{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2301805",
      "dok_id": "GR01SFU5",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "SFU5",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:SFU5",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "SFU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "5",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-03-02 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:25",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:29",
      "titel": "Det reformerade pensionssystemet",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01SFU5/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01SFU5",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01SFU5",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01SFU5",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Socialförsäkringsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:SFU5</div><h1>Det reformerade pensionssystemet</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlar utskottet motionsyrkanden från den allmänna\r\nmotionstiden 2003 om det reformerade pensionssystemet. Såvitt gäller\r\npensionssystemets fördelningssystem föreslås i motionerna en övergång till\r\nett mer omfördelande pensionssystem och en utredning av det nya\r\npensionssystemet såväl från ett könsperspektiv som från ett klassperspektiv.\r\nDärtill föreslås att pensionsrätt vid studier förbättras och att eventuella\r\nunderskott i pensionssystemet finansieras genom att den allmänna\r\npensionsavgiften höjs tillfälligt i stället för att hanteras av den automatiska\r\nbalanseringen. Vidare begärs i två motioner att gifta pensionärer i\r\npensionshänseende likställs med ogifta.\r\nBeträffande premiepensionssystemet föreslås i motionerna att premiepensionsrätt\r\ndelas automatiskt mellan föräldrarna, att aktivt val av Premiesparfonden\r\nskall tillåtas och att Sjunde AP-fonden skall erbjuda placering i\r\nrealräntefonder, ideella fonder och generationsfonder.\r\nSlutligen lämnas motionsförslag om information om pensionssystemet och om\r\nkostnader bl.a. för systemet för fondbyten.\r\nUtskottet har som ett led i beredningen av ärendet hållit två offentliga\r\nutfrågningar, en den 3 februari 2004 om premiepensionssystemet och en den\r\n10 februari 2004 om ålderspensionernas storlek och systemets stabilitet.\r\n\r\nUtskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden men anser att regeringen i\r\nsamråd med partierna bakom pensionsöverenskommelsen och dess Genomförandegrupp\r\nbör behandla frågan om aktivt val av Premiesparfonden. Utskottet förutsätter\r\ndock att detta sker utan ett formligt tillkännagivande från riksdagens\r\nsida.\r\nI ärendet finns sju reservationer och tre särskilda yttranden.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Ålderspensionssystemets utformning\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande 2.\r\nReservation 1 (v)\r\n\r\n2.      Jämställda intjänandegrunder m.m.\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkandena 3 och 4.\r\nReservation 2 (v, mp)\r\n\r\n3.      Gifta pensionärer\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf212 och 2003/04:Sf282.\r\n\r\n4.      Pensionsrätt vid studier\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande 5.\r\nReservation 3 (v, mp)\r\n\r\n5.      Automatisk balansering\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande 8.\r\nReservation 4 (v)\r\n\r\n6.      Delad premiepensionsrätt\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:A371 yrkande 8.\r\nReservation 5 (kd)\r\n\r\n7.      Aktivt val av Premiesparfonden\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf360 yrkande 12 i denna del och\r\n2003/04:Sf395.\r\nReservation 6 (v, mp)\r\n\r\n8.      Fondtyper\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkandena 10-12, det senare i denna\r\ndel.\r\nReservation 7 (v, mp)\r\n\r\n9.      Information och kostnader\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf307, 2003/04:Sf379 och 2003/04:Sf406\r\nyrkandena 3 och 4.\r\nStockholm den 2 mars 2004\r\nPå socialförsäkringsutskottets vägnar\r\nTomas Eneroth\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Tomas Eneroth (s), Ronny\r\nOlander (s), Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita Jönsson (s), Mona\r\nBerglund Nilsson (s), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén (m), Linnéa Darell\r\n(fp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Anna\r\nLilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp), Kurt Kvarnström\r\n(s), Kenneth Lantz (kd) och Kalle Larsson (v).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nUtskottet behandlar i detta betänkande motioner rörande det reformerade\r\npensionssystemet som väckts under den allmänna motionstiden 2003. En\r\nredovisning av motionerna finns i bilaga 1.\r\nUtskottet har under beredningen av ärendet hållit två offentliga utfrågningar,\r\nden 3 februari och den 10 februari 2004. Vid förstnämnda utfrågning, som\r\nrörde premiepensionssystemet, utfrågades företrädare för\r\nPremiepensionsmyndigheten,\r\nSjunde AP-fonden, Fondbolagens förening och LO samt Mikael Nyman, redaktör\r\nför nyhetsbrevet Pensioner &amp; Förmåner, och Lennart Låftman, utredare av\r\npremiepensionssystemet och tidigare VD för Femte AP-fonden.\r\nVid utfrågningen den 10 februari 2004 om ålderspensionernas storlek och\r\npensionssystemets stabilitet utfrågades företrädare för Riksförsäkringsverket\r\nsamt Ann-Charlotte Ståhlberg, docent och verksam vid Institutet för social\r\nforskning, och Gunnar Wetterberg, SACO:s samhällspolitiska chef.\r\nI utfrågningarna deltog företrädare för ett flertal myndigheter och\r\norganisationer.\r\nUtskrifter från utfrågningarna återfinns i bilagorna 2 och 3.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nAllmänt om ålderspensionssystemet\r\nI juni 1998 beslutade riksdagen om reformerade regler för inkomstgrundad\r\nålderspension och ett nytt grundtrygghetssystem, garantipension (prop.\r\n1997/98:151 och 152, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, rskr. 1997/98:315 och\r\n320). Reformen bygger på en överenskommelse som träffats mellan fem av\r\nriksdagens partier (s, m, fp, kd och c).\r\nGenom reformen har ett ålderspensionssystem skapats som är mer följsamt\r\nmot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Grunden för den\r\nenskildes pensionsskydd är även i framtiden ett obligatoriskt offentligt\r\nsystem. Det reformerade ålderspensionssystemet omfattar såväl ett\r\nstandardskydd enligt inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som\r\nhaft inga eller låga förvärvsinkomster. Grundskyddet finansieras med\r\nallmänna skattemedel medan den inkomstgrundade pensionen är avgiftsfinansierad.\r\nHuvuddelen av det inkomstgrundade pensionssystemet är uppbyggd som ett\r\navgiftsbaserat fördelningssystem medan en mindre del är utformad som ett\r\nrenodlat premiepensionssystem.\r\nInkomstgrundad pension\r\nBeräkningen av inkomstgrundad ålderspension bygger på den s.k.\r\nlivsinkomstprincipen, som innebär att i princip alla pensionsgrundande inkomster\r\nunder livet har betydelse för pensionsnivån.\r\nTillgodoräknad pensionsrätt och avgiften till ålderspension utgör 18,5 %\r\nav den pensionsgrundande inkomsten och andra s.k. pensionsgrundande belopp\r\nsom skall läggas till grund för pensionsrätt. Vid beräkning av pensionsgrundande\r\ninkomst, som högst kan uppgå till 7,5 inkomstbasbelopp, skall avdrag ske\r\nför den allmänna pensionsavgiften (7 %). Av pensionsrätten utgör 16\r\nprocentenheter pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter\r\npensionsrätt för premiepension.\r\nNågon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt finns inte och\r\ninkomstgrundad pension kan tas ut fr.o.m. 61 års ålder.\r\nPensionsrätt tillgodoräknas årligen på summan av pensionsgrundande\r\nförvärvsinkomster och sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet,\r\nföräldraledighet m.m. Därutöver är vissa fiktiva inkomster pensionsgrundande,\r\ns.k. pensionsgrundande belopp. Det gäller i vissa fall för föräldrar med\r\nsmå barn, för plikttjänstgöring och för studier.\r\nDe ackumulerade pensionsrätterna i fördelningssystemet, pensionsbehållningen,\r\nräknas upp med ett index som följer den allmänna inkomstutvecklingen.\r\nÄven intjänandetaket räknas upp årligen i takt med den allmänna\r\ninkomstutvecklingen.\r\nDen årliga ålderspensionen inom fördelningssystemet, inkomstpensionen,\r\nberäknas genom att summan av de uppräknade pensionsrätterna divideras med\r\nett delningstal. Detta bestäms med hänsyn till bl.a. den genomsnittliga\r\nförväntade livslängden vid tidpunkten för pensionsuttaget och en tänkt\r\nframtida tillväxt. Genom att beräkna begynnelsepensionen med hänsyn till\r\nen sådan tänkt tillväxt blir inkomstpensionen redan från början förhöjd\r\nmed en framtida tillväxt på 1,6 % som fördelats jämnt över pensioneringstiden.\r\nDen fortsatta pensionen följsamhetsindexeras, vilket innebär att\r\nålderspensionen räknas upp fullt ut med prisutvecklingen och, om den faktiska\r\nrealtillväxten avviker från normen om 1,6 % tillväxt, görs vid indexeringen\r\ndessutom ett påslag eller ett avdrag motsvarande avvikelsen.\r\nSom nämnts sätts 2,5 procentenheter av till ett premiepensionssystem.\r\nSådana avsättningar har skett sedan 1995, men t.o.m. 1998 gjordes\r\navsättningarna med 2 % av underlaget. I premiepensionssystemet skall inbetalda\r\nmedel fonderas individuellt och tillgodohavandet redovisas på individuella\r\npremiepensionskonton.\r\nI premiepensionssystemet får en make till den andra maken föra över sin\r\npensionsrätt som tjänats in i premiepensionssystemet. Överföringen skall\r\nomfatta hela den pensionsrätt för premiepension som tjänats in för året.\r\nÖverföringen skall inte påverka rätten till garantipension.\r\nPremiepensionsmedlen får placeras i svenska och utländska värdepappersfonder.\r\nEn pensionssparare kan också välja att placera medel i Premievalsfonden\r\nsom förvaltas av Sjunde AP-fonden. Om den enskilde inte gör något aktivt\r\nval av förvaltning placeras medlen i en särskild fond, Premiesparfonden,\r\nsom också den förvaltas av Sjunde AP-fonden.\r\nVid pensioneringen skall pensionsbeloppet från premiepensionssystemet\r\nbestämmas på försäkringsmässiga grunder utifrån behållningen på den\r\nenskildes premiepensionskonto. Beloppet kan variera från månad till månad\r\nberoende på fondandelarnas värde. Vid pensioneringen kan alternativt\r\ntecknas en livränteförsäkring.\r\nDet inkomstgrundade ålderspensionssystemet är en fristående försäkringsgren\r\nvid sidan av statsbudgeten. Fördelningssystemets finansiella stabilitet\r\nsäkras genom reglerna för automatisk balansering. Den automatiska\r\nbalanseringen avser indexomräkningen av pensionsbehållningar och pensioner\r\noch säkrar att systemets skulder på sikt aldrig överskrider systemets\r\ntillgångar. Detta sker genom en årlig beräkning av fördelningssystemets\r\nsamlade skulder och tillgångar. Om skulderna ett år överstiger tillgångarna\r\nskapas ett s.k. balansindex, som i stället för inkomstindex räknar om\r\npensionsbehållningarna och pensionerna så att balansen i systemet på sikt\r\nåterställs. I takt med att systemets tillgångar ökar i förhållande till\r\nskulderna återställs indexeringen till att göras med inkomstindex.\r\nBalanstalet fastställdes första gången för 2003 till 1,03. Från och med 2004\r\nskall balanstalet fastställas med fyra i stället för med två decimaler\r\n(prop. 2002/03:61, bet. 2002/03:SfU9, rskr. 2002/03:184).\r\nÖvergångsbestämmelser för inkomstgrundad pension\r\nDet inkomstgrundade pensionssystemet omfattar fullt ut personer födda\r\n1954 eller senare. Personer födda åren 1938-1953, den s.k. mellangenerationen,\r\nomfattas av de reformerade intjänandereglerna enligt en s.k.\r\ntjugondelsinfasning.\r\nDet innebär att de får ett i förhållande till födelseåret ökat antal\r\ntjugondelar av pensionen från det nya systemet och resterande antal\r\ntjugondelar från ATP-systemet. För personer födda 1937 eller tidigare gäller\r\ni princip äldre bestämmelser. Dock följsamhetsindexeras den utbetalade\r\ntilläggspensionen med utgångspunkt i tillväxtnormen 1,6.\r\nGarantipension\r\nDen inkomstgrundade pensionen kompletteras med ett grundskydd i form av\r\nen garantipension för den som haft inga eller låga inkomster under\r\nförvärvslivet. Grundskyddet finansieras med allmänna skattemedel.\r\nGarantipensionen\r\nföljer den allmänna prisutvecklingen och är skattepliktig.\r\nFör den som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension alls utges\r\ngarantipensionen som ett fast belopp. För övriga garantipensionsberättigade\r\nskall garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den inkomstgrundade\r\npension som de har tjänat in. Garantipensionen för en ensamstående pensionär\r\nberäknas med utgångspunkt i en basnivå om 2,13 prisbasbelopp. För en gift\r\npensionär är basnivån 1,90 prisbasbelopp. Dessa basnivåer trappas av mot\r\nden inkomstgrundade ålderspensionen. Garantipension kan utbetalas från 65\r\nårs ålder.\r\nGarantipensionssystemet omfattar personer födda 1938 eller senare. För\r\npersoner födda 1937 eller tidigare har det tidigare systemet ersatts av\r\nen övergångsvis garantipension (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3,\r\nrskr. 2000/01:10).\r\nUtskottets beredning av ärendet\r\nUtskottet har som ett led i beredningen av ärendet hållit två offentliga\r\nutfrågningar, en den 3 februari 2004 om premiepensionssystemet och en den\r\n10 februari 2004 om ålderspensionernas storlek och systemets stabilitet.\r\nUtskrifter från utfrågningarna återfinns i bilagorna 2 och 3. Vid\r\nutfrågningarna framkom i korthet följande.\r\nPremiepensionssystemet\r\nPremiepensionsmyndighetens (PPM) generaldirektör Hans Jacobson  framhöll\r\nbl.a. följande. Av pensionsspararna är det bara 42 % som känner till vad\r\npremiepension är. Frågar man dem som har sina pengar placerade i\r\nPremiesparfonden kan 75 % inte säga något om hur deras pengar förvaltas. 67 %\r\nav spararna gör ett aktivt val. Det är ca 2 % fler kvinnor än män som gör\r\naktiva val. Även om kvinnorna således är något mer aktiva är det inte\r\nnågon skillnad på hur kvinnor och män väljer.\r\nDe ungas valfrekvens har minskat från 60 % år 2000 till 8 % år 2003. Att\r\ndet var så många som år 2000 gjorde ett aktivt val kan bero på att även\r\nderas föräldrar skulle välja då. Det blev så att säga en fråga för hela\r\nfamiljen. Intresset och aktiviteterna ökar dock, vilket framgår inte minst\r\nav att antalet besök på PPM:s hemsida ökar. År 2002 hade hemsidan 1,8\r\nmiljoner besök av sparare som gick in och tittade på sitt eget konto. År\r\n2003 hade antalet besök stigit till 2,8 miljoner. Bilden är således inte\r\nså dyster trots allt.\r\n31 % av sparandet sker i svenska aktier och 60 % i utländska aktier. Även\r\nom 18 % av insatt kapital har gått förlorat är det dock bättre än index,\r\ndär förlusten är 31 %. År 2003 gick i genomsnitt 0,43 % av pensionsmedlen\r\ntill fondförvaltarna och 0,3 % till PPM. Det kostade således i genomsnitt\r\ntotalt 112 kr att vara med i premiepensionssystemet det året.\r\nDet finns drygt 600 fonder. Det stora antalet fonder skapar förvirring\r\nhos spararna. Men att begränsa antalet fonder till t.ex. 10-20 är inte\r\nheller bra eftersom man då rimligen måste utse dessa efter återkommande\r\noffentliga upphandlingar. När en fond avslutas gör 30 % ett aktivt val\r\nmedan 70 % inte gör något val. De hamnar då automatiskt i Premiesparfonden.\r\nAtt drastiskt minska antalet fonder är således ett effektivt sätt att\r\nstänga systemet.\r\nDet är svårt att förstå varför det inte är möjligt att aktivt välja\r\nPremiesparfonden. Vissa sparare vill förmodligen inte lämna Premiesparfonden\r\neftersom de inte kan återvälja den fonden om de en gång har lämnat den.\r\nAtt differentiera avgifterna så att de som valt Premiesparfonden, och\r\ndärmed inte utnyttjar det stora fondbytarsystemet, får lägre avgifter än\r\nde aktiva väljarna är inte någon bra lösning eftersom många av de åtgärder\r\nsom PPM vidtar rör både väljare och icke-väljare. Det gäller t.ex. de\r\nstora datakörningar som görs för att fördela pengar från rabattsystemet\r\nsamt för att fördela arvsvinster och utdelningar från fonder.\r\nMikael Nyman, redaktör för nyhetsbrevet Pensioner &amp; Förmåner, anförde bl.\r\na. följande. Premiepensionssystemet fick en allt annat än lycklig start.\r\nDet var \"sjabbel\" vid införandet och dessutom inträffade börsraset i\r\nanslutning till introduktionen av systemet. Andelen icke-väljare är hög\r\noch kommer, om nuvarande valfrekvens består, att år 2009 vara större än\r\nandelen aktiva väljare. Vartefter pengarna växer på kontot kommer dock\r\nintresset att växa.\r\nDet finns åtgärder som skulle kunna vidtas för att förenkla systemet, t.\r\nex. att straffa ut dåliga fonder, fonder som inte når upp till index eller\r\nfonder med för få sparare. Det finns t.ex. en fond som bara har en enda\r\nsparare. Om man minskar antalet fonder försvinner emellertid mångfalden.\r\nDäremot skulle det var en bra åtgärd att införa ett ratingsystem i PPM:s\r\nregi, dvs. en sorts varudeklaration av fonderna där fonderna klassificeras\r\nefter risk och avkastning. Man kan vidare ge Premiesparfonden en\r\ngenerationsprofil.\r\nMed 5,2 miljoner sparare kommer det ofrånkomligen att finnas några som\r\nlyckas extremt bra med sina fonder och en del som konsekvent kommer att\r\nmisslyckas i sina val. Frågan är hur man hanterar dessa grupper i framtiden.\r\n\r\nEnligt Peter Norman, VD för Sjunde AP-fonden, finns det stora fördelar\r\nmed att kunna välja hur den egna pensionen skall förvaltas. Varje individ\r\nkan välja till vilken risk man vill att ens pensionstillgångar skall\r\nförvaltas. Det går dessutom snabbt och enkelt att byta fond och därmed\r\nförändra sin riskprofil. Det är också bra att olika kapitalförvaltare får\r\nkonkurrera med varandra.\r\nKapitalförvaltning är förenad med mycket stora s.k. skalfördelar, dvs.\r\nkostnaden för att förvalta ytterligare kapital när man väl har en\r\nkapitalförvaltningsstruktur är extremt låg. Detta talar för ett betydligt\r\nfärre antal förvaltare än dagens 80 och ett färre antal fonder än dagens\r\növer 600. Förvaltningskostnaden skulle i så fall kunna sänkas ordentligt.\r\nDet finns ett fåtal produkter i PPM:s utbud som är skräddarsydda för\r\npensionssparande. De allra flesta fonder är av nischkaraktär.\r\nDet nuvarande premiepensionssystemet tvingar individen att sätta av pengar\r\ntill sin pension samtidigt som det tillåter individen att förlora medlen\r\ngenom spekulation. Det finns också ett visst inslag av \"moral hazard\" i\r\nsystemet. Individen får behålla eventuella vinster från högt risktagande,\r\nmedan staten, t.ex. via garantipensionen, får kompensera för förluster.