{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2222463",
      "dok_id": "GR01UU3",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "UU3",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:UU3",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "UU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "3",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-12-02 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:16",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:19",
      "titel": "Sveriges politik för global utveckling",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01UU3/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01UU3",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01UU3",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01UU3",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Utrikesutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:UU3</div><h1>Sveriges politik för global utveckling</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI detta betänkande behandlas regeringens proposition 2002/03:122 Gemensamt\r\nansvar - Sveriges politik för global utveckling, utvecklingspropositionen,\r\nsamt följdmotioner och motioner väckta under de allmänna motionstiderna\r\n2002/03 och 2003/04. Propositionen har fokus på fattiga människor och\r\nländer. Förslaget lägger grunden för en sammanhållen och samstämd svensk\r\npolitik för global utveckling som kan bidra till att FN:s\r\nmillennieutvecklingsmål\r\nkan uppfyllas.\r\nMål, perspektiv och huvuddrag för politiken\r\nI utvecklingspropositionen anges ett samlat mål för politiken för global\r\nutveckling samt ett mål för utvecklingssamarbetet. Det senare ersätter\r\nde mål som tidigare har funnits för internationellt utvecklingssamarbete.\r\nDet senare målet kommer också att omfatta samarbetet med Central- och\r\nÖsteuropa eftersom detta slås samman med det internationella\r\nutvecklingssamarbetet. Dessutom anges två perspektiv som skall vara vägledande\r\nvid prioriteringar och utformning av den svenska politiken. Slutligen\r\nanges också ett antal huvuddrag som anger vad politiken genomgående\r\nskall främja och inriktas på, både vad gäller åtgärder och stöd i\r\nenskilda länder och den politik som förs på global nivå.\r\nUtskottet delar regeringens syn att målet för den samlade politiken för\r\nglobal utveckling skall vara att bidra till en rättvis och hållbar global\r\nutveckling. Vid sidan av detta mål, som gäller för alla politikområden,\r\nskall målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete vara att\r\nbidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra\r\nsina levnadsvillkor.\r\nPolitiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket innebär att\r\nmänniskors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas\r\nför en rättvis och hållbar utveckling. Demokrati, jämställdhet och\r\nbarnets rättigheter lyfts särskilt fram. Vidare skall politiken också\r\npräglas av de fattigas perspektiv, vilket innebär att fattiga människors\r\nbehov, intressen och förutsättningar skall vara utgångspunkt i strävandena\r\nmot en rättvis och hållbar utveckling.\r\nDe åtta olika huvuddragen anger inriktningen för politiken för global\r\nutveckling liksom för utvecklingssamarbetet. De är uttryck för värderingar\r\nsom skall genomsyra politiken inom alla relevanta politikområden inklusive\r\nutvecklingssamarbetet. Utskottet grupperar huvuddragen enligt följande:\r\nDe\r\ngrundläggande värdena enligt utskottet är demokrati och god samhällsstyrning,\r\nrespekt för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor\r\noch män. Hållbar utveckling omfattar tre huvuddrag, nämligen hållbart\r\nnyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön, ekonomisk tillväxt\r\nsamt social utveckling och trygghet. Övriga huvuddrag är konflikthantering\r\noch säkerhet samt globala gemensamma nyttigheter.\r\nUtskottet menar att den svenska politiken skall bidra till uppfyllandet\r\nav millennieutvecklingsmålen. Det övergripande målet är att avskaffa\r\nfattigdom och hunger i världen. Ett delmål är att till 2015 halvera den\r\nandel av världens befolkning som drabbats.\r\nPolitikområden och deras samstämmighet\r\nUtskottet gör en genomgång av alla de politikområden som propositionen\r\nredovisar och ställer sig i allt väsentligt bakom regeringens förslag.\r\nNär det gäller frågan om krigsmaterielexporten inom utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken gör utskottet ett tillkännagivande med innebörden att\r\nden av regeringen tillsatta utredningen om översyn av riktlinjerna för\r\nkrigsmaterielexporten också skall beakta de aspekter som ryms inom en\r\nsamstämd politik för en global utveckling. Inom handels- och jordbrukspolitiken\r\nstryker utskottet under frihandelns betydelse men också de särskilda\r\nförutsättningar som utvecklingsländerna har att ta hänsyn till när de\r\nformar sin politik. Inom näringspolitiken pekar utskottet särskilt på\r\nfrågorna om företagens ansvar. Utskottet anser slutligen också att\r\nkonsumentpolitiken kan spela en viktig roll inom ramen för en politik\r\nför global utveckling.\r\nInternationellt utvecklingssamarbete\r\nUtskottet anser att Sverige skall fortsätta att bedriva ett effektivt\r\nutvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste länderna. Från år\r\n2004 kommer politikområde 9 Samarbetet med Central- och Östeuropa och\r\npolitikområde 8 Internationellt utvecklingssamarbete att slås samman\r\noch omfattas av samma mål. Särdragen för samarbetet med Central- och\r\nÖsteuropa kommer att beaktas på samma sätt som särdragen för varje region\r\noch land, nämligen genom skrivningar om mål och villkor i regleringsbrev,\r\nlandstrategier och andra planeringsinstrument. Även fortsättningsvis\r\nkommer vid den ekonomiska redovisningen icke OECD/DAC-klassat stöd att\r\nsärredovisas.\r\nUtskottet är positivt till att ländersamarbetet görs mer flexibelt,\r\nsamtidigt som insatserna koncentreras till färre områden. Det bilaterala\r\nsamarbetet som omfattar flera olika insatsområden i ett och samma land\r\nbör, av praktiska skäl, vara begränsat till färre länder än som hittills\r\nvarit fallet. Avsnittet om utvecklingssamarbete berör i övrigt traditionellt\r\nutvecklingssamarbete. Utskottet ansluter sig till propositionens förslag,\r\nmen berör därutöver några områden - teman samt länder - som tagits upp\r\ni motioner från den allmänna motionstiden. Utskottet har härvid ägnat\r\nsärskild uppmärksamhet åt sexuell och reproduktiv hälsa, hiv/aids samt\r\nde funktionshindrades situation.\r\nI anslutning till behandlingen av motioner om Världsbanken gör utskottet\r\nett tillkännagivande om att regeringen med regelbundna intervall i en\r\nskrivelse bör redovisa de svenska prioriteringarna för riksdagen vad\r\navser Världsbanken, IMF och de regionala utvecklingsbankerna.\r\nI anslutning till regeringens förslag om att målsättningen att avsätta\r\n1 % av Sveriges BNI till internationellt utvecklingssamarbete ligger\r\nfast upprepar utskottet föregående års ställningstagande att en höjning\r\nav biståndet till denna nivå bör genomföras under mandatperioden förutsatt\r\natt det statsfinansiella läget så medger. Dessutom är ambitionen att\r\ninom denna volym minst 0,25 % av BNI skall nå de minst utvecklade\r\nländerna år 2010.\r\nAktörer, förvaltning och resultatuppföljning\r\nUtskottet ansluter sig i allt väsentligt till regeringens förslag, men\r\ntillför som viktiga aktörer för utvecklingspolitikens genomförande också\r\nparlamenten och partierna. I detta sammanhang stryker utskottet under\r\ndet partinära stödets betydelse.\r\nEtt antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden behandlas också\r\nunder detta avsnitt oavsett om propositionen berört de aktuella\r\nfrågeställningarna.\r\nNär det gäller uppföljningen välkomnar utskottet regeringens förslag\r\ntill årlig resultatskrivelse med några preciseringar, som bland annat\r\nberör tidpunkten för skrivelsen samt dess karaktär och innehåll. Utskottet\r\ngör, efter en jämförelse med hur den samstämda miljö- respektive\r\njämställdhetspolitiken tidigare introducerats, ett tillkännagivande vad\r\navser koordineringsfrågorna. Det är angeläget att regeringen klargör\r\nvar koordineringsansvaret skall ligga och att den säkerställer att\r\nuppkomna målkonflikter kan avdömas på politisk nivå. För att nå framgång\r\nmed den nya utvecklingspolitiken menar utskottet att det behövs en\r\nsammanhållande, samordnande och pådrivande funktion. Utskottet pekar\r\nockså på betydelsen av att respektive politikområde får operativa mål,\r\nunder målet rättvis och hållbar global utveckling, samt strategier för\r\natt underlätta genomslag för den nya samstämda politiken. Utskottet\r\nhävdar också kompetensutvecklingens betydelse i detta sammanhang.\r\nSlutligen välkomnar utskottet inrättandet av ett medborgarforum samt en\r\nsjälvständig funktion för utvärdering av det internationella\r\nutvecklingssamarbetet.\r\nUtskottet gör således i detta betänkande tre tillkännagivanden grundade\r\npå motionsyrkanden samt tillstyrker i övrigt regeringens förslag.\r\nSamtliga övriga motionsyrkanden avstyrks.\r\nI ärendet finns 41 reservationer och 14 särskilda yttranden.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Inriktningen av politiken för global utveckling och internationellt\r\nutvecklingssamarbete\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:U11 yrkande 11 och 2003/04:U248\r\nyrkande 11.\r\n\r\n2.      Mål för politiken för global utveckling\r\nRiksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för politiken för\r\nglobal utveckling. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122\r\npunkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:U274, 2002/03:U295\r\nyrkande 5, 2003/04:U11 yrkande 12, 2003/04:U246 yrkande 2, 2003/04:U248\r\nyrkande 12 och 2003/04:U261 yrkande 1.\r\n\r\n3.      Mål för svenskt utvecklingssamarbete\r\nRiksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för det internationella\r\nutvecklingssamarbete samt beslutar att nuvarande mål för det svenska\r\nutvecklingssamarbete skall upphöra att gälla. Därmed bifaller riksdagen\r\nproposition 2002/03:122 punkt 4 och avslår motionerna 2002/03:U260\r\nyrkande 6, 2002/03:U284 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U294 yrkande 2,\r\n2002/03:U295 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkande 1, 2002/03:U315, 2002/03:U322\r\nyrkande 9, 2003/04:U6 yrkande 28, 2003/04:U10 yrkande 1, 2003/04:U11\r\nyrkande 1, 2003/04:U248 yrkande 1, 2003/04:U316 yrkandena 1 och 2 och\r\n2003/04:U348 yrkandena 1 och 23.\r\nReservation 1 (m)\r\nReservation 2 (fp)\r\n\r\n4.      Perspektiven i politiken\r\nRiksdagen godkänner vad regeringen föreslår om perspektiv för politiken\r\nför global utveckling. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122\r\npunkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 7,\r\n2003/04:U7 yrkande 1, 2003/04:U10 yrkande 3 och 2003/04:U12 yrkande\r\n1.\r\nReservation 3 (fp)\r\nReservation 4 (v)\r\n\r\n5.      Huvuddragen i politiken\r\nRiksdagen godkänner med de preciseringar utskottet gjort vad regeringen\r\nföreslår om riktlinjer för politiken för global utveckling och det\r\ninternationella utvecklingssamarbetet. Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2002/03:122 punkterna 2 och 5.\r\n\r\n6.      Demokrati och god samhällsstyrning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U201 yrkandena 2, 7 och 8,\r\n2002/03:U261 yrkande 4, 2002/03:U263 yrkande 11, 2003/04:U9 yrkandena 8-11,\r\n2003/04:U10 yrkande 2, 2003/04:U220 yrkande 1 och 2003/04:U227.\r\n\r\n7.      Respekten för de mänskliga rättigheterna\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 8, 2002/03:U262 yrkande\r\n3, 2002/03:U294 yrkande 5, 2002/03:U322 yrkande 20, 2003/04:U6 yrkandena\r\n1 och 3 och 2003/04:U9 yrkande 5.\r\nReservation 5 (m)\r\n\r\n8.      Jämställdhet\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U260 yrkandena 1 och 5, 2002/03:U294\r\nyrkande 16, 2003/04:U5 yrkande 4, 2003/04:U9 yrkande 15, 2003/04:U10\r\nyrkande 11, 2003/04:U285 yrkande 8 och 2003/04:U349 yrkandena 6 och 8.\r\n\r\n9.      Nyttjandet av naturresurserna och omsorgen om miljön\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U313 yrkande 9, 2003/04:U9 yrkande\r\n14, 2003/04:U12 yrkande 10 och 2003/04:U254 yrkande 3.\r\n\r\n10.     Ekonomisk tillväxt\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 14, 2002/03:U295\r\nyrkande 14, 2002/03:U322 yrkande 3 och 2003/04:U12 yrkande 4.\r\nReservation 6 (m, fp)\r\n\r\n11.     Konflikthantering och säkerhet\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 8, 2002/03:U260 yrkande\r\n3, 2003/04:U6 yrkandena 26 och 27, 2003/04:U7 yrkande 3 och 2003/04:U285\r\nyrkande 1.\r\n\r\n12.     Globala gemensamma nyttigheter\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:U6 yrkande 8 och 2003/04:U254\r\nyrkande 8.\r\n\r\n13.     Samspelet mellan huvuddragen\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U201 yrkande 1, 2002/03:U295\r\nyrkandena 2 och 16, 2002/03:U322 yrkande 10, 2003/04:U11 yrkande 2 och\r\n2003/04:U248 yrkande 2.\r\nReservation 7 (m)\r\n\r\n14.     Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken\r\nRiksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:U3 yrkande 3 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:U235 yrkande 3, 2002/03:U290 yrkandena 1 och 2,\r\n2003/04:U6 yrkandena 2 och 14, 2003/04:U7 yrkandena 2, 4 och 5, 2003/04:U10\r\nyrkande 25, 2003/04:U11 yrkandena 3 och 4, 2003/04:U12 yrkandena 21 och\r\n22, 2003/04:U261 yrkande 2 och 2003/04:Fö267 yrkande 1.\r\nReservation 8 (v)\r\nReservation 9 (mp)\r\n\r\n15.     Ekonomisk politik och handelspolitik\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U262 yrkandena 5 och 8, 2002/03:U313\r\nyrkande 19, 2003/04:U3 yrkande 1, 2003/04:U6 yrkandena 10 och 22,\r\n2003/04:U7 yrkandena 7, 8, 14-16 och 18, 2003/04:U9 yrkande 20, 2003/04:U11\r\nyrkande 8, 2003/04:U12 yrkandena 13, 16, 17, 19 och 20, 2003/04:U248\r\nyrkande 8, 2003/04:U270, 2003/04:U348 yrkande 14 och 2003/04:U351 yrkande\r\n2.\r\nReservation 10 (m)\r\nReservation 11 (kd)\r\nReservation 12 (v)\r\nReservation 13 (mp)\r\n\r\n16.     Näringspolitiken\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkandena 16, 17 och 19,\r\n2002/03:U296 yrkande 11, 2003/04:U6 yrkandena 9 och 11-13, 2003/04:U9\r\nyrkande 12, 2003/04:U213 yrkande 4, 2003/04:U253 yrkande 2, 2003/04:U255\r\nyrkande 7, 2003/04:U283, 2003/04:U296, 2003/04:U348 yrkandena 13, 15\r\noch 16, 2003/04:U352 yrkande 8, 2003/04:MJ411 yrkande 6 och 2003/04:N334\r\nyrkande 2.\r\nReservation 14 (v, mp)\r\n\r\n17.     Miljöpolitiken\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:U6 yrkandena 6 och 7, 2003/04:U12\r\nyrkande 2, 2003/04:U249 yrkande 6, 2003/04:U254 yrkande 9 och 2003/04:U348\r\nyrkande 22.\r\n\r\n18.     Jordbruks- och fiskeripolitiken\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U290 yrkande 4, 2002/03:U313\r\nyrkandena 2 och 20, 2002/03:MJ428 yrkande 43, 2003/04:U7 yrkande 17,\r\n2003/04:U9 yrkandena 16, 17 och 19, 2003/04:U10 yrkande 5, 2003/04:U12\r\nyrkande 18, 2003/04:U261 yrkandena 4 och 5 och 2003/04:U271 yrkandena\r\n1-4.\r\nReservation 15 (m, fp)\r\nReservation 16 (mp)\r\n\r\n19.     Politiken för social omsorg och folkhälsa\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U244, 2002/03:U260 yrkande 4,\r\n2002/03:U284 yrkande 23, 2002/03:U290 yrkandena 7 och 14, 2002/03:U295\r\nyrkandena 6 och 21, 2002/03:U313 yrkandena 12-15, 2002/03:So455 yrkande\r\n2, 2003/04:U2 yrkande 2, 2003/04:U5 yrkande 3, 2003/04:U6 yrkandena 16\r\noch 17, 2003/04:U7 yrkande 6, 2003/04:U9 yrkandena 25 och 26, 2003/04:U10\r\nyrkande 12, 2003/04:U11 yrkande 6, 2003/04:U245 yrkandena 3, 4, 6, 7,\r\n15 och 18, 2003/04:U248 yrkande 6, 2003/04:U251 yrkandena 1, 2, 4, 6\r\noch 8, 2003/04:U261 yrkande 8, 2003/04:U305, 2003/04:U312 yrkandena 1,\r\n4 och 5, 2003/04:U348 yrkandena 19 och 20 och 2003/04:So645 yrkande 5.\r\n\r\nReservation 17 (m, kd)\r\n\r\n20.     Kultur- och utbildningspolitiken\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U260 yrkande 2, 2003/04:U10 yrkandena\r\n22 och 23 och 2003/04:U11 yrkande 7.\r\n\r\n21.     Rättsliga frågor, migrationspolitiken och konsumentpolitiken\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 15, 2002/03:U294\r\nyrkandena 14 och 20, 2002/03:U296 yrkande 9, 2002/03:U313 yrkande 26,\r\n2003/04:U10 yrkande 18 och 2003/04:U213 yrkande 2.\r\n\r\n22.     Samstämmighet i svensk politik och i EU:s politik\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U262 yrkande 7, 2002/03:U294 yrkande\r\n22, 2003/04:U6 yrkandena 20 och 21, 2003/04:U7 yrkandena 11 och 12,\r\n2003/04:U9 yrkande 32, 2003/04:U10 yrkande 6, 2003/04:U12 yrkande 3 och\r\n2003/04:U348 yrkandena 6 och 32.\r\nReservation 18 (v)\r\n\r\n23.     Samarbetsländer och planeringsinstrument\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U295 yrkandena 8 och 15, 2003/04:U6\r\nyrkande 30, 2003/04:U9 yrkande 29, 2003/04:U10 yrkande 4, 2003/04:U12\r\nyrkande 8 och 2003/04:U348 yrkande 3.\r\nReservation 19 (m)\r\nReservation 20 (kd)\r\nReservation 21 (c)\r\n\r\n24.     Demokrati och god samhällsstyrning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:L249 yrkande 22, 2002/03:U224\r\nyrkande 2, 2002/03:U228 yrkandena 11 och 14, 2002/03:U284 yrkandena 7,\r\n10 och 11, 2002/03:U290 yrkandena 6 och 12, 2002/03:U294 yrkande 4,\r\n2002/03:U295 yrkande 9, 2002/03:U298 yrkande 1, 2002/03:U320, 2003/04:K418\r\nyrkande 6, 2003/04:U4, 2003/04:U10 yrkandena 14, 15 och 21, 2003/04:U213\r\nyrkande 3, 2003/04:U241, 2003/04:U282 yrkandena 10 och 13, 2003/04:U337\r\nyrkande 1 och 2003/04:U348 yrkandena 8, 10 och 11.\r\nReservation 22 (fp)\r\nReservation 23 (kd)\r\n\r\n25.     Jämställdhet\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 8, 2002/03:U294 yrkande\r\n15, 2002/03:U313 yrkande 22, 2002/03:U328 yrkande 15, 2002/03:A242\r\nyrkande 11, 2003/04:U6 yrkande 5, 2003/04:U9 yrkande 13, 2003/04:U260,\r\n2003/04:U348 yrkande 9, 2003/04:Sf403 yrkande 33 och 2003/04:A371 yrkande\r\n9.\r\nReservation 24 (kd)\r\nReservation 25 (c)\r\n\r\n26.     Bundet och obundet bistånd\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:U3 yrkande 2, 2003/04:U6 yrkande\r\n31, 2003/04:U9 yrkande 33 och 2003/04:U10 yrkande 24.\r\nReservation 26 (c)\r\n\r\n27.     Skuldavskrivningar\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U263 yrkande 9, 2002/03:U313 yrkande\r\n21, 2003/04:U6 yrkande 15, 2003/04:U7 yrkandena 19-22, 2003/04:U9 yrkande\r\n23, 2003/04:U10 yrkande 17, 2003/04:U11 yrkande 9, 2003/04:U12 yrkandena\r\n11 och 12, 2003/04:U248 yrkande 9, 2003/04:U261 yrkande 3 och 2003/04:U308\r\nyrkandena 2-5.\r\nReservation 27 (m)\r\nReservation 28 (fp)\r\nReservation 29 (kd)\r\nReservation 30 (c)\r\nReservation 31 (mp)\r\n\r\n28.     Bistånd till jordbrukssektorn\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U290 yrkande 16, 2003/04:U9 yrkandena\r\n18 och 30, 2003/04:U261 yrkande 6 och 2003/04:U271 yrkande 5.\r\n\r\n29.     Bistånd till sexuell och reproduktiv hälsa\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U235 yrkande 4, 2002/03:U294 yrkande\r\n17, 2002/03:U314, 2003/04:U2 yrkande 1, 2003/04:U5 yrkandena 1 och 2,\r\n2003/04:U10 yrkande 13, 2003/04:U232 och 2003/04:U276 yrkande 4.\r\nReservation 32 (m)\r\n\r\n30.     Bistånd till insatser mot hiv/aids\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 24, 2002/03:U290\r\nyrkande 8, 2002/03:U294 yrkande 18, 2002/03:U295 yrkandena 17-20,\r\n2002/03:U313 yrkande 11, 2002/03:U327 yrkandena 3-6, 8 och 9, 2003/04:U6\r\nyrkande 18, 2003/04:U9 yrkande 24, 2003/04:U11 yrkande 5, 2003/04:U228\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:U245 yrkandena 1, 2, 8-14, 16 och 17,\r\n2003/04:U246 yrkande 3, 2003/04:U248 yrkandena 5 och 7, 2003/04:U251\r\nyrkandena 3, 5, 9 och 10, 2003/04:U261 yrkande 9, 2003/04:U295, 2003/04:U300\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:U312 yrkande 3 och 2003/04:U348 yrkande 21.\r\n\r\nReservation 33 (m, kd)\r\n\r\n31.     Bistånd till funktionshindrade\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 29, 2003/04:U6 yrkande\r\n19, 2003/04:U8, 2003/04:U9 yrkande 6, 2003/04:U10 yrkande 16, 2003/04:U316\r\nyrkande 3 och 2003/04:U348 yrkande 27.\r\n\r\n32.     Bistånd till kultur och utbildning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr371 yrkande 1, 2003/04:U297,\r\n2003/04:U348 yrkande 18 och 2003/04:Kr391 yrkande 1.\r\n\r\n33.     Övriga bilaterala insatser\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U220, 2002/03:U284 yrkande 20,\r\n2002/03:U296 yrkande 7, 2003/04:U212 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U310\r\noch 2003/04:U312 yrkande 16.\r\n\r\n34.     Samarbetet med Central- och Östeuropa\r\nRiksdagen godkänner vad regeringen föreslår om det internationella\r\nutvecklingssamarbetet och sammanslagningen av samarbetet med Central-\r\noch Östeuropa och det allmänna internationella utvecklingssamarbetet.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 3 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:U230, 2002/03:U237 yrkandena 6, 8-11, 13-16 och 18,\r\n2002/03:U240 yrkandena 6-8, 2002/03:U246, 2002/03:U294 yrkandena 6 och\r\n21, 2002/03:U316, 2002/03:U323 yrkande 28, 2003/04:U6 yrkande 29,\r\n2003/04:U10 yrkande 26, 2003/04:U11 yrkande 16, 2003/04:U220 yrkandena 3\r\noch 4 och 2003/04:U249 yrkande 4.\r\nReservation 34 (m)\r\nReservation 35 (fp)\r\nReservation 36 (kd)\r\n\r\n35.     Samarbetet med övriga länder\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U209, 2002/03:U257 yrkande 3,\r\n2002/03:U266 yrkande 3, 2002/03:U273 yrkandena 7-9, 2002/03:U284 yrkande\r\n9, 2002/03:U290 yrkande 3, 2002/03:U294 yrkande 7, 2002/03:U297 yrkandena\r\n3 och 4, 2002/03:U304 yrkandena 4 och 5, 2002/03:U328 yrkande 18,\r\n2003/04:U10 yrkande 20, 2003/04:U206, 2003/04:U217 yrkande 2, 2003/04:U225\r\nyrkande 3, 2003/04:U244 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U263, 2003/04:U267\r\nyrkandena 3 och 5 och 2003/04:U348 yrkande 12.\r\nReservation 37 (fp)\r\n\r\n36.     EU:s utvecklingssamarbete\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 22, 2002/03:U281\r\nyrkandena 3 och 4, 2002/03:U313 yrkande 30, 2003/04:K416 yrkande 38,\r\n2003/04:U9 yrkande 31, 2003/04:U10 yrkande 9, 2003/04:U249 yrkande 5\r\noch 2003/04:U282 yrkande 22.\r\n\r\n37.     Skrivelse om Världsbanken m.m.\r\nRiksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:U284.\r\n\r\n38.     Samarbetet med FN, Världsbanken och andra internationella\r\norganisationer\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 6, 2002/03:U298 yrkande\r\n5, 2002/03:U308, 2003/04:Fi251 yrkande 5, 2003/04:U6 yrkande 24, 2003/04:U7\r\nyrkandena 23-25, 2003/04:U9 yrkandena 21 och 22, 2003/04:U12 yrkandena\r\n14, 15 och 23, 2003/04:U223, 2003/04:U308 yrkandena 1, 7, 10-14, 19 och\r\n20, 2003/04:U315 yrkandena 1-3, 2003/04:U330 yrkandena 1-4, 2003/04:U352\r\nyrkande 6 och 2003/04:N340 yrkandena 1 och 20.\r\nReservation 38 (c)\r\n\r\n39.     Åtaganden om biståndsvolymen\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:U10 yrkande 8, 2003/04:U11 yrkande\r\n15, 2003/04:U12 yrkande 24 och 2003/04:U248 yrkande 15.\r\nReservation 39 (m)\r\n\r\n40.     Enskilda organisationer\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U207 yrkande 1, 2002/03:U284\r\nyrkandena 5 och 28, 2002/03:U290 yrkande 11, 2002/03:U294 yrkande 3,\r\n2002/03:U295 yrkande 12, 2002/03:U313 yrkande 28, 2003/04:U6 yrkande 25,\r\n2003/04:U9 yrkande 28, 2003/04:U10 yrkandena 10 och 19, 2003/04:U11\r\nyrkande 13, 2003/04:U12 yrkande 7, 2003/04:U248 yrkande 13 och 2003/04:U348\r\nyrkandena 7 och 25.\r\n\r\n41.     Offentliga aktörer\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkandena 12 och 13, 2002/03:U290\r\nyrkande 13, 2002/03:U294 yrkande 8, 2002/03:U313 yrkande 27, 2003/04:U1,\r\n2003/04:U6 yrkande 4, 2003/04:U12 yrkande 9, 2003/04:U261 yrkande 10\r\noch 2003/04:U322 yrkande 1.\r\n\r\n42.     Resultatuppföljning och resultatskrivelse\r\nRiksdagen godkänner med de preciseringar som utskottet gjort vad\r\nregeringen föreslår om att genomförandet av politiken för global utveckling\r\nårligen redovisas till riksdagen i form av en resultatskrivelse. Därmed\r\nbifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 6, bifaller delvis\r\nmotionerna 2003/04:U3 yrkande 4 och 2003/04:U9 yrkandena 2 och 4 och\r\navslår motionerna 2003/04:U12 yrkande 5 och 2003/04:U348 yrkande 4.\r\n\r\n43.     Utvärderingsansvar samt koordinering av politiken för global\r\nutveckling\r\nRiksdagen tillkännager vad utskottet anfört om koordinering av politiken\r\nför global utveckling samt godkänner vad regeringen föreslår om en\r\nsjälvständig utvärderingsfunktion. Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2002/03:122 punkt 7 och avslår motionerna 2002/03:U256 yrkandena 1 och\r\n2, 2002/03:U284 yrkandena 3 och 4, 2002/03:U295 yrkande 13, 2002/03:U322\r\nyrkandena 11 och 12, 2003/04:U6 yrkandena 23 och 32-36, 2003/04:U7\r\nyrkandena 9, 10, 13 och 26-28, 2003/04:U9 yrkandena 1, 3, 7 och 27,\r\n2003/04:U10 yrkande 7, 2003/04:U11 yrkandena 10 och 14, 2003/04:U12\r\nyrkande 6, 2003/04:U213 yrkande 1, 2003/04:U248 yrkandena 10 och 14,\r\n2003/04:U318 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U322 yrkande 2 och 2003/04:U348\r\nyrkande 5.\r\nReservation 40 (v)\r\nReservation 41 (c)\r\nStockholm den 2 december 2003\r\nPå utrikesutskottets vägnar\r\nGunilla Carlsson i Tyresö\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Berndt Ekholm (s), Gunilla\r\nCarlsson i Tyresö (m), Birgitta Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd),\r\nLars Ohly (v), Göran Lindblad (m), Anders Sundström (s), Cecilia Wigström\r\n(fp), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m), Lotta\r\nN Hedström (mp), Anita Johansson (s), Birgitta Ohlsson (fp) och Kaj\r\nNordquist (s).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nGenom beslut den 9 december 1999 tillkallade regeringen en parlamentarisk\r\nkommitté (Kommittén om Sveriges politik för global utveckling - Globkom)\r\nmed uppdrag att utreda Sveriges politik för global utveckling. Kommittén\r\nlämnade sitt betänkande En rättvisare värld utan fattigdom, SOU 2001:96,\r\ni slutet av 2001 varefter en omfattande remissbehandling ägde rum.\r\nUtskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2002/03:122\r\nGemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling, de motioner\r\nsom väckts med anledning av propositionen samt de motioner som väckts\r\nunder allmänna motionstiden 2002 respektive 2003 med inriktning på en\r\npolitik för global utveckling.\r\nUtskottet har den 22 oktober besökts av biståndsministern med medarbetare\r\noch därvid erhållit en föredragning samt beretts möjlighet att ställa\r\nfrågor med anledning av budgetpropositionen (2003/04:1) och\r\nutvecklingspropositionen (2002/03:122). Den 31 oktober anordnade utskottet en\r\noffentlig utfrågning med anledning av utvecklingspropositionen. I\r\nutfrågningen deltog bl.a. ett stort antal av Globkoms remissinstanser,\r\nvarav representanter för tio olika intresseområden särskilt ombetts att\r\nkommentera propositionen. Även representanter för Utrikesdepartementet\r\ndeltog i utfrågningen.\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\nI propositionen presenterar regeringen Sveriges politik för global\r\nutveckling, vars mål föreslås vara att bidra till en rättvis och hållbar\r\nglobal utveckling. Detta mål föreslås gälla för samtliga politikområden.\r\nHandels-, jordbruks-, miljö-, säkerhets-, migrationspolitiken och den\r\nekonomiska politiken är exempel på områden där åtgärder skall utformas\r\npå ett sätt som främjar global utveckling. Propositionen har fokus på\r\nfattiga människor och länder. Förslaget lägger grunden för en sammanhållen\r\noch samstämmig politik för att bidra till en rättvis och hållbar utveckling\r\ni världen. Politiken skall bidra till att FN:s millennieutvecklingsmål\r\nuppfylls.\r\nMålet för det svenska utvecklingssamarbetet skall vara att bidra till\r\natt skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina\r\nlevnadsvillkor. Utvecklingssamarbetet är ett instrument bland många inom\r\nden samlade politiken för global utveckling och dess mål är en del av\r\ndet övergripande målet om en rättvis och hållbar global utveckling.\r\nA. Inriktningen av politiken för global utveckling och internationellt\r\nutvecklingssamarbete\r\nUtgångspunkter\r\nPropositionen\r\nPropositionen presenterar ett samlat synsätt på de funktioner som olika\r\npolitikområden har för en rättvis och hållbar global utveckling och\r\nlägger grunden för en sammanhållen svensk politik för global utveckling.\r\nDen skall anpassas till de nya förutsättningar som globaliseringen och\r\nden globala dagordningen för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning\r\nmedför. Synen på utveckling behöver breddas och ett nytt ramverk skapas\r\nför en mer samlad politik. Utveckling beror inte på någon enstaka faktor.\r\nDen sker när en rad faktorer samverkar på ett positivt sätt.\r\nPolitiken omfattar alla departement och verksamheter inom en rad\r\npolitikområden. Olika politikområden måste samverka med varandra för att\r\nen samlad politik för global utveckling skall kunna åstadkommas och\r\ndetta gäller såväl nationellt, som i EU och FN. Stärkt samstämmighet\r\nkrävs också mellan olika aktörer för att den samlade politik som förs\r\nav t.ex. Sverige och EU skall bli utvecklingsfrämjande. Mer samverkan\r\nbehövs mellan olika delar av samhället. De fattiga ländernas ansträngningar\r\nskall även fortsättningsvis stödjas genom internationellt utvecklingssamarbete.\r\n\r\nDet grundläggande motivet för Sveriges politik för global utveckling är\r\nsolidaritet med människor i andra länder. Motiven återspeglar grundläggande\r\nvärderingar som präglat utvecklingen av det svenska samhället och som\r\nockså kommit till uttryck i FN-stadgan och i FN:s allmänna förklaring\r\nom de mänskliga rättigheterna. Övertygelsen om varje människas rätt\r\ntill ett värdigt liv utgör grunden för den solidaritet med fattiga,\r\nförtryckta och utsatta människor som är en viktig del i svensk inrikes-\r\noch utrikespolitik sedan många år.\r\nSolidariteten stärks av insikten om att säkerhet, rättvisa och hållbar\r\nutveckling inte är några exklusiva nationella angelägenheter. Världens\r\nländer är i dag sammanflätade med varandra som aldrig tidigare. Samtidens\r\noch framtidens stora frågor berör alla människor. Detta gäller inte\r\nminst fattigdom och orättvisor. Även ansvaret måste delas och varje\r\nland har ett ansvar när det gäller att skapa gynnsamma förutsättningar\r\nför utveckling i sitt eget land. Utan en utvecklingsfrämjande nationell\r\npolitik sker inga framsteg. Samtidigt måste rikare länder ta ett ansvar\r\nför att stödja och komplettera ansträngningarna i de fattiga länderna\r\ngenom en utvecklingsfrämjande samlad politik och genom internationellt\r\nutvecklingssamarbete.\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 11 liksom i motion 2003/04:U248 (m)\r\nyrkande 11 framhåller motionärerna att utvecklingspolitiken behöver en\r\nnystart så att fattigdomsutrotningen kan påbörjas på allvar. Global\r\nutveckling innebär mycket mer än att forma en ny biståndspolitik; i\r\nstället måste det handla om att anlägga ett globalt perspektiv på\r\nutveckling i sin helhet.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar inledningsvis att propositionens inriktning och\r\nfokus ligger på fattiga människor och länder, vilket innebär\r\nutvecklingsländerna och de s.k. transitionsländerna.\r\nMed den nya utvecklingspropositionen föreslås att Sverige får en\r\nsammanhållen politik för global utveckling för samtliga politikområden.\r\nHandels-, jordbruks-, miljö-, säkerhets-, migrationspolitiken och den\r\nekonomiska politiken är exempel på områden där åtgärder skall utformas\r\npå ett sätt som främjar global utveckling. Det svenska utvecklingssamarbetet\r\nblir ett politikområde bland flera andra och till stor del med uppgift\r\natt komplettera övriga politikområden.\r\nUtskottet välkomnar regeringens förslag till en ny sammanhållen svensk\r\npolitik för global utveckling, som sätter i fokus de människor som inte\r\nfått del av det välstånd som globaliseringen bidragit till. Fattiga\r\nmänniskor och länder, inte minst de allra fattigaste, måste ges makt\r\noch större möjligheter att dra nytta av de fördelar som det ökade globala\r\nutbytet innebär. I dag framstår dessutom sambanden mellan fred, demokrati,\r\nfattigdomsminskning och utveckling allt tydligare. Därför är också\r\nsäkerhetspolitiken en viktig del av politiken för global utveckling.\r\nUtskottet anser att regeringens proposition är ett uttryck för en hög\r\nambition och att Sveriges internationella engagemang förstärks. Förslagen\r\ni proposition innebär att Sverige blir ett av de första länderna i\r\nvärlden med en sammanhållen politik för global utveckling.\r\nUtskottet menar att fattigdomen har många dimensioner och att\r\nfattigdomsbekämpning därför måste spänna över samtliga relevanta politikområden\r\noch omfatta flera samverkande nivåer i samhället samt involvera en mängd\r\nolika aktörer. Ett mål för utvecklingssamarbetet koncentrerat på\r\nfattigdomsbekämpning utgör ett effektivare styrmedel än de tidigare delmålen\r\nför utvecklingssamarbetet.\r\nMerparten utvecklingsländer har i dag utformat nationella strategier\r\nför fattigdomsbekämpning, vilka bör utgöra grunden för allt internationellt\r\nsamarbete. Sverige skall verka internationellt för att främja samordningen\r\nmellan olika aktörer i förhållande till enskilda utvecklingsländer och\r\nregionala sammanslutningar och för att stärka utvecklingsländernas röst\r\ni olika internationella forum.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionen\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2003/04:U11 (m)\r\nyrkande 11 och 2003/04:U248 (m) yrkande 11.\r\nMål och perspektiv\r\nMål för politiken för global utveckling\r\nPropositionen\r\nDet som tidigare var en huvuduppgift för biståndet skall vara en uppgift\r\nför alla politikområden, med ett gemensamt övergripande mål. Med den\r\nnya utvecklingspropositionen får Sverige en sammanhållen politik för\r\nalla delar av regeringens verksamhet.\r\nPropositionen föreslår en politik för global utveckling vars mål föreslås\r\nvara att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Sverige\r\nvill stödja fattiga länder i deras egna processer och bl.a. genom att\r\nse till att det som görs i ett sammanhang stämmer med svenskt agerande\r\ni ett annat. Grundsynen är att all utveckling skapas av människor i\r\nderas egna samhällen. Detta föreslås göras genom att se till att det\r\nsom görs i ett sammanhang stämmer med svenskt agerande i ett annat.\r\nHandel, jordbruk, miljö, säkerhet och migration är exempel på områden\r\nvars verksamheter måste vara inriktade mot samma mål.\r\nPropositionen lägger grunden för en sammanhållen och samstämmig politik\r\nför att bidra till en rättvis och hållbar utveckling i världen, och är\r\nett av Sveriges bidrag för att uppnå FN:s millenniemål - att halvera\r\nfattigdomen till 2015. Handels- , jordbruks-, miljö-, säkerhets-,\r\nmigrationspolitiken och den ekonomiska politiken är exempel på områden\r\ndär åtgärder skall utformas på ett sätt som främjar global utveckling.\r\nDen föreslagna politiken skall också bidra till att millennieutvecklingsmålen\r\nuppfylls. För att lyckas i ett sådant arbete krävs också nära samverkan\r\nmed aktörer i det svenska samhället, såsom näringsliv, universitet och\r\nforskarsamhället, folkrörelser och organisationer, institut och myndigheter.\r\n\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U274 (v) konstateras att huvudorsaken till svälten i\r\nvärlden fortfarande är fattigdom, men att krig, torka och översvämningar\r\nbidrar. De allvarliga konsekvenserna av svälten beror på världssamfundets\r\nbristande engagemang och passivitet. Motionärerna anser att Sverige bör\r\ngå i spetsen för fattigdomsbekämpning och bekämpning av världssvälten\r\noch med stort engagemang medverka till att utveckla strategier och\r\nhandlingsprogram i syfte att uppnå målet att halvera världssvälten till\r\n2015.\r\nI motion 2002/03:U295 (m) yrkande 5 konstateras att bistånd i ökad\r\nutsträckning måste fokuseras på åtgärder som verkligen utrotar fattigdom.\r\nMotionärerna menar att det krävs en snabb ekonomisk tillväxt som kommer\r\nhela befolkningar till del med ett bistånd som är resultatinriktat.\r\nMotionärerna framhåller att det behöver utvecklas en dynamisk marknadsekonomi\r\ndär företagsamhet och arbetsvilja står i centrum och att millenniemålen\r\nkan vara vägledande i detta arbete.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 12 framhålls svårigheterna med att ge\r\nbistånd som verkligen främjar utveckling. Alltför ofta ges bistånd med\r\nutgångspunkt från givarlandets perspektiv och inte sällan framstår själva\r\ngivandet som viktigare än det planerade resultatet. Motionärerna menar\r\natt arbete med bistånd vad gäller strategi och ledning i högre utsträckning\r\nmåste vara mer framåtsyftande och i linje med FN:s millenniemål.\r\nI motion 2003/04:U248 (m) yrkande 12 krävs att målet för Sveriges politik\r\nför global utveckling uttryckligen skall vara FN:s millenniemål, med\r\ntillägget att främja mänskliga rättigheter och demokrati.\r\nI motion 2003/04:U246 (m) yrkande 2 krävs att Sverige och EU skall verka\r\nför att respekt för mänskliga rättigheter och demokrati uttryckligen\r\ninbegrips i FN:s millenniemål.\r\nI motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 1 framhålls att Sverige bör stödja\r\nUNDP:s presenterade \"millenniekontrakt\" med syfte att huvudsakligen\r\ninrikta fattigdomsbekämpningen på de högprioriterade länderna och för\r\natt nå millenniemålen för de minst utvecklade länderna.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att den sammanhållna svenska politiken för global\r\nutveckling som redovisas i regeringens proposition bygger på ett samlat\r\nsynsätt på de uppgifter som olika politikområden har för en rättvis och\r\nhållbar global utveckling och på ökad samverkan med andra länder och\r\naktörer. Den svenska politiken skall på detta sätt bidra till att\r\nuppfylla FN:s millenniedeklaration, och det är ett av Sveriges bidrag för\r\natt uppnå FN:s millenniemål - att halvera fattigdomen till 2015. Utskottet\r\nser millennieutvecklingsmålen som en konkretisering - om än ej fullständig\r\n- av det övergripande målet om en rättvis och hållbar utveckling.\r\nI dag finns en dagordning för global utveckling överenskommen av alla\r\nvärldens länder. Den bygger på samlade erfarenheter som kommer till\r\nuttryck i slutsatserna från de världs- och FN-konferenser som särskilt\r\nunder 1990-talet behandlade många av de frågor som är relevanta för\r\nfattigdomsbekämpning och global utveckling. Dagordningen representeras\r\nfrämst av FN:s millenniedeklaration som antogs år 2000 och innehåller\r\nåtaganden om fred, säkerhet och avrustning, utveckling och fattigdomsbekämpning,\r\nmiljöhänsyn, mänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning,\r\nskydd för särskilt utsatta samt Afrikas speciella behov. Ur denna\r\ndeklaration har hämtats mer konkreta målsättningar, de s.k.\r\nmillennieutvecklingsmålen. Till dessa har kommit \"utvecklingsdagordningen\" från\r\nVärldshandelsorganisationens (WTO) ministerkonferens i Doha 2001 samt\r\nresultaten från den internationella konferensen om finansiering för\r\nutveckling i Monterrey 2002 och FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling\r\ni Johannesburg 2002. Sammantaget utgör dessa överenskommelser ett\r\ngemensamt globalt ramverk för utveckling.\r\nMillennieutvecklingsmålen innefattar åtta tidsbundna mål. De skall ses\r\nsom etappmål på vägen mot målet att helt avskaffa fattigdomen. Det första\r\noch mest centrala slår fast att extrem fattigdom och hunger skall\r\navskaffas och att en halvering av andelen människor som lever i extrem\r\nfattigdom och som lider av hunger skall åstadkommas under perioden\r\n1990-2015. De andra målen rör barns och ungas rätt till grundläggande\r\nutbildning, jämställdhet och kvinnors ställning, mödra- och spädbarnsdödlighet,\r\nhiv/aids, malaria och andra sjukdomar, miljömässig hållbarhet samt\r\nglobalt utvecklingssamarbete. Målen kompletteras med delmål och indikatorer\r\npå måluppfyllelse.\r\nUtskottet menar att genom att biståndet är tydligt fattigdomsinriktat\r\nkommer de minst utvecklade länderna att prioriteras vid implementeringen\r\nav millenniemålen.\r\nKonferensen om finansiering för utveckling i Monterrey 2002 innebar ett\r\ngenombrott för en helhetssyn på utveckling. Utvecklingsländerna åtog\r\nsig att skapa gynnsamma inhemska villkor för utveckling, inklusive god\r\nsamhällsstyrning, sund makroekonomisk politik och bekämpning av korruption.\r\nDe rika länderna åtog sig att öka effektiviteten i och volymen på\r\nutvecklingssamarbetet och att främja andra resursflöden genom bl.a.\r\ninvesteringar och handel.\r\nFN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg slog fast\r\nhållbar utveckling med dess tre dimensioner - den ekonomiska, den sociala\r\noch den miljömässiga. Ett antal nya globala åtaganden inom områdena\r\nvatten och sanitet, hälsa, kemikalier, jordbruk och livsmedelsförsörjning,\r\nenergi, biologisk mångfald och hållbara produktions- och konsumtionsmönster\r\ngjordes. Vikten av näringslivets medverkan och företagens utvidgade\r\nansvar underströks. Tillsammans bildar dessa överenskommelser och\r\nmillennieutvecklingsmålen en gemensam värdegrund och dagordning i arbetet\r\nför global utveckling.\r\nUtskottet delar slutligen propositionens förslag om att i målformuleringen\r\nsätta fokus på rättvis och hållbar utveckling samt att därmed inte tynga\r\ndet övergripande målet med preciserade tillägg.\r\nMed vad som ovan anförts tillstyrker utskottet proposition 2002/03:122\r\nyrkande 1 i berörd del och avstyrker motionerna 2002/03:U274 (v),\r\n2002/03:U295 (m) yrkande 5, 2003/04:U11 (m) yrkande 12, 2003/04:U246 (m)\r\nyrkande 2, 2003/04:U248 (m) yrkande 12 samt 2003/04:U261 (kd) yrkande\r\n1.\r\nMål för svenskt utvecklingssamarbete\r\nPropositionen\r\nSverige står bakom det internationella målet att mellan 1990 och 2015\r\nhalvera andelen fattiga människor i världen. På lång sikt är målet att\r\nhelt avskaffa fattigdomen och för att uppnå detta mål skall Sverige i\r\nsamverkan och samarbete med andra länder bidra till att främja fattiga\r\nmänniskors möjligheter att förbättra sin egen situation och därmed ta\r\nsig ur fattigdomen.\r\nMålet för det svenska utvecklingssamarbetet skall vara att bidra till\r\natt skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina\r\nlevnadsvillkor. Denna formulering avser att lyfta fram fattiga kvinnor,\r\nmän, flickor och pojkar som aktiva subjekt snarare än passiva objekt.\r\nUtvecklingssamarbetet är ett stöd och komplement till ansträngningar\r\nsom görs av fattiga människor och länder för att ta sig ur sin fattigdom.\r\nUtvecklingssamarbetet är ett instrument bland många inom den samlade\r\npolitiken för global utveckling och dess mål är en del av det övergripande\r\nmålet om en rättvis och hållbar global utveckling.\r\nDe sex biståndspolitiska delmål som hittills gällt för Sveriges\r\nutvecklingssamarbete har medfört att det övergripande målet om\r\nfattigdomsbekämpning\r\nhar fallit i bakgrunden och i realiteten inte utgjort vare sig fokus\r\neller mål för verksamheten. Även OECD/DAC har i en översyn av Sveriges\r\nutvecklingssamarbete konstaterat att fattigdomsminskning inte utgjort\r\nfokus för svenskstödda projekt och program, trots att detta egentligen\r\nvarit det övergripande målet.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U260 (c) yrkande 6 framhålls vikten av insatser på\r\nalla nivåer för att öka kvinnors deltagande i samhället samt att samarbetet\r\ni världen måste få en mycket tydlig inriktning på kvinnor. Det svenska\r\nbiståndet måste inriktas på stöd till kvinnor och en större del av de\r\nresurser som går till internationellt utvecklingssamarbete måste oavkortat\r\ngå till insatser som förbättrar för kvinnor. Sveriges roll som föregångsland\r\nnär det gäller kvinnors roll i samhället skall fortsätta och det sjätte\r\nbiståndsmålet måste finnas kvar.\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) framhålls att det övergripande målet för\r\nSveriges internationella utvecklingssamarbete är att höja de fattigas\r\nlevnadsnivå. Motionärerna menar i yrkande 1 att främjandet av mänskliga\r\nrättigheter och en demokratisk samhällsutveckling också måste vara en\r\növergripande målsättning eftersom det inte är enbart det materiella\r\nvälståndet som räknas utan även människors värdighet och möjlighet att\r\nleva i frihet. I yrkande 2 framhålls att även säkerhetsfrämjande och\r\nkonfliktförebyggande insatser måste inkluderas i de övergripande\r\nbiståndspolitiska målen.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 2 framhålls att stöd till uppbyggande\r\nav demokratiska institutioner, som fria medier, fackföreningar, lokalt\r\nsjälvstyre, parlament, rättsväsende och politiska regelsystem, bör ha\r\nhög prioritet, liksom ett allmänt idé- och kunskapsutbyte om demokratin\r\nsom styrelseform och förhållningssätt. Motionärerna menar att\r\nbiståndsdialogen måste vara ett kraftfullt instrument för att främja demokrati\r\noch mänskliga rättigheter och demokratimålet bör göras till det överordnade\r\nmålet för svenskt utvecklingssamarbete.\r\nI motion 2002/03:U295 (m) konstateras att svensk biståndsverksamhet\r\nfinns i över hundra länder och att den finns en tendens att försöka\r\ngöra allting överallt. Motionärerna menar i yrkande 1 att det finns all\r\nanledning att medvetet koncentrera det svenska biståndssamarbetet till\r\nde länder där vi mest effektivt kan bidra till att utrota fattigdomen\r\noch att en snabb utrotning av fattigdomen skall vara ett övergripande\r\nmål för svenskt bistånd.\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 1 framhålls att utvecklings- och\r\nbiståndspolitiken måste ges en sådan inriktning att människor i\r\nmottagarländerna ges långsiktiga förutsättningar att lösa fattigdomsproblemen.\r\nMotionärerna anser att mottagarländerna själva måste ta ansvar för att\r\nforma sin framtid. Bistånd och andra utvecklingsinsatser får inte\r\nomgärdas av detaljstyrning utan skall ha tydliga ramar och\r\nuppföljningsmekanismer.\r\n\r\nI motion 2002/03:U322 (m) yrkande 9 konstateras att det prioriterade\r\nglobala målet måste vara att utrota fattigdomen samt att öka och sprida\r\nvälståndet till alla. Det är inte rimligt att många u-länder skall ha\r\nen förödande låg levnadsstandard, särskilt som historien visar att länder\r\nkan gå från fattigdom till relativt välstånd på 20-30 år. Motionärerna\r\nanser att svenskt bistånd som övergripande mål skall främja en uthållig\r\noch snabb tillväxt med snabb fattigdomsutrotning.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 28 konstateras att regeringens förslag\r\ntill mål för Sveriges utvecklingssamarbete kan feltolkas och i stället\r\nborde beskrivas som \"En förbättring av den fattiga människans levnadsvillkor\"\r\noch dessutom präglas av ett mer långsiktigt tidsperspektiv.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 1 konstateras att ekonomisk tillväxt\r\ninte automatiskt leder till demokrati, men att den kan främja demokrati\r\noch öppenhet. Enbart ekonomisk tillväxt kan inte ersätta eller ursäkta\r\nbrist på demokrati. Motionärerna menar att det blir svårare både att\r\nbekämpa fattigdomen i tredje världen och att realisera ett liberalt\r\nindividperspektiv om man inte fokuserar på att skapa en utveckling\r\ninriktad på demokrati. Därför bör demokratisk utveckling vara det\r\növerordnade målet för svenskt utvecklingssamarbete.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 1 framhålls att det övergripande målet\r\nför biståndet måste vara att främja en snabb utrotning av fattigdomen.\r\n\r\nI motion 2003/04:U248 (m) yrkande 1 understryks att biståndet skall\r\nfrämja en snabb utrotning av fattigdomen som övergripande mål.\r\nI motion 2003/04:U316 (mp) yrkande 1 krävs att definitionen av fattigdom\r\ni biståndssammanhang, i enlighet med Globkoms förslag, även skall omfatta\r\nfattigdom som brist på makt, möjligheter och säkerhet och vikten av att\r\ninkludera marginaliserade och diskriminerade grupper i utvecklingssamarbetet.\r\nMotionärerna menar att för att detta skall bli verklighet krävs att\r\ndet finns nödvändiga instrument och resurser för att dessa principer\r\nskall kunna konkretiseras och operationaliseras (yrkande 2).\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) konstateras att den utbredda fattigdomen är\r\noacceptabel. Självklart främst för dem som drabbas av den, men den är\r\nockså ett globalt problem för världen i stort genom det hot som den\r\nutgör för den allmänna tillväxten, välfärden, miljön och säkerheten. I\r\nyrkande 1 kräver motionärerna att de övergripande målen för det\r\ninternationella biståndet måste inkludera främjandet av mänskliga rättigheter,\r\ndemokratisk samhällsutveckling och fattigdomsbekämpning. I yrkande\r\n23 framhålls vidare att det framtida biståndet måste vara än mer anpassat\r\nför säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande åtgärder än vad som är\r\nfallet i dag. Motionärerna kräver att de säkerhetsfrämjande och\r\nkonfliktförebyggande insatserna måste inkluderas i de övergripande\r\nbiståndspolitiska målen samt att de också måste förstärkas och effektiviseras.\r\n\r\nI motion 2002/03:U315 (s) framhålls att FN:s barnkonvention omfattar de\r\nflesta av världens länder och barn. Trots detta utsätts barn för grymheter\r\noch orättvis behandling i många länder. Motionärerna menar att det behövs\r\nen sammanhållen policy för barnfrågor för att utveckla ett systematiskt\r\nbarn- och barnrättsperspektiv i det internationella utvecklingssamarbetet.\r\nSverige har ett ansvar till följd av barnkonventionen att använda sitt\r\nbistånd i barnens tjänst och för att vända denna utveckling och för att\r\nlättare följa upp hur biståndet kommer barnen till del krävs införandet\r\nav ytterligare ett biståndsmål där barnen sätts i fokus och ges jämbördig\r\nprioritet med andra existerande biståndsmål.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet ansluter sig till propositionens förslag att till det\r\növergripande målet om en rättvis och hållbar global utveckling foga ett\r\nkompletterande mål för svenskt internationellt utvecklingssamarbete:\r\natt bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att\r\nförbättra sina levnadsvillkor.\r\nUtskottet menar att propositionens formulering av målet är det bästa\r\nkomplementet till det övergripande målet för politiken för global\r\nutveckling och att även OECD/DAC har efterlyst en koncentration på\r\nfattigdomsmålet. Denna koncentration görs möjlig genom att slopa de sex\r\ntidigare delmålen. Genom de olika huvuddragen kommer syftet med flertalet\r\nav de tidigare målen att tillgodoses.\r\nFattigdomsmålet syftar till att bidra till att fattigdomen utrotas.\r\nArbetet för demokratiutvecklingen bidrar till det övergripande\r\nfattigdomsmålet genom att lyfta fram den politiska dimensionen av fattigdom\r\noch de politiska respektive offentliga systemens förmåga och vilja att\r\nstärka fattiga människors rättigheter och möjligheter. Att till\r\nformuleringen av fattigdomsmålet knyta kompletterande mål medför enbart att\r\nden eftersträvade koncentrationen går förlorad.\r\nGenom EU-medlemskapet är Sverige även delaktigt i EU:s utvecklingssamarbete,\r\nbåde i dess normativa och dess operativa del. Sverige har bl.a. fått\r\ngehör för att fattigdomsbekämpning skall vara ett övergripande mål i\r\nutvecklingssamarbetet och att biståndet skall koncentreras till de\r\nsektorer där EU har en komparativ fördel. I sin policydeklaration från\r\nnovember 2000 fastslog EU att fattigdomsbekämpning skall vara ett\r\növergripande mål för EU:s utvecklingssamarbete.\r\nUtskottet menar att utveckling aldrig kan skapas utifrån. Utveckling\r\nskapas av människor i det egna samhället och därför måste politiken i\r\nstörre utsträckning utgå från fattiga människors verklighet, deras\r\nerfarenheter och prioriteringar. För att bidra till att nå målen om en\r\nrättvis och hållbar global utveckling och för att skapa förutsättningar\r\nför fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor måste alla delar\r\nav svensk politik sträva åt samma håll. Arbetet måste t.ex. bedrivas\r\nför få till stånd rättvisa handelsregler som ökar fattiga länders\r\nmöjlighet att delta i världshandeln på lika villkor.\r\nUtskottet menar att Sverige skall stödja fattiga länder i deras egna\r\nprocesser att skapa förutsättningar för att långsiktigt lösa sina\r\nfattigdomsproblem. Detta sker bäst genom att man ser till att svenskt\r\nagerande i ett sammanhang stämmer med det som görs i ett annat. Handel,\r\njordbruk, miljö, säkerhet och migration är exempel på områden som måste\r\narbeta för samma mål. För att lyckas i ett sådant arbete krävs också\r\nnära samverkan med aktörer i det svenska samhället, såsom näringsliv,\r\nuniversitet och forskarsamhället, folkrörelser och organisationer,\r\ninstitut och myndigheter. Utskottet menar att en avsikt med\r\nutvecklingssamarbetet\r\när att på ett tydligt sätt lyfta fram fattiga kvinnor, män och barn som\r\naktiva subjekt. De fattigas perspektiv på utveckling skall vara vägledande\r\nför Sveriges globala politik i sin helhet. Utvecklingssamarbetet skall\r\nvara ett stöd och ett komplement till de utvecklingsansträngningar som\r\ngörs av fattiga människor i fattiga länder. Utskottet menar att\r\nsamarbetsländernas egna fattigdomsstrategier skall vara utgångspunkten för\r\nutvecklingssamarbetet och en fortlöpande dialog skall föras för att få\r\nfattiga människors aktiva medverkan i analys, prioriteringar och\r\nbeslutsprocesser av utvecklingsansträngningarna.\r\nI propositionen framhålls att fattigdomen har många dimensioner och att\r\ndetta blir tydligt när fattiga människor själva beskriver sin situation.\r\nFörutom bristen på inkomst och materiella resurser tar sig fattigdomen\r\nuttryck i bl.a. undernäring, bristande hälso- och sjukvård, arbetslöshet,\r\nbarnarbete och riskfyllda arbetsförhållanden till svältlöner. I detta\r\nsammanhang är de funktionshindrade de fattigaste av de fattiga och ofta\r\nden mest utsatta gruppen. Rättsövergrepp och våld bidrar till osäkerhet\r\noch otrygghet som ytterligare fördjupar fattigdomen. Den breda\r\nfattigdomsdefinitionen sätter bristen på makt, möjligheter och säkerhet i\r\nfokus. Utskottet menar att det är positivt att Sveriges politik för\r\nglobal utveckling är utformad för att svara mot denna mångdimensionella\r\nsyn på fattigdom. Den sammantagna politikens mål, perspektiv och huvuddrag,\r\nliksom målet för utvecklingssamarbetet som bl.a. är styrande för Sidas\r\nverksamhet, avspeglar detta breda synsätt.\r\nUtskottet anser att fattigdomsbekämpning och utveckling i hög grad måste\r\ndrivas av samarbetsländerna själva, av deras parlament, regeringar,\r\nmyndigheter, näringsliv och organisationer och inte minst av de individer\r\noch grupper som försöker ta sig ur fattigdomen. Utvecklingssamarbete\r\nkan stödja den nationella politiken, men inte ersätta den.\r\nDen samlade politiska viljan hos världens länder att prioritera global\r\nutveckling framför andra mer kortsiktiga nationella intressen är avgörande.\r\nDet internationella utvecklingssamarbetet har fortsatt stor betydelse\r\noch millennieutvecklingsmålens uppfyllande är också ett uttryck för att\r\nfattigdomsmålet för utvecklingssamarbetet uppfylls. Utskottet konstaterar\r\natt regeringen har gett Sida i uppdrag att bidra med underlag till det\r\ninternationella samfundets redovisning av resultat mot millennieutvecklingsmålen\r\noch medverka i den vidareutveckling som pågår av målen för att bl.a.\r\nfastställa indikatorer för måluppfyllelsen. Sida har av regeringen även\r\ngetts i uppdrag att rapportera hur man arbetar för att bidra till\r\nförverkligandet av millennieutvecklingsmålen.\r\nMed vad som ovan anförts tillstyrker utskottet proposition 2002/03:122\r\nyrkande 4 och avstyrker motionerna 2002/03:U260 (c) yrkande 6, 2002/03:U284\r\n(kd) yrkandena 1 och 2, 2002/03:U294 (fp) yrkande 2, 2002/03:U295 (m)\r\nyrkande 1, 2002/03:U313 (c) yrkande 1, 2002/03:U315 (s), 2002/03:U322\r\n(m) yrkande 9, 2003/04:U6 (kd) yrkande 28, 2003/04:U10 (fp) yrkande 1,\r\n2003/04:U11 (m) yrkande 1, 2003/04:U248 (m) yrkande 1, 2003/04:U316\r\nyrkande 1 och 2 samt 2003/04:U348 (kd) yrkandena 1 och 23.\r\nI konsekvens med dessa ställningstaganden föreslår utskottet att riksdagen\r\nbeslutar att nuvarande mål för det svenska utvecklingssamarbetet,\r\nbeslutade genom proposition 1962:100, Statsutskottets utlåtande nr 135 år\r\n1962, proposition 1977/78:135, utrikesutskottets betänkande 1978/79:1,\r\nproposition 1987/88:100 bil. 5, utrikesutskottets betänkande 1987/88:20,\r\nproposition. 1995/96:153 samt betänkande. 1995/96:UU18, skall upphöra\r\natt gälla.\r\nPerspektiven\r\nPropositionen\r\nPolitiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv. Det innebär att\r\nmänniskors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas\r\nför en rättvis och hållbar utveckling. Detta perspektiv utgår från att\r\nmänniskor är aktörer med vilja att utvecklas, inte mottagare eller offer.\r\nPolitiken utgår från varje människas rätt till ett värdigt liv, utan\r\nfattigdom. Demokrati, jämställdhet mellan kvinnor och män och\r\nbarnrättsperspektivet lyfts särskilt fram.\r\nPolitiken skall också präglas av de fattigas perspektiv på utveckling.\r\nDet innebär att fattiga människors behov, intressen och förutsättningar\r\nskall vara en utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar\r\nutveckling. Politiken skall i större utsträckning utgå från fattiga\r\nmänniskors verklighet, deras erfarenheter och prioriteringar.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 7 krävs att svenskt bistånd skall\r\ngenomsyras av ett rättighetsperspektiv.\r\nI motion 2003/04:U7 (v) yrkande 1 krävs att ett jämställdhetsperspektiv\r\nav samma dignitet som fattigdomsbekämpningen och kampen för mänskliga\r\nrättigheter måste ingå i den svenska utvecklingspolitiken.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 3 framhålls att ett rättighetsperspektiv\r\nmed fokus på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter bör vara\r\ncentralt för det svenska utvecklingssamarbetet.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 1 krävs att miljö- och hållbarhetsperspektivet\r\nmåste integreras i all politik. Motionärerna menar att de mål och\r\nslutsatser som världssamfundet enats om i Johannesburgsprotokollet för\r\natt hushålla med resurser och globala nyttigheter måste tydliggöras\r\nbättre i enskilda delar av all politik för att nå full effekt.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att politiken för global utveckling\r\nskall präglas av dels ett rättighetsperspektiv, dels de fattigas perspektiv.\r\nDetta innebär att människors lika värde och rättigheter skall utgöra\r\ngrunden för de åtgärder som skall vidtas liksom att de fattigas behov,\r\nintressen och förutsättningar skall vara en utgångspunkt i strävandena\r\nmot ett uppfyllande av det övergripande målet för politiken.\r\nRättighetsperspektivet inkluderar både demokrati, mänskliga rättigheter\r\noch jämställdhet. Även barnens rättigheter är del av det övergripande\r\nrättighetsperspektivet. Utskottet ser fördelar med propositionens förslag\r\natt formulera två perspektiv som kan sägas vara inkluderande till sin\r\nkaraktär genom att de även omfattar delperspektiv.\r\nMed vad som ovan anförts tillstyrker utskottet proposition 2002/03:122\r\nyrkande 1 i berörd del och avstyrker motionerna 2002/03:U228 (fp) yrkande\r\n7, 2003/04:U7 (v) yrkande 1, 2003/04:U10 (fp) yrkande 3 och 2003/04:U12\r\n(mp) yrkande 1.\r\nHuvuddrag/inriktning\r\nPropositionen\r\nErfarenheter visar att några enkla lösningar inte finns när det gäller\r\nutveckling. Varje samhälle måste ta makten över sin egen framtid med\r\negen vilja och förmåga. Omvärlden kan stödja och hjälpa, undanröja hinder\r\noch verka för ett effektivt och rättvist samarbete på global nivå.\r\nDet finns exempel på såväl misslyckade som framgångsrika utvecklingsmodeller.\r\nUtifrån dessa erfarenheter och med stöd i aktuell forskning har åtta\r\nhuvuddrag för en rättvis och hållbar global utveckling identifierats:\r\nrespekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning,\r\njämställdhet, hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön,\r\nekonomisk tillväxt och social utveckling och trygghet, konflikthantering\r\noch säkerhet samt globala gemensamma nyttigheter. Dessa faktorer är\r\nömsesidigt förstärkande. De är uttryck för värderingar som skall genomsyra\r\nSveriges politik för global utveckling. Huvuddragen anger vad politiken\r\ngenomgående skall främja och inriktas på, både vad gäller åtgärder och\r\nstöd i enskilda länder och den politik som förs på global nivå.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar först att propositionens förslag till huvuddrag\r\nför politiken för global utveckling också skall prägla inriktningen av\r\nutvecklingssamarbetet. Utskottet behandlar i detta avsnitt huvuddragen\r\nmed denna utgångspunkt. Utskottet delar propositionens förslag till\r\nhuvuddrag/ inriktning.\r\nUtskottet ser dock ett värde i att gruppera dem enligt följande:\r\ngrundläggande värden är demokrati och god samhällsstyrning, respekt för\r\nde mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan kvinnor och män;\r\nhållbar utveckling omfattar hållbart nyttjande av naturresurserna och\r\nomsorg om miljön, ekonomisk tillväxt samt social utveckling och\r\ntrygghet;\r\növriga huvuddrag är konflikthantering och säkerhet samt globala  gemensamma\r\nnyttigheter.\r\nUtskottet vill understryka att huvuddragen tillsammans med perspektiven\r\noch målen skall styra och genomsyra alla politikområden, även i\r\npropositionen ej nämnda, när politiken för global utveckling utformas och\r\ngenomförs.\r\nMed de preciseringar av grupperingen av huvuddragen som utskottet ovan\r\nföreslagit tillstryks proposition 2002/03:122 yrkandena 2 och 5.\r\nGrundläggande värden\r\nDemokrati och god samhällsstyrning\r\nPropositionen\r\nI arbetet för att avskaffa fattigdomen måste alla kunna delta, höras\r\noch respekteras. Detta kan bara åstadkommas med ett demokratiskt\r\nstyrelseskick och demokratins form måste utgå från varje samhälles specifika\r\nförutsättningar men grundas på gemensamma värderingar om alla människors\r\nlika rätt och värde. Den kräver ett väl fungerande rättsväsende grundat\r\npå rättsstatens principer. Demokrati kräver fria val, fungerande politiska\r\npartier, oberoende medier och aktiva enskilda organisationer som får\r\nverka fritt. En demokratisk kultur, där medborgare har kunskap om sina\r\nrättigheter och möjlighet att utnyttja dem, är en förutsättning och i\r\nden demokratiska kulturen ingår även jämställdhet, tolerans och respekt\r\nför alla individer och grupper. Politiskt ansvar bör kunna utkrävas av\r\ndem som har makt. Utbildning och tillgång till information är en\r\nförutsättning. En fungerande demokrati kräver också maktfördelning mellan\r\ndemokratins institutioner.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U201 (m) yrkande 2 konstateras att varje lands regering\r\nbär det fulla ansvaret för landets institutionella utveckling och för\r\natt så goda förutsättningar som möjligt för välstånd skapas. I motionens\r\nyrkande 7 framhålls vikten av att utveckla en bistånds- och utrikespolitik\r\ninriktad på att sprida respekt för demokrati och mänskliga rättigheter\r\nför att öka välståndet i världen och i yrkande 8 att utveckla en bistånds-\r\noch utrikespolitik inriktad på att sprida respekt för demokrati och\r\nmänskliga rättigheter för att stoppa krigen i världens fattiga regioner.\r\n\r\nI motion 2002/03:U261 (fp) yrkande 4 framhålls att politiska partier\r\noch alla typer av frivilligorganisationer måste agera för att tillsammans\r\nåstadkomma konkreta och snabba förbättringar för alla utsatta grupper\r\ninte bara i fattiga länder utan också i rika länder. De demokratiska\r\nstaterna kan inte föra fram argument till förmån för mänskliga rättigheter,\r\ndemokrati och bekämpning av fattigdom enbart för den fattiga delen av\r\nvärlden utan dessa principer måste även gälla för de egna länderna.\r\nI motion 2002/03:U263 (mp) yrkande 11ramhålls att ekonomisk och politisk\r\nmakt måste demokratiseras genom att omfattande decentralisering och\r\nsjälvtillitsstrategiers stöds.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 8 framhålls att en väl fungerande\r\nparlamentarisk demokrati är en grundförutsättning för en fungerande\r\nrättsstat med respekt för de mänskliga rättigheterna och ett samhälle\r\nfritt från korruption och maktmissbruk. I yrkande 9 framhålls att genom\r\nstöd till arbetet för demokrati är det också viktigt att stimulera och\r\nstödja uppbyggandet av det civila samhället, bl.a. genom stöd till\r\nfolkrörelser, trossamfund och andra enskilda organisationer. I yrkande\r\n10 framhålls vikten av att aktivt stödja framväxten av en mångfald av\r\nfria och oberoende medier. I yrkande 11 framhålls att kooperation är\r\nett viktigt sätt för resurssvaga människor att under demokratiska former\r\nfå en starkare ställning på marknaden och att Sveriges gedigna erfarenhet\r\nav kooperationen som utvecklingskraft bör ställas till samarbetsländernas\r\nförfogande i högre grad än vad som redan sker.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) konstateras att stöd till den demokratiska\r\noppositionen i repressiva stater i kombination med ett starkt externt\r\ntryck mot förtryckande regimer i många fall har visat sig vara positivt\r\nför den demokratiska utvecklingen i det enskilda landet. I yrkande 2\r\nkonstateras att det blir svårare både att bekämpa fattigdomen i tredje\r\nvärlden och att realisera ett liberalt individperspektiv om man inte\r\nfokuserar på en utveckling inriktad på demokrati.\r\nI motion 2003/04:U220 (c) yrkande 1 framhålls att demokrati inte ännu\r\när ett självklart begrepp och kommer heller inte att uppnås om inte\r\nförsvaret för de demokratiska värderingarna hela tiden hålls vid liv.\r\nMotionärerna understryker behovet av att demokrater från hela världen\r\nsamarbetar för demokratins fördjupning och att nya former för samarbete\r\nutvecklas.\r\nI motion 2003/04:U227 (s) framhåller motionären att i Sverige har\r\nfolkbildningen betytt mycket och att det sedan länge finns en organisation\r\ninom folkbildning och studieförbund för detta som fungerar bra och är\r\nenkel att använda. Denna kunskap kan användas för att lära känna och\r\nlära mer om andra länder, men också för att delge andra länder ett sätt\r\natt bygga och utveckla sina egna samhällen på en djupare demokratisk\r\nbas.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet menar att demokrati och god samhällsstyrning utgör ett\r\ngrundläggande huvuddrag i politiken för en rättvis och hållbar global\r\nutveckling. Betydelsen av demokrati och god samhällsstyrning har inte\r\nlyfts fram tillräckligt i tidigare utvecklingsansträngningar. Demokrati,\r\nmänskliga rättigheter och jämställdhet är grundläggande förutsättningar\r\nför en rättvis och hållbar global utveckling och de kan sägas vara både\r\nmål och medel.\r\nUtskottet menar att politiken för global utveckling skall präglas av\r\nett rättighetsperspektiv där människors rättigheter utgör grunden för\r\nde åtgärder som skall vidtas för en rättvis och hållbar utveckling. I\r\nrättighetsperspektivet ingår såväl mänskliga rättigheter, som demokrati\r\noch jämställdhet. De förstärker och kompletterar varandra men är samtidigt\r\nvarandras förutsättningar.\r\nI arbetet för att avskaffa fattigdomen måste alla kunna delta, höras\r\noch respekteras och detta kan bara åstadkommas med ett demokratiskt\r\nstyrelseskick. Demokratins form måste utgå från varje samhälles specifika\r\nförutsättningar men grundas på gemensamma värderingar om alla människors\r\nlika rätt och värde. Detta kräver ett väl fungerande rättsväsende grundat\r\npå rättsstatens principer. Demokrati kräver fria val, fungerande politiska\r\npartier, oberoende medier och aktiva enskilda organisationer som får\r\nverka fritt. En demokratisk kultur, där medborgare har kunskap om sina\r\nrättigheter och möjlighet att utnyttja dem, är en förutsättning för all\r\nutveckling och i den demokratiska kulturen ingår även jämställdhet,\r\ntolerans och respekt för alla individer och grupper. Politiskt ansvar\r\nmåste kunna utkrävas av dem som har makt och en fungerande demokrati\r\nkräver också maktfördelning mellan demokratins institutioner.\r\nGod samhällsstyrning och god förvaltning är en viktig del av demokratin.\r\nDet handlar om fördelning av samhällets resurser, individers likhet\r\ninför lagen och metoder för att stävja maktmissbruk. I en demokrati\r\nskall motsättningar kunna hanteras på ett fredligt sätt och förändringar\r\nkunna ske utan att den övergripande stabiliteten och sammanhållningen\r\ni samhället hotas. Alla samhällen behöver spelregler som skapar\r\nansvarstagande och kompromissvilja hos olika intressegrupper och varje\r\nsamhälle har att i demokratiska former ta ställning till frågor om t.ex.\r\ndecentralisering och självtillit. I detta arbete är parlamenten och\r\nparlamentarikerna viktiga, liksom den roll de förtroendevalda spelar på\r\nlokal nivå. Demokratins principer och former gäller lika för rika och\r\nfattiga länder och en väl fungerande demokrati förutsätter bl.a. ett\r\nfungerande civilt samhälle med aktiva enskilda organisationer och en\r\nmångfald av organisationer som bidrar till den pluralism som är viktig\r\nför en demokratisk samhällsutveckling.\r\nDemokratin är således ett fundament för att ge stöd till det övergripande\r\nmålet om rättvis och hållbar global utveckling samt det kompletterande\r\nfattigdomsmålet för utvecklingssamarbetet. I demokratins funktion inryms\r\nde politiska partiernas betydelse, parlamentens roll, det civila samhällets\r\nmånga aktörer, folkbildningen, kooperationen och den fackliga verksamheten.\r\nVidare inryms de fria och oberoende medierna, decentraliseringens värde\r\noch det folkliga deltagandet samt betydelsen av god samhällsstyrning.\r\nDemokratin\r\när grunden för att ge alla samhällets aktörer inklusive enskilda individer\r\nmakt och inflytande.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U201 (m)\r\nyrkandena 2, 7 och 8, 2002/03:U261 (fp) yrkande 4, 2002/03:U263 (mp)\r\nyrkande 11, 2003/04:U9 (c) yrkandena 8-11, 2003/04:U10 (fp) yrkande 2,\r\n2003/04:U220 (c) yrkande 1 samt 2003/04:U227 (s).\r\nRespekten för de mänskliga rättigheterna\r\nPropositionen\r\nDe mänskliga rättigheterna utgår från principen om allas lika värde och\r\nrättigheter. De bygger på idén om individers rättigheter och staters\r\nskyldigheter. De hanterar en ojämn maktrelation till förmån för den\r\nsvagare parten. Därmed anges en lägsta nivå för vad som bör gälla i ett\r\nsamhälle för att det skall uppfylla visionen om ett värdigt liv för\r\nalla. Den ökade förståelsen för att fattigdom inkluderar också brist på\r\nmöjligheter och trygghet har satt fokus på respekten för mänskliga\r\nrättigheter som en utgångspunkt för ett lands utveckling. Länder som\r\nkränker mänskliga rättigheter har ibland försvarat sitt handlande genom\r\natt hänvisa till lokala traditioner, religiösa påbud eller låg\r\nutbildningsnivå. Alla sådana argument är ohållbara. Mänskliga rättigheter\r\ngäller alla människor i hela världen utan åtskillnad. Ökade kunskaper\r\nom mänskliga rättigheter kan stärka deltagande och demokrati och därmed\r\nvara ett viktigt element i strävan mot toleranta, jämställda och rättvisa\r\nsamhällen.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 8 framhålls att det är nödvändigt\r\natt skilja mellan de absoluta, civila och politiska rättigheterna och\r\nde sociala, ekonomiska och kulturella rättigheterna.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 5 krävs att regeringen i en särskild\r\nrapport - eller på annat lämpligt sätt varje år för riksdagen redovisar\r\nläget beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i svenska\r\nmottagarländer. Motionärerna menar att med tanke på demokratimålets betydelse\r\när det rimligt att denna information regelbundet och på ett lättillgängligt\r\nsätt ställs till riksdagens förfogande och därmed också kan bli föremål\r\nför diskussion.\r\nI motion 2002/03:U322 (m) yrkande 20 framförs kravet på att noggranna\r\nrapporter om läget för mänskliga rättigheter och demokrati i Sveriges\r\nsamarbetsländer redovisas i god tid före beslut om avtal om bilateralt\r\nbiståndssamarbete.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 1 krävs en tydlig svensk linje i\r\nförhållande till diktaturer och stater präglade av etniska konflikter,\r\ndiskriminering, korruption och förakt för de mänskliga rättigheterna\r\noch i yrkande 3, att den nationella suveräniteten i ökad grad bör stå\r\ntillbaka för individers rättigheter och trygghet.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 5 konstateras att propositionen lyfter\r\nfram den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Motionärerna\r\nmenar att Sverige bör fortsätta rättighetsarbetet genom att också lyfta\r\nfram och stärka utvecklingen av de ekonomiska, sociala och kulturella\r\nrättigheterna.\r\nI motion 2002/03:U262 (kd) yrkande 3 framhålls att arbetsrätten är ett\r\nområde som kräver internationellt samarbete, men med hänsyn till\r\nutvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av arbetsrätten får inte\r\ninnebära att negativa sanktioner riktas mot u-länderna utan Sverige måste\r\nverka för att stärka den internationella arbetsrätten genom positiva\r\ninstrument.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet menar att politiken för global utveckling skall präglas av\r\nett rättighetsperspektiv och i detta perspektiv ingår, utöver demokrati\r\noch jämställdhet, mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna är\r\nuniversella, odelbara, ömsesidigt beroende och relaterar till varandra.\r\nEtt liv i värdighet förutsätter att alla mänskliga rättigheter respekteras,\r\ninklusive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Regeringens\r\nsyn på mänskliga rättigheter ges även i regeringens skrivelse till\r\nriksdagen, 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik, där\r\ndet tydligt framgår att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna\r\nlikställs med de medborgerliga och politiska rättigheterna. I regeringens\r\nskrivelse 2001/02:186 Ett barnrättsperspektiv i internationellt\r\nutvecklingssamarbete redogörs för de erfarenheter som vunnits i samband med\r\nsvenska och internationella ansträngningar för att i utvecklingssamarbetet\r\nskapa förutsättningar för att förverkliga de rättigheter som varje barn\r\nhar enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen\r\n(bet. 2002/03:UU4 Barn i ett internationellt perspektiv).\r\nUnder år 2003 har en arbetsgrupp inrättats under FN:s kommission för de\r\nmänskliga rättigheterna för att överväga förslag till ett tilläggsprotokoll\r\ntill konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.\r\nSverige kommer att aktivt delta i detta arbete och kommer att verka för\r\natt dessa rättigheter på ett mer effektivt sätt kommer att drivas i\r\növriga delar av FN-systemet, inklusive utvecklingssamarbetet.\r\nUtskottet menar att arbetsrätten är en viktig del av de mänskliga\r\nrättigheterna och att den effektivt kan omsättas i handling genom att\r\ntillämpningen av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande\r\nkonventioner om arbetsrättsliga förhållanden främjas. Detta ger utsatta\r\nmänniskor verktyg att förbättra sin situation och i dessa konventioner\r\nbetonas bl.a. föreningsfrihet, erkännande av rätten till kollektiva\r\nförhandlingar samt avskaffande av alla former av tvångsarbete och\r\nbarnarbete. Utskottet anser att arbetsrätten är ett område som kräver\r\ninternationellt samarbete men med hänsyn till utvecklingsländernas\r\nvillkor. En förstärkning av den internationella arbetsrätten genom\r\npositiva instrument eller noggrannare kontroll av hur länder tillämpar\r\narbetsrätten är önskvärd.\r\nUtskottet konstaterar vidare att nära kopplat till de definitioner av\r\nfattigdom som ovan nämnts finns de kränkningar av mänskliga rättigheter\r\nsom människor med funktionsnedsättningar upplever. Det finns sociala,\r\nfysiska, ekonomiska, normativa och kulturella hinder som begränsar\r\nmänniskor med funktionsnedsättningar att åtnjuta sina rättigheter.\r\nUtskottet är av den bestämda uppfattningen att förtryck, diskriminering\r\neller bestraffning av människor på grund av deras sexuella läggning\r\nstrider mot de mänskliga rättigheterna. Skydd för privatliv och personlig\r\nsäkerhet samt förbud mot diskriminering på grund av bl.a. kön, social\r\nhärkomst eller ställning i övrigt finns stadgat i bl.a. FN:s allmänna\r\nförklaring om de mänskliga rättigheterna och i den internationella\r\nkonventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. De principer\r\noch värderingar som ligger till grund för dessa internationella instrument\r\ngenomsyrar också det svenska utvecklingssamarbetet. Inom svenskt\r\nbiståndssamarbete accepteras inte argument som hänvisar till kulturell,\r\nreligiös eller liknande specifika förhållanden för att rättfärdiga\r\nkränkningar av mänskliga rättigheter.\r\nUtskottet ser således propositionens förslag om respekt för de mänskliga\r\nrättigheterna som en självklar värdegrund för en politik för global\r\nutveckling och vill liksom för demokratifrågorna markera att dessa\r\nrättigheter representerar såväl mål som medel.\r\nRedovisningen av läget för demokrati och mänskliga rättigheter i olika\r\nsamarbetsländer har under årens lopp på olika sätt redovisats till\r\nriksdagen. Utskottet utgår från att regeringen regelbundet för riksdagen\r\nredogör för utvecklingen på ett sådant sätt att en bedömning av läget\r\ni samarbetsländerna blir möjlig att göra.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U228 (fp)\r\nyrkande 8, 2002/03:U294 (fp) yrkande 5, 2002/03:U262 (kd) yrkande 3,\r\n2002/03:U322 (m) yrkande 20, 2003/04:U6 (kd) yrkandena 1 och 3\r\nsamt 2003/04:U9 (c) yrkande 5.\r\nJämställdhet\r\nPropositionen\r\nI propositionen framhålls att jämställdhet ytterst handlar om att alla\r\nmänniskor måste ses och behandlas som likvärdiga och med samma rättigheter.\r\nKönsdiskriminering är en av orsakerna till fattigdom och utgör ett\r\ngrundläggande hinder för en rättvis och hållbar global utveckling.\r\nDiskriminering måste därför synliggöras och motarbetas. Män och kvinnor\r\nhar olika förutsättningar på grund av de ekonomiska och sociala roller\r\nde tilldelats. Politiken för global utveckling måste utgå från att\r\nkvinnor och flickor i motsvarande mån som män och pojkar är drivkrafter\r\ni utvecklingen. Hänsyn måste också tas till att kvinnor och män ofta\r\ndrabbas av och upplever händelser, processer och problem på olika sätt\r\noch att deras förutsättningar och strategier kan variera. Könskonsekvensanalyser\r\nkan användas för att synliggöra detta.\r\nKvinnors deltagande och inflytande måste säkerställas på ett helt annat\r\nsätt än vad som hittills har varit fallet och deras rättigheter och\r\nintressen måste beaktas på samma villkor som mäns. Föreställningar om\r\nkvinnor och barn som underordnade männen och rättslösa och därmed lovliga\r\noffer för våld och utnyttjande, måste motverkas. Detta kan påverka\r\nprioriteringar och val av insatser på utvecklingsområdet. Analyser och\r\ninsatser måste göras inom varje specifikt område, såsom könsbaserad\r\ndiskriminering, våld mot kvinnor och flickor samt sexuella och reproduktiva\r\nrättigheter inklusive tillgång till preventivmedel. Också män, och\r\nsamhället som helhet, gynnas av ökad jämställdhet. Det bör därför\r\nsäkerställas att män tillsammans med kvinnor blir aktörer i arbetet för\r\nett jämställt samhälle.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U260 (c) yrkande 1 framhålls att det i arbetet med\r\nfattigdomsbekämpningen behövs riktade insatser för kvinnor och ett mycket\r\ntydligt perspektiv på kvinnors situation i alla konkreta handlingar och\r\nsammanhang för att uppfylla millenniemålet om halverad fattigdom år\r\n2015. I motionens yrkande 5 framhålls vikten av kvinnors deltagande på\r\nalla beslutsnivåer, vilket är absolut nödvändigt för god samhällsstyrning\r\noch hållbar utveckling. Det är också viktigt att hänsyn tas till\r\nkonventionen om de mänskliga rättigheterna och att konventionen om avskaffande\r\nav allt slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, implementeras. Även i\r\nmotion 2003/04:U349 (s) yrkande 6 krävs att Sverige skall arbeta för\r\natt en uppföljningsmekanism inrättas angående FN-resolution 1325 enligt\r\nmönster från CEDAW-konventionen.\r\nMotionärerna bakom motion 2002/03:U294 (fp) menar att jämställdhetsperspektivet\r\ni ökad utsträckning bör genomsyra svenskt utvecklingssamarbete (yrkande\r\n16).\r\nI motion 2003/04:U5 (s) yrkande 4 krävs att en genusanalys skall vara\r\nvägledande för att uppfylla målet om att Sverige skall bidra till en\r\nglobal rättvis och hållbar utveckling.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 15 krävs att jämställdhetsperspektivet\r\noch kvinnoperspektivet beaktas i högre grad än vad som nu sker vid\r\nutformningen av miljöaspekterna i utvecklingspolitiken.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 11 framhålls vikten av att förbättra\r\nkvinnors rättigheter i alla länder. Motionärerna menar att kvinnor i\r\nmånga samhällen betraktas som andra klassens medborgare och förvägras\r\npolitisk och ekonomisk makt. Mänskliga rättigheter är också kvinnors\r\nrättigheter och utvecklingspolitiken inom detta område måste ta avstamp\r\ni kvinnors egna behov och förutsättningar för att skapa utveckling.\r\nIndividperspektivet måste även tillåtas att genomsyra jämställdhetsområdet.\r\n\r\nI motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 8 liksom i\r\nmotion 2003/04:U349 (s) yrkande 8 krävs att Sverige i utvecklingssamarbetet\r\noch i arbetet med millenniemålen skall tala klarspråk om mäns våld mot\r\noch diskriminering av kvinnor.\r\nUtskottets överväganden\r\nInledningsvis vill utskottet framhålla betydelsen av att förstärka det\r\npraktiska arbetet med att konsekvent införliva en könsmedvetenhet och\r\nett jämställdhetsperspektiv i den internationella verksamheten och i\r\nutvecklingssamarbetet. I syfte att åstadkomma systematik och kontinuitet\r\ni alla myndigheters arbete skall handlingsplaner utarbetas. Genus- och\r\nkönskonsekvensanalyser skall genomföras och mål och indikatorer\r\nidentifieras inom alla politikområden och dessa skall vara vägledande för\r\nverksamheten. Det är då viktigt att analyserna tydliggör kvinnors och\r\nmäns, flickors och pojkars olika villkor, intressen, förutsättningar\r\noch behov.\r\nUtskottet framhåller att kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma\r\nrättigheter som män och pojkar. Diskriminering av kvinnor och flickor\r\nsåväl i samhället som i familjen hindrar att de erkänns som fullvärdiga\r\nmedborgare med lika rättigheter som män och pojkar. Kvinnor och flickor\r\ntillhör ofta de fattigaste människorna.\r\nKvinnors och flickors deltagande och intressen skall säkerställas i\r\nalla delar av politiken. Det praktiska arbetet med att införliva ett\r\njämställdhetsperspektiv i arbetet och att tillämpa befintlig kunskap\r\noch information bör intensifieras och metodutvecklingen på området bör\r\nstärkas.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige förstärker sina insatser för integrering\r\nav ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med Agenda 21 och uppföljningen\r\nav resultatet från världstoppmötet i Johannesburg 2002. En handlingsplan\r\nföreligger för arbetet fram till 2006. Ett jämställdhetsperspektiv skall\r\nförstärkas i det praktiska arbetet med att ta fram bl.a. promemorior,\r\ninstruktioner och underlag.\r\nArbetet med att uppfylla intentionerna i FN:s millenniedeklaration och\r\nmillennieutvecklingsmålen innebär dels ökade satsningar på stöd riktade\r\ntill kvinnor och flickor, dels förbättrad biståndseffektivitet så att\r\nstödet når de fattiga och mest behövande. I detta sammanhang förstärks\r\narbetet med kompetens- och metodutveckling vad gäller könskonsekvens-\r\noch genusanalyser. Utskottet menar att Sverige antagit en roll som\r\npådrivare internationellt i genderfrågor. I arbetet med millenniemålen\r\nmåste genderperspektivet ständigt beaktas och samtidigt måste mansrollen,\r\ndet manliga våldet och inte minst männens ansvar när det gäller\r\nspridningen av hiv/aids uppmärksammas. Män utövar våld mot barn, mot kvinnor\r\noch mot andra män och det är viktigt att en ny politik för global\r\nutveckling även fokuserar på denna realitet.\r\nSverige bör arbeta för att genderperspektivet blir en obligatorisk del\r\ni alla landrapporter och temarapporter. En uppföljningsmekanism krävs\r\nför resolution 1325, enligt mönster från CEDAW-konventionen, vilket\r\nskulle kunna öppna för bättre bevakning och rapportering, liksom för\r\nmöjligheten att utse speciella rapportörer och ta hänsyn till enskilda\r\nklagomål.\r\nEn process som syftar till att förstärka samordningen och organiseringen\r\nav det jämställdhetspolitiska arbetet i UD och Regeringskansliet samt\r\natt stärka kompetens- och metodutveckling vad gäller arbetet mot\r\ndiskriminering av kvinnor och flickor i internationella sammanhang inklusive\r\ni utvecklingssamarbetet har påbörjats under hösten.\r\nFN rankar Sverige som ett av världens mest jämställda länder. Jämställdhet\r\nmellan könen är både rätt och klokt. Satsningar på flickors utbildning\r\noch hälsa är en av de viktigaste investeringarna ett samhälle kan göra.\r\nNär kvinnor och män har möjlighet att delta på lika villkor blir\r\nutvecklingen starkare. Politiken skall både främja och präglas av ett\r\njämställdhetsperspektiv i såväl hela den övergripande politiken för\r\nglobal utveckling som utvecklingssamarbetet. Jämställdhetspolitiken har\r\nbäring på alla politikområden och varje departement och myndighet har\r\nansvar för främjandet av jämställdhet inom ramen för arbetet för en\r\nhållbar och rättvis global utveckling inom sina politikområden.\r\nJämställdhet utgör en av grundförutsättningarna för en rättvis och hållbar\r\nglobal utveckling.\r\nDen föreslagna politiken gör således tydligt att jämställdhet mellan\r\nkvinnor och män, flickor och pojkar är en central komponent i\r\nrättighetsperspektivet och i de fattigas perspektiv och slopandet av det\r\ntidigare särskilda delmålet innebär att jämställdhetsarbetet ändå behåller\r\nsamma tyngd som tidigare.\r\nUtrikesutskottet har genom en inom utskottet vald arbetsgrupp -\r\nProjektgruppen Jämställdhet inom utvecklingssamarbetet - sedan februari\r\n2003 valt att inleda en avgränsad uppföljning och utvärdering av riksdagens\r\ntidigare beslut om jämställdhet som mål i utvecklingssamarbetet.\r\nProjektgruppens arbete har kunnat tjäna som kunskapsunderlag inför utskottets\r\nbehandling av, och ställningstagande till, regeringens proposition\r\n2002/03:122. Projektgruppens verksamhet har främst varit inriktad på att\r\nbidra till en sammanställning och analys av redan genomförda utvärderingar\r\nav jämställdhetsmålet inom utvecklingssamarbetet. Projektgruppen avser\r\ninom kort att avge en slutrapport om sitt arbete.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U260 (c)\r\nyrkandena 1 och 5, 2002/03:U294 (fp) yrkande 16, 2003/04:U5 (s) yrkande\r\n4, 2003/04:U9 (c) yrkande 15, 2003/04:U10 (fp) yrkande 11, 2003/04:U285\r\n(c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 8 samt 2003/04:U349 (s) yrkandena 6 och\r\n8.\r\nHållbar utveckling\r\nHållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön\r\nPropositionen\r\nI propositionen understryks att en av de största utmaningarna i strävan\r\natt uppnå en hållbar global utveckling är att bryta sambandet mellan\r\nekonomisk tillväxt och negativ påverkan på miljö, naturresurser och\r\nmänniskors hälsa. I många av dagens utvecklingsländer leder industriella\r\nprocesser till att människors livsmiljöer försämras. I städerna hotas\r\nmiljö och hälsa genom utsläpp från trafik och industrier och genom\r\nbristfälliga vatten- och avloppssystem. Överkonsumtion i såväl rika som\r\nfattiga länder och medföljande inskränkningar i miljöutrymmet sker inte\r\nsällan på bekostnad av fattiga människors resurser och behov. Gifter\r\nsprids, den biologiska mångfalden utarmas och klimatet förändras.\r\nSveriges politik för global utveckling innebär att miljömässig hållbarhet\r\nbör beaktas i tillväxt- och utvecklingsstrategier, såväl nationellt som\r\ninternationellt. Genom att vara drivande i arbetet för hållbara\r\nproduktions- och konsumtionsmönster kan Sverige bidra till en utveckling av\r\nny teknik och nya ekonomiska och politiska styrmedel. Länder som Sverige\r\nsamarbetar med bör själva ta ett långsiktigt nationellt ansvar och\r\nsäkerställa att hållbarhetsperspektivet tydliggörs i lagstiftning och i\r\nstrategier. Sveriges uppgift är att stödja och komplettera dessa\r\nansträngningar.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U313 (c) konstateras att FN:s toppmöte om hållbar\r\nutveckling i Johannesburg 2002 för första gången definierade hållbar\r\nutveckling som grunden för den globala utvecklingen. Det sätter fokus\r\npå fattigdomsbekämpning, förbättrad hälsa och miljöansvar. Motionärerna\r\nkräver i yrkande 9 att det är angeläget att Sverige i sin biståndspolitik\r\nprioriterar frågor som rör hållbar utveckling.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 14 framhålls att millenniemålens sjunde\r\nmål är att säkra en miljövänlig och hållbar utveckling. Motionärerna\r\nmenar att för att nå detta mål är det av mycket stor betydelse att uppnå\r\nde övriga målen och det krävs förslag om hur lokalbefolkningen skall\r\nengageras i arbetet för en hållbar utveckling.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 10 krävs att Sverige, i ett globalt\r\nperspektiv, accepterar sitt eget ansvar på civil och institutionell\r\nnivå för att åtgärda ohållbara produktions- och konsumtionsmönster i\r\nSverige.\r\nI motion 2003/04:U254 (kd) yrkande 3 framhålls att utan omsorg om miljön\r\när det i dag svårt att upprätthålla ett starkt globalt varumärke. Företag\r\nsom är verksamma på den internationella marknaden har i allt högre\r\nutsträckning kommit att föra med sig kunskap, tekniska lösningar och\r\ninterna miljökrav till utvecklingsländer som tidigare ofta helt saknat\r\nmiljöregler. Motionärerna menar att det är mycket viktigt att man\r\nstimulerar företag och kommuner att ta miljövänliga initiativ och beslut\r\noch att den etiska dimensionen därför bör betonas i det fortsatta arbetet\r\nmot uthållig utveckling och tillväxt.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att Sverige i det internationella och nationella\r\narbetet, och i enlighet med Johannesburgsdeklarationen, understrukit\r\nvikten av en integrerad syn på den hållbara utvecklingens tre dimensioner:\r\nden sociala, den ekonomiska och den miljömässiga. Hållbart nyttjande av\r\nnaturresurserna och omsorg om miljön skall genomsyra Sveriges politik\r\nför global utveckling. Därmed skapas också förutsättningar för att bidra\r\ntill arbetet med att uppnå FN:s samtliga millenniemål. Utskottet delar\r\nregeringens uppfattning om vikten av att bryta sambandet mellan ekonomisk\r\ntillväxt och negativ påverkan på miljön, naturresurserna och människans\r\nhälsa.\r\nUtskottet anser att Sverige skall fortsätta att vara drivande såväl\r\ninternationellt som nationellt när det gäller hållbara konsumtions- och\r\nproduktionsmönster. Internationellt har Sverige bidragit till att den\r\ns.k. Marrakech-processen för hållbar konsumtion och produktion har kommit\r\ni gång i och med det internationella mötet i Marocko, i juni 2003.\r\nRegeringen har i skrivelsen 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte\r\nom hållbar utveckling redogjort för pågående insatser i syfte att nå de\r\nmål som ingår i genomförandeplanen från Johannesburg samt pekat på\r\nutmaningar som väntar i framtiden. Det sammansatta utrikes-, miljö- och\r\njordbruksutskottet har i betänkande 2002/03:UMJU1 behandlat skrivelsen.\r\n\r\nUtskottet ser ett hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorgen om\r\nmiljön också som ett etiskt förhållningssätt. Det blir ingen hållbar\r\nutveckling om inte denna inställning starkt får prägla politiken för\r\nglobal utveckling.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U313 (c)\r\nyrkande 9, 2003/04:U9 (c) yrkande 14, 2003/04:U12 (mp) yrkande\r\n10 samt 2003/04:U254 (kd) yrkande 3.\r\nEkonomisk tillväxt\r\nPropositionen\r\nFör att främja tillväxt är ett stabilt makroekonomiskt ramverk med sunda\r\nstatsfinanser och låg inflation centralt. God samhällsstyrning och\r\nfungerande institutioner är nödvändiga för sparande och investeringar,\r\nliksom öppenhet för handel, investeringar och företagande samt en hållbar\r\nskuldsättning. Genom att skapa möjligheter för hela befolkningen, inte\r\nminst de fattiga, att fullt ut bidra till den ekonomiska utvecklingen\r\nblir tillväxten ett effektivt verktyg i kampen mot fattigdom. Ofta är\r\nden informella sektorn avgörande för en stor del av de fattigas försörjning.\r\nKvinnor arbetar i högre utsträckning än män i den informella sektorn.\r\nHur den skall kunna integreras i den formella sektorn är en viktig\r\nutmaning i den ekonomiska politiken.\r\nEkonomisk tillväxt är nödvändigt, men inte tillräckligt för en rättvis\r\noch hållbar utveckling. Välstånd och utveckling kan inte mätas enbart\r\ni ekonomiska termer och ekonomisk tillväxt måste vara hållbar och\r\nkombineras med satsningar på rättvisa och välfärd för att leda till\r\nutveckling. I många fattiga länder hindrar stora inkomstskillnader en\r\nsnabb och effektiv fattigdomsbekämpning. Ett system för att omfördela\r\nresurser och därmed makt krävs för att tillväxten skall komma alla till\r\ndel. En relativt jämn inkomstfördelning förstärker tillväxten.\r\nStaten kan utöver det institutionella ramverket också genom investeringar,\r\nenskilt eller i samarbete med näringslivet, bidra till tillväxten genom\r\natt stärka den inhemska resursbasen. God infrastruktur har stor betydelse\r\nför utveckling, både inom länder och regionalt, liksom stöd till\r\nutvecklingsländer och fattiga människor att bedriva ett jordbruk som är\r\nmiljömässigt hållbart.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 14 hävdas att en förutsättning för\r\natt minska fattigdomen är att en bred ekonomisk tillväxt uppnås i\r\nutvecklingsländerna. Insatser måste göras för att skapa näringslivsutveckling\r\noch tillväxt. Resurser måste skapas i och av samarbetsländerna själva\r\ngenom en framsynt ekonomisk politik som leder till en utveckling av\r\nframför allt det lokala näringslivet. Genom olika insatser och aktiviteter\r\nkan näringslivsutveckling och tillväxt skapas i de allra fattigaste\r\nländerna. Motionärerna anser att stöd bör ges till bl.a. en stabil,\r\nöppen och icke-diskriminerande handels- och investeringspolitik i EU\r\noch i samarbetsländerna och att det krävs starkare insatser för att öka\r\nutvecklingsländernas tillträde till både de globala och de regionala\r\nmarknaderna och för att stödja de lokala och inhemska företagens\r\nmöjligheter att konkurrera.\r\nI motion 2002/03:U295 (m) yrkande 14 framhålls vikten av att i ökad\r\nutsträckning fokusera på tillväxt som ett viktigt instrument för att\r\nverkligen utrota fattigdom. För detta krävs en snabb ekonomisk tillväxt\r\nsom kommer hela befolkningar till del.\r\nI motion 2002/03:U322 (m) yrkande 3 framhålls att trots att det globala\r\nvälståndet ökar lever över en miljard människor på mindre än 1,3 dollar\r\nper dag. Förekomsten av undernäring och sjukdomar är stor. De länder\r\nmed lägst välstånd är de som nu lever under socialism och isolationism.\r\nMotionärerna menar att många länder i Afrika nästan helt saknar handel\r\noch investeringar från omvärlden och att endast frihandel, tillsammans\r\nmed de marknadsekonomiska institutionerna, äganderätt och rättsstat,\r\nkan generera en uthållig tillväxt som skapar välstånd till en bred\r\nbefolkning.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 4 framhålls vikten av att regeringen\r\ntar initiativ till en problematisering av tillväxtbegreppet så att alla\r\ndelar av Regeringskansliet opererar med samma typ av definitioner vad\r\ngäller ekonomisk tillväxt i förhållande till utveckling, miljö och\r\nhushållning av naturresurser.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att ekonomisk tillväxt är avgörande för att det\r\nskall vara möjligt för utvecklings- och transitionsländerna att ta sig\r\nur den situation som framkallats av fattigdomen. Ekonomisk tillväxt är\r\nen integrerad del i hållbarhetsbegreppet. Välstånd och utveckling kan\r\ninte enbart mätas i ekonomiska termer. Ekonomisk tillväxt måste vara\r\nhållbar och kombineras med satsningar på rättvisa och social välfärd\r\nför att leda till utveckling. I många fattiga länder hindrar stora\r\ninkomstskillnader en snabb och effektiv fattigdomsbekämpning. Ett system\r\nför att omfördela resurser och därmed makt krävs för att tillväxten\r\nskall komma alla till del. Utskottet menar att en relativt jämn\r\ninkomstfördelning förstärker tillväxten. En sådan omfördelning kan också\r\nminska riskerna för konflikter och olika sociala motsättningar i ett\r\nsamhälle. Utskottet konstaterar att ofta är den informella sektorn\r\navgörande för en stor del av de fattigas försörjning. Hur den skall kunna\r\nintegreras i den formella sektorn är en viktig utmaning för den ekonomiska\r\npolitiken.\r\nEtt ömsesidigt handelsutbyte med omvärlden är nödvändigt för tillväxt\r\noch detta är särskilt viktigt för utvecklingsländer som globalt sett är\r\nsmå ekonomier. En öppen handel, både export och import, behövs för en\r\nsnabbare utveckling, ökad resursmobilisering, näringslivsutveckling och\r\narbetstillfällen.\r\nTillväxt bör främjas genom insatser för ett stabilt makroekonomiskt\r\nramverk med sunda och transparenta statsfinanser, låg inflation, tillgång\r\ntill kreditfinansiering på rimliga villkor, ej ohållbar skuldsättning\r\nsamt öppenhet för handel och investeringar. Utskottet tar på annan plats\r\nupp frågan om skuldavskrivningar.\r\nDärtill vill utskottet stryka under vikten av en fungerande social\r\nmarknadsekonomi med innebörden att rättsstaten och välfärdsstaten samverkar.\r\nVidare understryks landsbygdens roll för en hållbar tillväxt i\r\nutvecklingsländerna. Utskottet vill också återigen stryka under betydelsen\r\nav fungerande institutioner, ett öppet samhälle och god samhällsstyrning,\r\ndär korruption på alla sätt motverkas.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)\r\nyrkande 14, 2002/03:U295 (m) yrkande 14, 2002/03:U322 (m) yrkande 3\r\nsamt 2003/04:U12 (mp) yrkande 4.\r\nSocial utveckling och trygghet\r\nPropositionen\r\nI propositionen understryks att för många människor innebär förändringarna\r\nnya möjligheter genom utbildning, bättre bostäder och hälsa, högre\r\navkastning i jordbruket eller bättre avlönat arbete i framväxande moderna\r\nsektorer av ekonomin. Men förändringarna kan också innebära försämrad\r\nlivsmedelssäkerhet, arbetslöshet, ohälsa och en försämrad miljö.\r\nEn politik för social utveckling och trygghet stärker människor i deras\r\nkamp mot fattigdom. Den måste omfatta alla, bygga på ett brett och aktivt\r\ndeltagande av det civila samhället i beslutsprocesser och utgå från\r\nförutsättningar som råder i varje enskilt samhälle. Friska, välutbildade\r\noch trygga individer har förutsättningar att ta till vara de möjligheter\r\nsom står till buds för att försörja sig och förbättra sina livsvillkor.\r\nEn positiv och jämlik hälsoutveckling är av strategisk betydelse för\r\nekonomisk tillväxt och minskad fattigdom. Särskild uppmärksamhet bör\r\nägnas kvinnor och barn samt grupper med särskilda behov såsom äldre och\r\nfunktionshindrade människor. Social utveckling på landsbygden såväl som\r\ni städerna förutsätter att människor har möjlighet att tillsammans bygga\r\nupp och förvalta sitt sociala kapital. Gemensamma normer och värderingar,\r\nliksom förtroendefulla och ömsesidiga sociala relationer, är en viktig\r\ngrund för samarbete, trygghet och säkerhet, och därmed för utveckling.\r\nHiv/aids, väpnade konflikter, demografiska förändringar och utarmade\r\nnaturresurser är förhållanden som frestar på traditionella sociala\r\nnätverk och ökar människors sårbarhet.\r\nHållbar utveckling, socialt, ekonomiskt och miljömässigt, skapas och\r\nupprätthålls av människor som är friska, har tillgång till information\r\noch kunskap, samhällsservice och försörjningsmöjligheter, och som aktivt\r\nkan delta i beslutsprocesser som rör olika delar av samhällslivet.\r\nDet krävs en politisk vilja att omsätta ekonomisk tillväxt i social\r\nutveckling genom en rättvis fördelningspolitik och genom fungerande och\r\ndemokratiska institutioner och regelverk. Bestående klyftor är inte\r\nbara orättvisa utan också ekonomiskt ineffektiva och i längden även\r\nfarliga. När inte alla får del av utvecklingens resultat och när\r\nförändringar utgör ett hot mot enskilda växer motståndet också mot sunda\r\nreformer.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet menar att främjandet av social utveckling och trygghet bygger\r\npå en syn som utgår från att människor är aktörer med egna motiv och\r\nresurser och egen kunskap, kapacitet och vilja till förändring. Social\r\nutveckling på landsbygden såväl som i städerna förutsätter att människor\r\nhar möjlighet att tillsammans bygga upp och förvalta sitt sociala kapital.\r\nHiv/aids, väpnade konflikter, demografiska förändringar och utarmade\r\nnaturresurser är förhållanden som frestar på traditionella sociala\r\nnätverk och ökar människors sårbarhet. Städernas fattiga områden är\r\nsårbara vad gäller naturkatastrofer, ökade kostnader för boende, mat och\r\ntransporter, arbetslöshet och svårigheter med att upprätthålla fungerande\r\nsociala nätverk. I växande grad behöver de informella systemen för social\r\ntrygghet och omsorg kompletteras med en formell politik som gör tryggheten\r\ntillgänglig för alla.\r\nUtskottet menar vidare att social utveckling utgör en del av en rättvis\r\nfördelningspolitik. Liksom propositionen anser utskottet att bestående\r\nklyftor är inte bara orättvisa utan också ekonomiskt ineffektiva och i\r\nlängden även farliga. När inte alla får del av utvecklingens resultat\r\noch när förändringar utgör ett hot mot enskilda växer motståndet också\r\nmot sunda reformer, t.ex. inom det ekonomiska området. Sverige stöder\r\nuppbyggnaden av sociala trygghetssystem som både kan stärka människors\r\negen kapacitet och inflytande och ge stöd och skydd i utsatta situationer.\r\n\r\nUtskottet vill betona att social utveckling är en integrerad del av\r\nbegreppet hållbar utveckling. Miljöfrågor, ekonomi och sociala frågor\r\när en sammanhållen helhet i en hållbar utveckling. Denna helhet är en\r\nviktig del av de samlade huvuddrag som måste prägla politiken för global\r\nutveckling.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning av innehållet i huvuddraget social\r\nutveckling och trygghet.\r\nÖvriga huvuddrag\r\nKonflikthantering och säkerhet\r\nPropositionen\r\nVäpnade konflikter utgör det allvarligaste hindret för utveckling i\r\nmånga fattiga länder. Runtom i världen pågår otaliga konflikter som,\r\nvid sidan av mänskliga förluster och skador, innebär en tillbakagång i\r\nlivsvillkoren för befolkningen och undergräver förutsättningarna för\r\nframtida ekonomisk utveckling. Fattigdom till följd av krig, i kombination\r\nmed tillgänglighet till vapen, utgör dessutom en grogrund för terrorism\r\noch uppblossandet av nya konflikter.\r\nSäkerhetspolitik handlar i dag i ökad utsträckning om att minska fattigdom\r\noch klyftor, undanröja förtryck och motsättningar mellan olika\r\nbefolkningsgrupper, vid sidan av att trygga den nationella territoriella\r\nsäkerheten och därför är förebyggande av väpnade konflikter och\r\nkonflikthantering viktiga delar av politiken för global utveckling.\r\nBetydelsen och behoven av tidiga, förebyggande insatser har ökat och\r\ndet är viktigt att verka för att de instrument som finns inom internationella\r\norganisationer och forum utnyttjas på bästa sätt för att förebygga kriser\r\noch hantera konflikter. Det gäller de instrument som finns inom EU,\r\ninklusive inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik,\r\nliksom inom FN, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa\r\n(OSSE) och andra organisationer.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U212 (c) yrkande 8 reses krav på kvinnors roll i det\r\nfredsskapande och konfliktläkande arbetet och motionärerna kräver ökat\r\nsvenskt engagemang och tekniska stöd till FN:s arbete för en ökad\r\ninförlivning av genusperspektiv inom detta område.\r\nI motion 2002/03:U260 (c) yrkande 3 begärs att kvinnor får större\r\nmöjlighet att delta i konfliktförebyggande arbete världen över och även\r\ndelta i besluten om freds- och uppbyggnadsarbete.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 26 framhålls att bekämpningen av\r\nhiv/aids är intimt förknippad med konflikt- och säkerhetspolitiska aspekter\r\nför många länder. FN:s säkerhetsråd har vid flera tillfällen betonat de\r\nsäkerhetspolitiska aspekterna av spridningen av hiv/aids. Situationen\r\ntydliggör att utvecklings- och hälsoarbetet tillsammans med biståndet\r\nutgör viktiga delar i det konfliktförebyggande arbetet. I yrkande\r\n27 konstateras att det konfliktförebyggande biståndet riktat till riskzoner\r\noch till fredsuppbyggande insatser i efterkrigsområden behöver förstärkas\r\noch bli bättre. Det internationella samfundet behöver förbättra sitt\r\nvarningssystem för att upptäcka potentiella konflikter och kunna sätta\r\nin förebyggande insatser. Motionärerna betonar vikten av bistånd inriktat\r\npå förståelse och försoning mellan tidigare stridande folkgrupper och\r\natt det behövs ytterligare integrering mellan de fredsbevarande insatserna\r\noch den fredsuppbyggande verksamheten.\r\nI motion 2003/04:U7 (v) yrkande 3 konstateras att militära upprustningar\r\nofta leder till konflikter som i grunden står i motsättning till arbetet\r\natt uppnå FN:s utvecklingsmål och främjandet av de mänskliga rättigheterna.\r\nMotionärerna kräver att Sverige tar på sig en ledande roll i\r\nnedrustningsarbetet, bl.a. för stöd till arbetet med att nå millenniemålen.\r\nI\r\nmotion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) framhålls att FN:s säkerhetsråd\r\når 2000 antog resolution 1325 som bl.a. handlar om att öka kvinnors\r\nroll vid förebyggande av konflikter. Resolutionen är ett viktigt steg\r\nmot att se kvinnor som en stark resurs i all krishantering i stället\r\nför som offer. Den föregicks av ett omfattande opinionsarbete, inte\r\nminst genom de kvinnokonferenser som hållits under de två senaste\r\ndecennierna. I yrkande 1 krävs att Sverige i EU och i allt bilateralt och\r\nmultilateralt samarbete arbetar för att FN:s resolution 1325 skall\r\nimplementeras i allt FN-arbete och i enskilda länder.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att propositionen lyfter fram konflikthantering\r\noch säkerhet som ett av huvuddragen i inriktningen för Sveriges politik\r\nför global utveckling. Utskottet konstaterar vidare att nedrustning är\r\nen av hörnstenarna i den svenska utrikespolitiken och att ett fullständigt\r\navskaffande av massförstörelsevapen är ett prioriterat mål för Sverige.\r\nSverige har aktivt arbetet för nedrustning och icke-spridning såväl\r\ninom EU som globalt inom FN. Under våren 2003 inleddes på svenskt\r\ninitiativ en diskussion inom EU om hur Europeiska unionen skulle kunna\r\nfördjupa och stärka sin gemensamma politik avseende massförstörelsevapen.\r\nSverige verkar för att EU:s handlingsplan med konkreta åtgärder för\r\nnedrustning och icke-spridning genomförs i praktiken.\r\nSverige arbetar också aktivt för att genomföra FN:s handlingsprogram\r\nmot illegala handel med lätta vapen. Bl.a. handlar det om att stärka\r\nregler för exportkontroll. Sverige prioriterar vidare frågor som har\r\ndirekt koppling till konsolidering av fred och utveckling, bl.a. stöd\r\ntill avväpning av f.d. soldater, inklusive barnsoldater och återintegrering\r\nav soldater i samhället.\r\nVäpnade konflikter inom och mellan stater präglar bl.a. stora delar av\r\nAfrika och utgör ett stort utvecklingshinder för hela regionen. Detta\r\nställer krav på både konfliktförebyggande och på akut konflikthantering\r\ni samverkan mellan FN, EU och afrikanska organisationer. Sverige vill\r\nlångsiktigt stödja afrikanska regionala och subregionala organisationers\r\nförmåga att förebygga och hantera konflikter och inom ramen för\r\nutvecklingssamarbetet fortsätter Sverige att bidra till att stävja orsakerna\r\ntill konflikter, inte enbart i Afrika.\r\nUtskottet framhåller i betänkande 2002/03:UU5 Internationella freds-\r\noch hjälpinsatser:\r\nDet förtjänar att framhållas, menar utskottet, att det inom Regeringskansliet\r\npågår en inventering och systematisering av det svenska stödet för\r\nfredsfrämjande och konflikthantering. Detta arbete kan förväntas ge ett\r\nfördjupat underlag för att uppnå bättre samstämmighet mellan tillgängliga\r\nresurser och regeringens samlade prioriteringar. I arbetet ingår att\r\nförsöka stärka rutiner för uppföljning av de svenska freds- och\r\nhjälpinsatserna.\r\nUtskottet har inhämtat att Sverige även deltar i en arbetsgrupp som\r\ninrättats av FN för att närmare studera och analysera förhållandet mellan\r\nnedrustning och utveckling med en helhetssyn på konfliktfrågor, säkerhet\r\noch utveckling. På motsvarande sätt har, under senare år, inom det\r\ninternationella utvecklingssamarbetet säkerhetsbegreppet vidgats från\r\natt handla om staters säkerhet till att alltmer sätta individen i fokus.\r\n\r\nUtskottet vill betona värdet av att konflikthantering och säkerhet nu\r\nblir ett huvuddrag för politiken för global utveckling och en viktig\r\ninriktning för utvecklingssamarbetet. Utskottet menar att detta huvuddrag\r\ninnefattar alla skeden i konflikthantering, dvs. förebyggande insatser,\r\nkonfliktdämpande och konfliktlösande insatser samt uppföljningsåtgärder\r\nsom försoningsinsatser, alla lika viktiga för att skapa varaktig fred\r\noch säkerhet. Utskottet vill samtidigt understryka den betydelse kvinnors\r\ndeltagande har för ett framgångsrikt arbete med konflikthantering och\r\nunderstryker vikten av att öka svenska kvinnors deltagande i fredsbevarande\r\noperationer. Utskottet sluter därmed upp kring vikten av att FN:s\r\nresolution 1325 implementeras. Utskottet vill också peka på hur utsatta\r\nde funktionshindrade är i konfliktsituationer. Arbetet för att förhindra\r\nkonflikter är särskilt viktigt för denna grupp. Även insatser för att\r\nförhindra spridningen av smittsamma sjukdomar har en konfliktförebyggande\r\nroll.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U212 (c)\r\nyrkande 8, 2002/03:U260 (c) yrkande 3, 2003/04:U6 (kd) yrkandena 26 och\r\n27, 2003/04:U7 (v) yrkande 3 samt 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)\r\nyrkande 1.\r\nGlobala gemensamma nyttigheter\r\nPropositionen\r\nI propositionen konstateras att under de senaste decennierna av\r\ninternationell samverkan och debatt i utvecklingsfrågor har en långtgående\r\nsamsyn uppnåtts om utformningen av en politik för rättvis och hållbar\r\nutveckling. Mycket av det som krävs för utveckling rår länderna själva\r\növer men globaliseringen gör också att behovet av normer och regelverk\r\nför ordnad samverkan mellan länder och folk växer.\r\nEtt växande antal frågor kräver åtgärder bortom nationella gränser.\r\nKunskap, resurser och praktiska lösningar för dessa problem måste\r\nmobiliseras genom gemensamt ansvarstagande och en ny typ av samarbete\r\nmellan länder, regioner och sakområden. En god miljö, finansiell stabilitet,\r\nbegränsningar av smittsamma sjukdomar och frånvaro av internationell\r\nterrorism är exempel på gränsöverskridande frågor.\r\nDet finns ett stort antal globala gemensamma nyttigheter som i dag inte\r\ntillgodoses i tillräcklig utsträckning för att nå målet om en rättvis\r\noch hållbar global utveckling. Diskussionen om hur det internationella\r\nsamfundet kan samarbeta bättre kring de gränsöverskridande globala\r\nfrågorna ligger högt på den internationella dagordningen.\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 8 framhålls vikten av ett utökat stöd\r\nför produktionen av globala nyttigheter. Motionärerna föreslår att\r\nresurserna koncentreras på ett prioriterat urval av globala gemensamma\r\nnyttigheter.\r\nI motion 2003/04:U254 (kd) yrkande 8 framhålls att det krävs ett utökat\r\nstöd för produktionen av \"globala gemensamma nyttigheter\". Insatserna\r\nför att skapa bättre fungerande internationella regelverk och standarder\r\nför dessa nyttigheter måste ökas och det är på främst miljö- och\r\nhälsoområdena som det globala och regionala samarbetet är av stor vikt i\r\ndetta avseende.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet välkomnar att globala gemensamma nyttigheter nu görs till ett\r\nhuvuddrag för politiken för global utveckling. Detta begrepp rymmer\r\nviktiga element, som delvis ännu inte formulerats, för den framtida\r\nutvecklingspolitiken.\r\nUtskottet menar att Sverige bör fortsätta att vara drivande och ha en\r\nhög profil i samarbetet om de globala gränsöverskridande frågorna. Den\r\ninternationella arbetsgrupp som Sverige och Frankrike har etablerat -\r\nthe International Task Force on Global Public Goods - innebär ett viktigt\r\nsteg i arbetet med att söka bättre lösningar på globala problem. Parallellt\r\nmed den internationella arbetsgruppens arbete kommer en inventering att\r\ngöras av hur olika departement och myndigheter arbetar med globala\r\ngemensamma nyttigheter. Bägge processerna kommer att resultera i\r\nrekommendationer avseende framtida prioriteringar. Utskottet vill i detta\r\nsammanhang särskilt uppmärksamma miljöfrågorna, hälsofrågorna - inte\r\nminst smittsamma sjukdomar - och frågan om finansiell stabilitet.\r\nUtskottet konstaterar vidare att global samverkan på miljöområdet och\r\nsamarbete för att nå en hållbar utveckling för hela världen måste\r\nprioriteras och delar de synpunkter som miljö- och jordbruksutskottet\r\nanfört i sitt betänkande 2001/02:MJU16 där det framhålls att grunden\r\nför den svenska strategin för hållbar utveckling är det demokratiska\r\nstyrelseskicket med dess värderingar: \"Genom demokratin skapas regler\r\noch institutioner som främjar resurssnåla konsumtions- och produktionsmönster.\r\nDemokratins institutioner ger oss de redskap vi behöver för att värna\r\nde kollektiva nyttigheter - bl.a. miljö - som utgör grunden för en\r\nhållbar och progressiv samhällsutveckling. En utmaning inför 2000-talet\r\när att stärka ett demokratiskt samarbete kring hållbarhet inte bara\r\nnationellt utan också på den internationella nivån. Världssamfundet har\r\nett ansvar för att värna kunskapsutveckling, miljö och hälsa. Handel\r\noch kapitalflöden måste utformas på ett sätt som ger incitament för ett\r\nmer långsiktigt agerande bland marknadens aktörer. En global ekonomi\r\nbör gå hand i hand med en global hållbarhetsstrategi.\"\r\nUtskottet förutsätter att när regeringen avslutat sitt analysarbete\r\nkommer detta att redovisas för riksdagen.\r\nUtskottet konstaterar avslutningsvis att Interparlamentariska unionen\r\nvid sitt senaste möte har fokuserat på begreppet globala allmänna\r\nnyttigheter (Global Public Goods) och genom en gemensamt antagen resolution\r\nuttalat sig för att världens länder gemensamt skall utarbeta en dagordning\r\nför hur man skall hantera allmänna nyttigheter på ett ansvarsfullt sätt,\r\ninte minst vad gäller finansieringen.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2003/04:U6 (kd)\r\nyrkande 8 och 2003/04:U254 (kd) yrkande 8.\r\nSamverkan mellan huvuddragen\r\nPropositionen\r\nPropositionen pekar på ett antal huvuddrag för en politik för global\r\nutveckling. Politiken skall främja och präglas av respekt för de mänskliga\r\nrättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning, jämställdhet mellan\r\nkvinnor och män, hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om\r\nmiljön, ekonomisk tillväxt och social utveckling och trygghet. Dessa\r\nfaktorer är ömsesidigt förstärkande. Den skall därutöver inriktas på\r\nområden där nya krav ställs på helhetssyn och samverkan, konflikthantering\r\noch globala gemensamma nyttigheter.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U201 (m) yrkande 1 framhålls att de länder som lyckats\r\nbryta fattigdomen har ett gemensamt drag och det är en stegvis utveckling\r\nmot marknadsekonomi, äganderätt, rättsstat och demokrati. Motionären\r\nmenar att utvecklingen har kommit stegvis och att det är viktigt att\r\nstödja denna process där den ena faktorn drivit på den andra och framsteg\r\ninom ekonomin har drivit på demokratiseringen. Motionärerna menar att\r\nsocialism, kommunism, planekonomi, diktatur, förtryck och politiserade\r\nrättsväsenden ofelbart har visat sig leda till fördjupad fattigdom.\r\nI motion 2002/03:U295 (m) yrkande 2 konstateras att förutsättningen för\r\natt Afrika skall lyckas i sin utveckling är densamma som gäller i resten\r\nav världen. Motionärerna menar att det inte finns någon egen afrikansk\r\nväg utan det är endast marknadsekonomi byggd på faktorer som fri\r\nföretagsamhet och frihandel i kombination med utbildning för alla inom\r\nramen för ett rättssamhälle, respekt för de mänskliga rättigheterna och\r\ndemokrati som ger resultat. I yrkande 16 framhålls vikten av att skapa\r\nen koherent politik för att utveckla en dynamisk marknadsekonomi där\r\nföretagsamhet och arbetsvilja står i centrum och där utbildning, sparande\r\noch ansvarstagande premieras.\r\nI motion 2002/03:U322 (m), yrkande 10 hävdas att de centrala villkoren\r\nför svenskt bistånd skall vara stöd till rättsstaten, respekt för de\r\nmänskliga rättigheterna och utvecklingen av demokrati och marknadsekonomi.\r\n\r\nMotionärerna bakom motion 2003/04:U11 (m) menar i yrkande 2 att endast\r\nmarknadsekonomi, fri företagsamhet och frihandel i kombination med\r\nutbildning för alla inom ramen för ett rättssamhälle grundat på demokrati\r\noch respekt för mänskliga rättigheter kan ge välstånd till en bred\r\nbefolkning och är centrala målsättningar i samarbetet med biståndsländerna.\r\n\r\nI motion 2003/04:U248 (m) yrkande 2 hävdas att rättsstaten, respekt för\r\nmänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi är centrala\r\nmålsättningar i samarbetet med biståndsländerna.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet delar propositionens syn att de olika huvuddragen är ömsesidigt\r\nförstärkande. Därutöver samverkar de olika huvuddragen som riktlinjer\r\nför den samlade politiken och bidrar till att skapa sammanhang och helhet.\r\nMänskliga rättigheter och jämställdhet ingår också som element i de\r\nandra huvuddragen. De tre huvuddragen som formar hållbar utveckling är\r\nen förutsättning för att de grundläggande värdena skall få genomslag.\r\nI stort sett alla huvuddrag samverkar med varandra i olika hög grad.\r\nUtskottet menar att mål och huvuddrag är en del av samma helhet när de\r\nfår genomslag som riktlinjer för politiken inom de olika politikområdena.\r\nUtskottet konstaterar vidare att om målen för politiken för global\r\nutveckling och utvecklingssamarbetet skall kunna nås måste hänsyn tas\r\ntill alla huvuddrag och deras inbördes samverkan.\r\nPolitiken för global utveckling syftar således till att forma ett\r\nrättssamhälle grundat på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter\r\nsamt präglat av de övriga huvuddrag som en sammanhållen politik bygger\r\npå och vilken inkluderar en socialt inriktad marknadsekonomi.\r\nI diskussionen om koherens och eventuella målkonflikter i politiken för\r\nglobal utveckling är det av central betydelse att understryka de\r\ngrundläggande normer rörande mänskliga rättigheter som slås fast bl.a. i\r\nFN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dessa normer är absoluta,\r\noch främjandet av dessa är en hörnsten i Sveriges politik för global\r\nutveckling.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U201 (m)\r\nyrkande 1, 2002/03:U295 (m) yrkandena 2 och 16, 2002/03:U322 (m) yrkande\r\n10, 2003/04:U11 (m) yrkande 2 samt 2003/04:U248 (m) yrkande 2.\r\nB. Politikområden och deras samstämmighet\r\nI föreliggande avsnitt redovisas propositionens och motionernas förslag,\r\nsamt utskottets överväganden, vad gäller olika politikområden. Några\r\npolitikområden har i utskottets behandling slagits samman. Vidare\r\nredovisas i avsnittet dels propositionens, dels motionernas förslag vad\r\ngäller samstämmighet i svensk politik och i EU:s politik, jämte utskottets\r\növerväganden i denna del.\r\nDe olika politikområdena behandlas här främst utifrån hur svensk politik\r\nutformas men även utformningen av politiken på EU-nivå respektive\r\nmultinationell nivå berörs liksom hur utvecklingsländerna formar sin\r\npolitik. Gränsdragningen mot utvecklingssamarbetet - biståndet - är inte\r\nmöjlig att göra distinkt. Ett antal motionsyrkanden som hör till olika\r\npolitikområden har i vissa fall behandlats under avsnittet Internationellt\r\nutvecklingssamarbete.\r\nOlika politikområden\r\n1. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken\r\nPropositionen\r\nKonfliktfrågor har i ökad utsträckning kopplats till orättvisor, ojämlikhet,\r\nförtryck och motsättningar mellan olika befolkningsgrupper. Insikten\r\nhar vuxit om att säkerhet förutsätter demokrati, respekt för de mänskliga\r\nrättigheterna, jämställdhet, ekonomisk och social utveckling, rättvis\r\nfördelning, miljöhänsyn och förstärkt internationellt samarbete.\r\nInternationell terrorism och spridning av lätta vapen och massförstörelsevapen\r\nfortsätter att vara allvarliga säkerhetspolitiska hot. Fred och säkerhet\r\när en förutsättning för utveckling och för att värna folkrätten, inklusive\r\nmänskliga rättigheter.\r\nHandeln med människor är enligt FN den snabbast växande verksamheten\r\ninom den organiserade brottsligheten. Denna verksamhet är starkt kopplad\r\ntill andra former av internationell brottslighet som t.ex. narkotika-\r\noch vapenhandel. I den omfattande illegala narkotikahandeln ligger\r\nfattigdom ofta bakom rekryteringen till illegala organisationer. Det\r\nfinns en tydlig koppling mellan narkotikahandel, terroristgrupper och\r\norganiserad brottslighet.\r\nFattigdom, förtryck och diskriminering har säkerhetspolitiska konsekvenser\r\noch det internationella utvecklingssamarbetet bidrar till att stärka\r\nsäkerheten både i närområdet och globalt.\r\nFredsfrämjande insatser har utvecklats till en av det svenska försvarets\r\nhuvuduppgifter. Förutom militära och diplomatiska inslag kan de inkludera\r\nräddningsinsatser, minröjningsverksamhet, försonings- och förtroendeskapande\r\nåtgärder, återuppbyggnad och institutionella insatser för att bygga upp\r\nen fungerande demokratisk rättsstat som kan garantera de mänskliga\r\nrättigheterna. I stort handlar det om att främja utveckling genom att\r\nförbättra trygghet och säkerhet. Regeringen framför det angelägna i en\r\nutökad och effektiviserad samverkan mellan olika politikområden i\r\nhanteringen av kriser och väpnade konflikter.\r\nAnskaffning av försvarsmateriel måste också ske i ansvarsfulla, öppna\r\noch förtroendeingivande former. Ett viktigt ramverk för detta finns i\r\nSveriges restriktiva lagstiftning om exportkontroll och EU:s uppförandekod\r\nför handel med vapen. Sverige bör fortsatt vara drivande i en internationell\r\ndialog om konflikter, säkerhet och utveckling, som bl.a. syftar till\r\natt stärka internationella kontrollregimer och åstadkomma avtal om\r\nicke-spridning, nedrustning och rustningsbegränsning.\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 2 krävs att regeringen inom ramen\r\nför EU skall uppmuntra till en fördjupad dialog med Afrikanska unionen\r\n(AU) vad gäller kraven på en modell för etiskt ledarskap i Afrika. Till\r\nskillnad från OAU - som endast innehöll begränsade bestämmelser om de\r\nmänskliga rättigheterna, fäster AU större vikt vid skyddet av de mänskliga\r\nrättigheterna. Stadgan uttrycker medlemsstaternas beslutsamhet att främja\r\noch skydda de mänskliga rättigheterna och folkens rättigheter, att\r\nförstärka och förankra de demokratiska institutionerna och rättssamhället.\r\n\r\nI motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 1 konstateras att trots en viss\r\nskeptisk inställning till den nya afrikanska samarbetsunionen, AU, så\r\nkan unionen bli en god dialogpartner till omvärlden och underlätta\r\nhandelssamarbetet. I yrkande 2 konstateras att den stora kris som\r\nhiv/aids-epidemin lett till uppmärksammats av AU, och i denna fråga bör\r\neffektiv samordning eftersträvas. Motionärerna anser att Sverige skall\r\nuppmuntra EU:s organ till en fördjupad dialog med AU på lika villkor\r\nvad gäller bl.a. handelsfrågor, hiv/aids-insatser och konfliktlösning.\r\n\r\nI motion 2002/03:U235 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige verkar för att\r\nkvinnors rätt till fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir\r\nett prioriterat politiskt mål i svensk utrikespolitik.\r\nI motion 2003/04:U3 (s) yrkande 3 begärs att utredningen om reglerna\r\nför svensk krigsmaterielproduktion och export skall behandla frågan om\r\nmänskliga rättigheter och fattigdomsbekämpning.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 2 framhålls vikten av att utrikespolitiken\r\ngenerellt bör styras av etiska ledarkoder. Dessutom krävs i motionens\r\nyrkande 14att Sveriges handelsrelationer med utvecklingsländerna måste\r\nvara mer samstämmiga och bättre samordnade med de mål som är uppsatta\r\nför den svenska utvecklingspolitiken än vad som är fallet i dag. Tydlighet\r\nsaknas vad gäller problematiken kring militär rustning i utvecklingsländer\r\noch den svenska vapenexporten till fattiga länder. Den svenska vapenexporten\r\nbör därför alltid utvärderas i förhållande till utvecklingsmålen.\r\nÄven i motion 2003/04:U7 (v) yrkande 2 krävs att nya regler för den\r\nsvenska krigsmaterielexporten måste utarbetas och vara så utformade att\r\nde inte står i motsättning till den svenska utvecklingspolitiken. I\r\nyrkande 4 krävs att svensk export av krigsmateriel till länder med stor\r\nfattigdom bör föregås av en problematiserande granskning av risker för\r\natt krigsmaterielexport inte försvårar kampen för mänskliga rättigheter\r\noch fattigdomsbekämpning och i yrkande 5 krävs att svensk krigsmaterielexport\r\ninte skall tillåtas om det försvårar främjandet av mänskliga rättigheter\r\noch fattigdomsbekämpning.