särskilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra internationella\r\nforum påtala övergrepp för brott mot mänskliga rättigheter.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar\r\nför att Gedhun Choekyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt de övriga\r\nsom greps vid erkännandet av denne som elfte Panchen lama, omedelbart\r\nsläpps.\r\n2002/03:U250 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör ge sitt kraftfulla stöd till de två fredsprocesser\r\nsom pågår när det gäller inbördeskriget i Sudan: i första hand till\r\nIGAD-processen men eventuellt också till den process som leds av Egypten\r\noch Libyen.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör ta initiativ i FN till en resolution angående\r\ninbördeskriget i Sudan.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i EU tar upp frågan om att agera för en fredlig\r\nlösning i Sudan.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör utreda möjligheterna att för svenska företag\r\nmed verksamhet utomlands formulera en bindande uppförandekod förbunden\r\nmed vissa sanktionsåtgärder för de företag som bryter mot denna kod.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU bör verka för att kyrkliga organisationer\r\noch inhemska frivilligorganisationer som arbetar i Sudan skall ges ökade\r\nekonomiska resurser för biståndsverksamhet i landet.\r\n2002/03:U251 av Gunnar Hökmark (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom mänskliga rättigheter i arabvärlden.\r\n2002/03:U253 av Annelie Enochson (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen arbetar för att den etniska diskrimineringen av\r\nassyrier i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige erkänner assyrierna som ett folk.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det assyriska kulturarvet, som också är kristenhetens\r\nkulturarv, bevaras i länder som Turkiet och Irak.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att föra upp frågan om assyriernas kulturarv till FN:s organ\r\nUnesco.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Riksarkivet får uppdraget att sammanställa svenskt arkivmaterial\r\nrörande det assyriska/syrianska folkmordet, seyfo.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ett centrum för forskning om Mesopotamiens folkslag, historia\r\noch utveckling skapas, och att centrumet även omfattar forskning om\r\ninvandrare till Sverige från Mesopotamien.\r\n2002/03:U254 av Tuve Skånberg (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av fördjupade kontakter med och fortsatt svenskt stöd\r\ntill Republiken Kongo.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om nödvändigheten av att de utländska ekonomiska intressen som\r\npåverkat och påverkar utvecklingen i Republiken Kongo kartläggs.\r\n2002/03:U257 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i sina politiska och ekonomiska relationer med Sudan\r\nmåste uppmärksamma pågående brott mot mänskliga rättigheter i landet, t.\r\nex. tvångsförflyttningarna, i samband med oljeutvinningen.\r\n2002/03:U258 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Kurdistan - en nation utan gränser.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning\r\nanordnas i olika delar av Kurdistan.\r\n2002/03:U265 av Christer Engelhardt och Hillevi Larsson (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom Sveriges stöd till FN:s folkomröstningsprocess i Västsahara.\r\n2002/03:U266 av Cecilia Nilsson Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att främja respekten av mänskliga rättigheter i\r\nKuba.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige öppet bör ställa sig bakom demokratirörelsens arbete\r\noch använda svenska biståndsmedel för att stödja de kubanska demokraternas\r\narbete.\r\n2002/03:U267 av Patrik Norinder m.fl. (m, v, kd, mp):\r\nRiksdagen beslutar att Sveriges regering skall verka för att Taiwan skall\r\nkunna delta i arbetet inom WHO som observatör.\r\n2002/03:U270 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det är av största vikt att Sverige verkar för att de i\r\nfebruari 2002 avslutade fredssamtalen mellan Colombias regering och\r\ngerillarörelserna FARC och ELN återupptas.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN och i andra internationella sammanhang aktivt\r\nuppmärksammar och tar vara på kvinnornas förslag och initiativ för en\r\nlyckosam fredsprocess när en sådan åter kommer till stånd i Colombia.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skriftligen bör formulera en strategi för Sveriges\r\narbete för Colombia som inkluderar insatser inom EU och FN till stöd för\r\nmänskliga rättigheter, demokrati, social rättvisa och nya fredsförhandlingar.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att gerillaorganisationerna FARC och\r\nELN tas bort från EU:s lista över terroristorganisationer.\r\n2002/03:U271 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige som enskilt land och som medlem i EU bör understödja\r\nen demokratisk utveckling, förstärka respekten för mänskliga rättigheter\r\noch medverka till uppkomsten av ett rättssamhälle i Eritrea.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige som enskild nation och i internationella forum som\r\nEU och FN bör verka för att den rättsvidriga eritreanska specialdomstolen,\r\nvilken underminerar respekten för mänskliga rättigheter, avskaffas.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att de tidningar som stängts av\r\nregeringen i Eritrea öppnas och att de journalister som arresterats friges.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att regeringstjänstemän i den eritreanska\r\nadministrationen f.d. regeringsmedlemmar som arresterades den 18 september\r\n2001 och andra politiska fångar omedelbart friges.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att de studenter som arresterades i\r\nsamband med studentdemonstrationerna snarast friges.\r\n2002/03:U272 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN måste göra sitt yttersta för att förhindra ett\r\nkrig i Irak.\r\n2002/03:U273 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kvinnors mänskliga rättigheter i norra Irak/irakiska Kurdistan.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om minoriteternas ställning i norra Irak/irakiska Kurdistan.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör ge stöd och bistånd till norra Irak/irakiska\r\nKurdistan när det gäller regionens demokratiska utvecklingsarbete.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN och EU skall verka för att norra Iraks/irakiska\r\nKurdistans självbestämmande i folkrättsligt avseende stärks och skyddas\r\ngenom att de kurdiska delarna i Irak ingår i en federation med övriga\r\nIrak.\r\n2002/03:U275 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör ta initiativ till att FN-trupper sänds till\r\nområdet för att förhindra de grova brott mot de mänskliga rättigheterna\r\nsom ständigt pågår.\r\n2002/03:U276 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen på alla nivåer skall verka för att Unmovic snarast\r\nmöjligt återtar sitt arbete i Irak i enlighet med FN:s säkerhetsråds\r\nresolutioner, i synnerhet resolution 1284 (1999).\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen på alla nivåer skall uppmärksamma vilka konsekvenser\r\nett krig mot Irak får, nämligen hundratusentals civila offer, regional\r\ndestabilisering, nya krigshot, nya terroristhot, underminering av FN samt\r\nnya risker för global spridning av biologiska och kemiska vapen.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen på alla nivåer bör verka för en FN-ledd,\r\nfredsfrämjande nedrustnings- och vapenkontrollverksamhet i Irak som respekteras\r\nav alla medlemsstater.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om USA och andra länders bakomliggande syfte med ett krig mot Irak,\r\nnämligen att tillförsäkra sig kontroll över världens näst största oljereserv.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör engagera sig för en fredlig demokratisering\r\nav Irak.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen på alla nivåer skall verka för att sanktionerna\r\nmot Irak upphävs, eftersom de främst drabbar det irakiska folket och\r\norsakar humanitärt lidande.\r\n2002/03:U279 av Annelie Enochson m.fl. (kd, s, m, fp, c, mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stärka de mänskliga rättigheterna i Xinjiang.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen följer utvecklingen i Xinjiang och\r\nprotesterar mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna där.\r\n2002/03:U283 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att parterna i Mellanösternkonflikten uppmanas uppfylla sina\r\nåtaganden enligt FN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna\r\navtal.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att arbeta för försoning och ökad respekt mellan israeler och\r\naraber.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att främja ett utökat utbyte mellan israeliska och arabiska\r\nhistoriker för att arbeta fram gemensamma riktlinjer för historiebeskrivningen.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att främja den judiska, muslimska och kristna dialogen för att\r\nutveckla det som är gemensamt av värderingar inom de tre världsreligionerna.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU bör uppmana Syrien att inleda sin del av\r\nfredsförhandlingarna med Israel utan dröjsmål.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU bör uppmana Egypten och Jordanien att fortsätta\r\natt bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt stöd och\r\nstimulans till en fortsatt fredsprocess.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för att EU skulle bidra till en lösning av konflikten\r\nsom en s.k. facilitator.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det politiska och ekonomiska stödet från Sverige och EU\r\nmåste vara kopplat till en respekt för mänskliga rättigheter och relateras\r\ntill en vilja att uppnå fred i regionen.\r\n2002/03:U287 av Ulf Holm m.fl. (mp, s, fp, v, c):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att främja attitydförändring i länder med en negativ värdegrund\r\ngentemot homo-, bisexuella och transpersoner.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i EU bör driva att fastställelse av nytt juridiskt\r\nkön skall erkännas i samtliga EU-länder.\r\n2002/03:U289 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Kina måste förmås anta hela det internationella regelverket\r\ngällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva det i sin\r\ndagliga rättstillämpning.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU kraftfullt måste fördöma utdömanden och\r\nverkställanden av dödsstraff i Kina.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet\r\nhävdas när det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående\r\nsjälvbestämmande, upprätthålla respekt för mänskliga rättigheter samt\r\nskapa förutsättningar att vårda och utveckla kulturella och religiösa\r\nsärdrag utan att riskera hot och förföljelser.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU gentemot den kinesiska maktledningen entydigt\r\nmåste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige på olika sätt bör utveckla sina förbindelser med\r\nTaiwan.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att taiwanesiska medborgare i ledande ställning bör beviljas\r\nbesöksvisum till både hela EU och Sverige.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitik bör verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN och\r\ndess underorgan vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i\r\nKina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella\r\ngemensamma framtid.\r\n2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka för att FN, IGAD, IPF och AU ser\r\ntill att det fredsavtal som skrivits mellan Sudan och SPLA efterföljs.\r\n10.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att regeringen genom FN och AU bör arbeta för att vapenstilleståndet\r\ni Angola blir till en varaktig fred.\r\n2002/03:U292 av Annelie Enochson (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av att Sverige verkar för att bistå Kina i den demokratiska\r\nutvecklingen.\r\n2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att FN nu skall fokusera på fred i Afrika.\r\n2002/03:U304 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen håller fast vid sin inställning att\r\nstödja västsahariernas rätt till självbestämmande.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige tydliggör sina ståndpunkter när det gäller Västsaharas\r\nframtid och markerar sin vilja att förverkliga tidigare åtaganden genom\r\natt förklara att Sverige är villigt att i samband med folkomröstningen\r\nsända observatörer.\r\n2002/03:U309 av Christer Engelhardt och Lilian Virgin (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom Tibet.\r\n2002/03:U312 av Börje Vestlund (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs angående en världskonferens om homo- och bisexuellas situation i\r\nvärlden.\r\n2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige måste verka för att våld mot kvinnor blir en straffbar\r\nhandling i hela världen.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att ekonomiska reformprogram, program\r\nför jordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att aktivt involvera fattiga kvinnor i arbetet med åtgärder för\r\natt bekämpa fattigdom och hunger.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om vikten av att vid toppmöten lyfta fram frågan om kvinnors och\r\nbarns situation.\r\n25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om dödsstraffets avskaffande.\r\n2002/03:U318 av Marie Granlund (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom människohandel.\r\n2002/03:U321 av Anders Ygeman (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige genom\r\nEU och FN skall verka för att militärregimen i Burma erkänner de demokratiska\r\nvalen från 1990.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige genom\r\nEU och FN skall verka för att den burmesiska regeringen släpper alla\r\npolitiska fångar.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att genom EU och FN verka för att omvärlden riktar hårdare\r\nsanktioner mot Burma.\r\n2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringens kritik av kränkningar av mänskliga\r\nfri- och rättigheter inte skall vara mildare än den som framförs från\r\nEuroparådet och OSSE.\r\n2002/03:U325 av Lars Ångström (mp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU och FN verkar för att liknande uppförandekoder\r\ntas fram för utlandsarbetande personal.\r\n2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att föra upp hedersmorden högt på FN:s dagordning.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka för att hedersmord skall ingå i EU:s\r\nförhandlingar om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka för att det dokument som FN antagit\r\nom trafficking snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka för att sambandet mellan droghandel\r\noch trafficking följs upp och åtgärder vidtas på europeisk nivå.