\r\n\r\nEn jämförelse med dem som gjort ett aktivt val visar att om de hade avstått\r\nfrån att välja hade de haft 10 % mer i pensionskapital i dag. Icke-väljarna\r\nhar således klarat sig bättre och har dessutom en lägre risknivå än\r\ngenomsnittet. Ett sparande under 30-40 år i enbart räntepapper innebär en\r\nstor risk att få en låg pension. När det är fråga om ett långt sparande\r\ntalar all erfarenhet för att aktier är att föredra.\r\nPia Nilsson, VD för Fondbolagens förening, framhöll vikten av en fri\r\nmarknad och en väl fungerande konkurrens eftersom mångfalden i pensionssystemet\r\nkan bidra till en ökad tillväxt. Dagens rabattsystem är mycket krångligt\r\noch rabattens konstruktion stimulerar till många fonder i systemet.\r\nDessutom blir det svårt att ge en god prisinformation. Fondbolagen bör\r\nuppmuntras att ge information till pensionsspararna, vilket skulle gynna\r\nspararna. Det är vidare en myt att det har lönat sig att inte välja.\r\nPremiesparfonden är en aktiefond som lyckats ungefär lika bra som andra\r\naktiefonder. Ett möjlighet att aktivt välja Premiesparfonden skulle\r\nvälkomnas.\r\nLennart Låftman, utredare av premiepensionssystemet och tidigare VD för\r\nFemte AP-fonden, anförde bl.a. följande. Det finns för närvarande för\r\nmycket kapital i världsekonomin och i Sverige, vilket leder till en sämre\r\nkapitalavkastning. Avkastningen på de investeringar som görs i företagen\r\när det viktiga när det gäller pensionsnivåerna. Om avkastningen är dålig\r\npå företagens investeringar blir aktier mindre värda. Den dag alla\r\nfyrtiotalister skall ta ut sina pensionsmedel måste det därför finnas någon\r\nsom är villig att köpa motsvarande värdepapper. Börskurser och konjunkturer\r\nhar däremot inte så stor betydelse i sammanhanget jämfört med\r\nproduktionsutvecklingen.\r\nGlobalt sett har avkastningen på aktiemarknaden under de senaste 100 åren\r\nrealt varit 5,8 %, under de senaste 10 åren 5,4 % och under de senaste 30\r\nåren 6,4 %. Man borde därför kunna förvänta sig en avkastning på ca 6 %.\r\nEn tiondel går dock bort i kostnader.\r\nIrene Wennemo, enhetschef för LO:s näringspolitiska enhet, anförde bl.a.\r\nföljande. Premiepensionssystemet är en produkt av tidigt 1990-tal med\r\ndess starka tro på aktier. Det innebär en risk när alla fyrtiotalisters\r\nfonder skall avyttras. Efterfrågan på valfrihet är i dag låg. Vad som\r\nkrävs är att ställa upp kvalitetskrav på fonderna. Mycket resurser förefaller\r\ngå till kapitalförvaltarna på bekostnad av spararna. Att det finns ett\r\nicke-väljaralternativ är bra och avkastningen är dessutom hygglig. Men\r\ndet finns skönhetsfläckar, t.ex. att det inte finns olika placeringsstrategier\r\ni Sjunde AP-fonden beroende på pensionsspararens ålder och att man inte\r\nkan återvälja Premiesparfonden eller ha en del av pengarna i Premiesparfonden\r\noch en del i någon annan fond.\r\nÅlderspensionernas storlek och systemets stabilitet\r\nAdriana Lender, Riksförsäkringsverkets (RFV) överdirektör framhöll bl.a.\r\nföljande. Trots att det endast gått ett år sedan det nya ålderspensionssystemet\r\ninfördes fullt ut vet man redan en hel del. Målet att garantera personer\r\nmed låg eller ingen inkomstrelaterad pension ett värdesäkrat grundskydd\r\noch efterlevande ett rimligt ekonomiskt stöd är uppfyllt. Av den årsredovisning\r\nsom RFV inom kort skall lämna till regeringen framgår att de personer som\r\nuppbär garantipension, efterlevandepension eller bostadstillägg så gott\r\nsom undantagslöst har fått ett något högre nettobelopp efter omräkningen\r\ntill det nya pensionssystemet. Målet att fler skall få sådan kunskap om\r\ndet nya systemet att de kan bedöma sin framtida pension är också uppfyllt.\r\nDe årliga intervjuundersökningarna visar dock att information måste ges\r\nkontinuerligt. Undersökningen 2002, då man inte hade någon särskild\r\ninformationsaktivitet, visar att kunskaperna minskade det året. Som ett\r\nresultat av informationskampanjen i samband med utskicket av de orange\r\nkuverten 2003 ökar nu kunskapen igen. 93 % av de tillfrågade känner till\r\ndet nya systemet. Äldre vet mer än yngre och män säger sig veta mera än\r\nkvinnor. RFV har emellertid inte löst informationsuppgiften till alla de\r\npensionärer som fått sin ATP-pension omräknad i samband med reformen. Ett\r\npositivt besked om höjda pensionsbelopp tolkades av en del som att de\r\nfått en minskning och informationssatsningen till denna grupp var således\r\nmisslyckad. Förbättringar har nu gjorts och frågan har fått högsta prioritet\r\ninför kommande informationssatsningar.\r\nAnn-Charlotte Ståhlberg, docent och verksam vid Institutet för social\r\nforskning, anförde bl.a. följande. Hon har tillsammans med RFV gjort en\r\nstudie av kvinnors och mäns pensioner. I både det gamla och det nya\r\nsystemet finns egenskaper som omfördelar från höginkomsttagare till\r\nlåginkomsttagare och därmed från män till kvinnor, t.ex. takregeln och\r\nförekomsten av folkpension och pensionstillskott respektive garantipension.\r\nVidare innebär den gemensamma livslängdstabellen i båda systemen en\r\nomfördelning från män till kvinnor. I det nya systemet finns dessutom\r\nbarnårsrätten. 15-30-årsregeln i det gamla systemet gynnade vissa kvinnor\r\nmen missgynnade andra kvinnor. Studien visar att kvinnor som enbart arbetat\r\ndeltid i det nya pensionssystemet får i årlig pension ca 65 % av männens\r\nårsbelopp medan de som arbetat kombinerat hel- och deltid kommer upp i\r\n80-85 % av männens årsbelopp. När det gäller pensionernas andel av slutlönen\r\nvisar studien att kvinnor får högre kompensationsgrad än männen i det nya\r\npensionssystemet. När det gäller avkastningen på varje inbetalad krona är\r\nden genomgående större för gruppen kvinnor än för gruppen män. Kvinnor\r\nhar lägre pensioner men i förhållande till slutlönen får de högre pension\r\nän männen. Detta är en följd av att männen slår i taket fortare än kvinnor.\r\nStudien visar visserligen att pensionerna blir lägre i det nya systemet\r\njämfört med det gamla men att kvinnor i förhållande till sin lön kommer\r\nbättre ut än män i det nya systemet.\r\nRFV:s generaldirektör Anna Hedborg  uppgav att RFV samarbetar med PPM och\r\nförsäkringsbranschen för att skapa en s.k. pensionsportal. I sommar startar\r\nen försöksverksamhet och nästa år bör de flesta försäkringsbolag vara\r\nanslutna. En pensionsportal kommer dock aldrig att kunna ge ett exakt\r\nsvar på vilken pension en enskild individ kommer att få.\r\nOle Settergren, chef för RFV:s pensionsavdelning, anförde bl.a. följande.\r\nDet är ganska stor skillnad mellan kvinnor och män vad gäller genomsnittlig\r\npensionsbehållning. Detta förhållande speglar löneskillnaderna mellan\r\nkönen. På grund av taket får dock männen en lägre kompensationsgrad i\r\nförhållande till lönen. Det nya systemet har hittills varit gynnsammare\r\nför ATP-pensionärerna än ATP-systemet var. ATP-pensionerna är 2,4 % högre\r\nän de skulle ha varit utan pensionsreformen.\r\nNär det gäller inkomstpensionssystemets finansiella ställning uppgick\r\növerskottet 2001 till 218 miljarder kronor. År 2002 hade det minskat till\r\n52 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 2 % av BNP. År 2001 blev\r\ntillgångarna dividerade med skulderna 1,03. År 2002 hade det minskat till 1,\r\n01. Det sistnämnda innebär en marginal på 1 %. Från och med 2010 kommer\r\ndet att uppstå stora förväntade underskott. Buffertfonden är dimensionerad\r\nför att hantera de stora underskotten via AP-fonderna. Om den automatiska\r\nbalanseringen aktiveras kommer framför allt garantipensionen att öka och\r\ni någon mån BTP. Detta leder till att systemet blir mer inkomstomfördelande.\r\nDet nya balanstalet blir klart i april. Det ser ut att hamna nära ett\r\nmen något över föregående år.\r\nEftersom livslängden ökar kommer pensionerna att bli lägre. En person\r\nfödd 1990 har ett prognostiserat delningstal på 18,2. Det leder till att\r\npensionen blir 13 % lägre jämfört med den som är född 1940. För att\r\nkompensera för den ökade livslängden måste individen arbeta 26 månader längre.\r\nFör den som är född 1970 blir pensionen med motsvarande beräkning 10 %\r\nlägre och individen måste för att kompensera detta arbeta 18 månader längre.\r\n\r\nGunnar Wetterberg, SACO:s samhällspolitiske chef, anförde bl.a. följande.\r\nDet nya pensionssystemet löser många spänningar som finns i samhället på\r\ngrund av demografin. Det stora problemet är att man inte alls löst vård-\r\noch omsorgsbehovet för de äldre. Omkring 2020 då fyrtiotalisterna blir\r\nvårdkrävande kommer det att uppstå problem. Arbetsmarknadsutbudet och\r\ninte tillväxten är här det viktiga. Mycket snart får vi ett gap på en\r\nhalv procent av arbetskraften mellan de som går in på och de som lämnar\r\narbetsmarknaden. Om man kan förmå fyrtiotalisterna att arbeta längre kommer\r\nsituationen att ljusna. Det får dock inte innebära att man frestas att\r\ngöra pensionssystemet generösare. Av det skälet kan man vara skeptisk\r\ntill den s.k. gasen.\r\nÅlderspensionssystemets utformning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden om att ersätta det reformerade\r\npensionssystemet med ett mer omfördelande system. Vidare bör riksdagen avslå\r\nmotionsyrkanden om att utreda pensionssystemets intjänandegrunder såväl\r\nfrån ett jämställdhetsperspektiv som från ett klassperspektiv. Jämför\r\nreservation 1 (v).\r\nMotion\r\nUlla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf360 yrkande 2 ett tillkännagivande\r\nom hur förändringar vad gäller pensionssystemet bäst kan genomföras.\r\nMotionärerna anser att livsinkomstprincipen diskriminerar kvinnor som grupp\r\noch att principen om \"raka rör\" leder rakt in i garantipension för den\r\nvanlige löntagaren med en pension ofta under 50 % av slutlönen, vilket i\r\nsin tur öppnar för privata pensionsförsäkringar. De raka rören bör ersättas\r\nav ett mer omfördelande system som finansieras med skatter och\r\narbetsgivaravgifter på hela lönesumman.\r\nI samma motions yrkande 3 begärs att frågan om hur det nya pensionssystemet\r\noch dess intjänandegrunder kan göras jämställt mellan kvinnor och män\r\nutreds. Enligt motionärerna missgynnas kvinnor på grund av lönediskriminering\r\noch barnafödande och av att systemet är anpassat efter ett manligt\r\narbetslivsmönster.\r\nI yrkande 4 begärs en utredning om pensionssystemets verkningar utifrån\r\nett klassperspektiv. Motionärerna framhåller att pensionsåldern för\r\nLO-kollektivet i genomsnitt är 58 år och att möjligheten för t.ex. en\r\nundersköterska att höja pensionen genom att arbeta längre enbart är teoretisk.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\nLivsinkomstprincipen utgör en av hörnstenarna i det reformerade\r\nålderspensionssystemet och innebär att i princip alla inkomster under livet får\r\nbetydelse för pensionsnivån inklusive eventuella inkomster intjänade efter\r\n65 år. Den tidigare nedre åldersgränsen 16 år har slopats fr.o.m.\r\nintjänandeåret 1999 genom en ändring som trätt i kraft den 1 januari 2004.\r\nLivsinkomstprincipen ger enligt utskottet goda möjligheter för enskilda\r\natt påverka pensionens storlek genom ökade förvärvsinkomster och genom\r\natt fortsätta att förvärvsarbeta även efter 65 års ålder. Människor kan\r\nsjälva påverka pensionens storlek genom att i tid planera sitt arbetsliv\r\noch sin pensionstidpunkt. Samtidigt är det viktigt att ett inkomstgrundat\r\nsystem är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen.\r\nDet är otvetydigt så att medellivslängden ökar med påföljd att pension\r\nför varje pensionär genomsnittligt sett skall betalas ut under fler år.\r\nDärtill kommer att det stora antalet fyrtiotalister inom de närmaste tio\r\nåren kommer att ha uppnått 65 år. Det reformerade systemet har konstruerats\r\nså att det skall klara de påfrestningar som det kan förväntas utsättas\r\nför genom den ökande medellivslängden och den förväntade ökningen av\r\nantalet ålderspensionärer.\r\nEnligt vad som framkom vid utskottets offentliga utfrågning den 10 februari\r\ninnehåller det nya systemet regler som direkt omfördelar från dem med\r\nhöga inkomster till låginkomsttagare och därmed från män till kvinnor. En\r\nsådan regel är den s.k. takregeln, dvs. att pensionsrätt grundas på\r\ninkomster upp till 7,5 inkomstbasbelopp. Samma omfördelande egenskap har\r\ngarantipensionen, dvs. att den som haft låga eller inga förvärvsinkomster\r\nfår den inkomstgrundade pensionen helt eller delvis kompletterad med\r\ngarantipension. Även det förhållandet att samma delningstal gäller för\r\nkvinnor och män (gemensam livslängdstabell) gynnar kvinnorna. Vid\r\nutfrågningen framkom att kvinnor som grupp har lägre pensioner än män men i\r\nförhållande till slutlönen får kvinnor högre pension än männen. Kvinnor\r\nfår också en större \"avkastning\" på varje inbetalad krona än män.\r\nSammanfattningsvis blir utfallet för kvinnor bättre än för män i det nya\r\nsystemet. Den omständigheten att kvinnor generellt sett får lägre årlig\r\npension är en återspegling av det på arbetsmarknaden rådande löneläget\r\nsom i sin tur har sin grund i att kvinnor framför allt arbetar i låglöneyrken\r\noch att de i stor utsträckning arbetar deltid. Enligt utskottets mening\r\när detta dock inte något som ett aldrig så rättvist och jämställt\r\npensionssystem kan råda bot på.\r\nUtskottet vill samtidigt erinra om att regeringen i budgetpropositionen\r\nför 2004 (prop. 2003/04:1, utgiftsområde 11) har framhållit att reformen\r\när mycket omfattande och genomgripande och att politiken därför under de\r\nnärmaste åren bör ha tydligt fokus på uppföljning och analys av reformen.\r\nEn sådan uppföljning bör enligt budgetpropositionen inriktas på om\r\nreglerna fungerar på avsett sätt och att drivkrafterna till arbetsstimulans\r\nger de effekter som avsetts. Uppföljningen skall även belysa effekterna\r\nför kvinnor och män.\r\nMot bakgrund av vad utskottet anfört ovan om omfördelande faktorer i det\r\nnya systemet och om det redovisade utfallet för kvinnor jämfört med män\r\nsaknas enligt utskottet skäl för att föreslå att systemet utreds i nu\r\nnämnda avseenden. Tvärtom delar utskottet regeringens nyss redovisade\r\nuppfattning att arbetet framöver bör koncentreras på uppföljning och\r\nutvärdering av reformen. Utskottet vill samtidigt erinra om att systemet\r\nendast varit i full funktion sedan januari 2003, dock med omfattande\r\növergångsregler för vissa åldersgrupper. Med det anförda avstyrker utskottet\r\nmotion Sf360 yrkandena 2-4.\r\nGifta pensionärer\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden om att i pensionshänseende likställa\r\ngifta pensionärer med ogifta.\r\nMotioner\r\nI motion Sf212 av Henrik Westman (m) begärs förslag till en sådan lagändring\r\nsom slår fast att gifta pensionärer eller motsvarande skall betraktas som\r\nenskilda individer i det statliga pensionssystemet. Motionären påpekar\r\natt den enda möjligheten för ett pensionärspar att få full statlig pension\r\när att ta ut skilsmässa.\r\nI motion Sf282 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs ett tillkännagivande\r\nom att pensionsbeloppet skall vara detsamma oberoende av pensionärens\r\ncivilstånd. Enligt motionären är det oacceptabelt att det är mer ekonomiskt\r\nfördelaktigt för två ogifta pensionärer, som bor ihop, att förbli ogifta\r\nän att gifta sig.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nI det nya ålderspensionssystemet förekommer såvitt gäller inkomstpensionens\r\nstorlek inga skillnader beroende på civilstånd. Vid beräkning av\r\ntilläggspension enligt LIP kommer dock, för dem som är födda 1953 eller\r\ntidigare,\r\ntilläggspensionen till den del den är avsedd att ersätta pensionsgrundande\r\ninkomster motsvarande det första basbeloppet (förhöjt prisbasbelopp) att\r\nutges med olika belopp för den som är ogift respektive gift. Det saknar\r\ndärvid betydelse om maken/makan uppbär ålderspension eller inte. Med gift\r\npensionsberättigad likställs, på samma sätt som i det gamla pensionssystemet,\r\nden som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade\r\nhar varit gift eller har eller har haft barn. Med ogift pensionsberättigad\r\nlikställs den som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make/maka,\r\nom inte särskilda skäl föranleder annat. För den som uppbär garantipension,\r\nhelt eller delvis, utges förmånen med olika stora belopp beroende på om\r\nvederbörande är gift eller ogift.\r\nAtt i det nya pensionssystemet likställa pensionen för gifta med pension\r\nför dem som är ogifta, vilket således skulle beröra pensionärer som är\r\nfödda 1953 eller tidigare och pensionärer som uppbär garantipension, har\r\ntidigare beräknats kosta drygt fem miljarder kronor. I fempartiöverenskommelsen\r\nom det nya ålderspensionssystemet ansåg man att dessa medel borde användas\r\ntill mer angelägna delar av grundskyddet i pensionssystemet (bet.\r\n2002/03:SfU1 s. 86).\r\nSkillnaderna i pensionsnivåerna för gifta respektive ogifta har sin grund\r\ni 1946 års lag om folkpensionering. Dessförinnan utgick folkpension med\r\nlika stora belopp för gifta och ogifta. Ändringen genom 1946 års lag\r\nmotiverades i huvudsak med att det är en allmän erfarenhet från den svenska\r\nfolkpensioneringen att två makar som båda har folkpension i regel har\r\navsevärt lättare att reda sig på sina pensioner än vad en ensamstående\r\npensionär har. Fram till den 1 januari 1996 gällde den lägre nivån endast\r\nför gifta vars make/maka också uppbar folkpension.\r\nEnligt utskottets bedömning innebär nuvarande regler att pension under\r\nmycket lång tid framöver kommer att utges med olika stora belopp beroende\r\npå om vederbörande pensionär är gift eller ogift. När personer som fullt\r\nut omfattas av det nya pensionssystemet går i pension kommer skillnaden\r\natt minska märkbart och begränsa sig till den grupp som uppbär garantipension.\r\nI den mån antalet garantipensionärer minskar till följd av en gynnsam\r\ninkomstutveckling kommer även det att minska skillnaden i fråga.\r\nMot bakgrund av att kostnaden för att likställa pensionen för gifta och\r\nogifta är betydande, förutsatt att den lägre nivån avses bli höjd, och\r\nskulle tränga undan utrymmet för andra angelägna reformer inom pensionsområdet\r\nkan utskottet inte ställa sig bakom en sådan åtgärd. Utskottet avstyrker\r\ndärmed motionerna Sf212 och Sf282.\r\nPensionsrätt vid studier\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande om förbättrad pensionsrätt vid\r\nstudier. Jämför reservation 3 (v, mp).\r\nMotion\r\nUlla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf360 yrkande 5 ett tillkännagivande\r\nom förbättrad pensionsrätt vid studier. Eftersom högskolestudier inte\r\nautomatiskt leder till hög lön bör pensionsrätt ges studerande som fyllt\r\n20 år med ett belopp som motsvarar den egna åldersklassens genomsnittsinkomst\r\nför heltidsarbete.