{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2292787",
      "dok_id": "GR01UU12",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "UU12",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:UU12",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "UU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "12",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-04-01 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:37",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:41",
      "titel": "Internationella miljöfrågor",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01UU12/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01UU12",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01UU12",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01UU12",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Utrikesutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:UU12</div><h1>Internationella miljöfrågor</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nUtrikesutskottet  behandlar  i  detta betänkande ett\r\nantal motionsförslag om internationella  miljöfrågor\r\noch   betonar   därvid   vikten   av  att  göra  nya\r\nansträngningar      för      att      uppnå     FN:s\r\nmillennieutvecklingsmål.  Utskottet  framhåller  att\r\nmiljöfrågorna  är  av fundamental betydelse  för  en\r\nhållbar utveckling.  De är av största vikt också för\r\nmöjligheterna att åstadkomma  en långsiktigt hållbar\r\nekonomisk  tillväxt  och  för  att   kunna   bekämpa\r\nfattigdomen   i   världen.  Detta  ställningstagande\r\nknyter an till politiken  för  global utveckling som\r\nnyligen fastslagits av riksdagen.\r\n\r\nDe  miljöfrågor  som behandlas i  betänkandet  har\r\nstor  spännvidd  och  handlar   bl.a.   om  mål  och\r\ninriktning  på  den  internationella miljöpolitiken,\r\ndet globala miljöarbetets  organisation, finansiella\r\ninstitutioner och finansieringsfrågor  samt  samband\r\nmellan   miljö   och  handel  respektive  miljö  och\r\nsäkerhet.  Utöver miljöfrågor  av  mer  övergripande\r\nkaraktär tas  i  betänkandet också upp ett antal mer\r\nspecifika   globala    miljöfrågor    liksom   vissa\r\nmiljöfrågor  i  EU  och  övriga  Europa. De  globala\r\nmiljöfrågor   som  behandlas  avser  bl.a.   vatten,\r\nklimat,   energi,   skog   och   katastrofer   medan\r\nmotsvarande  frågor  rörande  vårt svenska närområde\r\nexempelvis  avser  forskningsprioriteringar   i  EU,\r\nkärnavfall    på    Kolahalvön,    omställning    av\r\nenergisystem   i   Central-   och   Östeuropa   samt\r\nreningsverk   och   övervakning   av   genteknik   i\r\nÖstersjöregionen.\r\nSammantaget  visar  betänkandet  att  det finns en\r\nbred    samsyn    om   vikten   av   internationellt\r\nmiljöarbete.\r\nUtskottet   föreslår   att   riksdagen   avstyrker\r\nsamtliga motionsyrkanden.\r\nTill betänkandet har fogats tolv reservationer och\r\ntre särskilda yttranden.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n1. Mål och inriktning beträffande\r\ninternationella miljöfrågor\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U201\r\nyrkande 3, 2002/03:U284 yrkande 25, 2002/03:MJ428\r\nyrkande 53 och 2003/04:U254  yrkandena  1,  5 och\r\n1317.\r\nReservation 1 (c)\r\n\r\n2. FN:s miljöprogram UNEP\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motion  2003/04:U335 yrkande\r\n12.\r\nReservation 2 (mp)\r\n\r\n3. En internationell miljödomstol\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2003/04:U254\r\nyrkande 6 och 2003/04:U335 yrkandena 14 och 15.\r\nReservation 3 (fp, kd, mp)\r\n\r\n4. Vissa frågor om finansiella\r\ninstitutioner och finansieringsfrågor\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2003/04:U254\r\nyrkande 19 och 2003/04:U308 yrkandena 6, 8, 9 och\r\n16.\r\nReservation 4 (c)\r\n\r\n5. Globala miljöfonden\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion 2003/04:U308 yrkandena\r\n17 och 18.\r\n\r\n6. Miljökonventioner och WTO-regler\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion  2003/04:N340  yrkande\r\n12.\r\nReservation 5 (mp)\r\n\r\n7. Vissa frågor om handel och miljö\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion 2003/04:N340 yrkandena\r\n18 och 19.\r\nReservation 6 (mp)\r\n\r\n8. Vissa frågor om handel med\r\njordbruksprodukter\r\n\r\nRiksdagen avslår motion  2003/04:N340 yrkandena\r\n14, 15 och 17.\r\n\r\n9. Privatisering av vatten m.m.\r\n\r\nRiksdagen  avslår motionerna  2003/04:U326  och\r\n2003/04:U336 yrkande 2.\r\nReservation 7 (v)\r\nReservation 8 (mp)\r\n\r\n10. Vissa vattenfrågor\r\n\r\nRiksdagen   avslår    motionerna   2003/04:U261\r\nyrkande 7 och 2003/04:U336 yrkandena 3 och 4.\r\n\r\n11. Klimat och energi\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:U239\r\nyrkande    1,   2003/04:U254   yrkande   12   och\r\n2003/04:U266 yrkandena 1 och 2.\r\nReservation 9 (kd)\r\n\r\n12. Skog och miljö, katastrofer\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U201\r\nyrkandena   46,   2002/03:U313    yrkande    18,\r\n2003/04:U308 yrkande 15 och 2003/04:U345.\r\nReservation 10 (c)\r\n\r\n13. Miljö och säkerhet\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U217\r\nyrkande   2,   2002/03:U283    yrkande    4   och\r\n2003/04:U242 yrkande 2.\r\n\r\n14. Forskningsprioriteringar\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U239\r\nyrkande 4 och 2003/04:U254  yrkandena 2 och 4.\r\n\r\n15. Vissa miljöfrågor i Sveriges\r\nnärområde\r\n\r\nRiksdagen   avslår    motionerna   2002/03:U237\r\nyrkande 12, 2002/03:U291,  2002/03:MJ428  yrkande\r\n44 och 2003/04:MJ400 yrkande 2.\r\nReservation 11 (m)\r\nReservation 12 (c)\r\n\r\nStockholm den 1 april 2004\r\n\r\nPå utrikesutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nUrban Ahlin\r\n\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:  Urban\r\nAhlin  (s), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp),\r\nBirgitta  Ahlqvist  (s),  Göran Lindblad (m), Anders\r\nSundström (s), Agne Hansson  (c),  Ewa Björling (m),\r\nVeronica  Palm  (s),  Lotta N Hedström  (mp),  Anita\r\nJohansson  (s),  Birgitta   Ohlsson   (fp),   Rosita\r\nRunegrund  (kd),  Sermin  Özürküt (v), Ronny Olander\r\n(s) och Nils Oskar Nilsson (m).</pre><pre>\r\n2003/04\r\n\r\nUU12\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nI  detta  betänkande behandlar  utrikesutskottet  52\r\nmotionsförslag   från   allmänna  motionstiden  2002\r\nrespektive 2003 som rör internationella miljöfrågor,\r\noch då främst sådana aspekter  som  sammanhänger med\r\nglobal utveckling och fattigdomsbekämpning.\r\nUtskottet   utarbetade   senast  våren  2001   ett\r\nsärskilt  betänkande  inriktat   på  internationella\r\nmiljöfrågor,  betänkande  2000/01:UU11.  Våren  2003\r\nbehandlade  ett  sammansatt  utrikes-,   miljö-  och\r\njordbruksutskott  i betänkande 2002/03:UMJU1  frågor\r\nsom   sammanhängde   med    resultaten   från   FN:s\r\nvärldstoppmöte i Johannesburg om hållbar utveckling.\r\nSpörsmål   med  anknytning  till   internationella\r\nmiljöfrågor  behandlas  även  i  andra  betänkanden,\r\nsåväl från utrikesutskottet  som från andra utskott.\r\nEtt  par  exempel  från  innevarande   riksmöte   är\r\nutrikesutskottets  betänkande  2003/04:UU3  Sveriges\r\npolitik för global utveckling respektive miljö-  och\r\njordbruksutskottets   betänkande   2003/04:MJU8  EU-\r\nprioriteringar för att nå miljömålen.\r\n\r\nUtrikesutskottet  och  miljö- och jordbruksutskottet\r\ngjorde den 18 november 2003  ett gemensamt besök vid\r\nStockholm  Environment  Institute   (SEI)  och  fick\r\ninformation om institutets verksamhet.\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\n1 Mål och inriktning\r\n\r\nUtskottets beslut i korthet\r\n\r\nI detta avsnitt behandlas motioner om mål och\r\ninriktning      på      politiken     rörande\r\ninternationella     miljöfrågor.     Samtliga\r\nmotioner avstyrks. Jämför reservation 1 (c).\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI motion 2003/04:U254  (kd)  yrkande  1  betonas att\r\nSverige  måste  driva  på  för  ett starkare globalt\r\nsamarbete kring hållbarhetsfrågorna  och  för att de\r\nfattiga  ländernas  villkor  och  problem beaktas  i\r\nsammanhanget.   I   yrkande  5  förespråkas   global\r\nintegrering av EU:s strategi  för hållbar utveckling\r\noch klimathandlingsprogrammet,  med  betoning  på en\r\nförankring i den fattiga världen.\r\n\r\nFem  övergripande  mål  måste  enligt motionärerna\r\nprioriteras    i    det   framtida   internationella\r\nmiljösamarbetet för hållbar utveckling: första målet\r\navser skydd av naturresurser  som  ligger till grund\r\nför ekonomisk utveckling (yrkande 13),  andra  målet\r\navser    ökad   integration   av   miljöaspekter   i\r\nfattigdomsbekämpningen   (yrkande  14),  tredje  och\r\nfjärde  målen  avser  främjande   av  en  ekologiskt\r\nhållbar   globalisering,  god  förvaltningssed   och\r\nstörre engagemang (yrkande 15) och femte målet avser\r\nkonkret genomförande  på  global  nivå  av ett antal\r\ninternationella     miljökonventioner     med    ett\r\nförfaringssätt av motsvarande karaktär som  inom  EU\r\n(yrkande 16).\r\nEnligt  yrkande  17 bör Sveriges goda erfarenheter\r\nav  miljöhänsyn inom  biståndspolitiken  och  större\r\nhänsyn  till miljöaspekter i biståndsprojekt spridas\r\ntill EU:s  biståndsinsatser.  I  motion 2002/03:U284\r\n(kd) yrkande 25 förespråkas en översyn  av biståndet\r\nså  att  det  i  större  utsträckning  inriktas   på\r\nmiljövänliga   alternativ  för  hållbar  tillväxt  i\r\nutvecklingsländerna.\r\n\r\nI motion 2002/03:MJ428  (c) yrkande 53 efterlyses en\r\ntydlig   koppling  till  mänskliga   rättigheter   i\r\nmiljöbiståndet.  Motionärerna  anser  att  människan\r\nalltmer  skall  sättas  i centrum för miljöfrågorna.\r\nFör att uppnå hållbar utveckling  är  det  samtidigt\r\nviktigt   att   betona   ekonomiska,   sociala   och\r\nkulturella rättigheter.\r\n\r\nI  motion  2002/03:U201  (m) yrkande 3 framhålls att\r\nnaturkatastrofer beror på mänskligt beteende där den\r\nallt överskuggande förklaringsfaktorn  är fattigdom.\r\nBiståndet      bör      därför      inriktas      på\r\nfattigdomsbekämpning.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nMiljöfrågorna     återfinns    bland    FN:s    s.k.\r\nmillenniemål, en rad  mätbara  mål  för  att  minska\r\nfattigdomen  i  världen.  Dessa  mål,  som  världens\r\nledare  enades  om  på  FN:s millennietoppmöte 2000,\r\nskall vara uppnådda senast  2015.  Det  övergripande\r\nmålet  är  att  avskaffa  fattigdom  och  hunger   i\r\nvärlden.  Ett  delmål  (Millennium Development Goal,\r\nMDG) är att halvera fattigdomen  fram till 2015. Ett\r\nannat  delmål  är att säkra en miljömässigt  hållbar\r\nutveckling. Andelen  människor  som  saknar tillgång\r\ntill   rent   vatten   skall   halveras  före  2015.\r\nLivsvillkoren för minst 100 miljoner  människor  som\r\nlever i slumområden skall signifikant ha förbättrats\r\nföre 2020.\r\n\r\nSverige  och  146  andra  länder har skrivit under\r\nmillenniedeklarationen och har därmed åtagit sig att\r\narbeta     för    att    förverkliga    målen.     I\r\nmillenniedeklarationen    som    antogs    av   FN:s\r\ngeneralförsamling den 18 september 2000 gjordes  ett\r\nantal     mer    preciserade    åtaganden    utifrån\r\nmillenniemålen,    däribland   om   utveckling   och\r\nfattigdomsbekämpning  samt  skydd  av vår gemensamma\r\nmiljö.\r\nEtt uppfyllande av millenniemålet  om att säkra en\r\nmiljövänlig   och   hållbar   utveckling  har   stor\r\nbetydelse   för   möjligheterna   att    nå   övriga\r\nmillenniemål,  konstaterar  FN:s  utvecklingsprogram\r\nUNDP i sin Human Development\r\nReport 2003.\r\nNågra av de samband UNDP pekar på  är i sammandrag\r\nföljande.  När  det  gäller  millenniemålet  om  att\r\nutplåna extrem fattigdom och hunger  menar  man  att\r\nmänniskors levnadsförhållanden och tillgång till mat\r\nofta  är  beroende av ekosystemen. Fattiga människor\r\nhar genom den osäkra situation de lever i begränsade\r\nmöjligheter  att  skydda  miljön  och  förbättra sin\r\nlivssituation.\r\nMillenniemålet     om     att     uppnå     allmän\r\ngrundskoleutbildning har ett samband med miljöfrågan\r\nbl.a.  genom  att  den  tid som unga människor måste\r\nägna åt att samla vatten  och ved minskar den tid de\r\nkan  ägna åt skolarbete. Dessutom  medför  brist  på\r\nenergi,  vatten  och  sanitära  förhållanden att det\r\nblir svårare att rekrytera kvalificerade lärare till\r\nlandsbygdsområden.\r\nEtt  annat  millenniemål  handlar  om  att  främja\r\njämställdhet  och  ökade  möjligheter  för  kvinnor.\r\nDetta motverkas av att kvinnor  och  flickor har ett\r\nsärskilt stort ansvar för att samla vatten  och ved,\r\nvilket  reducerar  den tid de kan ägna åt utbildning\r\noch  att  tjäna  pengar.  Kvinnor  har  ofta  mindre\r\nrättigheter än män och osäker tillgång till land och\r\nandra   naturresurser,    vilket   begränsar   deras\r\nmöjligheter.\r\nOckså målet om att minska barnadödligheten har ett\r\nsamband  med miljöfrågan. Sjukdomar  som  exempelvis\r\ndiarré hänger  ihop  med  förorenat  vatten.  Dåliga\r\nhygieniska  förhållanden och luftrörsinfektioner  på\r\ngrund   av  föroreningar   är   bland   de   främsta\r\ndödsorsakerna bland barn under fem år.\r\nNär det  gäller  sambandet  mellan miljöfrågor och\r\nmillenniemålet om att förbättra  mödrars hälsa pekar\r\nUNDP  bl.a. på negativa hälsoeffekter  av  förorenad\r\ninomhusluft  och  tunga  bördor  av  vatten och ved.\r\nDetta leder till ökad förekomst av komplikationer  i\r\nsamband med graviditet och barnafödande.\r\nBeträffande  målet  om  att  bekämpa  hiv/aids,\r\nmalaria  och  andra  sjukdomar framhålls att uppemot\r\n20 % av sjukdomarna i  utvecklingsländer kan bero på\r\nriskfaktorer i miljön.\r\nI fråga om det åttonde  och  sista millenniemålet,\r\natt utveckla ett globalt partnerskap för utveckling,\r\nframhåller  UNDP  att  många  globala  miljöproblem,\r\nexempelvis  klimatfrågan,  endast  kan  lösas  genom\r\npartnerskap mellan rika och fattiga länder.\r\n\r\nVid  FN:s  världstoppmöte  om hållbar  utveckling  i\r\nJohannesburg 2002 antogs en politisk deklaration och\r\nen genomförandeplan som anger  rekommendationer  för\r\ndet  fortsatta  arbetet  med att genomföra Agenda 21\r\noch övriga åtaganden från Riokonferensen 1992.\r\n\r\nI genomförandeplanen åtog  sig medlemsländerna att\r\nbl.a.  utveckla integrerade vattenhushållningsplaner\r\noch planera  för effektivare vattenanvändning senast\r\n2005, halvera  andelen människor som saknar tillgång\r\ntill grundläggande sanitet 2015 och återuppbygga och\r\navsevärt minska förlusten av biologisk mångfald till\r\n2010. Rekommendationer  antogs  om att skyndsamt öka\r\nandelen förnybar energi. Med utgångspunkt  i förslag\r\nsom Danmark, Finland och Sverige utarbetat inom  EU,\r\nantogs  en  skrivning  om  att  lansera ett tioårigt\r\nramverk  av  program  till  stöd för  initiativ  som\r\npåskyndar  övergången  till hållbar  konsumtion  och\r\nproduktion. Bland övriga  frågor  som  behandlas kan\r\nexempelvis  nämnas  företagens  roll  och  ansvar  i\r\narbetet för hållbar utveckling.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet    anser    att    genomförandet   av   de\r\ninternationella åtaganden som gjorts på miljöområdet\r\nunder  tolvårsperioden  sedan Riokonferensen  lämnar\r\nmycket   i  övrigt  att  önska.   Trycket   på   att\r\nförverkliga  de  målsättningar som satts upp och att\r\ngenomföra de åtgärder  som beslutats har fram till i\r\ndag varit otillräckligt.  Nya  ansträngningar  måste\r\ngöras  och  tempot  måste vara högt om det skall bli\r\nmöjligt att uppfylla  millennieutvecklingsmålen  och\r\nFN:s  millenniedeklaration.  Den  svenska  politiken\r\nskall bidra till detta.\r\n\r\nToppmötet   i   Johannesburg   bidrog   till   att\r\ndefinitivt  erkänna begreppet hållbar utveckling som\r\nen  överordnad   princip   för  FN:s  arbete.  Detta\r\nkonstaterade regeringen i sin  skrivelse  2002/03:29\r\nom   toppmötet.   Utskottet   vill   framhålla   att\r\nmiljöfrågorna  är  av  fundamental  betydelse för en\r\nhållbar utveckling. De är av största  vikt också för\r\nmöjligheterna att åstadkomma en långsiktigt  hållbar\r\nekonomisk   tillväxt   och  för  att  kunna  bekämpa\r\nfattigdomen i världen.\r\nRiksdagen har nyligen  slagit  fast  att målet för\r\nSveriges  politik  för global utveckling skall  vara\r\natt  bidra  till  en  rättvis   och  hållbar  global\r\nutveckling. Vid sidan av detta mål,  som  gäller för\r\nalla   politikområden,   skall  målet  för  Sveriges\r\ninternationella utvecklingssamarbete  vara att bidra\r\ntill att skapa förutsättningar för fattiga människor\r\natt förbättra sina levnadsvillkor (bet. 2003/04:UU3,\r\nrskr.  2003/04:112).  Ställningstagandet  gjordes  i\r\nanslutning   till   behandlingen    av   proposition\r\n2002/03:122 Gemensamt ansvar  Sveriges  politik för\r\nglobal utveckling.\r\nRiksdagen slog fast att politiken skall präglas av\r\nett   rättighetsperspektiv,   vilket   innebär   att\r\nmänniskors  rättigheter  skall  utgöra  grund för de\r\nåtgärder  som  vidtas  för  en  rättvis  och hållbar\r\nutveckling. Vidare skall politiken också präglas  av\r\nde  fattigas  perspektiv, vilket innebär att fattiga\r\nmänniskors  behov,   intressen  och  förutsättningar\r\nskall vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis\r\noch hållbar utveckling. Utskottet vill här framhålla\r\natt  det  rättighetsperspektiv   som   skall  prägla\r\npolitiken  för  global  utveckling innefattar  såväl\r\nmänskliga    rättigheter    som     demokrati    och\r\njämställdhet.  Dessa  tre  variabler  är  ömsesidigt\r\nberoende och utgör varandras förutsättningar.  De är\r\nockså   grundläggande   villkor   för   en   hållbar\r\nutveckling.\r\nHållbar       utveckling       innefattar      tre\r\nhuvudkomponenter,  enligt den nya svenska  politiken\r\nför global utveckling.  Dessa  är hållbar användning\r\nav  naturresurser  och  omsorg om miljön,  ekonomisk\r\ntillväxt samt social utveckling  och trygghet. En av\r\nde  största  utmaningarna för att uppnå  en  hållbar\r\nglobal utveckling  är  att  bryta  sambandet  mellan\r\nekonomisk  tillväxt  och  negativ påverkan på miljö,\r\nnaturresurser och människors hälsa.\r\nSverige har goda förutsättningar  att  fungera som\r\nett  föredöme  i fråga om hållbar utveckling,  ansåg\r\ndet     sammansatta     utrikes-,     miljö-     och\r\njordbruksutskottet    i   betänkande   2002/03:UMJU1\r\nJohannesburg    FN:s  världstoppmöte   om   hållbar\r\nutveckling.   Utskottet  konstaterade  att  Sverige,\r\nförutom att utveckla  en egen nationell strategi för\r\nhållbar  utveckling,  även  aktivt  verkar  för  att\r\nstärka   FN:s   arbete   med   hållbar   utveckling,\r\nfattigdomsbekämpning   och  för   att   stärka   den\r\ninternationella miljöförvaltningen.\r\nI den regeringsskrivelse (skr. 2002/03:29) som låg\r\ntill   grund   för  betänkande   UMJU1   deklarerade\r\nregeringen att Sverige  aktivt skulle bidra till att\r\nintegrera resultaten från  Johannesburg  i arbetet i\r\nhela   FN-systemet,   Världsbanken,  Internationella\r\nvalutafonden (IMF) och WTO. Hållbar utveckling skall\r\nuppnås   genom  ökad  samstämmighet   mellan   olika\r\npolitikområden,   genom  ökad  samordning  och  ökat\r\nsamarbete. Detta måste  ske  såväl  i fält som i det\r\ninternationella   policyarbetet.   Det   sammansatta\r\nutskottet slog därutöver fast att hållbar utveckling\r\nbehöver   genomsyra  all  politik  på  alla  nivåer.\r\nUtskottet betonade  att ett framgångsrikt arbete för\r\nhållbar  utveckling endast  kan  uppnås  genom  ökad\r\nsamstämmighet, samordning och samarbete mellan olika\r\npolitikområden   och  mellan  olika  institutionella\r\nnivåer lokalt, nationellt och internationellt.\r\nUtrikesutskottet  anser  att betydelsefulla steg i\r\ndenna   riktning   tagits  också   efter   att   det\r\nsammansatta utskottet  våren 2003 redovisade sin syn\r\npå resultaten från FN-toppmötet i Johannesburg.\r\nPå det miljöpolitiska  området agerar Sverige i en\r\nrad internationella forum.  Flera  exempel  på detta\r\nåterfinns senare i detta betänkande. Sverige  fäster\r\nstor  vikt vid att konstruktivt påverka EU:s politik\r\nför hållbar  utveckling  eftersom  EU på det globala\r\nplanet   är   en   viktig   aktör   när  det  gäller\r\nmiljöfrågor. Unionen är också mycket  aktiv  när det\r\ngäller  insatser  för  att  uppnå  målet  om hållbar\r\nutveckling.  Det  kan  konstateras  att  EU:s sjätte\r\nmiljöhandlingsprogram     fokuserar    på    hållbar\r\nutveckling    och   skall   utgöra    grunden    för\r\nmiljödimensionen   i   EU:s   strategi  för  hållbar\r\nutveckling. EU framhåller i olika  sammanhang, bl.a.\r\ni anslutning till verksamheten inom  FN:s kommission\r\nför   hållbar   utveckling   (CSD,   Commission   on\r\nSustainable Development), också vikten av nationella\r\nstrategier för hållbar utveckling. Kommissionens nya\r\ntvååriga  arbetsprogram är inriktat på  översyn  och\r\nbeslut med sikte på genomförande på landnivå.\r\nDet starka  sambandet  mellan fattigdomsbekämpning\r\noch miljöfrågor har framhållits  av utrikesutskottet\r\nbl.a.  i betänkande 2003/04:UU3. Utskottet  noterade\r\ndär att Sverige i det internationella och nationella\r\narbetet,        och       i       enlighet       med\r\nJohannesburgsdeklarationen,  understrukit  vikten av\r\nen integrerad syn på den hållbara utvecklingens  tre\r\ndimensioner:  den  sociala,  den  ekonomiska och den\r\nmiljömässiga. Hållbart nyttjande av  naturresurserna\r\noch   omsorg  om  miljön  skall  genomsyra  Sveriges\r\npolitik  för  global utveckling. Därmed skapas också\r\nförutsättningar  för  att bidra till arbetet med att\r\nuppnå  FN:s samtliga millenniemål.  Sambandet  måste\r\nbrytas mellan  å  ena sidan ekonomisk tillväxt och å\r\nden    andra    negativ    påverkan    på    miljön,\r\nnaturresurserna och människans  hälsa. Sverige skall\r\nfortsätta  att  vara drivande såväl  internationellt\r\nsom nationellt när  det gäller hållbara konsumtions-\r\noch produktionsmönster.\r\nÄven miljö- och jordbruksutskottet betonade i sitt\r\nbetänkande 2003/04:MJU8  att fattigdomsbekämpning är\r\nnödvändig för att uppnå en  hållbar utveckling, inte\r\nminst för de minst utvecklade länderna. En betydande\r\nsamsyn råder, anförde utskottet,  om  att kampen mot\r\nfattigdomen är en gemensam internationell  utmaning.\r\nEU är tillsammans med medlemsstaterna för närvarande\r\nvärldens största finansiär av utvecklingssamarbete.\r\nUtskottet vill framhålla att den nya politiken för\r\nglobal  utveckling  på  ett  helt  nytt sätt betonar\r\nbehovet   av   kontinuerlig  och  ökad  dialog   med\r\nsamarbetsparter    på    såväl    landnivå   som   i\r\nmultilaterala sammanhang. Det finns  också anledning\r\natt   kraftfullt   understryka   att   denna  dialog\r\ninnefattar  att miljömässig hållbarhet i  väsentligt\r\nstörre utsträckning  än hittills beaktas i tillväxt-\r\noch utvecklingsstrategier på alla nivåer.\r\nGenom  arbetet  för  hållbara   produktions-   och\r\nkonsumtionsmönster  kan  Sverige  och  andra  länder\r\nbidra  till  en  utveckling  av  ny  teknik  och nya\r\nekonomiska   och  politiska  styrmedel.  Länder  som\r\nSverige samarbetar med bör själva ta ett långsiktigt\r\nnationellt    ansvar     och     säkerställa     att\r\nhållbarhetsperspektivet  tydliggörs  i  lagstiftning\r\noch  strategier. Sveriges uppgift är att stödja  och\r\nkomplettera dessa ansträngningar.\r\nFrågor   om   gott   styrelseskick   och  hållbara\r\nkonsumtions-   och  produktionsmönster  ingick   som\r\ncentrala delar i den genomförandeplan som antogs vid\r\ntoppmötet i Johannesburg.  I det svenska arbetet med\r\natt följa upp handlingsplanen  ingår  anordnandet av\r\nen   internationell  konferens  om  utbildning   för\r\nhållbar  utveckling. Den äger rum i Göteborg i maj i\r\når med deltagande  av  ca  350  deltagare  från hela\r\nvärlden, med det gemensamt att de arbetar med frågor\r\nrörande   hållbar   utveckling  och  någon  form  av\r\nlärande.    Utskottet   ser    positivt    på    att\r\nuppföljningsarbetet  utmynnar  i  konkreta initiativ\r\nockså av denna art.\r\nSverige har hört till initiativtagarna  och agerat\r\naktivt  för att få till stånd en rad internationella\r\nmiljökonventioner,     bl.a.     i    samband    med\r\nRiokonferensen  1992.  Ända sedan dess  har  Sverige\r\nverkat  pådrivande  för  att   dessutom   stödja  u-\r\nländernas    eget    arbete    med   att   genomföra\r\nkonventionerna.  Detta  sker internationellt,  bl.a.\r\ninom   EU   och   OECD   liksom   inom   ramen   för\r\nkapacitetsuppbyggnad och teknologiöverföring till u-\r\nländerna via exempelvis Globala miljöfonden, GEF.\r\nUtrikesutskottet ser positivt på  att Sverige inom\r\nEU  agerar  pådrivande  för  en politik för  hållbar\r\nutveckling. Utskottet konstaterar, bl.a. på grundval\r\nav  kommissionens  nyligen  publicerade  rapport  om\r\ngenomförandet av åtagandena från  Johannesburg  (KOM\r\n(2003)  829), att en hel del åstadkommits av unionen\r\nunder  de   ca   18   månader  som  förflutit  sedan\r\ntoppmötet. Mycket återstår  dock  att  göra,  vilket\r\nockså   redovisas  i  kommissionens  avrapportering.\r\nKraftfulla insatser behövs för att fattigdomen skall\r\nutplånas,  produktions-  och konsumtionsmönstren bli\r\nhållbara och skyddet gott  för  de naturresurser som\r\nskall  ligga  till grund för kommande  generationers\r\nekonomi    och    sociala     utveckling.    Viktiga\r\nutgångspunkter  för  insatserna  är   EU:s  allmänna\r\nstrategi  för  hållbar  utveckling,  som  antogs  av\r\nEuropeiska    rådet    i    Göteborg    2001,   samt\r\nmiljödimensionen i Lissabonstrategin.\r\nEnligt kommissionens planering skall en översyn av\r\nstrategin för hållbar utveckling äga rum  under  den\r\nförsta  delen av den nya kommissionens mandatperiod.\r\nAvsikten  är  att den externa dimensionen av hållbar\r\nutveckling  då  skall   integreras   med  strategin.\r\nViktiga externa aspekter är exempelvis  utrotning av\r\nfattigdom,  vatten-,  energi-  och  skogsfrågor  med\r\nanknytning    till   hållbar   utveckling,   hållbar\r\nvärldshandel och  globala styrelseformer för hållbar\r\nutveckling.\r\nUtrikesutskottet  vill  framhålla  vikten  av  att\r\nSverige  i  den planerade översynen av EU:s strategi\r\nför hållbar utveckling  kraftfullt  förespråkar  det\r\nsynsätt  som  kommit till uttryck bl.a. i riksdagens\r\nställningstagande  till  en  ny  svensk  politik för\r\nglobal  utveckling  respektive  politik  för hållbar\r\nutveckling. Utskottet betonar vikten av att  öka den\r\npolitiska  samstämmigheten  i frågor som rör hållbar\r\nutveckling  såväl inom EU som  i  unionens  agerande\r\ngentemot   exempelvis    andra    länder   eller   i\r\ninternationella  samarbetsstrukturer.   Risken   för\r\nmotsägelsefulla   eller  motverkande  agendor  måste\r\nundvikas. Millenniemålen  och millenniedeklarationen\r\nmåste uppfyllas.\r\n\r\nNär det gäller motionsförslaget om miljöbistånd och\r\nmänskliga rättigheter vill  utskottet  framhålla att\r\nriksdagen  nyligen  slagit  fast att målet  för  den\r\nsvenska politiken för global  utveckling  skall vara\r\natt   bidra  till  en  rättvis  och  hållbar  global\r\nutveckling, som skall gälla för alla politikområden,\r\ndvs. även  miljöpolitiken  (prop.  2002/03:122, bet.\r\n2003/04:UU3,       rskr.      2003/04:112).      Ett\r\nrättighetsperspektiv skall genomsyra hela politiken.\r\nUtskottet konstaterade  i  betänkande  UU3 att det i\r\nrättighetsperspektivet    ingår    såväl   mänskliga\r\nrättigheter som demokrati och jämställdhet.\r\n\r\nUtskottet framhöll i betänkandet att de mänskliga\r\nrättigheterna  är universella, odelbara,  ömsesidigt\r\nberoende och relaterar  till  varandra.  Ett  liv  i\r\nvärdighet förutsätter att alla mänskliga rättigheter\r\nrespekteras,   inklusive   ekonomiska,  sociala  och\r\nkulturella rättigheter.\r\nRegeringen  har nyligen till  riksdagen  redovisat\r\nsin  syn  på  mänskliga   rättigheter   i  skrivelse\r\n2003/04:20    Mänskliga    rättigheter    i   svensk\r\nutrikespolitik,       vilken      behandlats      av\r\nutrikesutskottet   i  betänkande   2003/04:UU9.   Av\r\nskrivelsen framgår tydligt  att  Sverige  kommer att\r\nverka för att sambanden mellan skyddet av miljön och\r\nrespekten  för  de mänskliga rättigheterna framhålls\r\noch tydliggörs i  de  olika  forum  där dessa frågor\r\nbehandlas,  inte minst inom arbetet för  en  hållbar\r\nutveckling.\r\nHär kan också nämnas att det under 2003 inrättades\r\nen  arbetsgrupp   under   FN:s   kommission  för  de\r\nmänskliga  rättigheterna  för  att överväga  förslag\r\ntill  ett  tilläggsprotokoll  till  konventionen  om\r\nekonomiska,  sociala  och  kulturella   rättigheter.\r\nSverige    kommer   enligt   regeringens   skrivelse\r\n2003/04:20  att   aktivt   delta   i  arbetsgruppens\r\ndiskussioner  om  ett  tilläggsprotokoll,   även  om\r\nregeringen  inte  är  övertygad  om  att  ett sådant\r\nprotokoll  är  det  bästa  sättet  att  främja dessa\r\nrättigheter.    Dessutom   kommer   Sverige   enligt\r\nskrivelsen att verka  för att de ekonomiska, sociala\r\noch kulturella rättigheterna  på  ett effektivt sätt\r\ndrivs inom övriga delar av FN-systemet,  inte  minst\r\npå utvecklingssidan.\r\nUtrikesutskottet   anser   sammanfattningsvis  att\r\nmotionsförslagen om mål och inriktning  ligger väl i\r\nlinje med den politik som Sverige förespråkar  såväl\r\ni   EU-samarbetet   som   i   andra  internationella\r\nsammanhang.\r\nMed vad som ovan anförts anser  utskottet  att  de\r\nfrågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och\r\navstyrker därmed motionerna 2002/03:U201 (m) yrkande\r\n3, 2002/03:U284  (kd)  yrkande 25, 2002/03:MJ428 (c)\r\nyrkande 53 och 2003/04:U254  (kd) yrkandena 1, 5 och\r\n1317.\r\n\r\n2 Det globala miljöarbetets organisation\r\n\r\n\r\nUtskottets beslut i korthet\r\n\r\nI  detta avsnitt behandlas motioner  om  FN:s\r\nmiljöprogram   UNEP   och  inrättande  av  en\r\ninternationell     miljödomstol.     Samtliga\r\nmotioner avstyrks. Jämför  reservationerna  2\r\n(mp) och 3 (fp, kd, mp).\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nFN:s miljöprogram UNEP\r\n\r\nI  motion  2003/04:U335  (mp) yrkande 12 förespråkas\r\natt Sverige skall verka för  att  FN:s  miljöprogram\r\nUNEP    (United    Nations    Environment   Program)\r\nuppgraderas  till att bli en världsmiljöorganisation\r\nmed mandat till  verklig  förändring.  Därmed skulle\r\nmiljöfrågorna  få  en  starkare  ställning inom  FN-\r\nstrukturen.\r\n\r\nInternationell miljödomstol\r\n\r\nSverige bör enligt motion 2003/04:U254  (kd) yrkande\r\n6   verka   för   inrättande  av  en  internationell\r\nmiljödomstol,  exempelvis   inom   ramen   för   EU-\r\nsamarbetet, och placering av denna i Sverige. Syftet\r\nskulle vara att skapa fungerande sanktionssystem och\r\nfrämja efterlevnaden av miljökonventioner.\r\n\r\nOckså   i   motion   2003/04:U335  (mp)  yrkande  15\r\nargumenteras  för inrättande  av  en  internationell\r\nmiljödomstol     till     vilken     internationella\r\nmiljökonventioner   skall   kunna   kopplas.  Enligt\r\nmotionärerna  bör  även  frivilligorganisationer  ha\r\ntalerätt i miljödomstolen.  I  syfte  att stärka det\r\nfolkrättsliga  systemet skulle den kunna  utgöra  en\r\ndel  av  den internationella  domstolen  i  Haag.  I\r\nyrkande 14  betonas  vikten av att miljökonventioner\r\noch multilaterala miljöavtal  efterlevs.  Detta  kan\r\nske genom att bindande beslut och kontrollmekanismer\r\nkopplas till undertecknandet.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nPå   global   nivå  innefattar  det  institutionella\r\nsystemet för hållbar  utveckling en rad organ med FN\r\ni  centrum.  Inom  FN-systemet   finns   bl.a.  FN:s\r\nmiljöprogram,  UNEP,  och  Kommissionen  för hållbar\r\nutveckling  (Commission  on Sustainable Development,\r\nCSD). I det globala institutionella  systemet  ingår\r\nockså    exempelvis    sekretariaten    till   olika\r\nmiljökonventioner. Till detta kommer alla  organ och\r\ninstitutioner  som  har  att integrera miljöaspekter\r\ninom sina respektive verksamhetsområden.\r\n\r\nCSD tillskapades 1992 och ansvarar för uppföljning\r\noch genomförande på olika  nivåer av resultaten från\r\ntoppmöten om hållbar utveckling.  Kommissionen,  som\r\nsorterar  under  FN:s  ekonomiska  och  sociala  råd\r\n(Ecosoc),  medverkade  också  i  förberedelserna för\r\ntoppmötet i Johannesburg 2002.