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i EU och i andra internationella sammanhang skall\r\nverka för att prostitution förbjuds.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sveriges regering bör verka för att UNHCR ges extra resurser\r\nför att skydda flickor och kvinnor på flykt.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av att stödja organisationer som i olika u-länder arbetar\r\nmot kvinnlig könsstympning.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att via biståndet verka för utbildning av inhemska \"barnmorskor\"\r\nså att de inser skadligheten med könsstympning och upphör med denna\r\nverksamhet.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i EU skall verka för att kvinnlig könsstympning\r\nerkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stöd bör ges till allmän utbildning och upplysningskampanjer\r\nför att ändra attityder till flickors/kvinnors människovärde och mänskliga\r\nrättigheter.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i olika bilaterala och multilaterala sammanhang för\r\nupp den afrikanska flickans skolsituation för att få afrikanska myndigheter\r\natt ta tag i problemet med sexuella trakasserier och våld riktat mot\r\nflickor i skolorna.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen internationellt skall arbeta mot att flickor/kvinnor\r\nanvänds som handelsvaror och slavar.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen verkar för att traditionella lagar som diskriminerar\r\nkvinnor skall avskaffas.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter i\r\nEU:s ansökarländer.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Sveriges arbete i Europarådet och OSSE.\r\n2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att få internationella organisationer och fler länder att bekämpa\r\nmänniskohandel mer aktivt.\r\n2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):\r\n\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ta initiativ i FN att hålla en världskonferens om mansrollen.\r\n\r\n2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):\r\n\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om ett tydligt HBT-perspektiv i Sveriges utrikespolitik.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om HBT-perspektivet i Sveriges arbete i EU.\r\n2003/04:U202 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Nordkoreas kärnvapenprogram.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Nordkoreas hot mot sina grannar.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att FN:s säkerhetsråd tar sitt utpekade ansvar för\r\ninternationell fred och säkerhet i fallet med Nordkoreas aggression och\r\nkärnvapenprogram.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att Sverige och EU ger sitt stöd för demokratin\r\nSydkorea.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om rätten för Nordkoreas folk att leva i demokrati och med åtnjutande\r\nav respekt för mänskliga fri- och rättigheter.\r\n2003/04:U203 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om stödet till FN:s arbete för en ökad införlivning av genusperspektivet\r\ni missioner.\r\n2003/04:U204 av Carl-Axel Roslund (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att Sverige skall erkänna Taiwan och kraftfullt verka internationellt\r\nför att landet åter släpps in i FN-gemenskapen.\r\n2003/04:U205 av Torsten Lindström (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom en aktiv svensk Vitrysslandspolitik med inriktning på stöd för demokrati\r\noch mänskliga rättigheter.\r\n2003/04:U207 av Lena Ek och Annika Qarlsson (båda c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om kränkning av kvinnor och respekten för mänskliga rättigheter i\r\nNigeria.\r\n2003/04:U209 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om möjligheten till visum för besök i Sverige för Taiwans demokratiskt\r\nvalda ledare, när de reser hit i egenskap av privatpersoner.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen bör verka för en förändring av\r\nEU-ländernas visumpraxis, i syfte att avveckla hindren för Taiwans demokratiskt\r\nvalda ledare att besöka EU-länderna i privat kapacitet.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige alltid skall driva värdet av demokrati och mänskliga\r\nrättigheter i internationella relationer.\r\n2003/04:U210 av Sten Tolgfors (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att Sverige bör verka för att Taiwan skall få observatörsstatus i WHO\r\nför att stärka det internationella samarbetet mot smittspridning.\r\n2003/04:U211 av Ana Maria Narti (fp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en handlingsplan för förstärkning av den demokratiska dialogen\r\ni samhället.\r\n2003/04:U214 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att kravet på en oberoende internationell undersökningskommission\r\nmed uppgift att utreda de s.k. kedjemorden bör kompletteras med uppgiften\r\natt undersöka vad som skedde med de tusentals oppositionella som massavrättades\r\neller försvann 1988.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer\r\nbör verka för kurdernas rättigheter i Iran att använda sitt eget språk i\r\ntal och skrift och egna medier.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer\r\nbör verka för att kurdernas mänskliga rättigheter i Iran respekteras.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer\r\nbör verka för att kurderna i Iran får rätt till lokalt självstyre.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att Iran\r\nundertecknar tilläggsprotokollet till icke-spridningsavtalet.\r\n2003/04:U216 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den bör göra sitt yttersta för att få den svenske journalisten\r\noch svenske medborgaren Dawit Issac frigiven.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den ger Migrationsverket och Utlänningsnämnden i uppdrag\r\natt informera sig om den allvarliga bristen på respekt för mänskliga\r\nrättigheter i Eritrea och situationens allvar för asylsökande eritreaner.\r\n\r\n2003/04:U217 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör skaffa sig en god beredskap att bistå FN med\r\növervakningspersonal under en flerårsperiod i Västsahara.\r\n2003/04:U218 av Tuve Skånberg (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom utformningen av palestinska skolböcker.\r\n2003/04:U220 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om fungerande rättssystem och fasta spelregler i samhället.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i samarbete med Vitryssland, Ukraina, Moldavien, samarbetspartner\r\ni EU, OSSE och FN driva demokratiseringens betydelse för utveckling.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om dialogen med Ryssland.\r\n2003/04:U222 av Nils Oskar Nilsson (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att assyrier/syrianer betraktas och erkänns som ett folk\r\ninternationellt och nationellt.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att förintelserna 1846, 1915 och 1933 betecknas som\r\nfolkmord.\r\n2003/04:U224 av Tuve Skånberg (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att värna religionsfriheten i Europa och dess närhet.\r\n2003/04:U225 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i\r\nsina utrikespolitiska bedömningar väger in risken för nya väpnade konflikter\r\ni Västsahara, något som måste uppmärksammas och motverkas i internationella\r\nforum.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige verkar\r\nför att FN:s och OAU:s fredsplan följs och Marockos illegitima ockupation\r\nfördöms.\r\n4.      Riksdagen begär att regeringen i FN verkar för att folkomröstningen\r\nkan genomföras för att bilda utgångspunkt för en stabil statsbildning i\r\nVästsahara.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skyddet för\r\nde mänskliga rättigheterna bevakas med större intensitet och att Marocko\r\nuppmanas att tolerera opinionsyttringar från västsaharier och upphöra med\r\ntortyr och diskriminering av västsaharier.\r\n2003/04:U226 av Margareta Andersson och Lena Ek (båda c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom förnyade åtgärder för att lösa konflikten mellan Indien och Pakistan\r\nom Kashmirområdet.\r\n2003/04:U230 av Kalle Larsson m.fl. (v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att Sverige snarast möjligt bör säga upp sitt medlemskap och lämna IOM.\r\n\r\n2003/04:U231 av Patrik Norinder (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om Taiwans tillträde som observatör inom WHO och andra\r\nvärldsorganisationer.\r\n2003/04:U233 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att vad i motionen\r\nanförs om Sverige verkar för att EU i ökande grad engagerar sig i\r\nfredsprocessen, den s.k. IGAD-processen, i Sudan i förhandlingarna inte bara\r\nmed SPLA/SPLM utan även med de rörelser som är verksamma i östra och västra\r\nSudan.\r\n2003/04:U234 av Kerstin Andersson m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att intensifiera insatserna mot barnarbete.\r\n2003/04:U235 av Annelie Enochson (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att alla medlemsländer i OSSE skyndsamt\r\ninför ett system för att specifikt registrera alla antisemitiska incidenter\r\nsom sker i respektive hemländer.\r\n2003/04:U236 av Hillevi Larsson och Anders Bengtsson (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att regeringen bör driva kravet på att sexualrådgivning,\r\npreventivmedel och abort skall ingå i FN:s katalog över mänskliga rättigheter.\r\n\r\n2003/04:U237 av Rezene Tesfazion m.fl. (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att öka Sveriges stöd till demokratirörelsen i Eritrea.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att flytta den eritreanska frågan högre upp på den politiska\r\ndagordningen inom EU och FN.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stödja den demokratiska processen i Eritrea.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de politiska fångarna i Eritrea omedelbart friges.\r\n2003/04:U239 av Inger René m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN bör verka för Taiwans deltagande i det\r\ninternationella samarbetet.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bereder Taiwans representationskontor i Stockholm\r\nvillkor som är likvärdiga dem som kommer andra utländska beskickningar\r\ntill del.\r\n2003/04:U242 av Annelie Enochson (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas ta\r\nsitt kulturansvar för de assyrisk/syrianska kyrkor och kloster som finns\r\ninom landets gränser.\r\n2003/04:U244 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den öppet bör deklarera på vilket sätt Sverige samarbetar\r\nmed Colombia när det gäller narkotikabekämpning.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige verkar för att de internationellt överenskomna avtal\r\ngällande skydd av personer i utsatt situation respekteras även när det\r\ngäller Colombia.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs att en oberoende kommission tillsätts för att utreda om militärer\r\ni den colombianska armén opererar och begår brott mot mänskliga rättigheter\r\ni paramilitära organisationer.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i den händelse anklagelserna är riktiga om att den reguljära\r\ncolombianska armén deltar och samarbetar med de paramilitära styrkornas\r\nbrutala hantering bör den svenska regeringen frysa sina förbindelser med\r\nColombia.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen lämnar en officiell protest till USA mot den av\r\nUSA:s senat öppet deklarerade avsikten att godkänna förändringen i Plan\r\nColombia som innebär att de resurser som planen avser används för militär\r\ninblandning i ett annat lands interna konflikter.\r\n2003/04:U245 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att arbeta för ökad respekt för mänskliga rättigheter och\r\nstärkande av kvinnors roll i Afrika.\r\n2003/04:U246 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU skall kräva att en ländervis översikt över\r\nbrott mot mänskliga rättigheter och demokrati redovisas inför och debatteras\r\ni FN:s generalförsamling varje år.\r\n2003/04:U249 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige tar initiativet till att det utökade Nordiska rådet\r\nfrämjar respekt för mänskliga rättigheter och utveckling av demokrati i\r\nVitryssland.\r\n2003/04:U250 av Luciano Astudillo och Leif Jakobsson (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom ytterligare svenskt initiativ för att EU skall intensifiera sitt arbete\r\nför en förbättring av situationen för de palestinska flyktingarna i\r\nallmänhet och barnen i synnerhet.\r\n2003/04:U252 av Kent Olsson m.fl. (m, fp, kd, v, c, mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stödja principen om icke-våld och verka för att seriösa\r\nförhandlingar kommer till stånd mellan Kinas regering och den tibetanska\r\nexilregeringen för en snar lösning på den långvariga Tibetfrågan i enlighet\r\nmed vad som föreslagits i Dalai lamas Strasbourgfördrag.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar\r\nför att Gedhun Chökyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt de övriga\r\nsom greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen lama, omedelbart\r\nsläpps.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina ställer\r\nkrav på att dödsdomen mot den buddistiske läraren Tenzin Delek Rinpoche\r\nupphävs och att hans fall omprövas i en rättvis och offentlig rättegång.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall följa utvecklingen av mänskliga rättigheter\r\ni Kina, särskilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra internationella\r\nforum påtala övergrepp för brott mot mänskliga rättigheter.\r\n2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen i bilaterala och multilaterala kontakter med\r\nandra länder skall verka för att traditionella lagar som diskriminerar\r\nkvinnor avskaffas.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en uppföljningsmekanism för resolution 1325 enligt mönster\r\nfrån CEDAW-konventionen upprättas.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att initiera ett ökat samarbete mellan regeringar, FN-systemet\r\noch det civila samhället för en ökad global jämlikhet.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att kvinnors utsatta situation i krig kräver ökad uppmärksamhet\r\nav FN och andra internationella organ samt att kvinnor på flykt skall få\r\nsärskilt skydd mot sexuella övergrepp och våld i flyktinglägren.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för en global ökning av antalet deltagande kvinnor på\r\nhögsta politiska nivå.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör öka trycket på utvecklingsländerna att höja\r\nandelen kvinnors deltagande i beslutande församlingar.