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nVid studier tillgodoräknas en försäkrad som under någon del av ett år har\r\nuppburit studiemedel i form av studiebidrag enligt 3 kap. studiestödslagen\r\n(1999:1395) ett pensionsgrundande belopp för det året. Det pensionsgrundande\r\nbeloppet skall motsvara 138 % av angivet bidrag som den försäkrade har\r\nuppburit under året. Från och med den 1 januari 2003 gäller motsvarande\r\nregler även för rekryteringsbidrag enligt lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag\r\ntill vuxenstuderande.\r\nAnledningen till att det pensionsgrundande beloppet är högre än det bidrag\r\nsom lämnats är att bidraget inte har gjorts skattepliktigt. Bland annat\r\nadministrativa skäl har talat emot detta. Vid bestämmande av procentsatsen\r\nhar beaktats skattereglernas påverkan vid en antagen genomsnittlig\r\nsidoinkomst för studerandekollektivet.\r\nÄven om studier inte automatiskt i varje enskilt fall kan sägas leda till\r\nhögre lön anser utskottet att studier i allmänhet måste betraktas som en\r\ninvestering för en framtida högre lön. Det pensionsgrundande beloppet för\r\nstudier utgör en viss kompensation för den enskilde för att han eller hon\r\nhelt eller delvis avstått från förvärvsarbete och därigenom inte kunnat\r\ntjäna in pensionsrätt. Mot bakgrund härav och då en höjning av det\r\npensionsgrundande beloppet måste finansieras inom studiestödssystemet kan\r\nutskottet inte ställa sig bakom en höjning. Utskottet avstyrker därmed\r\nmotion Sf360 yrkande 5.\r\nUtskottet vill tillägga att Studiesociala utredningen i utredningsbetänkandet\r\nStuderande och trygghetssystemen (SOU 2003:130) har konstaterat att det\r\nfiktiva beloppet är relativt lågt.\r\nAutomatisk balansering\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att underskott i fördelningssystemet\r\nskall finansieras med en tillfällig pensionsavgift. Jämför reservation 4\r\n(v).\r\nMotion\r\nUlla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf360 yrkande 8 förslag till\r\nautomatisk balansering. Motionärerna anser att underskott bör finansieras\r\nmed en tillfällig höjning av den allmänna pensionsavgiften. Den tillfälligt\r\nhöjda avgiften bör inte ge pensionsrätt, och det bör finnas en gräns för\r\nhur stort underskott som skall kunna hanteras med avgiftsökningar.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nBeträffande fördelningssystemets (inkomstpensionen) finansiella ställning\r\nframkom vid utskottets offentliga utfrågning den 10 februari 2004 att\r\növerskottet i systemet per den 31 december 2001 uppgick till 218 miljarder\r\nkronor. Den 31 december 2002 hade det minskat till 52 miljarder kronor,\r\nvilket motsvarar ca 2 % av BNP. Från och med 2010 kommer det att uppstå\r\nstora förväntade underskott. Systemet är dock dimensionerat för att hantera\r\nde stora underskotten via AP-fonderna.\r\nSom redan nämnts är fördelningssystemet helt skilt från statsbudgeten.\r\nFinansieringen sker enbart med avgifter och avkastningen från AP-fonderna.\r\nOm obalans mellan skulder och tillgångar i fördelningssystemet uppstår\r\nmåste den korrigeras på något sätt. Det valda sättet, som riksdagen ställde\r\nsig bakom våren 2001, utgörs av den automatiska balanseringen (som beskrivs\r\nnärmare under rubriken Allmänt om ålderspensionssystemet). Utskottet anser\r\ninte att det finns anledning att frångå den valda metoden med en automatisk\r\nbalansering. Utskottet avstyrker därmed motion Sf360 yrkande 8.\r\nUtskottet vill tillägga att Utredningen om överskott i ålderspensionssystemet\r\n(UTÖ) har i uppdrag att utreda möjligheterna att fastställa förekomsten\r\nav utdelningsbara överskott i fördelningssystemet samt föreslå en metod\r\nför att i lag reglera fördelningen av dessa. Utdelningsbara överskott\r\nskall fördelas på de försäkrade inom systemet. Uppdraget skall redovisas\r\nsenast den 31 mars 2004 (dir. 2002:5 och 2002:168).\r\nDelad premiepensionsrätt\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande om delad premiepensionsrätt till\r\ndess att barnet är åtta år. Jämför reservation 5 (kd) och särskilt yttrande\r\n1 (m, fp, c).\r\nMotion\r\nAlf Svensson m.fl. (kd) begär i motion A371 yrkande 8 förslag till ändring\r\ni pensionssystemet så att hela pensionsrätten i form av premiepension\r\nautomatiskt delas mellan föräldrarna till dess att barnet är åtta år. Den\r\nsom inte önskar en sådan delning bör skriftligen ansöka om det.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nPensionsarbetsgruppen föreslog i betänkandet Reformerat pensionssystem\r\n(Ds 1992:89) att en möjlighet skulle införas för makar födda år 1954 eller\r\nsenare att dela pensionsrätt intjänad inom det reformerade pensionssystemet.\r\nDelningen skulle vara frivillig och ske fortlöpande år för år under tiden\r\nför äktenskapets bestånd så länge utträde ur systemet inte anmäldes.\r\nRegeringen gav i princippropositionen uttryck för samma uppfattning (prop.\r\n1993/94:250 s. 129 f.). Denna godtogs även av riksdagen. Under det\r\nfortsatta beredningsarbetet med pensionsreformen utarbetades ett detaljerat\r\nförslag till en ordning för delning av pensionsrätt mellan makar (se Ds\r\n1995:41). Under remissbehandlingen anfördes dock stark kritik mot den\r\nföreslagna ordningen.\r\nMed anledning av kritiken, främst det förhållandet att delning med hänsyn\r\ntill samspelet med garantipensionssystemet skulle kunna få ekonomiska\r\nkonsekvenser som makarna inte hade möjlighet att förutse, inriktades det\r\nfortsatta beredningsarbetet på att undersöka om det kunde finnas andra\r\nlösningar som gav makar möjlighet att reglera ojämna pensionsrättsförhållanden.\r\nDe överväganden som därefter gjordes resulterade i att makar gavs möjlighet\r\natt - i stället för att dela pensionsrätt - löpande överföra pensionsrätt\r\ninom premiereservsystemet från den ena maken till den andra (prop.\r\n1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315). Endast premiepensionsrätt\r\nsom intjänats under äktenskapet kan således bli föremål för överföring.\r\nÖverföring skall vara frivillig, ske fortlöpande år från år och omfatta\r\nhela den premiepensionsrätt som en make/maka tjänat in för året samt inte\r\npåverka rätten till garantipension. Vidare skall kostnaderna för att\r\növerföra pensionsrätt belasta premiepensionskontot för den som mottagit\r\növerförd pensionsrätt, dvs. kostnaden skall inte belasta dem som väljer\r\natt inte överföra pensionsrätt. Därtill skall beräkningen av kostnaden\r\nvara densamma oavsett om den mottagande maken är kvinna eller man.\r\nI betänkande 1997/98:SfU13 (s. 90) anförde utskottet att förslaget om en\r\nrätt att inom premiepensionen överföra pensionsrätt tillgodoser syftet\r\natt i ett större perspektiv utjämna makars pensionsrättsförhållanden\r\nsamtidigt som en överföring inte innebär någon avgörande minskning av\r\npensionsrätten för makarna. Utskottet delade uppfattningen att överföringen\r\nskall vara frivillig och endast vara möjlig för premiepension som tjänats\r\nin under äktenskapet samt omfatta hela pensionen. Genom denna lösning\r\nblir konsekvenserna av en överföring lättare att förutse. Eftersom en\r\neventuell rätt till garantipension skall bedömas utan hänsyn till att\r\növerföring skett, kan detta medföra att den totala pensionen kommer under\r\nbasnivån för garantipension. Utskottet ansåg emellertid att denna reduktion\r\nav pensionen kunde anses acceptabel. Utskottet vidhöll detta ställningstagande\r\nsenast i betänkande 2002/03:SfU1.\r\nVid utskottets offentliga utfrågning den 10 februari 2004 framkom att ca\r\n6 000 personer överför pensionsrätt till maken/makan eller en registrerad\r\npartner. PPM gör ingen särskild reklam för möjligheten att överföra\r\npensionsrätt eftersom den överförda pensionsrätten reduceras med 14 % för\r\natt täcka de kostnader som överföringen medför. Procentsatsen är densamma\r\noavsett om överföring sker från en man till en kvinna eller vice versa.\r\nUtskottet inser visserligen att en ordning med en automatiskt delad\r\npensionsrätt skulle, i vart fall för närvarande, innebära ett väsentligt\r\ntillskott till kvinnors pension men anser att ställning till en eventuell\r\ndelning i så fall måste tas av de berörda personerna, särskilt som\r\ngarantipensionen - om en sådan blir aktuell - beräknas som om överföring\r\naldrig hade skett. Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte ställa\r\nsig bakom motionsförlaget om en automatisk delning av premiepensionsrätt\r\noch avstyrker därmed motion A371 yrkande 8.\r\nAktivt val av Premiesparfonden\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden om aktivt val av Premiesparfonden.\r\nJämför reservation 6 (v, mp).\r\nMotioner\r\nUlla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf360 yrkande 12 i denna del förslag\r\ntill lagändring vad gäller utbudet i Sjunde AP-fonden. Motionärerna anser\r\natt människor aktivt bör få välja Premiesparfonden.\r\nI motion Sf395 av Birgitta Ahlqvist och Maria Öberg (s) begärs ett\r\ntillkännagivande om val till Premiesparfonden. Enligt motionärerna saknas\r\nsakliga argument för att en fond skall vara undantagen från ett fritt val.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet har tidigare (se bet. 1999/2000:SfU6 s. 8) framhållit att den\r\nsom en gång gjort ett aktivt val av fond inte i ett senare skede genom\r\natt avstå från val av fond kan komma att tillhöra icke-väljarkollektivet.\r\nDenne kan således varken få nya medel placerade i Premiesparfonden eller\r\nmedel som tidigare placerats i annan fond flyttade till denna fond. Av\r\ndet skälet ansåg utskottet att en pensionssparare aktivt bör kunna välja\r\natt placera i en fond med samma låga risk och samma avkastningskrav som\r\nPremiesparfonden och att regeringen borde återkomma till riksdagen när\r\ntillräckliga erfarenheter vunnits om val och byte av fond. Bakom utskottets\r\nuttalande låg uppfattningen att placeringsinriktningen för förvaltningen\r\nav icke-väljarnas medel skulle skilja sig från andra fonder. Bland annat\r\nhade i det ursprungliga utredningsbetänkandet (SOU 1997:131) anförts att\r\ninriktningen exempelvis skulle kunna vara 70 % i räntebärande placeringar,\r\n20 % i svenska aktier och 10 % i utländska aktier. Den exakta utformningen\r\nav Premiesparfonden låstes dock inte fast i lagstiftningen för att\r\nplaceringarna skulle kunna anpassas efter utvecklingen. Härefter har AP-fonderna\r\nreformerats, och vissa justeringar har gjorts av målet för Sjunde AP-fondens\r\nförvaltning. Kravet på långsiktigt hög avkastning har kommit i förgrunden\r\nför placeringsverksamheten men med en fortsatt låg riskprofil för\r\nPremiesparfonden.\r\nPremiesparfonden startade den 2 november 2000 i och med att PPM placerade\r\nde första icke-väljarnas pensionsmedel i fonden. Den 31 december 2003\r\nbestod Premiesparfondens portfölj av 19 % svenska aktier, 64 % utländska\r\naktier, 3 % hedgefonder, 4 % private equity-fonder och 10 % svenska\r\nrealränteobligationer. Vid utgången av 2003 hade drygt 2,1 miljoner personer\r\nhade premiepensionsmedel om ett sammanlagt marknadsvärde på knappt 30\r\nmiljarder kronor placerade i Premiesparfonden.\r\nStrax innan Premiesparfonden startade Premievalsfonden. Även den fonden\r\nförvaltas av Sjunde AP-fonden men fungerar som en värdepappersfond som\r\nkan väljas på samma sätt som andra fonder. Premievalsfonden hade den 31\r\ndecember 2003 medlen placerade enligt följande. 21 % svenska aktier, 68 %\r\nutländska aktier, 8 % private equity-fonder och 3 % svenska\r\nrealränteobligationer.\r\nVid utgången av 2003 hade ca 117 000 personer premiepensionsmedel med\r\nett sammanlagt marknadsvärde på ca 924 miljoner kronor placerade i\r\nPremievalsfonden.\r\nUtskottet anser att det är en pedagogiskt svår uppgift att försvara en\r\nordning som innebär att den som en gång gjort ett aktivt val inte i ett\r\nsenare skede kan återvälja Premiesparfonden. Förekomsten av Premievalsfonden\r\ngör därvid ingen skillnad. Målet för båda fonderna är att uppnå en\r\nlångsiktigt hög avkastning men det är endast för Premiesparfonden som det\r\ndessutom krävs att den totala risknivån skall vara låg. Utskottet befarar\r\natt människor som annars skulle ha gjort ett aktivt val nu avstår från\r\ndenna möjlighet av det skälet att ett återval av Premiesparfonden är\r\nomöjligt.\r\nMot denna bakgrund anser utskottet att regeringen i samråd med partierna\r\nbakom pensionsöverenskommelsen och dess Genomförandegrupp bör behandla\r\nfrågan om aktivt val av Premiesparfonden. Utskottet förutsätter att detta\r\nkan ske utan ett formligt tillkännagivande från riksdagens sida. Med det\r\nanförda får motionerna Sf360 yrkande 12 i denna del och Sf395 anses i\r\nhuvudsak tillgodosedda.\r\nFondtyper\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden om realräntefonder, ideella fonder\r\noch generationsfonder. Jämför reservation 7 (v, mp).\r\nMotion\r\nUlla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf360 yrkande 10 förslag om placering\r\ni realräntefonder. För att alla skall få möjlighet att välja bort den\r\nspekulation och det risktagande som det innebär att placera i aktiefonder\r\nbör enligt motionärerna Sjunde AP-fonden erbjuda en realräntefond som\r\nplacerar i svenska realränteobligationer.\r\nI samma motions yrkande 11 begärs förslag om Sjunde AP-fonden och möjlighet\r\ntill placering i ideella fonder. Att inte tillåta ideella fonder begränsar\r\nenligt motionärerna människors önskan att verka solidariskt och ideellt.\r\n\r\nI yrkande 12 i denna del begär motionärerna förslag till lagändring så\r\natt Sjunde AP-fonden ges möjlighet att erbjuda generationsfonder.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet har flera gånger tidigare behandlat frågan om realräntefonder,\r\nideella fonder och generationsfonder, senast i betänkande 2002/03:SfU1.\r\n\r\nSåvitt gäller realräntefond  inom Sjunde AP-fonden anförde utskottet\r\nföljande. En bärande tanke i lagstiftningen om premiepensionen är att den\r\nstatliga förvaltningen hos Sjunde AP-fonden skall vara jämförbar och\r\nlikvärdig med de privata placeringsalternativen för premiepensionen. Av\r\nden anledningen har det eftersträvats att det så långt möjligt skall gälla\r\nsamma regler för dessa olika alternativ. Den totala risknivån i Sjunde\r\nAP-fondens placeringar skall vara låg och fondmedlen, vid vald risknivå,\r\nplaceras så att långsiktigt hög avkastning uppnås. För förvaltningen av\r\nPremievalsfonden krävs dock inte att den totala risknivån är låg. Utskottet\r\nhade inget att erinra mot dessa målsättningar och avstyrkte ett motionsyrkande\r\ni ämnet.\r\nVid utskottets offentliga utfrågning den 3 februari 2004 framkom att ett\r\nmycket långt sparande under 30-40 år i enbart räntepapper innebär en stor\r\nrisk för att få en låg pension och att all erfarenhet talar för att aktier\r\när att föredra när det är fråga om ett så långt sparande. Mot bakgrund\r\nhärav och då utskottet ovan uttalat sig för att frågan om aktivt val av\r\nPremiesparfonden bör behandlas av regeringen och dess Genomförandegrupp\r\ni samråd med partierna bakom pensionsöverenskommelsen kan utskottet inte\r\nställa sig bakom ett införande av en realräntefond inom Sjunde AP-fonden.\r\nUtgångspunkten för Premiesparfonden är som redan nämnts att den totala\r\nrisknivån för fondens placeringar skall vara låg. Med det anförda avstyrker\r\nutskottet motion Sf360 yrkande 10.\r\nNär det gäller ideella  fonder  hänvisar utskottet till sitt betänkande\r\n1999/2000:SfU6 (s. 11), vari utskottet bl.a. anförde följande. Sparande\r\ni ideella fonder utgjorde ett populärt inslag för den breda allmänheten,\r\noch utskottet uttryckte förståelse för att det framstod som svårbegripligt\r\nom en sådan möjlighet inte fanns inom ramen för pensionssparandet i\r\npremiepensionssystemet. Ett sparande i en sådan fond innebar dock i praktiken\r\natt spararen skänkte bort avkastningen helt eller delvis på detta\r\npensionskapital. Utskottet, som delade regeringens uppfattning att medel inte\r\nborde få placeras i ideella fonder, framhöll dock att de ideella fondernas\r\nbetydelse för samhällsnyttan var utomordentligt stor och att medel från\r\ndessa finansierade väsentliga delar inom exempelvis medicinsk forskning\r\noch olika miljöprojekt. Enligt utskottets mening vore det olyckligt om\r\nsparandet inom ramen för premiepensionssystemet skulle få den effekten\r\natt sparande i ideella fonder i mer betydande omfattning skulle komma att\r\nminska. Utskottet, som ansåg att denna fråga särskilt borde följas upp,\r\ntillstyrkte regeringens förslag och avstyrkte motioner om ideella fonder.\r\n\r\nI betänkande 2002/03:SfU1 vidhöll utskottet sitt ställningstagande och\r\navstyrkte motioner i ämnet. Utskottet finner inte nu skäl att göra en\r\nannan bedömning och avstyrker därmed motion Sf360 yrkande 11.\r\nI fråga om generationsfonder, varmed avses fonder som vänder sig till\r\nsärskilda åldersgrupper och där syftet är att bättre kunna beakta att\r\npensionssparare av olika åldrar generellt har olika lång placeringshorisont,\r\nanförde utskottet bl.a. följande. I proposition 1999/2000:12 Statlig\r\nförvaltning av premiepensionsmedel, m.m. (s. 18) konstaterade regeringen\r\natt det i och för sig fanns goda skäl att göra det möjligt för Sjunde\r\nAP-fondstyrelsen att erbjuda såväl de pensionssparare som inte gjorde\r\nnågot val av fond som dem som aktivt valt statlig förvaltning av\r\npremiepensionsmedlen placering i s.k. generationsfonder. Det redovisades dock\r\ninte något lagförslag om detta eftersom inrättandet av generationsfonder\r\nskulle kräva ytterligare bearbetning av de datasystem hos PPM som skulle\r\nhantera bl.a. dessa fondval och som var under leverans till myndigheten.\r\nEtt sådant merarbete bedömdes som en olämplig belastning för PPM under\r\ndet dåvarande intensiva uppbyggnadsarbetet. I propositionen slogs dock\r\nfast att frågan om generationsfonder borde övervägas ytterligare och att\r\nregeringen hade för avsikt att återkomma till riksdagen i den delen.\r\nI betänkande 2002/03:SfU1 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om\r\ngenerationsfonder med motiveringen att frågan om förvaltning av pensionsmedel\r\ni generationsfonder inom Sjunde AP-fonden var under beredning inom\r\nRegeringskansliet.\r\nUtskottet har erfarit att beredning av frågan om generationsfonder alltjämt\r\npågår inom Regeringskansliet. Utskottet anser att regeringens beredning\r\nav frågan bör avvaktas och avstyrker därmed motion Sf360 yrkande 12 i\r\ndenna del.\r\nInformation och kostnader\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden om information om pensionssystemet\r\noch om administrationskostnader bl.a. för systemet för fondbyten. Jämför\r\nsärskilt yttrande 2 (m).