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 25 konstateras att under senare år\r\nhar krigsherrar och soldater tagit makten i ett antal länder som också\r\nplundrats och där befolkningen terroriserats och fördrivits. Motionärerna\r\nanser att blockeringar som skulle kunna försvåra ett snabbt svenskt\r\nagerande med militära inslag i akuta situationer måste undvikas och att\r\ninsatser av militär karaktär inte skall finansieras ur biståndsanslaget\r\nutan att resurser för sådana insatser får tas fram på annat sätt.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 3 framhålls att FN nu skall inrikta\r\nsitt arbete på stöd till fredsarbetet i Afrika och omedelbart prioritera\r\nfredsfrämjande insatser samt att FN och EU skall stödja utvecklingen av\r\nen afrikansk freds- och säkerhetsordning och i yrkande 4 understryks\r\natt det finns ett mycket starkt samband mellan fred, demokrati,\r\nfattigdomsminskning och utveckling. Själva förutsättningen för detta samband\r\när att det råder stabilitet och säkerhet. Sverige och EU måste ta sitt\r\nansvar och i större utsträckning bidra till att Afrikas krigsdrabbade\r\nländer kan ges förutsättningar för en fredlig utveckling, och Sverige\r\nbör därför kraftigt stärka resurserna för fredsfrämjande insatser i\r\nAfrika.\r\nÄven i motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 21 krävs att Sverige bör inta en\r\nledande roll för nedrustning eftersom militär upprustning leder till\r\nkonflikter och i grunden står i motsatsställning till inte bara\r\nvärldsfreden, utan även arbetet med att uppnå FN:s utvecklingsmål och\r\nfrämjandet av de mänskliga rättigheterna. Vidare krävs i yrkande 22 att\r\nsvensk export av vapen till länder med stor fattigdom måste föregås av\r\nen problematiserande granskning av risker för export till dessa länder\r\nvad gäller främjande av de mänskliga rättigheterna och bekämpning av\r\nfattigdom utifrån de fattiga människornas situation. Finns det en risk\r\nför att svensk vapenexport försvårar främjandet av de mänskliga\r\nrättigheterna och fattigdomsbekämpningen skall export inte tillåtas.\r\nI motion 2003/04:Fö267 (mp, v) framhålls att humanitär minröjning\r\nomfattar, utöver minröjning, även upplysning och utbildningsinsatser,\r\nkartläggning av problemet samt omhändertagande och återanpassning av\r\nminoffer. Sidas utbetalningar till stöd för humanitär minröjning minskade\r\nbetydligt under 2002 och motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige\r\noch Sida inte minskar utan snarare ökar sitt stöd till humanitär\r\nammunitions- och minröjningsverksamhet.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet vill inledningsvis hänvisa till den i februari i år avgivna\r\nutrikespolitiska deklarationen som tydligt uppmärksammade sambanden\r\nmellan utvecklingspolitiken och säkerhets- och försvarspolitiken. I\r\ndeklarationen klargjorde utrikesminister Anna Lindh att \"säkerhet i\r\ndagens värld måste skapas globalt och gemensamt, och innebära frihet\r\noch trygghet för alla././ Säkerhet förutsätter mänskliga rättigheter,\r\nfolkrätt och demokrati.\" (prot. 2002/03:56).\r\nUtskottet konstaterar, med hänvisning till sammansatta utrikes- och\r\nförsvarsutskottet (bet. 2001/02:UFöU1), att fred och säkerhet för vårt\r\neget land är ett övergripande mål för den svenska säkerhets- och\r\nförsvarspolitiken. Därtill kommer även som ett grundläggande mål att\r\nsolidariskt bidra till en fredlig utveckling i omvärlden. Sveriges\r\nsäkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands fred och\r\nsjälvständighet. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen, och i\r\nformer som vi själva väljer, trygga en handlingsfrihet att, såsom enskild\r\nnation och i samverkan, kunna utveckla vårt samhälle. Det är utskottets\r\nmening att denna politik fungerar väl i förhållande till målet för\r\npolitiken för global utveckling som är att bidra till en rättvis och\r\nhållbar global utveckling.\r\nUtskottet konstaterar vidare, och med instämmande i tidigare gjorda\r\nuttalanden i betänkande 2001/02:UU4 (s. 12 f.), att de nya säkerhetspolitiska\r\nhoten måste mötas med delvis nya medel. Detta kräver i sin tur en\r\nutveckling vad gäller det internationella samfundets instrument och\r\norganisation, både globalt och regionalt. Utskottet uttalade även i nämnda\r\nbetänkande att globaliseringen inte i sig innebär ett hot, utan snarare\r\nerbjuder möjligheter, för länder som är beredda att bedriva en utvecklings-\r\noch tillväxtfrämjande politik, att bl.a. bekämpa fattigdomen. Världssamfundet\r\nhar därvid en viktig uppgift att stödja denna utveckling bl.a. genom\r\natt bidra till ett effektivt globalt styrsystem av samverkande\r\ninternationella organisationer.\r\nUtskottet menar, i likhet med tidigare gjorda uttalanden i t.ex.\r\nbetänkandena 2001/02:UU11 (s. 8) och 2002/03:UMJU1 (s. 15), att globaliseringen\r\ni grunden är en positiv process som, om den utvecklas rätt, kan hjälpa\r\noss att förverkliga målen om en rättvisare och tryggare värld. Den\r\nhjälper oss därvidlag också att genomföra målet om en hållbar global\r\nutveckling. Den nya synen på säkerhet (\"det bredare säkerhetsbegreppet\")\r\nomfattar också hot som inte är militära. I dag ses bl.a. frågor som\r\nmiljöhot, ökande fattigdom, befolkningstillväxt, resursknapphet,\r\ninternationell terrorism och okontrollerad vapenspridning som relevanta i\r\nett säkerhetspolitiskt sammanhang. Den i propositionen föreslagna\r\npolitiken för global utveckling ger i denna del viktiga verktyg för\r\nsäkerhetspolitiken. Säkerhets- och försvarspolitiken och politiken för\r\nglobal utveckling är i denna mening reversibla storheter. Utskottet\r\nframhåller vidare att säkerhet och trygghet i vår framtid inte kan uppnås\r\nutan att man angriper orsakerna till de globala sociala\r\norättvisorna.\r\nHälsofrågorna har under de senaste åren intagit en alltmer central plats\r\npå den internationella dagordningen. Det gäller inte minst insatser som\r\nfrämjar sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt åtgärder mot hiv/aids.\r\nUtskottet kan konstatera att stora åsiktsskillnader finns i frågor som\r\nrör demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors rättigheter.\r\nSärskilt kontroversiella är frågor som rör sexuella och reproduktiva\r\nrättigheter, inklusive rätten till abort, preventivmedel och sexualupplysning\r\nsamt homo- och bisexuellas och transpersoners rättigheter. Det är dock\r\nutskottets uppfattning att Sverige skall fortsätta att vara en stark\r\nröst i dessa frågor.\r\nHot mot vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samverkan med\r\nandra länder. Internationellt samarbete blir allt viktigare för att\r\nmotverka såväl direkta konfliktrisker som de hot som följer av den\r\nglobala utvecklingen och de moderna samhällenas sårbarhet. Utskottet\r\nfinner det självklart att svenska biståndsmedel endast används i enlighet\r\nmed OECD/DAC:s definition för utvecklingssamarbete, vilket innebär att\r\ninsatser av militär karaktär inte finansieras ur biståndsanslagen.\r\nDen svenska politiken innebär således ett starkt stöd för det internationella\r\nsamfundets arbete för demokrati och mänskliga rättigheter också i\r\nodemokratiska stater och stater präglade av etniska konflikter, diskriminering,\r\nkorruption och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. Det\r\när utskottets uppfattning att politiken bör vägledas av de mål, perspektiv\r\noch huvuddrag som gäller för en samlad politik för global\r\nutveckling.\r\nNedrustning\r\nEnligt utskottets uppfattning är hoten om spridning och användning av\r\nmassförstörelsevapen ett globalt problem som kräver åtgärder inom flera\r\nområden och sektorer. De internationella avtal om rustningskontroll som\r\nfinns inom området är av stor betydelse. Att avtalen fortlöpande stärks\r\noch att genomförande och efterlevnad kontrolleras och verifieras är\r\nmycket viktigt. De internationella exportkontrollregimer som kompletterar\r\navtalen och vilkas arbete syftar till att kontrollera handeln med vissa\r\nnyckelkomponenter är också betydelsefulla.\r\nUtskottet vill betona att Sverige sedan många år har spelat en framträdande\r\nroll i de multilaterala förhandlingarna om rustningsbegränsning och\r\nnedrustning. Utskottet anser att det är viktigt att Sverige även\r\nfortsättningsvis på olika sätt bidrar till detta arbete och noterar med\r\ntillfredsställelse att regeringen i regeringsförklaringen tydligt lyft\r\nfram nedrustningsfrågorna genom att klargöra att \"kampen för nedrustning\r\nfortsätter med kraft. Kärnvapenländerna måste förmås att ta sitt ansvar.\r\n\"\r\nUtskottet välkomnar regeringens fortsatta ansträngningar att arbeta för\r\nnedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen såväl globalt\r\ninom t.ex. FN som inom Europeiska unionen. Utskottet konstaterar att\r\ndet under våren 2003, på svenskt initiativ, inleddes en diskussion inom\r\nEU om hur unionen skulle kunna fördjupa och stärka sin gemensamma politik\r\navseende massförstörelsevapen. Sverige verkar för att den handlingsplan\r\nmed konkreta åtgärder för nedrustning och icke-spridning av\r\nmassförstörelsevapen som antogs vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki i\r\njuni 2003 genomförs i praktiken. Sverige deltar också, enligt vad\r\nutskottet inhämtat, fr.o.m. hösten 2003 i en arbetsgrupp som inrättats av\r\nFN för att närmare studera och analysera förhållandet mellan nedrustning\r\noch utveckling. Som ett led i regeringens aktiva engagemang för\r\nnedrustningsfrågorna har initiativ tagits till en internationell oberoende\r\nkommission under ledning av Hans Blix. Syftet med kommissionen är att\r\nbelysa, studera och utreda frågor rörande bl.a. kärnvapen samt att bidra\r\ntill att skapa nytt politiskt fokus och ge nya impulser till det\r\ninternationella arbetet för nedrustning och icke-spridning av\r\nmassförstörelsevapen.\r\nKärnvapennedrustningsfrågorna drivs också sedan länge av Sverige\r\ntillsammans med sex andra länder i den s.k. Ny Agenda-koalitionen. Sverige\r\narbetar även aktivt för att genomföra FN:s handlingsprogram som antogs\r\nvid 2001 års FN-konferens om illegal handel med lätta vapen. Detta arbete\r\nhar utskottets stöd.\r\nUtskottet ser också positivt på det arbete som görs inom ramen för\r\nInterparlamentariska unionen. Det är enligt utskottets mening angeläget\r\natt lyfta fram de folkvalda parlamentarikernas roll i arbetet för\r\nrustningsbegränsning och nedrustning. Direkt folkvalda parlamentariker\r\nskall vara representativa för väljarna och har därigenom en särskild\r\nlegitimitet. Det parlamentariska uppdraget lämpar sig väl för\r\nopinionsbildning samt kunskaps- och informationsspridning och erbjuder\r\nmöjligheter att föra vidare medborgarnas synpunkter, idéer och förslag\r\ntill ansvariga på lokal, regional, nationell och internationell nivå.\r\nFred och nedrustning har ett starkt stöd bland medborgare i hela världen.\r\nFolkvalda parlamentariker har därför en central roll i genomförandet\r\noch uppföljningen av redan beslutade åtaganden av världssamfundet.\r\nDeltagandet av direktvalda parlamentariker stärker legitimiteten och\r\nhandlingskraften i hela implementeringsprocessen. Utskottet konstaterar\r\nmed tillfredsställelse att Interparlamentariska unionen vid sin session\r\ni Chile år 2003 antog en resolution om massförstörelsevapen.1Importance\r\nof the non-proliferation of nuclear, chemical and biological weapons of\r\nmass destruction and of missiles, including the prevention of their use\r\nby terrorists (Resolution adopted unanimously by the 108th Conference,\r\nSantiago de Chile, 2003).\r\nFredsfrämjande insatser\r\nUtskottet ser anledning att fästa uppmärksamhet på det självklara\r\nställningstagandet om ett starkt samband mellan fred, demokrati,\r\nfattigdomsminskning och utveckling. FN:s och omvärldens agerande för att\r\nhindra krig och konflikter i bl.a. Afrika är en förutsättning för\r\nländernas utveckling. Kopplingen mellan fred och utveckling har nyligen\r\nkommit till uttryck i EU:s anförande inför debatten i FN:s generalförsamling\r\nom konfliktorsaker och främjande av fred och hållbar utveckling i Afrika.\r\nUtskottet konstaterar att FN mycket nära följer Afrikas konflikter och\r\natt generalsekreterare Kofi Annan kraftfullt driver processer som rör\r\ndessa. Generalsekreterarens särskilda representanter för olika situationer\r\ni Afrika främjar ett brett och samlat perspektiv på de olika konflikterna\r\ni regionen. Utskottet vill också fästa uppmärksamhet på att säkerhetsrådets\r\nökade intresse för konflikthantering i Afrika kan utläsas genom ett\r\nökat antal fredsbevarande insatser. En afrikansk freds- och säkerhetsordning\r\nhåller dessutom på att växa fram. Inom African Union (AU) sker nu ett\r\narbete i syfte att skapa ett Peace and Security Council. Den fredsbevarande\r\noperation i Burundi som African Union bidragit med är värdefull. Också\r\npå en subregional nivå håller en afrikansk säkerhetsstruktur på att\r\nväxa fram. ECOWAS har t.ex. spelat en roll i det fredsfrämjande arbetet\r\ni Elfenbenskusten och i Liberia. FN och EU stöder starkt denna utveckling\r\nbåde politiskt och finansiellt, bl.a. genom kapacitetsstöd till de\r\nafrikanska regionala och subregionala organisationerna. Den dialog som\r\nEU regelbundet för med Afrika är ytterligare en komponent i ansträngningarna\r\natt främja fred och säkerhet i Afrika.\r\nUtskottet kan även konstatera att en ökad andel av de svenska resurserna\r\nför fredsfrämjande insatser används för insatser i Afrika. Sedan juni\r\n2003 deltar Sverige med ett flygfältsförband i MONUC och under sommaren\r\ndeltog Sverige med väpnad trupp i EU:s snabbinsatsstyrka i nordöstra DR\r\nKongo. Därutöver deltar Sverige med militärobservatörer eller civilpoliser\r\ni samtliga FN-missioner i Afrika.\r\nNär det gäller bl.a. fredsfrämjande insatser och minröjning vill utskottet\r\ndessutom framhålla att utskottet vid flertalet tidigare tillfällen har\r\nbehandlat frågor kring konfliktförebyggande och krishantering. Fredsfrämjande\r\nverksamhet och att aktivt kunna delta i utformningen av EU:s\r\nkonfliktförebyggande arbete är profilfrågor för Sverige i det internationella\r\nsamarbetet. Utskottet ser mycket positivt på att arbetet med att förebygga\r\noch hantera väpnade konflikter har fått ökad nationell och internationell\r\nuppmärksamhet. Utskottet anser att behoven som finns inom detta område\r\nbehöver uppmärksammas och att det både nationellt och internationellt\r\nvore värdefullt med en vilja och beredskap att förstärka de resurser\r\nsom avsätts för konfliktförebyggande och krishantering. Det gäller även\r\nresurserna för forskningsinsatser om såväl utrikes- och säkerhetspolitik\r\nsom freds- och konfliktkunskap. För svensk del kan vidare konstateras\r\natt tillräckliga och realistiska resurser måste avsättas för denna\r\nverksamhet för att Sverige med trovärdighet skall kunna genomdriva och\r\ndelta i fredsfrämjande aktiviteter. Utskottet har i betänkande 2003/04:UU1\r\ntagit ställning till anslaget 5:2 Fredsfrämjande verksamhet inom\r\nutgiftsområde 5 Internationell samverkan.\r\nUtskottet konstaterar att antipersonella minor och oexploderad ammunition\r\när ett mycket allvarligt problem som bidrar till mänskligt lidande och\r\nhinder för utveckling. Sverige spelar en aktiv och viktig roll i arbetet\r\natt långsiktigt minska minornas förödelse i mindrabbade länder. Stöd\r\ntill humanitär minhantering är en viktig fråga för det svenska\r\nutvecklingssamarbetet, och det svenska stödet till humanitär minröjning och\r\ntill röjning av ammunition som inte har exploderat är omfattande.\r\nUtskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen utarbetat en samlad\r\nsvensk syn på minhantering. Utskottet ser gärna att denna vidareutvecklas.\r\n\r\nUtskottet konstaterar att Sverige i enlighet med svensk politik på\r\nminområdet numera i hög grad stöder mindrabbade länders egen kapacitet\r\natt hantera minproblemen, vilket i många fall på kort sikt är mindre\r\nkostsamt än de högteknologiska lösningar som tidigare finansierats. Att\r\nstödja uppbyggnad av den lokala kapaciteten och lokalt ägande är ytterst\r\nviktigt om minproblemet skall kunna få en fungerande och långsiktig\r\nlösning. Det är enligt utskottets mening inte alltid fruktbart att enbart\r\nfokusera diskussionen på exakta utbetalningsnivåer för att få en bild\r\nav Sveriges åtaganden på det humanitära minområdet. Utskottet förutsätter\r\ndock att det samlade svenska engagemanget för humanitär minröjning\r\nävenledes i framtiden ligger på en fortsatt hög ambitionsnivå där kvalitet\r\noch långsiktighet bör vara vägledande principer för svenska insatser.\r\nExport\r\nav krigsmateriel\r\nUtskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen genom\r\nkommittédirektiv 2003:80 tillsatt den utredning om krigsmateriellagstiftningen\r\nsom utskottet i flera år efterfrågat (se t.ex. bet. 2002/03:UU9).\r\nRegeringen har givit en särskild utredare i uppdrag att utreda förutsättningarna\r\nför den framtida svenska exportkontrollen och ramarna kring den. Utredaren\r\nskall, enligt direktiven, bl.a. undersöka huruvida man bör tillåta\r\nvapenexport till länder som underlåter att rapportera till FN:s vapenregister,\r\nliksom förutsättningarna för ett demokratikriterium. Enligt kommittédirektivet\r\nbör även en översyn i övrigt av gällande riktlinjer företas. Det står\r\nvidare utredaren fritt att ta upp andra frågor som aktualiseras under\r\nutredningsarbetet och som har bäring på de frågeställningar som anges\r\ni kommittédirektivet.\r\nUtskottet konstaterar att huvudregeln vad gäller riktlinjerna för svensk\r\nkrigsmaterielexport är att en helhetsbedömning skall göras som omfattar\r\nflera relevanta faktorer. I underlaget för denna helhetsbedömning ingår\r\nvid behov en redovisning av den politiska situationen i mottagarlandet,\r\nbl.a. styrelseskick men också situationen vad gäller pressfrihet,\r\nyttrandefrihet, den politiska oppositionens ställning och andra faktorer.\r\nRiktlinjerna framhåller den särskilda vikt som vid bedömningen av varje\r\nutförselärende skall fästas vid respekten för de mänskliga rättigheterna\r\ni mottagarlandet. Utförseltillstånd för nya leveranser bör enligt\r\nriktlinjerna inte lämnas om det avser en stat där omfattande och grova\r\nkränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.\r\nÄven internationellt, i den europeiska uppförandekoden, intar kriteriet\r\nom mänskliga rättigheter och hållbar utveckling en framträdande plats.\r\nUppförandekodens åttonde kriterium handlar om \"[v]apenexportens\r\nförenlighet med mottagarlandets tekniska och ekonomiska förmåga, med\r\nbeaktande av det önskvärda i att stater får sitt legitima behov beträffande\r\nsäkerhet och försvar täckt med minsta möjliga användning av mänskliga\r\noch ekonomiska resurser till krigsmateriel\". Enligt kriteriet kommer\r\n\"[m]edlemsstaterna, mot bakgrund av informationen från relevanta källor\r\nsåsom FN:s utvecklingsprogram, Världsbanken, Internationella valutafonden\r\nsamt OECD-rapporter, att beakta huruvida den tilltänkta exporten allvarligt\r\nskulle hindra den hållbara utvecklingen i mottagarlandet. De kommer i\r\ndetta sammanhang att beakta mottagarlandets relativa nivå på militära\r\noch sociala utgifter och även ta hänsyn till eventuellt bistånd från EU\r\neller bilateralt bistånd.\" (Se regeringens skrivelse 2002/03:114, bilaga\r\n4.)\r\nMed lagen (1992:1300) om krigsmateriel säkerställs att varje utförselärende\r\nprövas individuellt. Varje ärende prövas således med utgångspunkt i de\r\nav regeringen fastlagda riktlinjerna som riksdagen ställt sig bakom och\r\nmed utgångspunkt i den uppförandekod för vapenexport som Europeiska\r\nunionen, som en politisk avsiktsförklaring, enats om år 1998.\r\nRiktlinjerna är till sin karaktär ett balansinstrument där också faktorer\r\nsom talar för export vägs in (exempelvis försvarets behov och Sveriges\r\ntrovärdighet som leverantör). Inget av kriterierna, förutom de tre s.k.\r\novillkorliga hindren, har en direkt förbudseffekt. De tre typer av\r\novillkorliga hinder som riktlinjerna anger och som, om de föreligger,\r\nomöjliggör export är: beslut av FN:s säkerhetsråd, internationella\r\növerenskommelser som Sverige biträtt (t.ex. EU-sanktioner) samt de\r\nneutralrättsliga reglerna i Haagkonventionerna.\r\nDen vikt som tillmäts de fastlagda riktlinjerna att export inte bör\r\nbeviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan\r\nstat måste kunna balanseras mot den vikt som tillmäts ett långtgående\r\ninternationellt försvarsindustriellt samarbete för att trygga den svenska\r\nmaterielförsörjningen. I balansen mellan olika riktlinjer för\r\nkrigsmaterielexporten måste, enligt utskottets mening och i likhet med ett\r\nlikalydande ställningstagande i betänkande 2002/03:UU9 (s. 10), nationens\r\neget intresse ha förtur.\r\nMot bakgrund av det nu liggande förslaget till en sammanhållen politik\r\nför global utveckling, främst inriktad på utvecklingsländer, vill\r\nutskottet framhålla att också svensk politik vad avser svensk exportkontroll\r\noch export av krigsmateriel måste ske samstämt med målet för politiken\r\nför global utveckling att bidra till en rättvis och hållbar global\r\nutveckling. Detta inkluderar rättvise- och fattigdomsperspektivet samt\r\nde huvuddrag som är kopplade till politiken, bl.a. om demokrati, mänskliga\r\nrättigheter och omsorg om miljön. Det är enligt utskottets mening\r\nangeläget att svensk vapenexport inte motverkar arbetet för att nå målet\r\nom en rättvis och hållbar global utveckling, ej heller målet för\r\nutvecklingssamarbetet att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga\r\nmänniskor att förbättra sina levnadsvillkor.\r\nDet är, enligt utskottets mening, också angeläget att i arbetet med den\r\ninternationella uppförandekoden verka för, vilket utskottet inhämtat\r\natt regeringen gör, att en samsyn uppnås mellan EU-länderna avseende\r\nhur mänskliga rättigheter och utvecklingsfrågor i mottagarländerna kan\r\nuppmärksammas vid export av krigsmateriel. Utskottet anser att det också\r\nfinns ett värde i att verka för att EU:s uppförandekod vidareutvecklas.\r\n\r\nUtskottet välkomnar att regeringen, i enlighet med de mycket tydliga\r\nuttalanden utskottet tidigare gjort i flera betänkanden (t.ex. bet.\r\n2000/01:UU14, s. 21, 2001/02:UU11, s. 17 och 2002/03:UU9, s. 11), tillser\r\natt utredaren vad avser riktlinjerna noga överväger frågan om ett\r\nsärskilt demokratikriterium, som ett komplement till kriteriet om mänskliga\r\nrättigheter.\r\nUtskottet anser det dessutom angeläget att regeringen också tillser att\r\nutredaren när det gäller de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport\r\nnoga överväger hur fattigdoms- och utvecklingsaspekterna i mottagarlandet\r\nsamt övriga aspekter som ryms inom en samstämd politik för en global\r\nutveckling vad avser mål, perspektiv och huvuddrag kan införas i\r\nriktlinjerna. I samband med den i direktiven (2003:80) omtalade undersökningen\r\nav möjligheterna att integrera uppförandekodens kriterier med de nationella,\r\nsvenska riktlinjerna bör regeringen särskilt tillse att utredaren prövar\r\nfrågan om den hållbara utvecklingen i mottagarlandet med de specificeringar\r\nsom ges i uppförandekodens åttonde kriterium bör införlivas i de svenska\r\nriktlinjerna och, om så befinns lämpligt, lämnar förslag om hur så bör\r\nske. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet\r\ndelvis motion 2003/04:U3 (s) yrkande 3. Utskottet noterar också att\r\nmotionerna 2003/04:U6 (kd) yrkande 14 och 2003/04:U7 (v) yrkandena 2\r\noch 5 delvis ligger i linje med vad utskottet anfört.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U235 (fp)\r\nyrkande 3, 2002/03:U 290 (kd) yrkandena 1 och2, 2003/04:U6 (kd) yrkandena\r\n2 och 14, 2003/04:U7 (v) yrkandena 2, 4 och 5, 2003/04:U10 (fp) yrkande\r\n25, 2003/04:U11 (m) yrkandena 3 och 4, 2003/04:U12 (mp) yrkandena 21\r\noch 22, 2003/04:U261 yrkande 2, 2003/04:U341 (kd) yrkande 3 samt\r\n2003/04:Fö267 (mp, v) yrkande 1.\r\n2. Ekonomisk politik och handelspolitik\r\nPropositionen\r\nEkonomiska politiken\r\nFör alla länder, inklusive de fattiga länderna, är det - enligt\r\npropositionen - avgörande att regeringen själv tar ansvar för att formulera\r\noch genomföra en sund ekonomisk politik.\r\nDe fattigaste länderna måste vidare integreras bättre i det internationella\r\nfinansiella systemet. Regeringen anser att insatserna för finansiell\r\nstabilitet bör öka och utvecklas, bl.a. genom en ökning av den privata\r\nsektorns medverkan vid förebyggande och lösning av finansiella kriser.\r\nRegeringen redovisar att den avser att stödja inrättandet av en\r\ninternationell konkursmekanism. Vidare bör Sverige verka för att fattiga\r\nländers inflytande ökar och att deras intressen bättre tas till vara i\r\ndet internationella finansiella systemet. Ett ökat inflytande för de\r\nfattigare länderna i de organ, framför allt IMF, som fattar beslut i\r\nfrågor som rör det internationella finansiella systemet är en viktig\r\ndel i en sådan integrationsprocess.\r\nHandelspolitiken\r\nRegeringen menar att en fri och öppen handel med överenskomna spelregler\r\när ett kraftfullt instrument för att åstadkomma utveckling och sprida\r\nekonomiska framsteg. En öppen handel kan betyda mycket för fattiga\r\nmänniskor, inte minst för kvinnor som ofta arbetar i exportrelaterade\r\nsektorer. Handelssatsningar kan därför med fördel ingå i en bredare\r\nutvecklingsstrategi som också främjar hälsa och utbildning, fysisk\r\ninfrastruktur och kompetenta institutioner inom ett stabilt makroekonomiskt\r\nramverk. Handeln kan bidra till att effektivisera ekonomin och till\r\nfinansiering av andra viktiga insatser.\r\nEnligt regeringen har många utvecklingsländer inte förmått dra fördel\r\nav den ökande världshandeln. En viktig orsak till detta har varit att\r\nuppfattningen om att utveckling bäst främjas genom betydande\r\nhandelsbegränsningar länge var rådande. Under de senaste årtiondena har insikten\r\nväxt om att tullar, subventioner och andra handelshinder hämmar, snarare\r\nän främjar, utveckling. De utvecklingsländer som fört en mer öppen\r\nekonomisk politik har ofta haft högre ekonomisk tillväxt. Dessutom har\r\nhinder för handel, såväl av import som av export, visat sig vara en\r\ngrogrund för korruption. Ofta har handelshinder gynnat redan välbeställda\r\ngrupper, samtidigt som fattiga människor berövats möjligheter att öka\r\nsin inkomst genom handel. I länder med friare handel, där möjligheterna\r\ntill inkomster och produktiv sysselsättning är mer rättvist fördelade,\r\nhar samhällsstyrningen förbättrats. Kvarvarande gränshinder och andra\r\nhandelshinder bör avlägsnas för att främja hållbar tillväxt i\r\nutvecklingsländerna. Det gäller också olika hinder på OECD-ländernas marknader.\r\nMånga av de utvecklingsländer som i dag har övergått till en mer öppen\r\nhandel skulle, enligt propositionen, få en än mer gynnsam utveckling om\r\ndet inte vore för OECD-ländernas handelspolitik, inte minst på jordbruks-\r\noch textilområdet. Genom WTO kan långsiktiga globala resultat på det\r\nhandelspolitiska området nås. Svensk politik syftar till att gynna\r\nfattiga människor och ett hållbart miljönyttjande. Enligt regeringen är\r\nde nya WTO-förhandlingarnas särskilda fokus på utvecklingsaspekterna\r\nett framsteg. Hänsyn bör tas till utvecklingsländernas förutsättningar\r\noch utvecklingsintressen så att dessa kan integreras i världsekonomin.\r\n\r\nFör jordbruksprodukter och industrivaror är en viktig målsättning att\r\nåstadkomma en nedmontering av existerande handelshinder, handelsstörande\r\nsubventioner och exportstöd. Sverige eftersträvar också att WTO:s\r\nregelverk utvecklas i syfte att stödja god samhällsstyrning och\r\nkorruptionsbekämpning. Därutöver verkar regeringen för att WTO:s bestämmelser\r\nom positiv särbehandling för utvecklingsländer blir mer handelsfrämjande\r\noch anpassade efter utvecklingsländernas behov.\r\nOckså i andra sammanhang, utanför WTO, kan mycket göras för att främja\r\nkopplingen mellan handel och utveckling. Sverige verkar för betydande\r\nmarknadsöppningar gentemot utvecklingsländer såväl inom ramen för\r\nregionala förhandlingar som via EU:s ensidiga tullförmåner för\r\nutvecklingsländer.\r\nI första hand måste utvecklingsländernas tillträde till OECD-ländernas\r\nmarknader öka. Men även mellan utvecklingsländer finns stora potentiella\r\nvinster av friare handel. Här kan en stärkt regional ekonomisk integration\r\nbetyda mycket.\r\nEnligt regeringen är det internationella utbudet av handelsrelaterade\r\nbiståndsinsatser relativt litet. Regeringen verkar därför för ökade\r\nresurser, förbättrad samordning och höjd kvalitet i de samlade\r\ninternationella insatserna. Målsättningen är att höja det internationella\r\ngivarsamfundets kapacitet att tillhandahålla ett långsiktigt och effektivt\r\nhandelsrelaterat stöd. Sverige bör stärka det handelsrelaterade\r\nutvecklingssamarbetet.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U262 (kd) hävdar motionärerna att frihandel är bästa\r\nsättet att gynna utveckling i fattiga länder. I motionens yrkande 5\r\nkrävs att u-länderna får hjälp med att integreras i världshandelssystemet\r\noch öka det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet. I motionens yrkande\r\n8 framhålls vikten av stöd till utvecklingsländerna för att de skall\r\nkunna öka öppenheten och stabiliteten på de egna finansmarknaderna.\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 19 konstateras att ökat stöd till\r\nhandel är ett sätt att minska fattigdomen. Motionärerna menar att det\r\när viktigt att ge stöd till utvecklingsländerna med kunskap och kompetens\r\nvid WTO-förhandlingarna liksom att skapa förståelse för utvecklingsländernas\r\nberättigade krav samt att strategiskt arbeta för en förändrad attityd\r\ninom EU.\r\nI motion 2003/04:U3 (s) yrkande 1 framhålls att målkonflikter kan uppstå\r\nmellan målet om en total avreglering av alla världens marknader och\r\nenskilda länders behov av att kunna garantera livsmedelssäkerhet för\r\nsin befolkning och att få till stånd positiva utvecklingsprocesser. När\r\nen sådan risk föreligger måste fattiga länder tillåtas att skydda sitt\r\njordbruk genom tullar och subsidier. Sverige bör vid intressekonflikter\r\nmellan WTO-reglerna och FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna\r\nprioritera rättighetsperspektivet och verka för en demokratisering av\r\nWTO:s strukturer.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 10 framhålls att fattiga länder behöver\r\nspeciella villkor på handelsområdet för att inte helt marginaliseras.\r\nSverige bör verka för att utveckla ett subventionerat och delvis\r\nasymmetriskt handelssystem som en motvikt till de negativa effekter som en\r\ntotal nedmontering av handelshinder kan förorsaka fattiga länder. I\r\nyrkande 22 framhålls att den europeiska handels- och jordbrukspolitiken\r\nmåste göras förenlig med internationell solidaritet, och Sverige bör\r\naktivt verka för att stärka det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet\r\noch demontera EU:s handelshinder.\r\nI motion 2003/04:U7 (v) anser motionärerna att WTO-avtalen och deras\r\ngenomförande inte får stå i konflikt med eller motverka främjandet av\r\nde mänskliga rättigheterna. Främjandet av de mänskliga rättigheterna\r\nskall ges företräde i händelse av normkonflikter. Vidare krävs i motionens\r\nyrkande 7 att TRIPS-avtalet bör omarbetas så att det inte längre står\r\ni strid med rätten till mat och hälsa samt, i yrkande 8, att det inte\r\nskall vara möjligt att ta patent på någon form av liv. I yrkande 14\r\nbegärs att handelspolitiken kontinuerligt utvärderas och analyseras\r\nsamt att ett utrymme står öppet för omprövningar av den svenska politiska\r\nstrategin från 1999. I yrkande 15kräver motionärerna att en öppenhet\r\nmåste finnas för omprövningar av den svenska politiken, särskilt när\r\ndet gäller de WTO-avtal som går bortom handel med varor, dvs. GATS\r\n(General Agreement on Trade in Service), TRIPS och TRIMS (Trade-Related\r\nInvestment Measures). Vidare framhålls i yrkande 16 att om förhandlingar\r\nom ett investeringsavtal i WTO skall inledas bör detta analyseras noga\r\noch öppenhet finnas för en omprövning av den svenska inställningen.\r\nVidare krävs i yrkande 18 att handelsrelaterad kapacitetsuppbyggnad bör\r\nvara en nära och integrerad del i allt annat utvecklingssamarbete så\r\natt en helhetssyn på fattigdomsbekämpningen säkerställs.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 20 krävs att i framtida handelspolitiska\r\növerenskommelser måste Sverige driva att utvecklingsländernas behov\r\nsätts i fokus och att en översyn av de handelspolitiska strategierna\r\ngenomförs så snart som möjligt.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 8 framhåller motionärerna att avvecklingen\r\nav tullar och andra handelshinder är viktig för u-länderna därför att\r\ndet dels ger tillträde till EU:s och andra i-länders marknader, dels\r\nmöjliggör handel och ekonomiskt samarbete mellan u-länder. Motionärerna\r\nanser att Sverige genom EU bör driva frågan om avskaffandet av tullar\r\noch handelshinder gentemot u-länderna i WTO, och därigenom lägga en\r\nlångsiktig grund för sunda handelsförhållanden som i sig är en viktig\r\nutgångspunkt för snabb och långsiktig välståndsökning.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) krävs att Sverige skall verka för en reell\r\ndemokratisering av WTO-processen och för att stärka de fattiga ländernas\r\nförhandlingskapacitet (yrkande 16). Vidare kräver motionärerna i yrkande\r\n17 att Sverige skall motverka att det fattas beslut i WTO om att börja\r\nförhandla investeringsavtal eftersom detta inte självklart medför\r\nfördelar, utan tvärtom kan försvåra regleringar av utländska investeringar\r\nsom annars skulle verka för att uppfylla målen i Millenniedeklarationen.\r\nI motionens yrkande 19 krävs att Sverige skall verka för att WTO-avtalen\r\noch deras genomförande inte strider mot målsättningarna i internationella\r\nmiljöavtal eller konventionerna om de mänskliga rättigheterna och att\r\nde senare skall ges företräde i händelse av normkonflikter. I yrkande\r\n20krävs att Sverige skall verka för att TRIPS-avtalet skall omarbetas\r\nså att det inte längre står i strid med rätten till mat och hälsa samt\r\natt det inte skall vara möjligt att ta patent på någon form av liv.\r\nI motion 2003/04:U248 (m) yrkande 8 krävs att Sverige måste värna om\r\nfrihandeln genom att inom EU och WTO arbeta för att avskaffa tullar och\r\nhandelshinder.\r\nMotionärerna bakom motion 2003/04:U270 (fp) lyfter fram betydelsen av\r\nökad frihandel och minskad EU-protektionism för att åstadkomma global\r\nutveckling. I dag råder en växande insikt om att fortsatt globalisering\r\noch ökad frihandel är avgörande för välståndsutvecklingen i de flesta\r\nländer i världen. Om tillväxten i u-länderna skall kunna öka och om\r\nmänniskorna där skall kunna ta sig ur den fattigdom de lever i, är\r\ninterna reformer och framför allt ökade handelsmöjligheter helt avgörande.\r\n\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 14 framhålls att en total nedmontering\r\nav handelshindren kan motverka utvecklingen i fattiga länder och i\r\nförlängningen drabba ländernas inhemska livsmedelsförsörjning. Motionärerna\r\nmenar att tydliga nationella regler för utländska investeringar är mycket\r\nviktigt ur såväl ett utvecklingsperspektiv som ett investerarperspektiv\r\noch Sverige bör verka för att stärka det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet\r\ngenom att bl.a. demontera många av EU:s existerande handelshinder.\r\nI motion 2003/04:U351 (kd) yrkande 2 framhålls att trots att frihandeln\r\nrymmer stora möjligheter för de fattigaste länderna så står dessa i\r\npraktiken nästan helt utanför den globala ekonomin. Denna utveckling\r\nmåste brytas, och handelsreformer är en viktig del i detta arbete, även\r\nom huvuduppgiften är att öka u-ländernas produktions- och exportkapacitet.\r\nSveriges handelspolitik drivs numera tillsammans med de övriga EU-länderna,\r\noch Sverige måste inom EU verka för en mer renodlad frihandelslinje så\r\natt u-länder, i takt med sin egen förmåga, skall tillåtas att gradvis\r\nöppna sina marknader. Motionärerna anser därför att utvecklingsländer\r\nskall tillåtas att gradvis öppna sina marknader i takt med sin egen\r\nförmåga att hantera en öppen marknad.\r\nUtskottets överväganden\r\nEkonomiska politiken\r\nUtskottet vill inledningsvis tydligt framhålla att det för alla länder,\r\ninklusive de fattiga länderna, är avgörande att regeringen själv tar\r\nansvar för att formulera och genomföra en sund ekonomisk politik. Det\r\när en viktig förutsättning för möjligheterna att uppnå målen för politiken\r\nför global utveckling.\r\nVidare delar utskottet regeringens uppfattning att de fattigaste länderna\r\nmåste integreras bättre i det internationella finansiella systemet och\r\natt insatser för finansiell stabilitet bör öka och utvecklas, bl.a.\r\ngenom en ökning av den privata sektorns medverkan vid förebyggande och\r\nlösning av finansiella kriser. Utskottet stöder därför regeringens avsikt\r\natt stödja inrättandet av en internationell konkursmekanism. Vidare bör\r\nSverige verka för att fattiga länders inflytande ökar och att deras\r\nintressen bättre tas till vara i det internationella finansiella systemet.\r\nEtt ökat inflytande för de fattigare länderna i de organ, framför allt\r\nIMF, som fattar beslut i frågor som rör det internationella finansiella\r\nsystemet är en viktig del i en sådan integrationsprocess.\r\nHandelspolitiken\r\nUtskottet vill med hänvisning till tidigare ställningstaganden gjorda\r\nav riksdagen (bl.a. i bet. 1998/99:UU12, 2001/02:UU4, 2001/02:NU15,\r\n2002/03:NU5 och 2002/03:UMJU1), framhålla att en fri och öppen handel\r\nmed överenskomna spelregler är ett kraftfullt instrument för att åstadkomma\r\nutveckling och sprida ekonomiska framsteg. Det är ett i högsta grad\r\nsvenskt intresse att värna om frihandel och förespråka dess principer.\r\nEn framsynt handelspolitik har goda förutsättningar att verka stödjande\r\nför möjligheterna att uppnå målet för politiken för global utveckling.\r\n\r\nDet är utskottets uppfattning att frihandel gynnar ett lands och hela\r\nvärldens utveckling. Ensidiga handelsliberaliseringar från olika länders\r\nsida kan befrämja tillväxt och välfärd på lång sikt. Övergångsvis kan\r\ndock problem uppkomma, och det finns, särskilt på jordbruksområdet,\r\nanledning att uppmärksamma de effekter som kan påverka u-länderna. Det\r\nråder även bred enighet om att friare handel över nationsgränserna\r\ngenerellt leder till högre sysselsättning och ökat välstånd. Betydelsen\r\nav utrikeshandel och internationella investeringar för ekonomisk utveckling\r\när också väl dokumenterad. Utskottet instämmer i tidigare ställningstaganden\r\nsom framhållit att internationell handel, liksom andra former av samarbete\r\növer gränserna, har positiva effekter för demokrati och mänskliga\r\nrättigheter samt bidrar till att befrämja person- och kunskapsutbyte mellan\r\nländer.\r\nEnligt utskottets mening medför nedmontering av handelshinder möjligheter\r\ntill ökad handel mellan i-länderna och u-länderna, men även mellan\r\nu-länderna själva. Sverige driver därför en långtgående frihandelsvänlig\r\nlinje inom EU med syfte att eliminera handelshinder för u-ländernas\r\nexport till i-länder. Utskottet vill starkt markera det angelägna i att\r\nden industrialiserade världen inte låter tid gå förlorad när det handlar\r\nom att avveckla sina handelshinder och att regeringen driver denna linje\r\ninom EU. Utvecklingsländerna bör ges möjlighet att gradvis öppna sina\r\nmarknader samtidigt som handelshinder elimineras i snabbare takt vad\r\ngäller u-ländernas export till i-landsmarknaderna. Utskottet anser att\r\ndet finns utrymme att föra en generös politik vad gäller tidsgränser\r\nför u-ländernas implementering av avtal och övergångsregler. Utskottet\r\nnoterar i detta sammanhang att utvecklingsländerna inte är en enhetlig\r\ngrupp med lika förutsättningar. Många har en styrka att bygga vidare på,\r\nmedan andra är svaga och behöver betydligt större hänsynstaganden och\r\nmer stöd. Utskottet anser det angeläget att också handelshindren\r\nutvecklingsländerna emellan uppmärksammas och att ansträngningar görs för\r\natt få utvecklingsländerna att öka handelsutbytet sinsemellan, bl.a.\r\ngenom att dessa handelshinder avvecklas.\r\nDet finns, enligt utskottets uppfattning, anledning att konstatera att\r\nden omstrukturering som handelsöppningar ger upphov till även kan\r\nförorsaka svårigheter för delar av ett lands befolkning och ekonomi. Ett\r\ncentralt inslag i svensk politik måste därför vara att ge utvecklingsländerna\r\nmöjlighet att reformera sin handelspolitik i en takt och i en sådan\r\nordning att processen ingår som en del i landets övergripande\r\nutvecklingsstrategi. Det finns anledning att ge u-länder längre\r\növergångsperioder\r\nän i-länder för att införa specifika åtaganden. Ett särskilt problem i\r\nsammanhanget är de minskade statsintäkter som följer av sänkta tullintäkter.\r\nSåväl svenskt bistånd som de multilaterala organen ger därför stöd\r\ntill u-länder att utveckla sitt skatteuppbördssystem för att kompensera\r\nminskade tullintäkter.\r\nUtskottet konstaterar att det av mandatet för WTO-förhandlingarna, som\r\nantogs i Doha hösten 2001, framgår att utvecklingsländernas marknadstillträde,\r\nsärskilt till i-ländernas marknader, skall öka och att interna\r\nhandelsstörande stöd skall reduceras samt att alla former av exportstöd\r\nskall fasas ut. Avsikten med mandatet är främst att åstadkomma öppna\r\noch rättvisa spelregler för världshandeln på jordbruksområdet med\r\nu-ländernas intressen i centrum. Denna politik har utskottets stöd.\r\nFrihandel kan inte åstadkommas till vilket pris som helst. Hänsyn måste\r\nnaturligtvis tas till andra viktiga samhälleliga mål som inte har direkt\r\nmed handel att göra men som också är viktiga för att nå rättvisa och\r\nutveckling. Åtgärder som behövs för att bevara miljö-, natur- och\r\nkulturvärden, en levande landsbygd med öppna landskap och för att bevara\r\nen biologisk mångfald har en given plats inte bara i Sverige och EU,\r\nutan i stora delar av världen. Utskottet anser att sådana värden skall\r\nkunna främjas utan att det uppfattas som handelsstörande stöd.\r\nInom WTO åtnjuter utvecklingsländerna positiv särbehandling, s.k. Special\r\nand Differential Treatment (SDT). Enligt vad utskottet inhämtat verkar\r\nregeringen för att SDT skall bidra till att utvecklingsländerna integreras\r\ni den internationella handeln utifrån ländernas egna förutsättningar\r\noch för att öka deras möjligheter att dra fördel av WTO:s regelverk.\r\nDet handelsrelaterade utvecklingssamarbetet har hög prioritet i svensk\r\npolitik. Även det samlade internationella handelsrelaterade biståndet\r\nbör öka och effektiviseras. Handelsrelaterat stöd är viktigt för att\r\nförbättra utvecklingsländernas fördelar av WTO:s regelsystem, liksom\r\nför att öka förtroendet för WTO och för i-länders utvecklingssträvanden\r\nsamt för att stärka deras förmåga att driva sina egna intressen, och\r\nutskottet stöder initiativ som syftar till att förbättra och förstärka\r\nfattiga länders förhandlingskapacitet. Sverige är en av de främsta\r\ngivarna i världen av handelsrelaterat tekniskt bistånd och verkar aktivt\r\nför en samordning mellan olika givare som syftar till att leverera\r\nsamordnat och efterfrågestyrt handelsrelaterat tekniskt bistånd och till\r\natt integrera handelsfrågorna i ländernas egna strategier för\r\nfattigdomsreduktion. Dessa ansträngningar har utskottets stöd.\r\nUtvecklingsarbetet bör dock inte enbart omfatta stöd till själva\r\nbeslutsprocesserna utan också till handeln i sig. Det gäller att säkerställa\r\natt utvecklingsländerna verkligen kan få fördelar av WTO-avtalen och\r\ni-ländernas liberaliseringar genom att stärka deras exportkapacitet och\r\nunderlätta import till EU och till Sverige. Utskottet delar därför\r\nregeringens uppfattning om värdet i en översyn av formerna för importfrämjande.\r\nUtskottet noterar att regeringen nyligen låtit utreda (Ds 2003:48)\r\nförutsättningarna för att etablera en svensk kontaktfunktion vid\r\nKommerskollegium med syfte att bistå företag och företagare i u-länder som\r\nvill exportera till Sverige och EU. Utskottet ställer sig positivt till\r\ninsatser som syftar till att hjälpa konkurrenskraftiga företagare i\r\nu-länderna, som trots sänkta tullar, inte kommer in på EU-marknaden\r\ntill följd av ett ibland omfattande och svåröverskådligt regelverk.\r\nUtskottet anser, mot bakgrund av sammanbrottet vid ministermötet i Cancún,\r\natt det är centralt att snarast möjligt återuppta Dohaförhandlingarna\r\noch anser att det kan ske på basis av det utkast till ministerdeklaration\r\nsom förelåg i Cancún. Utskottets uppfattning är att det framför allt är\r\nutvecklingsländerna som förlorar mest om förhandlingar uteblir och inte\r\nförs framåt. Arbetet med att förbättra den inre och yttre öppenheten,\r\ninklusive deltagandet i och förberedelserna inför ministerkonferenserna\r\ni WTO, har pågått sedan brister framkom vid mötet i Seattle. Dohadeklarationens\r\nartikel 10 bekräftar medlemmarnas gemensamma ansvar för att garantera\r\nintern öppenhet och deltagande av samtliga medlemsländer. Detta avsnitt\r\ni Dohadeklarationen kan ses som anpassning i riktning mot att tillmötesgå\r\nlegitima krav på insyn och deltagande. Det råder en allmän enighet bland\r\nWTO:s medlemmar om vikten av en öppen beslutsprocess även om det kan\r\nifrågasättas om principerna nödvändigtvis behöver låsas fast i formella\r\noch detaljerade regler. Utskottet vill samtidigt understryka betydelsen\r\nav att slutförhandlingar kan föras på ett förberett, förankrat och\r\neffektivt sätt.\r\nEftersom hållbar utveckling redan i dag är ett uttalat mål för WTO anser\r\nutskottet att handelssystemet och WTO måste engageras och ge sitt bidrag\r\ntill det globala arbetet med hållbar utveckling. Detta är nödvändigt\r\nför att förtroendet för organisationen skall upprätthållas och för att\r\nförståelsen för fördelarna med en öppen handel skall kunna öka. Vad\r\ngäller relationen mellan WTO-avtal och andra internationella avtal vill\r\nutskottet gärna uppmärksamma att EU-länderna vid toppmötet i Johannesburg\r\nfick igenom kravet på att internationella miljöavtal inte skall underordnas\r\nWTO:s handelsavtal utan att avtalen skall vara ömsesidigt stödjande.\r\nEnligt utskottets mening inkluderar det att åtaganden i ingångna\r\nkonventioner på miljöområdet och det sociala området inte kan åsidosättas.\r\nEn hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat mål för WTO. Regelverket\r\ninom WTO liksom multilaterala konventioner på miljöområdet och det\r\nsociala området är viktiga delar av det internationella regelverk som\r\nSverige och EU har att leva upp till. Dessa regler får inte spelas ut\r\nmot varandra, utan bör i samverkan användas för att stärka miljöhänsynen,\r\nskyddet för de mänskliga rättigheterna och frihandeln i världen.\r\nUtskottet anser det angeläget att framtidens handelsregler utformas på\r\nett sätt som bidrar till en bättre miljö och respekt för de mänskliga\r\nrättigheterna.\r\nUtskottet har inhämtat att det inte finns några förhandlingar inom WTO\r\nom förhållandet mellan handelsregelverket och de mänskliga rättigheterna.\r\nDet bör i stället starkt understrykas att de grundläggande normer\r\nrörande mänskliga rättigheter som slås fast i FN:s deklaration om de\r\nmänskliga rättigheterna är absoluta. Att främja dessa utgör en hörnsten\r\ni Sveriges politik för global utveckling. Något motsatsförhållande i\r\ndetta avseende kan utskottet inte se. Handelspolitiken är ett viktigt\r\ninstrument i främjandet av de mänskliga rättigheterna. För att främja\r\ndet positiva sambandet mellan handel och mänskliga rättigheter skall\r\nSverige fortsätta driva att ett forum för dialog inrättas mellan WTO\r\noch ILO.\r\nTRIPS-avtalet syftar till ett mer enhetligt globalt skydd för immaterialrätt,\r\nvilket är viktigt för att öka incitamenten för uppfinningar och forskning.\r\nMöjligheten att få patenträttigheter kan positivt bidra till att\r\nkostsamma satsningar och investeringar i forskningen om t.ex. nya läkemedel\r\nkommer till stånd. Ett mer enhetligt globalt immaterialrättssystem leder\r\näven till ökad teknologiöverföring, vilket främjar handel och utländska\r\ndirektinvesteringar i utvecklingsländerna. Även om kostnaderna för att\r\ngenomföra TRIPS-avtalet på nationell nivå kan vara höga, kan ett effektivt\r\nimmaterialrättsskydd också ge betydande vinster. Exempel finns på länder\r\ndär utländska direktinvesteringar ökat sedan ett effektivt immaterialrättsligt\r\nskydd införts. Utskottet skulle välkomna fler studier på området.\r\nNär det gäller småbönders traditionella rättigheter att fritt använda\r\nutsäde bör, enligt svensk uppfattning, TRIPS-avtalet rimligen tolkas så\r\natt ett undantag från växtförädlarskydd eller från patentskydd bör\r\ntillåtas. Utskottet vill understryka vikten av att denna tolkning tillämpas.\r\n\r\nGränserna för patent när det gäller biologiskt material i allmänhet\r\nförtydligas genom genomförandet av EG:s direktiv 98/44/EG om rättsligt\r\nskydd för biotekniska uppfinningar. Utskottet har inhämtat att regeringen\r\ninom kort avser att återkomma till riksdagen med förslag till genomförande\r\nav direktivet. Möjligheterna till patent på biotekniska uppfinningar är\r\nmycket viktiga för innovationer och utveckling på bioteknikområdet.\r\nBiotekniksektorn är en viktig framtidssektor i svensk ekonomi. Samtidigt\r\när det bl.a. av etiska skäl nödvändigt med tydliga gränser för patent\r\npå detta område. Utskottet kan förutse att genomförandet av direktivet\r\nkan komma att innebär viktiga förtydliganden i den svenska lagstiftningen.\r\nNär det gäller patent i ett globalt perspektiv bör TRIPS-avtalet anses\r\nvara tillräckligt flexibelt för att tillgodose utvecklingsländernas\r\nintressen när det gäller möjligheten till patent på biologiskt material.\r\nDet är enligt utskottets mening av stor vikt att internationella avtal\r\ninte motverkar forskning som kan bidra till viktiga läkemedel.\r\nI förhållande till de minst utvecklade länderna har TRIPS-avtalets\r\nbestämmelser om stöd till teknologiöverföring och tekniskt bistånd en\r\nviktig funktion. I-länderna har åtagit sig att stödja teknologiöverföring\r\ntill dessa länder. I februari 2003 beslutade TRIPS-rådet att åtgärder\r\nför att stimulera teknologiöverföring skall rapporteras i särskild\r\nordning.\r\nUtskottet anser att GATS har en utformning som gör det möjligt för\r\nutvecklingsländerna att ansluta sig på ett sätt som överensstämmer med\r\nderas förmåga och möjligheter. I många u-länder utgör den privata\r\ntjänstesektorn en betydande andel av bruttonationalprodukten och flera\r\nu-länder har därför intressen i de pågående GATS-förhandlingarna.\r\nAvslutningsvis menar utskottet att det finns anledning att särskilt\r\nbetona vikten av att en fungerande ekonomisk politik och handelspolitik\r\ni utvecklingsländerna bl.a. förutsätter institutioner på rätts- och\r\nbankområdena, liksom en av öppenhet och rättssäkerhet präglad offentlig\r\nförvaltning samt infrastruktur och tullsystem. Till detta kan Sveriges\r\noch EU:s utvecklingssamarbete bidra, vilket utskottet ser som angeläget.\r\n\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U262 (kd)\r\nyrkandena 5 och 8, 2002/03:U313 (c) yrkande 19, 2003/04:U3 (s) yrkande\r\n1, 2003/04:U6 (kd) yrkandena 10 och 22, 2003/04:U7 (v) yrkandena 7, 8,\r\n14-16 och 18, 2003/04:U9 (c) yrkande 20, 2003/04:U11 (m) yrkande 8,\r\n2003/04:U12 (mp) yrkandena 16, 17, 19 och 20, 2003/04:U248 (m) yrkande\r\n8, 2003/04:U270 (fp), 2003/04:U348 (kd) yrkande 14 samt 2003/04:U351\r\n(kd) yrkande 2.\r\n3. Näringspolitiken\r\nPropositionen\r\nI propositionen framhålls att mycket kan göras för att förbättra\r\nföretagsklimatet i utvecklingsländerna och därmed ekonomiernas möjlighet\r\natt växa. Det handlar om att utforma lagar och regelverk på ett sätt\r\nsom främjar investeringar och företagande. Det gäller också att ha\r\nfungerande institutioner på rätts- och bankområdena. Den offentliga\r\nförvaltningen bör präglas av öppenhet och rättssäkerhet. Marknader måste\r\nfungera och upphandlingar ske i korrekta former. Detta gynnar både\r\nutvecklingen av det inhemska näringslivet och förutsättningarna för\r\ninvesteringar från utlandet.\r\nGenom globaliseringen överstiger i dag de privata kapitalflödena många\r\ngånger det totala internationella utvecklingssamarbetet. Privata\r\ninvesteringar från de rika länderna är mycket betydelsefulla för sysselsättning,\r\nteknologiöverföring, kunskapsuppbyggnad och tillväxt i många fattiga\r\nländer. Investeringar görs dessutom i ökande grad regionalt och mellan\r\nutvecklingsländer. De länder som förmår hantera och dra nytta av dessa\r\ninvesteringsflöden har stora möjligheter att utvecklas.\r\nSåväl det inhemska näringslivets som de internationella investeringarnas\r\nbidrag till fattigdomsbekämpning förstärks när företag tar sitt sociala\r\nansvar, bl.a. genom att de grundläggande mänskliga rättigheterna i\r\narbetslivet respekteras.\r\nEn positiv utveckling av utvecklingsländerna gynnar inte bara dessa\r\nländer utan även företag i Sverige. I propositionen framhålls att\r\nutvecklingen av informationstekniken är ett av de områden där intressen\r\nmellan politiken för global utveckling och näringspolitiken sammanfaller.\r\nDet är angeläget att utvecklingsländer kan utnyttja den potential som\r\ninformationsteknik har för ekonomisk och social utveckling och för\r\nförverkligandet av millennieutvecklingsmålen. Informationsteknik är viktig\r\nför att skapa en global kunskapsbaserad ekonomi, påskynda ekonomisk\r\ntillväxt och främja demokratisering.\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:U213 (fp) yrkande 4 framhålls vikten av att EU och FN\r\nengagerar sig i frågor om bekämpning av korruption. I alla förhandlingar\r\nmed EU:s medlemsstater eller inför upprättande av avtal om kommersiellt,\r\npolitiskt, vetenskapligt och kulturellt samarbete kan undersökningar\r\nav ekonomiska kontrollsystem utgöra avgörande förberedande moment.\r\nEtt samarbete mellan biståndet och näringslivet kan, enligt motion 2002/03:U284\r\n(kd), bidra till att skapa en högre utväxling och större effektivitet\r\noch mottagarnytta. Inom Sida borde det därför kunna upprättas ett forum\r\ndär svenska multinationella företag i samarbete med Sida skulle kunna\r\ndiskutera och arbeta fram konkreta handlingsplaner för hur svenska\r\nföretag kan verka för mänskliga rättigheter i samband med investeringar\r\ni utvecklingsländer (yrkande 16). I yrkande 17 skulle en avsättning av\r\nmedel för riskdelning med svenska företag vara ett viktigt sätt att\r\nstödja den privata sektorns utveckling i samarbetsländerna. I\r\nmotion 2002/03:U284 (kd) yrkande 19 liksom i motion 2003/04:U348 (kd) yrkande\r\n16 konstateras att den teknologiska utvecklingen har spelat en avgörande\r\nroll för den industrialiserade världens tillväxt och välfärd. Motionärerna\r\nkräver att den moderna informations- och kommunikationstekniken i högre\r\ngrad än hittills integreras i utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram.\r\n\r\nÄven i motionerna 2002/03:U296 (kd) yrkande 11 samt 2003/04:U352 (kd)\r\nyrkande 8 framhålls att internationella företag, som medverkar i\r\nutvecklings- och biståndsprojekt, skall utarbeta en etisk kod för sina\r\nverksamheter.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 11, framhålls att företag bör uppmanas\r\nav myndigheter att utarbeta etiska koder för sin verksamhet. Det är\r\nviktigt att sådan koder blir så konkreta som möjligt för att bli\r\nrealiserbara. Motionärerna menar att i första hand bör företagen fokusera\r\npå den egna verksamheten och där driva detta arbete men det finns ofta\r\nmöjligheter för det samlade näringslivet i ett land att driva kraven på\r\ndenna utveckling eftersom det är särskilt verkningsfullt om gemensamma\r\nprinciper för ett land eller region kan utarbetas.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 9 föreslås att Sverige bör ingå\r\npartnerskap med företag för att utarbeta strategier i syfte att öka\r\nIT-investeringarna i utvecklingssyfte. I motionens yrkande 12 krävs att\r\nden statsstödda exportkreditgivningen skall förenas med villkor om skydd\r\nav mänskliga rättigheter och förstärkt miljöhänsyn.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 12 framhålls att i många länder är\r\nkvinnor de huvudsakliga livsmedelsproducenterna. Motionärerna konstaterar\r\natt ekonomiska reformprogram ofta bortser från kvinnor och deras roll\r\ni arbetet mot fattigdom och för utveckling. Det finns goda exempel på\r\nlokala system med kreditgivning åt kvinnor, och Sverige bör ge ökat\r\nstöd till lokala projekt för kreditförsörjning till kvinnor.\r\nI motion 2003/04:U255 (kd) menar motionärerna att klyftan mellan kvinnors\r\noch mäns tillgång till mark, krediter och produktionsmedel måste minskas\r\n(yrkande 7).\r\nI motion 2003/04:U283 (s) framhålls att grundläggande för en rättvis\r\noch hållbar global utveckling är fungerande demokratiska institutioner,\r\nsom har folklig förankring och reglerar olika aktörers agerande.\r\nMotionären menar att Sverige borde vara ett gott föredöme och verka\r\npådrivande inom både FN och EU för att skapa internationellt bindande\r\nregelverk för transnationella företag. En verkningsfull åtgärd skulle\r\nvara att offentlig kredit- och garantigivning från Exportkreditnämnden\r\noch Svensk Exportkredit enbart accepteras för bolag som lever upp till\r\nen rad grundläggande regler för exempelvis arbetsrätt, miljö och mänskliga\r\nrättigheter.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 13 hävdas att en obligatorisk rapportering\r\nom sociala och miljömässiga hänsynstaganden bör ingå i de svenska\r\nmultinationella företagens årliga rapporter.\r\nI motion 2003/04:U253 (v) yrkande 2 konstateras att sedan världstoppmötet\r\nom mänskliga rättigheter har FN:s underkommission för främjande och\r\nskyddande av mänskliga rättigheter antagit normer för företags agerande\r\ni fråga om mänskliga rättigheter. Att arbeta vidare inom FN med\r\ninternationellt bindande regler för att hålla företag ansvariga vad gäller\r\nbrott mot såväl mänskliga rättigheter som internationella miljökonventioner\r\när ett naturligt nästa steg. Motionärerna menar att Sverige nu bör visa\r\natt man menar allvar med sitt åtagande att aktivt verka för att\r\nvärldstoppmötets överenskommelser genomförs och ta initiativ och verka\r\npådrivande till fortsatt arbete inom FN för att utarbeta ett internationellt\r\nregelverk för företags ansvar.\r\nI motion 2003/04:U296 (s) framhålls att Sverige bör stödja demokratiska\r\nrörelser. Det kan handla om utbildningsinsatser, bistånd eller politiskt\r\nstöd men också att stödja tillgången till information. Sverige bör därför\r\ni anslutning till ambassader/konsulat tillhandahålla Internetuppkopplingar\r\nför dem som så önskar och på så sätt bidra till att kunskap och information\r\nblir tillgängliga dels för demokratiaktivister, dels för en bredare\r\nallmänhet.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 13 framhålls att utvecklings- och\r\nbiståndspolitiken måste genomföras i bättre samordning mellan de ekonomiska,\r\nhandels- och miljöpolitiska områdena. Det internationella biståndet\r\nmåste ses som en komponent i en sammanhållen global utrikespolitik till\r\nstöd för de fattiga ländernas utveckling och uppbyggnad och stärka\r\ninsatser för ökad näringslivsutveckling och tillväxt i de allra fattigaste\r\nländerna. I yrkande 15 framhålls att ett av många problem för\r\nutvecklingsländernas utveckling och tillväxt är bristen på kapital. Även om\r\nSverige på olika sätt bidrar till exportfinansiering och riskkapital är\r\nomfattningen av de olika stödformerna blygsam i relation till Sveriges\r\ntotala export. Att avsätta ökade medel för riskdelning med svenska\r\nföretag vore ett viktigt sätt att stödja den privata sektorns utveckling\r\ni mottagarländerna.\r\nI motion 2003/04:MJ411 (v) yrkande 6 framhålls att det på handelsområdet\r\när EU-kommissionen som företräder EU-länderna, vilket gör att Sverige\r\ninte längre har en egen röst i de förhandlingarna. Det bör därför vara\r\nen viktig prioritering av det svenska miljöarbetet inom EU att verka\r\nför att EU driver en mer rättvis och miljöinriktad handelspolitik.\r\nMotionärerna anser att EU skall verka för en stark internationell reglering\r\nav transnationella företag. För att värna enskilda staters möjlighet\r\natt ställa krav på företag behövs ett internationellt regelverk med\r\nmöjlighet att hålla transnationella företag ansvariga för brott mot\r\nmänskliga rättigheter och annan internationell rätt.\r\nI motion 2003/04:N334 (mp) konstateras att i dagens globaliserade värld\r\nfår stora transnationella företag alltmer makt. FN uppskattar att stora\r\nföretag utgör 51 av världens 100 största ekonomiska enheter. Demokratiska\r\ninstitutioner riskerar att i jämförelse med dessa bolag få allt mindre\r\natt säga till om, då företagen allt lättare kan flytta sin verksamhet\r\nmellan länder. I yrkande 2 framhålls att Sverige skall verka pådrivande\r\ninternationellt och genom EU för att inom FN utarbeta ett internationellt\r\nbindande regelverk för transnationella företag.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet vill inledningsvis starkt betona näringspolitikens betydelse\r\nför politiken för global utveckling samt den hållbara ekonomiska\r\ntillväxtens betydelse som grund för denna politik. Detta är lika viktigt\r\nför både u-länder och i-länder. Utskottet har under avsnittet Ekonomisk\r\ntillväxt ytterligare utvecklat vad som i sin tur kan skapa denna tillväxt.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att mycket kan göras för att\r\nförbättra företagsklimatet i utvecklingsländerna och därmed öka\r\nekonomiernas möjlighet att växa. Lagar och regelverk måste utformas på ett\r\nsätt som främjar investeringar och företagande. Dessutom behövs fungerande\r\ninstitutioner på rätts- och bankområdena, liksom en offentlig förvaltning\r\nsom präglas av öppenhet och rättssäkerhet. För att underlätta\r\nnäringsverksamhet behöver ländernas förvaltningar utvecklas, t.ex. avseende\r\nbudgetprocesser, effektiviserat skatteuttag, förenklade regelverk och\r\nminskad byråkrati. Till detta kan bl.a. svenskt utvecklingssamarbete\r\nbidra. Produktivitetsfrämjande åtgärder inom privat sektor är ett viktigt\r\nbidrag för att öka den formella sektorns andel av ekonomin. I den mån\r\nutvecklingsländerna lyckas i denna del gynnas både utvecklingen av det\r\ninhemska näringslivet och förutsättningarna för investeringar från\r\nutlandet. Det senare kan ha en mycket stor betydelse för ländernas\r\nutveckling.\r\nEtt fungerande näringsliv i utvecklingsländerna skapar värdefulla\r\nsysselsättningstillfällen i u-ländernas formella ekonomier. Det bidrar\r\nockså till att sysselsättningstillfällen skapas i i-länderna genom de\r\nnya avsättningsmarknader som växer fram i u-länderna. Investeringar i\r\nu-länderna är därför gynnsamma också för i-länderna eftersom en positiv\r\nutveckling av utvecklingsländerna inte bara gynnar dessa länder utan\r\näven företag i Sverige och andra länder.\r\nUtskottet konstaterar att många fattiga står helt utanför den formella\r\nfinansiella sektorn och saknar möjligheter att få låna i vanliga banker.\r\nMikrokrediter öppnar nya möjligheter för dem och har visat sig kunna\r\ngöra stor skillnad för män och kvinnor som lever i fattigdom. Erfarenheterna\r\nvisar, enligt t.ex. Sida, att kvinnor i många fall är de bästa låntagarna,\r\neftersom de dels är bättre på att betala tillbaka sina lån, dels\r\ninvesterar i familjens och barnens behov i högre grad än männen. Utskottet\r\nser därför mycket positivt på mikrokrediter och anser det angeläget att\r\ndet internationella arbetet med att utveckla nya metoder på detta område\r\ngår vidare.\r\nNäringsliv och fackföreningsrörelse har en central roll i förverkligandet\r\nav målet för utvecklingspolitiken att bidra till en rättvis och hållbar\r\nglobal utveckling. Det är därför viktigt att näringslivet upprätthåller\r\nkunskap och kompetens på utvecklingsområdet. Enskilda företags, såväl\r\nprivata som statliga, roll i näringspolitiken kan inte underskattas.\r\nEtt ökat antal företag har på frivillig basis börjat arbeta med sociala\r\noch miljömässiga frågor samt människorättsfrågor, vilket utskottet, i\r\nlikhet med sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet (bet.\r\n2002/03:UMJU1, s. 19 f.) finner positivt. Statliga företag har ett\r\nsärskilt ansvar att föregå med gott exempel.\r\nUtskottet kan konstatera att flera olika och viktiga initiativ har tagits\r\ninom olika forum. Tre viktiga sådana är FN:s Global Compact, OECD:s\r\nriktlinjer för multinationella företag och det i Sverige initierade\r\nGlobalt ansvar.\r\nGlobal Compact är ett FN-initiativ som lanserades av FN:s generalsekreterare\r\nKofi Annan år 1999. Syftet är att främja ett ansvarskännande företagande\r\nså att näringslivet kan vara delaktigt i lösningarna när det gäller\r\nglobaliseringens utmaningar. Initiativet bygger på nio principer inom\r\nområden som mänskliga rättigheter, arbetslivet och miljön. Individuella\r\nföretag tar själva initiativ till att bli medlemmar i nätverket, som bl.\r\na. diskuterar policyfrågor och driver projekt. Global compact är inte\r\nbaserat på regelverk och kontrollmekanismer utan vilar på ansvarskännande,\r\nöppenhet, företagens egna intressen och samhällets initiativ. Sekretariatet\r\nfinansieras genom frivilliga bidrag från medlemsländerna, varav Sverige\r\när den största bidragsgivaren.\r\nOECD:s riktlinjer för multinationella företag utgör gemensamma\r\nrekommendationer till företag från 36 regeringar. Genom den senaste revideringen\r\når 2000 breddades riktlinjerna för företagen, och de omfattar nu bl.a.\r\nrespekt för mänskliga rättigheter, respekt för de anställdas fackliga\r\nrättigheter, skydd för miljö, hälsa och säkerhet, strävan att överföra\r\nteknik och kunskaper till värdlandet m.m.\r\nGlobalt ansvar (Swedish Partnership for Global Responsibility) initierades\r\nav regeringen i början av år 2002 i syfte att stimulera svenska företag\r\natt tillämpa de riktlinjer och principer för multinationella företag\r\navseende mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsvillkor, bekämpning\r\nav korruption och en bättre miljö som utvecklats inom FN:s Global Compact\r\noch OECD. Avsikten är att svenska företag skall bli ambassadörer för\r\nmänskliga rättigheter, grundläggande ekonomiska och sociala villkor, en\r\nbättre miljö samt korruptionsbekämpning m.m.\r\nÄven inom EU pågår ett arbete kring frågor som rör företags utvidgade\r\nsociala ansvar och uppförandekoder. Utskottet har inhämtat att Sverige\r\ndeltar aktivt i detta arbete och välkomnar ansträngningarna att samarbeta\r\ninom EU kring dessa frågor. Enligt vad utskottet kunnat inhämta verkar\r\nregeringen för tillsättandet av en internationell arbetsgrupp för att\r\ndiskutera hur frågorna skall föras vidare på global nivå. Regeringen\r\nhar bl.a. inom ramen för 2003 års vårsession i FN:s kommission för\r\nhållbar utveckling drivit denna fråga. Utskottet värdesätter detta arbete.\r\n\r\nUtskottet anser vidare att information och öppenhet om hur företagen\r\narbetar med dessa frågor har stor betydelse. Genom Global Reporting\r\nInitiative (GRI) finns möjligheter att utarbeta riktlinjer för en\r\nenhetlig struktur för rapportering kring företags sociala och miljömässiga\r\nansvar. Utskottet har inhämtat att ett arbete kring dessa frågor pågår\r\ninom ramen för Globalt ansvar.\r\nUtskottet vill i detta sammanhang även påpeka att det i årsredovisningslagen\r\n(1995:1554) redan finns krav på större företag att i förvaltningsberättelsen\r\nredovisa verksamhetens miljöpåverkan inom landet. Utskottet har inhämtat\r\natt regeringen avser att göra en uppföljning av vilka effekter lagstiftningen\r\nhar haft och i det sammanhanget även ta upp andra frågeställningar\r\nrörande hållbarhetsredovisning. Utskottet kan se anledning att åtminstone\r\nundersöka möjligheten att genom lagstiftning få svenska företag att\r\nockså rapportera om sådan miljöpåverkan utanför vårt lands gränser. Det\r\nfår dock ankomma på regeringen att i den mån frågan aktualiseras i nämnda\r\nuppföljning återkomma till behovet av en sådan lagstiftning.\r\nUtskottet ser, i likhet med näringsutskottet (bet. 2002/03:NU5, s. 44),\r\npositivt på Exportkreditnämndens (EKN:s) reviderade miljöpolicy, vilken\r\ni sin nya lydelse har tillämpats från den 1 juli 2002. Även sociala\r\naspekter ingår i miljöpolicyn, t.ex. sådana som rör folkomflyttningar\r\nvid stora vattenkraftsprojekt. EKN har också utvecklat regler och system\r\nför att bekämpa korruption i de affärer där EKN ställer ut en garanti.\r\nEn samlad översyn av EKN:s miljöarbete planeras till år 2004, vilken\r\nkan ge utrymme för att ytterligare utveckla regelverket.\r\nNär det gäller frågan om att all offentlig kredit- och garantigivning\r\nbör villkoras så att endast företag som uppfyller grundläggande regler\r\nför mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljö kan åtnjuta sådana\r\nkrediter, vill utskottet erinra om att EKN har att informera sina kunder\r\nom OECD:s riktlinjer och om initiativet Globalt ansvar.\r\nUtskottet vill särskilt framhålla att en eventuell diskussion om nya\r\nbindande regler bör föras på internationell nivå, så att inte enbart de\r\nsvenska företagens konkurrenskraft påverkas. Utskottet ser dock positivt\r\npå initiativ som markerar företagens ansvar för att de ekonomiska,\r\nsociala och miljömässiga dimensionerna av en hållbar global utveckling\r\ninte motverkas. Det finns anledning att i detta sammanhang särskilt\r\nmarkera att demokrati och mänskliga rättigheter - tillsammans med en\r\nsund ekonomisk politik - krävs i alla världens länder för en hållbar\r\nglobal utveckling. Utskottet förutsätter att regeringen aktivt kommer\r\natt driva frågorna om företagsansvarighet.\r\nI anslutning till vad som ovan anförts om företagens ansvar vill utskottet\r\nlyfta fram korruptionens negativa påverkan på ett gott näringslivsklimat\r\noch för samhällsklimatet i stort. Det är utskottets uppfattning att\r\nbetydande kraft måste ägnas åt att motverka korruption på alla nivåer.\r\nUtskottet välkomnar också, i detta sammanhang, Sveriges engagemang för\r\natt inrätta globala instrument som ett förbud inom OECD mot bestickning\r\nav utländska tjänstemän och den nyligen färdigförhandlade FN-konventionen\r\nmot korruption.\r\nUtskottet vill framhålla kooperationens betydelse för möjligheterna att\r\nuppnå rättvisa och hållbar global utveckling i världen. Kooperativa\r\nföretagsformer kan bidra till fattigdomsbekämpning och ökad rättvisa\r\ngenom deras möjlighet att kombinera ekonomisk tillväxt med demokrati\r\noch socialt ansvarstagande.\r\nUtrikesutskottet betonade tidigt (yttr. 1995/96:UU6y) betydelsen av\r\nutvecklingen på telekommunikationsområdet och IT-området i övrigt samt\r\npåpekade vilken betydelse detta hade bl.a. för utvecklingen mot demokrati\r\ni vår omvärld. Utrikesutskottet framhöll också det naturliga i att\r\nIT-frågorna beaktades inom ramen för det utvecklingsbistånd som Sverige\r\nlämnar.\r\nUtvecklingen av informations- och kommunikationsteknik, vanligen förkortat\r\nICT (Information and Communication Technology), erbjuder unika möjligheter\r\ntill kunskap och information. Väl fungerande infrastruktur och tillgång\r\ntill telefoni- och datatjänster framhålls alltmer som avgörande faktorer\r\nför ekonomisk, social och kulturell utveckling. En alldeles för stor\r\ndel av världens befolkning har emellertid inte tillgång till denna teknik.\r\nUtvecklingen och användningen av IT är ojämn, både mellan och inom\r\nländer. Globaliseringen riskerar därmed att bidra till en ökning av en\r\n\"digital klyfta\" som kan riskera att leda till en ökning även av andra\r\nklyftor.\r\nUtskottet konstaterar att informations- och kommunikationsteknik har\r\nstor potential bl.a. i och för arbetet med att uppfylla\r\nmillennieutvecklingsmålen\r\noch kan utnyttjas inom många olika samhällssektorer i kampen mot\r\nfattigdomen. Tekniken i sig löser inga politiska eller sociala problem,\r\noch är snarare ett redskap än ett mål i utvecklingsarbetet. Utskottet\r\nmenar att arbetet med att främja u-ländernas utbyggnad av och tillgång\r\ntill IT bör förstärkas och att de hinder som finns för denna utveckling\r\nmåste angripas. I december 2003 kommer första delen av Världstoppmötet\r\nom informationssamhället (WSISna) att äga rum i Génève. Enligt vad\r\nutskottet inhämtat skall mötet få ett tydligt u-landsperspektiv utifrån\r\nen vision om att omvandla den digitala klyftan till digitala möjligheter.\r\nUtskottet konstaterar att t.ex. Sida integrerar IT som en naturlig och\r\nviktig del av utvecklingssamarbetet och aktivt deltar i internationellt\r\nsamarbete om IT i biståndet samt samverkar med andra biståndsgivare och\r\nmed institutioner och företag i Sverige och i samarbetsländerna.\r\nSvenska utlandsmyndigheter varierar kraftigt i storlek. Möjligheterna\r\natt i en större omfattning tillhandahålla Internetuppkopplingar till en\r\nbredare allmänhet i landet i fråga kan därför se olika ut för olika\r\nutlandsmyndigheter. Uppgiften att tillhandahålla Internetuppkopplingar\r\ntorde inte heller höra till den svenska utrikesförvaltningens huvuduppgifter.\r\nDet hindrar inte, menar utskottet, att det får ankomma på respektive\r\nutlandsmyndighet att avgöra i vad mån sådant stöd kan ges inom ramen\r\nför de ekonomiska och lagmässiga förutsättningar som utlandsmyndigheterna\r\nverkar under.\r\nInternationellt har även parlamentariker engagerats i informations- och\r\nkommunikationsteknikfrågorna. Vid Interparlamentariska unionens höstsession\r\ni Genève hösten 2003 antogs t.ex. en resolution om informations- och\r\nkommunikationsteknikens betydelse för god samhällsstyrning, parlamentariska\r\ndemokratin och globaliseringen.2The Contribution of New Information and\r\nCommunication Technologies to Good Governance, the Improvement of\r\nParliamentary Democracy and the Management of Globalisation (Resolution\r\nadopted unanimously by the 109th IPU Assembly, Geneva, 3 October 2003).\r\nDetta arbete har utskottets stöd.\r\nAvslutningsvis finner utskottet anledning att tydliggöra att målet om\r\nrättvisa och hållbar global utveckling förutsätter förutsägbara spelregler\r\nsom främjar internationella handels- och investeringsflöden. Samtidigt\r\nkan tydliga regler aldrig kompensera ett ogynnsamt nationellt investerings-\r\noch företagsklimat. Det är därför välkommet att Sverige verkar för att\r\ndet internationella samarbetet skall sätta god samhällsstyrning i fokus.\r\n\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)\r\nyrkandena 16, 17 och 19, 2002/03:U296 (kd) yrkande 11, 2003/04:U6 (kd)\r\nyrkandena 9, 11-13, 2003/04:U9 (c) yrkande 12, 2003/04:U213 (fp) yrkande\r\n4, 2003/04:U253 (v) yrkande 2, 2003/04:U255 (kd) yrkande 7, 2003/04:U283\r\n(s), 2003/04:U296 (s), 2003/04:U348 (kd) yrkandena 13, 15 och 16,\r\n2003/04:U352 (kd) yrkande 8, 2003/04:MJ411 (v) yrkande 6 och 2003/04:N334\r\n(mp) yrkande 2.\r\n4. Miljöpolitiken\r\nPropositionen\r\nUr ett globalt utvecklingsperspektiv är det av stor betydelse att alla\r\nländer, även de fattigaste, kan delta i det multilaterala miljösamarbetet,\r\nvilket Sverige skall verka för. Deras perspektiv kan bidra till att\r\nutveckla nya synsätt och lösningar på globala problem.\r\nI propositionen framhålls att ett grundläggande spänningsfält i politiken\r\nför global utveckling handlar om möjligheten att förena ekonomisk och\r\nsocial utveckling med miljömässig hållbarhet. Många har ifrågasatt\r\nmöjligheten att framgångsrikt förena tillväxt och miljöhänsyn, men\r\nutgångspunkten för den svenska politiken är att en utvecklingsstrategi\r\nsom förenar tillväxt och miljöhänsyn är både möjlig och nödvändig.\r\nI syfte att möjliggöra en utveckling, som är både ekonomiskt, socialt\r\noch miljömässigt hållbar, prioriterar Sverige åtgärder för att utveckla\r\nhållbara produktions- och konsumtionsmönster, nationellt och i globalt\r\nsamarbete. Sveriges åtaganden vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling\r\ni Johannesburg 2002 tydliggör sambandet mellan vårt lands roll i\r\nfattigdomsbekämpning och utvecklingen av välfärd i Sverige, inklusive frågor\r\nom klimatförändring, biologisk mångfald, avfallshantering samt kemikaliers\r\nproduktion, användning och spridning. Sverige kommer att stödja FN-systemet\r\ni arbetet med att utarbeta ett tioårigt ramverk för åtgärdsprogram för\r\nhållbara produktions- och konsumtionsmönster.\r\nNäringslivets bidrag till och betydelse för miljö och hållbar utveckling\r\nslogs fast vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg.\r\nGenomförandeplanen betonar värdet av partnerskap mellan marknadsaktörer\r\noch den offentliga sektorn. Sverige prioriterar utveckling av miljöteknik\r\noch förnybar energi. I de pågående WTO-förhandlingarna driver Sverige\r\natt tullar och andra handelshinder på miljövaror och miljötjänster skall\r\ntas bort. Internationella handels- och miljöavtal skall vara ömsesidigt\r\nstödjande.\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 6 framhålls att den stora utmaningen\r\noch svaret på frågan om tillväxt kontra ekologisk hållbarhet måsta bli\r\natt verka för att förändra beteenden och teknik så att energi- och\r\nresursanvändningen blir effektivare. Motionärerna anser att Sverige långt\r\nkraftfullare än hittills måste föra upp frågorna om ett trovärdigt\r\ninternationellt miljösamarbete på den politiska dagordningen och understryka\r\nde problem för vår globala miljö som är en följd av den allmänna\r\nutvecklingen. I yrkande 7 framhålls vikten av utökat stöd till ekologiskt\r\nhållbar och effektiv energiförsörjning.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 2 kräver motionärerna att politiken\r\nför global utveckling behöver effektiva verktyg och metoder för att\r\nanalysera och mäta Sveriges eget bidrag till den växande miljökrisen.\r\nDet krävs en utgångspunkt i resonemang och analysmetoder som t.ex.\r\n\"rättvist miljöutrymme\" och \"ekologiska fotavtryck\".\r\nI motion 2003/04:U249 (m) yrkande 6 framhålls att det är naturligt att\r\nSverige såsom Östersjöns största strandstat tar initiativ till ett\r\nfördjupat och intensifierat samarbete om Östersjön inom EU och med\r\nRyssland. De åtgärder som behöver genomföras åligger olika privata och\r\noffentliga intressenter och innebär en ökad samordning och fokusering\r\npå nödvändiga åtgärder för att Östersjön skall kunna vara ett friskt\r\nhav. Motionärerna anser att viktiga frågor rör Östersjöns miljö, inte\r\nminst reningen av tillflödena till Östersjön, liksom frågor om sjösäkerhet\r\noch Östersjötransporter samt oljetransporter med fartyg utan tillräcklig\r\nsäkerhetsstandard. Därtill har fiskefrågorna en naturlig plats i samarbetet.\r\n\r\nI motion 2003/04:U254 (kd) yrkande 9 framhålls att det internationella\r\nmiljösamarbetet kräver samordning mellan en rad olika internationella\r\naktörer. Det behövs stora investeringar och teknologitillskott från\r\nvästvärlden för att den fattiga delen av världen skall kunna delta i\r\nmoderniseringsprocessen. Det gäller inte minst inom sektorer som energi,\r\ninfrastruktur, byggande, kemi och avfall. Motionärerna kräver att det\r\nutvecklas ytterligare förslag på instrument och verktyg som kan användas\r\nför en mer hållbar trafikplanering såväl i Sverige och i EU som i\r\nutvecklingsländerna.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 22 krävs att Sverige måste följa de\r\nmål som upprättades under FN-toppmötet i Johannesburg 2002 om en\r\nintegrering av miljöaspekter i all form av fattigdomsbekämpning och att\r\nskydda de naturresurser som ligger till grund för ekonomisk utveckling.\r\n\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet vill inledningsvis framhålla att miljöpolitiken är central i\r\narbetet för att förverkliga målet för politiken för global utveckling\r\noch att mycket, även i Sverige, återstår att göra. Utskottet menar att\r\ndet krävs ett samspel mellan det internationella samfundet och enskilda\r\nländer för att uppnå utveckling. Ett centralt inslag i detta måste vara\r\natt huvudansvaret för enskilda länders utveckling ligger hos respektive\r\nlands regering.\r\nSveriges politik för global utveckling innebär att miljömässig hållbarhet\r\nbör beaktas i tillväxt- och utvecklingsstrategier, såväl nationellt som\r\ninternationellt. Genom arbetet för hållbara produktions- och konsumtionsmönster\r\nkan Sverige och andra länder bidra till en utveckling av ny teknik och\r\nnya ekonomiska och politiska styrmedel. Länder som Sverige samarbetar\r\nmed bör själva ta ett långsiktigt nationellt ansvar och säkerställa att\r\nhållbarhetsperspektivet tydliggörs i lagstiftning och strategier.\r\nSveriges uppgift är att stödja och komplettera dessa ansträngningar.\r\nI samband med världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002\r\nbeslutades att ett tioårigt ramverk för åtgärder för hållbara produktions-\r\noch konsumtionsmönster skall utarbetas. Sverige som har varit drivande\r\ni frågan kommer att stödja FN-systemet i detta arbete, bl.a. genom ett\r\naktivt arbete inom det nordiska och europeiska samarbetet. Utskottet\r\nhar inhämtat att skrivelsen den nationella hållbarhetsstrategin, där\r\nhållbar konsumtion och produktion är en viktig del, för närvarande\r\ngenomgår en revidering och kommer att överlämnas till riksdagen under\r\nvåren 2004.\r\nKlimatförändringar till följd av ökade utsläpp av s.k. växthusgaser på\r\ngrund av mänsklig verksamhet är ett av de största globala miljöproblem\r\nsom mänskligheten står inför under 2000-talet. Ingen annan fråga påverkar\r\npå ett så genomgripande sätt alla delar av samhället. Effekterna av\r\nklimatförändringarna på jordbruk, samhällsbyggande, kultur och ekonomi,\r\nliksom på ekosystemen kan bli stora och negativa. Klimatfrågan är en\r\nav de frågor som tydligast belyser kopplingen mellan miljö, social och\r\nekonomisk utveckling. Att komma till rätta med klimatförändringarna är\r\nen förutsättning för en långsiktigt hållbar utveckling. De utsläppsminskningar\r\nsom krävs för att långsiktigt hejda klimatförändringarna innebär nödvändiga\r\nförändringar i vårt samhällssystem. Eftersom fossila bränslen svarar\r\nför drygt 80 % av världens energiförsörjning har världens länder en\r\nomfattande och komplex uppgift att ta itu med. Industriländerna bär ett\r\nhistoriskt ansvar för den stigande halten av växthusgaser i atmosfären\r\noch svarar för drygt hälften av de globala utsläppen i dag. Variationerna\r\nglobalt är mycket stora, och den ojämlika fördelningen av utsläpp i\r\nkombination med att det är fattiga länder som troligen kommer att drabbas\r\nhårdast av klimatförändringarna innebär enligt utskottet att det är\r\nindustriländerna som skall gå före med åtgärder på klimatområdet. På\r\nsikt kommer dock utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser att behöva\r\nbegränsas även i utvecklingsländerna.\r\nUtskottet anser, i likhet med tidigare gjorda uttalanden av sammansatta\r\nutrikes-, miljö- och jordbruksutskottet i betänkande 2002/03:UMJU1 (s.\r\n62), att det är angeläget att industriländerna verkligen uppfyller\r\nsina skyldigheter gentemot utvecklingsländerna, så som de kommer till\r\nuttryck i klimatkonventionen, bl.a. i fråga om stöd till kapacitetsuppbyggnad,\r\ntekniköverföring samt anpassning till, och minskad påverkan på klimatet.\r\nSpeciell uppmärksamhet bör riktas mot sådana länder som är särkilt\r\nsårbara. Enligt såväl konventionen som Kyotoprotokollet skall\r\nindustriländerna dessutom i sitt arbete för att uppnå sina utsläppsmål ta\r\nhänsyn till eventuella skadeverkningar i utvecklingsländerna. En annan\r\nfråga är utvecklingsländernas egna åtaganden. Utskottet kan konstatera\r\natt frågan är känslig. Samtidigt som utvecklingsländerna behöver stöd\r\noch en effektiv energiutveckling står det klart att åtminstone vissa\r\nutvecklingsländer efter den första åtagandeperioden 2008-2012 på något\r\nsätt också bör medverka med kvantitativa åtaganden. Det behövs ett\r\nrättvist och samlat handlande som inte äventyrar utan snarare bidrar\r\ntill utvecklingsländernas utveckling och kamp mot fattigdom.\r\nNär det gäller EU konstaterar utskottet att det sedan år 1991, då unionen\r\npresenterade sin första strategi för att begränsa utsläppen av koldioxid,\r\nhar lagts fram ett antal klimatrelaterade förslag. Utskottet ser\r\npositivt på utökat samarbete på energiområdet och på initiativet till att\r\nytterligare utveckla och främja förnybar energiteknik som EU tog\r\ntillsammans med en grupp likasinnade länder i Johannesburg, som en reaktion\r\npå att toppmötet inte kunde enas om mätbara mål för introduktionen av\r\nförnybar energi. Utskottet anser att det är angeläget med denna typ av\r\ninitiativ och att de fullföljs. Utskottet förutsätter att regeringen\r\nkommer att verka för detta.\r\nUtskottet menar, i likhet med sammansatta utrikes-, miljö- och\r\njordbruksutskottets betänkande 2002/03:UMJU1 (s. 61 f.), att tillgång till\r\nenergi utgör en av grundförutsättningarna för utveckling. Viktigt är\r\nockså, enligt utskottet, att energiproduktionen är ren. Vid världstoppmötet\r\nom hållbar utveckling i Johannesburg 2002 gjorde Sverige utfästelser om\r\natt öka andelen förnybar energi i den totala energiförsörjningen. Detta\r\narbete kommer att föras vidare bl.a. genom ett aktivt svenskt deltagande\r\ni den konferens om förnybar energi som kommer att hållas i Bonn i juni\r\n2004, där konkreta internationella mål kommer att diskuteras. Sverige\r\nser också positivt på det energiinitiativ som EU lanserade i Johannesburg\r\nför att öka u-ländernas prioritering av hållbar energiförsörjning för\r\natt bidra till fattigdomsbekämpning. Det är inte ovanligt att den\r\nenergiproduktion som finns tillgänglig för de allra fattigaste är smutsig\r\noch orsakar svåra hälsoproblem. Utskottet delar regeringens bedömning\r\natt Sverige måste bidra internationellt för att lösa dessa problem och\r\nsamtidigt motverka klimatförändringar och andra negativa effekter på\r\nhållbar utveckling.\r\nUtskottet vill i detta sammanhang även lyfta fram den för många\r\nutvecklingsländer besvärliga trafik- och transportsituationen. Förbättrade\r\ntransporter ses som viktigt bl.a. för att främja säkerhet och öka\r\nfattigas tillgång till marknader och arbetstillfällen. En förväntad ökning\r\nav bilismen i befolkningstäta länder utgör samtidigt en stor utmaning\r\nför världsmiljön och det internationella samfundets ansträngningar att\r\nuppnå en rättvis och hållbar utveckling. Det är av största vikt att\r\nteknik som minimerar utsläppen av luftföroreningar sprids globalt i\r\ntakt med att vägtransporterna ökar i volym som resultat av en ekonomisk\r\nutveckling. För att begränsa transportsektorns bidrag till klimatförändringar\r\nkrävs vidare på alla nivåer en tydlig politisk styrning som leder till\r\nminskade behov av privatbilism samtidigt som utsläppen av koldioxid per\r\nkilometer reduceras kraftigt.\r\nUtskottet ser det som angeläget att det skapas villkor för en effektiv\r\noch hållbar energianvändning och kostnadseffektiv energiförsörjning med\r\nlåg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt att omställningen\r\ntill ett ekologiskt uthålligt samhälle underlättas. Det bör särskilt\r\nframhållas att satsningar på vetenskap och forskning är av avgörande\r\nbetydelse för möjligheten att fatta informerade och underbyggda beslut\r\nsyftande till att minimera klimatförändringarna. Ett viktigt bidrag\r\ntill förståelsen av klimatsystemet och de förändringar som det genomgår\r\ntill följd av människans utsläpp är att det finns ett globalt nätverk\r\nsom förser forskarna med tillförlitliga observationer och andra klimatdata.\r\nUtskottet kan konstatera att en ansvarsfull förvaltning av naturresurserna\r\ningår i Europeiska unionens strategi för hållbar utveckling som ett av\r\nfyra prioriterade områden. Strategin slår fast att hög ekonomisk tillväxt\r\nmåste gå hand i hand med hållbar användning av naturresurser och\r\navfallsnivåer samt med bibehållandet av biologisk mångfald och bevarandet\r\nav ekosystemen. Enligt EU:s sjätte miljöhandlingsprogram utgör natur\r\noch biologisk mångfald ett av fyra prioriterade områden inom gemenskapens\r\nmiljöarbete. Programmet betonar att en försiktig användning av\r\nnaturresurserna och skydd av det globala ekosystemet tillsammans med ekonomisk\r\nvälfärd och en balanserad social utveckling utgör förutsättningarna för\r\nhållbar utveckling. Vidare framhålls att sunda naturliga system som\r\nbefinner sig i balans är en förutsättning för livet på vår jord.\r\nUtskottet anser att Sverige bör fortsätta att vara pådrivande inom de\r\ndelar av naturvårdspolitiken som är gemensamma för EU. Det gäller framför\r\nallt genomförandet av EU:s strategi för biologisk mångfald med tillhörande\r\naktionsplaner för naturresurser, jordbruk, fiske samt utveckling och\r\nbistånd.\r\nNegativa effekter av förändringarna i den globala miljön blir först\r\nmärkbara i de fattiga länderna, och de fattigaste människorna i dessa\r\nländer drabbas hårdast. Sambanden mellan fattigdom och miljöförstöring\r\när dock komplexa och det finns många exempel på fattiga människor som\r\nlever i balans med tillgången på naturresurser. De negativa effekterna\r\npå miljön uppstår oftast när fattigdomen är kombinerad med andra faktorer\r\nsom hög befolkningstillväxt, brister i ägande- eller nyttjanderätt till\r\nnaturresurser, otillräcklig lagreglering, kortsiktig ekonomisk politik\r\noch olika marknadsimperfektioner. Bristen på kunskap samt frånvaro av\r\ndemokratiskt inflytande och demokratiska kontrollinstrument utgör andra\r\nviktiga faktorer.\r\nSverige är medlem i Globala miljöfonden, GEF, som har till uppgift att\r\nfinansiera insatser i u-länder och i länder med övergångsekonomier som\r\nger global miljönytta. Sverige bidrar under perioden 2002-2006 med 764\r\nmiljoner kronor till fondens verksamhet.3För fyraårsperioden 1998-2002\r\nbidrog Sverige till fondens verksamhet med drygt 448 miljoner kronor.\r\nDen globala miljöfonden (GEF) knyter samman FN-systemet och Världsbanken\r\noch anses med sin stora budget vara den viktigaste internationella fonden\r\nsom arbetar med globala miljöproblem. Verksamheten är huvudsakligen\r\ninriktad på att bekämpa klimatförändringar och förlusten av biologisk\r\nmångfald, att sanera internationella vattendrag och att avveckla\r\nfreonanvändning i Central- och Östeuropa.\r\nUtskottet kan, i likhet med sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet\r\n(bet. 2002/03:UMJU1 s. 56), konstatera att alla länder runt Östersjön\r\nhar ett intresse av att förbättra miljön i och kring vårt gemensamma\r\nhav. Arbetet tar sin utgångspunkt i flera internationella och regionala\r\növerenskommelser, såsom Helsingforskonventionen till skydd för Östersjöns\r\nmarina miljö (Helcom) och Baltic 21. Vidare ställer EU hårda krav både\r\npå medlemsländer och kandidatländer när det gäller miljölagstiftning\r\noch genomförandet av miljöskyddsåtgärder, och miljösamarbete med Ryssland\r\nsker i ökande grad inom ramen för EU:s nordliga dimension. Utskottet\r\nförutsätter att regeringen kommer att prioritera det nationella arbetet\r\noch att Sverige kommer att vara drivande internationellt för att skydda\r\nden marina miljön.\r\nSida har sedan början av 1990-talet bidragit i stor omfattning till\r\narbetet med att förbättra miljön i Östersjöregionen. Med Sidas stöd har\r\nt.ex. flera avloppsreningsverk tagits i drift i de baltiska länderna,\r\noch flera polska städer har fått bidrag till bättre VA-service. Vidare\r\nhar stöd givits till en anläggning för hantering av fartygsavfall och\r\noljespill. Avtal har vidare ingåtts om investeringar i ytterligare\r\navloppsreningsverk i Ryssland, Ukraina och de baltiska länderna.\r\nUtskottet konstaterar att stöd till investeringar för vattenförsörjning\r\noch avloppsrening har utgjort en central del av det svenska biståndet\r\nför att förbättra miljön i och kring Östersjön. Som framgår av\r\nbudgetpropositionen (prop. 2003/04:1 utgiftsområde 7 s. 26) fäster regeringen\r\nfortsatt stor vikt vid att ge stöd i syfte att bevara, skydda och\r\nförbättra miljön i och omkring Östersjön. Utskottet ser positivt på detta\r\nengagemang från svensk sida.\r\nUtskottet har i detta sammanhang tagit del av Regeringskansliets\r\nfaktapromemoria 2002/03:FPM74 Förslag från EU-kommissionen om att inrätta\r\nen EU-vattenfond. Utskottet anser det värdefullt att Europeiska unionen\r\narbetar långsiktigt med de åtaganden som tidigare gjorts inom vattenområdet\r\ninför och under FN:s konferens om hållbar utveckling i Johannesburg.\r\nDet finns dock, enligt utskottets mening, anledning att närmare överväga\r\nformerna för detta och utskottet förutsätter att regeringen återkommer\r\ntill riksdagen i frågan.\r\nAvslutningsvis anser utskottet att näringsliv och företag, såväl privata\r\nsom statliga, har en central roll i förverkligandet av målet för politiken\r\nför global utveckling. Ett ökande antal företag har på frivillig basis\r\nbörjat arbeta med sociala och miljömässiga frågor samt människorättsfrågor,\r\nvilket utskottet, i likhet med sammansatta utrikes-, miljö- och\r\njordbruksutskottet (bet. 2002/03:UMJU1 s. 19 f.), finner positivt. Statliga\r\nföretag har ett särskilt ansvar att föregå med gott exempel. Utskottet\r\nutvecklar sin uppfattning om näringslivets och företagens roll för\r\nförverkligandet av målet för politiken för global utveckling under\r\navsnittet Näringspolitiken.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2003/04:U6 (kd)\r\nyrkande 6 och 7, 2003/04:U12 (mp) yrkande 2, 2003/04:U249 (m) yrkande 6,\r\n2003/04:U254 (kd) yrkande 9 samt 2003/04:U348 (kd) yrkande 22.\r\n5. Jordbruks- och fiskeripolitiken\r\nPropositionen\r\nEnligt regeringen utgör EU:s jordbrukspolitik ett hinder för en rättvis\r\noch hållbar global utveckling. Exportbidrag från EU sänker världsmarknadspriser\r\noch konkurrerar ut produktion i utvecklingsländerna. Direktstöd och\r\nprisstöd leder till överproduktion och bidrar ytterligare till att EU\r\navsätter subventionerade livsmedel på världsmarknaden. Samtidigt hindrar\r\ntullskydd fattiga länder att sälja jordbruksprodukter på EU:s marknad.\r\n\r\nSverige är därför pådrivande, bl.a. i WTO, för en reform av EU:s och\r\növriga OECD-länders jordbrukspolitik. Enligt propositionen behövs\r\ndessutom insatser i de rika länderna för att ta bort dolda handelshinder\r\noch onödiga administrativa regler och procedurer.\r\nLandsbygdsutveckling är avgörande för utveckling i många utvecklingsländer.\r\nPå landsbygden bor en majoritet av världens fattiga. Potentialen för\r\nminskad fattigdom genom höjd sysselsättning, produktion och export på\r\njordbruksområdet är betydande. Parallellt med handelsliberaliseringar\r\noch krav på reformer av EU:s jordbrukspolitik måste satsningar ske på\r\nlandsbygdsutveckling i fattiga länder. Utgångspunkten för sådana satsningar\r\nbör vara ett miljömässigt hållbart jordbruk och en ekonomiskt och socialt\r\nhållbar utveckling på landsbygden vilket kan skapa förutsättningar för\r\nen tillräcklig livsmedelsproduktion. Detta skall stödjas genom\r\nutvecklingssamarbetet. Fattigdomsbekämpning är nära kopplat till en tryggad\r\nlivsmedelsförsörjning.\r\nExporten av fisk är central för flera utvecklingsländer och en av de\r\nviktigaste exportkällorna för de fattiga länderna. Den ekonomiska och\r\nsociala betydelsen av hållbar global fiskeriförvaltning, i synnerhet\r\nåteruppbyggnaden av överexploaterade bestånd, skall inte underskattas.\r\n\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 2 framhålls att begreppet tryggad\r\nlivsmedelsförsörjning har flera olika aspekter: dels att produktionen\r\nmåste vara tillräcklig och hållbar, dels att människor måste få tillgång\r\ntill maten genom att producera eller genom att köpa den. Motionärerna\r\nmenar att det i dag finns tillräckliga mängder mat för att föda jordens\r\nbefolkning men att förutsättningen för tryggad livsmedelsförsörjning är\r\nett positivt politiskt och ekonomiskt klimat. Brister i samhällsstyrningen\r\noch felaktiga politiska prioriteringar är direkt avgörande för en tryggad\r\nlivsmedelsförsörjning oberoende av mängden livsmedel som producerats\r\nnationellt. I motionens yrkande 20 framhålls att fattiga länder ofta\r\nomges av andra fattiga länder och att de stänger sina gränser för\r\nvarandra samt dessutom lägger exportskatter och andra pålagor på livsmedel,\r\nså att det i praktiken blir omöjligt för bönderna att sälja sina\r\nprodukter. Även de inhemska regelverken för handel med t.ex. jordbruksprodukter\r\nmotverkar ofta jordbruksproduktionen. Motionärerna hävdar därför att\r\ninterna reformer behövs också inom u-länderna om frihandel skall medverka\r\ntill fattigdomsminskning.\r\nI motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 4 framhålls att EU bör ta sitt ansvar\r\noch helt avskaffa de protektionistiska tullar som finns mot jordbruksprodukter\r\nfrån Afrika. Motionärerna anser också att jordbruket är en av de viktigaste\r\nsektorerna för att säkerställa försörjningen och att det måste löna sig\r\nför bönder att sälja sina produkter främst inom det egna landet.\r\nI motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 43 konstateras att EU har en central\r\nroll att spela på den internationella miljöscenen och att det är nödvändigt\r\natt EU tar detta ansvar även på genteknikområdet. Motionärerna menar\r\natt Sverige inom EU måste vara en offensiv kraft och dels verka för att\r\ninternationella avtal ingås som ger en säker användning av gentekniken\r\ni hela världen, dels verka för att regelverket för godkännande av odling\r\nav GMO i närliggande områden, utanför unionen, skärps och harmoniseras\r\nmed EU:s regler.\r\nI  motion 2003/04:U9 (c) yrkande 16 framhålls att sju av tio av världens\r\nfattiga bor på landsbygden. Jordbrukssektorns tillväxt spelar en nyckelroll\r\nför att öka fattiga människors inkomster, och utveckling av jordbruket\r\noch livsmedelsproduktionen måste därför få högre prioritet i samarbetet\r\nmed utvecklingsländer om fattigdomsmålet skall kunna uppnås. I yrkande\r\n17 konstateras att utvecklingsländernas möjligheter att trygga sin\r\nlivsmedelsförsörjning är att utveckla det inhemska jordbruket och de\r\nlokala och nationella marknaderna. Motionärerna anser att i många länder\r\nhar jordbruket en alltför låg prioritet i utvecklingsansträngningarna.\r\nI yrkande 19 framhålls kvinnors viktiga roll och betydelsen av ett\r\nlivskraftigt jordbruk, och motionärerna menar att det krävs särskilda\r\nsatsningar på kvinnor för att bekämpa fattigdom och hunger och främja\r\nett livskraftigt jordbruk och hållbar utveckling.\r\nI motion 2003/04:U7 (v) yrkande 17 framhålls att förhållningssättet när\r\ndet gäller jordbruksprodukter måste särskiljas från förhållningssättet\r\nnär det gäller industriprodukter för att länder med stor fattigdom skall\r\nkunna försvara sin rätt att skydda den del av sin produktion som är\r\nviktig för befolkningens livsmedelsförsörjning.\r\nEtt näraliggande förslag återfinns i motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 5,\r\ni vilken framhålls att EU:s protektionism på jordbruksområdet omöjliggör\r\nför hundratals miljoner människor att höja sin levnadsstandard genom\r\nexport till EU. Motionärerna menar att frihandeln bör öka och att Sverige\r\ninom EU bör driva på i frihandelsvänlig riktning för att öppna den inre\r\nmarknaden för u-ländernas produkter.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 13 konstateras att FN:s millenniemålsättningar\r\nutgör det internationella samfundets samlade ambitioner för att bekämpa\r\nfattigdomen i de fattiga länderna. Det innebär bl.a. en målsättning om\r\natt avskaffa hunger och extrem fattigdom. Motionärerna kräver att det\r\nspecifika hungerperspektivet tydliggörs i samband med all fattigdomsbekämpning\r\noch i reformeringen av WTO:s arbete. Motionärerna kräver också, i yrkande\r\n18, att Sverige skall verka för att WTO-avtalen uttryckligen slår fast\r\natt utvecklingsländerna får möjlighet att skydda sin inhemska produktion\r\nav baslivsmedel för att kunna garantera nationell livsmedelssäkerhet.\r\nI\r\nmotion 2003/04:U261 (kd) yrkande 4 konstateras att EU måste ta sitt\r\nansvar och helt avskaffa de protektionistiska tullar som finns mot\r\njordbruksprodukter från Afrika. Unionens omfattande subventioner leder\r\ntill dumpning av produktion på u-landsmarknaderna, vilken i sin tur\r\nslår ut deras egen produktion genom att förhindra export till EU.\r\nMotionärerna menar att nu gällande protektionism bör avvecklas vad gäller\r\nrestriktioner för införsel av ekologisk jordbruksproduktion från u-länder\r\ntill EU. Även i yrkande 5 framhålls att Sverige inom EU bör verka för\r\natt tullarna mot världens 49 fattigaste länder tas bort snabbare - även\r\nför bananer, ris och socker.\r\nI motion 2003/04:U271 (mp) yrkande 1 konstateras att det finns resurser\r\ni världen för att producera tillräckligt med mat för att alla skall\r\nkunna äta sig mätta. Motionärerna menar att det krävs en nollvision för\r\natt utrota svälten i världen och, i yrkande 2 att det krävs en\r\nopinionsbildningskampanj för att uppnå utrotning av svälten. Att kraftigt\r\nreducera och på sikt helt utplåna världssvälten kräver dock en internationell\r\nomfördelning av makt och resurser, såväl institutionellt som via\r\nindividuella val. I yrkande 3 krävs att biståndsgivarna analyserar och ta\r\nlärdom av det nya begreppet livsmedelssuveränitet och i yrkande 4 framhålls\r\nbehovet av ett ökat framtida forskningsanslag till hållbarhet och\r\neffektivitet i jordbrukssektorn.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet anser att jordbruket i ett lokalt, nationellt och globalt\r\nperspektiv kan ses som nyckeln till utveckling. Jordbruket måste vara\r\nsåväl ekonomiskt, socialt som miljömässigt hållbart. Ett jordbruk som\r\nhar denna inriktning har en viktig funktion i arbetet för en rättvis\r\noch hållbar global utveckling. Jordbruket kan bl.a. bidra till ökad\r\nlivsmedelssäkerhet, ökad delaktighet för kvinnor i beslut som rör\r\nlandsbygdsutveckling och livsmedelsproduktion samt fattigdomsbekämpning.\r\nUtvecklingsländerna måste ges förutsättningar att skapa en tryggad\r\nlivsmedelsförsörjning och en positiv utvecklingsprocess av uthållig\r\njordbruksproduktion.\r\nUtskottet menar att det finns en stor potential för minskad fattigdom\r\ngenom ökad tillväxt, höjd sysselsättning, produktion och export på\r\njordbruksområdet. Samtidigt är det viktigt att understryka att\r\nutvecklingsarbetet bör utgå från att förutsättningar och behov skiftar mellan\r\noch även inom olika länder samt att utvecklingsländernas egna strategier\r\nbör vara utgångspunkten för internationella insatser. Utskottet konstaterar\r\nockså att det parallellt med handelsliberaliseringar och krav på reformer\r\nav EU:s jordbrukspolitik måste ske satsningar på landsbygdsutveckling\r\noch på att skapa förutsättningar för en tillräcklig livsmedelsproduktion\r\ngenom en jordbrukspolitik som stärker familjejordbrukets ställning och\r\nde lokala marknaderna. Fattigdomsbekämpning är nära kopplad till ett\r\nhållbart jordbruk och en tryggad livsmedelsförsörjning.\r\nRiksdagen har vid ett flertal tillfällen anfört att Sverige skall verka\r\nför en öppen och regelbaserad handel, som också kommer de fattiga\r\nländerna till del. Detta betyder dels att Sverige och EU skall ha beredskap\r\natt öppna sina marknader på områden av särskilt intresse för u-länderna,\r\ndels att fattiga länder får det stöd de behöver för att bedriva\r\nförhandlingar på ett sådant sätt att deras intressen får genomslag. Utskottet\r\nanser att ett första steg i denna riktning är en snabbare avveckling av\r\ni-ländernas handelshinder avseende produkter som u-länder kan exportera,\r\nexempelvis jordbruks- och fiskeprodukter.\r\nGentemot utvecklingsländerna har den industrialiserade världen ett stort\r\nansvar att inte låta tid gå förlorad i denna viktiga process, vilken i\r\nsig också är garantin för en rättvis och hållbar global utveckling för\r\nhela världen, inklusive den industrialiserade. Det är också, enligt\r\nutskottets mening, helt avgörande att processen går vidare för att\r\nbibehålla utvecklingsländernas förtroende för densamma och för i-ländernas\r\nengagemang och intresse för frågan.\r\nJämställdhet mellan kvinnor och män utgör ett av de huvuddrag för\r\npolitiken för global utveckling som föreslås i propositionen och som har\r\nutskottets stöd. Kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma rättigheter\r\nsom män och pojkar. Den nya politiken gör tydligt att jämställdhet mellan\r\nkvinnor och män, flickor och pojkar, är en central komponent i\r\nrättighetsperspektivet och i de fattigas perspektiv. Utskottet menar att\r\njordbruket har en stor betydelse som en näring som ger arbetsmöjligheter\r\nåt både män och kvinnor. Utskottet vill peka på vikten av att regeringen\r\narbetar med ett tydligt jämställdhetsperspektiv inom jordbruket. Det är\r\nav stor vikt att kvinnors förutsättningar, kompetens och rätt till\r\nbeslutsfattande tas till vara i så stor utsträckning som möjligt, både\r\nnationellt och internationellt. Utskottet delar regeringens syn att\r\nSverige såväl i det nationella som internationella perspektivet skall\r\narbeta för att kvinnors betydelse i jordbruks- och landsbygdssektorn\r\nuppmärksammas och att deras ställning stärks.\r\nSom en uppföljning till FAO:s (Food and Agriculture Organization of the\r\nUnited Nations) världstoppmöte för livsmedelssäkerhet, 1996, beslutade\r\nriksdagen 1998 att Sverige skall arbeta för en jordbruks- och\r\nlivsmedelspolitik inom EU som bl.a. bidrar till globalt tryggad\r\nlivsmedelsförsörjning.\r\nDetta mål skall uppnås med hjälp av avreglering av de delar av EU:s\r\njordbrukspolitik som stör världshandeln med jordbruksvaror och livsmedel,\r\nbl.a. genom att världsmarknadspriserna pressas ned.\r\nUtskottet anser liksom regeringen att EU:s jordbrukspolitik är ett hinder\r\nför en rättvis och hållbar global utveckling då exportbidrag från EU\r\nsänker världsmarknadspriser och konkurrerar ut produktion i utvecklingsländerna.\r\nDirektstöd och prisstöd leder till överproduktion och bidrar ytterligare\r\ntill att EU avsätter subventionerade livsmedel på världsmarknaden.\r\nSamtidigt hindrar tullskydd fattiga länder från att sälja jordbruksprodukter\r\npå EU:s marknad.\r\nI februari 2001 fattade Europeiska unionen, genom allmänna rådet, beslut\r\nom att avskaffa tullar och kvoter för alla varor utom vapen för de 49\r\nfattigaste länderna i världen. Processen övervakas av kommissionen, som\r\nockså skall avge rapport till ministerrådet år 2005 angående konsekvenserna\r\nav det nya systemet för såväl EU-länderna som för de fattiga länderna.\r\nUtskottet välkomnar denna utveckling inom EU, och riksdagen har vid\r\nolika tillfällen, t.ex. i betänkande 2002/03:UMJU1 (s. 81 f.), uttryckt\r\nstor tillfredsställelse över att beslutsprocessen inom EU lett fram\r\ntill resultatet att de fattigaste länderna kommer att få fullständig\r\ntullfrihet till EU-länderna. I likhet med vad som tidigare anförts,\r\nvill utskottet betona att det uppnådda resultatet endast bör ses som\r\nett steg mot målet och att det bör följas av ytterligare liberaliseringar\r\nav världshandeln. Det är mycket angeläget att införa bättre tillträde\r\ntill EU:s och andra i-länders marknader för t.ex. jordbruksvaror från\r\nalla u-länder - inte enbart från de minst utvecklade länderna. Sverige\r\nkan, enligt utskottets mening, utgöra ett föredöme i detta sammanhang.\r\n\r\nEn avreglering och liberalisering av i-länders jordbruks- och handelspolitik\r\när ett viktigt medel för att förbättra förutsättningarna för\r\nlivsmedelsproduktionen i utvecklingsländerna och ländernas konkurrensvillkor.\r\nDärmed ökar också förutsättningarna att säkerställa ländernas\r\nlivsmedelsförsörjning. En egen jordbruksproduktion kan i många utvecklingsländer\r\nvara en förutsättning för en hållbar landsbygdsutveckling, förbättrad\r\nlivsmedelsförsörjning och hungerbekämpning. Potentialen för minskad\r\nfattigdom genom höjd sysselsättning, produktion och export på\r\njordbruksområdet är betydande. Fattigdomsbekämpningen är således nära kopplad\r\ntill en tryggad livsmedelsförsörjning.\r\nEn globalt tryggad livsmedelsförsörjning i världen, och särskilt i\r\nutvecklingsländerna, gynnas av ett rättvist marknadssystem. En avreglering\r\nav de delar av EU:s jordbrukspolitik som stör världshandeln med\r\njordbruksvaror och livsmedel är i detta sammanhang nödvändig. Förhandlingarna\r\nom ett nytt jordbruksavtal inom ramen för WTO bör leda till ett mer\r\nrättvist handelssystem som ger utvecklingsländerna bättre\r\nkonkurrensförutsättningar på världsmarknaden. Vidare bör en flexibilitet\r\nförordas\r\nför utvecklingsländerna vad gäller utformning av och omfattning i tid\r\nför jordbrukspolitiska stöd som syftar till förbättrad och hållbar\r\njordbrukspolitik, livsmedelsförsörjning, landsbygdsutveckling och\r\nfattigdomsbekämpning. Att ge utvecklingsländerna möjligheter till mindre\r\ntullsänkningar på vissa produkter av särskild vikt för ett lands\r\nlivsmedelsförsörjning kan också vara ett sätt att stödja ländernas utveckling.\r\nDetta skydd för jordbruksproduktionen i u-länderna blir särskilt viktigt\r\nså länge som i-länderna dumpar subventionerade livsmedel på världsmarknaden.\r\nUtskottet finner särskild anledning att samtidigt tydligt markera den\r\nvikt som bör läggas vid ansträngningar att få utvecklingsländerna att\r\nöka handelsutbytet sinsemellan, genom sänkta inbördes handelshinder.\r\nUtskottet anser vidare att Sverige skall vara pådrivande, bl.a. i WTO,\r\nför en reform av EU:s och övriga OECD-länders jordbrukspolitik.\r\nFriare handel kan dock inte, vilket utskottet redan påtalat under\r\navsnittet Handelspolitiken, åstadkommas till vilket pris som helst. Hänsyn\r\nmåste tas till andra viktiga samhälleliga mål som inte direkt är\r\nhandelsrelaterade men som också är viktiga för att nå en rättvis och hållbar\r\nglobal utveckling. Åtgärder som behövs för att bevara miljö-, natur-\r\noch kulturvärden, en levande landsbygd med öppna landskap och för att\r\nbevara en biologisk mångfald har en given plats inte bara i Sverige och\r\nEU, utan i stora delar av världen. Utskottet menar att sådana värden\r\nskall kunna främjas utan att uppfattas som handelsstörande stöd.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning om hur central fiskeexporten är\r\nför flera utvecklingsländer och att den utgör en av de viktigaste\r\nexportkällorna för de fattiga länderna. Den ekonomiska och sociala betydelsen\r\nav hållbar global fiskeriförvaltning, i synnerhet återuppbyggnaden av\r\növerexploaterade bestånd, skall därför inte underskattas. Utskottet\r\nvärdesätter att regeringen i denna del är pådrivande i multilaterala\r\noch regionala sammanhang. I detta arbete finns anledning att särskilt\r\nlyfta fram slutsatserna från FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling\r\ni Johannesburg 2002 och WTO-förhandlingarnas roll.\r\nInom EU pågår ett arbete för att åstadkomma ett fungerande regelverk\r\nför genetiskt modifierade organismer (GMO). Utskottet förutsätter att\r\nregeringen i detta arbete verkar för att frågan får en allsidig belysning\r\noch att ett regelverk tar såväl miljömässiga hänsyn och hänsyn till\r\nkonsumenters legitima intressen som hänsyn till utvecklingsländernas\r\nspecifika behov i dessa sammanhang.\r\nAvslutningsvis anser utskottet att det är angeläget att Sverige inom\r\nlivsmedelsområdet verkar för både en tryggad tillgång till mat och för\r\nsäkra livsmedel. Enligt utskottets mening är det viktigt att hålla isär\r\nbegreppen tryggad livsmedelsförsörjning och säkra livsmedel. Med det\r\nförstnämnda begreppet avses att försörjningen av livsmedel är tryggad\r\n(food security) medan det sistnämnda begreppet innebär att livsmedlen\r\när säkra att konsumera (food safety). Att varje land självt har ansvar\r\natt utforma och definiera sitt lands jordbruks- och livsmedelspolitik\r\nkan beskrivas med begreppet livsmedelssuveränitet (food sovereignty).\r\nMed\r\nvad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna väckt\r\när besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U290 (kd) yrkande\r\n4, 2002/03:U313 (c) yrkandena 2 och 20, 2002/03:MJ428 (c) yrkande 43,\r\n2003/04:U7 (v) yrkande 17, 2003/04:U9 (c) yrkandena 16, 17 och 19,\r\n2003/04:U10 (fp) yrkande 5, 2003/04:U12 (mp) yrkandena 13 och 18,\r\n2003/04:U261 (kd) yrkandena 4 och 5 samt 2003/04:U271 (mp) yrkandena 1-4.\r\n\r\n6. Politiken för social omsorg och folkhälsa\r\nPropositionen\r\nHälsofrämjande arbete är avgörande för ekonomisk utveckling och\r\nfattigdomsbekämpning. Under de senaste åren har hälsofrågorna intagit en\r\nalltmer central plats på den internationella dagordningen. Det gäller\r\ninte minst insatser som främjar sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt\r\nåtgärder mot hiv/aids. Folkhälsofrågorna är en viktig del i den svenska\r\npolitiken för global utveckling. Här handlar det om att förebygga\r\nmissbruk och skadliga effekter av alkohol, tobak och narkotika och att\r\nförebygga sexuellt överförbara sjukdomar samt att främja en god sexuell\r\noch reproduktiv hälsa. Sverige verkar för en stärkt och sammanhållen\r\nfolkhälsopolitik inom ramen för EU. Folkhälsofrågor har fått en tydligare\r\nroll i FN:s arbete för hållbar utveckling genom internationella\r\növerenskommelser under 1990-talet och överenskommelserna från FN:s\r\nvärldstoppmöte\r\nom hållbar utveckling i Johannesburg 2002.\r\nEn viktig del i arbetet är stärkandet av länders förmåga att ta ansvar\r\nför grundläggande social service som hälsovård och andra sociala tjänster.\r\nUtveckling av hälso- och sjukvårdens organisation i syfte att ge alla\r\ntillgång till grundläggande sjukvård och läkemedel till rimlig kostnad\r\när avgörande. Ökad vikt måste läggas vid förebyggande hälsoarbete, bl.\r\na. insatser för bättre hygien och luftkvalitet samt rent vatten och\r\nbekämpning av smittbärande insekter.\r\nRika länder skall stödja de fattiga ländernas kamp mot ohälsan och se\r\ntill att fattiga människor får tillgång till läkemedel till rimliga\r\nkostnader. Det finns ett stort behov av att främja forskning och utveckling\r\nav läkemedel mot åsidosatta sjukdomar som särskilt drabbar fattiga\r\nmänniskor. De fattiga länderna måste också kunna införa extraordinära\r\nåtgärder, som tvångslicensiering av patentskyddade mediciner, för att\r\nsäkerställa tillgången på nödvändiga läkemedel vid nationella hälsokriser.\r\n\r\nRegeringen anser att Sverige bör stödja arbetet med att förbättra\r\nutvecklingsländernas egen förmåga att ta ansvar för grundläggande och\r\nrättvisa system för social omsorg samt hälso- och sjukvård. Vidare bör\r\nSverige vara pådrivande för att kraftfulla internationella insatser\r\ngörs för att förebygga och begränsa spridningen och lindra följderna av\r\nhiv/aids. Sverige bör vidare vara fortsatt pådrivande i internationella\r\nsammanhang i frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och dithörande\r\nrättigheter. Regeringen anser också att Sverige bör verka för ökad\r\ntillgång till läkemedel till rimlig kostnad för utvecklingsländernas\r\nbefolkning.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U244 (s) framhålls läkemedelsindustrins cynism när den\r\nföredrar att framställa vinstgivande livsstilspreparat för väst än\r\nlivsavgörande läkemedel för u-länderna. Motionären kräver att det i FN:s\r\nregi byggs upp läkemedelsforskning och läkemedelsproduktion som på icke\r\nprofitbasis tar fram billiga läkemedel mot de omfattande sjukdomar som\r\nförekommer i u-länderna.\r\nI motionerna 2002/03:U260 (c) yrkande 4 och 2002/03:U313 (c) yrkande\r\n15 framhålls att våld i hemmet och sexuell exploatering av kvinnor ökar\r\nkraftigt och att enligt FN:s jordbruksorganisation, FAO, kan de största\r\nframstegen göras genom åtgärder för att förbättra kvinnors hälsa, då\r\ndetta inte bara gynnar familjer och samhällen i dag, utan också kommer\r\natt få ett avgörande inflytande på hälsa och produktivitet för kommande\r\ngenerationer.\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 23 krävs att arbetet och samarbetet\r\nintensifieras mellan regeringar, internationella organisationer och\r\nnäringslivet i syfte att öka samarbetet inom hälsoforskning, i synnerhet\r\nom de sjukdomar som drabbar de fattigaste.\r\nI motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 14 framhålls att nyckeln till en god\r\nutveckling för Afrikas länder och en rättighet för alla barn är en\r\ngrundutbildning, och denna rättighet måste tillgodoses. Fattigdom,\r\ninbördeskrig, familjeproblem, hiv/aids och föräldralöshet har tvingat\r\nalltför många barn till ett liv på gatan. Mot denna bakgrund kräver\r\nmotionärerna att åtgärdsprogram för föräldralösa barn upprättas och\r\nutvecklas.\r\nMotionärerna bakom motion 2002/03:U295 (m) yrkande 6 anser att det är\r\nett stort problem att få fram effektiva och billiga mediciner mot\r\ntropiska sjukdomar eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt att satsa\r\nforsknings- och utvecklingspengar på sjukdomar som nästan bara förekommer\r\ni världens fattigaste länder. I yrkande 21 framhålls att med en snabb\r\nekonomisk utveckling skulle sjukdomarna inte få de förödande konsekvenser\r\nsom de nu har. Motionärerna menar att erfarenheter från alla länder som\r\nutvecklats snabbt pekar på hur väsentliga satsningar på hälso- och\r\nsjukvård är för utvecklingen i sin helhet.\r\nEnligt motionärerna bakom motion 2002/03:U313 (c) är det för att få\r\nhiv/aids-utvecklingen att avstanna viktigt att frågan blir politiskt\r\nprioriterad och tas upp på möten och konferenser som rör ekonomi, hälsa,\r\nutbildning, demokrati, utveckling och säkerhet (yrkande 13). Samtidigt\r\nmåste världens ledare börja tala om hur de har tänkt få den i många\r\nländer okontrollerade spridningen av hiv/aids under kontroll och i det\r\nsammanhanget tala om männens sexuella uppträdande och bristande\r\nkondomanvändning som den största orsaken till smittspridningen (yrkande 12).\r\nMotionärerna lyfter också fram behovet av nya, billiga och tillgängliga\r\nmediciner för smittsamma sjukdomar (yrkande 14).\r\nI motion 2002/03:So455 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 2, liksom i\r\nmotion 2003/04:So645 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 5, framhålls att behovet\r\nav bistånd till utvecklingsländer är stort, och enigheten i Sverige om\r\ndetta för att skapa drägligare livsvillkor för människor som lider är\r\nlika stor. Motionärerna menar att alkohol som utvecklingshinder är ett\r\nområde som behöver större uppmärksamhet. Erfarenheterna hos organisationer\r\nsom arbetar med problemet är att det internationella alkoholkapitalet\r\nsnabbt etablerar bryggerier i utvecklingsländerna, och Sverige bör arbeta\r\nför att alkohol i handeln och export inte betraktas som vilken vara som\r\nhelst utan som det beroendeskapande medel den är. Vidare bör man verka\r\nför att folkhälsomässiga hänsyn förs in i handelsavtalen. Genom stöd\r\ntill frivilligorganisationerna genom Sida bör biståndsländer stimuleras\r\ntill att utveckla program för att skapa förutsättningar för att kunna\r\navstå från att producera alkohol.\r\nI motion 2003/04:U2 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 2 framhålls att Sverige\r\nlänge har varit en av de starkaste aktörerna på området sexuell och\r\nreproduktiv hälsa och att Kairokonferensen år 1994 om befolkning och\r\nutveckling underströk kvinnors och ungdomars rätt att själva fatta beslut\r\nom sin sexualitet och reproduktion. Motionärerna kräver att de s.k.\r\nKairomålen uppfylls och att kopplingen till FN:s millenniemål tydliggörs.\r\nÄven i  motion 2003/04:U5 (s) yrkande 3 krävs att Sverige tydliggör\r\nkopplingen mellan Kairomålen och millennieutvecklingsmålen.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 16 krävs en omprövning av TRIPS-avtalen\r\n(Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) för att skapa\r\nnya samarbets- och marknadsstrategier för hälsoforskningen i kampen mot\r\nexempelvis hiv/aids och i yrkande 17 att Sverige aktivt verkar för\r\ninförandet av en ny patentregistreringsmodell med prissänkningskrav för\r\nläkemedelsbolagens försäljning av t.ex. hivmediciner till fattiga länder.\r\n\r\nI motion 2003/04:U7 (v) yrkande 6 krävs att fattiga länder måste få en\r\notvetydig rätt att både producera och köpa mediciner som räddar liv.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 25 framhålls att kulturen spelar en\r\nviktig roll i arbetet med att sprida information och kunskap om sjukdomar\r\nsom t.ex. hiv/aids. Motionärerna menar att i det svenska arbetet mot\r\nspridning av hiv bör det kulturella inslaget i informations- och\r\nkunskapsspridningen spela en viktigare roll. I yrkande 26 framhålls att\r\nmånga av de länder som är hårt drabbade av hiv/aids i dag saknar nätverk\r\noch/eller personal för att kunna vara säkra på att behandlingarna utförs,\r\nadministreras och följs upp på ett tillräckligt effektivt sätt. Sverige\r\nbör vara pådrivande för att utvecklingsländer skall få stöd till de\r\nnätverk och den personal de behöver för att få hiv/aids-situationen\r\nunder kontroll.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 12 framhålls att Sverige i internationella\r\nforum tydligt driver frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa inklusive\r\nrätten till abort. Kvinnor världen över har i decennier kämpat intensivt\r\nför rätten till sin kropp, till sin sexualitet och rätten till abort.\r\nSverige med sin mångåriga kamp för jämställdhet mellan könen har ett\r\nextra ansvar för att i internationella sammanhang betona värderingar\r\noch principer som hävdar kvinnors rätt till sin egen kropp.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 6 framhålls att ett stort problem är\r\natt få fram effektiva och billiga mediciner mot tropiska sjukdomar. Det\r\nförekommer flera framgångsrika försök med olika typer av antivirala\r\nmedel mot hiv där många afrikaner ingår i försöksgrupperna. Motionärerna\r\nkonstaterar att när medicinen väl är färdigutvecklad är den alldeles\r\nför dyr för att kunna användas i Afrika. Man måste därför ytterligare\r\nsänka både behandlingskostnaderna för hälso- och sjukvård och kostnaderna\r\nför medicin.\r\nI motion 2003/04:U245 (m) framläggs ett program för bekämpning av hiv\r\ni Afrika. Motionärerna föreslår att man i bekämpningen av hiv i Afrika\r\nbl.a. skall verka för en medvetenhet hos alla och för att fler politiska\r\nledare fullt ut skall delta i kampen mot hiv samt att arbetet skall\r\nleda till ett ökat samarbete mellan stater, regeringar och frivilliga\r\noch/eller enskilda organisationer för att ytterligare sprida kunskap om\r\nhiv (yrkandena 6 och 7). I motionen framhålls också att behandlingskostnaderna\r\nför både hälso- och sjukvård och medicin ytterligare måste sänkas\r\n(yrkande 3) och att ekonomiska garantier måste skapas för utveckling av\r\nläkemedel mot sjukdomar som drabbar Afrikas länder (yrkande 4). Kravet\r\npå ekonomiska garantier återfinns också i motion 2003/04:U248 (m) yrkande\r\n6. Vidare föreslås i motion 2003/04:U245 (m) att ekonomiska möjligheter\r\nskapas för afrikanska stater att själva kunna tillverka eller efterfråga\r\nantivirala medel (yrkande 15). Dessutom vill motionärerna se att\r\nytterligare resurser satsas på grundforskning rörande ett effektivt vaccin\r\nmot hiv (yrkande 18).\r\nI motion 2003/04:U251 (kd) yrkande 1 krävs att utvecklingsländerna får\r\ntillstånd från läkemedelsföretag och ländernas regeringar att få producera\r\nkopiorna av läkemedel och att man därmed utvecklar nya modeller för\r\npatentregler som i större utsträckning än i dag gynnar folkhälsan i\r\nfattiga länder. I yrkande 4 konstateras att hiv/aids väcker komplexa\r\nfrågor om framför allt fattiga länders möjligheter till fortsatt utveckling.\r\nMotionärerna menar att man i ökande grad måste tydliggöra kopplingen\r\nmellan fattigdom och hivspridning i utvecklingsarbetet. I yrkande 6 krävs\r\natt Sverige måste agera som pådrivare och opinionsbildare både i bilaterala\r\ndialoger med de länder som är svårt utsatta av hiv/aids-spridningen och\r\ngenom att föra upp hiv/aids-frågan på högsta politiska nivå. I yrkande\r\n8 konstateras att det krävs bättre samverkan och samordning mellan\r\ninternationella och enskilda organisationer liksom mellan officiella och\r\nfrivilliga verksamheter för att bygga upp fungerande system i arbetet\r\nmed bekämpningen av hiv/aids. I motionens yrkande 2 framhåller motionärerna\r\natt Sverige bör kräva ett ökat etiskt ansvarstagande av läkemedelsbolagen\r\nsom utarbetar och framställer bromsmediciner mot hiv/aids. Den brist på\r\nmediciner som råder i Afrika utgör, enligt motionärerna bakom\r\nmotion 2002/03:U290 (kd), en säkerhetsrisk samtidigt som bristen har moraliska\r\naspekter. Det är i längden ohållbart att människor vet att det finns\r\nmediciner som kan bota dem, samtidigt som de nekas tillgång med\r\nmotiveringen att resurserna brister. I motionens yrkande 7 begärs ett\r\ntillkännagivande om behovet av verkningsfulla och prisvärda mediciner för\r\nvärldens fattiga.\r\nI motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 8 konstateras att den forskning som\r\nbedrivs för att finna nya mediciner mot sjukdomar som främst drabbar\r\nutvecklingsländerna är av obetydlig storlek. För flera svåra sjukdomar\r\nfinns det läkemedel, men dessa håller på att försvinna på grund av\r\nkommersiella intressen. Motionärerna kräver därför att mer resurser\r\ntillförs forskningen om sjukdomar i de fattiga länderna.\r\nI motion 2003/04:U305 (s) konstateras att dagens läkemedelsindustri\r\ninte fyller människors behov. Forskningen koncentreras på framställning\r\nav läkemedel som skall konsumeras av välbärgade invånare i industriländerna.\r\nMotionären menar att Sverige bör arbeta för att det i FN:s regi byggs\r\nupp läkemedelsforskning och läkemedelsproduktion som på icke profitbasis\r\ntar fram billiga läkemedel mot de omfattande sjukdomar som förekommer\r\ni u-länderna.