\r\nPå  regional  nivå  är  exempelvis FN:s  regionala\r\nkommissioner och EU samt OECD  viktiga  aktörer  när\r\ndet gäller miljöfrågor och hållbar utveckling.\r\n\r\nFN:s miljöprogram UNEP\r\n\r\nFN:s  miljöprogram  UNEP bär det övergripande och\r\nsamordnande  ansvaret   för  miljödimensionen  av\r\nhållbar utveckling inom FN-systemet. UNEP arbetar\r\nbl.a. med att fastställa  normer  för  exempelvis\r\nmiljöutvärdering och miljöinformation och med att\r\nutveckla    aktionsplaner    för    det   globala\r\nmiljöarbetet.  Man  söker  också  synergieffekter\r\nmellan   olika  miljökonventioner,  arbetar   med\r\nfrågor kring  teknologiöverföring,  sötvatten och\r\nstöd   till  afrikanska  miljöinsatser.  Sveriges\r\nbidrag  till  UNEP  för  2004  är  totalt  ca  40\r\nmiljoner kronor.\r\n\r\nEn reformering  av  FN  inleddes  1997  och syftar\r\nbl.a.   till   en  mer  integrerad  och  systematisk\r\nhantering av miljö  och hållbar utveckling inom FN:s\r\nsamtliga   utvecklingsområden.   Som   ett   led   i\r\nreformarbetet har FN:s miljöprogram UNEP förnyats.\r\n\r\nInternationell miljödomstol\r\n\r\nDet   finns  i   dag   inte   någon   internationell\r\nmiljödomstol.  Den  internationella domstolen i Haag\r\nhar dock en särskild miljökammare.\r\n\r\nInom  den internationella  miljörätten  finns  ett\r\nstort   antal    konventioner.    Dessa   innefattar\r\ntvistelösningsmekanismer    som   kan   ha    starkt\r\nvarierande utformning.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nFN:s miljöprogram UNEP\r\n\r\nGenom  Johannesburgprocessen  förtydligades   UNEP:s\r\nroll   som  huvudansvarig  för  miljödimensionen  av\r\nhållbar    utveckling   inom   FN-systemet.   UNEP:s\r\nsamverkan  med  andra  FN-organ  har  stärkts  under\r\ndevisen miljö för utveckling. De senaste fyra åren\r\nhar antalet  medlemsländer  som betalar en frivillig\r\nårsavgift till UNEP fördubblats.\r\n\r\nEU   har   vid  ett  flertal  tillfällen   antagit\r\nrådsslutsatser   med   syftet   att  förstärka  den\r\ninternationella  miljöstyrningen  som  skulle  kunna\r\nleda  till  en uppgradering av miljöprogrammet  UNEP\r\ntill ett specialiserat FN-organ med ett brett mandat\r\ni  miljöfrågor.   Kommissionen  har  i  en  nyligen\r\npublicerad uppföljningsrapport  om  genomförandet av\r\nåtagandena  vid Johannesburgstoppmötet  aktualiserat\r\ndenna ståndpunkt  (KOM  (2003)  829). Specialiserade\r\nFN-organ, som exempelvis ILO och WHO, har ett större\r\noberoende  än  program  av  den  karaktär  som  UNEP\r\nrepresenterar.\r\nI    linje    med   det   nordiska   FN-projektets\r\nrekommendationer  verkar  Sverige  inom  UNEP för en\r\neffektiv styrning och för att samtidigt ta till vara\r\nFN:s   viktiga   roll   att   erbjuda  medlemsländer\r\nmötesplatser.    I    projektets    rekommendationer\r\nbetonades  också vikten av att förbättra  styrformer\r\ninom  FN-systemet   genom   att   skapa   en  bättre\r\narbetsfördelning    vad    gäller    policyskapande,\r\nfastställande    av    verksamhetsinriktning     och\r\ngenomförande.  Mot  bakgrund  av  det  nordiska  FN-\r\nprojektet   genomför  Sverige  en  studie  över  hur\r\nstyrformerna inom UNEP skulle kunna förbättras.\r\nFrankrike har  tagit initiativ till en arbetsgrupp\r\nmed 24 länder som  skall  diskutera en omformning av\r\nUNEP till ett fackorgan för miljöfrågor. Företrädare\r\nför den svenska regeringen deltar förutsättningslöst\r\ni dessa diskussioner.\r\nUtrikesutskottet  vill  för  sin  del  understryka\r\nvikten av tydliga och klara  ansvarsförhållanden när\r\ndet gäller den internationella  miljöstyrningen.  En\r\nstark  och  effektiv  styrning  måste  eftersträvas.\r\nUtskottet  anser att mycket talar för att  man  inte\r\nbör bygga upp  ytterligare  organ  för detta ändamål\r\nutan  att  UNEP skulle kunna ha förutsättningar  att\r\naxla en sådan roll.\r\nMed vad som  ovan  anförts  anser utskottet att de\r\nfrågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker\r\ndärmed motion 2003/04:U335 (mp) yrkande 12.\r\n\r\nInternationell miljödomstol\r\n\r\nFörslag   om  en  internationell  miljödomstol   har\r\nbehandlats av riksdagen vid flera tillfällen, senast\r\ni  betänkande   2002/03:UMJU1.   Där   erinrade  det\r\nsammansatta  utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet\r\nom de argument  som  framförts  mot inrättande av en\r\ninternationell miljödomstol. Argumenten  var att ett\r\ngenomförande  av en enhetlig praxis inom miljörätten\r\ngenom ett enhetligt  tvistelösningssystem  i form av\r\nen   miljödomstol,  torde  vara  förenat  med  flera\r\nproblem  med  anledning  av  att den internationella\r\nmiljörätten  innehåller en stor  mängd  konventioner\r\noch  ett  stort   antal   sinsemellan  mycket  olika\r\ninstrument  för  att  se  till  att  förpliktelserna\r\nefterlevs.  Därtill kommer det  politiska  problemet\r\natt många stater  är  ovilliga  att  låta  domstolar\r\nslita      deras      tvister.      En      enhetlig\r\ntvistelösningsmekanism  skulle  sannolikt förutsätta\r\natt  det  infördes bestämmelser därom  i  ett  stort\r\nantal redan  befintliga  miljörättskonventioner.  Om\r\ntvistelösningsklausulerna  i befintliga konventioner\r\ninte revideras kan det innebära  att parterna får en\r\nvalmöjlighet               mellan              flera\r\ntvistelösningsinstitutioner,    vilket   ytterligare\r\nskulle    undergräva    enheten    i    miljörättens\r\ntillämpning.   Sådana   nödvändiga   omförhandlingar\r\nskulle  leda  till  att  konventionerna  öppnas  för\r\nomförhandling även i andra avseenden.\r\n\r\nDet  sammansatta  utskottet  påminde  i betänkande\r\nUMJU1 om att det redan finns en domstol med generell\r\nkompetens, nämligen den internationella domstolen  i\r\nHaag,  vilken  har en särskild miljökammare. Även om\r\ndet inte finns någon  instansordning inom folkrätten\r\nger den internationella  domstolens  auktoritet dess\r\ndomar en särskild tyngd, poängterade det sammansatta\r\nutskottet.\r\nDe  nuvarande  miljöavtalen innehåller  emellertid\r\nofta tvistelösningsmekanismer  som  bedöms  vara för\r\nsvaga eftersom de i flertalet fall bygger på en s.k.\r\nopt  in-lösning,  vilket innebär att parterna själva\r\navgör om de vill acceptera  tvistelösningsmekanismen\r\neller  ej.  Företrädare  för de  nordiska  ländernas\r\nregeringar överenskom i september  2003  om att vara\r\npådrivare  för  att  nya  miljöavtal skall innehålla\r\nformuleringar  som stärker både  Haagdomstolens  och\r\nskiljedomstolarnas roll under avtalen.\r\nDe nordiska länderna  är  också eniga om vikten av\r\natt     komplettera     existerande    traditionella\r\ntvistelösningsmekanismer     i     miljöavtal    med\r\nefterlevnadsordningar,  eller,  förenklat  uttryckt,\r\nklarlägganden  av  på  vilket  sätt  avtalen   skall\r\nefterlevas eller förverkligas.\r\nDe   nordiska   länderna   stöder   därför  sådana\r\nefterlevnadsordningar   som   inte  erbjuder   några\r\nmöjligheter för en part till s.k.  opt out, dvs. att\r\nfrånträda bestämmelserna om efterlevnad.  I  de fall\r\nen sådan möjlighet ändå måste finnas i ett avtal bör\r\nden, enligt de nordiska ländernas uppfattning,  vara\r\nbegränsad i tid och omfattning. De nordiska länderna\r\när   också   eniga   om   vikten   av   öppenhet   i\r\nefterlevnadsprocessen.  Det  skall  vara möjligt för\r\nexempelvis   allmänheten   att  följa  och   granska\r\nstaternas agerande.\r\nUtrikesutskottet finner inte  anledning  att  göra\r\nnågot annat ställningstagande i frågan om inrättande\r\nav  en internationell miljödomstol än vad som senast\r\ngjordes  i  betänkande  2002/03:UMJU1. Samtidigt ser\r\nutskottet  positivt  på  att   en  gemensam  nordisk\r\nhållning enligt här redovisade principer kommit till\r\nstånd.\r\nMed vad som ovan anförts anser  utskottet  att  de\r\nfrågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och\r\navstyrker  därmed   motionerna   2003/04:U254   (kd)\r\nyrkande 6 och 2003/04:U335 (mp) yrkandena 14 och 15.\r\n\r\n3 Finansiella institutioner och\r\nfinansieringsfrågor\r\n\r\n\r\nUtskottets beslut i korthet\r\n\r\nI   detta   avsnitt   behandlas  motioner  om\r\nfinansiella         institutioner         och\r\nfinansieringsfrågor,       däribland       om\r\nVärldsbanken  och  Globala  miljöfonden, GEF.\r\nSamtliga     motioner     avstyrks.    Jämför\r\nreservation 4 (c).\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nSverige bör enligt motion 2003/04:U254  (kd) yrkande\r\n19    vara   pådrivande   för   att   utveckla   nya\r\nfinansieringsmekanismer  för globala miljöinsatser i\r\nenlighet med idéer som presenterades vid konferensen\r\nFinansiering för utveckling 2002.\r\n\r\nI motion 2003/04:U308 (c)  yrkande  6  framhålls att\r\ndet   bör   finnas   en   övergripande   policy  för\r\nVärldsbanken   och   dess   verksamhet.   Av   denna\r\növergripande  policy skall tydligt framgå att man  i\r\nalla projekt och program skall sträva mot en hållbar\r\nutveckling med  innebörden att social utveckling och\r\nekologisk  hänsyn  ges  samma  tyngd  som  ekonomisk\r\nutveckling.  Enligt yrkande 8 borde Världsbanken och\r\nInternationella   valutafonden,  IMF  (International\r\nMonetary Fund), göra  en  översyn  av sin policy för\r\natt se att den ligger i linje med Agenda  21 och den\r\ngenomförandeplan  som antogs vid FN:s världstoppmöte\r\nom hållbar utveckling  2002.  I  yrkande 9 framhålls\r\natt  Världsbankens  policy  måste  innefatta   också\r\nmateriella  rättigheter,  däribland rätten till rent\r\ndricksvatten. När det gäller  Världsbankens utlåning\r\ntill dammprojekt framhålls i yrkande  16  att  sådan\r\nmåste  utgå  från slutsatserna från World Commission\r\non Dams.\r\n\r\nEnligt yrkande 17 bör huvudinriktningen på Globala\r\nmiljöfonden, GEF  (Global  Environmental  Facility),\r\nvara  att  arbeta  mot  klimatförändringar inklusive\r\nökenutbredning  och  annan  markförstöring.  Sverige\r\nföreslås i yrkande 18  fortsätta  att stödja GEF och\r\nverka för att övriga EU-medlemsstater gör detsamma.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nVärldsbanken,      Globala      miljöfonden      och\r\nInternationella  valutafonden (IMF) utgör exempel på\r\ncentrala  aktörer på  global  nivå  när  det  gäller\r\nfrågor   med   anknytning   till   finansiering   av\r\nmiljöförbättrande  åtgärder och insatser för hållbar\r\nutveckling. Härutöver  finns  ett  antal  fonder  av\r\nolika karaktär.\r\n\r\nPå   regional   nivå   finns  bl.a.  de  regionala\r\nutvecklingsbankerna          och          Europeiska\r\ninvesteringsbanken,   EIB.   Den  sistnämnda  banken\r\nbeviljar lån till projekt i EU:s  medlemsländer  och\r\nanslutningsländer   men  har  också  medverkat  till\r\nfinansiering  av  miljörelaterade   projekt  utanför\r\ndessa, bl.a. i nordafrikanska länder  samt  i  Sankt\r\nPetersburg och Kaliningrad.\r\nFör  att  uppfylla  millenniemålen krävs att varje\r\nutvecklingsland   har   möjlighet   att   mobilisera\r\ntillräckligt med offentliga och privata resurser och\r\natt  resurserna  används  effektivt.  Detta  ställer\r\nökade  krav  på samstämmighet  inom  politikområdena\r\nekonomi,   handel    och    utveckling    samt   ett\r\ninternationellt  system som fungerar och svarar  mot\r\nglobaliseringens    utmaningar.     Dessa     frågor\r\nbehandlades  vid den internationella konferensen  om\r\nutvecklingsfinansiering  in Monterrey, Mexiko, 2002.\r\nHuvudsyftet    var   att   diskutera    hur    olika\r\nfinansieringskällor   inhemska och internationella,\r\nprivata och offentliga    tillsammans kan verka för\r\natt  uppnå  de  mål och åtaganden  som  uppställs  i\r\nmillenniedeklarationen och vid större FN-konferenser\r\noch möten under 1990-talet.\r\nVärldsbanken  slog   2001   fast  en  övergripande\r\nstrategi   för   fattigdomsbekämpning.    I    denna\r\nidentifierade man två huvudområden för verksamheten:\r\natt  skapa  ett klimat för investeringar, arbete och\r\nhållbar  utveckling  och  att  investera  i  fattiga\r\nmänniskor  och  göra det möjligt för dem att delta i\r\nutveckling.  I  dokumentet   World   Bank   Group  \r\nStrategic  Framework  (januari 2001) deklareras  att\r\nVärldsbanken till fullo  stöder  millenniemålen  och\r\natt   dess   övergripande   strategi   skall  stå  i\r\növerensstämmelse med dessa.\r\nVärldsbankens bidrag till att uppnå millenniemålen\r\nsker genom stöd till i-länder och u-länder i form av\r\nlån,      garantier,      analyser      och     råd,\r\nskuldavskrivningar,   kapacitetsstärkande   åtgärder\r\nsamt global övervakning och rådgivning. I början  av\r\n2003  pekade  Världsbankens  ledning ut sju särskilt\r\nviktiga   insatsområden:   utbildning    för   alla,\r\nhiv/aids,  mödra-  och  barnavård, vattenförsörjning\r\noch  sanitet, investeringsklimat  och  finansiering,\r\nhandel och hållbar utveckling. På dessa områden vill\r\nbanken  lägga  ökad  tonvikt  under en tvåårsperiod,\r\nbl.a. i form av mer kapacitetsstärkande insatser och\r\ntraditionell långivning samt annan finansiering.\r\nDet  är enligt Världsbanken uppenbart  att  enbart\r\nekonomisk tillväxt inte nödvändigtvis medför minskad\r\nfattigdom. Den slutsatsen bygger bl.a. på slutsatser\r\ni studien  De fattigas röst (Voices of the Poor) som\r\nbanken publicerade  2000.  I studien försökte man få\r\nfram orsaker till och effekter  av  fattigdom  genom\r\natt  sammanställa  svar  från 60 000 fattiga kvinnor\r\noch  män  i  60  länder.  Studien  visade  hur  nära\r\nsammanlänkad  fattigdom  är med  andra  aspekter  på\r\nmänsklig utveckling  exempelvis  hälsa,  utbildning\r\noch  deltagande i samhället  och hur stor betydelse\r\nkorruption  och  ineffektiv  offentlig styrning har.\r\nStudien har i sin tur påverkat senare prioriteringar\r\noch insatser från Världsbanken  när  det  gäller att\r\nbekämpa fattigdom.\r\nVärldsbankens  strategi  för  fattigdomsbekämpning\r\nkompletteras   av   ett  flertal  sektorsstrategier,\r\ndäribland   avseende  skogar,   vattenresurser   och\r\nmiljöfrågor.   Sektorsstrategierna   revideras  vart\r\ntredje år.\r\nBankens miljöstrategi beslutades av  dess styrelse\r\n2001.     Strategins     mål     är    att    främja\r\nmiljöförbättringar som ett grundläggande  element  i\r\nstrategier  och  handlingsprogram för utveckling och\r\nfattigdomsbekämpning.   Den   har   tre   ömsesidigt\r\nberoende    delmål:    att    förbättra   människors\r\nlivskvalitet, att förbättra tillväxtens kvalitet och\r\natt skydda kvaliteten på den regionala  och  globala\r\nmiljön.  I  maj 2003 publicerades en utvärdering  av\r\nhur  genomförandet  av  miljöstrategin  fortskrider.\r\nUtvärderingen  visar  att den genomförts väl och att\r\nverksamheten   ligger   väl    i   linje   med   den\r\ngenomförandeplan  som antogs vid  världstoppmötet  i\r\nJohannesburg.\r\n\r\nInternationella  valutafondens,  IMF,  roll  är  att\r\növervaka  länders  växelkurser  och  makroekonomiska\r\npolitik. En central  del  av IMF:s verksamhet är att\r\nstödja  länder  att  genomföra   en   makroekonomisk\r\npolitik  som syftar till en hållbar tillväxt.  IMF:s\r\nverksamhet  omfattar rådgivning och finansiellt stöd\r\ntill   länders    reformprogram    och    innefattar\r\nbedömningar   av   de   sociala   och   miljömässiga\r\nkonsekvenserna av olika åtgärdsförslag.\r\n\r\nGlobala   miljöfonden,   GEF   (Global   Environment\r\nFacility),     skapades     1991.     Fonden     ger\r\nfinansieringsstöd  till utvecklingsländer och länder\r\nmed övergångsekonomier  för  program och projekt som\r\nskall skydda den globala miljön.\r\n\r\nGlobala miljöfonden är en finansiell  mekanism för\r\nklimatkonventionen    (UNFCCC),   konventionen    om\r\nbiologisk mångfald (CBD),  Stockholmskonventionen om\r\nlånglivade     organiska     ämnen     (POP)     och\r\nökenkonventionen.  Detta innebär att konventionernas\r\npartsmöten  beslutar   om   riktlinjer   för   GEF:s\r\nverksamhet  inom  respektive  område och att Globala\r\nmiljöfonden rapporterar till dem  om  sina insatser.\r\nFonden   finansierar   även   insatser  i  östländer\r\navseende   Montrealprotokollet  om   ozonnedbrytande\r\nämnen.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nNäringslivets  bidrag  till  strävandena för hållbar\r\nutveckling slogs fast vid toppmötet  i Johannesburg.\r\nGenomförandeplanen  betonar  vikten  av  partnerskap\r\nmellan  marknadsaktörer och den offentliga  sektorn.\r\nSå kallade  innovativa finansieringsmekanismer, dvs.\r\nnya finansieringsformer,  lyftes  också  fram som en\r\nviktig del i slutsatserna från Monterreykonferensen.\r\nUpprättandet  av  nya  separata  globala fonder  har\r\ndäremot inte självklara fördelar i  förhållande till\r\nexisterande   institutioner   och   mekanismer   för\r\nfinansiering.  Globala  miljöfonden, GEF,  har  dock\r\nåstadkommit goda resultat  när  det  gäller  globala\r\nmiljöinsatser. Som framgår nedan prioriterar Sverige\r\nGEF:s  insatser  som  en  viktig  del  i det globala\r\narbetet för hållbar utveckling.\r\n\r\nI proposition 2002/03:122 som låg till  grund  för\r\nutskottets ställningstagande om Sveriges politik för\r\nglobal  utveckling  (bet. 2003/04:UU3) betonades att\r\nSverige fortsatt bör  verka för att de multilaterala\r\norganens verksamhet effektiviseras och förstärks och\r\natt ökat samarbete sker  mellan  olika multilaterala\r\norgan  och  för att utvecklingsländernas  inflytande\r\nökar     i     de    internationella     finansiella\r\ninstitutionerna.\r\nRegeringen  konstaterade   i   prop.  122  att  de\r\ninternationella  finansiella  institutionerna  genom\r\nsina  mandat  och sina omfattande  resurser  har  en\r\navgörande  betydelse  för  många  utvecklingsländer.\r\nDeras  påverkan  är  både  direkt,  genom  lån-  och\r\nrådgivning, och indirekt, genom att deras verksamhet\r\nbidrar till  internationell  finansiell  stabilitet.\r\nFN:s  arbete  för  utveckling  bör förstärkas  bl.a.\r\ngenom   långsiktiga,   stabila   finansieringsplaner\r\ngrundade  på  gemensamt  ansvarstagande,   tydligare\r\nmandat,   inrättande  av  effektiva  styrformer  och\r\nförbättrad       samordning.       De      regionala\r\nutvecklingsbankernas  verksamhet bör  stärkas  genom\r\nfortsatta  interna  reformer,   en  breddad  syn  på\r\nfattigdomsbekämpning   och   ökad   samordning   och\r\nharmonisering.\r\nVärldsbanken  och IMF fyller enligt  utskottet  en\r\nviktig   funktion,    inte    minst   i   fråga   om\r\nfattigdomsbekämpning  och internationell  finansiell\r\nstabilitet. Detta framgick  också  vid den konferens\r\nom  Bretton Woods-institutionerna som  anordnades  i\r\nRiksdagshuset  den 28 januari 2004. Flera talare vid\r\nkonferensen  betonade   vikten  av  att  stärka  det\r\nparlamentariska    inflytandet    över    de    båda\r\ninstitutionerna. Statsrådet  Gunnar  Lund klargjorde\r\natt regeringens ambition är att ha en närmare dialog\r\nmed riksdagen i dessa frågor.\r\nDessa frågor hade dessförinnan tagits  upp också i\r\nbetänkande UU3 där utskottet framhöll vikten  av att\r\nden  svenska  riksdagen av regeringen informeras  om\r\noch   kan  påverka   Världsbankens   arbete   liksom\r\nverksamheten   i  IMF  och  de  regionala  bankerna.\r\nUtskottet gjorde  därför ett tillkännagivande om att\r\nregeringen med regelbundna  intervall i en skrivelse\r\nbör   redovisa   de  svenska  prioriteringarna   för\r\nriksdagen  vad  avser   Världsbanken,   IMF  och  de\r\nregionala utvecklingsbankerna.\r\nOckså helt nyligen har utrikesutskottet i yttrande\r\n2003/04:UU2y  Spelregler  för  globala  marknader  \r\nsvensk  strategi  för ökad internationell finansiell\r\nstabilitet, vilket  avlämnats  till finansutskottet,\r\ntagit  upp  det  aktuella  spörsmålet   och   därvid\r\nförutsatt att regeringen utvecklar en närmare dialog\r\nmed riksdagen kring de aktuella frågorna. Regeringen\r\nbör ta initiativ till en diskussion om formerna  för\r\ndialogen.  Utskottet  gjorde i yttrandet bedömningen\r\natt  den  skrivelse  som  riksdagen  beställt  jämte\r\nkontakterna    inför    årsmöten     skapar     goda\r\nförutsättningar för riksdagen att få insyn och kunna\r\nutöva  inflytande. Det ligger i regeringens intresse\r\natt   förankra    de   ståndpunkter   som   framförs\r\ninternationellt. Det  är en styrka att kunna hänvisa\r\ntill att ståndpunkterna  är förankrade, konstaterade\r\nutskottet. Utskottet förutsätter  att  de synpunkter\r\nsom framförs av riksdagen kommer att vägas  in  i de\r\nsvenska positionerna.\r\nI  detta  sammanhang  kan nämnas att det finns ett\r\nnätverk, PNoWB (Parliamentary  Network  on the World\r\nBank),   för   parlamentariker   med   intresse  för\r\nutvecklings-  och  biståndsfrågor  och Världsbankens\r\nroll    i   detta   sammanhang.   Företrädare    för\r\nutrikesutskottet    har   deltagit   i   konferenser\r\narrangerade  av  nätverket.   Utskottet   återkommer\r\nsenare     i     betänkandet    till    frågan    om\r\nparlamentarikerinflytande                          i\r\nVärldshandelsorganisationen, WTO.\r\nI    betänkande   UU3   noterade   utskottet   att\r\nVärldsbanken  och  IMF  har förändrat sin verksamhet\r\nväsentligt under de senaste  åren  och  anpassat den\r\ntill  en  fördjupad  förståelse  kring  vad  som  är\r\neffektivt    utvecklingssamarbete    och   relevanta\r\nmakroekonomiska    åtgärder    i   fattiga   länder.\r\nVerksamheten  behöver  dock  anpassas  kontinuerligt\r\ntill   nya   rön   och  förändrade  förutsättningar.\r\nUtskottet framhöll därför  att  Världsbanken och IMF\r\nmåste  fortsätta denna förändringsprocess  och  även\r\nmöjliggöra      ett      ökat     inflytande     för\r\nutvecklingsländerna.\r\nSverige   har,  vilket  utskottet   redovisade   i\r\nbetänkande UU3,  sedan  länge  drivit en politik för\r\natt   Världsbanken   skall   ta   mer  sociala   och\r\nmiljömässiga hänsyn vid utformningen av sina projekt\r\noch   program.   Sedan   1997   har   en  omfattande\r\nreformprocess  genomförts  i  banken  med syfte  att\r\neffektivisera verksamheten och fokusera tydligare på\r\nfattigdomsbekämpning. Världsbanken gör  i  dag också\r\nmiljökonsekvensbedömningar och har som framgått ovan\r\näven  antagit  en  miljöstrategi.  Ett annat viktigt\r\nverktyg  i  bankens  verksamhet är enskilda  länders\r\nnationella  fattigdomsstrategier.  Dessa  strategier\r\nidentifierar  vad  regeringarna själva anser behöver\r\ngöras för att bekämpa  fattigdom  i  sina länder och\r\nskall   finnas   med   i   bankens  beslutsunderlag.\r\nVärldsbanken skall således inte  a priori avgöra vad\r\nsom är viktigast för berörda länder utan väga samman\r\nde ovannämnda faktorerna.\r\nInom Världsbanken pågår för närvarande  ett arbete\r\nmed   att   ta   fram  en  ny  strategi  för  social\r\nutveckling. Sverige  är  engagerat i framtagandet av\r\ndenna policy och utgår därvidlag  från  den  politik\r\nför  global  utveckling som nyligen slagits fast  av\r\nriksdagen  (prop.   2002/03:122,  bet.  2003/04:UU3,\r\nrskr.   2003/04:112)  och   som   särskilt   betonar\r\nrättighetsperspektivet.  Utskottet återkommer senare\r\ni   betänkandet   till   frågan   om   rätten   till\r\ndricksvatten.\r\nI  anslutning  till  vad  som   anförts   här   om\r\nVärldsbanken  och  miljöfrågor kan nämnas att OECD:s\r\nråd  i december 2003  antog  skärpta  riktlinjer  om\r\nmiljöhänsyn   vid   statsstödd   exportfinansiering.\r\nRiktlinjerna, som trädde i kraft den 1 januari 2004,\r\ninnebär  bl.a.  att  vid prövning av  projekt  skall\r\nVärldsbankens miljöstandarder tillämpas när dessa är\r\nsträngare än värdlandets  standarder.  Öppenheten om\r\nmiljökonsekvenser till följd av projekt  skall  öka,\r\noch  sådan  information skall normalt offentliggöras\r\nföre beslut.\r\nNär  det  gäller   verksamheten  inom  IMF  svarar\r\nfonden, som framgått, för rådgivning och finansiellt\r\nstöd  till  länders reformprogram.  Därvid  gör  man\r\nbedömningar   av   de   sociala   och   miljömässiga\r\nkonsekvenserna   av  olika  åtgärdsförslag.  Sverige\r\nverkar  för  att  dessa   konsekvensanalyser   skall\r\nsystematiseras ytterligare.\r\nMed  anledning  av  ett motionsyrkande konstaterar\r\nutskottet  att  materiella  rättigheter,  exempelvis\r\ntillgång  till rent  dricksvatten,  kan  sägas  vara\r\ninnefattade  i Världsbankens policy. Banken har, som\r\nframgått,  deklarerat  att  den  till  fullo  stöder\r\nmillenniemålen  och  klargjort att dess övergripande\r\nstrategi  skall  stå i överensstämmelse  med  dessa.\r\nVidare  har  banken,  vilket  också  framgått  ovan,\r\nutarbetat en sektorsstrategi för vattenresurser.\r\nVärldsbankens utlåning till dammprojekt bör enligt\r\nett  motionsyrkande   utgå  från  slutsatserna  från\r\nVärldskommissionen om dammar  (World  Commission  on\r\nDams).\r\nInnan   WCD:s   arbete   startade   fanns  det  en\r\ndjupgående misstro mellan förespråkare  och kritiker\r\ntill   dammbyggen  vilket  hindrade  en  konstruktiv\r\ndiskussion   om   hur   man   skulle   kunna   hitta\r\ntillvägagångssätt  för att förbättra tillgången till\r\nvatten  och  energi.  Som   en   reaktion  på  detta\r\nmedfinansierade      Världsbanken      och      IUCN\r\n(Internationella    naturvårdsunionen)    1997   ett\r\nseminarium  med  dammförespråkare och dammotståndare\r\nsom i sin tur lade  grunden  för vad som kom att bli\r\nVärldskommissionen   om   dammar.   Flera   faktorer\r\nmedverkade till att kommissionen  tillsattes,  bl.a.\r\nen   intensiv  internationell  debatt  om  sambandet\r\nmellan  dammar  och utveckling, den förändrade synen\r\npå förhållandet mellan  stat  och medborgare och den\r\nökande medvetenheten om hur stora dammbyggen haft en\r\nnegativ inverkan på miljön och sociala förhållanden.\r\nDen   oberoende   kommissionen   hade    en   bred\r\nsammansättning  med  representanter  från industrin,\r\norganisationer          för          urbefolkningar,\r\nmiljöorganisationer och akademiker. I WCD ingick den\r\ntidigare  ABB-chefen  Göran  Lindahl.  Kommissionens\r\nslutrapport  Dams  and  Development  publicerades  i\r\nnovember 2000.\r\nI   slutrapporten   fastställde   WCD  strategiska\r\nprioriteringar  med tillhörande policyprinciper  och\r\nslog utifrån dessa  fast  ett  antal  kriterier  och\r\nriktlinjer  för  hur  nyckelbeslut  skall  fattas  i\r\nplaneringsfasen    och    under   genomförandet   av\r\ndammbyggen. Vidare utarbetade kommissionen särskilda\r\nförslag     avseende     nationella      regeringar,\r\nfrivilligorganisationer,  privat  sektor, bilaterala\r\nhjälporganisationer        och       multinationella\r\nutvecklingsbanker    m.fl.    Slutrapporten    finns\r\ntillgänglig  på  World Commission  on  Dams  hemsida\r\nhttp://www.dams.org/.\r\nVärldsbanken har förklarat att WCD:s rapport utgör\r\nen viktig referensram  för  bankens  verksamhet, att\r\nman delar de värderingar som kommer till uttryck där\r\noch  att  man  avser  att  arbeta för att stödja  de\r\nprioriteringar  som  görs  i  rapporten.  Rapportens\r\nslutsatser  har  diskuterats  utförligt   i  bankens\r\nVattenresursstrategi    (Water   Resources   Sector\r\nStrategy:  Strategic  Directions   for   World  Bank\r\nEngagement, februari 2003). Sverige har deltagit  i\r\nutarbetandet  av  strategin  och bl.a. bidragit till\r\natt förtydliga skrivningar i förhållande  till  WCD-\r\nrapporten.\r\nMed  vad  som  ovan anförts anser utskottet att de\r\nfrågor  som  motionerna   väckt   är  besvarade  och\r\navstyrker   därmed   motionerna  2003/04:U254   (kd)\r\nyrkande 19 och 2003/04:U308  (c)  yrkandena  6, 8, 9\r\noch 16.\r\n\r\nVerksamheten inom Globala miljöfonden, GEF, är  inriktad på sex\r\nhuvudområden:  biologisk mångfald, klimatförändring,\r\ninternationella  vatten,  uttunning  av  ozonlagret,\r\nmarkförstöring och långlivade organiska föroreningar\r\n(t.ex.   DDT).   De   två  sistnämnda  områdena  har\r\ntillkommit efter beslut  2002.  Även  om dessa också\r\ntidigare innefattats i GEF:s verksamhet  har  de  på\r\nsenare tid fått ökad tyngd i fondens verksamhet. Ett\r\nuttryck   för   detta  är  att  de  lyfts  upp  till\r\nhuvudområden för fondens verksamhet. Sverige, liksom\r\növriga EU-länder,  står bakom fondens verksamhet och\r\nhar aktivt verkat för  den  utformning som den har i\r\ndag.\r\n\r\nSverige och nästan alla EU-länder är bidragsgivare\r\ntill  GEF. Sveriges stöd till  fonden  uppgår  under\r\ninnevarande  påfyllnadsperiod  20022006 till ca 764\r\nmiljoner kronor, vilket motsvarar  ungefär  3  %  av\r\nfondens   budget.  EU-länderna  svarar  under  samma\r\nperiod tillsammans  för  ca  44 % av fondens budget,\r\nvilket   innebär   att   de   är   fondens   största\r\nbidragsgivare.\r\nGlobala   miljöfondens   projekt   utarbetas   och\r\ngenomförs  av tre organisationer: Världsbanken  (som\r\näven är fondförvaltare), UNDP och UNEP.\r\nMed vad som  ovan  anförts  anser utskottet att de\r\nfrågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker\r\ndärmed motion 2003/04:U308 (c) yrkandena 17 och 18.\r\n\r\n4 Handel och miljö\r\n\r\n\r\nUtskottets beslut i korthet\r\n\r\nI detta avsnitt behandlas sex motionsyrkanden\r\nom   handel   och   miljö.   Motionsyrkandena\r\navstyrks. Jämför reservationerna 5 (mp) och 6\r\n(mp).\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI motion 2003/04:N340 (mp) yrkande  12  föreslås att\r\nFN-konventioner   om   mänskliga   rättigheter   och\r\nmultilaterala  överenskommelser  på  miljöområdet  i\r\nform  av  s.k. Multilateral Environment  Agreements,\r\nMEA,         skall          vara         överordnade\r\nVärldshandelsorganisationens     (WTO)    regelverk.\r\nRegeringen bör enligt yrkande 14 hårdare  driva  att\r\ni-länderna  skall  uppfylla  ingångna jordbruksavtal\r\ninnan WTO tvingar de fattiga länderna  att skriva på\r\nnya  avtal.  Enligt yrkande 15 bör regeringen  också\r\nkraftfullare verka  för att stoppa de rika ländernas\r\ndumpning av jordbruksprodukter.  I yrkande 17 begärs\r\natt   regeringen  fortsätter  att  verka   för   att\r\nexportsubventioner       avskaffas      och      att\r\nindustriländernas tullhinder,  särskilt systemet med\r\ntulleskalering av jordbruksstödet,  tas bort. De två\r\nfrämsta  målen  för  WTO-ländernas  jordbrukspolitik\r\nskall   vara  en  trygg  livsmedelsförsörjning   och\r\nekologisk    uthållighet,    enligt    yrkande   18.\r\nMotionärerna  anser i yrkande 19 att u-länder  skall\r\nkunna undanta grödor  som  är viktiga för människors\r\nförsörjning från åtaganden om tullminskningar. WTO:s\r\nhandelspolitik får inte hindra  genomförande av FN:s\r\nmillenniemål.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nMålet  om  hållbar  utveckling och skydd  av  miljön\r\nanges i ingressen till  avtalet  om  bildande av WTO\r\n(Agreement  Establishing the WTO). Det  finns  inget\r\nsärskilt  WTO-avtal   som  handlar  om  miljöfrågor.\r\nDäremot innehåller ett  antal  WTO-avtal villkor som\r\nrör miljöfrågor. Under Uruguayrundan  fattades  1994\r\nbeslut  om  att  inrätta  en  särskild  Kommitté för\r\nhandel   och   miljö   (Committee   on   Trade   and\r\nEnvironment, CTE) inom WTO.\r\n\r\nDet      högsta      beslutande      organet     i\r\nVärldshandelsorganisationen         (WTO)         är\r\nministerkonferensen,  vilken  möts vartannat år. Vid\r\nden  fjärde ministerkonferensen  i  Doha,  Qatar,  i\r\nnovember  2001  enades medlemsländerna om att inleda\r\nen    ny    bred   förhandlingsrunda,    den    s.k.\r\nutvecklingsdagordningen   från   Doha.   Enligt  den\r\ntidsplan  som  då  slogs  fast  skulle  rundan  vara\r\navslutad den 1 januari 2005.\r\nUtvecklingsdagordningen  har, som utrikesutskottet\r\nkonstaterade  i  betänkande 2003/04:UU3,  en  tydlig\r\nutvecklingsprofil  och reflekterar i de flesta delar\r\nde  intressen  som  u-länder   givit   uttryck  för.\r\nDagordningen  var  en  grundförutsättning för  WTO:s\r\nfortsatta legitimitet och  för u-ländernas vilja att\r\npåbörja förhandlingar och deras förmåga att utnyttja\r\nhandeln      som      ett     utvecklingsinstrument.\r\nDeklarationens inledningsavsnitt anger att u-länders\r\nbehov   och   intressen   skall    genomsyra   WTO:s\r\narbetsprogram.  Det  innebär  att  bl.a.  frågor  om\r\nförbättrat  marknadstillträde,  balanserade   regler\r\nliksom  långsiktig  finansiering av tekniskt bistånd\r\noch kapacitetsuppbyggnad  är av avgörande betydelse.\r\nDärutöver  är  det  angeläget   att   ge  stöd  till\r\nutvecklingsländerna  att  fullt  ut  kunna  utnyttja\r\nvärldshandelsorganisationens\r\nförhandlingsmöjligheter.\r\nAvsikten    var    att   en   halvtidsöversyn   av\r\nförhandlingarna  om  utvecklingsdagordningen  skulle\r\näga rum vid WTO:s femte ministerkonferens i Cancún i\r\nMexiko i september 2003.  