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att det internationella samfundet\r\nintensifierar arbetet med att stoppa det könsrelaterade våldet.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att \"hedersmord\" sätts upp som ett\r\nprioriterat ämne på den politiska dagordningen i Sverige och inom EU.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bekämpningen av trafficking bör prioriteras.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU och internationellt skall verka för ett\r\nförbud av prostitution.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom ramen för biståndspolitiken bör rikta stöd\r\ntill kampen mot kvinnlig könsstympning.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att rikta utbildningsinsatser gällande kvinnlig könsstympning\r\ntill invandrarkvinnor och svensk hälso- och sjukvårdspersonal.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att EU erkänner kvinnlig könsstympning\r\nsom brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör ställa ökade krav på bl.a. Kina och Indien vad\r\ngäller kvinnoförtrycket i länderna och förekomsten av s.k. prenatal\r\nkönsdiskriminering.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör uppmana Sydafrika att presentera en nationell\r\nhandlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor bl.a. i landets skolor.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om skärpta krav från Sverige och EU i förhandlingar med kandiderande\r\nmedlemsländer till Europeiska unionen för att förhindra barnäktenskap.\r\n2003/04:U257\r\nav Joe Frans och Maria Hassan (båda s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om stöd till genomförandet av en folkomröstning i irakiska Kurdistan\r\nbeträffande områdets framtida federala styrelseskick samt graden av\r\nregionalt självstyre.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs genomförandet av FN:s resolution 986.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om stöd till demokratiseringsprocessen i irakiska Kurdistan genom\r\nsatsningar på jämställdhet, utbildning och pedagogik samt modernisering\r\nav polisväsendet.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om stöd till minröjning och återuppbyggnad.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att regeringen arbetar för en samstämmig politik för\r\nirakiska Kurdistan inom ramen för EU-samarbetet.\r\n2003/04:U259 av Hillevi Larsson m.fl. (s):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Israels utomrättsliga avrättningar måste stoppas.\r\n2003/04:U261 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör sätta hård press på konflikthärjade stater i\r\nAfrika så att barn skyddas från tvångsrekrytering till egna eller andra\r\nväpnade trupper.\r\n2003/04:U264 av Lotta N Hedström m.fl. (mp, fp, v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall agera för ett omedelbart stopp på Indonesiens\r\nmilitära övergrepp i Aceh.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall agera för en fredlig lösning av konflikten i\r\nAceh.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall agera för att Indonesien skall respektera de\r\nmänskliga rättigheterna överallt.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall agera för att Indonesien skall ställa de\r\nansvariga för övergreppen inför rätta.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall agera för att Indonesien skall ansluta sig\r\ntill den internationella brottmålsdomstolen.\r\n2003/04:U265 av Lotta N Hedström och Lars Ohly (mp, v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att Sverige skall agera för att FN tar initiativ till en oberoende\r\ngranskning av FN:s roll i Papua under 1960-talet.\r\n2003/04:U267 av Hillevi Larsson m.fl. (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att FN:s senaste resolution angående Västsahara måste genomföras\r\nutan dröjsmål.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att journalister och internationella\r\nobservatörer snarast möjligt släpps in i Västsahara.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att FN i samarbete med västsaharierna bör bestämma vilka som\r\nskall ha rösträtt i den planerade folkomröstningen om Västsaharas framtid.\r\n\r\n2003/04:U269 av Lotta N Hedström m.fl. (mp, fp, kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i samarbete med FN och inom EU kraftfullt skall\r\nverka för kurdernas mänskliga fri- och rättigheter i Iran.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i samarbete med FN och andra internationella\r\norganisationer skall verka för att kurderna i Iran fritt skall få utöva sin\r\nkultur utan att någon på grund av det straffas.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i samarbete med FN och andra internationella\r\norganisationer verkar för att kurderna i Iran skall få använda det kurdiska\r\nspråket i tal och skrift och att det kurdiska språket undervisas i skolorna.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i samarbete med FN och inom EU skall verka för att\r\nmänskliga rättigheter i Iran respekteras och att kurderna i Iran får lokal\r\nsjälvständighet.\r\n2003/04:U272 av Mikael Damberg m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom Sveriges och EU:s ansvar för framtiden för irakiska Kurdistan.\r\n2003/04:U273 av Mikael Damberg m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom kurdernas situation i Turkiet.\r\n2003/04:U275 av Annelie Enochson m.fl. (kd, fp, c, v):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige\r\nfortsättningsvis verkar för, både i dialogen mellan Sverige och Kina samt\r\ni EU:s dialog med Kina, att de mänskliga rättigheterna i Kina respekteras\r\nfullt ut.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i\r\nalla sina utrikespolitiska kontakter kräver att Kinas många miljoner\r\ntroende får möjlighet att samlas fritt.\r\n2003/04:U276 av Birgitta Ohlsson (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i internationella forum som Förenta nationerna aktivt\r\nbör verka för att kvinnors rätt till fri abort erkänns som en av de\r\ngrundläggande mänskliga rättigheterna.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri abort och\r\ngod sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat politiskt mål i\r\nsvensk utrikespolitik.\r\n2003/04:U277 av Hillevi Larsson m.fl. (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om HBT-rättigheter i världen.\r\n2003/04:U278 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen skall arbeta för att alla FN:s medlemsländer\r\nskall anta och uppfylla resolution 1325.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör arbeta för att systematiskt våldtagna kvinnor\r\nskall kunna kräva skadestånd av den stat som beordrat eller underlåtit\r\natt avstyra sådana övergrepp.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i alla internationella insatser bör erbjuda stöd\r\noch rehabilitering på plats åt våldtagna kvinnor.\r\n2003/04:U279 av Annelie Enochson (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör arbeta för att den etniska diskrimineringen\r\nav assyrier i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige erkänner assyrierna som ett folk.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det assyriska kulturarvet, som också är kristenhetens\r\nkulturarv, bevaras i länder som Turkiet och Irak.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att föra upp frågan om assyriernas kulturarv till FN:s organ\r\nUnesco.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Riksarkivet får i uppdrag att sammanställa svenskt arkivmaterial\r\nrörande det assyriska/syrianska folkmordet, Seyfo.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ett centrum för forskning om Mesopotamiens folkslag, historia\r\noch utveckling skapas och att centret även omfattar forskning om invandrare\r\ntill Sverige från Mesopotamien.\r\n2003/04:U280 av Tuve Skånberg och Johnny Gylling (båda kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att av praktiska skäl bevilja Taipei Mission in Sweden diplomatiska\r\nID-kort.\r\n2003/04:U281 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att assyrier-syrianer bör erkännas som etnisk folkgrupp i Sverige och\r\nandra länder.\r\n2003/04:U282 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att kränkningar av mänskliga rättigheter alltid måste påtalas,\r\nkritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om sambandet mellan demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör intensifiera sitt arbete med att både försvara\r\noch förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna dels genom de\r\ninternationella organisationer där Sverige bereds möjlighet att påverka,\r\nsåsom exempelvis FN, EU, Europarådet och Världsbanken, dels genom Sveriges\r\nbilaterala samarbete med andra länder.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om nödvändigheten av att skilja mellan civila och politiska\r\nrättigheter, vilka är absoluta, och sociala, ekonomiska och kulturella\r\nrättigheter.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige aktivt skall verka för att dödsstraffet och\r\nanvändningen av tortyr avskaffas.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att motverka alla former av etnisk diskriminering.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att motverka våld mot och diskriminering av kvinnor.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att motverka handel med kvinnor och barn.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att stärka och förbättra barns rättigheter.\r\n2003/04:U285 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd, v, mp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att ett datum skall fastställas\r\nför när generalsekreterarens rapport angående resolution 1325 skall\r\npresenteras.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att undersökningsdelegationer till\r\nkrigsområden skall ha kvinnliga deltagare, att checklistor angående\r\nkvinnors erfarenheter och behov skall upprättas, att delegationerna skall\r\nträffa kvinnoorganisationer på fältet och att program för nedrustning,\r\ndemobilisering och återuppbyggnad också måste innehålla kvinnors behov\r\noch ta vara på kvinnors kunskaper.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att genderperspektivet blir en\r\nobligatorisk del i alla landrapporter och temarapporter till FN:s\r\nsäkerhetsråd.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att en uppföljningsmekanism angående\r\nresolution 1325 enligt mönster från CEDAW-konventionen skall\r\ninrättas.\r\n2003/04:U286 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den turkiska regeringen måste ta till krafttag för att lagen\r\nom barnäktenskap skall följas.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Turkiet bör ge garantier för att kroppsvisitering av kvinnliga\r\nfångar utförs av kvinnlig personal och att övergrepp kommer att straffas.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att EU tillsammans med Turkiet bör utarbeta konkreta planer för\r\nrespektive minoritet.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om tillgodoseendet av minoritetsgruppers legitima intressen och\r\nmöjlighet till medverkan i det demokratiska arbetet.\r\n2003/04:U289 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den demokratiska utvecklingen i Irak skall stödjas av Sverige,\r\nEU och FN.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att EU bör etablera samarbete med Arabförbundet för att fokusera\r\npå värdet av integration.\r\n2003/04:U290 av Gunnar Axén (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall\r\nverka för att Taiwan skall kunna delta i arbetet inom WHO som observatör\r\ni enlighet med vad som anförs i motionen.\r\n2003/04:U298 av Christin Nilsson och Michael Hagberg (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att regeringen i sin utrikespolitik bör verka för att minska\r\nreligiösa organisationers inflytande över internationell politik i syfte\r\natt främja ett världssamfund byggt på förvärldsligade principer, mänskliga\r\nrättigheter och religionsfrihet.\r\n2003/04:U299 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den bristande respekten för mänskliga fri- och rättigheter\r\ni Folkrepubliken Kina måste vara en central fråga på Sveriges utrikespolitiska\r\nagenda.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet\r\ni Folkrepubliken Kina upphör.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU måste verka för att tortyren i Folkrepubliken\r\nKina upphör.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken\r\nKina avpolitiseras.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU måste verka för att politiska fångar i\r\nFolkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av oppositionella samt\r\nreligiösa personer upphör.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om de mänskliga rättigheternas universalitet.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att försvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel\r\nkonsekvens av \"ettbarnspolitiken\" i Kina och synen på mäns och kvinnors\r\nolika värde.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör markera sitt stöd för Taiwans öppning om att\r\navskaffa dödsstraffet.\r\n2003/04:U301 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör understödja kravet på att norra Irak/irakiska\r\nKurdistan bör ingå i en federation med övriga Irak.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör stödja kravet på en folkomröstning i norra\r\nIrak/irakiska Kurdistan när det gäller områdets framtida federala styrelseskick\r\noch graden av regionalt självstyre.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör stödja demokratiseringsprocessen i norra\r\nIrak/irakiska Kurdistan genom bistånd till utbildning, olika\r\njämställdhetsprojekt,\r\npedagogisk verksamhet och modernisering av polisväsendet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN och andra internationella organisationer bör\r\nverka för att grannländerna respekterar norra Irak/irakiska Kurdistans\r\nintegritet.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör medverka till att röja minerade områden i norra\r\nIrak/irakiska Kurdistan.\r\n2003/04:U302 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om behovet av stark kritik mot det israeliska våldet mot internationella\r\nfredsaktivister.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om behovet av att skydda de svenska fredsaktivister som agerar\r\nicke-våldsligt i Mellanöstern.\r\n2003/04:U303 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör tillvarata varje tillfälle att påtala Kinas\r\növertramp mot de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att FN:s miljöorgan UNEP får i uppdrag\r\natt inventera miljökonsekvenser av Kinas militära verksamheter i Tibet\r\ntill följd av ockupationen.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att förhandlingar mellan den tibetanska\r\nexilregeringen och den kinesiska ledningen kommer till stånd under FN:s\r\növerinseende.