\r\nI motion 2003/04:U312 (kd) yrkande 1 kräver motionärerna att regeringen\r\ninom det internationella samfundet agerar med kraft mot den kommersiella\r\nsexuella exploateringen av barn. I yrkande 5 kräver motionärerna ökade\r\ninsatser för fysisk och psykisk hjälp och krishantering till världens\r\nmånga gatubarn. Insatser krävs för att förbättra hälsovården, införa\r\nsociala trygghetssystem och bekämpa fattigdomen men det krävs också\r\nspecifika projekt med krishantering och samtal för barn som redan lever\r\npå gatan. I motionens yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att\r\nSverige bör initiera, nationellt och inom ramen för det internationella\r\nsamfundet, särskilda satsningar och nationella handlingsprogram för att\r\nförbättra situationen för barn drabbade av aids.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) krävs ökat fokus på läkemedelsfrågan och ett\r\nstörre ansvarstagande från läkemedelsbolagens sida. Dagens hälsoforskning\r\ninriktas huvudsakligen på västvärldens problem och de senaste framstegen\r\ni biotekniken visar att det finns stora möjligheter att ta fram vaccin\r\nmot de flesta av de värsta smittosjukdomarna men att läkemedelsföretagen\r\ni första hand inriktar forskningen på dyra mediciner. Motionärerna kräver\r\ni yrkande 19 ett ökat och intensifierat multilateralt forskningssamarbete\r\nför att öka hälsoforskningsarbetet om de fattigas sjukdomar. I yrkande\r\n20 krävs att Sverige bör verka för en förbättring av samarbets- och\r\nmarknadsstrategierna för hälsoforskningen i kampen mot exempelvis\r\nhiv/aids.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet vill betona de starka och komplexa samband som finns mellan\r\nhälsa och utveckling. Ett framgångsrikt arbete för att nå målet om\r\nrättvisa och hållbar global utveckling, samt ekonomisk utveckling och\r\nfattigdomsbekämpning, förutsätter en prioritering av arbetet för social\r\nomsorg och hälsa. Insatser inom hälsosektorn är därför betydelsefulla\r\nsåväl nationellt som internationellt och bör även inbegripa insatser\r\nför förbättrad grundutbildning i skolor, miljöfaktorer, mat och näring,\r\nvatten och sanitet m.fl. angränsande frågor. Utskottet ser därför med\r\ntillfredsställelse på den utveckling under de senaste åren som inneburit\r\natt hälsofrågorna fått inta en alltmer central plats på den internationella\r\ndagordningen.\r\nI Sverige har den sociala välfärds- och trygghetspolitiken varit nära\r\nförbunden med den allmänna ekonomiska politiken. Även om inte färdiga\r\nmodeller kan exporteras är det utskottets uppfattning att Sverige har\r\nformat program och gjort erfarenheter som motiverar ett särskilt svenskt\r\nengagemang inom detta politikområde.\r\nEnligt barnkonventionen har alla barn rätt att växa upp i en trygg\r\nfamiljemiljö. Utskottet understryker att det internationella arbetet\r\nmåste vara tydligt inriktat på att motverka diskriminering, och därför\r\nskall barn med funktionshinder och andra utsatta barn ges samma möjligheter\r\natt växa upp i en familjemiljö som alla andra barn.\r\nUtskottet instämmer i uppfattningen att barn och ungdom är en grupp\r\nvars hälsa är särskilt viktig, eftersom hälsotillståndet tidigt i livet\r\nhar stor inverkan på hälsotillståndet vid vuxen ålder. För att ge barn\r\noch ungdomar så goda och trygga uppväxtförhållanden som möjligt bör\r\nsamhällets barn- och ungdomspolitik anpassas till den värld barn och\r\nungdomar lever i och som ständigt förändras på grund av vad som händer\r\ni omvärlden. Utskottet anser att det är en central politisk uppgift att\r\nförbättra tillvaron för alla barn och ungdomar med satsningar inom hela\r\ndetta område eftersom sådana satsningar kan ses som en värdefull\r\ninvestering även för framtiden. Också åtgärder för att förbättra kvinnors\r\nhälsa är värdefulla, enligt utskottets mening, eftersom sådana gynnar\r\nsåväl familjer som hela samhällen i dag samtidigt som sådana satsningar\r\nhar en positiv inverkan på hälsotillståndet och produktiviteten även i\r\nkommande generationer.\r\nUtskottet kan, i likhet med propositionen, konstatera att hälsofrågorna\r\nfått en alltmer framträdande plats i det globala samarbetet. Utskottet\r\nmenar att det internationella arbetet i kampen mot ohälsa och utvecklingen\r\nav grundläggande och rättvisa system för hälso- och sjukvård bör åtnjuta\r\nfortsatt stöd. Enligt utskottets mening förutsätter utveckling att\r\nhuvudansvaret ligger hos landet självt. En viktig del i arbetet är därför\r\nstärkandet av länders förmåga att ta ansvar för grundläggande social\r\nservice som hälsovård och andra tjänster. Utveckling av hälso- och\r\nsjukvårdens organisation i syfte att ge alla tillgång till grundläggande\r\nsjukvård och läkemedel till rimlig kostnad är avgörande. Ökad vikt bör\r\nläggas vid förebyggande hälsoarbete, bl.a. insatser för bättre hygien\r\noch luftkvalitet samt rent vatten och bekämpning av smittbärande insekter.\r\nInsatser mot smittsamma sjukdomar som exempelvis hiv/aids, malaria,\r\nmässling, tuberkulos och tobaksrelaterade sjukdomar bör vara särskilt\r\nprioriterade. Dessa sjukdomar drabbar främst de fattigaste delarna av\r\nvärlden och dess fattigaste invånare.\r\nHiv/aids och läkemedelstillgång\r\nEtt av de verkligt stora utvecklingshindren i världen i dag är utbredningen\r\nav hiv/aids. Utskottet vill tydligt markera vikten av att hiv/aids-problematiken\r\nerkänns och uppmärksammas från det politiska ledarskapet i drabbade\r\nländer. Det är likaså angeläget att det sker en satsning av nationella\r\nresurser och att dessa främst allokeras till förebyggande åtgärder.\r\nTrots att många afrikanska ledare lyckats höja det allmänna medvetandet\r\nom hiv/aids och hur sjukdomen kan undvikas, återstår, enligt utskottets\r\nförmenande, mycket att göra i många länder.\r\nUtskottet ser med tillfredsställelse på att Sverige i det internationella\r\narbetet driver uppfattningen att sjukdomens allvarliga följder måste\r\nvara styrande för arbetet mot hiv/aids. Skillnader i kultur, religion\r\noch människosyn får därför inte lägga hinder i vägen för ett effektivt\r\narbete. Varje enskilt land har ett ansvar att förebygga och hindra\r\nspridningen av hiv/aids och hantera följderna av hivepidemin. Enligt\r\nutskottets mening bör Sverige i sin dialog med samarbetsländerna inom\r\nutvecklingspolitiken särskilt stödja dessa länders eget arbete med att\r\nuppfylla de åtaganden som de gjort i internationella sammanhang vad\r\ngäller bekämpning av sjukdomen. Utskottet välkomnar också att Sverige\r\nsom första land utsett en särskild ambassadör för hiv/aids-frågor och\r\navser att intensifiera insatserna i kampen mot epidemin genom ett aktivt\r\nagerande i relevanta forum och genom kraftigt ökade finansiella satsningar.\r\n\r\nUtskottet återkommer till frågor rörande hiv/aids längre fram i betänkandet\r\noch tar därvid ställning till specifika insatser och åtgärder inom\r\nutvecklingssamarbetet (se avsnittet Hiv/aids). Det finns dock anledning\r\natt i detta sammanhang närmare utveckla utskottets uppfattning om\r\nläkemedelstillgång och forskning relaterad till hiv/aids och andra smittsamma\r\nsjukdomar.\r\nUtvecklingsländernas tillgång till viktiga läkemedel skall vara en\r\nprioriterad fråga för hela världssamfundet. I den särskilda deklarationen\r\nfrån Doha ges utvecklingsländerna rätt till tvångslicenser som avser\r\natt garantera tillgången till läkemedel i krissituationer. I augusti\r\n2003 nåddes också en viktig överenskommelse som gör det möjligt för\r\nländer utan egen produktionskapacitet att få hjälp av andra länder med\r\natt producera de nödvändiga läkemedlen vid hälsokriser. Utvecklingsländerna\r\nges även förlängda övergångstider till 2016 att införa patentlagstiftning\r\nför läkemedel. Genom dessa värdefulla överenskommelser har hinder, som\r\nTRIPS-avtalet kunnat innebära, effektivt undanröjts. Effekterna på själva\r\ntillgången till läkemedel är dock svår att uppskatta. Många olika\r\nfaktorer har betydelse för läkemedelstillgången, såsom ländernas hälsobudgetar,\r\ninfrastrukturen i landet och bristen på tillgång till läkarvård.\r\nYtterligare svårigheter som föreligger är att de läkemedel som finns är\r\ndåligt anpassade till utvecklingsländernas behov och att det behövs\r\nforskning för att få fram u-landsanpassade läkemedel. Utskottet ser\r\ndärför med tillfredställelse på det av EU startade programmet för detta\r\näven om också bidrag från den privata sektorn skulle vara värdefulla i\r\nsammanhanget. Utskottet vill också framhålla att EU har arbetat fram en\r\nmöjlighet att medverka till export av läkemedel till differentierade,\r\noch i detta sammanhang lägre, priser till utvecklingsländerna. Ett stort\r\nproblem är dock läkemedelsindustrins bristande intresse för att producera\r\nläkemedel för användning primärt i utvecklingsländerna.\r\nSärskilt utsatta grupper\r\nVissa grupper är särskilt utsatta när det gäller hälsa och social omsorg.\r\nBarns och ungdomars situation har utskottet nyligen ägnat särskild\r\nuppmärksamhet genom betänkande 2002/03:UU4. Utskottet anser det angeläget\r\natt stryka under behovet av stöd för en socialpolitik i samarbetsländerna\r\nsom också inkluderar barns och ungdomars behov. I detta sammanhang finns\r\ndet anledning att uppmärksamma och tillvarata de positiva erfarenheter\r\nSverige haft av sin barnombudsmannainstitution. Vidare bör funktionshindrades\r\nsituation särskilt uppmärksammas då dessa grupper i många fall har en\r\nsärskilt utsatt situation i fattiga länder. Utskottet finner det också\r\nangeläget att homo- och bisexuellas och transpersoners rättigheter\r\ngaranteras och ges stöd i det internationella arbetet.\r\nSexuell och reproduktiv hälsa\r\nUtskottet vill särskilt lyfta fram frågor om sexuell och reproduktiv\r\nhälsa, som saknas i de internationellt erkända millenniemålen. Sverige\r\nhar sedan många år bedrivit ett aktivt arbete på detta område. Att främja\r\nen trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa hos befolkningen\r\nbör utgöra en hörnsten i folkhälsoarbetet. Kunskap är en viktig källa\r\ntill att nå målet, och en bra sex- och samlevnadsundervisning kan spela\r\nen nyckelroll för ungas utveckling och är särskilt viktig för dem vars\r\nhälsa riskerar att utvecklas ogynnsamt. Rätten att själv få välja partner,\r\nsamlevnadsform, samt om eller när man skall få barn, borde gälla för\r\nalla människor. Denna rätt är dock långt ifrån säkerställd även om det\r\nskett vissa förbättringar inom området. Utskottet anser att det är\r\nviktigt att denna rättighet tillkommer alla och förutsätter att Sverige\r\näven fortsatt aktivt arbetar internationellt för människors sexuella\r\noch reproduktiva hälsa. Sverige har goda förutsättningar att dela med\r\nsig av sin tradition när det gäller upplysningsarbete.\r\nUtskottet har i flera sammanhang lyft fram det angelägna i arbetet med\r\nåtgärder mot sexuell exploatering (bet. 2002/03:UU s. 18 f.). Utskottet\r\nvill t.ex., i överensstämmelse med sammansatta utrikes-, miljö- och\r\njordbruksutskottet (bet. 2002/03:UMJU1 s. 70 f.), framhålla att skyddet\r\nmot sexuell exploatering utgör en del av rätten till en god hälsa. Den\r\n1 juli 2002 infördes ett nytt brott i brottsbalken benämnt människohandel\r\nför sexuella ändamål. Avsikten är att förstärka det straffrättsliga\r\nskyddet mot sådan handel med människor som syftar till att de skall\r\nutnyttjas för sexuella ändamål. Lagbestämmelsen tar sikte på sådan\r\ngränsöverskridande handel med människor som syftar till att dessa skall\r\nutsättas för sexualbrott, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser\r\neller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Samtidigt\r\nkriminaliserades försök, förberedelse och stämpling till människohandel för\r\nsexuella ändamål liksom underlåtenhet att avslöja sådant brott. De nya\r\nreglerna utgör ett första steg i riktning mot utökad kriminalisering av\r\nalla former av människohandel. Utskottet betonar att det är angeläget\r\natt detta arbete följs upp och vidareutvecklas såväl nationellt som\r\ninternationellt. Utskottet ser mycket positivt på att regeringen fortsatt\r\nkommer att prioritera frågor som rör handel med människor och på Sveriges\r\nsamlade ansträngningar för att genom internationellt samarbete motverka\r\ndenna brottslighet. Människohandel är också en prioriterad fråga för\r\nEuropeiska polisbyrån (Europol), där man bl.a. analyserar och utväxlar\r\ninformation och underrättelser om människohandel, organiserad illegal\r\ninvandring, övergrepp mot barn - däribland barnpornografi på Internet\r\nm.m. Utskottet anser att handeln med människor måste bekämpas med\r\neffektiva och kraftfulla medel.\r\nAlkohol, tobak och narkotika\r\nArbetet med att förhindra och förebygga missbruk och skadliga effekter\r\nav alkohol, tobak och narkotika är en viktig del i arbetet för en global\r\nhållbar utveckling. Sveriges politik i denna del, särskilt vad gäller\r\ninsatser på internationell nivå mot narkotikan, är känd och har riksdagens\r\nstöd. Utskottet vill i detta sammanhang, såsom också gjordes i det av\r\nriksdagen godkända betänkandet 2002/03:UMJU1 (s. 74 f.), uttrycka sin\r\noro för den globala utveckling av narkotikahandeln som pågår och den\r\npåverkan utvecklingen har för Sveriges del, framför allt vad gäller\r\ndagens ungdomar. Utskottet konstaterar också att det alltmer utbredda\r\nmissbruket i fattiga länder har förödande konsekvenser för dess\r\nbefolkningar och är ett bidragande hot mot dessa länders möjlighet till\r\nutveckling. I likhet med vad som tidigare anförts i riksdagen vill\r\nutskottet betona att det är angeläget att regeringen med kraft fortsätter\r\natt bekämpa alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering\r\nav narkotikapolitiken, såväl nationellt som på det internationella planet\r\noch att Sveriges internationella narkotikapolitik är tydlig, konsekvent\r\noch långsiktig. Det är viktigt att Sverige arbetar intensivt för att\r\nförhindra angrepp på FN:s narkotikakonventioner från drogliberala\r\norganisationer. Utskottet förutsätter att Sveriges internationella engagemang\r\nför en restriktiv narkotikapolitik ligger fast och att Sverige fortsätter\r\natt delta aktivt i det internationella samarbetet på detta område.\r\nUtskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen redovisar att\r\nnarkotikabekämpning, inom ramen för utvecklingsarbetets perspektiv och\r\nhuvuddrag, kommer att vara ett av fyra områden där särskilda satsningar\r\nkommer att göras under år 2004 (prop. 2003/04:1 utgiftsområde 7 s. 18\r\noch 20). Utskottet välkomnar dessa satsningar.\r\nAlkoholmissbruk är ett stort hinder mot utveckling för såväl enskilda\r\nindivider som för länder, både i den industrialiserade världen och i\r\nutvecklingsländerna. Sverige bör vara pådrivande i arbetet för att\r\nuppmärksamma företagen på värdet av att vara mer återhållsamma i sin\r\nmarknadsföring av alkoholhaltiga produkter gentemot utvecklingsländerna.\r\nViktiga insatser kan också göras vad gäller kunskapsöverföring och\r\nstöd till forskning om alkoholens och alkoholmissbrukets effekter på\r\nmöjligheterna att uppnå utveckling i utvecklingsländerna. Vidare kan\r\nSverige bidra med erfarenheter från en restriktiv alkoholpolitik och\r\ndess effekter på folkhälsan.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U244 (s),\r\n2002/03:U260 (c) yrkande 4, 2002/03:U284 (kd) yrkande 23, 2002/03:U290\r\n(kd) yrkandena 7 och 14, 2002/03:U295 (m) yrkandena 6 och 21, 2002/03:U313\r\n(c) yrkandena 12-15, 2002/03:So455 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 2,\r\n2003/04:U2 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 2, 2003/04:U5 (s) yrkande 3,\r\n2003/04:U6 (kd) yrkandena 16 och 17, 2003/04:U7 (v) yrkande 6, 2003/04:U9\r\n(c) yrkandena 25 och 26, 2003/04:U10 (fp) yrkande 12, 2003/04:U11 (m)\r\nyrkande 6, 2003/04:U245 (m) yrkandena 3, 4, 6, 7, 15 och 18, 2003/04:U248\r\n(m) yrkande 6, 2003/04:U251 (kd) yrkandena 1,2, 4, 6 och 8, 2003/04:U261\r\n(kd) yrkande 8, 2003/04:U305 (s), 2003/04:U312 (kd) yrkandena 1, 4 och 5,\r\n2003/04:U348 (kd) yrkandena 19 och 20 samt 2003/04:So645 (s, fp, kd,\r\nv, c, mp) yrkande 5.\r\n7. Kultur- och utbildningspolitiken\r\nPropositionen\r\nKulturpolitiken\r\nKulturpolitiken har enligt regeringen sedan länge varit tydligt kopplad\r\ntill det internationella utvecklingssamarbetet genom insatser för ökad\r\ndemokrati och social, ekonomisk och kulturell utveckling. Sverige var\r\nett av de första länderna att ge kulturen en plats i utvecklingssamarbetet.\r\nI den handlingsplan som antogs vid Unesco:s (FN:s organisation för\r\nutbildning, forskning och kultur) världskonferens i Stockholm 1998 anges\r\natt hållbar utveckling och kulturens blomstring är avhängiga varandra.\r\n\r\nMedieområdet är en viktig del av kulturpolitiken men också av avgörande\r\nbetydelse för hållbar utveckling. Yttrandefrihet och fri tillgång till\r\nmedier är förutsättningar för demokrati. Svenskt utvecklingssamarbete\r\nbör därför fortsatt inkludera stöd till en fri och oberoende journalistik\r\noch åtgärder för att främja oberoende mediers möjligheter att bidra\r\ntill allmänhetens tillgång till information och samhällsdebatt. Det bör\r\nockså motverka mediekoncentration.\r\nUtbildningspolitiken\r\nSveriges politik för rättvis och hållbar global utveckling måste utgå\r\nfrån grundläggande värderingar om solidaritet och om människors lika\r\nvärde, något som måste förankras i tidig ålder. Värdegrundsfrågor är\r\ndärför en viktig utbildningspolitisk uppgift. Demokrati förutsätter\r\naktivt kunskapssökande medborgare och en välutbildad befolkning som\r\nvill påverka och ta ansvar och är öppen för omvärlden. Sveriges\r\nutbildningspolitik grundar sig ytterst på synen att alla människor skall ha\r\nrätt att växa och utveckla sina möjligheter. Rätten till utbildning är\r\nockså något som slås fast i konventionen om barnets rättigheter.\r\nAtt höja utbildningsnivån är en av de främsta åtgärderna för utveckling\r\ni fattiga länder. Att bidra till millennieutvecklingsmålen och övriga\r\nmål från Dakarkonferensen 2000 om utbildning för alla är prioriterat.\r\nEtt kraftfullt internationellt stöd behövs för att målen skall kunna\r\nuppnås. Sverige bidrar både genom utvecklingssamarbetet och en fortsatt\r\ninternationalisering av utbildningen i Sverige för att uppnå dessa mål.\r\n\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U260 (c) yrkande 2 krävs att stöd till utbildningssatsningar\r\ni syd måste prioritera flickors utbildning och fokusera på att kvinnor\r\nfår utbildning och tillgång till ny teknologi.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 22 framhålls speciellt flickors rätt\r\ntill utbildning. Flickors och kvinnors möjlighet till utbildning är\r\nofta liten till följd av könsdiskriminering. Motionärerna kräver ökade\r\nsatsningar på riktade utbildningsinsatser för flickor och unga kvinnor\r\noch framhåller att all forskning pekar på den kostnadseffektiva nyttan\r\nav att satsa på flickors utbildning. I motionens yrkande 23 framhåller\r\nmotionärerna att människors kulturarv är en möjlighet att finna identitet\r\noch trygghet, vilket krävs för att utveckla öppna samhällen. Det måste\r\nske ett medvetet arbete med att utveckla mekanismer för att skydda\r\nkulturarvet och för att snabbt återställa kulturellt viktiga institutioner\r\nefter en konflikt. Motionärerna menar att det svenska arbetet inom detta\r\nområde bör intensifieras och att människors kulturarv måste få ökad\r\nbetydelse inom utvecklingssamarbetet.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 7 framhålls vikten av att satsa på\r\nskolor så att alla flickor och pojkar verkligen får en utbildning. Det\r\nfinns ingen ursäkt för att barn och ungdomar inte går i skolan och det\r\nmåste gälla både flickor och pojkar.\r\nUtskottets överväganden\r\nKulturpolitiken\r\nUtskottet menar att såväl kultur- som utbildningspolitiken har en central\r\nroll i utvecklingsarbetet och fattigdomsbekämpningen. Kulturen är ett\r\nviktigt verktyg för att uppnå målet för politiken för global utveckling.\r\nSverige har en lång och omfattande tradition av att sätta in kulturfrågorna\r\ni ett internationellt utvecklingssammanhang. Sverige var också ett av\r\nde första länderna att ge kulturen plats i det statliga utvecklingssamarbetet.\r\n\r\nDet kan, enligt utskottets mening, vara på sin plats att här närmare\r\nvisa på det omfattande arbete som Sverige bedrivit under en följd av år.\r\nSverige har t.ex. stött kulturårtiondets arbete genom FN och\r\nVärldskommissionen för kultur. Sverige var även värd för världskonferensen\r\nThe Power of Culture som avhölls i Stockholm år 1998 och som uppmanade\r\nFN:s medlemsstater att anta fem mål för kulturpolitiken. Dessa fem mål\r\nvar att\r\nge kulturpolitiken en nyckelroll i politiken för utveckling,\r\nfrämja skapande och deltagande i kulturlivet,\r\nstärka åtgärderna för att skydda och berika kulturarvet och att stödja\r\nkulturindustrier,\r\nfrämja kulturell och språklig mångfald i informationssamhället och\r\nställa ökade personella och ekonomiska resurser till förfogande för\r\nkulturutveckling.\r\nUtskottet ser med tillfredsställelse hur förutseende Sverige således\r\narbetat med det som genom propositionen nu framläggs som förslag till\r\nen politik för global utveckling.\r\nUtskottet ser det som självklart att politiken för global utveckling\r\nmåste värna kulturarvet. Kulturarvet lever kvar genom byggnader,\r\nkulturmiljöer, språk, musik, gamla traditioner eller sagor och berättelser\r\noch omfattar både materiella och immateriella värden. Svenska insatser,\r\nbåde i vårt land och internationellt, avser att verka för kulturbevarande\r\noch kulturminnesvård och att bygga institutioner som arbetar med detta.\r\n\r\nUtbildningspolitiken\r\nUtbildning är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att minska\r\nfattigdomen och öka människors möjligheter att aktivt kunna delta i\r\nsamhällets ekonomi, politik och kultur. Förutsättningar för utveckling\r\när större såväl för enskilda individer som för länder som satsar på\r\nutbildning, både basutbildning och kvalificerad utbildning. Det är\r\nutskottets bestämda uppfattning att basutbildning, särskilt till kvinnor\r\noch flickor, är en nyckel till ekonomisk, politisk och social utveckling\r\noch därmed en nyckel till en rättvis och hållbar global utveckling.\r\nErfarenhet och forskning visar också att utbildning är central för ökad\r\njämställdhet, förbättrad hälsa och miljö.\r\nUtskottet har i betänkande 2002/03:UU4 särskilt uppmärksammat frågor\r\nsom rör barn i ett internationellt perspektiv. Utbildningsfrågorna intar\r\ni den diskussionen en central roll. Utskottet menar, i likhet med de\r\nställningstaganden som tidigare gjordes i nämnda betänkande, att skolgång\r\ninte bara innebär kunskapsutveckling utan också i sig är ett socialt\r\nskyddsnät som kompletterar familjen. Utskottet kan konstatera att de\r\nsenaste årtiondenas utvecklingsarbete har burit frukt genom att fler\r\nbarn i dag går i skolan än tidigare, men att utvecklingen fortfarande\r\när ojämn, och i de fattigaste länderna och bland de fattigaste barnen,\r\nsärskilt bland flickorna, står fortfarande mer än hälften av barnen i\r\ngrundskoleåldern utanför skolan. Utskottet vill stryka under\r\nprimärutbildningens centrala roll för utvecklingspolitiken och kan anse det\r\nmotiverat med ökade satsningar i denna del av utbildningspolitiken.\r\nUtskottet konstaterar att det finns en etablerad samsyn på värdet av\r\nutbildningsinsatser som ett av de mest verksamma medlen i kampen mot\r\nfattigdom. Millenniemålen, som skall vara uppnådda senast 2015,\r\nunderstryker denna syn. Samtliga mål omfattar betydande utbildningsinsatser\r\noch två av de viktigaste målen i millenniedeklarationen rör direkta\r\nutbildningsinsatser:\r\nuppnå allmän grundskoleutbildning,\r\nalla flickor och pojkar skall få grundskoleutbildning senast år\r\n2015,\r\nfrämja jämställdhet och ökade möjligheter för kvinnor,\r\nutbildningsskillnader beroende på kön skall elimineras, helst före år\r\n2005, men inte senare än år 2015.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U260 (c)\r\nyrkande 2, 2003/04:U10 (fp) yrkandena 22 och 23 samt 2003/04:U11 (m)\r\nyrkande 7.\r\n8. Rättsliga frågor, migrations- och konsumentpolitiken\r\nPropositionen\r\nRättsliga frågor\r\nEnligt regeringen bör det internationella samarbetet på rättsområdet\r\nstärkas och fortsatta insatser göras för att stärka rättsväsendet i de\r\nfattiga länderna. Regeringen menar att en rättvis och hållbar utveckling\r\ninte kan förverkligas i samhällen med svaga rättssystem. De rättsstatsstärkande\r\nåtgärderna kan ha stor betydelse för utveckling och fattigdomsbekämpning,\r\njämställdhet, funktionshindrades och barns rättigheter, bl.a. genom\r\natt göra individer medvetna om sina rättigheter och ge dem tillgång\r\ntill rättssystemet.\r\nRegeringen redovisar att efterfrågan på det svenska rättsväsendets\r\ndeltagande i internationellt samarbete har ökat för att stärka rättsstaten\r\ni andra länder. Svenska ansträngningar att stärka rättsstaten internationellt\r\nintegreras såväl inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som\r\ni den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken.\r\nMigrationspolitiken\r\nEnligt regeringen är migration en utvecklingsfråga. När människor söker\r\nsig över gränser för att arbeta, studera eller forska skapas möjligheter\r\ntill utveckling. Vi står inför utmaningen att skapa former för internationell\r\nrörlighet som skyddar migranternas rättigheter och tar till vara\r\nmöjligheterna att främja den utveckling som migration bidrar till i olika\r\nländer. På samma sätt som en politik för en rättvis och hållbar global\r\nutveckling främjas av en fri och regelbaserad handel, måste vi söka\r\nvägar för att göra migrationen friare och regelbaserad.\r\nRegeringen hävdar i propositionen att det nu är hög tid att samla det\r\ninternationella samfundet kring utformningen av globala regler för\r\nmigration. Sverige stöder därför ett arbete kring migration och utveckling\r\nsom har initierats av FN:s generalsekreterare och kommer att delta aktivt\r\ni det globala samarbetet kring migrationsfrågorna.\r\nRegeringens uppfattning är att Sverige bör göra insatser i alla delar\r\nav migrationskedjan. Detta innebär förebyggande av ofrivillig migration,\r\nstöd till FN:s flyktingkommissarie, medverkan till att migranternas\r\nrättigheter respekteras, stöd till uppbyggnad av rättssäkra asylsystem,\r\nstöd till mottagning och integration av migranter samt underlättande\r\nav frivillig återvandring och återintegration i ursprungsländerna.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 15 hävdas att strategier och\r\nhandlingsplaner behövs för att undvika fortsatt s.k. brain drain från de\r\nfattigaste utvecklingsländerna. Den bäst utbildade delen av befolkningen\r\nlämnar de fattiga länderna för att arbeta eller studera i rikare delar\r\nav världen. Inom utvecklingssamarbetet behövs riktlinjer och program\r\nför att locka utbildade medborgare att stanna eller återvända till sina\r\nländer.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 14 konstateras att till utvecklingens\r\ninfrastruktur hör utvecklingen av rättsstaten. Statens uppgift är att\r\nförse människorna med ekonomiska och sociala resurser och skapa ett\r\nrättsligt ramverk. Motionärerna menar att rättsstaten är grundläggande\r\nbåde för demokratin, de mänskliga rättigheterna och en fungerande\r\nmarknadsekonomi.\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 26 konstateras att bristfälliga\r\ninstitutioner hindrar den fattiga befolkningen att öka sina inkomster på\r\nen större marknad. Dagligen hindras deras verksamhet av trassliga\r\nregelverk, korrupta domstolar och bristfälliga kreditsystem. Motionärerna\r\nmenar att utvecklingen i fattiga länder gynnas om fungerande institutionella\r\nregelsystem utvecklas och görs enklare och mer effektiva.\r\nI motion 2003/04:U213 (fp) kräver motionären att demokratiska krafter\r\nfrån lokala samhällen sammanbinds med kompetenta experter från det\r\ninternationella samfundet i syfte att komma till rätta med ekobrottslighet\r\n(yrkande 2).\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 20 framhålls att bistånds- och\r\nflyktingpolitiken bör vara nära sammankopplade. För att förebygga flyktbehov\r\när en ökad satsning på demokratifrämjande insatser mest angelägen.\r\nMotionärerna menar att det krävs större satsningar på olika former av\r\nhumanitärt bistånd såsom katastrofhjälp och insatser för flyktingar i\r\nkonflikthärdarnas närhet.\r\nI motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 9 krävs att Sverige och EU bör arbeta\r\nför att världens länder ökar sin vilja att hjälpa flyktingar i nöd och\r\nför att öka bidragen till internationella hjälporganisationer.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 18 framhålls att bistånds- och\r\nflyktingpolitiken på flera sätt hänger ihop och för att förebygga flyktbehov\r\när demokratifrämjande insatser viktiga. Motionärerna menar att\r\ndemokratibistånd kan medverka till att flyktsituationer för människor i\r\nutvecklingsländerna förhindras. Den satsning på bistånd som förordas och\r\nsom främjar demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters\r\nrättigheter är därför motiverad även i ett flyktingpolitiskt perspektiv.\r\n\r\nUtskottets överväganden\r\nRättsliga frågor\r\nAvgörande för att uppnå målet om en rättvis och hållbar global utveckling\r\när de mänskliga rättigheterna, demokrati och fungerande rättsordningar.\r\nDen värdegemenskap som en globaliserad värld förutsätter manifesteras\r\ntydligast i en fungerande folkrätt och i flera inomstatliga rättsordningar.\r\nAtt utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt\r\nrespekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna\r\när därför en central uppgift för Sveriges internationella arbete.\r\nUtskottet anser att arbetet för rättvisa och hållbar global utveckling\r\nförutsätter ett starkt engagemang för ett oberoende och effektivt\r\nrättsväsende som upprätthåller de rättigheter och skyldigheter som\r\nfastställts i såväl den egna rättsordningen som genom internationella\r\ninstrument. Den offentliga förvaltningen har avgörande betydelse i en\r\nrättsstat. Ett fungerande rättsväsende och god samhällsstyrning är\r\nnödvändiga för en effektivt fungerande ekonomi. En rättvis och hållbar\r\nglobal utveckling är beroende av att folkrätten är känd, respekterad\r\noch utvecklas på ett medvetet sätt.\r\nUtskottet kan konstatera att det internationella rättssystemet har\r\nförstärkts under de senaste åren. Med det kalla krigets slut har FN och\r\nFN:s säkerhetsråd fått fler möjligheter att agera. En internationell\r\nbrottmålsdomstol (ICC) har upprättats. Utskottet välkomnar denna utveckling\r\noch menar att den skapar gynnsamma förutsättningar för att målet om en\r\nrättvis och hållbar global utveckling skall kunna uppnås.\r\nKorruption och ekonomisk brottslighet är allvarliga hot mot rättvisa\r\noch utveckling och undergräver demokrati, mänskliga rättigheter och\r\nekonomisk utveckling. Samtidigt snedvrids konkurrensen inom näringslivet.\r\nEn effektiv korruptionsbekämpning är avgörande i både utvecklingsländer\r\noch utvecklade stater. Utskottet välkomnar det breda engagemang som\r\nSverige har i det internationella arbetet mot korruption.\r\nMigrationspolitiken\r\nUtskottet menar att sambanden mellan migration och utveckling är\r\ndubbelriktade och utskottet förutsätter att detta förhållande ägnas särskild\r\nuppmärksamhet i arbetet med politiken för global utveckling. Utskottet\r\nkonstaterar samtidigt att frågorna har ett nära samband också sett till\r\norganisationen av arbetet i Regeringskansliet, där ansvaret för dem på\r\nett positivt sätt är fördelat på olika statsråd men inom samma departement.\r\nMånga av sambanden mellan frågorna kan därför synliggöras och tydliggöras\r\npå ett sätt som verkar befrämjande för koherensen mellan politikområdena.\r\nUtskottet har härvidlag kunnat inhämta att The Expert Group on Development\r\nIssuses (EGDI) initierat en undersökning om sambanden mellan migration\r\noch utveckling. Även på andra sätt, t.ex. vid möten mellan migranter\r\noch myndigheter vid frågor om återuppbyggnad av konflikthärjade länder,\r\nkonferenser och seminarier, uppmärksammas frågan om kopplingar mellan\r\nmigration och utveckling.\r\nUtskottet konstaterar också att Sverige aktivt verkat för att den av\r\nFN:s generalsekreterare Kofi Annan föreslagna oberoende kommissionen\r\nför global migration etableras. Komissionen skulle bl.a. kunna diskutera\r\nförutsättningarna för ett relevant regelverk för global migration,\r\nkopplingar mellan migration och utveckling samt hur global migration\r\nskulle kunna föras upp på den internationella globala dagordningen.\r\nUtskottet har också kunnat inhämta att regeringen, i enlighet med det\r\nav riksdagen gjorda tillkännagivandet om arbetskraftsinvandring, inom\r\nkort kommer att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall se över\r\ndet regelverk som styr möjligheterna till arbetskraftsinvandring med\r\nsyfte att ta fram ett regelverk som medger vidgad arbetskraftsinvandring\r\nfrån länder utanför EU och EES-området. Avsikten är att kommittén skall\r\nlämna förslag till de författningsändringar som bedöms nödvändiga.\r\nSambandet mellan regelverket för arbetskraftsinvandring och asyllagstiftningen\r\nskall studeras med utgångspunkten att asylrätten inte skall\r\nurholkas.\r\nUtskottet kan vidare konstatera att Sverige stöder EU:s arbete med att\r\nutforma en politik rörande arbetskraftsinvandring. I det arbetet är det\r\nviktigt att särskilt lyfta fram utvecklingsländernas intressen. Utvandring\r\nkan leda till en förlust av mänskliga resurser och ursprungslandets\r\ninvesteringar i utbildning, s.k. brain drain. Utskottet menar att detta\r\nbör kunna motverkas genom utvecklingsinsatser som ökar möjligheterna\r\noch gör det mer attraktivt för människor att studera och arbeta i sitt\r\nursprungsland. Utskottet vill framhålla att mer måste göras för att\r\nförbättra möjligheten för människor i utvecklingsländer att studera\r\nutomlands och sedan återvända hem med utbildning och yrkeskunskaper.\r\nÅtgärder måste vidtas för att förstärka migranternas bidrag till\r\nutvecklingen i sina gamla hemländer i form av utbildning, affärskontakter\r\noch erfarenheter av andra samhällskick och kulturer. De pengar som\r\nmigranterna skickar hem omfattar totalt belopp som vida överstiger det\r\nsamlade internationella biståndet. Utskottet instämmer i regeringens\r\nbedömning att det är en angelägen uppgift för Sverige att verka för att\r\nsänka transaktionskostnaderna och stärka utvecklingseffekterna av dessa\r\nresurser.\r\nKonsumentpolitiken\r\nKonsumentpolitiken är ett viktigt verktyg i arbetet för att uppnå en\r\nrättvis och hållbar global utveckling. Konsumentpolitiken bör, enligt\r\nutskottets mening, såväl på nationell som internationell nivå verka för\r\nhållbara konsumtions- och produktionsmönster, vilket utöver den ekologiska\r\ndimensionen även innefattar den sociala och ekonomiska dimensionen.\r\nKonsumtion och produktion i såväl den industrialiserade världen som i\r\nutvecklingsländerna är en viktig orsak till fortsatt negativ påverkan\r\npå den globala miljön. För att komma till rätta med denna negativa\r\npåverkan och uppnå hållbara konsumtionsmönster, måste en politik utformas\r\nsom tar hänsyn till människors vanor, påverkan från reklam, pris, kunskap\r\noch kulturella respektive sociala mönster.\r\nFör konsumenter i Sverige och andra rika länder är världshandeln av\r\nstor betydelse. Ökad inströmning av varor från andra länder bidrar till\r\natt sänka priserna på konsumentprodukter. Samtidigt är det viktigt att\r\nuppmärksamma att den icke hållbara konsumtionen i de industrialiserade\r\nländerna är en av de enskilt största orsakerna till fortsatt negativ\r\ninverkan på den globala miljön. En friare handel måste kombineras med\r\nförstärkt global miljöpolitik.\r\nUnder senare år har det på frivillig grundval vuxit fram ett antal\r\nmärkningssystem som syftar till att visa att vissa produkter eller\r\ntjänster uppfyller särskilda kriterier, exempelvis vad gäller miljöbelastning\r\neller produktionsförhållanden. Utskottet anser att det är ett sätt att\r\nge konsumenter en möjlighet att genom ett aktivt och medvetet val av\r\nprodukt eller tjänst göra ett ställningstagande, exempelvis i en viss\r\netisk fråga, och att det är ett led - om än med begränsad effekt - i\r\narbetet för rättvisa och hållbar global utveckling. Som exempel på sådan\r\nmärkning kan nämnas frivillig rättvisemärkning, positiv miljömärkning\r\noch jämställdhetsmärkning. Det är, menar utskottet, viktigt att även\r\nfrivilliga märkningssystem utformas på ett sådant sätt att producenter\r\ni utvecklingsländerna har rimliga möjligheter att visa att deras produkter\r\när miljövänliga.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)\r\nyrkande 15, 2002/03:U294 (fp) yrkande 14 och 20, 2002/03:U296 (kd)\r\nyrkande 9, 2002/03:U313 (c) yrkande 26, 2003/04:U10 (fp) yrkande 18 samt\r\n2003/04:U213 (fp) yrkande 2.\r\nSamstämmighet i svensk politik och i EU:s politik\r\nPropositionen\r\nSamstämmigheten mellan olika svenska politikområden bör, enligt regeringen,\r\nstärkas i syfte att göra den samlade politiken mer utvecklingsfrämjande.\r\nMålkonflikter bör tydliggöras och bli föremål för medvetna och övervägda\r\nval. Regeringen bör stödja det pågående arbetet med utvecklingen av ett\r\ninternationellt \"samstämmighetsindex\" som kan användas som verktyg för\r\nsvenska och internationella strävanden mot en effektivare politik.\r\nRegeringen hänvisar vidare till att millennieutvecklingsmålen slår fast\r\natt det globala samarbetet för utveckling skall stärkas. I dag spänner\r\npolitiska frågor ofta över flera politikområden och är gränsöverskridande\r\ntill sin karaktär. Utvecklingen ställer krav på ökad samstämmighet i\r\nden politik som förs på nationell, regional och global nivå. För svensk\r\ndel måste, enligt propositionen, samstämmighet prägla både den nationella\r\npolitiken och den som formuleras och drivs inom EU. Kopplingar måste\r\ngöras mellan exempelvis säkerhets-, handels-, jordbruks-, folkhälso-\r\noch migrationspolitiken och global utveckling respektive politiken för\r\nutvecklingssamarbete.\r\nEnligt regeringens uppfattning har EU möjlighet att vara en viktig kraft\r\nför en rättvis och hållbar utveckling i världen. Avgörande för effektiviteten\r\ni EU:s agerande är, liksom för Sveriges politik, att mer görs så att\r\nbättre samstämmighet uppnås mellan olika politikområden. Mycket har\r\ngjorts av EU för att åstadkomma ökad samstämmighet i unionens politik,\r\ninte minst genom Cotonouavtalet och inom ramen för den s.k. Lissabonprocessen.\r\nResultaten från WTO:s ministerkonferens i Doha, konferensen om\r\nfinansiering för utveckling i Monterrey och FN:s världstoppmöte om hållbar\r\nutveckling i Johannesburg 2002 är andra exempel på ansträngningar för\r\natt stärka samstämmigheten på global nivå.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U262 (kd) yrkande 7 krävs att EU-länderna samordnar\r\nsitt handelsfrämjande samarbete med utvecklingsländerna.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 22 krävs att i framtiden måste EU:s\r\ninstitutioner fokusera mer på demokrati och mänskliga rättigheter. Detta\r\nbör ske inom ramen för en sammanhållen, konsekvent och tydlig strategi\r\noch motionärerna menar att EU-samarbetet erbjuder stora möjligheter att\r\ntillsammans med de andra länderna åstadkomma konkreta resultat vad gäller\r\nglobalt utvecklingssamarbete.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 20 framhålls att grunden för det\r\neuropeiska samarbetet är ett internationellt engagemang byggt på gemenskap\r\noch ansvarstagande. Sverige bör vara pådrivande för att utarbeta strategier\r\nför bättre samarbete mellan EU och internationella organisationer.\r\nI yrkande 21 krävs att Sverige aktivt verkar för att utvecklingsaspekterna\r\nbeaktas inom alla EU:s politikområden.\r\nI motion 2003/04:U7 (v) yrkande 11 krävs en precisering av vilka\r\npolitikområden som skall ha företräde framför andra när det gäller kampen\r\nmot fattigdom och för de mänskliga rättigheterna. Vidare krävs i yrkande\r\n12 att mål- eller perspektivkonflikterna mellan krigsmaterielexporten\r\noch utvecklingspolitiken samt mellan TRIPS-avtalet och hälsopolitiken\r\nmåste hanteras konkret när det gäller vad som är överordnat och underordnat\r\ni den svenska politiken för global utveckling.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 32 framhålls att för att kunna uppnå\r\nsina mål bör unionen ta krafttag för att få till stånd en bättre samordning\r\nmellan olika politikområden, högre effektivitet och en bättre måluppfyllelse.\r\n\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 6 krävs en sammanhållen utvecklingspolitik\r\ngenom att utredningar, myndigheter och EU-politikansvariga i förväg\r\nanalyserar och beaktar konsekvenserna av sina rekommendationer och beslut\r\nför den globala utvecklingen.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 3 framhålls att de olika målen i\r\nSveriges politik för global utveckling måste formas för att samverka och\r\ninte motarbeta varandra. Motionärerna menar att det är viktigt att lyfta\r\nfram och erkänna målkonflikterna inom de olika politikområdena för att\r\nbättre kunna göra något åt problemen.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 6 framhålls att för att få svensk\r\noch europeisk utvecklingspolitik att bli än mer effektiv och samordnad\r\nkrävs införandet av konsekvensbeskrivningar, eller s.k. solidariska\r\nnyckeltal. Motionärerna begär att det på nationell nivå och EU-nivå\r\ninförs ett system med konsekvensbeskrivningar av hur politiska beslut\r\npåverkar utvecklingsländerna. I yrkande 32 krävs att Sverige verkar för\r\natt EU främjar ökad regional integration mellan utvecklingsländerna.\r\nUtskottets överväganden\r\nPolitiska frågor spänner ofta över flera politikområden och departementsgränser.\r\nTill en del har detta att göra med en ökad påverkan mellan olika\r\nsakområden och en ökad insikt om att frågor hänger ihop. Men det beror\r\nockså på att nationella, regionala och globala perspektiv sammanflätas\r\nalltmer. Nationell politik handlar i ökande utsträckning om gränsöverskridande\r\nfrågor, och nationella beslut har i växande omfattning internationella\r\neffekter.\r\nRegeringens förslag till politik för global utveckling präglas starkt\r\nav behovet av en förbättrad samstämmighet och samordning mellan olika\r\npolitikområden. Utvecklingsansträngningarna, och deras mål att bidra\r\ntill en rättvis och hållbar global utveckling, behöver genomsyra all\r\npolitik på alla nivåer. Arbetet måste bedrivas lokalt, nationellt och\r\ninternationellt. En ökad samordning och samstämmighet behövs såväl i\r\nsvensk politik som i EU:s politik. Förslagen i propositionen anger att\r\nett framgångsrikt arbete för rättvisa och hållbar global utveckling\r\nendast uppnås genom ökad samstämmighet, samordning och samarbete mellan\r\nolika politikområden och mellan olika institutionella nivåer lokalt,\r\nnationellt och internationellt.\r\nUtskottet menar att utvecklingen ställer krav på ökad samstämmighet i\r\nden politik som förs på nationell, regional och global nivå. Kopplingar\r\nmåste göras mellan t.ex. säkerhets-, handels-, jordbruks-, folkhälso-\r\noch migrationspolitiken och global utveckling respektive politiken för\r\nutvecklingssamarbete. Det Sverige säger och gör i ett sammanhang måste\r\nstämma med svenskt agerande i ett annat. Den internationella diskussionen\r\nom samstämmighet måste drivas vidare. Fattiga länders politik har i\r\nmånga år granskats av det internationella samfundet. Även de rika\r\nländerna behöver utsättas för öppen internationell granskning när det\r\ngäller politikval och genomförande av åtaganden. Internationell forskning\r\nkring ökad samstämmighet håller på att utvecklas.\r\nEtt internationellt arbete pågår med att ta fram ett index för graden\r\nav samstämmighet i den politik som förs av olika OECD-länder på\r\nutvecklingsområdet (OECD - Organisationen för ekonomiskt samarbete och\r\nutveckling). Det finns flera tekniska och metodologiska utmaningar. En\r\nmöjlighet finns att ett instrument så småningom kan finnas till hands,\r\nliknande FN:s \"Human Development Index\" och det korruptionsindex\r\n(Corruption Perception Index) som utvecklats av organisationen Transparency\r\nInternational. Dessa kan bli viktiga verktyg för internationell debatt\r\noch opinionsbildning, och Sverige medverkar aktivt i utvecklingen av\r\nett sådant index och verkar för att det sedan används som verktyg för\r\nsvenska och internationella strävanden mot ökad samstämmighet.\r\nUtskottet anser att propositionen innebär att en mer aktiv och medveten\r\navvägning kommer att göras mellan olika politikområden för en bättre\r\nsamstämmighet. Den sammanhållna politiken för global utveckling bidrar\r\ntill att målsättningar för olika politikområden harmoniseras i största\r\nmöjliga mån. Det som görs på ett politikområde skall helst även bidra\r\npå andra områden. Utskottet menar att syftet måste vara att föra en\r\neffektiv och trovärdig samlad politik.\r\nPolitiken måste samstämmas utifrån den presentation av mål, perspektiv\r\noch huvuddrag som utskottet tidigare redovisat. Utskottet vill särskilt\r\nunderstryka den vikt som tillmäts de grundläggande värdena demokrati,\r\nmänskliga rättigheter och jämställdhet. Utskottet vill också markera\r\nden vikt som tillmäts genomslag på politikområdena ekonomi, näring,\r\nhandel, jordbruk och fiske samt miljö. Politikens utformning på dessa\r\nområden har en avgörande betydelse för att fattigdomen skall kunna\r\navskaffas. Samtidigt delar utskottet propositionens ståndpunkt att det\r\ninte är möjligt att för alla de olika typer av målkonflikter som kan\r\ntänkas uppstå formulera generella riktlinjer för deras lösning.\r\nUtskottet förutsätter att regeringen vad i dessa delar sagts om\r\nsamstämmighet verkar för att även Europeiska unionen arbetar utifrån detta\r\nsynsätt. Utskottet delar regeringens uppfattning att Europeiska unionen\r\nhar möjlighet att vara en viktig kraft för en rättvis och hållbar\r\nutveckling i världen, inte minst i kraft av att EU:s medlemsländer\r\ntillsammans står för över hälften av allt internationellt utvecklingssamarbete.\r\nDet är enligt utskottets mening viktigt att EU utnyttjar denna potential\r\noch möjlighet. Sverige bör därför inom EU aktivt arbeta för att\r\nsamstämmigheten också i EU:s politik i relation till utvecklingsländerna\r\nförbättras och att utvecklingsaspekterna beaktas inom EU:s samtliga\r\npolitikområden. Utskottet ser det som nödvändigt för att ambitionerna\r\ni den svenska politiken skall få genomslag.\r\nUtskottet återkommer till frågor om olika metoder och verktyg för att\r\nutforma och genomföra en samstämd politik, bl.a. resultatskrivelse och\r\nkoordinering i betänkandets avslutande avsnitt Förvaltning och uppföljning.\r\n\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U262 (kd)\r\nyrkande 7, 2002/03:U294 (fp) yrkande 22, 2003/04:U6 (kd) yrkandena 20\r\noch 21, 2003/04:U7 (v) yrkandena 11 och 12, 2003/04:U9 (c) yrkande 32,\r\n2003/04:U10 (fp) yrkande 6, 2003/04:U12 (mp) yrkande 3 samt 2003/04:U348\r\n(kd) yrkandena 6 och 32.\r\nC. Internationellt utvecklingssamarbete\r\nI detta avsnitt redovisas propositionens och motionernas förslag samt\r\nutskottets överväganden avseende det internationella utvecklingssamarbetet,\r\ndvs. biståndet och stödet till Central- och Östeuropa. Indelningen\r\nföljer inte helt propositionen då dessa frågor i större utsträckning\r\nkoncentrerats till detta avsnitt än vad som är fallet i propositionen.\r\n\r\nPropositionen\r\nUtvecklingssamarbetet är ett instrument bland många inom den samlade\r\npolitiken för global utveckling och dess mål är en del av det övergripande\r\nmålet om en rättvis och hållbar global utveckling. De huvuddrag som\r\ngäller för politiken för global utveckling skall även vara styrande för\r\nverksamheten inom politikområdet för internationellt utvecklingssamarbete.\r\nDenna verksamhet skall således främja och präglas av respekt för de\r\nmänskliga rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning, jämställdhet\r\nmellan kvinnor och män, hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg\r\nom miljön, ekonomisk tillväxt och social utveckling och trygghet.\r\nSärskilda ansträngningar skall dessutom göras i utvecklingssamarbetet för\r\natt stärka insatser vad gäller konflikthantering och globala gemensamma\r\nnyttigheter.\r\nMålet för det svenska utvecklingssamarbetet skall vara att bidra till\r\natt skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina\r\nlevnadsvillkor. Denna formulering avser att lyfta fram situationen för\r\nfattiga kvinnor, män, flickor och pojkar som aktiva subjekt snarare än\r\npassiva objekt. Utvecklingssamarbetet skall vara ett stöd och komplement\r\ntill de ansträngningar som görs av fattiga människor och länder för att\r\nta sig ur sin fattigdom.\r\nUtvecklingsländerna har åtagit sig att ta ett ökat ansvar för sin egen\r\nutveckling, genomföra reformer och skapa gynnsamma inhemska villkor för\r\nutvecklingen. Samtidigt har de rika länderna åtagit sig att främja\r\nresursflöden, investeringar och handel till förmån för utvecklingsländerna.\r\nUtvecklingssamarbetet kommer att vara av fortsatt stor betydelse för\r\nmånga utvecklingsländer under en överskådlig tid framöver, och detta\r\ngäller särskilt de allra fattigaste länderna som marginaliserats\r\nytterligare under det senaste decenniet.\r\nEtt väl utformat utvecklingssamarbete kan utgöra en katalysator för\r\nutveckling och fattigdomsminskning. Kärnan i utvecklingssamarbetet är\r\natt bidra till ökad kunskap och att bygga upp varaktiga institutioner.\r\nSyftet är att fattiga människor och länder skall kunna ta makt över\r\nsin egen utveckling. Som framgått i tidigare avsnitt kan Sverige medverka\r\ntill att detta sker inom en rad olika samhällsområden. Sverige står\r\nbakom det internationella målet att mellan 1990 och 2015 halvera andelen\r\nfattiga människor i världen. För att uppnå detta mål skall Sverige i\r\nsamverkan och samarbete med andra länder bidra till att främja fattiga\r\nmänniskors möjligheter att förbättra sin egen situation och därmed ta\r\nsig ur fattigdomen.\r\nUtvecklingssamarbetets utformning\r\n1. Samarbetsländer och planeringsinstrument\r\nPropositionen\r\nUtvecklingsländernas egna strategier för fattigdomsbekämpning och\r\nprioriteringar bör vara utgångspunkten för alla internationella insatser,\r\noch fortsatt stöd bör ges för att stärka utvecklingsländernas kapacitet\r\natt vidareutveckla och förbättra strategierna. Svenskt långsiktigt\r\nsamarbete skall grundas på en samsyn med samarbetsländerna vad gäller\r\nhuvuddragen i en effektiv politik för fattigdomsbekämpning och tyngdpunkten\r\nbör ligga på de fattigaste länderna. Sveriges totala utvecklingssamarbete\r\nbreddas och blir mer flexibelt. Fler insatser görs tillsammans med andra\r\noch är kompletterande. Sådan samverkan innebär att Sveriges insatser i\r\nett utvecklingsland kan koncentreras till färre områden och sektorer.\r\nSamtidigt ger det nära samarbetet med andra aktörer kunskap om och\r\nmöjlighet att påverka den samlade utvecklingsverksamheten i landet.\r\nDe planeringsinstrument som utarbetas för samarbete med enskilda länder\r\nskall ge en helhetsbild av svensk politik och svenskt samarbete med\r\nlandet i fråga och skall återspegla åtgärder som Sverige avser vidta på\r\nolika politikområden.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U295 (m) yrkande 8 kräver motionärerna att systemet\r\nmed landramar avskaffas till förmån för avtal, med strikta villkor vad\r\ngäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling. I yrkande\r\n15 framhålls att det finns all anledning att medvetet koncentrera det\r\nsvenska biståndssamarbetet till de länder där vi mest effektivt kan\r\nbidra till att utrota fattigdomen. Motionärerna menar att svenska\r\nbiståndsinsatser bör fokusera på Afrika söder om Sahara och att s.k. god\r\nsamhällsstyrning (Good Governance) bör vara en förutsättning för direkt\r\nbudgetstöd till dessa stater.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 30 framhålls att det inte är rimligt\r\natt Sverige skall bedriva bistånd överallt där det finns behov.\r\nMotionärerna menar att Sverige för att inte förlora effektiviteten i\r\nutvecklingssamarbetet och biståndet inom ramen för det breddade synsättet\r\nmåste prioritera ett antal samarbetsländer. En lämplig begränsning är\r\nca 20 länder. Övriga länder som inte ingår i den prioriterade gruppen\r\nkan Sverige stödja genom ett mer kunskapsinriktat bistånd inom ramen\r\nför internationellt samarbete.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 29 framhålls att kriterierna för vilka\r\nländer som ska ta emot svenskt bistånd måste ses över. Genom att begränsa\r\nhuvudbiståndet till ett antal utvalda länder nås större fokusering på\r\nmottagarländernas behov och att detta ger möjlighet till ökad dialog,\r\nbättre utvärdering och mer långsiktig närvaro.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 4 framhålls att biståndet måste bli\r\nlångsiktigt för att nå framgång i form av en demokratisk utveckling och\r\nminskad fattigdom. Motionärerna menar att det är en fördel om Sverige\r\näven fortsättningsvis koncentrerar sina insatser till ett mindre antal\r\nländer och fokuserar på bättre måluppfyllelse. Även om svenska\r\nbiståndsinsatser skall koncentreras till vissa länder så finns möjlighet att\r\nfortsätta med humanitärt bistånd där det kan komma att behövas.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 8 framhålls att mottagarländernas\r\ndelaktighet i utvecklingen av biståndet på civil nivå måste säkerställas\r\npå ett mer uttalat och konkret sätt. Specifika strategier för en sådan\r\ndialog bör utarbetas och Poverty Reduction Strategy Papers bör vara ett\r\nvillkor vid utvecklingen av gemensamma biståndsprogram.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 3 krävs att Sverige inleder ett system\r\nmed ett begränsat antal mottagarländer (s.k. programländer) med vilka\r\nutförliga nationella handlingsplaner och program utarbetas.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet välkomnar att ländersamarbetet breddas och görs mer flexibelt\r\noch konstaterar att Sverige skall kunna samarbeta med alla länder där\r\ndet är meningsfullt och att formerna för samarbetet kan variera. I vissa\r\nutvecklingsländer kan utvecklingssamarbete var långsiktigt och i andra\r\nländer kan samarbetet ha ett kortare perspektiv och främst kanaliseras\r\ngenom enskilda organisationer. Utskottet menar att alltfler insatser\r\nskall göras tillsammans med andra givare. Därmed kan de svenska insatserna\r\nkoncentreras till färre områden och sektorer. Gränserna mellan olika\r\nformer av samarbete kommer alltmer att suddas ut. Det bilaterala samarbetet\r\nsom har stor bredd, omfattande flera olika insatsområden i ett och samma\r\nland, bör vara begränsat till färre länder av praktiska skäl, t.ex.\r\nresurstillgång och organisation, än vad som varit fallet hittills.\r\nUtvecklingssamarbetet är ett uttryck för solidaritet med fattiga och\r\nutsatta människor i andra länder. Utskottet menar att det finns länder\r\ndär förutsättningar saknas för ett långsiktigt och brett samarbete, men\r\ndär olika typer av riktade insatser för att stödja positiva processer\r\nkan vara möjliga. Detta gäller även för länder där förutsättningarna\r\nför samarbete på ytan kan tyckas vara begränsade, t.ex. i diktaturer.\r\nInsatser i dessa länder kan då göras genom enskilda organisationer, t.\r\nex. inom demokratifrämjande eller främjande och skydd av de mänskliga\r\nrättigheterna. Insatserna måste avgöras från fall till fall och med\r\nbeaktande av ett helhetsperspektiv. Utskottet menar att ett val av\r\nsamarbetskanaler och samarbetsformer skall göras efter en bred analys av\r\nsituationen i samarbetslandet.\r\nVad gäller landstrategier med tillhörande landramar kommer utformningen\r\nav dessa planeringsinsatser, som följd av den nya politiken för global\r\nutveckling, att ses över enligt vad utskottet har erfarit. Utskottet\r\nförutsätter att så sker.\r\nUtskottet understryker att i propositionen lyfts de fattigas perspektiv\r\nfram tydligt och detta innebär att de fattigas egna perspektiv, behov,\r\nintressen och förutsättningar skall vara styrande. Det civila samhällets\r\nfolkliga organisationer med god förankring bland de fattiga kan vara\r\nviktiga partner för att få genomslag för de fattigas perspektiv.\r\nMottagarländernas regeringar måste skapa förutsättningar för de fattiga\r\natt delta aktivt i beslutsprocesserna och vara deras legitima företrädare.\r\nSverige skall i nära dialog med samarbetsländerna granska och följa\r\nupp i vilken mån fattigdomsanalyser görs och om de fattigas intressen\r\noch behov beaktas. Mottagarländernas delaktighet på civil nivå skall\r\nsäkerställs på ett uttalat och konkret sätt genom att specifika strategier\r\nför sådan dialog utarbetas. Bland annat skall Poverty Reduction Strategy\r\nPaper förtecknas och villkoras som föremål för åtgärd vid framtagning\r\nav biståndsprogram. I alltfler utvecklingsländer utarbetas nationella\r\nfattigdomsstrategier, som skall utgöra utgångspunkten för det bilaterala\r\nsvenska utvecklingssamarbetet, och som därmed kan utvecklas under nya\r\nförutsättningar med bl.a. nationellt ägarskap och samordning av\r\nstöd.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U295 (m)\r\nyrkandena 8 och 15, 2003/04:U6 (kd) yrkande 30, 2003/04:U9 (c) yrkande\r\n29, 2003/04:U10 (fp) yrkande 4, 2003/04:U12 (mp) yrkande 8 samt\r\n2003/04:U348 (kd) yrkande 3.\r\n2. Demokrati, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning\r\nPropositionen\r\nDet svenska utvecklingssamarbetet skall ta sin utgångspunkt i de fattigas\r\nperspektiv på utveckling. Det ställer krav på samarbetslandets regering\r\nnär det gäller att säkerställa att fattiga människors intressen,\r\nerfarenheter och resurser företräds och tillvaratas i den nationella\r\npolitiken. I de fall där förutsättningarna är goda för långsiktigt samarbete\r\nkan det baseras på ett långtgående ansvar från mottagarlandets regering.\r\nBiståndssamarbetet måste innebära ökad respekt för demokratiska processer\r\ni utvecklingslandet och ökat ansvarstagande från utvecklingsländers\r\nregeringar för utformning och genomförande av politiken.\r\nÖkad uppmärksamhet bör ägnas åt att beakta alla människors lika värde\r\noch rättigheter oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund, trosuppfattning,\r\nursprung, sexuell läggning eller eventuellt funktionshinder.\r\nGod samhällsstyrning och god förvaltning är en viktig del av demokratin.\r\nDet handlar om fördelning av samhällets resurser, individers likhet\r\ninför lagen och metoder för att stävja maktmissbruk. Korruption, nepotism\r\noch kleptokrati undergräver rättssäkerheten för medborgare och gynnar\r\netablerade eliter på bekostnad av bredare folklager och därmed försvagas\r\ndemokratin.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U224 (m) yrkande 2 krävs att svenskt bistånd inte bör\r\nges till regimer som grovt och systematiskt kränker de mänskliga\r\nrättigheterna.\r\nI motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 11 krävs att det bilaterala\r\nbiståndssamarbetet bör villkoras med krav på demokrati och mänskliga\r\nrättigheter.\r\nI yrkande 14 framhålls betydelsen av oberoende och fria massmedier,\r\noch motionärerna menar att stöd till dessa skall vara en viktig del av\r\nsvenskt demokratibistånd.\r\nI 2002/03:U284 (kd) yrkande 7 understryks vikten av att våga ställa\r\nkrav på samarbetsländerna och att kraven måste ställas i proportion\r\ntill den berörda partens förmåga att leva upp till dem. Motionärerna\r\nmenar att ett rättighetsbaserat bistånd inte skall bygga enbart på\r\nkonditionalitet, dvs. krav på hur och när bistånd ges, utan också ges en\r\npositiv och stödjande inriktning så att kraven kan uppnås. Det är viktigt\r\natt protestera mot grova och systematiska brott mot mänskliga rättigheter.\r\nI yrkande 10 framhålls att i samarbetet med partnerländer bör Sverige\r\narbeta fram nationella handlingsplaner för mänskliga rättigheter och\r\ngenomföra en översyn av nationell lagstiftning i dessa frågor i förhållande\r\ntill internationella avtal. I yrkande 11 argumenteras för att en större\r\ndel av svenskt bistånd bör gå till direkt demokratifrämjande projekt\r\nför att utveckla och stärka demokratin hos partnerländerna. Vidare\r\nframhålls att det är en absolut nödvändighet att en del av biståndet ges\r\nsom ett direkt riktat demokratistöd.\r\nI motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 6 krävs att Sverige genom Sida\r\nfortsätter utvecklingen av demokratibiståndet till Afrika. I yrkande 12\r\nframhålls att kriminaliteten i mycket är ett resultat av de enorma\r\nklyftor som finns mellan rika och fattiga afrikanska länder. Situationen\r\nskärps då människor vet att de rikedomar som ett fåtal sitter på inte\r\nsällan tillkommit genom missbruk av allmänna medel. Korruption och mutor\r\när i många länder mer regel än undantag och hotar allvarligt den ekonomiska\r\nutvecklingen. Motionärerna menar att brotts- och korruptionsbekämpning\r\nmåste vara ett prioriterat område, liksom ett fungerande rättssystem\r\nför att verkligen kunna utrota fattigdomen och bidra till att bygga upp\r\ndemokratiska strukturer.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 4 menar motionärerna att inslaget av\r\nvillkor i biståndsgivningen bör öka och att det måste stå klart för\r\nmottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan påverkas\r\nav hur demokratifrågan hanteras.\r\nI motion 2002/03:U295 (m) yrkande 9 framhålls att frågan om demokrati\r\noch mänskliga rättigheter har en säkerhetsskapande dimension. Demokratier\r\nför inte krig med varandra och underlättar dessutom uppkomsten av ett\r\nsamhällsklimat som minskar spänningar mellan olika grupper inom ett\r\nland. Motionärerna understryker vikten av att etablera institutioner\r\nsom främjar fred och mänskliga rättigheter och att en grundläggande\r\nregel måste vara att inget stöd skall ges till statsmakter som för\r\nanfallskrig.\r\nI motion 2002/03:U320 (s) framhåller motionärerna att rätten till\r\norganisering är en grundläggande rättighet som finns inskriven i den\r\nsvenska grundlagen och fastslås i en mängd internationella konventioner.\r\nTrots detta finns det många länder till vilka Sverige ger bistånd, som\r\nhar en tveksam policy vad gäller fackföreningar och fria fackföreningars\r\nmöjlighet att existera och verka. Motionären menar att det är ytterst\r\ntveksamt om svenska biståndsmedel skall gå till länder där inte ens de\r\nmest rudimentära fackliga rättigheterna respekteras. Det gäller såväl\r\ndet bilaterala biståndet som de exportkrediter som ges med biståndsanslag.\r\n\r\nI motion 2003/04:U4 (s) krävs att Sida i det bilaterala biståndet och\r\ni samband med biståndsgivning tar upp en diskussion med berört land\r\nkring mänskliga rättigheter och HBT-personers grundläggande rättigheter\r\nsamt att Sidas regleringsbrev bör ändras i den riktningen så att man\r\nvid biståndsgivning tar hänsyn till HBT-personers rättigheter. Motionärerna\r\nmenar också att frivilligorganisationers möjligheter att bedriva\r\ninternationellt arbete måste underlättas genom att egenfinansieringen sänks.\r\n\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 14 framhålls att Sverige bör fasa ut\r\ndet bilaterala bistånd som ges till stater där regeringarna inte visar\r\ntrovärdig vilja att genomföra politiska reformer. Motionärerna menare\r\natt Sverige öppet måste ge stöd till kampen för demokrati och utarbeta\r\nen strategi för att stärka rörelser som arbetar med demokrati och\r\nmänskliga rättigheter. I yrkande 21 framhålls att demokratisering påtvingad\r\nutifrån har mindre chans till framgång och Sverige bör undvika bilaterala\r\nbiståndsengagemang i länder vars regimer inte strävar efter demokratisering.\r\n\r\nI motion 2003/04:U213 (fp) framhålls att korruption är ett hot mot\r\nekonomisk framgång och mot demokratisk utveckling. Att utveckla demokratin\r\noch minska fattigdomen i världen utgör de viktigaste målen för en\r\ninternationell politik inspirerad av respekt för individen menar motionären.\r\nI yrkande 3 konstateras att inte sällan upptäcks korruptionens effekter\r\nför sent och att svenskt bistånd bör kunna dra lärdom av den erfarenhet\r\nsom finns internationellt.\r\nI motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 10 krävs att biståndspolitiken bör\r\nbrukas för att främja mänskliga rättigheter. Motionärerna anser att\r\nbiståndet om möjligt bör villkoras med krav på insatser för demokrati\r\noch respekt för mänskliga rättigheter, och i yrkande 13 krävs att stöd\r\ntill oberoende och fria massmedier skall vara en viktig del av svenskt\r\ndemokratibistånd.\r\nI motion 2002/03:U298 (c) yrkande 1 framhålls att det finns två stora\r\nutmaningar när det gäller en mer omfattande, ansvarskrävande global\r\nsamhällsstyrning. Den första är att öka pluralismen så att även grupper\r\nsom står utanför de formella institutionerna kan delta i det globala\r\nbeslutsfattandet och den andra är att ge utvecklingsländerna en större\r\nroll i de multilaterala institutionerna genom ökat deltagande och\r\nansvarskrävande. Motionärerna menar att för att nå FN:s mål om halverad\r\nfattigdom krävs betydligt ökade insatser på demokratisk samhällsutveckling\r\noch frihandel.\r\nI motion 2003/04:U337 (s) yrkande 1 konstateras att Sverige i samband\r\nmed biståndsgivning skall ta upp en diskussion med berört land kring\r\nmänskliga rättigheter, och då även HBT-personers grundläggande rättigheter.\r\nMotionärerna menar att det i Sidas regleringsbrev bör framhållas att\r\nbehovet av särskilda kapacitetshöjande insatser riktade till HBT-personers\r\negna organisationer är stort och att det ligger ett stort ansvar på\r\nSida att tydligt implementera HBT-perspektiven i policydokument som\r\nSida använder för styrning av sin verksamhet.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 8 krävs att det rättighetsbaserade\r\nsvenska biståndet i mindre utsträckning bör vara villkorsbundet och\r\nuppbyggt på sanktionsprinciper och i högre grad vara grundat på stödjande\r\nåtgärder för människors möjlighet till en positiv utveckling. I yrkande\r\n10 framhålls att demokratifrämjande åtgärder skall utgöra en större del\r\nav svenskt bistånd och att biståndet skall effektiviseras genom bättre\r\nsamarbete med internationella aktörer och nationella stiftelser som\r\nverkar för demokratisering och flerpartisystem i utvecklingsländer.\r\nVidare krävs i yrkande 11 att det partinära biståndet samordnas bättre\r\nmed det övriga demokratibiståndet.\r\nI motion 2002/03:L249 (fp) yrkande 22 framhålls att Sverige ger bistånd\r\ntill utvecklingsländer där homosexuella, bisexuella och transpersoner\r\nhar få eller inga rättigheter. Motionärerna anser att, som ett led i\r\natt stärka demokratimålet, så måste Sverige, för fortsatt bistånd, ställa\r\nkrav på att grundläggande rättigheter ges till homosexuella, bisexuella\r\noch transpersoner. I motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 15 framhålls att\r\nhomosexuellas, bisexuellas och transpersoners grundläggande rättigheter\r\när mänskliga rättigheter. Motionärerna konstaterar att Sverige ger\r\nbistånd till utvecklingsländer där homosexuella, bisexuella och transpersoner\r\nhar få eller inga rättigheter. Frågan om diskriminering av dessa grupper\r\nbör successivt föras in i biståndsdialogen och om möjligt motverkas\r\ngenom val av nya projekt, och i Sidas regleringsbrev bör även tas hänsyn\r\ntill situationen för HBT-personer.\r\nI motion 2003/04:K418 (fp) yrkande 6 framhålls att Sverige ger bistånd\r\ntill utvecklingsländer där homosexuella, bisexuella och transpersoner\r\nhar få eller inga rättigheter. Liknande krav framförs även i\r\nmotion 2003/04:U241 (mp) där motionärerna kräver att Sverige i samband med\r\nbiståndsgivning skall ta upp en diskussion med berört land kring mänskliga\r\nrättigheter, och då även HBT-personers grundläggande rättigheter, i den\r\nanda som FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna står för.\r\nUtskottets överväganden\r\nDemokrati och god samhällsstyrning\r\nUtskottet menar att i arbetet med att avskaffa fattigdomen måste alla\r\nkunna delta, höras och respekteras. Detta kan bara åstadkommas med ett\r\ndemokratiskt styrelseskick. Demokratins form sammanhänger med varje\r\nsamhälles specifika förutsättningar men grundas på gemensamma värderingar\r\nom alla människors lika rätt och värde. Detta kräver ett väl fungerande\r\nrättsväsende grundat på rättsstatens principer. Demokrati kräver fria\r\nval, fungerande politiska partier, oberoende medier och aktiva enskilda\r\norganisationer som får verka fritt. En demokratisk kultur, där medborgare\r\nhar kunskap om sina rättigheter och möjlighet att utnyttja dem, är en\r\nförutsättning för all utveckling och i den demokratiska kulturen ingår\r\näven jämställdhet, tolerans och respekt för alla individer och grupper.\r\nPolitiskt ansvar måste kunna utkrävas av dem som har makt och en\r\nfungerande demokrati kräver också maktfördelning mellan demokratins\r\ninstitutioner. God samhällsstyrning och god förvaltning är en viktig del\r\nav demokratin. Det handlar om fördelning av samhällets resurser, individers\r\nlikhet inför lagen och metoder för att stävja maktmissbruk och korruption.\r\nI en demokrati skall motsättningar kunna hanteras på ett fredligt sätt\r\noch förändringar kunna ske utan att den övergripande stabiliteten och\r\nsammanhållningen i samhället hotas. Alla samhällen behöver spelregler\r\nsom skapar ansvarstagande och kompromissvilja hos olika intressegrupper.\r\nI arbetet för detta spelar parlamenten en avgörande roll. Utskottet\r\nanser mot denna bakgrund demokratibistånd vara av högsta prioritet.\r\nUtskottet anser att insatser för att förhindra korruption skall ha hög\r\nprioritet och utskottet har inhämtat att Sida driver ett arbete inriktat\r\npå det mest effektiva sättet att motverka att korruption sprids i de\r\nsvenska samarbetsländerna. I några motioner väcks frågan om villkor i\r\nbiståndet och utskottet menar att generella villkor lätt blir\r\nkontraproduktiva men att, vid utformningen av biståndet, stor hänsyn måste\r\ntas till hur mottagarländerna hanterar frågor om demokrati och mänskliga\r\nrättigheter.\r\nMänskliga rättigheter\r\nUtskottet är av den bestämda uppfattningen att förtryck, diskriminering\r\neller bestraffning av människor på grund av deras sexuella läggning\r\nstrider mot mänskliga rättigheter. Skydd för privatliv och personlig\r\nsäkerhet samt förbud mot diskriminering på grund av bl.a. kön, social\r\nhärkomst eller ställning i övrigt finns stadgat i bl.a. FN:s allmänna\r\nförklaring om de mänskliga rättigheterna och i den internationella\r\nkonventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. De principer\r\noch värderingar som ligger till grund för dessa internationella instrument\r\ngenomsyrar också det svenska utvecklingssamarbetet. Inom svenskt\r\nbiståndssamarbete accepteras inte argument som hänvisar till kulturella,\r\nreligiösa eller liknande specifika förhållanden för att rättfärdiga\r\nkränkningar av de mänskliga rättigheterna. Utskottet förutsätter att\r\nregeringen på lämpligt sätt för vidare detta synsätt, och därför är\r\nnågon ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte erforderlig.\r\nUtskottet vill understryka att alla individer skall kunna åtnjuta sina\r\nrättigheter oavsett sexuell läggning. Detta är i dag i ett internationellt\r\nperspektiv kontroversiella frågor där motståndet är starkt vad avser\r\nhomo- och bisexuellas och transpersoners rättigheter. Detta får dock\r\ninte hindra Sverige att på lämpligt sätt driva dessa frågor bilateralt\r\noch multilateralt t.ex. i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna\r\noch i Europarådet och som en del av MR-dialogen med svenska samarbetsländer.\r\nEn studie om HBT-personers situation i utvecklingsländerna planeras\r\nunder 2004 och syftar till att förbättra kunskaperna inom UD och Sida.\r\n\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U224 (m)\r\nyrkande 2, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 11 och 14, 2002/03:U284 (kd)\r\nyrkandena 7, 10 och 11, 2002/03:U290 (kd) yrkandena 6 och 12, 2002/03:U294\r\n(fp) yrkande 4, 2002/03:U295 (m) yrkande 9, 2002/03:U298 (c) yrkande 1,\r\n2002/03:U320 (s), 2002/03:L249 (fp) yrkande 22, 2003/04:U4 (s),\r\n2003/04:U10 (fp) yrkandena 14, 15 och 21, 2003/04:U213 (fp) yrkande 3,\r\n2003/04:U241 (mp), 2003/04:U282 (fp) yrkandena 10 och 13, 2003/04:U337\r\n(s) yrkande 1, 2003/04:U348 (kd) yrkandena 8, 10 och 11 samt 2003/04:K418\r\n(fp) yrkande 6.\r\n3. Jämställdhet\r\nPropositionen\r\nI propositionen understryks vikten av att ett jämställdhetsperspektiv\r\ngenomsyrar allt utvecklingssamarbete. Vid utarbetande av landstrategier\r\nskall en analys av alla dimensioner av fattigdom omfattas och utmynna\r\ni prioriteringar och insatsförslag som kan bidra till fattigdomsbekämpning.\r\nSärskild uppmärksamhet skall ägnas barns och funktionshindrades situation\r\nsamt jämställdhet.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 8 framhåller motionärerna att svenskt\r\nbistånd i ökad grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna. Deras\r\ndirekta deltagande och inflytande skapar ett djupare, bredare och\r\nstabilare folkstyre. Bistånd riktat till kvinnor gagnar i allmänhet även\r\nbarn och effekten är därför tvåfaldig och jämställdhetsfrågor är avgörande\r\nför att uppnå effektiv och hållbar utveckling i utvecklingsländerna.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 15 framhålls att det också är mycket\r\nangeläget att fortsättningsvis stötta kvinnor i utvecklingsländerna, bl.\r\na. genom att uppmärksamma det mycket utbredda kvinnliga företagande som\r\nfinns och som kan ge kvinnor ökat ekonomiskt oberoende. Motionärerna\r\nmenar att mer bistånd bör gå till åtgärder för att stärka kvinnors\r\nrättigheter och främja jämställdhet mellan kvinnor och män. De enskilda\r\norganisationer som arbetar för att stärka kvinnors rättigheter i fattiga\r\nländer och Sverige bör satsa mer resurser på insatser som syftar till\r\natt stärka kvinnors möjligheter att delta i det samhälleliga beslutsfattandet.\r\n\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 22 framhålls att kvinnor ofta utesluts\r\nfrån beslutsfattande församlingar på alla nivåer i frågor som rör\r\nfördelning av gemensamma ekonomiska resurser. Motionärerna menar att\r\nkvinnors rättigheter måste stärkas och biståndet måste inriktas på att\r\nskapa ett större deltagande av kvinnor i samhällsutvecklingen.\r\nI motion 2002/03:U328 (kd) yrkande 15 uppmärksammas frågan om prenatal\r\nkönsdiskriminering och motionärerna menar att frågan måste lyftas fram\r\ninom det bilaterala utvecklingsarbetets ram. En möjlighet att få slut\r\npå könsstympningen vore att ge garantier om annan sysselsättning till\r\nde kvinnor som i dag lever av att utföra stympningen.\r\nI motion 2002/03:A242 (kd) yrkande 11 framhålls att det är viktigt att\r\nett genusperspektiv finns på biståndet, så att hänsyn tas till både\r\nkvinnors och mäns behov. Bistånd skall också stärka demokratiska strukturer.\r\nKvinnorna, som ofta befinner sig längst ned i samhällets hierarki,\r\nutgör hälften av den totala befolkningen. De bör därför medvetandegöras\r\ni större utsträckning om sina rättigheter och ges möjligheter att ta\r\ndel i den demokratiska processen. I de länder där demokratin är bristfällig\r\nkan dessa kvinnor inneha en central roll i arbetet att införa och stärka\r\ndemokratin. Motionärerna kräver att svenskt bistånd i ökad grad riktas\r\ntill kvinnor i mottagarländerna.\r\nÄven i motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 5 konstateras att kvinnors deltagande\r\noch inflytande bidrar till att skapa djupare, bredare och stabilare\r\nsamhällen. Genom bistånd riktat till kvinnor ökar chanserna för att\r\nbiståndsmedlen investeras på sätt som gagnar barn och familj.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 13 kräver motionärerna att förslag\r\nutarbetas till strategier och metoder för hur arbetet med att förhindra\r\ndiskriminering av kvinnor i utvecklingspolitiken skall kunna ske.\r\nI motion 2003/04:U260 (s) framhålls att i det bilaterala biståndet bör\r\nfrågan om kvinnors mänskliga rättigheter tas upp i dialogen med\r\nsamarbetsländerna. Motionärerna anser att Sverige i samband med utvecklingen\r\nav olika projekt bör kräva betydande kvinnorepresentation. Även afrikanska\r\nkvinnors egna organisationer som arbetar för kvinnors mänskliga rättigheter\r\nbör prioriteras och kravet på egen finansiering vid kvinnoprojekt i\r\nAfrika med mänskliga rättighetsperspektiv bör helt slopas.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 9 framhålls att det för att bedriva\r\nen effektiv fattigdomsbekämpning krävs att insatser framför allt riktas\r\nmot kvinnor och barn. Kvinnor saknar ofta ekonomiska tillgångar, egendom,\r\nmakt, utbildning, sjukvård och är utsatta för våld och diskriminering\r\npå grund av sitt kön. Motionärerna menar att svenskt bistånd i ökad\r\ngrad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna.\r\nI motion 2003/04:Sf403 (kd) framhålls att kvinnor utför nära 70 % av\r\nallt arbete i världen, men samtidigt äger mindre än 1% av allt som går\r\natt äga. Kvinnor befinner sig ofta längst ned i samhället och blir ofta\r\noffer för t.ex. trafficking. Ett genusperspektiv på biståndet skulle i\r\nhögre utsträckning ta hänsyn till kvinnors behov av utbildning, deltagande,\r\nsjälvbestämmande och inflytande. Motionärerna kräver i yrkande 33 att\r\ndet svenska biståndet i ökad grad skall riktas till kvinnor i\r\nmottagarländerna.\r\nI motion 2003/04:A371 (kd) konstateras att det är viktigt att ett\r\ngenusperspektiv finns på biståndet så att hänsyn tas till både kvinnors\r\noch mäns behov, och motionärerna menar i yrkande 9 att svenskt bistånd\r\ni ökad grad skall riktas till kvinnor i mottagarländerna. Deras direkta\r\ndeltagande och inflytande skapar ett djupare, bredare och stabilare\r\nfolkstyre.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att prioriterade frågor, teman och sektorer inom\r\nramen för fattigdomsbekämpning och främjandet av en rättvis och hållbar\r\nglobal utveckling bl.a. omfattar förstärkta insatser inom området sexuell\r\noch reproduktiv hälsa och rättigheter inklusive särskilda insatser mot\r\nhiv/aids, bekämpning av narkotika inklusive kopplingar till människohandel,\r\nkonflikthantering, konfliktförebyggande och gemensam säkerhet,\r\ntillväxtfrågor och miljö samt arbetet med att uppfylla intentionerna i FN:s\r\nmillenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen. Samtliga dessa\r\nområden har viktiga rättighets-, köns- och jämställdhetsdimensioner.\r\nUtbildning är av grundläggande vikt för en utveckling som är inriktad\r\npå bekämpning av fattigdomens alla aspekter och är en förutsättning för\r\ntillväxt som syftar till att förbättra fattiga och utsatta gruppers\r\nsituation. Inte minst viktigt är att satsa på utbildning av flickor.\r\nStöd till utbildning är därför ett viktigt inslag i Sverige samarbete\r\nmed bl.a. afrikanska länder.\r\nBasutbildning, särskilt till kvinnor och flickor, är en drivkraft för\r\nekonomisk tillväxt, och även för politisk och social utveckling. Erfarenhet\r\noch forskning visar att utbildning är centralt för ökad jämställdhet,\r\nförbättrad hälsa och miljö. Stöd till undervisning är därför en av\r\ngrundstenarna också i det internationella utvecklingssamarbetet, och en\r\nförutsättning för stöd är att regeringarna prioriterar basutbildning\r\noch har en vilja att nå de fattigaste.\r\nUtskottet konstaterar att en målsättning är att nå ut med grundläggande\r\nutbildning till alla och att det under de senaste åren skett en\r\nvidareutveckling av programstödsformen inom utbildningssektorn. Sådant stöd\r\nges bl.a. till Moçambique och Tanzania. I Kenya har Sverige gått in med\r\nstöd för den nya kenyanska regeringens program som syftar till att ge\r\ngratis skola för alla, och utskottet understryker att alla skall ha\r\nrätt till utbildning och att det skall gälla både flickor och\r\npojkar.\r\nFördelen med detta slag av stöd är att samarbetsländerna själva formulerar\r\nsin strategi för hur de skall nå alla medborgare med grundutbildning\r\noch vad den utbildningen skall innehålla. Betydelsen av utbildningsinsatser\r\nkan inte nog understrykas när det gäller frågor som t.ex. abortering av\r\nflickfoster.\r\nStödet till FN:s befolkningsfond UNFPA samt till utvecklingsfonden för\r\nkvinnor, Unifem, höjs i budgeten för 2004. Samordning med likasinnade\r\nländer i Norden och EU samt ökade resurser till bl.a. det nordisk-baltiska\r\nsamarbetet innebär också att stödet som riktas till kvinnor och flickor\r\nförstärks.\r\nKonkreta åtgärder från svensk sida har under senare år även omfattat\r\ninsatser för att säkra flickors tillgång till utbildning och kvinnors\r\nrättigheter vad gäller tillgång till mark, rent vatten och andra resurser\r\nsamt medverkan i beslutsfattande på alla nivåer i samhället. Flera av\r\ndessa frågor är av avgörande betydelser för fattiga familjers möjlighet\r\natt ta sig ur sin fattigdom. Sverige stöder lokala projekt i Afrika,\r\nAsien samt Latinamerika och Central- och Östeuropa vilka syftar till\r\natt ge stöd till kvinnors egna idéer och förmåga att försörja sig bl.a.\r\nvad gäller tillgång till krediter inklusive mikrolån, kompetensuppbyggnad\r\noch rådgivning i samband med utveckling av jordbruks- eller annan\r\naffärsverksamhet.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)\r\nyrkande 8, 2002/03:U294 (fp) yrkande 15, 2002/03:U313 (c) yrkande 22,\r\n2002/03:U328 (kd) yrkande 15, 2002/03:A242 (kd) yrkande 11, 2003/04:U6\r\n(kd) yrkande 5, 2003/04:U9 (c) yrkande 13, 2003/04:U260 (s), 2003/04:U348\r\n(kd) yrkande 9, 2003/04:Sf403 (kd) yrkande 33 samt 2003/04:A371(kd)\r\nyrkande 9.\r\n4. Bundet och obundet bistånd\r\nPropositionen\r\nUtvecklingssamarbete bör inte vara bundet till svenska företag. Bindning\r\nav bistånd ökar generellt sett kostnaderna ur samarbetslandets perspektiv\r\noch den medför att landet kan hamna i lägen där man inte har möjlighet\r\natt upphandla till så låga kostnader som möjligt. Ett effektivt utnyttjande\r\nav resurser kräver därför avbindning av allt internationellt\r\nutvecklingssamarbete. Avbindning innebär ökad frihandel och fria marknader och\r\ndet ger också en signal till utvecklingsländerna om vikten av avreglering\r\nav de egna marknaderna för att gynna fri konkurrens. Avbindning av allt\r\ninternationellt utvecklingssamarbete skulle ge svenskt näringsliv stora\r\nmöjligheter till affärer genom ett ökat marknadstillträde.\r\nI propositionen understryks att vad gäller genomförandet måste detta\r\nske genom gemensamma steg inom EU och OECD. Bara på så sätt kommer det\r\natt vara möjligt att finna stöd för en fortsatt avbindning hos samtliga\r\nmedlemsstater. Unilaterala avbindningar av enskilda länder riskerar att\r\nleda till snedvriden konkurrens.\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:U3 (s) yrkande 2 krävs en total avbindning av det\r\nsvenska internationella utvecklingssamarbetet. Denna process bör påskyndas\r\neftersom både Sverige och de fattiga länderna har mycket att vinna på\r\nen sådan utveckling.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 31 framhålls vikten av en successiv\r\navbindning av biståndet. Motionärerna betonar nödvändigheten av\r\nflexibilitet i en sådan process och att Sverige bör låta avbindningen ske\r\ni samma takt som övriga västländer och även kontinuerligt utvärdera\r\neffekterna.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 33 framhålls att den parlamentariskt\r\ntillsatta kommittén GLOBKOM menade att Sverige bör avbinda allt bilateralt\r\nbistånd och samtidigt verka för internationell avbindning. Motionärerna\r\nmenar att avbindningen av det svenska biståndet måste göras i samma\r\ntakt som det görs internationellt. En ensidig svensk avbindning skulle\r\ninte gynna utvecklingsländerna.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 24 konstateras att så kallat bundet\r\nbistånd utsatts för omfattande kritik. Motionärerna är generellt sett\r\navvisande till bindning och öronmärkning av bistånd och anser att en\r\navbindning skulle skapa ökad frihandel och öppnare marknader och att\r\nSverige starkare än i dag bör verka för ett sådant förhållningssätt\r\ninternationellt.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet har tagit del av faktapromemoria 2002/03:FPM74 om effektivisering\r\nav biståndet och avbindning. Kommissionens meddelande berör en övergång\r\ntill obundet gemenskapsbistånd och inledningen av ett omfattande arbete\r\npå EU-nivå med att kartlägga effekterna av en fullständig och obegränsad\r\navbindning av biståndet och att utarbeta förslag på de åtgärder som\r\nkrävs för att kunna genomföra en sådan avbindning. Utskottet konstaterar\r\natt obundet bistånd generellt anses ge bättre utnyttjande av biståndsmedel\r\noch ökat ansvarstagande hos samarbetsländerna. Utskottet anser att ett\r\nbeslut om avbindning inte får snedvrida konkurrensen givarländerna\r\nemellan och att det är avgörande att kommissionens förslag till hur\r\navbindning skall ske innehåller regler rörande reciprocitet och insyn.\r\nUtskottet delar den ståndpunkt som framförs av regeringen i faktapromemorian.\r\n\r\nUtskottet menar att i det internationella arbete som pågår vad gäller\r\navbindning av biståndet är det angeläget att göra åtskillnad mellan det\r\nnormativa policyarbetet och det praktiska genomförandet. Vad gäller\r\ngenomförandet måste detta ske genom gemensamma steg inom EU och OECD.\r\nUnilaterala avbindningar av enskilda länder riskerar att leda till\r\nsnedvriden konkurrens och detta är inte syftet med avbindningen.\r\nUtskottet menar att Sverige skall verka för effektivisering av det\r\ninternationella utvecklingssamarbetet genom bl.a. avbindning. Upphandling\r\nav varor och tjänster i utvecklingssamarbetet skall ske i fri konkurrens\r\neftersom en bindning generellt ökar kostnaderna ur samarbetslandets\r\nperspektiv och ett effektivt utnyttjande av resurser, i ett längre\r\nperspektiv, kräver avbindning av allt utvecklingssamarbete. Avbindning\r\ninnebär ökad frihandel och fria marknader men det är viktigt att betona\r\natt beslut och åtgärder för att öppna marknader och avskaffa hinder för\r\nfri konkurrens bör ske i ordnade och överenskomna former. Sverige har\r\nen relativt låg andel bundet bistånd och en internationellt överenskommen\r\navbindning skulle därför ge svenskt näringsliv stora möjligheter till\r\naffärer genom ökat marknadstillträde.\r\nOECD:s utvecklingskommitté beslutade 2001 att rekommendera att allt\r\nbistånd till de minst utvecklade länderna skall vara obundet. Sverige\r\nhar anslutit sig till rekommendationen. Europeiska rådet har fattat ett\r\nprincipbeslut om att avbinda gemenskapsbiståndet samt att närmare utreda\r\noch utvärdera effekterna.\r\nMed vad som ovan anförts avstyrker därmed utskottet motionerna 2003/04:U3\r\n(s) yrkande 2, 2003/04:U6 (kd) yrkande 31, 2003/04:U9 (c) yrkande\r\n33 samt 2003/04:U10 (fp) yrkande 24.\r\n5. Skuldavskrivningar\r\nPropositionen\r\nI propositionen framhålls att skuldfrågan bör ha fortsatt hög prioritet\r\noch att Sverige bör verka för att alla fordringsägare tar sin del av\r\nansvaret för att de fattigaste ländernas skulder återförs till en hållbar\r\nnivå. Sverige bör stödja och verka för skuldavskrivning för de mest\r\nskuldsatta länderna inom befintliga mekanismer, med syftet att skapa en\r\nhållbar skuldsituation för dessa länder.\r\nSamarbetet med länderna som ingår i HIPC-initiativet (Heavily Indebted\r\nPoor Countries) bör fördjupas i syfte att höja ländernas kapacitet att\r\nhantera finansiering och upplåning, och ökat stöd bör ges till länder\r\nsom befunnit sig i väpnad konflikt. Insatserna för finansiell stabilitet\r\nbör öka och utvecklas, bl.a. genom en ökning av den privata sektorns\r\nmedverkan vid förebyggande och lösning av finansiella kriser.\r\nMotionerna\r\nDe fattiga ländernas skulder bör, enligt motion 2002/03:U263 (mp) yrkande\r\n9, avskrivas omgående, eftersom skulderna utgör ett stort hinder för\r\nsocial utveckling och en bidragande faktor till världsfattigdomen.\r\nMotionärerna menar att skulderna är omoraliska och dessutom har betalats\r\ntillbaka flera gånger om genom åren.\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 21 framhålls att skuldavskrivningarna\r\när ett första viktigt steg i arbetet för att nå det gemensamma målet om\r\natt halvera fattigdomen till 2015. Motionärerna menar att framtida\r\nsvenska skuldavskrivningar skall kombineras med demokratiska och ekonomiska\r\nreformer och kamp mot korruption.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 15 föreslås en modell för skuldavskrivning\r\nsom innebär att de skuldsatta staternas egna, begränsade, ansträngningar\r\nska ge betydligt större resultat i form av konkret skuldavskrivning.\r\nSverige bör vara ett föregångsland och leda den globala opinionen för\r\nen sådan skuldavskrivningsmodell.\r\nI motion 2003/04:U7 (v) yrkande 19 begärs att skuldavskrivningarna till\r\nländer med stor fattigdom får en mer framskjuten plats i den svenska\r\nutvecklingspolitiken och, i yrkande 20, att Sverige bör stödja ett öppet\r\noch oberoende skiljedomsförfarande mellan långivare och låntagare när\r\ndet gäller skuldavskrivningar för länder med stor fattigdom. Vidare\r\nkrävs i yrkande 21 att Sverige inleder ett kritiskt framåtsyftande\r\nanalysarbete av konflikterna och problematiken kring hur nationella planer\r\nför kampen mot fattigdomen fungerar. I yrkande 22 framhålls att ledare\r\nför Afrikanska unionen liksom representanter för olika FN-organ och den\r\ninternationella Jubelrörelsen konstaterat att u-ländernas skuldproblem\r\nkräver mer genomgripande lösningar, som går längre än HIPC-initiativet,\r\nom millenniemålen skall kunna uppnås år 2015.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 23 framhålls att ett av de svåraste\r\nhindren för utveckling av de fattigaste länderna är de enorma skuldbördorna.\r\nMotionärerna menar att skuldavskrivningarna är ett första viktigt steg\r\ni arbetet för att nå det gemensamma målet om att halvera fattigdomen\r\ntill 2015. Skuldavskrivningar måste kombineras med demokratiska och\r\nekonomiska reformer och åtaganden för kamp mot korruptionen.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 17 konstateras att många fattiga länder\r\ndras med omfattande externa skulder, som är ett av flera hinder för\r\nderas politiska och ekonomiska utveckling. Motionärerna kräver att\r\nSverige, liksom övriga i-länder, bör göra mer för att minska skuldbördan\r\nför de allra fattigaste länderna och att skuldavskrivningar måste förses\r\nmed villkor för ekonomiska och demokratiska reformer.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 9 liksom i motion 2003/04:U248 (m)\r\nyrkande 9 framhålls att Sverige bör ta initiativ till en total\r\nskuldavskrivning år 2005 för högt skuldsatta låginkomstländer samt att en\r\nsådan skuldavskrivning skall kombineras med fyra villkor: att inte\r\nacceptera ny upplåning, inte främja korruption och vanstyre, inte bidra\r\ntill finansiering av anfallskrig och att de frigjorda anslagen kommer\r\nde fattiga till godo.\r\nÄven i motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 11 konstateras att de fattiga\r\nländernas skulder är ett strukturellt hinder för utveckling och motverkar\r\nde internationellt fastställda målen i FN:s millenniedeklaration.\r\nMotionärerna anser att de fattiga länder som har höga och ohanterliga\r\nskuldbördor behöver snabbare och effektivare skuldavskrivningar och, i\r\nyrkande 12, att eftersom det s.k. HIPC-initiativet visat sig otillräckligt\r\nså bör Sverige verka för ett förnyat initiativ som går betydligt längre\r\noch snabbare kan skriva av de fattiga ländernas skulder.\r\nI motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 3 konstateras att för att skriva av\r\nu-länders skulder måste villkor och krav ställas på en sund ekonomisk\r\npolitik, en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter\r\nliksom på tydliga och konkreta handlingsplaner för att bekämpa fattigdomen.\r\nMotionärerna anser att Sverige bör vara ett föredöme i det internationella\r\nsamfundet och leda den globala opinionen för radikalare skuldavskrivning.\r\n\r\nI motion 2003/04:U308 (c) yrkande 2 krävs en omfattande avskrivning av\r\nutvecklingsländernas skulder för att frigöra utvecklingsländerna resurser,\r\nvilka skall användas för att uppnå en hållbar utveckling, och i yrkande\r\n3 krävs att Världsbankens vinster används till att skriva av delar av\r\nVärldsbankens egna fordringar på de fattigaste länderna. Vidare framhålls\r\ni yrkande 4 att det så kallade HIPC-initiativet syftar till att skriva\r\nav skulder för de fattigaste länderna men att programmet inte håller\r\nmåttet utan behöver utvärderas och reformeras. I yrkande 5 framhålls\r\natt det inte är rimligt att kräva att befolkningen i diktaturländer\r\nskall betala sina ledares skulder och att Sverige bör föra upp diskussionen\r\nkring illegitima skulder på IMF:s agenda.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet understryker också vikten av att minska de fattiga ländernas\r\nskuldbörda och att skuldavskrivning sker på ett sådant sätt att den\r\nfrämjar utveckling och därmed fattigdomsbekämpning. En av de grundläggande\r\ntankarna bakom HIPC-initiativet är att ge de fattiga och skuldtyngda\r\nländerna en möjlighet att permanent ta sig ur sin ohållbara skuldsituation.\r\nSkuldhållbarhet är en funktion av sund ekonomisk politik, koncessionella\r\nresurser, direktinvesteringar, utveckling av exportmarknader,\r\nfattigdomsbekämpning och skuldhanteringskapacitet. Länderna har härvidlag ett\r\nstort eget ansvar för hur deras framtida skuld utvecklas, och biståndets\r\nroll är att stödja denna process. Kostnaderna för initiativets genomförande\r\när så omfattande att insatser från Sverige och andra likasinnade givare\r\ninte räcker till för att finansiera initiativet. Därför måste även de\r\nstora länderna axla sin del av finansieringsbördan. Utskottet konstaterar\r\natt regeringen har varit drivande i arbetet med att lägga fast en\r\nfinansieringsprocess för HIPC-initiativet. Den svenska skuldpolitiken\r\ngentemot de fattigaste länderna syftar till att stödja sådana länder\r\nsom bedriver en sund ekonomisk politik att återfå en hållbar skuld. I\r\nden överenskommelse som slöts i Monterrey har både låntagare och kreditorer\r\ntagit på sig ett ansvar för den ekonomiska situationen i de fattiga\r\nskuldtyngda länderna.\r\nUtskottet konstaterar att de resurser som krävs för att stödja att länder\r\nskall kunna förbättra sin situation är så stora att enbart gåvofinansiering\r\ninte kommer att räcka för de stora investeringsbehov som finns i länderna.\r\nBedömningen är även att inte ens en fullständig avskrivning av ländernas\r\nexterna skuld skulle räcka för de investeringar som krävs för att bekämpa\r\nfattigdom i länderna. Därför kommer länderna även i fortsättningen behöva\r\ntillgång till kreditfinansiering. Sverige bör stödja kravet på tydligare\r\nregler mellan låntagare och långivare.\r\nUtskottet menar att för alla länder, inklusive de fattiga länderna, är\r\ndet avgörande att regeringarna själv tar ansvar för att formulera och\r\ngenomföra en sund ekonomisk politik. En effektiv skattepolitik och ett\r\nökat inhemskt sparande behöver för många länder kompletteras med stora\r\nbidrag från utvecklingssamarbetet. Svenskt stöd till de fattiga ländernas\r\nansträngningar sker framför allt genom de internationella finansiella\r\ninstitutionerna och EU.\r\nUtskottet menar att avskrivning är effektivt endast om det ingår som en\r\ndel i en utvecklingsstrategi. För att länderna skall undvika att åter\r\nhamna i ohållbara skuldsituationer krävs en tydlig, rättvis, hållbar\r\noch utvecklingsfrämjande inhemsk politik. En känslig balansgång är\r\navvägningen mellan efterskänkande av skulder och upprätthållande av de\r\nfattiga ländernas kreditvärdighet.\r\nUtskottet har inhämtat att Sverige sedan lanseringen av det s.k.\r\nHIPC-initiativet dels lämnat ett omfattande ekonomiskt stöd till initiativets\r\ngenomförande, dels lämnat kapacitetsuppbyggande stöd till flera av de\r\naktuella länderna. Sverige stöder även inrättandet av en internationell\r\nkonkursmekanism för skuldomstrukturering s.k. SDRM (Sovereign Debt\r\nRestructuring Mechanism). IMF har en viktig roll i SDRM genom sin kompetens\r\natt analysera förutsättningarna för skuldhållbarhet och genom sin\r\nutlåning och därigenom bedömning av om landet vidtar nödvändiga ekonomiska\r\nåtgärder. Vid IMF:s vårmöte i april 2003 konstaterades emellertid att\r\ndet för närvarande inte finns tillräckligt politiskt stöd för att skapa\r\nen internationell konkursmekanism.\r\nUtskottet menar att för att ett fattigt och skuldtyngt land skall\r\nbeviljas skuldavskrivningar under HIPC-initiativet är kravet att landet\r\nbedriver en god ekonomisk politik med en tydlig fattigdomsinriktning.\r\nEtt särskilt villkor för stöd är att länderna formulerar egna\r\nfattigdomsstrategier med en tydlig plan för hur fattigdomen bäst bekämpas i\r\ndet egna landet. Denna strategi är också vägledande för hur de resurser\r\nsom frigörs används.\r\nSkuldavskrivningarna bör vidare kombineras med demokratiska och ekonomiska\r\nreformer och andra insatser i kampen mot korruption.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U263 (mp)\r\nyrkande 9, 2002/03:U313 (c) yrkande 21, 2003/04:U6 (kd) yrkande\r\n15, 2003/04:U7 (v) yrkande 19-22, 2003/04:U9 (c) yrkande 23, 2003/04:U10\r\n(fp) yrkande 17, 2003/04:U11 (m) yrkande 9, 2003/04:U12 (mp) yrkandena\r\n11 och 12, 2003/04:U248 (m) yrkande 9, 2003/04:U261 (kd) yrkande 3 samt\r\n2003/04:U308 (c) yrkandena 2-5.\r\n6. Jordbruk\r\nPropositionen\r\nLandsbygdsutveckling är avgörande för utveckling i många utvecklingsländer.\r\nPå landsbygden bor en majoritet av världens fattiga. Potentialen för\r\nminskad fattigdom genom höjd sysselsättning, produktion och export på\r\njordbruksområdet är betydande. Parallellt med handelsliberaliseringar\r\noch krav på reformer av EU:s jordbrukspolitik måste satsningar ske på\r\nlandsbygdsutveckling i fattiga länder. Utgångspunkten för sådana satsningar\r\nbör vara ett miljömässigt hållbart jordbruk och en ekonomiskt och socialt\r\nhållbar utveckling på landsbygden vilket kan skapa förutsättningar för\r\nen tillräcklig livsmedelsproduktion.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 16 konstateras att i flera afrikanska\r\nländer förekommer problem när det gäller fördelningen av mark, vilket\r\nenligt motionärerna skulle kunna lösas genom att regeringen verkar för\r\natt det internationella biståndet bidrar till att göra det finansiellt\r\nmöjligt att genomföra juridiskt riktiga markreformer.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 18 krävs att Sida prioriterar\r\nutvecklingsarbetet genom att verka för att förbättra villkoren för jordbrukarna\r\ni utvecklingsländerna. I yrkande 30 framhålls vikten av att UD och Sida\r\nskapar förutsättningar för att få till stånd en mellan Sverige och\r\nbiståndsmottagarlandet gemensam analys av hindren för jordbrukets och\r\nlandsbygdens utveckling och att de slutsatser som analysen ger läggs\r\ntill grund för det fortsatta utvecklingssamarbetet.\r\nI motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 6 krävs att ökat stöd för svenskt\r\nbistånd bör gå till utvecklingen av självständiga bondeorganisationer\r\ni Afrika.\r\nI 2003/04:U271 (mp) yrkande 5 konstateras att det inom biståndet på\r\nsikt krävs ökade anslag till jordbrukssektorn.\r\nUtskottets överväganden\r\nLandsbygdsutveckling är avgörande för tillväxt och framsteg i många\r\nutvecklingsländer. På landsbygden bor en majoritet av världens fattiga.\r\nPotentialen för minskad fattigdom genom höjd sysselsättning, produktion\r\noch export på jordbruksområdet är betydande. Parallellt med\r\nhandelsliberaliseringar och krav på reformer av EU:s jordbrukspolitik måste\r\nsatsningar ske på landsbygdsutveckling i fattiga länder. Fattigdomsbekämpning\r\när således nära kopplad till en tryggad livsmedelsförsörjning.\r\nSatsningar på landsbygdsutveckling innehåller självfallet betydande\r\ninsatser för utvecklingen av jordbruket som också bör inkludera åtaganden\r\nvad avser markreformer och stöd till bondeorganisationer liksom till\r\nenskilda jordbrukare. Brister i den inhemska politiken i utvecklingsländerna\r\nutgör ett allvarligt hinder för utveckling. Därför är det angeläget att\r\nsamarbetsländernas fattigdomsstrategier inkluderar analyser av hindren\r\nför jordbrukets och landsbygdens utveckling.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U290 (kd)\r\nyrkande 16, 2003/04:U9 (c) yrkandena 18 och 30, 2003/04:U261 (kd) yrkande\r\n6 samt 2003/04:U271 (mp) yrkande 5.\r\n7. Sexuell och reproduktiv hälsa\r\nPropositionen\r\nI propositionen framhålls att Sverige bör stödja arbetet med att förbättra\r\nutvecklingsländernas egen förmåga att ta ansvar för grundläggande och\r\nrättvisa system för social omsorg samt hälso- och sjukvård. Sverige bör\r\nfortsatt vara pådrivande i internationella sammanhang i frågor som rör\r\nsexuell och reproduktiv hälsa och dithörande rättigheter.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U235 (fp) yrkande 4 krävs att kvinnors rätt till fri\r\nabort och god sexuell och reproduktiv hälsa också blir ett prioriterat\r\nfinansiellt mål i den svenska biståndsbudgeten.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 17 konstateras att på flertalet\r\nFN-konferenser genom åren har frågan om fri abort diskuterats flitigt.\r\nPå FN:s befolkningskonferens i Kairo år 1994 beslutade världens länder\r\natt fyra procent av biståndet skall avsättas till sexuell och reproduktiv\r\nhälsa. Endast ett EU-land, Nederländerna, uppfyller detta mål. Motionärerna\r\nmenar att Sverige som världens mest jämställda land, bör låta en större\r\ndel av biståndet gå till sexuell och reproduktiv hälsa.\r\nI motion 2002/03:U314 (s) framhålls att sexuell och reproduktiv hälsa\r\när en mänsklig rättighet. UNFPA rapporterade år 2000 om 63 länder med\r\nakut brist på materiel som används i arbetet med sexuell och reproduktiv\r\nhälsa, som preventivmedel och materiel för familjeplanering, för mödravård\r\noch abort, behandling av könssjukdomar och för att förebygga spridning\r\nav hiv/aids. Motionärerna menar att Sverige har en lång tradition av\r\natt förespråka sexuella och reproduktiva rättigheter och att detta därför\r\nborde bli en profilfråga vad gäller svenskt bistånd.\r\nI motion 2003/04:U2 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 1 krävs att regeringen\r\nverkar för att Sverige och andra ledande givare på området måste öka\r\nstödet till sexuell och reproduktiv hälsa med målet att avsätta minst\r\n10 % av biståndsbudgeten till området. Även i motion 2003/04:U5 (s)\r\nyrkande 1 krävs att sexuell och reproduktiv hälsa och dithörande\r\nrättigheter görs till en profilfråga för svenskt bistånd och, i yrkande 2,\r\natt Sverige bör överväga att höja nivån på biståndet till området\r\nsexuell och reproduktiv hälsa.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 13 krävs att en större del av biståndet\r\nskall gå till området sexuell- och reproduktiv hälsa och åtgärder som\r\nmotverkar spridningen av hiv/aids.\r\nI motion 2003/04:U232 (s) konstateras att om millenniemålen skall uppnås\r\när det viktigt att det internationella samarbetet utvecklas mer konkret.\r\nMotionärerna menar att Sverige på den internationella politiska\r\ndagordningen ytterligare bör driva frågan om rätten till sexuell och\r\nreproduktiv hälsa. Det kan göras genom ett ökat fokus på dessa frågor i\r\ndet svenska biståndet, vilket skulle sända tydliga signaler om den vikt\r\nSverige lägger vid rätten till sexuell och reproduktiv hälsa, samt\r\npresentera ett positivt exempel för andra länders regeringar.\r\nI motion 2003/04:U276 (fp) yrkande 4 krävs att Sverige verkar för att\r\nkvinnors rätt till fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir\r\nett prioriterat finansiellt mål i den svenska biståndsbudgeten.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att främjandet av en trygg och säker sexualitet\r\noch en god reproduktiv hälsa i befolkningen har utgjort en hörnsten\r\nsåväl i Sveriges nationella som internationella folkhälsoarbete. Frågor\r\nom sexuell och reproduktiv hälsa saknas dock i de internationellt erkända\r\nmålen från FN:s millennietoppmöte i september år 2000, och utskottet\r\nmenar att denna brist gör det nödvändigt att en handlingsplan arbetas\r\nfram inom detta område. Utskottet menar att denna handlingsplan bör\r\ninnehålla en strategi för hur dessa frågor kan kopplas till andra\r\nmillenniemål, t.ex. minskad barnadödlighet och minskad mödradödlighet.\r\nDet är utskottets uppfattning att insatser inom området sexuell och\r\nreproduktiv hälsa och rättigheter är avgörande för att millennieutvecklingsmålen\r\nskall kunna uppnås, särskilt för att målen om att minska mödradödlighet\r\noch spridningen av hiv/aids skall kunna uppnås. Utskottet menar att\r\nrättighetsperspektivet i den föreslagna politiken för global utveckling\r\nbl.a. markerar att alla människor skall ha rätt att bestämma över sin\r\negen kropp, reproduktion och sexualitet. Utskottet konstaterar att s.k.\r\nosäkra aborter står för mellan en fjärdedel och upp till hälften av\r\nmödradödligheten i många utvecklingsländer. Utvecklingssamarbetet har\r\nen viktig uppgift i att bidra till att denna utveckling kan vändas.\r\nFN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994 och dess\r\nuppföljningskonferens 1999 resulterade, som utskottet redogjort för i ett\r\ntidigare avsnitt i betänkandet (Politik för social omsorg och folkhälsa),\r\ni en helhetssyn på sexuell och reproduktiv hälsa. Kairokonferensen\r\ninnebar ett genombrott för erkännandet av alla människors reproduktiva\r\nrättigheter. Under FN:s ledning kommer det internationella samfundet\r\nunder år 2004 att följa upp de rekommendationer och mål som gjordes i\r\nsamband med Kairokonferensen och dess uppföljningskonferens. Därmed\r\nkommer frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter att få\r\nuppmärksamhet.\r\nDe flesta länder delar fortfarande den syn på sexuell och reproduktiv\r\nhälsa och rättigheter som utvecklades i Kairo. Utskottet noterar att\r\nnågra tongivande länder i dessa frågor ger uttryck för en annan och mer\r\nrestriktiv syn. Sverige tillhör en mindre grupp länder som är särskilt\r\npådrivande när det gäller att lyfta fram frågor kring sexuell och\r\nreproduktiv hälsa och rättigheter. Det är därför viktigt att Sverige ger\r\nett sådant stöd till enskilda länder, enskilda organisationer och\r\nFN-organisationer att handlingsprogrammet från Kairo kan genomföras och\r\natt dialogen kring sexualitet, aborter, mansrollen och ungdomars behov\r\ntydliggörs och förstärks. Utskottet menar att alla kvinnor skall ha\r\nrätt till fri och säker abort. Detta skall vara centralt också i\r\nutvecklingssamarbetet.\r\nSverige har under de senaste åren markant ökat bidragen till UNFPA. År\r\n2000 bidrog Sverige med 160 miljoner kronor, år 2003 hade stödet ökat\r\ntill 205 miljoner kronor. Inför år 2004 har regeringen i budgetpropositionen\r\nföreslagit att basstödet ökas till UNFPA från 205 till 270 miljoner\r\nkronor. Utskottet finner ökningen motiverad dels mot bakgrund av att\r\norganisationen gör ett mycket bra arbete i syfte att genomföra\r\nKairoprogrammet, dels mot bakgrund av de negativa konsekvenser som följer av\r\ndet amerikanska beslutet att dra tillbaka sitt stöd till organisationen\r\nför åren 2002 och 2003. Enligt vad regeringen redovisat bl.a. i\r\nbudgetpropositionen avser regeringen att under år 2004 öka stödet till SRHR\r\noch hiv/aids-bekämpning genom UNAIDS, Unicef och svenska och internationella\r\nenskilda organisationer, inklusive International Planned Parenthood\r\nFederation (IPPF). Utskottet välkomnar dessa satsningar men gör de\r\nformella ställningstagandena om budgeten för 2004 års utvecklingssamarbete\r\ni betänkande 2003/04:UU2.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U235 (fp)\r\nyrkande 4, 2002/03:U294 (fp) yrkande 17, 2002/03:U314 (s), 2003/04:U2\r\n(c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 1, 2003/04:U5 (s) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U10\r\n(fp) yrkande 13, 2003/04:U232 (s) samt 2003/04:U276 (fp) yrkande 4.\r\n8. Hiv/aids\r\nPropositionen\r\nHälsofrågornas alltmer framträdande plats i det globala samarbetet har\r\nbidragit till en allt viktigare roll för Världshälsoorganisationen (WHO).\r\nGenom Sveriges bidrag till WHO stöder Sverige det internationella\r\narbetet i kampen mot ohälsa men också utvecklingen av grundläggande och\r\nrättvisa system för hälso- och sjukvård. WHO arbetar aktivt för att\r\nbekämpa hiv/aids, malaria, tuberkulos och tobaksrelaterade sjukdomar\r\nsom är gränsöverskridande men som framför allt drabbar de fattigaste\r\ndelarna av världen och dess fattigaste invånare.\r\nRika länder skall stödja de fattiga ländernas kamp mot ohälsan och se\r\ntill att fattiga människor får tillgång till läkemedel till rimliga\r\nkostnader. För de allra flesta sjukdomar som är vanliga i utvecklingsländerna\r\när mediciner inte tillräckligt billiga för att vara tillgängliga för de\r\nfattiga. Sverige bör driva att kraftfulla internationella insatser görs\r\nför att förebygga och begränsa spridningen och lindra följderna av\r\nhiv/aids.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 24 krävs att insatserna för att\r\nbekämpa malaria och tuberkulos ökas.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 18 framhålls att hiv/aids-epidemin\r\när ett avgörande hot mot möjligheterna till ekonomisk utveckling och\r\nfattigdomsbekämpning. Motionärerna menar att kampen mot hiv/aids bör\r\nstärkas och att större och bättre insatser måste göras för att bekämpa\r\nspridningen av hiv/aids och för att hjälpa de redan smittade.\r\nI motion 2002/03:U295 (m) krävs att det svenska biståndet inriktas på\r\nbekämpningen av hiv/aids och att en basal hälsovård måste komma alla\r\ntill del, och information om hivprevention måste på ett effektivt sätt\r\nnå ut till alla inom biståndet (yrkandena 17 och 18). Motionärerna anser\r\nvidare att svenskt bistånd för hiv/aids-bekämpning med fördel kan\r\nkanaliseras genom frivilligorganisationerna (yrkande 19). Motionärerna\r\nanser också att särskild vikt måste läggas vid att stärka kvinnans\r\nställning för att bekämpa spridningen av hiv (yrkande 20).\r\nI motion 2002/03:U313 (c) framförs en lång rad förslag rörande problematiken\r\nmed hiv/aids i fattiga länder. Enligt motionärerna bör Sverige ge sitt\r\nfulla stöd till den av UNAIDS initierade kampanjen mot stigmatisering\r\noch diskriminering av hiv/aidssjuka (yrkande 11).\r\nI motion 2002/03:U327 (kd) konstaterar motionärerna att bekämpningen av\r\nhiv/aids medför stora ekonomiska uppoffringar och att Sverige måste ta\r\nsin del av ansvaret och därför avsätta särskilda medel för det globala\r\nhiv/aids-arbetet (yrkande 3).Vidare anförs i motionen att regeringen\r\nbör verka för inrättandet av förvaltarfonder för att skydda föräldralösa\r\nbarn från att genom hiv/aids berövas sitt arv (yrkande 4) och att\r\nregeringen via svenska biståndsinsatser måste verka för att skolavgifterna\r\ni de fattiga och hiv/aids-drabbade länderna slopas(yrkande 5). Vidare\r\nanser motionärerna att Sverige skall vara pådrivande för att få i gång\r\nen generell satsning på behandling av hivinfekterade blivande mödrar\r\noch deras nyfödda barn (yrkande 6). Såväl på multilateral som på bilateral\r\nnivå måste regeringen i samtal med länders och organisationers beslutsfattare\r\npåpeka behovet av att det görs tydligt hur hivinfektionen smittar och\r\nhur infektionen kan förebyggas (yrkande 8). Motionärerna vill också få\r\ni-länderna att vara beställare och finansiärer av mediciner från\r\nläkemedelsbolagen för de fattigaste ländernas räkning(yrkande 9).\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 18 framhålls att det krävs mer resurser,\r\nökad finansiering, fler gemensamma internationella initiativ och ökad\r\nöppenhet i det aidsrelaterade arbetet. Motionärerna anser att de\r\nhiv/aids-relaterade resurserna bör utgöra en större del av den svenska\r\nbiståndsbudgeten.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 24 framhålls att sjukdomar som hiv/aids\r\nslår hårt mot hela samhället på alla nivåer. Gemensamma, informella\r\ninstitutioner, seder och bruk påverkas och traditionella nätverk urholkas\r\noch omvårdnaden av barn och äldre åsidosätts. Motionärerna menar att\r\nfrågan om sexuell och reproduktiv hälsa i arbetet med det civila samhället\r\noch frivilligorganisationerna i mottagarländerna bör lyftas fram tydligare.\r\n\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 5 konstateras att människor som lider\r\nav sjukdomar och ohälsa får svårare att finna den energi och den\r\nutvecklingskraft som behövs för att få ett samhälle att blomstra. Motionärerna\r\nmenar att sjukdomarna inte skulle få de förödande konsekvenser som de\r\nnu har med en snabb ekonomisk utveckling. Endast en mindre del av\r\nbiståndsflödet hade krävts för att bygga upp en grundläggande hälsovård,\r\nsom i sin tur kraftfullt hade främjat både social och ekonomisk utveckling.\r\n\r\nI motion 2003/04:U228 (s) diskuteras kampen mot hiv/aids i södra Afrika.\r\nMotionärerna föreslår att ytterligare åtgärder vidtas inom biståndspolitiken\r\nför att motverka hiv/aids i södra Afrika och att de internationella\r\ninsatserna, bl.a. av EU, för att stödja de afrikanska staterna i kampen\r\nmot hiv/aids kraftigt ökas (yrkandena 1 och 2).\r\nI motion 2003/04:U245 (m) framläggs ett program för bekämpning av hiv\r\ni Afrika. Enligt motionärerna är sjukdom och ohälsa ett dominerande\r\nproblem som både är en orsak till och ett resultat av underutveckling.\r\nSjukdomar som hiv/aids, malaria, mässling, hakmask, snäckfeber, sömnsjuka\r\noch många andra sjukdomar förkortar liv och gör livet svårt i stora\r\ndelar av kontinenten. Motionärerna vill fokusera det svenska biståndet\r\ntill Afrika där problemen med hiv/aids är som störst (yrkande 1). Ett\r\nliknande yrkande om att det svenska biståndet bör inriktas på bekämpningen\r\nav hiv/aids finns i motion 2003/04:U248 (m) yrkande 5. Motionärerna\r\nbakom motion 2003/04:U245 (m) framhåller, i likhet med motion 2003/04:U248\r\n(m) yrkande 7, att utbildning för alla barn i Afrika är en nyckelfråga\r\nbåde för att skapa utveckling, demokrati och för att öka hälsan i Afrika.\r\nMöjligheterna att skydda sig mot hiv/aids och andra sjukdomar minskar\r\ndrastiskt om man inte kan läsa sig till den hälsoupplysning om preventiva\r\nåtgärder som ges, enligt motion 2003/04:U245 (m) yrkande 2. Motionärerna\r\nkräver därför att utbildning ges till alla barn i Afrika samt att\r\nhivprevention inkluderas i skolan (yrkande 9) och att alla barn, ungdomar\r\noch vuxna får ökad information och kunskap om hiv (yrkande 13).\r\nMotionärerna menar dessutom att samverkan bör komma till stånd för byggandet\r\nav sociala strukturer för att hindra flyktingströmmar (yrkande 8). I\r\nmotionen framhålls behovet av att skapa en effektiv struktur för olika\r\nhälso- och sjukvårdsinsatser i Afrika (yrkande 10) och skapa fler\r\nutvecklingsenheter som arbetar med hivprevention på plats i Afrika (yrkande\r\n11). Dessutom kräver motionärerna att hivpreventionsprogram inrättas på\r\nalla lokala arbetsplatser och bygemenskaper i Afrika (yrkande 12). Enligt\r\nmotionens yrkande 16 måste tillgången till antivirala medel för alla\r\ngravida hivsmittade kvinnor i Afrika garanteras även efter förlossningen\r\nför att både mor och barn skall överleva. Enligt motionärerna måste\r\ndessutom tillgången till preventivmedel för män i Afrika öka (yrkande\r\n17) och ytterligare resurser tillföras för att öka möjligheten för\r\nmänniskor i Afrika att hivtesta sig (yrkande 14).\r\nI motion 2003/04:U246 (m) yrkande 3 begärs att Sverige och EU skall\r\nverka för att FN skall fokusera på bekämpningen av hiv och man hänvisar\r\ntill att WHO t.ex. ledde den samordnande insatsen för att bekämpa\r\nsmittkoppor, vilket medförde att sjukdomen nu är utrotad. FN, och särskilt\r\nWHO och UNAIDS, borde nu verkligen fokusera på att bekämpa hiv/aids,\r\nvilket är världens största katastrof.\r\nI motion 2003/04:U251 (kd) yrkande 5 framhålls vikten av att uppmärksamma\r\ndet faktum att en viktig förutsättning för att bekämpa hiv/aids är att\r\nkvinnans status höjs, och därför är stöd till jämställdhetsarbetet i\r\nutvecklingsländerna mycket viktigt. I motionens yrkande 10 konstateras\r\natt aidshotet är globalt och kommer att kräva globala lösningar med\r\nstora ekonomiska uppoffringar som följd. Motionärerna menar att Sverige\r\nbör ta ett tydligare ansvar och låta de hiv/aids-relaterade resurserna\r\nutgöra en större del av den svenska utvecklings- och biståndsbudgeten.\r\nVidare ställer motionärerna i yrkandena 3 och 9 krav på att Sverige i\r\nökad utsträckning bör fokusera biståndsarbetet på att bygga upp fungerande\r\nhälso- och sjuvårdssystem och infrastruktur för svårt hivdrabbade länder\r\noch vidareutveckla stödjande åtgärdsprogram för föräldralösa barn till\r\nföljd av hiv/aids-spridningen.\r\nI motion 2002/03:U290 (kd) anser motionärerna att regeringen bör begära\r\nsärskilda handlingsplaner för bekämpning av hiv/aids i kombination med\r\nkrav på ökade rättigheter för kvinnor från de afrikanska länder där\r\nSverige bedriver utvecklingssamarbete (yrkande 8).\r\nI motion 2003/04:U312 (kd) kräver motionärerna, i yrkande 3, att\r\nbiståndsmedel skall avsättas till inrättandet av s.k. stödfamiljer för\r\nbarn som blivit föräldralösa på grund av den omfattande hiv/aids-spridningen\r\neller av annan orsak.\r\nI motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 9 krävs att Sida förbättrar sina\r\nkonsekvensanalyser vad gäller hiv-spridning i de projekt man stöder i\r\nAfrika.\r\nI motion 2003/04:U295 (s) framhålls att medel från vårt svenska bistånd\r\nanslås för att snabbt utveckla och distribuera bra och billigare mediciner\r\ntill tredje världens folk.\r\nI motion 2003/04:U300 (v) yrkandena 1 och 2 krävs ytterligare åtgärder\r\ninom biståndspolitiken för att motverka hiv/aids i södra Afrika och\r\nkraftigt ökade internationella insatser av bl.a. Europeiska unionen för\r\natt stödja de afrikanska staterna i kampen mot hiv/aids.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 21 framhålls att Sverige bör avsätta\r\nmer resurser av den totala biståndsbudgeten för kampen mot allvarliga\r\nsmittsamma sjukdomar i fattiga länder.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet kan med oro konstatera att omfattningen av hiv/aids-problematiken\r\nfortsätter att öka dramatiskt. Hiv/aids är ett av världens allvarligaste\r\nutvecklingsproblem med svåra följder för så gott som samtliga\r\nsamhällssektorer i de hårdast drabbade länderna. Utskottet konstaterar att\r\nfattigdom är både en orsak till och en effekt av spridningen av hiv/aids.\r\n\r\nMånga länder saknar resurser för förebyggande åtgärder och för att\r\nhantera konsekvenserna av hiv/aids på ett bra sätt. Sverige verkar såväl\r\nbi- som multilateralt för att samtliga samarbetsländer skall intensifiera\r\nsina ansträngningar i kampen mot hiv/aids. Insatser i Afrika - där\r\nhiv/aids-läget är svårast - bör, enligt utskottets mening, kompletteras\r\nmed åtgärder i regioner där epidemin växer snabbt, framför allt Asien\r\noch delar av Östeuropa.\r\nNyligen presenterade uppgifter av Världshälsoorganisationen WHO och\r\nUNAIDS visar att 5 miljoner människor infekteras av hiv bara under år\r\n2003 och att 3 miljoner människor dör i aids. Antalet aidssjuka och\r\nhivsmittade i världen uppgår i dag till 40 miljoner människor, av vilka\r\n2,5 miljoner av de smittade ännu inte har fyllt 15 år. De flesta av\r\ndessa lever under svåra förhållanden med t.ex. fattigdom, drogmissbruk,\r\nprostitution, våld och sexuella övergrepp. Många av de drabbade är\r\nbåde föräldralösa och hemlösa. Endast en bråkdel av dem vet att de är\r\nsmittade. De flesta som i dag smittas av hiv eller påverkas av de\r\nnegativa konsekvenser hiv/aids medför är barn och ungdomar. Utskottet\r\nvill i detta sammanhang hänvisa till betänkande 2002/03:UU4, vari\r\nutskottet särskilt uppmärksammat frågor rörande barn och hiv/aids (s. 26\r\nf.). Utskottet understryker dessutom vikten av att ungdomar själva\r\nengageras i det förebyggande arbetet och inte minst i arbetet med att\r\nöka användningen av kondomer.\r\nUtskottet menar att spridningen av hiv/aids måste ses som ett\r\nsäkerhetspolitiskt problem och riskerar att försvaga det konfliktförebyggande\r\narbetet. Utskottet kan i denna del konstatera att synen på hiv/aids som\r\nen säkerhetspolitisk riskfaktor delas av alltfler internationella aktörer.\r\nEnligt vad utskottet inhämtat verkar Sverige för att FN också skall ha\r\nett säkerhetspolitiskt perspektiv i organisationens hiv/aids-arbete. FN\r\nhar också de senaste åren på flera sätt intensifierat arbetet om sambanden\r\nmellan hiv/aids och stabilitet respektive säkerhet.\r\nVärldens regeringar enades i samband med FN:s millennietoppmöte i\r\nseptember år 2000 om målet att före år 2015 stoppa spridningen av bl.a.\r\nhiv/aids och malaria. Även i slutdokumentet från barntoppmötet år 2002\r\när kampen mot hiv/aids ett av huvudmålen.\r\nUtskottet kan konstatera att hiv/aids är ett utvecklingsproblem som\r\nkräver ett brett angreppssätt och åtgärder som tar fasta på såväl\r\nförebyggande arbete som vård, behandling och lindring av följderna för\r\nden enskilde och samhället som helhet. Det förebyggande arbetet förblir\r\nviktigt. Ökad öppenhet, delaktighet och jämställdhet är avgörande för\r\natt hindra spridningen. Varje länk i kedjan av de åtgärder som krävs\r\nför att hindra spridningen och lindra effekterna av hiv/aids måste\r\nförstärkas, från det förebyggande arbetet till vård och behandling,\r\ntillgång till läkemedel, forskning och framtagande av vaccin.\r\nUtskottet välkomnar att FN inrättat en kommission på hög nivå om\r\naidssituationen i Afrika. Syftet med denna är att försöka begränsa spridningen\r\nav hiv/aids i världsdelen. Kommissionen är främst tänkt att hjälpa de\r\nafrikanska staterna att hantera verkningarna av den epidemi som allvarligt\r\nhotar att hämma utvecklingen på kontinenten. Den kommer därmed inte\r\nenbart att arbeta med hiv/aids utan också med förvaltning och god\r\nsamhällsstyrning. Utskottet konstaterar i detta sammanhang vikten av att\r\nhiv/aids-problematiken erkänns och uppmärksammas från det politiska\r\nledarskapet i drabbade länder. Det är likaså angeläget att det sker en\r\nsatsning av nationella resurser och att dessa allokeras till förebyggande\r\nåtgärder. Trots att många afrikanska ledare lyckats höja det allmänna\r\nmedvetandet om hiv/aids och hur sjukdomen kan undvikas, återstår, enligt\r\nutskottets förmenande, mycket att göra i många länder.\r\nUtskottet ser med tillfredsställelse på att Sverige i det internationella\r\narbetet driver uppfattningen att sjukdomens allvarliga följder måste\r\nvara styrande för arbetet mot hiv/aids. Skillnader i kultur, religion\r\noch människosyn får därför inte lägga hinder i vägen för ett effektivt\r\narbete. Varje enskilt land har ett ansvar att förebygga och hindra\r\nspridningen av hiv/aids och hantera följderna av hivepidemin. Enligt\r\nutskottets mening bör Sverige i sin dialog med samarbetsländerna inom\r\nutvecklingssamarbetet särskilt stödja dessa länders eget arbete med att\r\nuppfylla de åtaganden som de gjort i internationella sammanhang vad\r\ngäller bekämpning av sjukdomen.\r\nDen av Sida utarbetade hiv/aids-strategin Att investera för framtida\r\ngeneration är ett arbetsverktyg för insatser inom alla sektorer och i\r\nalla samarbetsländer. Strategin lyfter fram olika typer av insatser som\r\nanses nödvändiga i kampen mot hiv/aids. Det handlar t.ex. om att öka\r\ndet politiska ansvaret, bygga ut effektiva hälsosystem, fortsätta\r\npreventionsarbetet, ge stöd till smittade och drabbade samt planera och\r\nhålla beredskap inom alla sektorer för att hantera konsekvenserna av\r\nepidemin.\r\nI takt med spridningen av hiv/aids ställs hälsovårdens resurser i\r\nutvecklingsländerna inför stora utmaningar. Utskottet kan konstatera att\r\nett mycket viktigt inslag i svenskt utvecklingssamarbete gäller\r\nuppbyggnaden av hälsosystem. Sverige bidrar aktivt inom både WHO och UNAIDS\r\nför att detta skall prioriteras. Inom den globala fonden har Sverige\r\nockså drivit uppfattningen att medel från fonden kan användas till att\r\nbygga upp hälsosystem.\r\nDet är utskottets uppfattning att UNAIDS, där Sverige ingår i styrelsen,\r\nunder sin korta existens i hög grad har bidragit till att öka\r\nuppmärksamheten på hiv/aids. Utskottet delar regeringens positiva syn på det\r\narbete som organisationen hittills utfört. Mycket återstår att göra och\r\nUNAIDS kommer att kunna spela en betydelsefull roll i arbetet med att\r\ngenomföra de åtaganden som världens länder gjorde i juni 2001 vid\r\ngeneralförsamlingens särskilda möte om hiv/aids. Inte minst tydligt är\r\ndetta i södra Afrika och i några av länderna i Östeuropa.\r\nDet krävs stora internationella insatser för att minska effekterna av\r\nhiv/aids. Även om allt större medel har ställts till förfogande är\r\nbehoven långt ifrån fyllda. Den största internationella satsningen är\r\nden globala fond som bildats för de tre sjukdomarna hiv/aids, malaria\r\noch tuberkulos. Den stora utmaningen är att samordna offentliga, privata,\r\nnationella och internationella resurser. Först när denna samordning\r\nsker i de enskilda länderna kan nödvändig effektivitet uppnås. FN har\r\nen central roll genom UNAIDS och de speciella hiv/aids-representanter\r\nsom FN utsett för olika regioner. WHO:s kompetens på området är av\r\nfortsatt stor betydelse. Även inom EU har hiv/aids fått större uppmärksamhet\r\nbåde politiskt och genom de satsningar som görs genom gemenskapens\r\nutvecklingssamarbete. Inom WTO har EU arbetat intensivt för att u-länderna\r\nskall få förbättrad tillgång till läkemedel.\r\nI dag uppgår det svenska stödet till hiv/aids-frågor till över 550\r\nmiljoner kronor. Mer än 300 miljoner kronor går till bilaterala insatser,\r\n60 miljoner till UNAIDS och 200 miljoner till den globala fonden.\r\nDessutom tillkommer bidrag från andra multilaterala program och medel\r\nfrån EU. Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit kraftigt ökade\r\nsatsningar på arbetet mot hiv/aids genom bl.a. ökade anslag till vissa\r\nviktiga internationella organ, såsom UNAIDS, UNFPA, UNDP och Unicef.\r\nDessa förslag behandlas i utskottets betänkande 2003/04:UU2 om budgeten\r\nför år 2004 avseende utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.