De  framsteg  som gjorts i\r\nförhandlingarna  före Cancúnmötet var förhållandevis\r\nsmå,  och det hade  inte  varit  möjligt  att  hålla\r\ntidsgränserna för flera av de delmål som satts upp.\r\nFörhandlingarna  i  Cancún  bröt  samman på mötets\r\nsista   dag.  Dessförinnan  hade  ett  utkast   till\r\nministerdeklaration   presenterats.   Där  föreslogs\r\nbl.a.  att  exportstöd till jordbruket i  i-länderna\r\nskulle fasas  ut  i  två  steg där det första steget\r\navsåg produkter av intresse  för  u-länderna.  Detta\r\nvar  ett  av  de  mest  angelägna förslagen från den\r\ngrupp av u-länder, den s.k. G20-gruppen, vilken gått\r\nsamman i en allians inför  Cancúnmötet. En rad andra\r\nförslag    ingick    också    i    utkastet     till\r\nministerdeklaration,      exempelvis     ytterligare\r\nreduktion av i-ländernas handelssnedvridande interna\r\njordbruksstöd.\r\nSedan slutet av 1980-talet är handel och miljö ett\r\nviktigt  område  på  den  handelspolitiska  agendan.\r\nArbetet bedrivs parallellt  i  bl.a. WTO, OECD, FN:s\r\norgan för handel och utveckling  (UNCTAD) och i FN:s\r\nmiljöprogram UNEP. Handels- och miljöpolitiken skall\r\nvara  ömsesidigt stödjande, dvs. åtgärder  inom  det\r\nena politikområdet  skall  även  stödja utvecklingen\r\ninom det andra området. Åtgärder skall  utformas  så\r\natt de kan leda till en positiv utveckling av miljön\r\noch  samtidigt  motverka  begränsningar  i  handeln.\r\nMiljökonsekvenser  som olika handelsåtgärder kan  få\r\nskall beaktas. Likaså  skall stabila förutsättningar\r\ni handelssystemet säkerställas.\r\nEnligt den deklaration  som  antogs i Doha och som\r\nlåg  till  grund  för WTO-förhandlingarna  i  Cancún\r\nbehandlades i fråga om handel och miljö förhållandet\r\nmellan  befintliga  WTO-regler   och   de  särskilda\r\nhandelsvillkor   som   uppställts   i  multilaterala\r\nmiljöavtal. Syftet är att klargöra relationen mellan\r\nhandelsåtgärder som vidtas på grundval av miljöavtal\r\noch WTO-regler. Därvid skulle man behandla frågan om\r\nhur  WTO-regler  skall  tillämpas  i  de  fall  WTO-\r\nmedlemmar ingått miljöavtal.\r\nDet finns i dag uppskattningsvis 200 multilaterala\r\nmiljöavtal. Frågor om sambandet mellan WTO-avtal och\r\nmiljöavtal behandlas i WTO:s kommitté för handel och\r\nmiljö.  Några  exempel  på miljöavtal som innefattar\r\nhandelsvillkor är Montrealprotokollet  för  skydd av\r\nozonlagren, Baselkonventionen om kontroll av  handel\r\nmed  eller transport av avfall samt konventionen  om\r\ninternationell handel med utrotningshotade arter.\r\nEnligt  uppgift  från Utrikesdepartementet finns i\r\ndag inget klart svar  på  vad  som  gäller i de fall\r\nmiljökonventioner   kommer  i  konflikt  med   WTO:s\r\nregelverk. Frågan diskuteras  i  olika forum där det\r\när EU som för gemenskapens talan.  Regeringen  anser\r\natt  det är viktigt att nå klarhet i frågan, både  i\r\nWTO och  i  andra  sammanhang. Generellt har Sverige\r\ndrivit   uppfattningen    att   både   multilaterala\r\nmiljöavtal (MEA) och WTO-avtal  är  viktiga  och att\r\ningen  är överordnad den andra utan de är ömsesidigt\r\nstödjande.  Generellt  sett  ligger  det i MEA:s och\r\nWTO:s  intresse  att  undvika  att konflikt  uppstår\r\nmellan  de  båda  regelverken. Samtidigt  finns  det\r\nredan i dag vissa möjligheter  att  ta  hänsyn  till\r\nmiljö,   liv  och  hälsa  i  förenlighet  med  WTO:s\r\nregelverk.\r\nGrundläggande     dokument     är     2001     års\r\nministerdeklaration   i  Doha  och  resultatet  från\r\ntoppmötet   år  2002  i  Johannesburg   om   hållbar\r\nutveckling. I  Doha  enades regeringar om att handel\r\noch  miljö  måste  vara  ömsesidigt  stödjande.  Den\r\nsenaste    utvecklingen    pekar     dock     enligt\r\nUtrikesdepartementet på att MEA och WTO ger ett ökat\r\nstöd för varandras verksamheter.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nFrågor  om  samband  mellan  WTO:s handelsregler och\r\nbl.a. miljöaspekter har även vid tidigare tillfällen\r\nbehandlats   av   utrikesutskottet.   I   exempelvis\r\nbetänkande 2000/01:UU11  betonade  utskottet  att de\r\nåtaganden som världens länder gjort på miljöområdet,\r\nbl.a.  Agenda  21,  inte får undergrävas av ett WTO-\r\navtal. I sammanhanget  noterade  utskottet  att FN:s\r\nekonomiska  kommission  för Europa (ECE) i den  s.k.\r\nÅrhusdeklarationen slog fast att WTO-regler helt och\r\nfullt måste ta hänsyn till behovet av en hög nivå på\r\nskyddet av miljön.\r\n\r\nUtskottet  har  nyligen i  betänkande  2003/04:UU3\r\nredovisat sin syn på  handelspolitikens  roll  i det\r\nglobala    utvecklingsarbetet.    Därvid    framhöll\r\nutskottet  att  eftersom hållbar utveckling redan  i\r\ndag är ett uttalat  mål för WTO måste organisationen\r\nengageras och bidra till  det  globala  arbetet  med\r\nhållbar  utveckling.  Detta  är  nödvändigt  för att\r\nförtroendet  för  organisationen skall upprätthållas\r\noch för att förståelsen  för fördelarna med en öppen\r\nhandel skall kunna öka.\r\nSom framgått ovan är hållbar  utveckling  redan  i\r\ndag ett uttalat mål för WTO. Vad gäller förhållandet\r\nmellan  olika  WTO-avtal  och  andra internationella\r\navtal    påpekade   utskottet   i   det   sistnämnda\r\nbetänkandet   att   EU-länderna   vid   toppmötet  i\r\nJohannesburg    fick    igenom    kravet    på   att\r\ninternationella  miljöavtal  inte  skall underordnas\r\nWTO:s  handelsavtal  utan  att  avtalen  skall  vara\r\nömsesidigt   stödjande.  Enligt  utskottets   mening\r\ninnefattar detta  konventioner  på  miljöområdet och\r\ndet   sociala   området   som   således   inte   kan\r\nåsidosättas.    Regelverket    inom    WTO    liksom\r\nmultilaterala  konventioner på miljöområdet och  det\r\nsociala   området    är   viktiga   delar   av   det\r\ninternationella regelverk som Sverige och EU har att\r\nleva upp till. Dessa regler  får  inte spelas ut mot\r\nvarandra,  utan  bör  i samverkan användas  för  att\r\nstärka  miljöhänsynen,  skyddet   för  de  mänskliga\r\nrättigheterna  och  frihandeln i världen.  Utskottet\r\npoängterade   i  betänkande   UU3   att   framtidens\r\nhandelsregler måste  utformas på ett sätt som bidrar\r\ntill en bättre miljö och  respekt  för  de mänskliga\r\nrättigheterna.\r\nI detta sammanhang vill utskottet betona att WTO:s\r\nregelverk   inte   får   hindra,  utan  bör  stödja,\r\nambitionerna   på  miljöområdet   och   vad   gäller\r\nmänskliga rättigheter. WTO-reglerna bör således inte\r\nfå     företräde    framför     de     multilaterala\r\nmiljökonventionerna  respektive FN:s konventioner om\r\nmänskliga  rättigheter.  Utskottet  konstaterar  att\r\ndetta  synsätt  överensstämmer  med  den  linje  som\r\nregeringen företräder i WTO-förhandlingarna.\r\nNär  det   gäller  förhållandet  mellan  mänskliga\r\nrättigheter och  handel vill utskottet, i likhet med\r\ni betänkande UU3 nyligen,  starkt understryka att de\r\ngrundläggande normer rörande  mänskliga  rättigheter\r\nsom  slås  fast  i  FN:s deklaration om de mänskliga\r\nrättigheterna är absoluta. Att främja dessa utgör en\r\nhörnsten i Sveriges politik  för  global utveckling.\r\nHandelspolitiken   är   ett  viktigt  instrument   i\r\nfrämjandet av de mänskliga rättigheterna.\r\nInför Cancúnmötet förespråkade  Sverige och EU att\r\nsekretariaten  för internationella miljökonventioner\r\nskulle få permanent  observatörsstatus när frågor om\r\nmiljö  och handel diskuteras  inom  WTO.  Enligt  de\r\nförslag   till   skrivningar   som   förelåg   innan\r\nsammanbrottet i förhandlingarna ägde rum i september\r\n2003  hade  man  endast  delvis fått gehör för denna\r\nuppfattning.\r\nI  detta  sammanhang  kan  nämnas  att  frågan  om\r\nobservatörsstatus     för     sekretariaten      för\r\ninternationella   miljökonventioner   när  sambandet\r\nmellan miljö och handel diskuteras inom WTO är en av\r\nde  frågor som behandlas i en gemensam utredning  av\r\nKommerskollegium     och     Naturvårdsverket.     I\r\nutredningens  nyligen  presenterade  rapport Climate\r\nand  Trade  rules    harmony or conflict?  förordas\r\ngarantier för att sekretariaten  för multinationella\r\nmiljöavtal som innehåller handelsåtgärder  får  rätt\r\natt  delta  när  förhandlingar sker i WTO:s kommitté\r\nför   handel   och  miljö.   Utredningen   behandlar\r\nförhållandet    mellan     FN:s    klimatkonvention,\r\nKyotoprotokollet    och    WTO:s   regelverk.    Den\r\npresenteras och diskuteras i början av 2004 på flera\r\ninternationella konferenser.\r\nUtskottet   ser  positivt  på   att   de   svenska\r\nmyndigheterna på detta sätt bidrar till en öppen och\r\nkonstruktiv   diskussion    om    sambanden   mellan\r\ninternationell   handelspolitik   och  miljöpolitik.\r\nSverige  och  övriga  EU-länder  förespråkar  större\r\nintern  och  extern  öppenhet  i  WTO-systemet,   en\r\nuppfattning  som  har  utrikesutskottets fulla stöd.\r\nUtskottet  anser  också  att  det  är  önskvärt  att\r\nsekretariaten för internationella  miljökonventioner\r\nfår  möjlighet att följa diskussionen  i  frågor  om\r\nmiljö och handel i WTO.\r\n\r\nInterparlamentariska  unionen  (IPU)  har sedan 2000\r\norganiserat  parlamentarikermöten om internationella\r\nhandelsfrågor.       Dessa      möten,      benämnda\r\nParlamentarikerkonferensen om WTO (The Parliamentary\r\nConference  on the WTO),  organiseras  i  anslutning\r\ntill       WTO:s       ministerrådsmöten.        Vid\r\nparlamentarikermötet   i   Genève  i  februari  2003\r\nbeslutade  man att även hålla  en  årlig  konferens,\r\nhelt   skild  från   ministerrådsmötena.   IPU   och\r\nEuropaparlamentet  är  medarrangörer  till  de  båda\r\nformerna  av  konferenser  där  deklarationer  eller\r\nrekommendationer antas.\r\n\r\nNär det gäller det parlamentariska inslaget i  den\r\nsvenska  regeringsdelegationen  till  WTO-möten vill\r\nutskottet  framhålla vikten av att de ledamöter  som\r\ningår  i  sådana  delegationer  är  verksamma  i  de\r\nutskott  som   är   mest   berörda   av  WTO-frågor.\r\nBetydelsen   av   parlamentarisk  representativitet,\r\nledamöternas   fackkunskaper   inom   området   samt\r\nmöjligheten  att  till  ansvarigt  utskott  återföra\r\nerfarenheter från aktuellt möte är centrala faktorer\r\ni detta sammanhang. Utskottets bedömning i denna del\r\nligger     i    linje     med     riksdagsstyrelsens\r\nställningstagande   (baserat   på  utredningsrapport\r\n2002/03:DelUt, s. 56 f.) rörande  riksdagsledamöters\r\ndeltagande  i regeringsdelegationer.  Utskottet  har\r\ntidigare   i   betänkandet   behandlat   frågor   om\r\nparlamentarikerinflytande i Världsbanken, IMF och de\r\nregionala utvecklingsbankerna.\r\nI       betänkande      2003/04:UU3       betonade\r\nutrikesutskottet,  mot bakgrund av sammanbrottet vid\r\nministermötet i Cancún  i september 2003, att det är\r\ncentralt   att   snarast  möjligt   återuppta   WTO-\r\nförhandlingarna. Detta  skulle kunna ske på basis av\r\ndet utkast till ministerdeklaration  som  förelåg  i\r\nCancún.     Utskottet     anser     att    det    är\r\nutvecklingsländerna    som    förlorar    mest    om\r\nförhandlingar  inte  äger  rum och inte förs framåt.\r\nDet är enligt utskottets uppfattning  angeläget  att\r\nsnarast  få till stånd öppna och rättvisa spelregler\r\nför  världshandeln   på   jordbruksområdet   med  u-\r\nländernas intressen i centrum.\r\nUtskottet  ser mot denna bakgrund positivt på  att\r\nregeringen ända sedan förhandlingssammanbrottet 2003\r\naktivt  arbetat   för   att   handelsförhandlingarna\r\nåterupptas  så  snart  som  möjligt.   Den   svenska\r\nregeringen   har   till   EU-kommissionen  och  EU:s\r\nmedlemsstater  samt ett antal  nyckelländer  i  WTO,\r\ndäribland u-länder,  framfört  att EU klart bör visa\r\nsin  vilja att börja förhandla igen.  Det  är  också\r\nregeringens   åsikt   att   ett   återupptagande  av\r\nförhandlingarna  bör  ske  med  utgångspunkt   i  de\r\nframsteg     som     trots    allt    gjordes    vid\r\nministerkonferensen.\r\n\r\nI  flera motionsyrkanden  behandlas  WTO-frågor  med\r\nanknytning      till      u-ländernas      jordbruk.\r\nUtrikesutskottet  framhöll  i betänkande 2003/04:UU3\r\natt jordbruket i ett lokalt,  nationellt och globalt\r\nperspektiv  kan  ses  som nyckeln  till  utveckling.\r\nJordbruket måste vara såväl  ekonomiskt, socialt som\r\nmiljömässigt hållbart. Ett jordbruk  som  har  denna\r\ninriktning  har en viktig funktion i arbetet för  en\r\nrättvis och hållbar  global  utveckling.  Jordbruket\r\nkan  bl.a. bidra till ökad livsmedelssäkerhet,  ökad\r\ndelaktighet   för   kvinnor   i   beslut   som   rör\r\nlandsbygdsutveckling  och  livsmedelsproduktion samt\r\nfattigdomsbekämpning. Utvecklingsländerna  måste ges\r\nförutsättningar     att     skapa     en     tryggad\r\nlivsmedelsförsörjning       och      en      positiv\r\nutvecklingsprocess av uthållig  jordbruksproduktion.\r\nUtskottet betonade att det finns  en  stor potential\r\nför  minskad  fattigdom  genom  ökad tillväxt,  höjd\r\nsysselsättning,    produktion    och    export    på\r\njordbruksområdet.\r\n\r\nI en debatt i riksdagen den 27 november 2003 (svar\r\npå  fråga  nr  2003/04:301)  konstaterade statsrådet\r\nPagrotsky att jordbruksfrågorna utgör nyckelfrågor i\r\nWTO-handelsförhandlingarna. För att möta kraven från\r\nden s.k. G20-gruppen anser Sverige att EU borde visa\r\nstörre   flexibilitet   på   jordbruksområdet    och\r\nexempelvis  gå  med  på  att  fasa  ut exportstöden.\r\nDessvärre, menade statsrådet i riksdagsdebatten,  är\r\nvi alltför ensamma om den uppfattningen.\r\nSverige har ställt sig bakom och aktivt verkat för\r\nförslag  om  att avskaffa alla produktionsrelaterade\r\nstöd och exportstöd  till  bomullssektorn  så att u-\r\nländerna kan konkurrera på lika villkor. Sverige har\r\nockså  föreslagit  att  EU  unilateralt  fattar  ett\r\nbeslut  med denna innebörd vilket skulle kunna bidra\r\ntill  att  öka  förtroendet  för  WTO-processen  och\r\nmedverka  till att förhandlingarna snabbare kommer i\r\ngång igen.  Att  så  blir  fallet ser regeringen som\r\noerhört  angeläget.  Utrikesutskottet   delar  denna\r\nuppfattning och menar att det är av största vikt att\r\navskaffa  de orättvisa handelsvillkor som  tillämpas\r\nav     i-länderna      och      som     underminerar\r\nlevnadsförhållandena    för    miljontals    fattiga\r\njordbrukare i världen. I-länderna  borde  för  länge\r\nsedan   ha  upphört  med  att  behandla  handel  med\r\njordbruksprodukter  på ett annat sätt än vad man gör\r\nmed produkter från alla  andra  sektorer.  Utskottet\r\nkonstaterar att det råder en samsyn mellan utskottet\r\noch regeringen i dessa frågor.\r\nSom  framgått  verkar  Sverige i det multilaterala\r\nsamarbetet    för    en    öppnare     handel     på\r\njordbruksområdet. I WTO-arbetet klargörs det tydligt\r\ni    ministerdeklarationen    från   Doha   att   en\r\nliberalisering av handeln på jordbruksområdet  är en\r\nfundamental  del  av det åtagande alla WTO-medlemmar\r\nhar gjort. I praktiken  innebär  detta att betydande\r\nmarknadsöppningar   för   jordbruksprodukter   skall\r\nskapas,  handelsstörande internstöd  skall  kraftigt\r\nminskas och  att  olika  former  av exportstöd skall\r\nminskas och på sikt avskaffas. Sverige  är ett av de\r\nländer  inom  EU  som  kraftigast  driver på för  en\r\nöppnare  och  mer rättvis handel på jordbruksområdet\r\noch  för  en  genomgripande   reformering   av  EU:s\r\njordbrukspolitik.  Det  nu gällande jordbruksavtalet\r\nhar genomförts av samtliga medlemsländer.\r\nFör  att  kunna  utveckla   och  diversifiera  sin\r\nproduktion måste utvecklingsländerna  ges  möjlighet\r\natt  förädla  sina  produkter.  Inom  ramen för WTO-\r\nförhandlingarna  driver  Sverige  kraven på  minskad\r\ntulleskalering. Förslaget innebär att  det  bör vara\r\nsamma tullsats för en förädlad vara som för råvaran.\r\nUtskottet    stöder    till    fullo    de   svenska\r\nansträngningarna   att   få   till   stånd   minskad\r\ntulleskalering.\r\nInom WTO finns en särskild skyddsklausul med syfte\r\natt låta länder skydda sitt eget jordbruk och därmed\r\nden  tryggade  livsmedelsförsörjningen  om  importen\r\nhotar den egna produktionen. Sverige är månt  om att\r\nutvecklingsländerna  ges  denna  möjlighet och anser\r\nockså att u-länder skall kunna få  flexibla  villkor\r\nvad  avser  tullsänkningar  på produkter av särskild\r\nvikt för den egna livsmedelsförsörjningen.\r\nEn kraftig minskning av handelsstörande internstöd\r\nliksom en utfasning av exportstöden  skulle innebära\r\nen marknadsanpassning av jordbruksproduktionen  i de\r\nutvecklade  länderna. Detta skulle ha som effekt att\r\ndumpningen  av   jordbruksprodukter   i  de  fattiga\r\nländerna    skulle    minska.   En   avveckling   av\r\nexportstöden   är   en   central    del   av   dessa\r\nförhandlingar, och Sverige har verkat  för  en snabb\r\nutfasning  av  exportsubventionerna.  Det är i detta\r\nsammanhang   viktigt   att  understryka  att   dessa\r\nförhandlingar   bör   omfatta    alla    typer    av\r\nexportsubventioner,  såväl  exportbidrag  som  t.ex.\r\nlivsmedelshjälp  och  exportkrediter som används som\r\nförtäckta  exportsubventioner.  Detta  är  också  en\r\nfråga av särskild relevans för u-länderna.\r\nSamtliga motionsförslag  som utskottet behandlar i\r\ndetta  sammanhang är relaterade  till  WTO-systemet.\r\nDet finns  dock  anledning att framhålla att i stort\r\nsett  alla WTO-medlemmar  nu  har  handelsavtal  vid\r\nsidan av  WTO.  Enligt beräkningar som gjorts av WTO\r\nomfattar  den  handel   som   sker  inom  ramen  för\r\nbilaterala och regionala avtal  uppemot  hälften  av\r\nvärldshandeln.    Detta   framkommer   i   rapporten\r\nKonsekvenser  för u-länderna  av  WTO-avtalen  som\r\nKommerskollegium  publicerade  den 27 februari 2004.\r\nRapporten  har utarbetats på uppdrag  av  regeringen\r\nefter  ett  tillkännagivande   av   riksdagen  (bet.\r\n2002/03:NU5, rskr. 2002/03:127).\r\nEnligt den nyligen publicerade rapporten  har  den\r\nsnabbt   ökande   förekomsten   av   bilaterala  och\r\nregionala  handelsavtal  medfört  att  mest   gynnad\r\nnationsbehandling  (anm.  vilket  är en huvudprincip\r\ninom  WTO-systemet)  ibland är liktydigt  med  minst\r\ngynnad nationsbehandling.  De  länder  som  inte har\r\nsidoavtal  utanför WTO får räkna med att drabbas  av\r\nen viss grad  av  diskriminering.  Detta  problem är\r\ndock  enligt  Kommerskollegium  överkomligt på  lite\r\nlängre  sikt  om  de  multilaterala  förhandlingarna\r\nframskrider enligt planerna. Diskrimineringen kommer\r\ndå  att  minska steg för steg genom att  tullar  och\r\nandra handelshinder sänks överlag.\r\nI  anslutning   till   vad   som   anförs  här  om\r\nförutsättningar  för handel mellan u-länder  och  i-\r\nländer kan nämnas  att  EU-kommissionen  i  februari\r\n2004  offentliggjort  att  man  skall  skapa  en  ny\r\nfunktion med uppgift att underlätta för företag i u-\r\nländer  att  exportera  sina produkter till EU. Idén\r\nväcktes  av  Sverige  2002.   Utskottet  finner  det\r\nglädjande att det svenska förslaget  nu förverkligas\r\noch  att  initiativ  tas  på  olika  håll, däribland\r\nutanför WTO-systemet, för att underlätta export från\r\nu-länder  till  i-länder. EU-funktionen  skall  vara\r\nutformad  som en s.k.  on-line  helpdesk  och  skall\r\nfungera som  en  kontaktpunkt  dit  exportörer  i u-\r\nländer  kan  vända  sig  för  att  få information om\r\ntullar  och  regler  för import till EU.  Där  skall\r\nföretag i u-länder kunna  få  hjälp  i  samband  med\r\nexport  och  EU-länderna  få  en  bättre  bild av de\r\nsvårigheter  som finns på Europamarknaden och  vilka\r\nförenklingar som  kan  göras. Den svenska regeringen\r\növerväger att skapa en nationell  motsvarighet  till\r\nEU-funktionen, något som utskottet skulle välkomna.\r\nUtskottet  återkommer  nedan  i  betänkandet  till\r\nvissa vattenfrågor med anknytning till WTO-avtal.\r\nMed  vad  som  ovan anförts anser utskottet att de\r\nfrågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker\r\ndärmed motion 2003/04:N340 (mp) yrkandena 12, 14, 15\r\noch 1719.\r\n\r\n5 Globala miljöfrågor\r\n\r\n\r\nUtskottets beslut i korthet\r\n\r\nI detta avsnitt behandlas motioner om globala\r\nmiljöfrågor, bl.a.  rörande  privatisering av\r\nvatten,  klimat  och  energi, skogsavverkning\r\noch katastrofer. Samtliga  motioner avstyrks.\r\nJämför reservationerna 7 (v),  8 (mp), 9 (kd)\r\noch 10 (c).\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nVatten\r\n\r\nFrågor om privatisering av vatten  behandlas  i  två\r\nmotioner.  I motion 2003/04:U326 (v) förespråkas att\r\nregeringen i internationella sammanhang, däribland i\r\nWTO, verkar för att vatten inte privatiseras.\r\n\r\nI motion 2003/04:U336  (mp)  yrkande  2  hävdas  att\r\ntillgång  till  rent  vatten  skall vara en mänsklig\r\nrättighet.   Därför   skall   enligt    motionärerna\r\nvattendistribution     och     dricksvatten     inte\r\nprivatiseras,  och Sverige bör i det internationella\r\nsamarbetet      motverka       privatisering      av\r\nvattentillgångarna i världens länder.  I  yrkande  3\r\npläderas  för  att  Sverige främjar utökat stöd till\r\nFN:s miljöprogram, UNEP,  och  dess insatser för att\r\nåterställa  förödda  våtmarker  och   vattendrag.  I\r\nyrkande 4 förespråkas kunskapsutveckling  i fråga om\r\nbioregionala   zoner   och   utvecklat  bioregionalt\r\nsamarbete som utgår från gemensamma vatten.\r\n\r\nI motion 2003/04:U261 (kd) yrkande  7  förordas ökat\r\nsamarbete om vattenfrågor i Afrika, exempelvis  inom\r\nAfrikanska unionen.\r\n\r\nUtskottet   har  tidigare  i  betänkandet  behandlat\r\nmotionsförslag  om  Världsbankens policy beträffande\r\nvatten   och   andra  materiella   nyttigheter   och\r\nåterkommer i ett  senare  avsnitt i betänkandet till\r\nfrågor om vatten och säkerhet.\r\n\r\n\r\nKlimatfrågan  Kyotoprotokollet  energisystem\r\n\r\nI  motion 2003/04:U266 (c) yrkande  1  pläderas  för\r\nsvenska  ansträngningar  att  förmå Ryssland och USA\r\natt   delta   i   arbetet   med   genomförande    av\r\nKyotoprotokollet.  I  yrkande  2  hävdas att Sverige\r\ngenom    en   strategisk   användning   av   svenskt\r\nmiljöbistånd kan stärka den s.k. flexibla mekanismen\r\ni Kyotoprotokollet.\r\n\r\nVikten av att använda hållbara teknologier anpassade\r\ntill u-ländernas  behov,  och då i synnerhet i fråga\r\nom energisystem, betonas i  motion 2002/03:U239 (kd)\r\nyrkande 1. Motionärerna anser  att  detta  i största\r\nmöjliga  utsträckning  skall beaktas i Sveriges  och\r\nEU:s bistånd. I motion 2003/04:U254  (kd) yrkande 12\r\nförespråkas skapande av en energifond för att stärka\r\nu-ländernas    förutsättningar    för   en   hållbar\r\nenergipolitik.\r\n\r\nSkog\r\n\r\nEn  översyn  bör  enligt  motion  2003/04:U308   (c)\r\nyrkande 15 göras av Världsbankens skogspolicy så att\r\nskogar av stor ekologisk betydelse inte avverkas med\r\nstöd av Världsbanken.\r\n\r\nEnligt  motion  2003/04:U345 (s) bör Sverige i olika\r\ninternationella forum  verka för att undanröja hotet\r\nmot Brasiliens regnskogar och urbefolkning.\r\n\r\nKatastrofer\r\n\r\nFattigdomsbekämpning ses  enligt motion 2002/03:U201\r\n(m)  yrkande 4 som det bästa  generella  medlet  att\r\nundvika naturkatastrofer. I yrkande 5 förespråkas en\r\nstrategi   för   att   undvika  katastrofer,  vilken\r\ninnefattar  tre  komponenter:  akut  katastrofhjälp,\r\nförberedd   katastrofhjälp   och   mer   långsiktiga\r\nåtgärder för  hjälp till självhjälp. Genom förberedd\r\nkatastrofhjälp     finns     enligt     yrkande    6\r\nförutsättningar att göra insatser inom 24 timmar när\r\nen    katastrof    inträffat.   Katastrofhjälp   bör\r\nförberedas i ofta drabbade områden.\r\n\r\nI motion 2002/03:U313  (c)  yrkande  18  förespråkas\r\nutvecklande  av tidiga varningssystem, bättre  early\r\nwarning system, för förebyggande av katastrofer.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nVatten\r\n\r\nEnligt FN:s miljöprogram  UNEP  kommer  mer än halva\r\njordens   befolkning   att   leva   i   områden  med\r\nvattenbrist   2032.   Allra  värst  drabbade  kommer\r\nmänniskorna i Västafrika  och på Arabiska halvön att\r\nbli, och fler än 90 % av invånarna där kommer att bo\r\ni områden med allvarlig vattenbrist 2032.\r\n\r\nI  FN:s  millenniemål  anges  att  det  övergripande\r\ninternationella  målet för utvecklingssamarbetet  är\r\natt se till att de  som lever i extrem fattigdom har\r\nminskat  med åtminstone  hälften  till  år  2015.  I\r\nmillenniedeklarationen     sägs     att    ohållbart\r\nutnyttjande av vattenresurserna skall  minskas genom\r\nutveckling  av  förvaltningsstrategier på  regional,\r\nnationell och lokal  nivå.  Ett  särskilt mål är att\r\nalla  länder  senast  2005 skall ha en  övergripande\r\nstrategi   för   genomförande   av   en   integrerad\r\nförvaltning   av  vattenresurserna.   I   fråga   om\r\nvattenförsörjning  fastslås i millenniedeklarationen\r\natt antalet människor  utan  hållbar  tillgång  till\r\ntillräckliga  mängder rent och i ekonomiskt avseende\r\növerkomligt vatten skall minskas med hälften till år\r\n2015.\r\n\r\nDe ovan angivna målen illustrerar att vattenfrågan\r\nhar fått ökad uppmärksamhet  på  den internationella\r\ndagordningen.\r\nTraditionellt har den internationella  debatten om\r\nvattenfrågor  varit  helt  dominerad  av  frågor  om\r\nvattenförsörjning och sanitet. På senare år  har som\r\nframgått   insikten   ökat   om   att   den  globala\r\nvattenfrågan måste behandlas utifrån ett synsätt som\r\ninnefattar  alla  aspekter på förvaltning av  vatten\r\noch     alla     vattenanvändare.      En     säkrad\r\nvattenförsörjning  på  global nivå är en nyckelfråga\r\nför hållbar utveckling och  kräver  att  ett  sådant\r\nvidare  betraktelsesätt anläggs på vattenfrågan.  Så\r\nhar successivt  också  blivit fallet under och efter\r\n1980-talet,   ett   internationellt   årtionde   för\r\ndricksvattenförsörjning  och  sanitet,  och därefter\r\nbl.a. i diskussionerna i anslutning till  senare års\r\nstora internationella vattenkonferenser och vid FN:s\r\nvärldstoppmöte  om hållbar utveckling i Johannesburg\r\n2002.  I  Johannesburg   slog   man   fast   hållbar\r\nutveckling   med   dess   tre   dimensioner     den\r\nekonomiska, den sociala och den miljömässiga.\r\nEU-kommissionen           lanserade          inför\r\nJohannesburgstoppmötet  ett  s.k.   vatteninitiativ.\r\nUtgångspunkten  var unionens utvecklingsmål  som  är\r\nfastställda  i  EG-fördraget:  fattigdomsbekämpning,\r\nhållbar  ekonomisk   och   social   utveckling  samt\r\nutvecklingsländernas   integration  i  den   globala\r\nekonomin. Förutsättningarna  för  att  nå  dessa mål\r\nförbättras  genom  en  politik  för  förvaltning  av\r\nvatten  i  utvecklingsländerna,  menade kommissionen\r\nnär man våren 2002 presenterade vatteninitiativet  i\r\nform  av ett kommissionsmeddelande om förvaltning av\r\nvatten  i  utvecklingsländer  och prioriteringar för\r\nEU:s utvecklingssamarbete (KOM (2002) 132). Därefter\r\nhar   vatteninitiativet   utvecklats.   En   aktuell\r\navrapportering  samt  förslag   om   dess   framtida\r\nutformning  presenterades  av kommissionen i januari\r\n2004 (KOM (2004) 43).\r\n\r\nKlimatfrågan  Kyotoprotokollet  energisystem\r\n\r\nI proposition 2003/04:31 Riktlinjer för genomförande\r\nav  EG:s  direktiv  om  ett system  för  handel  med\r\nutsläppsrätter  för  växthusgaser  som  överlämnades\r\ntill riksdagen i december  2003  betonar  regeringen\r\natt  internationellt  samarbete  är  avgörande   för\r\nmöjligheterna   att   motverka   klimatförändringar.\r\nSverige   har  ratificerat  FN:s  ramkonvention   om\r\nklimatförändring från 1992 (United Nations Framework\r\nConvention on Climate Change, UNFCCC).\r\n\r\nKonventionens  principer  betonar vikten av ansvar\r\ngentemot   framtida  generationer,   rättvisa,   ett\r\ngemensamt men differentierat ansvar mellan industri-\r\noch  utvecklingsländer,   där  det  betonas  att  de\r\nindustrialiserade länderna bör ta ledningen i kampen\r\nmot klimatförändringar, vikten av att främja hållbar\r\nutveckling,  vikten  av  förebyggande  åtgärder  och\r\nbehovet  av  kostnadseffektivitet.   Alla  relevanta\r\nkällor i samtliga ekonomiska sektorer  bör  omfattas\r\nav  klimatåtgärder.  Det  är  också  av stor vikt  i\r\nsammanhanget att utnyttja möjligheterna  till upptag\r\nvia sänkor och reservoarer för växthusgaser,  vilket\r\nframhållits  i  såväl  den nyss nämnda propositionen\r\nsom i proposition 2001/02:55.\r\nKyotoprotokollet     är     en      internationell\r\növerenskommelse  under  klimatkonventionen  där  ett\r\nflertal   industrialiserade    länder    åtar    sig\r\nkvantitativa    begränsningar    av    utsläpp    av\r\nväxthusgaser.  Kyotoprotokollet  kan  ses som första\r\nsteget  mot klimatkonventionens mål att  stabilisera\r\nhalten av  växthusgaser  i atmosfären på en nivå som\r\ninnebär  att människans påverkan  på  klimatsystemet\r\ninte blir farlig.\r\nKyotoprotokollet   upprättades  vid  konventionens\r\ntredje   partsmöte  i  Kyoto   1997   och   slutliga\r\nbestämmelser   om  dess  tillämpning  lades  fast  i\r\nMarrakesh    2001.    Enligt    protokollet    skall\r\nindustriländernas   utsläpp  av  växthusgaser  under\r\nperioden 20082012 minskas  med  ca 5 %, jämfört med\r\n1990 års nivå. Protokollet träder  i kraft först när\r\ndet  ratificerats  av  minst  55  länder,  däribland\r\nindustriländer vars utsläpp motsvarar  minst 55 % av\r\nindustriländernas samlade utsläpp 1990.  I slutet av\r\n2003  hade  119 länder ratificerat protokollet.  För\r\natt   det   andra    villkoret    för   protokollets\r\nikraftträdande   skall  uppfyllas  krävs   att   det\r\nratificeras av endera  USA  eller  Ryssland. USA har\r\ndeklarerat    sin   avsikt   att   inte   ratificera\r\nprotokollet. Ryssland  har  ännu  inte  lämnat något\r\nslutgiltigt besked om sin ratifikation.\r\nDen   flexibla   mekanismen   i   Kyotoprotokollet\r\nmöjliggör   att   parterna   kan  komplettera   sina\r\nansträngningar för att minska utsläppen på hemmaplan\r\nmed projekt i andra länder och/eller utsläppshandel.\r\nDärigenom    skapas   möjligheter   att    på    ett\r\nkostnadseffektivt    sätt    minska   utsläppen   av\r\nväxthusgaser.\r\nNär  det  gäller  frågan om hållbara  energisystem\r\nanpassade  till  u-ländernas  behov  lanserade  FN:s\r\nmiljöprogram  (UNEP)   i   oktober   2003  ett  nytt\r\ninitiativ,  SEFI  (Energy  Finance Initiative),  som\r\nsyftar    till   att   engagera   energisektorn    i\r\ninvesteringar      i     förnybar     energi     och\r\nenergieffektivitet. Genom initiativet vill man bryta\r\nden vänta och se-attityd  som  i  hög grad präglat\r\nmarknaden för förnybar energi till följd  av problem\r\nmed   höga   transaktionskostnader   och  osäkerhet.\r\nAvsikten   är   att  man  skall  söka  övertyga   de\r\nviktigaste finansiärerna  om att förnybar energi och\r\nenergieffektivitet  är  huvudkomponenter   i   säkra\r\nenergisystem.    UNEP    ger    stöd   i   form   av\r\nsåddfinansiering,                företagsutveckling,\r\nfinansieringsstöd, garantistöd och  rådgivning kring\r\nfinansiering.\r\nUngefär  tre  miljarder  människor, eller  jordens\r\nhalva befolkning, får enligt  UNEP  sitt energibehov\r\ntill  matlagning och uppvärmning tillgodosett  genom\r\natt använda  lågkvalitativa  bränslen som dynga, kol\r\noch  fotogen.  Dessa  är  starkt förorenande,  såväl\r\ninomhus  som  i  den  lokala  utomhusmiljön,  vilket\r\nenligt UNDP anses ge upphov till mellan 4 och 5 % av\r\nsjukligheten i världen.\r\nEU   och   dess   medlemsstater   lanserade    vid\r\nvärldstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg\r\nett  Energiinitiativ  för  fattigdomsutrotning  och\r\nhållbar  utveckling  (EU:s energiinitiativ). EU har\r\nockså     medverkat     till     tillkomsten      av\r\nJohannesburgskoalitionen    för   förnybar   energi.\r\nEnergiinitiativets   målsättning    är   att   genom\r\nförbättrad  tillgång  till  lämpliga,  hållbara  och\r\nrimligt  prissatta energitjänster på landsbygden,  i\r\nstadsnära  områden  och  i  städer bidra till att de\r\növriga millennieutvecklingsmålen skall kunna uppnås.\r\nDe  åtgärder  som  utvecklats   inom   ramen   för\r\nenergiinitiativet    omfattar    elektrifiering   av\r\nlandsbygden,    utveckling    av    decentraliserade\r\nenergisystem, ökad användning av förnybar energi och\r\nökad   energieffektivitet   (inklusive  renare   och\r\neffektivare teknik för fossila  bränslen  och teknik\r\nför  bättre hantering och användning av traditionell\r\nbiomassa).