\r\nMotioner\r\nI motion Sf406 av Anita Sidén och Magdalena Andersson (m) begärs i yrkande\r\n3 ett tillkännagivande om samordning och informationssystem om\r\npensionsutbetalningar. Motionärerna anser att alla pensionärer måste få rätt\r\ntill en bra och samordnad information. En s.k. pensionsportal kan vara\r\nett bra medel för dem med tillgång till Internet. Huvuddelen av landets\r\npensionärer mellan 65 och 74 år har emellertid inte tillgång till Internet.\r\nI samma motion, yrkande 4, begärs ett tillkännagivande om\r\nadministrationskostnader.\r\nMotionärerna framhåller att kostnaderna för att administrera svenska\r\nfolkets pensioner har femdubblats de senaste fem åren på grund av\r\nuppbyggnaden av ett nytt datasystem. Det är inte rimligt att nuvarande och\r\nframtida pensionärer skall behöva uppleva en kostnadsexplosion liknande\r\nden som ägt rum de senaste fem åren.\r\nI motion Sf307 av Billy Gustafsson (s) begärs ett tillkännagivande om\r\nbehovet av informationstjänst om pensioner på Internet. Enligt motionären\r\nmåste arbetet med att tillskapa en pensionsportal prioriteras.\r\nI motion Sf379 av Leif Jakobsson (s) begärs ett tillkännagivande om\r\navgifterna till Premiepensionsmyndigheten. Motionären anser att icke-väljarna\r\ninte bör belastas med kostnaderna för det sofistikerade valsystem som\r\ninnebär att fritt och när som helst kunna välja mellan hundratals olika\r\nfonder.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nVad först gäller frågan om behovet av en informationstjänst om pensioner\r\npå Internet noterar utskottet att regeringen i budgetpropositionen för\r\n2004 angett att ett arbete har påbörjats med att skapa en Internetbaserad\r\npensionsportal i syfte att ge den enskilde en samlad bild av den framtida\r\npensionen. Enligt budgetpropositionen har RFV i en lägesrapport redovisat\r\natt man tillsammans med PPM, Försäkringsförbundet och flertalet\r\ntjänstepensionsutbetalare gör tydliga framsteg och att man räknar med att en\r\nfungerande pensionsportal skall kunna tas i drift under våren 2004.\r\nVid utskottets offentliga utfrågning den 3 februari 2004 förklarade RFV:s\r\ngeneraldirektör Anna Hedborg att en försöksverksamhet skall starta under\r\nsommaren 2004 och att en fungerande pensionsportal kommer att kunna tas\r\ni bruk 2005. Med hänsyn till det pågående arbetet med att få till stånd\r\nen pensionsportal från nästa år anser utskottet att motion Sf307 får anses\r\ni huvudsak tillgodosedd.\r\nNär det gäller de äldres möjligheter att få information om den egna\r\npensionen anser utskottet att det närmast är självklart att den som saknar\r\ntillgång till Internet måste kunna få information på ett alternativt sätt.\r\nUtskottet vill i sammanhanget hänvisa till regeringens proposition\r\n2003/04:40 om 24-timmarsmyndighet inom socialförsäkringens administration.\r\nDäri föreslås en ny lag som syftar till att möjliggöra en bredare användning\r\nav Internetbaserade tjänster inom administrationen. I propositionen\r\nframhålls att möjligheterna att kunna göra personliga besök hos de olika\r\nmyndigheterna eller skicka brev eller ringa naturligtvis måste kvarstå\r\nför dem som inte önskar eller inte har möjlighet att utnyttja\r\nsjälvbetjäningstjänsterna. Det framhålls vidare att myndigheternas\r\nserviceskyldighet\r\noch myndighetsutövning gäller alla försäkrade. Utskottet har i sitt nyligen\r\njusterade betänkande 2003/04:SfU8 ställt sig bakom det i propositionen\r\nredovisade synsättet. En motion om att inte försämra för eller utesluta\r\ndem som inte har tillgång till Internet ansågs därmed tillgodosedd.\r\nMot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att det saknas anledning\r\nför riksdagen att agera i frågan. Med det anförda är motion Sf406 yrkande\r\n3 tillgodosedd.\r\nBeträffande RFV:s och försäkringskassornas kostnader för\r\npensionsadministrationen\r\nkonstaterar utskottet att dåvarande Riksrevisionsverket (RRV) hade i\r\nuppdrag att analysera kostnaderna för administrationen av den inkomstrelaterade\r\npensionen. Av rapporten Vad kostar pensionerna? (RRV 2003:21) framgår bl.\r\na. att den totala kostnaden 2002 uppgick till ca 2,6 miljarder kronor,\r\nvarav 862 miljoner kronor avsåg RFV och försäkringskassorna sammanlagt.\r\nMotsvarande belopp 1999 var ca 1,4 miljarder kronor, varav RFV och\r\nförsäkringskassorna stod för 585 miljoner kronor. Enligt RRV finns ingen\r\ngrund för att hävda att RFV:s eller försäkringskassornas\r\nadministrationskostnader\r\när för höga. RRV bedömer att kostnaderna, som beror bl.a. på utveckling\r\nav IT-system, kommer att sjunka under åren framöver.\r\nANSA-utredningen har i sitt betänkande En sammanhållen administration av\r\nsocialförsäkringen (SOU 2003:63) föreslagit att försäkringskassorna och\r\nRFV tillsammans skall bilda en ny statlig myndighet. Syftet är att förbättra\r\nförutsättningarna för styrning och organisation av socialförsäkringens\r\nadministration. Utredningsbetänkandet bereds för närvarande inom\r\nRegeringskansliet med inriktningen att en proposition skall föreläggas riksdagen\r\nunder mars 2004.\r\nÄven premiepensionssystemet är föremål för granskning. Riksrevisionen har\r\nbeslutat att genomföra en granskning, vars syfte är att bedöma om\r\npremiepensionsreformen har genomförts på ett effektivt sätt och om målen för\r\npremiepensionssystemet har infriats. I granskningsuppdraget ingår bl.a.\r\natt analysera systemets funktionssätt och utfall. Granskningen beräknas\r\npågå t.o.m. april 2004.\r\nVad gäller frågan om att inte belasta icke-väljarna med kostnader för det\r\navancerade systemet för fondbyten har finansutskottet i sitt betänkande\r\n2001/02:FiU7 (s. 15 f.) avstyrkt ett liknande yrkande bl.a. med motiveringen\r\natt en differentiering av grundavgiften mellan dem som väljer och s.k.\r\nicke-väljare med dagens begränsade omfattning av fondbyten riskerar att\r\nleda till en ökning av de administrativa kostnaderna som inte skulle stå\r\ni relation till den eventuella nyttan av en förändring av avgifterna. Vid\r\nsocialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning den 3 februari 2004\r\nframkom att många av de åtgärder som PPM vidtar rör både väljare och\r\nicke-väljare. Det gäller t.ex. de stora datakörningar som görs för att\r\nfördela pengar från rabattsystemet samt för att fördela arvsvinster och\r\nutdelningar från fonder.\r\nSammanfattningsvis pågår således ett relativt omfattande berednings- och\r\ngranskningsarbete både av socialförsäkringens administration och av\r\npremiepensionssystemet. Mot bakgrund härav är det enligt utskottet inte\r\nmotiverat för riksdagen att göra något uttalande vare sig om kostnaderna\r\nför socialförsäkringens administration eller om en differentiering av\r\navgifter för väljare respektive icke-väljare. Motionerna Sf406 yrkande 4\r\noch Sf379 avstyrks därmed.</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i\r\nutskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Ålderspensionssystemets utformning, punkt 1 (v)\r\nav Kalle Larsson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Sf360\r\nyrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nDet nya ålderspensionssystemet bygger på den s.k. livsinkomstprincipen,\r\nsom sägs ge goda möjligheter för enskilda att påverka pensionens storlek\r\ngenom ökade förvärvsinkomster. Eftersom män och kvinnor inte har samma\r\nmöjligheter att öka sina förvärvsinkomster under livsinkomsttiden innebär\r\ndet nya systemet genom sin konstruktion en diskriminering av kvinnor som\r\ngrupp. En annan grundläggande tanke bakom pensionsreformen är att den\r\nskall medföra \"rakare rör\", dvs. en tydligare koppling mellan arbete,\r\navgift och pension. För låginkomsttagaren leder emellertid \"rören\" raka\r\nvägen in i grundpension. Därtill kommer att den inkomstrelaterade pensionen\r\nofta hamnar en bra bit under 50 % av slutlönen, vilket innebär att dörren\r\nöppnats för privata pensionsförsäkringar. De uppenbara förlorarna är de\r\nsom inte har råd med privata försäkringar. Mot bakgrund av vad nu anförts\r\nbör pensionssystemet ändras så att det blir mer omfördelande och det bör\r\nåter finansieras med skatter och arbetsgivaravgifter som tas ut på hela\r\nlönesumman.\r\nDet bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag om hur nu angivna\r\nförändringar av pensionssystemet kan genomföras.\r\n\r\n2.      Jämställda intjänandegrunder m.m., punkt 2 (v, mp)\r\nav Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Sf360\r\nyrkandena 3 och 4.\r\nStällningstagande\r\nKvinnor får generellt sett lägre pension till följd av att deras\r\narbetslivsmönster skiljer sig från männens. Kvinnor utför mer obetalt arbete\r\noch har därför mindre utrymme för lönearbete och de arbetar oftare än män\r\ndeltid. Situationen försvåras även av att kvinnor lönediskrimineras.\r\nKvinnor missgynnas också pensionsmässigt genom barnafödande, vilket bl.a.\r\nofta medför reducerad arbetstid och sämre karriärmöjligheter. Det nya\r\npensionssystemet är uppbyggt efter ett manligt arbetslivsmönster och\r\nförutsättningen för att kvinnor skall få en pension som går att leva på är\r\natt hela samhället förändras i grunden. För att undvika framtida orättvisor\r\nmellan män och kvinnor inom ramen för det nya pensionssystemet bör\r\nintjänandereglerna - utifrån arbetslivet och det sociala livet i övrigt -\r\ngöras jämställda mellan kvinnor och män.\r\nDet nya pensionssystemet är tänkt att motivera arbetstagare att arbeta\r\nlängre för att därigenom få en högre pension. Människor med låga löner,\r\nförslitande arbetsuppgifter och med stor andel dubbelarbete orkar dock\r\nsällan arbeta ens till 65 år. I dag är pensionsåldern för LO-kollektivet\r\ni genomsnitt 58 år. Möjligheten för en metallarbetare eller en undersköterska\r\natt höja pensionen genom ytterligare några års arbete efter 65 år synes\r\nvara enbart teoretisk. Det finns därför anledning att se över pensionssystemets\r\nverkningar utifrån ett klassperspektiv.\r\nRegeringen bör återkomma med förslag till nu angivna förändringar av\r\npensionssystemet.\r\n\r\n3.      Pensionsrätt vid studier, punkt 4 (v, mp)\r\nav Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Sf360\r\nyrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nStuderande med studiemedel får i dag tillgodoräkna sig pensionsrätt för\r\nbidragsdelen. Pensionsrätten för denna grupp behöver emellertid förbättras\r\neftersom högskolestudier inte med automatik leder till hög lön. Detta\r\ngäller för t.ex. bibliotekarier, sjuksköterskor och förskollärare. I dessa\r\nyrkesgrupper är kvinnor överrepresenterade. Pensionsrätt för studier bör\r\nges studerande som fyllt 20 år med ett belopp som motsvarar den egna\r\nåldersklassens genomsnittsinkomst för heltidsarbete. En förbättrad\r\npensionsrätt vid studier får dock inte konkurrera ut andra för gruppen\r\nnödvändiga\r\nförbättringar.\r\n\r\n4.      Automatisk balansering, punkt 5 (v)\r\nav Kalle Larsson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Sf360\r\nyrkande 8.\r\nStällningstagande\r\nI det nya pensionssystemet finns flera regler som leder till att nivån på\r\nutbetalade pensioner varierar i takt med de ekonomiska och demografiska\r\nförändringarna, t.ex. den automatiska balanseringen. Den innebär emellertid\r\natt pensionärerna själva får bära ett alltför stort ansvar för systemets\r\nfinansiella balans. För att stärka solidariteten mellan generationerna\r\nbör, om det konstateras att pensionssystemet är underfinansierat, den\r\nallmänna pensionsavgiften som betalas av arbetstagare höjas tillfälligt.\r\nDen tillfälligt höjda avgiften bör dock inte ge pensionsrätt. Det bör\r\nockså finnas en gräns för hur stort underskott som skall kunna hanteras\r\nmed tillfälliga avgiftsökningar. Passeras denna gräns får de då ansvariga\r\npolitikerna ta ställning till hur balans skall uppnås i systemet. Regeringen\r\nbör återkomma med ett förslag i enlighet med vad nu anförts.\r\n\r\n5.      Delad premiepensionsrätt, punkt 6 (kd)\r\nav Kenneth Lantz (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A371\r\nyrkande 8.\r\nStällningstagande\r\nKvinnor har i regel en lägre livsinkomst än män och kan därför förvänta\r\nsig en lägre pension än män. Detta kan förklaras av både ojämlikheter i\r\nlönestrukturen och att kvinnor tar ett större ansvar för barn samt oftare\r\ndrabbas av ohälsa. Pensionssystemet måste därför utformas för att i större\r\nutsträckning än i dag trygga kvinnors ålderdom. Redan i dag kan premiepensionen\r\növerföras mellan makar, men det kräver aktiv ansökan. Eftersom många är\r\novetande om denna möjlighet bör hela premiepensionen automatiskt delas\r\nlika mellan föräldrarna tills barnet är åtta år. Den som önskar frångå\r\ndenna regel bör skriftligen kunna begära detta. Regeringen bör snarast\r\nåterkomma med ett förslag om automatiskt delad pensionsrätt i\r\npremiepensionssystemet.\r\n\r\n6.      Aktivt val av Premiesparfonden, punkt 7 (v, mp)\r\nav Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sf360\r\nyrkande 12 i denna del och 2003/04:Sf395.\r\nStällningstagande\r\nFördelen med den statliga förvaltningen av Sjunde AP-fonden är att den\r\nger möjlighet till demokratisk styrning av fondens förvaltning och en\r\ngaranti för allmänhetens insyn. Av denna anledning bör människor aktivt\r\nfå välja Premiesparfonden. Mot bakgrund härav bör regeringen återkomma\r\nmed förslag om aktivt val av Premiesparfonden.\r\n\r\n7.      Fondtyper, punkt 8 (v, mp)\r\nav Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Sf360\r\nyrkandena 10-12, det senare i denna del.\r\nStällningstagande\r\nDagens situation på börsen visar hur vanskligt det nya pensionssystemet\r\när för framtidens pensionärer. Bland annat införandet av premiepension\r\ninnebär att pensionen i större utsträckning än tidigare är avhängig börsens\r\nutveckling, olika kapitalförvaltares skicklighet och individens kännedom\r\nom aktiemarknaden. Alla måste därför ha möjlighet att välja bort det\r\nrisktagande som aktiefonder innebär. Realräntefonder som placerar i svenska\r\nrealränteobligationer är skyddade mot både inflation och växelkursutveckling.\r\nSjunde AP-fonden bör därför ges möjlighet att erbjuda en realräntefond.\r\n\r\nPremiepensionssystemet tillåter inte att s.k. ideella fonder, dvs. fonder\r\ndär en del av avkastningen går till ideella ändamål, ingår i fondutbudet.\r\nAtt inte tillåta placering i ideella fonder innebär emellertid en\r\nbegränsning av människors önskan att verka solidariskt och ideellt. Sjunde\r\nAP-fonden bör därför kunna erbjuda placering i ideella fonder.\r\nDessutom bör Sjunde AP-fonden ges möjlighet att erbjuda generationsfonder.\r\n\r\nMot bakgrund av vad nu anförts bör regeringen återkomma med förslag i\r\nenlighet med vad nu anförts om placering i realräntefond, ideella fonder\r\noch generationsfonder.\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n1.      Delad premiepensionsrätt, punkt 6 (m, fp, c)\r\nPer Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita Sidén (m), Linnéa Darell (fp),\r\nBirgitta Carlsson (c) och Anna Lilliehöök (m) anför:\r\nI det nya ålderspensionssystemet finns regler som möjliggör för makar och\r\nregistrerade partner att överföra premiepensionsrätt till den andre\r\nmaken/makan eller partnern. Detta är en del av den överenskommelse om ett\r\nreformerat pensionssystem som ingåtts mellan fem partier (s, m, fp, kd\r\noch c). Eftersom överföring av premiepensionsrätt mellan makar/registrerade\r\npartner måste anses som en väsentlig del av överenskommelsen kan en\r\nautomatisk delning av premiepensionsrätt inte införas med mindre än att\r\nsamtliga fem partier är överens om detta. Frågan är dock viktig och bör\r\ndärför tas upp i Genomförandegruppen.\r\n\r\n2.      Information och kostnader, punkt 9 (m)\r\nPer Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m) anför:\r\nFör att skapa trygghet och ge pensionärer visshet om sin ekonomiska\r\nsituation är det viktigt med bra och lättförståelig information om pensionerna.\r\nRedan tidigt visade det sig att beräkningsbeskeden vid pensionsutbetalning\r\nvar mycket svåra att tolka. För pensionärer som skulle få pension från\r\nmer än ett håll kom dessutom besked i olika kuvert och på olika dagar.\r\nAlla pensionärer, både nuvarande och blivande, måste kunna få en bra\r\ninformation. Samverkan mellan olika utbetalare av pensioner bör kunna ge\r\ngoda förutsättningar för en enkel och begriplig information.\r\nEn Internetbaserad informationstjänst, en så kallad pensionsportal, kan\r\nvara ett sätt att förbättra informationen. Enligt Riksdagens utredningstjänst\r\nvar det dock endast 17 % av landets pensionärer mellan 65 och 74 år som\r\nsommaren 2003 hade tillgång till Internet. Av dem som var mellan 75 och\r\n84 år var det endast 5 %. Detta innebär att huvuddelen av dem som får\r\npension inte har tillgång till Internet.\r\nI det nya pensionssystemet infördes möjlighet till delad premiepensionsrätt\r\nmakar/partners emellan. Detta måste klart framgå av informationen då värdet\r\nav intjänade pensionsrätter i många fall utgör familjens största tillgång\r\noch kan få stor betydelse vid exempelvis bodelning eller skilsmässa.\r\n\r\n3.      Odemokratisk pensionsuppgörelse (v, mp)\r\nMona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v) anför:\r\nEnligt vår mening är det hög tid att alla riksdagens sju partier tillåts\r\natt fullt ut ta ansvar för och påverka pensionsfrågorna som det åligger\r\nriksdagen. Det faktum att fem partier fortfarande bakom lyckta dörrar\r\nfattar viktiga avgöranden om pensionssystemet ger givna begränsningar i\r\nriksdagens möjligheter att gemensamt ta ansvar för och förändra\r\npensionssystemet. Att i utskottsbetänkandet hänvisa till en överenskommelse som\r\nligger utanför de vanliga formella beslutsformerna visar tydligt på det\r\ndemokratiska underskott och därmed den bristande folkliga insyn som råder\r\nnär det gäller beslut om pensionsfrågorna.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:Sf212 av Henrik Westman (m):\r\nRiksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan lagändring\r\nsom slår fast att gifta pensionärer eller motsvarande skall betraktas som\r\nenskilda individer i det statliga pensionssystemet i enlighet med vad som\r\nanförs i motionen.\r\n2003/04:Sf282 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att pensionsbeloppet skall vara detsamma oberoende av pensionärens\r\ncivilstånd.\r\n2003/04:Sf307 av Billy Gustafsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av informationstjänst om pensioner på Internet.\r\n2003/04:Sf360 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om hur förändringar vad gäller pensionssystemet bäst kan genomföras.\r\n3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag\r\natt lägga fram förslag om hur det nya pensionssystemets intjänandegrunder\r\nkan göras jämställt mellan kvinnor och män.