\r\nUtskottet välkomnar regeringens avsikter att intensifiera de svenska\r\ninsatserna i kampen mot epidemin genom ett aktivt agerande i relevanta\r\nforum och genom kraftigt ökade finansiella satsningar. Utskottet delar\r\nregeringens bedömning att det är centralt att multilaterala organ som\r\nUNAIDS, UNFPA och den globala fonden har tillräckliga medel men också\r\natt ett ökat finansiellt fokus läggs på de organ som arbetar med breda\r\nfattigdomsinriktade frågor, särskilt kapacitetsuppbyggnad inom hälsosektorn\r\nmen också andra sektorer. Hiv/aids-relaterade insatser kommer därmed\r\natt få ökad prioritet i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Det är\r\nockså nödvändigt att förstärka multilaterala organ som UNDP och Unicef\r\nför genomförandet. Världens fattigaste drabbas även hårt av andra\r\nsjukdomar som malaria, tuberkulos och mässling. Utskottet anser att det\r\när mycket angeläget att stärka det förebyggande arbetet vad gäller dessa\r\nsjukdomar och att Sverige visar gott föredöme i synnerhet med\r\nvaccinationsprogram för mässling. Ett led är att göra de vaccin som finns mot\r\nsjukdomarna tillgängliga för alla. Utskottet har tidigare i betänkandet\r\nredogjort för sin uppfattning om sänkta kostnader samt garantier för\r\nutveckling av läkemedel mot sjukdomar som främst drabbar utvecklingsländer\r\noch därvidlag redogjort för bl.a. TRIPS-avtalet (se avsnittet Politik\r\nför social omsorg och folkhälsa).\r\nDet kan särskilt framhållas, menar utskottet, att svensk forskning inom\r\nområdet är internationellt erkänd. Det gäller såväl specifik medicinsk\r\nforskning om hiv/aids som forskning om internationell hälsa och utveckling.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige därmed har goda förutsättningar att\r\nbidra till att kunskaper och erfarenheter inom området får internationell\r\nspridning.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)\r\nyrkande 24, 2002/03:U290 (kd) yrkande 8, 2002/03:U294 (fp) yrkande 18,\r\n2002/03:U295 (m) yrkandena 17-20, 2002/03:U313 (c) yrkande 11, 2002/03:U327\r\n(kd) yrkandena 3-6, 8 och 9, 2003/04:U6 (kd) yrkande 18, 2003/04:U9 (c)\r\nyrkande 24, 2003/04:U11 (m) yrkande 5, 2003/04:U228 (s) yrkandena 1\r\noch2, 2003/04:U245 (m) yrkandena 1, 2, 8-14, 16 och 17, 2003/04:U246\r\n(m) yrkande 3, 2003/04:U248 (m) yrkandena 5 och 7, 2003/04:U251 (kd)\r\nyrkandena 3, 5, 9 och 10, 2003/04:U261 (kd) yrkande 9, 2003/04:U295 (s),\r\n2003/04:U300 (v) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U312 (kd) yrkande 3 samt\r\n2003/04:U348 (kd) yrkande 21.\r\n9. Funktionshindrades situation\r\nPropositionen\r\nRätten till inflytande, delaktighet och möjlighet att påverka sin\r\nsituation är ofta begränsad för personer med funktionshinder, bl.a. på\r\ngrund av en diskriminerande omgivning. Det är därför viktigt att\r\nfunktionshindrades rättigheter tydligt lyfts fram i politiken för global\r\nutveckling.\r\nDen ökade förståelsen för att fattigdom också inkluderar brist på\r\nmöjligheter och trygghet har satt fokus på respekten för mänskliga\r\nrättigheter som en utgångspunkt för ett lands utveckling. Utvecklingsländernas\r\negna fattigdomsstrategier skall vara utgångspunkten för landstrategierna,\r\noch rättighetsperspektivet skall även innebära att fokus läggs på\r\ndiskriminerade, exkluderade och marginaliserade individer och\r\ngrupper.\r\nMotionerna\r\nI 2002/03:U284 (kd) yrkande 29 framhålls att det behövs fler specifika\r\nbiståndsprojekt om funktionshinder. Motionärerna menar att ett långsiktigt\r\nmål är att integrera handikappaspekten i alla delar av projektcykel och\r\ngenomförande. Mot bakgrund av Sveriges nationella funktionshinderpolitik\r\när det en logisk utveckling att svenskt utvecklingssamarbete i en framtid\r\ntydligt lyfter fram människor med funktionshinder som en prioriterad\r\nmålgrupp.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 19 framhålls att funktionshinderfrågor\r\när rättighetsfrågor. För att inkludera funktionshinderfrågor i det\r\nsvenska utvecklingssamarbetet krävs bl.a. god kunskap om handikappfrågor\r\ninom de organisationer som bedriver utvecklingssamarbete. Bristen på\r\nfakta och statistik är ett stort problem, och det behövs därför mer och\r\nförbättrat samarbete mellan de funktionshindrades organisationer och\r\nSidas land- och strategiarbete.\r\nI motion 2003/04:U8 (s) framhålls att utvecklingssamarbetet skall ta\r\nsin utgångspunkt i de fattigas perspektiv och att konkreta strategier\r\ni framtiden även når människor med funktionsnedsättning, och i detta\r\narbete framhåller motionärerna särskilt Sidas betydelse.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 6 konstateras att människor med\r\nfunktionshinder ofta tillhör de fattigaste bland de fattiga. Funktionshindrade\r\nmänniskor i fattiga länder lever ofta ett isolerat liv, antingen på en\r\ninstitution eller undangömda i hemmen. Motionärerna kräver konkreta\r\nförslag om hur funktionshindrade i utvecklingsländer skall få en bättre\r\nlivssituation.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 16 framhålls att människor med\r\nfunktionsnedsättning i tredje världen ofta tillhör de fattigaste av de\r\nfattiga. De får erfarenhetsmässigt sällan del av biståndsinsatser.\r\nMotionärerna kräver att svenskt bistånd uppmärksammar denna grupps\r\nutsatthet och utvecklar strategier för att nå dem med biståndsinsatser.\r\nI\r\nmotion 2003/04:U316 (mp) yrkande 3 framhålls att Sida är en huvudaktör\r\noch har ett ansvar för att utarbeta konkreta strategier som även når\r\nmänniskor med funktionsnedsättning.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 27 framhålls att det krävs en ökad\r\nintegrering av människor med handikapp i svensk fattigdomsbekämpning\r\noch att detta inarbetas i alla Sidas insatser. Motionärerna kräver att\r\ndetta sker i enlighet med FN:s regler för att tillförsäkra människor\r\nmed funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet i samhällsutvecklingen.\r\n\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att Sverige har ett långvarigt engagemang med att\r\nbidra till att förbättra situationen för personer med funktionshinder.\r\nI sin skrivelse om ett barnrättsperspektiv i internationellt\r\nutvecklingssamarbete (skr. 2001/02:186) understryker regeringen i ett\r\ntiopunktsprogram att inget barn får diskrimineras. Särskilda strategiska\r\ninsatser för barn med funktionshinder har tagits fram i Sidas arbete\r\nmed att genomföra barnrättsperspektivet i biståndet. Under det gångna\r\nåret har Sverige lämnat särskilda bidrag för arbetet med att integrera\r\nhandikappfrågor i multilateralt och bilateralt utvecklingssamarbete med\r\nutgångspunkt i FN:s standardregler. Utskottet anser att ytterligare\r\ninsatser behövs inom detta område.\r\nUtskottet har inhämtat att Sida fått i uppdrag att i sin planering och\r\ni olika styrdokument i högre grad uppmärksamma vad som gäller för\r\npersoner med funktionshinder och hur biståndet bättre kan bidra till att\r\nfrämja denna grupps villkor. Landstrategiprocesserna skall genomsyras\r\nav synen om alla människors lika rättigheter inbegripet personer med\r\nfunktionsnedsättning. Omarbetning av Sidas riktlinjer för insatser för\r\natt nå personer med funktionshinder pågår, och även Sidas personal skall\r\nfå en ökad medvetenhet och kunskap om funktionshindrade personers villkor.\r\n\r\nSverige har givit aktivt stöd i olika former till arbetet med FN:s\r\nstandardregler för människor med funktionshinder. Dessa standardregler\r\när föremål för utveckling bl.a. med praktiskt användbara verktyg inom\r\nflera sektorer. Detta arbete är ännu inte avslutat och utskottet har\r\ninhämtat att det pågår ett arbete för att skapa en handikappkonvention\r\ninom FN.\r\nPersoner med egna funktionshinder har som företrädare för olika grupper\r\nknutits närmare FN:s översyn av hur funktionshindrade personers mänskliga\r\nrättigheter bäst kan främjas. Detta har bl.a. skett genom stöd till\r\ndeltagande i förhandlingsmöten i FN:s ad hoc-kommitté om en konvention\r\nom funktionshindrade personers rättigheter. Sverige var initiativtagare\r\ntill en fond för experter och frivilligorganisationer från utvecklingsländer\r\ni detta arbete. Regeringen bidrar också till två svenska ordförandes\r\nmöjligheter att fullgöra sina uppdrag i de blindas världsförbund och de\r\ndöv-blindas världsförbund. Sida ger vidare ett betydande stöd till ett\r\nnätverk med sju stora handikappinternationaler (International Disability\r\nAlliance). Sida har på olika sätt bidragit till att ta fram en\r\nverksamhetsplan för den afrikanska handikappdekaden (2000-2009) och till\r\nafrikanska deltagares möjlighet att mötas. En ansökan om bidrag för att\r\netablera ett sekretariat för dekaden är under beredning. Det svenska\r\ninternationella handikapparbetet får genom SHIA-stödet bidrag genom\r\nSida.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)\r\nyrkande 29, 2003/04:U6 (kd) yrkande 19, 2003/04:U8 (s), 2003/04:U9 (c)\r\nyrkande 6, 2003/04:U10 (fp) yrkande 16, 2003/04:U316 (mp) yrkande 3\r\nsamt 2003/04:U348 (kd) yrkande 27.\r\n10. Kultur och utbildning\r\nPropositionen\r\nKulturpolitiken har en speciell roll för att utveckla och stärka\r\nrelationerna med andra länder. Sverige vill värna mångfalden inom kulturen\r\noch på medieområdet och bidra till ett kulturutbyte som berikar och som\r\nökar förståelsen för de kulturskillnader som finns. Det är viktigt att\r\nfortsatt främja och utveckla den kulturella dialogen på alla nivåer,\r\ninte minst med och mellan utvecklingsländerna.\r\nPropositionen framhåller vikten av fortsatt stort stöd inom\r\nutvecklingssamarbetet för att stärka de fattiga ländernas utbildningssystem, t.\r\nex. insatser för att förstärka basutbildning inklusive icke-formell\r\nutbildning och vuxenutbildning. En allt större del kommer att ges inom\r\nramen för sektorprogramstöd, som bidrag till ländernas egna planer för\r\nutveckling av undervisningssektorerna.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:Kr371 (kd) yrkande 1 framhålls att för att kulturpolitiken\r\nskall verka för en kultur för alla överallt, och motionärerna menar att\r\nkultur kan utgöra ett immateriellt bistånd, något som bör uppmärksammas\r\ni den svenska biståndspolitiken. Möjligheten till kommunikation genom\r\nböcker och tidningar bör vara viktiga kulturella inslag i en biståndssatsning\r\nmed yttrandefrihet och demokrati som mål. Liknande krav framställs i\r\nmotion 2003/04:Kr391 (kd) yrkande 1 där det framhålls att Sverige bidrar\r\ntill utveckling i andra länder genom kulturbistånd, vilket bör uppmärksammas\r\nmer i den svenska biståndspolitiken.\r\nI motion 2003/04:U297 (s) framhålls att det inom svensk folkbildning\r\nfinns en väl utbyggd organisation, som i många fall gjort betydelsefulla\r\nbiståndsinsatser. Den resurs som svensk folkbildning utgör borde ges en\r\nmer framträdande roll i den plattform för svensk biståndspolitik som nu\r\ntas fram. Motionären menar att den grundläggande pedagogik som är\r\nfolkbildningens kärna kan vara en viktig inspirationskälla för studiegrupper\r\noch folkhögskolor i de länder med vilka Sverige har ett nära\r\nutvecklingssamarbete. Motionärerna menar i motion 2003/04:U348 (kd) yrkande\r\n18 att det för att främja en god utveckling i de fattigaste länderna\r\nkrävs ett omfattande undervisningsstöd och utbildningsbistånd.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet anser att det är viktigt att fortsatt främja och utveckla den\r\nkulturella dialogen på alla nivåer, inte minst med och mellan\r\nutvecklingsländer. Ett utbyte på kulturområdet berikar alla parter, inte minst\r\ndet svenska samhället, då det ofta är genom möten med människor i andra\r\nländer som kulturskillnader kan överbryggas och den ömsesidiga förståelsen\r\nmellan folk och länder kan stärkas.\r\nUtskottet konstaterar att kulturpolitiken sedan lång tid har varit länkad\r\ntill det internationella utvecklingssamarbetet genom insatser för ökad\r\ndemokrati och social, ekonomisk och kulturell utveckling. Sverige var\r\nett av de första länderna att ge kulturen en plats i utvecklingssamarbetet.\r\nI den handlingsplan som antogs vid Unescos (FN:s organisation för\r\nutbildning, forskning och kultur) världskonferens i Stockholm 1998\r\nunderströks att hållbar utveckling och kulturens blomstring är avhängiga\r\nvarandra och att ett grundläggande mål för människans utveckling är\r\nindividens sociala och kulturella förverkligande.\r\nMedieområdet är en viktig del av kulturpolitiken men också av avgörande\r\nbetydelse för hållbar utveckling. Yttrandefrihet och fri tillgång till\r\nmedier är förutsättningar för demokrati, och svenskt utvecklingssamarbete\r\nskall därför fortsatt inkludera stöd till en fri och oberoende journalistik\r\noch åtgärder för att främja oberoende mediers möjligheter att bidra\r\ntill allmänhetens tillgång till information och samhällsdebatt.\r\nDet svenska utbildningsstödet på olika nivåer liksom kulturbiståndet är\r\nsåledes viktiga områden inom utvecklingssamarbetet. Svensk folkbildning\r\nhar under lång tid haft en betydande roll i detta bistånd. Utskottet\r\nser det som självklart att det även gäller fortsättningsvis.\r\nUtskottet menar att Sverige skall fortsätta att ge ett stort stöd inom\r\nutvecklingssamarbetet till att stärka de fattiga ländernas utbildningssystem\r\noch anser att en allt större del skall ges inom ramen för sektorprogramstöd,\r\nsom bidrag till ländernas egna planer för utveckling av undervisningssektorerna.\r\nAtt höja utbildningsnivån är en av de främsta åtgärderna för utveckling\r\ni fattiga länder.\r\nRätten och tillgången till grundutbildning för både flickor och pojkar\r\när central i det svenska biståndet men utskottet understryker även\r\nbehovet av att stödja utbildning av lärare. Sverige stöder även många\r\ninsatser för utbildning genom hjälporganisationer av olika slag. På\r\nmultilateral nivå ger Sverige stöd bl.a. till FN:s barnfond, Unicef,\r\nsom lägger stor vikt vid utbildning. År 2002 gick ca 60 % av de sammanlagda\r\nsvenska utbetalningarna för utbildning till Afrika. Sidas stöd till\r\nutbildning har ökat från 6 till 8 % av utbetalningarna under år 2002,\r\nfrämst beroende på kraftigt ökade bidrag till primärutbildning.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:Kr371 (kd)\r\nyrkande 1, 2003/04:U297 (s), 2003/04:U348 (kd) yrkande 18 samt 2003/04:Kr391\r\n(kd) yrkande 1.\r\n11. Övriga bilaterala insatser\r\nPropositionen\r\nI propositionen framhålls att utvecklingen av informationstekniken är\r\nett av de områden där intressen mellan politiken för global utveckling\r\noch näringspolitiken sammanfaller. Det är angeläget att utvecklingsländer\r\nkan utnyttja den potential som informationsteknik har för ekonomisk och\r\nsocial utveckling och för förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.\r\nInformationsteknik är viktig för att skapa en global kunskapsbaserad\r\nekonomi, påskynda ekonomisk tillväxt och främja demokratisering.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 20framhålls vidare att inslaget av\r\nIT-bistånd är en viktig del av fattigdomsbekämpningen och att IT ger\r\nutvecklingsländerna möjlighet att delta i det globala samhället och\r\nskörda frukterna av ökat globalt välstånd. IT-revolutionen kan om den\r\nutnyttjas rätt erbjuda mycket goda möjligheter i fattigdomsbekämpningen,\r\noch motionärerna anser därför att Internetinfrastrukturen vid universitet\r\noch akademiska institut i utvecklingsländer bör byggas ut samtidigt som\r\ndistansutbildningar möjliggörs.\r\nI motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 7 framhålls att det är i krig och\r\nvid katastrofer som människors rättigheter kränks som mest och att den\r\nhumanitära rätten innebär att människor i konfliktområden har rätt till\r\nhumanitär hjälp. Motionärerna menar att det är viktigt att det humanitära\r\nbiståndet får ökat utrymme i det fredsuppbyggande arbetet och i\r\nutvecklingssamarbetet.\r\nI motion 2003/04:U312 (kd) yrkande 16krävs att Sverige initierar en\r\ndiskussion, på nationell och internationell nivå, om orättvisorna vad\r\ngäller det totala biståndet till barn i världen i olika utvecklingsfonder.\r\n\r\nI motion 2002/03:U220 (fp) framhålls att den utvecklade världen\r\nsystematiskt hindrar fattiga människor att försörja sig och ta sig ur\r\nfattigdomen. Orsaken är protektionismen i form av handelshinder och\r\nsubventioner. Motionären menar att den industrialiserade världen måste\r\nbetala ett skadestånd till världens fattiga utvecklingsländer motsvarande\r\nden gjorda skadan och den uteblivna utvecklingen som protektionismen\r\ngett upphov till. I motion 2003/04:U212 (fp) yrkande 1 framhålls att\r\nSverige för att hedra Anna Lindhs minne bör inrätta en kompensationsfond\r\ntill förmån för utvecklingsländernas folk till minne över den mördade\r\nutrikesministern. I motionens yrkande 2 krävs ett tillkännagivande om\r\natt Sveriges riksdag till Anna Lindhs kompensationsfond gör en årlig\r\nutbetalning motsvarande åtminstone en tiondel av den skada som svensk\r\nprotektionism i alla dess former åsamkar utvecklingsländernas folk.\r\nI motion 2003/04:U310 (fp) konstateras att FN under de senaste åren har\r\nkommit alltmer i fokus och förhoppningsvis kan FN utvecklas ytterligare\r\nså att konflikter helt hanteras inom FN-systemets ram. Trots detta och\r\ntrots att FN är ett mycket viktigt inslag i den svenska utrikespolitiken\r\nbedrivs det endast begränsad FN-forskning i Sverige. Motionären kräver\r\natt FN-forskningen skall stärkas och att den skall lokaliseras till\r\nUppsala universitet där det redan finns en god FN-kompetens.\r\nUtskottets överväganden\r\nDet är angeläget att utvecklingsländer kan utnyttja den potential som\r\ninformationsteknik har för ekonomisk och social utveckling och för\r\nförverkligandet av millennieutvecklingsmålen. Liksom regeringen ser\r\nutskottet informationsteknik som viktig för att skapa en global\r\nkunskapsbaserad ekonomi, påskynda ekonomisk tillväxt och främja demokratisering.\r\nDe hinder som finns måste angripas, bl.a. bristande infrastruktur,\r\ninvesteringar och utbildning. (Utskottet har tidigare berört frågan\r\nunder avsnittet Näringspolitik.)\r\nDet humanitära biståndet har enligt utskottets uppfattning ett stort\r\nutrymme att fylla såväl i fredsuppbyggande arbete som i utvecklingssamarbetet.\r\n\r\nUtskottet menar vidare att Sveriges internationella utvecklingssamarbete\r\nav tradition har kännetecknats av ett omfattande stöd till olika\r\nbarngrupper och att det finns fortsatt behov av direkta insatser för barn\r\noch ungdomar. Sverige ger stöd till genomförandet av barnkonventionen\r\nbl.a. genom omfattande bidrag till FN:s barnfond, Unicef, som har en\r\nviktig uppgift vad gäller att verka för att FN:s medlemsländer uppfyller\r\nsina åtaganden enligt konventionen. Fonden arbetar bl.a. med att mobilisera\r\npolitisk vilja och materiella resurser hos samarbetsländerna för att\r\nbygga upp deras egen kapacitet att tillgodose barnets behov och säkerställa\r\nbarnets rättigheter. I arbetet med att stödja utvecklingen av nationella\r\nhandlingsplaner är det viktigt att understryka det nationella ansvaret.\r\nOmvärlden kan vara med och stödja utarbetandet av sådana planer, men\r\nför att de skall bli långsiktigt hållbara och verkningsfulla måste de\r\nförst förstås och förankras i respektive land.\r\nMånga utvecklingsländer har inte förmått dra fördel av den ökande\r\nvärldshandeln. En viktig orsak till detta har varit att uppfattningen att\r\nutveckling bäst främjas genom betydande handelsbegränsningar länge var\r\nrådande. Under de senaste årtiondena har insikten växt om att tullar,\r\nsubventioner och andra handelshinder hämmar, snarare än främjar, utveckling.\r\nDen största skadan har åsamkats av de utvecklade ländernas handelshinder\r\ngentemot utvecklingsländerna. Utskottet kan dock inte se att motionens\r\nförslag är realistiska.\r\nUtskottet menar att forskningen om FN:s roll och uppgifter är viktig\r\noch ser gärna en utveckling av denna i Sverige. Däremot menar utskottet\r\natt lokaliseringsfrågan inte är en uppgift för riksdagen att ta ställning\r\ntill.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U220 (fp),\r\n2002/03:U284 (kd) yrkande 20, 2002/03:U296 (kd) yrkande 7, 2003/04:U212\r\n(fp) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U310 (fp) samt 2003/04:U312 (kd) yrkande\r\n16.\r\nSamarbetet med länder och regioner\r\n12. Svenskt samarbete med Central- och Östeuropa\r\nPropositionen\r\nCentral- och Östeuropa uppvisar, liksom andra regioner, stora variationer\r\nmellan länder och utvecklingsnivå. Även om de östeuropeiska länderna nu\r\nutvecklas snabbt kommer flera av dem under lång tid att brottas med\r\nomfattande problem, inte minst vad gäller fattigdom. På så sätt finns\r\nlikheter mellan flera östländer och utvecklingsländer i andra världsdelar\r\noch därför bör inte Central- och Östeuropa avgränsas från annat\r\nutvecklingssamarbete. I propositionen föreslås att samarbetet med Central-\r\noch Östeuropa förs samman med det internationella utvecklingssamarbetet.\r\nMålet för det internationella utvecklingssamarbetet, dvs. att det skall\r\nbidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra\r\nsina levnadsvillkor, blir då gällande även för det samarbete som bedrivs\r\nmed central- och östeuropeiska länder.\r\nHuvudområden för samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa kommer\r\nfortsatt att vara gemensam säkerhet, demokratins fördjupning, ekonomisk\r\nomvandling, social trygghet, miljö samt utbildning och forskning. Ett\r\njämställdhetsperspektiv skall prägla samarbetet.\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 29 konstateras att ett effektivt svenskt\r\nutvecklingssamarbete bedrivs med Central- och Östeuropa men att det\r\ninte bör slås samman med det övriga internationella utvecklingssamarbetet.\r\n\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 26 anser motionärerna att det vore en\r\neffektivitetshöjande åtgärd att östbiståndet och övrigt bilateralt\r\nbistånd slås samman, men understryker att målet att främja demokrati\r\nmåste vara överordnat.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 16 konstateras att tidsperspektivet\r\nför stödet till Central- och Östeuropa är relativt kort jämfört med\r\nu-landsbiståndet, som har ett betydligt längre perspektiv. Motionärerna\r\nmenar att det därför vore fel att slå samman dessa två skilda verksamheter,\r\nsärskilt som u-landsbiståndet i allt högre grad inriktas på de fattigaste\r\nländerna vars problem är väsentligt annorlunda än de som råder i Central-\r\noch Östeuropa. Ett tillkännagivande om att Sverige bör fullfölja och\r\nutöka samarbetsprojekten med regionerna i nordvästra Ryssland begärs i\r\nmotion 2003/04:U249 (m) yrkande 4.\r\nI motion 2002/03:U237 (m) framhålls att ingen fråga är viktigare än\r\nsituationen för barn och deras uppväxtvillkor. Genom det kommunistiska,\r\ntotalitära systemets sönderfall har fattigdomen synliggjorts och\r\nfördjupats, i synnerhet i de länder som fortfarande sitter fast i gamla\r\nstrukturer. Motionärerna menar i yrkande 6 att svenska stödinsatserna\r\ntill Central- och Östeuropa måste utformas i perspektiv av en EU-integration\r\nav flera av dessa länder och i yrkande 9 att Sverige i öststödet, i\r\nbilaterala kontakter och inom ramen för EU bör verka för att utsatta\r\nbarn i Östeuropa får gå i skolan och ges del av det välstånd som växer\r\nfram. Sverige bör också främja lagstiftning som ger skydd för utsatta\r\nkvinnor och barn. I yrkande 10 menar motionärerna att svenskt östbistånd\r\nskall stödja smittskyddsarbete, särskilt vad gäller tbc och hiv/aids.\r\nSåväl EU:s öststöd som det svenska öststödet bör, enligt motionens\r\nyrkande 11, genomsyras av frågor som rör barns sociala situation och\r\nskolgång. Sverige bör också verka för att utsatta barn i Central- och\r\nÖsteuropa får gå i skolan (yrkande 8). I yrkande 13 konstateras att\r\nsvenskt stöd hittills främst har gått till Polen och de baltiska staterna.\r\nEnligt motionerna bör stödet flyttas österut till de åtta regionerna\r\ni nordvästra Ryssland, bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad, samt\r\nVitryssland, med fokus på demokratistöd och kanaliseras genom oberoende\r\norganisationer (yrkande 14). I yrkande 15 framhålls vidare att Sverige\r\nmåste kritisera kränkningarna av de mänskliga fri- och rättigheterna\r\nsom äger rum i Ryssland. På områden med speciell svensk kompetens behöver\r\nmöjligheten till svenskt stöd inte vara geografiskt begränsad utan även\r\nkunna omfatta länder som t.ex. Ukraina eller södra Kaukasus och\r\nCentralasien. Motionärerna menar att det svenska suveränitetsstödet till\r\nEstland, Lettland och Litauen inte automatiskt bör avvecklas när staterna\r\nblir EU-medlemmar (yrkande 16).Vidare menar motionärerna i yrkande 18\r\natt stödet till Central- och Östeuropa i första hand bör kanaliseras\r\ngenom EU och andra multilaterala organ, som t.ex. Nordiska rådet, som\r\nsärskilt på miljöområdet gör betydande insatser. Det svenska stödet\r\nskall främst stödja demokratins, rättsstatens och marknadsekonomins\r\nutveckling i kandidatländerna.\r\nEnligt motion 2002/03:U240 (fp) utgör förbättrade kommunikationer ett\r\nstrategiskt viktigt inslag i nordvästra Rysslands närmare knytning till\r\nNorden och Europa. Utvecklingen av öst-västliga kommunikationer är av\r\nstor betydelse inte minst på Nordkalotten och de ryska regioner som\r\nvetter mot Norra ishavet. En starkare ekonomisk och social utveckling\r\nunder miljömässigt sunda förhållanden har goda förutsättningar när\r\nregionen är rik på naturresurstillgångar. Motionärerna menar i yrkande\r\n6 att utvecklingen av kommunikationer är en viktig uppgift inom ramen\r\nför t.ex. Barentssamarbetet. Vidare menar motionärerna i yrkande 7 att\r\ndet är viktigt att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling av\r\nenklaven Kaliningrad, vars strategiska ställning är viktig för den\r\nsäkerhetspolitiska stabiliteten i södra Östersjön. Enligt motionärerna,\r\ni yrkande 8, är det viktigt att de nordiska regeringarna verkar för\r\natt Kaliningradfrågan får en tillfredsställande lösning inom ramen för\r\nden kommande EU-utvidgningen.\r\nI motion 2002/03:U246 (m) konstateras att staten med tvång omhändertar\r\nbarn med funktionshinder i flera av EU:s blivande nya medlemsstater.\r\nBarn som är utvecklingsstörda och barn som är flerhandikappade omhändertas\r\noch placeras på institutioner där det stora flertalet tvingas stanna\r\nlivet ut, trots att många barn har en eller båda föräldrarna i livet.\r\nDet är viktigt att respektive lands regering är beredd att erkänna att\r\ndessa problem finns och att de dessutom är beredda att vidta åtgärder.\r\nEnligt motionären måste förändringar genomföras i flera av ansökarländerna,\r\noch de funktionshindrades situation i Östeuropa måste granskas vid\r\ndessa länders förhandlingar om EU-medlemskap.\r\nMotionärerna bakom motion 2002/03:U294 (fp) anser att biståndet till\r\nVitryssland har varit en radikal föregångare för framtidens demokratibistånd\r\noch att Vitrysslandsprogrammet därför bör förlängas samt att man i\r\nprogrammet bör prioritera insatser som gynnar demokratisering och\r\njämställdhet. Vidare bör erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet användas\r\nsom en grund för ett mer omfattande folkrörelseinriktat\r\ndemokratibiståndsprogram,\r\neftersom det i många totalitära och auktoritära stater finns\r\ndemokratirörelser som vill samarbeta med svenska folkrörelser för att stärka\r\nsitt eget demokratiarbete (yrkande 6). I motionens yrkande 21 framhålls\r\natt Sveriges samarbete med länderna i Central- och Östeuropa och på\r\nBalkan inte handlar om samma frågor som samarbetet med utvecklingsländerna.\r\nDet grundläggande i Central- och Östeuropa är att bryta förlamningen\r\nsom decennier av kommunistiskt styre inneburit.\r\nI motion 2002/03:U316 (s) framhålls att det, mot bakgrund av innehållet\r\ni barnkonventionen och med vetskap om de eländiga förhållanden som många\r\nbarn lever under inom Östersjöregionen, är viktigt att Sverige i sitt\r\nsamarbete fortsätter att agera för dessa barn. Motionärerna menar att\r\ndet krävs ökade ansträngningar och intensifierat arbete på ett långsiktigt\r\noch målmedvetet sätt för att förbättra den sociala situationen för barnen\r\ni området.\r\nI motion 2002/03:U323 (m) yrkande 28 framhålls att EU-utvidgningen är\r\nden viktigaste åtgärden för att främja en positiv ekonomisk och politisk\r\nutveckling i Central- och Östeuropa. Många av länderna har redan lyckats\r\ndriva igenom reformer som resulterat i en mycket positiv utveckling de\r\nsenaste åren både vad gäller demokrati och marknadsekonomi. Motionärerna\r\nmenar att bistånd inte är det naturliga tillståndet utan att handel,\r\ninvesteringar, politisk samverkan och utbyten på alla områden i stället\r\när det långsiktigt naturliga arbete som måste uppmuntras.\r\nI motion 2003/04:U220 (c) konstateras att såväl Vitryssland som Ukraina\r\nhar stora behov av fortsatt stöd från Sverige. Vitryssland behöver hjälp\r\nmed att transformera sitt land från diktatur till demokrati och Ukraina\r\nhar påbörjat och kommit förhållandevis långt i demokratiseringsprocessen\r\noch behöver stöd för att stärka den demokratiska utvecklingen (yrkande\r\n3). Svenska frivilligorganisationer och partinära organisationer har\r\nfortsättningsvis en stor roll att spela i utvecklingsprocessen i\r\nVitryssland, Ukraina och Moldavien. Länderna brottas fortfarande med en\r\nmängd problem och har en lång väg att gå innan de blir fullvärdiga\r\ndemokratier och uppnår samma levnadsstandard som EU:s medlemsländer\r\n(yrkande 4).\r\nMotionärerna bakom motion 2002/03:U230 (s) menar att det fordras företag\r\nsom ger arbete för att människor i länder som Bosnien, Kosovo eller\r\nSomalia skall kunna få en dräglig livsföring. Att skapa sysselsättning\r\när helt avgörande för dessa länders framtid. Sverige bör därför långsiktigt\r\nhjälpa till med att ge dessa länder en företagsutveckling så att de på\r\nsikt kan stå på egna ben bl.a. genom att skapa möjligheter för ekonomiskt\r\nstöd för etablering av småföretag.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att Central- och Östeuropa uppvisar, liksom andra\r\nregioner, stora variationer mellan länder och utvecklingsnivå. Även om\r\nde östeuropeiska länderna nu utvecklas snabbt kommer flera av dem under\r\nlång tid att brottas med omfattande problem, inte minst vad gäller\r\nfattigdom. Det finns därför stora likheter mellan flera östländer och\r\nutvecklingsländer i andra världsdelar. Det svenska utvecklingssamarbetet\r\nkommer efter EU-utvidgningen att koncentreras på nordvästra Ryssland\r\noch länderna öster om Baltikum och Centraleuropa.\r\nMot denna bakgrund delar utskottet regeringens förslag att samarbetet\r\nmed Central- och Östeuropa skall sammanföras med det internationella\r\nutvecklingssamarbetet. Målet för det internationella utvecklingssamarbetet\r\n- att det skall bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor\r\natt förbättra sina levnadsvillkor - gäller då även för samarbete som\r\nbedrivs med central- och östeuropeiska länder. Sammanslagningen med\r\nbiståndet till utvecklingsländerna innebär dock inte att redovisningen\r\nav utbetalade medel inte fortsättningsvis kommer att skilja på om medlen\r\när OECD/DAC-klassade eller inte.\r\nUtskottet menar att europeisk integration är den övergripande politiska\r\nmålsättning som flertalet av de aktuella länderna själva har. För\r\nRyssland, Ukraina, Moldavien och, förutsatt en demokratisk utveckling,\r\näven Vitryssland handlar det om ett alltmer utvecklat samarbete med EU\r\nmed utgångspunkt i de s.k. partnerskaps- och samarbetsavtalen (PSA).\r\nDetta innebär att skäl finns att se på samarbetet med Östeuropa och\r\nvästra Balkan och det s.k. Wider Europe i ett sammanhang där europeisk\r\nintegration är en mäktig drivkraft för utveckling och fattigdomsbekämpning.\r\nUtskottet menar att erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet kan\r\nanvändas som en grund för ett mer omfattande folkrörelseinriktat\r\ndemokratibiståndsprogram då det i många totalitära och auktoritära stater\r\nfinns demokratirörelser som vill samarbeta med svenska folkrörelser och\r\nstärka sitt eget demokratiarbete.\r\nUtskottet konstaterar att länderna på västra Balkan kopplas allt närmare\r\nEU i en process vars långsiktiga mål är att länderna blir medlemmar i\r\nEU. För många av länderna är skillnaden i levnadsvillkor och deras val\r\nav ekonomisk och social politik avgörande för hur integreringen i övriga\r\nEuropa kommer att ske. Näringslivet har en viktig roll att fylla för\r\natt underlätta människors livsvillkor och integration i Europa.\r\nSom en del i strävandena mot en närmare integration med EU bör samarbetet\r\nfrämja ländernas relation med Sverige. Med samarbetsländernas behov som\r\nutgångspunkt inriktas insatserna på sådana områden där Sverige har erkänd\r\noch efterfrågad kompetens. Stöd till utbyte mellan svenska myndigheter\r\noch deras motsvarigheter i Central- och Östeuropa spelar här en viktig\r\nroll. Där så är lämpligt bör den svenska resursbasen utnyttjas. Ett\r\njämställdhetsperspektiv skall prägla samarbetet och även barnrättsperspektivet\r\när av stor betydelse. Utskottet ansluter sig i övrigt till de huvudområden\r\nför samarbetet som propositionen anger.\r\nKonflikter kan uppstå mellan de instrument som styr det europeiska\r\nintegrationsarbetet och nationella fattigdomsstrategier. Sverige bör\r\ndärför verka för att de nationella fattigdomsstrategierna i respektive\r\nland samordnas med arbetet för europeisk integration.\r\nUtskottet vill särskilt stryka under hur viktigt demokrati- och MR-stödet\r\när för Östeuropas utveckling. Det sociala området har under lång tid\r\nvarit framträdande i stödinsatserna, och även fortsättningsvis blir\r\ninsatser för barn och kvinnor av särskild vikt, liksom insatser för\r\nfunktionshindrade och för den bristande hälsosituationen, inte minst\r\nspridningen av tuberkulos och hiv/aids.\r\nUtskottet vill avslutningsvis framhålla att stödet till Central- och\r\nÖsteuropa styrs av de mål, perspektiv och huvuddrag som tidigare redogjorts\r\nför i detta betänkande.\r\nMed vad som ovan anförts tillstyrker utskottet proposition 2002/03:122\r\nyrkande 3 samt avstyrker motionerna 2002/03:U230 (s), 2002/03:U237 (m)\r\nyrkandena 6, 8-11, 13-16  och 18, 2002/03:U240 (fp) yrkandena 6-8,\r\n2002/03:U246 (m), 2002/03:U294 (fp) yrkandena 6 och 21, 2002/03:U316 (s),\r\n2002/03:U323 (m) yrkande 28, 2003/04:U6 (kd) yrkande 29, 2003/04:U10\r\n(fp) yrkande 26, 2003/04:U11 (m) yrkande 16, 2003/04:U220 (c) yrkandena\r\n3 och 4 samt 2003/04:U249 (m) yrkande 4.\r\n13. Sveriges samarbete med övriga länder\r\nPropositionen\r\nSvenskt långsiktigt samarbete bör grundas på samsyn med samarbetsländerna\r\nvad gäller huvuddragen i en effektiv politik för fattigdomsbekämpning.\r\nTyngdpunkten bör ligga på de fattigaste länderna.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U209 (kd) framhålls att i det spända läge som råder\r\nmellan länderna i Mellanöstern är det av yttersta vikt att förtroende\r\nskapas mellan parterna. Motionärerna menar att detta inte minst gäller\r\ni frågan om vilken bild som sprids genom medier och i skolan av respektive\r\npart. Sverige måste verka för att internationellt bistånd till Palestina\r\nav mottagaren inte används så att målet att uppnå en hållbar fred i\r\nområdet försvåras. Liknande krav framförs även i motion 2003/04:U206\r\n(kd) där motionären anser att Sverige bör ställa krav för bistånd till\r\nden palestinska myndigheten och som villkor för att erhålla svenskt\r\nstöd att den aktivt skall främja mänskliga rättigheter samt ta avstånd\r\nfrån antisemitism.\r\nEnligt motion 2002/03:U257 (mp) yrkande 3 måste Sverige se över effekterna\r\nav biståndet till det krigsdrabbade Sudan och verka för att biståndsanslagen\r\ninte används på ett sätt som förlänger lidandet för befolkningen.\r\nInriktningen på det svenska biståndet till Kuba bör, enligt motion 2002/03:U266\r\n(fp) yrkande 3, vara ägnat att stärka demokratirörelsen för att möjliggöra\r\nen demokratisering av landet i framtiden. Bistånd till demokratiskt\r\nsinnade krafter på Kuba, i opposition mot det nuvarande förtrycket, bör\r\nsåledes förmedlas genom enskilda organisationer medan något bilateralt\r\nbiståndssamarbete med Kuba inte bör äga rum. I motion 2002/03:U284\r\n(kd) ogillas att Sverige ger bistånd till Kubas statliga organ för att\r\nbl.a. påskynda ekonomiska och politiska reformer. Enligt motionärerna\r\nskall biståndet i stället kanaliseras via frivilliga organisationer\r\ntill oppositionella kubaner som arbetar för ett pluralistiskt och\r\ndemokratiskt Kuba med respekt för de mänskliga rättigheterna (yrkande 9).\r\nÄven i motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 12 krävs att svenskt bistånd\r\ntill Kuba skall kanaliseras via frivilligorganisationer till dem som\r\narbetar för ett nytt och demokratiskt Kuba med respekt för de mänskliga\r\nrättigheterna.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 7 framhålls att de goda erfarenheterna\r\nav Vitrysslandsprogrammet bör användas för utarbetandet av ett Kubaprogram\r\nsom har som främsta mål att stärka demokratirörelsen i Kuba.\r\nEnligt motion 2002/03:U273 (v) yrkande 7 lider befolkningen i norra\r\nIrak/irakiska Kurdistan brist på energi och infrastruktur. I den svenska\r\nbiståndsstrategin för irakiska Kurdistan bör medel ges för utbyggnaden\r\nav olika energikällor och infrastrukturen. I yrkande 8 hävdas att\r\nbiståndet till jordbruket i norra Irak/irakiska Kurdistan fortfarande är\r\nnödvändigt för att regionen skall bli självförsörjande vad gäller\r\nlivsmedel. Sverige bör medverka till att ett sådant stöd kommer till stånd\r\nsom även omfattar hjälp till sanering av marken. I motionens yrkande 9\r\nkonstateras att befolkningen i irakiska Kurdistan inte har några gasmasker\r\noch att bristen på viktiga mediciner är stor. Sverige måste därför i FN\r\ndriva frågan om befolkningens säkerhet och skydd så att de får tillgång\r\ntill gasmasker, medicin och mat.\r\nI motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 3 konstateras att strävanden för att\r\nförbättra styrelseskick och situationen för demokrati görs i flera länder\r\noch att ett exempel är den antikorruptionslag som presenterades av Kenyas\r\nregering i augusti 2001 men som i två omröstningar röstades ned av\r\nparlamentet. Motionärerna menar att Sverige bör föra en dialog med både\r\nregering och opposition samt sätta press på Kenyas regering att ta bort\r\nklausulen om amnesti och lägga fram förslaget för ny omröstning.\r\nI motion 2002/03:U297 (mp) yrkande 3 konstateras att situationen i\r\nAfghanistan är extrem och att över två decenniers inbördeskrig har slagit\r\nsönder landet som redan dessförinnan var ett av de fattigaste och minst\r\nutvecklade i Asien. Det svenska biståndsorganet omfattar både ett\r\nlångsiktigt utvecklingsarbete och en beredskap för akuta katastrofsituationer\r\noch den svenska landramen för Afghanistan bör ges särskild uppmärksamhet.\r\nI yrkande 4 konstateras att det finns parallella behov av omedelbar,\r\nfortsatt och förstärkt katastrofhjälp samt ett långsiktigt utvecklings-\r\noch demokratiuppbyggnadsbistånd.\r\nNär det gäller bristsituationen i de västsahariska flyktinglägren i\r\nAlgeriet framförs i motion 2002/03:U304 (v) krav på att Sverige ökar\r\nsitt humanitära stöd (yrkande 4) och att Sverige bistår det västsahariska\r\nfolket med utbildningsinsatser genom att ge västsahariska stipendiater\r\nplats vid svenska skolor och universitet (yrkande 5). I motion 2003/04:U225\r\n(mp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att Sverige aktivt bör ge\r\nhjälp till de västsahariska flyktingarna så att de kan återvända från\r\nAlgeriets ökentält till Västsahara och att de där får hjälp att bygga\r\nupp ett nytt liv genom riktade biståndsinsatser. I motion 2003/04:U267\r\n(s) yrkande 5 framhåller motionärerna att Sverige bör utöka sina relationer\r\nmed Västsahara och att ett viktigt symboliskt steg vore att starta ett\r\nungdomsutbyte mellan Sverige och Västsahara. Ett sådant utbyte skulle\r\nkunna ske genom att några svenska ungdomar varje år reser och besöker\r\nVästsaharas flyktingläger samtidigt som några västsahariska studenter\r\nvarje år tas emot för att studera en tid i Sverige.\r\nI motion 2003/04:U217 (v) yrkande 2 kräver motionärerna att Sverige,\r\nsom en av de stora bidragsgivarna till WFP, arbetar för att livsmedelsstödet\r\ntill de västsahariska flyktingarna avsevärt förstärks. Även i\r\nmotion 2003/04:U267 (s) yrkande 3 konstateras att de västsahariska flyktingarna\r\när totalt beroende av internationell hjälp för sin överlevnad. Därför\r\nkrävs att den humanitära situationen i flyktinglägren måste förbättras\r\ngenom ökade anslag till FN:s matprogram.\r\nI motion 2003/04:U244 (v) framhålls att det är av största vikt att den\r\nsvenska regeringen tydligt redovisar på vilket sätt Sverige samarbetar\r\nmed Colombia och hur det svenska biståndet till Colombia används (yrkande\r\n2). Vidare bör den colombianska regeringen redovisa hur biståndsanslagen\r\nanvänds för att garantera att dessa inte kan kopplas till \"Plan Colombia\"\r\noch USA:s militära stöd och operativa verksamhet i Colombia och om sådana\r\ngarantier inte kan ges av oberoende källor bör biståndet tills vidare\r\nfrysas(yrkande 3).\r\nI motion 2003/04:U263 (s) föreslås att svenskt bistånd organiseras så\r\natt stöd ges till irakier boende i Sverige att återvända på kortare\r\neller längre tid, samt att de ideella organisationer som arbetar med\r\nfrivillig återvandring får möjlighet att i olika projekt medverka i\r\ndenna satsning.\r\nI motion 2002/03:U328 (kd) yrkande 18 framhålls att det inte endast är\r\nafrikanska länder som behöver uppmärksammas utan även i länder som Kina\r\noch Indien krävs insatser för att tillgodose kvinnors rätt till mänskliga\r\nrättigheter.\r\nMotionärerna kräver i motion 2003/04:U10 (fp) i yrkande 20 att det\r\nsvenska biståndet till Laos och Vietnam helt fasas ut.\r\nUtskottets överväganden\r\nSverige stöder fullt ut FN:s roll och fredsplanen för Västsahara och de\r\npågående medlingsansträngningarna i syfte att nå en snar och varaktig\r\nlösning. Utskottet understryker att principen om avkolonisering och\r\nrätt till självbestämmande också gäller för Västsaharas folk. Sverige\r\när en av de största bidragsgivarna till FN:s flyktingkommissaries arbete\r\nUNHCR och har beredskap att bidra om det blir aktuellt med ett återvändande.\r\n\r\nDe humanitära frågorna (flyktingar, krigsfångar, försvunna) utgör en\r\nviktig aspekt av Västsaharakonflikten, och Sverige arbetar för att dessa\r\nfrågor skall få en lösning. Sverige är av tradition en viktig bidragsgivare\r\ntill de västsahariska flyktingarna och har länge bidragit med humanitär\r\nhjälp via enskilda organisationer.\r\nUtskottet anser att det är viktigt att Sverige verkar för ökad humanitär\r\nhjälp från andra länder och internationella organisationer för de\r\nvästsahariska flyktingarna, eftersom tillgången på mat har minskat i lägren.\r\n\r\nUtskottet menar att en bestående fred är en förutsättning för en positiv\r\nutveckling och en reell demokratisering i Sudan. Civilbefolkningen har\r\ndrabbats hårt av det utdragna kriget, som lett till att omkring två\r\nmiljoner sudaneser dött och drygt fyra miljoner människor blivit flyktingar\r\ni sitt eget land. I avsikt att stödja fredsprocessen, öka respekten för\r\nmänskliga rättigheter och uppmuntra en demokratisering fortsätter EU\r\nden politiska dialogen med Sudan, vilket ger möjlighet till ett ökat\r\nmeningsutbyte, inte bara med regeringen utan också med andra grupper i\r\ndet sudanesiska samhället. Det finns återkommande uppgifter om summariska\r\navrättningar, bombning av civila mål, försvinnanden, tvångsförflyttningar,\r\ntvångsarbete och tvångsrekrytering. Sverige ger ett omfattande humanitärt\r\nbistånd till Sudan. Stödet kanaliseras via FN-organisationer samt svenska\r\noch internationella enskilda organisationer. År 2000 utbetalades ca 95\r\nmiljoner kronor. Det svenska biståndet styrs av en humanitär strategi,\r\nvilken inriktas på att hjälpa de mest utsatta grupperna - internflyktingar,\r\nkvinnor och barn. Genom strategin ges också möjlighet att främja\r\nförsoning och konfliktlösning på lokal nivå, inklusive stöd till lokal\r\nkapacitetsuppbyggnad inriktad på bl.a. mänskliga rättigheter och demokrati.\r\n\r\nUtskottet konstaterar att det från svensk sida fästs stor vikt vid\r\ndemokratirörelsen i Kuba. Sverige har kontakt med såväl myndigheter som\r\norganisationer och enskilda. Dessa kontakter skall utvecklas vidare på\r\nlämpligt sätt, bl.a. genom att främja en dialog om mänskliga fri- och\r\nrättigheter liksom yttrande- och pressfrihet med olika delar av det\r\nkubanska samhället. Värdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser\r\ni Vitryssland bör tas till vara i den mån de är relevanta i den kubanska\r\nkontexten. Utskottet menar att denna form av utbyte av erfarenheter bör\r\nöka.\r\nUtifrån EU:s gemensamma ståndpunkt har man genom förklaringar, demarcher\r\noch andra kontakter med Kubas regering vid upprepade tillfällen framhållit\r\nvikten av att Kuba respekterar de mänskliga rättigheterna. Även FN:s\r\nkommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt forum för att verka\r\nför respekt för mänskliga rättigheter i Kuba. Samtidigt vill utskottet\r\nunderstryka att den amerikanska blockaden av Kuba inte gagnar ett öppnare\r\noch mer demokratiskt samhälle.\r\nUtskottet konstaterar att utländska företags investeringar i utvecklingsländer\r\ni dag är många gånger större än det samlade internationella\r\nutvecklingssamarbetet. Investeringarna är emellertid ojämnt fördelade och mycket\r\nbegränsade i de fattigaste länderna. Detta visar på behovet av att\r\nförbättra förutsättningarna för tillväxt- och sysselsättningsfrämjande\r\ninvesteringar - både inhemska och utländska - i de fattigaste länderna.\r\nFN:s världstoppmöte i Johannesburg slog fast hållbar utveckling med\r\ndess tre dimensioner - den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga.\r\nVikten av näringslivets medverkan och företagens utvidgade ansvar\r\nunderströks.\r\nUtskottet konstaterar att samtidigt som ansträngningar görs för att\r\nigen få i gång fredsprocessen i Mellanöstern så begås ständiga brott\r\nmot folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Övergrepp och förödmjukelser\r\ndrabbar palestinierna i strid mot de folkrättsliga konventioner Israel\r\ngodkänt. I detta sammanhang vill utskottet upprepa sin åsikt att\r\nantisemitism är en oacceptabel företeelse. Sveriges regering har engagerat\r\nsig i kampen mot antisemitismen.\r\nSverige och EU ger stöd till framväxten av en demokratisk palestinsk\r\nrättsstat. I detta stöd ingår att försöka utveckla och förbättra den\r\npalestinska myndigheten. En fråga som ständigt tas upp i kontakterna\r\nmed den palestinska myndigheten är efterlevnaden av de mänskliga\r\nrättigheterna. I Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med palestinierna\r\när stödet till MR-organisationer en mycket viktig del.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige stöder den begränsade autonomi som\r\nutvecklats i norra Irak. Frågor om omfattningen av självstyret i norra\r\nIrak och områdets framtida ställning inom ramen för Iraks internationellt\r\nerkända gränser bör enligt utskottets mening avgöras av parterna själva.\r\nUtskottet vill understryka att det finner de demokratiska landvinningarna\r\nvärdefulla och anser att det vore positivt med en fortsatt utveckling\r\ni demokratisk riktning i de autonoma områdena i norra Irak.\r\nSverige har undersökt möjligheterna till ett utbyte mellan svenska\r\nuniversitet och universitet i norra Irak. Utbytet är tänkt att vara ett\r\nstöd för utbildningsinstitutionerna i området samt bidra till att stärka\r\nden pågående demokratiseringsprocessen i norra Irak. Förhoppningen är\r\näven att universitetssamarbetet på sikt skall minska utflyttningen från\r\nområdet. Även andra projekt för att stärka demokratiseringsprocessen\r\nkan tänkas komma i fråga.\r\nUtskottet har inhämtat att Sverige under ordförandeskapet i EU tog\r\ninitiativ till en politisk dialog med Kenya. Syftet var att försöka\r\nåstadkomma en informell men regelbunden dialog med regeringen och andra\r\nintressenter för att öka samförståndet och öka EU:s möjligheter att\r\nfungera mer effektivt i utvecklingssamarbetet med Kenya. Efter vissa\r\ninledande svårigheter är förhoppningen att dialogen nu kan fortsätta\r\noch fokusera på de viktigaste frågorna kring mänskliga rättigheter,\r\ndemokratifrågorna, inklusive valprocessen och konstitutionsreformen.\r\nUnder senare år har ett rikt civilt samhälle vuxit fram i Kenya och\r\nrespekten för de mänskliga rättigheterna granskas av en rad organisationer.\r\n\r\nUtskottet konstaterar att Sverige har varit engagerat i Afghanistan i\r\növer 20 år och varit en av de största biståndsgivarna till landet. En\r\nstor del av biståndet har gått till stöd för flyktingar och internflyktingar,\r\ngenom bl.a. UNHCR, Röda Kors-rörelsen, Unicef och Svenska Afghanistankommittén\r\n(SAK). SAK har t.ex. startat mobila hälsokliniker och skolor i\r\ninternflyktingläger i Afghanistan. Av Sveriges fortsatta bidrag till humanitära\r\ninsatser, återhämtning och återuppbyggnad kommer flyktingstöd även\r\nfortsättningsvis att vara en central komponent. Bistånd till barn, som\r\nvarit speciellt utsatta under kriget, kommer att prioriteras.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige stöder den reformprocess som pågår i\r\nVietnam. Syftet med insatserna är framför allt att bidra till en\r\ndemokratisk utveckling och påskynda en övergång till marknadsekonomi och\r\nett samhälle med större respekt för de mänskliga rättigheterna. I Laos\r\när den utbredda fattigdomen det främsta skälet till Sveriges\r\nutvecklingssamarbete. Målet är att minska fattigdomen och främja utvecklingen\r\nav ett demokratiskt samhälle.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige ger stöd till UNODC:s (UN Organisation\r\non Drugs and Crime) arbete med att stödja småbönder i Colombia att ägna\r\nsig åt annan odling än kokaplantor och UNODC tar avstånd från all\r\nbesprutningspolitik. Plan Colombia är ett separat program som den\r\ncolombianska regeringen implementerar i samarbete med USA, och det svenska\r\nstödet till UNODC har inga kopplingar till detta program.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U209 (kd),\r\n2002/03:U257 (mp) yrkande 3, 2002/03:U266 (fp) yrkande 3, 2002/03:U284\r\n(kd) yrkande 9, 2002/03:U273 (v) yrkandena 7-9, 2002/03:U290 (kd) yrkande\r\n3, 2002/03:U294 (fp) yrkande 7, 2002/03:U297 (mp) yrkandena 3 och 4,\r\n2002/03:U304 (v) yrkandena 4 och 5, 2002/03:U328 (kd) yrkande 18,\r\n2003/04:U10 (fp) yrkande 20, 2003/04:U206 (kd), 2003/04:U217 (v) yrkande\r\n2, 2003/04:U225 (mp) yrkande 3, 2003/04:U244 (v) yrkandena 2 och 3,\r\n2003/04:U263 (s), 2003/04:U267 (s) yrkandena 3 och 5 samt 2003/04:U348\r\n(kd) yrkande 12.\r\nDet multilaterala samarbetet\r\n14. EU:s utvecklingssamarbete\r\nPropositionen\r\nSverige bör aktivt arbeta för att uppnå bättre samstämmighet i EU:s\r\npolitik i relation till utvecklingsländer och för att utvecklingsaspekter\r\nbeaktas inom alla EU:s politikområden och att EU kraftfullt verkar för\r\natt internationella åtaganden för en rättvis och hållbar global utveckling\r\neffektivt följs upp.\r\nPropositionen menar att EU har möjlighet att vara en viktig kraft för\r\nen rättvis och hållbar utveckling i världen. De grundläggande värden\r\nsom binder samman EU-länderna, som respekten för de mänskliga rättigheterna,\r\ndemokrati och rättsstatens principer, jämställdhet och strävan mot\r\nfred och hållbar utveckling, skall främjas internt, i EU:s närområde\r\noch globalt. EU är den främsta handelspartnern för många utvecklingsländer\r\noch EU:s medlemsländer står tillsammans för över hälften av allt\r\ninternationellt utvecklingssamarbete.\r\nEU:s utvecklingsarbete omfattar både medlemsstaternas eget bistånd och\r\nunionens gemensamma. Utvecklingssamarbetet är stort och svåröverskådligt,\r\nförvaltas av EU-kommissionen och spänner över ca 180 länder och regleras\r\nav en rad olika avtal. Den totala budgeten för utvecklingsinsatserna\r\nomfattar ca 70 miljarder kronor per år. Sverige bidrar på två sätt,\r\ndels genom medlemsavgiften, dels genom inbetalningar till Europeiska\r\nutvecklingsfonden (EUF). För år 2002 gick 757 miljoner kronor av den\r\nsvenska EU-avgiften till utvecklingssamarbete.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 22 framhålls att en gemensam strategi\r\nom mänskliga rättigheter skall syfta till att öka samarbetet och\r\ninformationsutbytet mellan EU:s institutioner och mellan EU och de enskilda\r\nmedlemsstaterna. Motionärerna anser att Sverige bör verka för en tydligare\r\noch mer sammanhållen strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter\r\ni världen och att EU:s biståndspolitik bör vara ett viktigt instrument\r\nför att främja respekten för mänskliga rättigheter i världen.\r\nEnligt motionärerna bakom motion 2002/03:U281 (kd) yrkande 3 är det\r\nnödvändigt att i samband med EU:s utvidgning överväga relationen till\r\nländerna öster om den utvidgade unionen. Motionärerna anser att EU måste\r\nse till att skapa bästa möjliga samarbetsklimat gentemot de östra\r\ngrannländerna med undantag för de länder där diktatur råder, och en\r\nåterhållsam politik är nödvändig. Regeringen bör undersöka möjligheten\r\natt EU i framtiden erbjuder ett institutionaliserat ekonomiskt och\r\npolitiskt samarbete med stater som inte vill eller kan bli EU-medlemmar.\r\nI yrkande 4 hävdas att en viktig del i återuppbyggnadsarbetet på Balkan\r\när att avmytifiera historien, språken och religionerna. Sverige bör\r\nverka för att biståndsprogrammet CARDS satsar betydande resurser på\r\nmöjligheten till tvärvetenskapliga Balkanstudier och -forskning, samt\r\natt särskilda institutioner för tvärvetenskapliga Balkanstudier inrättas\r\ni EU:s regi på de större lärosätena i samtliga länder i det forna\r\nJugoslavien samt i Kosovo.\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 30 konstateras att EU:s utvecklingsbistånd\r\nlider brist på koordination och avsaknad av en enhetlig politisk\r\nmålsättning. Motionärerna menar att Sverige mot denna bakgrund bör vara en\r\npådrivande kraft i effektiviseringen av EU:s biståndsverksamhet.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 31 framhålls att EU:s biståndspolitik\r\nlider av brist på koordinering och avsaknad av en enhetlig politisk\r\nmålsättning. Motionärerna anser att den mest uppenbara svagheten är\r\nbristen på koherens mellan handels- och jordbrukspolitiken och\r\nutvecklingspolitiken. Sverige bör vara drivande i arbetet för att förändra,\r\nförbättra och effektivisera EU:s biståndspolitik.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 9 kräver motionärerna att Sverige bör\r\nverka för att EU:s bistånd i ökande utsträckning sker i form av programstöd\r\ni stället för projektstöd. Biståndsutbetalningar har kraftigt försenats,\r\nvilket har lett till svåra negativa konsekvenser för mottagarländerna,\r\noch Sverige måste enligt motionärerna vara drivande i arbetet med att\r\nsnarast reformera EU:s biståndspolitik.\r\nI motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 22 krävs att biståndspolitiken bör\r\nbrukas för att främja mänskliga rättigheter. Motionärerna anser att\r\nEU:s biståndspolitik bör vara ett viktigt instrument för att främja\r\nrespekten för mänskliga rättigheter i världen.\r\nI motion 2003/04:U249 (m) yrkande 5 framhålls det samarbete som EU redan\r\nhar byggt upp när det gäller att främja samarbetet med den ryska\r\nfederationen. Den nordliga dimensionen inom EU måste vidareutvecklas så\r\natt EU skapar bättre relationer mellan Ryssland och Europeiska unionen.\r\n\r\nÄven i motion 2003/04:K416 (kd) yrkande 38 framhålls att Sverige genom\r\nEU erbjuds ett effektivt sätt att verka för fred och global utveckling.\r\nMotionärerna menar att EU ofta saknar resurser att helt uppfylla sin\r\nnya roll och anser att EU-länderna behöver stärka sitt utrikespolitiska\r\nsamarbete och effektivisera och bättre samordna det europeiska biståndet.\r\n\r\nUtskottets överväganden\r\nEU-biståndet skall fokuseras på sex prioriterade områden: koppling mellan\r\nhandel och utveckling, stöd för ekonomiska reformer, transport, tryggad\r\nlivsmedelsförsörjning och kapacitetsuppbyggnad.\r\nEU:s utvecklingssamarbete är en viktig del av Sveriges utvecklingssamarbete.\r\nSammantaget står EU:s medlemsländer för mer än hälften av världens\r\nutvecklingssamarbete. Reformansträngningar pågår och måste fortsätta\r\noch fortsatt effektivisering behövs, liksom en tydligare inriktning på\r\nfattigdomsbekämpning. Utskottet menar att en fortsatt decentralisering\r\när nödvändig och i det sammanhanget bör en samlad fältrepresentation av\r\nEU:s organ eftersträvas liksom utvecklingen av gemensamma landstrategier,\r\nharmoniserade procedurer och administrativa och budgetära reformer för\r\natt underlätta samarbetsländernas möjligheter att på bästa sätt ta till\r\nvara biståndet.\r\nUtskottet menar att den europeiska utvecklingsfonden bör inlemmas i\r\nEU-budgeten och att arbetet med budgeten effektiviseras och öppenheten\r\nvärnas samt att samarbetet med enskilda länder och regioner präglas av\r\nden syn på utveckling, mångfald och samstämmighet som kännetecknar\r\nCotonouavtalet.\r\nUtskottet konstaterar att EU utåt företräds av såväl Europeiska rådets\r\nordförande som av den höge representanten. På handelsområdet och vad\r\ngäller unionens utvecklingsbistånd är det rådet som ger mandat för\r\ninternationella förhandlingar och beslutar om att ingå avtal, medan\r\nkommissionen för förhandlingarna och sköter verkställigheten.\r\nDet finns enligt utskottets mening behov av en bättre samordning av\r\nEU:s externa relationer, något som redan framförts från svensk sida i\r\nolika sammanhang. Det gäller samordning såväl mellan olika områden, t.\r\nex. mellan biståndspolitiken och handelspolitiken, som mellan rådet och\r\nkommissionen. Utskottet konstaterar att svenska företrädare har tagit\r\nupp frågor om samordning i konventet om unionens framtid.\r\nUtskottet vill emellertid i sammanhanget framhålla att det är av vikt\r\natt unionen ökar sitt engagemang i förhållande till de blivande\r\ngrannländerna. När det gäller Medelhavsområdet finns redan lämpliga instrument\r\ni form av Medelhavssamarbete, Barcelonaprocessen och MEDA-biståndet.\r\nDet saknas dock motsvarande instrument i förhållande till de nya\r\ngrannländerna i öster: Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Utskottet anser\r\natt den nordliga dimensionen inom EU bör vidareutvecklas för att skapa\r\nbättre kontakter mellan Ryssland och EU.\r\nUtskottet understryker att EU:s insatser till områdena demokrati och\r\nmänskliga rättigheter är mycket angelägna. Svenska målsättningar inom\r\nramen för den nya politiken för global utveckling måsta avsätta resultat\r\näven i EU:s arbete om den samstämda svenska utvecklingspolitiken och\r\nutvecklingssamarbetet skall nå uppsatta mål.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U228 (fp)\r\nyrkande 22, 2002/03:U281 (kd) yrkandena 3 och 4, 2002/03:U313 (c) yrkande\r\n30, 2003/04:U9 (c) yrkande 31, 2003/04:U10 (fp) yrkande 9, 2003/04:U282\r\n(fp) yrkande 22, 2003/04:U249 (m) yrkande 5 samt 2003/04:K416 (kd)\r\nyrkande 38.\r\n15. Samarbetet med FN, Världsbanken och andra internationella\r\norganisationer\r\nPropositionen\r\nI propositionen framhålls att Sverige fortsatt bör verka för att de\r\nmultilaterala organens verksamhet effektiviseras och förstärks och att\r\nökat samarbete sker mellan olika multilaterala organ och för att\r\nutvecklingsländernas inflytande ökar i de internationella finansiella\r\ninstitutionerna. Särskilda insatser bör genomföras för att utvecklingsländernas\r\nförmåga att delta i internationella handelsförhandlingar stärks, liksom\r\nderas möjligheter att dra nytta av WTO:s regelverk.\r\nDe internationella finansiella institutionerna har genom sina mandat\r\noch sina omfattande resurser en avgörande betydelse för många\r\nutvecklingsländer. Deras påverkan är både direkt, genom lån- och rådgivning,\r\noch indirekt, genom att deras verksamhet bidrar till internationell\r\nfinansiell stabilitet.\r\nFN:s arbete för utveckling bör förstärkas bl.a. genom långsiktiga,\r\nstabila finansieringsplaner grundade på gemensamt ansvarstagande, tydligare\r\nmandat, inrättande av effektiva styrformer och förbättrad samordning.\r\nDe regionala utvecklingsbankernas verksamhet bör stärkas genom fortsatta\r\ninterna reformer, en breddad syn på fattigdomsbekämpning och ökad\r\nsamordning och harmonisering.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 6 krävs att Sverige, inom EU-kretsen\r\neller tillsammans med de nordiska regeringarna, snarast initierar en\r\nomfattande översyn av hela FN:s verksamhet och i synnerhet biståndsverksamheten.\r\nDe klart viktigaste frågorna att ta upp är styrelsearbetet i de olika\r\nFN-organen, rekryteringsprinciperna, organisationskulturen, de olika\r\nFN-organens förhållande sinsemellan samt hur olika aktörer skall kunna\r\nfå ett större formellt inflytande över FN:s arbete.\r\nI motion 2002/03:U298 (c) yrkande 5 konstateras att ett stort nätverk\r\nav organisationer har gjort en omfattande genomgång av hur Världsbankens\r\noch IMF:s ekonomiska politik negativt har påverkat världens fattiga. De\r\nländer som lånar ut pengar har större möjlighet att påverka beslut än\r\nde länder som lånar. Motionärerna menar att det är viktigt att båda\r\nsidor har inflytande och möjlighet att påverka i hela processen för att\r\nresultatet skall bli så bra som möjligt och att de fattiga länderna\r\nborde ha större möjligheter att delta i beslutsprocessen.\r\nI motion 2002/03:U308 (kd) liksom i motion 2003/04:U352 (kd) yrkande\r\n6 konstateras att UNHCR måste minska sin budget med 1 miljard kronor,\r\noch nyligen drogs ytterligare flera hundra miljoner kronor in. Ytterligare\r\nnedskärningar krävs nu och motionärerna menar att regeringen bör verka\r\nför att UNHCR erhåller tillräckligt stöd för sin verksamhet genom att\r\nta upp frågan med regeringschefer i ett stort antal länder och uppmana\r\ndem att bidra till en snabb lösning av krisen.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 24 framhålls att det internationella\r\nutvecklingssamarbetet utgör en nyckelfaktor för den övergripande\r\nkonflikthanteringen mellan och inom länder och att FN och dess organ därför\r\nbör stärkas. Motionärerna anser emellertid att FN och dess underorganisationer\r\nmåste reformeras i grunden.\r\nI motion 2003/04:U7 (v) yrkande 23 framhålls att det som sker inom\r\nVärldsbanken är av allmänt intresse för medborgarna och att en ordning\r\nbör införas, likartad den som finns i USA, Storbritannien, Italien och\r\nFrankrike, när det gäller offentliggörandet av den nordisk-baltiska\r\nrepresentationens agerande i Världsbanken. I yrkande 24 framhålls att\r\nSverige i Världsbanken och valutafonden IMF bör verka för att enskilda\r\norganisationer med bas och representativitet bland de fattiga får en\r\ntydlig och central roll när det gäller utvecklingen av Världsbankens\r\nnya fattigdomsstrategier. I yrkande 25 krävs vidare att Sverige bör\r\nverka för och säkerställa att de ekonomiska råd Världsbanken och IMF\r\nlägger fram underordnas människors behov och inte står i konflikt med\r\nde fattigdomsstrategier som utgår från de fattigas behov.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 21 krävs att Sverige ger stöd till\r\nutvecklingsländerna med kunskap och kompetens vid WTO-förhandlingarna\r\noch skapar förståelse för utvecklingsländernas berättigade krav samt\r\narbetar strategiskt för en förändrad attityd inom EU. I yrkande 22\r\nkonstateras att WTO har startat gemensamma program för teknisk assistans\r\nså att utvecklingsländer aktivt kan delta i förhandlingarna inom WTO.\r\nMotionärerna menar att Sverige även fortsättningsvis bör ge sitt stöd\r\nåt WTO:s arbete med denna form av teknisk assistans åt utvecklingsländerna.\r\n\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 14 krävs att Sverige i Världsbanken\r\noch valutafonden IMF verkar för att enskilda organisationer, med bas\r\noch representativitet bland de fattiga, får en tydlig och central roll\r\ni utarbetandet av de fattigdomsstrategier som är en del av Världsbankens\r\nnya politik. I yrkande 15 krävs att Sverige skall verka för att\r\nVärldsbankens och IMF:s ekonomiska direktiv och råd till länderna inte står\r\ni konflikt med de fattigdomsstrategier som utgår från de fattigas behov\r\noch perspektiv. I motionens yrkande 23 krävs att Sverige med kraft verkar\r\nför att stärka FN ekonomiskt, moraliskt och organisatoriskt och inte\r\ntillerkänner andra grupperingar rätten att utöva militärt våld i\r\nvärldssamfundens namn och att FN blir den organisation som fungerar som\r\növerordnad samordningskraft vid katastrofinsatser, fredsskapande insatser\r\noch utvecklingsinsatser.\r\nI motion 2003/04:U223 (kd) begärs att Sverige omprövar sitt stöd till\r\nUNFPA med anledning av UNFPA:s stöd för Kinas ettbarnspolitik.\r\nI motion 2003/04:U284 (s) framhålls att ett kraftfullt agerande krävs\r\nfrån svensk sida för att skapa förutsättningar för att parlamentariker\r\nbättre kan delta i och påverka arbetet i Världsbanken.\r\nI motion 2003/04:U308 (c) konstateras att Världsbanken och IMF under de\r\nsenaste årtiondena har varit utsatta för kritik mot den politik de står\r\nför och att det från många håll krävs att institutionerna reformeras\r\nför att bättre möta dagens behov. I yrkande 1 framhålls det bör\r\nunderstrykas att institutionerna i arbetet med en ny inriktning av Världsbanken\r\noch IMF-politik måste komma närmare FN-systemet för att få ett\r\nhelhetsperspektiv över utvecklingen samt en större samordning mellan\r\ninstitutionerna. I yrkande 7 krävs att den övergripande politiken i\r\nVärldsbanken tydligt skall uttala att alla projekt och program skall sträva\r\nmot en hållbar utveckling och att social utveckling och ekologiska hänsyn\r\nskall ges samma tyngd som ekonomisk utveckling. Vidare framhålls i\r\nyrkande 10 att för att möta kravet om större självbestämmande har\r\nVärldsbanken initierat att varje mottagarland tar fram en särskild \"Poverty\r\nReduction Strategy\", PRS, genom en nationell process där det betonas\r\natt såväl parlament som det civila samhället skall delta. Motionärerna\r\nmenar att det är viktigt att det finns ett tydligt nationellt ägandeskap\r\nav strategierna. I yrkande 11 framhålls att det inte är rimligt med den\r\nnuvarande maktordningen där USA och Västeuropa har en majoritet av\r\nrösterna. Motionärerna menar att de fattiga länderna bör ha ett större\r\ninflytande i institutionernas exekutivstyrelser och, i yrkande 12, att\r\nen rösträttsreform i Världsbanken är nödvändig för att förändra\r\nstyrelserepresentationen och ländernas grupperingar. I yrkande 13 krävs en\r\nökad demokratisk öppenhet i förvaltningen inklusive offentliga\r\nbeslutsprotokoll från banken. I yrkande 14 krävs att Världsbankens verksamhet\r\nskall präglas av en storskalig utlåning, vilket gynnar stora projekt\r\nsom inte alltid klarar hållbarhetskraven fullt ut. Världsbanken har i\r\nsitt policyarbete försökt förbättra miljöaspekterna i utlåningen, och\r\nmotionärerna menar att det alltför ofta händer att man bryter mot sin\r\negen policy och sina egna riktlinjer. Sverige bör agera kraftfullt för\r\natt miljökonsekvensbeskrivningar skall vara ett centralt underlag i\r\nbeslutsfattandet i Världsbanken. I yrkande 19 konstateras att Världsbanken\r\ni dag har en normgivande ställning för biståndet i världen, och Sverige\r\nmåste i första hand verka för att mottagarlandets egen uppfattning styr\r\npolitiken i landet. I denna fråga måste den svenska regeringen vara\r\ntydlig i det internationella utvecklingssamarbetet. I yrkande 20 framhålls\r\natt i samband med flytten av Världsbankens huvudkontor skulle ett nytt\r\nutvecklingsperspektiv kunna byggas in i Världsbanken, med fokus på\r\nlångsiktig ekologisk och socialt hållbar utveckling. Världsbanken skulle\r\nkunna samarbeta med FN:s miljöprogram UNEP och lokalisera verksamheten\r\ntill Kenya.\r\nI motion 2003/04:U315 (mp) konstateras att hotet om klimatförändringar\r\när vår kanske största globala solidaritetsfråga. Det är viktigt med ett\r\nkonsekvent agerande i alla forum, bl.a. Världsbanken och andra multilaterala\r\ninternationella finansieringsinstitutioner. Motionärerna kräver i yrkande\r\n1 att minst 20 %  av energiutlåningen bör gå till hushållning och projekt\r\nbaserade på förnyelsebara energikällor. I yrkande 2 krävs att regeringen\r\nvarje år rapporterar till riksdagen vilken andel av Världsbankens\r\nenergiutlåning som har gått till hushållning och förnyelsebar energi, och\r\ni yrkande 3 krävs årlig rapportering till riksdagen om regeringens\r\nställningstagande angående beviljade fossilenergiprojekt i banken.\r\nÄven i motion 2003/04:U330 (mp) yrkande 1 konstateras att de internationella\r\nfinansiella institutionerna Internationella valutafonden (IMF) och\r\nVärldsbanken (WB) har en mycket stor påverkan på fattiga länders utveckling\r\ngenom sin makt över dessa länders makroekonomiska reformer och genom\r\nsitt direkta finansiella stöd. Motionärerna kräver att ansvarig minister\r\ninför varje vår- och höstmöte i riksdagen öppet diskuterar den svenska\r\nlinjen i IMF och i Världsbanken så att denna förankras i riksdagen och\r\nockså blir offentliggjord för allmänheten. I yrkande 2 krävs att regeringen\r\nårligen och på ett samlat sätt rapporterar om agerandet i Världsbanken\r\noch IMF, och i yrkande 3 krävs en redovisning av politiken för kommande\r\nperiod och att Sverige skall kunna sända parlamentarikerdelegationer\r\ntill ministermöten och att riksdagen skall delta i nomineringsförfarandet\r\n(yrkande 4).\r\nI motion 2003/04:Fi251 (v) yrkande 5 framhålls att utvecklingsländerna\r\nhar ett begränsat inflytande i IMF och Världsbanken och att detta ofta\r\nleder till att det är i-länderna som dominerar det politiska och ekonomiska\r\nspråket om vad som är bra eller dålig politik. Motionärerna menar att\r\ndet krävs ett ökat inflytande i Världsbanken för u-länderna, inte bara\r\npå årsmöten utan även i IMF:s och Världsbankens styrelser.\r\nVidare framhålls i motion 2003/04:N340 (mp) yrkande 1 att Sverige bör\r\nverka för att WTO ekonomiskt bör stödja delegationerna från de minst\r\nutvecklade länderna i det internationella förhandlingsarbetet, och i\r\nyrkande 20 krävs att WTO:s handelspolitik inte får bli ett hinder för\r\natt uppfylla millenniemålen.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtvecklingsländernas nationella strategier för fattigdomsbekämpning,\r\nvilka i varierande drag bygger på ett folkligt deltagande, är en central\r\nutgångspunkt för förverkligandet av det övergripande målet för Sveriges\r\npolitik för global utveckling. Sverige kommer att fortsätta sina\r\nansträngningar att stärka utvecklingsländernas kapacitet att vidareutveckla\r\noch förbättra strategierna, inklusive förbättringar av det civila\r\nsamhällets medverkan i prioriteringar och utformning av strategierna som\r\ngrund för genomslag av de fattigas perspektiv. Utskottet ser dessa\r\ninsatser som mycket angelägna.\r\nVärldsbanken och IMF har förändrat sin verksamhet väsentligt under de\r\nsenaste åren och anpassat den till en fördjupad förståelse kring vad\r\nsom är effektivt utvecklingssamarbete och relevanta makroekonomiska\r\nåtgärder i fattiga länder. Verksamheten behöver dock anpassas kontinuerligt\r\ntill nya rön och förändrade förutsättningar. Utskottet anser det därför\r\nviktigt att Världsbanken och IMF fortsätter denna förändringsprocess\r\ninklusive ett ökat inflytande för utvecklingsländerna. Sverige har sedan\r\nlänge drivit en politik för att Världsbanken skall ta mer sociala och\r\nmiljömässiga hänsyn vid utformningen av sina projekt och program. Sedan\r\n1997 har en omfattande reformprocess genomförts i banken med syfte att\r\neffektivisera verksamheten och fokusera tydligare på fattigdomsbekämpning.\r\nVärldsbanken gör i dag också ambitiösa miljökonsekvensbedömningar och\r\nhar nyligen även presenterat en miljöstrategi. Utskottet menar att\r\nBretton Woods-institutionerna fyller en viktig funktion, inte minst\r\nbeträffande den internationella finansiella stabiliteten liksom för\r\nfinansieringen av fattigdomsbekämpningen.\r\nFlera motioner efterfrågar ett ökat inflytande för riksdagen. Utskottet\r\nnoterar att Världsbanken initierat ett flertal möten med parlamentariker\r\nför att öka dessa aktörers intresse för och inflytande över bankens\r\nverksamhet. Utskottet välkomnar detta men anser samtidigt att det är\r\nangeläget att den svenska riksdagen av regeringen informeras om och kan\r\npåverka bankens arbete. Utskottet anser att detsamma bör gälla för IMF\r\noch de regionala bankerna. Utskottet anser det därför angeläget att\r\nregeringen med regelbundna intervall för riksdagen, i en särskild\r\nskrivelse, redovisar hur arbetet i dessa institutioner förlöper och vilka\r\nde svenska prioriteringarna är. Riksdagen får därigenom möjlighet att\r\ndelge sina synpunkter på regeringens arbete i de olika bankerna och\r\nfinansieringsinstitutionerna. Detta bör ges regeringen till känna.\r\nUtskottet konstaterar att ministerdeklarationen från Doha har en tydlig\r\nutvecklingsprofil och reflekterar i de flesta delar de intressen som\r\nu-länder givit uttryck för. Detta var en grundförutsättning för WTO:s\r\nfortsatta legitimitet och för u-ländernas vilja att påbörja förhandlingar\r\noch deras förmåga att utnyttja handeln som ett utvecklingsinstrument.\r\nDeklarationens inledningsavsnitt anger att u-länders behov och intressen\r\nskall genomsyra WTO:s arbetsprogram. Det betyder bl.a. att frågor om\r\nförbättrat marknadstillträde, balanserade regler liksom långsiktig\r\nfinansiering av tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad är av avgörande\r\nbetydelse. Därutöver är det angeläget att ge stöd till utvecklingsländerna\r\natt fullt ut kunna utnyttja världshandelsorganisationens\r\nförhandlingsmöjligheter.\r\n\r\nInom FN har de nordiska länderna tillhört de mest drivande i organisationens\r\nreformprocess. Inte minst i fackorganens styrelser har Sverige på ett\r\nambitiöst sätt verkat för ökad kompetens och förbättrade styrformer.\r\nÄven om arbetet präglas av tröghet har reformprocesserna under de senaste\r\nåren börjat visa positiva och påtagliga resultat.\r\nUtskottet konstaterar vidare att Sverige fäster stor vikt vid den\r\npågående processen för att stärka och vitalisera FN, en process som blivit\r\nän viktigare genom antagandet av millenniedeklarationen. Sverige stöder\r\naktivt generalsekreterarens ansträngningar att genomföra reformer på en\r\nrad områden för att förbättra FN:s arbetsmetoder, säkerställa att FN\r\nerhåller tillräckliga ekonomiska resurser i tid samt för att kunna uppnå\r\nbättre intern samordning. Sverige har inom EU verkat för att ge stöd\r\ntill en förstärkning och rationalisering av FN-systemet, inklusive de\r\noperativa fonderna och specialprogrammen och varit drivande när det\r\ngäller att tillförsäkra givarna en effektiv kontroll och insyn i både\r\nde ekonomiska processerna och i att stärka koordinering mellan de olika\r\nFN-organen, Bretton Woods-institutionerna, WTO och de regionala\r\nutvecklingsbankerna.\r\nUtskottet menar också att organ som UNHCR, UNFPA och WFP har en viktig\r\nuppgift att fylla. Därför bör stödet till dessa organisationer vara\r\nfortsatt högt för insatser till olika utsatta grupper.\r\nUtskottet anser, precis som regeringen, att de multilaterala insatserna\r\nfår en allt viktigare roll men det betyder inte att de bilaterala\r\ninsatserna skulle vara mindre viktiga.\r\nDärmed tillstyrker utskottet delvis motion 2003/04:U284 (s).Utskottet\r\nnoterar också att motion 2003/04:U330 (mp) yrkandena 1-3 delvis ligger\r\ni linje med vad utskottet anfört.\r\nMed vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna 2002/03:U284\r\n(kd) yrkande 6, 2002/03:U298 (c) yrkande 5, 2002/03:U308 (kd), 2003/04:U6\r\n(kd) yrkande 24, 2003/04:U7 (v) yrkandena 23-25, 2003/04:U9 (c) yrkandena\r\n21 och 22, 2003/04:U12 (mp) yrkandena 14, 15 och 23, 2003/04:U223 (kd),\r\n2003/04:U308 (c) yrkandena 1, 7, 10-14, 19 och 20, 2003/04:U315 (mp)\r\nyrkandena 1-3, 2003/04:U330 (mp) yrkandena 1-4, 2003/04:U352 (kd) yrkande\r\n6, 2003/04:Fi251 (v) yrkande 5 samt 2003/04:N340 (mp) yrkandena 1 och\r\n20.\r\nGemensamma åtaganden att öka volymen\r\nPropositionen\r\nI propositionen framhålls att Sverige aktivt bör verka för ökat\r\ninternationellt bistånd och för att FN:s 0,7-procentsmål uppnås av fler\r\nländer, både inom EU och i övriga OECD.\r\nI propositionen understryks målsättningen att 1 % av Sveriges BNI avsätts\r\nför internationellt utvecklingssamarbete ligger fast. Åtagandena från\r\nden internationella konferensen om finansiering för utveckling i Monterrey\r\n2002 innebär att den internationellt nedåtgående trenden vad gäller\r\nvolymen på det totala internationella utvecklingssamarbetet kan brytas.\r\nKonferensen underströk utvecklingssamarbetets betydelse vid sidan av\r\nandra nationella och internationella åtgärder och finansieringskällor.\r\nUtvecklingssamarbetets roll i det bredare perspektivet betonades, liksom\r\nbetydelsen av en volymökning. Åtagandena från konferensen delas av många\r\nländer, och flera medelinkomstländer och fattiga länder lämnar i dag\r\nbidrag till det internationella utvecklingssamarbetet.\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 8 krävs en återgång till enprocentsmålet,\r\noch motionärerna framhåller att det svenska biståndet varit utsatt för\r\nkraftiga nedskärningar och har använts som budgetregulator när regeringen\r\nstått inför akuta problem att klara statens utgiftstak.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 15 liksom i motion 2003/04:U248 (m)\r\nyrkande 15 anförs att svenskt bistånd måste styras av kvalitet och\r\nresultat i stället för utbetalningsnivå. Idén om ett utbetalningsmål för\r\nbiståndet avvisas av motionärerna.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 24 krävs att den svenska biståndsnivån\r\nbör återställas till den nivå på 1 % av bruttonationalinkomsten som\r\nsamarbetspartierna enats om och att detta sannolikt vore det bästa sättet\r\nför att även förmå andra länder att höja sitt stöd till det internationella\r\nutvecklingssamarbetet.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet konstaterar att åtagandena från den internationella konferensen\r\nom finansiering för utveckling i Monterrey 2002 innebär att den\r\ninternationellt nedåtgående trenden vad gäller volymen på det totala\r\ninternationella utvecklingssamarbetet kan brytas. Enighet fanns om att det\r\nkrävs både kvalitet och kvantitet inom utvecklingssamarbetet. Både EU\r\noch USA åtog sig att öka volymen, och EU utfäste sig att till 2006 som\r\ngrupp nå upp till 0,39 % av BNI. Sverige uppnår redan mer än 0,7 % av\r\nBNI. Enprocentsmålet för svenskt utvecklingssamarbete ligger fast.\r\nÅtagandena från konferensen om finansiering för utveckling i Monterrey\r\ndelas av många länder. Flera medelinkomstländer och fattiga länder lämnar\r\ni dag bidrag till det internationella utvecklingssamarbetet.\r\nUtskottet menar att ansvaret att öka omfattningen av det internationella\r\nutvecklingssamarbetet faller på de rika länderna som grupp. Betydligt\r\nmer måste göras av flera rika länder för att möta de åtaganden som gjorts.\r\n\r\nUtskottet konstaterar vidare att svenskt bistånd aldrig enbart styrts\r\nav ett utbetalningsmål som är kvantitativt utan alltid också styrts av\r\nkvalitet och resultat och att detta synsätt delas av utvecklingspropositionen.\r\nUtskottet har tidigare (bet. 2002/03:UU2 Internationellt bistånd)\r\nkonstaterat att regeringens ambition är att biståndet skall uppgå till\r\n1 % av BNI. En ambition är dessutom att, inom denna volym, en andel\r\nmotsvarande 0,25 % av BNI skall nå de minst utvecklade länderna år 2010.\r\nSamtidigt måste samarbetslandets möjlighet att använda dessa medel på\r\nett effektivt sätt beaktas. I samma betänkande framhåller utskottet att\r\nen höjning av biståndet till 1 % av BNI bör genomföras under mandatperioden\r\nförutsatt att det statsfinansiella läget så medger.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2003/04:U10 (fp)\r\nyrkande 8, 2003/04:U11 (m) yrkande 15, 2003/04:U12 (mp) yrkande\r\n24 samt 2003/04:U248 (m) yrkande 15.\r\nD. Aktörer, förvaltning och resultatuppföljning\r\n1. Aktörer\r\nPropositionen\r\nEn rättvis och hållbar global utveckling kan endast uppnås genom att\r\nmånga krafter verkar åt samma håll. Hela samhället måste engageras. I\r\nutvecklingsländer har särskilt enskilda organisationer, folkrörelser,\r\nkooperation, religiösa samfund, fackföreningar och näringsliv nyckelroller.\r\nDet svenska samhället bör i större utsträckning involveras, för att\r\nutveckla idéer, bilda opinion och bidra i det konkreta genomförandet av\r\npolitiken för global utveckling. Myndigheter, kommuner, utbildningsväsendet\r\noch andra offentliga aktörer har viktig kunskap att bidra med. Fortsatt\r\nengagemang behövs från organisationer, folkrörelser, näringslivet och\r\nfackföreningsrörelsen.\r\nSamarbetet mellan svenska offentliga aktörer och deras motsvarigheter\r\ni utvecklingsländerna bör vidareutvecklas som del av det internationella\r\nutvecklingssamarbetet. Erfarenheter visar att enskilda organisationer\r\ni utvecklingsländer ofta spelar en mycket viktig roll i utvecklingsprocessen,\r\nbåde genom praktiskt arbete och för opinionsbildning. Särskilt\r\nbetydelsefulla är organisationer med bred demokratisk förankring och de som\r\nverkar bland de fattiga.\r\nPropositionen föreslår att samverkan med svenskt näringsliv och\r\nfackföreningsrörelse bör stärkas, bl.a. vad gäller hur företag kan bidra\r\ntill uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen och när det gäller frågor\r\nom företags sociala och miljömässiga ansvar.\r\nEnskilda organisationer\r\nPropositionen\r\nDe enskilda organisationerna är inte sällan bärare av grundläggande\r\nvärderingar när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Detta\r\ngäller bl.a. fackföreningar och partier, men också professionella och\r\nandra intresseföreningar, kooperation, religiösa samfund,\r\nkonsumentorganisationer,\r\nkvinnoorganisationer, ungdomsorganisationer och nätverk som representerar\r\neftersatta eller diskriminerade grupper.\r\nPå senare år har det skett en stark framväxt av organisationer och\r\nnätverk utan tydlig medlemsbas, inte minst i utvecklingsländer. Många\r\ngör ett viktigt arbete, men det finns en risk att de blir helt beroende\r\nav finansiering utifrån och i första hand svarar mot enskilda intressen\r\noch åsikter utan någon tydlig demokratisk förankring och kontroll.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U207 (m) yrkande 1 framhålls att det är en styrka när\r\nideella organisationers verksamhet finansieras via enskilda människors\r\nbidrag. Verksamheten blir då helt fristående och oberoende av politiska\r\nbeslut och motionären menar att biståndets kvalitet skulle vinna på ett\r\nökat inslag av ideella organisationers ansvarstagande. Staten bör skapa\r\nbättre förutsättningar för och samverkan med dessa ideella humanitära\r\norganisationer.\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 5 framhålls att svenska biståndsinsatser\r\ni första hand skall kanaliseras via och till enskilda icke-statliga\r\norganisationer för att stödja det civila samhället i de fall som\r\nsamarbetslandet styrs av en demokratiskt tvivelaktig regim eller då risken\r\när stor att insatsmedel försvinner på grund av korruption. I yrkande 28\r\nframhålls att de enskilda organisationernas kunskaper, erfarenheter och\r\nkompetens med fördel kan tas till vara och användas i planeringen och\r\ngenomförandet av nationella, såväl som internationella biståndsinsatser.\r\nMotionärerna menar att samråd med de enskilda organisationerna bör ske\r\nkontinuerligt i biståndsplaneringen, framför allt i samband med\r\nlandstrategiarbetet.\r\nI motion 2002/03:U290 (kd) yrkande 11 krävs fortsatt svenskt bistånd\r\ntill konfliktfyllda regioner genom att det kanaliseras via noggrant\r\nutvalda organisationer.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 3 framhålls att om bistånd skall\r\nbedrivas i diktaturstater, totalitära stater eller stater utan\r\nflerpartisystem bör det kanaliseras genom enskilda organisationer.\r\nI motion 2002/03:U295 (m) yrkande 12 framhålls att bistånd som inte\r\nfrämjar utvecklingen snarast skall avvecklas. Det handlar främst om\r\nbistånd som ges till statsmakter som hindrar landets utveckling.\r\nMotionärerna menar att en del av problemen med bistånd till korrupta eller\r\nmisskötta länder kan avhjälpas genom att kanalisera biståndet till andra\r\nparter än dessa regimer och att en ökad andel av biståndet går till\r\nfrivilligorganisationer.\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 28 konstateras att utan ett starkt\r\ncivilt samhälle kan aldrig en långsiktig stabil demokratisk utveckling\r\nuppstå. För att stärka demokrati och mänskliga rättigheter i ett land\r\nkrävs ett fungerande rättssystem som anger spelreglerna i samhället.\r\nMotionärerna kräver ökat stöd till folkrörelserna och de enskilda\r\norganisationerna, inte minst trossamfunden, som alla spelar en viktig\r\nroll i detta sammanhang.\r\nLiknande krav framförs även i motion 2003/04:U11 (m) yrkande 13 som\r\ndessutom framhåller att oavsett hur avskyvärda regimerna än är så har\r\nvästvärlden ett ansvar för att hjälpa befolkningen vid akuta katastrofer.\r\nDetta stöd bör dock om möjligt vara utformat så att det inte leder\r\ntill ett långvarigt beroende. Ett sätt att kringgå korrupta regimer och\r\nsamtidigt ge stöd till befolkningen är att i största möjliga utsträckning\r\nlåta biståndet gå via enskilda organisationer eller andra kanaler. Även\r\ni motion 2003/04:U248 (m) yrkande 13 krävs att frivilligorganisationer\r\nbör få en utökad roll i biståndet, särskilt i länder med korrupta regimer.\r\n\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 25 konstateras att det civila samhällets\r\nroll i utformandet och genomförandet av den internationella\r\nutvecklingspolitiken bör stärkas. Frivilligorganisationer spelar en viktig roll\r\nför det humanitära biståndet genom sina resurser och distributionssystem.\r\nDärför måste det utvecklas tydligare visioner, målsättningar och metoder\r\nför ett mer aktivt och regelbundet lyssnande till folkliga organisationer.\r\n\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 28 framhålls att det civila samhället\r\nhar en viktig roll att spela i samarbetet med vissa länder. Motionärerna\r\nmenar att Sverige inte kan delta i utvecklingsarbete i länder som styrs\r\nav korrumperade regimer eller länder vars regimer öppet arbetar mot en\r\ndemokratisering. Det civila samhället måste ges utökade möjligheter att\r\nutveckla samarbetsprogram inom ramen för det svenska biståndet.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 10 framhålls att enskilda människor\r\noch enskilda organisationer utgör basen för biståndsviljan och att\r\ninternationellt solidaritetsarbete genom enskilda organisationer ofta är\r\neffektivt och vilar på mycket erfarenhet. Korta beslutsvägar och\r\nobyråkratiska sätt att arbeta gör att hjälpen genom frivilligorganisationer\r\när kostnadseffektiv och når fram. Motionärerna kräver att den solida\r\nbiståndsvilja som finns bland de människor som arbetar inom olika\r\nenskilda organisationer måste tas till vara och på olika sätt stödjas och\r\nuppmuntras. I yrkande 19 framhålls att om biståndprojekt trots detta\r\nskall bedrivas i diktaturstater så skall det kanaliseras genom enskilda\r\norganisationer, och det bör följas upp och kontrolleras så att biståndsmedlen\r\ninte tillfaller regimen.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 7 framhålls att det i dag finns\r\nmekanismer och metoder för hur regeringen samråder med stater och regeringar,\r\nmen färre mekanismer och metoder för hur man samråder med det civila\r\nsamhället vid utformningen av svensk utvecklingspolitik. Motionärerna\r\nkräver bl.a. att globala strategier vidareutvecklas med konkret utformade\r\nfolkbildningsinsatser.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 7 framhålls behovet av att\r\nbiståndsinsatser som i första hand stöder det civila samhället går via enskilda\r\nicke-statliga organisationer i de fall då mottagarlandet styrs av en\r\ndemokratiskt tvivelaktig regim. I yrkande 25 framhålls att det krävs en\r\nökning av biståndsanslaget för en förbättring av samarbetet med enskilda\r\norganisationer vid utarbetandet av landstrategier och nationella\r\nhandlingsprogram.\r\nUtskottets överväganden\r\nUtskottet menar att samarbetet med svenska och internationella enskilda\r\norganisationer bör stärkas och att samarbetet skall vara brett och\r\nomfatta såväl det konkreta utvecklingssamarbetet som policyutformning på\r\nutvecklingsområdet. Svensk politik för global utveckling skall formuleras\r\noch genomföras i nära dialog med enskilda organisationer.\r\nUtskottet konstaterar vidare att det i Sverige finns en lång och stark\r\ntradition av internationell solidaritet inte minst förmedlad genom\r\nfolkrörelser, kyrkor och andra religiösa sammanslutningar,\r\nforskningsinstitutioner,\r\nfackliga organisationer, kooperation och många olika solidaritets- och\r\nbiståndsorganisationer. Detta har haft avgörande betydelse för framväxten\r\nav Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Organisationerna är\r\noundgängliga som opinionsbildare och folkbildare och de har haft mycket\r\nstor betydelse för den svenska befolkningens vilja att stödja det\r\ninternationella utvecklingssamarbetet. Många organisationer är dessutom\r\nviktiga aktörer när det gäller praktiskt genomförande av insatser på\r\nutvecklingsområdet. Det kan handla dels om utvecklingssamarbete mellan\r\nsvenska och utländska organisationer, dels om långvarig närvaro i\r\nutvecklingsländer.\r\nUtskottet menar vidare att frivilligorganisationerna har en mycket viktig\r\nuppgift i utförandet av humanitärt bistånd, inte sällan i samarbete med\r\nde insatser som genomförs av t.ex. FN liksom av internationella Röda\r\nkorset och Röda halvmånen. Sidas stöd till humanitära insatser lämnas\r\ni avsevärd utsträckning till svenska enskilda organisationer, och\r\nytterligare en stor del av de svenska resurserna kanaliserar till\r\nfrivilligorganisationerna genom att FN-organ och andra internationella\r\nhumanitära aktörer i stor omfattning uppdrar åt dessa att genomföra\r\nenskilda insatser. Utskottet anser att ökad samverkan bör ske med svenska\r\nfrivilligorganisationer och folkrörelser samt att de enskilda\r\norganisationernas roll som internationella aktörer för solidaritet och samarbete\r\nbör stärkas. Deras roll som opinions- och folkbildare bör särskilt lyftas\r\nfram.\r\nKonsultativa processer på tjänstemannanivå pågår redan i dag mellan\r\nRegeringskansliet och företrädare för det civila samhället vad gäller\r\nSveriges ståndpunkter i t.ex. WTO, FN och Världsbanken. Dessutom förs\r\nen dialog om utvecklingspolitiska frågor mellan Utrikesdepartementet\r\noch Sidas ramorganisationer i Folkrörelserådet. Mot bakgrund av att\r\nsträvan är att uppnå en samstämd politik mellan olika politikområden\r\nvill utskottet understryka vikten av att samarbetet med enskilda\r\norganisationer utvecklas vad gäller deras deltagande i biståndsplaneringen\r\noch i landstrategiarbetet.\r\nUtvecklingssamarbetet är ett uttryck för solidaritet med fattiga och\r\nutsatta människor i andra länder. Utskottet menar att det kan finnas\r\nländer där förutsättningar saknas för ett långsiktigt och brett samarbete,\r\nmen där olika typer av riktade insatser för att stödja positiva processer\r\nkan vara möjliga. Detta gäller även för länder där förutsättningarna\r\nför samarbetet kan tyckas vara begränsat, t.ex. i konfliktfyllda regioner\r\neller i diktaturstater. Utskottet menar att insatser i dessa länder kan\r\ngöras genom enskilda organisationer t.ex. för demokratifrämjande insatser\r\neller främjande av de mänskliga rättigheterna. Frågan måste avgöras\r\nfrån fall till fall och med beaktande av ett helhetsperspektiv. Det är\r\nutskottets mening att val av samarbetskanaler och samarbetsformer skall\r\ngöras efter en bred analys av situationen i samarbetslandet.\r\nUtskottet framhåller att frivilliga organisationer gör viktiga insatser\r\ni det svenska utvecklingssamarbetet. Det s.k. projektbidraget är en av\r\ngrundvalarna i samarbetet med de svenska enskilda organisationerna. Det\r\ninnebär att organisationerna själva driver och genomför en verksamhet\r\nsom Sida ger bidrag till. Målsättningen är att genom stöd till enskilda\r\norganisationers utvecklingssamarbete främja utveckling av ett livskraftigt\r\noch demokratiskt civilt samhälle och stärka de lokala samarbetsorganisationerna.\r\nDetta görs genom att den svenska organisationen betonar kunskapsuppbyggnad\r\noch kompetensutveckling hos sina lokala samarbetspartner. Huvudregeln\r\när att organisationen står för minst 20 % av det totala beloppet som\r\negeninsats för ett projekt eller program. I dag förmedlas projektbidragen\r\nvia 15 ramorganisationer som själva tar hand om alla ansökningar från\r\nsina underorganisationer och presenterar dessa för Sida för beslut.\r\nUtskottet konstaterar avslutningsvis att Sida i oktober 2002 presenterade\r\nkriterier för urval av ramorganisationer. Dessa innebär att den nuvarande\r\nramorganisationskretsen kan komma att förändras och att Sida har påbörjat\r\narbetet med att tillämpa kriterierna och öppna ansökningsförfarande\r\nfrån organisationer som önskar erhålla ramorganisationsstatus.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U207 (m)\r\nyrkande 1, 2002/03:U284 (kd) yrkandena 5 och 28, 2002/03:U290 (kd)\r\nyrkande 11, 2002/03:U294 (fp) yrkande 3, 2002/03:U295 (m) yrkande 12,\r\n2002/03:U313 (c) yrkande 28, 2003/04:U6 (kd) yrkande 25, 2003/04:U9 (c)\r\nyrkande 28, 2003/04:U10 (fp) yrkandena 10 och 19, 2003/04:U11 (m) yrkande\r\n13, 2003/04:U12 (mp) yrkande 7, 2003/04:U248 (m) yrkande 13 samt\r\n2003/04:U348 (kd) yrkandena 7 och 25.\r\nNäringsliv och fackföreningar\r\nPropositionen\r\nI propositionen föreslås stärkt samarbete med näringslivet och svensk\r\nfackföreningsrörelse bl.a. när det gäller socialt och miljömässigt ansvar\r\noch uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen. Ett internationellt\r\ninitiativ som syftar till detta är FN:s Global Compact som lanserades\r\n1999 och som inbjuder näringslivet att samarbeta kring frågor om mänskliga\r\nrättigheter, arbetsvillkor, socialt ansvar och miljöhänsyn.\r\nUtskottets överväganden\r\nSvenskt näringsliv och svensk fackföreningsrörelses har omfattande\r\nerfarenhet och kompetens när det gäller utvecklingsländer. Utskottet\r\nvälkomnar att regeringen avser att verka för ett stärkt samarbete med\r\nnäringslivet och fackföreningsrörelsen både i utformandet av politiken\r\noch inom utvecklingssamarbetet för kunskapsutbyte med deras motsvarigheter\r\ni utvecklingsländerna. Detta samarbete förutsätter utskottet avse såväl\r\nden privata so offentliga arbetsmarknaden. Svenska företags förmåga att\r\nta ett utvidgat ansvar och att utveckla produkter och lösningar på\r\nfattiga människors problem bör främjas ytterligare. De positiva svenska\r\nerfarenheterna av samarbetet mellan näringsliv och det civila samhället\r\nbör också kunna utnyttjas i utvecklingssamarbetet.\r\nUtskottet menar att ett nära och ansvarsfullt samarbete mellan\r\narbetsmarknadens parter har spelat en avgörande roll för den svenska\r\nsamhällsutvecklingen och stabiliteten. Dessa erfarenheter är viktiga även\r\ni ett globalt perspektiv. Nordiska erfarenheter av hur ett ansvarsfullt\r\nfackligt engagemang bidrar inte enbart till att förbättra löntagarnas\r\nsituation utan också till att näringslivet tar sitt sociala och\r\nmiljömässiga ansvar måste tas till vara. Utskottet har erfarit att i samarbetet\r\nmed Sida utvecklas ytterligare gemensamma insatser i olika partnerländer.\r\n\r\nOffentliga aktörer\r\nPropositionen\r\nSamarbetet mellan svenska offentliga aktörer och deras motsvarigheter\r\ni utvecklingsländerna bör vidareutvecklas som del av det internationella\r\nutvecklingssamarbetet. Goda erfarenheter finns t.ex. av samarbete mellan\r\nsvenska kommuner, landsting, länsstyrelser, enskilda organisationer och\r\nderas östeuropeiska motparter, liksom i andra regioner. De kunskaper\r\noch de erfarenheter svenskt näringsliv, men också många andra delar av\r\ndet svenska samhället, har av internationellt utvecklingssamarbete bör\r\nutnyttjas. Existerande samverkansmodeller bör också studeras och analyseras.\r\nSvenskt näringsliv och svensk förvaltning bör följa utvecklingen för\r\natt ta till vara nya möjligheter och utveckla de instrument som kan\r\nfrämja svenska intressen.\r\nMotionerna\r\nMotionärerna i motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 12 hävdar att det\r\npartinära biståndet måste samordnas med det övriga demokratibiståndet för\r\natt gemensamt och samlat stödja demokratiutvecklingen i partner- och\r\nsamarbetsländerna. Dessutom bör de partinära organisationerna engageras\r\noch inbjudas i strategiarbetet av svenskt demokratibistånd. Det är även\r\nviktigt att arbetet samordnas med andra internationella aktörer, exempelvis\r\nmultilaterala organisationer som OSSE eller FN-organ, liksom nationella\r\nstiftelser, demokratiinstitut och andra organisationer som verkar för\r\ndemokratisering och flerpartisystem i utvecklingsländer (yrkande 13).\r\nI\r\nmotion 2002/03:U290 (kd) yrkande 13 krävs fortsatt stöd för demokratibistånd\r\ni syfte att stärka flerpartiväsendet och partiernas interna demokrati\r\ni de afrikanska staterna.\r\nI motion 2002/03:U294 (fp) yrkande 8 framhålls vikten av att ge bistånd\r\ntill uppbyggnad av politiska partier och uppbyggnad av partisystem.\r\nMotionärerna menar att det inte går att förespråka demokratibistånd\r\nutan att inse att ett flerpartisystem behövs och att dessa partier\r\nbehöver stöd men att detta stöd kan effektiviseras. Nästa steg kan vara\r\natt skapa ett fastare regelverk kring stödet till de partianknutna\r\norganisationerna.\r\nI motion 2002/03:U313 (c) yrkande 27 konstateras att det inte blir något\r\nverkligt demokratiskt genombrott i Afrika utan stöd till politiska\r\npartier. De är den svagaste länken i den demokratiska utvecklingen i\r\nAfrika. De nya partierna har ingen organisation, inga finansieringskällor\r\noch inga utvecklade strukturer, och motionärerna menar att de svenska\r\npartierna har en stor roll att fylla i uppbyggnadsprocessen genom att\r\nbidra med stöd och kunskap på lokal, regional och nationell nivå.\r\nI motion 2003/04:U1 (s, m, fp, kd, v, c) framhålls att demokrati, respekt\r\nför mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning är grundläggande\r\nförutsättningar för en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar\r\nutveckling. Ett väl fungerande parlament är i sin tur det viktigaste\r\ninstrumentet för att säkerställa detta på nationell nivå. Motionärerna\r\nmenar att demokratiutvecklingen är så avgörande för framgång i\r\nutvecklingsarbetet att det är viktigt att Sverige fortsätter att utveckla\r\nstödet till parlamenten och ge detta ökad prioritet.\r\nÄven i motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 4 framhålls att svenska politiska\r\npartier har mycket att bidra med när det gäller att sprida kunskap om\r\narbetssätten i demokratiska flerpartistrukturer. För att kunna utveckla\r\nett positivt internationellt partisamarbete med olika partner krävs det\r\nen ökning av det partinära stödet liksom av det interparlamentariska\r\narbetet mellan Sveriges riksdag och olika utvecklingsländers parlament.\r\n\r\nI  motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 9 krävs att UD skall utveckla strategier\r\nså att det civila samhället och organisationer som är representativa\r\nför de fattigaste får påverka utformningen av svensk politik för global\r\nutveckling.\r\nI motion 2003/04:U261 (kd) yrkande 10 konstateras att ett av de viktigaste\r\nändamålen för en väl fungerande demokrati är att skapa kanaler mellan\r\nmedborgare och de politiska institutionerna. Detta riskerar att misslyckas\r\nom det inte finns ett fungerande partiväsende. I takt med att det civila\r\nsamhället på många ställen stärkts menar motionärerna att det krävs en\r\nökad samordning av det partinära biståndet liksom av det övriga\r\ndemokratibiståndet.\r\nI motion 2003/04:U322 (mp) yrkande 2 krävs att stöd ges till framväxten\r\nav formella kanaler och institutioner för utvecklingen av kommunaliserat\r\nbistånd.\r\nUtskottets överväganden\r\nArbetet för en rättvis och hållbar global utveckling kräver bred medverkan\r\nfrån olika samhällsaktörer och en bred förankring i det svenska samhället.\r\nDen roll som riksdagen hittills har haft i demokratiseringen och i\r\nkontakterna med folkvalda i andra länder är naturligtvis viktig. Många\r\nstatliga myndigheter deltar dessutom aktivt i arbetet inom internationella\r\norganisationer. Statliga myndigheter bör i tillägg till detta och inom\r\nramen för sina respektive verksamhetsområden generellt verka för att\r\nmålet för politiken uppnås. Detsamma gäller kommuner och andra offentliga\r\naktörer på regional och lokal nivå vars engagemang i dessa frågor\r\ntilltagit alltmer under senare år. Ett utökat samarbete mellan svenska\r\noffentliga aktörer och deras motparter i utvecklingsländerna är värdefullt\r\ni sig och har positiva effekter såväl i Sverige som i samarbetslandet.\r\nDet gäller även forskare och utbildningsinstitutioner. Utskottet anser\r\natt det mellanfolkliga samarbetet mellan likvärdiga parter med fördel\r\nkan byggas ut och fördjupas.\r\nParlament och politiska partier\r\nUtskottet konstaterar att demokrati och god samhällsstyrning utgör ett\r\nav huvuddragen i politiken för global utveckling. Demokratins former\r\nmåste dock utgå från varje samhälles egna förutsättning men grundas på\r\ngemensamma värderingar om alla människors lika rätt och värde. Demokrati\r\nkräver bl.a. fria val och fungerande politiska partier som kan representera\r\nmedborgarnas intressen. En viktig aktör i detta arbete är parlamenten\r\noch de politiska partierna. I det sammansatta utrikes-, miljö- och\r\njordbruksutskottets betänkande 2002/03:UMJU1 Johannesburg - FN:s\r\nvärldstoppmöte om hållbar utveckling konstaterades:\r\nNationella parlament och parlamentariker vinner insteg i världspolitiken,\r\noch varje internationell organisation med självaktning (även rena\r\nregeringsorganisationer såsom Världsbanken och WTO) söker nu på olika\r\nsätt relatera sig till parlament och parlamentariker. I genomförandet\r\nav de många långtgående och viktiga förslag som arbetats fram på toppmöten\r\noch FN-konferenser sedan 1990-talet har, enligt utskottets mening,\r\nnationella parlament och parlamentariker en viktig uppgift. Nationella\r\nparlamentariker utgör den direkta länken mellan väljarna och dem som på\r\nolika nivåer - lokalt, regionalt, nationellt och internationellt - har\r\natt svara för genomförandearbetet. Deltagandet av direktvalda parlamentariker\r\nstärker också legitimiteten i implementeringsprocessen.\r\nDet är därför utskottets bestämda uppfattning att regeringen vid\r\nutformandet av en samlad svensk globaliseringspolitik, men även annorledes,\r\nbör verka för att folkets valda representanter får vederbörliga\r\npåverkansmöjligheter såväl i förberedelsefasen inför betydelsefulla\r\ninternationella konferenser (exempelvis inom kommittéer som förbereder\r\nsådana konferenser) som när dessa konferenser genomförs. Motsvarande\r\nsynsätt bör vara rådande när det i andra sammanhang är aktuellt att\r\nlåta utomstående ingå i regeringsdelegationer. Härvid bör beaktas vikten\r\nav att politiska åsiktsskillnader avspeglas, men också att den tyngd\r\nväljarna givit åt olika uppfattningar får genomslag.\r\nUtskottet vidhåller denna uppfattning och menar att ytterligare\r\nansträngningar skall göras i arbetet med att utveckla centrala principer\r\nkring frågor som ansvarsutkrävande, deltagande, öppenhet, insyn samt\r\nmaktfördelning.\r\nUtskottet konstaterar vidare att Sida under 2002 avslutade ett metodarbete\r\nom stöd till politiska institutioner, politiska partier, parlament och\r\ninsatser kring val och valforskning. En slutsats var att en kartläggning\r\noch utvärdering av Sidas stöd till parlament bör göras och denna\r\nutvärdering förväntas vara klar under senhösten 2003. Sida ger omfattande\r\nstöd till parlament och andra politiska institutioner som t.ex. IPU\r\n(Inter Parliamentary Union), AWEPA (Association of West European\r\nParliamentarians for Africa) och PGA (Parliamentarians for Global Action),\r\norganisationer som alla är viktiga för att upprätthålla en dialog mellan\r\nparterna. Sida planerar även insatser via andra internationella\r\nparlamentarikerorganisationer. Stöd går också till vissa regionala\r\nparlamentariska organisationer som t.ex. SADC Parliamentary Forum och till\r\nsamarbete med enskilda parlament, som t.ex. de i Zambia och Vietnam.\r\nSida verkar även för att stärka parlamentets roll i arbetet med\r\nfattigdomsstrategier bl.a. genom forskningsstöd. Det finns också anledning\r\natt stärka parlamentarikernas förmåga att kontrollera sina regeringars\r\ninsatser för ett effektivt genomförande av en fattigdomsinriktad politik.\r\n\r\nGod samhällsstyrning och god förvaltning är viktiga delar av demokrati\r\nsom bl.a. handlar om fördelning av samhällets resurser, varje individs\r\nlikhet inför lagen och metoder för att stävja maktmissbruk. I detta\r\narbete är parlamenten och parlamentarikerna viktiga, och det kräver\r\näven en insikt och en politisk vilja till förändring hos den enskilda\r\nparlamentarikern och hos regeringen i fråga. Utskottet menar att det är\r\nviktigt att arbetet inte bara är inriktat på parlamenten utan även på\r\nkontrollorganen och det civila samhället utanför parlamenten för att\r\nkunna stärka hela kedjan av aktörer som är nödvändig för att skapa\r\nverkligt ansvarstagande, deltagande, öppenhet och insyn i de politiska\r\nprocesserna.\r\nVid sidan av parlamenten spelar de politiska partierna en viktig roll\r\nsom aktörer i utformningen av utvecklingspolitiken. Partiväsendet är\r\nsom regel svagt i biståndsländerna, och därför är stödet från bl.a. de\r\nsvenska partierna ett värdefullt bidrag i arbetet med att bygga upp\r\npartiorganisationerna.\r\nUtskottet menar att de pågående demokratiska processerna både i\r\nutvecklingsländerna och i Central- och Östeuropa är mycket betydelsefulla\r\nför utvecklingssamarbetet och dess utformning. Utskottet har inhämtat\r\natt regeringen har för avsikt att under 2004 utvärdera stödet genom\r\nsvenska partianknutna organisationer till demokratiuppbyggnad i u-länder\r\noch länder i Central- och Östeuropa i enlighet med regeringsbeslutet\r\ndär riktlinjerna för denna stödform fastställdes.\r\nUtskottet vill understryka vikten av att det partinära stödet stärks\r\noch utvecklas. Det behövs en betydligt större satsning än hittills för\r\natt bygga upp och stärka det svaga partiväsendet i många utvecklingsländer.\r\nUtskottet menar också att det partinära stödet kan utformas betydligt\r\nmer flexibelt vad gäller rapportering och redovisning än vad som nu är\r\nfallet, utan att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav. De\r\nsvenska partierna kan på ett effektivt sätt bidra till utvecklingen av\r\nsamarbetsländernas partiorganisationer, genom den kunskap de svenska\r\npartierna samlat under många års internationella kontakter. Liksom för\r\nde enskilda organisationerna är det viktigt att de partinära organisationerna\r\nkan delta i både planerings- och landstrategiarbetet.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)\r\nyrkandena 12 och 13, 2002/03:U290 (kd) yrkande 13, 2002/03:U294 (fp)\r\nyrkande 8, 2002/03:U313 (c) yrkande 27, 2003/04:U1 (s, m, fp, kd, v, c),\r\n2003/04:U6 (kd) yrkande 4, 2003/04:U12 (mp) yrkande 9, 2003/04:U261\r\n(kd) yrkande 10 samt 2003/04:U322 (mp) yrkande 2.\r\n2 Förvaltning och uppföljning\r\nPropositionen\r\nPolitiken för global utveckling måste styras genom effektiv resultatstyrning\r\noch uppföljning och ansvaret för genomförandet av politiken för global\r\nutveckling delas av alla politikområden och departement. Resultatstyrning\r\nkräver precisa målformuleringar och redovisning av effekter av den\r\nverksamhet som bedrivs. Politiken för global utveckling har fört med sig\r\nett gemensamt mål för samtliga politikområden. Hela Regeringskansliet\r\nskall bidra till att målet om en rättvis och hållbar global utveckling\r\nkan uppfyllas. Det innebär att det som görs inom ett politikområde i\r\nsträvan mot en rättvis och hållbar utveckling inte skall motverkas av\r\ndet som görs inom ett annat.\r\nNågra konkreta åtgärder när det gäller organisation av den övergripande\r\nförvaltningen av politiken för global utveckling föreslås inte i\r\npropositionen. De organisatoriska formerna för genomförande av politiken\r\nkommer att bli föremål för senare överväganden.\r\nAllmänt kan konstateras att den organisation som har att förvalta\r\npolitiken för global utveckling måste präglas av samstämmighet på alla\r\nnivåer. Ett integrerat synsätt skall vara vägledande och politikens mål\r\noch innehåll måste vara tydligt för alla delar av organisationen.\r\nPolitikens olika delar behöver hållas ihop och Sverige måste agera på ett\r\nsamlat sätt i internationella sammanhang.\r\nRegeringen har för avsikt att årligen för riksdagen redovisa resultaten\r\ngällande genomförandet av politiken för global utveckling. Redovisningen\r\nskall bl.a. omfatta insatser som görs inom olika politikområden för att\r\nstärka politiken för global utveckling och vad som görs från svenskt\r\nhåll för ökad samstämmighet i EU:s samlade agerande.\r\nMålkonflikter skall emellertid tydliggöras och bli föremål för medvetna\r\noch övervägda politiska val. Politiken för global utveckling innebär\r\nett gemensamt mål för samtliga politikområden. För det internationella\r\nutvecklingssamarbetet skall målet för politikområdet kompletteras med\r\noperativa delmål utformade inom ramen för specifika planeringsinstrument\r\nför olika länder, multilaterala organ och områden. En utgångspunkt skall\r\nvara landets eller organisationens egna strategier och planer för\r\nfattigdomsbekämpning och utveckling. De internationella utvecklingsmålen\r\nutgör en grund för formulering av de operativa målen.\r\nEn självständig funktion för utvärdering av det internationella\r\nutvecklingssamarbetet behövs, och i propositionen föreslås att en utredning\r\nskall tillsättas för att överväga lämpliga former. I propositionen\r\nföreslås också att Regeringskansliet även fortsättningsvis bör ha tillgång\r\ntill en internationellt förankrad funktion för analys av globala\r\nutvecklingsfrågor. Samverkan med andra länder, särskilt inom EU, bör stärkas\r\npå utvärderingsområdet och vidare bör utvecklingsländernas egen\r\nutvärderingskapacitet stärkas.\r\nEtt medborgarforum med företrädare för riksdag, organisationer, näringsliv,\r\nforskare, expertgrupper och andra intressenter, samt regering och\r\nmyndigheter bör inrättas i syfte att främja en bred samhällsdialog om\r\nsvensk politik för global utveckling, och det utåtriktade informations-\r\noch kommunikationsarbetet bör stärkas i syfte att sprida kunskap och\r\nskapa debatt om global utveckling.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:U322 (m) yrkande 11 framhålls att Afrika är den del av\r\nvärlden där fattigdomen fortfarande ökar och därför bör svenska\r\nbiståndsinsatser alltmer koncentreras dit. Det borde också vara en självklarhet\r\natt utformningen av biståndet bäst sker i u-landsmiljö. Utvecklingsfunktionen\r\nför det afrikanska biståndet hos Sida bör inrättas på plats i södra\r\nAfrika. Även i motion 2002/03:U295 (m) yrkande 13 liksom i motion\r\n2003/04:U11 (m) yrkande 14 och i motion 2003/04:U248 (m) yrkande 14 krävs\r\natt utformningen av biståndet i så hög grad som möjligt bör ske i\r\nu-landsmiljö.\r\nI motion 2003/04:U248 (m) yrkande 10 konstateras att det är svårt att\r\nge bistånd som verkligen främjar utvecklingen. Ofta ges bistånd med\r\nutgångspunkt i givarlandets perspektiv, och inte sällan framstår själva\r\ngivandet som det viktiga i stället för den utveckling som skall bli\r\nresultatet. En noggrann utvärdering ger kunskap om hur svenskt bistånd\r\nkan effektiviseras.\r\nI motion 2002/03:U295 (m) yrkande 13 framhålls att Sverige i högre grad\r\nmåste använda erfarenheter från länder som har lyckats med en snabb\r\nutveckling. Även en tidigare kraftigt vanstyrd ekonomi kan genom en\r\nmålmedveten politikförändring få till stånd en utveckling bort från\r\nhunger till snabb ekonomisk tillväxt för att framgångsrikt utveckla en\r\npolitik som kan angripa fattigdomsproblemen.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 23 krävs att ett institut för\r\nhandelsrelaterad kapacitetsuppbyggnad skapas antingen inom Sida eller som en\r\nförstärkning av Sidas existerande resurser på området. Vidare framhålls\r\ni yrkande 32 vikten av att analysera hur politiska beslut i Sverige och\r\ni EU påverkar andra delar av världen. Motionärerna vill införa\r\nkonsekvensbeskrivningar, både på nationell nivå och på Europanivå för att\r\nskildra och analysera vilka ekonomiska och välfärdsmässiga konsekvenser\r\nolika beslut får för fattiga länder.\r\nI motion 2003/04:U7 (v) yrkande 9 framhålls att Globkomutredningen gav\r\nen rad förslag för att underlätta hanteringen av olika målkonflikter i\r\npolitiken och att dessa förslag bör ligga till grund för en konkretisering\r\nav en samstämmig svensk politik på området. I yrkande 10 framhåller\r\nmotionärerna att Sverige bör fastställa vissa grundläggande principer\r\nför den samstämmighet man vill uppnå, samt precisera vilka metoder och\r\nverktyg som skall användas för att uppnå denna samstämmighet. I motionens\r\nyrkande 26 föreslås att ett nära samarbete mellan två likasinnade och\r\nlikvärdiga parter, s.k. twinning, bör byggas ut och fördjupas genom\r\ninrättandet av en fond för att omfatta en mycket bredare verksamhet av\r\nkontaktskapande, utbyte och mänskliga möten. Vidare föreslås i yrkande\r\n27 att ett samarbete och studentutbyte mellan Sverige och länder med\r\nstor fattigdom etableras och utvecklas och i yrkande 28 att det bör ske\r\nen förstärkning av kapaciteten och kunskapen när det gäller global\r\njämställdhet och att ett centrum för sådan global jämställdhet inrättas\r\noch ges statlig finansiering.\r\nÄven i motion 2003/04:U322 (mp) yrkande 1 konstateras värdet av civila\r\norganisationers, folkrörelsers och primärkommuners ansatser till \"twinning\",\r\nvolontärutbyten, vänortsprogram och riktade biståndsinsatser i en anda\r\nav solidaritet och underifrån kommande globalisering.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 1 begär motionärerna att regeringen\r\nåterkommer till riksdagen med förslag om redskap, regler och mekanismer\r\nför hur målkonflikter skall hanteras. I motionens yrkande 3 krävs att\r\nregeringen presenterar en analys över och förslag till metoder och\r\nredskap som skall användas för att Sveriges bidrag till FN:s millenniemål\r\nskall nås. I motionens yrkande 7 framhålls att i arbetet för att avskaffa\r\nfattigdomen bör alla människor kunna delta, höras och respekteras. Därför\r\när det av största vikt för utformningen av det svenska biståndet att\r\nskapa kanaler som gör det möjligt att höra de fattigas åsikter. I yrkande\r\n27 framhålls att Sida har den dominerande delen av sin personal på\r\nmyndigheten i Stockholm. Begränsade personella resurser finns i mottagarmiljön,\r\npå fältet och i de länder som är huvudmottagare av svenskt bistånd.\r\nMotionärerna kräver att ett kunskaps- och utvecklingscentrum som en del\r\nav Sidas verksamhet bör förläggas till Nairobi i Kenya eller till någon\r\nannan plats i Afrika.\r\nI motion 2003/04:U10 (fp) yrkande 7 krävs att departement och myndigheter,\r\nefter 40 års biståndserfarenheter, skall åläggas att generellt infoga\r\nu-landsaspekten i förväg. I alla sammanhang där det kan tänkas vara\r\nrelevant bör konsekvensen för den globala utvecklingen tas i beaktande.\r\nMätbara mål och indikatorer bör om möjligt anges och användas när\r\npolitikens framtida verkningar diskuteras och utvärderingar görs.\r\nI motion 2003/04:U11 (m) yrkande 10 konstateras att Sida är verksamt i\r\növer hundra länder och det finns en tendens att försöka göra allting\r\növerallt. Motionärerna menar att en alltför diversifierad verksamhet är\r\nomöjlig att leda och gör det därmed svårt att följa upp med kritiska\r\nutvärderingar på ett tillfredsställande sätt.\r\nI motion 2002/03:U256 (mp) kräver motionären att Sida bör ges i uppdrag\r\natt beräkna det svenska biståndets effekter för reducering av antalet\r\nmänniskor som lever i absolut fattigdom (yrkande 1) och att regeringen\r\nbör beräkna effekterna av Sveriges samlade politik för global utveckling\r\nmed avseende på antalet personer som lever i absolut fattigdom (yrkande\r\n2).\r\nI motion 2003/04:U3 (s) yrkande 4 konstateras att regeringen avser att\r\nlämna en årlig resultatskrivelse till riksdagen om genomförandet av den\r\nglobala politiken för global utveckling, där målkonflikter tydliggörs\r\noch blir föremål för medvetna och övervägda politiska val. Motionärerna\r\nvälkomnar detta förslag och framhåller att skrivelsen skall vara utformad\r\nsom en regelbundet återkommande särskild skrivelse och på ett sådant\r\nsätt att utvecklingen mot en ökad samstämmighet i regeringens politik\r\nkan jämföras över tid.\r\nI motion 2003/04:U9 (c) yrkande 4 krävs att regeringen årligen återkommer\r\nmed en skrivelse om hur arbete med millenniemålen fortskrider.\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 3 liksom i motion 2003/04:U6 (kd)\r\nyrkande 33framhålls att det saknas tydliga instrument för styrning,\r\ngenomförande och samordning av den föreslagna politiken. Det nya\r\nintegrerade synsätt som skall prägla utvecklingspolitiken och genomsyra\r\narbetet hos alla svenska beslutsfattare och departement kräver effektiv\r\nresultatstyrning och uppföljning. För att arbetet skall fungera i\r\npraktiken menar motionärerna att det krävs att ett kansli upprättas inom\r\nStatsrådsberedningen med övergripande ansvar för en politik för global\r\nutveckling.\r\nI motion 2002/03:U284 (kd) yrkande 4 liksom i motion 2003/04:U6 (kd)\r\nyrkande 35 krävs upprättandet av en självständig funktion för utvärdering\r\nav det internationella utvecklingssamarbetet och, i yrkande 36, att\r\nSverige tar initiativet och installerar en expertgrupp med huvuduppgift\r\natt utreda den internationella samordningen av bistånds- och\r\nutvecklingspolitiken och att studera Sveriges samverkan med andra länder inom\r\nramen för utvecklings- och biståndsområdet och föreslå ytterligare former\r\nför internationell samverkan och samstämmighet. Liknande krav framställs\r\ni motion 2003/04:U7 (v) yrkande 13 där motionärerna menar att för att\r\nsamstämmighet mellan olika politikområden skall kunna uppnås måste en\r\nkoordineringsinstans skapas som fastställer en prioriteringsordning för\r\nolika politikområden.\r\nI motion 2003/04:U6 (kd) yrkande 34 framhålls att samordning och\r\nsamstämmighet inom det civila samhället kräver att ett medborgarforum\r\ninrättas för utbyte av kunskap och erfarenheter på nationell nivå. Ett\r\nsådant nationellt forum borde ingå i en större global organisation där\r\ndet civila samhället representeras av expert- och specialistgrupper med\r\nen rådgivande funktion till de stora multilaterala organisationerna.\r\nI motion 2002/03:U322 (m) yrkande 12 konstateras att situationen i många\r\nländer är akut. Motionärerna menar att det därför gäller att utforma\r\nmätbara effektivitetsmål för att kunna utvärdera biståndet och att kraven\r\npå effektivitet i biståndet innebär ett större ansvarstagande och en\r\nsnabbare måluppfyllelse för fattigdomens avskaffande.\r\nÄven i motion 2003/04:U9 (c) yrkande 2 framhålls vikten att Globkoms\r\nförslag om inrättande av en koordineringsfunktion för global utveckling\r\nbör följas och att denna skall ansvara för att politiken inom olika\r\ndepartements ansvarsområden blir samstämmig, koherent.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 5 krävs att övervakningen av samstämmighet\r\ni politiken åläggs en myndighet, ett fristående institut eller en\r\nspecifik del av Regeringskansliet, på ett sätt så att det globala\r\nhållbarhetsperspektivet övervakas. Enheten bör medverka i beredningsprocessen\r\noch ge förslag vid propositionsskrivning och vid utformning av\r\nförhandlingspositioner så att utformningen av regeringens tänkta politik för\r\nglobal hållbar utveckling säkras.\r\nI motion 2003/04:U12 (mp) yrkande 6 föreslås att en årlig utvärdering\r\ngörs som tar sikte på den eftersträvade koherensen mellan alla politikområden\r\nur ett globalt hållbarhetsperspektiv.\r\nI motion 2003/04:U213 (fp) krävs på ekonomins fält ett system för\r\n\"kontroll av kontrollanterna\" i syfte att finna konkreta metoder och\r\npraktiska sätt att internationellt angripa och bekämpa korruption (yrkande\r\n1).\r\nI motion 2003/04:U318 (mp) framhålls att Sverige helhjärtat sluter upp\r\nbakom FN:s millenniemål, som bl.a. går ut på att fram till år 2015\r\nhalvera andelen människor som lever på mindre än en dollar om dagen. I\r\nyrkande 1 krävs att Sida får i uppdrag att beräkna det svenska biståndets\r\neffekter för reducering av antalet människor som lever i absolut fattigdom\r\noch i yrkande 2 att Regeringskansliet skall mäta effekterna av Sveriges\r\nsamlade politik för global utveckling med avseende på antalet personer\r\nsom lever i absolut fattigdom.\r\nI motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 4 framhålls att det svenska biståndet\r\ntill utvecklingsländer har åstadkommit mycket gott under åren, men\r\nvärlden har genomgått enorma förändringar sedan huvuddragen formulerades\r\nför svensk biståndspolitik. Motionärerna menar att högre krav måste\r\nställas på det svenska biståndet, och det krävs en tydligare samordning\r\nför styrning, genomförande och utvärdering av den svenska bistånds- och\r\nutvecklingspolitiken. I yrkande 5 krävs en oberoende utvärdering och\r\nanalys av hur svenska biståndsresurser används för att kunna genomföra\r\nen mer sammanhållen utvecklingspolitik som skall kunna genomsyra samtliga\r\npolitikområden.\r\nUtskottets överväganden\r\nVissa genomförandefrågor\r\nUtskottet konstaterar att det inte var avsikten att proposition 2002/03:122\r\nskulle bli en utvärdering av 40 års bistånd, men att många av de problem\r\nsom har funnits i biståndet likväl har redovisats. Utskottet konstaterar\r\nvidare att utvecklingspropositionen ger uttryck för att ett reformerat,\r\ngeneröst och högkvalitativt bistånd till utvecklingsländerna är nödvändigt\r\noch önskvärt, liksom att den samlade utvecklingspolitiken samverkar\r\ntill att nå de nya målen. Olika uppföljningsinsatser skall säkerställa\r\ndetta.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige har ambassader eller fältkontor i de\r\nflesta länder med vilka det finns ett betydande utvecklingssamarbete.\r\nAlltfler uppgifter och beslut har under senare år delegerats och en\r\nstor del av såväl planering, analys, genomförande som uppföljning sker\r\nvid dessa. En ökad fältorientering har också blivit allt angelägnare i\r\ntakt med att partnerländernas eget ansvar och ägarskap över den egna\r\nutvecklingen har ökat.\r\nUnder de senaste åren har kraven ökat på att samarbetsländerna måste ta\r\nett tydligare ansvar för samhällsutvecklingen. För att utvecklingssamarbetet\r\nskall fungera bra krävs att det finns ett aktivt ägarskap i samarbetsländerna,\r\noch en huvuduppgift för biståndet har varit att bygga upp kunskap och\r\ninstitutioner i dessa. Utskottet understryker vikten av att denna\r\nutveckling fortsätter.\r\nUtskottet välkomnar synsättet att internationell handel skall ses som\r\nen integrerad komponent i arbetet med att bekämpa fattigdomen och att\r\nhandelsfrågorna bör integreras i samarbetsländernas egna utvecklingsstrategier.\r\nDe exakta formerna för hur man skall tillgodose efterfrågan från\r\nsamarbetsländerna på handelsrelaterad kapacitetsbyggnad är under utredning.\r\nSverige är också pådrivande i det arbete som pågår inom OECD/DAC om\r\nharmonisering av procedurer och rutiner inom biståndet för att underlätta\r\narbetet för samarbetsländerna. Utskottet välkomnar även utvecklingen av\r\ndet handelsrelaterade utvecklingssamarbetet och att möjligheterna utreds\r\nkring formerna för att upprätta ett institut för handelsrelaterad\r\nkapacitetsuppbyggnad.\r\nUtskottet menar att vänortsutbyte och s.k. twinning bör utökas och\r\nfördjupas. Kontaktytorna bör vidgas genom vetenskapligt utbyte och\r\nutbytesprogram för studenter. Utskottet konstaterar vidare att frågor som\r\nrör främjandet av jämställdhet och förstärkning av kvinnors och flickors\r\nsituation länge har varit prioriterade frågor för Sverige i internationella\r\nsammanhang. Det fortsatta arbetet för global utveckling förutsätter\r\nkompetensutveckling, kapacitetsförstärkning och fördjupade analyser\r\ninom alla politikområden. Olika metoder och bedömningsmodeller som syftar\r\ntill analys av könsdiskriminering skall systematiskt utvecklas och\r\ntillämpas. Utskottet ser positivt på en vidare utveckling av förslagen\r\navseende ett särskilt centrum för globala jämställdhetsfrågor.\r\nResultatuppföljning m.m.\r\nUtskottet konstaterar att utvecklingsprocessen är komplicerad och\r\nförutsätter insatser i första hand av utvecklingslandet självt, men också\r\nav ett stort antal utomstående aktörer. Även om de externa insatserna\r\nsammantaget kan följas upp på olika sätt är det i praktiken svårt att\r\nmäta det konkreta resultatet av enskilda givarländers bidrag. Bristen\r\npå data i många utvecklingsländer försvårar arbetet ytterligare. Det\r\nsom i praktiken är möjligt att mäta är främst den sammanlagda effekten\r\nav alla åtgärder och insatser i ett visst land över en viss tidsperiod.\r\nHär är millennieutvecklingsmålen ett viktigt verktyg.\r\nUtskottet menar att resultat av utvecklingssamarbetet bör redovisas på\r\ntvå sätt. Det bör ske dels genom en uppföljning av svenska åtgärder\r\ninom ramen för den breda internationella agendan gentemot det åttonde\r\nmillenniemålet och åtagandena från konferensen om finansiering för\r\nutveckling i Monterrey, dels genom bredare bedömningar av hur inhemska\r\noch externa åtgärder påverkar fattigdomssituationen i specifika länder\r\noch regioner. I den senare delen blir det fråga om en uppföljning av\r\nhur de övriga sju millenniemålen kan nås. Bedömningen av externa åtgärder\r\nbör göras i samverkan med andra aktörer. Fortsatta gemensamma ansträngningar\r\nbehövs för att förbättra indikatorer och statistik. Det internationella\r\nsamstämmighetsindex som är under utveckling, och som Sverige aktivt\r\nmedverkar till, kan bli ett viktigt instrument också för att stödja en\r\nsamstämd svensk politik och bidra till dess koordinering.