\r\nDe tematiska  huvudområdena  inom  initiativet har\r\növerenskommits  med medlemsstaterna, och  där  ingår\r\nutveckling    av    energipolitik,    institutionell\r\nkapacitetsuppbyggnad m.m.\r\n\r\nSkog\r\n\r\nEnligt  Världsbanken är  mer  än  90  %  av  de  1,2\r\nmiljarder  människor  som lever i extrem fattigdom i\r\nnågon  bemärkelse  beroende   av   skogen  för  sitt\r\nlevebröd. Skogen utgör också hem för  minst  80 % av\r\nvärldens återstående landlevande djur och växter och\r\nhar stor betydelse för jordens klimat.\r\n\r\nDet  internationella  samarbetet  när  det  gäller\r\nskogspolitiska  frågor  har  ökat i omfattning under\r\nsenare  år.  Efter  FN:s  konferens   om  miljö  och\r\nutveckling  (UNCED)  i  Rio de Janeiro 1992  och  de\r\nkonventioner och överenskommelser  som  blev följden\r\nav  denna  konferens, har många initiativ tagits  på\r\nsåväl global som regional och nationell nivå i syfte\r\natt åstadkomma  ett  hållbart  brukande  av världens\r\nskogar.  Regeringen  redovisade  i  december 2003  i\r\nskrivelse  2003/04:39  Uppföljning av skogspolitiken\r\ngenomförandet av den nationella  skogspolitiken  men\r\ngjorde  där  också  en  exposé  över internationellt\r\nskogssamarbete under 1990-talet och därefter.\r\nInom FN-systemet etablerades hösten 2000 dels FN:s\r\nskogsforum   (UNFF),   dels   ett  partnerskap   för\r\nsamarbete bestående av FN-organisationer  och  andra\r\nrelevanta      internationella     och     regionala\r\norganisationer inom  skogsområdet (CPF). Huvudsyftet\r\nmed  dessa  är  att stödja  skötsel,  bevarande  och\r\nhållbar utveckling  av  alla typer av skogar och att\r\nstärka långsiktiga politiska åtaganden. Skogsforumet\r\nantog   en  deklaration  inför   världstoppmötet   i\r\nJohannesburg  2002  och  i  genomförandeplanen  från\r\nJohannesburg  anges  att  hållbart  skogsbruk  skall\r\ngöras    till    en   prioriterad   fråga   på   den\r\ninternationella  politiska  dagordningen.  Åtaganden\r\ngörs i planen att  bl.a. motverka illegal handel med\r\nskogsprodukter    och    att     främja     hållbara\r\navverkningsmetoder  samt  att påskynda genomförandet\r\nav förslagen till åtgärder  från  den mellanstatliga\r\nskogspanelen,    IPF,    och    det   mellanstatliga\r\nskogsforumet, IFF.\r\n\r\nKatastrofer\r\n\r\nDen  allt sämre miljön på jorden och  den  påtagligt\r\nökade   förekomsten   och   styrkan  hos  exempelvis\r\ncykloner,  översvämningar och  torka  medför  enligt\r\nFN:s miljöprogram  UNEP  (Global Environment Outlook\r\n3, 2002) att människor blir alltmer sårbara eftersom\r\ndetta  leder till osäker tillgång  till  mat,  dålig\r\nhälsa och  osäkra  livsvillkor.  Särskilt sårbara är\r\npersoner  som  är  fattiga,  sjuka och  missgynnade.\r\nAntalet  personer  som  drabbades   av   katastrofer\r\nuppskattas enligt UNEP ha ökat från 147 miljoner per\r\når under 1980-talet till 211 miljoner per  år  under\r\n1990-talet.\r\n\r\nUNEP   hävdar   att   medan   antalet   geofysiska\r\nkatastrofer (exempelvis jordbävningar) har förblivit\r\nrelativt  oförändrat  har  det  skett  en ökning  av\r\nantalet  katastrofer  orsakade av vatten och  väder.\r\nMer än 90 % av dem som  dödades  i  naturkatastrofer\r\nunder  1990-talet  förlorade  livet  till  följd  av\r\ntorka, stormar och översvämningar.\r\nKlimatförändring  och  klimatvariation  är  enligt\r\nUNEP   inte  den  enda  orsaken   till   den   ökade\r\nförekomsten  av  naturkatastrofer.  Andra orsaker är\r\nfelaktig  skogsavverkning  och  jordanvändning  till\r\nföljd  av kortsiktiga vinstintressen,  bebyggelse  i\r\nnärheten av farliga industrier på flodbankar eller i\r\nområden  där  det  förekommer jordskred. Ytterligare\r\nskäl  till  ökad förekomst  av  naturkatastrofer  är\r\nomfattande befolkningsomflyttning  till stadsmiljöer\r\noch kustområden.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nVatten\r\n\r\nSom framgått slog FN:s världstoppmöte i Johannesburg\r\nfast hållbar utveckling med dess tre  dimensioner  \r\nden  ekonomiska,  den  sociala och den miljömässiga.\r\nDetta framhölls också av  det  sammansatta utrikes-,\r\nmiljö-    och   jordbruksutskottet   i    betänkande\r\n2002/03:UMJU1  Johannesburg  FN:s världstoppmöte om\r\nhållbar   utveckling.    Utskottet    betonade   att\r\nvattenfrågorna  utan  tvekan  tillhör  de viktigaste\r\nmiljö- och utvecklingsfrågorna och framhöll att rent\r\nvatten   är   en   förutsättning  för  livskvalitet,\r\nekonomisk och social  utveckling  samt  för  ett väl\r\nfungerande ekosystem.\r\n\r\nFrågan  om privatisering av vatten, som tas upp  i\r\nett  par motioner,  hänger  samman  med  den  vidare\r\nfrågan   om   förvaltning   av  vatten.  En  hållbar\r\nförvaltning   av  vatten  och  andra   naturresurser\r\nsammanhänger i  sin  tur med fattigdomsbekämpningen.\r\nDenna,  i  sin  tur, är mångdimensionell.  Fattigdom\r\ninnefattar  inte  bara   avsaknad   av  inkomst  och\r\nekonomiska   resurser.   I  begreppet  ingår   också\r\nutsatthet och sådana faktorer  som att i tillräcklig\r\nutsträckning ha tillgång till livsmedel, utbildning,\r\nhälso- och sjukvård, vatten och andra naturresurser,\r\nmark,     sysselsättning     och    lånemöjligheter,\r\ninformation och politiskt deltagande,  tjänster  och\r\ninfrastruktur.\r\nEU-kommissionen  framhöll  i  sitt vatteninitiativ\r\n(se  ovan)  att  fattiga  människors  tillgång  till\r\ngemensamma resurser och tjänster  utgör en kärnpunkt\r\ni strategierna för fattigdomsbekämpning.  Vatten och\r\nmark    utgör    viktiga    resurser    som    många\r\njordbrukarfamiljer  på  landsbygden  behöver.  Såväl\r\nlandsbygdsbor  som  stadsbor behöver tjänster i form\r\nav   säker   och  pålitlig   vattenförsörjning   och\r\navfallshantering.\r\nFrågan om privatisering  av  vattentillgångar togs\r\nupp i det tidigare nämnda betänkandet  2002/03:UMJU1\r\ndär det sammansatta utskottet uttalade uppfattningen\r\natt  vattentillgångar  inte  bör  privatiseras   och\r\nkommersialiseras. Utgångspunkten måste vara att alla\r\nmänniskor  skall ha tillgång till vatten. Vatten kan\r\ndock inte distribueras  helt gratis och prissättning\r\npå vatten är viktigt, inte  minst  för att förhindra\r\nslöseri och ineffektivt utnyttjande. Det sammansatta\r\nutskottet   ansåg  det  angeläget  att  betona   att\r\nprissättning  på  vatten  skall  ske på ett sätt som\r\ntillvaratar  de mest utsattas behov  och  intressen.\r\nUtskottet uttryckte  den  bestämda uppfattningen att\r\nprissättning på vatten inte får komma i konflikt med\r\nfattiga människors tillgång till vatten och sanitet,\r\noch därmed i konflikt med FN:s  millenniedeklaration\r\noch   genomförandeplanen   från  världstoppmötet   i\r\nJohannesburg. Utskottet ansåg att en metod för detta\r\nkunde vara differentierad prissättning.\r\nVattenförsörjning och avloppssystem  har i Sverige\r\nbyggts      upp     i     kommunal     regi,     med\r\nsjälvkostnadsprincipen som utgångspunkt, på ett sätt\r\nsom kan fungera  som  ett föredöme i internationella\r\nsammanhang. Det sammansatta  utskottet  konstaterade\r\natt det i de flesta länder hittills varit  naturligt\r\natt   ha  ett  offentligt  ansvar  för  vatten-  och\r\navloppsförsörjning.  Det  är dock inte i alla länder\r\nsom  man  har  klarat  av  att  bygga   upp  en  väl\r\nfungerande   vatten-  och  avloppsförsörjning   inom\r\noffentligt satta ramar. Befintliga offentliga system\r\ni utvecklingsländerna  kan vara både ineffektiva och\r\norättvisa. Många utvecklingsländer har dessutom haft\r\nsvårigheter att klara av  en utbyggnad av befintliga\r\nsystem eftersom såväl kapital som kompetens saknas.\r\nUtrikesutskottet  anser,  i  likhet  med  vad  som\r\ntidigare anförts av det sammansatta utrikes-, miljö-\r\noch  jordbruksutskottet i betänkande  2002/03:UMJU1,\r\natt det  är  positivt  att  Sverige  verkar  för att\r\nstärka    u-länderna    på   området   vatten-   och\r\navloppsförsörjning, både  genom utvecklingssamarbete\r\noch  genom  tjänstehandelsförhandlingarna   i   WTO.\r\nUtrikesutskottet   delar   också   det   sammansatta\r\nutskottets   uppfattning  att  privat  medverkan   i\r\nvatten- och avloppsförsörjning,  där den kommer till\r\nstånd,  bör  göras  inom  offentligt  satta   ramar.\r\nBiståndsgivare   och  utvecklingsbanker  skall  inte\r\nutöva påtryckningar på u-länder för en privatisering\r\nav vattensektorn.\r\nUtskottet  vill  i   detta  sammanhang  erinra  om\r\nuttalandet  i det nämnda  betänkandet  2002/03:UMJU1\r\ndär  det  betonades  att  globala  vattenfrågor  bör\r\ndiskuteras  ur  ett  genusperspektiv.  Tillgång till\r\nrent    vatten    och    till    god   sanitet,   en\r\ngrundförutsättning   för  fattigdomsbekämpningen   i\r\nstort, har en särskild  påverkan på levnadsvillkoren\r\nför utvecklingsländernas  kvinnor  och  flickor  som\r\nofta  är  ansvariga  för  vattenhämtning för hygien,\r\nhälsa, matlagning, tvätt och  hushållsjordbruk.  Det\r\nfinns enligt utrikesutskottet anledning att återigen\r\nframhålla hur viktigt det är att kvinnor medverkar i\r\nutformning,    förvaltning    och   övervakning   av\r\nvattenprojekt    och    att    jämställdhetsaspekter\r\nuppmärksammas i sådana projekt.  Glädjande  nog  har\r\nökad  uppmärksamhet  börjat  riktas  mot genusfrågor\r\nockså   i   det   internationella  vattensamarbetet,\r\nexempelvis vid Världsvattenkonferenserna i Haag 2000\r\noch i Kyoto 2003.\r\nI Sverige är utgångspunkten att det allmänna skall\r\ntillhandahålla  vattenförsörjning   och   rening  av\r\navloppsvatten. I många andra länder har man valt att\r\nta  hjälp  av  den  privata sektorn för att leverera\r\nrent vatten.\r\nWTO:s avtal för handeln med tjänster (GATS) syftar\r\ntill   att   åstadkomma   icke-diskriminering    och\r\nkonkurrens   på   redan   privata  tjänstemarknader.\r\nOffentliga  tjänster  omfattas  inte  enligt  gängse\r\ntolkning av avtalet. Om  en tjänst skall vara privat\r\neller offentlig avgörs av  varje enskilt land. Varje\r\nland bestämmer också självt  om  man, inom ramen för\r\nGATS-avtalet,   vill   göra   åtaganden    om    att\r\nkonkurrensutsätta en redan privat tjänst.\r\nPå      vattenområdet      handlar     GATS     om\r\nvattendistribution   och  avloppshantering,   vilket\r\nfaller under rubriken  miljötjänster.  GATS  handlar\r\ninte om tillgång till vattentäkter eller handel  med\r\nvatten  i  sig.  I  stället  är  det  driften av den\r\ninfrastruktur  som är nödvändig för att  distribuera\r\nvatten  och  kunskapen   om  hur  vatten  renas  och\r\ndistribueras  som  förhandlingarna   gäller.   GATS-\r\navtalet innebär inte att ett land måste avreglera en\r\nmarknad.  Särskilt  på  vattenområdet är det viktigt\r\nmed  en  väl fungerande nationell  lagstiftning  som\r\nsäkerställer  rimliga  priser  och vattenförsörjning\r\nför hela befolkningen.\r\nEU  har  framfört  generella önskemål  till  andra\r\nländer  i  de pågående tjänstehandelsförhandlingarna\r\nom   att   tillåta    konkurrens   från   europeiska\r\ntjänsteleverantörer  för   vattendistribution,  dvs.\r\nuppumpning  av  vatten, rengöring  av  vatten  eller\r\nleverans av vatten,  i  det  fall det redan finns en\r\nprivat marknad. EU utövar inte  påtryckningar för en\r\nprivatisering  av vattensektorn i  något  land.  Det\r\nstår uttryckligen  i  de  framförda  önskemålen  att\r\ndessa  på  intet  sätt syftar till privatiseringar i\r\nnågon sektor.\r\nFrån  svensk  sida   välkomnas  en  reducering  av\r\nhandelshinder   på   miljöområdet,    inklusive   på\r\nvattenområdet, eftersom det ger positiva effekter på\r\nsåväl  handel  som miljö. Ökad konkurrens  motverkar\r\nprivata  monopol,   vilket   i   sin   tur   främjar\r\nutveckling.      Svensk      miljöteknologi     inom\r\nvattenrengöring      har      god     internationell\r\nkonkurrenskraft. Det ligger därför  också  i svenskt\r\nintresse   att   våra   tjänsteföretag   får   ökade\r\nmöjligheter att exportera sina tjänster.\r\nPå  marknader som redan är privata är det sett  ur\r\nsåväl Sveriges som EU:s och u-ländernas intresse att\r\nkonkurrensen  ökar men detta avgörs av varje enskilt\r\nland. Utskottet  vill  varna  för  en  situation där\r\nkritik mot WTO-systemet får till följd att  u-länder\r\nundviker  konkurrensutsättning  och detta i sin  tur\r\nleder till fler privata monopol.\r\nOm millenniemålen skall kunna nås  kan  man enligt\r\nutskottets  uppfattning inte utesluta insatser  från\r\nden privata sektorn när det gäller vattenförsörjning\r\noch  vattenrening.  Utskottet  vill  dock  framhålla\r\nvikten   av   att  säkerställa  rimliga  priser  och\r\nvattenförsörjning   för   hela   befolkningen  genom\r\noffentligt satta ramar och väl fungerande  nationell\r\nlagstiftning.\r\n\r\nNär det gäller motionsförslaget om svenskt stöd till\r\nUNEP  och  organisationens arbete med att återställa\r\nförödda våtmarker  och  vattendrag  anför  utskottet\r\nföljande.\r\n\r\nSverige   bidrar  under  2004  med  totalt  ca  40\r\nmiljoner  kronor   till   verksamheten   inom   FN:s\r\nmiljöprogram,   UNEP,  vilket  framgått  tidigare  i\r\nbetänkandet. Ett  av  de områden där Sverige är mest\r\naktivt gäller vattenfrågorna. Sverige är tydligt och\r\nkontinuerligt pådrivande  för  ökat  stöd till UNEP,\r\nsåväl inom EU som i globala sammanhang.\r\nKonventionen    om    våtmarker,    ofta   benämnd\r\nRamsarkonventionen, behandlar våtmarksfrågor  i  ett\r\ninternationellt       perspektiv.      Konventionens\r\nursprungliga syfte var  främst  att skydda våtmarker\r\nmen  har  med  åren  utvecklats  mot  att  avse  ett\r\nförnuftigt nyttjande av våtmarker.\r\nTill Ramsarkonventionen finns en fond (Small Grant\r\nFund)  kopplad. Denna finansierar projekt  i  främst\r\nutvecklingsländerna.  Sverige  har  under de senaste\r\nåren  bidragit till fonden med ca 2 miljoner  kronor\r\nper år  i  form av biståndsmedel via Sida. Utskottet\r\nkonstaterar  mot denna bakgrund att Sverige är en av\r\nde  största  bidragsgivarna  till  konventionen  och\r\nfonden när det gäller obundna medel.\r\n\r\nI en motion görs  en koppling mellan tillgången till\r\nrent  vatten  och mänskliga  rättigheter.  Utskottet\r\nerinrar om att  i  FN:s  konvention  om  ekonomiska,\r\nsociala och kulturella rättigheter erkänns i artikel\r\n11  rätten  för  envar  att  för sig och sin familj\r\nåtnjuta   en   tillfredsställande   levnadsstandard,\r\ndäribland   att  få  tillräckligt  med  mat.   FN:s\r\nkommitté  för  ekonomiska,  sociala  och  kulturella\r\nrättigheter fastslår att rätten till mat innebär att\r\ndet  skall  finnas   tillräcklig  och  lämplig  mat.\r\nTillgången till dricksvatten  tolkas  som  en del av\r\nrätten  till  mat. De 145 länder som har ratificerat\r\nden  internationella   konventionen  om  ekonomiska,\r\nsociala  och  kulturella  rättigheter   är   således\r\nskyldiga  att  garantera  tillgång till dricksvatten\r\nför   befolkningen   på  ett  rättvist   och   icke-\r\ndiskriminerande sätt.\r\n\r\nSom utskottet berört  ovan  väntas  mer  än  halva\r\njordens  befolkning  leva  i områden med vattenbrist\r\n2032. Redan i dag är enligt  FN:s  miljöprogram UNEP\r\n(Global Environment Outlook 3, 2002) ungefär hälften\r\nav alla floder förorenade eller tömda på vatten. Två\r\nmiljarder människor, eller ungefär en  tredjedel  av\r\njordens  befolkning,  är  beroende  av tillgång till\r\ngrundvatten.    I    vidsträckta   områden   sjunker\r\ngrundvattennivåerna till  följd  av  överutnyttjande\r\noch    i    kustområden    kan   detta   leda   till\r\nsaltinblandning  i  brunnar. Ungefär  1,1  miljarder\r\nmänniskor saknar tillgång till rent dricksvatten och\r\n2,4 miljarder behöver  bättre sanitära förhållanden.\r\nDe största problemen finns i Afrika och Asien.\r\nRegionalt vattensamarbete  påverkar  ofta  en  rad\r\ngränsöverskridande     ekonomiska,    sociala    och\r\nmiljömässiga problem och är av central betydelse för\r\nen god utveckling. Gränsöverskridande  samarbete  om\r\nvattenresurser   kan   vara   av   stort   värde   i\r\nutvecklingsregioner    där   befolkningsökning   och\r\nändrade konsumtionsmönster  skapar spänningar mellan\r\nexempelvis användare uppströms  och  nedströms längs\r\nflodsystem.\r\nVad     gäller     motionsförslaget     om    ökat\r\nvattensamarbete  exempelvis inom Afrikanska  unionen\r\n(AU)  finns  det  anledning   att   erinra   om  att\r\norganisationen  är  nyupprättad  och  ännu  inte har\r\nutarbetat  närmare  planer  för sin verksamhet.  Den\r\nsvenska ambitionen är dock att  få  till  stånd  ett\r\nbetydande    samarbete    med    AU    på   centrala\r\nutvecklingsområden.\r\nTillgången  till  färskvatten  varierar  starkt  i\r\nAfrika.  Det  gäller såväl ytvatten som grundvatten.\r\nMinst  13  länder   i   Afrika   hade   enligt  UNEP\r\nvattenbrist  1990  och antalet väntas bli fördubblat\r\ntill  2025. I likhet  med  i  många  andra  regioner\r\npåverkas  vattentillgångarna  i Afrika bl.a. av ökad\r\ninhemsk   konsumtion   av   vatten   och    sanitet,\r\nkonstbevattning  och  industrialisering. Industriell\r\nverksamhet utgör också  en  källa  till föroreningar\r\nsom    påverkar    vattenkvaliteten.    Brister    i\r\ndistributionssystemen medför betydande förluster.\r\nRegeringen antog 2002 en strategi för svenskt stöd\r\ntill regionalt och subregionalt utvecklingssamarbete\r\ni Afrika söder om Sahara. Strategin anger att bättre\r\nförvaltning    och    utveckling    av    gemensamma\r\nnaturresurser inklusive vattentillgångar skall  vara\r\nett  prioriterat  samarbetsområde,  vilket  stöds av\r\nutskottet.\r\nI   Sveriges   samarbete   med   olika  afrikanska\r\nsubregionala   organisationer,   t.ex.   ECOWAS    i\r\nVästafrika  och  SADC  i  södra  Afrika, kan det bli\r\naktuellt  med  stöd till insatser på  vattenområdet.\r\nEtt av syftena med  en  strategi  som för närvarande\r\nutarbetas för ett omfattande stöd till  utvecklingen\r\nav  området  kring  Victoriasjön  är att bidra  till\r\nbättre hantering av vattenresurserna.\r\nVattenfrågorna kommer dessutom att  behandlas  vid\r\nnästa   möte   med   FN:s   kommission  för  hållbar\r\nutveckling  (CSD)  som ett led  i  uppföljningen  av\r\ntoppmötet i Johannesburg  2002.  I  detta sammanhang\r\nverkar Sverige särskilt för att uppmärksamma Afrikas\r\nsituation    och    möjligheterna   till   regionalt\r\nsamarbete. Utskottet ser positivt på detta.\r\nDe  viktigaste  målen   för  EU:s  vatteninitiativ\r\n(enligt  KOM  (2004(  43) är bl.a.  att  stärka  den\r\npolitiska handlingskraften  för  att  öka tillgången\r\ntill  vatten och sanitära anläggningar i  syfte  att\r\nbekämpa  fattigdom,  att  främja  bättre metoder för\r\nvattenförvaltning,   att   främja   samordning   och\r\nsamarbete när det gäller vattenrelaterade  åtgärder,\r\natt   främja   regionalt   samarbete   i   fråga  om\r\nförvaltning   av  vattenresurser  och  att  utveckla\r\nfinansiering för insatser rörande vatten.\r\nEnligt EU-kommissionen  (KOM  (2003)  829) har man\r\ninom  ramen  för EU:s vatteninitiativ etablerat  ett\r\nfungerande partnerskap  med afrikanska ministerrådet\r\nför  vatten  och det nya partnerskapet  för  Afrikas\r\nutveckling      (NEPAD).       Verksamhet       inom\r\nvatteninitiativet   bedrivs   i   bl.a.   Östeuropa,\r\nKaukasus  och  Centralasien.  Där  har man utarbetat\r\nprioriteringar   för  såväl  vattenförsörjning   och\r\nsanitära anläggningar som för integrerad förvaltning\r\nav vattenresurserna.  Verksamheten i samtliga nämnda\r\nregioner omfattar också  finansiering, forskning och\r\növervakning.\r\nUtrikesutskottet vill i detta sammanhang framhålla\r\nvikten    av    att   mottagande   regeringar    och\r\nintressegrupper    involveras    i    arbetet    med\r\nvattenfrågor.  Det  är   av  största  vikt  att  man\r\ntillämpar   en  efterfrågedriven   nedifrån-och-upp-\r\nstrategi så att  även  brukarna  och företrädare för\r\nlokalsamhället  deltar  i exempelvis  planering  och\r\ngenomförande av vatteninsatser.\r\n\r\nI en motion förespråkas bioregionalt  samarbete  som\r\nutgår från gemensamma vatten.\r\n\r\nEU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) kan sägas\r\nligga    i    linje    med   vad   som   anförs   om\r\nvattenförvaltning i motionen.  Syftet med direktivet\r\när att upprätta en ram för skyddet  av både ytvatten\r\noch   grundvatten.  Direktivet  avser  inte   enbart\r\nvattenkvaliteten  utan vattenmiljön i sin helhet och\r\ninnebär   en   utveckling    och    samordning    av\r\nvattenarbetet   såväl  i  Sverige  som  i  hela  EU.\r\nDirektivet kräver  att vatten skall förvaltas enligt\r\nnaturens egna gränser, dvs. avrinningsområden.\r\nInsikten  om  de  gränsöverskridande  problem  som\r\nförorening av vatten  orsakar  har  medfört  att  EU\r\nantagit  ett  förhållandevis stort antal direktiv på\r\nvattenområdet.  I dessa anges exempelvis gränsvärden\r\nför utsläpp och regler  för  skyddade områden. Flera\r\nav direktiven är inriktade på  särskilda  avgränsade\r\nområden,   t.ex.   dricksvatten,   badvatten   eller\r\navloppsvatten.  På grund av det stora antalet delvis\r\növerlappande direktiv  på vattenområdet behövdes ett\r\ndirektiv    som   anlade   ett    helhetsgrepp    på\r\nvattenpolitiken.  Det  så  kallade ramdirektivet för\r\nvatten utgör ett ramverk för all vattenplanering och\r\nvattenvård  inom  EU.  Det  omfattar  både  ytvatten\r\n(sjöar  och vattendrag, vatten  i  övergångszon  och\r\nkustvatten)  och  grundvatten. Direktivet avser inte\r\nenbart vattenkvalitet  utan hela vattenmiljön. Detta\r\ninnebär en ambitionshöjning  när  det gäller vatten-\r\narbetet  såväl  för  svensk del som för  EU  i  dess\r\nhelhet.\r\nRamdirektivet syftar  i  korthet  till  att  bl.a.\r\nskydda   och   förbättra   tillståndet   i  vattnens\r\nekosystem    respektive    vattenmiljön,   förhindra\r\nförorening   av  grundvatten,  främja   en   hållbar\r\nvattenanvändning    och   reducera   effekterna   av\r\növersvämning och torka.  Det  kan  antas  leda  till\r\nförbättringar  av  vattenkvaliteten  i Östersjön och\r\nVästerhavet eftersom flera andra länder  som  ligger\r\ninom  tillrinningsområdena  också omfattas av direk-\r\ntivets krav.\r\nUtskottet  har  tidigare  i betänkandet  redovisat\r\nvissa   uppgifter   om   EU:s   vatteninitiativ   om\r\nförvaltning   av  vatten  i  utvecklingsländer   och\r\nprioriteringar för EU:s utvecklingssamarbete. Enligt\r\nutskottets    bedömning    kan    den    långsiktiga\r\nmålsättningen  med  vatteninitiativet  anses  stå  i\r\növerensstämmelse med vad som förespråkas i motionen.\r\nGrunden  i  såväl  ramdirektivet  om  vatten  som  i\r\nvatteninitiativet            är           integrerad\r\nvattenresursförvaltning.\r\nUtskottet konstaterar att såväl  ramdirektivet som\r\nvatteninitiativet    utgår    från   ett   gemensamt\r\nholistiskt      synsätt     och     innebär      att\r\nvattenresursförvaltningen   sker   med  hänsyn  till\r\nvattendrags och floders naturliga gränser.\r\n\r\nMed  vad  som  ovan anförts anser utskottet  att  de\r\nfrågor  som  motionerna   väckt   är  besvarade  och\r\navstyrker   därmed   motionerna  2003/04:U261   (kd)\r\nyrkande 7, 2003/04:U326  (v)  och  2003/04:U336 (mp)\r\nyrkandena 24.\r\n\r\nKlimatfrågan  Kyotoprotokollet  energisystem\r\n\r\nI  en motion förespråkas svenska ansträngningar  för\r\natt   förmå   Ryssland   och   USA  att  medverka  i\r\ngenomförandet av Kyotoprotokollet.\r\n\r\nDe svenska insatserna för att  påverka Ryssland så\r\natt landet ratificerar protokollet  redovisades till\r\nriksdagen den 17 december 2003 av miljöminister Lena\r\nSommestad. Redovisningen var föranledd av en fråga i\r\nämnet (fråga 2003/04:410). Enligt miljöministern har\r\nsvenska   regeringsföreträdare   vid   ett   flertal\r\ntillfällen uppmanat den ryska regeringen  att  verka\r\nför  att  Ryssland ratificerar Kyotoprotokollet. Hon\r\nhade personligen  diskuterat  frågan  med  den ryska\r\nmiljöministern  i  augusti  2003. I samband med  ett\r\nbilateralt  möte  med  den ryske  finansministern  i\r\noktober 2003 hade statsrådet  Gunnar  Lund tagit upp\r\nfrågan.  Samma  månad  hade den också diskuterats  i\r\nbilaterala överläggningar mellan statsminister Göran\r\nPersson och den ryske utrikesministern.\r\nMiljöministern bedömde  att  Ryssland så småningom\r\nkommer att ratificera Kyotoprotokollet.  Vad Sverige\r\nenligt miljöministern kan göra är att genom EU och i\r\nandra   sammanhang   påminna   om   fördelarna   med\r\nKyotoprotokollet   vid  möten  med  ryska  kolleger.\r\nSverige kan också på  olika  sätt  bistå  Ryssland i\r\nuppbyggnaden  av  de  system  som  fordras  för  att\r\nprotokollet  skall  kunna  användas fullt ut. Likaså\r\nkommer    Sverige    att    i    samarbetet     inom\r\nÖstersjöregionen  och  inom Arktiska rådet verka för\r\nen rysk ratificering. På  längre  sikt  är det också\r\nviktigt att stärka det vetenskapliga samarbetet.\r\nVissa   frågor  om  Kyotoprotokollet  har  nyligen\r\nbehandlats   av   miljö-  och  jordbruksutskottet  i\r\nbetänkande 2003/04:MJU8 EU-prioriteringar för att nå\r\nmiljömålen  liksom  i   den  regeringsskrivelse  som\r\nbehandlades  i  betänkandet   (skr.   2003/04:9).  I\r\nskrivelsen framhåller regeringen att EU framstår som\r\nden   absolut   viktigaste   pådrivande   parten   i\r\ninternationella   förhandlingar   inom   ramen   för\r\nklimatkonventionen,   delvis  som  ett  resultat  av\r\nsvenska ansträngningar.  EU:s  roll har accentuerats\r\nbl.a.   genom  USA:s  beslut  att  inte   ratificera\r\nKyotoprotokollet. Fortsatta internationella insatser\r\nefter   Kyotoprotokollets   första   åtagandeperiod,\r\n20082012,   måste  komma  till  stånd  för  att  de\r\nlångsiktiga målen  skall  nås. Sådana insatser måste\r\nenligt vad regeringen anför  i  skrivelsen involvera\r\nsåväl  USA  som viktiga u-länder. Sannolikt  är  det\r\nendast genom  att  EU  är  aktivt och pådrivande som\r\ndetta kan ske. Bland annat bör  EU  bättre  utveckla\r\ndialogen      med     u-länderna.     Miljö-     och\r\njordbruksutskottet  ställde  sig  i  betänkande MJU8\r\nbakom regeringens uppfattning att fortsatta  svenska\r\ninsatser inom EU är nödvändiga för att nå framgång i\r\nsträvandena    mot    målen    inom   klimatområdet.\r\nUtrikesutskottet    instämmer    i    miljö-     och\r\njordbruksutskottets   uppfattning.  Utrikesutskottet\r\nnoterar också att regeringen  i  den proposition som\r\nlåg  till  grund  för  beslutet  2002  om   Sveriges\r\nklimatstrategi,  proposition  2001/22:55, förebådade\r\natt det föreslagna delmålet för  perioden  20082012\r\nkommer   att   följas   av   ytterligare   mål   för\r\nutsläppsminskningar     efter     2012    för    att\r\nmiljökvalitetsmålet skall kunna uppnås,  och för att\r\nmöta nya internationella krav. Sverige skall  enligt\r\npropositionen  såväl nationellt som i samarbete  med\r\nandra länder söka göra detta.\r\nUtrikesutskottet    har   nyligen   i   betänkande\r\n2003/04:UU3 Sveriges politik  för  global utveckling\r\nbehandlat  vissa  frågor  rörande  miljöpolitik  och\r\nklimatförändringar. Utskottet konstaterade  där  att\r\nde  globala  variationerna  i  fråga  om  utsläpp av\r\nväxthusgaser   är   mycket   stora.   Den   ojämlika\r\nfördelningen av utsläpp i kombination med att det är\r\nfattiga  länder  som  troligen  kommer  att  drabbas\r\nhårdast   av   klimatförändringarna  innebär  enligt\r\nutskottet att det  är  industriländerna som skall gå\r\nföre  med  åtgärder  på  klimatområdet.   På   sikt,\r\nframhöll  utskottet i det nämnda betänkandet, kommer\r\ndock utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser att\r\nbehöva begränsas även i utvecklingsländerna.\r\nUtskottet  framhöll  vidare,  i likhet med vad som\r\ntidigare  uttalats av sammansatta  utrikes-,  miljö-\r\noch jordbruksutskottet  i  betänkande  2002/03:UMJU1\r\n(s.  62),  att det är angeläget att industriländerna\r\nverkligen  uppfyller   sina   skyldigheter  gentemot\r\nutvecklingsländerna, så som de kommer till uttryck i\r\nklimatkonventionen,  bl.a.  i  fråga  om  stöd  till\r\nkapacitetsuppbyggnad,     tekniköverföring      samt\r\nanpassning till och minskad påverkan på klimatet.\r\nI betänkande UU3 påpekade utskottet att frågan  om\r\nutvecklingsländernas   egna  åtaganden  är  känslig.\r\nSamtidigt som utvecklingsländerna  behöver  stöd och\r\nen  effektiv  energiutveckling  står  det  klart att\r\nåtminstone vissa utvecklingsländer efter den  första\r\nåtagandeperioden  20082012 på något sätt också  bör\r\nmedverka med kvantitativa  åtaganden. Det behövs ett\r\nrättvist  och samlat handlande  som  inte  äventyrar\r\nutan  snarare   bidrar   till   utvecklingsländernas\r\nutveckling och kamp mot fattigdom.\r\nNär det gäller klimatrelaterade insatser finns det\r\nanledning att särskilt nämna betydelsen  av åtgärder\r\npå energiområdet. Utskottet har nyligen i betänkande\r\nUU3   uttryckt  sitt  stöd  för  de  initiativ  till\r\nenergisamarbete  och  utvecklande  av  förnyelsebara\r\nenergikällor som EU tog tillsammans med  likasinnade\r\nländer  i  samband med Johannesburgstoppmötet.  EU:s\r\nenergiinitiativ, som aktivt stöds av Sverige, syftar\r\ntill att öka  u-ländernas  prioritering  av  hållbar\r\nenergiförsörjning     och    därmed    bidra    till\r\nfattigdomsbekämpning. Utskottet framhöll att Sverige\r\nmåste bidra internationellt  för  att lösa problemen\r\nmed  smutsig  och  hälsofarlig energiproduktion  och\r\nsamtidigt  motverka  klimatförändringar   och  andra\r\nnegativa effekter på hållbar utveckling.\r\nUtskottet   vill   erinra   om   att  den  svenska\r\nklimatstrategin      (prop.     2001/02:55,     bet.\r\n2001/02:MJU10, rskr. 2001/02:163)  innebär  att vårt\r\nnationella     klimatmål    skall    uppnås    genom\r\nutsläppsminskningar främst i Sverige. Utskottet vill\r\nhär vidare framhålla att miljöbiståndet särskilt bör\r\ninriktas på att  bistå u-länderna att genomföra sina\r\nåtaganden    enligt   internationella    miljöavtal.\r\nKlimatkonventionen      och      det     tillhörande\r\nKyotoprotokollet  är  därvid  framträdande  exempel.\r\nBiståndet, inklusive miljöbiståndet,  spelar en stor\r\nroll   vad   gäller   att   stärka   kapaciteten   i\r\nutvecklingsländerna,     vilket     också     gynnar\r\ngenomförandet   av  projekt  inom  Kyotoprotokollets\r\nmekanism för ren  utveckling  (CDM).  Sverige deltar\r\naktivt i arbetet med att utveckla denna  och  verkar\r\nför att initiera konkreta projekt.\r\nSverige  är  genom  Statens energimyndighet i färd\r\nmed att genomföra ett antal  CDM-projekt  inom ramen\r\nför   energipolitiskt   motiverade   internationella\r\nklimatinsatser. Investeringarna görs dock  med  stöd\r\nav   medel   för  genomförande  av  klimatpolitiken.\r\nInvesteringar   i   den  rena  mekanismen  genererar\r\nnämligen utsläppsminskningar  som kommer givarlandet\r\ntill   godo,  enligt  Kyotoprotokollets   regelverk.\r\nUtskottet  anser att de därför inte bör bekostas med\r\nbiståndsmedel.\r\nNär  det  gäller  frågan  om  en  energifond  vill\r\nutskottet erinra  om  vad  som  anförts  tidigare  i\r\nbetänkandet  om  finansieringsmekanismer.  Utskottet\r\nmenade  där att upprättandet av nya separata  fonder\r\ninte har  självklara  fördelar  i  förhållande  till\r\nexisterande   institutioner   och   mekanismer   för\r\nfinansiering.\r\nI  anslutning  till  vad  som  anförts  här vill\r\nutskottet      i   likhet   med  EU-kommissionen  i\r\nmeddelandet Ett år efter världstoppmötet  om hållbar\r\nutveckling  i  Johannesburg:  genomförande  av  våra\r\nåtaganden  (KOM  (2003) 829)  betona vikten av  att\r\ndet  skapas  samordningseffekter   och   strategiska\r\nallianser  mellan  EU:s  energiinitiativ  och  andra\r\nrelevanta  initiativ.  Ett exempel på det sistnämnda\r\när  den s.k. Johannesburgskoalitionen  för  förnybar\r\nenergi  där i dag mer än 80 länder kommit överens om\r\natt sätta  upp mål och tidsramar för att öka andelen\r\nförnybar energi  i  sin  övergripande  energimix,  i\r\nsyfte    att    överträffa    de    åtaganden    som\r\ngenomförandeplanen  från Johannesburg innebär. Också\r\nden kommande världskonferensen  om förnybar energi i\r\nBonn 2004 bör nämnas i sammanhanget.  Sverige kommer\r\natt   aktivt   delta  i  konferensen,  där  konkreta\r\ninternationella mål skall diskuteras.\r\nMed vad som ovan  anförts  anser  utskottet att de\r\nfrågor   som  motionerna  väckt  är  besvarade   och\r\navstyrker   därmed   motionerna   2002/03:U239  (kd)\r\nyrkande   1,  2003/04:U254  (kd)  yrkande   12   och\r\n2003/04:U266 (c) yrkandena 1 och 2.