\r\n4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning angående\r\nvad i motionen anförs om pensionssystemets verkningar utifrån ett\r\nklassperspektiv.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om förbättrad pensionsrätt vid studier.\r\n8. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till automatisk\r\nbalansering i enlighet med vad i motionen anförs.\r\n10.        Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring\r\nenligt vad i motionen anförs om placering i realräntefonder.\r\n11.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring\r\nenligt vad i motionen anförs om Sjunde AP-fonden och möjlighet till\r\nplacering i ideella fonder.\r\n12.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagändring\r\nenligt vad i motionen anförs om utbudet i Sjunde AP-fonden.\r\n2003/04:Sf379 av Leif Jakobsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om avgifterna till Premiepensionsmyndigheten.\r\n2003/04:Sf395 av Birgitta Ahlqvist och Maria Öberg (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom val till Premiesparfonden.\r\n2003/04:Sf406 av Anita Sidén och Magdalena Andersson (båda m):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om samordning och informationssystem om pensionsutbetalningar.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om administrationskostnader.\r\n2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring\r\ni pensionssystemet så att pensionspoängen automatiskt delas mellan\r\nföräldrarna i enlighet med vad som anförs i motionen.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nOffentlig utfrågning om premiepensionssystemet\r\nDatum: tisdagen den 3 februari 2004\r\nTid: 10.00-12.00Lokal: andrakammarsalen\r\nProgram\r\nInledning\r\nSocialförsäkringsutskottets ordförande Tomas Eneroth (s)\r\nVal och väljare resp. icke-väljare\r\nHur många gör ett aktivt val? Vad väljer kvinnor resp. män och hur ser de\r\nungas val ut? Vad tycker pensionsspararna om premiepensionssystemet? Vad\r\nhänder om intresset för att välja fonder minskar markant?\r\nInledning av\r\nHans Jacobson, generaldirektör, Premiepensionsmyndigheten\r\nMikael Nyman, redaktör för nyhetsbrevet Pension &amp; Förmåner\r\nFonderna i PPM-systemet\r\nVilka effekter har den ökade valfriheten när det gäller placeringen av\r\npensionssparandet? Måste det finnas så många fondalternativ och klarar\r\npensionsspararna att välja bland alla fonder? Eller behövs andra alternativ?\r\nVad kostar fondhanteringen?\r\nInledning av\r\nPeter Norman, VD, Sjunde AP-fonden\r\nPia Nilsson, VD, Fondbolagens förening (5 min)\r\nBörsutveckling och konjunkturförändringar\r\nHur påverkas de framtida pensionerna av börsutvecklingen eller en\r\nkonjunkturförändring? Och hur påverkas fondväljaren?\r\nInledning av\r\nLennart Låftman, utredare av premiepensionssystemet och tidigare VD för\r\n5:e AP-fonden\r\nIrene Wennemo, enhetschef för näringspolitiska enheten, LO\r\nI utfrågningen deltog företrädare för ett flertal myndigheter och\r\norganisationer.\r\nInledning\r\nOrdföranden Tomas Eneroth (s): Välkomna till utfrågningens del 1 av 2 som\r\nvi genomför i socialförsäkringsutskottet kring pensionssystemet. Skälet\r\när att det nu är tio år sedan riksdagen behandlade princippropositionen\r\nom en reformering av Sveriges pensionssystem där Premiepensionsmyndigheten\r\n(PPM) kom att bli en ny beståndsdel men där också hela ålderspensionssystemet\r\nordentligt reformerades.\r\nTanken här är inte att ha tioårsjubileum och högtidstal. Tvärtom är det\r\nnog viktigt att vi nu, tio år efter de första principiella besluten, tar\r\nvårt ansvar när det gäller att granska, utvärdera och följa det pensionssystem\r\nsom vi har och att se till att det motsvarar de högt ställda förväntningarna\r\nfrån riksdagen och riksdagens partier som ansvariga bakom reformen.\r\nDetta är också ett led i hanteringen av det betänkande som skall avlämnas\r\nav socialförsäkringsutskottet. Den 18 mars kommer pensionssystemet att\r\ndiskuteras i kammaren. De båda utfrågningarna är ett led i behandlingen\r\nav ett antal motioner som rör både premiepensionssystemet och\r\nålderspensionssystemet.\r\nVi har ett upplägg med tre avsnitt under denna utfrågning. Eftersom vi\r\nska hålla på i bara två timmar blir det relativt rappa föredragningar.\r\nDet blir inte så mycket tid till frågor men ändå lagom för att hinna få\r\nlite utrymme framför allt för utskottets ledamöter att ställa frågor. I\r\nmån av tid kan också andra ställa frågor men jag förbehåller mig rätten\r\natt fördela ordet till riksdagens ledamöter. Dessa kan å andra sidan välja\r\natt fråga såväl inledande talare som andra inbjudna gäster.\r\nJag vill påminna om att utfrågningen direktsänds i TV. Jag tror att både\r\nTV 24 och TV 2 sänder utfrågningen. Efteråt kommer en skriftlig dokumentation\r\nsom får ligga till grund för de riksdagsdebatter som vi ska ha.\r\nMed denna mycket korta inledning upprepar jag mitt välkomnande till er\r\nsom kommit hit till utfrågningen. Ordet går först till Hans Jacobson,\r\ngeneraldirektör vid Premiepensionsmyndigheten, för ett 15 minuters inledande\r\nanförande.\r\nVal och väljare resp. icke-väljare\r\nHans Jacobson: Det är rätt många saker som jag åtminstone någotsånär bör\r\nberöra för att vi ska få ett bra underlag för debatten. Jag kommer därför\r\natt ta det i expressfart och ganska ytligt. Efteråt svarar jag gärna på\r\nfördjupande frågor.\r\nJag har en innehållsförteckning som jag tänkte följa. Först och främst\r\nkan jag säga att utskottet har bett mig att lite grann rekapitulera hur\r\nresonemanget gick när man bestämde sig för att ha det som så småningom\r\nblev premiepensionen. Sedan tänkte jag gå in på tre praktiska aspekter av\r\nPPM:s arbete, premiepensionsverksamheten.\r\nVad vet spararna om premiepensionen, och vad tycker de framför allt om\r\nden hjälp och det stöd som de får från oss?\r\nHur väljer spararna, och hur har det gått för dem med deras sparande?\r\nVad kostar det att vara pensionssparare i premiepensionssystemet?\r\nPå slutet hoppas jag hinna med en liten summering.\r\nOm man vill veta lite grann om hur resonemangen gick när det bestämdes\r\natt vi skulle ha ett premiepensionssystem får man gå tillbaka till\r\nPensionsarbetsgruppens principbetänkande 1994. När man läser de motiveringarna\r\nfår man ha i åtanke att de skulle skrivas och godkännas av en grupp\r\nmänniskor som egentligen tyckte rätt olika men de skulle ändå kunna enas om\r\nen motivering för den kompromiss som de hade kommit fram till. Det där\r\nbetyder att det inte precis slår gnistor om motiven; det är inte stora\r\nprincipiella riktlinjer som dragits upp utan det är ganska jordnära\r\nargument som man tagit fram och kunnat enas om.\r\n(Bild 1) För det första är inkomstpensionen som en typ av kedjebrevssystem.\r\nVi betalar nu för våra gamlingar och hoppas att det när vi blir gamla\r\nska finnas ungdomar som är beredda att betala för oss. Man resonerade på\r\ndet sättet att det kunde vara bra om varje generation sparade ihop åtminstone\r\ntill en mindre del av sin egen pension för att inte vara helt beroende av\r\ndet här kedjebrevssystemet.\r\nFör det andra såg man ett egenvärde i att den enskilde genom det här\r\nsystemet själv kunde påverka sin pension, kunde ha ett inflytande på hur\r\nden egna åldersförsörjningen skulle te sig.\r\nFör det tredje, och slutligen, såg man en möjlighet till riskutjämning\r\ngenom att ha både inkomstpensionen/fördelningssystemet och den fonderade\r\npremiepensionen.\r\nInkomstpensionen hänger på hur det går med standardutvecklingen i samhället\r\noch premiepensionen på hur det blir med avkastningen på kapitalmarknaderna.\r\nDe där två kommer naturligtvis inte att gå likadant varje år, utan ett\r\når kommer den ena att gå bättre och den andra lite sämre. Ett annat år är\r\ndet tvärtom. På det sättet kan man åstadkomma en jämnare utveckling av\r\nhela pensionssystemet.\r\n(Bild 2) Jag går så över till det praktiska: Vad vet spararna, och vad\r\ntycker de? Där kan man säga att det är ömsom vin, ömsom vatten. När vi\r\nsäger att i pensionssystemet ingår inkomstpension och premiepension och\r\nfrågar pensionsspararna om de kan säga något om vad premiepensionen innebär,\r\när det bara 42 % som kan komma med någon typ av svar. Vi ställer inga\r\nhöga krav för full poäng. Trots det är det alltså bara 42 % som klarar\r\nfrågan. Dessutom är det en sjunkande tendens. År 2002 var det nämligen\r\n48 % som klarade frågan.\r\nNär vi i stället frågar om de tycker att de har tillräckliga kunskaper\r\nför att hantera den egna premiepensionen är det bara 49 % som svarar ja.\r\n\r\nOm vi frågar dem som har sina pengar placerade i Premiesparfonden, kan\r\n75 % av dem inte säga någonting om hur deras pengar förvaltas - vad det\r\när för sorts tillgångar som de i grunden har placerat i.\r\nDetta tycker jag förstås är alldeles otillräckligt; det är rätt så dystert.\r\nJag hade hoppats och trott att vi skulle komma betydligt längre under de\r\nhär tre och ett halvt åren. Jag kan inte föreställa mig att riksdagen är\r\nnöjd när man nu har fattat beslut om en av de absolut viktigaste reformerna\r\nunder de senaste årtiondena och det visar sig att det bara är knappt\r\nhälften av dem som är berörda som egentligen har lite \"pejl\" på hur systemet\r\nfungerar. Det känns inte riktigt bra. Detta är den mörka sidan av saken.\r\n\r\n(Bild 3) För att ta den ljusa sidan av saken är det faktiskt så att de\r\nsom tagit del av vår information, av vår service, tycker att den är bra.\r\n80 % av dem som har läst våra broschyrer och 80 % av dem som besöker\r\nwebben tycker att det är bra. Så mycket som 92 % av dem som ringer till\r\nvår personliga service i Söderhamn tycker att den tjänsten är bra. Detta\r\när naturligtvis mycket uppmuntrande, och det stimulerar oss till att gå\r\nvidare med utveckling och fördjupning av de här tjänsterna. Det vi framför\r\nallt känner att vi vill utveckla är stödet till pensionsspararna i processen\r\nför hur jag ska välja för mitt sparande, hur jag ska välja att placera\r\nmina pengar - låta dem förvaltas. Där känner vi att vi vill, och behöver,\r\ngå vidare och förbättra stödet.\r\n(Bild 4) Hur väljer då alla sparare? Ja, vi kan börja med att titta lite\r\ngrann på valfrekvensen framför allt för nya sparare, unga sparare. Hösten\r\n2000 var det ju stor uppmärksamhet kring premiepensionen. Så mycket som\r\n60 % av de allra yngsta, och ännu mer hos hela populationen, gjorde ett\r\naktivt val - fyllde i en fondvalsblankett och skickade in den. Säkert var\r\ndet också många bland de återstående 40 procenten som tänkte igenom saken\r\nmen som bestämde sig för att inte göra något val. Men sedan sjönk siffran\r\nraskt och dramatiskt. Redan år 2001 var siffran 18 %. År 2002 var det\r\n14 % och i fjol bara 8 % som gjorde ett aktivt val.\r\nDet finns säkert flera förklaringar. En viktig förklaring tror jag är att\r\näven föräldrarna år 2000 skulle göra sitt första val, så det blev nog i\r\nmånga hem en familjegrej att sätta sig ned med fondvalet. I varje fall\r\nser det väldigt dystert ut. Utskottet frågar i programmet vad som händer,\r\nhur det blir, om det bara blir färre som är intresserade av att göra ett\r\nfondval. Vad händer då med systemet?\r\nOm denna ökenvandring fortsätter måste man självklart komma till en punkt\r\ndär man måste se över systemet och göra om det. Det är ju fullt möjligt\r\nfortfarande att ha ett fonderat system med individuella konton, men där\r\nstaten bestämmer om kapitalförvaltningen. Jag tror inte att vi är på väg\r\nåt det hållet; det känns inte som att vi är på väg ut i öknen. Man kan\r\ntill att börja med lyssna på ungdomarna. När vi frågar dem som inte valt\r\nfonder nu svarar 85 %: Ja, jag förstår att det här är viktigt. Ja, jag\r\ntänker ta tag i det här, sätta mig in i det och fatta ett eget beslut så\r\nsmåningom när jag får lite mer pengar på mitt konto.\r\nDet är ett ganska naturligt sätt att resonera för den som har 40 år kvar\r\ntill pensionen och som har 800 kr på kontot, och vi tänker acceptera den\r\nattityden hos dem.\r\n(Bild 5) Men det finns också andra tecken som pekar mot att det inte är\r\nriktigt så dystert som de här \"nybörjarsiffrorna\" visar. Det framgår om\r\nman tittar på kontakterna, på intresset hos hela pensionsspararkollektivet\r\n- på dess aktivitet och intresse. Vi kan som exempel ta dem som besöker\r\nvår webb och som går in och tittar på sitt eget konto, på sitt eget\r\nsparande. År 2002 var det 1,8 miljoner sådana besök - alltså de som gick in\r\noch tittade på sitt privata konto. År 2003 var det 2,8 miljoner sådana\r\nbesök, alltså en ökning med mer än 50 % på ett år.\r\nVi kan också ta en ögonblicksbild på januari 2003 jämfört med januari\r\n2004. År 2003 hade vi 223 000 sådana här besök. I januari i år hade vi\r\n664 000 besök, alltså nästan en tredubbling från det ena året till det\r\nandra. Detta talar för att det finns ett växande intresse - från låga\r\nnivåer i och för sig, men tendensen är ganska tydlig.\r\nHur har vi då valt att spara? Hur har vi fördelat vårt sparande?\r\n(Bild 6) Vi har olika fondtyper i katalogen: Sverigefonder, IT-fonder,\r\nPremiesparfonden och så vidare. Vi kan \"se igenom de kulisserna\" och se\r\nvad det är för tillgångsslag som vi placerar i. På den översta nivån ser\r\ndet ut så här: svenska aktier drygt 30 %, utländska aktier 60 % och räntor\r\nknappt 10 %, alltså 90 % i aktier och 10 % i räntefonder. Av aktierna\r\nligger en tredjedel i Sverige och två tredjedelar utomlands. Jag tror att\r\ndet är en ganska typisk svensk fondspararbukett.\r\n(Bild 7) Hur har det gått för sparandet? Det enkla svaret är att det har\r\ngått uselt; det finns inget annat svar på frågan. Kurvan visar PPM-index.\r\nPPM-index svarar på frågan om vad som har hänt med den hundralapp som\r\nsattes in hösten 2000 i det första fondvalet. Den har åkt i nedförsbacken\r\noch tappat 31 % av sitt värde. Nu är den alltså värd bara 69 kr. Men man\r\nkan inte fokusera på detta, för den uppgiften får nämligen en allt mindre\r\nbetydelse.\r\nVi köpte för ganska mycket pengar år 2000, och dyrt blev det. Men redan\r\når 2001 satte vi in nya pengar och köpte billigare. År 2002 köpte vi ännu\r\nbilligare, för att inte tala om år 2003 då det verkligen var reapris. Det\r\nblev en lysande investering, en uppgång med 17 %. Man kan alltså inte\r\ntitta på enskilda år, utan man måste baka ihop. Fortfarande är det en\r\nganska fet förlust. Vi har förlorat 18 % av hela det insatta kapitalet.\r\n18 % är mycket men väsentligt mycket mindre än 31 %. Det känns lite mer\r\nhanterbart, tycker jag.\r\n(Bild 8 ) För ros skull har vi plockat isär siffrorna 31 % och 18 % och\r\ndelat upp dem på Premiesparfonden och de valda fonderna. Det är inte\r\nvärldens bästa precision i den här beräkningen men den ger ändå en\r\nfingervisning. Det har alltså gått lite bättre - eller lite mindre dåligt,\r\nberoende på hur man vill uttrycka det - för dem som ligger i Premiesparfonden.\r\nDe har förlorat 17 % av sina pengar. Beträffande de valda fonderna har\r\nman förlorat 19 % av sina pengar. Sedan finns det naturligtvis en spridning\r\ni gruppen valda fonder. Det finns de som ligger på +150 %.\r\n(Bild 9) Jag kommer så till den sista sakfrågan: Vad kostar det att vara\r\npensionssparare i premiepensionssystemet?\r\nFramför allt ska man komma ihåg att det finns två komponenter. Man betalar\r\nen avgift till sina fondförvaltare, och man betalar en avgift till PPM.\r\nJämförelseobjektet är då inte privat fondsparande i bank eller så, utan\r\njämförelseobjektet är ett fondförsäkringsbolag, varför den totala kostnaden\r\nligger där.\r\nPPM har ett rabattsystem, som ni säkert vet. Vi kräver rabatter på\r\nfondförvaltarnas kostnader, och det är en progressiv rabatt. Ju mer vi sätter\r\nin i systemet, desto högre rabatter ska det vara. Rabattsystemet slår\r\nockså hårdare mot höga avgifter än mot låga.\r\nEfter rabatter betalade man förra året 0,43 % i genomsnitt till sina\r\nförvaltare, vilket för den genomsnittlige pensionsspararen betyder 66 kr\r\nför fondförvaltningen. Till PPM betalar man också en procentuell avgift,\r\ni det här fallet 0,3 %. Det betyder 46 kr i avgift till PPM. Sammanlagt\r\nkostade det i genomsnitt 112 kr att vara med i premiepensionssystemet\r\nförra året. Båda procentsatserna, 0,43 % respektive 0,3 %, kommer att\r\nsjunka allteftersom det kommer in mer pengar i systemet och fonderna så\r\natt säga pressas upp i rabattrappan och vi får fler sparare att fördela\r\nvåra kostnader på.\r\nI anslutning till detta med kostnader vill jag ta fram ett av de viktigaste\r\nmålen i vårt regleringsbrev för år 2003 - som vi nu gör bokslut för. Där\r\nsägs det att vi ska ha en kostnadseffektiv förvaltning, till nytta för\r\npensionsspararna. Där har vi, får man säga, haft ett väldigt gynnat läge\r\ngenom att PPM är en alldeles ny myndighet. Vi har inga gamla pappersbaserade\r\noch personalkrävande rutiner att släpa på, utan vi har kunnat gå rakt på\r\nden allra senaste tekniken. Vi satsar väldigt intensivt på självbetjäning\r\noch på helautomatiserade processer. En riktigt ifylld pensionsansökan och\r\nett riktigt ifyllt fondbyte ska betyda att det bara säger svisch rakt\r\ngenom systemet utan att något mänskligt öga faller på ansökan. Det hela\r\nresulterar i ett automatgenererat brev som går ut i andra änden.\r\n(Bild 10) På det här sättet kan vi ligga absolut i framkant när det gäller\r\ndet som kallas för 24-timmarsmyndigheten - en förvaltning i medborgarnas\r\ntjänst, med medborgarna i fokus etcetera. Vi kan dessutom göra det här\r\ntill en rimlig kostnad. Jag tycker att vi har varit ganska framgångsrika\r\ni det där arbetet. 92 % av alla kontakter som initierats av pensionsspararna\r\nkommer via en självbetjäningskanal. Det finns mer kvar att göra. Vi kan\r\nännu inte ta emot pensionsansökan på webben men en första sådan version\r\nkommer om några månader. På lite sikt vill vi till exempel kunna skicka\r\nut en bekräftelse på fondbyte via webben som elektronisk post i stället\r\nför som pappersbrev. Det går fortare, blir billigare och skonar\r\nmiljön.\r\n(Bild 11) Också den sista punkten har jag hämtat ur regleringsbrevet 2003.\r\nJag har valt ut de, som jag tycker, viktigaste målen som satts upp för\r\noss. Har vi då löst uppgiften?\r\nDet ska vara en kostnadseffektiv förvaltning till nytta för pensionsspararna.\r\nDet är svårt att göra ett kategoriskt uttalande om en sådan sak då det\r\ngäller den egna verksamheten. Jag tycker dock att vi väldigt mycket har\r\nfokus inriktat på att uppnå just det här. Vi har ett starkt fondspararfokus.\r\nDet är verkligen något som vi hela tiden jobbar med att hålla\r\nlevande.\r\nRiksrevisionen håller nu på med en granskning av oss, av uppbyggnaden av\r\npremiepensionen. Det arbetet ska redovisas i mars. Det blir naturligtvis\r\nväldigt spännande för oss att se vad de som utomstående experter så att\r\nsäga tycker om vårt arbete.