\r\nDet arbete som påbörjats av FN och Världsbanken för ökad resultatstyrning\r\noch uppföljning av globalt utvecklingssamarbete, vilket stöds av Sverige,\r\när avsett att leda till att givarländer skall kunna visa tydligare\r\nresultat av sitt utvecklingssamarbete, särskilt vad gäller faktiska\r\neffekter på fattigdomssituationen i utvecklingsländerna. Att visa i vad\r\nmån målen för de internationella åtagandena och de nationella\r\nfattigdomsstrategierna uppnås är avgörande för att resultatstyrningsmodellen\r\nskall kunna fungera som avsett.\r\nI flera motioner efterfrågas mätbara mål. Med anledning härav får\r\nutskottet konstatera att millennieutvecklingsmålen i och för sig är mätbara,\r\nmen att det också krävs att mätbarhet föreligger på lägre nivåer i\r\nmålhierarkin. Utskottet förutsätter därför att de operativa målen för\r\npolitiken för global utveckling, vilka måste finnas inom de olika\r\npolitikområdena, utformas så att de blir mät- och uppföljningsbara.\r\nSom regeringen föreslår bör de internationella utvecklingsmålen utgöra\r\ngrund för formuleringen av de operativa målen för det svenska,\r\ninternationella utvecklingssamarbetet. Mot denna bakgrund har Sida i\r\nregleringsbrevet för 2003 av regeringen givits i uppdrag att rapportera hur\r\nman arbetat för att bidra till förverkligandet av millennieutvecklingsmålen.\r\nSverige kommer därmed att bli ett av de första länderna som gör en\r\nrapport om åtgärder under det åttonde millennieutvecklingsmålet, dvs.\r\ndet mål som främst riktar sig till de rika länderna och som bl.a. rör\r\nåtaganden om biståndsvolym, marknadstillträde m.m.\r\nRegeringen framhåller i propositionen att politiken för global utveckling\r\nbl.a. innebär att det sätts upp ett gemensamt mål för samtliga politikområden.\r\nDetta innebär att det som görs inom ett politikområde i strävan mot en\r\nrättvis och hållbar utveckling inte skall motverkas av det som görs\r\ninom ett annat.\r\nFör att åstadkomma den åsyftade samstämmigheten i politiken är det\r\nangeläget att regeringen fullt ut utnyttjar de styrinstrument som den\r\nförfogar över i form av bl.a. handlingsplaner och regleringsbrev. Enligt\r\nutskottets mening utgör inventeringar samt problem- och konsekvensanalyser\r\nav den förda politiken inom de olika politikområdena viktiga metodinstrument\r\nför att klarlägga bl.a. målkonflikter och för att underlätta en samstämd\r\nmålstyrning samt en öppen redovisning. I samband med detta utgör bindande\r\ninternationella avtal och konventioner viktiga hänsynstaganden.\r\nI propositionen föreslås att genomförandet av politiken för global\r\nutveckling årligen skall redovisas till riksdagen i form av en\r\nresultatskrivelse. Regeringens bedömning i detta sammanhang är bl.a. att\r\nmålkonflikter bör tydliggöras och bli föremål för medvetna och övervägda\r\npolitiska val. Operativa delmål för politikområdet Internationellt\r\nutvecklingssamarbete skall tas fram och utformas inom ramen för specifika\r\nplaneringsinstrument för olika länder, multilaterala organ och områden.\r\n\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att skrivelseformen i normalfallet\r\när ett lämpligt sätt att årligen för riksdagen redovisa genomförandet\r\nav politiken för global utveckling. Redovisningen bör ske i en separat\r\nskrivelse, vilken dock kan ersättas av en separat proposition om\r\nmålkonflikter av sådan art uppkommer att riksdagen bör ta ställning till\r\ndem. Skrivelsen bör bl.a. vara utformad på ett sådant sätt att utvecklingen\r\nmot en ökad samstämmighet i regeringens politik kan jämföras över tid.\r\nDet betyder att även utvecklingen jämfört med operativa mål inom\r\nrespektive politikområde bör redovisas. Skrivelsen bör även innehålla en\r\nredovisning av hur millenniemålen uppfylls.\r\nI enlighet med den ordning som gällt sedan rambudgeteringen infördes\r\nbör den årliga skrivelsen, för vilken regeringen har ansvaret, avlämnas\r\nvid tidpunkt så att utskottsbehandling kan genomföras och riksdagsbeslut\r\nfattas under våren.\r\nUtskottet vill i sammanhanget erinra om att anslagstilldelningen avseende\r\ndet internationella utvecklingssamarbetet sker inom ramen för den normala\r\nbudgetprocessen under hösten. Budgetarbetet förutsätter att riksdagen\r\ninför sitt budgetbeslut har samtidig tillgång till mål- och resultatinformation\r\ni sådan utsträckning att politiska prioriteringar kan göras och att\r\ntillräckligt beslutsunderlag även i övrigt föreligger. Att genomförandet\r\nav politiken för global utveckling redovisas i separat skrivelse innebär\r\ndärför inte att mål- och resultatredovisning i budgetpropositionen\r\navseende det internationella utvecklingssamarbetet kan underlåtas. Av\r\ndet sagda följer bl.a. att de operativa delmålen för det internationella\r\nutvecklingssamarbetet, varom talas i den nu aktuella propositionen,\r\nockså redovisas i budgetpropositionen.\r\nMed de preciseringar som utskottet gjort ovan tillstyrks propositionens\r\nyrkande 6. Därmed tillstryker utskottet delvis motionerna 2003/04:U3\r\n(s) yrkande 4 och 2003/04:U9 (c) yrkande 2 och 4. Utskottet noterar\r\nockså att motionerna 2003/04:U12 (mp) yrkande 5 och 2003/04:U348 (kd)\r\nyrkande 4 delvis ligger i linje med vad utskottet anfört.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att ett integrerat synsätt skall\r\nvara riktmärket vad avser politiken för global utveckling samt att den\r\nbör ledas genom effektiv resultatstyrning och uppföljning. Regeringen\r\nbär inför riksdagen det samlade ansvaret för såväl måluppfyllnad som\r\nresultatredovisning. Beaktande att politiken för global utveckling berör\r\nsamtliga politikområden har utskottet ingen invändning mot att regeringen,\r\nexempelvis på sätt som nämns i propositionen, delegerar ansvar för\r\ndess genomförande.\r\nPolitikens spännvidd gör emellertid att utskottet, i likhet med flera\r\nmotionärer, finner det angeläget att regeringen - liksom när den\r\nsammanhållna politiken för miljöfrågor och jämställdhet utvecklades -\r\nklargör var koordineringsansvaret skall ligga och att den säkerställer\r\natt uppkommande målkonflikter kan avdömas på politisk nivå. För att nå\r\nframgång med den nya politiken är det således, enligt utskottets mening,\r\navgörande att det finns en sammanhållande, samordnande och pådrivande\r\nfunktion. Det bör också eftersträvas att det för respektive politikområde\r\nformuleras en strategi för hur den sammanhållna politiken för\r\nglobalutveckling skall få genomslag. Utskottet menar även att det är\r\nbetydelsefullt\r\natt åtgärder vidtas för en kompetensutveckling avseende global\r\nutvecklingspolitik, liksom skett tidigare avseende insatser för att samstämma\r\npolitiken inom områdena miljö och jämställdhet.\r\nDetta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.\r\nUtskottet noterar att ett behov av koordinering kommer att uppstå också\r\ni riksdagen. Det ankommer dock inte på utskottet att i detta sammanhang\r\nlämna förslag på hur detta skall tillgodoses.\r\nUtskottet välkomnar att ett medborgarforum med företrädare för riksdag,\r\norganisationer, näringsliv, forskare, expertgrupper och andra intressenter\r\nsamt regeringen och myndigheter inrättas i syfte att främja en bred\r\nsamhällsdialog om svensk politik för global utveckling. Det är utskottets\r\nuppfattning att detta forum kan spela en viktig roll i diskussionen om\r\nmålkonflikter och den årliga resultatredovisningen.\r\nUtskottet välkomnar även propositionens förslag om en självständig\r\nfunktion för utvärdering, utöver den som i dagsläget fullgörs av\r\nExpertgruppen för utvecklingsfrågor, EGDI, samt att en utredning tillsätts\r\nför att överväga lämpliga former härför. Förslaget ligger i linje med\r\npartiernas tidigare ställningstaganden, såsom de framgår i betänkande\r\n1999/2000:UU2.\r\nUtskottet tillstyrker därmed propositionens yrkande 7.\r\nMed vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna\r\nväckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U256 (mp)\r\nyrkandena 1 och 2, 2002/03:U284 (kd) yrkandena 3 och 4, 2002/03:U295\r\n(m) yrkande 13, 2002/03:U322 (m) yrkandena 11 och 12, 2003/04:U6 (kd)\r\nyrkandena 23 och 32-36, 2003/04:U7 (v) yrkandena 9, 10, 13 och 26-28,\r\n2003/04:U9 (c) yrkandena 1, 3, 7 och 27, 2003/04:U10 (fp) yrkande 7,\r\n2003/04:U11 (m) yrkandena 10 och14, 2003/04:U12 (mp) yrkande 6,\r\n2003/04:U213 (fp) yrkande 1, 2003/04:U248 (m) yrkandena 10 och14, 2003/04:U318\r\n(mp) yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:U348 (kd) yrkande5.</pre><pre></pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har\r\nföranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Mål för svenskt utvecklingssamarbete, punkt 3 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U295 yrkande\r\n1, 2003/04:U11 yrkande 1 och 2003/04:U248 yrkande 1 och avslår proposition\r\n2002/03:122 punkt 4 och motionerna 2002/03:U260 yrkande 6, 2002/03:U284\r\nyrkandena 1 och 2, 2002/03:U294 yrkande 2, 2002/03:U313 yrkande 1,\r\n2002/03:U315, 2002/03:U322 yrkande 9, 2003/04:U6 yrkande 28, 2003/04:U10\r\nyrkande 1, 2003/04:U316 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U348 yrkandena 1\r\noch 23.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att målet för svenskt bistånd skall vara en snabb fattigdomsutrotning\r\ngenom uthållig snabb tillväxt. Biståndet skall vara resultatinriktat\r\noch bör främst inriktas på kunskapsöverföring samt stöd till rättsstaten,\r\ndemokratin, grundläggande utbildning och hälsovård. Vad som krävs är\r\nen kortvarig, intensiv och bred igångsättning av egna utvecklingsansträngningar\r\ngenom ett kraftfullt initialt bistånd som skall ge en god start, men\r\nsom trappas ned inom en bestämd tid.\r\nDet gäller att skapa incitament för en god och snabb standardökning i\r\nAfrika där det övergripande målet för biståndet måste vara att främja\r\nen snabb utrotning av fattigdomen. Förutsättningen för att Afrika skall\r\nlyckas i sin utveckling är densamma som gäller i resten av världen. Det\r\nfinns inga hemliga recept eller något slags egna afrikanska vägar. Vi\r\nvet av bitter erfarenhet att endast en dynamisk marknadsekonomi där\r\nföretagsamhet och arbetsvilja står i centrum kan ge välstånd till en\r\nbred befolkning. Den bygger på de faktorer som skänkt välstånd till\r\nländer som Sverige och resten av de utvecklade länderna: fri företagsamhet\r\noch frihandel i kombination med utbildning för alla inom ramen för ett\r\nrättssamhälle grundat på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.\r\nFundamentalt handlar det om att öppna möjligheterna för den enskilde\r\nafrikanen att skapa välstånd för sig och de sina.\r\nSida är verksamt i över 100 länder. Man försöker göra allting överallt.\r\nEn så diversifierad verksamhet är omöjlig att leda och kontrollera på\r\nett tillfredsställande sätt. Lika uppenbart är det omöjligt att\r\nupprätthålla vare sig lokalkännedom eller fackkunskaper på alla områden.\r\nMöjligheterna till de breda kontaktytor och fasta relationer som är så\r\nangelägna för ett effektivt bistånd försvåras också. Det finns därför\r\nall anledning att medvetet koncentrera det svenska biståndssamarbetet\r\ntill de länder där vi mest effektivt kan bidra till att utrota fattigdomen.\r\nSveriges biståndsinsatser bör fokuseras på Afrika söder om Sahara.\r\nGood governance är en förutsättning för direkt budgetstöd till statsmakter.\r\nKunskapsöverföring måste få en alltmer dominerande roll i biståndets\r\nutformning. Det är angeläget att medverka till att skapa framgångsrika\r\nexempel, som inspirerar övriga länder.\r\nFrån moderat håll menar vi att det svenska biståndet här och nu framför\r\nallt måste inriktas på följande akuta huvudproblem:\r\n- Krigen och konflikterna som plågar en betydande del av Afrika.\r\n- Hiv/aids och andra allvarliga utbredda sjukdomar som förlamar\r\nutvecklingsansträngningarna.\r\n- Den stora skuldbörda som ligger som ett ok över många länders ekonomier.\r\n\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2003/04:U11 yrkande 1, 2003/04:U248 yrkande 1 och 2002/03:U295 yrkande\r\n1.\r\n\r\n2.      Mål för svenskt utvecklingssamarbete, punkt 3 (fp)\r\nav Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U294 yrkande\r\n2 och 2003/04:U10 yrkande 1 och avslår proposition 2002/03:122 punkt 4\r\noch motionerna 2002/03:U260 yrkande 6, 2002/03:U284 yrkandena 1 och 2,\r\n2002/03:U295 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkande 1, 2002/03:U315, 2002/03:U322\r\nyrkande 9, 2003/04:U6 yrkande 28, 2003/04:U11 yrkande 1, 2003/04:U248\r\nyrkande 1, 2003/04:U316 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U348 yrkandena 1\r\noch 23.\r\nStällningstagande\r\nVi menar att demokratimålet bör göras till det överordnade målet för\r\nsvenskt utvecklingssamarbete. Biståndsdialogen måste vara ett kraftfullt\r\ninstrument för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Budskapet\r\nskall vara entydigt även till länder, där vi har starka exportintressen,\r\nsåsom Kina. Om bistånd skall bedrivas i diktaturstater, totalitära\r\nstater eller stater utan flerpartisystem skall biståndet ske genom\r\nenskilda organisationer. Det måste stå klart för mottagarländerna att\r\nbiståndets omfattning och inriktning kan påverkas av hur demokratifrågan\r\nhanteras. I denna mening skall inslaget av villkor i biståndsgivningen\r\nöka. Sverige bör undvika bilaterala biståndsengagemang i länder vars\r\nregimer inte strävar efter demokratisering. Stöd till uppbyggande av\r\ndemokratiska institutioner, såsom t. ex. politiska aktörer, fria medier,\r\nfackföreningar, lokalt självstyre, parlament, rättsväsende och politiska\r\nregelsystem bör ha hög prioritet. Hit hör också ett allmänt idé- och\r\nkunskapsutbyte om demokratin som styrelseform och förhållningssätt\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2003/04:U10 yrkande 1och 2003/04:U294 yrkande 2.\r\n\r\n3.      Perspektiven i politiken, punkt 4 (fp)\r\nav Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U228 yrkande\r\n7 och 2003/04:U10 yrkande 3 och avslår proposition 2002/03:122 punkt 1\r\ni denna del och motionerna 2003/04:U7 yrkande 1 och 2003/04:U12 yrkande\r\n1.\r\nStällningstagande\r\nPolitiska riktningar har många gånger haft svårt att enas om en gemensam\r\nsyn på mänskliga rättigheter. Dessa åsiktsskillnader är inte överspelade.\r\nOm man ser till verkligheten är en principiell uppdelning mellan\r\npolitiska och ekonomiska rättigheter ofta på sin plats. Enligt Folkpartiet\r\nliberalernas uppfattning är det under alla omständigheter oacceptabelt\r\natt söka försvara frånvaro av t.ex. tryckfrihet, rätt till en opartisk\r\nrättegång eller liknande med hänvisning till att en s.k. social rättighet\r\nupprätthålls. Denna i grunden liberala distinktion bör alltid göras,\r\nvilket riksdagen bör ge regeringen till känna.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2003/04:U10 yrkande 3 och 2003/04:U228 yrkande 7.\r\n\r\n4.      Perspektiven i politiken, punkt 4 (v)\r\nav Lars Ohly (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U7 yrkande 1\r\noch avslår proposition 2002/03:122 punkt 1 i denna del och motionerna\r\n2002/03:U228 yrkande 7, 2003/04:U10 yrkande 3 och 2003/04:U12 yrkande\r\n1.\r\nStällningstagande\r\nFattigdom och kränkningar av mänskliga rättigheter är konkreta och\r\ntydliga uttryck för klasskillnader och klassförtryck. Men mänskligheten\r\när inte bara uppdelad i klasser. Mänskligheten är även uppdelad i kön,\r\ndär männen intar en överordnad ställning och kvinnorna en underordnad.\r\nDenna ojämlika struktur flätas på ett konkret plan överallt i alla\r\nsamhällen samman med klasstrukturen i en rad olika konkreta kombinationer.\r\nSer man på världen utifrån ett sådant perspektiv inser man snart att\r\nom man avser att bedriva en effektiv fattigdomsbekämpning och en\r\nframgångsrik kamp för mänskliga rättigheter måste man angripa inte bara\r\nojämlika förhållanden mellan klasser utan även ojämlikheten mellan män\r\noch kvinnor.\r\nDå handlar det inte bara om att bekämpa fattigdomen och försvara mänskliga\r\nrättigheter för att de fattiga kvinnorna i världen skall få det bättre.\r\nSkall något ske måste könsstrukturen, liksom klasstrukturen, överallt\r\ni världen bekämpas och brytas ned. Världens fattiga och förtryckta\r\nkvinnor är inget underordnat sido- eller specialproblem i samhällenas\r\nutmarker, vilka kan avhjälpas med några kompletterande politiska handgrepp,\r\nutan ett världsomspännande strukturellt problem av samma dignitet som\r\nklassförhållandena och klassförtrycket, i vars spår fattigdomen och\r\nbristen på respekt för mänskliga rättigheter följer.\r\nEtt jämställdhetsperspektiv av samma dignitet som fattigdomsbekämpningen\r\noch kampen för mänskliga rättigheter ingår därför som ett tredje mål i\r\nden svenska utvecklingspolitiken.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U7\r\nyrkande 1.\r\n\r\n5.      Respekten för de mänskliga rättigheterna, punkt 7 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U322 yrkande 20\r\noch avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 8, 2002/03:U262 yrkande 3,\r\n2002/03:U294 yrkande 5, 2003/04:U6 yrkandena 1 och 3 och 2003/04:U9\r\nyrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nAtt framhäva de mänskliga rättigheternas universalitet måste vara en\r\nhörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd skall inte utgå till\r\nstatsmakter som grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter\r\noch förtrycker sina medborgare. Sverige skall inom ramen för EU:s\r\ngemensamma utrikes- och säkerhetspolitik betona kravet på mänskliga\r\nrättigheter och demokrati. Europarådet, med dess parlamentariska sammansättning,\r\nborde här kunna tjäna som förebild. Den nybildade African Union kan\r\nvara en naturlig utgångspunkt. Sveriges regering bör också kräva att\r\nman i FN:s generalförsamling årligen får en rapport och genomför en\r\nårlig debatt om läget beträffande mänskliga rättigheter och demokrati\r\ni medlemsländerna. Fördelen med detta förfarande skulle vara s.k. name\r\nand shame, vilket innebär att man tydliggör vilka regimer som bryter\r\nmot de mänskliga rättigheterna.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2003/04:U322 yrkande 20.\r\n\r\n6.      Ekonomisk tillväxt, punkt 10 (m, fp)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Cecilia Wigström\r\n(fp), Ewa Björling (m) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U284 yrkande\r\n14, 2002/03:U295 yrkande 14 och 2002/03:U322 yrkande 3 och avslår motion\r\n2003/04:U12 yrkande 4.\r\nStällningstagande\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen tillväxtens betydelse för\r\nfattigdoms-\r\nutrotningen.\r\nVi anser att man kraftigt bör framhålla vikten av att i ökad utsträckning\r\nfokusera på tillväxt som ett instrument för att utrota fattigdom. Utan\r\nen snabb ekonomisk tillväxt kommer vi aldrig att kunna förändra dagens\r\nsituation med att över en miljard människor lever på mindre än 1,3 dollar\r\nper dag. De länder som nu lever med svåraste fattigdom är också de länder\r\nsom lever i isolationism och socialism. Många länder saknar helt handel\r\nmed och investeringar från omvärlden, och för att bryta detta mönster\r\nkrävs frihandel tillsammans med marknadsekonomiska institutioner,\r\näganderätt och en rättsstat för att skapa en uthållig tillväxt.\r\nSverige skall verka för den globala frihandeln och inom EU och WTO arbeta\r\nför att avskaffa tullar och handelshinder så att fattiga länder tullfritt\r\nkan exportera varor och tjänster till i-världen. Målet för en ny WTO-runda\r\nbör vara att avskaffa alla handelshinder i-länderna. Den genomsnittliga\r\ntullnivån för industrivaror i EU är i dag 4 %. EU:s förhandlingsbud för\r\nmillennierundan bör vara 0 %. EU bör, som den största aktören i WTO med\r\nbetydande subventioner, lägga fram en bindande plan för hur den gemensamma\r\neuropeiska jordbrukspolitiken skall integreras med världsmarknaden.\r\nSubventionerna ger konstlat låga världsmarknadspriser, vilket främst\r\ndrabbar bönder i u-länderna. På sikt måste målet vara att låta marknaden\r\nför jordbruksprodukter fungera utan kvoter, pris- och produktionsinterventioner.\r\nEtt samfällt agerande inom ramen för WTO skulle också stabilisera\r\npriserna på världsmarknaden. Därigenom skulle en sund världsmarknad för\r\njordbruksprodukter kunna etableras. I hela världen tas konkreta steg\r\nmot frihandelssamarbete. I Afrika är tanken att 20 länder skall grunda\r\nComesa, Common Market for Eastern and Southern Africa. Denna krets kommer\r\nsedan successivt att utökas. Målet skall vara fullständig integration.\r\nMercosur i Latinamerika och Asean i Sydostasien är andra framväxande\r\nfrihandelsområden av stor betydelse. Sverige och EU skall stödja dessa\r\nfrihandelsansträngningar med hänsyn till målet och med global frihandel\r\nsom slutmål.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2003/04:U284 yrkande 14, 2003/04:U295 yrkande 14 och 2003/04:U322 yrkande\r\n3.\r\n\r\n7.      Samspelet mellan huvuddragen, punkt 13 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U201 yrkande\r\n1, 2002/03:U295 yrkandena 2 och 16, 2002/03:U322 yrkande 10, 2003/04:U11\r\nyrkande 2 och 2003/04:U248 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nDe länder som lyckats bryta fattigdomen har några saker gemensamt och\r\ndet är inte, som man kanske tror, stor tillgång till naturrikedomar.\r\nDet är i stället en stegvis utveckling mot marknadsekonomi, äganderätt,\r\nrättsstat och demokrati som gett resultat. Utvecklingen har just kommit\r\nstegvis, där den ena faktorn drivit på den andra. Framsteg inom ekonomin\r\nhar drivit på demokratiseringen. Samtidigt har demokratiseringen drivit\r\npå utvecklingen av ekonomin. Däremot har inget land som valt den motsatta\r\nvägen lyckats. Socialism, kommunism, planekonomi, diktatur, förtryck\r\noch politiserade rättsväsenden har ofelbart visat sig leda till fördjupad\r\nfattigdom.\r\nEndast marknadsekonomi, fri företagsamhet och frihandel i kombination\r\nmed utbildning för alla inom ramen för ett rättssamhälle grundat på\r\ndemokrati och respekt för mänskliga rättigheter kan ge välstånd till en\r\nbred befolkning. Att framhäva de mänskliga rättigheternas universalitet\r\nmåste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd skall\r\ninte utgå till statsmakter som grovt och systematiskt kränker mänskliga\r\nrättigheter och förtrycker sina medborgare. Vi anser att de centrala\r\nvillkoren för svenskt bistånd skall vara stöd till rättstaten, respekt\r\nför de mänskliga rättigheterna och utvecklingen av demokrati och\r\nmarknadsekonomi.\r\nFörutsättningen för att Afrika skall lyckas i sin utveckling är densamma\r\nsom gäller i resten av världen. Det finns inga hemliga recept eller\r\nnågot slags egna afrikanska vägar. Vi vet av erfarenhet att endast\r\nmarknadsekonomi kan ge välstånd till en bred befolkning. Den bygger på\r\nde faktorer som skänkt välstånd till länder som Sverige och resten av\r\nde utvecklade länderna: fri företagsamhet och frihandel i kombination\r\nmed utbildning för alla inom ramen för ett rättssamhälle. Fundamentalt\r\nhandlar det om att öppna möjligheterna för den enskilde afrikanen att\r\nskapa välstånd för sig och de sina.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2002/03:U201 yrkande 1, 2002/03:U295 yrkande 2 och 16, 2002/03:U322\r\nyrkande 10, 2003/04:U11 yrkande 2 samt 2003/04:U248 yrkande 2.\r\n\r\n8.      Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, punkt 14 (v)\r\nav Lars Ohly (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U7 yrkandena 2,\r\n4 och 5 och avslår motionerna 2002/03:U235 yrkande 3, 2002/03:U290\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:U3 yrkande 3, 2003/04:U6 yrkandena 2 och 14,\r\n2003/04:U10 yrkande 25, 2003/04:U11 yrkandena 3 och 4, 2003/04:U12\r\nyrkandena 21 och 22, 2003/04:U261 yrkande 2 och 2003/04:Fö267 yrkande\r\n1.\r\nStällningstagande\r\nDen svenska krigsmaterielexportpolitiken har länge stått i motsättning\r\ntill utvecklingspolitiken. Ingen kan påstå att den 30-åriga\r\nkrigsmaterielexporten till Indonesien på något sätt främjade landets ekonomiska\r\nutveckling eller respekten för mänskliga rättigheter. Sverige har\r\nexporterat krigsmateriel till länder med stor fattigdom utan föregående\r\nkonsekvensutredningar eller garantier för att krigsmaterielexporten\r\ninte motverkat främjandet av respekten för de mänskliga rättigheterna,\r\ninklusive de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna.\r\nI samband med Irakkrigets utbrott och den svenska krigsmaterielexporten\r\ntill flera av de krigförande länderna stod det alldeles klart för\r\nmedlemmarna i det svenska Exportkontrollrådet - som har att ta ställning\r\ntill vilka länder svenska företag får exportera krigsmateriel - att det\r\nsvenska regelverket, som Exportkontrollrådet har att följa när det gäller\r\nkrigsmaterielexporten var otidsenligt och i praktiken helt oanvändbart.\r\nKonflikten mellan krigsmaterielexporten som en del av utrikeshandelspolitiken\r\noch utvecklingspolitiken är solklar och ett mycket tydligt exempel på\r\nett område där konkreta prioriteringar borde kunna göras. Nya regler\r\nför den svenska krigsmaterielexporten måste sålunda utarbetas och vara\r\nså utformade att de inte står i motsättning till den svenska\r\nutvecklingspolitiken.\r\nI underlaget för de bedömningar som gjorts om svensk krigsmaterielexport\r\nhar ingått en redovisning av den politiska situationen vad gäller\r\npressfrihet, yttrandefrihet, den politiska oppositionens ställning och\r\nandra faktorer. Utskottet konstaterar att dessa bedömningar alltför\r\nofta vägt lätt när besluten fattats.\r\nUtförseltillstånd för nya leveranser bör inte lämnas om dessa avser en\r\nstat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter\r\nförekommer eller där export av svensk krigsmateriel kan befaras medföra\r\npolitisk destabilisering med åtföljande stridshandlingar eller försämringar\r\nav möjligheterna att bedriva en effektiv fattigdomsbekämpning.\r\nSverige bör ta FN:s millenniemål när det gäller fattigdomsbekämpningen\r\npå allvar och utgöra ett exempel för andra länder genom att gå längre\r\nän vad som anges som tre ovillkorliga hinder för krigsmaterielexport\r\nfastställda av FN:s säkerhetsråd och de neutralrättsliga reglerna i\r\nHaagkonventionen.\r\nAtt som tidigare gjorts under det kalla kriget söka rättfärdiga svensk\r\nkrigsmaterielexport med hänvisning till Sveriges nationella säkerhet\r\noch Sveriges säkerhetspolitiska läge och utifrån denna ståndpunkt i dag\r\npoängtera att Sveriges nationella säkerhet går före de huvudperspektiv\r\nsom anges i denna proposition (fattigdomsbekämpning och mänskliga\r\nrättigheter) undergräver propositionens trovärdighet.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U7\r\nyrkandena 2, 4 och 5.\r\n\r\n9.      Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, punkt 14 (mp)\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U12 yrkandena\r\n21 och 22 och 2003/04:Fö267 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:U235\r\nyrkande 3, 2002/03:U290 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U3 yrkande 3, 2003/04:U6\r\nyrkandena 2 och 14, 2003/04:U7 yrkandena 2, 4 och 5, 2003/04:U10 yrkande\r\n25, 2003/04:U11 yrkandena 3 och 4 och 2003/04:U261 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nSverige skall tydligt erkänna och synliggöra målkonflikter i\r\nutvecklingspolitiken. Sverige bör ta en ledande roll för nedrustning då\r\nrustningar\r\nleder till konflikter och i grunden står i motsatsställning till inte\r\nbara världsfreden, utan även till arbetet att uppnå FN:s utvecklingsmål\r\noch främjandet av de mänskliga rättigheterna.\r\nSvensk export av vapen till länder med stor fattigdom i framtiden måste\r\nföregås av en problematiserande granskning av risker för export till de\r\naktuella länderna vad gäller främjande av de mänskliga rättigheterna\r\noch bekämpning av fattigdom utifrån de fattiga människornas situation.\r\nFinns en risk att svensk vapenexport försvårar främjandet av de mänskliga\r\nrättigheterna och fattigdomsbekämpningen skall export ej tillåtas.\r\nVapenexporten utgör kanske det område där målkonflikterna blir som\r\ntydligast. Utskottet har konstaterat att de nuvarande reglerna innebär\r\natt vid varje exportförfrågan skall det göras en helhetsbedömning av\r\ndet aktuella fallet som omfattar flera relevanta faktorer. Export skall\r\nej tillåtas till länder som befinner sig i väpnad konflikt med annan\r\nstat.\r\nI helhetsbedömningen ingår en redovisning av den politiska situationen\r\ni mottagarlandet men också situationen vad det gäller pressfrihet,\r\nyttrandefrihet och den politiska oppositionens ställning. Utskottet\r\nskriver att vid bedömningen av varje ärende särskild vikt läggs vid\r\nrespekten för de mänskliga rättigheterna i mottagarlandet, och\r\nutförseltillstånd för nya leveranser skall ej tillåtas till länder där grova\r\nkräkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Men utskottet menar\r\nockså att riktlinjerna är ett balansinstrument och att det finns faktorer\r\nsom talar för export, t.ex. det svenska försvarets behov och Sveriges\r\ntrovärdighet som leverantör är faktorer som talar för export.\r\nMed tanke på att Sverige exporterat krigsmaterial för strid till länder\r\nsom Indien och Pakistan som är involverade i ett av världens farligaste\r\nkonflikter finns det anledning att konstatera att exportsträvandena får\r\nett övertag i de målkonflikter som är inbyggda i den svenska vapenexporten.\r\n\r\nKonflikten mellan Indien och Pakistan har lång historia och har lett\r\ntill miljontals döda. Vapenexporten till dessa länder har lett till en\r\nkapprustning och har dränerat ländernas sociala budgetar. Både Indien\r\noch Pakistan får stark kritik av Amnesty International i dess rapporter.\r\n\r\nEtt annat kontroversiellt land är Sydafrika där 4,8 miljoner människor\r\när hiv-smittade. I Sydafrika innebär hiv en dödsdom då landet inte har\r\nråd med hälsovård och bromsmediciner. Hälften av befolkningen lever i\r\nfattigdom. De av Sverige tillverkade JAS 39 Gripen kan inte hjälpa dessa\r\nnära fem miljoner smittade. Men de resurser som staten i Sydafrika nu\r\nsatsar på vapenköp hade inte bara kunnat innebära lindring för redan\r\nsmittade utan även mer resurser för ett tydligt förebyggande arbete.\r\nSverige exporterar även vapen till Turkiet, ett land som både är i väpnad\r\nkonflikt med delar av sin befolkning och som dessutom kritiseras för\r\nbrott mot de mänskliga rättigheterna.\r\nDet är således uppenbart att det finns brister när det gäller de svenska\r\nmyndigheternas förmåga att hantera de målkonflikter som finns i\r\nvapenexportpolitiken, trots att vi i förhållande till vår storlek är en av\r\nvärldens ledande vapenexportörer.\r\nSverige bör ta en ledande roll för nedrustning, inte bara när det gäller\r\nmassförstörelsevapen och lätta vapen utan även konventionella vapen som\r\nluftvärn och attackflygplan. Om detta skall vara samstämmigt med de\r\növriga målen för svensk global poltik enligt detta betänkande och den\r\nföregående propositionen är det mycket svårt att se hur svenska exportbehov\r\nkan överflygla fattiga länders behov av hållbar och rättvis utveckling.\r\n\r\nI samband med propositionen Sveriges politik för global utveckling fanns\r\nett gyllene tillfälle att tydligt markera en sådan kursförändring.\r\nMed tanke på att svensk vapenexport i huvudsak går till OECD-länder och\r\natt andelen som går till fattiga länder och till länder med konflikter\r\när relativt begränsad, hade en sådan kursförändring inte ens hotat en\r\nsvensk produktion eller materielförsörjning.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2003/04:U12 yrkande 21 och 22 samt 2003/04:Fö267 yrkande 1.\r\n\r\n10.     Ekonomisk politik och handelspolitik, punkt 15 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U11 yrkande 8\r\noch avslår motionerna 2002/03:U262 yrkandena 5 och 8, 2002/03:U313\r\nyrkande 19, 2003/04:U3 yrkande 1, 2003/04:U6 yrkandena 10 och 22, 2003/04:U7\r\nyrkandena 7, 8, 14-16 och 18, 2003/04:U9 yrkande 20, 2003/04:U12 yrkandena\r\n13, 16, 17, 19 och 20, 2003/04:U248 yrkande 8, 2003/04:U270, 2003/04:U348\r\nyrkande 14 och 2003/04:U351 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nHälsovårdsinsatser måste komma i fokus. Den katastrofala utvecklingen,\r\nsärskilt hiv/aids, måste brytas. Sjuka och döende människor kan inte\r\nutveckla ett land. En basal hälsovård måste komma alla till del. För\r\nutvecklingen av effektiva läkemedel och vacciner mot tropiska sjukdomar\r\nsom inte drabbar den rika världen bör en marknad garanteras. Information\r\nom hivprevention måste på ett effektivt sätt nå ut till alla.\r\nMed en snabb ekonomisk utveckling skulle sjukdomarna inte få de förödande\r\nkonsekvenser som de nu har. Den basala hälsovård som länderna borde ha\r\nutvecklat för länge sedan, skulle väsentligt kunna reducera problemen\r\nmed sjukdom och ohälsa. Problemet har inte varit brist på resurser.\r\nEndast en mindre del av biståndsflödet hade krävts för att bygga upp en\r\ngrundläggande hälsovård, som i sin tur kraftfullt hade främjat både\r\nsocial och ekonomisk utveckling. Erfarenheter från alla länder som\r\nutvecklats snabbt pekar på hur väsentliga satsningar på hälso- och\r\nsjukvård är för utvecklingen i sin helhet.\r\nEtt stort problem är att få fram effektiva och billiga mediciner mot\r\ntropiska sjukdomar. Det förekommer flera framgångsrika försök med olika\r\ntyper av antivirala medel mot hiv där många afrikaner ingår i\r\nförsöksgrupperna. Tyvärr är den bistra sanningen att när medicinen väl är\r\nfärdigutvecklad är den alldeles för dyr för att kunna användas i Afrika.\r\n\r\nMan måste ytterligare sänka både behandlingskostnaderna för hälso- och\r\nsjukvård samt kostnaderna för medicin. Ökar tillgången till rådgivning\r\noch information blir även andra tjänster mer lättåtkomliga, bl.a.\r\nmöjlighet att behandla alla de infektioner som uppkommer i samband med\r\nimmunosuppression orsakad av hiv. En ytterligare lösning på detta problem\r\nkan vara den modell som den amerikanske Harvardprofessorn Jeffrey Sachs\r\npresenterat. Den innebär att de rika länderna garanterar en marknad för\r\nett visst vaccin eller en viss medicin. Exempelvis skulle EU kunna vara\r\ngarant för att köpa ett effektivt malariavaccin till Afrikas 25 miljoner\r\nnyfödda barn varje år om ett effektivt sådant vaccin utvecklas. Vidare\r\nkan också ett minimipris per dos garanteras. De mottagande länderna kan\r\ntillfrågas om att ta en del av kostnaden, men poängen är att inget land\r\noch ingen organisation ger några pengar förrän ett effektivt vaccin\r\nverkligen existerar. Läkemedelsindustrin står för forskning och utveckling\r\noch för risken av misslyckade projekt.\r\nAvveckling av tullar och andra handelshinder är dubbelt viktigt för\r\nu-länderna därför att det dels ger tillträde till EU:s och andra i-länders\r\nmarknader, dels möjliggör handel och ekonomiskt samarbete mellan u-länder.\r\nEtt oavlåtligt och viktigt komplement till en skuldavskrivning är att\r\ni verklig mening öppna för Afrikas länder att fritt få exportera sina\r\nvaror och tjänster till de utvecklade länderna. Europeiska unionen och\r\növriga i-länder skall undanröja sina handelshinder, inte minst vad det\r\ngäller jordbruksvaror. Sverige bör genom EU driva frågan om avskaffade\r\ntullar och handelshinder gentemot u-länderna i WTO. Därmed läggs en\r\nlångsiktig grund för sunda handelsförhållanden, vilket är en viktig\r\nutgångspunkt för snabb och långsiktig välståndsökning. Det är naturligt\r\nför ett fattigt u-land att börja handelssamarbetet med sina nära grannar,\r\nsom ofta är i samma situation. En viktig orsak till djup och omfattande\r\nfattigdom är ofta avsaknaden av kontakter, handel och ekonomiskt samarbete.\r\nAvveckling av tullar möjliggör småskalig och primitiv handel mellan\r\nfattiga grannländer. Det ger ett viktigt bidrag till utvecklingen.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U11\r\nyrkande 8.\r\n\r\n11.     Ekonomisk politik och handelspolitik, punkt 15 (kd)\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U6 yrkande 22\r\noch avslår motionerna 2002/03:U262 yrkandena 5 och 8, 2002/03:U313\r\nyrkande 19, 2003/04:U3 yrkande 1, 2003/04:U6 yrkande 10, 2003/04:U7\r\nyrkandena 7, 8, 14-16 och 18, 2003/04:U9 yrkande 20, 2003/04:U11 yrkande\r\n8, 2003/04:U12 yrkandena 13, 16, 17, 19 och 20, 2003/04:U248 yrkande 8,\r\n2003/04:U270, 2003/04:U348 yrkande 14 och 2003/04:U351 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nKonvergensen inom EU:s bistånds-, jordbruks- och handelspolitik måste\r\nöka. Den europeiska handels- och jordbrukspolitiken måste göras förenlig\r\nmed internationell solidaritet, och Sverige bör aktivt verka för att\r\nstärka det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet och demontera EU:s\r\nhinder.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U6\r\nyrkande 22.\r\n\r\n12.     Ekonomisk politik och handelspolitik, punkt 15 (v)\r\nav Lars Ohly (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U7 yrkandena 7,\r\n8, 14-16 och 18 och avslår motionerna 2002/03:U262 yrkandena 5 och 8,\r\n2002/03:U313 yrkande 19, 2003/04:U3 yrkande 1, 2003/04:U6 yrkandena 10\r\noch 22, 2003/04:U9 yrkande 20, 2003/04:U11 yrkande 8, 2003/04:U12\r\nyrkandena 13, 16, 17, 19 och 20, 2003/04:U248 yrkande 8, 2003/04:U270,\r\n2003/04:U348 yrkande 14 och 2003/04:U351 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nTRIPS-avtalet är det avtal som reglerar så kallad immaterialrätt, bland\r\nannat patent på exempelvis läkemedel och genetiska resurser. Det är en\r\ngrov överdrift för att inte säga felaktigt att säga att frågan om\r\ntillgång till livräddande medicin är löst.\r\nWTO:s avtal om patent, TRIPS, har inte ändrats. Överenskommelsen i WTO\r\nvar en tolkning av hur vissa undantagsregler som finns i TRIPS skall få\r\nlov att användas av vissa fattiga länder i vissa situationer. Huvudproblemet\r\nmed TRIPS och ökade medicinpriser i syd finns kvar. Från och med 2005\r\nförbjuds Indien och andra länder att ha kvar den flexiblare patentlagstiftning\r\nman nu har och som tillåter att billiga kopior produceras för egen\r\nkonsumtion och export, till exempel till Afrika.\r\nÖverenskommelsen inom WTO i september 2003 innebar en juridisk-politisk\r\nmöjlighet för länder att producera och exportera billiga läkemedel. Men\r\nkommentarer från engagerade folkrörelser pekade på att de juridiska och\r\npolitiska processerna som ett land måste gå igenom enligt förslaget är\r\nså krångliga att det är mycket tveksamt om att land kommer att kunna\r\nutnyttja den nya möjligheten. Överenskommelsen bedömdes av bl.a. Läkare\r\nutan gränser snarast som ett ytterligare hinder för produktion och export\r\nav billiga läkemedel.\r\nVad som är viktigt nu är att länder ges möjlighet att verkligen utnyttja\r\nden flexibilitet som finns inom regelverket, och då särskilt förlängda\r\növergångstider för de minst utvecklade länderna. Men lika viktigt är\r\natt tillgången till billigare läkemedel kan säkras efter år 2005, när\r\nTRIPS skall ha genomförts i alla länder. Vad som krävs är en revidering\r\nav själva avtalet. Fattiga länder måste få en otvetydig rätt att både\r\nproducera och köpa mediciner som räddar liv.\r\nWTO-avtalen och deras genomförande får inte stå i konflikt med eller\r\nmotverka främjandet av de mänskliga rättigheterna såsom exempelvis rätten\r\ntill liv. Främjandet av de mänskliga rättigheterna skall ges företräde\r\ni händelse av normkonflikter.\r\nTRIPS-avtalet bör omarbetas så att det inte längre står i strid med\r\nrätten till mat och hälsa.\r\nTRIPS-avtalet bör även omarbetas så att det inte blir möjligt att ta\r\npatent på någon form av liv.\r\nUNDP har i flera rapporter diskuterat dessa nya handelsregler och\r\nkonstaterade bl.a. redan 1998 i Human Development Report: \"Den ordning\r\nför handel som varit rådande efter Uruguayrundan har kringskurit\r\nmöjligheterna att i de mest utvecklade länderna vidta de politiska åtgärder\r\nsom bidrog till framgångarna i Östasien\".\r\nEn nyligen utkommen rapport finansierad bl.a. av UNDP, Making Global\r\nTrade Work for People, pekar på vikten av ett \"policyutrymme\" för att\r\nkunna utveckla diversifierade ekonomiska strategier och hur WTO:s olika\r\nregleringar kan bli problematiska när det gäller att förverkliga sådana\r\nstrategier.\r\nFör en långsiktigt svensk strategi för en rättvis och hållbar utveckling\r\ni världen är det viktigt att konstatera att diskussionen fortsatt efter\r\n1999. Handelspolitiken måste fortsätta att utvärderas och analyseras.\r\nUtrymme måste ges för omprövningar av den svenska politiska strategin\r\nfrån 1999.\r\nFramför allt gäller detta de av WTO:s avtal som sträcker sig längre än\r\natt endast omfatta handel med varor, som t.ex. GATS, TRIPS, TRIMS. I\r\ndessa sammanhang bör Sverige generellt sett inta en mer kritisk hållning.\r\n\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U7\r\nyrkandena 7, 8, 14-16 och 18.\r\n\r\n13.     Ekonomisk politik och handelspolitik, punkt 15 (mp)\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U12 yrkandena\r\n16, 17, 19 och 20 och avslår motionerna 2002/03:U262 yrkandena 5 och 8,\r\n2002/03:U313 yrkande 19, 2003/04:U3 yrkande 1, 2003/04:U6 yrkandena 10\r\noch 22, 2003/04:U7 yrkandena 7, 8, 14-16 och 18, 2003/04:U9 yrkande 20,\r\n2003/04:U11 yrkande 8, 2003/04:U12 yrkande 13, 2003/04:U248 yrkande 8,\r\n2003/04:U270, 2003/04:U348 yrkande 14 och 2003/04:U351 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nSverige skall verka för en reell demokratisering av WTO-processen och\r\nför att stärka de fattiga ländernas förhandlingskapacitet.\r\nSverige bör motverka för att det fattas beslut i WTO om att börja\r\nförhandla investeringsavtal eftersom detta inte självklart medför fördelar,\r\nutan kan försvåra regleringar av utländska investeringar.\r\nSverige skall verka för att WTO-avtalen uttryckligen slår fast att\r\nutvecklingsländerna får möjlighet att skydda sin inhemska produktion av\r\nbaslivsmedel för att kunna garantera nationell livsmedelssäkerhet.\r\nSverige skall verka för att WTO-avtalen och deras genomföranden inte\r\nstrider mot internationella miljöavtal eller konventionerna om de\r\nmänskliga rättigheterna och att de senare skall ges företräde i händelse\r\nav normkonflikter. Sverige, i ett globalt perspektiv, accepterar sitt\r\neget ansvar på civil och institutionell nivå för att åtgärda ohållbara\r\nproduktions- och konsumtionsmönster i Sverige.\r\nI WTO har ett land en röst. Det är en nödvändig men inte tillräcklig\r\nförutsättning för ett demokratiskt arbetssätt. Det räcker inte heller\r\natt ge länderna ett handelsrelaterat stöd för att de skall kunna driva\r\nsina egna intressen, såsom utrikesutskottet föreslår i betänkandet. I\r\nrealiteten har fattiga länders framförda synpunkter ofta inte beaktats;\r\ntill och med möjligheterna att föra fram förslag har varit begränsade.\r\nInför Cancún fördes flera förslag fram på hur förhandlingsprocessen\r\nkan demokratiseras. Exempelvis bör förberedande möten öppnas för alla\r\nmedlemsländer, och de olika förhandlingsförslagen redovisas tidigt,\r\nöppet och i sin helhet. Detta är därför viktigt för att förbättra\r\nbeslutsunderlaget och beslutsfattandet i sak - och därmed i förlängningen\r\nresultatet av samarbetet. Ett annat viktigt huvudkrav var att inte WTO:s\r\nsamlade agenda skulle vara så överlastad med många delförhandlingar\r\ninom många områden pågående samtidigt.\r\nInga förhandlingar om ett investeringsavtal\r\nFlera industriländer med EU i spetsen vill öppna förhandlingar på en\r\nrad nya områden, bl.a. annat rörande ett investeringsavtal inom WTO.\r\nMånga afrikanska, karibiska och asiatiska utvecklingsländer är dock\r\ntveksamma eller helt emot detta. Oenigheten var uppenbar på det förra\r\nministermötet i Doha och frågan sköts till mötet i Cancún. Åter är läget\r\nstarkt polariserat och mötet slutade i oenighet då många utvecklingsländer\r\ninte accepterar detta. Oron är befogad eftersom ett investeringsavtal\r\ninte självklart medför fördelar. Tvärtom kan det försvåra sådana\r\nregleringar av utländska investeringar som verkar i linje med\r\nMillenniumdeklarationen. Därför bör inte beslut fattas i WTO om att påbörja\r\nförhandlingar om ett investeringsavtal och sammanbrottet i Cancún måste\r\nses som en rättmätig protest mot både förhandlingarnas former och väntade\r\ninnehåll. En nystart med andra förtecken för WTO:s arbete är det som\r\nkrävs.\r\nNågra rika länder arbetar för att ge företagen fler rättigheter. De ser\r\nde nationella reglerna och lagarna som ett problem, och vill genom\r\nbindande regler skydda företagen från vissa former av påverkan. Det\r\nhandlar exempelvis om ifall företagen skall kunna flytta tillgångar så\r\nsom de själva tycker över ländergränserna. Det kan innebära att regeringar\r\ngörs skadeståndsskyldiga för störningar i företagens produktion eller\r\natt utländska företag skall ges samma statliga stöd som liknande företag,\r\nexempelvis inom offentlig sektor. De fattiga ländernas industrier skulle\r\ndessutom drabbas hårt om de utsattes för en öppen konkurrens från\r\nvärldens transnationella företag. Om ett lands invånare anser att ett\r\nföretag missköter sig finns det i dag inga möjligheter inom WTO:s\r\ntvistelösningssystem att driva en process gentemot den skyldige. Allt\r\ndetta är mycket oroande. Till och med Världsbanken anser att det vore\r\nfelaktigt av EU att arbeta för en fortsatt bred agenda i kommande\r\nförhandlingar. Men i utrikesutskottets betänkande saknas dock sådana\r\nanalyser. Här konstateras det kort att internationella investeringar är\r\nbra för den ekonomiska utvecklingen. En investering kan få negativa\r\nkonsekvenser såväl miljömässigt som socialt och det har ännu inte gjorts\r\nnågra utvärderingar av vilka negativa konsekvenser den ökade frihandeln\r\nmellan världens stater genererat.\r\nEU-kommissionen ignorerar nu det massiva motståndet från fattiga länder\r\nmot ett investeringsavtal, och dess avsikt är att vidga förhandlingarna\r\nnästa gång till att inkludera även ett investeringsavtal. EU-kommissionen\r\nkommer att slå fast denna linje om inte fler från medlemsländerna\r\nprotesterar. Därför bör den svenska riksdagen uttala sin skepsis.\r\nGaranterad livsmedelssäkerhet\r\nRegeringen bör också verka för att WTO-avtalen uttryckligen slår fast\r\natt utvecklingsländerna får möjlighet att skydda sin inhemska produktion\r\nav baslivsmedel. Det är nödvändigt för att garantera livsmedelssäkerheten.\r\nDet räcker inte att ge länderna speciella övergångsregler under en\r\növergångstid, såsom det föreslås i betänkandet. Över 800 miljoner\r\nmänniskor i världen svälter. Av dem lever 75 % på landsbygden och är\r\nberoende av jordbruk eller fiske för sin överlevnad. Försörjningsproblemen\r\nberor i hög grad på bristande demokrati och rådande strukturer och regler\r\nför handel, långivning och bistånd. Villkoren för jordbrukshandeln har\r\nen stor betydelse för utvecklingen i de flesta länder i syd. Det egna\r\njordbruket försörjer och sysselsätter många och står dessutom ofta för\r\nen viktig del av exporten.\r\nDe mänskliga rättigheterna och miljöavtalens ställning i förhållande\r\ntill handelsreglerna\r\nEn FN-kommitté ser att existerande motsättningar föreligger liksom även\r\nFN:s kommissionär för de mänskliga rättigheterna, som gång på gång pekat\r\npå existerande eller potentiella motsättningar mellan dessa storheter.\r\nAtt svepande säga att något motsatsförhållande föreligger kan utskottet\r\ninte se är naivt.\r\nMiljöpartiet de gröna anser därför att regeringen bör verka för att\r\nWTO-avtalen och deras genomförande inte får strida mot målsättningarna\r\ni internationella miljöavtal eller avtal om mänskliga rättigheter. I\r\nutskottsbetänkandet nämns bara att dessa inte skall åsidosättas. Vi\r\nvill se en skarpare skrivning, nämligen att dessa skall ges företräde\r\ni händelse av normkonflikter. WTO-avtalet slår fast att handelsreglerna\r\nskall främja en hållbar utveckling. Denna ambition hyllas i betänkandetexten.\r\nMen i dag är läget helt annorlunda och relationen mellan hållbar\r\nutveckling och handelsliberalisering har ställts på sin spets i WTO:s\r\ntvistlösningsorgan när miljöpolitiska åtgärder prövats som handelshinder.\r\nDetta har tyvärr även gjort sig gällande i FN-sammanhang. I förhandlingarna\r\nvid toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg förra året om\r\nhandlingsplanen från världstoppmötet om hållbar utveckling avvärjdes i\r\nsista stund skrivningar som direkt innebar att de internationella\r\nmiljöavtalen underordnades handelsreglerna. Ännu saknas ett tydligt\r\nklargörande och initiativ från exempelvis FN:s generalförsamling för att\r\nsäkerställa att de internationella miljöavtalen inte åsidosätts av\r\nhandelsavtalen. Ett sådant klargörande behövs eftersom de starkare\r\nsanktionsmekanismerna inom WTO i praktiken ger handelsreglerna en starkare\r\nställning vid eventuella konflikter.\r\nI dag diskuteras miljöavtalens förhållande till handelsavtalen i WTO:s\r\nkommitté för handel och miljö. Risken är stor att det leder till\r\nskrivningar som ger handelsavtalen ett generellt företräde. Därför bör\r\nfrågan förhandlas och lösas i forum där miljöhänsynen står starka, såsom\r\ninom FN. WTO har också tagit upp en diskussion om miljömärkning. Även\r\nhär finns skäl till oro. Därför är det viktigt att ministermötet i Cancún\r\ntydligt slår fast att icke-protektionistisk miljömärkning är ett legitimt\r\noch viktigt verktyg för att gynna en hållbar utveckling.\r\nFör att klargöra miljöavtalens betydelse och särställning bör Sverige\r\nmedverka till initiativ inom FN-systemet som syftar till att stärka\r\nbiodiversitetskonventionens samt andra s.k. Multilateral Environmental\r\nAgreements ställning gentemot handelsreglerna. Miljöreglerna måste bli\r\nnormsättande.\r\nTRIPS-avtalet\r\nTRIPS-avtalet innebär att utvecklingsländernas immaterialrättsliga\r\nlagstiftning på kort tid skall anpassas till i stort sett västerländsk\r\nstandard. Många av de i dag utvecklade ekonomierna införde de regler\r\nsom TRIPS föreskriver sent i sin utvecklingsprocess. De avsåg att låta\r\nnya teknologier överföras från utlandet för att stärka den inhemska\r\nframväxande industrin. Strikta patentregler som i TRIPS kan på så vis\r\nkomma att motverka en utveckling av mer avancerade inhemska industrier\r\ni dagens utvecklingsländer. Einarsson och Byström gjorde en genomgång\r\nav existerande vetenskaplig forskning kring TRIPS i en konsultstudie\r\ntill Sida år 2000. Deras sammanfattning inleds med: \"Den mest uppenbara\r\noch mest centrala slutsatsen av denna studie är att TRIPS-avtalet\r\nsannolikt inte kommer att medföra några väsentliga fördelar för u-länderna.\r\n\" De skrev också tydligt att det inte finns några vetenskapliga bevis\r\npå att ett införande av TRIPS lagstiftning medför ett ökat antal\r\ndirektinvesteringar.\r\nÄn allvarligare är att TRIPS-avtalet i sin nuvarande utformning hotar\r\nlivsmedelssäkerheten och tillgången på mediciner i fattiga länder.\r\nHuvuddelen av världens fattiga bor på landet och är beroende av det lokala\r\njordbruket för att få mat för dagen.\r\nSmåböndernas rättigheter till att fritt använda delar av skörden till\r\nutsäde hotas genom att företag som tagit patent på växter kräver ersättning\r\nför nytt utsäde. De undantag som TRIPS tillåter är svåra att få och det\r\nalternativ som utpekats, UPOV, är inte nog anpassat till småjordbrukarnas\r\nförhållanden. Den överenskommelse som nåddes i början av hösten om\r\nundantag från TRIPS regler för att möjliggöra fattiga länders tillgång\r\npå viktiga mediciner till rimliga priser anses av många som alltför\r\nsnäv. Länder som inte själva har en läkemedelsindustri som kan ges\r\ntvångslicenser kan bara under mycket särskilda förhållanden importera\r\nbilliga mediciner. Detta kan allvarligt hota hälsan hos människor i\r\nfattiga länder och strider mot Sveriges målsättningar om en rättvis och\r\nhållbar utveckling där en förbättring av fattiga människors situation\r\nsätts i första rummet.\r\nVidare bryter TRIPS stadganden om patent på liv mot flertalet av jordens\r\nkulturers uppfattningar och ger alltför stora rättigheter till\r\nbioteknikföretagen. Det faktum att 90 % av världens genetiska resurser\r\nåterfinns i länder i syd, medan 90 %av jordens patent återfinns i nord är\r\nen signal om att en alltför förhastad och likformigt påtvingad patenträtt\r\nkan åstadkomma stor skada för den rättvisa och hållbara globala\r\nutvecklingen.\r\nEn reformering av TRIPS-avtalet bör därför leda till att reglerna kring\r\nvad som skall kunna patenteras utformas så att patent på någon form av\r\nliv inte tillåts.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U12\r\nyrkandena 16, 17, 19 och 20.\r\n\r\n14.     Näringspolitiken, punkt 16 (v, mp)\r\nav Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N334 yrkande 2\r\noch avslår motionerna 2002/03:U284 yrkandena 16, 17 och 19, 2002/03:U296\r\nyrkande 11, 2003/04:U6 yrkandena 9 och 11-13, 2003/04:U9 yrkande 12,\r\n2003/04:U213 yrkande 4, 2003/04:U253 yrkande 2, 2003/04:U255 yrkande 7,\r\n2003/04:U283, 2003/04:U296, 2003/04:U348 yrkandena 13, 15 och 16,\r\n2003/04:U352 yrkande 8 och 2003/04:MJ411 yrkande 6.\r\nStällningstagande\r\nI dagens globaliserade värld får stora transnationella företag alltmer\r\nmakt. FN uppskattar att stora företag utgör 51 av världens 100 största\r\nekonomiska enheter. Demokratiska institutioner riskerar att i jämförelse\r\nmed dessa bolag få allt mindre att säga till om, då företagen allt\r\nlättare kan flytta sin verksamhet mellan länder.\r\nG 8-länderna tillåter företagen att engagera sig i hemlig, svagt reglerad\r\ninternationell handel med vapen, teknologi och utbildning. Informationen\r\ntill allmänheten, lagstiftare och medier hindras genom att \"affärshemlighet\"\r\nåberopas. En rad stora företag och konsortier (där även svenska företag\r\ningått) har bedrivit sin verksamhet i u-länder som varit skadliga för\r\nmänniskor och miljö i områden där de verkat. Vissa företag i G 8-länderna\r\nhar till och med varit inblandade i export av säkerhetsutrustning som\r\nlätt kan användas för tortyr och misshandel.\r\nWTO har förvisso reellt bindande regler men en bristande efterlevnad.\r\nFöretag kan av WTO \"straffas\" genom kännbara handelssanktioner. Ett\r\nlitet lands institutioner har väldigt lite att sätta emot om ett stort\r\nland eller ett storföretag bryter mot ingångna avtal. På likartat sätt\r\nfungerar beslutsfattandet inom WTO. I princip skulle även små länder\r\nkunna vara starka eftersom beslut fattas i konsensus, men i praktiken\r\nblir de ofta offer för de stora nationernas överlägsna styrka.\r\nEtt transnationellt företag har fördelen att vara en juridisk person,\r\nvilket innebär att det inte behöver följa internationell rätt. Internationell\r\nrätt gäller bara stater och inte juridiska personer. Företagens struktur\r\nmed spridning i flera länder gör det samtidigt svårt att utkräva ansvar\r\nmed ett nationellt rättssystem.\r\nSverige skall verka pådrivande internationellt och genom EU för att\r\ninom FN utarbeta ett internationellt bindande regelverk för transnationella\r\nföretag.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2003/04:N334 yrkande 2.\r\n\r\n15.     Jordbruks- och fiskeripolitiken, punkt 18 (m, fp)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Cecilia Wigström\r\n(fp), Ewa Björling (m) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U10 yrkande 5\r\noch avslår motionerna 2002/03:U290 yrkande 4, 2002/03:U313 yrkandena 2\r\noch 20, 2002/03:MJ428 yrkande 43, 2003/04:U7 yrkande 17, 2003/04:U9\r\nyrkandena 16, 17 och 19, 2003/04:U12 yrkande 18, 2003/04:U261 yrkandena\r\n4 och 5 och 2003/04:U271 yrkandena 1-4.\r\nStällningstagande\r\nEU:s protektionism på jordbruksområdet omöjliggör för hundratals miljoner\r\nmänniskor att höja sin levnadsstandard genom export till EU. I en rapport\r\nfrån Världsbanken från hösten 2003 betonas att sänkta jordbrukssubventioner\r\noch tullar skulle kunna lyfta drygt 140 miljoner människor ur fattigdom\r\noch hopplöshet. Det motsvarar nästan hela Nordafrikas folkmängd. EU\r\nbetalar sex gånger mer i jordbrukssubventioner än vad EU ger i bistånd.\r\nEn verklig avreglering av EU:s jordbrukspolitik måste någon gång\r\npåbörjas, och ju förr desto bättre. Folkpartiet anser att Sverige skall\r\nverka för en långtgående avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken\r\ntill senast år 2015, det vill säga samma år som FN:s millenniemål skall\r\nvara uppfyllda. Frihandeln bör öka. Sverige bör, inom EU, än mer intensivt\r\ndriva kravet att den inre marknaden skall öppnas för u-ländernas produkter.\r\nFolkpartiet anser att Sverige skall verka för ett borttagande av\r\ntulleskalering, subventioner samt kvoter senast 2015. Om andra länder gör\r\nliknande medgivanden i frihandelsvänlig riktning, innebär det en kraftfull\r\nstimulans av de fattiga ländernas tillväxtmöjligheter.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U10\r\nyrkande 5.\r\n\r\n16.     Jordbruks- och fiskeripolitiken, punkt 18 (mp)\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U12 yrkande\r\n18 och 2003/04:U271 yrkandena 1-4 och avslår motionerna 2002/03:U290\r\nyrkande 4, 2002/03:U313 yrkandena 2 och 20, 2002/03:MJ428 yrkande 43,\r\n2003/04:U7 yrkande 17, 2003/04:U9 yrkandena 16, 17 och 19, 2003/04:U10\r\nyrkande 5 och 2003/04:U261 yrkandena 4 och 5.\r\nStällningstagande\r\nÅr 1994, i samband med att GATT utvecklades till WTO, slöts ett särskilt\r\navtal angående jordbruksprodukter, Agreement on Agriculture, AoA.\r\nDärigenom omfattar det internationella regelsystemet för handel även\r\njordbruksprodukter. Regelutvidgningen har i den politiska retoriken ofta\r\nbetraktats som en framgång för u-länderna, i och med att AoA, och även\r\ndet grundläggande GATT-avtalet, ställer krav på minskade subventioner\r\nav jordbruket och förbjuder exportstöd.\r\nMen AoA har ej inneburit den framgång för fattiga länder som många\r\nhoppades på. Avtalets tydliga fokus på rätten till export, minsta\r\nmarknadstillträde och fortsatta möjligheter till olika statliga stödformer\r\ntill jordbrukssektorn i i-världen har tvärtom lett till problem för\r\nfamiljejordbruket i u-länderna, som på sin hemmamarknad tvingas konkurrera\r\nmed importerade baslivsmedel. Följden har blivit att de fattigaste\r\nu-länderna förlorat på avtalet; enligt en analys från FAO har dessa\r\nländers kostnader för livsmedelsförsörjningen ökat med 20 % sedan AoA:s\r\ninförande.\r\nOm bönder skall ges möjlighet att bygga upp sina jordbruk med uthålliga\r\nodlingsmetoder krävs att de kan skydda sig mot konkurrens från dumpade\r\növerskottsprodukter i nord. Den rika världens länder har inte lyckats\r\nenas om att avskaffa dessa. EU, t.ex. beslutade i juni 2003 om ändringar\r\nav den gemensamma jordbrukspolitiken. Reformen har framställts som\r\nradikal men kommer i realiteten knappast att minska EU:s dumpning av\r\njordbruksprodukter till fattiga länder. Detta faktum, samt att fattiga\r\nländer inte har råd att själva subventionerna jordbruksproducenterna i\r\ndet egna landet, gör det befogat att fortsätta använda tullar som skydd\r\nför att garantera sina invånares livsmedelssäkerhet.\r\nDen förda handelspolitiken har haft fel fokus. Ledstjärnan skall inte\r\nvara ländernas rätt till export. Rätten till export bör vara underordnad\r\nde övergripande målsättningarna tryggad livsmedelsförsörjning och\r\nekologisk uthållighet. Det nuvarande handelssystemet har gynnat stora\r\ntransnationella företag, vilket gjort att vinsterna från livsmedelsproduktion\r\ni u-länder inte har hamnat i de fattigas händer.\r\nOm svälten skall kunna utrotas måste ledstjärnan, både i handelssammanhang,\r\ninternationell politik och fattigdomsbekämpning, i stället vara\r\nlivsmedelssuveränitet - food sovereignity.\r\nLivsmedelssuveränitet är folks, länders och unioners rätt att definiera\r\nsin egen jordbruks/livsmedelspolitik för att kunna möta sina egna behov.\r\nBegreppet lanserades av den globala koalitionen mellan småbrukare, Via\r\nCampesina, i samband med FAO:s World Food Summit 1996. Det innebär att\r\ndet lokala jordbruket avsett för att livnära den egna befolkningen\r\nprioriteras. Detta kräver stabila villkor för den inhemska produktionens\r\nutveckling, som tillgång till jord, vatten, utsäde och krediter, men\r\nockså rätten att införa skydd från importtryck vid behov. Livmedelssuveränitet\r\när inte en fråga bara för u-länderna, och i Via Campesina finns\r\nlantbrukarorganisationer från både nord och syd representerade.\r\nMånga studier har visat på sambanden mellan svält och fattigdom. Trots\r\nden självklara koppling som finns mellan utrotande av svälten och\r\nekonomisk tillväxt så dirigeras alltför mycket av utvecklingsresurser\r\ntill åtgärder som inte tar itu med den största grundorsaken till fattigdom\r\n- hunger. I FAO:s Economic and Social development paper 147 framgår att\r\ntillväxten söder om Sahara skulle varit mellan 1-2 % högre per år om\r\nmänniskor kommit upp till ett näringsintag på 2 770 kalorier per\r\ndag.\r\nDet är dags att bryta trenden med minskande bistånd inom jordbrukssektorn\r\noch de minskade anslagen till jordbruket. En politik som innebär en\r\nlivskraftig jordbrukssektor där primärt fokus ligger på produktion för\r\nde egna basbehoven är en ytterst viktig faktor för att utrota fattigdomen.\r\nEn sådan politik har också fokus på kvinnors situation, då familjens\r\nlivsmedelsförsörjning oftast vilar på kvinnornas axlar.\r\nFAO har nyligen föreslagit ett antihungerprogram och en internationell\r\nallians mot hunger, med syfte att minst halvera antalet hungriga människor\r\ntill år 2015. Sverige måste ta aktiv del i detta i syfte att uppnå en\r\nnollvision för svälten. Jordbrukssektorns roll kan inte nog framhållas,\r\noch i FAO:s program pekar man mycket riktigt på vikten av ökad\r\njordbruksproduktion i fattiga områden och behovet av att säkerställa att\r\nmaten når dem som mest behöver den. Vi i den rika världen har möjlighet\r\natt utrota svälten genom att öka stödet till den forskning som är av\r\nbetydelse för u-ländernas uthålliga jordbruk liksom till det direkta\r\nbiståndet till jordbrukssektorn.\r\nGivetvis ligger huvudansvaret för den nationella jordbrukspolitiken i\r\ndet enskilda landet. Vi i i-världen har dock ett stort ansvar då det\r\ngäller de internationella handelsreglerna, biståndsverksamhet och den\r\nförda jordbrukspolitiken inom EU. EU står i dag för ca 40 % av\r\nlivsmedelsexporten då det gäller mjölkpulver och fläskkött. Då dessa produkter\r\ndumpas på världsmarknaden med hjälp av interventionspriser och exportbidrag\r\nblir följden givetvis att lantbruksföretagaren i ett tredje land tvingas\r\nkonkurrera på oacceptabla villkor. Exportsubventionerna måste avskaffas,\r\noch enskilda länder måsta ha rätt att vidta motåtgärder vid misstanke\r\nom att dumpning förekommer.\r\nFör att ge länder möjligheter att välja en egen nationell jordbrukspolitik\r\nmåste AoA skrivas om från grunden. Målsättningen skall vara\r\nlivsmedelssuveränitet, trygg livsmedelsförsörjning och ekologisk uthållighet\r\nistället för en blind tro på frihandel. Kravet på minsta marknadstillträde\r\nmåste upphävas och enskilda länder skall ha rätt att skydda sin egen\r\nlivsmedelsproduktion så länge det inte innebär att landet i fråga dumpar\r\nett överskott på världsmarknaden. Åtgärder bör också vidtas så att\r\nLDC-export till i-länder gynnas.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2003/04:U12 yrkande 18 och 2003/04:U271 yrkandena 1-4.\r\n\r\n17.     Politiken för social omsorg och folkhälsa, punkt 19 (m, kd)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Holger Gustafsson (kd), Göran Lindblad\r\n(m) och Ewa Björling (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U245 yrkandena\r\n3, 4, 6 och 7 och avslår motionerna 2002/03:U244, 2002/03:U260 yrkande\r\n4, 2002/03:U284 yrkande 23, 2002/03:U290 yrkandena 7 och 14, 2002/03:U295\r\nyrkandena 6 och 21, 2002/03:U313 yrkandena 12-15, 2002/03:So455 yrkande\r\n2, 2003/04:U2 yrkande 2, 2003/04:U5 yrkande 3, 2003/04:U6 yrkandena 16\r\noch 17, 2003/04:U7 yrkande 6, 2003/04:U9 yrkandena 25 och 26, 2003/04:U10\r\nyrkande 12, 2003/04:U11 yrkande 6, 2003/04:U245 yrkandena 15 och 18,\r\n2003/04:U248 yrkande 6, 2003/04:U251 yrkandena 1, 2, 4, 6 och 8,\r\n2003/04:U261 yrkande 8, 2003/04:U305, 2003/04:U312 yrkandena 1, 4 och 5,\r\n2003/04:U348 yrkandena 19 och 20 och 2003/04:So645 yrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nHälsovårdsinsatser måste komma i fokus. Den katastrofala utvecklingen,\r\nsärskilt hiv/aids, måste brytas. Sjuka och döende människor kan inte\r\nutveckla ett land. En basal hälsovård måste komma alla till del. För\r\nutvecklingen av effektiva läkemedel och vacciner mot tropiska sjukdomar\r\nsom inte drabbar den rika världen bör en marknad garanteras. Information\r\nom hivprevention måste på ett effektivt sätt nå ut till alla.\r\nMed en snabb ekonomisk utveckling skulle sjukdomarna inte få de förödande\r\nkonsekvenser som de nu har. Den basala hälsovård som länderna borde ha\r\nutvecklat för länge sedan skulle väsentligt kunna reducera problemen\r\nmed sjukdom och ohälsa. Problemet har inte varit brist på resurser.\r\nEndast en mindre del av biståndsflödet hade krävts för att bygga upp en\r\ngrundläggande hälsovård, som i sin tur kraftfullt hade främjat både\r\nsocial och ekonomisk utveckling. Erfarenheter från alla länder som\r\nutvecklats snabbt pekar på hur väsentliga satsningar på hälso- och\r\nsjukvård är för utvecklingen i sin helhet.\r\nEtt stort problem är att få fram effektiva och billiga mediciner mot\r\nflera sjukdomar som drabbar u-länder, främst malaria, TB, mässling och\r\nhiv.\r\nI dag förekommer dock flera framgångsrika försök med olika typer av\r\nmedicin mot flera av dessa sjukdomar där många afrikaner ingår i\r\nförsöksgrupperna. Tyvärr är den bistra sanningen att när medicinen väl är\r\nfärdigutvecklad är den alldeles för dyr för att kunna användas i Afrika.\r\n\r\nMan måste ytterligare sänka både behandlingskostnaderna för hälso- och\r\nsjukvård samt kostnaderna för medicin. Ökar tillgången till rådgivning\r\noch information blir även andra tjänster mer lättåtkomliga, bl.a.\r\nmöjlighet att behandla alla de infektioner som uppkommer i samband med\r\nimmunosuppression orsakad av hiv eller andra sjukdomar. En ytterligare\r\nlösning på detta problem kan vara den modell som den amerikanske\r\nHarvardprofessorn Jeffrey Sachs presenterat. Den innebär att de rika\r\nländerna garanterar en marknad för ett visst vaccin eller en viss medicin.\r\nExempelvis skulle EU kunna vara garant för att köpa ett effektivt\r\nmalariavaccin till Afrikas 25 miljoner nyfödda barn varje år om ett\r\neffektivt sådant vaccin utvecklas. Vidare kan också ett minimipris per\r\ndos garanteras. De mottagande länderna kan tillfrågas om att ta en del\r\nav kostnaden, men poängen är att inget land eller organisation ger några\r\npengar förrän ett effektivt vaccin verkligen existerar. Läkemedelsindustrin\r\nstår för forskning och utveckling och för risken av misslyckade projekt.\r\n\r\nI u-länderna är det ungefär 4 % av dem som behöver bromsmediciner som\r\nhar tillgång till dem. Visserligen har bromsmedicinerna blivit billigare\r\ni u-länderna, men det behövs krafttag av både privat och statlig sektor\r\nför att människor som behöver medicin skall få tillgång till den. Man\r\nmåste ytterligare sänka behandlingskostnaderna för både hälso- och\r\nsjukvård samt medicin. Ökar man tillgången till behandling, rådgivning\r\noch information blir även andra tjänster mer lättåtkomliga. Det skapas\r\nockså möjligheter att behandla alla de infektioner som uppkommer i\r\nsamband med immunosuppression orsakad av hiv.\r\nWTO:s patentavtal Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual\r\nProperty Rights, TRIPS, ställer krav på att alla WTO:s medlemmar skall\r\ninföra en bestämd nivå av immaterialrättsliga regler. Nackdelen är att\r\nu-länderna har en svagare lagstiftning kring bl.a. mediciner. Vidare\r\nanser u-länderna att patentet missgynnar utvecklingen och befarar att\r\navtalet minskar tillgången på mediciner vilket hotar grundläggande rätt\r\ntill hälsa.\r\nEtt positivt tecken är dock att flera av de nystartade globala stiftelserna\r\nsom arbetar för att utveckla vaccin mot hiv har som grundregel att den\r\nforskning som bedrivs skall fokusera på den variant av hiv som existerar\r\ni Afrika. Tidigare har man alltid hävdat att det inte är ekonomiskt\r\nlönsamt att satsa forsknings- och utvecklingspengar på sjukdomar som\r\nnästan bara förekommer i världens fattigaste länder, men nu anges\r\nhivforskning som direkt gagnar Afrika som incitament för att kunna ansöka\r\nom resurser inom flera olika organisationer.\r\nAlldeles nyligen har ett ideellt program för hivmedicin till de fattiga\r\nländerna startat. International Dispensary Association Foundation (IDA),\r\nPharmacia och Kennedy School of Government vid Harvard University har\r\nlanserat ett program vid World Economic Forums Global Health Initiative,\r\nsom kan fungera som modell för att öka tillgången till viktiga läkemedel\r\nför u-länderna. Det första läkemedlet är Delavirdin mot hiv. Idén går\r\nut på att man beviljar licenser utan ensamrätt för medlet till tillverkare\r\nsom förbinder sig att tillverka och distribuera produkten till världens\r\nfattiga länder. Programmet bedrivs ideellt, och IDA bestämmer vilka som\r\nfår rätten att tillverka förutsatt att kvalitetskraven följs. Detta ger\r\nunika möjligheter att underlätta tillverkning och att leverera medicin\r\ntill länder med stora behov. Kriteriet för att vara berättigad till\r\ndetta är att länderna skall ligga på under 1 200 dollar i BNP per capita\r\noch att andelen hivsmittade uppgår till över en procent. Programmet\r\nsker inom en ram som gör att det inte skadar skyddet för immaterialrätten\r\nvilket behövs för att stimulera fortsatta investeringar i forskning för\r\nnya genombrott.\r\nForskning och utveckling av nya antivirala medel måste innefatta även\r\nafrikanska varianter av hiv, inte bara västvärldens hiv. Afrikanska\r\nstater måste ha ekonomisk möjlighet att själva kunna tillverka läkemedel\r\neller efterfråga de läkemedel som finns. Samtidigt krävs en tydlig\r\nstruktur av organisationen för att kunna distribuera medicin till alla\r\nbehövande.\r\nDet krävs ytterligare satsningar på grundforskning angående hiv. Vi har\r\ni dag ännu inget fungerande vaccin, och den allra största vinsten i\r\nkampen mot hiv/aids är den dag världen lyckas framställa ett sådant\r\nvaccin som fungerar.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2003/04:U245 yrkandena 3, 4, 6 och 7.\r\n\r\n18.     Samstämmighet i svensk politik och i EU:s politik, punkt 22 (v)\r\nav Lars Ohly (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U7 yrkandena 11\r\noch 12 och avslår motionerna 2002/03:U262 yrkande 7, 2002/03:U294 yrkande\r\n22, 2003/04:U6 yrkandena 20 och 21, 2003/04:U9 yrkande 32, 2003/04:U10\r\nyrkande 6, 2003/04:U12 yrkande 3 och 2003/04:U348 yrkandena 6 och\r\n32.\r\nStällningstagande\r\nUtskottet anser att i de fall där fattigdomsbekämpningen och\r\nrättighetsperspektivet, dvs. kampen för mänskliga rättigheter kommer i konflikt\r\nmed andra politikområden skall fattigdomsbekämpningen och rättighetsperspektivet\r\nvara det överordnade målet. Detta innebär exempelvis att fattigdomsbekämpningen\r\nskall vara överordnad krigsmaterielexport-politiken och att hälsopolitiken,\r\nsom avser att värna den mest grundläggande mänskliga rättigheten rätten\r\ntill liv, nämligen skall vara överordnad TRIPS-avtalet.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U7\r\nyrkandena 11 och 12.\r\n\r\n19.     Samarbetsländer och planeringsinstrument, punkt 23 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U295 yrkandena\r\n8 och 15 och avslår motionerna 2003/04:U6 yrkande 30, 2003/04:U9 yrkande\r\n29, 2003/04:U10 yrkande 4, 2003/04:U12 yrkande 8 och 2003/04:U348 yrkande\r\n3.\r\nStällningstagande\r\nDet finns därför all anledning att medvetet koncentrera det svenska\r\nbiståndssamarbetet till de länder där vi mest effektivt kan bidra till\r\natt utrota fattigdomen. Sveriges biståndsinsatser bör fokuseras på Afrika\r\nsöder om Sahara. Good governance är en förutsättning för direkt budgetstöd\r\ntill statsmakter. Kunskapsöverföring måste få en alltmer dominerande\r\nroll i biståndets utformning. Det är angeläget att medverka till att\r\nskapa framgångsrika exempel, som inspirerar övriga länder.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2003/04:U295 yrkandena 8 och 15.\r\n\r\n20.     Samarbetsländer och planeringsinstrument, punkt 23 (kd)\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U6 yrkande 30\r\noch avslår motionerna 2002/03:U295 yrkandena 8 och 15, 2003/04:U9 yrkande\r\n29, 2003/04:U10 yrkande 4, 2003/04:U12 yrkande 8 och 2003/04:U348 yrkande\r\n3.\r\nStällningstagande\r\nRegeringen har framställt den svenska utvecklingspolitiken som om Sverige\r\nska finnas med överallt där det finns behov. Det är en hedervärd tanke\r\nmen vi menar att det inte är rimligt. För att inte förlora effektiviteten\r\ni utvecklingssamarbetet och biståndet anser vi att Sverige, inom ramen\r\nför det breddade synsättet, ändå måste fortsätta att prioritera ett\r\nantal samarbetsländer. En lämplig begränsning är ca 20 länder, vilket\r\nbör ske inom en 5-årsperiod. Fördelen med prioriterade länder är uppenbar\r\ni det att det ökar möjligheterna till kontrollerade samarbetsformer,\r\neffektivare samarbete, bättre revision och uppföljning. De länder som\r\ni så fall inte ingår i den prioriterade skaran kan Sverige stödja genom\r\nmer kunskapsinriktat bistånd inom ramen för internationellt samarbete.\r\nEtt fortsatt system med programländer gör det också lättare att arbeta\r\nfram tydliga strategier för när biståndet till ett land skall avslutas\r\noch när samarbetet skall övergå i mer normala former av ekonomiskt och\r\npolitiskt samarbete.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U6\r\nyrkande 30.\r\n\r\n21.     Samarbetsländer och planeringsinstrument, punkt 23 (c)\r\nav Agne Hansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U9 yrkande 29\r\noch avslår motionerna 2002/03:U295 yrkandena 8 och 15, 2003/04:U6 yrkande\r\n30, 2003/04:U10 yrkande 4, 2003/04:U12 yrkande 8 och 2003/04:U348 yrkande\r\n3.\r\nStällningstagande\r\nKriterierna för vilka länder som skall ta emot svenskt bistånd bör ses\r\növer. Genom att begränsa huvudbiståndet till ett antal utvalda länder\r\nnås större fokusering på mottagarländernas behov. Det ger möjlighet\r\ntill ökad dialog, bättre utvärdering och långsiktig närvaro. Om Sverige\r\nmed sitt utvecklingsarbete vill ha fokus på de fattiga ländernas bästa\r\nter sig en begränsning av huvudmottagarländerna naturlig.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U9\r\nyrkande 29.\r\n\r\n22.     Demokrati och god samhällsstyrning, punkt 24 (fp)\r\nav Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L249 yrkande\r\n22, 2002/03:U284 yrkande 11, 2002/03:U294 yrkande 4, 2003/04:U10 yrkandena\r\n14 och 21 och 2003/04:U282 yrkandena 10 och 13 och avslår motionerna\r\n2002/03:U224 yrkande 2, 2002/03:U228 yrkandena 11 och 14, 2002/03:U284\r\nyrkandena 7 och 10, 2002/03:U290 yrkandena 6 och 12, 2002/03:U295 yrkande\r\n9, 2002/03:U298 yrkande 1, 2002/03:U320, 2003/04:K418 yrkande 6, 2003/04:U4,\r\n2003/04:U10 yrkande 15, 2003/04:U213 yrkande 3, 2003/04:U241, 2003/04:U337\r\nyrkande 1 och 2003/04:U348 yrkandena 8, 10 och 11.\r\nStällningstagande\r\nBiståndspolitiken bör brukas för att främja mänskliga rättigheter. Enligt\r\nFolkpartiet liberalernas uppfattning bör det bilaterala biståndet om\r\nmöjligt villkoras med krav på insatser för demokrati och respekt för\r\nmänskliga rättigheter, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.\r\nMot\r\nvår betoning av demokrati anförs ibland att en demokratisering påtvingad\r\nutifrån har mindre chans till framgång. Så är det, naturligtvis. Sverige\r\nbör därför undvika bilaterala biståndsengagemang i länder vars regimer\r\ninte strävar efter demokratisering. Om bistånd eventuellt skall bedrivas\r\ni diktaturstater må sådant eventuellt bistånd kanaliseras genom enskilda\r\norganisationer. Det bör i sådana fall kontrolleras extra att stödet,\r\näven genom enskilda organisationer, inte i sista hand tillfaller regimen.\r\n\r\nFria medier är avgörande för att ett samhälle skall fungera demokratiskt.\r\nAtt det finns oberoende journalister, med rätt att få tillgång till\r\ninformation, är en garanti för att regeringar och myndigheter ställs\r\ntill svars för sina handlingar. Flera regeringar fortsätter att döma\r\njournalister till fängelse för att försöka skrämma kritikerna och tysta\r\noppositionen. Det är också högst allvarligt att journalister trakasseras\r\noch ibland dödas i syfte att hindra undersökningar. Detta händer ofta\r\nockså i demokratiska länder. Regeringarna måste ta ansvar för att skydda\r\njournalisterna, eftersom en kritisk press är nödvändig för att försvara\r\ndemokratin. Det är mot denna bakgrund oerhört viktigt att Sverige i\r\nalla internationella sammanhang är tydligt i sitt stöd för demokrati\r\noch krav på demokrati. Bistånd till stöd för oberoende medier skall\r\nvara en viktig del av svenskt demokratibistånd.\r\nSverige ger bistånd till utvecklingsländer där homosexuella, bisexuella\r\noch transpersoner har få eller inga rättigheter. Som ett led i stärkandet\r\nav det s.k. demokratimålet anser Folkpartiet liberalerna att Sverige\r\nmåste ställa krav på att grundläggande rättigheter ges till homosexuella,\r\nbisexuella och transpersoner för fortsatt bistånd. Den förekommande\r\ndiskrimineringen av dessa grupper bör successivt föras in i biståndsdialogen\r\noch om möjligt motverkas genom val av nya projekt och att det i Sidas\r\nregleringsbrev även bör tas hänsyn till situationen för HBT-personer.\r\nVi\r\nföreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nsom ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:L249\r\nyrkande 22.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2002/03:U284 yrkande 11, 2002/03:U294 yrkande 4, 2003/04:U10 yrkandena\r\n14 och 21, 2003/04:U282 yrkandena 10 och 13 samt 2003/04:L249 yrkande\r\n22.\r\n\r\n23.     Demokrati och god samhällsstyrning, punkt 24 (kd)\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U348 yrkande 8\r\noch avslår motionerna 2002/03:L249 yrkande 22, 2002/03:U224 yrkande 2,\r\n2002/03:U228 yrkandena 11 och 14, 2002/03:U284 yrkandena 7, 10 och 11,\r\n2002/03:U290 yrkandena 6 och 12, 2002/03:U294 yrkande 4, 2002/03:U295\r\nyrkande 9, 2002/03:U298 yrkande 1, 2002/03:U320, 2003/04:K418 yrkande\r\n6, 2003/04:U4, 2003/04:U10 yrkandena 14, 15 och 21, 2003/04:U213 yrkande\r\n3, 2003/04:U241, 2003/04:U282 yrkandena 10 och 13, 2003/04:U337 yrkande\r\n1 och 2003/04:U348 yrkandena 10 och 11.\r\nStällningstagande\r\nÄven om vikten av att våga ställa krav är stor, så måste kraven ställas\r\ni proportion till den berörda partens förmåga att leva upp till dem.\r\nDärför anser Kristdemokraterna att det s.k. rättighetsbaserade biståndet\r\ninte enbart skall vara villkorsbundet, utan också ges en positiv och\r\nstödjande inriktning så att en positiv demokratisk utveckling i ett\r\nland verkligen kan uppnås. Härvidlag behövs det en allmän attitydförändring\r\nnär det gäller inställningen till det internationella arbetet med\r\nmänskliga rättigheter och utveckling. Alltför ofta har det handlat om att\r\npeka ut syndarna, bestraffa dem som inte följer normen, och införa\r\nekonomiska och/eller politiska sanktioner mot dem som bryter mot mänskliga\r\nrättigheter. Det är naturligtvis viktigt att protestera mot grova och\r\nsystematiska brott mot mänskliga rättigheter, men för att främja\r\nutvecklingen behövs det en lika stor dos av positiva verkningsmedel.\r\nSjälvfallet är det viktigt att en bevakning sker av hur mänskliga rättigheter\r\nskyddas i länder, dels genom FN, dels genom EU, och Sverige bör agera\r\nför att föra upp den frågan på EU:s politiska dagordning.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2003/04:U348 yrkande 8.\r\n\r\n24.     Jämställdhet, punkt 25 (kd)\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U6 yrkande 5\r\noch avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 8, 2002/03:U294 yrkande 15,\r\n2002/03:U313 yrkande 22, 2002/03:U328 yrkande 15, 2002/03:A242 yrkande\r\n11, 2003/04:U9 yrkande 13, 2003/04:U260, 2003/04:U348 yrkande 9,\r\n2003/04:Sf403 yrkande 33 och 2003/04:A371 yrkande 9.\r\nStällningstagande\r\nFör att bedriva effektiv fattigdomsbekämpning är det nödvändigt med\r\nriktade åtgärder till kvinnor och deras barn. Deras fattigdom är till\r\nstor del strukturell. Kvinnorna saknar ekonomiska tillgångar, egendom,\r\nmakt, utbildning, sjukvård, är utsatta för våld och diskriminering på\r\ngrund av sitt kön och utestängs ofta från beslutande församlingar på\r\ndiverse nivåer. Undersökningar pekar alltsomoftast på att bistånd riktat\r\ntill kvinnor ger bättre samhällsekonomiska resultat än övrigt bistånd.\r\nKvinnors deltagande och inflytande bidrar till att skapa djupare,\r\nbredare och stabilare samhällen. Genom bistånd riktat till kvinnor, ökar\r\nchanserna för att biståndsmedlen investeras på sätt som gagnar familjens\r\nbarn och hushåll. Vi kräver därför att svenskt bistånd i högre grad\r\nskall riktas till kvinnor i samarbetsländerna.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U6\r\nyrkande 5.\r\n\r\n25.     Jämställdhet, punkt 25 (c)\r\nav Agne Hansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U313 yrkande\r\n22 och 2003/04:U9 yrkande 13 och avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande\r\n8, 2002/03:U294 yrkande 15, 2002/03:U328 yrkande 15, 2002/03:A242 yrkande\r\n11, 2003/04:U6 yrkande 5, 2003/04:U260, 2003/04:U348 yrkande 9,\r\n2003/04:Sf403 yrkande 33 och 2003/04:A371 yrkande 9.\r\nStällningstagande\r\nI de flesta samhällen arbetar kvinnor mer än män, tjänar mindre, får\r\nmindre utbildning och stöter på fler hinder att få tillgång till välstånd,\r\nlån, information och kunskap. Brist på jämställdhet är alltså ett\r\ngrundläggande hinder för mänsklig utveckling. Riksdagen bör besluta att\r\nuppdra åt regeringen att återkomma med förslag till strategier och\r\nmetoder för hur arbetet att förhindra diskriminering av kvinnor i\r\nutvecklingspolitiken skall ske.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2002/03:U313 yrkande 22 och 2003/04:U9 yrkande 13.\r\n\r\n26.     Bundet och obundet bistånd, punkt 26 (c)\r\nav Agne Hansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U9 yrkande 33\r\noch avslår motionerna 2003/04:U3 yrkande 2, 2003/04:U6 yrkande 31 och\r\n2003/04:U10 yrkande 24.\r\nStällningstagande\r\nDen parlamentariskt tillsatta kommittén Globkom menade att Sverige bör\r\navbinda allt bilateralt bistånd och samtidigt verka för internationell\r\navbindning. En stor del av remissinstanserna avvisar förslaget. En del\r\nav remissinstanserna betonar att de stöder avbindning i princip men att\r\nde motsätter sig en ensidig svensk avbindning. Avbindningen av det\r\nsvenska biståndet måste göras i samma takt som det görs internationellt.\r\nEn ensidig svensk avbindning skulle inte gynna utvecklingsländerna.\r\nDäremot skulle svenskt näringsliv diskrimineras i internationell konkurrens.\r\nAvbindningen av svenskt bistånd bör ske i samma takt som internationell\r\navbindning.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U9\r\nyrkande 33.\r\n\r\n27.     Skuldavskrivningar, punkt 27 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U11 yrkande\r\n9 och 2003/04:U248 yrkande 9 och avslår motionerna 2002/03:U263 yrkande\r\n9, 2002/03:U313 yrkande 21, 2003/04:U6 yrkande 15, 2003/04:U7 yrkandena\r\n19-22, 2003/04:U9 yrkande 23, 2003/04:U10 yrkande 17, 2003/04:U12\r\nyrkandena 11 och 12, 2003/04:U261 yrkande 3 och 2003/04:U308 yrkandena\r\n2-5.\r\nStällningstagande\r\nSverige anses vara ett föredöme i förmågan att hantera skuldkriser. Den\r\nförsta borgerliga regeringen skrev av Sveriges u-landsskulder redan\r\n1978. Den borgerliga regeringen hanterade skuldkrisen 1991-1992 på ett\r\nsätt som väckt stor uppmärksamhet och respekt i finansiella kretsar.\r\nSverige bör också inom EU, Världsbanken och andra forum föreslå att\r\nvästvärlden gemensamt gör en avskrivning av de högt skuldsatta\r\nlåginkomstländernas (HIPC) skuldbörda. Sverige bör än en gång föregå med\r\ngott exempel och ta initiativ till en total skuldavskrivning år 2005\r\nför högt skuldsatta låginkomstländer, varav huvuddelen finns i Afrika.\r\nSkuldavskrivningen måste ske på ett ansvarsfullt sätt och uppfylla\r\nfyra kriterier. För det första måste de frigjorda resurserna komma de\r\nfattiga människorna till del, t.ex. genom att satsas på skolor så att\r\nalla flickor och pojkar verkligen får en utbildning. Det finns ingen\r\nursäkt för att barn och ungdomar inte går i skolan. Det måste gälla\r\nbåde flickor och pojkar. Lika viktigt är det att satsa på hälsovård.\r\nHiv/aids, malaria, mässling och många andra sjukdomar skördar stora\r\noffer. För det andra får skuldavskrivning inte gynna korruption och\r\nvanstyre. Det vore illa om pengarna hamnade på ministrars bankkonton.\r\nFör det tredje får de frigjorda resurserna inte användas för att finansiera\r\nkrig och konflikter. Det vore illa om de ökade resurser som ställs till\r\nu-länders förfogande skulle användas för ökade krigsansträngningar t.ex.\r\ni Kongo, ett land där många länder har trupper. För det fjärde får\r\ninte skuldavskrivning medföra ny upplåning. Det vore orimligt om fattiga\r\nländer gick från en skuldbörda till en ny.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2003/04:U11 yrkande 9 samt 2003/04:U248 yrkande 9.\r\n\r\n28.     Skuldavskrivningar, punkt 27 (fp)\r\nav Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U10 yrkande 17\r\noch avslår motionerna 2002/03:U263 yrkande 9, 2002/03:U313 yrkande 21,\r\n2003/04:U6 yrkande 15, 2003/04:U7 yrkandena 19-22, 2003/04:U9 yrkande\r\n23, 2003/04:U11 yrkande 9, 2003/04:U12 yrkandena 11 och 12, 2003/04:U248\r\nyrkande 9, 2003/04:U261 yrkande 3 och 2003/04:U308 yrkandena 2-5.\r\nStällningstagande\r\nMånga fattiga länder dras med omfattande externa skulder, som är ett av\r\nflera hinder för deras politiska och ekonomiska utveckling.\r\nSkuldavskrivningsfrågorna diskuteras inom EU i det s.k. Eurorådet, där Sverige\r\nsom en följd av folkomröstningsresultatet inte är företrätt. Detta är\r\nproblematiskt. Tredje världen kan knappast annat än förlora på att\r\nSverige inte är företrätt i euroländernas diskussion och beslut om\r\ngemensamma EU-ståndpunkter visavi finansiella institutioner som Parisklubben,\r\nsom hanterar skuldavskrivningar, och IMF och Världsbanken, och\r\ninternationella ekonomiska konferenser om u-ländernas problem. Skuldfrågan\r\nmåste icke desto mindre prioriteras. Såväl Sverige som övriga i-länder\r\nbör göra mer för att minska skuldbördan i de allra fattigaste länderna.\r\nSkuldavskrivningar måste förses med villkor för ekonomiska och\r\ndemokratiska reformer. Folkpartiet kan inte acceptera att skulder avskrivs\r\ntill länderna som är ovilliga att genomföra demokratiska och ekonomiska\r\nreformer. Det skulle enbart gynna eliten och korruption. Utan ekonomiska\r\noch politiska reformer kommer länderna aldrig att kunna ta sig ur den\r\nskuldfälla de hamnat i.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U10\r\nyrkande 17.\r\n\r\n29.     Skuldavskrivningar, punkt 27 (kd)\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U6 yrkande 15\r\noch avslår motionerna 2002/03:U263 yrkande 9, 2002/03:U313 yrkande 21,\r\n2003/04:U7 yrkandena 19-22, 2003/04:U9 yrkande 23, 2003/04:U10 yrkande\r\n17, 2003/04:U11 yrkande 9, 2003/04:U12 yrkandena 11 och 12, 2003/04:U248\r\nyrkande 9, 2003/04:U261 yrkande 3 och 2003/04:U308 yrkandena 2-5.\r\nStällningstagande\r\nFör många utvecklingsländer utgör skuldbördan ett enormt problem som\r\nkraftigt begränsar deras möjligheter att utvecklas. Enbart räntekostnaderna\r\nför lånen överskrider i många fall intäkterna från ländernas export.\r\nUtlandsskulden för de fattigaste länderna är både i absoluta tal och\r\nsom andel av BNP avsevärt större i dag än för 10 år sedan. För att de\r\nvärst skuldsatta länderna skall ta sig ur skuldkrisen krävs radikala\r\nskuldavskrivningar parallellt med genomförandet av en konsekvent ekonomisk\r\npolitik som främjar utveckling och tillväxt. För genomförandet av\r\nskuldavskrivningar är det en nödvändighet att ställa villkor och krav på\r\nden ekonomiska politiken, den demokratiska utvecklingen, respekten för\r\nde mänskliga rättigheterna och på konkreta handlingsplaner för\r\nfattigdomsbekämpningen. Kristdemokraterna föreslår en modell för\r\nskuldavskrivning\r\nsom innebär att den skuldsatta statens små steg mot dessa mål skall ge\r\nbetydligt större steg i skuldavskrivning. Detta för att komma snabbare\r\nur den hopplösa situation som råder bland många fattiga länder och för\r\natt verka som morot för länderna att skynda mot uppbyggnaden av mera\r\nsunda samhällsstrukturer. Vi anser att Sverige bör vara ett föregångsland\r\noch leda den globala opinionen för en sådan skuldavskrivningsmodell.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U6\r\nyrkande 15.\r\n\r\n30.     Skuldavskrivningar, punkt 27 (c)\r\nav Agne Hansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U308 yrkandena\r\n2-5 och avslår motionerna 2002/03:U263 yrkande 9, 2002/03:U313 yrkande\r\n21, 2003/04:U6 yrkande 15, 2003/04:U7 yrkandena 19-22, 2003/04:U9 yrkande\r\n23, 2003/04:U10 yrkande 17, 2003/04:U11 yrkande 9, 2003/04:U12 yrkandena\r\n11 och 12, 2003/04:U248 yrkande 9 och 2003/04:U261 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nCenterpartiet föreslår en omfattande avskrivning av utvecklingsländernas\r\nskulder. Detta måste gälla både de multilaterala och de bilaterala\r\nskulderna. Skuldavskrivning spelar en central roll för att frigöra\r\nresurser i utvecklingsländerna, vilka i sin tur skall riktas till att\r\nuppnå en hållbar utveckling.\r\nFör att skuldavskrivningen skall vara verksam måste skulderna minskas\r\ntill en nivå där de fattiga länderna kan utvecklas socialt, ekonomiskt\r\noch ekologiskt, på egna villkor. Världsbanken och IMF är i dag institutioner\r\nsom går med vinst. Dessa vinster som ackumulerats sedan 50-talet borde\r\nanvändas till att skriva av delar av Världsbankens egna fordringar på\r\nde fattigaste länderna.\r\nEtt centralt initiativ för skuldavskrivning är det s.k. HIPC-initiativet\r\n(Heavily indebted poor countries) som syftar till att skriva av skulder\r\nför de fattigaste länderna. Tyvärr har alltför få länder, mindre än 10\r\nav de 42 länder som omfattas av HIPC-initiativet, hittills fått\r\nskuldlättnad så att de kommit ner i en så kallad hållbar skuldnivå. Detta\r\nvisar att programmet inte håller måttet utan behöver utvärderas och\r\nreformeras.\r\nEn annan del av debatten om skuldavskrivningar är de stora lån som givits\r\ntill diktaturer. Det är inte rimligt att kräva att befolkningen i samma\r\nländer skall betala sina diktatorers skulder. På detta sätt kan varken\r\nVärldsbanken eller någon annan fordringsägare kräva att Sydafrikas folk\r\nskall betala för apartheidregimens skulder. Det senaste exemplet är\r\nifall Iraks befolkning skall betala Saddam Husseins skulder. Centerpartiet\r\nanser att dessa skulder inte kan anses legitima. Sverige bör också ägna\r\ndiskussionen kring illegitima skulder betydligt större intresse inom\r\nIMF, i syfte att underlätta för de fattiga ländernas folk att komma ur\r\nskuldfällan.\r\nKonsekvensen av att vissa skulder blir klassade som illegitima innebär\r\natt det är fordringsägarna som får stå för kreditförlusterna. Det skulle\r\nkanske leda till en viss återhållsamhet i långivningen som i längden\r\ngynnar låntagarna. IMF och Världsbanken måste ta sitt ansvar för vilka\r\nprojekt de lånar ut pengar till. Ekologiskt riskfyllda projekt skall\r\ninte få pengar.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2003/04:U308 yrkandena 2-5.\r\n\r\n31.     Skuldavskrivningar, punkt 27 (mp)\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U12 yrkandena\r\n11 och 12 och avslår motionerna 2002/03:U263 yrkande 9, 2002/03:U313\r\nyrkande 21, 2003/04:U6 yrkande 15, 2003/04:U7 yrkandena 19-22, 2003/04:U9\r\nyrkande 23, 2003/04:U10 yrkande 17, 2003/04:U11 yrkande 9, 2003/04:U248\r\nyrkande 9, 2003/04:U261 yrkande 3 och 2003/04:U308 yrkandena 2-5.\r\nStällningstagande\r\nDe fattiga länder som har höga och ohanterliga skuldbördor behöver\r\nsnabbare och effektivare skuldavskrivningar. För att detta skall bli\r\nmöjligt bör Sverige verka för att HIPC-initiativet reformeras så att\r\nnivån på skuldlättnader kopplas till länders möjligheter att uppnå FN:s\r\nmillenniemålsättningar.\r\nDen ekonomiskt fyrkantiga och socialt likgiltiga definitionen om hållbar\r\nskuld beaktar inte de enskilda ländernas behov och förutsättningar.\r\nHIPC-initiativet räcker inte då det bistånd som ges i praktiken bara\r\ntäcker återbetalningar på den skuldnivån.\r\nEn förutsättning för att nå de internationella utvecklingsmålen, som de\r\nfastställs i FN:s millenniedeklaration, är att 100 % av HIPC-ländernas\r\nskulder skrivs av.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U12\r\nyrkandena 11 och 12.\r\n\r\n32.     Bistånd till sexuell och reproduktiv hälsa, punkt 29 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U2 yrkande 1\r\noch avslår motionerna 2002/03:U235 yrkande 4, 2002/03:U294 yrkande 17,\r\n2002/03:U314, 2003/04:U5 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U10 yrkande 13,\r\n2003/04:U232 och 2003/04:U276 yrkande 4.\r\nStällningstagande\r\nSverige uppfyller i dag den internationella överenskommelsen om att\r\navsätta 4 % av biståndet till sexuell och reproduktiv hälsa, inklusive\r\nhiv/aids. Det är förvisso bra, och vi välkomnar det utrymme som regeringen\r\nupplåter åt SRHR i det svenska utvecklingsarbetet och ser fram emot att\r\nområdet integreras i samtliga de åtta huvuddragen och mer specifikt\r\ninom området jämställdhet. Vi menar dock att Sverige och andra ledande\r\ngivare på området måste höja den finansiella nivån med målet att avsätta\r\nminst 10 % av biståndsbudgeten till området sexuell och reproduktiv\r\nhälsa.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U2\r\nyrkande 1.\r\n\r\n33.     Bistånd till insatser mot hiv/aids, punkt 30 (m, kd)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Holger Gustafsson (kd), Göran Lindblad\r\n(m) och Ewa Björling (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U295 yrkandena\r\n17-20 och 2003/04:U11 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:U284\r\nyrkande 24, 2002/03:U290 yrkande 8, 2002/03:U294 yrkande 18, 2002/03:U313\r\nyrkande 11, 2002/03:U327 yrkandena 3-6, 8 och 9, 2003/04:U6 yrkande 18,\r\n2003/04:U9 yrkande 24, 2003/04:U228 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U245\r\nyrkandena 1, 2, 8-14, 16 och 17, 2003/04:U246 yrkande 3, 2003/04:U248\r\nyrkandena 5 och 7, 2003/04:U251 yrkandena 3, 5, 9 och 10, 2003/04:U261\r\nyrkande 9, 2003/04:U295, 2003/04:U300 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U312\r\nyrkande 3 och 2003/04:U348 yrkande 21.\r\nStällningstagande\r\nHiv/aids-epidemin har fått förödande konsekvenser i stora delar av\r\nvärlden, och ännu har epidemin inte kulminerat. Varje minut smittas 10\r\nmänniskor med hiv, 9 av dessa 10 lever i Afrika, och sammanlagt är detta\r\nungefär 15 000 nya hivinfekterade varje dag, året runt, världen över.\r\nAv uppskattningsvis mer än 42 miljoner hivsmittade människor i världen\r\nfinns över två tredjedelar i Afrika söder om Sahara. Det tillkommer mer\r\nän 5 miljoner nya smittade varje år. 95 % av dessa är i Afrika och en\r\nstor del är barn under 15 år. Medellivslängden i de värst drabbade\r\nländerna har redan sjunkit med nästan tio år.\r\nI millenniedeklarationen är ett av delmålen fokuserat på hiv/aids och\r\ndet är fundamentalt att man lyckas nå framsteg i detta, för att det\r\növergripande målet om att halvera fattigdomen skall vara möjligt att\r\ngenomföra på rätt sätt. aids är en betydande riskfaktor i detta arbete.\r\nFN:s organ har prognosticerat att 68 miljoner människor kommer att dö\r\ni aids i de värst drabbade länderna under de närmaste 15 åren. Överallt\r\ndär epidemin sprider sig är det främst unga människor som smittas och\r\ndet är den gruppen som bygger framtiden. Ungefär 14 miljoner barn över\r\nvärlden har förlorat en förälder eller blivit helt föräldralösa på grund\r\nav aids. Förutom det direkta lidande och den skada sjukdomen orsakar\r\nförsvårar det också utvecklingsansträngningarna i ett större perspektiv.\r\nMänniskor som lider av sjukdomar och ohälsa får svårare att ha den\r\nenergi och den utvecklingskraft som behövs för att få ett samhälle att\r\nblomstra.\r\nMed en snabb ekonomisk utveckling skulle sjukdomarna inte få de förödande\r\nkonsekvenser som de nu har. Den basala hälsovård som länderna borde ha\r\nutvecklat för länge sedan, skulle väsentligt kunna reducera problemen\r\nmed sjukdom och ohälsa. Detta skulle i sin tur kraftfullt kunnat främja\r\nbåde social och ekonomisk utveckling.\r\nEpidemin förväntas kulminera år 2050. Vi vet ännu inte om det är möjligt\r\natt skydda människor mot hivinfektion med hjälp av vaccin. Den katastrofala\r\nutbredning vi ser i dag är oacceptabel och måste brytas. Redan år 2020\r\nförväntas 480 miljoner människor ha dött i aids om vi inte fokuserar på\r\nhivbekämpning i mycket större utsträckning än förut. Det pågår dock ett\r\nintensivt arbete för att utveckla nya vaccin för att kunna stoppa\r\nepidemin i framtiden. Vidare har man nu i några länder, exempelvis Uganda,\r\nmed effektiva informationskampanjer och stort stöd vad gäller öppenhet\r\natt diskutera sjukdomen visat att den negativa utvecklingen går, att om\r\ninte vända, så åtminstone att plana ut epidemin och minska spridningstakten.\r\nEtt annat viktigt steg är också att hiv nu kommit fram i ljuset och\r\natt medvetenheten ökar bland världens ledare och politiker.\r\nFörutom de insatser som redan görs anser vi moderater att vi från svenskt\r\nhåll måste delta ännu mer aktivt än vad vi nu gör i det internationella\r\narbetet. Två viktiga delar är utbildning och hälsovård. Utbildning och\r\ninformation är nödvändigt för att kunna förebygga smitta och är det\r\nviktigaste instrumentet för att öka kunskap och ta bort vanföreställningar.\r\n\r\nSverige tillsammans med andra länder bör göra ytterligare större\r\nansträngningar för att bekämpa hiv i Afrika. I dag är stora resurser\r\nutlovade, men få av dem har ännu nått fram i verkligheten. Både prevention,\r\nbehandling samt forskning rörande hiv måste genomföras i större\r\nutsträckning. För detta krävs ytterligare fokusering och mobilisering av\r\nhumankapital. Ett viktigt steg skulle kunna tas genom att riksdagen\r\nantar ett specifikt program för hivbekämpning som sedan kan implementeras\r\nvidare i andra givarländers biståndsverksamhet och leda till en bred\r\nsamsyn. Frågan om större engagemang av fler människor som sprider kunskap\r\nom hiv är essentiell för att vi skall lyckas vända trenden i den\r\nkatastrofala hivepidemin.\r\nProgram för bekämpning av hiv i Afrika:\r\nVerka för en snabb medvetenhet hos alla och för att fler politiska ledare\r\ndeltar fullt ut i kampen mot hiv, speciellt gällande afrikanska stater\r\noch öka samarbetet mellan stater, regeringar och frivilliga och/eller\r\nenskilda organisationer för att ytterligare sprida kunskap om hiv.\r\nArbeta för ökad respekt för mänskliga rättigheter och stärkande av\r\nkvinnors rätt till egen bestämmanderätt över sin sexualitet, samt minska\r\nvåld mot kvinnor, unga flickor och barn.\r\nInformation, medvetandegörande och spridande av kunskap till barn, unga\r\noch vuxna om preventivmedelsanvändning, sexuellt beteende och sexuellt\r\növerförbara sjukdomar inklusive hiv. En mycket viktig del för att\r\npåskynda detta är att målsättningen om att utbildning för alla barn i\r\nAfrika blir verklighet.\r\nEkonomisk möjlighet för afrikanska stater att själva kunna tillverka\r\neller efterfråga antivirala medel för att kunna distribuera till alla\r\nhivsmittade gravida kvinnor i Afrika. Detta innebär att behandlingskostnaderna\r\nför både hälsovård, sjukvård och medicin ytterligare måste sänkas samt\r\natt garantier för utveckling av läkemedel mot sjukdomar som drabbar\r\nAfrikas länder förverkligas.\r\nYtterligare resurser bör också tillföras för att öka möjligheten för\r\nmänniskor i Afrika att hivtesta sig, samt att öka tillgången till och\r\nkunskapen om preventivmedel för män i Afrika.\r\nFörebygga spridning av hiv genom att samverka till byggande av sociala\r\nstrukturer som minskar rörlighet orsakad av bräckliga ekonomier, samt\r\nhindra illegala flyktingströmmar och illegal människohandel mellan länder.\r\n\r\nSatsningar på strukturuppbyggnad av hälso- och sjukvård i mindre byar,\r\nlokala samhällen, städer och stater i Afrika. Inom denna uppbyggnad\r\nbör också ingå att inrätta hivpreventionsprogram på alla lokala\r\narbetsplatser och bygemenskaper i Afrika.\r\nSverige bör bidra med fler utvecklingsenheter som arbetar med hivprevention\r\npå plats i Afrika för att på ett mer effektivt sätt kunna föra ut\r\nbudskapen om hivprevention.\r\nYtterligare satsningar på forskning för att utveckla ett vaccin mot hiv.\r\n\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2003/04:U295 yrkandena 17-20 samt 2003/04:U11 yrkande 5.\r\n\r\n34.     Samarbetet med Central- och Östeuropa, punkt 34 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 34 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U11 yrkande 16\r\noch avslår proposition 2002/03:122 punkt 3 och motionerna 2002/03:U230,\r\n2002/03:U237 yrkandena 6, 8-11, 13-16 och 18, 2002/03:U240 yrkandena\r\n6-8, 2002/03:U246, 2002/03:U294 yrkandena 6 och 21, 2002/03:U316,\r\n2002/03:U323 yrkande 28, 2003/04:U6 yrkande 29, 2003/04:U10 yrkande 26,\r\n2003/04:U220 yrkandena 3 och 4 och 2003/04:U249 yrkande 4.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att tidsperspektivet för stödet till Central- och Östeuropa är\r\nrelativt kort jämfört med annat bistånd, som har betydligt längre\r\nperspektiv. Därför är det inte rätt att slå samman dessa två skilda\r\nverksamheter, särskilt som biståndet till de minst utvecklade länderna i\r\nhögre grad inriktas på de allra fattigaste länderna. Dessa länder har\r\nproblem som är väsentligen skilda från problemen i Central- och Östeuropa.\r\n\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U11\r\nyrkande 16.\r\n\r\n35.     Samarbetet med Central- och Östeuropa, punkt 34 (fp)\r\nav Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 34 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U294 yrkande 6\r\noch avslår proposition 2002/03:122 punkt 3 och motionerna 2002/03:U230,\r\n2002/03:U237 yrkandena 6, 8-11, 13-16 och 18, 2002/03:U240 yrkandena\r\n6-8, 2002/03:U246, 2002/03:U294 yrkande 21, 2002/03:U316, 2002/03:U323\r\nyrkande 28, 2003/04:U6 yrkande 29, 2003/04:U10 yrkande 26, 2003/04:U11\r\nyrkande 16, 2003/04:U220 yrkandena 3 och 4 och 2003/04:U249 yrkande 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\nSedan 1998 har biståndet till Vitryssland varit en radikal föregångare\r\nför framtidens demokratibistånd. Vitrysslandsprogrammet bör därför\r\nförlängas. I programmet bör insatser som gynnar demokratisering och\r\njämställdhet prioriteras. Vidare bör erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet\r\nanvändas som en grund för ett mer omfattande folkrörelseinriktat\r\ndemokratibiståndsprogram eftersom det i många totalitära och auktoritära\r\nstater finns demokratirörelser som vill samarbeta med svenska folkrörelser\r\nför att stärka sitt eget demokratiarbete.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion\r\n2002/03:U294 yrkande 6.\r\n\r\n36.     Samarbetet med Central- och Östeuropa, punkt 34 (kd)\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 34 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U6 yrkande 29\r\noch avslår proposition 2002/03:122 punkt 3 och motionerna 2002/03:U230,\r\n2002/03:U237 yrkandena 6, 8-11, 13-16 och 18, 2002/03:U240 yrkandena\r\n6-8, 2002/03:U246, 2002/03:U294 yrkandena 6 och 21, 2002/03:U316,\r\n2002/03:U323 yrkande 28, 2003/04:U10 yrkande 26, 2003/04:U11 yrkande 16,\r\n2003/04:U220 yrkandena 3 och 4 och 2003/04:U249 yrkande 4.\r\nStällningstagande\r\nRegeringen föreslår att Sverige skall fortsätta att bedriva ett effektivt\r\nutvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste länderna och att\r\nsamarbetet med Central- och Östeuropa och det internationella\r\nutvecklingssamarbetet slås samman. Kristdemokraterna är starka förespråkare\r\nför ett effektivt svenskt utvecklingssamarbete och bistånd riktat mot\r\nCentral- och Östeuropa. Men vi delar inte regeringens uppfattning att\r\ndessa politikområden bör slås samman. Vi menar att det finns en risk\r\nför att resurser från andra minst lika behövande områden omfördelas\r\ntill politikområdet för Central- och Östeuropa.\r\nTidsperspektivet för stödet till Central- och Östeuropa är en relativt\r\nsnar avveckling, medan u-landsbiståndet har ett längre perspektiv. Det\r\nvore således fel att slå samman dessa två skilda verksamheter, särskilt\r\nsom u-landsbiståndet i allt högre grad inriktas på de fattigaste länderna,\r\nfrämst låginkomstländer i Afrika. Deras problem är väsentligt annorlunda\r\nän problemen i Central- och Östeuropa. Förslaget om sammanslagning bör\r\navvisas.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U6\r\nyrkande 29.\r\n\r\n37.     Samarbetet med övriga länder, punkt 35 (fp)\r\nav Cecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 35 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U10 yrkande 20\r\noch avslår motionerna 2002/03:U209, 2002/03:U257 yrkande 3, 2002/03:U266\r\nyrkande 3, 2002/03:U273 yrkandena 7-9, 2002/03:U284 yrkande 9, 2002/03:U290\r\nyrkande 3, 2002/03:U294 yrkande 7, 2002/03:U297 yrkandena 3 och 4,\r\n2002/03:U304 yrkandena 4 och 5, 2002/03:U328 yrkande 18, 2003/04:U206,\r\n2003/04:U217 yrkande 2, 2003/04:U225 yrkande 3, 2003/04:U244 yrkandena\r\n2 och 3, 2003/04:U263, 2003/04:U267 yrkandena 3 och 5 och 2003/04:U348\r\nyrkande 12.\r\nStällningstagande\r\nDet svenska biståndet har dessvärre under årens lopp i många fall\r\nbidragit till att hålla korrumperade och maktfullkomliga regeringar vid\r\nmakten. Detta bland medborgarna välkända faktum berörs inte i propositionen\r\nvilket ger ett något mindre ärligt intryck. Sverige kan inte fortsätta\r\natt plöja ned pengar i odemokratiska länder utan reformvilja. Folkpartiet\r\nmenar därför att Sverige bör fasa ut det bilaterala bistånd som ges\r\ntill stater som Laos och Vietnam, såvida inte regeringarna visar trovärdig\r\nvilja att genomföra politiska reformer. Detta är regimer som gång efter\r\nannan, genom sitt agerande, deklarerat ointresse för demokrati och\r\nbristande respekt för grundläggande mänskliga rättigheter.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U10\r\nyrkande 20.\r\n\r\n38.     Samarbetet med FN, Världsbanken och andra internationella\r\norganisationer,\r\npunkt 38 (c)\r\nav Agne Hansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 38 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U298 yrkande\r\n5 och 2003/04:U308 yrkandena 1, 7, 10-14, 19 och 20 och avslår motionerna\r\n2002/03:U284 yrkande 6, 2002/03:U308, 2003/04:Fi251 yrkande 5, 2003/04:U6\r\nyrkande 24, 2003/04:U7 yrkandena 23-25, 2003/04:U9 yrkandena 21 och 22,\r\n2003/04:U12 yrkandena 14, 15 och 23, 2003/04:U223, 2003/04:U315 yrkandena\r\n1-3, 2003/04:U330 yrkandena 1-4, 2003/04:U352 yrkande 6 och 2003/04:N340\r\nyrkandena 1 och 20.\r\nStällningstagande\r\nCenterpartiet anser att Världsbanken och IMF fortfarande har en viktig\r\nroll att spela, men det krävs förändringar så att banken inte bara i\r\npolicysammanhang utan även i praktiken bidrar till en långsiktig ekologiskt\r\noch socialt hållbar utveckling. I detta arbete måste de multilaterala\r\ninstitutionerna hela tiden även betona vikten av demokrati och de\r\ndemokratiska fri- och rättigheterna.\r\nKunskapen, verktygen och underlag till beslut om mänskliga rättigheter,\r\ndemokrati, ekonomisk och social utveckling finns inom FN-systemet. I\r\narbetet med en ominriktning av Världsbanken och IMF mot dessa frågor\r\nbör institutionerna närmas FN-systemet. I dessa betydelsefulla frågor\r\när det viktigt att man får ett helhetsperspektiv över utvecklingen samt\r\natt en större samordning sker mellan institutionerna.\r\nDet är oerhört svårt att avläsa vad Världsbankens generella policy för\r\nutlåning är. Det finns en stor mängd olika policy och strategier som\r\nskall följas inom olika delar av Världsbankens verksamhet. För att skapa\r\nen tydligare styrning och transparens så bör det finnas en övergripande\r\npolicy för Världsbanken som en ram för övriga strategier och policy.\r\nDenna övergripande policy skall tydligt uttala att alla projekt och\r\nprogram skall sträva mot en hållbar utveckling med förtydligandet att\r\nsocial utveckling och ekologiska hänsyn skall ges samma tyngd som\r\nekonomisk utveckling.\r\nFör att möta kravet om större självbestämmande har Världsbanken initierat\r\natt varje mottagarland tar fram en särskild Poverty Reduction Strategy,\r\nPRS, genom en nationell process där det betonas att såväl parlamentet\r\nsom det civila samhället skall delta. Det är viktigt att dessa strategier\r\ninte stressas fram utan att de verkligen processas fram med delaktighet.\r\nCenterpartiet vill gärna betona att de unga parlamenten i många länder\r\nhar en central roll i denna process. PRS-dokumenten får inte på något\r\nsätt användas som ett hinder för skuldavskrivningar. Det är tveksamt om\r\ndessa strategier skall vara ett villkor i HIPC-initiativet. Det är inte\r\nbra om processen med strategierna inte får den tid de behöver på grund\r\nav att de utgör ett villkor för skuldavskrivning. IMF och Världsbanken\r\nmåste också tillåta ett stort manöverutrymme när de godkänner PRS. Det\r\nmåste finnas stor öppenhet till olika vägval i strategierna; det får\r\ninte vara så att PRS-dokumenten blir en andra version av\r\nstrukturanpassningsprogrammen.\r\nDe länder som lånar ut pengar har större möjlighet att påverka beslut\r\nän de länder som behöver låna pengarna. Det är viktigt att båda sidor\r\nhar inflytande och möjlighet att påverka under hela beslutsprocessen\r\nför att resultatet skall bli så bra som möjligt. Naturligtvis behövs\r\ndet nationalekonomisk expertis som kan se vilka reformer som behövs för\r\natt öka ett lands tillväxt och välstånd, men det är också viktigt att\r\nta hänsyn till de enskilda utvecklingsländernas förhållanden. De fattiga\r\nländerna borde självklart ges större möjligheter att delta i den globala\r\nbeslutsprocessen.\r\nDet är viktigt att stödja utvecklingsländerna med kunskap och kompetens\r\nvid WTO-förhandlingarna och att skapa förståelse för utvecklingsländernas\r\nberättigade krav samt att strategiskt arbeta för en förändrad attityd\r\ninom EU. Sverige bör också ge sitt stöd åt WTO:s arbete med teknisk\r\nassistans åt utvecklingsländerna.\r\nÄven om IMF och Världsbanken har lite olika ansvarsområden syftar bägge\r\nde multilaterala organisationerna till att minska fattigdomen i tredje\r\nvärlden. I bägge institutionernas arbete behöver sydperspektivet stärkas.\r\nI Globkoms utredning SOU 2001:96 nämns att Världsbanken och IMF är\r\nodemokratiskt uppbyggda och att röststyrkan är baserad på ekonomiska\r\ngrunder. Centerpartiet delar uppfattningen att det inte är rimligt med\r\nden nuvarande maktordningen där USA och Västeuropa har en majoritet av\r\nrösterna. Centerpartiet anser att brukarna, dvs. de fattiga länderna,\r\nborde ha ett större inflytande i institutionernas exekutivstyrelser.\r\nVärldsbanken har i dag en väldigt normgivande ställning för biståndet\r\ni världen. Denna norm är inte alltid enbart positiv. Världsbankens\r\nnormgivande ställning leder till en ensidighet i utvecklingsarbetet i\r\nvärlden. Det är önskvärt att biståndet blir mer pluralistiskt i sin\r\nutvecklingssyn och dessutom tillåtande för mottagarländerna att skapa\r\nsin egen utveckling i den riktning de själva önskar. Sveriges mer\r\nmångfasetterade inställning till fattigdomsbekämpning skulle kunna tjäna\r\nsom en inspirationskälla för Världsbanken att öppna för fler\r\nutvecklingsperspektiv och strategier.\r\nDet är inte rimligt att det alltid är IMF:s uppfattning om de makroekonomiska\r\nramverken som skall vara centrala för olika givare. När regeringar och\r\nparlament i mottagarlandet har en annan uppfattning än IMF:s byråkrati\r\nmåste Sverige i första hand verka för att mottagarlandets egen uppfattning\r\när det som skall styra politiken i landet. I detta måste den svenska\r\nregeringen vara tydlig i det internationella utvecklingssamarbetet.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna\r\n2002/03:U298 yrkande 5 och 2003/04:U308 yrkandena 1, 7, 10-14, 19 och\r\n20.\r\n\r\n39.     Åtaganden om biståndsvolymen, punkt 39 (m)\r\nav Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 39 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U11 yrkande 15\r\noch avslår motionerna 2003/04:U10 yrkande 8, 2003/04:U12 yrkande 24 och\r\n2003/04:U248 yrkande 15.\r\nStällningstagande\r\nDen svenska politiken för global utveckling bör bygga på ett samlat\r\nsynsätt på de funktioner som olika politikområden har för att kunna\r\nbidra till att uppfylla FN:s millenniedeklaration om att halvera\r\nfattigdomen till år 2015. Denna deklaration innehåller åtaganden om fred,\r\nsäkerhet och avrustning, utveckling och fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn,\r\nmänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning samt skydd\r\nför särskilt utsatta och behandlar Afrikas speciella behov. Millenniemålen\r\nbestår av åtta olika delmål och skall ses som ett steg på vägen till\r\natt helt utrota fattigdomen i världen.\r\nBiståndet måste i ökad utsträckning fokuseras på åtgärder som verkligen\r\nutrotar fattigdomen på allvar. Arbete med bistånd gällande strategi och\r\nledning måste i större utsträckning vara mer framåtsyftande. Millenniemålen\r\nkan vara vägledande i detta arbete. Sveriges politik för global utveckling\r\nskall därutöver bidra till att främja respekten för mänskliga rättigheter\r\noch demokrati. Sverige skall ta initiativ till en total skuldavskrivning\r\når 2005 för högt skuldsatta låginkomstländer, varav huvuddelen finns i\r\nAfrika. Den skall kombineras med fyra villkor: ej ny upplåning, ej leda\r\ntill korruption och vanstyre, ej användas för krig och komma de fattiga\r\ntill godo.\r\nBiståndssamarbetet de senaste trettio fyrtio åren har inte varit så\r\nframgångsrikt i flera av Afrikas låginkomstländer. Mycket bistånd under\r\nlång tid har inte lett till snabba framsteg, ibland t.o.m. till\r\ntillbakagång. Därför behövs en nystart för att snabbt bryta den onda cirkeln\r\nså att fattigdomsutrotningen kan påbörjas.\r\nSverige måste fokusera på erfarenheter från länder som har lyckats med\r\nen snabb utveckling. Även en tidigare kraftigt vanstyrd ekonomi kan,\r\ngenom en målmedveten politikförändring, få till stånd en utveckling\r\nbort från hunger till snabb ekonomisk tillväxt. En konsekvent\r\nkompetensuppbyggnad med medverkan från länder som Vietnam, Sydkorea och Taiwan\r\noch mer framgångsrika afrikanska länder kan tillföra nya infallsvinklar\r\nfrån länder som framgångsrikt angripit fattigdomsproblemen.\r\nFlera utvecklingsenheter bör upprättas i ett låginkomstland i södra\r\nAfrika. Bistånd måste utformas i den miljö där det skall verka, inte i\r\nSverige.\r\nEtt system för att garantera mänskliga rättigheter och demokrati måste\r\nbyggas upp. Europarådet kan tjäna som ett föredöme och EU måste ge stöd\r\ntill detta.\r\nAfrika kan inte utvecklas utan regional integration. Många afrikanska\r\nländer har en ekonomi som i storleksordningen är som västerländska städer.\r\nLänderna kan inte utvecklas i isolering utan enbart i samarbete med\r\nvarandra. Den viktigaste handeln sker mellan grannländer. Europaintegrationen\r\nger goda erfarenheter.\r\nFrån moderat håll menar vi att gör man verklighet av global utveckling\r\ninnebär det någonting mycket större än att skapa ny biståndspolitik;\r\ndet måste handla om att anlägga ett globalt perspektiv på utveckling i\r\nsin helhet.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U11\r\nyrkande 15.\r\n\r\n40.     Utvärderingsansvar samt koordinering av politiken för global utveckling,\r\npunkt 43 (v)\r\nav Lars Ohly (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 43 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen om (fyll i). Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U7\r\nyrkande 28 och avslår proposition 2002/03:122 punkt 7 och motionerna\r\n2002/03:U256 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U284 yrkandena 3 och 4,\r\n2002/03:U295 yrkande 13, 2002/03:U322 yrkandena 11 och 12, 2003/04:U6\r\nyrkandena 23 och 32-36, 2003/04:U7 yrkandena 9, 10, 13, 26 och 27, 2003/04:U9\r\nyrkandena 1, 3, 7 och 27, 2003/04:U10 yrkande 7, 2003/04:U11 yrkandena\r\n10 och 14, 2003/04:U12 yrkande 6, 2003/04:U213 yrkande 1, 2003/04:U248\r\nyrkandena 10 och 14, 2003/04:U318 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U322 yrkande\r\n2 och 2003/04:U348 yrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nPropositionen betonar på flera ställen betydelsen av ökad kunskap när\r\ndet gäller jämställdhetsarbetet och att denna kunskap kommer till\r\nanvändning i form av könskonsekvensanalyser, att mäns och kvinnors olika\r\nförutsättningar belyses och strategier för att bekämpa ojämlikheterna\r\nutarbetas och tillämpas. Detta omfattande arbete måste rimligen utföras\r\nav någon. I konsekvensens namn förordar därför utskottet en förstärkning\r\nav kapaciteten och kunskapen när det gäller global jämställdhet och att\r\ncentrum för sådan global jämställdhet inrättas och ges statlig finansiering.\r\n\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U7\r\nyrkande 28.\r\n\r\n41.     Utvärderingsansvar samt koordinering av politiken för global utveckling,\r\npunkt 43 (c)\r\nav Agne Hansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 43 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i\r\nreservationen om (fyll i). Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U9\r\nyrkande 27 och avslår proposition 2002/03:122 punkt 7 och motionerna\r\n2002/03:U256 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U284 yrkandena 3 och 4,\r\n2002/03:U295 yrkande 13, 2002/03:U322 yrkandena 11 och 12, 2003/04:U6\r\nyrkandena 23 och 32-36, 2003/04:U7 yrkandena 9, 10, 13 och 26-28, 2003/04:U9\r\nyrkandena 1, 3 och 7, 2003/04:U10 yrkande 7, 2003/04:U11 yrkandena 10\r\noch 14, 2003/04:U12 yrkande 6, 2003/04:U213 yrkande 1, 2003/04:U248\r\nyrkandena 10 och 14, 2003/04:U318 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U322 yrkande\r\n2 och 2003/04:U348 yrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nSida har den dominerande delen av sin personal på myndigheten i Stockholm.\r\nSmå personella resurser finns i mottagarmiljön, på fältet och i de\r\nländer som är huvudmottagare av svenskt bistånd. Dessutom saknar Sida\r\negen expertis för mänskliga rättigheter. Det är beklagligt att inte en\r\növersyn av Sidas struktur och organisation har genomförts samtidigt som\r\nden svenska biståndspolitiken ändrar inriktning. Ett kunskaps- och\r\nutvecklingscentrum som en del av Sidas verksamhet bör förläggas till\r\nNairobi i Kenya eller till någon annan plats i Afrika. Eventuellt bör\r\nytterligare delar av Sidas verksamhet placeras i utvecklingsmiljön för\r\natt stärka närvaron och underlätta erfarenhetsutbytet.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U9\r\nyrkande 27.\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n1.      Mål för politiken för global utveckling, punkt 2 (m)\r\nGunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling (m)\r\nanför:\r\nDen svenska politiken för global utveckling bör bygga på ett samlat\r\nsynsätt på de funktioner som olika politikområden har för att kunna\r\nbidra till att uppfylla FN:s millenniedeklaration om att halvera\r\nfattigdomen till år 2015. Denna deklaration innehåller åtaganden om fred,\r\nsäkerhet och avrustning, utveckling och fattigdomsbekämpning, miljöhänsyn,\r\nmänskliga rättigheter, demokrati och god samhällsstyrning samt skydd\r\nför särskilt utsatta och behandlar Afrikas speciella behov. Millenniemålen\r\nbestår av åtta olika delmål och skall ses som ett steg på vägen till\r\natt helt utrota fattigdomen i världen.\r\nBiståndet måste i ökad utsträckning fokuseras på åtgärder som verkligen\r\nutrotar fattigdomen på allvar. Arbete med bistånd gällande strategi och\r\nledning måste i större utsträckning vara mer framåtsyftande. Millenniemålen\r\nkan vara vägledande i detta arbete. Sveriges politik för global utveckling\r\nskall därutöver bidra till att främja respekten för mänskliga rättigheter\r\noch demokrati. Sverige skall ta initiativ till en total skuldavskrivning\r\når 2005 för högt skuldsatta låginkomstländer, varav huvuddelen finns i\r\nAfrika. Den skall kombineras med fyra villkor: ej ny upplåning, ej leda\r\ntill korruption och vanstyre, ej användas för krig och komma de fattiga\r\ntill godo.\r\nBiståndssamarbetet de senaste trettio fyrtio åren har inte varit så\r\nframgångsrikt i flera av Afrikas låginkomstländer. Mycket bistånd under\r\nlång tid har inte lett till snabba framsteg, ibland t.o.m. till\r\ntillbakagång. Därför behövs en nystart för att snabbt bryta den onda cirkeln\r\nså att fattigdomsutrotningen kan påbörjas.\r\nSverige måste fokusera på erfarenheter från länder som har lyckats med\r\nen snabb utveckling. Även en tidigare kraftigt vanstyrd ekonomi kan,\r\ngenom en målmedveten politikförändring, få till stånd en utveckling\r\nbort från hunger till snabb ekonomisk tillväxt. En konsekvent\r\nkompetensuppbyggnad med medverkan från länder som Vietnam, Sydkorea och Taiwan\r\noch mer framgångsrika afrikanska länder kan tillföra nya infallsvinklar\r\nfrån länder som framgångsrikt angripit fattigdomsproblemen.\r\nFlera utvecklingsenheter bör upprättas i ett låginkomstland i södra\r\nAfrika. Bistånd måste utformas i den miljö där det skall verka, inte i\r\nSverige.\r\nEtt system för att garantera mänskliga rättigheter och demokrati måste\r\nbyggas upp. Europarådet kan tjäna som ett föredöme och EU måste ge stöd\r\ntill detta.\r\nAfrika kan inte utvecklas utan regional integration. Många afrikanska\r\nländer har en ekonomi som i storleksordningen är som västerländska\r\nstäders. Länderna kan inte utvecklas i isolering utan enbart i samarbete\r\nmed varandra. Den viktigaste handeln sker mellan grannländer.\r\nEuropaintegrationen ger goda erfarenheter.\r\nFrån moderat håll menar vi att gör man verklighet av global utveckling\r\ninnebär det någonting mycket större än att skapa ny biståndspolitik;\r\ndet måste handla om att anlägga ett globalt perspektiv på utveckling i\r\nsin helhet.\r\n\r\n2.      Mål för politiken för global utveckling, punkt 2 (kd)\r\nHolger Gustafsson (kd) anför:\r\nAtt uppnå de huvudsakliga målen från Millenniedeklarationen 2000 - som\r\ni första hand handlar om att halvera andelen extremt fattiga till år\r\n2015 är för Kristdemokraterna ett absolut krav. Som det nu ser ut kommer\r\nmålet för Afrika söder om Sahara att vara uppnått först år 2147. Därför\r\nkom UNDP i en rapport från 2003 i stället med förslaget om utförandet\r\nav ett s.k. millenniekontrakt, en handlingsplan som huvudsakligen\r\ninriktar sig på de topp- och högprioriterade länderna som är i störst\r\nbehov av hjälp och stöd. Att begränsa den akuta hjälpen till de mest\r\nutsatta är helt i linje med Kristdemokraternas egen strategi för\r\nutvecklingspolitiken. Kristdemokraterna har presenterat ett liknande förslag,\r\nnämligen att begränsa antalet samarbetsländer för att effektivisera\r\nutvecklings- och biståndspolitiken. Grundtanken är densamma som hos\r\nUNDP, nämligen att de mest utsatta och fattigaste länderna måste bli\r\nföremål för snabb och omfattande uppmärksamhet och påföljande radikala\r\nåtgärder.\r\n\r\n3.      Respekten för de mänskliga rättigheterna, punkt 7 (v, mp)\r\nLars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp) anför:\r\nSverige blockerade ett tilläggsprotokoll till den tredje stora konventionen\r\nom mänskliga rättigheter, ESK (ekonomiska, sociala och kulturella),\r\nunder den 57:e sessionen av FN:s människorättskommission i Genève.\r\nSverige ansåg att arbetet för dessa rättigheter mer effektivt kunde drivas\r\ni andra delar av FN-systemet, respektive i utvecklingsarbetet. Miljöpartiets\r\nönskan är i stället att Sverige borde verka för att ett tilläggsprotokoll\r\ntill ESK-rättigheterna kommer till stånd.\r\nAv de sex stora MR-konventioner som finns är det bara ESK-konventionen\r\nsom saknar ett tilläggsprotokoll. Syftet med protokollet var att ge\r\nindivider och/eller grupper möjlighet att klaga till FN:s granskningskommitté\r\nför ESK-rättigheter om konventionsrättigheterna kränkts, exempelvis vad\r\ngäller individers rätt till utbildning, arbete, rätten att bilda\r\nfackförbund, rätten till mat och bostad, rätten till hälsa och en\r\ntillfredsställande levnadsstandard och social trygghet.\r\nRätten till mat hör exempelvis till de grundläggande mänskliga rättigheterna\r\noch är själva förutsättningen för annan utveckling. Ett sätt att stärka\r\nkampen mot svälten är att anta ett tilläggsprotokoll till ESK-rättigheterna\r\nsom skulle göra det möjligt för individer och grupper att klaga på sina\r\nregeringar även när det gäller ESK-rättigheterna där rätten till mat\r\ningår. Sverige skulle kunna vara mer aktivt i kampen mot svälten i\r\nvärlden. Ett sätt vore att ta ett initiativ till tilläggsprotokoll för\r\nESK-rättigheterna.\r\nFördelarna med ett sådant protokoll skulle vara flera. Förutom\r\nklagomöjligheten skulle det bidra till förståelsen och tillämpningen av de\r\nekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Det skulle ge enskilda\r\npersoner möjlighet att, i sista hand, vända sig till FN:s granskningskommitté\r\nför konventionens efterlevnad (ESK-kommittén) för att få upprättelse\r\nnär rättigheterna kränkts. En sådan möjlighet finns redan i dag när det\r\ngäller de medborgerliga och politiska rättigheterna. Även konventionerna\r\nmot tortyr, rasdiskriminering - CAT och diskriminering mot kvinnor -\r\nCEDAW har en individuell klagomöjlighet. Det skulle också tvinga fram\r\nen rättspraxis på området. Samtidigt skulle det för de ekonomiska,\r\nsociala och kulturella ESK-rättigheterna vara ett steg i arbetet med att\r\nfå bort den skeva uppdelningen som har gjorts mellan olika kategorier\r\nav rättigheter.