\r\n\r\nSkog\r\n\r\nMot  bakgrund  av  den  omfattande  avskogningen  på\r\nmellan  15 och 17 miljoner hektar per år under 1990-\r\ntalet antog  Världsbanken  2002  en ny skogsstrategi\r\noch  operationell policy. Strategin  innefattar  tre\r\nintegrerade    mål:   ianspråktagande   av   skogens\r\npotential för att  minska  fattigdom,  inlemmande av\r\nskogarna i en hållbar ekonomisk utveckling och skydd\r\nav globala skogliga värden.\r\n\r\nAlla investeringar som stöds av Världsbanken måste\r\nstå   i   överensstämmelse   med  den  operationella\r\nskogspolicyn liksom med den operationella policy som\r\nslagits fast på andra områden  i bankens verksamhet,\r\nexempelvis   när   det   gäller   miljöhänsyn    och\r\nurbefolkningar  (Sustaining  Forests.  A  World Bank\r\nStrategy.    Forest    Strategy    Booklet    2003).\r\nSkogspolicyn  redovisar tydligt vilken typ av skogar\r\nsom får respektive  inte  får avverkas med stöd från\r\nVärldsbanken. Det finns en  inspektionsfunktion  hos\r\nbanken  som har till uppgift att tillse att reglerna\r\nefterlevs.\r\nOvan har  vissa  uppgifter  om det internationella\r\nskogssamarbetet redovisats, däribland  tillskapandet\r\nav    FN:s    skogsforum    liksom   skogsfrågor   i\r\ngenomförandeplanen från Johannesburg.\r\nVid toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg\r\nlanserade  EU  tillsammans  med  medlemsstaterna  en\r\nsärskild   handlingsplan   för  skogslagstiftningens\r\nefterlevnad,  styrelseformer   och   handel.   Denna\r\ninnefattar    bl.a.    frivilliga    men    bindande\r\npartnerskapsavtal  med  träproducerande  länder  och\r\nregioner.  Genom  dessa  partnerskap  skall  EU  och\r\npartnerländerna etablera en ordning med licenser som\r\nskall garantera att all timmerexport till Europa  är\r\nlaglig.  Partnerskapen  kommer  också  att uppmuntra\r\nstyrelsereformer i träproducerande länder  som skall\r\nfrämja  större  rättvisa och öppenhet i samband  med\r\nskogsavverkning.\r\nDet   kan   också  nämnas   att   det   finns   en\r\ninternationell  organisation  för  tropiskt  timmer,\r\nITTO,   som   samlar   länder   som  producerar  och\r\nkonsumerar tropiskt timmer i syfte  att  utveckla en\r\npolitik  kring  olika aspekter av handel med  sådant\r\ntimmer samt kring hållbart nyttjande av råvarubasen,\r\nde   tropiska   skogarna.   För   närvarande   pågår\r\nomförhandlingar av  gällande  avtal  från  1994  där\r\nbl.a.  Sverige  och  andra  EU-länder medverkar. EU-\r\nmedlemsstaterna  vill  i  det  nya   avtalet  betona\r\nsociala frågor och frågor om mänskliga rättigheter.\r\nNär det gäller den motion som behandlar  hotet mot\r\nBrasiliens regnskogar och urbefolkning kan utskottet\r\nkonstatera  att de insatser av mer generell karaktär\r\nsom redovisats ovan ligger i linje med de synpunkter\r\nsom framförs i motionen.\r\nMed vad som  anförts anser utskottet att de frågor\r\nsom  motionerna väckt  är  besvarade  och  avstyrker\r\ndärmed  motionerna 2003/04:U345 (s) och 2003/04:U308\r\n(c) yrkande 15.\r\n\r\nKatastrofer\r\n\r\nI  en  motion  behandlas  förslag  om  att  motverka\r\nkatastrofer och deras effekter.\r\n\r\nEtt  av  åtagandena  i  FN:s  millenniedeklaration\r\navser intensifierat samarbete för att minska antalet\r\nnaturkatastrofer  och  verkningarna  av  dessa  samt\r\nkatastrofer som orsakats av mänskliga aktiviteter.\r\nOvan  har  vissa  uppgifter från FN:s miljöprogram\r\nUNEP  om den ökade förekomsten  av  naturkatastrofer\r\nredovisats.  Också  FN:s utvecklingsprogram UNDP har\r\nbelyst detta problem.  I rapporten Reducing Disaster\r\nRisk: a Challenge for Development som publicerades i\r\nfebruari 2003 fastslår UNDP  att många människor som\r\nomkom i naturkatastrofer mellan  1980  och 2000 hade\r\nkunnat räddas om förberedelserna hade varit  bättre.\r\nFörstörelsen  kan  reduceras  kraftigt om regeringar\r\nvidtar rätt åtgärder för att minska  riskerna  innan\r\nkatastrofen  inträffar  i  stället  för  att försöka\r\nmildra effekterna i efterhand.\r\nDen   verkliga   orsaken   till  höga  dödstal  är\r\nfattigdom, inte naturkrafter,  hävdas  det  i  UNDP-\r\nrapporten.  Bara  11  % av alla dem som utsattes för\r\nnaturkatastrofer under  1980- och 1990-talen levde i\r\nfattiga länder men dödsfallen  där  utgjorde  mer än\r\nhälften av det totala antalet dödsfall till följd av\r\nnaturkatastrofer.  Framför  allt i utvecklingsländer\r\nskulle enligt rapporten en stor  del av förstörelsen\r\noch dödsfallen kunna undvikas genom bättre planering\r\noch en mer systematisk riskanalys.\r\nI  rapporten rekommenderas att bästa  tillgängliga\r\nstatistik   och   riskanalys   används   för  bättre\r\nförberedelser  för  att  möta  en naturkatastrof.  I\r\npolitiska  processer  bör  man  beakta   risken  för\r\nkatastrofer och planera för detta, enligt rapportens\r\nrekommendationer.  Vidare  bör analys av risken  för\r\nkatastrofer ingå i utvecklingsplaneringen,  särskilt\r\nnär  det  är  frågan  om  återuppbyggnadsfasen efter\r\nkatastrofer.\r\nUtrikesutskottet    behandlade     i    betänkande\r\n2001/02:UU2    frågan   om   naturkatastrofer    och\r\nkonstaterade att dessa alltmer kommit att analyseras\r\noch  hanteras  som   ett   utvecklingsfenomen   nära\r\nförbundet med fattigdom. I detta betänkande, och  då\r\ninte  minst  i  dess  inledande  avsnitt  om mål och\r\ninriktning, har utskottet pekat på sambandet  mellan\r\nfattigdomsbekämpning och miljöfrågor.\r\nDet  är de fattigaste som är mest sårbara och  som\r\ndrabbas  hårdast  i  samband  med  naturkatastrofer.\r\nUtskottet  menade i det nyss nämnda betänkandet  UU2\r\natt naturkatastrofer  uppstår  när  de  sociala  och\r\nekonomiska  effekterna  av  naturens  härjningar går\r\nutöver  vad  det  lokala  samhället har förmåga  att\r\nhantera.  Därav följer, poängterade  utskottet,  att\r\ndet är nödvändigt för analysen av naturkatastroferna\r\natt skilja  mellan  följderna  av meteorologiska och\r\ngeologiska  fenomen  och de sociala  och  ekonomiska\r\neffekterna  av dessa fenomen.  Kvaliteten  på  denna\r\nanalys är i sin tur avgörande för utformningen av en\r\neventuell insatsplanering.\r\nAkuta  biståndsinsatser   bör   planeras   med  en\r\nlångsiktig vision redan i insatsens inledningsskede.\r\nDet  innebär,  framhöll  utskottet i betänkande UU2,\r\nbl.a. att detaljerad information  måste införskaffas\r\nav målgruppen för att man dels skall  kunna  hantera\r\nbåde omedelbara och långsiktiga behov, dels på bästa\r\nsätt  ta  till  vara  de  drabbades  egna kunskaper,\r\nresurser  och  möjligheter  att  återuppbygga   sina\r\nsamhällen.   Utskottet   anförde  också  att  svensk\r\ninsatsplanering  för  att  motverka   följderna   av\r\nnaturkatastrofer  har  ett  helhetsperspektiv som är\r\nbetydligt vidare än katastrofen  och dess omedelbara\r\neffekter.  I  detta  helhetsperspektiv  ingår  bl.a.\r\ninstitutionella,    politiska,     ekonomiska    och\r\nekologiska faktorer.\r\nUtskottet  vidhåller  även i dag det  synsätt  som\r\nredovisades i betänkande  UU2  och noterar att detta\r\nligger väl i linje med vad som framförts  i  berörda\r\nmotionsförslag.\r\nNär   det  gäller  frågan  om  tidig  varning  som\r\nbehandlas  i  en  annan motion, kan sådan ses som en\r\navgörande förutsättning  för  att man verksamt skall\r\nkunna lindra skadeverkningar av naturkatastrofer. Om\r\narbetssätt och resurser är tillräckligt  goda är det\r\nmöjligt    att    förvarna   inför   exempelvis   en\r\növersvämning eller  en cyklon. Detta, i sin tur, gör\r\natt beredskapsinsatser kan sättas in snabbare så att\r\nåtminstone mänskliga skador kan undvikas.\r\nDet internationella humanitära samfundet har under\r\nde senaste åren fortsatt  att  förbättra sitt arbete\r\nför   tidig   varning.   FN,  med  sin  övergripande\r\nledningsuppgift  för samordning  av  internationella\r\ninsatser,  har utvecklat  särskilda  varningsrutiner\r\ninom sitt kontor för humanitär samordning, OCHA. Med\r\nstöd  i dessa  kan  OCHA  ge  snabb  information  om\r\nstundande   katastrofer,   riktad  information  till\r\nräddningstjänster     och    andra     insatsberedda\r\ninstitutioner,  och  även   lämna  information  till\r\nallmänheten.  Den  internationella   rödakors-   och\r\nrödahalvmånefederationen  (IFRC),  som  är  en av de\r\nstörsta      internationella      aktörerna     inom\r\nnaturkatastrofhantering, har också utvecklat rutiner\r\nför förvarning.\r\nDet    är    angeläget   att   förvarningssystemen\r\nförbättras ytterligare,  vilket  såväl  Sverige  och\r\nsvenska  myndigheter  som  FN  och IFRC m.fl. verkar\r\nför. Sida stöder också varningssystem  i  länder som\r\när särskilt sårbara vid naturkatastrofer.\r\nAv vad som redovisats ovan framgår att det  riktas\r\nökad      internationell      uppmärksamhet      mot\r\nnaturkatastrofer   och  möjligheterna  att  motverka\r\ndessa. Ett uttryck för  detta är att en resolution i\r\nämnet antogs vid Interparlamentariska unionens (IPU)\r\nkonferens  i  Chile  i april  2003.  I  resolutionen\r\nbehandlas behovet av internationellt  samarbete  för\r\natt   förhindra   och   hantera   gränsöverskridande\r\nnaturkatastrofer  och  deras  effekter  på  regional\r\nnivå.\r\nI detta sammanhang kan nämnas  att EU inom fyra år\r\nskall  ha  byggt  upp ett globalt övervakningssystem\r\nsom kan hjälpa till  att  förutspå naturkatastrofer,\r\nmiljöhot och bidra till bevakningen av EU:s gränser.\r\nKommissionen   lade   i  februari   2004   fram   en\r\nhandlingsplan för hur systemet  skall  kunna  tas  i\r\nbruk år 2008. Redan i dag finns data från satelliter\r\noch jordbunden övervakning tillgänglig, men på grund\r\nav  bristande  samordning  används  inte  resurserna\r\neffektivt.  I  det nya systemet skall alla uppgifter\r\nsamlas  och  analyseras   av   en   central   enhet.\r\nUtvecklingen  av systemet skall ske i samarbete  med\r\nEuropeiska rymdorganisationen (ESA).\r\nMed vad som ovan  anförts  anser  utskottet att de\r\nfrågor   som  motionerna  väckt  är  besvarade   och\r\navstyrker   därmed   motionerna   2002/03:U201   (m)\r\nyrkandena 46 och 2002/03:U313 (c) yrkande 18.\r\n\r\n6 Miljö och säkerhet\r\n\r\n\r\nUtskottets beslut i korthet\r\n\r\nI  detta  avsnitt behandlas motioner om miljö\r\noch säkerhet. Samtliga motioner avstyrks.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nEnligt  motion   2002/03:U283   (kd)  yrkande  4  är\r\nvattenfrågan  en  av de viktigaste  frågorna  i  det\r\nmultiregionala samarbetet i Mellanösternregionen. EU\r\nbör fortsätta att stödja  befintliga  multiregionala\r\nprocesser   och   hårdare   driva   frågan   om  att\r\ninstitutionalisera vattensamarbetet.\r\n\r\nEnligt motionerna 2002/03:U217 (kd) yrkande  2 och\r\n2003/04:U242 (kd) yrkande 2 bör Turkiet uppmanas att\r\nstoppa  dammbygget  i  Ilisu  i  sydöstra  delen  av\r\nlandet,  vilket  hotar vattenflödet i floden Tigris.\r\nDet skulle innebära  stor  risk  för  tillgången  på\r\nvatten  i  Irak  och Syrien. Dammbygget skulle också\r\nmedföra att den 10 000  år gamla staden Hasankey med\r\nför många folkslag ovärderliga  kulturskatter skulle\r\ndränkas i vattenmassorna. Dammbygget skulle dessutom\r\ngöra 70 000 människor hemlösa.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nSambandet mellan miljö och säkerhet  har  rönt  ökad\r\nuppmärksamhet  under  senare  år. Till en början var\r\nfokus  främst  riktat  mot  staters   säkerhet   och\r\nkonflikter   med   våldsinslag.  På  senare  år  har\r\nintresset också vidgats  till att omfatta även andra\r\nsäkerhetsaspekter.\r\n\r\nI internationell forskning och debatt används ofta\r\nbegreppet  miljösäkerhet  (environmental  security).\r\nInnebörden av begreppet är vidsträckt och inkluderar\r\nsåväl  traditionella säkerhetsaspekter  som  staters\r\nsäkerhet,  konflikter  med  våldsinslag och militärt\r\nhot men också andra säkerhetsaspekter  till följd av\r\nmiljöförstöring   genom   mänsklig   aktivitet   och\r\nbefolkningstillväxt samt flyktingströmmar,  politisk\r\ninstabilitet  och  etniska konflikter till följd  av\r\nresursbrist  eller upplevd  orättvis  fördelning  av\r\nresurser.   Det    vidare    synsättet   beträffande\r\nmiljöfrågorna förklaras med att  miljöförstöring kan\r\nfå    katastrofala   effekter,   att   traditionellt\r\nsäkerhetstänkande  inte  gör samhällen förberedda på\r\natt hantera sådana hot och  att,  till skillnad från\r\ntraditionella  säkerhetsfrågor, nationsgränser  inte\r\nutgör  några  hinder   för  spridning  av  miljöhot.\r\nExempel  på  sådana nya hot  är  klimatförändringar,\r\nuttunning   av   ozonlagret,    markförstöring   och\r\nvattenbrist.\r\nMiljöhot som kan medföra säkerhetsaspekter tar sig\r\nmånga uttryck. De kan, förutom ovan angivna exempel,\r\navse föroreningar i grundvatten,  gränsfloder, sjöar\r\noch  andra  gemensamma  vatten  liksom   avfall  och\r\nkemikalieföroreningar  till  luft  eller  mark  från\r\nindustrier eller andra anläggningar, t.ex.  militära\r\nsådana.  Här  kan  också  nämnas  att skogsskövling,\r\nkraftverk  och  dammbyggen kan ha säkerhetsaspekter.\r\nMiljöförstöring äger rum på många håll i världen men\r\nkonsekvenserna för  dem  som drabbas varierar mycket\r\nstarkt.  Fattiga  människor  är  i  regel  som  mest\r\nsårbara, särskilt i  samhällen  där  det  inte finns\r\nnågra grundläggande trygghetssystem. De som  drabbas\r\nallra hårdast är ofta landsbygdsbor, kvinnor,  barn,\r\näldre och funktionshindrade.\r\nI     studien    Integrating    Perspectives    on\r\nEnvironmental  Security (2003) som publicerats i ett\r\nforskningsprogram  om  miljörisker och sårbarhet vid\r\nStockholm Environment Institute  (SEI)  tar  man upp\r\nolika   aspekter  på  miljösäkerhet.  Resultat  från\r\ninternationella   forskningsprojekt   inriktade   på\r\nmiljöförstöring   och   konflikter  med  våldsinslag\r\nsummeras i studien. En slutsats är att konflikter om\r\nicke-förnybara naturresurser  som olja och mineraler\r\ninte är någon ny företeelse. Däremot  har nya former\r\nav konflikter uppstått kring förnybara  resurser som\r\nmänniskor  är beroende av för sin överlevnad,  t.ex.\r\nodlingsbar  mark   och   färskvatten,   och   sådana\r\nkonflikter   tycks   bli   allt   vanligare.   Andra\r\nslutsatser  är  att miljöförstöring inte är den enda\r\neller omedelbara  orsaken till konflikter liksom att\r\nmånga miljörelaterade  konflikter kommer att äga rum\r\ni utvecklingsländer eftersom  beroendet av förnybara\r\nresurser  är  större  där  än på många  andra  håll.\r\nFörekomsten kan väntas vara  större  där  det  finns\r\nspänningar   också   av   andra   skäl   än  miljön.\r\nYtterligare   en  slutsats  är  att  miljörelaterade\r\nkonflikter   tenderar    att   bestå   under   långa\r\ntidsperioder och spridas över stora områden.\r\nEffekterna av klimatförändringar  kan  väntas  bli\r\nstora  på  en  del  håll i världen. På senare år har\r\nmånga människor i Europa och på andra håll i världen\r\nspekulerat om samband  mellan å ena sidan exempelvis\r\növersvämningar, stormar  och  torka  och å den andra\r\nklimatförändringar     och    global    uppvärmning.\r\nUtvecklingen  av  fenomenet   El  Niño  under  vissa\r\nperioder på 1980- och 1990-talen  har av många satts\r\ni samband med de sistnämnda faktorerna.  Enligt FN:s\r\nmiljöprogram UNEP är det emellertid inte klarlagt om\r\nklimatförändringar  och  den  globala  uppvärmningen\r\nleder  till  ökad  förekomst  av eller förvärrar  El\r\nNiño.\r\nEl  Niño  ingår  i  en  oregelbundet  återkommande\r\nförändring      av      ytvattentemperatur       och\r\nväderförhållanden    vid    Sydamerikas    västkust.\r\nEffekterna  av  El Niño blev mycket kraftiga 198283\r\noch 199798. Under den förstnämnda perioden beräknas\r\n2 000 personer ha  omkommit och skador uppstått till\r\nett  värde  av  13  miljarder   USD,   enligt   FN:s\r\nmiljöprogram  UNEP. Enligt samma källa anses El Niño\r\nunder  199798  ha  orsakat  extrema  regnväder  och\r\növersvämningar i  Ekvatorialafrika och östra Afrika,\r\nkraftiga stormar längs Kaliforniens kust och i östra\r\nUSA,  svårartad torka  i  nordöstra  Brasilien  samt\r\ndelar  av   södra   Afrika   och  Indonesien  liksom\r\nhungersnöd till följd av torka i Papua Nya Guinea.\r\nI   många   scenarier   räknar   man    med    att\r\nklimatförändringar  ger  upphov  till successiva och\r\nförhållandevis  långsamma  skeenden  men  det  finns\r\nockså förutsägelser om mycket snabba förlopp.\r\nEtt exempel på det senare  återfinns  i en nyligen\r\nutgiven  Pentagonrapport  om  säkerhetspolitik   och\r\nklimatförändringar,   An   Abrupt   Climate   Change\r\nScenario  and  Its  Implications  for  United States\r\nNational   Security,   October  2003.  Där  uttrycks\r\nfarhågor  för  en dramatisk  klimatförändring  under\r\nperioden fram till  2020 med vittgående konsekvenser\r\nav bl.a. säkerhetspolitisk art.\r\nScenariot  i  Pentagonrapporten  innebär  att  den\r\npågående klimatförändringen med en gradvis ökning av\r\njordens medeltemperatur  accelererar  och leder till\r\ntemperaturhöjningar  i  Australien,  Sydamerika  och\r\nSydafrika men sänkta temperaturer i delar  av  Asien\r\noch  Nordamerika  och  i  än  större  utsträckning i\r\nNordeuropa.  Det  sistnämnda  förklaras  bl.a.   med\r\nändrade   havsströmmar,   avsmältning  av  Grönlands\r\nglaciärer   och   ökad  nederbörd.   Samtidigt   med\r\ntemperaturförändringarna  blir  det enligt scenariot\r\nutbredd torka i viktiga jordbruksområden och områden\r\ndär  stora  befolkningscentra  i  Europa  och  östra\r\nNordamerika  hämtar  sitt  vatten.  Förekomsten   av\r\nstormar  ökar  i  Västeuropa och norra Stilla havet.\r\nSnabba klimatförändringar  av  detta slag kan enligt\r\nrapporten  leda  till livsmedelsbrist  på  grund  av\r\nminskad    global    jordbruksproduktion,    minskad\r\nfärskvattentillgång, förhöjd  sjukdomsfrekvens, ökad\r\nförekomst  av översvämningar och  torka  samt  ojämn\r\nenergitillförsel   bl.a.   på  grund  av  förvärrade\r\nisförhållanden och stormar.\r\nOckså i exempelvis den tredje  rapporten  från den\r\ninternationella  klimatpanelen  IPCC  (International\r\nPanel  on Climate Change) från 2001 räknar  man  med\r\nbetydande klimatförändringar under detta århundrade.\r\nKoldioxidkoncentrationen   och   den  genomsnittliga\r\ntemperaturen  på jordytan och havsnivån  väntas  öka\r\nenligt IPCC:s samtliga utsläppsscenarier.\r\nDe  säkerhetspolitiska  konsekvenserna  av  snabba\r\nklimatförändringar   väntas  bli  betydande,  enligt\r\nPentagonrapporten.  Stora   befolkningsomflyttningar\r\nförutspås äga rum, gränskonflikter  uppstå  och  nya\r\nformer  av  säkerhetsavtal  kring  energi,  mat  och\r\nvatten  behöver  upprättas.  Scenariot  beskrivs  av\r\nrapportförfattarna   som   kanske   inte   det  mest\r\nsannolika,  men ändå rimligt. Därför, menar de,  bör\r\nfrågan inte längre  bara  hanteras  av vetenskapsmän\r\nutan bör även behandlas som en fråga  som  rör USA:s\r\nnationella säkerhet.\r\nAtt  de  hastiga förlopp som förutspås i scenarier\r\ninte alltid  blir verklighet har historien lärt oss.\r\nEtt   exempel  är   den   för   ca   30   år   sedan\r\ninternationellt    mycket    uppmärksammade    boken\r\nTillväxtens  gränser  från den s.k. Romklubben.  I\r\nden  förutsågs  bl.a.  att  världens  oljetillgångar\r\nmycket  snabbt  skulle  ta slut,  vilket  skulle  få\r\ndramatiska     konsekvenser     i      en     vidare\r\nsäkerhetspolitisk bemärkelse.\r\n\r\nÄven om miljöhoten generellt sett inte bedöms ta sig\r\nså    snabba    och   dramatiska   uttryck   som   i\r\nPentagonscenariot    ovan   så   väntas   åtminstone\r\nvattensituationen  på  många   håll  i  världen  bli\r\ndramatiskt  försämrad  de  närmaste   åren,   vilket\r\nframgår på flera håll i betänkandet. Samtidigt finns\r\ndock mer hoppingivande bedömningar. I en rapport som\r\npublicerades  av  forskningsinstitutet  World  Watch\r\nInstitute  den  8  mars  2003  dras  slutsatsen  att\r\njordens  vattenresurser skulle räcka till alla trots\r\natt förbrukningen  av vatten ökar i världen. Vad som\r\nmåste till är en bättre  förvaltning  och fördelning\r\nav     vatten,    exempelvis    genom    effektivare\r\njordbruksbevattning   och  minskat  vattenslöseri  i\r\nstäderna.\r\n\r\nEn  av  många prognoser  om  allvarligt  förvärrad\r\nvattenbrist  på många håll redovisas av OECD. Enligt\r\nOECD Environment  Outlook  2002 beräknas år 2020 mer\r\nän 250 miljoner människor leva med vad som betecknas\r\nsom svår vattenstress, vilket  är en ökning med 75 %\r\nsedan  år 1995. Brist på vatten,  konstaterar  OECD,\r\nkan ha omedelbar negativ effekt på människors hälsa,\r\nekonomi och miljön.\r\nRisken  för konflikter kring delade vattenresurser\r\nanses vara  större  om det föreligger en kombination\r\nav      tilltagande      vattenbrist,      försämrad\r\nvattenkvalitet,  snabb  befolkningsökning,  ensidigt\r\nstörre  vattenutvinning av  någon  part  samt  ojämn\r\nekonomisk utveckling.\r\nOECD räknar  med  att  17 länder i världen årligen\r\ntar   ut   mer   vatten   än   vad   som   nybildas.\r\nÖverutnyttjande av grundvatten kan få  stor inverkan\r\npå   miljön   i   form   av   exempelvis   sjunkande\r\ngrundvattennivåer och saltinblandning i färskvatten,\r\nvilket   i   sin   tur   kan  påverka  jordbruket  i\r\nkustområden. Vattenbrist och  förorenat  vatten kan,\r\nsom    också   framgått   ovan,   påverka   ekonomin\r\n(exempelvis    genom   sämre   förutsättningar   för\r\njordbruk) och miljön.\r\nMånga floder,  sjöar  och underjordiska vattendrag\r\nligger    mellan    eller    sträcker    sig    över\r\nnationsgränser, vilket innebär att konflikter skulle\r\nkunna   uppstå   till  följd  av  gränsöverskridande\r\nvattenföroreningar eller vattenbrist. Det finns dock\r\nett stort antal internationella färskvattenavtal. En\r\ninternationell   databas,   Transborder   Freshwater\r\nDispute Database, redovisar mer än 400 sådana avtal.\r\nUnder  de senaste årtiondena  har  exempelvis  OECD-\r\nländerna gjort betydande framsteg när det gäller att\r\navgöra    gränsöverskridande    vattenfrågor.    För\r\nflertalet vatten  inom OECD-området finns det enligt\r\norganisationen  i dag  bilaterala,  regionala  eller\r\nmultilaterala vattenavtal. OECD bedömer dock att det\r\nutanför  OECD-området   finns  en  större  risk  för\r\ntvister    om    gränsöverskridande    vatten    när\r\nvattenföroreningar    och    vattenbrist    ökar   i\r\nomfattning.\r\nKonflikthot på grund av vattenbrist finns redan på\r\nen  rad  olika  håll  i  världen. Ett exempel gäller\r\nNilen, som får sitt vatten  från  Vita Nilen, vilken\r\nrinner från Victoriasjön, och från  Blå  Nilen,  som\r\nhar  sina  källor  i  Etiopien. Uppskattningsvis 160\r\nmiljoner människor i tio länder är beroende av Nilen\r\noch   dess   tillflöden   för    sin    försörjning.\r\nBefolkningen i Nildalen väntas bli fördubblad  under\r\nde   kommande   25  åren,  vilket  leder  till  ökat\r\nvattenbehov. Nu har  en  konflikt uppstått kring det\r\nfördrag från 1929 som reglerar Nilens vatten och som\r\ni dag ger Egypten kontroll  över merparten av detta.\r\nTanzania  har planer på att bygga  en  20  mil  lång\r\nvattenledning   från   Victoriasjön  för  att  förse\r\ntorkdrabbade områden med  vatten.  Kenya,  som också\r\nhar områden med svår torka, har deklarerat planer på\r\natt  träda  ut ur Nilenfördraget, något som Egyptens\r\nvattenminister    uppges   ha   beskrivit   som   en\r\nkrigshandling. Också  på  andra  håll  i  världen,\r\nexempelvis   mellan   Thailand   och   Burma,  finns\r\nallvarliga vattenkonflikter. Även i Mellanöstern (se\r\nnedan) har vattenfrågan hög politisk dignitet.\r\nSäkerhetsaspekter    kan    också    anläggas   på\r\nmiljöförstöring    till    följd    av    exempelvis\r\nföroreningar  i grundvatten, gränsfloder, sjöar  och\r\nandra  gemensamma   vatten   liksom  av  avfall  och\r\nkemikalieföroreningar  till  luft  eller  mark  från\r\nindustrier   eller  andra  anläggningar,   däribland\r\nmilitära  sådana.   Här   kan   också   nämnas   att\r\nskogsskövling,   kraftverk  och  dammbyggen  kan  ha\r\nsäkerhetsaspekter.\r\n\r\nIlisudammen i sydöstra  Turkiet,  vilken behandlas i\r\ntvå  motioner,  är  planerad  att  byggas  i  floden\r\nTigris, nära Iraks och Syriens gränser. Dammen utgör\r\nen  komponent  i  ett  stort turkiskt projekt,  GAP-\r\nprojektet,   som  syftar  till   att   öka   landets\r\nelproduktion genom en omfattande utbyggnad av dammar\r\noch vattenkraftverk  i  Eufrat och Tigris. I de båda\r\nfloderna finns uppemot 29 % av Turkiets vatten.\r\n\r\nGAP-projektet lanserades 1980 och ända sedan 1980-\r\ntalet har det funnits planer  på  turkisk  export av\r\nvatten  till andra länder i Mellanöstern. I februari\r\n2004 kom  Turkiet överens med Israel om att sälja 50\r\nmiljoner kubikmeter  vatten per år till Israel under\r\nen 20-årsperiod. Vattnet  skall  hämtas  från floden\r\nManavgat och exporten startar troligen 2006.  Utökad\r\nisraelisk   medverkan   i  GAP-projektet  har  också\r\ndiskuterats.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet tar här inledningsvis upp åtgärder för att\r\nförhindra vattenkonflikter  för  att  avslutningsvis\r\nnågot beröra klimatfrågan liksom frågan om miljö och\r\nsäkerhet  i  vidare  bemärkelse.  I  andra delar  av\r\nbetänkandet      behandlar      utskottet     övriga\r\nmotionsförslag kring vatten, bl.a.  när  det  gäller\r\nVärldsbankens    utlåning   till   dammprojekt   och\r\nprivatisering  av  vatten,   samt   förslag  rörande\r\nkatastrofer, dammar, skogsavverkning och kärnavfall.\r\n\r\nEn  rad  uppgifter om sambandet mellan  miljö  och\r\nvatten liksom  om  vattenkonflikter och lösningar på\r\nsådana har redovisats  ovan. Som framgått poängteras\r\ni  en  motion  om Mellanösternkonfliken  behovet  av\r\ninstitutionaliserat    vattensamarbete.    Utskottet\r\nnoterar  för  sin del att erfarenheterna sammantaget\r\nanses  vara  goda  av  att  lösa  gränsöverskridande\r\nvattenproblem  genom  avtal  och institutionaliserat\r\nsamarbete.\r\nVisserligen  finns  det,  vilket  framgår  av  den\r\ntidigare   nämnda   SEI-studien  om   miljösäkerhet,\r\ntydliga  historiska  exempel   på   att   brist   på\r\nfärskvatten   tillfälligt   har   medfört   politisk\r\ninstabilitet och att detta, om än i liten skala, kan\r\nresultera  i  akut våld men samtidigt slås där  fast\r\natt långt ifrån  alla konflikter leder till våld. En\r\ngenomgång  av  forskningen   om  vattenkrig  visar\r\nenligt studien att inga sådana  krig har ägt rum och\r\natt bara en handfull skärmytslingar  om  vatten  ägt\r\nrum  under  förra  århundradet,  samtidigt  som  145\r\nvattenrelaterade  avtal  undertecknades  under samma\r\nperiod.\r\nÄndå   är   enligt   utskottet  kopplingen  mellan\r\nvattenförsörjning och säkerhetspolitik  i dag uppen-\r\nbar och självklar för de flesta. Detta framhöll även\r\ndet     sammansatta     utrikes-,     miljö-     och\r\njordbruksutskottet  i  betänkande 2002/03:UMJU1. Den\r\nnya synen på säkerhet omfattar också hot som inte är\r\nmilitära.  I  dag  ses,  framhöll   det  sammansatta\r\nutskottet,   också   miljöhot,   ökande   fattigdom,\r\nbefolkningstillväxt,  resursknapphet, internationell\r\nterrorism,    okontrollerad    vapenspridning    och\r\nsårbarheten i det högteknologiska samhället som mera\r\neller i alla fall  lika  relevanta och påtagliga hot\r\nsom de militära.\r\nSåväl vattenfrågorna som  andra  miljöfrågor har i\r\nett  modernt  säkerhetspolitiskt  perspektiv   såväl\r\nindividuella  som  regionala, nationella och globala\r\nsäkerhetsaspekter.  En   helhetssyn   på  frågor  om\r\nmiljösäkerhet  och  sårbarhet  innefattar   en   rad\r\nfaktorer   av   social,   ekologisk,  ekonomisk  och\r\npolitisk karaktär.\r\nNär  det gäller frågan om  vatten  och  säkerhet\r\nbetonade  det  sammansatta  utskottet  i  betänkande\r\n2002/03:UMJU1  att  FN försöker skapa globala regler\r\nför vattenhantering i  syfte  att undvika konflikter\r\noch för att lösa vattentvister.  Utskottet  framhöll\r\ndärvid  att  Sverige,  med en lång tradition av  att\r\nvärdesätta freds- och konflikthantering,  har  varit\r\nsärskilt  aktivt  i fråga om att skapa en fungerande\r\nreglering  och  förvaltning   av  gränsöverskridande\r\nvattenresurser, i syfte att undvika konflikter. Även\r\ndet  svenska utvecklingssamarbetet,  framhölls  det,\r\nsyftar  till  god  vattenhållning  i  nationella och\r\ninternationella sammanhang vilket kan bidra till att\r\nförebygga  eller  lindra  inom-  och  mellanstatliga\r\nkonflikter.\r\nHär   kan   erinras  om  att  utrikesutskottet   i\r\nbetänkande  2000/01:UU11   redovisade   svenska  och\r\ninternationella  insatser  beträffande  Aralsjön   i\r\nsyfte  att  motverka  den  fruktansvärda  ekologiska\r\nkatastrof   med   säkerhetspolitiska   aspekter  som\r\ndrabbat strandstaterna Kazakstan och Uzbekistan  men\r\nockså   påverkat  vattenresurserna  i  Turkmenistan,\r\nKirgizistan och Tadzjikistan.\r\nNär det  gäller  relationerna  mellan  Syrien  och\r\nTurkiet  har  dessa  historiskt  sett  varit  mycket\r\nfrostiga, för att inte säga fientliga. Konflikter om\r\nvatten,  främst  kring  utbyggnaden  av  dammar  och\r\nvattenkraftverk  i  Eufrat  och  Tigris, och om land\r\ndaterar sig långt tillbaka i tiden.\r\nI dag har Syrien och Turkiet närmat sig varandra i\r\nen  gemensam  strävan  mot  att  förhindra   kurdisk\r\nkontroll  över det oljerika Kirkuk i norra Irak  och\r\nför att man vill motverka befarad kurdisk separatism\r\ni  Irak,  vilken   skulle   kunna  sprida  sig  till\r\ngrannländerna.    Turkiet    och    Syrien     delar\r\nuppfattningen  att  nationell försoning mellan olika\r\nirakiska grupper och  territoriell sammanhållning är\r\nav   största   betydelse.  De   gamla   gräns-   och\r\nvattenkonflikterna  har  man  gemensamt beslutat att\r\ntills  vidare  lägga  åt  sidan.  Ilisudammen  utgör\r\ndärför   i   ett   kortare  perspektiv  inte   någon\r\nsäkerhetsfråga. Samarbete  i  frågor relaterade till\r\nIrakkriget  har  kommit  i  förgrunden.   Det  finns\r\nemellertid  enligt  utskottets uppfattning skäl  att\r\nfortsätta att noga följa utvecklingen i regionen.\r\nSverige kommer vidare  att  inom  EU verka för att\r\ndet   från  turkisk  sida  sker  en  anpassning   av\r\nlagstiftningen  på miljöområdet till EU:s regelverk.\r\nUtskottet  anser  att   det   finns   anledning  att\r\nregeringen,  bilateralt  och  inom EU, till  Turkiet\r\nframför  sin  oro  över  att  Ilisuprojektet   skall\r\nresultera i förstörelse av ett viktigt kulturarv och\r\nunderstryker  vikten  av  att alternativa planer tas\r\nfram. Utskottet noterar att  kritiken  mot projektet\r\nvarit  hård  och  att bl.a. brittiska och italienska\r\nbyggföretag liksom det svenska byggföretaget Skanska\r\ndragit sig ur samarbete inom projektet.\r\n\r\nNär   det   gäller   Mellanösternregionen    noterar\r\nutskottet  att vattenfrågorna, som spelat en central\r\nroll i den arabiskisraeliska  konfliken  ända sedan\r\n1948,   trots   detta  haft  en  undanskymd  roll  i\r\nfredsförhandlingarna.  Det  finns  enligt utskottets\r\nuppfattning anledning att framhålla  att  en lösning\r\npå Mellanösternkonflikten måste innefatta en rättvis\r\nfördelning  av vattenresurserna i regionen,  så  att\r\nalla  berörda  länder  har  möjlighet  att  utnyttja\r\nvattenresurserna där.\r\n\r\nMellanöstern och mer precist Jordandalen är ett av\r\nde  områden  i  världen  där  vattenbristen  är  som\r\nstörst.  De förnybara vattenresurserna uppgår i Gaza\r\noch Västbanken  till  mindre  än  100 kubikmeter per\r\nperson och år. Motsvarande volym i  Israel  är under\r\n300 kubikmeter (i Sverige 20 000 kubikmeter). Israel\r\noch  Palestina  delar vattenresurser även i form  av\r\nunderjordiska vattentäkter  som  sträcker  sig under\r\nnationsgränser.\r\nVattenproblemet  försvåras  av  att  området  blir\r\nalltmer tätbefolkat. En annan faktor som komplicerar\r\nbilden  är  att  en  förhållandevis  stor  del av de\r\nexisterande  vattenresurserna går till de israeliska\r\nbosättarna på  de  ockuperade  områdena.  Här  finns\r\nockså  miljöhot  till  följd av kemiska föroreningar\r\nsom  sipprar  ned  genom  marken.   Farhågorna   för\r\nvattenrelaterade  konflikter  är  mot denna bakgrund\r\nstarka  och  det  föreligger  ett  stort   behov  av\r\nvattensamarbete.