\r\nVi ska ha lägre avgifter än jämförbara pensionsinstitut, och det vågar\r\njag nog påstå att vi har. Vi kappas kanske med AMF, som också ligger\r\nväldigt bra till. Men i varje fall i kronor räknat tror jag att vi är\r\nbilligare än de.\r\nVi ska ha ett brett och varierat fondutbud - för litet är det i varje\r\nfall inte. Jag känner mig dock lite missnöjd med bristen på fantasi. Jag\r\nhade hoppats på lite mer påhittiga nya typer av fonder, kanske garantifonder\r\nmed en garanterad avkastning eller åtminstone med en garanti mot förlust\r\neller något sådant. Dit har vi dock ännu inte kommit.\r\nVårt möte med pensionsspararna ska kännetecknas av hög tillgänglighet och\r\ngod service, och så är det; det vet vi.\r\nInformationen ska ge god kännedom om systemets möjligheter och underlätta\r\nfondvalet. Där återstår mycket att göra. Vi ser där en rejäl utmaning när\r\ndet gäller informationen, tjänsterna och stödet till pensionsspararna.\r\nEfter ANSA-utredningen ska vi driva vidare arbetet i ett närmare samarbete\r\nmed Riksförsäkringsverket och sedan med den nya försäkringskassan. Det är,\r\ntycker jag, en extra spänningsdimension när det gäller det här arbetet\r\noch något som vi ser fram emot.\r\nMikael Nyman: Jag är redaktör för det nya nyhetsbrevet Pensioner &amp; Förmåner\r\noch har följt pensionssystemets tillblivelse sedan år 1997 och sysslat\r\nmed fonder sedan 1980-talet.\r\nJag ber att få tacka för inbjudan att komma hit och ge synpunkter under\r\nrubriken Val och väljare. Jag kanske kunde få ta ett lite vidare perspektiv\r\nän så och snabbt gå igenom några av de frågor som jag ser saknar en lösning\r\neller inte är några problem eller där det skulle behövas en lösning på\r\nkort respektive på lite längre sikt. Jag ska göra genomgången så snabbt\r\nsom möjligt. Jag går först igenom frågorna.\r\n(Bild 12) PPM-systemet fick en allt annat än lycklig födsel. Det var\r\ntekniskt sjabbel vid införandet och förseningar. Därefter följde det största\r\nbörsraset någonsin, värre än Kreugerkraschen och börsraset i New York\r\n1929.\r\nUnder perioden från den 6 mars 2000 till den 9 oktober 2002 föll värdena\r\nmed 69,3 %. Det gör att jag tycker att man bör vara väldigt försiktig när\r\nman utvärderar systemet, åtminstone än så länge. Man kan också diskutera\r\nhuruvida systemkonstruktionen är rimlig. Ska man fundera över att göra på\r\nannat sätt? Återigen är det kanske för tidigt att göra det.\r\nAv Hans Jacobson har vi hört att andelen icke-väljare är stor, framför\r\nallt bland nytillkomna pensionssparare. Detta är naturligt; det är ju små\r\nbelopp. Ska ungdomar i åldern 20-25 år - om de får kallas ungdomar -\r\nverkligen behöva fundera över sin pension? Jag tycker att det är tveksamt.\r\nDe borde, menar jag, ha viktigare saker att fundera på. Det viktiga blir\r\ndå att tillse att det finns bra icke-valsalternativ. Det går alltid att\r\nvälja senare.\r\nDessutom behöver ett passivt val inte vara dåligt. Problemet är att det\r\ninte med säkerhet går att uttala sig om utfall, lika lite som det går att\r\nuttala sig om ekonomins tillväxttal på sikt, den egna löneutvecklingen i\r\nett 40-årigt perspektiv eller inflationen - för att ta några exempel.\r\nDäremot skulle man kunna förbättra urvalet och förenkla processerna för\r\nväljarna, som väl i dag har 618 fonder att välja mellan. Man kunde sätta\r\nupp kvalitetskriterier och kanske straffa ut \"dåliga fonder\" eller fonder\r\nsom får för få väljare. Jag återkommer senare till det för att sedan\r\navslutningsvis ta upp något som jag hoppas inte är förbisedda effekter av\r\nsystemet.\r\n(Bild 13) Låt oss börja med systemkonstruktionen. Man hade kunnat göra\r\ndet här betydligt enklare. Som Hans Jacobson var inne på hade man kunnat\r\nskapa en blandfond för varje generation, med tydligt uppställda kriterier\r\nför hur kapitalet allokeras och placeras. Då skulle man förlora något som\r\njag tror att vi har fått med PPM-systemet - den folkbildande effekten.\r\nSkulle staten ta hand om det här från ax till limpa, från vaggan till\r\ngraven, är pension något man får av politiker. Men visst skulle det bli\r\nett enklare system och utan förluster i effektivitet samt ge ett likartat\r\nutfall för alla inom varje generation.\r\nSedan är det problemet med att det är ett avgiftsbestämt system. Man får\r\nvad det blir. Om nu medborgarna ska sättas in i ett system där de får vad\r\ndet blir - de ska alltså hänga sig själva - kan det vara lämpligt att få\r\nvälja vilket rep det ska göras i.\r\nSka man då fundera över att ta bort \"dåliga fonder\" så att ingen hänger\r\nsig i en fond som inte borde ha varit med i systemet? Skulle man göra en\r\nsorts koppling mot ett index och säga att fonder som inte följer ett visst\r\nindex inte längre ska få vara med - man diskvalificerar dem - kan man få\r\nrätt lustiga effekter. Under den tid det var börsras var det en typ av\r\nfonder som gick bra. De skulle nu ha varit borta. Nu när börsen stiger\r\nigen är det de fonderna man skulle ha, och då skulle de inte ha gått att\r\nplacera i igen. Därför tror jag inte att det är en bra lösning.\r\nVi kan också fundera över om man kan ta bort fonder som folk inte vill ha\r\nför att minska utbudet och göra katalogen tunnare. I Pictet Fixed Income\r\nFund, som placerar i pundnoterade obligationer, finns det såvitt jag vet\r\nbara en enda sparare i hela PPM. Ska man ta bort den fonden? Ja, man ska\r\nkanske göra det.\r\nMen om man nu låter bara de fonder finnas som väldigt många människor\r\nvill ha, som genomsnittet av befolkningen väljer, vad blir då effekten?\r\nJag är rädd att det lite grann blir som med privatradion. Det blir väldigt\r\nmånga stationer men alla spelar samma musik. Mångfalden försvinner.\r\n(Bild 14) Är det då farligt att folk inte väljer? Nej, som jag var inne\r\npå handlar det om långsiktighet. Det går att välja om senare. Det går att\r\nfå en bild av sitt pensionssparande långt senare än när man är 20 år gammal\r\noch har fått sin första lön. Det finns alla möjligheter att vara långsiktig.\r\nEtt långsiktigt val kan också vara ett icke-val.\r\nMan kan också fundera över alla som tycker att det har rasat. En dollarnoterad\r\nfond ska ställas i relation till vilket värde dollarkursen har när man\r\nsjälv går i pension. Det kan ju vara svårt att veta om jag köper dollar\r\ntill reapris i dag. År 2023, när jag själv ska gå i pension, har det kanske\r\nvarit en bra affär att köpa billiga dollarandelar.\r\nJag menar alltså att bara för att spararna inte går in och byter som\r\ngalningar behöver systemet inte vara ett fiasko. Många byten behöver heller\r\ninte vara ett tecken på succé. Det bästa är om människor är medvetna om\r\nvilka val de har gjort.\r\nÄn så länge är systemet väldigt \"omoget\". Det innehåller bara några få\r\nprocent av det värde som det kommer att ha när det är \"moget\". Därför är\r\ndet inte särskilt mycket att förundras över att människor än så länge är\r\npassiva, särskilt förstagångsväljarna. Men med ett par hundra tusen på\r\nkontot finns det större möjligheter att människor verkligen bryr sig om\r\nvilka pengar de har på kontot och hur de placeras. Med stigande belopp\r\nkommer nog bytesfrekvensen och intresset att öka.\r\n(Bild 15) Så sent som i går såg jag att man till och med kan få konsulthjälp\r\npå webben för att få sin premiepension förvaltad. Företaget PPM-rådet har\r\nsom affärsidé att hantera människors PPM-fonder endera genom att ge löpande\r\ntips om en ny fördelning av fonder eller också genom att man tar över\r\nhela förvaltningen diskretionärt. 525 kr om året tar man för att se till\r\natt det alltid är rätt blandning. Detta sköter man utan att kunderna\r\nbehöver vara inblandade. Alternativt får man för 375 kr om året tips via\r\nmejl där det står: Just nu är det de här fonderna man ska ha, så skaffa\r\ndem på en gång!\r\nDet skryts här. +53 % är betydligt bättre än de minusprocent som Hans\r\nredovisade. Det har man klarat i verkliga fonder sedan starten år 2000.\r\nJag tror att vi kommer att få se fler av de här hjälpcentralerna som\r\nförsöker tjäna pengar på att människor inte vet vad de ska välja. 525 kr\r\npå 40 år innebär en kostnad på 20 000 kr. Med 53 % avkastning under de\r\nhär åren kan det vara väl värt pengarna.\r\n(Bild 16) Kan man då hitta på andra sätt att förbättra urvalet och minska\r\nrisken? Det finns ett antal mycket volatila fonder i PPM-systemet, alltså\r\nsådana som fluktuerar väldigt högt upp. Det går att ta bort den spekulationen.\r\nMan skulle kunna tänka sig att rödmarkera dem och säga att ingen får ha\r\nmer än 10 %, 5 % eller 1 % i den typen av \"läskigt farliga fonder\".\r\nFrågan är om de är riskabla för alla. Ska en sparare med en mycket liten\r\nandel i PPM-systemet vilken på kort sikt vill maximera denna förvägras\r\nden möjligheten? Jag tror att det är tveksamt.\r\nEn viss allokering kan också tvingas fram, så att man måste ha lägst x %\r\ni realränteobligationer och x % i svenska fonder. Därmed blir valet mer\r\nbegränsat, men då ligger vi återigen snubblande nära de statliga fonderna,\r\nsom kan förvaltas utan att spararna blandas in.\r\nDäremot tror jag att man skulle ha ett ratingsystem. Det borde kunna bygga\r\npå enkla matematiska samband för fonder som kan klassificeras och innehålla\r\ntydliga risk- och avkastningsmått - en sorts VDN-fakta om en viss fond\r\nsom bygger på historiska data som redan finns hos PPM. Att välja en fond\r\nmed bra rating skulle bidra till att minska investeringsrisken, och PPM\r\nborde väl vara väl skickat att ta fram en sådan rating. Då skulle också\r\nvalet kunna förenklas. En sparare skulle kunna säga: Jag vill ha en global\r\nfond, men jag är bara intresserad av fonder med högsta rating. Då skulle\r\nurvalet falla från flera hundra fonder till fem eller möjligen sex vid\r\nvarje tillfälle. Fonder som inte har rating har inga VDN-fakta, och sådana\r\nbehöver man då inte välja.\r\nAvslutningsvis vore det också rimligt att skiva Premiesparfonden så att\r\nden får en generationsprofil. Då behöver inte alla generationer ha samma\r\nallokering oavsett hur länge de tänker spara innan de går i pension.\r\n(Bild 17) Men vad händer om folk inte väljer? Jag har lånat en prognos\r\nfrån AMF Pension som visar att andelen passiva väljare år 2009 kommer att\r\nvara större än andelen aktiva om alla kurvor pekar åt det här hållet. Då\r\när frågan om Premiesparfonden fortfarande ska ha som motto att allokera\r\npengarna såsom genomsnittet av PPM-väljarna väljer. Då blir ju snart\r\nPremiesparfonden den rikslikare som man ska placera efter, så att man själv\r\nsätter sin allokering.\r\nDet här tror jag är en svartsyn. Jag tror inte att de passiva kommer att\r\nvara så här många. Jag tror, som jag tidigare har sagt, att de kommer att\r\nöka, framför allt i takt med en stigande börsutveckling. Folk tittar ogärna\r\npå ett konto med minus men gärna på ett med plus.\r\nAvslutningsvis bara några effekter på lite längre sikt. I ett system där\r\nvi i dag har 5,2 miljoner sparare blir det ju inte så, som man kanske\r\ntror, att alla får genomsnittet. Vi ser redan nu Alexander Lukas-typer.\r\nDet lär finnas någon med en behållning på omkring 130 000 kr i PPM-system,\r\noch i tidningen Sparöversikt har jag hittat ett exempel på vad som händer\r\nför sparare. Någon promille av spararna kommer att lyckas väldigt bra.\r\n(Bild 18) Den här \"grafen\" visar behållningen i PPM för tre identiska\r\nsparare som gått in i systemet vid 25 års ålder, som haft identiska\r\nyrkeskarriärer, som startade med 20 000 kr i månaden och som haft 2 % årlig\r\nlöneutveckling. Vid 4 % avkastning innehåller PPM-kontot 822 000 kr.\r\nKollegan som har uppnått 9 % avkastning har 2,7 miljoner kronor, vilket\r\nborde ge en premiepension på omkring 17 000 kr i månaden mot de 5  000 kr\r\ni månaden som den förste kollegan får. Och Alexander Lukas, som hittar\r\nrätt i fonddjungeln - vilket någon promille av spararna kommer att göra;\r\nvar så säkra - kommer att få 80 000 kr i månaden i premiepension.\r\nJag har ägnat mig åt att ställa en del frågor här. Låt mig avsluta med en\r\nsista fråga: Hur hanterar vi i framtiden Alexander Lukas och kanske också\r\nKalle Anka, som misslyckats fullständigt och bara får några hundralappar\r\npå grund av att han konsekvent gjort fel i premiepensionen?\r\nSven Brus (kd): PPM-systemet bygger på aktiviteter från oss alla. I det\r\nperspektivet är det en ganska dyster bild som Hans Jacobson här tecknar.\r\nMindre än hälften av spararna vet efter tio år vad premiepensionen\r\negentligen är, och vi har en sjunkande valfrekvens speciellt bland unga\r\nmänniskor. Hans Jacobson använder ordet \"ökenvandring\" som något slags\r\nframtidsperspektiv.\r\nJag skulle konkret vilja fråga Hans Jacobson: Vad gör myndigheten speciellt\r\nmed tanke på situationen i ungdomsgenerationen? Det gäller ju ett projekt\r\npå sikt, som särskilt berör unga och medelålders människor. Vad gör\r\nmyndigheten konkret för att öka medvetenheten och för att skapa ett slags\r\nfolklig legitimitet för hela det här systemet, speciellt riktat mot\r\nungdomar?\r\nHans Jacobson: Jag måste erkänna att vi väl känner att vi befinner oss i\r\nen brytningstid. Vi har nu kommit till den punkten där vi ser att vi måste\r\nacceptera att det ser ut så här bland förstagångsväljarna. Vi har också\r\nsagt att det inte är värt pengarna, vi kan inte lägga ned pensionsspararpengar\r\npå att rikta stora kampanjer till förstagångsväljarna. Man får inte ut\r\nnågonting av det. Vi är i och för sig beredda att acceptera att det kommer\r\natt dröja ett tag innan det lönar sig att göra en förnyad förstärkt\r\ninformationsinsats till dem.\r\nSamtidigt har vi nu i höst inlett samarbete med vetenskapsmän, forskare\r\nfrån den akademiska världen, om kommunikation. Hur ska man bära sig åt\r\nför att nå människor? Det arbetet är fortfarande ganska mycket i sin linda,\r\nmen vi har redan lärt oss en hel del. Det lönar sig till exempel inte\r\natt skicka sådana här personer väldigt stora informationspaket. De bara\r\nslänger dem. De tar inte till sig det här. Kanske är det en fråga om\r\nupprepning. Vi har talat om att det gäller att försöka hitta möjligheter\r\natt fånga särskilt ungdomar där de ändå är. Vi pratade häromdagen om en\r\nhemsida som heter Lunar Storm, som tydligen rätt många ungdomar besöker\r\noch om ifall man kunde fånga dem där.\r\nVad vi har önskat oss och försökt jobba för är att få komma ut i skolorna\r\noch presentera pensionssystemet, så att det när det blåa välkomstpaketet\r\nkommer inte blir den första gången som ungdomarna över huvud taget hör\r\ntalas om det här. Vi menar att det här skulle passa in i en allmän utbildning\r\nför ungdomar om privatekonomi. Det är mycket som en ung vuxen person ska\r\nkunna, till exempel hur man tar ett bostadslån, hur man köper en bil på\r\nbilligaste sätt, hur man väljer fondbolag och allt möjligt sådant.\r\nVi förstår att det är många aspekter som konkurrerar om uppmärksamheten.\r\nVi skulle alltså önska att vi fick komma ut lite mer i skolorna, men det\r\nhar varit väldigt trögt.\r\nLennart Klockare (s):  Det finns många frågor som man skulle vilja ställa\r\ni det här sammanhanget, men jag lovar att vi ska begränsa oss lite grann.\r\nOckså jag vill ställa mina frågor till Hans Jacobson.\r\nDet är bara en fond som vi inte får göra återval till, nämligen\r\nPremiesparfonden inom Sjunde AP-fonden. Den första frågan är: Tycker du att det\r\nskulle finnas skäl att öppna möjligheten att göra ett återval till\r\nPremiesparfonden efter att ha lämnat den fonden?\r\nI PPM har man samma förvaltningsavgift oavsett om man sparar i Premiesparfonden\r\neller är aktiv sparare i andra fonder. Borde man ha en differentierad\r\navgift för dem som spar i Sjunde AP-fonden eftersom det inte blir så många\r\nflyttningar i den?\r\nHans Jacobson: På den första frågan vill jag säga att också jag har svårt\r\natt förstå varför man inte ska kunna återvälja Premiesparfonden. Vi\r\ntjänstemän utgick från början från att man skulle kunna göra det. Låt mig\r\nvara ofin nog att påpeka att det faktiskt var utskottet självt som i ett\r\nbetänkande framhöll att det inte gick för sig. Jag förstår inte riktigt\r\nvad som är orsaken till det. Vi har inte undersökt den här risken, men\r\njag håller med om att det är ett fullt rimligt resonemang att i varje\r\nfall vissa sparare säger att de inte vill gå ut ur Premiesparfonden\r\neftersom de då inte kan komma tillbaka till paradiset igen. Det är närmast\r\nen fråga för utskottet att ta tag i detta.\r\nDet låter vidare bestickande att ha en differentierad avgift för dem som\r\ninte utnyttjar systemet. Nu är det så att hela den stora apparat som vi\r\nhar för att kunna göra stora fondbyten, placera nya pengar och så vidare\r\nbehövs lika mycket också för dem som ligger i Premiesparfonden. Det kommer\r\nen gång om året nya pengar, och det ska handlas för dem. Vi fördelar pengar\r\nfrån rabattsystemet till spararna, vi fördelar utdelning från fonder och\r\nvi fördelar arvsvinster. Vi gör alltså ett antal stora körningar och vi\r\nmåste ha detta ganska omfattande system oavsett om folk byter eller inte.\r\nDet finns en laglig möjlighet för oss att ta ut avgifter för fondbyten,\r\nmen styrelsen har hittills tyckt att vi inte ska dämpa den klena aktivitet\r\nsom vi i alla fall för närvarande har utan låta dem vara avgiftsfria.\r\nBo Könberg (fp):  Den fråga som jag närmast skulle vilja ställa till Hans\r\nJacobson är: Vilka ändringar i regelsystemet tycker du att det skulle\r\nfinnas anledning för politikerna att fundera på? En sådan nämndes i Mikael\r\nNymans anförande och gick ut på att man på något vis skulle begränsa\r\nantalet fonder. Har du funderat på om det är en bra idé? Hur skulle det\r\npraktiskt gå till att, som jag har sett föreslaget i en debattartikel,\r\nminska antalet fonder från drygt 600 fonder till kanske 25?\r\nFrågan om man ska kunna välja tillbaka till en icke-väljarfond tål väl\r\natt diskutera, och det har Lennart Klockare och jag och flera andra också\r\ngjort under åren, men det bör väl ändå finnas med i bilden att det är\r\nmöjligt att ha andra statliga fonder än just icke-väljarfonder.\r\nHans Jacobson: Antalet fonder har kritiserats från åtminstone två\r\nutgångspunkter. Den ena är att det blir dyrare att ha så många fonder. Man\r\nskulle naturligtvis kunna få bättre priser om man gav mera kapital till\r\nfå fonder. Det är självfallet riktigt, men jag tror inte att det är det\r\nstörsta problemet utan det är den förvirring som uppstår för många människor\r\nsom inte tar till sig vår information och läser broschyren utan bara säger:\r\n\"Hjälp! Här har jag en katalog med 600 fonder. Det klarar jag inte av.