\r\nDen svenska regeringen har redan i nationell lagstiftning sedan länge\r\nutkrävbara ESK-rättigheter. Och i skriften \"Mänskliga rättigheter i\r\nsvensk utrikespolitik\" från 1997/98 betonade regeringen att ESK-rättigheterna\r\när riktiga rättigheter, inte resultatet av politiska ambitioner. Men\r\nglobalt vill tydligen inte den svenska regeringen se en sådan utveckling.\r\nSverige har visat sig skeptiskt mot en individuell klagomöjlighet för\r\nESK-rättigheterna och FN-systemets möjlighet att hantera detta. Under\r\nden 57:e sessionen i Genève anslöt sig Sverige till Storbritannien och\r\nUSA som verkade för att urvattna slutförslaget. Sverige ville inte ens\r\nutreda frågan om ett tilläggsprotokoll. Slutresultatet blev trots det\r\nsvenska motståndet att en arbetsgrupp skulle diskutera möjligheterna\r\ntill ett tilläggsprotokoll. Under MR-kommissionens mötessession 2001\r\nklubbades en resolution om tillsättandet av en oberoende expert för att\r\ngranska intresset för och utformningen av ett protokoll. Finland,\r\nPortugal och Sydafrika var pådrivande för att få genom resolutionen och\r\nförslaget stöddes av en majoritet av medlemsstaterna, en stor del av\r\ndessa från syd. Sverige motsatte sig emellertid förslaget att inrätta\r\nen arbetsgrupp.\r\nDet är inte logiskt att undanta ESK-rättigheterna från införandet av\r\ntilläggsprotokoll. Sverige har traditionellt varit ett föregångsland\r\nvad gäller mänskliga rättigheter. Sverige har tidigare uttalat att de\r\nmänskliga rättigheterna är generella, universella och individuella. Man\r\nhar också i officiella skrivelser uttalat vikten av alla rättigheters\r\nodelbarhet, ömsesidiga beroende och lika värde. Men Sverige, som ger\r\nsina egna invånare rätt att klaga för att få sina ekonomiska eller\r\nsociala rättigheter respekterade, kan inte tänka sig att även andra länder\r\nskulle kunna hantera frågan, och regeringen ville definitivt inte ge\r\nESK-kommittén möjligheten att hantera klagomålen. Det tror man inte att\r\nden vare sig har kapacitet eller kompetens att klara av.\r\nSveriges stöd behövs av solidaritetsskäl, för att skapa bättre\r\nförutsättningar för människors rätt att leva i frihet och värdighet i andra\r\nländer, kort sagt: för deras möjligheter att överklaga övergrepp mot\r\nrättigheterna direkt till FN:s granskningskommitté för ESK-rättigheter.\r\n\r\n4.      Jämställdhet, punkt 8 (v)\r\nLars Ohly (v) anför:\r\nSverige har en roll som internationell pådrivare i genderfrågor. Det\r\ninnebär också att Sverige måste föregå med gott exempel. När det gäller\r\natt leva upp till millenniemålen måste Sverige ständigt beakta\r\ngenderperspektivet. Det handlar t.ex. om att följa upp hur mycket av det\r\nsvenska utvecklingsbiståndet som går till kvinnor. Sverige måste i\r\ninternationella sammanhang tala klarspråk om mansrollen, om det manliga\r\nvåldet, om männens ansvar när det gäller spridningen av hiv/aids - vi\r\nmåste namnge diskrimineringen.\r\nDet gäller att öka svenska kvinnors deltagande i fredsbevarande operationer.\r\nEn lista på kompetenta kvinnor som kan ta sådana uppdrag bör upprättas.\r\nSveriges utsända i internationellt arbete måste också leva upp till de\r\nuppförandekoder som finns. Det är inte acceptabelt att svenska utsända\r\nmän bidrar till sexhandel och diskriminering av kvinnor.\r\n\r\n5.      Konflikthantering och säkerhet, punkt 11 (v)\r\nLars Ohly (v) anför:\r\nÄven om det kalla kriget och den kapprustning som var förbunden med\r\ndetta är över måste kampen för allmän nedrustning fortsätta. De spänningar\r\nmellan stora kärnvapenmakter som det kalla kriget innebar finns inte\r\nlängre kvar. Men de väldiga vapenarsenaler med sin förmåga att utplåna\r\nmänskligheten finns fortfarande kvar. De kärnvapen och andra\r\nmassförstörelsevapen som länder som USA, Frankrike, Storbritannien och Ryssland\r\ninnehar måste även de nedmonteras. Detta är ett betydelsefullt\r\nnedrustningsarbete, där Sverige har en viktig roll att spela.\r\n\r\n6.      Näringspolitiken, punkt 16 (kd)\r\nHolger Gustafsson (kd) anför:\r\nDet behövs ett bättre partnerskap mellan biståndsmyndigheter och svenskt\r\nnäringsliv i arbetet med att kartlägga behoven av och förutsättningarna\r\nför biståndsinsatser som syftar till att öka tillväxten och stärka\r\nnäringslivet i samarbetsländerna. Kristdemokraterna anser att regeringen\r\nskall ta initiativ till att inom Sida upprätta ett forum där svenska\r\nmultinationella företag tillsammans med UD och Sida kan diskutera och\r\narbeta fram konkreta handlingsplaner för hur svenska företag kan verka\r\nför mänskliga rättigheter i samband med investeringar i utvecklingsländer.\r\n\r\nFöretag bör uppmanas att utarbeta en etisk kod för sin verksamhet. Det\r\när viktigt att en sådan kod blir så konkret som möjligt och därmed\r\nrealiserbar. Om den innehåller alltför yviga löften är risken stor att\r\nden inte fylls med innehåll. Åtaganden bör omfatta:\r\n- internationella arbetslivsnormer (bland annat ILO:s konventioner),\r\n- exempelvis: barnarbete, mötesfrihet, frihet att bilda fackföreningar,\r\nicke-diskriminering, trygghet i arbetet,\r\n- stränga regler för investeringar och samarbete i länder där MR-situationen\r\när allvarlig,\r\n- hänsyn till verksamhetens konsekvenser för särskilda gruppers livsvillkor\r\n(på grund av miljöförstöring),\r\n- motarbetande av korruption och liknande beteende.\r\nVi anser att en obligatorisk rapportering om sociala och miljömässiga\r\nhänsynstaganden bör ingå i de svenska multinationella företagens årliga\r\nrapporter. De största företagen skulle kunna rapportera mot en rad\r\nfastställda indikatorer och regler om rapportering utifrån kärnan av\r\nGRI:s (Global Reporting Initiative) riktlinjer.\r\nÄven om svenska staten på olika sätt bidrar till exportfinansiering och\r\nriskkapital är omfattningen av de olika stödformerna blygsam i relation\r\ntill Sveriges totala export. Att avsätta ökade medel för riskdelning\r\nmed svenska företag är ett viktigt sätt att stödja den privata sektorns\r\nutveckling i mottagarländerna.\r\nVästvärlden har ett stort ansvar för att IT-revolutionen inte skall\r\nskapa nya klyftor och vidga gamla. Med undantag för några få stora\r\ninternationella organisationer, UNDP och Världsbanken, har biståndsgivare\r\nvarit förvånansvärt långsamma med att tillvarata de möjligheter som\r\nIT-revolutionen ger de fattigaste länderna. Få har utarbetat omfattande\r\nstrategier för IT och dess utvecklingsmöjligheter. Kristdemokraterna\r\nanser därför att regeringen skall ingå partnerskap med privata företag\r\nom att utarbeta strategier för att öka IT-investeringarna i de fattigaste\r\nländerna. Sida bör söka samarbete med andra länder, t.ex. inom EU-biståndet\r\noch FN-samarbetet, för att gemensamt rikta insatserna och investeringarna.\r\nEtt IT-utvecklingsperspektiv borde genomsyra alla de nuvarande\r\nutvecklingsprogrammen.\r\n\r\n7.      Näringspolitiken, punkt 16 (mp)\r\nLotta N Hedström (mp) anför:\r\nMiljöpartiet ser positivt på att nivån på miljöhänsyn i EKN:s verksamhet\r\nhöjts. Så har dock skett från en mycket låg utgångsnivå. Men mycket\r\nåterstår att göra.\r\nDet är också viktigt att påpeka att förbättringar har skett under yttre\r\ntryck, särskilt från miljörörelsen. När finansiärer som Världsbanken\r\navstått ifrån att finansiera vissa typer av projekt, ofta sedan de\r\nkritiserats av folkrörelser såsom ohållbara, har ibland andra finansiärer\r\nträtt in. Det gäller även exportkreditorgan. Denna utveckling har skett\r\nbåde i Sverige och i andra länder. Då har kraven ökat på exportkreditorganen.\r\n\r\nFör att också EKN skall kunna uppnå de \"ständiga förbättringar\" som är\r\nså omtalade i näringslivets miljöarbete är det nödvändigt att utomstående\r\nkan bidra med sina kunskaper, kan påtala fel och brister. På så sätt\r\neffektiviseras EKN:s lärande. För att så ska kunna ske behövs i sin tur\r\nbättre information om EKN:s verksamhet. Konkret handlar det om vilka\r\nprojekt som EKN har stött. Det är först när man kan diskutera konkreta\r\nprojekt som det blir tydligt om miljöpolicyn räcker och om genomförandet\r\när tillfyllest. Några exempel som diskuterats är Three Gorges dammprojektet\r\ni Kina och Ilisusdammen i Turkiet.\r\nMiljörörelsen och andra som velat granska EKN:s verksamhet har dock\r\nklagat över svårigheten att få information om vad EKN satsar på. Det\r\nhar hänvisats till affärshemligheter, vars offentliggörande kan störa\r\npågående förhandlingar. Ett minimikrav är att EKN, när kontrakt väl\r\nunderskrivits, offentliggör vilka projekt man stött.\r\nDet behövs dock en översyn över offentligt stödda exportkreditorgans\r\nroll i ett vidare perspektiv. I allmänna debatten om regler för\r\ninternationella investeringar talas allmänt om behovet av en \"jämn spelplan\"\r\noch vikten av icke-diskriminering vad gäller internationella investeringar.\r\nDärmed åsyftas att inhemska företag inte skall få ha fördelar gentemot\r\nutländska investerare. Offentligt stödda exportkrediter strider mot\r\ndessa principer, eftersom de innebär att utländska investerare får\r\nfördelar som inte står inhemska konkurrenter till buds. Särskilt för\r\nu-ländernas företag bör denna snedvridning av konkurrensen undanröjas.\r\nDet måste därför säkerställas att EKN:s verksamhet inte snedvrider\r\nkonkurrensen till nackdel för inhemska företag i u-länder. Också för\r\ndetta ändamål behövs ökad transparens.\r\n\r\n8.      Miljöpolitiken, punkt 17 (kd)\r\nHolger Gustafsson (kd) anför:\r\nDen stora utmaningen och lösningen på dilemmat tillväxt kontra ekologisk\r\nhållbarhet består i att förändra beteenden och teknik så att energi-\r\noch resursanvändningen blir effektivare. Ett ökat samarbete mellan länder\r\nmöjliggör en överföring av både ekologiskt hållbart kunnande och teknik.\r\nRegeringen föreslår också ett ökat tekniksamarbete med utvecklingsländerna\r\nför att stödja investeringar i miljöanpassad teknik. Det är bra, men\r\ndet räcker inte. Problemet är att vi för närvarande saknar mekanismer\r\nför ett trovärdigt miljösamarbete. Avgörande frågeställningar förblir\r\nobesvarade, såsom vilken typ av kapacitet och kompetens det egentligen\r\när som vi vill bidra med att bygga upp. Kristdemokraterna anser att\r\nSveriges uppgift bör vara att långt kraftfullare än hittills föra upp\r\ndenna typ av resonemang på den politiska dagordningen och understryka\r\nde problem för vår globala miljö som är en följd av den allmänna\r\nutvecklingen.\r\nDet är allas ansvar att åstadkomma en mer hållbar utveckling under\r\n2000-talet. De internationella miljökonventionerna måste följas upp och\r\nimplementeras i världens alla hörn, speciellt i västvärlden och\r\nindustriländerna. Men det räcker inte. Vi måste också våga ställa frågan om\r\ndagens mycket kortsiktiga ekonomiska system verkligen innehåller de\r\ninstrument och drivkrafter som behövs för att säkra ett hållbart nyttjande\r\nav naturresurserna och ett ekologiskt hållbart system för framtiden.\r\nStädernas beroende av fossilbaserad energi, utsläppen av växthusgaser\r\nsamt städernas påverkan på miljön i övrigt gör det angeläget att utveckla\r\nstyrmedel och praktiska verktyg för en hållbar trafikutveckling.\r\nYtterligare förslag på vilka instrument och verktyg som skulle kunna\r\nanvändas för en mer hållbar trafikplanering måste utvecklas. Det gäller\r\nsåväl för Sverige som för EU och utvecklingsländerna.\r\n\r\n9.      Politiken för social omsorg och folkhälsa, punkt 19 (kd)\r\nHolger Gustafsson (kd) anför:\r\nDagens hälsoforskning inriktas huvudsakligen på västvärldens problem.\r\nDet bör konstateras att miljontals liv skulle kunna räddas om\r\nhälsoforskningen även inriktades mot de fattiga ländernas sjukdomar.\r\nInternationella organisationer som WHO och FAO får inte tillräckligt med\r\nbidrag för att de själva skall kunna bedriva forskningen. Tiden är nu\r\nkommen att utarbeta en strategi för samarbete mellan den rika och den\r\nfattiga världen vad gäller hälsoforskningen. Sverige och andra\r\nbiståndsgivarländer måste tillsammans med de internationella organisationerna\r\ngarantera att det finns marknader för vaccin mot t.ex. malaria, tuberkulos\r\noch aids. De rika länderna kan vara de stora beställarna av vaccinen\r\nfrån läkemedelsföretagen. Många liv skulle på så sätt räddas i framtiden.\r\nKristdemokraterna anser att samarbetet mellan regeringar, internationella\r\norganisationer och läkemedelsindustrin måste intensifieras för att öka\r\nforskningen och produktionen av vaccin mot de fattigas sjukdomar.\r\nLäkemedelsföretagen tenderar att inrikta forskningen på dyra mediciner\r\ndär det finns pengar att tjäna. Tidigare hade utvecklingsländerna\r\nmöjlighet att tillverka och exportera lokala varianter av mediciner från\r\nväst till avsevärt lägre priser genom att läkemedel undantagits från\r\npatentbarhet. Denna rättighet fråntogs länderna genom antagandet av\r\nTRIPS (Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) 1995. Ett\r\ngenombrott i WTO nyligen återgav länderna rättigheten i viss mån, men\r\nfortfarande kräver vi en omprövning av TRIPS-avtalen för att inte riskera\r\natt tillgången på billigare mediciner runtom i världen minskar och lokala\r\nläkemedelsproducenter i de fattigare länderna slås ut.\r\nBättre samverkan och samordning krävs mellan internationella och enskilda\r\norganisationer, NGO:er, officiella och frivilliga verksamheter för att\r\nbygga upp fungerande system i arbetet med bekämpningen av hiv/aids. En\r\nbättre organisatorisk samverkan krävs också inom de drabbade\r\nutvecklingsländerna. Ofta brister administrationen och organisationen för bl.\r\na. distribution av läkemedel, vilket allvarligt försvårar hälsoarbetet.\r\n\r\n10.     Skuldavskrivningar, punkt 27 (v)\r\nLars Ohly (v) anför:\r\nHIPC-initiativet är nära knutet till strategier med siktet inställt på\r\natt bekämpa fattigdomen - de s.k. PRS-processerna. Dess betydelse\r\nuttrycks på flera ställen i regeringens proposition. Det saknas emellertid\r\nen problematiserande diskussion om dessa strategier och hur de skulle\r\nkunna förbättras. I och med att HIPC kopplas stå starkt till strategierna\r\nkan det i ett skuldtyngt läge uppstå en press att ta fram strategier\r\nalltför snabbt. Detta inverkar ofta negativt både på kvaliteten och\r\nprocessen.\r\nDet finns en växande diskussion om ländernas verkliga manöverutrymme.\r\nMånga säger sig vilja basera krav (utformade av t.ex. IMF) på makroekonomiska\r\nreformer. Det händer ofta att IMF är av en annorlunda åsikt än regeringar\r\noch parlament. Ett problem är också vilken aktör som vid sådana tillfällen\r\nskall ha störst inflytande över politiken när det gäller kampen mot\r\nfattigdomen och HIPC-processen. Slutligen är deltagandeprocessen i\r\nframtagandet av strategierna ofta kritiserad, inte minst den del som\r\nhandlar om ett reellt deltagande när den makroekonomiska politiken\r\nutformas.\r\nEn kritisk framåtsyftande analys av konflikterna och av problematiken\r\nkring utformningen av de nationella planerna för kampen mot fattigdomen\r\nhur de fungerar och vilka förbättringar dessa kan medföra - bör genomföras\r\noch följas upp.\r\nOm de fattigaste länderna skall kunna uppnå FN:s utvecklingsmål - att\r\nhalvera antalet människor som lever i extrem fattigdom, möjliggöra\r\nskolgång för alla barn samt kraftigt minska barna- och mödradödligheten\r\ntill år 2015 - måste de betala mindre på sina utlandsskulder.\r\nVärldsbankens och IMF:s gemensamma skuldlättnadsinitiativ är inte\r\ntillräckligt i detta avseende. HIPC-initiativets definition av hållbar\r\nskuld innehåller inget utvecklingsperspektiv, utan handlar snävt om den\r\nnivå som ett fattigt land kan upprätthålla utan att hamna i\r\nbetalningseftersläpningar utifrån statiska beräkningar av exportinkomster etc.\r\n\r\nDen svenska regeringen kan ta ytterligare ett steg genom att explicit\r\nkoppla hållbarheten till en nivå som gör det möjligt för de fattigaste\r\nländerna att uppnå FN:s utvecklingsmål. Såväl FN som Världsbanken har\r\nräknat på vad det kostar för fattiga länder att förverkliga dessa mål.\r\nDen logiska slutsatsen blir att flertalet av de fattigaste länderna\r\nbehöver både totala skuldavskrivningar och ökat bistånd. Men inte bistånd\r\nsom bara går tillbaka till den rika världens banker och institutioner.\r\n\r\nOmkring 40 länder omfattas av HIPC-initiativet, men endast ett fåtal av\r\ndem har i dag nått fram till den s.k. slutpunkten.\r\nSkuldfrågorna kräver mer drastiska lösningar för att det skall vara\r\nmöjligt att uppnå millenniemålen fram till 2015. Det krävs nya mekanismer\r\nbortom HIPC som i en snabbare takt kan skriva av skulderna.\r\n\r\n11.     Samarbetet med övriga länder, punkt 35 (v)\r\nLars Ohly (v) anför:\r\nUtrikesutskottets majoritet förklarar i sitt betänkande att när det\r\ngäller de brott mot demokratiska och mänskliga rättigheter som förekommer\r\npå Kuba kan värdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser i\r\nVitryssland tas till vara i den mån de är relevanta i den kubanska\r\nkontexten.\r\nVänsterpartiet riktar kritik mot såväl mot Vitryssland som Kuba när det\r\ngäller brott mot demokratiska och mänskliga rättigheter. Att de båda\r\nregimerna bryter mot demokratiska och mänskliga rättigheter torde dock\r\nvar den enda likheten mellan dessa båda länder och regimer.\r\nDe båda regimerna har vitt skilda bakgrund och historia, agerar under\r\nvitt skilda omständigheter och utrikespolitiska betingelser. På Kuba\r\nförhindras en demokratisk utveckling bl.a. av att landet påtvingats en\r\nform av permanent undantagstillstånd till följd av USA:s blockad mot\r\nlandet. Någon likartad situation gäller inte Vitryssland. Uppbyggnaden\r\nav de politiska systemen ser annorlunda ut. Åtskilligt fler skillnader\r\nskulle kunna anföras när det gäller dessa båda länder.\r\nKampen för demokrati och mänskliga rättigheter kräver förvisso principiella\r\navståndstaganden mot brott mot dessa rättigheter. Kampen när det gäller\r\nhur dessa brott skall bekämpas i olika länder kräver dock djupare\r\nanalyser än enkla moraliska avståndstaganden och ytliga och inte sällan\r\nriskabla politiska paralleller.\r\nVänsterpartiet anser i likhet med vad förra utrikesministern Anna Lindh\r\nanförde i riksdagen 8 april 2003 att ett högnivåbesök från Sverige till\r\nKuba bör genomföras för att stödja demokratiarbetet och motverka blockaden.\r\n\r\n12.     Samarbetet med övriga länder, punkt 35 (v)\r\nLars Ohly (v) anför:\r\nUtskottet konstaterar att Sverige ger stöd till UNODC:s (UN Organisation\r\non Drugs and Crime) arbete med att stödja småbönder i Colombia att odla\r\nalternativ till kokaplantor, och UNODC tar avstånd från all besprutningspolitik.\r\nProblemet med kokaodlandet är dock inte fattiga bönders kokaodlande\r\nför att få ihop till mat för dagen utan andra i ekonomiskt avseende\r\nbetydligt starkare krafters intresse av koka som råvara för produktion\r\nav kokain. Dessa intressen har i årtionden penetrerat det colombianska\r\npolitiska livet och givit upphov till en omfattande korruption och till\r\nparamilitära organisationer, som inte sällan varit svåra att skilja\r\nfrån de reguljära militära styrkorna. Den amerikanska politiken en gång\r\nlanserad av president George Bush den äldre på 1980-talet med slagord\r\nom att man i flera latinamerikanska länder avsåg att bokstavligen \"rycka\r\nupp kokaplantan med rötterna\" har endast inneburit att man gått till\r\nangrepp mot fattiga kokabönder med besprutning och militära ingripanden\r\nmot de gerillaorganisationer många anslutit sig till. Plan Colombia\r\ninrymmer vid sidan av åtgärder syftande till narkotikabekämpning också\r\nomfattande militära insatser från USA. USA:s insatser i Colombia förhindrar\r\nen verklig demokratisering och förhandlingar som kan leda till att våldet\r\nmot oppositionella och morden på fackligt och politiskt aktiva upphör.\r\nEn politik som syftar till att komma till rätta med kokaodlandet är\r\nverkningslös om man inte samtidigt angriper de krafter som omvandlar\r\nkoka till kokain och distribuerar och saluför det med stora vinster i\r\nandra delar världen.\r\n\r\n13.     Åtaganden om biståndsvolymen, punkt 39 (fp, kd, c)\r\nHolger Gustafsson (kd), Cecilia Wigström (fp), Agne Hansson (c) och\r\nBirgitta Ohlsson (fp) anför:\r\nTrots förbättringar lever i dag över en miljard människor i extrem\r\nfattigdom under vämjeliga och nedbrytande levnadsvillkor. För dem behövs\r\nbistånd. Tyvärr fortsätter dock de rikare ländernas utvecklingsbistånd\r\natt ligga på en skamligt låg nivå. Under 1990-talet och början av\r\n2000-talet har det svenska biståndet varit utsatt för kraftiga nedskärningar.\r\nSedan 1995 har svenskt bistånd minskat med ca 30 % när det gäller\r\nfaktiska biståndsutbetalningar. Vi är mycket kritiska till dessa\r\nnedskärningar. Biståndet är ett område som använts och fortfarande används\r\nsom budgetregulator när regeringen står inför akuta problem med att\r\nklara statens utgiftstak. Detta har i första hand drabbat det bilaterala\r\nutvecklingssamarbetet. Den ryckiga budgetsituationen har resulterat i\r\natt planerade och påbörjade biståndsprojekt plötsligt fått avbrytas\r\neller ställas in.\r\nSverige skall vara ett föredöme i EU och gå i spetsen för en generös\r\nbiståndspolitik för att stärka de strukturer som gör att också de\r\nfattigaste får del av tillväxtens frukter. Sverige kan genom ett generöst\r\nbistånd därigenom föranleda att ytterligare resurser skapas för en\r\nrättvisare värld. Vi menar därför att en återgång till enprocentsmålet\r\nbör ske i snabbare takt än vad regeringen aviserat.\r\n\r\n14.     Utvärderingsansvar samt koordinering av politiken för global utveckling,\r\npunkt 43 (fp)\r\nCecilia Wigström (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför:\r\nI propositionen saknas en utvärdering och kritisk reflexion över drygt\r\n40 års svensk biståndspolitik, och vilka slutsatser som kan dras av\r\nfyra decenniers politik. Erfarenheten är bl.a. att bistånd ofta inte\r\nförmått att uppfylla ställda mål vad gäller ett lands eller en\r\nbefolkningsgrupps politiska och ekonomiska utveckling. I-världens\r\nbiståndspolitik\r\nhar kantats av många misslyckanden och har byggt på en underskattning\r\nav problemen, med positiva resultat som undantag snarare än som regel.\r\nFyrtio år av biståndsinsatser i Afrika visar t.ex. att brister i den\r\nekonomisk-politiska miljön och samhällsstyrningen i ett land gör att\r\nbistånd kan gå de fattiga helt förbi och enbart ytterligare berika\r\nhärskare, regeringar och ett litet skikt människor. Endast genom analys\r\nav gjorda erfarenheter kan biståndets kvalitet höjas och alternativa\r\nvägar anvisas, t.ex. en ökad betoning av demokrati och frihandel.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nPropositionen\r\nProposition 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global\r\nutveckling:\r\n\r\n1.      att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål och perspektiv\r\nför politiken för global utveckling (avsnitt 5.3),\r\n2.      att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om riktlinjer för\r\npolitiken för global utveckling (avsnitt 5.4),\r\n3.      att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om det internationella\r\nutvecklingssamarbetet och sammanslagningen av samarbetet med Central-\r\noch Östeuropa och det allmänna internationella utvecklingssamarbetet\r\n(avsnitt 6.1),\r\n4.      att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för det\r\ninternationella utvecklingssamarbetet (avsnitt 6.2),\r\n5.      att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om riktlinjer för\r\ndet internationella utvecklingssamarbetet (avsnitt 6.3),\r\n6.      att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att genomförandet\r\nav politiken för global utveckling redovisas årligen till riksdagen i\r\nform av en resultatskrivelse (avsnitt 7.1),\r\n7.      att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en självständig\r\nfunktion för utvärdering (avsnitt 7.2).\r\nFöljdmotioner\r\n2003/04:U1 av Inger Lundberg m.fl. (s, m, fp, kd, v, c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ett stärkt stöd till de nationella parlamenten.\r\n2003/04:U2 av Kenneth Johansson m.fl. (c, m, fp, kd, v, mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige höjer nivån för området sexuell och reproduktiv\r\nhälsa och därtill hörande rättigheter till minst 10 % av den totala\r\nbiståndsbudgeten.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige tydliggör kopplingen mellan Kairomålen och\r\nuppfyllandet av FN:s millennieutvecklingsmål.\r\n2003/04:U3 av Pär Axel Sahlberg m.fl. (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om livsmedelssäkerhet, positiva utvecklingsprocesser samt\r\ndemokratisering av WTO:s förhandlingar och strukturer.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att unilateralt helt avbinda det svenska internationella\r\nutvecklingssamarbetet.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den kommande utredningen om reglerna för svensk\r\nkrigsmaterielproduktion och export skall behandla frågan om mänskliga\r\nrättigheter\r\noch fattigdomsbekämpning.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om den årliga resultatskrivelsen till regeringen om genomförandet\r\nav den svenska politiken för global utveckling.\r\n2003/04:U4 av Joe Frans och Börje Vestlund (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om homosexuellas mänskliga rättigheter.\r\n2003/04:U5 av Carina Ohlsson m.fl. (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att sexuell och reproduktiv hälsa och dithörande\r\nrättigheter blir en profilfråga vad gäller svenskt bistånd.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör överväga att höja nivån för området\r\nsexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige tydliggör kopplingen mellan Kairomålen och\r\nuppfyllandet av FN:s millennieutvecklingsmål.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att en genusanalys måste vara vägledande om regeringen\r\nskall lyckas uppfylla det långsiktiga målet om att Sverige skall vara\r\nmed och bidra till global rättvis och hållbar utveckling.\r\n2003/04:U6 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av en tydlig svensk linje i förhållande till diktaturer\r\noch stater präglade av etniska konflikter, diskriminering, korruption\r\noch förakt för mänskliga rättigheter.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utrikespolitiken skall styras av etiska ledarkoder.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den nationella suveräniteten bör stå tillbaka för individers\r\nrättigheter och trygghet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av en utveckling av det partinära stödet.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att öka svenska utvecklings- och biståndsinsatser riktade\r\ntill kvinnor.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om klargöranden av vilka kapaciteter och kompetenser Sverige\r\nskall bidra med i samarbetsländerna för att på sikt skapa ett trovärdigt\r\ninternationellt miljösamarbete.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av utökat stöd till ekologiskt hållbar och effektiv\r\nenergiförsörjning.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att fokusera resurser och ansträngningar på ett prioriterat\r\nurval av globala gemensamma nyttigheter.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ett IT-utvecklingsperspektiv skall genomsyra samtliga\r\nnuvarande och framtida utvecklingsprogram.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för ett subventionerat och delvis asymmetriskt\r\nhandelssystem som en motvikt mot de negativa effekter som en total\r\nnedmontering av handelshinder kan förorsaka fattiga länder.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om upprättandet av ett forum där riktlinjer och konkreta\r\nhandlingsplaner för svenska företags medverkan och ansvarstagande i\r\nutvecklingsarbete och arbete för mänskliga rättigheter kan utformas.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den statsstödda exportkreditgivningen skall förenas med\r\nvillkor om skydd av mänskliga rättigheter och förstärkt miljöhänsyn.\r\n13.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att obligatorisk rapportering om sociala och miljömässiga\r\nhänsynstaganden bör ingå i de svenska multinationella företagens årliga\r\nrapporter.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en utvärdering av förhållandet mellan den svenska vapenexporten\r\noch utvecklingsmålen.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en ny modell för skuldavskrivning där den skuldsatta\r\nstatens små steg mot ekonomisk balans, demokratisk utveckling, respekt\r\nför mänskliga rättigheter och konkreta handlingsplaner för fattigdomsbekämpning\r\nskall ge betydligt större steg i skuldavskrivning.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en omprövning av TRIPS-avtalen för att skapa nya samarbets-\r\noch marknadsstrategier för hälsoforskningen i kampen mot exempelvis\r\nhiv/aids.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en ny patentregistreringsmodell med prissänkningskrav för\r\nläkemedelsbolagens försäljning av t.ex. hivmediciner till fattiga länder.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör avsätta större aidsrelaterade resurser i\r\nbiståndsbudgeten.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska utvecklingspolitiken i större utsträckning\r\nbör uppmärksamma människor med funktionshinder.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall vara pådrivande för att utarbeta strategier\r\nför bättre samarbete mellan EU och internationella organisationer.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall verka för att utvecklingsaspekterna beaktas\r\ninom alla EU:s politikområden.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige aktivt verkar för att stärka det handelsrelaterade\r\nutvecklingssamarbetet och demontera EU:s handelshinder.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att förlägga ett institut för handelsrelaterad kapacitetsuppbyggnad\r\ninom Sida.\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om reformer av FN och dess underliggande organisationer.\r\n25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att betona betydelsen av det humanitära biståndet för det\r\ninternationella utvecklingssamarbetet och frivilligorganisationernas\r\nviktiga roll i arbetet.\r\n26.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att spridningen av hiv/aids bör ses som ett säkerhetspolitiskt\r\nproblem.\r\n27.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att betona vikten av bistånd riktat mot insatser för förståelse\r\noch försoning mellan tidigare stridande grupper.\r\n28.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringens uppsatta målbild för Sveriges utvecklingssamarbete\r\nlätt kan feltolkas och därför borde ha en annan lydelse.\r\n29.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inte slå samman samarbetet med Central- och Östeuropa med\r\ndet övriga internationella utvecklingssamarbetet.\r\n30.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att fortsätta systemet med prioriterade samarbetsländer.\r\n31.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om successiv och flexibel avbindning av svenskt bistånd.\r\n32.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att på nationell nivå och EU-nivå införa konsekvensbeskrivningar\r\nsom skildrar och analyserar vilka ekonomiska, och därmed i förlängningen\r\nockså välfärdsmässiga, konsekvenser som exempelvis en tull på ett visst\r\nlivsmedel kan få för berörda fattiga länder.\r\n33.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att införa en koordinerings/samordningsfunktion inom\r\nStatsrådsberedningen med ansvar för redovisning av den förda politiken för\r\nglobal utveckling.\r\n34.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inrätta ett medborgarforum för utbyte av kunskap och\r\nerfarenheter inom utvecklingsområdet.\r\n35.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bilda en självständig funktion för utvärdering av Sveriges\r\ninternationella utvecklingssamarbete.\r\n36.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att installera en expertgrupp med syfte att studera Sveriges\r\nsamverkan med andra länder inom ramen för utvecklings- och biståndsområdet\r\noch komma med förslag om ytterligare former för internationell samverkan\r\noch samstämmighet.\r\n2003/04:U7 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ett jämställdhetsperspektiv av samma dignitet som\r\nfattigdomsbekämpningen och kampen för mänskliga rättigheter måste ingå i\r\nden svenska utvecklingspolitiken.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att nya regler för den svenska krigsmaterielexporten måste\r\nutarbetas och vara så utformade att de inte står i motsättning till den\r\nsvenska utvecklingspolitiken.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör ta en ledande roll för nedrustning då rustningar\r\nofta leder till konflikter som i grunden står i motsättning till arbetet\r\natt uppnå FN:s utvecklingsmål och främjandet av de mänskliga rättigheterna.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att svensk export av krigsmateriel till länder med stor\r\nfattigdom i framtiden bör föregås av en problematiserande granskning av\r\nrisker för att denna krigsmaterielexport inte försvårar kampen för de\r\nmänskliga rättigheterna och fattigdomsbekämpningen.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att om det föreligger risk för att svensk krigsmaterielexport\r\nförsvårar främjandet av de mänskliga rättigheterna och fattigdomsbekämpningen\r\nskall export inte tillåtas.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att om WTO (Word Trade Organization)-avtalen och deras\r\ngenomförande står i konflikt med eller motverkar främjandet av de mänskliga\r\nrättigheterna skall främjandet av de mänskliga rättigheterna ges företräde\r\ni händelse av normkonflikter.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall medverka till att TRIPS (Trade-Related\r\nAspects of Intellectual Property Rights)-avtalet omarbetas så att det\r\ninte längre står i strid med rätten till mat och hälsa.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att TRIPS-avtalet omarbetas så att det inte blir möjligt att\r\nta patent på någon form av liv.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Globkom utredningens förslag på mekanismer som blottlägger\r\noch underlättar hanteringen av olika mål- och perspektivkonflikter i\r\npolitiken bör ligga till grund för en konkretisering av en samstämmig\r\nutvecklingspolitik.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den bör fastställa grundläggande principer för den\r\nsamstämmighet man vill uppnå samt precisera vilka metoder och verktyg man\r\navser att använda för detta.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den bör precisera sig när det gäller vilka politikområden\r\nsom skall ha företräde framför andra när det gäller kampen mot fattigdomen\r\noch för mänskliga rättigheter.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att mål- eller perspektivkonflikterna mellan krigsmaterielexporten\r\noch utvecklingspolitiken samt mellan TRIPS-avtalet och hälsopolitiken\r\nmåste hanteras konkret när det gäller vad som är överordnat och underordnat\r\ni Sveriges politik för global utveckling.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att för att samstämmighet mellan olika politikområden skall\r\nkunna uppnås en koordineringsinstans skapas, vilken fastställer en\r\nprioriteringsordning för de olika politikområdena.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att handelspolitiken kontinuerligt utvärderas och analyseras\r\nsamt att ett utrymme står öppet för omprövningar av den svenska politiska\r\nstrategin från 1999.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en öppenhet måste finnas för omprövningar av den svenska\r\npolitiken, särskilt när det gäller de av WTO:s avtal som går bortom\r\nhandel med varor, dvs. GATS (General Agreement on Trade in Service),\r\nTRIPS, TRIMS (Trade-Related Investment Measures), där Sverige generellt\r\nbör inta en mer kritisk hållning från strategin 1999.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att frågan om huruvida förhandlingar om ett investeringsavtal\r\ni WTO skall inledas bör analyseras noga och öppenhet finnas för en\r\nomprövning av den svenska inställningen.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att förhållningssättet till jordbruksprodukter måste vara\r\nannorlunda förhållningssättet till industriprodukter, eftersom det är\r\nviktigt att försvara rätten för länder med stor fattigdom att skydda\r\nden del av sin produktion som är viktig för deras livsmedelsförsörjning.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att handelsrelaterad kapacitetsuppbyggnad bör vara nära\r\nintegrerad med annat utvecklingssamarbete så att en helhetssyn på\r\nfattigdomsbekämpningen säkerställs och praktiseras.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att skuldavskrivningarna när det gäller länder med stor\r\nfattigdom måste få en mer framskjuten plats i den svenska utvecklingspolitiken.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör stödja ett öppet och oberoende skiljedomsförfarande\r\nmellan långivare och låntagare när det gäller skuldavskrivningar för\r\nländer med stor fattigdom.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den inleder ett kritiskt framåtsyftande analysarbete av\r\nkonflikterna och problematiken kring hur nationella planer för kampen\r\nmot fattigdomen fungerar så att man kan se vilka av dem som kan medföra\r\nförbättringar.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att skuldfrågorna kräver mer drastiska lösningar för att\r\nmillenniemålen fram till år 2015 skall uppnås såsom nya mekanismer som\r\ngår längre än HIPC (Heavily Indebted Poor Countries)-initiativet och\r\nligger i linje med vad såväl både ledare för Afrikanska unionen som\r\nolika FN-organ och den internationella Jubelrörelsen framfört.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en ordning likartad den som finns i USA, Storbritannien,\r\nItalien och Frankrike när det gäller offentliggörandet av de\r\nnordisk-baltiska representationens agerande i Världsbanken införs.\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i Världsbanken och valutafonden IMF (International\r\nMonetary Fund) bör verka för att enskilda organisationer med bas och\r\nrepresentativitet bland de fattiga får en tydlig och central roll när\r\ndet gäller tillkomsten av de fattigdomsstrategier, vilka är del av\r\nVärldsbankens nya politik.\r\n25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för och säkerställa att de ekonomiska\r\nråd och recept Världsbanken och IMF framlägger inte står i konflikt med\r\nde fattigdomsstrategier som utgår från de fattigas behov och perspektiv\r\nutan i stället underordnas dessa människors behov och perspektiv.\r\n26.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att möjligheten av att inrätta en fond för finansiellt bistånd\r\ntill s.k. twinning utreds.\r\n27.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ett samarbete och studentutbyte mellan Sverige och länder\r\nmed stor fattigdom bör etableras och utvecklas.\r\n28.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det bör ske en förstärkning av kapaciteten och kunskapen\r\nnär det gäller global jämställdhet och att ett centrum för sådan global\r\njämställdhet inrättas och finansieras av den svenska staten.\r\n2003/04:U8 av Mariann Ytterberg och Sonja Fransson (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om utökning av fattigdomsdefinitionen samt att Sidas roll beaktas.\r\n\r\n2003/04:U9 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n1.      Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag\r\nom redskap, regler och mekanismer för hur målkonflikter skall hanteras.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inrättande av en koordineringsfunktion i Regeringskansliet\r\nför politiken för global utveckling.\r\n3.      Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en analys\r\növer och förslag till metoder och redskap som skall användas för att\r\nSveriges bidrag till FN:s millenniemål skall nås.\r\n4.      Riksdagen begär att regeringen årligen återkommer med en skrivelse\r\nom hur arbetet med millenniemålen fortskrider till riksdagen.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Sveriges arbete för en utveckling som stärker de ekonomiska,\r\nsociala och kulturella rättigheterna.\r\n6.      Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag\r\nom hur funktionshindrade i utvecklingsländer skall få en bättre\r\nlivssituation.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om metoder och principer för att lyssna till de fattiga.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om partiers och parlamentarikers betydelse för demokratiutveckling.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av folkrörelser och enskilda organisationer för\r\nuppbyggnaden av det civila samhället.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att aktivt stödja framväxten av en mångfald av fria och\r\noberoende medier.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att stödja kooperativ samverkan som utvecklingsmodell.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stödja lokala projekt för kreditförsörjning till kvinnor.\r\n13.     Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag\r\nom strategier och metoder för hur arbetet för förhindrandet av diskriminering\r\nav kvinnor i utvecklingspolitiken skall ske.\r\n14.     Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag\r\nom hur lokalinvånarna skall involveras i arbetet för en hållbar utveckling.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att jämställdhetsperspektivet och kvinnoperspektivet bör\r\nbeaktas i högre grad vid utformningen av miljöpolitiken inom\r\nutvecklingspolitiken än vad som nu anges.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att landsbygds- och jordbruksutvecklingen måste få högre\r\nprioritet i samarbetet med utvecklingsländer om fattigdomsmålet skall\r\nkunna uppnås.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om förutsättningar för jordbruksutveckling och livsmedelsförsörjning.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sida bör prioritera arbetet för att underlätta villkoren\r\nför jordbrukarna.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kvinnors roll för ett livskraftigt jordbruk.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en översyn av de handelspolitiska strategierna.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stödja utvecklingsländerna med WTO-förhandlingar.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om svenskt stöd åt WTO:s arbete med teknisk assistans åt\r\nutvecklingsländerna.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kriterier för skuldavskrivningar.\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i arbetet med det civila samhället och frivilligorganisationerna\r\ni mottagarländerna lyfta fram frågan om sexuell och reproduktiv hälsa.\r\n25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kulturens roll i informations- och kunskapsspridning kring\r\nhiv.\r\n26.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i det internationella arbetet i frågor som rör\r\nsexuell och reproduktiv hälsa bör vara pådrivande för att utvecklingsländer\r\nskall få stöd till de nätverk och den personal de behöver för att få\r\nhivsituationen under kontroll.\r\n27.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att delar av Sidas verksamhet borde förläggas till några\r\nutvecklingscentrum i bl.a. Afrika.\r\n28.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om det civila samhällets roll i länder där Sverige som nation\r\ninte kan medverka.\r\n29.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en begränsning av antalet mottagarländer och kriterierna för\r\ndessa.\r\n30.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att UD och Sida bör skapa förutsättningar för att få till\r\nstånd en mellan Sverige och biståndsmottagarlandet gemensam analys av\r\njordbrukspolitiken i det afrikanska landet och att denna analys läggs\r\ntill grund för det fortsatta utvecklingssamarbetet.\r\n31.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att arbeta för att förändra, förbättra och effektivisera EU:s\r\nbiståndspolitik.\r\n32.     Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag\r\nom hur samarbetet mellan Sveriges och Europeiska unionens politik skall\r\ndrivas från svensk sida.\r\n33.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att avbindning av svenskt bistånd bör ske i samma takt som\r\ninternationell avbindning.\r\n2003/04:U10 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att demokrati bör vara det överordnade målet för svenskt\r\nutvecklingssamarbete.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om demokrati och individperspektivet.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om demokrati och rättighetsperspektivet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att biståndet, som hittills, bör vara koncentrerat till ett\r\nmindre antal länder.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av ökad frihandel och minskad EU-protektionisms\r\nbetydelse för global utveckling.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en sammanhållen utvecklingspolitik genom att utredningar,\r\nmyndigheter och EU-politikansvariga i förväg bör analysera konsekvenserna\r\nför den globala utvecklingen av sina rekommendationer och beslut, och\r\nta dessa i beaktande.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om utvärdering, mätbara mål och 40 års erfarenheter av bistånd.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en återgång till enprocentsmålet.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om EU:s utvecklings- och biståndspolitik.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av bistånd förmedlat genom enskilda organisationer.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kvinnors rättigheter.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige driver frågan om sexuell och reproduktiv hälsa\r\ninklusive rätten till abort i internationella forum.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att låta en större del av biståndet gå till sexuell och\r\nreproduktiv hälsa och åtgärder för att motverka spridning av hiv/aids.\r\n14.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om stöd till rörelser som arbetar för demokrati och mänskliga\r\nrättigheter.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att förbättra HBT-personers situation.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om funktionshindrades situation.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av större satsningar på skuldavskrivningar och ekonomiska\r\nreformer.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitik.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om bistånd i diktaturstater genom enskilda organisationer.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att fasa ut biståndet till Laos och Vietnam.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kontroller som söker säkerställa att bistånd i odemokratiska\r\nländer inte i sista hand tillfaller totalitära regimer.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ökade satsningar på utbildningsinsatser för flickor och unga\r\nkvinnor.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att kulturella aspekter och betydelsen av människors kulturarv\r\nmåste få en ökad betydelse inom utvecklingssamarbetet.\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av avbindning av bistånd.\r\n25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om konflikthantering och säkerhet i områden i akut kris.\r\n26.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om sammanläggning av östbiståndet med övrigt bilateralt bistånd.\r\n\r\n2003/04:U11 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att biståndet skall främja en snabb utrotning av fattigdomen\r\nsom övergripande mål.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati\r\noch marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med\r\nbiståndsländerna.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att FN nu skall fokusera på fred i Afrika och omedelbart\r\nprioritera fredsfrämjande insatser samt att FN och EU skall stödja\r\nutvecklingen av en afrikansk freds- och säkerhetsordning.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige kraftigt bör stärka resurserna för fredsfrämjande\r\ninsatser.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det svenska biståndet bör inriktas på bekämpandet av\r\nhiv/aids.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om sänkta kostnader samt garantier för utveckling av läkemedel\r\nmot sjukdomar som främst drabbar u-länder.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om utbildning för alla flickor och pojkar i u-länder.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO\r\nständigt arbeta för avskaffande av tullar och handelshinder.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall ta initiativ till en total skuldavskrivning\r\når 2005 för högt skuldsatta låginkomstländer samt att en sådan\r\nskuldavskrivning skall kombineras med fyra villkor: ej nyupplåning, ej främja\r\nkorruption och vanstyre, ej bidra till finansiering av anfallskrig och\r\nkomma de fattiga till godo. Regeringens bristfälliga förslag om\r\nskuldhantering avvisas därmed.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en avsaknad av kritisk utvärdering av svenskt bistånd.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en nystart av utvecklingspolitiken så att fattigdomsutrotningen\r\nkan påbörjas på allvar.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att målet för Sveriges politik för global utveckling uttryckligen\r\nskall vara FN:s millenniemål, med tillägget att främja mänskliga\r\nrättigheter och demokrati.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att frivilligorganisationer bör få en utökad roll i biståndet,\r\nsärskilt i länder med korrupta regimer.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om resultat- och kvalitetsmål för svensk utvecklingspolitik;\r\nidén om ett utbetalningsmål för bistånd avvisas därmed.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att avvisa förslaget om sammanslagning av samarbetet med\r\nCentral- och Östeuropa och det internationella utvecklingssamarbetet.\r\n2003/04:U12\r\nav Lotta N Hedström (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att miljö- och hållbarhetsperspektivet integreras i\r\nfattigdoms- och rättighetsperspektivet, såväl i svensk inrikespolitik som\r\ni internationellt utvecklingssamarbete och i alla insatser på internationell\r\nbotten.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om verktyg och metoder för att analysera och mäta Sveriges\r\neget bidrag till den växande miljökrisen.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att erkänna och synliggöra målkonflikter i utvecklingspolitiken.\r\n4.      Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en problematisering\r\nav tillväxtbegreppet så att alla delar av Regeringskansliet opererar\r\nmed samma typ av definitioner med avseende på ekonomisk tillväxt i\r\nförhållande till utveckling, miljö och naturresurshushållning och att\r\nbegreppet problematiseras med avseende på tillväxtens fördelning,\r\ninnehåll och begränsningar.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att övervakningen av samstämmighet i politiken bör åläggas\r\nen myndighet, ett fristående institut eller en specifik del av\r\nRegeringskansliet, på sådant sätt att det globala hållbarhetsperspektivet\r\növervakas och att enheten bör medverka i beredningsprocessen och ge\r\nförslag vid skrivande av propositioner och skrivelser samt vid utformning\r\nav förhandlingspositioner så att utformningen av regeringens tänkta\r\npolitik för global hållbar utveckling säkras.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att en årlig utvärdering görs som tar sikte på den\r\neftersträvade koherensen mellan alla politikområden ur detta globala\r\nhållbarhetsperspektiv.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att det svenska civila samhällets delaktighet i de globala\r\nstrategierna utvecklas vidare med konkret utformade och specifika\r\nfolkbildningsinsatser och förankringsinstitutioner.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att mottagarländernas delaktighet på civil nivå säkerställs\r\npå ett mer uttalat och konkret sätt. Specifika strategier för sådan\r\ndialog bör utarbetas. Brister i metodiken och iscensättningen av Poverty\r\nReduction Strategy Papers förtecknas och villkoras som föremål för åtgärd\r\nvid framtagning av biståndsprogram.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att UD skall utveckla strategier för att konsultera och\r\nlyssna till det civila samhället och organisationer som är representativa\r\nför de fattiga vid utformning av svensk politik för global utveckling.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att regeringen mer betonar vårt lands eget ansvar på civil\r\noch institutionell nivå för att åtgärda ohållbara produktions- och\r\nkonsumtionsmönster i Sverige.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att de fattiga ländernas skulder är ett strukturellt hinder\r\nför utveckling och motverkar de internationellt fastställda målen i\r\nFN:s millenniedeklaration.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att HIPC-initiativet har visat sig otillräckligt. Sverige\r\nskall verka för ett förnyat initiativ som går betydligt längre och kan\r\nfungera snabbare för att skriva av de fattiga ländernas skulder.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att det specifika hungerperspektivet tydligt verbaliseras\r\ni samband med all fattigdomsbekämpning och blir en ledstjärna i\r\nreformeringen av WTO-arbetet.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sverige i Världsbanken och valutafonden IMF verkar\r\nför att de enskilda organisationer med bas och representativitet bland\r\nde fattiga får en tydlig och central roll i de fattigdomsstrategier som\r\när en del av Världsbankens nya politik.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sverige skall verka för att Världsbankens och IMF:s\r\nekonomiska direktiv och råd till länderna underordnas och inte står i\r\nkonflikt med de fattigdomsstrategier som utgår från de fattigas behov\r\noch perspektiv.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sverige skall verka för en reell demokratisering av\r\nWTO-processen och för att stärka de fattiga ländernas förhandlingskapacitet.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sverige skall verka för att det inte fattas beslut i\r\nWTO om att börja förhandla ett investeringsavtal.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sverige skall verka för att WTO- avtalen uttryckligen\r\nslår fast att utvecklingsländerna får möjlighet att skydda sin inhemska\r\nproduktion av baslivsmedel. Det är nödvändigt för att garantera\r\nlivsmedelssäkerheten.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sverige skall verka för att WTO-avtalen och deras\r\ngenomförande inte strider mot målsättningarna i internationella miljöavtal\r\neller konventionerna om de mänskliga rättigheterna. De senare skall ges\r\nföreträde i händelse av normkonflikter.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige\r\nskall verka för att TRIPS-avtalet skall omarbetas så att det inte längre\r\nstår i strid med rätten till mat och hälsa, samt att det inte skall\r\nvara möjligt att ta patent på någon form av liv.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sverige bör ta en ledande roll för nedrustning då\r\nrustningar leder till konflikter och i grunden står i motsatsställning\r\ntill inte bara världsfreden, utan även arbetet att uppnå FN:s utvecklingsmål\r\noch främjandet av de mänskliga rättigheterna.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att svensk export av vapen till länder med stor fattigdom\r\ni framtiden måste föregås av en problematiserande granskning av risker\r\nför export till de aktuella länderna i vad gäller främjande av de\r\nmänskliga rättigheterna och bekämpning av fattigdom utifrån de fattiga\r\nmänniskornas situation. Finns det en risk för att svensk vapenexport\r\nförsvårar främjandet av de mänskliga rättigheterna och fattigdomsbekämpningen\r\nskall export ej tillåtas.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att Sveriges regering med kraft verkar för att stärka FN\r\nekonomiskt, moraliskt och organisatoriskt och inte tillerkänner andra\r\nformationer rätten att utöva militärt våld i världssamfundets namn,\r\nsamt som överordnad samordningskraft vid både katastrofinsatser,\r\nfredsskapandeinsatser och utvecklingsinsatser.\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att biståndets nivå i Sverige bör återställas till den\r\nanständighetsnivå som samarbetspartierna enats om, nämligen 1 % av\r\nbruttonationalinkomsten, vilket torde vara den bästa sporren till att\r\nförmå andra länder att höja sina andelar.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2002\r\n2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Sveriges bilaterala biståndssamarbete.\r\n2002/03:U201 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om den avgörande roll marknadsekonomi, äganderätt, rättsstat och\r\ndemokrati spelar för att bryta fattigdomen i utvecklingsländer.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att varje lands regering bär det fulla ansvaret för landets\r\ninstitutionella utveckling och för att goda förutsättningar för välstånd\r\nskapas.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av en bistånds- och utrikespolitik inriktad på att\r\nsprida respekt för demokrati och mänskliga rättigheter för att öka\r\nvälståndet i världen.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av en bistånds- och utrikespolitik inriktad på att\r\nsprida respekt för demokrati och mänskliga rättigheter för att stoppa\r\nkrigen i världens fattiga regioner.\r\n2002/03:U207 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om det ideella biståndets vikt.\r\n2002/03:U209 av Annelie Enochson (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige inom EU verkar för att internationellt bistånd\r\ntill Palestina av mottagaren inte används så att uppnåendet av en hållbar\r\nfred i området försvåras.\r\n2002/03:U212 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en ökning av Sveriges stöd till de FN-organ som aktivt och\r\nmedvetet arbetar för ett ökat genusperspektiv på sina områden.\r\n2002/03:U220 av Mauricio Rojas (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om skadestånd till utvecklingsländernas folk.\r\n2002/03:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att svenskt bistånd inte bör ges till regimer som grovt och\r\nsystematiskt kränker de mänskliga rättigheterna.\r\n2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att svenskt utvecklingssamarbete skall genomsyras av ett\r\nrättighetsperspektiv.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om nödvändigheten av att skilja mellan civila och politiska\r\nrättigheter, vilka är absoluta, och sociala, ekonomiska och kulturella\r\nrättigheter.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bilateralt biståndssamarbete bör villkoras med krav på\r\ndemokrati och respekt för mänskliga rättigheter.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av oberoende och fria massmedier och att stöd till\r\ndessa skall vara en viktig del av svenskt demokratibistånd.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att EU:s biståndspolitik bör vara ett viktigt instrument för\r\natt främja respekten för mänskliga rättigheter i världen.\r\n2002/03:U230 av Lars Johansson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det svenska biståndet kan användas för att stödja frivillig\r\nåtervandring genom att stödja etablering av småföretag i det forna\r\nhemlandet.\r\n2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (fp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri\r\nabort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat politiskt\r\nmål i svensk utrikespolitik.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri\r\nabort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat\r\nfinansiellt mål i den svenska biståndsbudgeten.\r\n2002/03:U237 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de svenska stödinsatserna måste utformas i perspektiv av\r\nEU-integrationen av Central- och Östeuropa.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att utsatta barn i Central- och\r\nÖsteuropa får gå i skolan.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stärka skyddet för barn och kvinnor i Central- och Östeuropa.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att svenskt östbistånd skall stödja smittskyddsarbete, särskilt\r\ntbc och hiv/aids.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att frågor som rör barns sociala situation och skolgång bör\r\ngenomsyra såväl EU:s öststöd som det svenska öststödet.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sveriges stöd bör flyttas till nordvästra Ryssland.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om demokratistöd i Vitryssland.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om den svenska regeringens ansvar att kritisera kränkningar av\r\nmänskliga fri- och rättigheter i Ryssland.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att fortsätta säkerhetsstödet till Estland, Lettland och\r\nLitauen även efter det att de har blivit EU-medlemmar.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inriktningen i övrigt av stödet till Central- och Östeuropa.\r\n\r\n2002/03:U240 av Runar Patriksson (fp):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stärka kommunikationerna inom ramen för samarbetet mellan\r\nNordkalotten och nordvästra Ryssland.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för en ekonomisk och demokratisk utveckling i\r\nenklaven Kaliningrad.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för en lösning av frågan om rörlighet till och från\r\nenklaven Kaliningrad i samband med EU:s utvidgning.\r\n2002/03:U244 av Hillevi Larsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall\r\narbeta för att det i FN:s regi byggs upp läkemedelsforskning och\r\nläkemedelsproduktion som på icke profitbasis tar fram billiga läkemedel\r\nmot de omfattande sjukdomar som förekommer i u-länderna.\r\n2002/03:U246 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de funktionshindrades situation i Östeuropa skall granskas\r\nvid dessa länders förhandlingar om EU-medlemskap.\r\n2002/03:U256 av Lars Ångström (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sida bör få i uppdrag att beräkna det svenska\r\nbiståndets effekter för reducering av antalet människor som lever i\r\nabsolut fattigdom.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om ett uppdrag att mäta effekterna av Sveriges samlade\r\npolitik för global utveckling med avseende på antalet personer som lever\r\ni absolut fattigdom.\r\n2002/03:U257 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige har ett ansvar för att biståndspengarna används\r\npå bästa möjliga sätt för att hjälpa den drabbade civilbefolkningen i\r\nhela landet så att biståndet inte i stället förlänger lidandet.\r\n2002/03:U260 av Viviann Gerdin m.fl. (c):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det i\r\nfattigdomsbekämpningen behövs riktade insatser för kvinnor och ett mycket\r\ntydligt perspektiv på kvinnors situation i alla konkreta handlingar och\r\nsammanhang för att uppfylla millenniemålet om halverad fattigdom år\r\n2015.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stöd till utbildningssatsningar i syd måste prioritera\r\nflickors utbildning och fokusera på att kvinnor får utbildning och\r\ntillgång till ny teknologi.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att kvinnor måste få större möjlighet att delta i\r\nkonfliktförebyggande arbete världen över och även delta i besluten om freds-\r\noch uppbyggnadsarbete.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om biståndsinsatser för att förhindra våld mot kvinnor och för\r\natt säkerställa kvinnors rätt till hälsa.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om stöd till demokratiuppbyggnad i andra länder samt att kvinnligt\r\ndeltagande prioriteras i demokratiseringsprocesser.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det sjätte biståndsmålet måste finnas kvar för det svenska\r\nbiståndsarbetet.\r\n2002/03:U261 av Ana Maria Narti (fp):\r\n\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om arbetet för förbättringar i fattiga länder.\r\n2002/03:U262 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stärka den internationella arbetsrätten genom positiva\r\ninstrument.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ett ökat handelsrelaterat utvecklingssamarbete med u-länder.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att EU-länderna bör samordna sitt handelsfrämjande samarbete\r\nmed u-länder.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om stöd till u-länderna att öka öppenheten och stabiliteten på\r\nde egna finansmarknaderna.\r\n2002/03:U263 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de fattiga ländernas skulder bör avskrivas omgående.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ekonomisk och politisk makt måste demokratiseras genom en\r\nomfattande decentralisering och självtillitsstrategi.\r\n2002/03:U266 av Cecilia Nilsson Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inriktningen på det svenska biståndet till Kuba.\r\n2002/03:U273 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör ge bistånd till utbyggnaden av olika energikällor\r\noch infrastruktur i norra Irak/irakiska Kurdistan.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör understödja jordbruket i norra Irak/irakiska\r\nKurdistan så att regionen kan utveckla ett självständigt jordbruk.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i FN bör verka för att befolkningen i norra\r\nIrak/irakiska Kurdistan garanteras mat, mediciner och gasmasker i händelse\r\nav krig.\r\n2002/03:U274 av Peter Pedersen och Sermin Özürküt (båda v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av att Sverige medverkar till att utveckla en strategi\r\noch ett handlingsprogram i syfte att uppnå målet att halvera svälten i\r\nvärlden fram till år 2015.\r\n2002/03:U281 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om närmare politiskt och ekonomiskt samarbete med länderna öster\r\nom nuvarande kandidatländer.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inom ramen för EU:s biståndsprogram CARDS till Balkanländerna\r\nstarta särskilda program för tvärvetenskapliga Balkanstudier vid\r\nutbildningssäten i dessa länder.\r\n2002/03:U284 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det övergripande målet för det internationella biståndet\r\nmåste inkludera även främjandet av mänskliga rättigheter och demokratisk\r\nsamhällsutveckling.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande insatser måste\r\ninkluderas i de övergripande biståndspolitiska målen.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om krav på tydligare instrument för styrning, genomförande och\r\nsamordning av det internationella biståndet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av oberoende utvärderingar av det svenska biståndet.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om krav på att biståndsinsatser i första hand kanaliseras via\r\noch till enskilda icke-statliga organisationer för att stödja det civila\r\nsamhället i de fall som samarbetslandet styrs av en demokratiskt\r\ntvivelaktig regim, eller då risken är stor att insatsmedel försvinner på\r\ngrund av korruption.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen, inom EU-kretsen eller tillsammans med de\r\nnordiska regeringarna, snarast initierar en omfattande översyn av hela\r\nFN-arbetet generellt och dess biståndsverksamhet i synnerhet.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det rättighetsbaserade biståndet i ökad grad bör bygga på\r\npositiva och stödjande åtgärder och inte enbart konditionalitet.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det svenska biståndet i ökad grad skall riktas till kvinnor.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om krav att svenskt bistånd till Kuba skall kanaliseras via\r\nfrivilligorganisationer till grupper som arbetar för ett demokratiskt\r\nKuba med respekt för de mänskliga rättigheterna.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i samarbete med partnerländer arbeta fram nationella\r\nhandlingsplaner för mänskliga rättigheter, en översyn av nationell\r\nlagstiftning i dessa frågor i förhållande till internationella avtal samt\r\nallianser för support och handling.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att demokratifrämjande åtgärder skall utgöra en större del av\r\nsvenskt bistånd.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det partinära biståndet skall samordnas med det övriga\r\ndemokratibiståndet samt att de partinära organisationerna får delta i\r\nstrategiarbetet för svenskt demokratibistånd.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att samordna svenskt demokratibistånd med internationella\r\naktörer och nationella stiftelser som verkar för demokratisering och\r\nflerpartisystem i utvecklingsländer.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av insatser och aktiviteter som bidrar till\r\nnäringslivsutveckling och tillväxt i de allra fattigaste länderna.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att arbeta fram strategier och handlingsplaner för att undvika\r\nen fortsatt s.k. brain-drain i de fattigaste länderna.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ett ökat samarbete mellan Sida och svenskt näringsliv i såväl\r\nstrategiarbetet som genomförandet av insatser för att effektivisera\r\nutvecklingssamarbetet.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att skapa ökat utrymme för finansiell riskdelning med svenskt\r\nnäringsliv.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att låta den moderna informations- och kommunikationstekniken\r\nintegreras i utvecklingsstrategier och utvecklingsprogram.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bygga ut Internetinfrastrukturen vid universitet och\r\nakademiska institut i utvecklingsländer, att liksom möjliggöra\r\ndistansutbildningar.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att intensifiera samarbetet mellan regeringar, internationella\r\norganisationer och näringslivet för att öka hälsoforskningssamarbete om\r\nde fattigas sjukdomar.\r\n24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ökade insatser för att bekämpa malaria och tuberkulos.\r\n28.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ökat samråd i strategiarbetet med de enskilda organisationerna.\r\n29.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i ökad grad integrera handikappfrågor i utvecklingssamarbetet.\r\n\r\n2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen inom ramen för EU-samarbetet skall verka för\r\nökat samarbete med den nybildade afrikanska unionen (AU).\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen inom ramen för EU-samarbetet skall verka för\r\nen fördjupad dialog med AU på lika villkor vad gäller bl.a. handelsfrågor,\r\nhiv/aids-insatser och konfliktlösning.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Kenya och lagstiftningen om korruption.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det internationella biståndet bör bidra till att säkerställa\r\nförsörjningsmöjligheterna för jordbrukarna i Afrika.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen genom Sida fortsätter utvecklingen av\r\ndemokratibiståndet till Afrika.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av verkningsfulla och prisvärda mediciner för världens\r\nfattiga.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör begära särskilda handlingsplaner för\r\nbekämpning av hiv/aids i kombination med krav på ökade rättigheter för\r\nkvinnor från de afrikanska länder där Sverige bedriver utvecklingssamarbete.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att fortsätta med bistånd till konfliktfyllda\r\nregioner genom att det kanaliseras via noggrant utvalda organisationer.\r\n12.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av att brottsbekämpning och rättssäkerhet prioriteras\r\ni samarbetsländerna i Afrika.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör fortsätta stödet för demokratibistånd i\r\nsyfte att stärka flerpartiväsendet och partiernas interna demokrati i\r\nde afrikanska staterna.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör verka för att åtgärdsprogram upprättas för\r\nföräldralösa barn.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen skall verka för att det internationella biståndet\r\nskall bidra till att göra det finansiellt möjligt att genomföra juridiskt\r\nriktiga markreformer.\r\n2002/03:U294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att demokratimålet bör göras till det överordnade målet för\r\nsvenskt utvecklingssamarbete.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att biståndet skall ske genom enskilda organisationer då det\r\nskall bedrivas i diktaturstater, totalitära stater eller stater utan\r\nflerpartisystem.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inslaget av villkor i biståndsgivningen bör öka.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen i en särskild rapport -eller på annat lämpligt\r\nsätt - varje år för riksdagen bör redovisa läget beträffande demokrati\r\noch mänskliga rättigheter i Sveriges mottagarländer.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inriktning och förlängning av Vitrysslandsprogrammet och att\r\nerfarenheterna av programmet bör användas som grund för ett mer omfattande\r\nfolkrörelseinriktat demokratibiståndsprogram.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att erfarenheterna av Vitrysslandsprogrammet bör användas för\r\nutarbetandet av ett Kubaprogram, vars främsta mål bör vara att stärka\r\ndemokratirörelsen i Kuba.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av bistånd förmedlat via partinära organisationer.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om rättsstatens betydelse för utveckling.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att stärka kvinnors rättigheter samt främja\r\njämställdhet mellan kvinnor och män.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att jämställdhetsperspektivet i ökad utsträckning bör genomsyra\r\nsvenskt utvecklingssamarbete.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att främja sexuell och reproduktiv hälsa.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om åtgärder för att motverka spridning av hiv/aids.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitiken.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om utvecklingssamarbete med länderna i Central- och Östeuropa\r\nsamt länderna på Balkan.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om EU:s utvecklings- och biståndspolitik.\r\n2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att biståndet skall främja en snabb utrotning av fattigdomen\r\nsom övergripande mål.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati\r\noch marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med\r\nbiståndsländerna.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bistånd skall vara resultatinriktat. De s.k. millenniemålen\r\nkan vara en vägledning.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om utveckling av läkemedel för tropiska sjukdomar.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att avskaffa systemet med landramar till förmån för avtal,\r\nmed strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bistånd inte skall ges till regimer som för anfallskrig.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om tillväxtens betydelse för fattigdomsutrotningen.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att satsa på good governance.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av en koherent politik för att utrota fattigdomen.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det svenska biståndet bör inriktas på bekämpandet av\r\nhiv/aids.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vilka insatser Sverige kan göra inom biståndet för att bekämpa\r\nhivspridning och lindra effekterna av aids.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att svenskt bistånd för hiv/aids-bekämpning med fördel kan\r\nkanaliseras genom frivilligorganisationerna.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att stärka kvinnans ställning för att bekämpa\r\nspridningen av hiv.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om garantier för utveckling av läkemedel mot sjukdomar som främst\r\ndrabbar u-länder.\r\n2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det humanitära biståndet får ökat utrymme i det\r\nfredsuppbyggande arbetet och i utvecklingssamarbetet.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU bör arbeta för att världens länder ökar\r\nsin vilja att hjälpa flyktingar i nöd och för att öka bidragen till\r\ninternationella hjälporganisationer.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att internationella företag bör utarbeta en etisk kod för\r\nsina verksamheter.\r\n2002/03:U297 av Lotta N Hedström (mp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om översyn av den svenska biståndspolicyn och landramen.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om de parallella behoven av omedelbar, fortsatt och förstärkt\r\nkatastrofhjälp samt ett långsiktigt utvecklings- och\r\ndemokratiuppbyggnadsbistånd.\r\n\r\n2002/03:U298 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om demokrati, verklig frihandel och ökat bistånd för att\r\nnå FN:s mål om halverad fattigdom.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att ge de fattiga länderna större möjligheter att delta\r\ni den globala beslutsprocessen.\r\n2002/03:U304 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige i den bristsituation som råder i de\r\nvästsahariska flyktinglägren i Algeriet ökar sitt humanitära stöd till\r\ndessa.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör bistå det västsahariska folket med\r\nutbildningsinsatser genom att västsahariska stipendiater ges plats vid\r\nsvenska skolor och universitet.\r\n2002/03:U308 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör verka för att UNHCR skall erhålla tillräckligt\r\nstöd för sin verksamhet genom att sända brev till regeringschefer i ett\r\nstort antal länder och uppmana dem att bidra till en snabb lösning av\r\nkrisen.\r\n2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om biståndspolitikens inriktning.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om politiska prioriteringar i förhållande till\r\nlivsmedelssäkerhet.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige i sin biståndspolitik skall prioritera\r\nfrågor som har med hållbar utveckling att göra.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör ge sitt fulla stöd till den av UNAIDS\r\ninitierade kampanjen mot stigmatisering och diskriminering av hiv/aidssjuka.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att världens ledare måste tala om mäns sexuella\r\nuppträdande som en största orsak till spridning av hiv/aids och om\r\nkondomanvändning.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att frågan om hiv/aids måste tas upp som en politisk\r\nprioritering.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om behovet av nya, billiga och tillgängliga mediciner\r\nför smittsamma sjukdomar.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att förbättra kvinnors hälsa.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att stödja utvecklingsländerna vid WTO-förhandlingar.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att den svenska biståndspolitiken bör bidra till\r\nutvecklandet av interna reformer inom utvecklingsländerna.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att avskrivning av Sveriges del av tredje världens\r\nskulder bör villkoras med demokratiska och ekonomiska reformer samt\r\nkamp mot korruption.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att biståndet måste inriktas på att få ett större\r\ndeltagande av kvinnor i samhällsutvecklingen samt att utveckla god\r\nsamhällsstyrelse.\r\n26.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om ett fungerande institutionellt ramverk.\r\n27.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om stöd till uppbyggnaden av politiska partier.\r\n28.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om betydelsen av folkrörelser och enskilda organisationer\r\nför uppbyggnaden av det civila samhället.\r\n30.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör vara en pådrivande kraft i effektiviseringen\r\nav EU:s biståndsverksamhet.\r\n2002/03:U314 av Carina Ohlsson m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att sexuella och reproduktiva rättigheter bör kunna ingå som\r\nen profilfråga vad gäller svenskt bistånd.\r\n2002/03:U315 av Monica Green m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inriktningen för ett särskilt biståndsmål.\r\n2002/03:U316 av Monica Green m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av att beakta barnperspektivet inom det fortsatta\r\nÖstersjösamarbetet.\r\n2002/03:U320 av Anders Ygeman (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om rätten till facklig organisering.\r\n2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall stödja frihandelsansträngningar i Afrika.\r\n9.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sveriges bistånd skall främja en uthållig snabb tillväxt\r\nmed snabb fattigdomsutrotning som övergripande mål.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de centrala villkoren för Sveriges bistånd skall vara\r\nrättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sveriges biståndsinsatser skall koncentreras till Afrika.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\ni övrigt anförs om Sveriges bistånd.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att noggranna rapporter om läget för mänskliga rättigheter\r\noch demokrati i Sveriges samarbetsländer bör redovisas i god tid före\r\nbeslut om biståndssamarbete.\r\n2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n28.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om svenskt bistånd till Central- och Östeuropa.\r\n2002/03:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att särskilda medel budgeteras för det globala hiv/aidsarbetet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör verka för inrättandet av förvaltarfonder\r\nför att skydda föräldralösa barn från att genom hiv/aids berövas sitt\r\narv.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen via svenska biståndsinsatser skall verka för\r\natt skolavgifterna i de fattiga och hiv/aidsdrabbade länderna slopas.\r\n6.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall vara pådrivande för att få i gång en generell\r\nsatsning på behandling av hivinfekterade blivande mödrar och deras\r\nnyfödda barn.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen på såväl multilateral som bilateral nivå vid\r\nsamtal med länders och organisationers beslutsfattare påpekar behovet\r\nav att rakt och tydligt framhålla hivinfektionens smittvägar och hur\r\ninfektionen kan förebyggas.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i-länderna kan vara beställare och finansiärer av mediciner\r\nfrån läkemedelsbolagen för de fattigaste ländernas räkning.\r\n2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om frågan om prenatal könsdiskriminering lyfts fram inom det\r\nbilaterala utvecklingsarbetets ram.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i det multi- och bilaterala biståndsarbetet samt\r\ni andra internationella sammanhang särskilt uppmärksammar flickornas\r\nsituation i Indien och Kina.\r\n2002/03:So455 av Göran Magnusson m.fl. (s, fp, kd, v, c, mp):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om alkohol som utvecklingshinder\r\n2002/03:Kr371 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kulturens betydelse i biståndsarbete.\r\n2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n43.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen inom EU bör verka för att regelverket för\r\ngodkännande av odling av GMO i närliggande områden, utanför unionen,\r\nskärps och harmoniseras med EU:s regler.\r\n2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):\r\n\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om bistånd med genderperspektiv.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n38.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att effektivisera och bättre samordna det europeiska biståndet.\r\n\r\n2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Sveriges bilaterala biståndssamarbete.\r\n2003/04:Fi251 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att öka inflytandet för u-länderna i IMF:s och\r\nVärldsbankens styrelser.\r\n2003/04:U206 av Torsten Lindström (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det i relationerna med de palestinska myndigheterna skall\r\nkrävas att dessa som ett villkor för bistånd aktivt skall verka för\r\nmänskliga rättigheter och ta avstånd från antisemitism.\r\n2003/04:U212 av Mauricio Rojas (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inrättandet av en kompensationsfond till förmån för\r\nutvecklingsländernas folk till Anna Lindhs minne.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en årlig utbetalning till denna kompensationsfond motsvarande\r\nåtminstone en tiondel av den skada som vår protektionism i alla dess\r\nformer åsamkar utvecklingsländernas folk.\r\n2003/04:U213 av Ana Maria Narti (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om system för kontroll av kontrollanterna på ekonomins fält.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om samarbetet mellan lokala demokratiska krafter och det\r\ninternationella samfundets experter på ekobrottslighetens fält.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om bekämpningen av korruption i Sveriges internationella\r\nutvecklingssamarbete.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om EU:s och FN:s engagemang i frågor angående bekämpning av\r\nkorruption.\r\n2003/04:U217 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör öka sitt stöd till WFP.\r\n2003/04:U220 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att demokrati skall ses som en universell rättighet på samma\r\nsätt som mänskliga rättigheter.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av en fortsättning på landstrategierna för Vitryssland\r\noch Ukraina.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om de svenska frivilligorganisationernas och de partinära\r\norganisationernas roll i utvecklingsprocessen i Vitryssland, Ukraina och\r\nMoldavien.\r\n2003/04:U223 av Tuve Skånberg (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ompröva svenskt bistånd till UNFPA:s stöd av Kinas\r\nettbarnspolitik.\r\n2003/04:U225 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige ger\r\naktiv hjälp till de 165 000 flyktingarna så att de kan återvända från\r\nAlgeriets ökentält till Västsahara och att de där får hjälp att bygga\r\nupp ett nytt liv genom riktade biståndsinsatser.\r\n2003/04:U227 av Agneta Ringman (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om folkbildningens möjligheter att globalt förbättra situationen\r\ni lokalsamhället.\r\n2003/04:U228 av Agneta Ringman och Inger Lundberg (båda s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av ytterligare åtgärder inom biståndspolitiken för\r\natt motverka hiv/aids i södra Afrika.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av kraftigt ökade internationella insatser, bl.a. av\r\nEU, för att stödja de afrikanska staterna i kampen mot hiv/aids.\r\n2003/04:U232 av Hillevi Larsson och Anne Ludvigsson (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om behovet av ett ökat fokus på sexuell och reproduktiv hälsa i\r\ndet svenska biståndet.\r\n2003/04:U241 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp, fp, v, c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Sidas regleringsbrev.\r\n2003/04:U244 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den genom redovisning av hur biståndspengarna används\r\ngaranterar att dessa inte kopplas till Plan Colombia och USA:s militära\r\nstöd och operativa verksamhet i Colombia.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i händelse av att garantier för att svenska biståndsmedel\r\nej kan ges genom revision av oberoende källor bör biståndet tills vidare\r\nfrysas.\r\n2003/04:U245 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det svenska biståndet bör fokuseras på bekämpandet av\r\nhiv/aids.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om utbildning för alla barn i Afrika.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att behandlingskostnaderna för både hälso- och sjukvård och\r\nmedicin ytterligare måste sänkas.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om garantier för utveckling av läkemedel mot sjukdomar som drabbar\r\nAfrikas länder.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för att fler politiska ledare deltar i kampen mot\r\nhiv.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att öka samarbetet mellan stater, regeringar, frivilliga\r\noch/eller enskilda organisationer för att sprida kunskap om hiv.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att samverka till byggandet av sociala strukturer för att\r\nhindra flyktingströmmar.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att tillse att utbildning ges till alla barn i Afrika samt\r\natt hivprevention inkluderas i skolan.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att skapa en effektiv struktur för olika hälso- och\r\nsjukvårdsinsatser i Afrika.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att skapa fler utvecklingsenheter som arbetar med hivprevention\r\npå plats i Afrika.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för att inrätta hivpreventionsprogram på alla lokala\r\narbetsplatser och bygemenskaper i Afrika.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för att ökad information, medvetande och kunskap\r\nges till alla barn, ungdomar och vuxna vad gäller hiv.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ytterligare resurser tillförs för att öka möjligheten för\r\nmänniskor i Afrika att hivtesta sig.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ge ekonomiska möjligheter för afrikanska stater att själva\r\nkunna tillverka eller efterfråga antivirala medel.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ge tillgång till antivirala medel för alla gravida\r\nhivsmittade kvinnor i Afrika.\r\n17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att öka tillgången till preventivmedel för män i Afrika.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att satsa ytterligare resurser på grundforskning rörande ett\r\neffektivt vaccin mot hiv.\r\n2003/04:U246 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU skall verka för att respekt för mänskliga\r\nrättigheter och demokrati uttryckligen inbegrips i FN:s millenniemål.\r\n3.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU skall verka för att FN nu fokuserar på att\r\nbekämpa hiv, vilket är världens största katastrof.\r\n2003/04:U248 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att biståndet skall främja en snabb utrotning av fattigdomen\r\nsom övergripande mål.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati\r\noch marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med\r\nbiståndsländerna.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det svenska biståndet bör inriktas på bekämpandet av\r\nhiv/aids.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om sänkta kostnader samt garantier för utveckling av läkemedel\r\nmot sjukdomar som främst drabbar u-länder.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om utbildning för alla flickor och pojkar i u-länder.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO\r\nständigt arbeta för avskaffande av tullar och handelshinder.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall ta initiativ till en total skuldavskrivning\r\når 2005 för högt skuldsatta låginkomstländer samt att en sådan\r\nskuldavskrivning skall kombineras med fyra villkor: ej nyupplåning, ej främja\r\nkorruption och vanstyre, ej bidra till finansiering av anfallskrig och\r\nkomma de fattiga till godo.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att noggrann utvärdering ger kunskap om hur svenskt bistånd\r\nkan effektiviseras.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en nystart av utvecklingspolitiken så att fattigdomsutrotningen\r\nkan påbörjas på allvar.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att målet för Sveriges politik för global utveckling uttryckligen\r\nskall vara FN:s millenniemål, med tillägget att främja mänskliga\r\nrättigheter och demokrati.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att frivilligorganisationer bör få en utökad roll i biståndet,\r\nsärskilt i länder med korrupta regimer.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om resultat- och kvalitetsmål för svensk utvecklingspolitik.\r\n2003/04:U249 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör fullfölja och utöka samarbetsprojekten med\r\nregionerna i nordvästra Ryssland.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att EU:s nordliga dimension måste vidareutvecklas.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige tar initiativet till fördjupat och intensifierat\r\nsamarbete om Östersjön som ett friskt hav, om fiskehavsresurserna och\r\nsjötransporter.\r\n2003/04:U251 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utveckla nya modeller för patentregler som i större\r\nutsträckning än i dag gynnar folkhälsan för fattiga länder.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör kräva ökat etiskt ansvarstagande av\r\nläkemedelsbolagen som utarbetar och framställer bromsmediciner mot hiv/aids.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i ökad utsträckning bör fokusera biståndsarbetet\r\npå att bygga upp fungerande hälso- och sjukvårdssystem och infrastruktur\r\nför svårt hivdrabbade länder.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i ökande grad tydliggöra kopplingen mellan fattigdom och\r\nhivspridning i utvecklingsarbetet.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en förutsättning för att bekämpa hiv/aids är att kvinnans\r\nstatus höjs och att man arbetar för att öka jämställdheten i\r\nutvecklingsländerna.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör agera som pådrivare och opinionsbildare i\r\nbilaterala dialoger med länder, svårt utsatta av hiv/aids-spridningen\r\nför att föra upp hiv/aids-frågan på högsta politiska nivå.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om utvecklingen av bättre samarbetsstrukturer mellan internationella\r\noch enskilda organisationer samt officiella och frivilliga verksamheter\r\nför att effektivisera kampen mot hiv/aids.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att vidareutveckla stödjande åtgärdsprogram för föräldralösa\r\nbarn till följd av hiv/aids-spridningen.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör avsätta en större andel av anslaget till\r\nbilateralt utvecklingssamarbete till hiv/aids-bekämpning.\r\n2003/04:U253 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall verka pådrivande internationellt för att\r\ninom FN utarbeta ett globalt bindande regelverk för transnationella\r\nföretag.\r\n2003/04:U254 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den etiska dimensionen bör betonas i det fortsatta arbetet\r\nmot uthållig utveckling och tillväxt.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör betona vikten av att skydda produktionen av\r\nde \"gemensamma globala nyttigheterna\". Prioriterade bland dessa bör\r\nvara en effektivisering av energi- och materialhanteringen inom ramen\r\nför en hållbar utveckling.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utveckla ytterligare förslag på instrument och verktyg\r\nsom kan användas för en mer hållbar trafikplanering såväl i Sverige och\r\nEU som för utvecklingsländerna.\r\n2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att verka för en minskad klyfta mellan kvinnors och mäns\r\ntillgång till mark, krediter och produktionsmedel.\r\n2003/04:U260 av Joe Frans m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kvinnors rättigheter som utgångspunkt för det bilaterala\r\nbiståndet till Afrika.\r\n2003/04:U261 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör stödja UNDP:s presenterade \"millenniekontrakt\"\r\nmed syfte att huvudsakligen inrikta fattigdomsbekämpningen på de\r\nhögprioriterade länderna för att nå millenniemålen för de länder som är i\r\nstörst behov av hjälp.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen inom ramen för EU skall uppmuntra till en\r\nfördjupad dialog med Afrikanska unionen (AU) vad gäller bl.a. kraven på\r\nen modell för etiskt ledarskap i Afrika.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör vara ett föredöme i det internationella\r\nsamfundet och leda den globala opinionen för radikalare skuldavskrivningar.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att nu gällande protektionism bör avvecklas vad gäller\r\nrestriktioner för införsel av ekologisk jordbruksproduktion från u-länder\r\ntill EU.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inom EU verka för att tullarna mot världens 49 fattigaste\r\nländer tas bort snabbare - även för bananer, ris och socker.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ökat stöd bör gå till utvecklingen av självständiga\r\nbondeorganisationer i Afrika.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att mer resurser måste tillföras forskningen om sjukdomar i\r\nde fattiga länderna.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sida bör förbättra sina konsekvensanalyser vad gäller\r\nhivspridning i de projekt man stöder i Afrika.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en ökad samordning av det partinära biståndet i det övriga\r\ndemokratibiståndet.\r\n2003/04:U263 av Lars Johansson m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det svenska biståndet kan användas för att stödja irakier\r\natt återvända till sitt hemland samt att ideella organisationer som\r\narbetar med frivillig återvandring får möjlighet att medverka genom\r\nolika projekt i denna satsning.\r\n2003/04:U267 av Hillevi Larsson m.fl. (s):\r\n\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att den humanitära situationen i flyktinglägren måste\r\nförbättras bl.a. genom ökade anslag till World Food-program.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige bör stödja Västsahara genom att överväga\r\natt inrätta ett utbytesprogram för ungdomar.\r\n2003/04:U270 av Nyamko Sabuni m.fl. (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av ökad frihandel och minskad EU-protektionism för\r\nglobal utveckling.\r\n2003/04:U271 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av en nollvision för att utrota svälten.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av en opinionsbildningskampanj för att uppnå utrotning\r\nav svälten.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av att analysera och ta lärdom av det nya begreppet\r\nlivsmedelssuveränitet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om det framtida behovet av ökade forskningsanslag till hållbarhet\r\noch effektivitet i jordbrukssektorn.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av att på sikt öka biståndet till jordbrukssektorn.\r\n2003/04:U276\r\nav Birgitta Ohlsson (fp):\r\n\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri abort\r\noch god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat finansiellt\r\nmål i den svenska biståndsbudgeten.\r\n2003/04:U282 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):\r\n\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att bilateralt biståndssamarbete bör villkoras med krav på\r\ndemokrati och respekt för mänskliga rättigheter.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om betydelsen av oberoende och fria massmedier och att stöd till\r\ndessa skall vara en viktig del av svenskt demokratibistånd.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att EU:s biståndspolitik bör vara ett viktigt instrument för\r\natt främja respekten för mänskliga rättigheter i världen.\r\n2003/04:U283 av Jan Emanuel Johansson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av bindande regelverk för transnationella företag\r\navseende sociala och miljömässiga frågor.\r\n2003/04:U284 av Birgitta Ahlqvist (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inflytande över Världsbankens arbete.\r\n2003/04:U285 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd, v, mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i EU och i allt bilateralt och multilateralt\r\nsamarbete arbetar för att resolution 1325 skall implementeras i allt\r\nFN-arbete och i de enskilda länderna.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i utvecklingssamarbetet och i arbetet med\r\nmillenniemålen skall tala klarspråk om mäns våld mot och diskriminering av\r\nkvinnor.\r\n2003/04:U295 av Rezene Tesfazion och Tone Tingsgård (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att medel från vårt svenska u-landsbistånd anslås för att\r\nsnabbt utveckla och distribuera bra och billigare mediciner till tredje\r\nvärldens folk.\r\n2003/04:U296 av Martin Nilsson m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om demokratistöd i form av tillgång till Internet i diktaturer.\r\n\r\n2003/04:U297 av Inger Lundberg (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om förtydligande av folkbildningens möjligheter att bidra till\r\ndet globala utvecklingssamarbetet.\r\n2003/04:U300 av Britt-Marie Danestig (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av ytterligare åtgärder inom biståndspolitiken för\r\natt motverka hiv/aids i södra Afrika.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av kraftigt ökade internationella insatser, bl.a. av\r\nEU, för att stödja de afrikanska staterna i kampen mot hiv/aids.\r\n2003/04:U305 av Hillevi Larsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall arbeta för att det i FN:s regi byggs upp\r\nläkemedelsforskning och läkemedelsproduktion som på icke profitbasis\r\ntar fram billiga läkemedel mot de omfattande sjukdomar som förekommer\r\ni u-länderna.\r\n2003/04:U308 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ett närmande av Världsbanken och IMF till FN-systemet.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om skuldavskrivningars roll för den globala utvecklingspolitiken.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Världsbankens vinster borde användas till att skriva av\r\ndelar av Världsbankens egna fordringar på de fattigaste länderna.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att HIPC-initiativet (Heavily indepted poor countries) behöver\r\nreformeras.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att främja diskussionen om illegitima skulder inom IMF och\r\nVärldsbanken.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att sociala hänsyn och ekologiska hänsyn skall ges samma vikt\r\nsom ekonomisk utveckling.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Poverty Reduction Strategy (PRS).\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de fattiga länderna borde ha ett större inflytande i\r\ninstitutionernas exekutivstyrelser.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om rösträttsreform, styrelserepresentation samt landsgrupperingar.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ökad demokratisk öppenhet i förvaltningen inklusive offentliga\r\nbeslutsprotokoll.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att miljökonsekvensbeskrivningar skall vara ett centralt\r\nunderlag i beslutsfattandet hos Världsbanken.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det skall vara mottagarländernas uppfattningar som skall\r\nstyra politiken i landet.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om flyttning av Världsbankens huvudkontor till exempelvis Kenya.\r\n\r\n2003/04:U310 av Erik Ullenhag (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om förstärkt FN-forskning med lokalisering vid Uppsala universitet.\r\n\r\n2003/04:U312 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen mer kraftfullt än i dag bör motverka sexuell\r\nexploatering av barn inom det internationella samfundet och genom\r\nfrivilligorganisationer som t.ex. ECPAT.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att den svenska regeringen skall avsätta biståndsmedel till\r\ninrättandet av s.k. stödfamiljer för barn som blivit föräldralösa på\r\ngrund av den omfattande hiv/aids-spridningen eller av annan orsak.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör initiera, nationellt och inom ramen för det\r\ninternationella samfundet, särskilda satsningar och nationella\r\nhandlingsprogram för att förbättra situationen för barn drabbade av aids.\r\n5.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör verka för att öka insatserna för fysisk\r\noch psykisk hjälp och krishantering till världens många gatubarn.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör initiera en diskussion, på nationell och\r\ninternationell nivå, om orättvisorna i mängden bistånd i olika\r\nutvecklingsfonder.\r\n2003/04:U315 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inriktningen på Sveriges agerande beträffande energiutlåningen\r\ni Världsbanken och andra internationella finansieringsinstitutioner.\r\n2.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om regeringens årliga rapportering till riksdagen om inriktningen\r\npå bankens energiutlåning.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om regeringens årliga rapportering till riksdagen om dess\r\nställningstagande angående beviljade fossilenergiprojekt i banken.\r\n2003/04:U316 av Gustav Fridolin och Lotta N Hedström (båda mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att definitionen av fattigdom i biståndssammanhang, i\r\nenlighet med Globkoms förslag, även skall omfatta fattigdom som brist\r\npå makt, möjligheter och säkerhet.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att föra fram och involvera s.k. icke prioriterade\r\ngrupper i fattigdomsbekämpande insatser.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om Sidas roll för att Sveriges arbete med att bekämpa\r\nfattigdomen i framtiden når människor med funktionsnedsättning.\r\n2003/04:U318 av Lars Ångström (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sida bör få i uppdrag att beräkna det svenska\r\nbiståndets effekter för reducering av antalet människor som lever i\r\nabsolut fattigdom.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om ett uppdrag att mäta effekterna av Sveriges samlade\r\npolitik för global utveckling med avseende på antalet människor som\r\nlever i absolut fattigdom.\r\n2003/04:U322 av Lotta N Hedström (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om värdet av civila organisationers, folkrörelsers och primärkommuners\r\nansatser till twinning, volontärutbyten, vänortsprogram och riktade\r\nbiståndsinsatser i en anda av solidaritet och underifrån kommande\r\nglobalisering.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet att stödja framväxten av formella kanaler och\r\ninstitutioner för utveckling av kommunaliserat bistånd.\r\n2003/04:U330 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att ansvarig minister inför varje vår- och höstmöte i\r\nriksdagen öppet diskuterar den svenska linjen i IMF och i Världsbanken\r\nså att denna förankras i riksdagen och också blir offentliggjord för\r\nallmänheten.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att regeringen årligen och på ett samlat sätt till riksdagen\r\nrapporterar hur Sverige har agerat i Världsbanken och IMF samt den\r\nnordisk-baltiska röstavgivelsen i dessa forum.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att presentera en redovisning av den tänkta politiken för\r\nkommande period.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni motionen om att på sikt kunna skicka uppvaktande parlamentarikerdelegationer\r\ntill ministermöten och involvera riksdagen i nomineringsförfarandet.\r\n2003/04:U337\r\nav Anders Bengtsson m.fl. (s):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om Sidas regleringsbrev.\r\n2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de övergripande målen för det internationella biståndet\r\nmåste inkludera främjandet av mänskliga rättigheter, demokratisk\r\nsamhällsutveckling och fattigdomsbekämpning.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inleda ett system med ett begränsat antal mottagarländer,\r\ns.k. programländer, med vilka Sverige arbetar fram utförliga nationella\r\nhandlingsplaner och program.\r\n4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om krav på tydligare samordning inom regeringen för styrning,\r\ngenomförande och utvärdering av den svenska bistånds- och utvecklingspolitiken.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av oberoende utvärdering och analys av användningen\r\nav de svenska biståndsresurserna.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att på nationell nivå och EU-nivå verka för införandet av ett\r\nsystem med konsekvensbeskrivningar av hur politiska beslut påverkar\r\nutvecklingsländerna.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av biståndsinsatser som i första hand stöder det civila\r\nsamhället och går via enskilda icke-statliga organisationer i de fall\r\ndå mottagarlandet styrs av en demokratiskt tvivelaktig regim.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det rättighetsbaserade svenska biståndet i mindre\r\nutsträckning bör vara villkorsbundet och uppbyggt på sanktionsprinciper\r\nutan snarare vara grundat på stödjande åtgärder för människors möjlighet\r\ntill en positiv utveckling.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det svenska biståndet i ökad grad skall riktas till kvinnor\r\nmed anledning av de gynnsammare samhällsekonomiska resultat som det\r\nleder till i förhållande till icke riktat bistånd.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att demokratifrämjande åtgärder skall utgöra en större del av\r\nsvenskt bistånd och effektiviseras genom bättre samarbete med internationella\r\naktörer och nationella stiftelser som verkar för demokratisering och\r\nflerpartisystem i utvecklingsländer.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det partinära biståndet bättre bör samordnas med det övriga\r\ndemokratibiståndet.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om krav på att svenskt bistånd till Kuba skall kanaliseras via\r\nfrivilligorganisationer till dem som arbetar för ett nytt, demokratiskt\r\nKuba med respekt för de mänskliga rättigheterna.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av stärkta insatser för ökad näringslivsutveckling och\r\ntillväxt i de allra fattigaste länderna.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att stärka det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet såväl\r\npå svensk som på europeisk nivå.\r\n15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utöka utrymmet för finansiell riskdelning med det svenska\r\nnäringslivet.\r\n16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att låta ett IT-perspektiv integreras i samtliga utvecklingsstrategier\r\noch program.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att öka utbildningsbiståndet och undervisningsstödet till\r\nmottagarländerna och att motverka brain drain för främjandet av en god\r\nutveckling i de fattigaste länderna.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att intensifiera det multilaterala forskningssamarbetet för\r\natt öka hälsoforskningsarbetet om de fattigas sjukdomar.\r\n20.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för en förbättring av samarbets- och\r\nmarknadsstrategierna för hälsoforskningen i kampen mot exempelvis\r\nhiv/aids.\r\n21.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör avsätta mer resurser av den totala biståndsbudgeten\r\nför kampen mot allvarliga smittsamma sjukdomar i fattiga länder.\r\n22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att följa de mål som upprättades under FN-toppmötet i\r\nJohannesburg 2002 om en integrering av miljöaspekter i all form av\r\nfattigdomsbekämpning och att skydda de naturresurser som ligger till grund\r\nför ekonomisk utveckling.\r\n23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande insatserna\r\nmåste inkluderas i de övergripande biståndspolitiska målen samt ytterligare\r\nförstärkas och effektiviseras.\r\n25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utöka resursdelen inom biståndsanslaget för en förbättring\r\nav samarbetet med enskilda organisationer vid upprättandet av landstrategier\r\noch nationella handlingsprogram.\r\n27.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att i ökad grad integrera icke prioriterade grupper och\r\nmänniskor med handikapp i svensk fattigdomsbekämpning och i Sidas insatser,\r\ni enlighet med FN:s standardregler för tillförsäkrandet av människor\r\nmed funktionsnedsättningar, delaktighet och jämlikhet.\r\n32.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör verka för att EU främjar ökad regional\r\nintegration mellan utvecklingsländerna.\r\n2003/04:U349 av Sonja Fransson (s):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige skall arbeta för att en uppföljningsmekanism\r\nangående resolution 1325 enligt mönster från CEDAW-konventionen skall\r\ninrättas.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige i utvecklingssamarbetet och i arbetet med\r\nmillenniemålen skall tala klarspråk om mäns våld mot och diskriminering\r\nav kvinnor.\r\n2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringens ställningstagande till globala handelsavtal\r\nskall vara att u-länder skall tillåtas att gradvis öppna sina marknader\r\ni takt med sin egen förmåga att hantera en öppen marknad.\r\n2003/04:U352 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige och EU skall arbeta för att världens länder ökar\r\nsin vilja att hjälpa flyktingar i nöd och att säkra UNHCR:s ekonomiska\r\nresurser i detta syfte.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att internationella företag, som medverkar i utvecklings- och\r\nbiståndsprojekt, skall utarbeta en etisk kod för sina verksamheter.\r\n2003/04:Fö267 av Lars Ångström och Berit Jóhannesson (mp, v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige och Sida åtminstone inte minskar utan\r\nsnarare ökar sitt stöd till humanitär ammunitions- och minröjning.\r\n2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd):\r\n\r\n33.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det svenska biståndet i ökad grad skall riktas till kvinnor\r\ni mottagarländerna.\r\n2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd, v, c, mp):\r\n\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om alkohol som utvecklingshinder.\r\n2003/04:Kr391 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om kulturens betydelse i biståndsarbete.\r\n2003/04:MJ411 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om en europeisk politik för en rättvis världshandel.\r\n2003/04:N334 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):\r\n\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige skall verka pådrivande internationellt och genom\r\nEU för att inom FN utarbeta ett internationellt bindande regelverk för\r\ntransnationella företag.\r\n2003/04:N340 av Lotta N Hedström och Ingegerd Saarinen (båda mp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs att WTO obligatoriskt bör stödja MUL-ländernas delegationer\r\nekonomiskt så att de kan förhandla på samma villkor som andra stater.\r\n20.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att WTO:s handelspolitik inte får bli ett hinder för\r\nmillenniemålens uppfyllande, särskilt inte det första, att avskaffa hungern\r\noch fattigdomen.\r\n2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om bistånd med genderperspektiv.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nOffentlig utfrågning om global utveckling\r\nFredagen den 31 oktober anordnade utrikesutskottet en offentlig utfrågning\r\ni anslutning till behandlingen av regeringens proposition 2002/03:122\r\nGemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling.\r\nI regeringens proposition föreslås en politik vars mål är att bidra\r\ntill en rättvis och hållbar global utveckling. Detta mål föreslås gälla\r\nför samtliga politikområden. Handels-, jordbruks-, miljö-, säkerhets-,\r\nmigrationsfrågor och ekonomiska frågor är exempel på områden där\r\nåtgärder skall utformas på ett sätt som gynnar global utveckling.\r\nPropositionen har fokus på fattiga människor och länder. Två perspektiv\r\nföreslås genomsyra politiken: ett rättighetsperspektiv och ett de\r\nfattigas perspektiv.Regeringen vill effektivisera utvecklingssamarbetet,\r\nbland annat genom ökad samverkan med andra länder, inte minst inom EU,\r\noch med multilaterala organ.\r\nUtrikesutskottets syfte med utfrågningen var att utveckla och stärka\r\ndebatten och dialogen mellan riksdag, frivilligorganisationer och andra\r\nintresserade av global utvecklingspolitik samt att inhämta synpunkter\r\nfrån Globkoms remissinstanser inför utskottets behandling.\r\nNärvarande ledamöter från utrikesutskottet:\r\nGöran Lennmarker (m) (ordförande vid utfrågningen)\r\nBerndt Ekholm (s)\r\nCarl B Hamilton (fp)\r\nCarina Hägg (s)\r\nHolger Gustafsson (kd)\r\nLars Ohly (v)\r\nGöran Lindblad (m)\r\nCecilia Wigström (fp)\r\nAgne Hansson (c)\r\nEwa Björling (m)\r\nLotta N Hedström (mp)\r\nBjörn Hamilton (m)\r\nBirgitta Ohlsson (fp)\r\nRosita Runegrund (kd)\r\nSermin Özürküt (v)\r\nHenrik S Järrel (m)\r\nKaj Nordquist (s)\r\nIngrid Olsson (s)\r\nNils Oskar Nilsson (m)\r\nInledning\r\nOrdföranden: Välkommen till riksdagen och riksdagens utrikesutskotts\r\noffentliga utfrågning Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global\r\nutveckling.\r\nLåt mig inledningsvis erinra om bakgrunden till det här. Det är faktiskt\r\nför 41 år sedan, 1962, som den första biståndspropositionen kom,\r\nproposition 100. Alla som är förtrogna med biståndsarbetet vet att det var\r\nstartpunkten till den biståndsverksamhet som nu har över 40 år på nacken.\r\n\r\nDet har egentligen inte skett någon samlad översyn av Sveriges relation\r\nmed utvecklingsländerna och biståndet på det breda sätt som nu har skett,\r\nnästan 40 år senare. Under 2000/01 och fram till 2002 fanns det en\r\nutredning som hette Globkom, som lade sitt förslag En rättvisare värld\r\nutan fattigdomför ett och ett halvt år sedan. Denna utredning gick sedan\r\npå svenskt maner på remiss till ämbetsverk, organisationer och andra\r\nintresserade. När remissvaren var inne lade regeringen ett förslag till\r\nriksdagen: Gemensamt ansvar. Det är denna proposition till riksdagen\r\nsom utrikesutskottet nu ska bereda. Det ska vi göra under november och\r\ndecember. Den 16 december är tanken att riksdagen ska fatta beslut om\r\ndetta. Den här offentliga utfrågningen är ett led i det.\r\nVi har särskilt inbjudit remissinstanser. De som tidigare givit synpunkter\r\npå utredningen ska nu få chansen att också kommentera det som sedan\r\nblev regeringens förslag.\r\nDagen är upplagd så att vi har två halvlekar. Under den första lyssnar\r\nvi på speciellt inbjudna remissinstanser. Vi har valt ut tio som\r\nrepresenterar olika delar av remissinstanserna, med en spridning mellan\r\nolika inriktningar, intressen och olika attityder. De ska först ge sina\r\nsynpunkter, och sedan får utskottets ledamöter möjlighet att ställa\r\ndirekta frågor som är relaterade till det presenterade.\r\nDen andra delen blir en mera öppen och friare form för diskussion.\r\nDärmed går vi rakt in i ärendet. Vi har som sagt bjudit in tio\r\nremissinstanser som har viss vikt i frågan att presentera sin syn på regeringens\r\nförslag. Den första är Sida, välkänd i biståndssammanhang, och därefter\r\nKommerskollegium.\r\n1. Sida\r\nStaffan Herrström, Sida: Tack för att vi har fått komma hit. Det är\r\nenkelt att ge en sammanfattande bild av Sidas syn på propositionen. Det\r\när en proposition som ligger väl i linje med Sidas remissvar på Globkom.\r\nDet är en proposition som enligt vår bedömning väl svarar mot vad den\r\ninternationella utvecklingsagendan kräver av oss i Sverige.\r\nDet viktigaste och mest nydanande är just kravet på ökad samstämmighet\r\nmellan politikområden, inte samstämmighet i största allmänhet utan\r\nsamstämmighet för att nå det nya övergripande målet om hållbar och rättvis\r\nglobal utveckling. Detta är naturligtvis samtidigt den största utmaningen\r\nför oss alla.\r\nVi instämmer i förslaget om målformuleringar. Vi tror att det är bra\r\natt ha ett enda övergripande mål för allt utvecklingssamarbete, också\r\nför hela Östeuropa, eftersom det ytterligare skärper fokus i statsmakternas\r\nuppdrag till Sida. Vi tror att det är viktigt att målformuleringen\r\nbetonar de fattigas roll som aktörer och att biståndet ska bidra till\r\natt skapa förutsättningar, inte göra jobbet åt andra.\r\nDen omläggning av svenskt utvecklingssamarbete som har skett det senaste\r\ndryga decenniet, inte minst när nya Sida bildades genom en sammanslagning\r\nav fem myndigheter 1995, ger oss ett gott utgångsläge. Det är för oss\r\nen styrka att vi redan i dag rör oss i den riktning som propositionen\r\npekar ut: betoningen av fattigdomsfokus, lokalt ägarskap, givarsamordning,\r\nharmonisering, demokrati och mänskliga rättigheter, samverkan med\r\nsvenska aktörer, strävan efter en ökad resultatorientering. Vi är verkligen\r\ninte framme. Vi kan och ska accelerera. Propositionen har en visionär\r\noch övergripande karaktär. Därför återstår självfallet många preciseringar\r\noch vägval. Låt mig nämna ett par frågetecken.\r\nVi saknar direktiv om geografisk koncentration i propositionen. Tvärtom\r\ntalas det om breddning och i budgetpropositionen om breddning till fler\r\nländer.\r\nSverige ger för närvarande någon typ av bistånd till ca 120 länder och\r\nhar biståndspersonal i ca 45 länder. Vi har från Sidas sida vid flera\r\ntillfällen pekat på behovet av att koncentrera det bilaterala biståndet\r\ntill ett mindre antal länder. Varför? Ja, propositionen anger att vi\r\naktivt ska arbeta med samordning och harmonisering, att vi ska föra\r\ndialog, att vi bör utgå från efterfrågan och inhemska fattigdomsstrategier.\r\nAllt detta kräver en gedigen landkunskap och en närvaro som bara är\r\nmöjlig om ansträngningar och resurser koncentreras. Det är inte bara\r\nvår slutsats, utan det är också den slutsats som OECD:s kommitté DAC\r\ndrog i sin översyn att svenskt utvecklingssamarbete och den slutsats\r\nsom Globkom drog i sitt betänkande.\r\nVi avstyrkte Globkoms modell för det här med, som vi kände det, lite\r\nfyrkantiga kriterier för 20 länder men hade och har sympati för ambitionen\r\ntill koncentration.\r\nEn annan sak är att Sverige redan, inte minst genom EU, är givare i\r\nännu fler länder än i dem som Sida arbetar i. Ett breddat engagemang i\r\nform av ett mer slagkraftigt svenskt agerande i multilaterala sammanhang\r\när självfallet naturligt och nödvändigt.\r\nEtt annat frågetecken gäller biståndets roll. Vi uppfattar propositionen\r\nså att olika politikområden nu ska dra åt samma håll för att bidra till\r\nen global utveckling. Vi möter ibland tolkningen att biståndet nu ska\r\nuppfylla även andra mål än global utveckling och minskad fattigdom,\r\nandra mål inom andra politikområden. Så bör det inte vara. En global\r\nutveckling och minskad fattigdom bör vara det överordnade.\r\nInom Sida finns ett brett och djupt utvecklingskunnande. Vi vill och\r\nhoppas kunna vara en dynamisk kraft i genomförandet av den nya\r\nutvecklingspolitiken och i hanteringen av ett på landnivå sammanhållet\r\nbilateralt utvecklingssamarbete. Vi måste nu vara beredda att förändra\r\noss för att genomföra detta uppdrag. Som framgått hoppas vi på preciseringar\r\nnu och senare, men som helhet ger propositionen en färdriktning av det\r\nslag som Sida är betjänt av.\r\nOrdföranden: Tack för det. Jag vill inleda med att ställa en fråga. I\r\nGlobkom gällde en del just koncentrationen, och du tog själv upp det i\r\nditt anförande. Man kan naturligtvis diskutera vilka kriterier man ska\r\nha för det. Men vore det ändå inte en rimlig utgångspunkt att säga att\r\nAfrikas låginkomstländer borde vara den första prioriteringen när det\r\ngäller bistånd? Det är de länder som är mest illa ute.\r\nRosita Runegrund (kd): Du tog upp biståndets roll, att alla ska dra åt\r\nalla håll. Hur ser Sida på den eventuella målkonflikt som jag tycker\r\ninte behandlas på ett ändamålsenligt sätt i propositionen? Man ser sådant\r\ntill exempel i handelspolitiken, vapenexporten och skyddet av mänskliga\r\nrättigheter. Det skulle jag vilja veta.\r\nLotta N Hedström (mp): Min fråga gäller koordinering av politik för\r\nglobal utveckling på ett proaktivt sätt. Har man, enligt Sidas mening,\r\nen explicit åsikt om var och när och vem som är den bäst lämpade att\r\nsköta den typen av koordination av hela politiken? Är det Regeringskansliet\r\neller någon ny myndighet eller en fristående organisation?\r\nBerndt Ekholm (s): Du nämnde att propositionen inte uttryckligen talar\r\nom koncentration av länder. Men den talar ju om koncentration av\r\nverksamhetsområden. Hur ser ni på det?\r\nCarina Hägg (s): Jag har en fråga som handlar om förändringen i\r\nskrivningarna som berör jämställdhet. Jämställdhetsmålet är ett av de senaste\r\nmålen. Det har varit en väldigt tydlig signal till Sida, andra organisationer\r\noch inte minst till våra samarbetspartner i biståndsländerna. Nu skrivs\r\ndet på ett annat sätt. Det är inte en förändring i prioriteringen utan\r\nen förändring i sättet att uttrycka sig från den politiska nivån. Hur\r\nupplever ni att ni kan omsätta de nya skrivningarna i ert arbete så att\r\ndet fortfarande ges samma tyngd och så att man inte får den uppfattning\r\nsom man ibland kan få, att det nedprioriteras?\r\nKaj Nordquist (s): Jag skulle vilja ha några kommentarer på balansen\r\nmellan bilateralt och multilateralt samarbete, hur ni ser på samstämmigheten\r\ni det fallet och hur vi kan gå vidare i det avseendet.\r\nStaffan Herrström, Sida: Jag får börja med ordförandens fråga om länderval.