\r\n2003/04:U304 av Karin Thorborg och Sven-Erik Sjöstrand (båda v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att regeringen bör påtala, i de internationella forum Sverige är\r\nrepresenterat i, de brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna som Kina\r\ngör sig skyldigt till.\r\n2003/04:U312 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen kraftfullt skall verka för att stoppa all form\r\nav handel med barnarbetare inom ramen för EU och ILO.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom landet och i övriga världen fortsätter att\r\narbeta för att stärka flickors ställning och motverka diskriminering.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige, inom EU och FN, mer kraftfullt bör agera mot brott\r\nmot mänskliga rättigheter, övergrepp och tortyr och för förbud av kvinnlig\r\nkönsstympning.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen inom det internationella samfundet skall sätta\r\ntryck på stater att ratificera och implementera konventionen om barnens\r\nrättigheter och därmed sätta 18 år som minimigräns för rekrytering av\r\nsoldater.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av införandet av genomarbetade program för att hjälpa\r\nbarnsoldater att bearbeta sina traumatiska händelser och reintegrera dem\r\ni samhället.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör vara pådrivande för att nationell suveränitet\r\ninte får hindra skyldiga från att straffas för brott mot barn.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att barnen bör få en mer central roll på den politiska dagordningen\r\nför fred och säkerhet.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att rapporteringen om kränkningar av barns rättigheter måste\r\nförbättras.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att öka de riktade insatserna för att förbättra kvinnors och\r\nbarns situation i det konfliktförebyggande och fredsuppbyggande arbetet.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i ökad utsträckning låta ungdomar vara föremål för utbildningar\r\noch nationella återuppbyggnadsprogram.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utöka Unicefs resurser och möjligheter att förbättra analys,\r\nstatistik och undersökningar för att tydliggöra barns utsatthet vid\r\nkonflikter och krig.\r\n17.     Riksdagen begär att regeringen verkar för ett komplement till FN:s\r\nbarnkonvention och tillsätter en representant för barns utsatthet i\r\nmiljöproblematiska områden.\r\n2003/04:U314 av Lotta N Hedström (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av att med kraft i alla verksamma internationella forum\r\nta avstånd från USA:s behandling av de traditionella dineh/navajo- och\r\nhopiindianerna på Big Mountain, Black Mesa i Arizona.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stoppa gruvverksamheten i det i yrkande 1 omnämnda området.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att skyndsamt få stopp på industriell exploatering av indianernas\r\ndricksvatten.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att medverka till och arbeta för att den av Europaparlamentet\r\nantagna resolutionen den 17 februari 2000 följs upp och implementeras.\r\n5.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom internationellt ifrågasättande av de amerikanska lagarna Public Law\r\n935-31: Relocation Act och Public Law 104-301: the Accommodation Agreement.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att rekommendera FN att följa upp och kritisera USA:s agerande\r\nutifrån ett folkrätts- och människorättsperspektiv.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att världssamfundet skyndsamt föranstaltar miljökonsekvensanalyser\r\noch sociala konsekvensanalyser vad exploateringen av kolfyndigheterna och\r\ntvångsförflyttningarna av indianer anbelangar samt upprättar nödvändiga\r\nrehabiliteringsprogram.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att undersöka möjligheten om humanitärt bistånd med bl.a. akuta\r\nvattenleveranser kan ges till människor och djur på Black Mesa.\r\n2003/04:U317 av Lotta N Hedström (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om en utredning av förekomsten av privata militära företag, PMF,\r\ni svenskt affärsliv och militärt samarbete.\r\n2003/04:U323 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom det kristna kulturarvet i sydöstra Turkiet.\r\n2003/04:U325 av Gunnar Hökmark (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om mänskliga rättigheter i arabvärlden.\r\n2003/04:U327 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en sammanställning av internationella resolutioner om kvinnor\r\nsamt deras efterlevnad.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i\r\ninternationella sammanhang aktivt bör arbeta för att alla länder som\r\nratificerat konventioner och resolutioner om kvinnor också lever upp till\r\ndem.\r\n2003/04:U328 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att främja respekten för mänskliga rättigheter i\r\nKuba.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör utarbeta ett Kubaprogram och samarbeta med\r\nde organisationer av kubaner i Sverige som arbetar för demokrati på Kuba.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om EU:s position gentemot Kuba.\r\n2003/04:U331 av Luciano Astudillo (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige självt, och tillsammans med EU, verkar för att\r\nfredssamtalen i Colombia återupptas.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige riktar kritik mot Colombias militärdomstolar eftersom\r\nallt tyder på att de i dag formar ett led i en medveten strategi för\r\nstraffrihet hos colombianska militärer och paramilitärer.\r\n2003/04:U332 av Kristina Zakrisson och Carina Ohlsson (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom kvinnorepresentation.\r\n2003/04:U333 av Erling Bager (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom åtgärder för att uppmärksamma situationen vad gäller mänskliga rättigheter\r\ni Iran.\r\n2003/04:U334 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom våldtäkt och sexuella övergrepp i väpnade konflikter.\r\n2003/04:U335 av Peter Eriksson m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att FN skall vara den enda part som Sverige ger suverän rätt\r\ntill globalt våldsmonopol och det organ som samordnar svensk medverkan i\r\nfredsbevarande styrkor eller vid grova brott mot de mänskliga rättigheterna.\r\n\r\n2003/04:U337 av Anders Bengtsson m.fl. (s):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om attityden till homosexuella, bisexuella och transpersoner.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om EU och frågan om ett nytt juridiskt kön.\r\n2003/04:U338 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om risken för en upprustningsspiral i Asien.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Kinas politiska och ekonomiska betydelse i världen.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Taiwans demokratiseringsprocess.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning samt missilprogram.\r\n5.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom Folkrepubliken Kinas hot om våld mot Taiwan.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Folkrepubliken Kinas försök att påverka utfallet av fria och\r\ndemokratiska val i Taiwan.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av dialog mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om riktlinjer för en tydlig svensk Kinapolitik.\r\n2003/04:U340 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att världssamfundets politiska stöd förutsätter att \"vägkartan\"\r\nför fred respekteras av parterna.\r\n2003/04:U341 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bjuda in representanter från folkrörelser, näringsliv och\r\nuniversitet för att granska och diskutera Sveriges utrikespolitiska\r\nåtaganden gentemot FN:s konventioner och konferenser.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen aktivt driver krav på förbättrad administrativ\r\neffektivitet och beslutseffektivitet i samverkande internationella\r\norganisationer.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen tar initiativ till utarbetandet av gemensamma\r\narbetsmodeller vars syfte är att förnya och utveckla arbetsformerna för\r\ninternationella organisationer.\r\n2003/04:U343 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att taiwanesiska medborgare i ledande ställning bör beviljas\r\nbesöksvisum till både hela EU och Sverige och att hänsyn till Pekingregimen\r\ninte får stå i vägen för detta.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Kina måste förmås tillämpa hela det internationella regelverket\r\ngällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva det i sin\r\ndagliga rättstillämpning.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU kraftfullt måste fördöma utdömanden och\r\nverkställanden av dödsstraff i Kina.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet\r\nhävdas när det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående\r\nsjälvbestämmande, upprätthålla respekt för mänskliga rättigheter där samt\r\nskapa förutsättningar att vårda och utveckla kulturella och religiösa\r\nsärdrag utan hot och förföljelser.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU gentemot den kinesiska maktledningen entydigt\r\nmåste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige på olika sätt bör utveckla sina politiska förbindelser\r\nmed Taiwan.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitik bör verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN och\r\ndess underorgan vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i\r\nKina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella\r\ngemensamma framtid.\r\n2003/04:U346 av Lotta N Hedström (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Turkiet skall redogöra för en nöjaktig lösning av den\r\nkurdiska frågan innan EU-medlemskap kan bli aktuellt.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka internationellt för att en FN-sanktionerad\r\nfolkomröstning anordnas i turkiska delen av Kurdistan i syfte att få veta\r\nhur det kurdiska folket vill utforma sin framtid.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka internationellt för att alla rättsliga\r\nbestämmelser som förhindrar bildandet av politiska partier på etnisk och\r\nkulturell grund i Turkiet bör avskaffas.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka internationellt för att lagstiftningen\r\ni Turkiet skall garantera rätten till användning av det kurdiska språket\r\nsom utbildningsspråk, samt rätten till fri användning av det i opinionsbildande\r\nsyfte i alla medier.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka internationellt för att befolkningen\r\ni de kurdiska byar i Turkiet som förstörts och där befolkningen\r\ntvångsförflyttats skall återupprättas.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att regeringen bör visa sitt stöd för det irak-kurdiska folkets\r\nönskemål om federala lösningar.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att regeringen bör inleda ett EU-biståndprogram riktat till\r\nirakiska Kurdistan för återuppbyggnad, mänskliga rättigheter och demokrati.\r\n\r\n2003/04:U347 av Börje Vestlund m.fl. (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en världskonferens om homosexuellas och bisexuellas situation\r\ni världen.\r\n2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i samarbete med partnerländer arbeta fram nationella\r\nhandlingsplaner för mänskliga rättigheter, översyn av nationell lagstiftning\r\ni dessa frågor i förhållande till internationella avtal samt allianser\r\nför support och handling.\r\n2003/04:U349 av Sonja Fransson (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige i EU och i allt bilateralt och multilateralt samarbete\r\narbetar för att resolution 1325 skall implementeras i allt FN-arbete och\r\ni de enskilda länderna.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att genusfrågor blir en stående\r\npunkt på säkerhetsrådets agenda.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att ett datum skall fastställas\r\nför när generalsekreterarens rapport angående resolution 1325 skall\r\npresenteras.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att undersökningsdelegationer till\r\nkrigsområden skall ha kvinnliga deltagare, att checklistor angående\r\nkvinnors erfarenheter och behov skall upprättas, att delegationerna skall\r\nträffa kvinnoorganisationer på fältet och att program för nedrustning,\r\ndemobilisering och återuppbyggnad också måste innehålla kvinnors behov\r\noch ta vara på kvinnors kunskaper.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att genusperspektivet blir en\r\nobligatorisk del i alla landrapporter och temarapporter till FN:s säkerhetsråd.\r\n\r\n2003/04:U350 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att grunden vid svenskt ställningstagande till part i konflikt\r\noch kris skall vara huruvida grundläggande värden såsom mänskliga rättigheter,\r\ndemokrati, öppenhet och rättssäkerhet respekteras.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen i alla relevanta utrikes-, säkerhets- och\r\nförsvarspolitiska kontakter och sammanhang skall betona att världens stater\r\noch nationer måste leva upp till FN:s säkerhetsråds resolution 1325.\r\n2003/04:U352 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om initiativ till FN-konferens för ökad förståelse mellan\r\nkonfliktområdens olika kulturer och religioner.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringens arbete bör få ökad fokusering på de internationella\r\növervaknings- och kontrollmekanismerna för efterlevnaden av mänskliga\r\nrättigheter.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att grundläggande rättigheter för barn också skall omfatta rätten\r\natt tillhöra en familj.\r\n2003/04:So242 av Ingrid Burman m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige aktivt inom EU skall verka för kvinnors rätt till\r\nabort.\r\n2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):\r\n\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om Sveriges möjlighet att agera påtryckare internationellt gällande\r\nHBT-frågor.\r\n25.     Riksdagen begär att regeringen i FN driver frågan om en världskonferens\r\nmed temat sexuell läggning.\r\n2003/04:Kr388 av Birgitta Ohlsson (fp):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige som nation skall uppmärksamma och aktivt agera mot\r\nantisemitism när den uppstår i andra länder.