\"\r\nVi har diskuterat ett mindre antal fonder, men det är inte heller\r\noproblematiskt att ha kanske 10, 15 eller 20 fonder. Man måste rimligen utse\r\ndessa genom ett system med offentlig upphandling, och då måste man börja\r\nmed att skriva till kanske 2 miljoner pensionssparare och säga att de\r\nfonder som de har valt har vi nu slängt ut. Nu får ni vänligen välja\r\nnågonting nytt.\r\nHar man gjort en sådan upphandling kan man anständigtvis inte behålla de\r\nfonderna hur länge som helst utan om fyra-fem år måste man konkurrensutsätta\r\ndem igen och göra en ny upphandling. Då får man skriva till kanske 3-4\r\nmiljoner sparare och säga att man har avslutat de fonder som de tycker om\r\noch att de vänligen ska välja någonting nytt. Vi vet av erfarenhet att\r\nnär man avslutar en fond - och det har vi gjort när några fonder har dragit\r\nsig ut ur systemet - är det inte mer än i genomsnitt 30 % som tar ett\r\nnytt beslut medan 70 % går över till Premiesparfonden med pengarna. Detta\r\nskulle nog vara ett ganska effektivt sätt att stänga systemet. Jag tror\r\natt vi då efter ett antal vändor skulle ha 80-90 % i Premiesparfonden.\r\nJag har tänkt att om man nu vill gå den här vägen och verkligen få ned\r\nkostnaderna och minska svårigheterna att välja, skulle man, även om\r\nförvaltarna inte tycker om det, säga att valet av förvaltare inte är det\r\nviktigaste utan att det är var spararen placerar sina pengar. Det stora\r\nvalet, som betyder mest, är om spararen vill ha svenska aktier, Asienaktier\r\neller räntepapper. Då skulle man ta bort alla fondförvaltare och låta\r\nspararna välja placeringsinriktning. Spararen skulle säga: Jag vill ha\r\ntill exempel 10 % svenska aktier, 40 % globala aktier och resten i\r\nräntepapper. Vi skulle säkert också kunna ha sådana alternativ som ett\r\ngenerationssparande för den som är född på 50-talet eller så. Staten skulle\r\ndå så att säga bakom kulisserna få upphandla förvaltare för de olika\r\ntillgångsslag som man behöver. Då kunde man ta in dem och byta ut dem och\r\nså vidare utan att så att säga störa spararna, som har kvar sin\r\nplaceringsinriktning. Det är ett alternativ att tänka på. Då behöver man ingen\r\nPremiesparfond och inte heller någon Sjunde AP-fond utan man behöver en\r\nstandardfördelning, som alla får börja med. I stället kunde man lämpligen\r\nanvända Sjunde AP-fondens kompetens till att sköta kapitalförvaltningen\r\nbakom kulisserna.\r\nUlla Hoffmann (v):  Jag satt i Pensionsarbetsgruppen och var, är och\r\nförblir motståndare till premiepensionerna. Jag har några frågor och några\r\nsynpunkter, och jag vill också berätta att Bosse Ringholm faktiskt har\r\nuttalat sig positivt om att man ska kunna välja Premiesparfonden likaväl\r\nsom generationsfonder för Sjunde AP-fonden. Motståndet ligger alltså någon\r\nannanstans.\r\nJag tänker på den folkbildande effekt som Mikael Nyman var rädd för att\r\nvi skulle bli av med. Om bara 8 % av de unga spararna väljer, kan vi lägga\r\ntill en stor grupp som jag känner till och som inte är intresserad av den\r\ntypen av folkbildning utan hellre ser en annan typ av folkbildning. Jag\r\nska inte närmare gå in på det nu. Jag har en fråga i anslutning till det\r\nsom Hans Jacobson sade om att det individuella sparandet ökar den enskildes\r\ninflytande över pensionen. Vad drar Hans Jacobson för slutsatser om det\r\nhar gått ned 31 % i index och 18 % i förlorat kapital? På vilket sätt har\r\nden enskildes inflytande över premiepensionen ökat? Är det inte så att\r\ndet är placerarna, fonderna och kapitalintressena som har det inflytandet\r\noch att det kan vara en anledning till att unga människor känner att de\r\növer huvud taget inte har något inflytande? Det gäller även för äldre som\r\njag.\r\nHans Jacobson: Ja, det är klart att man kan säga att var och en har\r\ninflytande. Man har kunnat undgå det inträffade fallet om man från början\r\nhelt och hållet har valt räntefonder. Då har man legat på ett stadigt\r\nplus om 3-4 % varje år, och på det viset har man faktiskt kunnat ha ett\r\ninflytande. Jag säger det egentligen inte i polemik, men den möjligheten\r\nfinns ändå. Samtidigt får jag liksom Mikael Nyman säga att det känns\r\nväldigt tydligt att vi har haft en unik nedgång. Det är klart att det känns\r\nväldigt dystert och oinspirerande. Att det här ger ett inflytande för\r\nindividen var bara ett citat från Pensionsarbetsgruppen. Det var egentligen\r\ninte min egen uppfattning.\r\nVad jag själv har tänkt på är ett närliggande argument, nämligen att\r\npremiepensionen förstärker och tydliggör kopplingen mellan samhällsekonomin,\r\nvärldsekonomin och den egna ekonomin. Om jag ser att Stockholmsbörsen\r\nhar gått upp 4 % den här veckan tänker jag: Bra! Där har jag en del av\r\nmina pensionspengar. Då ökar min pension. Vice versa inträffar om det\r\nhänder någonting som gör att saker och ting sjunker. Det där sambandet\r\nfinns naturligtvis i alla pensionssystem, men det blir så tydligt i det\r\nhär systemet, och det kan man väl säga har ett egenvärde för den upplyste\r\nmedborgaren.\r\nBirgitta Carlsson (c): Jag saknade något i inledningen, där det pratades\r\nmycket om hur ungdomar väljer men inte om det är skillnader mellan kvinnors\r\noch mäns val i olika åldrar runt om i landet. Frågan är också om det finns\r\nnågra planer på att man ska kunna välja tillbaka dit där man hade pengarna\r\nfrån början. Jag känner mig mera som Kalle Anka än som Alexander Lukas\r\nmed det val som jag gjorde, men det är ännu lite för tidigt - man får\r\nvänta och se. Men hur är det med skillnaderna mellan kvinnors och mäns\r\nval?\r\nHans Jacobson: Jag hann inte riktigt få med alla uppgifterna från statistiken\r\növer det första fondvalet. Där hade vi totalt ett aktivt val från 67 % av\r\nalla pensionssparare. Ungefär 2 % fler kvinnor än män gjorde ett aktivt\r\nval. Kvinnorna var lite mer aktiva, men man kunde i förhållande till männen\r\ninte se någon stor skillnad i vad de valde. Jag kände kvinnornas aktivitet\r\nsom positiv i den bemärkelsen att det var bra att de brydde sig, för\r\nkvinnorna hade mindre pengar att placera. De hade omkring 11 000 kr medan\r\nmännen hade ca 14 000 kr. Det känns bra att kvinnorna tar tag i det som\r\nde har.\r\nPer Westerberg (m): Det finns naturligtvis alltid en risk när man väljer\r\nolika premiefonder beroende på risknivå i fonderna respektive om det är\r\nräntebärande papper, men det finns också en annan risk, nämligen mellan\r\nman och kvinna som har någon form av sambo- eller äktenskapsförhållande.\r\nJag såg på morgonen ett TT-meddelande där det diskuterades om man skulle\r\nkunna foga in något slags efterlevandeskydd, något som kan tyckas vara\r\nganska komplicerat. Jag skulle här vilja ställa en rak fråga. I de flesta\r\näktenskap eller samboförhållanden i Sverige utgör bohaget, pinnstolarna\r\noch så vidare, en mindre del medan intjänade pensionsrättigheter är den\r\növerlägset största. Är det möjligt att exempelvis i sambo- och\r\näktenskapsförhållanden ha som huvudalternativ att dela på intjänade kommande\r\npremierätter?\r\nHans Jacobson: Den där frågan har ju diskuterats i åtskilliga utredningar,\r\noch den dryftades också mycket i Genomförandegruppen. Jag handhade en\r\nutredning om hur man skulle behandla privata pensionsförsäkringar vid\r\nbodelning och fick då ett brev från Genomförandegruppen, som vädjade till\r\noss att inte avge vårt betänkande utan att ha tänkt igenom de här frågorna.\r\nVi konstaterade att när inte Genomförandegruppen kan enas om en sak, hur\r\nska vi då kunna tvinga på dem någonting i civilrättslig ordning?\r\nDet finns sådana här ordningar. I Tyskland har man något ganska komplicerat\r\nmen effektivt som heter Versorgungsausgleich och som går ut på att man\r\ndelar upp alla pensionsrättigheter på ett rättvist sätt. Det är inga\r\nsvårigheter att göra det om bara den politiska viljan finns.\r\nOrdföranden: Den får vi utröna framöver.\r\nMona Jönsson (mp): Jag har fått svar på min fråga. Den gällde skillnaden\r\nmellan kvinnors och mäns val.\r\nOrdföranden:  Då avslutar vi den delen av frågestunden och går vidare\r\ntill den andra delen, som handlar om fonderna i PPM-systemet. Innan jag\r\nger ordet till Peter Norman vill jag säga att det efter hans inlägg finns\r\nmöjligheter för ledamöterna att ställa frågor inte bara till dem som hållit\r\nföredrag utan också till andra inbjudna gäster. Det finns mycket kunnigt\r\nfolk i salen, så nyttja gärna den möjligheten.\r\nFonderna i PPM-systemet\r\nPeter Norman: Jag tänker uppehålla mig vid två frågor som jag ska försöka\r\nge ett svar på eller åtminstone diskutera kring. Den ena gäller om hela\r\nsystemet är ett kostnadseffektivt sätt att förvalta våra tillgångar på.\r\nDen andra är om det är rimligt att tro att en individ kan göra rationella\r\nval givet denna stora fondmängd om över 600 fonder.\r\nJag inleder med ett lite allmänt avsnitt. Sverige har nu fått ett\r\npensionssystem som vi kan vara stolta över. Vi på Sjunde AP-fonden får ofta\r\nmycket långväga delegationer som med avund ser på det svenska systemet.\r\nPraktiskt taget alla länder, framför allt alla länder i Europa, kommer\r\nunder 2000-talet att få uppleva stora sociala spänningar på grund av att\r\nallt färre får försörja allt fler. Äldre människor kostar mer, bland annat\r\npå grund av skenande sjukvårdskostnader. Till följd av de demografiska\r\nförändringarna kommer ett flertal länder också att få problem med sina\r\npensionssystem, som bygger på fördelningsprincipen.\r\nJust det här problemet har vi i Sverige genom pensionsuppgörelsen fått en\r\nlösning på. Vårt system står på en sunt finansierad grund. De problem som\r\njag ser med dagens lösningar och de förslag som jag kommer att framföra\r\nska alltså inte tolkas som en kritik mot själva pensionsuppgörelsen. Jag\r\ntycker att den är utmärkt. Dock är det förmodligen så att när fem politiska\r\npartier ska komma tillsammans i en kompromiss blir inte alla beslut helt\r\noptimala. Låt mig också slå fast att det finns stora fördelar med att\r\nindividen får välja hur den egna pensionen ska förvaltas. Det har också\r\nMikael Nyman och Hans Jacobson gått igenom. Man kan väl säga att olika\r\nindivider har olika riskbenägenheter och att samma individ har olika\r\nriskbenägenhet över tiden, när det händer saker i den ekonomiska situationen.\r\n\r\nPremiepensionsmyndigheten har skapat ett mycket elegant och effektivt\r\nsätt att byta fonder och förändra för sina riskgrupper. Det är också bra\r\natt kapitalförvaltare får konkurrera med varandra. Men är det då\r\nkostnadseffektivt? Det var min första fråga. Det är ganska lätt att svara på\r\nden frågan: Svaret är nej. Kapitalförvaltning är förenad med mycket höga\r\nså kallade skalfördelar, det vill säga kostnaden för att förvalta ytterligare\r\nkapital när man väl har valt kapitalförvaltningsstruktur är extremt låg,\r\ni praktiken noll. Detta argument talar ju för ett betydligt mindre antal\r\nförvaltare än dagens 80 och färre fonder än dagens över 600.\r\nFörvaltningskostnaden\r\nskulle i så fall kunna sänkas ordentligt. I dag är, som Hans sade, den\r\nårliga kostnaden för förvaltningen exklusive avgiften för PPM ca 0,45 %.\r\nTill detta kommer en avgift till PPM på 0,3 %. Detta är lågt om man jämför\r\nmed privata försäkringsalternativ, men högt om man jämför med allmänna\r\npensionssystem.\r\nOm den här massan skulle kunna förvaltas som en klumpsumma skulle\r\nförvaltningskostnaden kunna sänkas till mindre än fjärdedelen. Och\r\nförvaltningskostnaden kommer förstås, som Hans Jacobson sade, att sjunka även i\r\nPPM-systemet, men det skulle den också göra i en klumpsummelösning.\r\nDen andra frågan är svårare att svara på: Är det rimligt att tro att\r\nindividen gör rationella val med detta enorma fondutbud? Även andra typer\r\nav pensionssparande och sparande ska beaktas: inkomstpension, avtalspension\r\noch eget sparande, men även andra typer av tillgångar. Fastigheter ska\r\ntill exempel vägas in. När man givet alla de här tillgångarna har klart\r\nför sig vilken typ av risknivå man vill ha är det ett mycket svårt val\r\nman ställs inför. Även om man får en viss vägledning i PPM:s\r\ninformationsmaterial\r\när det ett mycket komplicerat beslut för den enskilde individen att utse\r\nde fonder som ska väljas ut.\r\nDet finns också, som Hans sade, egentligen ett mycket litet fåtal produkter\r\ni PPM:s utbud som är skräddarsydda för pensionssparande. De allra flesta\r\nfonderna är av nischkaraktär, och dit hör till exempel en svensk aktiefond.\r\nDå är det svårt för en individ att komponera en portfölj som är förenlig\r\nmed den egna riskprofilen, även om man känner till sin egen riskprofil.\r\nEtt statligt pensionssystem har ju karaktären av ett tvångssparande för\r\nindividen, och så är det i Sverige som i de allra flesta länder. Ett av\r\nde bärande motiven för det är att om man inte har ett sådant system sparar\r\nindividen för lite, och staten kan tvingas gripa in i ett senare skede.\r\nDet\r\nnuvarande premiepensionssystemet kan här ses som en självmotsägelse med\r\nsitt höga risktagande. Man tvingar individen att sätta av pengar till sin\r\npension samtidigt som man tillåter individen att förlora medel genom\r\nspekulation. Eftersom premiepensionen är ett obligatoriskt sparande kan\r\nman ställa sig frågan om det är rimligt att staten tillhandahåller\r\nfondprodukter av den här karaktären. Man kan ju tycka att det kanske vore\r\nbättre att den enskilde för sina privata sparpengar ska investera i\r\nprodukter som har nischkaraktär, om han eller hon tycker att det är önskvärt.\r\nDet finns också, som Mikael påvisade, ett inslag av det som ekonomer\r\nkallar moral hazard  i systemet, det vill säga att individen får behålla\r\neventuella vinster från högt risktagande medan staten till exempel via\r\ngarantipension eller andra åtgärder får kompensera för förluster för Kalle\r\nAnka-pensioner. Man skulle kunna säga att systemet därvid uppmuntrar till\r\nett orimligt högt risktagande.\r\nEtt alternativt statligt system skulle kunna vara att man erbjuder ett\r\nbegränsat antal fondpaket som är klassificerade i olika risknivåer.\r\nFördelen med ett sådant system är att man betonar risknivån på ett tydligare\r\nsätt. Extremt risktagande skulle begränsas. Man skulle få ett mindre antal\r\nförvaltare, vilket om en klok upphandling görs skulle borga för en lägre\r\nförvaltningskostnad.\r\nPPM:s informationsuppgift skulle bli enklare. PPM skulle i ett sådant\r\nsystem kunna fokusera på att kommunicera till individen vilken risknivå\r\nsom är lämplig och slippa utbilda de försäkrade i hur man ställer samman\r\nfinansiella portföljer och hur man väljer mellan förvaltare.\r\nDen ordning vi i dag har med ett massivt utbud kan riskera att minska\r\nengagemanget hos den enskilde. Valet kan riskera att bli oöverstigligt\r\noch oöverskådligt. Med ett mindre antal val, som dessutom är konstruerade\r\nför att passa ett långsiktigt sparande, skulle man kanske kunna öka\r\nengagemanget. Ett problem, som också Hans Jacobson tar upp förstås, är hur\r\nman hanterar en sådan övergång från över 600 fonder till ett betydligt\r\nmindre antal fondpaket. Om man nu har släppt anden ur flaskan är det ofta\r\nsvårt att pressa tillbaka honom igen, och vissa individer tycker säkert\r\natt det är utmärkt med 600 fonder. Ett fåtal har säkert sett en extrem\r\nvärdeökning genom att vara lyckosamma och placera i rätt fonder, exempelvis\r\nRysslandsfonder - åtminstone än så länge, ska man då tillägga.\r\nPia Nilsson: Fondbolagens förening välkomnade det nya pensionssystemet,\r\nsom innebär att vi är mer förberedda än många andra länder för den ökande\r\nandel äldre i befolkningen som vi har och kommer att få. Premiepensionssystemet\r\nger den enskilde möjlighet att själv påverka placeringen av en mindre del\r\nav premien. Det bidrar till ett ökat engagemang och en ökad kunskap i\r\npensionsfrågor, och förhoppningsvis ska vi också så småningom få se högre\r\npensioner.\r\n(Bild 19) Fondbolagens förening anser att premiepensionssystemet hade\r\nkunnat göras enklare och att 0,3 % är en hög kostnad för administrationen.\r\nDet blev en typ av fondförsäkringssystem, men innan det blev klart med\r\nden modellen var föreningen inne på en enklare IPS-modell, och det hade\r\nkanske också varit möjligt. Föreningen framförde också att rabattmodellen\r\nblev mycket krånglig, vilket gjorde att det blev svårt att ge en god\r\nprisinformation. Vi tror också att det föranledde ett mer omfattande\r\ndatasystem, men det är ju investeringar som nu är gjorda.\r\nSom alla känner till blev det en olycklig tajmning. För tilltron är det\r\nju alltid viktigt att något som är nytt startar bra. Pensionsavsättningar\r\nsker dock varje år. Vi är ännu endast i början av det nya pensionssystemet,\r\noch det vore fel att utvärdera efter denna korta tid.\r\nFöreningen är inte helt nöjd med att fondbolagens engagemang inte uppmuntras\r\nmer och att man inte vill ha fondbolag, banker och försäkringsbolag mer\r\ninvolverade i information och rådgivning. Det är inte synd om fondbolagen,\r\nmen det går ut över pensionsspararna. Hans Jacobson var inne på att\r\ninformationen behöver förbättras, och jag skulle gärna se att man också\r\nuppmuntrade fondbolagen att vara med mer och hjälpa till mer med det.\r\nÄven fondbranschen tycker att det ska vara en rejäl rabatt på fondavgifterna\r\nmen skulle vilja ha ett enklare system. Vi tycker att något är fel när\r\nförvaltare som har fonder som har blivit stora i PPM är bekymrade över\r\nsina marginalintäkter medan förvaltare av små fonder är mer nöjda. Vi\r\ntycker att det är mer företagsekonomiskt riktigt att man kan förvänta sig\r\natt lönsamheten inte är så god i början men att man på sikt kan bli\r\nframgångsrik och att det ska löna sig för fondbolag att ha de mest uppskattade\r\noch valda fonderna. Det är det man ska sträva efter. Rabattens konstruktion\r\nstimulerar till många fonder i systemet.\r\nFöreningen har inga synpunkter på vilket antal fonder som vore lämpligt,\r\nvare sig 666 fonder som det är nu eller 25 fonder som har nämnts. Men vi\r\nmenar att det är viktigt med en fri marknad med en väl fungerande konkurrens,\r\ndärför att mångfald i pensionssystemet också kan bidra till en ökad\r\ntillväxt. Enligt vår mening uppmuntras dock många små fonder att delta och\r\nstanna i systemet trots ett mycket litet antal andelsägare.\r\n(Bild 20) På den overheadbild jag visar ser vi hur två fondbolags totala\r\nintäkter skiljer sig åt. I ena fallet är det ett bolag med bara en enda\r\nfond, och i andra fallet har man med 19 fonder från samma fondbolag.\r\nFöreningen hade från början önskat en individuell rabatt, och det har det\r\nnu blivit från och med i år. Till och med förra året fanns det ju en\r\nfördelning av rabatten mellan en liten del individuell rabatt och en större\r\ndel kollektiv återbäring. Framför allt innebar det att det blev väldigt\r\nsvårt att informera om avgifterna på ett korrekt sätt. Många gånger, även\r\nde senaste dagarna, har det varit inslag i medierna om avgifterna till\r\nfonderna i PPM-systemet där man har visat avgifter utan några rabatter.