\r\nSjälvfallet spelar Afrikas låginkomstländer en central roll i\r\nutvecklingssamarbetet och måste så göra. Det vi skisserade i vårt remissvar\r\nvar ett synsätt där statsmakterna vid beslut om vilka länder som vi ska\r\nha ett utvecklingssamarbete med ska ta hänsyn till ett antal kritiska\r\nfaktorer, där låg inkomst är ett kriterium, utvecklingen när det gäller\r\nmänskliga rättigheter och demokrati ett annat, den miljömässiga\r\nutvecklingen och miljöproblemen ytterligare ett. Men där saknar vi i Globkoms\r\nresonemang konfliktperspektivet. Erfarenheten visar att utvecklingssamarbetet\r\nofta spelar en väldigt stor roll i kritiska situationer, inte minst i\r\npostkonfliktlägen. Där tror jag att man ska använda sig av begreppet\r\nmarginalnyttan, alltså vad kan, givet situationen i det enskilda landet\r\noch den enskilda regionen, svenskt utvecklingssamarbete spela för en\r\nextra viktig roll? Vilket marginalvärde kan det vara i att just vi\r\nengagerar oss där?\r\nVad gäller frågan om hur vi ser på målkonflikter tror jag att det\r\ncentrala är att det i de målkonflikter som naturligtvis finns och kommer\r\natt uppstå mellan olika politikområden är tydligt uttryckt att målet\r\nför utvecklingspolitiken, en hållbar och rättvis global utveckling, ska\r\nväga tungt i de övervägda vägval som regeringen och riksdagen då måste\r\ngöra. Det vore naturligtvis värdefullt om det tydligt sades från\r\nstatsmakternas sida. Det skulle underlätta genomförandet av\r\nutvecklingspolitiken.\r\n\r\nDen tredje frågan gällde koordineringsfunktionen. Vår bedömning är att\r\nen sådan koordineringsfunktion behövs och att den rimligen bör ligga i\r\nRegeringskansliet. En annan fråga är sedan hur Regeringskansliet väljer\r\natt organisera det. Det har vi inte några speciella synpunkter på.\r\nBerndt Ekholm ställde en fråga om verksamhetsområden. Koncentration kan\r\noch ska genomföras i ett antal avseenden. Den geografiska koncentrationen\r\när extra angelägen eftersom landkunnandet och landanalyser spelar en\r\ncentral roll. Sedan måste vi dessutom på landnivå i de enskilda fallen\r\nförsöka koncentrera våra program så mycket som möjligt och inte minst\r\nse till att vi etablerar ett mycket närmare samarbete med andra givare.\r\nIbland kan man säga att på undervisningssektorn har till exempel Norge\r\nden ledande rollen, och Sverige intar en mer tillbakadragen roll. Men\r\ndet ena kan inte utesluta det andra. Bägge dessa ambitioner att koncentrera\r\nbehövs, inte minst om vi administrativt på ett bra sätt ska kunna hantera\r\ndet växande utvecklingssamarbetet.\r\nCarina Hägg frågade om jämställdhetsperspektivet. Vår bedömning är att\r\nvi kan omsätta det, med de tydliga skrivningar som finns om jämställdhet\r\nunder rättighetsperspektivet i propositionen, i ett ännu aktivare arbete\r\nän vad som hittills har bedrivits. Vi förespråkar i vårt remissvar att\r\ndet skulle finnas ett särskilt jämställdhetsperspektiv. När vi läser\r\npropositionen ser vi att det har slagit igenom väldigt tydligt under\r\nrättighetsperspektivet.\r\nDen sista frågan gällde balansen mellan bilateralt och multilateralt\r\nsamarbete. Den syn som propositionen ger uttryck för, att de här bägge\r\nspåren i svenskt utvecklingssamarbete i ännu högre grad än hittills bör\r\nses som ett spår, tycker vi speglar väldigt väl den verklighet som vi\r\nser och vad som faktiskt behövs för att den samlade utvecklingspolitiken\r\nska bli effektiv.\r\nVäldigt mycket av substansen i den ståndpunkt som Sverige driver i UNDP,\r\nEU och Världsbanken har sina rötter i det kunnande vi får genom det\r\nbilaterala utvecklingssamarbetet. I många avseenden har det bilaterala\r\nutvecklingssamarbetet många komparativa fördelar i enskilda sektorer\r\noch i enskilda länder. Precis som propositionen uttrycker vill vi, i\r\nmycket högre grad än i dag, se detta som två spår men där vi inte säger\r\natt det här är det bilaterala och det här är det multilaterala och aldrig\r\nmötas dessa två. Tvärtom måste vi jobba mycket mer tillsammans med andra\r\noch genom andra.\r\nOrdföranden: Jag tackar Staffan Herrström för detta.\r\n2. Kommerskollegium\r\nPeter Kleen, Kommerskollegium: Jag ber att få tacka för att vi har fått\r\nkomma hit och säga några saker i den här viktiga frågan.\r\nKommerskollegium sysslar med utrikeshandel och handelspolitik sedan ett\r\nantal år och jobbar uteslutande med det. Vi ska bidra till regeringens\r\ntvå mål som är viktiga och relevanta här, nämligen till att EU:s\r\nhandelspolitik blir mera öppen och till ett förstärkt multilateralt\r\nhandelssystem inom ramen för Världshandelsorganisationen, WTO. Man kan\r\nsäga att större delen av vårt arbete är analysarbete. Vi tar fram\r\nbeslutsunderlag för regeringen i olika handelspolitiska frågor. Där har\r\nvi sedan ett par år tillbaka särskilt beaktat u-ländernas intressen.\r\nDet är en sak som står inskrivet i vår instruktion att det gäller.\r\nVi har också en väldigt viktig funktion som handelshindermyndighet,\r\nalltså att försöka hjälpa aktörer att komma in på den svenska marknaden.\r\nJag vill bara nämna att det nu finns ett förslag om att man just för\r\nu-länderna skulle upprätta någon form av kontaktpunkt, kanske på\r\nKommerskollegium beroende på vad regeringen beslutar, som skulle hjälpa\r\nu-länderna att komma in på den svenska marknaden och klara av en hel\r\ndel problem som har att göra med EU:s handelspolitik, krångliga regler\r\noch sådant.\r\nVi har också en väldigt viktig roll, en allt större roll, som just\r\nförmedlare av kunskap på olika handelspolitiska områden, kunskapsöverföring\r\ntill en rad olika u-länder. Vietnam har vi exempelvis jobbat väldigt\r\nmed under det senaste året. Vi har också en väldigt viktig roll som\r\ninformatör till vad man kallar den handelspolitiskt intresserade\r\nallmänheten, där vi på ett så objektivt sätt som möjligt försöker informera\r\nom regelverket både i EU och i WTO.\r\nVi tycker allmänt sett att den här propositionen är väldigt bra på det\r\nhandelspolitiska området. Jag tror att vi kan ställa upp på allting som\r\nsägs. Så jag tänker inte upprepa allt som är bra utan kanske göra ett\r\npar reflexioner.\r\nVi tycker att en handelspolitisk dialog med våra samarbetspartner i\r\nolika delar av u-landsvärlden är väldigt viktig inom ramen för det\r\nbilaterala samarbetet. Det vi tycker att man skulle passa på att lyfta\r\nupp när man har samtal med de här länderna om bistånd är att man även\r\nlyfter in handelspolitiken, inte bara det tekniska biståndet utan även\r\npolitikområdet. Jag tror att just frågan om sambandet mellan handel och\r\ntillväxt, som har lyfts fram i propositionen, är väldigt central. Vi\r\ntror att det är väldigt viktigt att man i dialogen med olika länder\r\nverkligen lyfter fram också den här frågan.\r\nNär det gäller den tekniska kunskapsöverföringen tror jag att vi från\r\nvår sida kan öka och har ökat våra insatser. Jag tror att vi på olika\r\nområden kan hjälpa en hel del. Vi kunde exempelvis i Vietnam hjälpa\r\ntill på en rad områden inom handelspolitiken.\r\nDet sägs väldigt mycket om jordbruk i propositionen. Det som står där\r\nskriver vi helt under på. Alla vet att EU har stora problem med den så\r\nkallade koherensen, samstämmigheten, mellan olika politikområden. Jag\r\nvet att Sverige förgäves i konventsförslaget har försökt få in nya\r\nskrivningar när det gäller jordbrukspolitiken men inte lyckats. Som vi\r\nvet har man kanske något förbättrat situationen genom förändringarna i\r\nEU:s jordbrukspolitik, men för många aktörer i u-länderna sticker de\r\nhär stöden till bönderna i i-länderna i ögonen, oavsett vilken färg man\r\nsätter på stöden - man talar om olika boxar. Problemet är att stödet\r\ntill jordbruket generellt sett i industrivärlden egentligen inte har\r\nminskat särskilt mycket. Här tror jag att det är viktigt att man skapar\r\nopinion för det här.\r\nProblemet är att vi har en ganska stor samstämmighet om problemet på\r\njordbruksområdet i Sverige, men hur ska vi påverka EU-länderna? Vi är\r\nganska ensamma inom EU att driva u-ländernas sak på jordbruksområdet.\r\nDet är väl ett par länder till. Vi tycker att man bör fundera över hur\r\nman ska kunna påverka de övriga länderna.\r\nEn annan fråga som vi tycker är viktig när man kommer in på det här med\r\nu-länder - Staffan Herrström var inne på det - är: Ska vi koncentrera\r\noch till vilka länder? Ordföranden frågade själv om man ska koncentrera\r\npå de minst utvecklade afrikanska länderna. Jag tycker att det är viktigt\r\natt inte glömma bort de länder som är fattiga men som befinner sig just\r\novanför sträcket för de minst utvecklade länderna, länder som Zambia,\r\nUganda, Angola, Vietnam och flertalet länder i Centralamerika. De\r\ndiskrimineras väldigt ofta. Om man gör särbehandling för de minst utvecklade\r\nländerna blir det en motsvarande diskriminering av de här länderna. De\r\nkommer på något sätt i kläm. På något sätt borde man titta på den här\r\nfrågan och försöka definiera vilka de här länderna är. Det tror jag är\r\nen väldigt viktig fråga.\r\nSlutligen vill jag ta upp en fråga som jag tycker är helt central när\r\nvi talar om WTO och tilltron till det multilaterala handelssystemet.\r\nJust nu är det lite stiltje på den fronten eftersom mötet i Cancún\r\nhavererade, men det pågår en enorm utveckling i olika delar av världen\r\nnär det gäller att sluta bilaterala och regionala handelsavtal. De sluts\r\nkors och tvärs mellan olika länder, i i- och u-länder, och de ser ut\r\nprecis hur som helst. Snart sitter vi med ett enormt nätverk av olika\r\növerenskommelser, som säkert är bra för de länder som ingår i de bilaterala\r\neller regionala avtalen. Problemet är att det finns ett antal länder\r\nsom inte ingår i de avtalen. Ta exempelvis Bangladesh - landet blir\r\nalltmer diskriminerat på olika marknader, eftersom det inte kommer in\r\ni avtalen. Det här gäller ett ökat antal länder. Vi tycker att det är\r\nlite lustigt att man kritiserar WTO, men skeendet, the action, is\r\nsomewhere elsejust nu. Det är en enorm utveckling vad gäller de bilaterala\r\noch regionala avtalen, som hotar hela grundvalarna för det multilaterala\r\nhandelssystemet.\r\nOrdföranden: Tack för det, Peter Kleen.\r\nCarina Hägg (s): Jag är väldigt glad för att man från Kommerskollegiums\r\nsida tog upp den som jag ser bekymmersamma utvecklingen med den ökade\r\nregionaliseringen i stället för att man satsar på det multinationella.\r\nJag tror att de fattigaste länderna, de som har svårast att komma in\r\npå den internationella handelsmarknaden, i slutändan kommer att förlora\r\npå den utveckling som har tagit fart efter Cancún.\r\nMen jag har en mer precis fråga. I den svenska debatten diskuterar vi\r\nväldigt ofta syd-nord och handelsrelationer i det perspektivet, medan\r\ndet är väldigt viktigt att lyfta in att man kan stimulera handeln inte\r\nbara mellan syd och nord och mellan EU och afrikanska länder utan också\r\nmellan länderna i syd och mellan våra biståndssamarbetspartner. Kan ni\r\nvara en aktiv partner? Känner ni att ni har stöd, med den här propositionen\r\ni ryggen, så att ni kan göra ett bättre arbete där?\r\nHolger Gustafsson (kd): För att få den tillväxt som det talas om i\r\npropositionen är handelspolitiken oerhört central, och Kommerskollegium\r\nhar att påverka handelspolitiken. Nu är handelspolitiken en exklusiv\r\nEU-rätt. Min fråga är: Vilka förutsättningar och möjligheter har\r\nKommerskollegium att verkligen påverka handelspolitiken i den riktning som\r\npropositionen vill?\r\nGöran Lindblad (m): Jag tar vid där Holger Gustafsson slutade. Vilka\r\nbeslut förväntar sig Kommerskollegium? Skulle Kommerskollegium önska\r\natt den här riksdagen tar dem för att vi ska komma till rätta med\r\nhandelshindren?\r\nLotta N Hedström (mp): Du nämnde dialog i början. OECD, ett inte helt\r\nobekant institut, har en liten checklista för hur man skulle skapa\r\nkoherens och integration i hållbar utveckling i världen och olika kriterier\r\noch påminnelser. Under 24:e kriteriet står hur man involverar alla\r\nberörda parter. Det behövs klara guidelinesför vem, vad och hur sådana\r\nkonsultationer och dialoger ska ske.\r\nMin fråga är: Tycker ni att propositionen är tillräcklig i det här\r\navseendet, eller har ni egna tankar om hur dialogen med utvecklingsländerna\r\nska utformas?\r\nBirgitta Ohlsson (fp): Alltfler globala röster höjs för att man ska\r\nställa hårdare krav på transnationella företag vad gäller mänskliga\r\nrättigheter, arbetsrätt och annat. Vad har ni för åsikt om detta? Det\r\när en fråga som kommer att öka i intresse de närmaste åren.\r\nAgne Hansson (c): Handelspolitiken rör ett område där det ska råda en\r\nfri marknad. Min fråga är: Behövs det några lagstiftningsåtgärder,\r\nregelförändringar, för att kunna få med handelspolitiken på rätt sätt i\r\nutvecklingspolitiken?\r\nDetta med dumpningar och stöd - behövs det inte också en analys av\r\njordbrukspolitiken i biståndsländerna? Det finns de som påstår att den\r\nmera påverkar situationen än stöden som kommer utifrån, exporten?\r\nRosita Runegrund (kd): Det nämndes att EU:s handelspolitik till viss\r\ndel har kraschat på grund av mötet i Cancún. Min fråga är: Hur ser man\r\npå detta att länderna träffar egna avtal? Vi kristdemokrater har ett\r\nförslag om att utveckla samstämmighetsindex, alltså en expertgrupp som\r\ni sig skulle kunna binda samman frågorna och där man skulle kunna ta\r\nitu med jordbrukspolitiken när det gäller TRIPS-avtalen. Hur ser ni på\r\nen expertgrupp inom till exempel Sida?\r\nKaj Nordquist (s): Herr ordförande! Kan det finnas ett problem när det\r\ngäller demokratimålet och ökad handel och tillväxt?\r\nEwa Björling (m): Hur tänker ni på Kommerskollegium? I propositionen\r\nstår det att vi ska verka överallt där det behövs, det vill säga ökad\r\nflexibilitet i utvecklingspolitiken. Hur ser Kommerskollegium på det?\r\nSpeciellt inom jordbrukspolitiken handlar det om att förmedla kunskap.\r\nDet är en långsiktig fråga som man måste jobba med under många år i\r\nett land för att verkligen få effekt.\r\nVice ordföranden: Det gäller frågan om handelshinder mellan u-länder,\r\nframför allt mellan grannar. Det spontant riktiga är att handla med\r\nsina grannar. De är närmast, och man känner varandra bäst. Det innebär\r\natt handelshinder u-länder sinsemellan, till exempel inom Afrika, är\r\nett mycket stort bekymmer. Vad gör Sverige och EU för att stimulera att\r\nsådana handelshinder rivs?\r\nPeter Kleen, Kommerskollegium: Det är möjligt att jag inte klarar alla\r\nfrågorna. I så fall får vi ta dem sedan.\r\nCarina Hägg och Göran Lennmarker ställde en fråga om handeln syd-syd.\r\nDen är oerhört viktig, särskilt för de små och medelstora företagen.\r\nBangladesh säljer färre skjortor till Indien än till EU. Det säger lite\r\ngrann om vilka handelshinder som möts mellan u-länder. Det är en sak\r\nsom vi har uppmärksammat. Det finns förslag om att få ned tullarna i\r\nvissa av dessa länder, till exempel i Indien där tullarna är höga. Vi\r\ntycker att det är viktigt.\r\nVi har jobbat mycket med frågan om handelsprocedurer. Det är en speciell\r\nform av olika handelshinder, mer tekniska och administrativa men viktiga.\r\nVi har gjort studier som har visat på enorma vinster om det går att få\r\ntill stånd förbättringar och förenklingar. Vi jobbar både inom WTO och\r\nOECD på FN-området.\r\nSedan var frågan vad kollegiet kan göra och påverka. Samstämmigheten\r\nmellan den svenska regeringen och Kommerskollegium är stor - nästan\r\nhelt sammanfallande. Vi har en del tyngdpunktsförskjutningar och en del\r\nsaker som vi driver på. Regeringen måste ta ett helhetsperspektiv. Vi\r\njobbar aktivt med analysarbetet. Vi ger inspel till olika möten när\r\nregeringen sitter med de övriga medlemsländerna. Vi har en rådgivande\r\nroll. Vi tar inga egna beslut. Våra råd stäms av med andra inspel som\r\nregeringen får från andra aktörer. Vi försöker att vara breda i våra\r\nanalyser och ta hänsyn till intressen hos olika organisationer och\r\nfolkrörelser i Sverige. Vi arbetar i olika referensgrupper.\r\nSedan var det en fråga om vilka beslut vi kan fatta. Vi kan inte ta\r\nnågra egna beslut annat än i fråga om kunskapsöverföring och att hjälpa\r\ntill med konkreta handelshinder. När det gäller politiken är vi en\r\nstabsmyndighet till regeringen. Vi lägger fram våra analyser, rapporter\r\noch beslutsunderlag, och det är regeringen som fattar beslut om vilken\r\nposition Sverige ska ta vid möten med de övriga EU-länderna.\r\nI fråga om checklistan och OECD passar jag. Jag kan kanske få återkomma\r\ntill den frågan. Jag berörde frågan lite grann i början. Det är viktigt\r\natt ha en dialog med länderna i det bilaterala samarbetet, passa på att\r\nlyfta fram handelspolitiken som ett viktigt politikområde, om det ska\r\nvara samstämmighet mellan dem. Det har inte skett på det sättet hittills.\r\nVi tycker att det är viktigt att även om vi har en gemensam handelspolitik\r\natt vi också passar på med våra viktiga samarbetspartner att diskutera\r\nfrågan ordentligt. Hur kan man se på politikområdet, och hur kan man\r\npassa in i de övriga områdena?\r\nVi har inte särskilt mycket att göra med transnationella företag när\r\ndet gäller koder och agerande. Vi kommer ganska lite i kontakt med det\r\nproblemet i våra utredningar. Vi anser att vinsterna framför allt ligger\r\ni en öppen handelspolitik för de små och medelstora företagen. De större\r\nföretagen kan ofta hoppa över handelshinder genom att investera i andra\r\nländer, vilket små och medelstora företag inte kan göra på samma sätt.\r\n\r\nSedan var det en fråga om jordbrukspolitiken. Det var någonting om\r\nlagstiftningsåtgärder, och jag kommer tillbaka till den frågan senare.\r\nDet\r\nställdes en fråga om det är problem med den jordbrukspolitik som förs\r\ni dessa länder. Självklart! Det är mycket det det beror på. Det ska\r\ninte minska insatserna för att ta bort den djupt orättvisa politik som\r\ni-länderna bedriver genom sin subventionspolitik, särskilt exportstödet.\r\nÖverskott hystas ut på världsmarknaden och gör det fullständigt omöjligt\r\nför u-länderna att konkurrera.\r\nJag ber att få återkomma om expertgruppen för EU:s handelspolitik.\r\nDet ställdes en fråga om det finns en konflikt mellan demokratimålet\r\noch ökad handel och tillväxt. Det ser inte vi. Tvärtom! Vi tror att en\r\nöppnare handel går hand i hand med ökad demokrati och ökad öppenhet. De\r\nstudier som har gjorts av ekonomer visar att länder som är mer öppna\r\nmot omvärlden har en starkare demokratisk förankring och har starkare\r\nindikatorer på jämställdhet och demokrati. Det finns naturligtvis\r\nundantag, men det är en allmän trend som forskarvärlden har identifierat.\r\n\r\nÖkad flexibilitet och mer långsiktig kunskap. Många av dessa frågor är\r\nlångsiktiga. Man måste jobba långsiktigt. Det är en långsiktig fråga\r\natt få opinioner i olika länder att svänga om jordbrukspolitik. Politics\r\nstarts at homebrukar man säga. Om vi inte får en ändrad attityd i många\r\nav de tunga länderna, USA, Frankrike och Tyskland, i fråga om\r\njordbrukspolitik kommer det att gå långsamt.\r\nVice ordföranden: Vi har också möjligheter att komma tillbaka till frågor\r\nvi särskilt vill fördjupa oss i under andra halvlek.\r\nTack, Peter Kleen och Kommerskollegium.\r\n3. JämO\r\nVi går över till nästa inbjudna remissinstans, nämligen JämO,\r\njämställdhetsombudsman Claes Borgström. Välkommen.\r\nClaes Borgström, JämO: Tack så mycket för inbjudan.\r\nSom en nationell institution för bevakande och främjande av mänskliga\r\nrättigheter, som Jämställdhetsombudsmannen är, är det självklart att vi\r\nställer oss bakom att politiken för global utveckling ska präglas av\r\nett rättighetsperspektiv och också präglas av de fattiga kvinnornas och\r\nmännens perspektiv på utveckling - och också ett barnperspektiv. Det är\r\nett perspektiv sett från pojkar och flickor som lever under fattiga\r\nförhållanden. Jag vill gärna understryka detta inledningsvis.\r\nEtt led i att främja rättighetsperspektivet är att stödja uppbyggnaden\r\nav institutioner som liknar den svenska ombudsmannainstitutionen. Det\r\nfinns ett mycket starkt intresse runtom i hela världen vad gäller vår\r\nmodell, även om man naturligtvis inte kan kopiera den. Det finns olika\r\nvarianter; human rights defender, kommissioner och så vidare.\r\nJag konstaterar med tillfredsställelse att betydelsen av jämställdhet\r\nmellan kvinnor och män genomgående framhålls i propositionen som en\r\nviktig faktor för ett fruktbart utvecklingsarbete. Jag kan instämma med\r\nStaffan Herrström att skrivningarna i propositionen är starka på den\r\npunkten. Men jag tycker att det finns anledning att gå längre än så.\r\nJämställdhet mellan kvinnor och män är i själva verket en absolut\r\nförutsättning för en reell och hållbar utveckling. Jämställdhet, som i\r\noch för sig är könsneutral, betyder i praktiken att det är nödvändigt\r\natt eliminera diskriminering av kvinnor, att stärka deras rättigheter\r\noch att understödja deras faktiska möjligheter att delta i samhällslivet\r\npå alla olika områden.\r\nBekämpande av fattigdom kan aldrig ge bestående resultat så länge\r\nkvinnors rättigheter inte stärks. Jämställdhet mellan kvinnor och män,\r\nsom bland annat Amartya Sen har visat, är av direkt och avgörande\r\nbetydelse för befolkningsutvecklingen, vilket i fattiga regioner eller\r\nfattiga länder får en direkt påverkan på fattigdomen.\r\nSom nämns i propositionen har jämställdhet omedelbar betydelse för\r\nmiljöfrågor, för utbyggnad av den sociala omsorgen och för folkhälsan.\r\nJämställdhet påverkar säkerhets- och försvarspolitiken. Den analys som\r\nligger till grund för säkerhetsrådets resolution 1325 från år 2000, är\r\natt FN:s medlemsstater anmodas att öka kvinnors deltagande på alla\r\nbeslutsfattande nivåer i nationella, regionala och internationella\r\ninstitutioner för att förhindra respektive lösa konflikter. Lika angeläget\r\när det enligt resolutionen att kvinnor också deltar i fredsbyggande\r\narbete i postkonfliktområden. Självfallet har jämställdhet ett avgörande\r\ninflytande på omfattningen av mäns våld mot kvinnor, det sexualiserade\r\nvåldet, våldtäkter som vapen i krig, prostitution, traffickingav kvinnor\r\nför sexuellt utnyttjande, handel av barn. Listan över sambandet mellan\r\nå ena sidan jämställdhet mellan kvinnor och män och å andra sidan en\r\nrättvis och hållbar global utveckling kan göras mycket längre. I själva\r\nverket har jämställdheten en avgörande betydelse för ett framgångsrikt\r\narbete inom alla de olika politikområdena. Mina egna erfarenheter, som\r\ni och för sig kanske är relativt begränsade, handlar om att jag har\r\ndeltagit i utvecklingssamarbete inom den rättsliga sfären i Laos, Vietnam,\r\nKina och Armenien. De bekräftar fullständigt säkert att allt\r\nutvecklingssamarbete måste innehålla ansträngningar att förbättra kvinnors\r\nvillkor för att vara meningsfullt.\r\nKvinnors deltagande i beslutande organ på alla nivåer, från lokala plan\r\nupp till centrala, nationella organ, är naturligtvis en nyckelfråga för\r\nden demokratiska utvecklingen i ett samhälle. I sin tur en grundförutsättning\r\nför en sådan utveckling är att kvinnor får tillgång till utbildning på\r\nsamma villkor som män. Med utbildning följer också möjligheter att få\r\nkunskaper om sina egna rättigheter och att i nästa led kräva dem.\r\nEtt könsperspektiv, en konsekvensanalys ur könsvinkel, med andra ord\r\nmainstreaming, måste prägla allt biståndsarbete. I det arbetet måste\r\nfokus sättas på männen.\r\nJag anser mot bakgrund av det jag kortfattat har nämnt att det inte är\r\ntillräckligt med att ange gender mainstreamingsom en metod i arbetet\r\natt främja en rättvis och hållbar utveckling. Jämställdhet mellan kvinnor\r\noch män måste vara ett särskilt angivet delmål för svenskt utvecklingssamarbete.\r\nEtt arbete för att uppnå det delmålet är i sin tur en förutsättning\r\nför att de fattigas perspektiv också ska råda. För att fylla det med\r\nett reellt innehåll är det nödvändigt med jämställdhet mellan kvinnor\r\noch män.\r\nVice ordföranden: Tack, Claes Borgström. Vi har återigen en frågelista\r\nfrån utskottets ledamöter.\r\nCarina Hägg (s): JämO har ett viktigt ansvarsområde. Det var intressant\r\natt lyssna på de synpunkter du hade.\r\nOm vi ska lyfta de fattigaste av de fattiga kvinnornas levnadsnivå\r\nbehöver de lyftas upp ekonomiskt, få mer makt över sina egna liv och få\r\nmer makt över samhällsutvecklingen. Det är prioriterade frågor. Samtidigt\r\nska de verka i manliga strukturer, både här hemma men även i de länder\r\ndär problemen finns i den omfattning vi talar om här.\r\nDet gäller också att ha de bästa utvärderingsverktygen. Erfarenheterna\r\nhittills säger oss att det är inte så jättelätt att utvärdera hur\r\njämställdhetsmålen har genomsyrat biståndspolitiken mer än i policydokument.\r\nHur ser du på utvärderingsmöjligheterna i dokumentet? Har du några\r\ngoda råd framöver?\r\nBirgitta Ohlsson (fp): Herr ordförande! JämO är förvisso en nationell\r\nmyndighet som koncentrerar sig på jämställdhetsarbetet på arbetsmarknaden,\r\natt kunna kombinera familjeliv och karriär.\r\nPå vilket sätt nyttjas er fantastiska kompetens på området konkret när\r\ndet gäller svensk biståndspolitik? Hur pass mycket är ni med för att\r\ninfluera andra länder att nå de goda resultat vi har nått i Sverige?\r\nRosita Runegrund (kd): Ordförande! Jag är glad för att Claes Borgström\r\ntog upp de grundläggande frågorna och resolution 1325.\r\nDu sade till oss att grundförutsättningen är att kvinnorna är med i de\r\nbeslutande församlingarna. Jag tycker att propositionen brister i det\r\nhänseendet om man ser till de parlamentariska församlingarna. Där har\r\nkvinnorna i de fattiga länderna inte det stöd eller de förutsättningar\r\nsom verkligen behövs. Debatten pågår inte i parlamenten i de olika\r\nländerna. Hur tycker du att vi ska kunna stödja de fattigas perspektiv\r\noch kvinnorna i beslutande församlingar?\r\nLars Ohly (v): Nu har propositionen inte jämställdhet som ett delmål.\r\nVad är risken med det? Vad är risken med att vi inte har ett särskilt\r\njämställdhetsmål enligt propositionen? Kan du ge konkreta exempel på\r\natt ett sådant mål skulle kunna förändra svensk utvecklingspolitik på\r\nnågot sätt?\r\nLotta N Hedström (mp): Min fråga ansluter lite grann till vad Birgitta\r\nOhlsson frågade.\r\nUpplever ni som svensk myndighet att propositionen skulle ge er ett\r\nvidgat mandat att agera på internationell botten eller ge råd till\r\nregeringen i till exempel frågor om förhindrande av könsstympning,\r\nbortgifte av unga flickor eller kvinnligt deltagande i konfliktlösning\r\noch uppbyggnad i till exempel Irak?\r\nAgne Hansson (c): Lite mer konkret skulle jag vilja ha synpunkter på\r\nhur man motverkar diskriminering av kvinnor, till exempel garanti för\r\nutbildning i stället för att de som barn tvingas ut i arbete. Det kan\r\nvara lånegarantier. Det är ofta så att krediter för verksamheter får\r\nstörre effekt om de ges till kvinnor. Vad behöver göras mer konkret för\r\natt nå jämställdhetsmålen?\r\nBerndt Ekholm (s): Min fråga ligger nära Lars Ohlys, möjligen med en\r\nannan infallsvinkel. Propositionen och Globkom vill skapa en koncentration.\r\nDet är utifrån ett yttre tryck, bland annat från OECD/DAC. Det är en\r\nfokusering i det här fallet med biståndet till fattigdomsperspektivet\r\nmen också rättvis och hållbar utveckling.\r\nNu finns i det övergripande målet rättvisa och hållbar utveckling med.\r\nI anslutning till det övergripande målet finns rättviseperspektivet.\r\nDe\r\när utvecklade i huvuddrag eller inriktning. Ett av inriktningsmålen är\r\njämställdhet. Jag sade nu, lite slarvigt, mål! Vad är det egentligen\r\nför skillnad mellan den gamla politiken som hade delmål och den nya\r\npolitiken som kallar jämställdhet för ett huvuddrag? Jag skulle vilja\r\npåstå att det är ingen skillnad. Vad vinner man genom att tala om ett\r\ndelmål? Kan du förklara det?\r\nVice ordföranden: Låt oss vända på resonemanget. Det sker en stark\r\nutveckling vad gäller födelsetal i u-länderna. Det är inte bara Europa\r\noch Sverige som har låga födelsetal utan många u-länder är på väg att\r\nfå lika låga födelsetal - två - tre barn per kvinna. Hur påverkar detta\r\njämställdheten? Ser man någon trend och tendens?\r\nClaes Borgström, JämO: Jag ska försöka så gott jag kan att besvara en\r\ndel frågor som till viss del ligger utanför mitt och JämO:s kompetensområde.\r\nJag ska göra så gott jag kan.\r\nDen första frågan var från Carina Hägg. Den handlade om att\r\nutvecklingssamarbete sker i starkt manliga strukturer. Hur ska man om man driver\r\njämställdhetsfrågan kunna utvärdera att det har lett till något resultat?\r\nDet är inte lätt. Det är inte lätt ens i vårt eget land att göra en\r\nbärkraftig analys av utvecklingen. När det gäller jämställdhet talar\r\nman ofta om att kvantitet faktiskt är ett mått på kvalitet. Det gäller\r\ninte alla andra områden. Det är inte den enda faktorn naturligtvis. Det\r\när en utvärderingsmöjlighet att se på förändringar när det gäller\r\nproportioner mellan kvinnor och män i olika sammanhang när det gäller\r\nbeslutsfattande organ och inom andra områden i samhället. Det är en\r\nmöjlighet. Jag kommer tillbaka till frågan om betydelsen av jämställdhet\r\nsom ett särskilt delmål.\r\nHur utnyttjas JämO:s kompetens, frågade Birgitta Ohlsson. JämO är den\r\nenda svenska myndighet som har jämställdhet som sitt uppdrag. Men vårt\r\nuppdrag som myndighet är faktiskt begränsat till arbetslivet och sedan\r\nmars 2002 också till universitet och högskolor. Jag kan passa på att\r\ninom parentes säga att det är ett problem. Vi vill på JämO naturligtvis\r\ndelta i det internationella utvecklingssamarbetet, men det är ingenting\r\nsom egentligen ligger i vår kärnverksamhet. Vi har ett mycket stort\r\ninternationellt samarbete. Både jag och andra på JämO reser mycket\r\nutomlands, och vi tar emot många delegationer utifrån. Den kompetens vi\r\nhar utnyttjas något mer än till hundra procent.\r\nSedan var det frågan om hur kvinnors representation i beslutande\r\nförsamlingar ökar. Debatten pågår inte i de nationella parlamenten i de\r\nländer det är fråga om.\r\nJag vet inte riktigt om jag vill hålla med om det utifrån min erfarenhet.\r\nDiskussionen finns. När svenskt biståndsarbete finns på plats finns\r\ndiskussionen alltid med i våra överläggningar med representanter för de\r\nolika nationella parlamenten. Jag har träffat parlamentariker och\r\nregeringsrepresentanter i alla de sammanhang jag har varit ute i.\r\nJag kan komma tillbaka till frågan om stöd. Det är nästa fråga!\r\nVad finns det för risk, frågade Lars Ohly, om man inte har jämställdhet\r\nsom ett klart uttalat delmål. Det var även andra som frågade om det.\r\nBland annat Berndt Ekholm undrade vad det är för skillnad på förr och\r\nnu.\r\nDet finns en viss skillnad. Jämställdhet och att hävda kvinnors rättigheter\r\när inte alldeles enkelt att få gehör för, inte heller i Sverige. Än\r\nsvårare är det i många av de länder vi talar om. Det finns ett artigt\r\nintresse som många gånger inte är genuint förankrat med dem jag har\r\nhaft kontakt med. Därför har ett klart uttalat delmål, att jämställdhet\r\nmellan kvinnor och män ingår som ett sidoordnat mål tillsammans med de\r\nandra målen, sin betydelse från pedagogisk utgångspunkt men också rent\r\nkonkret. Man kan inte ingå i ett utvecklingssamarbete om man inte också\r\när beredd att driva jämställdhetsfrågan. Det ökar förutsättningarna för\r\natt driva frågan i många av de länder vi talar om.\r\nLotta N Hedström frågade om propositionen ger ett ökat mandat att agera\r\ninternationellt. Jag sade inledningsvis att jag tycker att skrivningarna\r\ni sig, genomgående i hela propositionen, är bra. Att inte ha ett mandat\r\natt verka internationellt är inte det som är problemet för JämO:s\r\nverksamhet. För vår del är det en resursfråga.\r\nSedan var det en fråga om utbildning. Jag tycker bra om konkreta frågor.\r\nDe är viktiga. Problemet inom det här området är att det är svårt att\r\nge svar på riktigt konkreta frågor. Vi har ett antal olika verktyg för\r\natt främja jämställdhet i Sverige. En del av dem kan man använda sig av\r\nutomlands. Jag har talat om vår idé att om man främjar jämställdhet i\r\narbetslivet ger det avtryck inom andra områden i samhällslivet. Det\r\nmåste också ligga inom biståndsarbetet i sig att ta fram de olika\r\ninstrument som kan användas för en mer konkret förändring. Ett delmål är\r\nen viktig utgångspunkt för att driva konkreta projekt eller frågor.\r\nSlutligen var det ordförandens fråga. Födelsetalen sjunker. Jag nämnde\r\nAmartya Sen, den indiske nobelpristagaren i ekonomi. Han har talat om\r\nsambandet mellan befolkningsutvecklingen och jämställdhet. Det finns\r\nnaturligtvis ett klart samband mellan befolkningsutvecklingen, kvinnors\r\nmöjligheter att hävda sig i det sociala samhället och fattigdom. Det är\r\ndet svar jag kan ge. Sambandet är alldeles klart. Det intressanta med\r\nsvensk teori är att samtidigt som den kan visa ett sjunkande födelsetal,\r\ndär det faktiskt är fråga om en icke önskvärd befolkningsutveckling i\r\nvissa fattiga regioner, kan samma metod med jämställdhet också ha sitt\r\nintresse i Västeuropa, inom EU, där den sjunkande nativiteten också\r\nanses ha ett visst samband med icke-jämställdhet.\r\nVice ordföranden: Tack, Claes Borgström. Därmed är vi klara med\r\nmyndighetsdelen, och vi går över till det som på klingande svenska heter\r\nNGO, det vill säga frivilligorganisationer. Jag inviterar Forum Syd,\r\nInger Björk och Maud Johansson.\r\n4. Forum Syd\r\nInger Björk, Forum Syd: Tack för att vi fick komma hit.\r\nVi kommer att ta upp ett par punkter som ett antal organisationer står\r\nbakom i nuläget. Det är Forum Syd, Diakonia, Svenska missionsrådet,\r\nSvenska Röda Korset, Afrikagrupperna, Kooperation utan gränser och PMU\r\nInterlife. Vi har tillsammans försökt att ta fram några punkter som vi\r\ntycker är viktiga att titta på i förhållande till utvecklingspropositionen.\r\nSedan kommer flera av organisationerna att ha egna synpunkter vid sida\r\nom detta.\r\nVi tycker att förslaget är bra när det gäller svensk politik för global\r\nutveckling när det gäller de övergripande målen. Vi är helt överens om\r\natt alla politikområden ska bidra till en rättvis och hållbar utveckling.\r\nVi tycker att det är bra att den globala politiken ska präglas av ett\r\nrättighetsperspektiv och att främja fattiga människors behov och perspektiv.\r\n\r\nVi kommer att koncentrera oss på det som vi tycker är de stora förändringarna\r\ni utvecklingspropositionen. När det gäller biståndspolitiken och\r\nutvecklingssamarbete ser vi inte så stora avgörande skillnader i den\r\nnuvarande propositionen jämfört med nu. Vi ser att de stora avgörande\r\nskillnaderna ligger inom andra områden när det gäller samstämmighet\r\nmellan olika politikområden, när det gäller förändringar som behövs i\r\nfinanspolitik, handelspolitik och näringspolitik. Därför väljer vi att\r\nta upp två punkter som berörs här.\r\nDen första punkten handlar om att det är viktigt att det finns verktyg\r\nså att det blir möjligt med en samstämmig politik att realisera de goda\r\nambitionerna och de övergripande målsättningarna.\r\nDen andra punkten som vi kommer att ta upp är att det är nödvändigt att\r\ndet finns en politisk vilja att förutsättningslöst analysera och även\r\ntänka om inom flera av de andra politikområdena för att just utvecklingsmålen\r\nska vara överordnade och att det ska bli samstämmig politik.\r\nLåt oss först titta på verktygen. Vi anser att det är viktigt att det\r\nfinns en koordinering på hög politisk nivå. Det är inte bara en\r\nkoordinering när det gäller att sammanställa rapporter från departement.\r\nDet krävs en funktion som verkligen ser till att det finns konsekvensanalyser\r\nnär det gäller olika förslag till politik, att man förtydligar och\r\nanalyserar de målkonflikter vi ser självklart kommer att komma upp mellan\r\nolika delområden och politikområden.\r\nVi ser att det är nödvändigt att det finns problemanalyser, att det\r\nfinns klara och tydliga mål i departementens handlingsplaner. Vi ser\r\natt det krävs obligatoriska konsekvensanalyser för att säkra regelverk\r\nför svenska myndigheters politik och att de verkligen styr politiken på\r\nsådant sätt att utvecklingsmålen blir överordnade.\r\nMaud Johansson, Forum Syd: När det gäller de konkreta analyser och\r\ninriktningar som finns skissade i propositionen för olika politikområden\r\nfokuserar vi, förutom biståndet, på andra områden. Vi menar att en hel\r\ndel av dem behöver konkretiseras och förbättras ganska mycket för att\r\npolitiken redan nu ska riktas in mot att leda till rättvis och hållbar\r\nutveckling.\r\nJag ska kort nämna två av de centrala frågorna. Den ena rör det som\r\nkallas poverty reduction strategies, PRS, nationella fattigdomsstrategier\r\nsom initierats av Världsbanken och IMF. De utgör nu ett väldigt viktigt\r\nunderlag för skuldlättnader men inte bara för skuldlättnader. De styr\r\nockså mycket av biståndspolitiken och olika stödåtgärder. De är väldigt\r\ncentrala.\r\nPropositionen nämner de här processerna men helt okritiskt. Grundtanken\r\nmed PRS som verktyg är naturligtvis utmärkt. Det ska vara lokalt ägda\r\nframtagna utvecklingsplaner. Men ute i världen växer kritiken mot de\r\nhär processerna ganska lavinartat nu. Det gäller både processen, att\r\ndet folkliga deltagandet som ska finnas i praktiken är väldigt dåligt,\r\noch innehållet, framför allt de makroekonomiska komponenterna.\r\nVärldsbanken och IMF använder i många fall PRS som de gamla nu hårt kritiserade\r\nstrukturanpassningsprogrammen. De används som verktyg för ganska\r\nomdiskuterade makroekonomiska reformer.\r\nPropositionen kan förstås inte ange en detaljerad svensk hållning, men\r\ndet är viktigt att i ett styrdokument som det här notera att det finns\r\nproblem. Man måste försöka dra lärdomar av PRS och arbeta för förbättringar.\r\n\r\nDet andra jag vill nämna väldigt kort är det som står om handelspolitiken\r\ni propositionen. Vi menar att det finns samma grundproblem där. Läget\r\ni världen är att handelsreglerna inom WTO till exempel men också inom\r\nmånga bilaterala och regionala organisationer är problematiska. De är\r\ni grunden inte utformade för att gynna en rättvis och hållbar utveckling.\r\nDe är utformade efter olika länders kommersiella intressen. FN:s\r\nkommission för mänskliga rättigheter har ganska många gånger de senaste\r\nåren varnat för effekten av de här regleringarna, till exempel effekten\r\nav avregleringen av jordbruksmarknaden i fattiga länder i förhållande\r\ntill livsmedelssäkerhet och rätten till mat.\r\nPropositionen säger i princip att den svenska WTO-politiken och\r\nhandelspolitiken slogs fast 1999 och att några vidare analyser eller\r\nförändringar inte behövs. Vi kan se ganska stora svagheter i den politik\r\nsom formulerades 1999, till exempel i förhållande till livsmedelssäkerhet,\r\nsom jag nämnde, men också i förhållande till andra kontroversiella\r\nfrågor som är viktiga att inte tappa när man talar om jordbruk. Det\r\nhandlar om patentregelverk, regler om kapitalflöden som faktiskt var\r\ndet som Cancún i slutänden kraschade på, och så vidare.\r\nDet är samma sak här. Politiken kan kanske inte detaljformuleras i en\r\nproposition, men riktningen måste läggas fast. Det är fundamentalt att\r\ndet konstateras att det finns problem. Det måste ske löpande konsekvensanalyser\r\noch finnas en öppenhet för förändringar av den svenska politiken för\r\natt det övergripande målet ska uppnås.\r\nDet här var två politikområden. Det finns andra som vi tycker borde\r\nförbättras som skuldfrågor, vapenexport och så vidare. Vi går inte in\r\npå dem nu eftersom våra minuter är slut. Vi har skrivit ett papper som\r\nvi har lagt ut. Vi hoppas att alla tar ett ex.\r\nVice ordföranden: Tack för det, Forum Syd. Nu kommer de flitiga\r\nfrågeställarna.\r\nCarina Hägg (s): Jag har en fråga som föredragarna själva inte lyfte\r\nfram, men jag vill gärna ställa den eftersom ni representerar så många\r\norganisationer. Globkom talar om 20 samarbetsländer. Sida talade om att\r\nman i dag finns i 120 länder. I praktiken finns då svenskt bistånd i\r\nlångt fler länder än så. Har ni några synpunkter på hur man ska skriva?\r\nSka det vara 20 eller 120 länder, eller ska man skriva något mitt\r\nemellan? Spelar det som vi kommer att landa på i betänkandetexten någon\r\nroll för de organisationer som ni företräder?\r\nHolger Gustafsson (kd): Jag skulle vilja ställa en fråga som jag hoppas\r\nkan få hänga kvar även till de kommande organisationerna, de som är en\r\nförlängd arm för Sida och mottar pengar för att bedriva verksamhet på\r\nfältet. När det blir en epokförändring i biståndspolitiken, som vi ser\r\ndet här som, är det lätt att vi alla börjar använda nya ord och uttryck\r\nsom tillväxt, en bred politik och allt sådant. Vilken effekt får det i\r\ner egen organisation? Vad gör ni i dag i er ledningsstruktur för att\r\nleva upp till det nya? Hur agerar ni på fältet för dem som ska genomföra\r\ndet? Hur ska man genomföra det på ett effektivt sätt? Det är viktigt\r\nför skattebetalarna.\r\nEwa Björling (m): Min fråga liknar lite den som Holger ställde. Det är\r\nviktigt att vi inser, när vi sitter här i dag, att det är global\r\nutvecklingspolitik vi ska diskutera och inte traditionell biståndspolitik.\r\nDet är väldigt lätt att halka in på det, eftersom det är det vi är\r\nvana vid. Hur har Forum Syd tänkt? Hur tänker frivilligorganisationerna\r\nnär det gäller att verkligen förändra sitt arbete så att det gäller\r\nglobal utveckling och inte traditionellt bistånd? Ska organisationerna\r\növer huvud taget se ut som de gör i dag? Ska det vara den formen av\r\nkunskap, eller funderar man på att förändra och bilda en helt annan typ\r\nav organisation?\r\nAgne Hansson (c): Jag har samma ingång. Vi pratar om en tyngdpunktsförskjutning\r\nmed vackra mål. Jag ställer gärna upp på dem, men det är lätt att dölja\r\neffektivitet med att tala vackert. Jag skulle vilja ha synpunkter från\r\ner på geografisk prioritering, sektorsprioritering och ämnesvis på miljö,\r\naids, jordbruk till exempel.\r\nCarl B Hamilton (fp): Jag uppfattar det som att ni tyckte att målen som\r\när angivna i stort sett är okej. Jag tycker att målet om demokrati har\r\nalldeles för svag vikt. Varför tycker ni det också? Det verkar som om\r\nni instämmer i det, eller hörde jag fel? Det återknyter lite till det\r\nsom Peter Kleen sade. Det är ganska tydliga samband mellan å ena sidan\r\nöppenhet, handelspolitiskt bland annat men även i andra avseenden,\r\ninflöden av idéer, människor ut och in i länder, och å andra sidan\r\ndemokrati. Ni talade själva om folklig förankring. Då är väl just det här\r\nmed frihandel, öppenhet och demokrati i ett och samma paket.\r\nDet som är så slående med den här propositionen och också er egen\r\nframställning är det som Agne Hansson var inne på. Det handlar om en\r\nidyllisering. Vi har ju ett väldigt stort problem. Vi har gett bistånd\r\nalltsedan proposition 100. 1968 tror jag att det var. Olof Palme skrev.\r\nDär hade man en väldigt optimistisk syn på biståndets förmåga att\r\nförändra. Den synen är inte kvar. Tvärtom är erfarenheten väldigt dyster\r\ni det perspektivet. Efter 40 år är det många länder i Afrika som har en\r\nsämre levnadsstandard nu än när biståndsgivningen började för 40 år\r\nsedan. Vad drar ni för slutsatser av det?\r\nVice ordföranden: Det var 1962 som propositionen kom.\r\nCarl B Hamilton (fp): Tack. Jag är inte lika konservativ som ordföranden\r\nså jag visste inte det.\r\nRosita Runegrund (kd): Jag har en fråga när det gäller verktygen på\r\nmikronivå. Hur ser ni på de folkliga organisationerna och deras bas i\r\nde fattiga länderna? Lyssnandet måste stärkas för att de fattiga\r\nmänniskornas önskemål och hur de ser på utvecklingen ska komma fram bättre.\r\nVilka verktyg tycker ni att man ska ha på mikronivå? Hur stärker man\r\nde folkliga organisationerna i utvecklingsländerna?\r\nKaj Nordquist (s): Jag har två frågor. Den ena anknyter precis till det\r\nsom Carl B Hamilton var inne på. Det var intressant att ni gjorde en\r\nlite annan distinktion när det gäller demokratiutveckling och frihandel\r\neller handel och ekonomisk utveckling. Jag skulle vilja att ni utvecklade\r\nsynpunkterna där. Kommerskollegium såg ett tydligt samband. Det gjorde\r\ninte ni.\r\nMin andra fråga gäller vilken roll ni får i framtiden om balansen\r\nförändras mellan bilateralt och multilateralt bistånd. Finns ni med i det\r\nmultilaterala sammanhanget?\r\nLotta N Hedström (mp): Det sägs väldigt lite om personbiståndet. Har ni\r\nnågra utvecklade tankar om hur det idealt sett borde se ut i framtiden?\r\nSka det kopplas till andra former och också kanske bli personbistånd på\r\nett mer ömsesidigt sätt med utbyte i åtminstone två riktningar?\r\nInger Björk, Forum Syd: Vi tar frågorna i lite annan ordning, och vi\r\nhjälps åt. När det gäller svaren kan vi inte stå för mer än för Forum\r\nSyd. I vissa frågor är vi överens med vissa organisationer, i vissa med\r\nandra.\r\nNär det gäller vilka länder det är och de 20 länderna som fanns tidigare\r\nsade vi i ett gemensamt remissvar från en mängd enskilda organisationer\r\ntill Globkom-utredningen att vi var kritiska till att man skulle begränsa\r\nantalet länder till länder som var demokratiska och hade kommit långt\r\ni olika avseenden. Vi ser det utifrån det civila samhällets perspektiv.\r\nDet handlar om att kunna stödja folkligt inflytande och organisationer\r\nsom ofta står i opposition till icke-demokratiska regeringar. Däremot\r\nhar vi inga andra synpunkter när det gäller detta.\r\nJag börjar bakifrån med frågan om hur vi ser på det folkliga inflytandet.\r\nEftersom vi är organisationer från det civila samhället ser vi\r\nnödvändigheten av att fattiga människor från basplanet ända upp har möjlighet\r\natt ge sina synpunkter på vilken utveckling, vilka behov och vilket\r\nperspektiv de har. Vi ser till exempel att de fattigdomsstrategier som\r\nman har talat så mycket om borde kunna göras från lokal nivå och upp\r\nnationellt. Det måste finnas tid. Det är en demokratisk process vi talar\r\nom här. Vi talar om både kvinnor och män och om möjligheter för människor\r\nsom organiserar sig på olika nivåer. Vi ser det som ett väldigt viktigt\r\ndemokratiskt instrument. Det handlar om att lyssna och framför allt om\r\natt människor ska få inflytande på olika nivåer. Vi har en viktig roll\r\ni våra länder och i vår utvecklingsproposition att ge möjligheter och\r\nöppenhet för en sådan sak.\r\nNär det gäller idylliseringen och frågan om biståndet kan förändra\r\nnågonting är det samma sak. Visst har det funnits problem. Man har dragit\r\nvissa lärdomar. Vissa saker har varit helt felaktiga. Om vi ser det ur\r\nvårt perspektiv kan man säga att vi under de senare 10 - 20 åren på\r\nväldigt många olika ställen har kunnat stärka varandra när det gäller\r\norganisationen inom det civila samhället. Vi har kunnat hitta en plattform\r\nför att få ett inflytande på olika nivåer i relation till kommunala\r\neller nationella regeringar. Bistånd är olika saker. Perspektivet\r\nförändras. I den nya propositionen ser man att alla politikområden påverkar\r\nutvecklingen. Det är nödvändigt att människor nerifrån och upp har\r\nmöjlighet att ha inflytande. Det hänger ihop med frågor som handelspolitik\r\noch möjligheten för olika länder att ha sina egna ekonomiska strategier.\r\nFör att fattiga människor och fattiga kvinnor ska kunna ha inflytande\r\noch bestämma hur de vill ha det krävs det att man har olika modeller\r\noch olika sätt att lösa problemen från lokal nivå och uppåt. Det hänger\r\nihop med frågan om demokrati och öppenhet när det gäller handelspolitik\r\noch förändring. Människor på olika nivåer och nationella regeringar\r\nmåste kunna komma fram till olika förslag.\r\nMaud Johansson, Forum Syd: Jag skulle vilja kommentera NGO:ers nya roll.\r\nJag är väldigt mycket del av den förändringsprocess som faktiskt redan\r\nhar skett. Folkrörelser av alla möjliga kategorier driver inte längre\r\nbara biståndsprojekt. Jag säger bara men vi tror mycket på bra bistånd.\r\nVi ska inte sluta med det. Men vi är ute och diskuterar skuldfrågor.\r\nVi gör analyser av PRS. Vi bedriver opinionsarbete kring handelsarbete.\r\nVi blev till och med beskyllda av en av EU:s kommissionärer att det\r\nvar NGO:ers fel att det kraschade i Cancún. Så pass aktiva uppfattar\r\nman att vi är.\r\nProcessen är på gång. Det viktiga är att göra båda delarna. Vi finns\r\nute. Vi är involverade lokalt och i att påverka politiken. Det är\r\njätteviktigt att vara det. Det tillhör verkligen det som Forum Syd har\r\nsom en stor missionatt jobba med.\r\nJag vill göra en kort kommentar kring demokrati. Vi uppfattar att\r\ndemokrati ligger väldigt mycket i det övergripande målet om ett rättvist\r\noch hållbart samhälle. Ett av huvuddragen som är definierat i propositionen\r\ntillsammans med mänskliga rättigheter är demokrati och god samhällsstyrning.\r\nVi har ingen fundamentkritik av att det är dåligt formulerat i\r\npropositionen, även om vi håller med om att det är en viktig fråga av många.\r\n\r\nJag vill varna lite för de överförenklade sambanden. Peter sade att\r\nöppenhet leder till demokrati. Riktigt så enkelt är det inte. Verkligheten\r\när förbaskat komplex. Vi skulle gärna se att demokrati och tillväxt\r\nhänger ihop till exempel. Men det är inte ens så enkelt. Det är inte\r\nens så enkelt som att öppenhet när det gäller handelsregler och så vidare\r\nleder till tillväxt. Jag har just sett studier som har pekat rätt mycket\r\npå motsatsen. Verkligheten är komplex. Låt oss inte köpa överförenklingarna.\r\nEn komplexitet kring reglerna, en asymmetri med utrymme för olika\r\nvarianter och strategier, är väldigt fundamental. Vad som har lett har\r\nsett lite olika ut i olika delar av världen.\r\nInger Björk, Forum Syd: Angående vad som händer i våra organisationer\r\nkan vi säga att när vi till exempel pratar med människor i Bolivia så\r\npratar de om vattnet: Priserna har höjts. Vad beror det på? Jo, hela\r\nvattendistributionen har privatiserats. Varför då? Hur hänger det ihop?\r\nJo, det hängde ihop med Världsbanken en gång.\r\nDet är en helt annan diskussion. I somras träffade jag småbönder i\r\nHonduras. Vad pratade de om? Jo, om det nya handelsavtalet i Centralamerika:\r\nVad händer nu? Kommer det en massa dumpade billiga livsmedel till\r\nmarknaden i vår by? Vad händer med oss småbönder eller lantarbetarna här?\r\nKommer vi att kunna ha något utsäde? Hur ska vi göra? Nu kommer det\r\ngenmanipulerat utsäde från USA. Vad händer då?\r\nDe globala utvecklingsfrågorna diskuteras i dag ute i småbyar och ute\r\nbland fattiga människor på väldigt många ställen i världen. De försöker\r\natt förstå hur det hänger ihop. Det är en helt ny situation jämfört med\r\nför bara fem - tio år sedan. Vi tvingas att försöka förstå det här och\r\näven att ändra våra organisationer.\r\nVice ordföranden: Tack för det. Det var Forum Syd. Vi går vidare till\r\nKooperation utan gränser. Lennart Hjalmarsson med flera står det. Du är\r\nvälkommen.\r\n5. Kooperation utan gränser\r\nLennart Hjalmarsson, Kooperation utan gränser: Tack för inbjudan.\r\nKooperation utan gränser är sedan 1958 den samlande svenska kooperationens\r\nbiståndsorganisation. Vi har som medlemsorganisationer representanter\r\nfrån såväl konsumentkooperationen, jordbrukskooperationen som\r\nbostadskooperationen. Vi är till formen en ideell förening. Vi har tre primära\r\nverksamhetsområden: landsbygdsutveckling, bostadslösningar och olika\r\nfinansiella tjänster.\r\nVi har den uppfattningen att ansatsen i politiken är positiv. Vi delar\r\nden helhetssyn som det finns uttryck för och huvuddragen. Jag tänker\r\ninte gå in på övergripande frågor utan ska försöka koncentrera mig på\r\nfrågor som ligger vår organisation nära. Det är tre frågor:\r\nlandsbygdsutveckling, bostadslösningar och kooperationens relevans när det\r\ngäller\r\nbiståndsarbete.\r\nVi anser att mat är en mänsklig rättighet. Det dör 1 000 barn varje\r\ntimme på grund av svält och svältrelaterade sjukdomar. Majoriteten av\r\nalla fattiga människor finns på landsbygden. Vi arbetar med\r\nlandsbygdsutveckling och har valt att göra det i vid mening. Vi arbetar inte\r\nbara med jordbrukstekniska frågor utan vidare än så med handelsfrågor\r\noch olika typer av tjänster för att vi ska kunna få en ekonomiskt och\r\nsocialt hållbar utveckling. Vi tror att en bra jordbrukspolitik lokalt\r\ntillsammans med ett utvecklande av lokalt entreprenörskap och företagsamhet\r\nger förutsättningar för ökade inkomster på landsbygden. Vi stöder också\r\nlokala spar- och kreditföreningar.\r\nVi tycker att det är bra att regeringen i propositionen slår fast att\r\nlandsbygdsutveckling är avgörande för förbättrade levnadsvillkor. Vi\r\nser fram emot att detta återspeglas i det kommande biståndet.\r\nNär det gäller boende anser vi att en bostad är en mänsklig rättighet.\r\n40 % av befolkningen i utvecklingsländerna bor i slumområden. Avsaknad\r\nav värdiga bostäder är ett hinder för andra mänskliga rättigheter. Vi\r\ntycker därför att det är väsentligt att bidra till anständiga boendemiljöer.\r\nDet är ett angeläget område inom biståndet.\r\nI propositionen behandlas över huvud taget inte bostadsfrågan. Vi tycker\r\natt det bör rättas till i den fortsatta behandlingen.\r\nNär det gäller kooperationens relevans är det för oss som representerar\r\nstora delar av den kooperativa rörelsen i Sverige naturligt att lyfta\r\nfram kooperativa lösningar som en väsentlig del i den svenska politiken\r\nför global utveckling. Vi anser att kooperativt företagande som ett\r\nsätt att bekämpa fattigdom alltför lite uppmärksammats, såväl i Globkom\r\nsom i propositionen. Det är av vikt att kooperativ samverkan tydliggörs\r\nsom ett väsentligt verktyg i utvecklingssamarbetet. Både FN och ILO har\r\npå senare tid uppmärksammat den potential som finns i kooperativa\r\nlösningar för att uppnå milleniemålen år 2015.\r\nKooperation som företagsform är enligt vår mening en bra modell för\r\nfattigdomsbekämpning och ökad rättvisa. Kooperation kombinerar ekonomisk\r\ntillväxt och affärsutveckling med demokrati och socialt ansvarstagande.\r\nEn kooperativ förening hålls levande genom ett genuint engagemang.\r\nMänniskorna måste själva ta ansvar för och äga sin egen utveckling.\r\nHistoriskt finner vi mängder av bevis för att medlemmar i kooperativ\r\nsamverkan har ökat sina inkomster, minskat sina risker och blivit stärkta\r\ni sitt aktiva medborgarskap i samhället.\r\nTyvärr är det också så att kooperativ i vissa länder, speciellt i Afrika\r\noch i öst, har använts på ett felaktigt sätt. Statligt kontrollerade\r\nkooperativ har misslyckats med att mobilisera medlemmar. Kooperation\r\nmåste vara självständig. Det är avgörande för dess verksamhet. Nu\r\nhörsammar de flesta länder detta och ser till att det finns regelverk och\r\nen lag som möjliggör kooperativa lösningar som växer underifrån och har\r\nen affärsmässig samverkan på en demokratisk bas.\r\nVi tycker också att den svenska kooperationen i hög grad har bidragit\r\ntill demokratiutvecklingen i Sverige. Kooperativa organisationer har\r\ntillhört frontlinjen i kampen för bättre levnadsvillkor, demokrati och\r\nfolkupplysning. De har därigenom bidragit till en god samhällsutveckling.\r\nInte minst gäller detta naturligtvis i svåra och utsatta lägen där den\r\nkooperativa verksamheten är viktig. Inom svensk kooperation menar vi\r\ndärför att våra erfarenheter är relevanta och bör användas för att stödja\r\nen ekonomisk och demokratisk utveckling i utvecklingsländerna.\r\nVice ordföranden: Tack för det. Då har vi frågor som vanligt.\r\nRosita Runegrund (kd): Jag är väldigt glad att man tar upp bostadslösningar,\r\nlandsbygdsutveckling och finansiella tjänster. Om man ser till\r\njämställdheten och kvinnors möjlighet att utvecklas är det så att det är\r\nkvinnor som arbetar inom jordbruket. Nu är hiv/aids den stora frågan.\r\nDå ser man att förutsättningarna för kvinnorna förändras när det gäller\r\nlandsbygdsutveckling. Min fråga gäller det lokala entreprenörskapet.\r\nRiktar man sin hjälp eller sin kunskap till just kvinnor? Vi har tråkiga\r\nexempel på att jordbruksmaskiner, hjälpmedel och redskap inom jordbruket\r\noch landsbygdsutvecklingen är riktade till män. Kvinnor och barn kan\r\ninte använda dem. Jobbar ni med den frågan riktat till kvinnor?\r\nCarina Hägg (s): Vi vet att inget land i världen är befriat från problemet\r\nmed korruption, men den är olika stor och vi kan ha mer eller mindre\r\nutvecklade redskap att hantera den med. Ett närliggande problem är\r\nrättsosäkerhet. Det kan handla om tillgång till marken som ett kooperativ\r\nvill bruka, till bostäder eller finansiella tjänster som är en förutsättning\r\nför att driva ett kooperativ. Jag skulle vilja höra era synpunkter om\r\nkooperativ bättre kan verka i en miljö där de här problemen är av större\r\nomfattning eller om ni kanske tvärtom möter större problem därför att\r\nni har valt den kooperativa formen. Jag skulle vilja höra något om det\r\noch om ni tycker att man är tillräckligt tydlig från riksdagens sida\r\nnär det gäller att formulera sig kring den här problematiken.\r\nAgne Hansson (c): Du representerar ju de basala nyttigheterna för att\r\nfå en ändring på fattigdomen. Jordbruksnäringen och landsbygdsutvecklingen\r\nhar ju en nyckelroll i det här sammanhanget. Du nämnde det själv. Jag\r\nskulle vilja fråga dig utifrån din erfarenhet om du tycker att propositionen\r\nprioriterar det här området tillräckligt starkt, inriktningen på jordbruket\r\ni biståndsverksamheten, familjejordbruk, stora plantager eller annan\r\nverksamhet.\r\nBygger ni själva upp kontakter och kooperativ i u-länderna? Man slås av\r\natt kooperationen i u-länderna bara utgörs av kvinnor. Hur får man in\r\nmännen? Här är det en omvänd jämställdhetsproblematik.\r\nCarl B Hamilton (fp): Det har tidigare sagts om jordbrukspolitiken att\r\nden är en nyckel, både i handelsförhandlingar och i biståndssamarbetet\r\ni världen. Jag skulle vilja höra lite om hur du ser på den konflikt som\r\nonekligen finns. Om vi vill främja bönders inkomster och välfärd i\r\nu-länder måste de få exportera sina produkter till i-länder och den\r\neuropeiska unionen. Om vi inte utgår ifrån att mätta människor i Europeiska\r\nunionen ska äta mera innebär det att det europeiska jordbruket måste\r\nproducera mindre. Hur ser du på denna konflikt mellan bönders intressen\r\ni u-länder och bönders intressen i EU och i Sverige?\r\nLennart Hjalmarsson: När det gäller den första frågan är kvinnornas\r\nengagemang för landsbygd och landsbygdsutveckling särskilt viktigt. Vi\r\narbetar mycket med att engagera kvinnorna i de kooperativ som vi inte\r\nbygger upp utan som vi hjälper människorna på landsbygden att själva\r\nbygga upp.\r\nNär det gäller vår påverkan arbetar vi inte bara med jordbruksfrågor\r\noch frågor om lokal landsbygdsutveckling. Vi arbetar också med att\r\npåverka samhälle och regelverk som underlättar en ordentlig utveckling\r\nav kooperativ. Den kombination som vi företräder är en kombination av\r\ndemokrati och ekonomisk tillväxt, såväl lokalt som för samhället i sin\r\nhelhet.\r\nI vårt remissvar, som vi lämnade tillsammans med LRF, KF och HSB, har\r\nvi utvecklat våra synpunkter på jordbrukspolitiken. Vi företräder en\r\navveckling, som andra här redan tidigare har sagt, av hinder för en\r\npositiv utveckling av jordbruket i de fattiga länderna. Det är en\r\nkomplicerad fråga. Men vi tror i och för sig inte att det behöver vara en\r\nmindre tillväxt i de utvecklade länderna för att man ska få en ökad\r\ntillväxt i utvecklingsländerna totalt sett.\r\nSom vi har varit inne på tidigare i dag här är jordbrukspolitiken och\r\nhandelspolitiken en fråga om de utvecklade ländernas kommersiella\r\nintressen. Men det handlar också väldigt mycket om de fattiga ländernas\r\negen jordbrukspolitik. Något som vi får arbeta med är ägandefrågor,\r\ndemokratifrågor och med korruption, som det fortfarande är i många av\r\nde här länderna när det gäller jordbruk. Det måste vi naturligtvis\r\nförsöka komma till rätta med.\r\n6. Svenska naturskyddsföreningen\r\nMichael Karlsson: Framtiden formas i nuet. Det är en första viktig insikt\r\nnär vi talar om globalt ansvar. Ser vi i backspegeln kan vi trots många\r\nframgångar konstatera att världen har misslyckats över lag med global\r\nutveckling. Klyftor blir större. Som sagts här är det många som inte\r\nförmår att lyfta sig ur fattigdomsträsket utan finns kvar där, trots\r\natt den rika världen har blivit så enormt mycket rikare de senaste\r\ndecennierna. Det som vi gör i dag har betydelse långt in i framtiden.\r\nDet är en första viktig insikt att vi måste jobba långsiktigt.\r\nEn andra viktig insikt är att världen kan bli väldigt mycket bättre.\r\nDet finns insikt, det finns kunnande, det finns teknik och det finns\r\nresurser av olika slag - naturkapital, realkapital, humankapital. Även\r\nett kortsiktigt snävekonomiskt utrymme finns. I Kyotoavtalet finns det\r\nberäkningar som visar att vi blir 20 % rikare än i dag i juni år 2010\r\ni stället för i januari 2010, om vi genomför de åtgärder som behövs för\r\natt nå Kyotoprotokollets mål. Samtidigt är det bara ett första av kanske\r\n20 eller 30 steg i en trappa som vi måste kliva upp för om vi ska\r\nmotverka globala klimatförändringar.\r\nDet finns alltså mycket att göra. Men finns empati? Delvis är den här\r\npropositionen ett uttryck för empati. Den ansatsen finns, men den räcker\r\ninte. För att stärka den goda inriktning som ofta finns vad gäller\r\nmålsättningar för att i högre grad säkerställa att ord blir handling,\r\natt politiska mål blir politisk handling, tror jag att man behöver\r\nströssla lite mer empati över propositionen. Det kan vägleda i målkonflikter,\r\noch målkonflikter finns det väldigt många. Jag ska peka på några problem\r\nsom vi ser från Svenska naturskyddsföreningen. Vi berörs ju av delar av\r\npropositionen.\r\nDet är fint med ansatsen i fråga om rättvis, hållbar och global utveckling.\r\nSamtidigt kan vi som på något sätt värnar arvet efter Brundtland se\r\ndet som ett tautologiskt begrepp eftersom hållbarhet alltid inbegriper\r\nrättvisa. Talar man om rättvis och hållbar blir det tautologiskt.\r\nRättvisa inom generationer och rättvisa mellan generationer finns klart\r\nuttalat i alla internationella dokument som handlar om det här.\r\nTillväxt är ett begrepp som används fram och tillbaka och på väldigt\r\nmånga olika sätt. Är ekonomisk tillväxt ett mål eller ett medel? Vad\r\ninnebär det? Det står så här i propositionen: \"Hållbar ekonomisk tillväxt\r\nvar någonting som EU lämnade när vi gick från Maastrichtfördraget till\r\nAmsterdamfördraget. Då gick vi från hållbar ekonomisk tillväxt till\r\nhållbar utveckling\". Det gamla begreppet finns kvar här, men jag vet\r\ninte riktigt vad det betyder. Det står: \"Utan tillväxt sker ingen\r\nutveckling. Utan tillväxt kommer inte människor i fattiga länder att kunna\r\nändra sina levnadsförhållanden.\" Samtidigt står det på andra ställen i\r\npropositionen att utveckling är mer än ekonomisk tillväxt. Uppenbarligen\r\nmåste något av dessa påståenden vara genuint falskt, för de är inte\r\nförenliga med varandra.\r\nNär vi talar om koherens finns det väldigt mycket att göra bara inom\r\nvissa områden i propositionen och givetvis mellan olika områden. Där\r\nkommer man till, för att ta upp miljötråden, frågan om handelsavtalens\r\nförhållande till miljöavtalen. Här finns nonsensformuleringar som att\r\nde olika avtalen ska vara ömsesidigt stödjande. Vad betyder det? Finns\r\ndet ingen normkonflikt, betyder ju inte formuleringen någonting. Och\r\nfinns det en normkonflikt, kommer formuleringen inte att lösa normkonflikten.\r\nDet är egentligen att avhända sig påverkan av utvecklingen att säga\r\natt avtalen ska vara ömsesidigt stödjande.\r\nJag skulle vilja citera vad den svenska regeringen sade i Cancún i plenum,\r\noch som jag tycker är ett steg i rätt riktning jämfört med propositionen:\r\nThen we should go on to make sure that WTO-rules cannot and should not\r\noverrule environmental conventions, det vill säga att miljöavtalet aldrig\r\nfår åsidosättas till följd av genomförandet av de olika avtalen under\r\nWTO-paraplyet. Det tror jag är något som är väldigt viktigt att klargöra,\r\noch den svenska regeringen har visat vägen i sammanhanget. Sedan kan\r\nman i och för sig ifrågasätta om WTO är ett särskilt lämpligt forum för\r\natt diskutera miljöfrågor. Men nu finns miljöfrågorna där, och det gäller\r\natt vara med i den diskussionen. Det finns mycket som man i propositionen\r\nbör klarlägga när det gäller WTO och hur handelspolitik och miljöpolitik\r\nska förhålla sig till varandra.\r\n\r\nFrågan om miljömärkning berörs i en mening i propositionen. Det är ett\r\nväldigt viktigt styrmedel. Särskilt i tider av deregulationoch better\r\nregulation, som EU-kommissionen har fattat tycke för, är det viktigt\r\natt vi kan ha effektiva och marknadsbaserade styrmedel för de aktörer\r\nsom vill tillämpa miljömärkning. Miljömärkning är inte ett handelshinder.\r\nDet underlättar för dem som vill handla på miljöns villkor. Det är\r\ninte förvirrande för konsumenter, som en del svenska myndigheter verkar\r\ntro, utan det är något som underlättar för konsumenter att få pålitlig\r\ninformation.\r\nFrågan om företagens ansvar är etisk diskuterades väldigt mycket i\r\nJohannesburg, men saknas när vi talar om global utveckling.\r\nDet finns också andra frågor som ligger väldigt nära miljön, som\r\nlivsmedelssäkerhet eller tryggad livsmedelsproduktion. TRIPS-avtalets\r\nförhållande till konventionen om biologisk mångfald är långt ifrån\r\nklarlagt. Där är det förstås viktigt att Sveriges riksdag sätter ned foten\r\noch visar vilket avtal som ska gå före det andra i händelse av en\r\nnormkonflikt.\r\nDet finns väldigt mycket att säga också om jordbrukspolitiken, men det\r\när ett stort område. Jag ska bara kort påpeka att det saknas ett\r\nklarläggande i propositionen av att utvecklingsländerna måste få rätt att\r\nskydda sin inhemska produktion av grundläggande livsmedel från importflöden.\r\n\r\nSingaporefrågorna har väl delvis avförts från agendan i och med floppen\r\ni Cancún. Men också där kan det vara viktigt att propositionen slår\r\nfast att till exempel investeringsavtalen inte är på utvecklingsländernas\r\nvillkor, om man ser till en majoritet av dem. Det var tack vare den\r\nrika världens, däribland Sveriges, påtryckningar att driva igenom\r\nSingaporefrågorna som Cancúnmötet blev en flopp och ett tecken på att\r\nvärlden inte tog ett globalt ansvar för en rättvis och hållbar global\r\nutveckling.\r\nDet finns alltså en väldigt viktig uppgift för riksdagen att städa i,\r\nutveckla, nyansera och fördjupa resonemangen i propositionen, inte minst\r\nvad gäller miljöpolitiken som beskrivs väldigt allmänt. Naturresurshushållningen\r\nska vara långsiktig. Särskilt mycket mer står det inte.\r\nVi förväntar oss väldigt mycket av riksdagen i det kommande arbetet med\r\npropositionen. Framtiden bygger vi nu.\r\nAgne Hansson (c):Det sjunde millenniemålet är att säkra en miljövänlig\r\noch hållbar utveckling i världen. Jag vill ställa frågan till dig: Borde\r\nvi inom en del av vår totala biståndsram prioritera ett miljöbistånd?\r\nHur ser du på det?\r\nCarina Hägg (s): Jag vill ta upp en konkret fråga, nämligen vatten.\r\nVatten är en förutsättning för liv. Det används för rekreation. Det är\r\nockså ett område fyllt av målkonflikter. Jordbruket behöver vattenresurser.\r\nNäringslivet i övrigt behöver också vattenresurser. Vatten är föremål\r\nför konflikter mellan länder. Det gör att vattenfrågorna spänner över\r\nså många områden. Har ni som företrädare för en miljöorganisation ett\r\nsärskilt fokus på detta? Du talade om ert internationella engagemang i\r\norganisationer och processer. Jag vill dra tillbaka detta till svensk\r\nmark och fråga: Hur kommer ni i de komplexa frågorna kring till exempel\r\nvatten att arbeta med de olika departementen och olika ansvariga på\r\nsvensk mark för att få bästa möjliga slagkraft och genombrott för ett\r\nmer vidgat perspektiv på utvecklingspolitiken?\r\nCarl B Hamilton (fp): Jag känner mig lite som kärringen mot strömmen\r\nhär, men jag tycker att det är vår uppgift att ställa de frågor som jag\r\ntror att väldigt många skattebetalare och vanliga medborgare ställer.\r\nDet finns ju en väldigt positiv opinion för global rättvisa i Sverige,\r\noch det är det grundläggande. Samtidigt finns det en ganska stor skepsis\r\nmot hur det faktiskt utförs. Det är för många reportage och inslag på\r\nolika håll om att det här inte är riktigt bra. Jag själv och mitt parti\r\när i grunden oerhört positiva till att det är starkt fokus på\r\nutvecklingspolitik och biståndspolitik. Just därför känner jag att en del\r\nbesvärliga frågor måste ställas. Det är därför som jag gör det nu.\r\nDu säger att ni har stora förväntningar på riksdagen. Det är bra.\r\nRiksdagen representerar ju folket. Det som jag då förväntar mig av er som\r\nkommer från frivilligorganisationer är en ganska stor konkretion. Men\r\nnär jag lyssnade på dig och även på representanten för Forum Syd tyckte\r\njag att det var en påtaglig brist på konkretion. Du säger att ord och\r\nmål ska bli handling och att det behövs mer empati i propositionen. Vad\r\nhjälper det mig som beslutsfattare att höra detta?\r\nOrdet rättvisa är också väldigt problematiskt, även i propositionen.\r\nVem är för en orättvis värld? Vem är för ett orättvist skattesystem?\r\nOrdet rättvisa är väldigt svårt att använda när man kommer över i politik,\r\ndärför att ingen är emot rättvisa. Alla är för det. Ingen kommer att\r\nsäga emot dig.\r\nSedan när det gäller detta med miljön och handeln, som jag har haft\r\nanledning att syssla med under många år, används miljöargumentet många\r\ngånger som ett protektionistiskt argument, inte utifrån miljöns preferenser\r\neller önskemål, som om miljön vore ett särskilt begrepp som kan yttra\r\nsig. Så är det ju inte. Storproducenter i EU, USA och i många andra\r\nländer använder miljöargumenten för att skydda sina stålindustrier.\r\nLivsmedelsindustrin och lantbruket använder miljöargumenten för att\r\nskydda sig, och så vidare. Det är alltså väldigt mycket svårare frågor\r\nän vad du antyder.\r\nNär det gäller jordbrukspolitiken i u-länder - du tyckte att det var\r\nbra att det blev en flopp i Cancún om jag förstod det rätt - säger du\r\natt u-länderna måste ha rätt att skydda sitt eget jordbruk. Det har de\r\nju redan. Alla länder får göra det, men de får naturligtvis också ta\r\nkonsekvenserna av det. Men det finns ju andra än EU-länderna som heter\r\nstatsbefolkning, som heter konsumenter. Varför ska vi hålla nere deras\r\nlevnadsnivå genom att hålla högre livsmedelspriser? Det är en ganska\r\nsvår avvägning. De flesta människor i många u-länder bor numera i städer.\r\nDet är då ganska krävande att säga att de ska betala mer för livsmedlen\r\nän vad de annars kanske hade behövt göra.\r\nAvslutningsvis: Är du för eller emot ekonomisk tillväxt? Då mäter jag\r\nden mycket rakt av som BNP per capita. Tycker du att det är bättre att\r\nett land har lägre BNP per capita än att det har ett högre BNP per\r\ncapita?\r\nLotta N Hedström (mp): I motsats till föregående talare ska jag inte\r\nhålla något längre föredrag utan ställa samma korta fråga som jag ställde\r\ntill Sida. Har Naturskyddsföreningen en klart uttalad åsikt om var och\r\nhur det behövs en instans som på förhand styr och samordnar så att\r\npolitiken verkligen blir koordinerad och koherent? Vi i Miljöpartiet\r\nhåller nämligen med Naturskyddsföreningen väldigt mycket när det gäller\r\njust regeringens kluvna tunga och att man i flera frågor både vill äta\r\nkakorna och ha dem kvar.\r\nRosita Runegrund (kd): Jag har också en kort fråga som gäller hur du\r\nser på detta med tillväxt och energi. Energiförbrukningen är ju en del\r\nav tillväxten.\r\nOrdföranden: Du sade att man har misslyckats totalt. Jag har väldigt\r\nsvårt att förstå det uttalandet. Vi har väl de senaste decennierna sett\r\nden snabbaste fattigdomsavvecklingen någonsin under mänsklighetens\r\nhistoria. Jag har svårt att förstå att det skulle innebära att vi har\r\nmisslyckats totalt.\r\nMichael Karlsson, Svenska naturskyddsföreningen: Jag kan börja bakifrån.\r\nJag sade att vi trots många framgångar har misslyckats över lag och\r\natt vi skulle ha kunnat göra oerhört mycket mer. Det skulle göra mig\r\ndjupt besviken om inte alla här håller med om det.\r\nSambandet mellan tillväxt och energi bör brytas. Vi behöver i världen\r\nomsätta mer energi, men vi behöver inte nödvändigtvis göra det med ökat\r\nslitage på naturresurser. I samband med ekonomisk tillväxt och energi\r\ndiskuteras nu i termer av decoupling, ett modeord som används om att\r\nden ekonomiska tillväxten ska kunna öka.\r\nGivetvis, Carl B Hamilton, är det bättre med en hög än en låg ekonomisk\r\ntillväxt. Men frågan är på vilka villkor den högre ekonomiska tillväxten\r\nsker. Jag tycker att det är lite tragiskt att man gör misstaget att så\r\nfort någon bara en gnutta problematiserar begreppet ekonomisk tillväxt,\r\nsom för många är ett mantra eller ett Shangri-la, säger man: Är du\r\nemot ekonomisk tillväxt? Men det är inte det som diskussionen handlar\r\nom egentligen. Frågan behöver problematiseras och utvecklas: På vilket\r\nsätt skapar vi tillväxten? Tillväxt för vem? Är tillväxten långsiktig\r\neller inte?\r\nDet finns väldigt mycket mer att kommentera, och givetvis har\r\nNaturskyddsföreningen konkreta synpunkter på en lång rad områden. Jag lovar\r\natt om vi sätter oss ned två timmar ska du få dem alla. Det är svårt\r\natt på fem minuter gå in i detalj på allting. Men vi tycker nog att\r\nregeringen, med det utredningsmaskineri som finns bakom, skulle kunnat\r\nbemöda sig om att göra det lite mer utförligt än vad man nu har gjort,\r\ntill exempel på miljöområdet där skrivningarna är väldigt allmänna och\r\nsvepande.\r\nVi har lämnat en lång rad förslag under ganska lång tid inom miljöpolitiken,\r\nden internationella ekonomiska politiken och handelspolitiken. Vi har\r\ngjort det bland annat tillsammans med de andra organisationerna som\r\ntalade tidigare här - Forum Syd, Diakonia och Svenska kyrkan - just om\r\nhandelsfrågorna.\r\nVisst är det bra att det finns en förväntan tillbaka från riksdagen på\r\nfrivilligorganisationerna. Det vore beklagligt om det inte fanns, men\r\nfem minuter räcker inte för att diskutera igenom alla de här problemen\r\noch kanske heller inte vattenfrågan, men jag återkommer gärna till den\r\nefter pausen.\r\nLåt mig bara säga något om den första frågan. Att särskilt prioritera\r\nmiljöbistånd kanske vore ett steg tillbaka från en bredd, samstämmighet,\r\nkoherens och så vidare.Vi måste väga de olika perspektiven gemensamt\r\nför att säkra den fulla innebörden i hållbar utveckling.\r\n7. Sveriges kristna råd\r\nEva Christina Nilsson: Tack för inbjudan att komma hit.\r\nUnder lång tid gick Globkom under namnet Biståndspolitisk utredning,\r\nmen den blev alltmer den globalpolitiska utredningen. Vi är inte längre\r\nbetraktarna som förlägger problemen någon annanstans i världen. Global\r\nutveckling skapas också här. Därför välkomnar vi mycket av innehållet\r\ni propositionen. Där finns oerhört många nya perspektiv som är viktiga.\r\n\r\nJag vill ge några kommentarer från Sveriges kristna råd, som är ett\r\nsamarbete mellan 28 kyrkor och som därmed representerar praktiskt taget\r\nalla kristna kyrkor och samfund i Sverige.\r\nLänge har vi diskuterat innehåll och kvalitet på nästan 1 % av BNI, det\r\nvill säga biståndet. Det avgörande nu är insikten om den roll som övriga\r\n99 % spelar för en rättvis och hållbar utveckling.\r\nDet övergripande målet för Sveriges politik för global utveckling\r\nföreslås bli en rättvis och hållbar utveckling. Det är om detta mål som\r\nalla politikområden måste vara samstämmiga. Det är till detta mål som\r\nalla politikområden måste bidra. Men det kommer alltid att finnas\r\nmotstridiga intressen liksom målkonflikter och även värdekonflikter.\r\nVilka värderingar är det som i grunden styr när vi skyddar svenska bönder\r\npå bekostnad av bönder i syd, vilket de facto sker? Är det så att det\r\nfinns ett intresse av att skydda svenska intressen med konsekvens att\r\nbönder i syd missgynnas? Det måste väl finnas lösningar som samtidigt\r\nstöder svenskt jordbruk och gynnar lokal försörjning i utvecklingsländer.\r\nDet här är ett politiskt problem, och det måste lösas politiskt. Men\r\ndet måste ske på en värdegrund som är tydligt präglad av solidaritet\r\noch gemensamt ansvar - de grundläggande motiv som propositionen anger.\r\n\r\nFör att en framväxande samstämmighet ska bli framgångsrik krävs därför\r\natt målen för politiken för global utveckling och de värderingar den\r\nbygger på sorteras i tydliga hierarkier samt att inte heller mål förväxlas\r\nmed medel.\r\nDet måste vara en öppen diskussion och tydliga politiska beslut när\r\ngrunderna är kända. Samstämmighet som gynnar fattigdomsbekämpning och\r\nmöjliggör ett liv i värdighet avgörs genom politisk vilja.\r\nFör att detta avgörande synsätt som propositionen lyfter fram ska få\r\ngenomslag krävs det instrument på olika nivåer. Samstämmighetsfrågorna\r\nmåste hanteras på högsta politiska nivå för att få en politisk tyngd.\r\nKoordinering, instruktioner, styrning etcetera måste samtidigt vara en\r\nnaturlig del av det dagliga arbetet, då många beslut som har betydelse\r\nför de stora politiska dragen fattas i början av en process på vanlig\r\nhandläggarnivå. Men de olika instrumenten måste finnas med från början\r\nom propositionens intentioner verkligen ska få genomslag.\r\nSom ett ytterligare instrument för att stärka samhörigheten välkomnar\r\nvi förslaget om att inrätta ett medborgarforum. Vi menar att ett sådant\r\nmedborgarforum ska vara en från regeringen oberoende instans, bestående\r\nav ett begränsat antal forskare, parlamentariker och personer från\r\nenskilda organisationer och näringslivet. Poängen med ett medborgarforum\r\när att det skapas ett instrument som har till uppgift att följa och\r\nbevaka samstämmigheten i politiken och regelbundet rapportera sina\r\nslutsatser. Däremot behövs inget nytt diskussionstorg.\r\nDet finns intressanta erfarenheter från Världsbankens Inspection panelsom\r\nskulle kunna tas till vara här. Panelens prövning gäller just om beslutade\r\npolicyer har följts i verksamheten.\r\nVad som sägs om deltagande i propositionen är angeläget. Det är positivt\r\natt både IMF och Världsbanken har lagt en större tyngdpunkt på\r\nfattigdomsbekämpning under senare år genom stödet till nationella\r\nfattigdomsstrategier och att dessa utarbetas i bred konsultation med parlament\r\noch det civila samhällets organisationer. Men kyrkornas samarbetspartner\r\nhar gjort oss uppmärksamma på att deltagandeprocesserna inte fungerar\r\ntillfredsställande. Ska propositionens intentioner om ökat nationellt\r\nägarskap förverkligas måste tydliga kriterier för deltagandeprocesser\r\nutarbetas i berörda länder.\r\nVi konstaterar att propositionen till skillnad från utredningen inte\r\nuppmärksammar religionens roll för ekonomisk och social utveckling.\r\nSvensk utrikespolitik har alltför ofta behandlat omvärlden som om den\r\nvore lika sekulariserad som Sverige. Därmed har risken varit stor för\r\nfelbedömningar av till exempel konflikters orsaker och lösningar. Den\r\nrisken är fortsatt stor.\r\nReligionen - och jag talar inte enbart om den kristna - är inget entydigt\r\nfenomen. Den kan vara både en befriande och kreativ kraft och reaktionär\r\noch destruktiv i händerna på ledare som utnyttjar religionen i speciella\r\nsyften.\r\nDet behövs mer studier och dialog kring religionens bidrag till\r\nvärdegrunden. Religion, etnicitet och identitet är viktiga faktorer för att\r\nfrämja eller bromsa utvecklingen i både fattiga och rika länder. Religiös\r\nfundamentalism och aggressiv etnicitet är på många håll hinder för\r\nutveckling. Men vi ser också den betydelse som folkreligiositet kan ha\r\ni mobiliseringen av människor för demokrati och lokal utveckling.\r\nAnalyser och bedömningar riskerar att leda fel i dag om inte de här\r\nfaktorerna räknas in och om inte kunskapen ökar.\r\nAvslutningsvis har kyrkorna i Sveriges kristna råd en mycket positiv\r\nförväntan på att denna proposition också i praktiken ska stå för en\r\nförnyelse, att svensk politik ska leda till ökad solidaritet och ett\r\ngemensamt ansvar utifrån insikten om vårt ömsesidiga beroende i denna\r\nvår gemensamma värld.\r\n(Paus)\r\nOrdföranden: Då kör vi i gång andra halvlek av denna utfrågning som\r\nutrikesutskottet har. Vi fortsätter där vi slutade före pausen. Det var\r\nEva Christina Nilsson från Sveriges kristna råd som just hade redovisat\r\nSveriges kristna råds synpunkter, och nu ska vi ha frågor utifrån detta.\r\n\r\nLåt mig också säga att vi ligger något efter i tidsschemat, i och för\r\nsig av glädjande skäl. Det har varit mycket frågor, och det är ju bra.\r\nDet är ju själva syftet med den här övningen. Möjligtvis kan vi försöka\r\nspeeda upp tempot något lite grann. Jag ber därför båda parter, den som\r\nsvarar och den som ställer frågor, att kanske skärpa sig lite mer så\r\natt vi håller tidsschemat.\r\nRosita Runegrund (kd): Eva Christina Nilsson tog upp det här med\r\ndeltagarprocessen. Min fråga är hur kyrkans delaktighet i den demokratiska\r\nprocessen ska kunna bli bättre. Jag har bott i utvecklingsländer ett\r\nantal år och besökt kyrkor med olika trosinriktningar, och jag har sett\r\natt de många gånger står utanför den demokratiska processen i samhället.\r\nMin fråga är alltså: Hur ska kyrkan få en större delaktighet i den\r\ndemokratiska processen?\r\nEwa Björling (m): Min fråga är lite annorlunda. Ser ni inte att det\r\nockså är väldigt stora problem med religionstillhörighet? Egentligen\r\nskulle jag fråga så här: Är Sveriges kristna råd verkligen helt öppet\r\nför andra kulturer? Ni säger att man ska stärka samhörigheten, men det\r\när minst lika viktigt att också våga se olikheten och att låta en annan\r\nkultur växa. Det kanske är något helt annat än just kristna värderingar.\r\n\r\nLars Ohly (v): Nästan alla pratar om samstämmighet och vikten av\r\nsamstämmighet, och det gör även regeringen i sin proposition. Men om man\r\när tveksam till hur den här samstämmigheten ska kunna fungera måste man\r\nockså fråga sig på vilka områden målkonflikter kan uppstå. Vad ser du\r\nför tänkbara konflikter mellan svensk politik som den bedrivs i dag på\r\nolika områden och den samstämmighet om de övergripande utvecklingspolitiska\r\nmålen som beskrivs i propositionen?\r\nLotta N Hedström (mp): Jag tänkte återanvända en fråga till, och den\r\ngäller personbiståndet. Hur ser Sveriges kristna råd på att de frågorna\r\ninte berörs särskilt mycket alls, närmare bestämt ingenting, och har ni\r\nnågon egen syn på det ideala framtida person- eller personalbiståndet?\r\nCarina\r\nHägg (s): Utskottet har att behandla motioner som berör ett ökat fokus\r\npå sexuell och reproduktiv hälsa samt rättigheter. Det handlar både om\r\nengagemang på området och om att öka den andel av biståndet som går\r\ntill det här området till 10 %. Det är vad vi har att behandla i utskottet.\r\n\r\nUtifrån kommer ett hot mot kvinnors rättigheter, ytterst från president\r\nBush, som lägger ett lock på väldigt mycket av det konstruktiva arbete\r\npå det här området som behövs för att effektivt bekämpa hiv/aids och\r\nförbättra kvinnors villkor och hälsa.\r\nJag uppfattar att Svenska kyrkan har en väldigt positiv och ur den här\r\nsynvinkeln bra inställning och försöker påverka sina kristna kolleger\r\nruntom i världen. Men hur är det med Sveriges kristna råd i dess helhet?\r\nVilken inriktning står man bakom i de här frågorna?\r\nEva Christina Nilsson: Det var olika frågor. Hur kan kyrkans deltagande\r\ni den demokratiska processen öka? Jag tror att man kan få fram väldigt\r\nmånga olika bilder beroende på var och i vilka sammanhang man finns.\r\nDet finns också mycket erfarenhet av att kyrkorna deltar i samhällsdebatten\r\noch är pådrivande i olika frågor. Vi har många partner som vi stöder i\r\nderas arbete. Det kan gälla ansvarsutkrävande av deras regeringar i\r\nolika frågor som fördelningen av statsbudgeten, hur jämställdheten\r\nefterlevs, barns rättigheter och mycket annat. Jag skulle alltså vilja\r\npåstå att det finns olika bilder där men samtidigt att en förändring\r\nsker. Deltagandet ökar.\r\nNästa fråga gällde religionstillhörighet och problem med detta. Jag\r\ntror att vi måste konstatera att religionen är en levande del av många\r\nmänniskors liv. Det kan vi aldrig bortse från om vi ser det globalt. Vi\r\nvet att det finns olika inriktningar och olika kännetecken. Sveriges\r\nkristna råd representerar i sig en väldigt stor bredd med den\r\nromersk-katolska kyrkan, tolv - tror jag - ortodoxa kyrkor, orientaliska kyrkor,\r\nfrikyrkor och den lutherska kyrkan. I SKR självt finns alltså dessa\r\nolika kulturer. Detta ska hanteras, och det sker bäst genom en öppenhet.\r\nDet är detta vi möter runtom i världen. Det pågår mycket av religionsdialog\r\noch religionsmöten där det handlar om att dra åt samma håll och att se\r\noch förstå varandra.\r\nVar kan målkonflikter uppstå? Jag tror inte att jag ska göra någon lista\r\nhär, men detta är viktigt att tydliggöra. Jag tror att det kan uppstå\r\nmånga tillfällen när det som är gynnsamt i ett begränsat svenskt perspektiv,\r\noch kanske också ett kortsiktigt perspektiv, kommer att missgynna\r\nmänniskor runtom i världen. Det viktiga är en tydlighet och en öppenhet,\r\natt det inte är någon grumlighet i förklaringarna utan att man känner\r\ntill vad värdegrunden är och varför vi gör på detta sätt.\r\nJag tror att de kommer att uppstå på en rad områden. Men det viktiga är\r\njust öppenheten och tydligheten och att man också inser att vi måste ha\r\nmålhierarkier. Så komplicerad tror jag nämligen att denna verklighet är.\r\n\r\nNär det gäller personalbistånd kan jag se att det inom det sammanhang\r\nsom kyrkorna utgör har skett en väldigt stor förändring. Där det en\r\ngång i tiden var experter som åkte i väg och skulle lösa problem åt\r\nandra är i dag de människor som ingår i detta personalbistånd en länk\r\nmellan olika sammanhang som kan föra ihop erfarenheter. Det finns numera\r\nockså stor erfarenhet av att människor kommer hit och jobbar i svenska\r\nkyrkor. Det måste finnas en ömsesidighet i detta. Det måste finnas ett\r\nömsesidigt lärande. Här har skett en stor förändring, skulle jag vilja\r\npåstå.\r\nNär det gäller sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa finns det\r\nnaturligtvis i det breda kristna sammanhanget en rad olika åsikter. Ser\r\njag det från svenskt perspektiv skulle jag inte vilja påstå att Sveriges\r\nkristna råd skulle säga något annat än vad en av dess medlemmar gör,\r\nnämligen Svenska kyrkan. Här handlar det i grunden om människosyn och\r\nmänniskors rättigheter som måste lyftas fram.\r\nOrdföranden: Tack för det, Eva Christina Nilsson och Sveriges kristna\r\nråd. Då går vi vidare, och då säger jag välkommen till Göran Norén från\r\nSvenskt Näringsliv.\r\n8. Svenskt Näringsliv\r\nGöran Norén: Jag börjar med att tacka för inbjudan. Den här propositionen\r\nspänner över ett enormt brett fält. Den tar upp ett mycket stort antal\r\nfrågor och uttrycker ganska tydligt en ambition att hålla ihop en politik.\r\n\r\nDet finns väldigt många formuleringar i propositionen som vi känner\r\nmycket stark sympati för. Samtidigt är det så att vi genom denna oerhört\r\nbreda beskrivning av områden, frågor och företeelser som är viktiga får\r\nväldigt mycket svar på vad som är viktigt och varför det är viktigt,\r\nmen vi får väldigt lite svar på hur man ska hantera frågorna och vad\r\nman i praktiken ska göra. För den som är oinvigd i den här världen blir\r\ndet svårt att se prioriteringarna - om allt är viktigt är inget viktigt,\r\npå något sätt. Det är väl ett litet minustecken. Plustecknet är att\r\nalla givetvis hittar någonting som man kan ta fasta på, som är bra och\r\nsom man känner igen sig i.\r\nJag vill från vår sida peka på sex punkter, eller snarare fem punkter,\r\nsom vi känner igen oss i och känner stark sympati för. Sedan ska jag\r\nlite grann gå emot min egen policy och på slutet peka på en punkt som\r\njag tycker att man borde lägga till, för att ytterligare förvirra.\r\nNågonting som vi känner väldigt stark sympati för är naturligtvis att\r\nnäringslivets betydelse understryks i propositionen. Den betydelse\r\nnäringslivet kan ha för att skapa global utveckling finns väldigt tydligt\r\nomnämnd på många ställen. Jag tänker på sysselsättningseffekter, skattebas,\r\ninnovation och sådant som har med tillväxt att göra. Det är väldigt\r\nklart uttryckt i propositionen.\r\nTillväxten som sådan finns också väldigt tydligt uttryckt. Den ser vi\r\nsom en nödvändig, men inte tillräcklig, faktor för att få global utveckling.\r\nNågonstans är det dock så att innan kakan kan delas så måste den bakas.\r\nTillväxten skapar resurser som är nödvändiga för att hantera miljöfrågor,\r\nsociala frågor och så vidare.\r\nPunkten handels- och jordbrukspolitik har flera varit inne på. Här kan\r\njag bara säga att vi har en väldigt bred samsyn med den syn som uttrycks\r\ni propositionen. Vi delar synen på handelspolitikens betydelse. Vi delar\r\nsynen på att den jordbrukspolitik som förs i dag är djupt orättfärdig.\r\n\r\nEn fråga som jag särskilt skulle vilja lyfta fram är frågan om utländska\r\ninvesteringar. Den nämns på några håll i propositionen. Som fakta kan\r\njag säga att år 2000 hade svenska företag tre gånger så stora investeringar\r\ni fattiga länder som det samlade biståndet det året, så man förstår att\r\ndetta är en viktig företeelse. Svenska företag har styvt 170 000 direkt\r\nanställda i fattiga länder. Indirekt berörs naturligtvis oerhört många\r\nfler.\r\nHär saknar jag dock lite grann frågan: Om detta är en viktig faktor,\r\nhur utvecklar vi det då ytterligare? Hur får vi företag att ta steget\r\natt investera i de här länderna, väl medvetna om att de kommersiella\r\nförutsättningarna ofta är sämre och riskerna ofta större? Vad gör vi åt\r\ndet? Riskkapitalfrågor är någonting som man tänker på.\r\nEn punkt som nämns i propositionen som jag själv känner stor sympati\r\nför är frågan om migrationspolitiken. Det är väl känt att de pengar som\r\nfolk som arbetar i andra länder överför tillbaka till sina hemländer\r\nfaktiskt utgör ett större belopp än det samlade globala biståndet. Här\r\ntror vi att det finns ett betydande utrymme att öka personrörligheten\r\nglobalt. Inte minst innebär den demografiska utvecklingen i de rika\r\nländerna att vi kommer att ha ett akut behov inom bara 10, 15 eller 20\r\når av att kraftigt öka invandringen.\r\nMin avslutande punkt, som går emot mina egna regler, är en ytterligare\r\nfaktor som jag tycker i viss mån saknas, nämligen frågan om arbetsmarknaden\r\noch den dimensionen. I Sverige i dag är vi inte alltid ense i sak med\r\nkollegerna på den fackliga sidan, men vi är totalt ense om vikten av\r\natt detta är en enormt viktig fråga för att skapa demokrati, för mänskliga\r\nrättigheter samt för utveckling och tillväxt.\r\nNågon sade någon gång att det bästa som EU har åstadkommit var att gå\r\nfrån bom bom bom till bla bla bla. Det är rätt vanvördigt, men jag skulle\r\nvilja säga att arbetsmarknadsrelationer på den grunden - att inte kivas\r\nutan att hitta ett vettigt samtal och kunna lösa frågor i fredlig\r\nsamverkan och dialog - är oerhört centralt. Det skulle vi gärna vilja se\r\nmer av i den här propositionen. Det är en dimension som vi tycker saknas\r\nlite.\r\nBirgitta Ohlsson (fp): För det första gläder det oss i Folkpartiet\r\nväldigt mycket att Svenskt Näringsliv talar så pass positivt om en öppnare\r\noch friare invandring. Det tycker vi är väldigt glädjande.\r\nMin fråga gäller egentligen organiseringen av företagare i u-länder. Vi\r\npratar ofta och med rätta om att man ska satsa på fackföreningar i\r\nu-länder, och det är väldigt bra att de byggs upp och blir starka.\r\nSamtidigt talar man inte så mycket om hur svårt det är att driva ett\r\nföretag i länder som är korrumperade och där lagar ändras från dag till\r\ndag. Vad gör ni konkret för att stötta dem som startar företag, inte\r\nminst bland den inhemska befolkningen? Finns det någon form av\r\nsamarbeten?\r\nLotta N Hedström (mp): Du nämnde hur-frågorna i början, och vi håller\r\nverkligen med om att de är svåra. Hur menar Svenskt Näringsliv att vi\r\nska handskas med svensk vapenexport i ljuset av en hållbar och rättvis\r\nglobal utveckling?\r\nRosita Runegrund (kd): Jag har en fråga när det gäller avbindningen av\r\nbiståndet. Det kom inte upp i de här olika målen. Hur ställer ni er\r\ntill det?\r\nBjörn Hamilton (m): Jag håller med om att det är en väldigt omfattande\r\nproposition och att allt på något sätt är viktigt, som du sade. Man\r\nsaknar kanske prioriteringarna. Då undrar jag: Hur skulle Svenskt\r\nNäringsliv vilja prioritera? Du angav några saker här, men du kanske kan\r\nutveckla det.\r\nSedan är ju detta med hur också väldigt viktigt. Har ni några specifika\r\nsynpunkter på hur man mer i detalj skulle kunna hantera de här frågorna,\r\nutöver det du har sagt?\r\nGöran Norén: Organisationen av företagare i u-länder - så uppfattade\r\njag den första frågan. Jag kan glädja Birgitta Ohlsson med att vi precis\r\nför tillfället håller på, tillsammans med våra fackliga kamrater, att\r\nförsöka starta ett projekt som har just det som syfte: att diskutera\r\narbetsmarknadsrelationer och visa hur det fungerar. Från vår sida handlar\r\ndet naturligtvis också om att hjälpa till med att bygga upp partsrelationer\r\noch parter i länderna. It takes two to tango. Det behövs två stycken\r\nsom har den här relationen.\r\nVi har ambitionen att tillsammans med våra fackliga kolleger bygga upp\r\nett program just för insatser i tredje världen på det här området.\r\nVapenexporten är en knepig fråga. Jag ska göra det enkelt för mig genom\r\natt säga så här: Enligt FN:s regelverk är självklart självförsvar i\r\nvissa former helt tillåtet. Därmed behövs det också någon som någonstans\r\ntillverkar vapen. Svensk politik är restriktiv och har vissa regler för\r\nvem man får sälja vapen till. Du känner till allt detta med att man ska\r\nundvika krigszoner, riskområden och sådant. Det är en politik som vi\r\ntycker är rimligt balanserad.\r\nI avbindningsfrågan säger vi enkelt uttryckt så här: Konkurrens är\r\nväldigt bra. Vi är för det. Vi är också för att denna utveckling får ske\r\ni en takt som är harmoniserad med resten av världen. Det finns ingen\r\npoäng i att Sverige springer före här. Där ser vi vissa risker. Den\r\nsvenska resursbasen, som används i rätt stor utsträckning i det svenska\r\nbiståndet i dag, innebär också att det finns en koppling tillbaka. Det\r\nfinns en koppling till Folkrörelses-Sverige, det finns en koppling till\r\nnäringslivet och det finns en koppling till fackföreningarna. Det skapar\r\nett slags legitimitet för biståndet och för utvecklingspolitiken. Skär\r\nman av den strängen alltför abrupt i en utveckling där vi inte hänger\r\nmed den globala utvecklingen och vad andra länder gör ser vi en risk\r\natt man tappar legitimitet också i biståndet.\r\nDen sista frågan var den knepigaste: Hur gör vi? Vilka frågor är\r\nprioriterade från vår sida? Hur svarar vi på hur-frågan? Om jag skulle\r\nförsöka prioritera ytterligare några utöver dem som jag nämnde som\r\nviktiga skulle jag peka på väldigt mycket av det som Sida har jobbat med\r\nunder senare år och som handlar om good governance, fungerande infrastruktur\r\noch fungerande samhällsinstitutioner. Inte minst i ett näringslivsperspektiv\r\när rättssäkerheten viktig - att man kan lita på att få rätt i en domstol,\r\natt det finns ett konkursväsende som fungerar, att det finns något\r\nslags rimlig legal säkerhet. Detta är helt centralt för att man ska\r\nvåga ta risker, och företagande handlar väldigt mycket om att ta risker\r\npå ett kalkylerat sätt. Den frågan tror jag är oerhört viktig.\r\nJag vill också nämna uppbyggnaden av ett lokalt näringsliv, något som\r\nofta kan ske i bra former, kanske i partnerskap med företag från andra\r\nländer. Det kan vara svårt för ett företag i ett u-land att komma i\r\ngång ordentligt på egen hand. När man pratar med folk som kommer från\r\nsådana företag visar det sig ofta att medan vi i i-världen har våra\r\nhinder ligger hos dem ett ännu större problem på utbudssidan. Företagen\r\nhar svårt att leverera tillräckligt mycket och tillräckligt god kvalitet\r\nav det som våra företag i i-världen vill ha. Ta till exempel kaffeexport\r\noch sådana saker. Det finns mycket bra sådant, men då måste man kunna\r\nsälja regelbundet, punktligt och med tillräcklig kvalitet till de kunder\r\nsom finns i till exempel Europa. Det är inte så många som klarar av det\r\ni dag. Där behövs det en uppbyggnad av strukturen.\r\nNu är det säkerligen en massa saker jag har glömt. Good governance,\r\nskrev jag ned här. Prioriterat? Näringslivsutveckling. Hur-frågan.\r\nVår erfarenhet är att väldigt mycket av samhällets positiva utveckling\r\nhar en ganska tydlig ekonomisk koppling. Det är ingen automatik i att\r\nman får demokrati och bra miljö bara för att man får en ekonomisk\r\ntillväxt, men på något sätt hänger dessa väldigt starkt ihop. Vi ser alltså\r\nen väldigt tydlig funktion i just frågan om att skapa en ekonomisk\r\ntillväxt. Med denna skapar man resurser som ger samhällena möjlighet att\r\nbygga upp den här strukturen. Vi vet erfarenhetsmässigt att handeln är\r\nen viktig faktor, att villkoren för utländska investeringar är en viktig\r\nfaktor och att utbildning är en mycket viktig faktor i de här länderna.\r\n\r\nDet var inte särskilt konkret men så konkret som jag kan bli här.\r\nOrdföranden: Tack för det, Göran Norén och Svenskt Näringsliv. Då går\r\nvi raskt över till den andra delen av arbetsmarknadens parter, nämligen\r\nKeth Tapper och Lars Bengtsson från LO/TCO:s biståndsnämnd.\r\n9. LO/TCO:s biståndsnämnd\r\nKeth Tapper: Jag representerar LO. Jag vill också tacka för inbjudan\r\natt få komma hit till denna hearing.\r\nJag vill börja med att säga att vi tycker att regeringens förslag till\r\nny utvecklingspolitik är ett stort steg framåt. Det innehåller mycket\r\nnytänkande. Vi delar fullt och fast målet om att rättighetsperspektivet\r\nska vara överordnat allt och vara i centrum för våra biståndsinsatser.\r\nMen vi menar också att förslaget innehåller en stor utmaning, inte\r\nminst när det gäller att samordna den svenska politiken på våra olika\r\npolitikområden.\r\nVi har pratat väldigt mycket om mänskliga rättigheter, något som ju\r\nligger i rättighetsperspektivet. Det är en mänsklig rättighet att ha\r\nett jobb - ett anständigt jobb med en anständig lön, med en anständig\r\narbetsmiljö och med ett inflytande i den egna arbetssituationen.\r\nILO, FN:s organ för arbetsmarknadsfrågor, beräknar att någonstans mellan\r\n1 ½ och 2 miljarder människor antingen står helt utanför möjligheten\r\ntill arbete, är undersysselsatta i väldigt hög grad, är barnarbetare\r\neller finns inom den informella sektorn. Vi menar att det är ett ofantligt\r\nresursslöseri med människor när vi inte kommer åt den problematiken. Vi\r\nmenar att detta måste stå i centrum.\r\nILO säger också i sina konventioner om mänskliga rättigheter att graden\r\nav ekonomisk utveckling inte ska vara avgörande för respekten för de\r\ngrundläggande mänskliga rättigheterna i arbetslivet. Det betyder att\r\nockså utvecklingsländer ska kunna respektera de grundläggande mänskliga\r\nrättigheterna i arbetslivet. Detta ska inte vara avhängigt av en viss\r\nekonomisk nivå.\r\nJag tror att det var min kollega från Naturskyddsföreningen som sade\r\natt \"hållbar och rättvis\" är lite kaka på kaka, och jag håller med om\r\ndet. En hållbar utveckling innehåller per automatik att den är rättvis.\r\nVi menar att det inte finns någon möjlighet att få en hållbar ekonomisk,\r\nsocial eller demokratisk utveckling om vi inte sätter upp mänskliga\r\nrättigheter som ett villkor i alla sammanhang, inklusive i våra\r\nbiståndsinsatser.\r\nJag går så tillbaka till den informella ekonomin, utanförskapet,\r\nmarginaliseringen, alla de människor som står utanför det formella och det\r\nrättsligt bundna samhället. Detta är en av de största utmaningarna som\r\nvi måste ta tag i. I dag växer många så kallade ekonomiska frizoner\r\nenormt. Den informella ekonomin är den som växer snabbast i de allra\r\nflesta utvecklingsländer.\r\nInformell ekonomi är ingen ekonomi som kommer samhället i fråga till\r\ngodo. Den innebär ingen utveckling av de gemensamma resurserna i det\r\nsamhället. Det kan vara kortsiktiga vinster för företag ibland. Det är\r\nockså en majoritet kvinnor i den informella sektorn och i de ekonomiska\r\nfrizonerna. Det förekommer siffror på upp till 80 %. Här finns också\r\nväldigt många barn.\r\nVi menar att det inte kan vara rimligt att arbetskraft ska reas ut i\r\ndessa länder. En del tvingas till det; i andra fall beror det på att\r\nländerna inte har en demokratisk struktur eftersom de inte kommer in i\r\ndet internationella handelssamarbetet. En annan väldigt viktig faktor\r\när därför, tycker vi, att man tar bort hinder och orättvisor när det\r\ngäller de fattiga ländernas tillträde till kanske framför allt den\r\ninternationella handelsmarknaden.\r\nJag kan ta ett exempel på detta med ekonomiska frizoner kopplat till\r\nfackliga organisationer. I Kina är det hur många hundra ekonomiska\r\nfrizoner som helst. De växer dag för dag. Det finns inga fria fackföreningar\r\ndär. I Kenya, med den nya regeringen och sina fria fackföreningar, har\r\nman också många ekonomiska frizoner. Där har man nu beslutat att Kenyas\r\narbetslagstiftning gäller i hela landet, oavsett om det är frizon eller\r\ninte. Där kan man se lite grann vad fria, demokratiska fackliga\r\norganisationer kan spela för roll, beroende på hur landets regering agerar.\r\n\r\nKvinnor har nämnts. Vi tycker att det är bra att de finns med i\r\nrättsperspektivet. Frågan är om det räcker. Kanske skulle jämställdhetsfrågorna\r\noch kvinnornas roll som outnyttjad - men utnyttjad på ett negativt sätt\r\n- resurs i många u-länder i dag sättas i särskilt fokus.\r\nArbetsmarknaden har nämnts, inte minst av Svenskt Näringsliv. Vi har nu\r\nett begynnande intensivt samarbete även när det gäller biståndsinsatser.\r\nVi tror att man måste utveckla dialogen mellan parterna som en faktor\r\nför att nå hållbar ekonomisk och annan utveckling i de här länderna. Vi\r\ntror också att trepartsdialogen, där regeringen alltså tar aktiv del i\r\ndetta tillsammans med de övriga parterna, är väldigt viktig.\r\nILO, återigen, tar fram flera rapporter som visar att på de platser där\r\nde mänskliga rättigheterna tillämpas i praktiken ser man en större\r\nekonomisk utveckling och ett mer friktionsfritt samarbete mellan parterna,\r\noch allt detta bidrar positivt till en ekonomisk tillväxt.\r\nVi tror att det måste finnas konfliktlösningsmekanismer på arbetsmarknaden\r\nsom aktivt tas fram av parterna och även följs och respekteras av\r\nparterna.\r\nNär det slutligen gäller företag, framför allt multinationella företag,\r\nförespråkar vi bindande regler. I dag är det lite grann så att de\r\nslipper igenom det rättsliga nätet. Det tror vi är ett problem. Vi har\r\nsedan länge drivit frågan om att ge framför allt ILO:s men också OECD:s\r\nregler för multinationella företag en bindande struktur.\r\nMellan parterna på global nivå pågår också fler och fler samarbeten när\r\ndet gäller att reglera villkoren för löntagarna i form av så kallade\r\nglobala avtal inom olika branscher. Det finns 23 sådana avtal i dagsläget,\r\noch det arbetet fortsätter förstås från bland annat vårt håll.\r\nLars Bengtsson: Jag tänker fortsätta med att gå lite närmare in på\r\npropositionens innehåll och skrivningar. Det är framför allt två punkter\r\nsom jag tänker beröra. Den ena har berörts av Sida, Forum Syd och kanske\r\nnågon mer, och det handlar om koordineringsfunktionen. För att inte ta\r\nupp tid tar jag ingen argumentation där. Jag tycker att Forum Syd och\r\nSida hade bra argument kring den.\r\nVi, från LO/TCO:s biståndsnämnd, är väldigt glada över att fackföreningsrörelsen\r\ni propositionen har lyfts fram på det sätt som gjorts på flera ställen,\r\nbåde i kapitel 5 och i kapitel 6 och framför allt under punkterna om\r\nolika aktörer. Det finns dock ett problem i det hela - jag vet inte vad\r\ndet beror på, kanske på att det gick väldigt snabbt när propositionen\r\nskrevs - och det är att halva arbetsmarknadens organisationer har tappats\r\nbort.\r\nVad jag menar är följande: Om man tittar på aktörerna när det gäller\r\natt delta i att utforma politiken - vi ser propositioner som en ram som\r\nska fyllas med innehåll, och detta ska bland annat aktörerna i Sverige\r\nvara med och utforma - ser man att det finns väldigt bra skrivningar om\r\nhur näringslivet och fackföreningsrörelsen kan delta när det gäller det\r\nprivata området. I de båda kapitel där man tar upp de offentliga aktörerna,\r\nvilket jag tolkar som statliga och kommunala institutioner och\r\nlandstingsinstitutioner, berörs däremot inte de fackliga organisationerna\r\neller den parten inom det området.\r\nVi tror att de fackliga organisationerna på både den privata och den\r\noffentliga sidan har mycket att bidra med, både när det gäller att skapa\r\nen bra dialog med arbetsgivarna och också för att utveckla verksamheten\r\nsom sådan.\r\nVi kan se exempel i de verksamheter vi har hemma i Sverige. För att ta\r\nnågonting ur luften har vi Lärarförbundet och Vårdförbundet, som å ena\r\nsidan har en traditionell facklig inriktning men å andra sidan också\r\ndriver och deltar i utvecklingen av verksamheten. I sitt internationella\r\nutvecklingssamarbete har de samma frågor på agendan.\r\nDärför är det viktigt att man inte glömmer bort den här delen när det\r\nslutliga dokumentet kommer.\r\nJag nöjer mig med de här två frågorna. Tack så mycket för att vi fick\r\nkomma!\r\nCarina Hägg (s): Till företrädaren för kooperationen ställde jag frågan\r\nom att verka i en rättsosäker miljö. Representanten för Svenskt Näringsliv\r\ntalade om att man måste ha en rättssäkerhet för att våga satsa och göra\r\ninvesteringar. Till er blir det naturligt att ställa frågan om arbetsrätten,\r\neller mer precist: Upplever ni när man talar om att stärka lagstiftning,\r\navtal och sådant att man betraktar arbetsrätten som lika viktig som,\r\noch likvärdig med, andra rättsliga områden?\r\nAgne Hansson (c): Ni talade om att ni arbetar tillsammans med Svenskt\r\nNäringsliv ute på fältet. Det handlar naturligtvis också mycket om att\r\nfå i gång det civila samhället. I det sammanhanget vill jag ställa en\r\nfråga som möjligen är traditionell: Hur ser ni på detta med att avbinda\r\nbiståndet mer och mer? Är ni ense där?\r\nSedan vill jag ta upp det civila samhället - korruption, maktmissbruk,\r\nmötesfrihet och sådana saker. Arbetar ni också där tillsammans för att\r\nbygga upp partssamverkan eller partsmedverkan? Det är också en viktig\r\ndel av möjligheten att komma ur fattigdom och att lyfta människor\r\nlönemässigt, om man nu kan tala om det i de här sammanhangen.\r\nGöran Lindblad (m): Jag vill först konstatera att jag tycker att det är\r\nmycket glädjande att man från fackligt håll så kraftigt betonar just de\r\nmänskliga rättigheterna. Det tycker jag är bra, och det är vi många som\r\nbehöver arbeta vidare med när det gäller den globala utvecklingen.\r\nSedan till frågan. Från Svenskt Näringsliv konstaterade man att när det\r\ngäller bistånd är migrationen av en enormt stor betydelse. Är man nu\r\näven från fackföreningshåll beredd att säga att detta är mycket bra och\r\natt det är en vinna - vinna-modell, både för Europa, som behöver tillskott\r\nav arbetskraft, och för biståndsländerna som faktiskt får ett enormt\r\ntillskott genom denna migration?\r\nLotta N Hedström (mp): Min fråga handlar om en aspekt som bekymrar mig\r\nmycket, nämligen att vi ofta kräver, med rätta tycker vi, att vi ska ha\r\nen världsordning där man har ett reglerat arbetsliv med en rimlig\r\narbetsrätt där barnarbete inte förekommer och så vidare och att det ska\r\nfinnas sociala klausuler. Men understundom får man höra att detta av\r\nfattiga länder uppfattas som uttryck för kolonialistiska förhållningssätt\r\noch att det ibland utestänger fattiga länder från att kunna konkurrera\r\noch komma in på världsmarknaden. Hur ser ni på denna problematik?\r\nCarl B Hamilton (fp): Någon av er sade att bara halva arbetsmarknaden\r\nfanns med. Och då var det uppdelat på privat och offentligt. Men det\r\nsom jag trodde att du skulle säga var att lantarbetarna står utanför,\r\ndet vill säga de som inte tillhör den moderna sektorn, det vill säga\r\nfabriksarbete som vi som har ett u-landsperspektiv oftast tänker på.\r\nVad gör fackföreningsrörelsen för de människor som ofta är mycket mer\r\nutsatta för ett godtycke, inte minst från arbetsgivarens sida, nämligen\r\nlantarbetarna i u-länderna?\r\nMin andra fråga handlar om demokratimålet. Det kan ju inte finnas en\r\nfri fackföreningsrörelse med mindre än att det är demokrati. Därför är\r\njag förvånad över att detta demokratimål står mera distinkt och högt på\r\ner målhierarki.\r\nMin tredje fråga handlar om ett klargörande. Det gäller barnarbete. Det\r\nfinns en ILO-konvention om worse forms of child labour. Till exempel\r\nRädda Barnen är positivt till barnarbete och vill inte förbjuda det.\r\nVilken är er inställning i detta sammanhang?\r\nLars Bengtsson: Det samarbete som vi för närvarande håller på att bygga\r\nupp mellan Svenskt Näringsliv och LO och TCO bygger på, som Göran Norén\r\ntidigare var inne på, konfliktlösningar genom dialog i stället för\r\nkonflikter. Hur det ska gå till i verkligheten ute på fältet är en\r\ndiskussion som vi inte har påbörjat, utan den ska vi föra med de parter\r\nsom kommer att ingå i projektet framöver. Helt tydligt är att vi har en\r\nidé om att vi kan delta i den konkreta dialogen mellan parterna, men\r\nockså att parterna gemensamt kan utveckla idéer och gemensamma ståndpunkter\r\nexempelvis för uppbyggnad av ett rättssystem, ha uppfattningar om\r\nsocialförsäkringar, pensionsområdet och så vidare. Längre kan man i dag\r\ninte tala om vad det här projektet ska göra i detalj eftersom det blir\r\nen diskussion om detta mellan oss och de parter som vi kommer att jobba\r\nmed i ett särskilt land. Det är därför lite svårt att svara på frågan.\r\n\r\nKeth Tapper: När det gäller om vi tycker att arbetsrätten har fått lika\r\nstor plats som andra rättssystem i denna proposition kan jag svara nja\r\n- egentligen inte riktigt. Det säger jag mer med utgångspunkt i Sidas\r\narbete så här långt - inte när det gäller propositionen utan över huvud\r\ntaget när det gäller det svenska biståndet.\r\nVi gjorde nyligen en analys på Biståndsnämnden där vi tog fram landanalyser.\r\nDå hittade vi bara sex exempel på landanalyser som över huvud taget\r\nnämnde arbetsrätten som ett rättssystem som också måste utvecklas för\r\natt nå utvecklingsmålen. Det har lett oss till att ta ett initiativ som\r\nsäger att parterna här måste vara med, både näringslivet och facken.\r\nDärför är jag lite ambivalent i svaret. Jag säger inte tvärnej, och jag\r\nsäger inte jätteja, utan det skulle kunna göras mycket mer. Och vi vill\r\nta aktiv del i det.\r\nNär det gäller avbindning av biståndet har vi sagt att vi tycker att\r\nSverige inom EU ska gå i spetsen - och vi vet att man tänker göra det\r\n- och driva att avbindning ska vara för alla. Men då ska det verkligen\r\nvara så att det ska vara ett gemensamt EU-mål att vi avbinder vårt\r\nbistånd, så att det inte återigen skapas en konkurrenssituation där några\r\ngör det medan andra inte gör det. Då är det inte lika villkor som gäller.\r\n\r\nBeträffande partssamverkan och migration tror vi att det är enwin -\r\nwin-situation, men bara om rättighetsperspektivet ligger överst, det\r\nvill säga att man får de rättigheter som man ska ha. Det får inte vara\r\nfråga om en dumpning, utan det måste verkligen vara rättssystemet i\r\nlandet i fråga som gäller enligt EU:s miniminivåer.\r\nJag tycker att det är beklagligt när man ibland beskyller bland annat\r\nfackföreningar för att vara protektionistiska när de hävdar de grundläggande\r\nmänskliga rättigheterna. Vi har förståelse för att u-länder ibland kan\r\nsäga att de tycker att vi som rika länder har en möjlighet att på ett\r\ntyngre och starkare sätt driva våra frågor. Men vi anser att krav på\r\ngrundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet inte är protektionism.\r\nDet är snarare ett sätt att jämna ut så att ribban ligger på samma\r\nnivå överallt.\r\nNär det gäller lantarbetarnas situation har ILO som organisation också\r\ntagit fram minimivillkor som reglerar lantarbetarnas situation. Det är\r\nsant som sägs att det är den överlägset största gruppen arbetare runtom\r\ni världen. Detta börjar ratificeras från olika länder. Men det är en\r\nminiminorm för att reglera lantarbetarnas situation.\r\nDet finns två konventioner om barnarbete. Konvention 182 om de värsta\r\nformerna av barnarbete kom långt efter den första som handlar om\r\nminimiålder. Vi menar att barnarbete konserverar fattigdom. När jag säger\r\nvi menar jag den internationella fackliga rörelsen och det internationella\r\nsamfundet. Konvention 182 antogs med total enighet av alla tre parter.\r\nDet som görs i konvention 182 men inte i 138 är att man specificerar\r\nextremt farliga och skadliga barnarbetsmiljöer och att man så fort som\r\ndet bara går ska utarbeta en handlingsplan för att eliminera dem. I\r\növrigt gäller minimiregler. Vi tror att en kombination av dessa två är\r\nabsolut nödvändig.\r\nBeträffande demokratimålet står det i Biståndsnämndens stadga att vi\r\nska bygga fria och demokratiska fackliga föreningar. Det ingår i vår\r\nmålformulering. Även om vi inte hade tid att säga allt som vi tycker om\r\ndenna proposition så är demokratimålet naturligtvis oerhört viktigt.\r\nOrdföranden: Vi tackar Keth Tapper och Lars Bengtsson från LO/TCO:s\r\nbiståndsnämnd och går vidare till den sista institutionen. Det är Björn\r\nHettne från Göteborgs universitet som representerar alla universitet\r\nhär. Det är en stor och mäktig uppgift.\r\n10. En representant för svensk forskning\r\nBjörn Hettne: Jag tackar också för inbjudan på universitetens vägnar.\r\nUniversiteten har naturligtvis inte någon entydig uppfattning om dessa\r\nväldigt komplicerade frågor. Men i de remissvar som jag har gått igenom\r\när man ganska tillfredsställd med Globkomutredningen som en intellektuell\r\nprodukt, och de påpekanden som har gjorts i remissvaren har åtgärdats\r\ni propositionen som är mer stringent både teoretiskt och begreppsligt,\r\ntycker vi.\r\nDetta positiva omdöme får kompletteras med ett frågetecken, och det\r\ngäller innebörden av det helt centrala begreppet global utveckling.\r\nMycket av teoretiserandet kring utveckling har utgått från att utveckling\r\när en nationellt förankrad process där staten har setts som en viktig,\r\ndrivande aktör. Olika skolbildningar har i och för sig betonat olika\r\nproblem och lösningar, men den utgångspunkten har varit väldigt central\r\ni synen på utveckling.\r\nDetta läge har förändrats genom vad vi kallar globalisering - att\r\nnationella marknader och även produktionssystem i växande grad länkas\r\nsamman transnationellt, och man ser nationalstatens roll som mindre\r\navgörande. Styrförmågan avtar. I viss mån kan man säga att skeppet\r\nbefinner sig på drift.\r\nDet är stora förändringar som det handlar om. Det råder det i och för\r\nsig en stor akademisk debatt om. Men jag tror att man kan säga att vi\r\nbefinner oss i ett skymningsland mellan en döende ordning och en ännu\r\ninte etablerad ny världsordning. Dessutom ställs i dag olika principer\r\nmot varandra i världspolitiken - unilateralism kontra multilateralism\r\n- och så vidare.\r\nI detta läge kan en proposition om Sveriges bidrag till den globala\r\nutvecklingen egentligen bara ange kompassriktningar. Som jag ser det\r\nmåste global utveckling betyda en kvalitativ förbättring och en högre\r\ngrad av institutionalisering av de internationella relationerna, delvis\r\nsom en kompensation till det förhållandet att samhällsfunktioner inte\r\nlängre kan hanteras med framgång nationellt utan i högre grad måste\r\nhanteras transnationellt. Det avspeglas i begreppet globala gemensamma\r\nnyttigheter, global public goods, som har en central roll i utredningen\r\noch som också finns med i propositionen men som inte har nämnts så mycket\r\nhär i dag. Detta begrepp har ett stort akademiskt intresse och en lång\r\nhistoria.\r\nJag tror att den centrala utmaningen för en politik för global utveckling\r\nligger häri, alltså att globala mål förutsätter globala institutioner\r\noch en global implementering, och därav kommer kravet på samstämmighet\r\nsom ju har varit ett centralt begrepp i diskussionen här i dag.\r\nJag tror att man kan säga att regeringens förslag befinner sig i detta\r\nskymningsland mellan å ena sidan bilateralism och nationellt organiserad\r\npolitik och å andra sidan en mera konsekvent transnationellt organiserad\r\nverksamhet som bygger på multilateralismens principer, folkrättens olika\r\nkonventioner och så vidare. Detta innebär, vilket egentligen är min\r\npoäng, att en politik för global utveckling gäller förbättringen av\r\nmedlen, det vill säga institutionerna. Detta blir en central del av\r\nglobal utveckling.\r\nSamtidigt som mål och delmål uppfylls måste man arbeta med att effektivisera\r\nde övernationella institutionerna. Det handlar alltså om EU, om FN-systemet\r\noch så vidare. Kritiken av dessa institutioner saknar naturligtvis inte\r\ngrund. Men jag håller inte med om de remissvar där man menar att brister\r\ni dessa institutioner motiverar att man går förbi dem eller rent av\r\nåternationaliserar biståndet. Tvärtom måste en politik för global\r\nutveckling innebära stora satsningar på att reformera just dessa institutioner\r\nsamtidigt som man så att säga använder dem.\r\nDet sker också en förskjutning i den globaliserade världen av\r\nimplementeringen av utvecklingspolitiken mot det civila samhället som i sin\r\ntur, som vi har hört här i dag, opererar mer transnationellt och för\r\nglobal utveckling, och då inte bara biståndsfrågor.\r\nSamstämmighetskravet som jag ser som helt centralt i förslaget gäller\r\ninte bara samstämmighet mellan politikområden utan också mellan olika\r\ntyper av aktörer som opererar på olika nivåer av det globala systemet.\r\nBiståndet blir en av flera komponenter i en global utveckling och ska\r\ninte, tycker jag, sammanblandas med global utveckling. Därmed kan\r\nbiståndet kanske ges en mer precis och konkret innebörd. Jag tycker till\r\nexempel att av vår kunskap om biståndet som konfliktförebyggande medel\r\när väldigt dålig.\r\nTill sist två reflexioner som jag har haft under diskussionens gång.\r\nFrågan om jämställdhet mellan män och kvinnor skulle kanske trots allt\r\nkunna ges en mer strategisk roll i den framtida propositionen. Detta är\r\nnämligen en viktig signal till det internationella biståndssamhället,\r\nbiståndsverksamheten. Jag har mött en stor besvikelse hos kvinnliga\r\nintellektuella som upplever att detta mål har tagits bort. Det är klart\r\natt den skrivning som finns är bra, men symboliskt sett skulle man kanske\r\nge detta rollen av grundläggande perspektiv.\r\nDen sista frågan handlar om de samband som har nämnts här mellan demokrati,\r\nhandel, ekonomisk öppenhet, tillväxt och så vidare. Här är universiteten\r\nväldigt bra på att problematisera men kanske inte på att komma med så\r\nmånga lösningar. Men jag tror att en viktig reflexion är att koherens,\r\nsamstämmighet, mellan politikområden förutsätter att man har sambanden\r\nmellan politikområdena rätt så klara för sig. Ett förenklat sambandstänkande\r\när alltså fel konsekvens om man ska koordinera mellan områden. Här krävs\r\nalltså en djupare analys och kanske också mer samarbete med forskningsvärlden\r\nnär det gäller dessa frågor.\r\nOrdföranden: Vi går raskt över till frågorna.\r\nRosita Runegrund (kd): När det gäller att stärka institutionerna i de\r\nolika länderna har jag en fråga utifrån att institutionerna i många\r\nländer där det är konflikter utarmas genom så kallad brain drain. Vad\r\ntycker Björn Hettne att man skulle kunna göra när det gäller institutionernas\r\nansvar i fråga om samarbete länder emellan?\r\nBerndt Ekholm (s): Det är intressant att Björn Hettne så tydligt noterar\r\ndet globala samarbetet. Björn Hettne är den ende som så tydligt har\r\nmarkerat det. Jag undrar om du med det menar att vi bör ge mycket större\r\ntyngd åt det multilaterala biståndet? Menar du att den kritik som finns\r\nmot WTO måste leda till en starkare reformering av WTO för att möta upp\r\nmot den här globala ansatsen? Menar du att Världsbankens politik inte\r\nräcker till för att möta dina tankegångar? UNCTAD var en organisation,\r\nmen den är strängt taget död - den gör i alla fall inte mycket nytta\r\nom man talar med människor i FN-systemet. Kan du åtminstone på några\r\npunkter konkretisera vad det är för förändringar som du vill se för att\r\nmöta upp mot denna globala samstämmighet?\r\nAgne Hansson (c): Björn Hettne tog upp biståndet som en möjlig väg för\r\nkonfliktförebyggande arbete. Det saknas en del sådant i propositionen.\r\nJag delar den uppfattningen. Har du några tankar kring på vilket sätt\r\nriksdagen skulle kunna förbättra förslagen i den riktningen?\r\nEwa Björling (m): Universiteten har en oerhört viktig roll att spela i\r\nglobal utveckling när det gäller att förmedla kunskap och då också på\r\nett icke-egoistiskt sätt. Samtidigt ska detta ske i en värld där det i\r\ndag är stenhård konkurrens om forskningsmedel, vilket innebär att man\r\nalltid vill samarbeta med de starka universiteten med de bästa forskarna\r\ni världen. Då blir detta ganska motsägelsefullt. Visserligen säger man\r\natt man samarbetar med u-länder och att man tar hit doktorander från\r\nu-länder för att de sedan ska kunna förmedla kunskap hemma och så vidare.\r\nMen sanningen är ofta att det i stället sker en brain drain, det vill\r\nsäga att de stannar kvar här. Hur ser universiteten på det? Har ni någon\r\nlösning på hur man ska göra i stället?\r\nHolger Gustafsson (kd): Det var mycket intressant att höra beskrivningen\r\nhär och inte minst att den har en prägel av havet i Göteborg -\r\nkompassriktning, fritt drivande på havet och annat. Björn Hettne fokuserade\r\nockså mycket på institutionernas roll. Jag har en fråga till Björn Hettne\r\nsom akademiker. Är er bedömning när ni diskuterar detta att vi i den\r\nfria marknadsekonomin, som vi gärna pläderar för, behöver ha mer styrning\r\neller mindre styrning för att lyckas med dessa politiska och humanitära\r\nmål?\r\nKaj Nordquist (s): Det här föredraget stack ut ganska kraftigt från de\r\nandra. Det var oerhört intellektuellt stimulerande. Vad jag förstår\r\ndrar Björn Hettne en lans för multilateralt bistånd, stora transnationella\r\norganisationer och institutioner. Jag skulle vilja ställa några följdfrågor\r\ntill Björn Hettne i linje med vad Berndt Ekholm tog upp.\r\nVilken roll kan man i din modell se för det bilaterala biståndet i\r\nfortsättningen, vilken roll kan man se för bistånd som går via enskilda\r\norganisationer och på vilket sätt kan man se till att små grupper inte\r\nmarginaliseras och blir helt obetydliga från globala institutioners\r\nsynpunkt?\r\nCarl B Hamilton (fp): Jag vill anknyta lite grann till det som har sagts\r\ntidigare. Sverige är ju medlem av Europeiska unionen, och där finns det\r\nstarka krav på lojalitet och solidaritet i utrikespolitiken. Det ska\r\nvara en gemensam utrikespolitik så långt det är möjligt.\r\nJag har några frågor till Björn Hettne. Man kan göra några reflexioner\r\nom EU:s biståndspolitik. Men annars undrar jag: Hur ska vi använda\r\nEuropeiska unionen som ett instrument - bygga koalitioner med andra\r\nländer? Europeiska unionen blir vad medlemmarna vill att den ska bli.\r\nDet är inte någonting som svävar fritt. Det är inte något som har tagits\r\nupp här i dag, men hur ser du på Sveriges agerande inom Europeiska\r\nunionen för att uppnå dessa mål?\r\nBjörn Hettne: Mycket har handlat om de internationella institutionernas\r\nbetydelse, och jag har fokuserat på det lite grann. Jag ser inte att\r\nman kan göra någon typ av plus- och minusdiskussion när det gäller\r\nmultilateralism kontra bilateralism, utan jag ser multilateralismen och\r\nde transnationella institutionernas roll som en process i hela\r\nglobaliseringen och internationaliseringen. Och det gäller att få institutioner\r\nsom kan följa med i utvecklingen och hantera de problem som uppstår.\r\nNär det gäller just marknader och institutioner har jag själv en\r\nfavoritteori om detta, nämligen att marknadens expansion alltid kommer att\r\nskapa en viss turbulens som i sin tur kräver reglering, och regleringen\r\nskapar i sin tur en stelhet som man sedan löser upp genom en sorts ny\r\nmarknadsexpansion. För mig är detta ett dialektiskt spel mellan marknad\r\noch reglering. Frihandeln är reglerad för att bli så fri som möjligt,\r\nså jämlik mellan olika parter som möjligt, men den är inte fri i den\r\nmeningen att den är helt självreglerande.\r\nInstitutionernas roll är en konsekvens av hela denna globaliseringsprocess.\r\nTendensen är att marknaden hela tiden går före och att institutionerna\r\nhalkar efter. Där måste man aktivt politiskt driva globaliseringsprocessen.\r\nDär har jag vissa förhoppningar om just EU. Det finns en politik inom\r\nEU med inter group-relations som går lång tid tillbaka och som man har\r\ntillämpat i det tysta under ganska lång tid men som jag tror inte är\r\nsärskilt känd. Men jag ser det som en latent världsordning att fler\r\nländer organiserar sig regionalt och att man då skapar interregionala\r\növerenskommelser. Det här är någonting som överspelar både multilateralism\r\noch bilateralism. Det blir som en ny världsordningsmodell.\r\nI dagens läge är det ännu viktigare att dessa principer slås fast och\r\natt Sverige aktivt medverkar till EU:s utrikespolitik, det som brukar\r\nkallas interregionalism. Det finns avtal mellan till exempel EU och\r\nAsean. Det finns även Asienprocessen, The Asia-Europe Meeting, som spelar\r\nen väldigt viktig roll när det gäller att lite grann balansera USA:s\r\nagerande. Det finns liknande relationer mellan EU och Mercosur, den\r\nsydamerikanska regionala organisationen.\r\nJag är lite besviken över att Sverige engagerar sig så passivt i just\r\nEU:s externa agerande. Jag vet också att många inom EU är besvikna över\r\natt Sverige inte har gått fram hårdare och pläderat för sin modell för\r\nbistånd. Det skulle Sverige ha kunnat göra mycket mer för att utgöra en\r\nmodell för ett progressivt bistånd.