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nFörkortningar\r\nCAT Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller\r\nförnedrande behandling eller bestraffning (Convention Against Torture and\r\nOther Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment)\r\nCDDH Europarådets styrkommitté för mänskliga rättigheter (Steering Committee\r\nfor Human Rights)\r\nCEDAW FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor\r\n(Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against\r\nWomen)\r\nCERD Internationell konvention om avskaffandet av alla former av\r\nrasdiskriminering (International Convention on the Elimination of All Forms\r\nof Racial Discrimination)\r\nCOHOM EU:s rådsarbetsgrupp för mänskliga rättigheter (Council Working\r\nGroup on Human Rights)\r\nCPT Europarådets antitortyrkommitté (The European Committee for the\r\nPrevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment)\r\nCRC Konvention om barnets rättigheter (Convention on the Rights of the\r\nChild)\r\nCSP EU-kommissionens ramverk för utvecklingssamarbete (Country Strategy\r\nPaper)\r\nDAW FN:s avdelning för främjande av kvinnors utveckling (The Division for\r\nthe Advancement of Women)\r\nECHA FN:s exekutivkommitté för humanitära frågor (Executive Committee on\r\nHumanitarian Affairs)\r\nEcosoc  Ekonomiska och sociala rådet (Economic and Social Council)\r\nEcowas Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Economic Community of\r\nWest African States)\r\nECRI Europarådets kommission mot rasism och intolerans (European Commission\r\nagainst Racism and Intolerance)\r\nEG Europeiska gemenskaperna (European Community)\r\nESCAP FN:s ekonomiska och sociala kommission för Asien och Stillahavsområdet\r\n(United Nations Economic and Social Commission for Asia\r\nand the Pacific)\r\nESK Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa\r\nEU Europeiska unionen (European Union)\r\nEUMC Europeiska övervakningscentret mot rasism och främlingsfientlighet\r\n(European\r\nMonitoring Centre on Racism and Xenophobia)\r\nExCom FN:s flyktingkommissariats exekutivkommitté (Executive Committee of\r\nthe United Nations High Commissioner for Refugees)\r\nFAO FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (Food and Agriculture\r\nOrganization of the United Nations)\r\nFN Förenta nationerna (United Nations)\r\nGUSP EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik\r\nHCNM Högkommissarien för frågor om nationella minoriteter (High Commissioner\r\non National Minorities)\r\nHLWG EU:s pelaröverskridande högnivågrupp för asyl och migration (High\r\nLevel Working Group on Asylum and Migration)\r\nHomO Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning\r\nHURIST UNDPs Human Rights Strengthening Programme\r\nICC Internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court)\r\nICCPR Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter\r\n(International Covenant on Civil and Political Rights)\r\nICESCR Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella\r\nrättigheter (International Covenant on Economic, Social and Cultural\r\nRights)\r\nICRC Internationella rödakorskommittén (International Committee of the\r\nRed Cross)\r\nIHL Internationell humanitär rätt (International Humanitarian Law)\r\nILO Internationella arbetsorganisationen (International Labour\r\nOrganization)\r\nInternational IDEA  Internationella institutet för demokrati och fria\r\nval\r\n(International Institute for Democracy and Electoral Assistance)\r\nIOM Internationella organisationen för migration (International Organisation\r\nfor Migration)\r\nNEPAD Nytt partnerskap för Afrikas utveckling (New Partnership for Africa's\r\nDevelopment)\r\nNKP Nationella kontaktpunkten\r\nODIHR Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter\r\n(Office for Democratic Institutions and Human Rights)\r\nOECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Organisation\r\nfor Economic co-operation and Development)\r\nOSSE Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Organization for\r\nSecurity and Co-operation in Europe)\r\nPRSP FN:s fattigdomsstrategier (Poverty Reductions Strategy Papers)\r\nSida Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Swedish International\r\nDevelopment Cooperation Agency)\r\nUNDG FN:s utvecklingsgrupp (United Nations Development Group)\r\nUNDP FN:s utvecklingsprogram (United Nations Development Programme)\r\nUnesco FN:s organisation för undervisning, vetenskap och kultur (United\r\nNations Educational, Scientific and Cultural Organization)\r\nUNFPA FN:s befolkningsfond (The United Nations Population Fund)\r\nUNHCHR FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (United Nations High\r\nCommissioner for Human Rights)\r\nUNHCR FN:s högkommissarie för flyktingar (United Nations High Commissioner\r\nfor Refugees)\r\nUnicef FN:s barnfond (United Nations Children's Fund)\r\nWTO Världshandelsorganisationen (World Trade Organization)\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och rätten till utveckling",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 1999/00:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228 yrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25, 2002/03:U325 yrkande 3, 2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230, 2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341 yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och 2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"kd\"",
          "votering_id": "51C4E1D3-768A-11D8-AF3D-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "123",
                    "0",
                    "0",
                    "21"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "18",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "39",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "0",
                    "20",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "5",
                    "0",
                    "8",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "146",
                    "68",
                    "67",
                    "68"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/51C4E1D3-768A-11D8-AF3D-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 1, 2 och 7, 2002/03:U228 yrkande 15, 2002/03:U289 yrkande 2, 2002/03:U313 yrkande 25, 2003/04:U282 yrkande 14 och 2003/04:U299 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Förtryck av etniska eller nationella minoriteter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U221, 2002/03:U228 yrkande 16, 2003/04:U17 yrkande 9, 2003/04:U224, 2003/04:U235 yrkande 2, 2003/04:U282 yrkande 15 och 2003/04:Kr388 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn samt FN-resolution 1325",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228 yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8, 2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23, 2003/04:Ju447 yrkande 10, 2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande 10, 2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12, 15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena 3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350 yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "51C4E1D6-768A-11D8-AF3D-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "123",
                    "0",
                    "0",
                    "21"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "41",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "18",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "38",
                    "0",
                    "1",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "27",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "16",
                    "0",
                    "3",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "1",
                    "12",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "178",
                    "12",
                    "90",
                    "69"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/51C4E1D6-768A-11D8-AF3D-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Konflikten i Mellanöstern",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U219, 2002/03:U236 yrkandena 2 och 3, 2002/03:U251, 2002/03:U275 yrkande 4, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U218, 2003/04:U250, 2003/04:U259 yrkande 5, 2003/04:U289 yrkande 4, 2003/04:U302 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U325 yrkande 1 och 2003/04:U340 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Internationella och regionala aktörer i Mellanöstern",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:U283 yrkandena 1, 3 och 5-10.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "10",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"kd\"",
          "votering_id": "C7681A96-7CD6-11D8-AF46-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 10 (c, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "123",
                    "0",
                    "0",
                    "21"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "18",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "12",
                    "0",
                    "1",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "235",
                    "45",
                    "1",
                    "68"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C7681A96-7CD6-11D8-AF46-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Situationen i Ryssland",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkandena 7 och 8 och 2003/04:U249 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Ryssland och situationen i angränsande områden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 15, 2002/03:U226 yrkandena 1-3, 2003/04:U205 och 2003/04:U220 yrkandena 5 och 6.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "12",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"kd\"",
          "votering_id": "51C4E1D8-768A-11D8-AF3D-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 12 (c, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "123",
                    "0",
                    "0",
                    "21"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "18",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "1",
                    "26",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "237",
                    "44",
                    "0",
                    "68"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/51C4E1D8-768A-11D8-AF3D-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Kina",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205 yrkandena 3-6, 2002/03:U232, 2002/03:U248 yrkandena 1-5, 2002/03:U279 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 yrkandena 1 och 3-5, 2002/03:U292, 2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena 1-4, 2003/04:U255 yrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 yrkandena 1-5 och 7, 2003/04:U303 yrkandena 1-3, 2003/04:U304, 2003/04:U338 yrkandena 1, 2 och 4-8 och 2003/04:U343 yrkandena 1-6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Situationen i Kuba",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:U14 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Demokratirörelsen och biståndet till Kuba",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U266 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U328 yrkandena 1-3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Turkiet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214, 2002/03:U215, 2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena 1-5, 2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14 yrkande 4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1, 2003/04:U273, 2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U286 yrkandena 4 och 5, 2003/04:U323 och 2003/04:U346 yrkandena 1-5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "18",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "51C4E1DB-768A-11D8-AF3D-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 18 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "122",
                    "0",
                    "0",
                    "22"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "40",
                    "0",
                    "1",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "18",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "19",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "13",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "247",
                    "13",
                    "19",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/51C4E1DB-768A-11D8-AF3D-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Övriga yrkanden om andra frågor och länder",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L249 yrkandena 21 och 25, 2002/03:U202, 2002/03:U205 yrkande 1, 2002/03:U210 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U212 yrkande 6, 2002/03:U222, 2002/03:U224 yrkande 1, 2002/03:U225, 2002/03:U228 yrkande 19, 2002/03:U238 yrkandena 1-6, 8 och 9, 2002/03:U243, 2002/03:U247 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U250 yrkandena 1-3 och 5, 2002/03:U254 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U257 yrkande 1, 2002/03:U258 yrkandena 1 och 3, 2002/03:U265, 2002/03:U267, 2002/03:U270 yrkandena 1-4, 2002/03:U271 yrkandena 1-5, 2002/03:U272 yrkande 1, 2002/03:U273 yrkandena 2-5, 2002/03:U276 yrkandena 1 och 5-9, 2002/03:U287 yrkandena 2 och 3, 2002/03:U289 yrkandena 6-8, 2002/03:U290 yrkandena 9 och 10, 2002/03:U295 yrkande 3, 2002/03:U304 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U312 yrkande 1, 2002/03:U321 yrkandena 1-3, 2003/04:K418 yrkandena 4 och 10, 2003/04:L350 yrkandena 16 och 19, 2003/04:U14 yrkandena 12-14, 2003/04:U16 yrkande 3, 2003/04:U17 yrkandena 3 och 11, 2003/04:U202 yrkandena 1-5, 2003/04:U204, 2003/04:U207, 2003/04:U209 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U210, 2003/04:U214 yrkandena 1-5, 2003/04:U216 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U217 yrkande 1, 2003/04:U225 yrkandena 1, 2, 4 och 5, 2003/04:U226, 2003/04:U231, 2003/04:U233, 2003/04:U234, 2003/04:U236, 2003/04:U237 yrkandena 1-4, 2003/04:U239 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U244 yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:U257 yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7, 2003/04:U261 yrkande 11, 2003/04:U264 yrkandena 1 och 3-6, 2003/04:U265, 2003/04:U267 yrkandena 1, 2 och 4, 2003/04:U269 yrkandena 1-4, 2003/04:U272, 2003/04:U277 yrkande 1, 2003/04:U280, 2003/04:U286 yrkande 2, 2003/04:U289 yrkande 2, 2003/04:U290, 2003/04:U301 yrkandena 1-5, 2003/04:U312 yrkandena 2, 6, 8-15 och 17, 2003/04:U314 yrkandena 1-8, 2003/04:U331 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U333, 2003/04:U337 yrkandena 3 och 4, 2003/04:U338 yrkande 3, 2003/04:U343 yrkandena 7 och 8, 2003/04:U346 yrkandena 6 och 7, 2003/04:U347 yrkande 1 och 2003/04:So568 yrkandena 24 och 25.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Skrivelsen",
          "forslag": "Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:20 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och rätten till utveckling",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och rätten till utveckling",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och rätten till utveckling",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och rätten till utveckling",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn samt FN-resolution 1325",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn samt FN-resolution 1325",