\r\nSärskilt   svår   är   vattensituationen   på   de\r\nockuperade  palestinska områdena. Vattenkonsumtionen\r\nper person och  dygn är där i medeltal mellan 30 och\r\n50 liter, och ibland  så  mycket som 80 liter, lägre\r\nän        vad       som       rekommenderas       av\r\nVärldshälsoorganisationen (WHO), vilket är 100 liter\r\nper person  och  dygn. Detta hävdas i ett betänkande\r\nfrån   det   brittiska   underhusets   utskott   för\r\ninternationell utveckling (International Development\r\nCommittee: Development  Assistance  and the Occupied\r\nPalestinian  Territories. Second Report  of  Session\r\n200304).\r\nI  det  brittiska   betänkandet   redovisas  också\r\nuppgifter   om   dålig   vattenkvalitet      enligt\r\nundersökningar  i  juli  2003  nådde  inte  69 %  av\r\nproverna  upp  till  WHO:s norm för vattenkvalitet i\r\ndet aktuella området. En stor del av den palestinska\r\nlandsbygdsbefolkningen      är      beroende      av\r\nvattenleveranser   via   tankbilar   och  dessa  har\r\nförsvårats  eller  förhindrats  under  ockupationen,\r\nvilket    lett    till   såväl   ännu   allvarligare\r\nbristsituation som kraftiga prishöjningar på vatten.\r\nDet   finns  också  uppgifter   om   att   bosättare\r\navsiktligt har förorenat vattentillgångar, demolerat\r\ninfrastruktur     för    vatten    och    förhindrat\r\nreparationsarbete  på   de   palestinska  ockuperade\r\nområdena. Byggandet av den israeliska  barriären har\r\nmedfört   att   35 000   meter   vattenledning   har\r\nförstörts, enligt det brittiska betänkandet.\r\nFörhandlingar  om  vattenfrågor  ägde  rum  mellan\r\nIsrael  och  Jordanien i samband med fredsavtalet  i\r\noktober 1994 och  mellan  Israel och palestinierna i\r\nsamband med ingåendet av interimsavtalet  1995.  Som\r\nen följd av dessa avtal finns en gemensam israelisk-\r\njordansk  vattenkommitté och en israelisk-palestinsk\r\nsådan. Arbetet  i dessa båda kommittéer har fortsatt\r\natt fungera trots den aktuella krisen.\r\nVattenfrågan utgör  en  av  de  slutstatusfrågor \r\njämte   gränser,   bosättningar,   flyktingar    och\r\nJerusalem     som  de  israeliska  och  palestinska\r\nparterna måste  enas  om inför en slutlig lösning av\r\nkonflikten.  Enligt den  s.k.  färdplanen  för  fred\r\n(Road Map-planen)  skulle  slutstatusförhandlingarna\r\nredan  ha inletts men till följd  av  det  politiska\r\nläget har  så  inte  blivit  fallet. Färdplanen hade\r\nutarbetats    av    en    kvartett   bestående    av\r\nrepresentanter  för USA, EU,  Ryssland  och  FN  och\r\npresenterades våren 2003.\r\nBeträffande  Syrien  och  Israel  har  långtgående\r\nförhandlingar  förts   mellan   parterna  under  den\r\nförhandlingsomgång  som  ägde rum i  Shepheardstown,\r\nMaryland,  USA,  i  oktober  2000.   Förhandlingarna\r\nomfattade  också vattenfrågor. Inga uppgifter  tyder\r\npå att dessa utgjorde ett problem som förhindrade en\r\nslutlig uppgörelse i denna förhandlingsomgång.\r\nI fråga om Israel  Libanon inträffade i september\r\n2002 en dispyt om vattnet i Hasbanifloden som rinner\r\nfrån Libanon  in  i Israel och ned i Genesarets sjö.\r\nDenna  tvist  har  med   internationell   förmedling\r\nbilagts, åtminstone för tillfället.\r\nEU:s särskilde representant för fredprocessen  har\r\nsedan   flera   år   en   särskild  arbetsgrupp  för\r\nvattenfrågor  under  ledning   av   den   italienske\r\nprofessorn  Mazetti.  Gruppen  har  utarbetat  olika\r\nstudier  om  vattenfrågan  i  regionen.  Mazetti har\r\nockså  varit  aktiv  inom  ramen  för  den  aktuella\r\ndispyten  mellan  Libanon och Israel om vatten  från\r\nHasbanifloden.\r\nUtskottet anser att  det  av många skäl är viktigt\r\natt  Sverige och EU stöder regionala  processer  för\r\nsamarbete    kring    vattenfrågor,    däribland   i\r\nMellanöstern,  och att stödet innefattar  långvariga\r\nprocesser för vattensamarbete. I Sverige finns ett\r\nantal institutioner  som  har kompetens inom området\r\noch  som  kan medverka i processer  av  detta  slag,\r\nexempelvis  Stockholm  International Water Institute\r\noch Tema Vatten vid Linköpings universitet.\r\nÄven  om  vattenkonflikter  historiskt  sett  ofta\r\nkunnat lösas genom förhandlingar och institutionella\r\nlösningar   föreligger    det    enligt   utskottets\r\nuppfattning  en  ökad  risk för att den  tilltagande\r\nknappheten  på  vatten skall  leda  till  allvarliga\r\nkonflikter på en del håll i världen. Utskottet anser\r\natt denna fara måste motverkas. Vattenfrågorna måste\r\nfå ökat utrymme i  den  säkerhetspolitiska debatten,\r\näven om problemen är komplexa.  Det  är  av  största\r\nvikt att mekanismer som kan bidra till effektiva och\r\nsnabba  lösningar på vattenkonflikter byggs upp  och\r\nförstärks.\r\nUtöver  det  stöd  för  långvariga processer för\r\nvattensamarbete som utskottet  pläderat  för ovan är\r\ndet,  i fråga om vattensituationen på de palestinska\r\nockuperade  områdena, angeläget att också åstadkomma\r\nomedelbara  och  kortsiktiga  förbättringar.  Annars\r\nriskerar  vattenbristen   att   medverka   till  att\r\nytterligare förvärra det redan allvarligt försämrade\r\nsäkerhetspolitiska  läget  där.  Mot  denna bakgrund\r\nvill utskottet betona vikten av att Sverige  och  EU\r\nkraftfullt   medverkar   till   att   en  acceptabel\r\nvattensituation  snarast  kan  uppnås i de  aktuella\r\nområdena.\r\nNär det gäller uppgifterna om  skadegörelse riktad\r\nmot  palestinsk  vattenförsörjning  vill   utskottet\r\nerinra   om   sitt   ställningstagande   nyligen   i\r\nbetänkande  2003/04:UU9  där  utskottet betonade att\r\nIsrael mer effektivt och systematiskt  måste  beivra\r\növergrepp från bosättare och rättsföra de skyldiga.\r\nUtskottet   har   tidigare   i   detta  betänkande\r\nbehandlat  kopplingen  mellan tillgången  till  rent\r\nvatten   och  mänskliga  rättigheter.   Därvid   har\r\nutskottet redovisat slutsatsen att de 145 länder som\r\nhar ratificerat  den internationella konventionen om\r\nekonomiska, sociala och kulturella rättigheter anses\r\nskyldiga att garantera  tillgång  till  dricksvatten\r\nför   befolkningen   på   ett   rättvist  och  icke-\r\ndiskriminerande  sätt.  Utskottet  konstaterar   att\r\nIsrael har ratificerat konventionen.\r\n\r\nMed  vad  som  ovan  anförts  anser utskottet att de\r\nfrågor  som  motionerna  väckt  är   besvarade   och\r\navstyrker   därmed   motionerna   2002/03:U217  (kd)\r\nyrkande   2,   2002/03:U283  (kd)  yrkande   4   och\r\n2003/04:U242 (kd) yrkande 2.\r\n\r\nSom framgått räknar  den internationella klimatpanelen IPCC med\r\nbetydande klimatförändringar under detta århundrade.\r\nDessa väntas leda till  ökad förekomst av exempelvis\r\ninfektionssjukdomar,       livsmedelsbrist       och\r\nluftföroreningar. Påverkan kan  väntas  bli större i\r\nsamhällen som har små materiella resurser, brister i\r\nsjukvårdssystem      och      andra     delar     av\r\nsamhällsstrukturen  liksom instabil  och  ineffektiv\r\nstyrning.  Klimatförändringen   i   kombination  med\r\nsocioekonomiska   faktorer   kan   komma   att    få\r\nsäkerhetspolitiska  följder,  inte minst i u-länder.\r\nUtskottet  vill  betona vikten av  att  uppmärksamma\r\ndetta  hot  i  tid,  innan  allvarliga  konsekvenser\r\nuppstår.     Medvetenheten     om     miljö-     och\r\nsäkerhetsaspekter  på  t.ex.  dammar,  kraftverk och\r\nolika  typer  av föroreningar måste också  öka.  Det\r\ngäller inte minst  när  fattiga samhällen och länder\r\nblir drabbade av negativa effekter.\r\n\r\nNär det sedan gäller frågan  om miljö och säkerhet\r\ni  mer  generella  termer  vill utskottet  framhålla\r\nvikten av ökad uppmärksamhet  på sådana frågor, inte\r\nminst  inom  EU  och i andra internationella  forum,\r\nexempelvis FN-systemet.\r\nInom  EU har, som  utskottet  redovisar  senare  i\r\nbetänkandet, arbetet påbörjats för att lägga grunden\r\nför unionens  sjunde  ramprogram  för forskning från\r\n2006.   Utskottet  betonar  att  Sverige   i   detta\r\nförberedelsearbete  bör  verka  för att det kommande\r\nramprogrammet  såvitt  avser  forskning  om  hållbar\r\nutveckling   inriktas  på  rekommendationerna   från\r\nJohannesburg,  och  då  inte  minst sambandet mellan\r\nfattigdom och miljöförstöring i  tredje  världen. En\r\nviktig  fråga  som  kan  framhållas  här är hur  man\r\nbättre   skall   kunna   förstå   sambanden   mellan\r\nmiljöförstöring,  sårbarhet  och bristande säkerhet.\r\nEtt annat angeläget spörsmål är  hur  man på global,\r\nregional  och lokal nivå skall utforma institutioner\r\nsom på ett  effektivt  sätt kan hantera föränderliga\r\nmiljöproblem  som  på  olika   sätt   påverkar  våra\r\nsamhällen.  Ett  gediget  kunskapsunderlag   är   en\r\nförutsättning för att vi skall få handlingsutrymme.\r\nFN-systemets  utformning  har  betydelse  för  hur\r\nfrågor  om  miljö  och  säkerhet  hanteras på global\r\nnivå. Utskottet betonade i betänkande 1995/96:UU1 FN\r\ninför framtiden att utmaningen i dag  består  i  att\r\nskapa  ett forum med tillräcklig tyngd för att kunna\r\nutforma  en långsiktig och konsistent internationell\r\npolitik för  en  ekonomiskt  och  ekologiskt hållbar\r\nutveckling för att trygga en global  välfärd.  Denna\r\nuppfattning,  vilken  ligger  i linje med de förslag\r\nsom  framfördes  1995  av Kommissionen  för  globalt\r\nsamarbete  under  ledning  av  Ingvar  Carlsson  och\r\nShridath   Ramphal   i    rapporten    Det   globala\r\ngrannskapet, ser utskottet som ytterst relevant även\r\ni dag. Utskottet anser också att Sverige  bör  verka\r\nför   att   miljösäkerhet   och  en  ekonomiskt  och\r\nekologiskt  hållbar utveckling  för  att  trygga  en\r\nglobal välfärd  förs högre upp på dagordningen i FN,\r\nexempelvis  i säkerhetsrådet  och  Kommissionen  för\r\nhållbar    utveckling    (CSD),    och    i    andra\r\ninternationella  organ  liksom  att  frågor av denna\r\nkaraktär  regelmässigt  beaktas  vid  tillkomst  och\r\nrevidering av internationella konventioner.\r\n\r\n7 Miljöfrågor i EU och övriga Europa\r\n\r\n\r\nUtskottets beslut i korthet\r\n\r\nI   detta   avsnitt   behandlas  motioner  om\r\nprioriteringar   i   bl.a.   EU   beträffande\r\nforskning om miljöfrågor  samt  miljöinsatser\r\nkring    Östersjön    och   Sveriges   övriga\r\nnärområde. Samtliga motioner avstyrks. Jämför\r\nreservationerna 11 (m) och 12 (c).\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nForskningsprioriteringar\r\n\r\nEU:s  sjätte ramprogram  för  forskning  tas  upp  i\r\nmotion  2002/03:U239  (kd)  yrkande  4. Motionärerna\r\nanser   att   det  från  ramprogrammets  huvudområde\r\nhållbar utveckling  bör  avdelas  betydande resurser\r\ntill tvärvetenskaplig och probleminriktad  forskning\r\nom  sambanden  mellan  fattigdom och miljöförstöring\r\noch   u-ländernas   förutsättningar    för   hållbar\r\ntillväxt.\r\n\r\nI  motion 2003/04:U254 (kd) yrkande 2 framhålls  att\r\nSverige    bör    främja    ökad    inriktning    på\r\ngränsöverskridande  tvärvetenskaplig  miljöforskning\r\ndär   också   utvecklingsländernas   förutsättningar\r\nbeaktas. Dessa frågor bör drivas såväl i Sverige som\r\npå   Europanivå   liksom   frågor  om  hur  hållbara\r\nenergisystem och ett mer effektivt  och miljömässigt\r\nbättre  jordbruk  kan  utvecklas  i fattiga  länder,\r\nvilket behandlas i yrkande 4.\r\n\r\nInsatser kring Östersjön och det övriga\r\nnärområdet\r\n\r\nMiljösituationen  på  Kolahalvön tas  upp  i  motion\r\n2002/03:U291   (s)  där  regeringen   uppmanas   att\r\npåskynda ett ryskt  undertecknande  av MNEPR-avtalet\r\nså  att arbetet med sanering och omhändertagande  av\r\nkärnavfallet på Kolahalvön kan fortsätta. Likaså bör\r\nregeringen främja större öppenhet från rysk sida när\r\ndet gäller de aktuella problemen.\r\n\r\nI motion  2002/03:U237  (m)  yrkande  12 förespråkas\r\ninsatser på energiområdet inom öststödet.  Projektet\r\nBaltic Ring innebär att miljömässigt skadlig  el kan\r\nersättas  med  renare,  att elsystemet optimeras och\r\natt  energiförsörjningen  blir   tryggare.   EU  bör\r\nmedverka  i omställningen av energisystem i Central-\r\noch Östeuropa och i åtgärder för att höja säkerheten\r\ni omoderna kärnkraftverk under återstående drifttid.\r\n\r\nSverige bör enligt motion 2003/04:MJ400 (kd) yrkande\r\n2 ännu en tid  hjälpa  grannländerna öster och söder\r\nom Östersjön med biståndsinsatser  för att få i gång\r\nfungerande reningsverk.\r\n\r\nI  motion  2002/03:MJ428 (c) yrkande 44  förespråkas\r\nutvecklande    av   gemensamma   övervaknings-   och\r\nrapporteringssystem  för  gentekniken i de ekosystem\r\nsom omger Östersjön.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nInsatser kring Östersjön och det övriga\r\nnärområdet\r\n\r\nMålet  för  Sveriges miljöinsatser  i  Central-  och\r\nÖsteuropa  är   att  bevara,  skydda  och  förbättra\r\nmiljön, särskilt  i  och  omkring Östersjön samt att\r\nstödja en hållbar utveckling.\r\n\r\nViktiga utgångspunkter för det svenska miljöstödet\r\när Helsingforskommissionens  (HELCOM) Åtgärdsprogram\r\nför  Östersjön  och  Agenda 21 för  Östersjöområdet,\r\nBaltic   21.  Centrala  inslag   i   samarbetet   är\r\nförvaltningsstöd,   institutionsuppbyggnad  och  ett\r\nomfattande    stöd    till     investeringar     för\r\nvattenförsörjning    och    avloppsrening    i    de\r\nprioriterade områdena.\r\n\r\nMålet   med   det   svenska  kärnsäkerhetsprogrammet\r\navseende  Ryssland,  som   kanaliseras  via  Statens\r\nkärnkraftinspektion      (SKI)      och      Statens\r\nstrålskyddsinstitut  (SSI)  är  att  så  långt   som\r\nmöjligt    minska    sannolikheten    för   att   en\r\nkärnkraftsolycka med stora radioaktiva utsläpp skall\r\ninträffa    vid    något    av   kärnkraftverken   i\r\nsamarbetsområdet.\r\n\r\nSamarbetet   inriktas   på  att   komplettera   de\r\ninternationella programmen och att sätta in åtgärder\r\nför   att   undanröja   uppenbara   säkerhets-   och\r\nstrålskyddsrisker    i   de   reaktoranläggningarna.\r\nSamarbetet syftar också  till  att  skapa ett system\r\nför bättre beredskap i händelse av en olycka.\r\nDe   svenska   insatserna   avser  kärnkraftverken\r\nSosnovyj Bor (i Leningrad) och  Kolaverket (Polarnye\r\nZori).  När det gäller Kolaverket  omfattar  arbetet\r\nmaterialkontroll,   brandskydd,  övervakningssystem,\r\nsäkerhetsrelaterad  utrustning   och  utbildning  av\r\nunderhållspersonal.  Stödet  avser  även  den  ryska\r\nsäkerhetsmyndigheten        Gosatomnadzor        och\r\nkärnkraftsbolaget  Rosenergoatom liksom insatser för\r\nhantering  av  radioaktivt   avfall   i   nordvästra\r\nRyssland,  t.ex.  en  studie  om  hantering  av fast\r\navfall och ett informationsprojekt.\r\nSverige  är också aktivt inom den s.k. NDEP-fonden\r\n(Northern Dimension  Environmental Partnership), som\r\nförvaltas   av   Europeiska   återuppbyggnads-   och\r\nutvecklingsbanken,   EBRD.   Inom  ramarna  för  det\r\narbetet kommer man från rysk sida  att  ta  fram  en\r\nstrategisk    plan    för   framtida   insatser   på\r\nkärnsäkerhetsområdet.\r\n\r\nAv budgetpropositionen  (prop. 2003/04:1 utg.omr. 7)\r\nframgår att det bilaterala biståndet på miljöområdet\r\ntill  Central- och Östeuropa  huvudsakligen  kanali-\r\nseras   genom    Sida,   i   samarbete   med   bl.a.\r\nNaturvårdsverket.   Detta  bistånd  har  i  huvudsak\r\navsett  vatten-  och  avloppsrening   samt   energi-\r\neffektivisering, gränsöverskridande samarbete  kring\r\nvattenadministration,   utbildning   och  stöd  till\r\nadministrativ    uppbyggnad    samt    bidrag   till\r\nanslutningsländerna   att  klara  EU:s  miljöregler.\r\nVidare bidrar Sverige i  det  nordvästra  närområdet\r\ntill multilaterala insatser.\r\n\r\nNär   det   gäller   behovet  av  övervaknings-  och\r\nrapporteringssystem  för   genteknik  i  ekosystemen\r\nkring Östersjön konstaterar  utskottet att frågor om\r\ngenetiskt  modifierade  organismer   (GMO)  inom  EU\r\nregleras  genom  en gemensam lagstiftning  som  alla\r\nmedlemsländer måste följa. I och med EU-inträdet har\r\nde nya medlemsstaterna således att följa denna.\r\n\r\nSyftet  med  GMO-lagstiftningen  inom  EU  är  att\r\nskydda  människors  hälsa  och  miljön,  säkerställa\r\nkonsumentens  valfrihet  samt  att etiska hänsyn tas\r\nvid verksamheter med GMO. All verksamhet  som gäller\r\nsådana   organismer   kräver   tillstånd   av  någon\r\nmyndighet.\r\nI  det  följande redovisas några av huvuddragen  i\r\nden reglering  som avser utsläppande på marknaden av\r\nGMO och fältförsök  med sådana organismer respektive\r\nspårbarhet och märkning  av  GMO. Därmed berörs inte\r\nnärmare andra komponenter i GMO-regleringen  på  EU-\r\nnivå,    exempelvis   krav   på   godkännande   före\r\nkommersiell  produktion  respektive  GMO i livsmedel\r\noch foder.\r\nEU:s   regelverk  vad  beträffar  utsläppande   på\r\nmarknaden (t.ex. genom odling) av GMO regleras genom\r\ndirektivet (2001/18/EG). Där anges att ett tillstånd\r\nför utsläppande  på  marknaden  skall  följas  av en\r\növervakningsplan,   register  skall  upprättas  över\r\nodlingslokaler och alla  GMO  skall  märkas  så  att\r\nderas  ursprung  kan  spåras.  Syftet  är  bl.a. att\r\nmöjliggöra  tillbakadragande av en produkt eller  en\r\nGMO som visar  sig  medföra större risker än vad som\r\nvar känt vid tidpunkten  för tillståndet. Direktivet\r\nger även möjlighet att neka  tillstånd  för  en viss\r\nGMO  i  exempelvis  ett särskilt känsligt ekosystem.\r\nDet  finns  enligt  direktivet  även  möjlighet  för\r\nexempelvis   lantbrukare   inom   ett   område   att\r\nfrivilligt proklamera  en  GMO-fri  zon, förutsatt\r\natt  samtliga inom området verksamma lantbrukare  är\r\nmed på detta.\r\nEn ansökan  om verksamhet med GMO inlämnas till en\r\nmyndighet  i  en   EU-medlemsstat   och   efter   en\r\nriskbedömning  där  behandlas  den  sedan  efter ett\r\nsärskilt förfarande där alla medlemsländer får yttra\r\nsig.  Om  ansökan  slutligen  godkänns gäller den  i\r\nsamtliga EU-länder.\r\nPå   EU:s  gemensamma  forskningscentrums   (Joint\r\nResearch  Centre)  webbplats  (gmoinfo.jrc.it) finns\r\nsammanfattningar   av   aktuella   ansökningar   för\r\nutsläppande  på  marknaden  och uppgifter  om  vilka\r\nfältförsök som är aktuella i  EU-länderna.  Där  har\r\nockså  allmänheten möjlighet att lämna synpunkter på\r\nansökningarna.  I  Sverige  förekommer  i dag endast\r\nfältförsök med GMO.\r\nAlla GMO eller produkter som kommer från GMO måste\r\nmärkas och kunna spåras bakåt i ledet. Det  regleras\r\nav EU:s förordning om spårbarhet och märkning av GMO\r\n(1830/2003/EG).  Den  anger  regler för hur GMO  och\r\nprodukter från/av GMO-produkter skall märkas och hur\r\ninformationen  skall överföras  i  varje  steg  från\r\nproducent (t.ex. utsäde) till butik. Dokumentationen\r\nskall följa med  produkten.  Även produkter som inte\r\ninnehåller något som kan analyseras  som  GMO-rest\r\n(t.ex. DNA eller protein) skall märkas och  åtföljas\r\nav  dokumentation.  Varje GMO skall ha en unik  kod.\r\nKoder eller andra uppgifter om produkter från/av GMO\r\nskall i olika form finnas på förpackningar eller som\r\nskyltar vid produkter  av  GMO.  Det ger konsumenten\r\nvalfrihet men också möjlighet att  spåra  en produkt\r\nom   den  skulle  visa  sig  inte  uppfylla  kraven.\r\nDokumentationen skall sparas i tio år.\r\nVissa    utvecklingsländer    och    länder    med\r\növergångsekonomier  kan sakna resurser för att fatta\r\nvälgrundade beslut om  import  eller  export av GMO;\r\ndärför   bör   EU-kommissionen  och  medlemsstaterna\r\nhjälpa dessa med  kapacitetsuppbyggnad  på  området.\r\nDetta   sägs  i  ingressen  till  den  EG-förordning\r\n(1946/2003/EG)  som genomför Cartagenaprotokollet om\r\nbiosäkerhet, vilket  trädde i kraft den 11 september\r\n2003. Cartagenaprotokollet är ett protokoll till FN-\r\nkonventionen om biologisk  mångfald som reglerar den\r\ninternationella handeln med GMO.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nForskningsprioriteringar\r\n\r\nDen  1  januari  2001  omorganiserades  den  svenska\r\nfinansieringen av forskning vilket bl.a. innebar att\r\nForskningsrådet  för  miljö,  areella  näringar  och\r\nsamhällsbyggande (Formas)  bildades. Formas fick ett\r\nsamlat ansvar för forskning  om  ekologiskt  hållbar\r\nutveckling. Forskningsrådet har också ett ansvar för\r\natt  forskningen har ett internationellt perspektiv,\r\noch  det  bedriver  ett  omfattande  internationellt\r\nsamarbete.   Formas   stöder   forskning  inom  sitt\r\nansvarsområde med drygt 500 miljoner kronor per år.\r\n\r\nNaturvårdsverket finansierar forskning  till  stöd\r\nför   miljökvalitetsmålen  och  för  internationellt\r\nförhandlingsarbete.   Även  Mistra  (Stiftelsen  för\r\nmiljöstrategisk  forskning)  finansierar  omfattande\r\nforskningsverksamhet   för   att   lösa  strategiska\r\nmiljöproblem.\r\nSida stöder forskning om bl.a. miljö  och  hållbar\r\nutveckling  genom  sin  forskningsorganisation SAREC\r\nmed totalt 850 miljoner kronor  under  2004.  Stödet\r\ngår   både   till   svenska  forskare  som  bedriver\r\nforskning om u-länder  och  till  institutioner  och\r\nuniversitet  i u-länder för forskning och uppbyggnad\r\nav forskningsresurser. Forskningen är bl.a. inriktad\r\nmot hållbara energisystem och hållbart jordbruk.\r\nEU:s   sjätte   ramprogram   för   forskning   och\r\nutveckling  avser  perioden 20022006 och innefattar\r\nomfattande  forskningsinsatser  avseende  miljö  och\r\nhållbar  utveckling.  Totalt  har  ramprogrammet  en\r\nbudget  på  17,5  miljarder  euro.  Ett  av  de  sju\r\nprioriterade tematiska områdena är helt inriktat mot\r\nhållbar utveckling  och globala förändringar och har\r\nen budget på 2,1 miljarder  euro. Sverige har aktivt\r\nverkat  för  att  forskningsprogrammet   fått  denna\r\ninriktning.\r\nKopplingen är stark mellan ramprogrammets insatser\r\navseende  å  ena  sidan miljö och hållbar utveckling\r\noch å den andra de  internationella  miljöfrågor som\r\nbehandlades   vid   FN-toppmötet   i   Johannesburg.\r\nAvsikten   med   programmet   är   att   stärka  det\r\ninternationella    kunskapsunderlaget    också   med\r\ninriktning   mot  tredje  världen.  Det  finns  även\r\nmöjligheter för  forskare i u-länder att delta i det\r\neuropeiska  forskningssamarbete   som  bedrivs  inom\r\nramprogrammet.\r\nI och med att sjätte ramprogrammets inriktning har\r\nbeslutats  av  ministerrådet  och  Europaparlamentet\r\nbedöms  möjligheterna  vara små att göra  några  mer\r\nomfattande    förändringar     under     innevarande\r\nprogramperiod.  Arbetet har påbörjats för att  lägga\r\ngrunden till det  sjunde ramprogrammet för forskning\r\nfrån  2006. Utskottet  anser  att  Sverige  i  detta\r\nförberedelsearbete  bör  verka  för att det kommande\r\nramprogrammet  såvitt  avser  forskning  om  hållbar\r\nutveckling   inriktas  på  rekommendationerna   från\r\nJohannesburg.    Detta    gäller   inte   minst   de\r\nrekommendationer   som   avser    sambandet   mellan\r\nfattigdom och miljöförstöring i tredje världen.\r\nMed  vad som ovan anförts anser utskottet  att  de\r\nfrågor  som   motionerna   väckt  är  besvarade  och\r\navstyrker   därmed  motionerna   2002/03:U239   (kd)\r\nyrkande 4 och 2003/04:U254 (kd) yrkandena 2 och 4.\r\n\r\nInsatser kring Östersjön och det övriga\r\nnärområdet\r\n\r\nMed anledning  av motionen om kärnsäkerhetsfrågor på\r\nKolahalvön  vill  utskottet  framhålla  att  Sverige\r\nsedan lång tid  har  ett  stort  engagemang i sådana\r\nfrågor.  De  svenska  insatserna för  att  förbättra\r\nkärnsäkerheten  och  strålskyddet   i  Central-  och\r\nÖsteuropa har pågått sedan 1992.\r\n\r\nSåväl de bilaterala som de multilaterala  insatser\r\nsom redovisats ovan syftar till att uppnå en  större\r\nöppenhet    från    rysk   sida   när   det   gäller\r\nanläggningarna och riskbilden.\r\nRegeringen  bör  enligt   den   aktuella  motionen\r\npåskynda  ett ryskt undertecknande av  MNEPR-avtalet\r\n(Multilateral Nuclear Environmental Programme in the\r\nRussian Federation).  Avtalet  undertecknades  under\r\nsvenskt  ordförandeskap  i Barentsrådet av Sveriges,\r\nRysslands och Frankrikes utrikesministrar den 21 maj\r\n2003. Representanter för totalt elva länder samt EU-\r\nkommissionen  och  Euratom  undertecknade   avtalet.\r\nDetta   har   i  huvudsak  tre  tillämpningsområden:\r\nhantering  av  radioaktivt  avfall,  säkerhet  kring\r\nanvänt  kärnbränsle   och   reaktorsäkerhet.   Genom\r\navtalet     har    förutsättningar    skapats    för\r\ninternationella   stödinsatser  i  Ryssland  på  det\r\nkärntekniska området.\r\nI detta sammanhang  kan  nämnas att ordförandena i\r\nutrikesutskotten  i  de fem nordiska  länderna  samt\r\nEstland, Lettland och  Litauen nyligen i en gemensam\r\ndebattartikel behandlat frågor om bl.a. spridning av\r\nmassförstörelsevapen och omhändertagande och lagring\r\nav kärnavfall. Artikeln  publicerades den 5 februari\r\n2004 i The Washington Times.\r\n\r\nStöd  till investeringar för  vattenförsörjning  och\r\navloppsrening  har  utgjort  en  central  del av det\r\nsvenska  biståndet  för att förbättra miljön  i  och\r\nkring  Östersjön.  Av budgetpropositionen  för  2004\r\n(prop. 2003/04:1 utg.omr.  7) framgår att regeringen\r\nfäster fortsatt stor vikt vid  att  ge  stöd i syfte\r\natt  bevara,  skydda  och  förbättra  miljön  i  och\r\nomkring   Östersjön.   Utskottet  har  i  betänkande\r\n2003/04:UU3 uttryckt sin  positiva  inställning till\r\ndetta engagemang från svensk sida.\r\n\r\nI  en  motion  framhålls  vikten  av  en  tryggare\r\nenergiförsörjning runt Östersjön. Inom ramen för det\r\nenergipolitiska Östersjösamarbetet och det  nordiska\r\nsamarbetet   genomförs   projekt   som  syftar  till\r\nharmonisering  av  de  berörda ländernas  regelverk.\r\nDetta syftar till att skapa  bättre  förutsättningar\r\nför  att  genomföra  exempelvis  sådana projekt  som\r\nBaltic Ring.\r\nDet  energipolitiska  samarbetet  omfattar   också\r\ninsatser  som  syftar  till  en  ökad  användning av\r\nförnybara energikällor, främst biobränsle,  och till\r\nenergieffektivisering.  Hösten  2003  undertecknades\r\nett   avtal   om   att   göra  Östersjöområdet  till\r\nförsöksområde för klimatprojekt.  Genom avtalet, som\r\nSverige  aktivt  verkat  för, skapas förutsättningar\r\nför sådana investeringar i  energisektorn  som leder\r\ntill   minskade  utsläpp.  Också  inom  det  svenska\r\nbiståndssamarbetet       lämnas       stöd      till\r\nenergieffektivisering  och  energibesparing,   då  i\r\nförsta    hand   på   fjärrvärmeområdet.   Utskottet\r\nvärdesätter   utvecklingen  av  det  energipolitiska\r\nsamarbetet.\r\nOvan   har   Sveriges    aktiva    engagemang    i\r\nkärnsäkerhetsfrågor  avseende  Ryssland  redovisats.\r\nSverige   har   också  gjort  omfattande  bilaterala\r\ninsatser för att  höja säkerheten vid Ignalinaverket\r\ni  Litauen. Med det  litauiska  EU-medlemskapet  tas\r\ndenna roll alltmer över av EU.\r\nNär  det gäller motionsförslag om biståndsinsatser\r\nför reningsverk söder och öster om Östersjön noterar\r\nutskottet  att det svenska bilaterala miljöbiståndet\r\ntill Estland, Lettland, Litauen och Polen fasas ut i\r\noch  med  att  dessa  länder  blir  EU-medlemmar.  I\r\nsamband med  EU-inträdet  har de nya medlemsstaterna\r\natt  följa  den  lagstiftning  på  miljöområdet  som\r\ngäller för samtliga EU-länder.\r\nEn betydande del  av  det  svenska  biståndet till\r\nEstland,  Lettland,  Litauen  och  Polen  har  varit\r\ninriktat på att åtgärda utsläpp i Östersjön.  EU har\r\nockså    lämnat    finansieringsstöd    till   bl.a.\r\nreningsverk i de baltiska länderna. När dessa länder\r\nblivit  EU-medlemmar  kommer  EU:s  stöd i fråga  om\r\nreningsverk     främst     att    avse    exempelvis\r\norganisatoriska frågor (s.k. technical assistance).\r\nÄven  om  en  utfasning  sker   av   det   svenska\r\nbilaterala   miljöbiståndet   till   de   ovannämnda\r\ngrannländerna      väntas     utbetalningar     till\r\nvattenreningsprojekt  där  ske  även  under 2004 och\r\n2005.  Fokus  i  de  svenska  biståndsinsatserna   i\r\nÖstersjöregionen förskjuts successivt till Ryssland,\r\noch omfattande svenska insatser för att minska ryska\r\nutsläpp  i  Östersjön  pågår och är under planering.\r\nSverige  har  gjort stora  åtaganden  om  stöd  till\r\nreningsverken i bl.a. S:t Petersburg och Kaliningrad\r\ngenom  vårt bilaterala  biståndssamarbete.  Dessutom\r\nlämnas  svenskt   stöd   till   vattenreningsprojekt\r\nexempelvis  via  Nordiska  miljöfinansieringsbolaget\r\n(NEFCO)   och   stödfonden   i  Northern   Dimension\r\nEnvironmental Partnership (NDEP).\r\n\r\nNär det gäller motionsförslaget  om  utvecklande  av\r\ngemensamma övervaknings- och rapporteringssystem för\r\ngentekniken   i   ekosystemen  kring  Östersjön  kan\r\nutskottet konstatera  att  det,  som  framgått ovan,\r\nredan i dag finns en gemensam GMO-lagstiftning  inom\r\nEU   som   samtliga  medlemsstater  har  att  följa.\r\nLagstiftningen   omfattar   även  gränsöverskridande\r\ntransporter av GMO till andra  länder.  Ett kommande\r\nmiljöskadedirektiv  omfattar  även  GMO.  EU  verkar\r\nockså för ett högt säkerhetstänkande kring  GMO inom\r\nramen   för   Cartagenaprotokollet  (protokollet  om\r\nbiosäkerhet  under   FN-konventionen   om  biologisk\r\nmångfald).\r\n\r\nUtskottet förutsätter att man inom ramen  för  det\r\netablerade  EU-samarbetet  kring  GMO (se ovan) noga\r\nföljer utvecklingen på området och  när så erfordras\r\nuppmärksammar behovet av reviderad eller ytterligare\r\nreglering.  Inom  ramen för EU:s regelverk  avseende\r\nGMO i form av förordningar  och  direktiv  finns ett\r\nflertal  arbetsgrupper  och kommittéer som har  till\r\nuppgift  att  följa  och  bevaka   utvecklingen   på\r\nområdet.\r\nNär det gäller Östersjöområdet vill utskottet peka\r\npå  att  det  sedan början av 1990-talet bedrivs ett\r\nmultilateralt  samarbete   mellan   regeringarna   i\r\nområdet   inom   Östersjöstaternas  råd.  En  viktig\r\nkomponent   i   detta    samarbete   avser   hållbar\r\nutveckling.  Inom  ramen  för   samarbetet   har  en\r\nregional  Agenda  21  för  Östersjöregionen antagits\r\nunder   benämningen   Baltic   21.    Det   pågående\r\ngenomförandet av Baltic 21 innefattar åtta sektorer,\r\ndäribland  jordbruk,  fiske  och  skog. I samarbetet\r\nfastställs  gemensamma mätmetoder, konkreta  projekt\r\ngenomförs  och  avrapporteringar  om  tillståndet  i\r\nÖstersjöregionen  läggs  kontinuerligt  fram. Enligt\r\nutskottet  kan  det förutsättas att utvecklingen  på\r\nGMO-området följs  också  i detta sammanhang och att\r\nfrågor  om  revidering eller  ytterligare  reglering\r\nkring GMO tas  upp  när så erfordras. I sammanhanget\r\nkan  nämnas att diskussioner  och  erfarenhetsutbyte\r\näger rum  mellan  Sverige och de baltiska staterna i\r\nGMO-frågan.\r\nMed vad som ovan  anförts  anser  utskottet att de\r\nfrågor   som  motionerna  väckt  är  besvarade   och\r\navstyrker därmed motionerna 2002/03:U237 (m) yrkande\r\n12, 2002/03:U291  (s),  2002/03:MJ428 (c) yrkande 44\r\noch 2003/04:MJ400 (kd) yrkande 2.</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\nUtskottets    förslag   till   riksdagsbeslut    och\r\nställningstaganden     har     föranlett    följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som\r\nbehandlas i respektive reservation.\r\n\r\n1. Mål och inriktning beträffande\r\ninternationella miljöfrågor (punkt 1) (c)\r\n\r\nav Agne Hansson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 53 och avslår\r\nmotionerna   2002/03:U201  yrkande  3,  2002/03:U284\r\nyrkande  25 och  2003/04:U254  yrkandena  1,  5  och\r\n1317.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nUtöver vad  utskottet  i övrigt anför i avsnittet om\r\nmål och inriktning kan beträffande  motionsförslaget\r\nom miljöbistånd och mänskliga rättigheter framhållas\r\natt  målet  för  den  svenska  politiken för  global\r\nutveckling bör vara att bidra till  en  rättvis  och\r\nhållbar  global  utveckling som skall gälla för alla\r\npolitikområden,  dvs.   även   miljöpolitiken.   Ett\r\nrättighetsperspektiv  skall genomsyra hela politiken\r\noch i detta skall ingå  såväl  mänskliga rättigheter\r\nsom demokrati och jämställdhet.\r\n\r\nDe   mänskliga   rättigheterna   är   universella,\r\nodelbara,  ömsesidigt  beroende  och relaterar  till\r\nvarandra. Ett liv i värdighet förutsätter  att  alla\r\nmänskliga    rättigheter    respekteras,   inklusive\r\nekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.\r\nSverige bör verka för att sambanden mellan skyddet\r\nav   miljön   och   respekten   för   de   mänskliga\r\nrättigheterna framhålls och tydliggörs  i  de  olika\r\nforum  där  dessa  frågor  behandlas,  inte  minst i\r\narbetet   för  en  hållbar  utveckling.  