\r\nNär det gäller att förmedla kunskaper och åstadkomma balans mellan\r\nu-länder och i-länder är det sant att forskningssamarbete väldigt mycket\r\nbygger på att man försöker nå de starkaste miljöerna. Där har Sida\r\nLinnaeus - Palme-programmet som åtminstone vi i Göteborg har tagit aktiv\r\ndel av. Problemet är bara att det blev en tumme jämfört med det\r\nursprungliga förslaget. Det var tänkt att vara tiodubbelt större. Nu blir\r\ndet mer en sorts försiktig försöksverksamhet. Men jag tycker att Sida\r\nska fundera över detta projekt igen och se vad man tycker om det och\r\nutvidga den verksamheten betydligt mer.\r\nUniversitetet har i dag egentligen inga egna resurser. Allt går till\r\nlöner, verktyg och så vidare, och alla nya resurser är externa för\r\nuniversitetets del, och det påverkar ju kunskapsutvecklingen en hel del.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det Björn Hettne. Därmed har vi klarat av de tio\r\nsärskilt inbjudna organisationerna. Då går vi över till det som blir\r\nandra halvlek och något kortare än första halvlek. Då är tanken att vi\r\nska ha ett friare meningsutbyte. Jag vill erinra om att i den proposition\r\nsom vi har att behandla och det utredningsbetänkande som kom tidigare\r\nhandlar det om målsättningarna, om samstämmigheten i politiken, det\r\nvill säga de andra politikområdena, och själva biståndet som traditionellt\r\nhar varit i fokus där man diskuterar Sveriges relationer med utvecklingsländer.\r\n\r\nAvslutande frågestund (frågor till UD, Sida, IOGT-NTO, Forum Syd m.fl.\r\n)\r\nVi hade ursprungligen tänkt att dela upp detta i de olika delarna, men\r\nvi ligger lite efter i tidsschemat. Därför håller vi ihop allt i en\r\nenda diskussion. Vi har ungefär en timme på oss. Därmed har vi möjlighet\r\natt rikta frågor även till även andra deltagare här, förutom de som\r\nhittills har varit uppe och som är beredda att svara på frågor och delta\r\ni diskussionen. Vi är alltså inte bundna till bara dessa tio särskilt\r\ninbjudna organisationer.\r\nLedamöter i utrikesutskottet har nu möjlighet att fritt ställa frågor\r\noch ta upp synpunkter till de inbjudna representanterna.\r\nLotta N Hedström (mp): Jag vill börja med att rikta en fråga till\r\nIOGT-NTO. Det handlar om en aspekt på frånvaron av alkohol och droger som\r\nutvecklingshinder. Hur skulle IOGT/NTO vilja hjälpa oss i utskottet med\r\natt göra ett bättre betänkande i detta avseende?\r\nBirgitta Ohlsson (fp): Jag har en fråga som riktar sig främst till\r\ndelegationen från Utrikesdepartementet.\r\nAlla värnar vi väldigt mycket om att man ska låta demokrati vara ett\r\ntydligare begrepp i biståndspolitiken. Men vi från Folkpartiet skulle\r\nvilja att det var ett överordnat mål. När man tittar på den konkret\r\nförda politiken finns det vissa grumligheter. Några av de länder som\r\nfår den allra största delen av svenskt bistånd är enpartistater och en\r\ndel kommunistiska stater som Vietnam och Laos. Det är bilateralt bistånd\r\nsom går direkt till diktaturstater och också korrumperade länder.\r\nDetta gäller också det bistånd av svenska skattepengar som går via\r\nfrivilligorganisationerna. Jag kan ta ett exempel. Forum Syd ger pengar\r\ntill Svensk-kubanska föreningen som ägnar sig åt hyllningsskrifter om\r\nFidel Castros diktatur, vilket jag tycker är ganska osmakligt.\r\nMin nästa fråga rör följande: I årets biståndsbudget från regeringen\r\nfinns det ingen direkt specificering av vad pengarna ska gå till. Det\r\nfinns viss specificering när det gäller pengar till olika FN-organ med\r\nmera, men inte vad gäller regioner i världen. Som folkpartist är jag\r\nganska van vid att Socialdemokraterna använder biståndet som ett slags\r\nbudgetregulator som inte prioriteras tillräckligt högt. Att inte definiera\r\nvad pengarna konkret ska gå till öppnar för att de också kan användas\r\ntill sådant som inte är bistånd, exempelvis internationella insatser\r\neller försvar.\r\nBerndt Ekholm (s): Eftersom vi nu har slagit ihop allt i en enda klump\r\nhar jag tre frågor, en om målinriktningen - en huvuddragsfråga - och\r\ntvå på politikområden.\r\nDen första frågan har en viss koncentration på ekonomisk tillväxt och\r\ndet huvuddrag som finns. Vi har ju under åren lärt oss ganska mycket om\r\nhur viktigt det är för utvecklingen att vi har ekonomisk tillväxt och\r\natt vi har en fungerande marknadsekonomi för att det ska bli ett bra\r\nresultat. Vi vet också att det är stor skillnad när man applicerar\r\nmarknadsekonomin på i-landsmiljö, det vill säga förutsättningarna i en\r\ni-landsmiljö respektive en u-landsmiljö. Jag vet ju efter att ha varit\r\nmed flera år nu att det råder ganska delade meningar om hur öppna\r\nmarknader ska få vara. Det har redan delvis kommit fram här i diskussionen\r\nmellan i-länder och u-länder, och kanske till och med mellan u-länder\r\noch u-länder. Många hävdar att u-länderna behöver skydda sig mot i-länderna\r\nmedan i-länderna inte behöver skydda sig mot u-länderna. Det gäller\r\njordbrukspolitik, men det kan gälla andra områden också. En del hävdar\r\natt det räcker att vi har ett övergångsskydd som varar några år, exempelvis\r\nde här TRIPS-reglerna. En del vill hävda att vi behöver ett permanent\r\nskydd, kanske särskilt för jordbruket, för att trygga livsmedelsförsörjningen.\r\n\r\nJag skulle vilja fråga professor Ari Kokko som kommer från Handelshögskolan\r\ni Stockholm, som också är ledamot av Sidas styrelse, och som jag vet\r\nhar forskat mycket på marknadsekonomins utveckling, bland annat i Vietnam,\r\nhur han ser på de här frågorna om skyddsbehov, men också om hur\r\nmarknadsekonomi kan utvecklas i u-landsmiljö. Jag vill också ställa samma\r\nfråga till Forum Syd. Det var den första frågan.\r\nDen andra frågan gäller området säkerhets- och försvarspolitik. När vi\r\nhade en utfrågnin om Globcom tog jag upp vapenexportfrågan som, så långt\r\njag minns, egentligen inte alls var behandlad i Globcom. Jag tycker nog\r\natt det var lite konstigt. Nu berör propositionen den frågan, om än\r\nkortfattat. Jag vet dock att flera NGO:er, särskilt från kyrkornas sida,\r\nhar uttalat kritik i samband med Globcomutredningen, och en av de\r\nskarpaste kritikerna har varit Diakonia. Jag skulle nu vilja ställa frågan\r\ntill Diakonia hur ni ser på propositionens behandling. Den tar ändå upp\r\nden här frågan: frågan i sig när det gäller vapenhandel, dess koppling\r\ntill fattigdoms- och rättighetsperspektiven men också kopplingen till\r\nsamstämmighet i politiken.\r\nDen tredje frågan berör handeln och näringen. Jag tycker att såväl svensk\r\nimport som svensk export är väldigt viktigt för utvecklingen, och det\r\nsammanhänger naturligtvis med synen på marknadsekonomi. Jag är nyfiken\r\npå hur den nya politiken i propositionen nu kan bidra till att det här\r\nutvecklas och att olika politikområden stöder varandra i den här\r\nutvecklingen. Jag vet att Svensk Projektexport, som jag tror är närvarande\r\nhär, har haft synpunkter på den här politiken, och jag skulle vilja\r\nveta hur ni ser på politikens former på exportområdet för att bekämpa\r\nfattigdomen. Jag skulle också vilja rikta samma fråga till Sweden\r\nConsultants, som ju också har en inriktning på exportområdet.\r\nJag ser inte att det finns någon representant för importsidan, så jag\r\navstår från att fråga om importen. Jag nöjer mig med de här exportfrågorna.\r\n\r\nAnnika Söder, Utrikesdepartementet: Herr ordförande, jag uppfattade\r\nbara frågor från Birgitta Ohlsson. Regeringen delar självfallet synen\r\npå demokratin som central för utvecklingsfrågorna, och det framgår av\r\ndet rättighetsperspektiv som vi föreslår för hela politiken och det\r\nhuvuddrag som ska gälla både för hela politiken och för biståndssamarbetet.\r\n\r\nVi tror att det är viktigt att fortsätta dialog och samarbete med länder\r\nsom inte är fullt utvecklade demokratier och att inte lämna dem helt åt\r\nsitt öde. Därför tror vi att det bistånd som vi ger till länder som\r\ninte har kommit hela vägen i demokratiskt hänseende mer ska inriktas på\r\natt användas för en vettig dialog med länderna. Det gör vi bilateralt,\r\noch vi gör det också till exempel genom EU. Några exempel på det här\r\när Vietnam och Laos. I dagarna kommer vi att överlämna ett dokument\r\ntill Vietnam där vi talar om att vi inte längre kan ge dem budgetstöd\r\neftersom de inte har en transparent budget. Det hänger också samman med\r\natt den del av budgeten som sannolikt inte är transparent handlar om\r\nförsvarsutgifter, och vi tycker att det är rimligt att vi, om vi skulle\r\ngå in med medel rakt in i budgeten, också vet vart de pengarna tar vägen.\r\nVi tror fortfarande att det är angeläget att ha ett samarbete med\r\nVietnam i den meningen att det innebär att vi kan upprätthålla dialogen.\r\nJag tror för övrigt att Claes Borgström just har genomfört ett\r\nMR-dialogmöte i Vietnam i dagarna.\r\nBudgetpropositionens ramar för medel är angivna regionvis. Vi tycker\r\natt det är viktigt att informera riksdagen om de regionvisa anslagen.\r\nSamtidigt kan vi få problem om vi binder oss landvis, till exempel om\r\nett land inte längre skulle vara värdigt bistånd och vi kommer fram\r\ntill att det ska innehållas, vilket till exempel inträffade med Zimbabwe\r\nför några år sedan. Vi tror också att det är viktigt att vi regelbundet\r\ninformerar utrikesutskottet om de överväganden som vi och Sida gör när\r\ndet gäller landramar, och det är då huvudsakligen Sida som tar de\r\nslutliga besluten om hur mycket pengar som går till olika länder.\r\nNär det gäller utgifter inom biståndsramen och riskerna för att de skulle\r\ngå till militära insatser så följer vi OECD:s dagsregelverk, och det\r\nförbjuder att vi finansierar fredsbevarande trupp med biståndsmedel.\r\nAri Kokko, Sida: Jag fick två frågor, en som gällde skyddsbehovet för\r\nu-länder permanent och temporärt, och en som gällde utvecklingen av\r\nmarknadsekonomi och vilka erfarenheter man kan dra av olika länders\r\nutveckling.\r\nVad gäller skyddsbehov går det att hitta väldigt goda teoretiska skäl\r\nför att använda uppfostringstullar i ett inledningsskede när ett land\r\nöppnar en marknad och börjar delta i den internationella ekonomin. Men\r\nnär man kommer till praktiken finns det väldigt stora svårigheter i att\r\ntillämpa dem på ett systematiskt sätt. Det är svårt att identifiera de\r\nindustrier som skulle kunna dra nytta av skyddet för att sedan så\r\nsmåningom kunna konkurrera på lika villkor. Det är svårt att uppnå\r\neffektiviteten, därför att skyddet ofta ger utrymme för kostnadsökningar,\r\noch det utrymmet använder man. I synnerhet är det väldigt svårt att\r\navsluta skyddet.\r\nDe här problemen gör att om man ska säga något väldigt generellt så\r\nkanske det vore lättare att tala om standardisering, transparens och\r\nneutralitet när det gäller u-länders deltagande i internationell handel.\r\nDet är möjligt att de behöver visst skydd, kanske till och med under\r\nlånga tidsperioder, men då är det viktigt att vi börjar fundera på samma\r\nskyddsnivå för alla sektorer så att man minskar korruption, komplikationer\r\noch brist på transparens. Det ger också marknaden möjlighet att styra\r\nresurser. En sektor som har goda förutsättningar har ju då nytta av ett\r\nsådant skydd i större utsträckning än en sektor som har dåliga\r\nförutsättningar, svaga komparativa fördelar.\r\nHär ska man kanske också komma ihåg - och vi glömmer den ofta - valutans\r\nroll. Den kan påverka konkurrenskraften överlag. Ett problem i många\r\nu-länder är att man väljer fel värde på valutan. Det är inte marknadsbestämt.\r\nTittar vi sedan på marknadsekonomins utveckling, tillväxtpotentialen,\r\nså tror jag att det är viktigt att börja i rätt ända med de länder som\r\nverkligen har anammat marknaden under de senaste årtiondena. Det går\r\ninte att undvika Kina och Vietnam och se den enorma utveckling och\r\nminskning av fattigdomen som har skett i de länderna. Det visar på\r\npotentialen för många u-länder.\r\nSamtidigt tror jag att båda de här exemplen också visar på några av\r\nriskerna och kraven när man inför marknad på ställen där sådan inte har\r\nfunnits i en väl utvecklad form. Det finns en enorm risk till exempel\r\natt styra aktörer, kidnappa utvecklingsprocessen och skapa snedvridningar\r\npå någonting som egentligen inte är en fri marknad. Både i Kina och i\r\nVietnam handlar det väldigt mycket om statliga företag som har tagit åt\r\nsig den här rollen och som i dag i stor utsträckning verkar som\r\nbromsklossar för fortsatt utveckling.\r\nDen potential som finns måste alltså tyglas. Jag tror att det finns\r\nstörre krav på regleringar av de här nya, unga marknaderna, i synnerhet\r\nunder perioder då en marknadskultur eller vad vi ska kalla det - ett\r\nsocialt kapital - utvecklas, standarder för hur man beter sig. A rule\r\nof law, brukar man tala om i de här sammanhangen. Så länge den inte\r\nfinns kanske regleringsbehovet och genomlysningsbehovet i största\r\nallmänhet är större.\r\nEsbjörn Hörnberg, IOGT-NTO: Vi samarbetade med Globkom för att försöka\r\nfå upp alkoholen som utvecklingshinder i utredningen. När vi visade på\r\nSveriges utveckling för ungefär hundra år sedan framgick det att det är\r\nrätt självklart att det är ett hinder för utvecklingen i varje land,\r\ninte bara här i nord utan även i syd. Jämför vi sedan situationen i dag\r\ni Sverige och EU, när vi släpper på våra restriktioner i den europeiska\r\ngemenskapen, med det tryck som finns på utvecklingsländerna så är det\r\nbara en viskning i stormen, kan man säga. Den marknadsföring av\r\nalkoholprodukter som sker mot speciellt länder i Asien och Afrika och mot\r\nsvaga grupper, kvinnor och barn, av den alkoholindustri som finns är så\r\netiskt oförsvarbar att vi har svårt att egentligen greppa den. Därför\r\ntycker vi att en fråga som enligt Världshälsoorganisationen kräver 3,5 %\r\nav alla dödsfall bör komma med i ett utvecklingsarbete. Den bör finnas\r\nmed där.\r\nDet här är inte enbart en hälsofråga. Vi ser med glädje att Sida i sin\r\nnya hälsopolicy har tagit upp den som en viktig del i Hälsa är välfärd,\r\nmen vi skulle också vilja att den fanns med i hela det svenska\r\nutvecklingssamarbetet. Detta innefattar också komponenter inom andra områden,\r\ninte bara bistånd och till exempel folkrörelsebiståndet utan även inom\r\nhandelsområdet. Alkoholen är ingen vanlig vara utan ska behandlas som\r\nen mycket speciell produkt, och det har vi också sagt i vårt remissyttrande.\r\n\r\nEtt bra exempel på hur man kan arbeta med frågan om alkohol som\r\nutvecklingshinder har vi i ett land som har varit uppe här flera gånger,\r\nnämligen Vietnam. Där har vi, genom att visa på ett förebyggande arbete\r\npå det lokala planet men också parallellt med det information, utbildning\r\noch samarbete för den politiska eliten och parlamentet, lyckats få till\r\nstånd en beredskap att nu gå vidare med både alkoholpolitiska åtgärder\r\noch förebyggande, rehabilitering och sociala åtgärder.\r\nMaud Johansson, Forum Syd: När det gäller vikten av u-länders möjlighet\r\natt skydda sig pratar vi framför allt om det som är knutet till livsmedel,\r\ndet vill säga matproduktion. Vi tror att det är viktigt att se\r\nmatproduktionen är lite annorlunda än annan produktion. Det är på två\r\navgörande sätt som det ganska kvalitativt skiljer sig från annan produktion.\r\nDet ena är att jordbruksproduktionen är så nära knuten till naturresurser\r\noch miljöfrågor, och det andra är att det utgör den största försörjningskällan\r\n- det rör sig om ett par miljarder människor, siffran 2,4 miljarder har\r\njag sett någonstans.\r\nMan måste se det i relation till det mera rena marknadstänkandet. En\r\nmarknadsekonomi där priset räknas per ton tar inte in miljö och sociala\r\nfaktorer. Om det lägre priset per ton innebär att en stor del av de ett\r\npar miljarder småbönderna slås ut syns inte det någonstans. I dag i\r\nvärlden ser det ut just så att en avreglering i fattiga länder innebär\r\natt väldigt stora grupper slås ut som i dag inte har en alternativ\r\nförsörjningsmöjlighet. Så ser verkligheten ut. Fallstudie efter fallstudie\r\nvisar det här. FAO gjorde en i 14 länder för ett par år sedan som väldigt\r\ntydligt visar det här. Det är ju inte rimligt. Även om det så att säga\r\när teoretiskt fel att man ska få skydda sig så är det inte rimligt ur\r\nförsörjningssynpunkt. Det här är ju ingen naturlag. Om 500 år kanske de\r\nhär människorna sitter och plockar mikrochips allihopa, men man måste\r\nvara pragmatisk - man måste se verkligheten i dag: Det finns ingen\r\nannanstans att göra av sig, alltså är det väldigt centralt att se\r\nförsörjningsperspektivet. Kort vill jag också säga att ur miljö- och\r\nhållbarhetssynpunkt är ett diversifierat jordbruk oerhört centralt. Det\r\nvet vi. Vi vet också att den sortens sociala kostnader eller värde som\r\nkommer till inte mäts in i dag.\r\nJag tror att det därför är viktigt att ha möjlighet att skydda sig. Det\r\nbehöver ju inte betyda att det ska vara permanent, men det är ganska\r\nfarligt att ha en godtycklig på förhand bestämd tidsperiod som man har\r\ni WTO: Om åtta år har vi löst problemen i Filippinerna och Sudan. Det\r\när ganska absurt att tro att man på förhand kan bestämma. Detta måste\r\ngälla tills vidare, samtidigt som ju utvecklingen går framåt. Saker\r\nhänder hela tiden.\r\nVad gäller industripolitiken har vi inga starka formulerade synpunkter.\r\nDet var väldigt omdiskuterat i Cancún, och många menar att det ställs\r\nför stora krav på u-länder på avreglering vilket i praktiken innebär en\r\ndeindustrialisering. Jag skulle vilja kort peka på att det finns en\r\nannan komponent i det här med handelsregler och industripolitik än bara\r\nsjälva industritullarna, som bland annat togs upp av en gäst vi hade\r\nfrån UNDP förra veckan. Att utveckla en industri, ett strategiskt tänk,\r\ni många utvecklingsländer innebär ju många mycket större regelverk än\r\nbara tullarna. Det är här vi kommer in på att man kanske behöver styra\r\ninvesteringar vilket omfattar MAO, det kan omfatta tjänsteavtal och\r\nTRIMS, och patentregelverket kommer in. Det är där de stora hindren i\r\ndag finns för utvecklingsländer att ha en strategisk industriutveckling,\r\nvilket är ett minst lika stort problem som tullarna och mycket\r\nomdiskuterat inom WTO. Det måste man också se ur den aspekten, och det kan\r\nman inte heller reglera med på förhand bestämda tidsperioder.\r\nMagnus Walan, Diakonia: Jag har en fråga som gäller den nya\r\nutvecklingspolitiken. Den ska ju främja rättighetsperspektivet utifrån de\r\nfattiga\r\nmänniskornas rätt. Den ska också inkludera alla politikområden. Det\r\nnuvarande regelverket kring vapenexportpolitiken tar ju faktiskt inga\r\nhänsyn till fattigdomseffekter eller mänskliga rättigheter förutom grova\r\npolitiska kränkningar. Det är ett regelverk som också i det avseendet\r\nhar visat sig vara ganska bristfälligt. Det anmärkningsvärda är ju att\r\nden nya propositionen inte föreslår några förändringar i regelverket i\r\ndetta avseende. Det finns inte heller aviserat några förändringar i de\r\nkommittédirektiv som har formulerats när det gäller att man ska utreda\r\nen ny vapenexportpolitik.\r\nFör oss är det ganska uppenbart att till exempel i FN:s färdplan för\r\nhur man ska nå millenniemålen är nedrustning en oerhört viktig hörnsten.\r\nDet är ju inte så att vi har för lite vapen i utvecklingsländerna och\r\nför mycket sociala och demokratiska framsteg, utan det är snarast tvärtom.\r\nVi menar att det vore logiskt och, ja, nödvändigt att också\r\nvapenexportpolitiken underordnas den här nya utvecklingspolitiken. Om det nu\r\när så att alla politikområden ska inlemmas i den nya politiken krävs\r\ndet också nya regelverk för de institutioner som övervakar och utför\r\nden svenska vapenexportpolitiken. Vi förordar ett krav på konsekvensanalyser\r\noch att man också ska ha en försiktighetsprincip som säger att effekterna\r\nför fattiga människor och mänskliga rättigheter ska ha företräde. Finns\r\ndet en risk att fattigdomsbekämpningen kan motverkas på grund av svensk\r\nvapenexport ska exporten inte tillåtas.\r\nVi ska också komma ihåg att det här inte är en sidofråga. Vi vet att\r\nExportkreditnämnden och Svensk Exportkredit faktiskt satsar många tiotals\r\nmiljarder kronor till stöd för svensk vapenexport. Det kan nog inte\r\nvara menat, tror jag, om vi ska få en politik som ska inkludera alla\r\npolitikområden mot fattigdom, att den svenska statens medel ändå används\r\nmed tiotals miljarder kronor för att faktiskt snarast skapa fattigdom.\r\nVi menar att det är en trovärdighetsfråga att vi får en förändring\r\ninom just vapenexportpolitiken inom de här institutionerna om den nya\r\npolitiken ska ha trovärdighet.\r\nUlf Hjalmarsson, Svensk Projektexport: Svensk Projektexport består av\r\nen stor grupp exporterande företag, både mindre och kanske framför allt\r\nstörre inom väldigt många olika näringsgrenar. Det är en helt frivillig\r\nsammanslutning, och här finns representanter för telekom, vatten, miljö,\r\ntransporter, energi, byggande och mycket annat, även jordbruk. Vi har\r\ndeltagit ganska intensivt i Globkomutredningen och lagt en hel del\r\nsynpunkter där i olika sammanhang. Vi har också skrivit ett ganska\r\nomfattande remissvar.\r\nFrågan som vi fick var väl egentligen om vi tror att den nya propositionen\r\nkommer att leda till en effektivare fattigdomsbekämpning. Vi har då\r\nfrån näringslivet och den här gruppen lite svårt att förstå detta: Om\r\nman internationellt sätter upp ett mål att till 2015 halvera fattigdomen\r\nså tycker vi inte att det praktiskt avspeglar sig i den här propositionen.\r\n\r\nSka man halvera fattigdomen och man inte bara stirrar sig blind på vad\r\nsom har hänt i exempelvis Kina, där utvecklingen kanske i någon mån\r\nförrycker statistiken i dess helhet när man tar med exempelvis afrikanska\r\nländer där utvecklingen snarast har gått tillbaka, anser vi inom\r\nnäringslivet att det krävs helt andra krafttag om man ska minska fattigdomen\r\ni många länder, och det tycker vi inte avspeglar sig här.\r\nSvensk Projektexport-gruppen består av människor som dagligen är ute\r\noch utvecklar projekt i fattiga länder i hela världen och har gjort så\r\ni många decennier. Här finns en djup kunskap och en bred erfarenhet.\r\nDet vi upplever i fattiga länder är precis det vi upplever här: Det är\r\nplånboksfrågorna som är de allra viktigaste - att kunna köpa mat för\r\ndagen. Vi ser i svenska tidningar en liknande diskussion även i Sverige.\r\nMan höjer skatten någonstans, man höjer en avgift någonstans, och det\r\nblir direkt plånboksfrågor. Vi tycker att det saknas en praktisk insikt\r\nom att den fattiga människan i ett fattigt land har samma problematik:\r\natt få råd att köpa mat för dagen till sin familj.\r\nDärför anser vi att den ekonomiska utvecklingen är det absolut grundläggande\r\noch borde ägnas mycket större utrymme i propositionen. Vi skulle vilja\r\nuppmana riksdagens ledamöter att kanske inte införa för mycket detaljer\r\ni det här förslaget, för då kanske det över huvud taget inte kan tas\r\nhär i december, men att man i fortsättningen verkligen bevakar att\r\nfattigdomsmålet är det övergripande målet, och det förtjänar en helt\r\nannan uppmärksamhet.\r\nDet finns en övertro på multilaterala insatser jämfört med bilaterala\r\ninsatser. När vi ser vad exempelvis Världsbankens administration kostar\r\noch jämför med det vad Sidas administration kostar har vi sett siffror\r\npå att Världsbankens administration går upp till åtminstone 22 %, medan\r\nSidas administration ligger på 6 %. Nu är det skattebetalarnas pengar\r\nvi talar om. Det betyder att en bilateral insats från Sida alltså är\r\nfyra gånger mer effektiv i mottagarlandet än när Världsbanken administrerar\r\noch hanterar ett projekt - för att inte tala om vilken tid det tar med\r\nhantering genom multilaterala instanser jämfört med en bilateral hantering.\r\nDet var några synpunkter.\r\nStina Mossberg, Swedish Consultants: Swedish Consultants är en\r\nkonsultföretagsorganisation. Man skulle kunna säga att vi är en av de aktörer\r\nsom finns för det praktiska genomförandet av insatser på utvecklingsområdet.\r\nVi är alltså privata företag, men vi har jobbat länge med biståndsfrågor\r\noch utvecklingsfrågor. Vi är också tematiskt helt skilda åt. Det finns\r\nföretag som jobbar med till exempel jämställdhetsfrågor enbart,\r\norganisationsfrågor, miljöteknik, elektrifiering och vattenfrågor. Själv\r\narbetar jag i ett företag som jobbar med användning av naturresurser\r\noch miljöfrågor. Hur många vi är, om vi finns och hur duktiga vi är\r\nberor naturligtvis mycket på oss själva, men det beror också på vilken\r\nmarknad som finns och efterfrågan på våra tjänster. En av de marknaderna,\r\noch en viktig sådan, är naturligtvis Sida.\r\nVi tycker att det är viktigt att Sida i större utsträckning än nu ser\r\ntill att de insatser som man vill genomföra sker genom konkurrensupphandling.\r\nJag tror att konkurrensupphandlingen som metod är en bra metod för att\r\nfå till stånd utveckling och nytänkande i biståndet. Det är nämligen så\r\natt i ett upphandlingsögonblick och i en upphandlingsprocess så sätter\r\nflera grupperingar sig och kliar sina huvuden, tänker hur de ska lägga\r\nupp den här insatsen, vilka resurser som ska gå in för att nå målet -\r\njag pratar då om ekonomiska resurser men också rätt personer och rätt\r\nplats - och så vidare.\r\nDen här processen innebär att Sida har möjlighet att välja det bästa\r\nförslaget. Man har också möjlighet att i en ny process några år senare\r\neller någon annanstans välja andra.\r\nDet är så vi överlever. Vi överlever om vi är bra på nytänkande, om vi\r\när bra på genomförande av projekt. Om man kommer fram till att Sida\r\nfungerar som en god upphandlare innebär det i sig också en kunskapsöverföring\r\ntill u-länderna som går långt förbi den process som den konkreta insatsens\r\nupphandling innebär.\r\nVi kan alltså genom att vara goda upphandlare själva överföra den\r\nkunskapen till u-länderna. Det gäller också i andra sammanhang.\r\nSedan är det också så i dag att vi som konsultföretag inte genomför det\r\nhär, om vi pratar om personalbistånd, enbart med svenska resurser. Vi\r\nhar nästan i all upphandling - och det beror naturligtvis delvis på hur\r\nSida gör upphandlingsunderlagen - allianser med företag i mottagarländerna.\r\nDet innebär också en kunskapsöverföring i sig. Det är ett samarbete\r\nmed dessa företag. Det innebär också att vi i väldigt hög utsträckning\r\ndiskuterar med dem hur man ska driva företagande. Det finns även där en\r\nkunskapsöverföring som går långt utanför själva insatsen.\r\nJag skulle vilja se en tydligare idé från svensk sida, att man har ett\r\nmål att öka upphandlingen när det gäller genomförande av biståndsinsatser.\r\n\r\nDet innebär naturligtvis också att vår svenska resursbas blir större om\r\nvi har mer upphandling. Det innebär att vi har en resursbas som vi kan\r\nanvända även för rekrytering när vi ska ha folk ute i internationella\r\norganisationer, oavsett om det är i Världsbanken, EU eller annorstädes.\r\nJag tror att det ger en legitimitet till biståndet och en effektivitet\r\ntill biståndet.\r\nOrdföranden: Tack för det! Därmed var vi klara med den omgången. Tiden\r\ngår. Det innebär att vi slår ihop alla de frågeställare som är kvar.\r\nJag erinrar om att ni ska ställa frågorna distinkt till någon som ska\r\nsvara.\r\nAgne Hansson (c): Jag vill rikta mig till Diakonia. Min första fråga\r\när: Vad är problem nummer ett i världen när det gäller biståndet?\r\nVi har ju hållit på med utveckling och bistånd i Afrika sedan 1962. Nu\r\nlägger vi om och har en annan syn på biståndspolitiken. Är det tillräckligt,\r\neller fattas det något ytterligare? Jordbruksinriktningen har vi varit\r\ninne på tidigare. Det handlar om omvärldens behandling av u-länderna,\r\nexport och import. Är det tillräckligt, eller fattas det ytterligare\r\nnågot? Det gäller jordbrukspolitikens inriktning i biståndsländerna.\r\nVad kan riksdagen komplettera propositionen med på den punkten?\r\nRosita Runegrund (kd): Min fråga riktar sig till UD, till någon av\r\nregeringens representanter. Solidariteten nämns väldigt tydligt i\r\npropositionen, men man tar inte upp den upplysta egennyttan som grund till\r\nen positiv utvecklingspolitik. Det har framförts kritik från vissa\r\nremissinstanser, men jag vill ändå höra UD:s syn på det här. Är inte det\r\nupplysta egenintresset i verkligheten en mycket viktig faktor även för\r\nsvensk biståndspolitik? Varför tar man inte upp det i propositionen?\r\nDet är trots allt en gemensam värld vi lever i.\r\nCarl B Hamilton (fp): Min fråga riktar sig till Björn Hettne och möjligen\r\nAri Kokko. Vi har diskuterat här utifrån forskning om u-länder och\r\nrelationerna mellan i- och u-länder, men det finns ett annat relativt\r\nnytt forskningsområde som rör aktörerna i bistånds- och utvecklingsprocessen,\r\ntill exempel den roll som lobbyister och frivilligorganisationer spelar.\r\nDet finns alltså forskning om dem som är här, så att säga.\r\nJag skulle vilja att ni kommenterar den kritik som brukar framföras om\r\natt både lobbyister och frivilligorganisationer gör att det blir en\r\nbiasi fråga om popämnen i industriländerna och att trender som finns i\r\nindustriländerna ganska snabbt och effektivt överförs till biståndspolitiken\r\noch när det gäller vad man ska göra i u-länderna i allmänhet. Man är\r\nmedietillvänd och har sin egen agenda för att överleva som en viktig\r\naktör i de här processerna. Det är också en biasbeträffande ämnesinriktningen\r\npå softa frågor. Det finns liksom inga frivilligorganisationer för\r\nstränga utgiftstak, om jag säger så, utan det är mera behjärtansvärda\r\nändamål, i alla fall på kort sikt.\r\nLotta N Hedström (mp): Jag hoppas att det finns någon representant för\r\nSHIA och någon representant för HomO. Jag är inte säker på det, men om\r\nså är fallet skulle jag vilja att de bägge hjälpte oss lite grann på\r\ntraven, så att vi i det betänkande vi ska göra bättre kan sätta ord på\r\nhurrespekten för de mänskliga rättigheterna ska implementeras. Som\r\npropositionen nu är skriven handlar det mera om \"att\" i största välvilja,\r\nmen jag skulle önska lite draghjälp när det gäller hur detta ska göras.\r\n\r\nOrdföranden: Jag har tre frågor. Den första riktar sig till Sida. Det\r\när två aspekter som man stöter på. I de europeiska diskussionerna när\r\ndet gäller östbiståndet är det absorptionsförmågan. Hur mycket bistånd\r\nkan man ge till ett land innan det slår över i inflation och korruption?\r\nDet skulle vara intressant att höra om Sida har några synpunkter på\r\ndetta. Det förs egentligen inget resonemang kring detta i vare sig\r\nGlobkom eller propositionen. Jag saknade faktiskt detta i Globkom, som\r\njag ju själv var med i. Hur mycket bistånd kan man ge utan att man får\r\nnegativa effekter av detta?\r\nDet andra hänger samman med detta - det här riktar sig också till Sida.\r\nDet är tidsperspektivet. Hur avvecklar man bistånd? I Ostasien brukar\r\nde säga att den svåraste men viktigaste perioden var när man avvecklade\r\nbistånd och de fick börja klara sig själva.\r\nDen andra frågan gäller UD. Den handlar om trepartssamarbete, så att vi\r\ninte bara använder oss av den svenska resursbasen utan även av andra\r\nländer, framför allt länder som själva har varit lyckosamma, som nyligen\r\nhar genomfört fattigdomsavveckling.\r\nDen tredje och sista frågan är till Forum Syd. Det är frågan om just\r\njordbruksavveckling. Det alldeles centrala i den svenska välståndsutvecklingen\r\nvar ju en snabb minskning av jordbruksbefolkningen. Så har det varit\r\növerallt som vi känner till. När Globkom var i Guatemala noterade vi\r\natt det fanns en del av Guatemalas befolkning som hade oerhört små\r\njordplättar, mindre än en hektar. Försökte man tala om att de i framtiden\r\nkommer att ha mycket större jordbruk och alltså mycket färre som jobbar\r\ni jordbruk så ville de inte lyssna.\r\nMåste vi ändå inte vara ganska tydliga på den punkten. Välståndsutveckling\r\nhänger samman med en snabb minskning av andelen yrkesverksamma i jordbruket,\r\ninte att jordbruket producerar mindre. Det är ett ganska impopulärt\r\nbudskap på landsbygden i de flesta u-länder, men vi måste väl vara\r\ntydliga och inte säga motsatsen, att vi ska skydda de små täpporna, med\r\ntanke på den fattigdom som det medför.\r\nEwa Björling (m): Jag har flera frågor. Jag har bland annat en till\r\nSida vad gäller uppföljning och utvärdering, som jag och Moderaterna\r\nvill sätta större tryck på. Detta hade jag velat se betydligt mer\r\nutförligt i propositionen. Hur blir vi bättre på uppföljning och utvärdering?\r\nÄr det tillräckligt med den interna revision som vi har på Sida i dag?\r\nBehöver vi ha någon ny form av extern revision? Kan vi gå ut och titta\r\nhur andra länder har gjort?\r\nJag har också en liten sidofråga till Ari Kokko angående Vietnam. Jag\r\nundrar om han kan nämna några viktiga positiva bitar som gör att vi nu\r\nser en bra utveckling där.\r\nSedan måste jag få ställa en fråga angående ett av de åtta målen som\r\nnästan inte har berörts här i dag. Det tycker jag är helt fascinerande.\r\nVi har suttit här sedan klockan 9, och man har knappt nämnt hiv/aids.\r\n\r\nJag skulle vilja ställa en fråga till Sidas hiv/aids-sekretariat, om\r\nnågon därifrån är kvar fortfarande. Hur ser arbetet ut i dag vad gäller\r\nhivprevention, och vad kan vi fokusera på ytterligare? I många delar\r\nströmmar det nu in väldigt mycket pengar från olika håll i världen, men\r\ndet handlar också om att vara effektiv och göra rätt sak med de här\r\npengarna.\r\nI och med detta kommer jag fram till min sista fråga, till Annika Söder\r\npå UD. Vad är tanken bakom en hiv/aids-ambassadör? Vad är den här\r\npersonens uppgifter? Varför ska man ha just detta när vi redan har massa\r\nandra organisationer som jobbar i den här riktningen?\r\nSedan måste jag få kommentera en sak. När vi skulle kommentera budgeten\r\navseende utgiftsområde 7 fanns det ingen landindelning. Det fanns\r\nfaktiskt bara en indelning för de olika FN-organen. Det tycker vi inte\r\nbidrog till någon ökad transparens, tvärtom.\r\nCarina Hägg (s): Jag har varit FN-delegat och kom nyligen hem från New\r\nYork. Där gjorde jag en erfarenhet, och det var att man inte kom in i\r\nFN med små barn, inte ens som FN-delegat. Varför säger jag detta? Jo,\r\ndet gör jag för att det är ett väldigt tydligt exempel på att det är\r\nviktigt hur man skriver konventioner, propositioner och betänkanden för\r\natt de ska bli de bästa redskapen för att man ska få genomslag i praktiken.\r\nHär fick inte barnperspektivet genomslag ens i det hus som främst ska\r\nförvalta en sådan viktig fråga. Därför vill jag ställa en fråga till\r\nRädda Barnen. Hur upplever de att barnperspektivet genomsyrar propositionen,\r\noch har de något att sända med oss för att det ska bli ett bra utslag\r\nså fort som möjligt i praktiken?\r\nJag vill även ställa en fråga till UD. Ni får väl välja vem som ska\r\nsvara. Jag tror att det är viktigt att vi är ytterst tydliga när vi\r\nskriver vårt betänkande, så att vi inte bara kan styra det bistånd som\r\nvi direkt och lättare kan ha en uppföljning av. Vi ska också hitta\r\nmetoder för att kunna styra och följa upp det bistånd som går via EU.\r\nJag har själv misslyckats med att göra det när det gäller till exempel\r\njämställdhetsfrågorna.\r\nJag ser att det finns en del som är bra. Man har satt av pengar till\r\nsådant som ligger helt i linje med svensk politik. Jag kan se andra\r\ndelar som jag absolut inte kan få en genomlysning av. Då blir jag orolig\r\nför att man ger med den ena handen och tar med den andra handen, för\r\natt det finns pengapotter som går till verksamheter som motverkar\r\nvarandra. Då kan man säkert göra jämförelser och dra paralleller med andra\r\nområden som inte är biståndsområdet. Så det är viktigt att man hittar\r\ninstrument här, men det gäller även bilateralt samarbete där de pengar\r\nsom vi sänder iväg går in i en korg.\r\nEn delegation parlamentariker, inte minst de kvinnliga parlamentarikerna,\r\nfrån ett av våra samarbetsländer som var här på besök i veckan sade\r\natt man, när det kommer i en korg, på ett sätt är väldigt tacksam för\r\ndet därför att det är väldigt svårt att ha med många biståndspartner\r\natt göra. Å andra sidan kommer kvinnorna, så länge kvinnor har mindre\r\nmakt och inflytande, inte att ha tillräckligt inflytande över den här\r\nkorgen. Finns då länder som Sverige inte med lika tydligt, kommer\r\nkvinnorna att förlora när det gäller kampen om de här pengarna. Hur\r\nhanterar vi de här problemen?\r\nOrdföranden: Tack för det! Därmed var det slut på frågandet. Då har vi\r\nen dryg kvart på oss. Det är åtta som har blivit apostroferade. Jag\r\ntänkte räkna upp er i rask takt, så att ni vet var ni kommer på listan.\r\nDet är Diakonia, UD, universitetsrepresentanten Hettne, professor Kokko,\r\nSHIA, HomO, Sida, Forum Syd och Rädda Barnen.\r\nDiakonia, varsågod! Tänk på tidsaspekten, så att övriga också har\r\nmöjlighet att svara!\r\nMagnus Walan, Diakonia: Jag ska försöka fatta mig kort. Jag tror att\r\nrepresentanterna för Rädda Barnen har gått, så det kan hända att frågan\r\ntill Rädda Barnen inte blir besvarad.\r\nAgne Hansson frågade vad som är problem nummer ett när det gäller\r\nbiståndet. Det är en väldigt svår fråga. Man kan titta på det i ett svenskt\r\nperspektiv eller i ett EU-perspektiv eller i ett internationellt perspektiv.\r\nJag tror att det finns en trend. Ett stort problem med biståndet är\r\natt det fungerar som plåster på såren. Inriktningen på det kortsiktiga\r\ntenderar att bli populär - vi hörde inte minst Carl B Hamiltons kommentar.\r\nEn stor del av biståndet, inte minst i EU, går också till närområdet\r\noch används för andra syften än fattigdomsbekämpning utan att främja\r\negenintresset på olika sätt.\r\nSom kommande från en organisation som jobbar långsiktigt med demokrati,\r\nMR och fattigdomsarbete kan jag säga att det inte alltid är lätt att\r\nfå rubriker när man jobbar med det långsiktiga. Det är svårare. Det kan\r\njag verkligen hålla med om.\r\nFråga nummer två var om omläggningen av biståndspolitiken är tillräcklig.\r\nDet gäller utvecklingspolitiken och jordbrukspolitiken, vill jag säga.\r\nDet finns en sak som jag tror att flera av oss har pekat på. Det är\r\njust bristen på nyansering i diskussionerna kring jordbrukspolitiken\r\nnär det gäller livsmedelssäkerhet. I propositionen görs det för enkelt,\r\nsom att borttagande av handelshinder automatiskt leder till att bönderna\r\nfår det bättre och att man också får livsmedelssäkerhet. Det finns inget\r\nresonemang kring livsmedelssäkerhet. Vi är överens om att EU:s subventioner\r\noch exportstöd i dag har väldigt negativa effekter, så det är ingenting\r\natt prata om.\r\nDetta tror jag är en punkt som är viktig.\r\nAnnika Söder, Utrikesdepartementet: Först frågade Rosita Runegrund om\r\ndet upplysta egenintresset. \"Gemensamt ansvar\", som propositionen heter,\r\när ju samma uttryck som \"solidaritet\". Jag tror kanske inte att vi\r\nkommer så långt med en semantisk diskussion. Jag tror att bevarandet\r\noch utvecklandet av världen i någon mening kan kallas för det upplysta\r\negenintresset. Om det är det som Rosita Runegrund menar tror jag att vi\r\när överens, men jag tror att det är viktigt att anknyta till det som\r\nMagnus Walan nyss sade. Det långsiktiga och det som kan te sig långt\r\nfrån vårt eget intresse i ett kortare perspektiv är oerhört viktigt.\r\nDärför har vi undvikit att använda just uttrycket \"det upplysta\r\negenintresset\" och i stället valt \"gemensamt ansvar\" och \"solidaritet\".\r\nSjälva tankegången är att man ska gå ifrån idylliseringen av biståndet\r\nsom enda utvecklingsfaktor, som Carl B Hamilton kallade det för en stund\r\nsedan, och i stället nå ett brett perspektiv där alla olika samhällsfenomen\r\nfaktiskt påverkar vad som kan bli resultatet.\r\nI propositionen görs det inga anspråk på att tala om hur allt det här\r\nska gå till. Vi hoppas att den här texten ska stå sig ett tag och att\r\nalla aktörer, regeringen och riksdagen och alla som är verksamma inom\r\ndet här området, ska bidra till att politiken i sak konkretiseras år\r\nefter år alltefter de behov som vi ser.\r\nI begreppet \"gemensamt ansvar\" ligger också ansvaret på de fattiga\r\nländerna själva. Vi vill sätta ett tydligare tryck på de ansvariga\r\nregeringarna, väl medvetna om att de befinner sig i en globaliserad värld.\r\nDet måste bli tydligare att ansvaret för utvecklingen ligger hos\r\nregeringarna och att de i sin tur har att i det nationella ramverk som de\r\nagerar i förankra sin politik. Därmed blir biståndet bara en katalysator.\r\nJag passar på att göra en liten utläggning om det.\r\nNu ska jag prata om trepartssamarbete. Jag delar helt Göran Lennmarkers\r\nuppfattning att det är viktigt. Sida gör en hel del inom trepartssamarbetet.\r\nEtt exempel är samarbetet i Rwanda, som vi har med Sydafrika. Vi ser\r\nockså stora möjligheter att ha trepartssamarbete med de nya medlemsländerna\r\ni Europeiska unionen. De har just varit med om en övergång från totalitärt\r\nstyre till demokrati och har stora erfarenheter på det området. Vi tror\r\ntill exempel att vi kan få till stånd ett samarbete med Ungern om\r\nutvecklingen i Vietnam, som vi tror kan bli väldigt spännande. Det här\r\nvar bara några exempel.\r\nEwa Björling frågade om hiv/aids-ambassadören. Det viktiga som vi vill\r\nslå fast både i utvecklingspropositionen och i årets budgetproposition\r\när att hiv/aids är ett allt överskuggande utvecklingshinder. Det är en\r\nsäkerhetsfråga, en hälsofråga och så vidare. Därför har vi föreslagit\r\nför riksdagen att vi ska satsa mer pengar på hiv/aids multilateralt men\r\nockså bilateralt. Det handlar om hela kedjan, om det förebyggande, om\r\natt se till att ledare i länder talar ett tydligare språk om hiv/aids,\r\nom bromsmediciner och om vaccin, som vi tror är en viktig faktor. För\r\natt det ska bli en bra samverkan mellan Regeringskansliet och Sida och\r\nnär det gäller det multilaterala arbetet har vi valt att tillsätta en\r\nhiv/aids-ambassadör som ska samordna det här utan att ta ifrån någon\r\naktör den särskilda funktion som den har.\r\nSlutligen gäller det styrning och utvärdering och inflytande i EU. Ja,\r\ndet behövs fortsatt många reformer inom Europeiska unionen när det\r\ngäller biståndsarbetet - det är helt klart. Vi tycker att vi har utgjort\r\nen skillnad. Vi försöker att göra en skillnad också fortsättningsvis,\r\ntillsammans med många andra länder som tänker i liknande termer som vi\r\ngör när det gäller utveckling, samstämmighetsfrågor och biståndsfrågor.\r\n\r\nNär man ger ägarskapet till regeringarna i utvecklingsländerna och inte\r\nstyr själv från givarsidan måste man naturligtvis vara väldigt vaksam,\r\nså att inte svaga grupper i de här länderna kommer sämre ut. Men vi\r\ntror fast och fullt att det civila samhället, alla de aktörer som har\r\nnämnts här i dag, kan spela en sådan roll i de samhällen som har att ta\r\nsitt eget ansvar.\r\nBjörn Hettne, universitetsrepresentant: Det gällde då frågan om\r\nfrivilligorganisationernas roll. Det är också en stor och komplicerad fråga.\r\nMan kan vara positiv och säga att de i viss mån utgör en sorts demokratisk\r\nutveckling, dels i länder med svag institutionell demokrati, dels i det\r\ntransnationella rummet där det egentligen saknas folkligt inflytande.\r\nÅ andra sidan är det uppenbart att många av de här organisationerna\r\nanpassar sig till det externa resursflödet. De anpassar sig till aktuella\r\nfrågeställningar och avviker väldigt mycket från inhemska organisationer\r\ngenom att de har bättre resurser, större bilar och så vidare. Det här\r\när alltså ett problem som har konstaterats under de senaste åren.\r\nSamtidigt behövs de här organisationerna. I konfliktområden är de ofta\r\nett komplement till de officiella organen, som kanske inte kan agera i\r\nväldigt besvärliga konfliktsituationer. Det behövs alltså någon typ av\r\ndekonstruktion av hela begreppet, så att man kan komma ifrån det allmänna\r\nrefererandet till NGO:er och kanske hitta mera specifika infallsvinklar\r\npå det här fenomenet, där det alltså finns både positiva och negativa\r\naspekter.\r\nAri Kokko, Sidas styrelse: Om vi tittar på några av de faktorer som har\r\nbidragit till att Vietnams utveckling har varit så positiv under de\r\nsenaste 10-15 åren tror jag att det är tre saker som framstår som allra\r\nmest viktiga.\r\nJag tror att ett första steg som var viktigt, och som fortsätter att\r\nvara viktigt, var decentralisering av ekonomiskt beslutsfattande. Det\r\nskedde på ett väldigt extremt sätt tidigt i reformprocessen när man\r\ngick från jordbrukskollektiv till familjejordbruk och hushåll och privata\r\naktörer. Och detta har fortsatt att vara viktigt, ibland på sätt som\r\nman inte hade väntat sig. Decentraliseringen av den statliga industrin\r\ninnebar att många statliga företag började agera nästan som privata\r\nföretag under flera års tid. De bidrog kraftigt till en ökad industriproduktion\r\nfram till mitten av 90-talet då de började upptäcka att det kanske går\r\natt skapa monopol. Då tog konkurrensen mellan statliga företag slut,\r\nmen decentraliseringen var väldigt viktig där.\r\nEn annan faktor som har varit central är utvecklingen av den privata\r\nsektorn. Redan de första jordbruksreformerna skapade en privat sektor\r\nsom inte hade funnits tidigare. Men även under senare tid, i synnerhet\r\nunder de senaste sex, sju åren, är det den privata sektorn som har dragit\r\nVietnams ekonomi. Den statliga sektorn har till exempel inte skapat\r\nnågra nya jobb sedan mitten av 90-talet, utan allt har skett antingen\r\ni den inhemska privata sektorn, formell såsom informell, eller i en\r\nsektor där utländska investerare har bidragit till Vietnams utveckling.\r\n\r\nEtt tredje område - och det är ett politikområde - som jag tror har\r\nbidragit väldigt starkt till att cementera en del av de framgångar som\r\nVietnam har haft är handelspolitiken. Vietnam har gjort mer på det\r\nhandelspolitiska området än på många andra områden. Man har förbundit\r\nsig att liberalisera sin handel och gett ganska klara signaler om vilken\r\nväg man ska gå. Det finns ett bilateralt frihandelsavtal med USA. Det\r\nfinns en ansökan om medlemskap i WTO. Och det är en utveckling av\r\nexporten som hela tiden sedan reformernas början har överträffat planer\r\noch förväntningar. Det är det som jag tror har skapat utrymmet och\r\ntillväxten, som gör det möjligt att minska fattigdomen i så gott som\r\nalla befolkningslager i det landet.\r\nOrdföranden: Då var det Svenska Handikapporganisationers Internationella\r\nBiståndsförening, SHIA. Varsågod! De kanske inte är kvar. Då går vi\r\nvidare till Sida.\r\nPer Ronnås, Sida: Jag börjar med frågan om absorptionsförmågan. Problemet\r\nmed att mottagarländerna har svårt att absorbera biståndet finns förvisso,\r\nmen jag tror inte att man ska överdriva det. Den totala internationella\r\nbiståndsvolymen är trots allt inte mer än 50 miljarder dollar. Det är\r\ninte mer än hälften - det är kanske omkring en tredjedel - av de pengar\r\nsom migranter från u-länderna sänder hem varje år. Men problemen finns,\r\noch i enstaka fall är de uppenbara.\r\nLåt mig kort peka på fyra aspekter på absorptionsproblemet. Den första\r\när makroekonomisk. Vi ser i vissa fall att det leder till en övervärderad\r\nvaluta. Inflödet av biståndsmedel kan leda till en övervärderad valuta,\r\nvilket försvårar näringslivets utveckling och export.\r\nDen andra aspekten handlar om att vi i vissa fall finner att man med\r\nden institutionella kapaciteten på mottagarsidan inte förmår att absorbera\r\nbiståndet, men det har ofta mer att göra med bristande harmonisering\r\nfrån givarsidan.\r\nEn tredje viktig aspekt, som man ofta glömmer bort, handlar om\r\nägarskapsfrågan. Om biståndet blir alltför dominerande riskerar landets eget\r\nägarskap över sin utveckling att minska. Det finns en risk att givarna\r\ntar över utvecklingsagendan i landet, men det är, återigen, ett område\r\ndär givarna har ansvar.\r\nSlutligen är det den fjärde aspekten. Ett dåligt utformat bistånd kan\r\nsjälvfallet leda till att reformtrycket minskar i ett land där reformer\r\nbehövs. Givarnas agerande påverkar alltså absorptionsförmågan väldigt\r\nmycket. Kontinuitet och förutsägbarhet i biståndet ökar inte bara\r\neffektiviteten utan också absorptionsförmågan. Samtidigt ser vi att det\r\ni fall då det är bristande förutsägbarhet i biståndet och ibland väldigt\r\nstora svängningar i biståndsvolymerna skapar problem i mottagarländerna.\r\nDet minskar också effektiviteten och absorptionen.\r\nStaffan Herrström, Sida: Jag tar frågan om tidsperspektiv. Jag får väl\r\nsäga att vi, historiskt sett, inte har varit så bra på avveckling av\r\nbistånd i länder. Jag tror att en viktig faktor nu är att man till att\r\nbörja med bör bygga in ett tidsperspektiv tidigare och tydligare i\r\nplaneringen. För att man ska undvika biståndsberoende handlar det också\r\nom sådana faktorer som vi talar om generellt och som regeringen betonar\r\ni propositionen. Det handlar om ägarskap, lokalt ansvarstagande,\r\nkapacitetsutveckling och lokal resursmobilisering, att man faktiskt\r\nmobiliserar egna budgetmedel, till att börja med i små mängder, i de\r\nbiståndsinsatser som görs.\r\nDet handlar om den flexibilitet som nu finns i fördelningen av bistånd\r\nmellan länder. Vi är nu snabbare och har lättare för att anpassa oss\r\ntill förändrade verkligheter i länderna. När vi ser att utvecklingen är\r\nväldigt negativ i Angola lägger vi oss på en utfasning.\r\nVi fasar faktiskt också ut stödet i flera länder nu. Det gäller bland\r\nannat de baltiska länderna. Vi har en utfasningsstrategi i Sydafrika\r\noch Namibia. Här handlar det mycket om att under slutfasen främja, med\r\nett utvecklingsfokus men ändå som en del av utvecklingssamarbetet, ett\r\nlångsiktigt relationsbyggande mellan Sverige och de här länderna.\r\nSedan skulle jag vilja be Sidas utvärderingschef Eva Lithman säga något\r\nkort om uppföljning och utvärdering och chefen för hiv/aids-sekretariatet\r\nAnders Molin att svara på Ewa Björlings fråga.\r\nEva Lithman: Den första frågan som Ewa Björling ställde var om det borde\r\nvara mer tryck i propositionen när det gäller frågor om uppföljning och\r\nutvärdering. Vi tycker i och för sig att det är ganska bra tryck i\r\npropositionen när det gäller just resultatorientering. Vi är glada att\r\nman lägger så stort fokus just på frågor om lärande. Vi tror att det är\r\nen av hörnstenarna här. Bistånd är en besvärlig verksamhet, och vi\r\nbehöver lära oss allteftersom vi arbetar. Sida har därför byggt in i\r\nolika system och mekanismer, både i sitt regelsystem och i sin organisation,\r\nför att följa vad som händer med de olika insatserna.\r\nI det regelverk som Sida har finns det till exempel i projektcykelregler\r\noch så vidare väldigt klart angivet att det ska ske utvärderingar vid\r\nslutet av en insats och att det ska vara avtalsbundet och så vidare.\r\nDet sker också ett mycket stort antal utvärderingar av olika insatser\r\nlöpande. Jag tror att vi hade 35 stycken som publicerades förra året.\r\nPå listan i år hade vi 133.\r\nDet här en sida av saken. Det andra är att göra lite större tematiska\r\nutvärderingar. För att få det till stånd bildades sekretariatet för\r\nutvärdering och internrevision när nya Sida bildades 1995. Det är en\r\noberoende enhet som lyder direkt under Sidas styrelse för att garantera\r\nett mått av oberoende.\r\nUTV genomför lite större tematiska utvärderingar. Vi har till exempel\r\ntittat på genomslaget av mainstreaming-strategin, vi har tittat på\r\nägarskap och hur man stöder utveckling av den privata sektorn, för att\r\nnämna några exempel.\r\nI det sammanhanget vill jag ta upp att man pratar om intern och extern\r\nutvärdering. Det kan man göra. Men man kan också prata om oberoende och\r\ntillförlitlighet. Det är naturligtvis någonting som diskuteras mycket\r\ninternationellt. Förra året genomfördes en utredning därför att det\r\nfanns ett förslag inom Danida att man skulle byta ut deras utvärderingsenhet\r\noch göra en extern funktion.\r\nTill slut valde man att inte göra det. Man gjorde då en översikt över\r\nhur man hade ordnat utvärderingsfunktioner inom olika biståndsorganisationer\r\noch fann att inte i något enda fall hade man valt en extern lösning. Då\r\nkan man fråga sig varför man inte har gjort det. Ett skäl kan vara att\r\nom det ligger relativt nära den organisation som man utvärderar kan det\r\nfrämja lärandet.\r\nMan kan också titta på hur mandatet ser ut. UTV kan kanske inte titta\r\npå hela politikområdet. Vi var väldigt glada när man föreslog att man\r\nskulle ha en extern utvärderingsfunktion som skulle kunna titta på hela\r\npolitiken för global utveckling. Det tyckte vi kändes ganska logiskt.\r\nDet\r\nfinns kanske också delar av hela utvecklingspolitiken som vi inte har\r\nmandat att utvärdera. Därför kunde det vara befogat att ha någonting\r\nsom ligger utanför Sida också. Samtidigt ska man vara medveten om att\r\ndå pratar man om det som vi lite schablonmässigt ofta pratar om, nämligen\r\nmer ansvarsutkrävande, det vill säga accountability-utvärderingar. Det\r\nkan ibland vara svårare att få genomslag för sådana utvärderingar i\r\nverksamheten.\r\nSedan vill jag säga att det också pågår ett stort gemensamt internationellt\r\narbete här. Det är många gemensamma utvärderingar eftersom det är frågor\r\nsom varje land egentligen inte ska utvärdera själva. Vi deltar självfallet\r\ni det.\r\nDessutom har jag ytterligare en kommentar. En väldigt viktig fråga är\r\nockså att stödja våra samarbetsländers egen uppföljnings- och\r\nutvärderingskapacitet. Det är deras politik, och det är de som har intresse\r\nav att följa upp resultatet av den egna utvecklingen.\r\nAnders Molin: Jag ska försöka fatta mig kort. Vi uppskattar också att\r\nhiv/aids togs upp som en fråga. Det nämns i propositionen som ett av\r\nvår tids största utvecklingshot. Jag tycker att Annika Söder väl beskrev\r\nbetydelsen av det.\r\nSida har kraftigt förstärkt sitt arbete på hiv/aids-området under de\r\nsenare åren. Förutom att utveckla direkta insatser mot hiv/aids på en\r\nrad områden, arbetar vi mycket på att försöka integrera hiv/aids-arbetet\r\nkonkret inom alla sektorer inom utvecklingssamarbetet. Man ska inte\r\nkunna bidra till ett infrastrukturprojekt i ett land där 30 % av den\r\nvuxna befolkningen är hivpositiv utan att man tar konkret ställning\r\ntill hur det projektet påverkar hiv/aids-epidemin i landet och hur det\r\nprojektet påverkas av hiv/aids-epidemin i landet. Det arbetar vi hårt\r\nmed.\r\nDen sista delen av frågan handlade om den situation vi har i dag där vi\r\nser ganska stora pengavolymer komma in som är ämnade till hiv/aids-arbetet.\r\nDet är naturligtvis i botten väldigt bra, men det leder till risker\r\nför att man snedvrider arbetet i länderna. Det finns en risk att\r\nentusiasmen inför behandlingsagendan gör att man får en obalans mellan\r\nförebyggande åtgärder och behandling. Där har Sida, UD och Sverige i\r\nstort en mycket viktig roll att spela.\r\nJag vill nämna två nivåer på det. Vi har samarbetet mellan Sida och UD\r\nnär vi sitter i olika styrelser i det multilaterala systemet. Sverige\r\när också med i styrelsen för den globala fonden mot aids, tuberkulos\r\noch malaria. Där är vi en viktig röst för att den här balansen ska\r\nbibehållas. Men det kanske allra viktigaste är att vi med våra relativt\r\nbegränsade resurser dock bidrar till att förstärka de nationella\r\nregeringarnas möjligheter att koordinera de medel som kommer in på landnivå.\r\nDär kan även relativt små insatser i pengar räknat vara av en avgörande\r\nbetydelse.\r\nRepresentant för Forum Syd: Jag ska försöka göra detta kort. Du sade\r\natt det i princip var ett impopulärt budskap att man måste minska på\r\nden andel av befolkningen som försörjer sig på jordbruket. Jag tror\r\ntvärtom att det skulle vara ett väldigt populärt budskap hos de fattiga\r\nsmåbönderna själva om du gick ut och sade att vi kan fixa en annan\r\nförsörjning. Då skulle de slippa slita på fälten i solen.\r\nProblemet är att i realiteten finns ofta inte den här andra försörjningen\r\nför väldigt stora grupper. Där tycker nog både vi och de själva att en\r\nlite racklig försörjning är bättre än ingen försörjning alls. Alternativet\r\när helt enkelt utslagning. När det gäller Guatemala är det nog dessutom\r\ndet feodala systemet som är det huvudsakliga försörjningsproblemet.\r\nOm man ser lite mer strukturellt på det tror jag ändå att det är viktigt\r\natt se att utveckling inte är en motorväg. Alla kommer inte att utvecklas\r\nexakt identiskt som Sverige. Jag är fullkomligt övertygad om att olika\r\nländer kommer att ha olika stor andel av befolkningen jobbande inom\r\njordbruket till exempel. Jag tror också att vår syn på jordbrukets roll\r\ni förhållande till biologisk mångfald kommer att omvärderas och förtydligas.\r\nDet kommer att se olika ut.\r\nOm man ser till möjligheten till diversifiering i försörjningen är\r\nmöjligheten till industrialisering naturligtvis oerhört viktig. Där kommer\r\nvi tillbaka till alla andra regler inom handelsregelverket som vi ofta\r\ninte alls pratar om. De handlar om man kan tillåta användning av olika\r\nstrategier och lämna ett policyutrymme för industrialisering.\r\nDet finns en brittisk ekonom som sammanfattade det här så utmärkt i\r\nsenaste numret av Omvärlden. Han beskrev investeringsreglerna så här:\r\nI princip alla de strategier och ekonomiska verktyg som används av\r\nkapitalistiska regeringar för att få fart på tillväxten i Sydostasien -\r\nmed tillägget förbjudet.\r\nDet är just mot bakgrund av det här resonemanget som vi menar att en\r\nomvärdering och fortsatt analys av de här reglerna är central och viktig.\r\nDet måste finnas utrymme för det i propositionen. Det hänger ihop på\r\ndet sättet att denna delen av handelsreglerna också är viktiga för\r\nfattigbönderna i Guatemala.\r\nVice ordföranden: Därmed var vi vid vägs ände i den här utfrågningen.\r\nUtrikesutskottet tackar alla er som har kommit hit och ställt upp och\r\nsvarat på våra frågor. Ni har breddat vårt underlag för den process som\r\nnu ska ta vid i utrikesutskottet under de närmaste veckorna. Den 16\r\ndecember ska vi fatta beslut i riksdagen med anledning av den här\r\npropositionen och de motioner som har skrivits till följd av den. Tack\r\nska ni ha!\r\nJag kan också berätta att som en bilaga till detta kommer det att ligga\r\nen utskrift av det som har sagts i denna sal under denna dag.\r\nTack ska ni ha och trevlig helg\r\nBilaga 3\r\nMillenniemålen\r\nI september 2000 enades världens ledare på FN:s millennietoppmöte om en\r\nrad mätbara mål för att minska fattigdomen i världen. Målen ska vara\r\nuppnådda senast år 2015. Det är ett ansvar för Sverige och för de andra\r\n146 länder som skrivit under millenniedeklarationen att arbeta för att\r\nförverkliga dem. Sveriges regeringer gör bedömningen att det är möjligt\r\natt förverkliga målen. Men det internationella samfundet måste göra\r\nsärskilda insatser för att Afrika och Sydasien ska nå ändra fram.\r\nMILLENNIEMÅLEN(Millennium Development Goals, MDG)\r\n1. Utplåna extrem fattigdom och hunger. Mellan åren 1990 och 2015 ska\r\nandelen människor som lever på mindre än en dollar per dag halveras.\r\nSamtidigt ska andelen som lider av hunger halveras.\r\n2. Uppnå allmän grundskoleutbildning. Alla pojkar och flickor ska få\r\ngrundskoleutbildning senast år 2015.\r\n3. Främja jämställdhet och ökade möjligheter för kvinnor. Utbildningsskillnader\r\nberoende på kön ska elimineras, helst före år 2005 men inte senare än\r\n2015.\r\n4. Minska barnadödligheten. Dödligheten bland barn under fem års ålder\r\nska minska med två tredjedelar fram till år 2015.\r\n5. Förbättra mödrars hälsa. Målet är att minska mödradödligheten med\r\ntre fjärdedelar fram till år 2015.\r\n6. Bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar. Spridningen av hiv/aids,\r\nmalaria och andra sjukdomar ska stoppas före år 2015.\r\n7. Säkra en miljömässigt hållbar utveckling. Att halvera andelen människor\r\nutan tillgång till rent vatten före år 2015. Att livsvillkoren för minst\r\n100 miljoner människor som lever i slumområden signifikant ska ha\r\nförbättrats för år 2020.\r\n8. Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling Att utveckla ett\r\nöppet, rättvist och icke-diskriminerande handels- och finanssystem. Att\r\nbeakta behoven hos de minst utvecklade länderna.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Inriktningen av politiken för global utveckling och internationellt utvecklingssamarbete",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U11 yrkande 11 och 2003/04:U248 yrkande 11.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Mål för politiken för global utveckling",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för politiken för global utveckling.\r\nRiksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för politiken för global utveckling.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:U274, 2002/03:U295 yrkande 5, 2003/04:U11 yrkande 12, 2003/04:U246 yrkande 2, 2003/04:U248 yrkande 12 och 2003/04:U261 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Mål för svenskt utvecklingssamarbete",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för det internationella utvecklingssamarbete samt beslutar att nuvarande mål för det svenska utvecklingssamarbete skall upphöra att gälla.\r\nRiksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för det internationella utvecklingssamarbete samt beslutar att nuvarande mål för det svenska utvecklingssamarbete skall upphöra att gälla.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 4 och avslår motionerna 2002/03:U260 yrkande 6, 2002/03:U284 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U294 yrkande 2, 2002/03:U295 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkande 1, 2002/03:U315, 2002/03:U322 yrkande 9, 2003/04:U6 yrkande 28, 2003/04:U10 yrkande 1, 2003/04:U11 yrkande 1, 2003/04:U248 yrkande 1, 2003/04:U316 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U348 yrkandena 1 och 23.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "30AB77DA-5CC5-418A-B560-BA4DEFFD1887",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "49",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "42",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "227",
                    "49",
                    "42",
                    "31"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/30AB77DA-5CC5-418A-B560-BA4DEFFD1887",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Perspektiven i politiken",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om perspektiv för politiken för global utveckling.\r\nRiksdagen godkänner vad regeringen föreslår om perspektiv för politiken för global utveckling.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 7, 2003/04:U7 yrkande 1, 2003/04:U10 yrkande 3 och 2003/04:U12 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "E5A728A0-51A4-44ED-BE40-1CF32FB982CF",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "49",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "0",
                    "25",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "250",
                    "43",
                    "25",
                    "31"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/E5A728A0-51A4-44ED-BE40-1CF32FB982CF",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Huvuddragen i politiken",
          "forslag": "Riksdagen godkänner med de preciseringar utskottet gjort vad regeringen föreslår om riktlinjer för politiken för global utveckling och det internationella utvecklingssamarbetet.\r\nRiksdagen godkänner med de preciseringar utskottet gjort vad regeringen föreslår om riktlinjer för politiken för global utveckling och det internationella utvecklingssamarbetet.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkterna 2 och 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Demokrati och god samhällsstyrning",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:122 punkterna 2 och 5 och avslår motionerna 2002/03:U201 yrkandena 2, 7 och 8, 2002/03:U261 yrkande 4, 2002/03:U263 yrkande 11, 2003/04:U9 yrkandena 8-11, 2003/04:U10 yrkande 2, 2003/04:U220 yrkande 1 och 2003/04:U227.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Respekten för de mänskliga rättigheterna",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 8, 2002/03:U262 yrkande 3, 2002/03:U294 yrkande 5, 2002/03:U322 yrkande 20, 2003/04:U6 yrkandena 1 och 3 och 2003/04:U9 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Jämställdhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U260 yrkandena 1 och 5, 2002/03:U294 yrkande 16, 2002/03:U313 yrkande 22, 2002/03:A242 yrkande 11, 2003/04:U5 yrkande 4, 2003/04:U9 yrkande 15, 2003/04:U10 yrkande 11 och 2003/04:U285 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Nyttjandet av naturresurserna och omsorgen om miljön",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U313 yrkande 9, 2003/04:U9 yrkande 14, 2003/04:U12 yrkande 10 och 2003/04:U254 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Ekonomisk tillväxt",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 14, 2002/03:U295 yrkande 14, 2002/03:U322 yrkande 3 och 2003/04:U12 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Konflikthantering och säkerhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 8, 2002/03:U260 yrkande 3, 2003/04:U6 yrkandena 26 och 27, 2003/04:U7 yrkande 3 och 2003/04:U285 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Globala gemensamma nyttigheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U6 yrkande 8 och 2003/04:U254 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Samspelet mellan huvuddragen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U201 yrkande 1, 2002/03:U295 yrkandena 2 och 16, 2002/03:U322 yrkande 10, 2003/04:U11 yrkande 2 och 2003/04:U248 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken",
          "forslag": "Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.\r\nRiksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:U3 yrkande 3 och avslår motionerna 2002/03:U235 yrkande 3, 2002/03:U290 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U6 yrkandena 2 och 14, 2003/04:U7 yrkandena 2, 4 och 5, 2003/04:U10 yrkande 25, 2003/04:U11 yrkandena 3 och 4, 2003/04:U12 yrkandena 21 och 22, 2003/04:U261 yrkande 2 och 2003/04:Fö267 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "83CD5B9C-1E6E-4581-9CF8-1935A94A4E61",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "49",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "1",
                    "11",
                    "3",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "280",
                    "36",
                    "3",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/83CD5B9C-1E6E-4581-9CF8-1935A94A4E61",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Ekonomisk politik och handelspolitik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U262 yrkandena 5 och 8, 2002/03:U313 yrkande 19, 2003/04:U3 yrkande 1, 2003/04:U6 yrkandena 10 och 22, 2003/04:U7 yrkandena 7, 8, 14-16 och 18, 2003/04:U9 yrkande 20, 2003/04:U11 yrkande 8, 2003/04:U12 yrkandena 13, 16, 17, 19 och 20, 2003/04:U248 yrkande 8, 2003/04:U270, 2003/04:U348 yrkande 14 och 2003/04:U351 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "13",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "A81F1412-FB9D-4769-9079-F343F86443EC",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 13 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "2",
                    "0",
                    "47",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "42",
                    "0",
                    "1",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "1",
                    "0",
                    "29",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "0",
                    "25",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "201",
                    "15",
                    "102",
                    "31"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A81F1412-FB9D-4769-9079-F343F86443EC",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Näringspolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkandena 16, 17 och 19, 2002/03:U296 yrkande 11, 2003/04:U6 yrkandena 9 och 11-13, 2003/04:U9 yrkande 12, 2003/04:U213 yrkande 4, 2003/04:U253 yrkande 2, 2003/04:U255 yrkande 7, 2003/04:U283, 2003/04:U296, 2003/04:U348 yrkandena 13, 15 och 16, 2003/04:U352 yrkande 8, 2003/04:MJ411 yrkande 6 och 2003/04:N334 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "14",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "24A615EE-8954-4929-AD69-5BCFB89CCFBA",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 14 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "49",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "279",
                    "40",
                    "0",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/24A615EE-8954-4929-AD69-5BCFB89CCFBA",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Miljöpolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U6 yrkandena 6 och 7, 2003/04:U12 yrkande 2, 2003/04:U249 yrkande 6, 2003/04:U254 yrkande 9 och 2003/04:U348 yrkande 22.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Jordbruks- och fiskeripolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U290 yrkande 4, 2002/03:U313 yrkandena 2 och 20, 2002/03:MJ428 yrkande 43, 2003/04:U7 yrkande 17, 2003/04:U9 yrkandena 16, 17 och 19, 2003/04:U10 yrkande 5, 2003/04:U12 yrkande 18, 2003/04:U261 yrkandena 4 och 5 och 2003/04:U271 yrkandena 1-4.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "16",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "15655C4D-6461-42E3-9F7F-04C5BB68A555",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 16 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "49",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "43",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "212",
                    "15",
                    "92",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/15655C4D-6461-42E3-9F7F-04C5BB68A555",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "19",
          "rubrik": "Politiken för social omsorg och folkhälsa",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U244, 2002/03:U260 yrkande 4, 2002/03:U284 yrkande 23, 2002/03:U290 yrkandena 7 och 14, 2002/03:U295 yrkandena 6 och 21, 2002/03:U313 yrkandena 12-15, 2002/03:So455 yrkande 2, 2003/04:U2 yrkande 2, 2003/04:U5 yrkande 3, 2003/04:U6 yrkandena 16 och 17, 2003/04:U7 yrkande 6, 2003/04:U9 yrkandena 25 och 26, 2003/04:U10 yrkande 12, 2003/04:U11 yrkande 6, 2003/04:U245 yrkandena 3, 4, 6, 7, 15 och 18, 2003/04:U248 yrkande 6, 2003/04:U251 yrkandena 1, 2, 4, 6 och 8, 2003/04:U261 yrkande 8, 2003/04:U305, 2003/04:U312 yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U348 yrkandena 19 och 20 och 2003/04:So645 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "20",
          "rubrik": "Kultur- och utbildningspolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U260 yrkande 2, 2003/04:U10 yrkandena 22 och 23 och 2003/04:U11 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "21",
          "rubrik": "Rättsliga frågor, migrationspolitiken och konsumentpolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 15, 2002/03:U294 yrkandena 14 och 20, 2002/03:U296 yrkande 9, 2002/03:U313 yrkande 26, 2003/04:U10 yrkande 18 och 2003/04:U213 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "22",
          "rubrik": "Samstämmighet i svensk politik och i EU:s politik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U262 yrkande 7, 2002/03:U294 yrkande 22, 2003/04:U6 yrkandena 20 och 21, 2003/04:U7 yrkandena 11 och 12, 2003/04:U9 yrkande 32, 2003/04:U10 yrkande 6, 2003/04:U12 yrkande 3 och 2003/04:U348 yrkandena 6 och 32.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "23",
          "rubrik": "Samarbetsländer och planeringsinstrument",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U295 yrkandena 8 och 15, 2003/04:U6 yrkande 30, 2003/04:U9 yrkande 29, 2003/04:U10 yrkande 4, 2003/04:U12 yrkande 8 och 2003/04:U348 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "20",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "4938C5DE-5F9D-4F6C-B11C-4FFD03468C83",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 20 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "49",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "21",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "30",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "219",
                    "30",
                    "70",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4938C5DE-5F9D-4F6C-B11C-4FFD03468C83",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "24",
          "rubrik": "Demokrati och god samhällsstyrning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L249 yrkande 22, 2002/03:U224 yrkande 2, 2002/03:U228 yrkandena 11 och 14, 2002/03:U284 yrkandena 7, 10 och 11, 2002/03:U290 yrkandena 6 och 12, 2002/03:U294 yrkande 4, 2002/03:U295 yrkande 9, 2002/03:U298 yrkande 1, 2002/03:U320, 2003/04:K418 yrkande 6, 2003/04:U4, 2003/04:U10 yrkandena 14, 15 och 21, 2003/04:U213 yrkande 3 i denna del, 2003/04:U241, 2003/04:U282 yrkandena 10 och 13, 2003/04:U337 yrkande 1 och 2003/04:U348 yrkandena 8, 10 och 11.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "22",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "CED09609-7394-4789-909E-3686CF0CAE83",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 22 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "1",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "30",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "245",
                    "43",
                    "31",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/CED09609-7394-4789-909E-3686CF0CAE83",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "25",
          "rubrik": "Jämställdhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 8, 2002/03:U294 yrkande 15, 2002/03:U313 yrkande 22, 2002/03:U328 yrkande 15, 2002/03:A242 yrkande 11, 2003/04:U6 yrkande 5, 2003/04:U9 yrkande 13, 2003/04:U260, 2003/04:U348 yrkande 9, 2003/04:Sf403 yrkande 33 och 2003/04:A371 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "26",
          "rubrik": "Bundet och obundet bistånd",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U3 yrkande 2, 2003/04:U6 yrkande 31, 2003/04:U9 yrkande 33 och 2003/04:U10 yrkande 24.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "27",
          "rubrik": "Skuldavskrivningar",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U263 yrkande 9, 2002/03:U313 yrkande 21, 2003/04:U6 yrkande 15, 2003/04:U7 yrkandena 19-22, 2003/04:U9 yrkande 23, 2003/04:U10 yrkande 17, 2003/04:U11 yrkande 9, 2003/04:U12 yrkandena 11 och 12, 2003/04:U248 yrkande 9, 2003/04:U261 yrkande 3 och 2003/04:U308 yrkandena 2-5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "28",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "A039C435-92E7-4108-A6EC-EDC6259B5CBF",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 28 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "49",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "2",
                    "0",
                    "19",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "30",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "15",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "163",
                    "43",
                    "113",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A039C435-92E7-4108-A6EC-EDC6259B5CBF",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "28",
          "rubrik": "Bistånd till jordbrukssektorn",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U290 yrkande 16, 2003/04:U9 yrkandena 18 och 30, 2003/04:U261 yrkande 6 och 2003/04:U271 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "29",
          "rubrik": "Bistånd till sexuell och reproduktiv hälsa",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U235 yrkande 4, 2002/03:U294 yrkande 17, 2002/03:U314, 2003/04:U2 yrkande 1, 2003/04:U5 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U10 yrkande 13, 2003/04:U232 och 2003/04:U276 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "30",
          "rubrik": "Bistånd till insatser mot hiv/aids",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 24, 2002/03:U290 yrkande 8, 2002/03:U294 yrkande 18, 2002/03:U295 yrkandena 17-20, 2002/03:U313 yrkande 11, 2002/03:U327 yrkandena 3-6, 8 och 9, 2003/04:U6 yrkande 18, 2003/04:U9 yrkande 24, 2003/04:U11 yrkande 5, 2003/04:U228 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U245 yrkandena 1, 2, 8-14, 16 och 17, 2003/04:U246 yrkande 3, 2003/04:U248 yrkandena 5 och 7, 2003/04:U251 yrkandena 3, 5, 9 och 10, 2003/04:U261 yrkande 9, 2003/04:U295, 2003/04:U300 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U312 yrkande 3 och 2003/04:U348 yrkande 21.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "33",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"kd\"",
          "votering_id": "B6ED7A94-528C-419B-918D-080943E26213",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 33 (m, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "49",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "30",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "1",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "239",
                    "79",
                    "1",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B6ED7A94-528C-419B-918D-080943E26213",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "31",
          "rubrik": "Bistånd till funktionshindrade",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 29, 2003/04:U6 yrkande 19, 2003/04:U8, 2003/04:U9 yrkande 6, 2003/04:U10 yrkande 16, 2003/04:U316 yrkande 3 och 2003/04:U348 yrkande 27.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "32",
          "rubrik": "Bistånd till kultur och utbildning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr371 yrkande 1, 2003/04:U297, 2003/04:U348 yrkande 18 och 2003/04:Kr391 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "33",
          "rubrik": "Övriga bilaterala insatser",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U220, 2002/03:U284 yrkande 20, 2002/03:U296 yrkande 7, 2003/04:U212 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U310 och 2003/04:U312 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "34",
          "rubrik": "Samarbetet med Central- och Östeuropa",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om det internationella utvecklingssamarbetet och sammanslagningen av samarbetet med Central- och Östeuropa och det allmänna internationella utvecklingssamarbetet.\r\nRiksdagen godkänner vad regeringen föreslår om det internationella utvecklingssamarbetet och sammanslagningen av samarbetet med Central- och Östeuropa och det allmänna internationella utvecklingssamarbetet.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 3 och avslår motionerna 2002/03:U230, 2002/03:U237 yrkandena 6, 8-11, 13-16 och 18, 2002/03:U240 yrkandena 6-8, 2002/03:U246, 2002/03:U294 yrkandena 6 och 21, 2002/03:U316, 2002/03:U323 yrkande 28, 2003/04:U6 yrkande 29, 2003/04:U10 yrkande 26, 2003/04:U11 yrkande 16, 2003/04:U220 yrkandena 3 och 4 och 2003/04:U249 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "35",
          "rubrik": "Samarbetet med övriga länder",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U209, 2002/03:U257 yrkande 3, 2002/03:U266 yrkande 3, 2002/03:U273 yrkandena 7-9, 2002/03:U284 yrkande 9, 2002/03:U290 yrkande 3, 2002/03:U294 yrkande 7, 2002/03:U297 yrkandena 3 och 4, 2002/03:U304 yrkandena 4 och 5, 2002/03:U328 yrkande 18, 2003/04:U10 yrkande 20, 2003/04:U206, 2003/04:U217 yrkande 2, 2003/04:U225 yrkande 3, 2003/04:U244 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U263, 2003/04:U267 yrkandena 3 och 5 och 2003/04:U348 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "37",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "04AF7366-45F8-4A5C-9025-4C0A99F5F350",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 37 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "49",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "276",
                    "43",
                    "0",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/04AF7366-45F8-4A5C-9025-4C0A99F5F350",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "36",
          "rubrik": "EU:s utvecklingssamarbete",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 22, 2002/03:U281 yrkandena 3 och 4, 2002/03:U313 yrkande 30, 2003/04:K416 yrkande 38, 2003/04:U9 yrkande 31, 2003/04:U10 yrkande 9, 2003/04:U249 yrkande 5 och 2003/04:U282 yrkande 22.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "37",
          "rubrik": "Skrivelse om Världsbanken m.m.",
          "forslag": "Riksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.\r\nRiksdagen ger som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört.\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:U284.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "38",
          "rubrik": "Samarbetet med FN, Världsbanken och andra internationella organisationer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 6, 2002/03:U298 yrkande 5, 2002/03:U308, 2003/04:Fi251 yrkande 5, 2003/04:U6 yrkande 24, 2003/04:U7 yrkandena 23-25, 2003/04:U9 yrkandena 21 och 22, 2003/04:U12 yrkandena 14, 15 och 23, 2003/04:U223, 2003/04:U308 yrkandena 1, 7, 10-14, 19 och 20, 2003/04:U315 yrkandena 1-3, 2003/04:U330 yrkandena 1-4, 2003/04:U352 yrkande 6 och 2003/04:N340 yrkandena 1 och 20.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "38",
          "motforslag_partier": "\"c\"",
          "votering_id": "C0D7E4F2-4C5B-4988-BA99-2C543321120F",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 38 (c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "49",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "298",
                    "21",
                    "0",
                    "30"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C0D7E4F2-4C5B-4988-BA99-2C543321120F",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "39",
          "rubrik": "Åtaganden om biståndsvolymen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U10 yrkande 8, 2003/04:U11 yrkande 15, 2003/04:U12 yrkande 24 och 2003/04:U248 yrkande 15.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "40",
          "rubrik": "Enskilda organisationer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U207 yrkande 1, 2002/03:U284 yrkandena 5 och 28, 2002/03:U290 yrkande 11, 2002/03:U294 yrkande 3, 2002/03:U295 yrkande 12, 2002/03:U313 yrkande 28, 2003/04:U6 yrkande 25, 2003/04:U9 yrkande 28, 2003/04:U10 yrkandena 10 och 19, 2003/04:U11 yrkande 13, 2003/04:U12 yrkande 7, 2003/04:U248 yrkande 13 och 2003/04:U348 yrkandena 7 och 25.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "41",
          "rubrik": "Offentliga aktörer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkandena 12 och 13, 2002/03:U290 yrkande 13, 2002/03:U294 yrkande 8, 2002/03:U313 yrkande 27, 2003/04:U1, 2003/04:U6 yrkande 4, 2003/04:U12 yrkande 9, 2003/04:U261 yrkande 10 och 2003/04:U322 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "42",
          "rubrik": "Resultatuppföljning och resultatskrivelse",
          "forslag": "Riksdagen godkänner med de preciseringar som utskottet gjort vad regeringen föreslår om att genomförandet av politiken för global utveckling årligen redovisas till riksdagen i form av en resultatskrivelse.\r\nRiksdagen godkänner med de preciseringar som utskottet gjort vad regeringen föreslår om att genomförandet av politiken för global utveckling årligen redovisas till riksdagen i form av en resultatskrivelse.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 6, bifaller delvis motionerna 2003/04:U3 yrkande 4 och 2003/04:U9 yrkandena 2 och 4 och avslår motionerna 2003/04:U12 yrkande 5 och 2003/04:U348 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "43",
          "rubrik": "Utvärderingsansvar samt koordinering av politiken för global utveckling",
          "forslag": "Riksdagen tillkännager vad utskottet anfört om koordinering av politiken för global utveckling samt godkänner vad regeringen föreslår om en självständig utvärderingsfunktion.\r\nRiksdagen tillkännager vad utskottet anfört om koordinering av politiken för global utveckling samt godkänner vad regeringen föreslår om en självständig utvärderingsfunktion.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:122 punkt 7 och avslår motionerna 2002/03:U256 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U284 yrkandena 3 och 4, 2002/03:U295 yrkande 13, 2002/03:U322 yrkandena 11 och 12, 2003/04:U6 yrkandena 23 och 32-36, 2003/04:U7 yrkandena 9, 10, 13 och 26-28, 2003/04:U9 yrkandena 1, 3, 7 och 27, 2003/04:U10 yrkande 7, 2003/04:U11 yrkandena 10 och 14, 2003/04:U12 yrkande 6, 2003/04:U213 yrkande 1, 2003/04:U248 yrkandena 10 och 14, 2003/04:U318 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U322 yrkande 2 och 2003/04:U348 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Mål för svenskt utvecklingssamarbete",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Mål för svenskt utvecklingssamarbete",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Perspektiven i politiken",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Perspektiven i politiken",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Respekten för de mänskliga rättigheterna",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Ekonomisk tillväxt",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Samspelet mellan huvuddragen",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Ekonomisk politik och handelspolitik",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Ekonomisk politik och handelspolitik",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Ekonomisk politik och handelspolitik",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Ekonomisk politik och handelspolitik",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Näringspolitiken",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "16"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Jordbruks- och fiskeripolitiken",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "18"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Jordbruks- och fiskeripolitiken",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "18"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Politiken för social omsorg och folkhälsa",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "19"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Samstämmighet i svensk politik och i EU:s politik",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "22"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Samarbetsländer och planeringsinstrument",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "23"
        },
        {
          "nummer": "20",
          "rubrik": "Samarbetsländer och planeringsinstrument",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "23"
        },
        {
          "nummer": "21",
          "rubrik": "Samarbetsländer och planeringsinstrument",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "23"
        },
        {
          "nummer": "22",
          "rubrik": "Demokrati och god samhällsstyrning",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "24"
        },
        {
          "nummer": "23",
          "rubrik": "Demokrati och god samhällsstyrning",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "24"
        },
        {
          "nummer": "24",
          "rubrik": "Jämställdhet",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "25"
        },
        {
          "nummer": "25",
          "rubrik": "Jämställdhet",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "25"
        },
        {
          "nummer": "26",
          "rubrik": "Bundet och obundet bistånd",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "26"
        },
        {
          "nummer": "27",
          "rubrik": "Skuldavskrivningar",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "27"
        },
        {
          "nummer": "28",
          "rubrik": "Skuldavskrivningar",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "27"
        },
        {
          "nummer": "29",
          "rubrik": "Skuldavskrivningar",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "27"
        },
        {
          "nummer": "30",
          "rubrik": "Skuldavskrivningar",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "27"
        },
        {
          "nummer": "31",
          "rubrik": "Skuldavskrivningar",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "27"
        },
        {
          "nummer": "32",
          "rubrik": "Bistånd till sexuell och reproduktiv hälsa",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "29"
        },
        {
          "nummer": "33",
          "rubrik": "Bistånd till insatser mot hiv/aids",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "30"
        },
        {
          "nummer": "34",
          "rubrik": "Samarbetet med Central- och Östeuropa",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "34"
        },
        {
          "nummer": "35",
          "rubrik": "Samarbetet med Central- och Östeuropa",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "34"
        },
        {
          "nummer": "36",
          "rubrik": "Samarbetet med Central- och Östeuropa",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "34"
        },
        {
          "nummer": "37",
          "rubrik": "Samarbetet med övriga länder",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "35"
        },
        {
          "nummer": "38",
          "rubrik": "Samarbetet med FN, Världsbanken och andra internationella organisationer",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "38"
        },
        {
          "nummer": "39",
          "rubrik": "Åtaganden om biståndsvolymen",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "39"
        },
        {
          "nummer": "40",
          "rubrik": "Utvärderingsansvar samt koordinering av politiken för global utveckling",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "43"
        },
        {
          "nummer": "41",
          "rubrik": "Utvärderingsansvar samt koordinering av politiken för global utveckling",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "43"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-10-14 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-11-11 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-11-18 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-11-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-12-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-12-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-12-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-12-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2003-12-15 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-12-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-12-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-12-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-12-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-01-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om koordinering av politiken för global utveckling samt godkänner vad regeringen föreslår om en självständig utvärderingsfunktion. Delvis bifall till motionsyrkande om utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken samt till motion om skrivelse om Världsbanken m.m. Avslag på övriga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 02:21:14"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Sverige får en ny samlad politik för global utveckling. Målet med den nya politiken är att en rättvis och hållbar global utveckling ska genomsyra politikens samtliga områden så som handel, jordbruk, miljö, säkerhet och migration. Sverige ska fortsätta att bedriva ett effektivt utvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste länderna. Från och med 2004 kommer samarbetet med Central- och Östeuropa omfattas av samma mål som det övriga utvecklingssamarbetet. Regeringen ska varje år rapportera till riksdagen hur politiken genomförs och hur de politiska besluten har bidragit till en rättvis och hållbar global utveckling. Riksdagen sa ja till regeringens förslag, men riktade tre uppmaningar till regeringen: 1) Den utredning som ser över riktlinjerna för krigsmaterielexport ska överväga om demokrati ska vara ett villkor för att ett land ska komma i fråga för export. Utredningen ska även pröva om fattigdoms- och utvecklingsaspekter ska vägas in i bedömningen. 2) Regeringen bör regelbundet i en skrivelse redovisa de svenska prioriteringarna för riksdagen om Världsbanken, IMF och de regionala utvecklingsbankerna. 3) Det är angeläget att regeringen klargör var samordningsansvaret för den nya politiken för global utveckling ska ligga. ",
          "dok_id": "GR01UU3",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:15:51"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Ny svensk politik för global utveckling (UU3)",
          "dok_id": "GR01UU3",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:15:51"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 02:21:14"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01UU3",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:28"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Sverige får en ny samlad politik för global utveckling. Målet med den nya politiken är att en rättvis och hållbar global utveckling ska genomsyra politikens samtliga områden så som handel, jordbruk, miljö, säkerhet och migration. Sverige ska fortsätta att bedriva ett effektivt utvecklingssamarbete med tyngdpunkt på de fattigaste länderna. Från och med 2004 kommer samarbetet med Central- och Östeuropa omfattas av samma mål som det övriga utvecklingssamarbetet. Regeringen ska varje år att rapportera till riksdagen hur politiken genomförs och hur de politiska besluten har bidragit till en rättvis och hållbar global utveckling. Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag, men vill rikta tre uppmaningar till regeringen: 1) Den utredning som ser över riktlinjerna för krigsmaterielexport ska överväga om demokrati ska vara ett villkor för att ett land ska komma i fråga för export. Utredningen ska även pröva om fattigdoms- och utvecklingsaspekter ska vägas in i bedömningen. 2) Regeringen bör regelbundet i en skrivelse redovisa de svenska prioriteringarna för riksdagen om Världsbanken, IMF och de regionala utvecklingsbankerna. 3) Det är angeläget att regeringen klargör var samordningsansvaret för den nya politiken för global utveckling ska ligga.</p>",
          "dok_id": "GR01UU3",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:15:51"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Ny svensk politik för global utveckling (UU3)",
          "dok_id": "GR01UU3",
          "systemdatum": "2016-08-09 13:15:51"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01UU3",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_UU_3.pdf",
          "filstorlek": "1137828",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Sveriges politik för global utveckling",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/D4F7E8D5-31FC-44C0-B0B0-448937CF7B0E"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A242 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GQ02A242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A242",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Kr371 Kultur, medier, trossamfund och fritid",
          "ref_dok_id": "GQ02Kr371",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Kr371",
          "ref_dok_titel": "Kultur, medier, trossamfund och fritid",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Tjernberg m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L249 Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_id": "GQ02L249",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L249",
          "ref_dok_titel": "Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ428 Politik för en miljödriven utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ428",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ428",
          "ref_dok_titel": "Politik för en miljödriven utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So455 Alkoholpolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02So455",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So455",
          "ref_dok_titel": "Alkoholpolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Magnusson m.fl. (S, FP, KD, V, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U201 Insatser för att förebygga katastrofer",
          "ref_dok_id": "GQ02U201",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U201",
          "ref_dok_titel": "Insatser för att förebygga katastrofer",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U207 Det ideella biståndets förutsättningar",
          "ref_dok_id": "GQ02U207",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U207",
          "ref_dok_titel": "Det ideella biståndets förutsättningar",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U209 Bistånd till Palestina",
          "ref_dok_id": "GQ02U209",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U209",
          "ref_dok_titel": "Bistånd till Palestina",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U212 FN och internationell säkerhet",
          "ref_dok_id": "GQ02U212",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U212",
          "ref_dok_titel": "FN och internationell säkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U220 Skadestånd till utvecklingsländernas folk",
          "ref_dok_id": "GQ02U220",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U220",
          "ref_dok_titel": "Skadestånd till utvecklingsländernas folk",
          "ref_dok_subtitel": "av Mauricio Rojas (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U224 Demokrati och mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02U224",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U224",
          "ref_dok_titel": "Demokrati och mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U228 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02U228",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U228",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U230 Svenskt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U230",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U230",
          "ref_dok_titel": "Svenskt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Johansson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U235 Fri abort ",
          "ref_dok_id": "GQ02U235",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U235",
          "ref_dok_titel": "Fri abort ",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U237 Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa",
          "ref_dok_id": "GQ02U237",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U237",
          "ref_dok_titel": "Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U240 Nordisk samverkan",
          "ref_dok_id": "GQ02U240",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U240",
          "ref_dok_titel": "Nordisk samverkan",
          "ref_dok_subtitel": "av Runar Patriksson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U244 Läkemedelsindustrin och u-länderna",
          "ref_dok_id": "GQ02U244",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U244",
          "ref_dok_titel": "Läkemedelsindustrin och u-länderna",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U246 EU-medlemskap och funktionshindrade",
          "ref_dok_id": "GQ02U246",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U246",
          "ref_dok_titel": "EU-medlemskap och funktionshindrade",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U256 Det svenska biståndets effekt för fattigdomsbekämpning",
          "ref_dok_id": "GQ02U256",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U256",
          "ref_dok_titel": "Det svenska biståndets effekt för fattigdomsbekämpning",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ångström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U257 Sudan",
          "ref_dok_id": "GQ02U257",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U257",
          "ref_dok_titel": "Sudan",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U260 Riktade bistånd för kvinnor ",
          "ref_dok_id": "GQ02U260",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U260",
          "ref_dok_titel": "Riktade bistånd för kvinnor ",
          "ref_dok_subtitel": "av Viviann Gerdin m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U261 Försvaret av demokratin i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02U261",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U261",
          "ref_dok_titel": "Försvaret av demokratin i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Ana Maria Narti (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U262 Frihandel och globalisering",
          "ref_dok_id": "GQ02U262",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U262",
          "ref_dok_titel": "Frihandel och globalisering",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U263 WTO och global rättvisa",
          "ref_dok_id": "GQ02U263",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U263",
          "ref_dok_titel": "WTO och global rättvisa",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U266 Kuba",
          "ref_dok_id": "GQ02U266",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U266",
          "ref_dok_titel": "Kuba",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Nilsson Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U273 Situationen i Norra Irak/Irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_id": "GQ02U273",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U273",
          "ref_dok_titel": "Situationen i Norra Irak/Irakiska Kurdistan",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U274 Världssvälten",
          "ref_dok_id": "GQ02U274",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U274",
          "ref_dok_titel": "Världssvälten",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Pedersen och Sermin Özürküt (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U281 EU:s grannar i Central- och Östeuropa",
          "ref_dok_id": "GQ02U281",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U281",
          "ref_dok_titel": "EU:s grannar i Central- och Östeuropa",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U284 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U284",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U284",
          "ref_dok_titel": "Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U290 Afrika",
          "ref_dok_id": "GQ02U290",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U290",
          "ref_dok_titel": "Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U294 Global solidaritet",
          "ref_dok_id": "GQ02U294",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U294",
          "ref_dok_titel": "Global solidaritet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U295 Utrotning av fattigdomen med fokus på Afrika",
          "ref_dok_id": "GQ02U295",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U295",
          "ref_dok_titel": "Utrotning av fattigdomen med fokus på Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U296 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02U296",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U296",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U297 Afghanistan",
          "ref_dok_id": "GQ02U297",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U297",
          "ref_dok_titel": "Afghanistan",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U298 Internationell handel",
          "ref_dok_id": "GQ02U298",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U298",
          "ref_dok_titel": "Internationell handel",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U304 Västsahara",
          "ref_dok_id": "GQ02U304",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U304",
          "ref_dok_titel": "Västsahara",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U308 FN:s flyktingkommission",
          "ref_dok_id": "GQ02U308",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U308",
          "ref_dok_titel": "FN:s flyktingkommission",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U313 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U313",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U313",
          "ref_dok_titel": "Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U314 Profilfråga för svenskt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U314",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U314",
          "ref_dok_titel": "Profilfråga för svenskt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Ohlsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U315  Ett särskilt biståndsmål om barn",
          "ref_dok_id": "GQ02U315",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U315",
          "ref_dok_titel": " Ett särskilt biståndsmål om barn",
          "ref_dok_subtitel": "av Monica Green m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U316 Barnen i Östersjöregionen",
          "ref_dok_id": "GQ02U316",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U316",
          "ref_dok_titel": "Barnen i Östersjöregionen",
          "ref_dok_subtitel": "av Monica Green m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U320 Svenskt bistånd och rätten till facklig organisering",
          "ref_dok_id": "GQ02U320",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U320",
          "ref_dok_titel": "Svenskt bistånd och rätten till facklig organisering",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders Ygeman (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U322 Sverige i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02U322",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U322",
          "ref_dok_titel": "Sverige i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U323 Sverige i Europa",
          "ref_dok_id": "GQ02U323",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U323",
          "ref_dok_titel": "Sverige i Europa",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U327 Hiv/aids i ett globalt perspektiv",
          "ref_dok_id": "GQ02U327",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U327",
          "ref_dok_titel": "Hiv/aids i ett globalt perspektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U328 Kvinnan i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02U328",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U328",
          "ref_dok_titel": "Kvinnan i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A371 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GR02A371",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A371",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi251 Strategi för global finansiell stabilitet",
          "ref_dok_id": "GR02Fi251",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi251",
          "ref_dok_titel": "Strategi för global finansiell stabilitet",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fö267 Svenskt stöd till humanitär minröjning",
          "ref_dok_id": "GR02Fö267",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fö267",
          "ref_dok_titel": "Svenskt stöd till humanitär minröjning",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ångström (MP) och Berit Jóhannesson (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K416 Europas framtidsfrågor",
          "ref_dok_id": "GR02K416",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K416",
          "ref_dok_titel": "Europas framtidsfrågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K418 Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_id": "GR02K418",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K418",
          "ref_dok_titel": "Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Kr391 Kultur, medier, trossamfund och fritid",
          "ref_dok_id": "GR02Kr391",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Kr391",
          "ref_dok_titel": "Kultur, medier, trossamfund och fritid",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ411 EU och miljön - fem prioriteringar för ett europeiskt samarbete för ekologiskt hållbar utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02MJ411",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ411",
          "ref_dok_titel": "EU och miljön - fem prioriteringar för ett europeiskt samarbete för ekologiskt hållbar utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N334 Bindande regler för transnationella företag",
          "ref_dok_id": "GR02N334",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N334",
          "ref_dok_titel": "Bindande regler för transnationella företag",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N340 WTO-organisationen, frihandeln och jordbruket",
          "ref_dok_id": "GR02N340",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N340",
          "ref_dok_titel": "WTO-organisationen, frihandeln och jordbruket",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström och Ingegerd Saarinen (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf403 Invandrare och flyktingar, Utgiftsområde 8",
          "ref_dok_id": "GR02Sf403",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf403",
          "ref_dok_titel": "Invandrare och flyktingar, Utgiftsområde 8",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Brus m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So645 Alkoholpolitik",
          "ref_dok_id": "GR02So645",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So645",
          "ref_dok_titel": "Alkoholpolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Agneta Lundberg m.fl. (S, FP, KD, V, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U1 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U1",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U1",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger Lundberg m.fl. (S, M, FP, KD, V, C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U10 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U10",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U10",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U11 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U11",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U11",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U12 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U12",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U12",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U2 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U2",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U2",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Johansson m.fl. (C, M, FP, KD, V, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U206 Biståndet till palestinska myndigheter",
          "ref_dok_id": "GR02U206",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U206",
          "ref_dok_titel": "Biståndet till palestinska myndigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Torsten Lindström (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U212 Kompensationsfond för utvecklingsländernas folk till Anna Lindhs minne",
          "ref_dok_id": "GR02U212",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U212",
          "ref_dok_titel": "Kompensationsfond för utvecklingsländernas folk till Anna Lindhs minne",
          "ref_dok_subtitel": "av Mauricio Rojas (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U213 Bekämpning av korruption",
          "ref_dok_id": "GR02U213",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U213",
          "ref_dok_titel": "Bekämpning av korruption",
          "ref_dok_subtitel": "av Ana Maria Narti (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U217 Västsahara",
          "ref_dok_id": "GR02U217",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U217",
          "ref_dok_titel": "Västsahara",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U220 Demokratiseringen i Vitryssland, Ukraina och Moldavien",
          "ref_dok_id": "GR02U220",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U220",
          "ref_dok_titel": "Demokratiseringen i Vitryssland, Ukraina och Moldavien",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U223 Det svenska stödet för Kinas ettbarnspolitik",
          "ref_dok_id": "GR02U223",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U223",
          "ref_dok_titel": "Det svenska stödet för Kinas ettbarnspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U225 Västsahara",
          "ref_dok_id": "GR02U225",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U225",
          "ref_dok_titel": "Västsahara",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U227 Folkbildning i biståndspolitiken",
          "ref_dok_id": "GR02U227",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U227",
          "ref_dok_titel": "Folkbildning i biståndspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Agneta Ringman (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U228 Utökade åtgärder mot hiv/aids-epidemin i södra Afrika",
          "ref_dok_id": "GR02U228",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U228",
          "ref_dok_titel": "Utökade åtgärder mot hiv/aids-epidemin i södra Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Agneta Ringman och Inger Lundberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U232 Sexuell och reproduktiv hälsa i biståndet",
          "ref_dok_id": "GR02U232",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U232",
          "ref_dok_titel": "Sexuell och reproduktiv hälsa i biståndet",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson och Anne Ludvigsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U241 Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_id": "GR02U241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U241",
          "ref_dok_titel": "Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Ruwaida m.fl. (MP, FP, V, C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U244 Colombia",
          "ref_dok_id": "GR02U244",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U244",
          "ref_dok_titel": "Colombia",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U245 Hivbekämpning i Afrika",
          "ref_dok_id": "GR02U245",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U245",
          "ref_dok_titel": "Hivbekämpning i Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U246 Förenta nationerna",
          "ref_dok_id": "GR02U246",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U246",
          "ref_dok_titel": "Förenta nationerna",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U248 Utrotning av fattigdomen med fokus på Afrika",
          "ref_dok_id": "GR02U248",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U248",
          "ref_dok_titel": "Utrotning av fattigdomen med fokus på Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U249 Östersjöområdet",
          "ref_dok_id": "GR02U249",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U249",
          "ref_dok_titel": "Östersjöområdet",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U251 Hiv/aids i ett globalt perspektiv",
          "ref_dok_id": "GR02U251",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U251",
          "ref_dok_titel": "Hiv/aids i ett globalt perspektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U253 Internationellt bindande regler för transnationella företag",
          "ref_dok_id": "GR02U253",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U253",
          "ref_dok_titel": "Internationellt bindande regler för transnationella företag",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U254 Internationellt miljösamarbete",
          "ref_dok_id": "GR02U254",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U254",
          "ref_dok_titel": "Internationellt miljösamarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U255 Kvinnan i världen",
          "ref_dok_id": "GR02U255",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U255",
          "ref_dok_titel": "Kvinnan i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U260 Betoning av kvinnors rättigheter i det bilaterala biståndet till Afrika",
          "ref_dok_id": "GR02U260",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U260",
          "ref_dok_titel": "Betoning av kvinnors rättigheter i det bilaterala biståndet till Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Joe Frans m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U261 Afrika",
          "ref_dok_id": "GR02U261",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U261",
          "ref_dok_titel": "Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U263 Svenskt bistånd",
          "ref_dok_id": "GR02U263",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U263",
          "ref_dok_titel": "Svenskt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Johansson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U267 Västsahara",
          "ref_dok_id": "GR02U267",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U267",
          "ref_dok_titel": "Västsahara",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U270 Frihandel för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U270",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U270",
          "ref_dok_titel": "Frihandel för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Nyamko Sabuni m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U271 Utrotning av svälten",
          "ref_dok_id": "GR02U271",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U271",
          "ref_dok_titel": "Utrotning av svälten",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U276 Rätten till abort i ett internationellt perspektiv",
          "ref_dok_id": "GR02U276",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U276",
          "ref_dok_titel": "Rätten till abort i ett internationellt perspektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U282 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GR02U282",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U282",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U283 Bindande regler för transnationella företag",
          "ref_dok_id": "GR02U283",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U283",
          "ref_dok_titel": "Bindande regler för transnationella företag",
          "ref_dok_subtitel": "av Jan Emanuel Johansson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U284 Inflytandet över Världsbankens arbete",
          "ref_dok_id": "GR02U284",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U284",
          "ref_dok_titel": "Inflytandet över Världsbankens arbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ahlqvist (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U285 FN-resolution 1325 om kvinnor i krig och konflikter",
          "ref_dok_id": "GR02U285",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U285",
          "ref_dok_titel": "FN-resolution 1325 om kvinnor i krig och konflikter",
          "ref_dok_subtitel": "av Viviann Gerdin m.fl. (C, M, FP, KD, V, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U295 Bra och billiga mediciner till tredje världen",
          "ref_dok_id": "GR02U295",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U295",
          "ref_dok_titel": "Bra och billiga mediciner till tredje världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Rezene Tesfazion och Tone Tingsgård (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U296 Svenskt demokratistöd i form av tillgång till Internet i diktaturer",
          "ref_dok_id": "GR02U296",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U296",
          "ref_dok_titel": "Svenskt demokratistöd i form av tillgång till Internet i diktaturer",
          "ref_dok_subtitel": "av Martin Nilsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U297 Folkbildningen, en tillgång i utvecklingsarbetet",
          "ref_dok_id": "GR02U297",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U297",
          "ref_dok_titel": "Folkbildningen, en tillgång i utvecklingsarbetet",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger Lundberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U3 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U3",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U3",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Pär Axel Sahlberg m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U300 Åtgärder mot hiv/aids-epidemin i södra Afrika",
          "ref_dok_id": "GR02U300",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U300",
          "ref_dok_titel": "Åtgärder mot hiv/aids-epidemin i södra Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Britt-Marie Danestig (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U305 Läkemedelsindustrin och u-länderna",
          "ref_dok_id": "GR02U305",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U305",
          "ref_dok_titel": "Läkemedelsindustrin och u-länderna",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U308 Världsbanken och IMF",
          "ref_dok_id": "GR02U308",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U308",
          "ref_dok_titel": "Världsbanken och IMF",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U310 FN-forskning vid Uppsala universitet",
          "ref_dok_id": "GR02U310",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U310",
          "ref_dok_titel": "FN-forskning vid Uppsala universitet",
          "ref_dok_subtitel": "av Erik Ullenhag (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U312 Barn i världen",
          "ref_dok_id": "GR02U312",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U312",
          "ref_dok_titel": "Barn i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U315 Världsbanken och energi",
          "ref_dok_id": "GR02U315",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U315",
          "ref_dok_titel": "Världsbanken och energi",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U316 Bistånd och funktionshinder",
          "ref_dok_id": "GR02U316",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U316",
          "ref_dok_titel": "Bistånd och funktionshinder",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin och Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U318 Fattigdomen i världen",
          "ref_dok_id": "GR02U318",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U318",
          "ref_dok_titel": "Fattigdomen i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ångström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U322 Kommunaliserat bistånd, kommunal utrikespolitik",
          "ref_dok_id": "GR02U322",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U322",
          "ref_dok_titel": "Kommunaliserat bistånd, kommunal utrikespolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U330 Insyn för riksdagen i IMF och Världsbanksfrågor",
          "ref_dok_id": "GR02U330",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U330",
          "ref_dok_titel": "Insyn för riksdagen i IMF och Världsbanksfrågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U337 Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_id": "GR02U337",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U337",
          "ref_dok_titel": "Internationellt arbete gällande HBT",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders Bengtsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U348 Global utveckling, solidaritet och förvaltarskap, utgiftsområde 7",
          "ref_dok_id": "GR02U348",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U348",
          "ref_dok_titel": "Global utveckling, solidaritet och förvaltarskap, utgiftsområde 7",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U349 Genderperspektiv i  freds- och konfliktarbete",
          "ref_dok_id": "GR02U349",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U349",
          "ref_dok_titel": "Genderperspektiv i  freds- och konfliktarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Sonja Fransson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U351 Global handel",
          "ref_dok_id": "GR02U351",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U351",
          "ref_dok_titel": "Global handel",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U352 Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GR02U352",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U352",
          "ref_dok_titel": "Mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U4 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U4",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U4",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Joe Frans och Börje Vestlund (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U5 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U5",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U5",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Ohlsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U6 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U6",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U6",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U7 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U7",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U7",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U8 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U8",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U8",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Mariann Ytterberg och Sonja Fransson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U9 med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GR02U9",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U9",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2002/03:122 Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ03122",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "122",
          "ref_dok_titel": "Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-12-16",
          "ref_dok_id": "GR0950",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "50",
          "ref_dok_titel": "2003-12-16",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-12-16",
          "ref_dok_id": "GR0950",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "50",
          "ref_dok_titel": "2003-12-16",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:112",
          "ref_dok_id": "GR0K112",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "112",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:112",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}