          "partier": "\"c\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn samt FN-resolution 1325",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Konflikten i Mellanöstern",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Internationella och regionala aktörer i Mellanöstern",
          "partier": "\"c\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Situationen i Ryssland",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Ryssland och situationen i angränsande områden",
          "partier": "\"c\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Kina",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Kina",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Situationen i Kuba",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Demokratirörelsen och biståndet till Kuba",
          "partier": "\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Turkiet",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Turkiet",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-02-05 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-03-02 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-03-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-03-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-03-23 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-03-24 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-03-26 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-03-31 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-03-31 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-03-31 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 02:12:04"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Regeringen har rapporterat till riksdagen om arbetet med mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Riksdagen ställde sig bakom regeringens politik på området mänskliga rättigheter så som den beskrivs i regeringens rapport. Arbetet för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna bör utgöra en integrerad del i all utrikespolitik, och Sverige har ett ansvar här. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra något mer. Riksdagen sade också nej till ett stort antal motioner om mänskliga rättigheter och relationer till andra länder.",
          "dok_id": "GR01UU9",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder (UU9)",
          "dok_id": "GR01UU9",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 02:12:04"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01UU9",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:28"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Regeringen har rapporterat till riksdagen om arbetet med mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom regeringens politik på området mänskliga rättigheter så som den beskrivs i regeringens rapport. Arbetet för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna bör utgöra en integrerad del i all utrikespolitik, och Sverige har ett ansvar här. Utrikesutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra något mer. Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till ett stort antal motioner om mänskliga rättigheter och relationer till andra länder.</p>",
          "dok_id": "GR01UU9",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:39"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder (UU9)",
          "dok_id": "GR01UU9",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:39"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01UU9",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_UU_9.pdf",
          "filstorlek": "562109",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/C33B5E09-20E2-4A4F-AE33-1A8F3E6E61C1"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 1999/2000:U903 En solidarisk världsordning - alternativet till EMU",
          "ref_dok_id": "GN02U903",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "1999/2000",
          "ref_dok_bet": "U903",
          "ref_dok_titel": "En solidarisk världsordning - alternativet till EMU",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L249 Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_id": "GQ02L249",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L249",
          "ref_dok_titel": "Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U202 Visum för personer från Taiwan",
          "ref_dok_id": "GQ02U202",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U202",
          "ref_dok_titel": "Visum för personer från Taiwan",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U204 Skyddet för mänskliga rättigheter i Kina",
          "ref_dok_id": "GQ02U204",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U204",
          "ref_dok_titel": "Skyddet för mänskliga rättigheter i Kina",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U205 Svensk Kinapolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02U205",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U205",
          "ref_dok_titel": "Svensk Kinapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U210 Taiwan",
          "ref_dok_id": "GQ02U210",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U210",
          "ref_dok_titel": "Taiwan",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U212 FN och internationell säkerhet",
          "ref_dok_id": "GQ02U212",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U212",
          "ref_dok_titel": "FN och internationell säkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U213 Forskning om assyrier/syrianers situation",
          "ref_dok_id": "GQ02U213",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U213",
          "ref_dok_titel": "Forskning om assyrier/syrianers situation",
          "ref_dok_subtitel": "av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U214 Assyrier/syrianers situation i Mellanöstern",
          "ref_dok_id": "GQ02U214",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U214",
          "ref_dok_titel": "Assyrier/syrianers situation i Mellanöstern",
          "ref_dok_subtitel": "av Yilmaz Kerimo (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U215 Assyrier/syrianers kulturarv i Turkiet",
          "ref_dok_id": "GQ02U215",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U215",
          "ref_dok_titel": "Assyrier/syrianers kulturarv i Turkiet",
          "ref_dok_subtitel": "av Yilmaz Kerimo och Carina Hägg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U216 Erkännande av folkmord på assyrier/syrianer",
          "ref_dok_id": "GQ02U216",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U216",
          "ref_dok_titel": "Erkännande av folkmord på assyrier/syrianer",
          "ref_dok_subtitel": "av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U217 Turkiets kulturansvar",
          "ref_dok_id": "GQ02U217",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U217",
          "ref_dok_titel": "Turkiets kulturansvar",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U219 Sveriges ansvar för palestinska läromedel",
          "ref_dok_id": "GQ02U219",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U219",
          "ref_dok_titel": "Sveriges ansvar för palestinska läromedel",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U221 Religionsfrihet i Europa och dess närhet",
          "ref_dok_id": "GQ02U221",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U221",
          "ref_dok_titel": "Religionsfrihet i Europa och dess närhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U222 Mänskliga rättigheter i Iran",
          "ref_dok_id": "GQ02U222",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U222",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter i Iran",
          "ref_dok_subtitel": "av Erling Bager (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U224 Demokrati och mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02U224",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U224",
          "ref_dok_titel": "Demokrati och mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U225 Taiwans representant i Sverige",
          "ref_dok_id": "GQ02U225",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U225",
          "ref_dok_titel": "Taiwans representant i Sverige",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Kollmats (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U226 Blockaden mot Armenien",
          "ref_dok_id": "GQ02U226",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U226",
          "ref_dok_titel": "Blockaden mot Armenien",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U227 Mänskliga rättigheter i Turkiet",
          "ref_dok_id": "GQ02U227",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U227",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter i Turkiet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U228 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02U228",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U228",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U232 Kinas ettbarnspolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02U232",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U232",
          "ref_dok_titel": "Kinas ettbarnspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U235 Fri abort ",
          "ref_dok_id": "GQ02U235",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U235",
          "ref_dok_titel": "Fri abort ",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U236 Skydd för judisk egendom i Sverige m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ02U236",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U236",
          "ref_dok_titel": "Skydd för judisk egendom i Sverige m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Hedquist m.fl. (M, KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U238 Iran",
          "ref_dok_id": "GQ02U238",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U238",
          "ref_dok_titel": "Iran",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U241 Assyriernas, syrianernas och kaldéernas sak",
          "ref_dok_id": "GQ02U241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U241",
          "ref_dok_titel": "Assyriernas, syrianernas och kaldéernas sak",
          "ref_dok_subtitel": "av Erling Bager och Karin Pilsäter (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U243 Demokratiutvecklingen i Sudan",
          "ref_dok_id": "GQ02U243",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U243",
          "ref_dok_titel": "Demokratiutvecklingen i Sudan",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U247 Taiwan",
          "ref_dok_id": "GQ02U247",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U247",
          "ref_dok_titel": "Taiwan",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U248 Tibet",
          "ref_dok_id": "GQ02U248",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U248",
          "ref_dok_titel": "Tibet",
          "ref_dok_subtitel": "av Kent Olsson m.fl. (M, FP, KD, V, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U250 Inbördeskriget i Sudan",
          "ref_dok_id": "GQ02U250",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U250",
          "ref_dok_titel": "Inbördeskriget i Sudan",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U251 Mänskliga rättigheter i arabvärlden",
          "ref_dok_id": "GQ02U251",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U251",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter i arabvärlden",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunnar Hökmark (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U253 Assyrier och folkmordet Seyfo",
          "ref_dok_id": "GQ02U253",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U253",
          "ref_dok_titel": "Assyrier och folkmordet Seyfo",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U254 Svenskt stöd till Kongo-Brazzaville",
          "ref_dok_id": "GQ02U254",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U254",
          "ref_dok_titel": "Svenskt stöd till Kongo-Brazzaville",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U257 Sudan",
          "ref_dok_id": "GQ02U257",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U257",
          "ref_dok_titel": "Sudan",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U258 Kurdistan",
          "ref_dok_id": "GQ02U258",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U258",
          "ref_dok_titel": "Kurdistan",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U265 Västsahara",
          "ref_dok_id": "GQ02U265",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U265",
          "ref_dok_titel": "Västsahara",
          "ref_dok_subtitel": "av Christer Engelhardt och Hillevi Larsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U266 Kuba",
          "ref_dok_id": "GQ02U266",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U266",
          "ref_dok_titel": "Kuba",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Nilsson Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U267 Taiwan som observatör i WHO",
          "ref_dok_id": "GQ02U267",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U267",
          "ref_dok_titel": "Taiwan som observatör i WHO",
          "ref_dok_subtitel": "av Patrik Norinder m.fl. (M, V, KD, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U270 Colombia",
          "ref_dok_id": "GQ02U270",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U270",
          "ref_dok_titel": "Colombia",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U271 Demokrati och mänskliga rättigheter i Eritrea",
          "ref_dok_id": "GQ02U271",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U271",
          "ref_dok_titel": "Demokrati och mänskliga rättigheter i Eritrea",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U272 Irak",
          "ref_dok_id": "GQ02U272",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U272",
          "ref_dok_titel": "Irak",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U273 Situationen i Norra Irak/Irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_id": "GQ02U273",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U273",
          "ref_dok_titel": "Situationen i Norra Irak/Irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U275 Mellanöstern",
          "ref_dok_id": "GQ02U275",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U275",
          "ref_dok_titel": "Mellanöstern",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U276 Irak",
          "ref_dok_id": "GQ02U276",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U276",
          "ref_dok_titel": "Irak",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U279 Uigurernas situation i Kina",
          "ref_dok_id": "GQ02U279",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U279",