Likaså  bör\r\nSverige aktivt  delta  i  den arbetsgrupp under FN:s\r\nkommission  för  de  mänskliga   rättigheterna   som\r\ninrättades 2003 och i arbetsgruppens diskussioner om\r\nett  tilläggsprotokoll.  Dessutom  bör Sverige verka\r\nför   att  de  ekonomiska,  sociala  och  kulturella\r\nrättigheterna  på  ett  effektivt  sätt  drivs  inom\r\növriga   delar   av   FN-systemet,   inte  minst  på\r\nutvecklingssidan.\r\nDe   kanske   mest   påtagliga   sambanden  mellan\r\nmiljöfrågor och mänskliga rättigheter  finns  mellan\r\nfattigdomsrelaterade miljöproblem och ekonomiska och\r\nsociala  mänskliga  rättigheter.  Det  får  ses  som\r\nsjälvklart  att människan skall ha rätt till rimliga\r\nlivsvillkor,  t.ex.  mat,  vatten  och bostad. Denna\r\nsjälvklarhet  försvåras  dock  av  miljöproblem  som\r\nvatten-   och   livsmedelsbrist,   avskogning    och\r\nökenspridning.   På  samma  sätt  kan  den  enskilda\r\nmänniskans  eller  gruppens   kamp   för  bl.a.  mat\r\nytterligare    förvärra    en   redan   problematisk\r\nmiljösituation.  Sambanden  mellan   brott   mot  de\r\nekonomiska      mänskliga      rättigheterna     och\r\nmiljöförstöring  går  ofta hand i  hand.  Ekonomiska\r\nmänskliga   rättigheter   och   fattigdomsrelaterade\r\nmiljöproblem   måste   lyftas  in   i   den   övriga\r\nmänniskorättsdiskussionen  och  kan  inte  behandlas\r\nseparat.  Varje  gång  miljön  överexploateras leder\r\ndetta    till    kränkningar    av    de   mänskliga\r\nrättigheterna.  Tydliga  exempel på detta  är  bl.a.\r\noljeutvinning i länder som Chad och Nigeria, där den\r\nbefolkning vars landområde  tappas på olja för många\r\nmiljarder dollar sällan har tillgång  till  rinnande\r\nvatten,  elektricitet eller grundläggande hälsovård.\r\nEn tydligare  koppling  mellan  miljö  och mänskliga\r\nrättigheter  innebär att människan alltmer  sätts  i\r\ncentrum för miljöfrågorna.  För  att  uppnå  hållbar\r\nutveckling  är  det samtidigt viktigt att betona  de\r\nekonomiska, sociala  och  kulturella  rättigheterna.\r\nMiljöbiståndet bör innehålla en tydlig koppling till\r\nmänskliga rättigheter.\r\nJag   föreslår  att  riksdagen  tillkännager   för\r\nregeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.\r\nFörslaget   lämnas   med   anledning    av    motion\r\n2002/03:MJ428 (c) yrkande 53.\r\n\r\n2. FN:s miljöprogram UNEP (punkt 2) (mp)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:U335 yrkande 12.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEtt   av   de   viktigaste   resultaten   från  FN:s\r\nmiljökonferens  i  Stockholm 1972 blev bildandet  av\r\nFN:s miljöprogram UNEP.  I  dag  genomför  UNEP  ett\r\nomfattande  arbete, men har trots det bara status av\r\nprogram, och  inte  organ  inom FN-systemet. IAEA är\r\nexempelvis ett FN-organ, trots  att  det  har  en så\r\nudda   verksamhet   som   att   gynna   kärnkraftens\r\nutbredning.\r\n\r\nSverige  bör  verka för att UNEP uppgraderas  till\r\natt  bli en fullskalig  världsmiljöorganisation  med\r\nmandat  till  verklig  förändring.  Därigenom skulle\r\nmiljöfrågornas starkare ställning inom FN-strukturen\r\ntydligt markeras. Sverige bör i alla internationella\r\nforum  vara  pådrivande  för  att  tidigare  fattade\r\nbeslut på miljöområdet skall leda till  handling och\r\natt konflikter med miljömålen skall undvikas.\r\nJag   föreslår  att  riksdagen  tillkännager   för\r\nregeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.\r\nFörslaget   lämnas   med   anledning    av    motion\r\n2003/04:U335 (mp) yrkande 12.\r\n\r\n3. En internationell miljödomstol (punkt 3)\r\n(fp, kd, mp)\r\n\r\nav  Carl  B Hamilton (fp), Lotta N Hedström (mp),\r\nBirgitta Ohlsson (fp) och Rosita Runegrund (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen  motionerna  2003/04:U254  yrkande  6  och\r\n2003/04:U335 yrkandena 14 och 15.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet globala  samarbetet i miljöfrågor lider brist på\r\nstarka        institutioner.         Internationella\r\nmiljökonventioner   är   viktiga   men   det  saknas\r\nmöjligheter    att   kraftfullt   genomdriva   deras\r\nefterlevnad. Kontrollmekanismer  och bindande beslut\r\nbör därför kopplas till undertecknandet.  Genom  att\r\ninrätta  en  internationell  miljödomstol skulle det\r\ninternationella  ramverket  på miljöområdet  stärkas\r\noch ett fungerande sanktionssystem komma till stånd,\r\nnågot som i sin tur skulle främja  efterlevnaden  av\r\ninternationella miljökonventioner.\r\n\r\nVi   föreslår   att   riksdagen  tillkännager  för\r\nregeringen som sin mening  vad  som  ovan  framförs.\r\nFörslaget   lämnas   med   anledning  av  motionerna\r\n2003/04:U254 (kd) yrkande 6  och  2003/04:U335  (mp)\r\nyrkandena 14 och 15.\r\n\r\n4. Vissa frågor om finansiella institutioner\r\noch finansieringsfrågor (punkt 4) (c)\r\n\r\nav Agne Hansson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:U308 yrkandena  6, 8, 9 och\r\n16 och avslår motion 2003/04:U254 yrkande 19.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nStyrningen  och  öppenheten i fråga om Världsbankens\r\növergripande policy  bör  förbättras.  Av  denna bör\r\nframgå att alla projekt och program skall sträva mot\r\nen hållbar utveckling.\r\n\r\nSom  ett  led i uppföljningen av FN:s toppmöte  om\r\nhållbar   utveckling   i   Johannesburg   2002   bör\r\nVärldsbanken respektive Internationella valutafonden\r\n(IMF) göra  en översyn av sin policy för att se till\r\natt  den ligger  i  linje  med  Agenda  21  och  den\r\ngenomförandeplan  som  antogs vid världstoppmötet. I\r\npolicyn   för  Världsbanken   respektive   IMF   bör\r\nrättighetsperspektivet förstärkas och breddas så att\r\ndet  innefattar   inte   bara   politiska  fri-  och\r\nrättigheter utan också materiella rättigheter, såsom\r\nexempelvis   rätten  till  rent  dricksvatten.   Det\r\nsistnämnda bör  komma till tydligt uttryck i bankens\r\npolicy.\r\nVärldskommissionen  om dammar (World Commission on\r\nDams,   WCD)   hade  en  bred   sammansättning   med\r\nföreträdare för  bl.a. kraftindustri, regeringar och\r\nfolkrörelser.  Trots  att  Världsbanken  var  en  av\r\ninitiativtagarna  till  kommissionen  och  trots att\r\nfolkrörelser ställde sig bakom slutsatserna  i WCD:s\r\nrapport valde banken att inte acceptera slutsatserna\r\noch uttalade att man inte kände sig bunden av dessa.\r\nEn  ändring  av  denna  inställning måste komma till\r\nstånd och kommissionens slutsatser måste i framtiden\r\nutgöra norm för Världsbankens  krav på utlåning till\r\ndammprojekt.\r\nJag   föreslår  att  riksdagen  tillkännager   för\r\nregeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.\r\nFörslaget   lämnas   med   anledning    av    motion\r\n2003/04:U308 (c) yrkandena 6, 8, 9 och 16.\r\n\r\n5. Miljökonventioner och WTO-regler (punkt 6)\r\n(mp)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:N340 yrkande 12.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMiljöpartiet   instämmer   i   att   handels-    och\r\nmiljöreglerna  idealiskt  sett  bör  vara ömsesidigt\r\nstödjande. Utskottsmajoriteten blundar  dock för att\r\ndet   inte   förhåller   sig   så  i  dag,  eftersom\r\nhandelspolitiken  ofta har starkare  sanktionssystem\r\nän  miljöpolitiken och  eftersom  konflikter  avgörs\r\ninom  handelssystemet.  Därför är det för närvarande\r\nviktigt   att  i  förväg  tydligt   slå   fast   att\r\ninternationella miljöavtal har företräde.\r\n\r\nI  dagsläget  är  det  alltför  ofta  kommersiella\r\nintressen    och   handelsorganisationen   som   har\r\ntolkningsföreträde.    Kontroversen   mellan   TRIPS\r\npatentregler och konventionen  om biologisk mångfald\r\n(CBD) är kanske den mest kända.\r\nFöreslagna miljöåtgärder sägs  också  ofta  strida\r\nmot  handelsregler  och utgöra handelshinder och  EU\r\nhävdar  ofta  att  miljöåtgärder  skall  underordnas\r\nåtgärder som syftar  till ökad konkurrens. Ett antal\r\nWTO-avtal innehåller villkor som rör miljöfrågor.\r\nVid den fjärde ministerkonferensen  i Doha, Qatar,\r\ni  november  2001 beslutade WTO:s medlemsländer  att\r\ninleda  en  ny  bred   förhandlingsrunda,  den  s.k.\r\nutvecklingsdagordningen från Doha. I förhandlingarna\r\nskulle    också    klargöras    relationen    mellan\r\nhandelsåtgärder som vidtas på grundval av miljöavtal\r\noch WTO-regler, något som emellertid  inte  förts  i\r\nhamn.\r\nGenerellt  kan  sägas  att  om  det  inte finns en\r\nminimistandard     för     miljöskydd    kan    ökad\r\nhandelsliberalisering   leda   till    allt   större\r\nmiljöproblem.  Det  beror  dels  på att produktionen\r\nflyttas  till länder med sämre miljöskydd,  dels  på\r\natt  producenter   spelar   ut  olika  länder  eller\r\nregioner     mot     varandra,    dels    på     att\r\nmiljöskyddsåtgärder bekämpas med motiveringen att de\r\nminskar  konkurrenskraften.   En   lösning   är  att\r\nliberalisera  handeln  i  takt  med att miljöskyddet\r\nbyggs   ut.  En  annan  lösning  är  att   acceptera\r\nmiljöskyddsåtgärder  även om dessa kommer i konflikt\r\nmed handelsreglerna.\r\nJag  föreslår  att  riksdagen   tillkännager   för\r\nregeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.\r\nFörslaget   lämnas   med   anledning    av    motion\r\n2003/04:N340 (mp) yrkande 12.\r\n\r\n6. Vissa frågor om handel och miljö (punkt 7)\r\n(mp)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:N340 yrkandena 18 och 19.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMiljöpartiet  menar  att  det måste var möjligt  för\r\nutvecklingsländer  att vidta  de  skyddsåtgärder  de\r\nfinner nödvändiga i  handeln med utlandet, så att de\r\nkan garantera den inhemska  matproduktionen  och kan\r\nupprätthålla  sin  livsmedelssuveränitet  samt  sina\r\nmöjligheter  att uppfylla FN:s millenniemål. Små och\r\nresurssvaga jordbruk i de mindre utvecklade länderna\r\nmåste i WTO:s jordbruksavtal få ett bättre skydd för\r\nsina hemmamarknader.  Detta  skall åstadkommas genom\r\natt   u-länder   exempelvis  skall   kunna   undanta\r\nstapelgrödor,  som   är   viktiga   för   människors\r\nförsörjning,  från WTO-åtaganden om tullminskningar.\r\nWTO:s handelspolitik får inte bli ett hinder för att\r\nnå millenniemålen,  särskilt  inte  det  första  och\r\nviktigaste, att avskaffa hunger och fattigdom.\r\n\r\nJag   föreslår   att  riksdagen  tillkännager  för\r\nregeringen som sin mening  vad  som  ovan  framförs.\r\nFörslaget    lämnas    med   anledning   av   motion\r\n2003/04:N340 (mp) yrkandena 18 och 19.\r\n\r\n7. Privatisering av vatten m.m. (punkt 9) (v)\r\n\r\nav Sermin Özürküt (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen  motion  2003/04:U326  och  avslår  motion\r\n2003/04:U336 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nIMF och Världsbanken utövar påtryckningar på fattiga\r\nländer för att de skall  sälja  ut  sina  vattenverk\r\ntill multinationella bolag. Detta görs med  argument\r\nom  att fri konkurrens leder till ökad effektivitet.\r\nInför WTO-mötet i Cancún i september 2003 var frågan\r\nom avreglering  inom  ramen  för tjänsteavtalet GATS\r\naktuell, bl.a. beträffande privatisering  av vatten.\r\nEU  är  positivt  till  förslag  av  denna karaktär,\r\neventuellt  beroende  på  att  flera  av  de   stora\r\nvattenföretag  som  tar över distribution runt om  i\r\nvärlden är europeiska.\r\n\r\nTillgång till vatten  är  en  rättighet  som  alla\r\nmänniskor,  rika  som fattiga, har. Privatisering av\r\nvatten  leder  till att  de  sämst  ställda  drabbas\r\nhårdast. Regeringen  bör  därför  i  internationella\r\nsammanhang,  däribland i EU och WTO, verka  för  att\r\nvatten inte privatiseras.\r\nJag  föreslår   att   riksdagen  tillkännager  för\r\nregeringen som sin mening  vad  som  ovan  framförs.\r\nFörslaget    lämnas    med   anledning   av   motion\r\n2003/04:U326 (v).\r\n\r\n8. Privatisering av vatten m.m. (punkt 9) (mp)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:U336  yrkande  2 och avslår\r\nmotion 2003/04:U326.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI  enlighet  med Miljöpartiets motion vidhåller  jag\r\natt  tillgången  till  rent  vatten  skall  vara  en\r\nuttalad mänsklig rättighet och att Sverige bör verka\r\nför  att   detta   fastställs   i   FN,   samt   att\r\nvattendistribution  och dricksvatten inte skall vara\r\nföremål för privatiseringar.\r\n\r\nUtskottstexten innehåller glidande skrivningar som\r\nGATS-avtalet.  En  fungerande  vattenförsörjning  är\r\nbland en regerings främsta  skyldigheter,  bl.a. för\r\natt  förhindra  kolerautbrott  och  andra sjukdomar.\r\nAnsvaret  är  politiskt  och  skall  kunna  utkrävas\r\npolitiskt. Privatisering av vattenförsörjningen  gör\r\ndetta   ansvar   mindre   tydligt.   Det   krävs  en\r\nutomordentligt  kompetent och hederlig administrativ\r\nstruktur för att tvinga ett privat företag att förse\r\nde fattiga, dvs.  hushåll med låg betalningsförmåga,\r\nmed bra vattenförsörjning.  Dessa  krav lever få upp\r\ntill ens i rika länder och än mer sällan  i  fattiga\r\nländer. Prissättning bör dessutom alltid ske utifrån\r\nden  fattigaste  konsumentgruppens betalningsförmåga\r\noch inte utifrån någon kostnadstäckningsprincip.\r\nStatligt och kommunalt  ägande är inget hinder för\r\nprivata  aktörer. De kommunala  vattenföretagen  har\r\ngivetvis full  frihet att köpa den utrustning och de\r\nkonsulttjänster de vill.\r\nJag ställer mig också frågande till påståendet att\r\nkritik  mot WTO-systemet  skulle  leda  till  fler\r\nprivata monopol.  Det som leder till privata monopol\r\när privatisering.\r\nÄven   om   materiella   rättigheter,   exempelvis\r\ntillgång till rent  dricksvatten,  vid  en  godartad\r\ntolkning som utskottsmajoriteten framför, kan  sägas\r\nvara  innefattade  i  Världsbankens  policy, behöver\r\näven konkreta projekt utgå ifrån ett sådant synsätt.\r\nDärför bör utskottet klart uttala som sin mening att\r\ntillgång  till  rent  dricksvatten  skall   vara  en\r\ngrundläggande rättighet.\r\nUtskottets  resonemang  om  att  GATS-avtalet inte\r\nhandlar   om   vatten   utan   om  driften  av   den\r\ninfrastruktur som är nödvändig för  att  distribuera\r\nvatten  är  en  spetsfundighet  som fungerar som  en\r\ndimridå.  Det  är  klart  att  en  privatisering  av\r\ndistributionssystemet  för  vanliga konsumenter  får\r\nsamma  verkan  som  privatisering   av  vattnet  som\r\nsådant.\r\nJag   föreslår  att  riksdagen  tillkännager   för\r\nregeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.\r\nFörslaget   lämnas   med   anledning    av    motion\r\n2003/04:U336 (mp) yrkande 2.\r\n\r\n9. Klimat och energi (punkt 11) (kd)\r\n\r\nav Rosita Runegrund (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 11\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen. Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:U254  yrkande 12 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:U239 yrkande  1  och 2003/04:U266\r\nyrkandena 1 och 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet  är hög tid att sunda och samordnade  strategier\r\nför   energiförsörjningen    utvecklas   för   såväl\r\nvästvärlden som för fattiga länder.  Användandet  av\r\nförnybara  källor  är en viktig utgångspunkt för den\r\nhållbara utvecklingen och minskade koldioxidutsläpp.\r\nEnergin måste göras  tillgänglig  för  alla, även de\r\nsom  bor  på  landsbygden. Det är välkommet  att  EU\r\nerkänt  energiförsörjningens   stora   betydelse   i\r\nfattigdomsbekämpningen   och   bl.a.   inrättat  ett\r\npartnerskap   mellan   unionen,  energiföretag   och\r\nutvecklingsländer.  Initiativet  riskerar  dock  att\r\nblir bara vackra ord  utan  innehåll  eftersom  inga\r\nmedel  avsatts  för  ändamålet. Det är angeläget att\r\nråda  bot  på detta problem  genom  att  inrätta  en\r\nenergifond  som   skall  användas  till  att  stärka\r\nutvecklingsländernas  kapacitet  att föra en hållbar\r\nenergipolitik    bl.a.    genom   investeringar    i\r\nmiljöanpassad energiteknik.\r\n\r\n\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad som ovan\r\nframförs. Förslaget lämnas med anledning av\r\nmotion 2003/04:U254 (kd) yrkande 12.\r\n\r\n\r\n10. Skog och miljö, katastrofer (punkt 12) (c)\r\n\r\nav Agne Hansson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  12\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs  i  reservationen.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen  motionerna  2002/03:U313  yrkande  18 och\r\n2003/04:U308   yrkande   15  och  avslår  motionerna\r\n2002/03:U201 yrkandena 46 och 2003/04:U345.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMot  bakgrund  av  den  omfattande  avskogningen  på\r\nmellan 15 och 17 miljoner  hektar per år under 1990-\r\ntalet antog Världsbanken 2002  en  ny  skogsstrategi\r\noch  operationell  policy. Strategin innefattar  tre\r\nintegrerade   mål:   ianspråktagande    av   skogens\r\npotential  för  att minska fattigdom, inlemmande  av\r\nskogarna i en hållbar ekonomisk utveckling och skydd\r\nav globala skogliga värden.\r\n\r\nAlla investeringar som stöds av Världsbanken måste\r\nstå  i  överensstämmelse   med   den   operationella\r\nskogspolicyn liksom med den operationella policy som\r\nslagits fast på andra områden i bankens  verksamhet,\r\nexempelvis    när   det   gäller   miljöhänsyn   och\r\nurbefolkningar  (Sustaining  Forests.  A  World Bank\r\nStrategy.    Forest    Strategy    Booklet    2003).\r\nSkogspolicyn  redovisar tydligt vilken typ av skogar\r\nsom får respektive  inte  får avverkas med stöd från\r\nVärldsbanken. Det finns en  inspektionsfunktion  hos\r\nbanken  som har till uppgift att tillse att reglerna\r\nefterlevs.\r\nDen nya  skogsstrategin  och miljöpolicyn i banken\r\ninnebär   tyvärr   att  tidigare   tuffa   miljökrav\r\nförsvunnit  inte  minst   därför  att  den  tidigare\r\nstrategin hindrade stora aktörer  att göra betydande\r\nvinster t.ex. på skogsavverkning. Den  nuvarande nya\r\nskogsstrategin    öppnar    för   att   Världsbanken\r\nfinansiellt stöder storskalig  skogsavverkning  runt\r\nom  i  världen.  Detta  är inte rimligt. Miljövärden\r\nmåste     stå     över    kortsiktiga     ekonomiska\r\nexploateringsintressen.  En översyn av Världsbankens\r\nskogspolicy måste därför göras i syfte att skogar av\r\nstor  ekologisk betydelse och  skogsbestånd  som  är\r\nnödvändiga    för    att    motverka   erosion   och\r\nökenutbredning    inte    tillåts    avverkas    med\r\nVärldsbankens  stöd.  Sverige  bör  verka   för  att\r\nVärldsbankens   skogspolicy   ändras   så   att  den\r\ninnefattar en skärpt miljöpolicy.\r\n\r\nEtt av åtagandena i FN:s millenniedeklaration  avser\r\nintensifierat   samarbete  för  att  minska  antalet\r\nnaturkatastrofer  och  verkningarna  av  dessa  samt\r\nkatastrofer som orsakats av mänskliga aktiviteter.\r\n\r\nI flera FN-rapporter visas att många människor som\r\nomkom  i  naturkatastrofer mellan 1980 och 2000 hade\r\nkunnat räddas  om förberedelserna hade varit bättre.\r\nFörstörelsen kan  reduceras  kraftigt  om regeringar\r\nvidtar  rätt åtgärder för att minska riskerna  innan\r\nkatastrofen  inträffar  i  stället  för  att försöka\r\nmildra  effekterna  i  efterhand.  Framför  allt   i\r\nutvecklingsländer  skulle enligt rapporterna en stor\r\ndel av förstörelsen  och  dödsfallen  kunna undvikas\r\ngenom   bättre  planering  och  en  mer  systematisk\r\nriskanalys.\r\nI  UNDP-rapporten   Reducing   Disaster   Risk:  a\r\nChallenge  for  Development  rekommenderas att bästa\r\ntillgängliga  statistik och riskanalys  används  för\r\nbättre förberedelser för att möta en naturkatastrof.\r\nI politiska processer  bör  man  beakta  risken  för\r\nkatastrofer och planera för detta. Vidare bör analys\r\nav     risken     för     katastrofer     ingå     i\r\nutvecklingsplaneringen, särskilt när det är fråga om\r\nåteruppbyggnadsfasen efter katastrofer.\r\nDet  är  de  fattigaste  människorna  som  är mest\r\nsårbara  och  som  drabbas  hårdast  i  samband  med\r\nnaturkatastrofer.  Naturkatastrofer  uppstår  när de\r\nsociala   och   ekonomiska  effekterna  av  naturens\r\nhärjningar går utöver  vad  det lokala samhället har\r\nförmåga  att  hantera.  Därav  följer   att  det  är\r\nnödvändigt  för  analysen  av  naturkatastrofer  att\r\nskilja   mellan  följderna  av  meteorologiska   och\r\ngeologiska  fenomen  och  de  sociala och ekonomiska\r\neffekterna  av  dessa fenomen. Kvaliteten  på  denna\r\nanalys är i sin tur avgörande för utformningen av en\r\neventuell insatsplanering.\r\nAkuta  biståndsinsatser   bör   planeras   med  en\r\nlångsiktig vision redan i insatsens inledningsskede.\r\nDet  innebär  bl.a. att detaljerad information måste\r\ninförskaffas av  målgruppen  för att man skall kunna\r\ndels hantera både omedelbara och  långsiktiga behov,\r\ndels  på bästa sätt ta till vara de  drabbades  egna\r\nkunskaper, resurser och möjligheter att återuppbygga\r\nsina  samhällen.   Svensk  insatsplanering  för  att\r\nmotverka följderna av  naturkatastrofer  bör  ha ett\r\nhelhetsperspektiv   som   är   betydligt  vidare  än\r\nkatastrofen och dess omedelbara  effekter.  I  detta\r\nhelhetsperspektiv  bör  ingå  bl.a. institutionella,\r\npolitiska, ekonomiska och ekologiska faktorer.\r\nNär det gäller frågan om tidig  varning  kan sådan\r\nses  som  en  avgörande  förutsättning  för  att man\r\nverksamt   skall  kunna  lindra  skadeverkningar  av\r\nnaturkatastrofer.  Om  arbetssätt  och  resurser  är\r\ntillräckligt  goda är det möjligt att förvarna inför\r\nexempelvis en översvämning eller en cyklon. Detta, i\r\nsin tur, gör att  beredskapsinsatser  kan  sättas in\r\nsnabbare  så  att  åtminstone  mänskliga skador  kan\r\nundvikas.\r\nDet internationella humanitära samfundet har under\r\nde senaste åren fortsatt förbättra  sitt  arbete för\r\ntidig    varning.    FN,    med   sin   övergripande\r\nledningsuppgift  för samordning  av  internationella\r\ninsatser,  har utvecklat  särskilda  varningsrutiner\r\ninom sitt kontor för humanitär samordning, OCHA. Med\r\nstöd  i dessa  kan  OCHA  ge  snabb  information  om\r\nstundande   katastrofer,   riktad  information  till\r\nräddningstjänster     och    andra     insatsberedda\r\ninstitutioner  och  även   lämna   information  till\r\nallmänheten.   Den  internationella  rödakors-   och\r\nrödahalvmånefederationen  (IFRC),  som  är  en av de\r\nstörsta      internationella      aktörerna     inom\r\nnaturkatastrofhantering, har också utvecklat rutiner\r\nför förvarning.\r\nDet    är    angeläget   att   förvarningssystemen\r\nförbättras ytterligare,  vilket  såväl  Sverige  och\r\nsvenska  myndigheter som FN och IFRC m.fl. bör verka\r\nför. Sida  bör  också stödja varningssystem i länder\r\nsom är särskilt sårbara vid naturkatastrofer.\r\nDet är viktigt att fortsätta arbetet med att rikta\r\nökad      internationell      uppmärksamhet      mot\r\nnaturkatastrofer  och möjligheterna att i ett tidigt\r\nskede motverka dessa.\r\nJag  föreslår  att   riksdagen   tillkännager  för\r\nregeringen  som  sin  mening vad som ovan  framförs.\r\nFörslaget   lämnas  med  anledning   av   motionerna\r\n2002/03:U313  (c)  yrkande  18  och 2003/04:U308 (c)\r\nyrkande 15.\r\n\r\n11. Vissa miljöfrågor i Sveriges närområde\r\n(punkt 15) (m)\r\n\r\nav Göran Lindblad (m), Ewa Björling  (m) och Nils\r\nOskar Nilsson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:U237 yrkande  12 och avslår\r\nmotionerna  2002/03:U291,  2002/03:MJ428 yrkande  44\r\noch 2003/04:MJ400 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nInfrastrukturen på energiområdet  behöver byggas ut.\r\nEn  viktig  åtgärd  är  att  upprätta  en   gemensam\r\nelmarknad  kring  Östersjön  genom att elnäten binds\r\nsamman. Genom projektet Baltic Ring kan miljöskadlig\r\nelproduktion ersättas med renare  el  och elsystemet\r\noptimeras. EU bör medverka i åtgärder för  att  höja\r\nsäkerheten  i  omoderna  kärnkraftverk  under  deras\r\nåterstående  drifttid  liksom  i  åtgärder  för  att\r\nställa om energisystem i Central- och Östeuropa.\r\n\r\nDe  tekniskt  och  ekonomiskt  avancerade länderna\r\ninom  EU  bör  i  första  hand  utnyttja  avancerade\r\nkraftsystem. I rådande läge borde  det  därför  vara\r\nrimligt   att   i-världen   hårdare   fokuserade  på\r\nkärnkraft  och  andra  alternativa energikällor  som\r\nkräver tekniskt avancerade  lösningar. Användning av\r\nbefintlig effektiv energiteknik  bör  stimuleras och\r\nutveckling   och   introduktion  främjas  av   olika\r\nenergislag  där  även  olika  former  av  kärnteknik\r\ningår.\r\nVi  föreslår  att   riksdagen   tillkännager   för\r\nregeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.\r\nFörslaget   lämnas   med   anledning    av    motion\r\n2002/03:U237 (m) yrkande 12.\r\n\r\n12. Vissa miljöfrågor i Sveriges närområde\r\n(punkt 15) (c)\r\n\r\nav Agne Hansson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 15\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen. Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 44 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:U237 yrkande 12, 2002/03:U291 och\r\n2003/04:MJ400 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet enda sättet att lösa  ett  problem  som beror på\r\natt  en  gemensam resurs överutnyttjas är samarbete.\r\nSverige bör  medverka till att en nordisk miljöunion\r\nskapas för att  de  nordiska länderna skall kunna gå\r\nföre  resten  av  EU  på  miljöområdet.  Ett  utökat\r\nsamarbete  mellan  de baltiska  staterna,  Ryssland,\r\nPolen, Tyskland och länderna i en nordisk miljöunion\r\nkan vara mycket fruktbart  när det gäller Östersjöns\r\nmiljö.   Sverige  måste  vara  drivande   och   visa\r\nledarskap   när  det  gäller  Östersjöns  miljö.  De\r\nbaltiska staternas  och Polens förestående inträde i\r\nEU  måste användas konstruktivt  för  att  förbättra\r\nsituationen i Östersjön. När åtta av nio länder, som\r\nhar kust  mot Östersjön, ingår i EU är möjligheterna\r\natt sätta press bakom gemensamma åtaganden bättre än\r\nom Östersjösamarbetet bara är mellanstatligt. Därför\r\nbör Sverige inom EU ta initiativ till en heltäckande\r\nforsknings-  och  aktionsplan  för Östersjöns miljö.\r\nArbetet  inom  HELCOM  och  de överenskommelser  som\r\nredan  finns inom Östersjösamarbetet  kan  utvecklas\r\ninom ett sådant EU-program.\r\n\r\nSamtliga  medlemsstater måste förmås att följa den\r\nGMO-lagstiftning  som  finns inom EU. Lagstiftningen\r\nomfattar även gränsöverskridande  transporter av GMO\r\ntill  andra  länder. Ett kommande miljöskadedirektiv\r\nmåste innefatta  även GMO. EU måste också förmås att\r\nverka för ett högt  säkerhetstänkande kring GMO inom\r\nramen  för  Cartagenaprotokollet   (protokollet   om\r\nbiosäkerhet   under   FN-konventionen  om  biologisk\r\nmångfald).\r\nSverige måste tillse  att  man  inom ramen för det\r\netablerade  EU-samarbetet  kring  GMO   noga  följer\r\nutvecklingen på området och uppmärksammar behovet av\r\nreviderad eller ytterligare reglering.\r\nNär det gäller Östersjöområdet bör Sverige  aktivt\r\nmedverka  i  det sedan början av 1990-talet bedrivna\r\nmultilaterala   samarbetet   mellan  regeringarna  i\r\nområdet  inom  Östersjöstaternas   råd.   En  viktig\r\nkomponent    i   detta   samarbete   avser   hållbar\r\nutveckling.  Inom   ramen   för  samarbetet  har  en\r\nregional  Agenda  21  för Östersjöregionen  antagits\r\nunder   benämningen   Baltic    21.   Det   pågående\r\ngenomförandet av Baltic 21 innefattar åtta sektorer,\r\ndäribland  jordbruk,  fiske och skog.  I  samarbetet\r\nfastställs gemensamma mätmetoder,  konkreta  projekt\r\ngenomförs  och  avrapporteringar  om  tillståndet  i\r\nÖstersjöregionen  läggs kontinuerligt fram.  Det  är\r\nviktigt att utvecklingen  på  GMO-området noga följs\r\noch  att  frågor  om  revidering  eller  ytterligare\r\nreglering   kring   GMO   tas   upp   också  i   det\r\nsammanhanget.\r\nJag   föreslår  att  riksdagen  tillkännager   för\r\nregeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.\r\nFörslaget   lämnas   med   anledning    av    motion\r\n2002/03:MJ428 (c) yrkande 44.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\nUtskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett\r\nföljande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom\r\nparentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i respektive yttrande.\r\n\r\n1. Mål och inriktning beträffande\r\ninternationella miljöfrågor, punkt 1 (kd)\r\n\r\nRosita Runegrund (kd) anför:\r\n\r\nKristdemokraterna vill verka  för att Sverige och EU\r\nmer  uttryckligen  än  hittills  skall  våga  ställa\r\nfrågan   om   dagens  ekonomiska  system   verkligen\r\ninnehåller de instrument  och drivkrafter som behövs\r\nför  att säkra ett ekologiskt  hållbart  system  för\r\nframtiden.  Det  handlar  om  vilken  kapacitet  och\r\nkompetens vi vill att våra samhällen skall bidra med\r\natt  bygga  upp.  Därför  det  är  allas  ansvar att\r\nåstadkomma  en  mer  hållbar utveckling under  2000-\r\ntalet. De internationella  miljökonventionerna måste\r\nsjälvfallet  följas  upp och genomföras  i  världens\r\nalla hörn, speciellt i  västvärlden.  Men det räcker\r\ninte.\r\n\r\nVi vill verka för att Sverige och EU  tar verkliga\r\ninitiativ   till   ett   förstärkt   internationellt\r\nmiljösamarbete som också tar hänsyn till de fattigas\r\nakuta problem. För att detta arbete skall  kunna bli\r\neffektivt  och leda till reella förbättringar  krävs\r\ndet  tydliga   prioriteringar   och   uppsatta  mål.\r\nKristdemokraterna vill därför formulera följande fem\r\növergripande  mål  för ett effektivt internationellt\r\nsamarbete på miljöområdet.\r\n\r\n1) Skydd av de naturresurser  som  ligger till grund\r\nför ekonomisk utveckling.\r\n\r\nKristdemokraterna   ser   en   effektivisering    av\r\nmaterial-  och  energihanteringen  i  Sverige  och i\r\növriga  västvärlden  som  nödvändig. Vi måste bevisa\r\natt  det  går att bryta sambandet  mellan  ekonomisk\r\ntillväxt och ökad miljöbelastning.\r\n\r\n2)    Ökad   integration    av    miljöaspekter    i\r\nfattigdomsbekämpningen.\r\n\r\nFörståelsen  för  kopplingen  mellan  fattigdom  och\r\nmiljöförstöring   måste   bli  bättre.  Att  fattiga\r\nmänniskor  är  mer sårbara för  miljöförstöring  och\r\nolika typer av föroreningar  är  klart.  Det  gäller\r\nsåväl globalt som regionalt och beror på att fattiga\r\nmänniskor  ofta lever direkt av naturresurser och  i\r\nnära samspel med miljön. Miljöproblem utgör dessutom\r\nett hinder mot  att  minska fattigdomen. De fattigas\r\nvillkor  försämras  av  miljöproblem  och  ofta  har\r\nfattiga  människor  mycket   små   möjligheter   att\r\nmotverka miljöförstöringens negativa effekter.\r\n\r\n3) Främjande av en hållbar globalisering.\r\n\r\nKristdemokraterna   vill  aktivt  motverka  att  den\r\ninternationella   handeln    går    på   tvärs   mot\r\nambitionerna inom miljöområdet.\r\n\r\n4)  Främjande  av  god  förvaltningssed  och  större\r\nengagemang.\r\n\r\nKristdemokraterna   vill   verka   för   ett  större\r\nengagemang   för   miljöfrågor  och  för  en  allmän\r\nförstärkning   av   miljöinstitutionerna       både\r\ninternationellt och nationellt.\r\n\r\n5)   Konkret   genomförande   på   global   nivå  av\r\ninternationella miljökonventioner.\r\n\r\nVi  vill verka för att konkreta planer tas fram  för\r\ngenomförandet  av internationella miljökonventioner.\r\nInom EU finns det  bra exempel på hur man lyckats nå\r\nrelativt långt i arbetet med att utveckla strategier\r\nför hållbar utveckling,  t.ex.  integreringen av den\r\ns.k. Cardiffprocessen, kemikaliestrategin, den inte-\r\ngrerade       produktpolitiken,      det      sjätte\r\nmiljöhandlingsprogrammet         och         klimat-\r\nhandlingsprogrammet,  även  om  det dock fortfarande\r\nfinns stora brister i genomförandet inom unionen.\r\n\r\n\r\n2. Vissa frågor om finansiella institutioner\r\noch finansierings-frågor, punkt 4 (mp)\r\n\r\nLotta N Hedström (mp) anför:\r\n\r\nEtt  av  de  stora problemen inför FN:s  toppmöte  i\r\nJohannesburg  var   att   i-länderna  inte  uppfyllt\r\nåtagandena från toppmötet 1992 i Rio om överföringar\r\nav resurser och tekniskt kunnande  till  u-länderna.\r\nEtt annat problem är att så mycket av det  stöd  som\r\nändå   överförts  kanaliserats  genom  multilaterala\r\norgan som Världsbanken, Internationella valutafonden\r\n(IMF) och regionala banker som ADB, IDB och EBRD.