          "ref_dok_titel": "Uigurernas situation i Kina",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson m.fl. (KD, S, M, FP, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U283 Mellanösternkonflikten",
          "ref_dok_id": "GQ02U283",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U283",
          "ref_dok_titel": "Mellanösternkonflikten",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U287 Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_id": "GQ02U287",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U287",
          "ref_dok_titel": "Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulf Holm m.fl. (MP, S, FP, V, C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U289 Kina",
          "ref_dok_id": "GQ02U289",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U289",
          "ref_dok_titel": "Kina",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U290 Afrika",
          "ref_dok_id": "GQ02U290",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U290",
          "ref_dok_titel": "Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U292 Mänskliga  rättigheter i Kina",
          "ref_dok_id": "GQ02U292",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U292",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga  rättigheter i Kina",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U295 Utrotning av fattigdomen med fokus på Afrika",
          "ref_dok_id": "GQ02U295",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U295",
          "ref_dok_titel": "Utrotning av fattigdomen med fokus på Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U304 Västsahara",
          "ref_dok_id": "GQ02U304",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U304",
          "ref_dok_titel": "Västsahara",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U309 Tibet",
          "ref_dok_id": "GQ02U309",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U309",
          "ref_dok_titel": "Tibet",
          "ref_dok_subtitel": "av Christer Engelhardt och Lilian Virgin (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U312 Homo- och bisexuellas situation i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02U312",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U312",
          "ref_dok_titel": "Homo- och bisexuellas situation i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Börje Vestlund (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U313 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U313",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U313",
          "ref_dok_titel": "Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U318 Människohandel",
          "ref_dok_id": "GQ02U318",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U318",
          "ref_dok_titel": "Människohandel",
          "ref_dok_subtitel": "av Marie Granlund (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U321 Hårdare tag mot militärdiktaturen i Burma",
          "ref_dok_id": "GQ02U321",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U321",
          "ref_dok_titel": "Hårdare tag mot militärdiktaturen i Burma",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders Ygeman (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U323 Sverige i Europa",
          "ref_dok_id": "GQ02U323",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U323",
          "ref_dok_titel": "Sverige i Europa",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U325 Uppförandekoder för utlandsarbetande personal",
          "ref_dok_id": "GQ02U325",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U325",
          "ref_dok_titel": "Uppförandekoder för utlandsarbetande personal",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ångström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U328 Kvinnan i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02U328",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U328",
          "ref_dok_titel": "Kvinnan i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A2 med anledning av skr. 2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden",
          "ref_dok_id": "GR02A2",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A2",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden",
          "ref_dok_subtitel": "av Anne Ludvigsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Ju447 Liberal offensiv mot människohandel för sexuella ändamål",
          "ref_dok_id": "GR02Ju447",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Ju447",
          "ref_dok_titel": "Liberal offensiv mot människohandel för sexuella ändamål",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Ju478 Våld mot kvinnor",
          "ref_dok_id": "GR02Ju478",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Ju478",
          "ref_dok_titel": "Våld mot kvinnor",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikaela Valtersson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K418 Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_id": "GR02K418",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K418",
          "ref_dok_titel": "Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Kr388 Bekämpande av antisemitism",
          "ref_dok_id": "GR02Kr388",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Kr388",
          "ref_dok_titel": "Bekämpande av antisemitism",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L350 Homo-, bi- och transsexuellas situation",
          "ref_dok_id": "GR02L350",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L350",
          "ref_dok_titel": "Homo-, bi- och transsexuellas situation",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Johansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So242 EU och aborter",
          "ref_dok_id": "GR02So242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So242",
          "ref_dok_titel": "EU och aborter",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingrid Burman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So568 HBT-frågor m.m.",
          "ref_dok_id": "GR02So568",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So568",
          "ref_dok_titel": "HBT-frågor m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U14 med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_id": "GR02U14",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U14",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U15 med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_id": "GR02U15",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U15",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U16 med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_id": "GR02U16",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U16",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström och Ulf Holm (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U17 med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_id": "GR02U17",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U17",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U202 Nordkorea",
          "ref_dok_id": "GR02U202",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U202",
          "ref_dok_titel": "Nordkorea",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U203 Konfliktförebyggande arbete och konfliktlösning",
          "ref_dok_id": "GR02U203",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U203",
          "ref_dok_titel": "Konfliktförebyggande arbete och konfliktlösning",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U204 Taiwan",
          "ref_dok_id": "GR02U204",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U204",
          "ref_dok_titel": "Taiwan",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl-Axel Roslund (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U205 Arbetet för demokrati i Vitryssland",
          "ref_dok_id": "GR02U205",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U205",
          "ref_dok_titel": "Arbetet för demokrati i Vitryssland",
          "ref_dok_subtitel": "av Torsten Lindström (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U207 Mänskliga rättigheter i Nigeria",
          "ref_dok_id": "GR02U207",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U207",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter i Nigeria",
          "ref_dok_subtitel": "av Lena Ek och Annika Qarlsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U209 Ny visumpraxis för Taiwans ledare",
          "ref_dok_id": "GR02U209",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U209",
          "ref_dok_titel": "Ny visumpraxis för Taiwans ledare",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U210 Taiwan och WHO",
          "ref_dok_id": "GR02U210",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U210",
          "ref_dok_titel": "Taiwan och WHO",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U211 Sveriges roll i EU och i världen",
          "ref_dok_id": "GR02U211",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U211",
          "ref_dok_titel": "Sveriges roll i EU och i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Ana Maria Narti (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U214 Iran",
          "ref_dok_id": "GR02U214",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U214",
          "ref_dok_titel": "Iran",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U216 Eritreanska asylsökandes mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GR02U216",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U216",
          "ref_dok_titel": "Eritreanska asylsökandes mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U217 Västsahara",
          "ref_dok_id": "GR02U217",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U217",
          "ref_dok_titel": "Västsahara",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U218 Palestinska skolböcker",
          "ref_dok_id": "GR02U218",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U218",
          "ref_dok_titel": "Palestinska skolböcker",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U220 Demokratiseringen i Vitryssland, Ukraina och Moldavien",
          "ref_dok_id": "GR02U220",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U220",
          "ref_dok_titel": "Demokratiseringen i Vitryssland, Ukraina och Moldavien",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U222 Assyrier/syrianer",
          "ref_dok_id": "GR02U222",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U222",
          "ref_dok_titel": "Assyrier/syrianer",
          "ref_dok_subtitel": "av Nils Oskar Nilsson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U224 Religionsfrihet i Europa",
          "ref_dok_id": "GR02U224",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U224",
          "ref_dok_titel": "Religionsfrihet i Europa",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U225 Västsahara",
          "ref_dok_id": "GR02U225",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U225",
          "ref_dok_titel": "Västsahara",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U226 Konflikten om Kashmir",
          "ref_dok_id": "GR02U226",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U226",
          "ref_dok_titel": "Konflikten om Kashmir",
          "ref_dok_subtitel": "av Margareta Andersson och Lena Ek (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U230 Avveckling av Sveriges medlemskap i IOM",
          "ref_dok_id": "GR02U230",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U230",
          "ref_dok_titel": "Avveckling av Sveriges medlemskap i IOM",
          "ref_dok_subtitel": "av Kalle Larsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U231 Taiwan",
          "ref_dok_id": "GR02U231",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U231",
          "ref_dok_titel": "Taiwan",
          "ref_dok_subtitel": "av Patrik Norinder (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U233 Om fredssträvandena i Sudan",
          "ref_dok_id": "GR02U233",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U233",
          "ref_dok_titel": "Om fredssträvandena i Sudan",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U234 Ökade insatser mot barnarbete",
          "ref_dok_id": "GR02U234",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U234",
          "ref_dok_titel": "Ökade insatser mot barnarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Kerstin Andersson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U235 Antisemitism",
          "ref_dok_id": "GR02U235",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U235",
          "ref_dok_titel": "Antisemitism",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U236 Kvinnors rättigheter ",
          "ref_dok_id": "GR02U236",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U236",
          "ref_dok_titel": "Kvinnors rättigheter ",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson och Anders Bengtsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U237 Sveriges stöd till demokratirörelsen i Eritrea",
          "ref_dok_id": "GR02U237",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U237",
          "ref_dok_titel": "Sveriges stöd till demokratirörelsen i Eritrea",
          "ref_dok_subtitel": "av Rezene Tesfazion m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U239 Taiwan",
          "ref_dok_id": "GR02U239",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U239",
          "ref_dok_titel": "Taiwan",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U242 Turkiets kulturansvar",
          "ref_dok_id": "GR02U242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U242",
          "ref_dok_titel": "Turkiets kulturansvar",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U244 Colombia",
          "ref_dok_id": "GR02U244",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U244",
          "ref_dok_titel": "Colombia",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U245 Hivbekämpning i Afrika",
          "ref_dok_id": "GR02U245",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U245",
          "ref_dok_titel": "Hivbekämpning i Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U246 Förenta nationerna",
          "ref_dok_id": "GR02U246",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U246",
          "ref_dok_titel": "Förenta nationerna",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U249 Östersjöområdet",
          "ref_dok_id": "GR02U249",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U249",
          "ref_dok_titel": "Östersjöområdet",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U250 Palestinska barn",
          "ref_dok_id": "GR02U250",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U250",
          "ref_dok_titel": "Palestinska barn",
          "ref_dok_subtitel": "av Luciano Astudillo och Leif Jakobsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U252 Tibet",
          "ref_dok_id": "GR02U252",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U252",
          "ref_dok_titel": "Tibet",
          "ref_dok_subtitel": "av Kent Olsson m.fl. (M, FP, KD, V, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U255 Kvinnan i världen",
          "ref_dok_id": "GR02U255",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U255",
          "ref_dok_titel": "Kvinnan i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U257 Irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_id": "GR02U257",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U257",
          "ref_dok_titel": "Irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_subtitel": "av Joe Frans och Maria Hassan (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U259 Palestina",
          "ref_dok_id": "GR02U259",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U259",
          "ref_dok_titel": "Palestina",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U261 Afrika",
          "ref_dok_id": "GR02U261",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U261",
          "ref_dok_titel": "Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U264 Mänskliga rättigheter i Aceh",
          "ref_dok_id": "GR02U264",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U264",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter i Aceh",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP, FP, V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U265 FN:s roll i Papua",
          "ref_dok_id": "GR02U265",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U265",
          "ref_dok_titel": "FN:s roll i Papua",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström (MP) och Lars Ohly (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U267 Västsahara",
          "ref_dok_id": "GR02U267",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U267",
          "ref_dok_titel": "Västsahara",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U269 Kurdernas fri- och rättigheter i Iran",
          "ref_dok_id": "GR02U269",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U269",
          "ref_dok_titel": "Kurdernas fri- och rättigheter i Iran",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP, FP, KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U272 Framtiden för irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_id": "GR02U272",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U272",
          "ref_dok_titel": "Framtiden för irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Damberg m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U273 Kurdernas situation i Turkiet",
          "ref_dok_id": "GR02U273",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U273",
          "ref_dok_titel": "Kurdernas situation i Turkiet",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Damberg m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U275 Uigurernas situation i Kina",
          "ref_dok_id": "GR02U275",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U275",
          "ref_dok_titel": "Uigurernas situation i Kina",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson m.fl. (KD, FP, C, V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U276 Rätten till abort i ett internationellt perspektiv",
          "ref_dok_id": "GR02U276",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U276",
          "ref_dok_titel": "Rätten till abort i ett internationellt perspektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U277 HBT i världen",
          "ref_dok_id": "GR02U277",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U277",
          "ref_dok_titel": "HBT i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U278 Internationellt arbete för att motverka våld mot kvinnor",
          "ref_dok_id": "GR02U278",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U278",
          "ref_dok_titel": "Internationellt arbete för att motverka våld mot kvinnor",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP, M, C, KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U279 Assyrier/syrianer och folkmordet Seyfo",
          "ref_dok_id": "GR02U279",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U279",
          "ref_dok_titel": "Assyrier/syrianer och folkmordet Seyfo",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U280 ID-kort till Taiwans diplomatiska beskickning i Sverige",
          "ref_dok_id": "GR02U280",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U280",
          "ref_dok_titel": "ID-kort till Taiwans diplomatiska beskickning i Sverige",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg och Johnny Gylling (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U281 Assyrier/syrianer ",
          "ref_dok_id": "GR02U281",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U281",
          "ref_dok_titel": "Assyrier/syrianer ",
          "ref_dok_subtitel": "av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U282 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GR02U282",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U282",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U285 FN-resolution 1325 om kvinnor i krig och konflikter",
          "ref_dok_id": "GR02U285",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U285",
          "ref_dok_titel": "FN-resolution 1325 om kvinnor i krig och konflikter",
          "ref_dok_subtitel": "av Viviann Gerdin m.fl. (C, M, FP, KD, V, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U286 Turkiets väg in i EU",
          "ref_dok_id": "GR02U286",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U286",
          "ref_dok_titel": "Turkiets väg in i EU",
          "ref_dok_subtitel": "av Eskil Erlandsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U289 Utveckling mot frihet, fred och demokrati i Mellanöstern",
          "ref_dok_id": "GR02U289",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U289",
          "ref_dok_titel": "Utveckling mot frihet, fred och demokrati i Mellanöstern",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U290 Taiwan som observatör i WHO",
          "ref_dok_id": "GR02U290",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U290",
          "ref_dok_titel": "Taiwan som observatör i WHO",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunnar Axén (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U298 Den Heliga Stolens internationella representation",
          "ref_dok_id": "GR02U298",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U298",
          "ref_dok_titel": "Den Heliga Stolens internationella representation",
          "ref_dok_subtitel": "av Christin Nilsson och Michael Hagberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U299 Dödsstraff och mänskliga rättigheter i Kina",
          "ref_dok_id": "GR02U299",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U299",
          "ref_dok_titel": "Dödsstraff och mänskliga rättigheter i Kina",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U301 Norra Irak/irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_id": "GR02U301",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U301",
          "ref_dok_titel": "Norra Irak/irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U302 Våld mot fredsaktivister",
          "ref_dok_id": "GR02U302",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U302",
          "ref_dok_titel": "Våld mot fredsaktivister",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Ruwaida m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U303 Tibet",
          "ref_dok_id": "GR02U303",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U303",
          "ref_dok_titel": "Tibet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U304 Förföljelser av oliktänkande i Kina",
          "ref_dok_id": "GR02U304",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U304",
          "ref_dok_titel": "Förföljelser av oliktänkande i Kina",
          "ref_dok_subtitel": "av Karin Thorborg och Sven-Erik Sjöstrand (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U312 Barn i världen",
          "ref_dok_id": "GR02U312",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U312",
          "ref_dok_titel": "Barn i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U314 Folkmord och fördrivning på Black Mesa",
          "ref_dok_id": "GR02U314",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U314",
          "ref_dok_titel": "Folkmord och fördrivning på Black Mesa",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U317 Privata aktörer med militära uppdrag",
          "ref_dok_id": "GR02U317",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U317",
          "ref_dok_titel": "Privata aktörer med militära uppdrag",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U323 Det kristna kulturarvet i sydöstra Turkiet",
          "ref_dok_id": "GR02U323",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U323",
          "ref_dok_titel": "Det kristna kulturarvet i sydöstra Turkiet",
          "ref_dok_subtitel": "av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U325 Mänskliga rättigheter i arabvärlden",
          "ref_dok_id": "GR02U325",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U325",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter i arabvärlden",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunnar Hökmark (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U327 Feminismens roll i Sverige - Sveriges roll i världen",
          "ref_dok_id": "GR02U327",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U327",
          "ref_dok_titel": "Feminismens roll i Sverige - Sveriges roll i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U328 Kuba",
          "ref_dok_id": "GR02U328",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U328",
          "ref_dok_titel": "Kuba",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U331 Fred och mänskliga rättigheter i Colombia",
          "ref_dok_id": "GR02U331",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U331",
          "ref_dok_titel": "Fred och mänskliga rättigheter i Colombia",
          "ref_dok_subtitel": "av Luciano Astudillo (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U332 Kvinnorepresentation i fredsarbete och konflikthantering",
          "ref_dok_id": "GR02U332",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U332",
          "ref_dok_titel": "Kvinnorepresentation i fredsarbete och konflikthantering",
          "ref_dok_subtitel": "av Kristina Zakrisson och Carina Ohlsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U333 Mänskliga rättigheter i Iran",
          "ref_dok_id": "GR02U333",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U333",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter i Iran",
          "ref_dok_subtitel": "av Erling Bager (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U334 Våldtäkt och sexuella övergrepp i väpnade konflikter",
          "ref_dok_id": "GR02U334",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U334",
          "ref_dok_titel": "Våldtäkt och sexuella övergrepp i väpnade konflikter",
          "ref_dok_subtitel": "av Anne Ludvigsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U335 Förenta Nationerna i en globaliserad värld",
          "ref_dok_id": "GR02U335",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U335",
          "ref_dok_titel": "Förenta Nationerna i en globaliserad värld",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U337 Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_id": "GR02U337",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U337",
          "ref_dok_titel": "Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders Bengtsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U338 Folkrepubliken Kina och omvärlden",
          "ref_dok_id": "GR02U338",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U338",
          "ref_dok_titel": "Folkrepubliken Kina och omvärlden",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U340 Mellanösternkonflikten",
          "ref_dok_id": "GR02U340",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U340",
          "ref_dok_titel": "Mellanösternkonflikten",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U341 Internationell samverkan, utgiftsområde 5",
          "ref_dok_id": "GR02U341",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U341",
          "ref_dok_titel": "Internationell samverkan, utgiftsområde 5",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U343 Kina",
          "ref_dok_id": "GR02U343",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U343",
          "ref_dok_titel": "Kina",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U346 Kurdistan - sårade delar av Turkiet och Irak",
          "ref_dok_id": "GR02U346",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U346",
          "ref_dok_titel": "Kurdistan - sårade delar av Turkiet och Irak",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U347 Homosexuella-bisexuella i världen",
          "ref_dok_id": "GR02U347",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U347",
          "ref_dok_titel": "Homosexuella-bisexuella i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Börje Vestlund m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U348 Global utveckling, solidaritet och förvaltarskap, utgiftsområde 7",
          "ref_dok_id": "GR02U348",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U348",
          "ref_dok_titel": "Global utveckling, solidaritet och förvaltarskap, utgiftsområde 7",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U349 Genderperspektiv i  freds- och konfliktarbete",
          "ref_dok_id": "GR02U349",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U349",
          "ref_dok_titel": "Genderperspektiv i  freds- och konfliktarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Sonja Fransson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U350 Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_id": "GR02U350",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U350",
          "ref_dok_titel": "Säkerhetspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U352 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GR02U352",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U352",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_id": "GR0320",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "20",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-03-31",
          "ref_dok_id": "GR0991",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "91",
          "ref_dok_titel": "2004-03-31",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-03-31",
          "ref_dok_id": "GR0991",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "91",
          "ref_dok_titel": "2004-03-31",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:176",
          "ref_dok_id": "GR0K176",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "176",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:176",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}