\r\n\r\nUtskottets majoritet har en glättad beskrivning av\r\nVärldsbankens  och andra internationella finansiella\r\ninstitutioners verksamhet.  Den får det att låta som\r\nom  dessa  är  fullfjädrade  miljöorganisationer.  I\r\nstället styrs banken och liknande  institutioner  av\r\nen  förlegad utvecklingssyn som resulterar i mängder\r\nav   projekt   som   snedvrider   utvecklingen   mot\r\nhållbarhet.\r\nNär    det    gäller   Världsbankens   miljöpolicy\r\ndokumenterade  Svenska  Naturskyddsföreningen  redan\r\nför tio år sedan i en bok hur företrädare för banken\r\ngång på gång, med  några  års mellanrum, medgett att\r\nden tidigare politiken varit  fel,  men  bedyrat att\r\nman den här gången lärt sig läxan och blivit bra.\r\nParallellt  har också författare som Susan  George\r\noch  bankens  förre   chefsekonom   Joseph  Stiglitz\r\npåpekat     att    problemen    hos    banken    och\r\nsysterorganisationen   Internationella  valutafonden\r\nvarit   mer   djupgående   och    strukturella    än\r\ninstitutionernas  företrädare  velat  medge. Man har\r\nutgått  från  en  förlegad  utvecklingssyn  som  man\r\ntillämpat med en övertro på den  egna förmågan, utan\r\nhänsyn till de sociala, ekologiska  eller  politiska\r\nförutsättningar som gällt i mottagarländerna.\r\nBidragande  till problemen är att mottagarländerna\r\noftast inte haft  alternativ  samt  att Världsbanken\r\ninte är någon bank, i betydelsen att  den  inte  har\r\nnågot   ekonomiskt   incitament  att  satsa  på  väl\r\ngenomtänkta projekt eftersom den alltid får tillbaka\r\nsina pengar.\r\nDen svenska regeringen har alltför länge fokuserat\r\nsina resurser på att påverka bankerna på policynivå.\r\nGång på gång har dock  erfarenheterna  visat att den\r\npolicy  som  kommer till uttryck i konkreta  projekt\r\navviker från vad som beslutats på policynivå. Därför\r\nbör riksdagen  inte  nöja  sig  med  att  regeringen\r\nredovisar  de  svenska  prioriteringarna  vad  avser\r\nVärldsbanken,      IMF      och     de     regionala\r\nutvecklingsbankerna. Regeringen  bör också, i likhet\r\nmed  vad  Miljöpartiet  föreslagit,  redovisa  t.ex.\r\nvilken  andel  av utlåningen till energiprojekt  som\r\ngått till projekt  baserade  på förnybara källor och\r\nvilken   andel   som  gått  till  fossila   projekt.\r\nRegeringen  bör också  redovisa  i  fråga  om  vilka\r\nprojekt man haft  en  från  bankens beslut avvikande\r\nuppfattning.\r\nDet  finns  mot  denna  bakgrund   anledning   att\r\nförhålla   sig   skeptisk   mot   också  de  senaste\r\nutfästelserna om att man nu lärt sig av sina misstag\r\noch skall ändra kurs. När det kommer  till kritan är\r\ndet  inte  bankens (eller IMF:s) policy som  är  det\r\ncentrala, utan  deras konkreta projekt och utlåning.\r\nÄven på policynivå finns klara brister.\r\n\r\nI fråga om WCD, Världskommissionen  om dammar (World\r\nCommission    on    Dams),    kommer   Världsbankens\r\nunderliggande prioriteringar och utvecklingssyn till\r\nuttryck i dess behandling av kommissionens  rapport.\r\nMiljöpartiet anser att det bör slås fast att bankens\r\nutlåning   till   dammprojekt  skall  utgå  från  de\r\nslutsatser som antogs av denna oberoende kommission,\r\nvilken    hade    en   bred    sammansättning    med\r\nrepresentanter       från       miljöorganisationer,\r\nurbefolkningar och industri  samt  akademiker. WCD:s\r\nverksamhet  föregicks av en omfattande  och  ihärdig\r\nkritik mot stora dammar, vilka ekonomiskt stöddes av\r\nVärldsbanken,  en  kritik  som  banken  (och för den\r\ndelen    också   den   svenska   regeringen)   länge\r\nnonchalerade eller avfärdade.\r\n\r\nMiljöpartiet   anser  därför  att  regeringen  har\r\nsatsat fel när man  alltför  hårt betonat revidering\r\nav bankens policydokument.\r\nÄven Världsbankens utlåning  till  gruv-, gas- och\r\noljeindustrin    blev   föremål   för   en   kritisk\r\nutvärdering,  Extractive   Industries   Review,  men\r\nrekommendationerna  avseende  befolkningsskydd   och\r\nminskade  koldioxidutsläpp  har  inte  efterföljts i\r\nvidare utlåning.\r\n\r\nMiljöpartiet anser visserligen att det är  på  tiden\r\natt  regeringen  förbättrar  sin  rapportering  till\r\nriksdagen      och   att   riksdagen   ägnar   ökad\r\nuppmärksamhet  åt  Världsbanken  och IMF och svenska\r\nregeringsföreträdares agerande där   men det räcker\r\ninte  med  att allmänt beskriva sina prioriteringar.\r\nRapporteringen  måste  bli  mycket  mer  preciserad.\r\nMiljöpartiet  har  gett exempel på detta: regeringen\r\nbör i sina rapporter  till  riksdagen  tydligt  ange\r\nt.ex.  hur stor andel av Världsbankens utlåning till\r\nenergisektorn  som  går  till  fossila projekt, till\r\nstora  dammbyggen  och  till förnybar  elproduktion.\r\nRegeringen bör också ange vilka godkända projekt den\r\nhaft  en  avvikande  uppfattning  om  under  senaste\r\nperioden. Motsvarande  öppenhet om Sveriges agerande\r\nbör   gälla   på  ytterligare   områden,   däribland\r\nbeträffande  IMF   och  de  regionala  bankerna  som\r\nexempelvis   EBRD,   ADB    och    EIB.   Förbättrad\r\nrapportering från regeringens sida och ökad öppenhet\r\ni  projektredovisningen  kan  leda  till   angelägna\r\nförbättringar för både miljö och människor.\r\n\r\n\r\n3. Vissa frågor om handel med\r\njordbruksprodukter, punkt 8 (mp)\r\n\r\nLotta N Hedström (mp) anför:\r\nMiljöpartiet   menar,   till   skillnad  från  vad\r\nutskottet hävdar, att det inte är  meningsfullt  att\r\nåteruppta  de  havererade  ministerrådsmötena  i WTO\r\nfrån hösten 2003 på basis av det utkast som förelåg\r\ni  Cancún.  Inte heller är vi övertygade om att det\r\när utvecklingsländerna  som  förlorar  mest på att\r\ninga   förhandlingar   äger  rum.  Om  inte  takten,\r\nomfattningen   och   möjligheterna    till    reellt\r\ninflytande   för  de  fattigaste  länderna  radikalt\r\nrevideras till  en  ny  WTO-runda, är det tvärtom så\r\natt de fattiga tjänar mer  på  att  skapa bilaterala\r\navtal. Det var ju just på grund av dessa brister som\r\nförhandlingarna bröt samman.\r\n\r\nBilaga\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2002/03\r\n\r\n2002/03:U201 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen    anförs    om    att\r\nnaturkatastrofer - dvs. effekterna av naturfenomen\r\n- beror på mänskligt beteende.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\nfattigdomsbekämpningen   är  det  bästa  generella\r\nmedlet för att undvika naturkatastrofer.\r\n\r\n5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om en strategi för\r\natt undvika katastrofer.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att katastrofhjälp\r\nbör  förberedas  i  förväg  i områden som ofta och\r\nåterkommande utsätts för naturkatastrofer.\r\n\r\n2002/03:U217 av Annelie Enochson (kd):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  Turkiet\r\nuppmanas att stoppa dammbygget i Ilisu.\r\n\r\n2002/03:U237 av Göran Lennmarker m.fl. (m):\r\n\r\n12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  insatser  på\r\nenergiområdet inom öststödet.\r\n\r\n2002/03:U239 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  bistånd  från\r\nSverige  och  EU  i  betydligt  högre  grad  måste\r\nanvända  sig  av hållbara teknologier, i synnerhet\r\nenergisystem.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att EU:s sjätte\r\nramprogram   för  forskning,   inom   huvudområdet\r\nhållbar utveckling,  bör avdela betydande resurser\r\ntill    tvärvetenskaplig    och    probleminriktad\r\nforskning   om   sambanden  mellan  fattigdom  och\r\nmiljöförstöring.\r\n\r\n2002/03:U283 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  EU  bör\r\nfortsätta  att  stödja  de multilaterala processer\r\nsom  finns  och  hårdare  driva   frågan   om  att\r\ninstitutionalisera vattensamarbetet.\r\n\r\n2002/03:U284 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n25.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att biståndet i\r\nhögre utsträckning bör inriktas på en  miljövänlig\r\ntillväxt i utvecklingsländerna.\r\n\r\n2002/03:U291 av Lennart Klockare m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i  motionen  anförs  om  miljösituationen   på\r\nKolahalvön.\r\n\r\n2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n18. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs  om  utvecklandet\r\nav  bättre early warning system för förebyggande\r\nav katastrofer.\r\n\r\n2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n44. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om att  utveckla\r\ngemensamma  övervaknings-  och rapporteringssystem\r\nför   gentekniken   i  de  ekosystem   som   omger\r\nÖstersjön.\r\n\r\n53. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att miljöbiståndet\r\nbör  innehålla  en  tydlig koppling till mänskliga\r\nrättigheter.\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2003/04\r\n\r\n\r\n2003/04:U242 av Annelie Enochson (kd):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  Turkiet\r\nuppmanas att stoppa dammbygget i Ilisu.\r\n\r\n2003/04:U254 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  Sverige\r\nytterligare   måste  driva  på  för  ett  starkare\r\nglobalt samarbete  kring hållbarhetsfrågorna, både\r\ninom  landet  och på europeisk  nivå,  där  hänsyn\r\nockså skall tas  till de fattiga ländernas villkor\r\noch akuta problem.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör\r\nvara pådrivande för  en fortsatt utveckling av den\r\ngränsöverskridande,              tvärvetenskapliga\r\nmiljöforskningen   inom   området   för    hållbar\r\nutveckling på Europanivå.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige och EU\r\nbör uppmuntra forskningssatsningar på hur hållbara\r\nenergisystem  och  mer effektivt och  miljömässigt\r\njordbruk kan utvecklas i fattiga länder.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att verka för en\r\nglobal integrering  av  EU:s  strategi för hållbar\r\nutveckling   och  klimathandlingsprogrammet,   med\r\nbetoning på en förankring i den fattiga världen.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör\r\nverka  för  inrättandet   av   en   internationell\r\nmiljödomstol samt verka för att denna  placeras  i\r\nSverige.\r\n\r\n12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs  om  att  skapa  en\r\nenergifond  som   bör   användas  för  att  stärka\r\nutvecklingsländernas kapacitet att föra en hållbar\r\nenergipolitik.\r\n\r\n13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om att skydda de\r\nnaturresurser  som  ligger  till  grund   för   en\r\nekonomisk utveckling.\r\n\r\n14.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs   om   att   öka\r\nintegrationen       av       miljöaspekter       i\r\nfattigdomsbekämpningen.\r\n\r\n15.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs  om  att  främja  en\r\nekologiskt hållbar globalisering.\r\n\r\n16. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att  Sverige  bör\r\narbeta   för    en    global   konkretisering   av\r\ngenomförandet      av      de      internationella\r\nmiljökonventionerna, så som håller på att ske inom\r\nEU (integreringen av hållbar utveckling i samtliga\r\npolitikområden,      kemikaliestrategin,       den\r\nintegrerade  produktpolitiken  (IPP),  det  sjätte\r\nmiljöhandlingsprogrammet,\r\nklimatförändringsstrategin m.m.).\r\n\r\n17.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  att  Sverige bör\r\nverka   för   att   våra   goda   erfarenheter  av\r\nmiljöhänsyn  inom biståndspolitiken  inkluderas  i\r\nEU-biståndet  och   att  större  hänsyn  tas  till\r\nmiljöaspekter i samtliga biståndsprojekt.\r\n\r\n19. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att Sverige  bör\r\nvara    pådrivande     i    att    utveckla    nya\r\nfinansieringsmekanismer  för globala miljöinsatser\r\ni  enlighet  med  de  idéer  som  presenterades  i\r\nsamband   med  FN-konferensen  Finansiering   för\r\nutveckling 2002.\r\n\r\n2003/04:U261 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om att uppmuntra\r\nsamarbete   kring   vattenfrågan  inom  Afrikanska\r\nunionen (AU).\r\n\r\n2003/04:U266 av Lena Ek och Åsa Torstensson (c):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om  svenska\r\nansträngningar  för  att  få Ryssland och USA  att\r\ndelta    i    arbetet    med    genomförande    av\r\nKyotoprotokollet.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  hur  svenskt\r\nmiljöbistånd kan  bidra till en hållbar utveckling\r\ngenom  att  Sverige  deltar   i  Kyotoprotokollets\r\nmekanism för en ren utveckling.\r\n\r\n2003/04:U308 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att det bör finnas\r\nen övergripande policy för att projekt och program\r\nskall sträva mot hållbar utveckling.\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att Världsbanken\r\noch IMF borde  göra  en  översyn av sin policy för\r\natt se att den ligger i linje  med  Agenda  21 och\r\nJohannesburg plan of implementation.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  Världsbankens\r\npolicy måste vara att säkra människors  rätt  till\r\nrent dricksvatten.\r\n\r\n15.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs  om  en  översyn  av\r\nVärldsbankens skogspolicy.\r\n\r\n16. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  att   World\r\nCommission  on  Dams slutsatser måste bli norm för\r\nvilka krav Världsbanken  ställer  på utlåning till\r\ndammprojekt.\r\n\r\n17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om inriktningen för\r\nGlobal Environmental Facility (GEF).\r\n\r\n18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  Sverige\r\nfortsätter  att  stödja  GEF  samt uppmanar övriga\r\nländer inom EU att göra samma sak.\r\n\r\n2003/04:U326 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  i  motionen  anförs  om att  regeringen  i\r\ninternationella sammanhang, däribland WTO, bör verka\r\nför att vatten inte privatiseras.\r\n\r\n2003/04:U335 av Peter Eriksson m.fl. (mp):\r\n\r\n12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige verkar\r\nför  att  UNEP  skall  uppgraderas till att bli en\r\nvärldsmiljöorganisation (WEO).\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\nmiljökonventionerna och  multilaterala  miljöavtal\r\nefterlevs.\r\n\r\n15.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att  inrätta en\r\ninternationell   miljödomstol   som   en   del  av\r\nInternationella   domstolen   i   Haag   där  även\r\nfrivilligorganisationer har talerätt.\r\n\r\n2003/04:U336 av Lotta N Hedström (mp):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening    vad   i   motionen   anförs    om    att\r\nvattendistribution  och  dricksvatten  inte  skall\r\nvara  föremål för privatisering och att Sverige  i\r\nallt fortsatt internationellt samarbete kraftfullt\r\nengagerar     sig     mot     privatisering     av\r\nvattentillgångarna i världens länder.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att  Sverige  bör\r\nverka för  utökat stöd till FN:s miljöprogram UNEP\r\nför  återställande   av   förödda   våtmarker  och\r\nvattendrag.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen  anförs  om  att  utveckla\r\nkunskapen om tanken med bioregionala zoner.\r\n\r\n2003/04:U345 av Marianne Carlström m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  hotet  mot  Brasiliens\r\nregnskogar och ursprungsbefolkning  och  behovet  av\r\ninternationellt samarbete.\r\n\r\n2003/04:MJ400 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om svenskt  bistånd\r\ntill de länder  på  andra sidan Östersjön som står\r\nför de största utsläppen till vattnet.\r\n\r\n2003/04:N340 av Lotta N Hedström och Ingegerd\r\nSaarinen (mp):\r\n\r\n12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs  om  att  FN-\r\nkonventioner  om mänskliga rättigheter  och  miljö\r\nskall vara överordnade WTO:s regelverk.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att i-länderna bör\r\nuppfylla ingångna jordbruksavtal innan WTO tvingar\r\nde fattiga länderna att skriva på nya.\r\n\r\n15.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening  vad i motionen  anförs  om  att  driva  på\r\nhårdare för  att stoppa de rika ländernas dumpning\r\nav jordbruksprodukter.\r\n\r\n17. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att i-ländernas\r\ntullhinder, speciellt  systemet med tulleskalering\r\npå jordbruksområdet, nedmonteras.\r\n\r\n18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att de två främsta\r\nmålen  för  WTO-ländernas  jordbrukspolitik  skall\r\nvara  en trygg livsmedelsförsörjning och ekologisk\r\nuthållighet.\r\n\r\n19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att u-länder skall\r\nkunna  undanta  stapelgrödor, som är  viktiga  för\r\nmänniskors   försörjning,    från   åtaganden   om\r\ntullminskningar.</pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Mål och inriktning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U201 yrkande 3, 2002/03:U284 yrkande 25, 2002/03:MJ428 yrkande 53 och 2003/04:U254 yrkandena 1, 5 och 13-17.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"c\"",
          "votering_id": "C6D67D54-83D2-11D8-AF51-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "293",
                    "21",
                    "0",
                    "35"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C6D67D54-83D2-11D8-AF51-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "FN:s miljöprogram UNEP",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:U335 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "C6D67D55-83D2-11D8-AF51-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "301",
                    "14",
                    "0",
                    "34"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C6D67D55-83D2-11D8-AF51-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "En internationell miljödomstol",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U254 yrkande 6 och 2003/04:U335 yrkandena 14 och 15.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "C6D67D56-83D2-11D8-AF51-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (fp, kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "134",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "1",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "227",
                    "87",
                    "0",
                    "35"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C6D67D56-83D2-11D8-AF51-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Vissa frågor om finansiella institutioner och finansieringsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U254 yrkande 19 och 2003/04:U308 yrkandena 6, 8, 9 och 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Globala miljöfonden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:U308 yrkandena 17 och 18.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Miljökonventioner och WTO-regler",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:N340 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "5",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "C6D67D59-83D2-11D8-AF51-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "300",
                    "14",
                    "0",
                    "35"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C6D67D59-83D2-11D8-AF51-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Vissa frågor om handel och miljö",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:N340 yrkandena 18 och 19.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Vissa frågor om handel med jordbruksprodukter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:N340 yrkandena 14, 15 och 17.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Privatisering av vatten m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U326 och 2003/04:U336 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "7",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "DCAB4C5C-92A0-11D8-AF5A-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 7 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "134",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "275",
                    "25",
                    "14",
                    "35"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DCAB4C5C-92A0-11D8-AF5A-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Vissa vattenfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U261 yrkande 7 och 2003/04:U336 yrkandena 3 och 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Klimat och energi",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U239 yrkande 1, 2003/04:U254 yrkande 12 och 2003/04:U266 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "9",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "DCAB4C5E-92A0-11D8-AF5A-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 9 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "288",
                    "27",
                    "0",
                    "34"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DCAB4C5E-92A0-11D8-AF5A-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Skog och miljö, katastrofer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U201 yrkandena 4-6, 2002/03:U313 yrkande 18, 2003/04:U308 yrkande 15 och 2003/04:U345.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Miljö och säkerhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U217 yrkande 2, 2002/03:U283 yrkande 4 och 2003/04:U242 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Forskningsprioriteringar",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U239 yrkande 4 och 2003/04:U254 yrkandena 2 och 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Vissa miljöfrågor i Sveriges närområde",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U237 yrkande 12, 2002/03:U291, 2002/03:MJ428 yrkande 44 och 2003/04:MJ400 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "11",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "DCAB4C62-92A0-11D8-AF5A-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 11 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "48",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "1",
                    "0",
                    "20",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "247",
                    "48",
                    "20",
                    "34"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DCAB4C62-92A0-11D8-AF5A-0004755038F6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "UU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Mål och inriktning",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "FN:s miljöprogram UNEP",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "En internationell miljödomstol",
          "partier": "\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Vissa frågor om finansiella institutioner och finansieringsfrågor",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Miljökonventioner och WTO-regler",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Vissa frågor om handel och miljö",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Privatisering av vatten m.m.",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Privatisering av vatten m.m.",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Klimat och energi",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Skog och miljö, katastrofer",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Vissa miljöfrågor i Sveriges närområde",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Vissa miljöfrågor i Sveriges närområde",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-03-02 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-03-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-04-01 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-04-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-04-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-04-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-04-29 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-05-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-05-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 23:08:59"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen sade nej till motioner om internationella miljöfrågor. Motionerna handlar om bland annat mål och inriktning på den internationella miljöpolitiken, det globala miljöarbetets organisation, finansiella institutioner och finansieringsfrågor samt samband mellan miljö och handel respektive miljö och säkerhet. Andra motioner tar upp ett antal mer specifika globala miljöfrågor liksom vissa miljöfrågor i EU och övriga Europa. De globala miljöfrågorna handlar om bland annat vatten, klimat, energi, skog och katastrofer. Motsvarande frågor om vårt svenska närområde handlar exempelvis om forskningsprioriteringar i EU, kärnavfall på Kolahalvön, omställning av energisystem i Central- och Östeuropa samt reningsverk och övervakning av genteknik i Östersjöregionen. Motionerna lämnades in under allmänna motionstiden 2002 och 2003. ",
          "dok_id": "GR01UU12",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Motioner om internationella miljöfrågor (UU12)",
          "dok_id": "GR01UU12",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 23:08:59"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01UU12",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:29"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om internationella miljöfrågor. Motionerna handlar om bland annat mål och inriktning på den internationella miljöpolitiken, det globala miljöarbetets organisation, finansiella institutioner och finansieringsfrågor samt samband mellan miljö och handel respektive miljö och säkerhet. Andra motioner tar upp ett antal mer specifika globala miljöfrågor liksom vissa miljöfrågor i EU och övriga Europa. De globala miljöfrågorna handlar om bland annat vatten, klimat, energi, skog och katastrofer. Motsvarande frågor om vårt svenska närområde handlar exempelvis om forskningsprioriteringar i EU, kärnavfall på Kolahalvön, omställning av energisystem i Central- och Östeuropa samt reningsverk och övervakning av genteknik i Östersjöregionen. Motionerna lämnades in under allmänna motionstiden 2002 och 2003.</p>",
          "dok_id": "GR01UU12",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:30"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Motioner om internationella miljöfrågor (UU12)",
          "dok_id": "GR01UU12",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:30"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01UU12",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_uu_12.docx",
          "filstorlek": "168652",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Internationella miljöfrågor",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/A9A0878E-E6FA-411B-99AC-3A1144322F76"
        },
        {
          "dok_id": "GR01UU12",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_uu_12.pdf",
          "filstorlek": "701849",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200304_uu_12",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/CDF0DBDD-33BC-48D2-B251-1B5F5BD76F3E"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ428 Politik för en miljödriven utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ428",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ428",
          "ref_dok_titel": "Politik för en miljödriven utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U201 Insatser för att förebygga katastrofer",
          "ref_dok_id": "GQ02U201",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U201",
          "ref_dok_titel": "Insatser för att förebygga katastrofer",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U217 Turkiets kulturansvar",
          "ref_dok_id": "GQ02U217",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U217",
          "ref_dok_titel": "Turkiets kulturansvar",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U237 Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa",
          "ref_dok_id": "GQ02U237",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U237",
          "ref_dok_titel": "Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Lennmarker m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U239 Internationellt miljösamarbete",
          "ref_dok_id": "GQ02U239",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U239",
          "ref_dok_titel": "Internationellt miljösamarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U283 Mellanösternkonflikten",
          "ref_dok_id": "GQ02U283",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U283",
          "ref_dok_titel": "Mellanösternkonflikten",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U284 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U284",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U284",
          "ref_dok_titel": "Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U291 Miljösituationen på Kolahalvön",
          "ref_dok_id": "GQ02U291",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U291",
          "ref_dok_titel": "Miljösituationen på Kolahalvön",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Klockare m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U313 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U313",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U313",
          "ref_dok_titel": "Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ400 Allmän miljö- och naturvård, utgiftsområde 20",
          "ref_dok_id": "GR02MJ400",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ400",
          "ref_dok_titel": "Allmän miljö- och naturvård, utgiftsområde 20",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N340 WTO-organisationen, frihandeln och jordbruket",
          "ref_dok_id": "GR02N340",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N340",
          "ref_dok_titel": "WTO-organisationen, frihandeln och jordbruket",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström och Ingegerd Saarinen (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U242 Turkiets kulturansvar",
          "ref_dok_id": "GR02U242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U242",
          "ref_dok_titel": "Turkiets kulturansvar",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U254 Internationellt miljösamarbete",
          "ref_dok_id": "GR02U254",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U254",
          "ref_dok_titel": "Internationellt miljösamarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U261 Afrika",
          "ref_dok_id": "GR02U261",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U261",
          "ref_dok_titel": "Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U266 Genomförande av Kyotoprotokollet ",
          "ref_dok_id": "GR02U266",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U266",
          "ref_dok_titel": "Genomförande av Kyotoprotokollet ",
          "ref_dok_subtitel": "av Lena Ek och Åsa Torstensson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U308 Världsbanken och IMF",
          "ref_dok_id": "GR02U308",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U308",
          "ref_dok_titel": "Världsbanken och IMF",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U326 Privatisering av vatten",
          "ref_dok_id": "GR02U326",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U326",
          "ref_dok_titel": "Privatisering av vatten",
          "ref_dok_subtitel": "av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U335 Förenta Nationerna i en globaliserad värld",
          "ref_dok_id": "GR02U335",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U335",
          "ref_dok_titel": "Förenta Nationerna i en globaliserad värld",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U336 Vatten för världen",
          "ref_dok_id": "GR02U336",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U336",
          "ref_dok_titel": "Vatten för världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:U345 Internationellt arbete med Brasiliens regnskogar",
          "ref_dok_id": "GR02U345",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "U345",
          "ref_dok_titel": "Internationellt arbete med Brasiliens regnskogar",
          "ref_dok_subtitel": "av Marianne Carlström m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-05-05",
          "ref_dok_id": "GR09109",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "109",
          "ref_dok_titel": "2004-05-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-04-29",
          "ref_dok_id": "GR09105",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "105",
          "ref_dok_titel": "2004-04-29",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}