\r\n(Bild\r\n21) Den overheadbild vi nu ser visar en av de fonder som är med i\r\nPPM-systemet. Det är en Sverigefond. Den heter inte så i verkligheten, men\r\ndet gäller placering i svenska aktier. Bruttoavgiften är 1,2 %. Förra\r\nåret kunde man i katalogen se en avgift på 1,0 %. Det var den information\r\nman fick. Skillnaden gentemot bruttoavgiften är då det som har varit den\r\nlilla, individuella rabatten. Det har ju varit väldigt svårt att informera\r\nom det krångliga rabattsystemet, men nu när man har förenklat kommer det\r\natt bli lättare att göra en korrekt prisinformation. Nu kommer det att\r\nkunna synas att rabatten är 0,8 % i den här fonden, och fondavgiften i\r\nden nya katalogen kommer att vara 0,4 %, som den också är. Det är ingen\r\nskillnad för fondbolagen. De fick även förra året 0,4 % i ersättning för\r\nden här fonden, men i katalogen stod det 1,0 %.\r\nVi tycker att det finns mycket att göra när det gäller att förbättra\r\ninformationen. Det har inte varit lätt att informera, och det har inte\r\nvarit lätt för alla fondsparare att välja, men vi vill gärna hjälpa till\r\noch underlätta väljarnas val. Vid första tillfället var det ändå 67 % som\r\ngjorde ett aktivt val, förutom att det också var en del andra som gjorde\r\nett aktivt val att avstå.\r\nKan man välja bland så många fonder? Ja, jag tycker att de 67 % som valde\r\nvisade att man kunde det, även om det bara var 400 då. Nytillkomnas\r\nointresse under senare år beror först och främst på att de nytillkomna är\r\nså unga. Av dem som kom till i år var ju de flesta i åldern 18-20 år.\r\nMen vi menar också att det har spritts en uppfattning att det har lönat\r\nsig att inte välja, det vill säga att de som inte har valt har fått den\r\nbästa avkastningen och inte tagit någon risk, och det är en myt.\r\nPremiesparfonden har duktiga förvaltare, men det är en aktiefond som har lyckats\r\nungefär som andra aktiefonder.\r\nAvslutningsvis ska jag säga att Fondbolagens förening också skulle välkomna\r\natt det var möjligt att välja Sjunde AP-fonden, men det vi först och främst\r\ntycker att man ska satsa på är att stimulera många att vara med och hjälpa\r\ntill med god information som underlättar valen för pensionstagarna.\r\nKenneth Lantz (kd): Jag vet inte vem jag ska ställa frågan till, om det\r\nblir Hans Jacobson eller Peter Norman, men jag vill formulera mig så här,\r\noch det är två frågor.\r\nInom den privata sektorn är det ju bevisligen inte heller så frekvent\r\nförekommande att man byter fonder. Det finns ett stort förtroende hos\r\nsvenska folket för försäkringskassan, och därmed förhoppningsvis också\r\nför PPM så småningom, och därför undrar jag: Är det så att de tjänstemän\r\nsom svarade i telefon, vilket många upplevde som något positivt, informerade\r\nom möjligheten att just välja fonder eller byta fonder?\r\nEn annan information som jag tycker borde vara relevant när man har kontakt\r\nmed herr Olsson eller fru Svensson - vi kan kalla dem så - som är förskrämda\r\növer 31 % nedgång för fonderna på aktiebörsen, är att sanningen egentligen\r\när 18 %, som vi också fick information om. Ett långsiktigt sparande är ju\r\nnågot helt annat än att bara kasta sig in och se: Hur ser börsen ut i dag\r\njämfört med för ett år sedan? Får man den informationen? Det tror jag\r\nskulle trösta väldigt många.\r\nHans Jacobson, Jag tar den första delen av frågan först, nämligen: Vilken\r\nhjälp får man när man ringer till kundservice? Ja, vi har en väldigt klar\r\nlinje. Vi ska ge vägledning och stöd. Vi får inte ge råd. Vi kan naturligtvis\r\naldrig säga: Jag föreslår den och den fonden för dig. Men ändå är det ju\r\ndet som väldigt många vill. Väldigt många vill ha den typen av råd när de\r\nringer - framför allt tidigare, för ett par år sedan, var det mycket så.\r\nDet vi kan hjälpa till med är att stötta i resonemanget. Man hörde ganska\r\nofta människor som nog egentligen hade bestämt sig för hur de ville ha\r\ndet, och sedan ville de bara kolla att de inte hade tänkt fullkomligt åt\r\npepparn, så att säga. Att ingjuta mod och förtröstan för den egna förmågan\r\nnär spararen själv för ett resonemang var en viktig uppgift för oss och\r\nfortsätter väl att vara det. Det fördjupade stöd som vi vill ge kommer\r\ninte att komma i form av personlig service, utan vi vill skapa något som\r\nså fint heter ett interaktivt webbverktyg, vilket betyder att man på\r\nInternet kan gå in och svara på lite olika frågor i olika etapper, att man\r\nsedan förs vidare och till slut får svaret: Ja, men då kanske du ska ha\r\nungefär den här sammansättningen. Vad tycker du om det? Sedan leds man\r\nvidare. Man väljer hela tiden själv, men man får hjälp att strukturera\r\nsina tankar. Det är den typ av hjälp som vi skulle vilja ge närmast.\r\nNaturligtvis är det också en stor uppgift att ge det perspektiv som du\r\nnämnde, det vill säga att inte haka upp sig på precis hur det har gått\r\nutan påminna om: Det är ett långsiktigt sparande - tänk på det! Sedan kan\r\nman dra lite serier och visa att det går upp och ned. Jag tror att\r\nlångsiktigheten har gått in ganska bra hos spararna.\r\nKurt Kvarnström(s):  Jag har ett par frågor, och ni får välja vem som ska\r\nsvara på dem.\r\nDet verkar som om det finns en rätt stor osäkerhet. Alla vill ju ha en\r\nbra pension så småningom, och osäkerheten i börsutvecklingen har lett\r\ntill att många väljer att avvakta, som jag upplever det. En av de frågor\r\nsom finns i det sammanhanget är: Vilka garantier finns det om något av\r\nbolagen går i konkurs? Det är ju en säkerhetsfråga som diskuteras till\r\noch från.\r\nEn annan fråga som också hör till det ekonomiska området gäller det här:\r\nSom Hans Jacobson visade sker mycket av placeringarna utomlands i dag.\r\nDet finns ett starkt behov i näringslivet många gånger och en diskussion\r\nom att det kapital vi har framtidsmässigt skulle behöva placeras i många\r\nav de uppfinningar och den forskning vi bedriver i landet för att också\r\nbättre tillgodogöra oss en långsiktighet i ett sparande. Hur ser du på\r\nden stora andelen utländska placeringar i förhållande till att vi bygger\r\nvidare i vårt eget land och värnar om en framtid på sikt?\r\nHans Jacobson, Den första frågan - vad händer om ett fondbolag går i\r\nkonkurs - är en mera lagteknisk fråga som inte hänger ihop specifikt med\r\npremiepensionen. Svaret på frågan är att det inte ska hända någonting\r\nalls. Fonden är en avskild förmögenhet som ägs av oss som är andelsägare.\r\nDen ägs inte av fondbolaget. Det finns regler i lagstiftningen som säger\r\natt om ett fondbolag går i konkurs eller på något annat vis inte kan\r\nfungera längre kliver i första hand den så kallade depåbanken in. Det är\r\nju där alla papperna ligger. Ett fondbolag får inte ha sina värdepapper\r\nhemma på kontoret - det gäller ju bara registreringar, men ändå - utan de\r\nligger hos depåbanken, och när ett fondbolag försvinner går i första hand\r\ndepåbanken in, och sedan letar man rätt på en ny förvaltare som är beredd\r\natt ta över förvaltningen. Det ska alltså normalt inte utgöra något\r\nriskmoment.\r\nDen andra frågan handlar om de utländska placeringarna. Nu är jag ju bara\r\nen paragrafvrängare, så jag är inte expert på att uttala mig om sådant\r\nhär, men om jag har förstått det rätt måste man nog säga: Nej, tvärtom.\r\n31 % är alldeles för mycket att ha i Sverige om man tänker på att den\r\nsvenska ekonomin är 1-2 % av hela världsekonomin. Att då ha 31 % av sina\r\npengar där är som att gå in på börsen och sedan lägga alla sina besparingar\r\npå ett enda litet bolag. Jag tror att det skulle vara ett väldigt risktagande.\r\nJag tror att man kan lita på att i den mån vi har bra företag och ett\r\nbra företagsklimat så strömmar det mycket mera pengar in från utlandet än\r\nvad vi själva skickar ut.\r\nAnna Lilliehöök (m): Jag tror det var Peter Norman som påpekade att det\r\nhär är en form av statligt tvångssparande. Det är det ju faktiskt. Då\r\ntänkte jag komma in på den andra informationsdelen här, nämligen det som\r\nman faktiskt sparar och betalar in. Det är ju inte bara så att det finns\r\nkostnader i form av fondkostnader. Det som är viktigt är ju att tala om\r\natt det här är ett sparande för var och en. Hur ser ni på den informationsdelen,\r\nsom man ju måste se också ihop med övriga pensionsmöjligheter? Det här\r\när ju ett sparande som i normalfallet ska ske över 40 år. Det gäller alltså\r\nlångsiktighet och att det är mitt sparande. Hur ser ni på det som\r\ninformationsproblem? Man kanske ska fråga Peter Norman, som tog upp det. Det\r\nkanske också vore intressant att höra Mikael Nymans synpunkter eftersom\r\nhan är van att skriva om sådant här.\r\nPeter Norman, Vi är ju en kapitalförvaltare bland andra i systemet. När\r\nvi försöker förklara hur vi tänker säger vi så här: Den genomsnittliga\r\nväljaren, både i våra fonder och i PPM-systemet som helhet, är en person\r\npå 42 år. Om vi antar att den personen går i pension vid 65 år ska personen\r\nha sina pengar i fonden i 23 år. Det är ett exempel på att man försöker\r\natt på ett pedagogiskt sätt förklara att det här är ett långsiktigt\r\nsparande. Det ligger också till grund för våra kalkyler och hur vår produkt\r\nska se ut när vi bestämmer, kort och gott, hur de som inte väljer till\r\nexempel får sina pengar placerade. Det allmänna pedagogiska föredömet är\r\nantagligen PPM, skulle jag tro.\r\nHans Jacobson, Det här är ju olika delar. Informationen om det som sker\r\nunder spartiden, intjänande och sådant, har vi ju tillsammans med RFV.\r\nNär det gäller de mera renodlade PPM-delarna använder vi väldigt mycket\r\nsådana ord som \"sparande\" och \"ditt sparande\". Vi pratar också mycket om\r\nlångsiktighet, och vi säger \"dina pengar\". Det är snarare lite problematiskt\r\nfrån en annan synvinkel än den du nämner, för det är ju inte dina pengar!\r\nDet är ju egentligen statens pengar, och du har en rättighet, en dragningsrätt,\r\npå det här systemet. Men formellt sett är det inte dina pengar. Men vi\r\nhar funnit att det inte går att tala om det här systemet på något annat\r\nsätt, det vill säga att använda omskrivningar, utan vi säger \"dina pengar\"\r\noch \"ditt sparande\", och vi predikar långsiktighet.\r\nUlla Hoffmann (v):  Först är det en sak som jag inte förstår, och det är\r\nsambandet mellan det ökande antalet äldre och premiepensionen. År 2005\r\ngår den första fyrtiotalisten i pension, och jag, som är född 1942, har\r\nväl 10 000 kr, tror jag, på mitt konto. Det har sjunkit nu, men inte lika\r\nmycket som andra fonder eftersom jag gjorde ett aktivt icke-val. Jag ser\r\ninte på vilket sätt PPM eller premiepensionen skulle vara en välsignelse\r\nför oss som är äldre, eftersom vi i väldigt liten grad är beroende av\r\npremiepensionen och mer av inkomstpensionen.\r\nJag har också en fråga till Hans Jacobson som jag glömde ställa förut.\r\nJag skulle vilja veta om det kan bli så illa att jag kan satsa så fel att\r\njag kan bli av med hela min premiepension.\r\nNär det gäller Premiesparfonden skulle jag vilja veta av Peter Norman om\r\nni har gjort någon undersökning av vilka det är som utifrån ett aktivt\r\neller passivt icke-val har Premiesparfonden, till exempel utifrån\r\ninkomstgrupp och kön. Man är ju rätt beroende av att man har någon tidning\r\ndär man kan läsa börsnoteringarna så man kan se om Stockholmsbörsen går\r\nupp. Alla som jag känner har inte tidning.\r\nNär det är dags att göra de här valen ser jag väldigt mycket reklam från\r\nPPM på pelarna, men jag ser ingen reklam från Sjunde AP-fonden, och jag\r\nundrar hur det kan komma sig.\r\nHans Jacobson, Om premiepensionen är Guds gåva till oss äldre kan man väl\r\ndiskutera. Jag är också 42:a och har väldigt lite pengar på mitt konto.\r\nMånga länder ute i världen, framför allt nere i Östeuropa som ju tar efter\r\ndet här systemet i grova drag, tar inte med gamlingarna. De drar ett streck\r\nvid 50 år eller något i den stilen, och så får man inte vara med alls,\r\noch jag önskar nästan att den frågan hade varit uppe i Sverige också. Men\r\ndet var ett politiskt starkt önskemål att så många generationer som möjligt\r\n- alla som inte redan hade gått i pension - skulle in i systemet för\r\nengagemangets och gemenskapens skull eller något sådant, föreställer jag\r\nmig. Men vi har mycket klagomål, kan jag erkänna, från de pensionssparare\r\nsom ringer och frågar vad vi menar med att betala ut 2 kr i månaden i\r\npremiepension till dem och skulle vilja ha ut hela beloppet. Vi vrider\r\noss som maskar när vi ska svara på de frågorna. Vi skulle gärna önska att\r\nvi hade den här möjligheten.\r\nKan man förlora allt? Jag har aldrig hört talas om någon fond som har\r\ngått ned till noll, men visst kan man förlora mycket. 80-90 %, visst kan\r\ndet gå.\r\nPeter Norman, Vi har gjort en studie som visar att medelspararen i\r\nPremiesparfonden har ungefär 10 % lägre inkomst än medelinkomsten i landet,\r\noch det låg i linje med vad vi trodde också. Vi trodde att det säkert\r\nfinns ett antal konnässörer inom den finansiella sektorn som har förstått\r\natt vår fond är den absolut bästa, men bulken av våra sparare kommer från\r\ndem som inte förstår, inte hänger med eller sådana saker.\r\nJag vet att PPM har gjort en undersökning som försöker svara på frågan om\r\nde som är hos oss i Premiesparfonden har gjort ett aktivt icke-val eller\r\nom de bara har slunkit in. På den frågan blev det en enormt stor del som\r\npåstod sig ha varit medvetna om att man kom in i Premiesparfonden - eller\r\nhur, Hans Jacobson? Men vi tror inte riktigt på svaret, därför att det är\r\ntrevligare att svara att man visst har varit medveten än att svara att\r\nman inte bryr sig alls. En majoritet påstod dock i den undersökningen att\r\nman gjort ett aktivt val att slinka in i Premiesparfonden.\r\nJag fick också en fråga som gäller reklam. Det riksdagsbeslut som gäller\r\nför premiepensionssystemet och Sjunde AP-fonden har satt ett antal käppar\r\ni hjulet för vår verksamhet på Sjunde AP-fonden. Ett är att vi har ett\r\nreklamförbud. Ett annat är att vi inte får rösta för våra svenska\r\naktieinnehav, vilket vi tycker är väldigt märkligt. Man får inte välja\r\nPremiesparfonden om man har gjort ett annat val. Bo Könberg har helt rätt:\r\nVi har ett annat alternativ, men det alternativet är betydligt dyrare på\r\ngrund av att den fonden är mycket mindre. Även om man vill ha den billiga\r\nfonden är man alltså utestängd från den helt och hållet. Det gäller inte\r\nbara dagens placeringar, utan det gäller den intjänade premiepensionen i\r\nall framtid också, vilket kanske inte alla känner till. Man får inte heller\r\nha en del av sina pengar i Premiesparfonden och en del i andra fonder.\r\nDet är antingen allt eller inget. På ett antal områden har man alltså\r\ngjort livet lite svårare för oss jämfört med övriga fondbolag, och reklamen\r\när ett av de områdena.\r\nMikael Nyman: Jag tänkte bara lämna ett tips om du vill ha en andel i\r\nPremiesparfonden och ändå ha andra fonder: Välj någon som är på väg att\r\navnoteras och gör inget val. Då kommer du att ha en blandad portfölj.\r\nUlla Hoffmann undrar vad det är för välsignelse i det här. Det problem\r\nsom man förutser är väl antagligen att vi i Västeuropa inte kommer att\r\nklara av att uppvisa de tillväxttal i ekonomin, med en så stor åldrande\r\nbefolkning, som man har kunnat. Möjligheten med premiepensionen skulle då\r\nvara att köpa in sig i andra länders tillväxt, där man kan hoppas på att\r\nman via aktiemarknaden får del av den tillväxt som man kanske kan uppvisa\r\ni Östeuropa och de länder som kommit in och fått en ny ekonomi, till\r\nexempel de som kommer in som nya medlemmar i EU. Det är hela tanken med\r\ndet. Skulle vi leva med bara svenska placeringar så skulle ju aktiemarknaden\r\nnågonstans långsiktigt spegla den tillväxt vi har här.\r\nBo Könberg (fp): I likhet med Ulla Hoffmann har jag och några andra i\r\npubliken varit med om att sitta i Pensionsarbetsgruppen. Vi var förstås\r\nganska glada att höra de lovord som Peter Norman och andra har öst över\r\npensionsreformen.\r\nSjunde AP-fonden är ju väldigt speciell. Den är speciell på det viset att\r\ndet är den enda av alla de 620 fonderna som får en massa kunder som inte\r\nhar gjort ett aktivt val. I detta ligger också att ett antal av de kunderna\r\nförstås, som Ulla var inne på, har gjort ett aktivt icke-val, men som\r\nPeter Norman svarade finns det förstås ett stort antal som så att säga\r\nhar gjort ett mera passivt icke-val.\r\nDet där ställer en del närmast moraliska frågor. Ska man utsätta människor\r\nsom inte har gjort ett val för risker på samma sätt som människor som har\r\ngjort ett val? Mycket av det diskuterades av Pensionsarbetsgruppen, som\r\nUlla Hoffmann och flera andra i salen vet, och till slut var det så att\r\nfrån den sida som inte var så förtjust i det här med aktie- och\r\npremiepensionsfonder, nämligen den socialdemokratiska sidan, var man ändå mycket\r\nangelägen om att de som inte valde skulle få del av börsutvecklingen. Man\r\nvar orolig för att på 40 års sikt skulle de människor som inte valde -\r\noch, som Peter Norman nyss berättade, vi gissade kanske skulle tjäna mindre\r\ni genomsnitt än de som valde - få en sämre pension på gamla dagar. Det är\r\negentligen bakgrunden till att Sjunde AP-fonden finns. Vi kunde mycket\r\nväl ha löst det på ett annat sätt. Vi kunde ha bestämt att alla som inte\r\nvalde fick löneindex, det vill säga den vanliga uppräkningen för hela 18,\r\n5. Det kunde man mycket väl ha gjort. Men med tanke på att alla, på ömse\r\nsidor om strecket så att säga, trodde att man skulle få högre pension på\r\ngamla dagar om man hade en del i aktier så blev det den här konstruktionen.\r\n\r\nDå är väl frågan till Peter Norman närmast denna: I den utredning som låg\r\nbakom tillskapandet av Sjunde AP-fonden tänkte sig den dåvarande utredaren\r\natt man, med tanke på det här med risker, kanske skulle ha ungefär 70 %\r\ni säkra papper, 20 % i svenska aktier och 10 % i utländska aktier. De fem\r\npartierna och riksdagen valde att inte detaljreglera det där, och nu har\r\nSjunde AP-fonden landat på att göra ungefär samma fördelning som den som\r\nalla väljarna har gjort. Jag kan inte detaljerna, men det är väl säkert\r\nså i dag att man har max 10 % i säkra papper och resten i aktier, och så\r\nhar man förstås gjort med goda ambitioner, nämligen att försöka se till\r\natt de människor som finns i den fonden ska få så god pension på gamla\r\ndagar som möjligt.\r\nJag har två frågor till Peter Norman. Den ena är: Vad var det som gjorde\r\natt man gick ifrån utredningsmaterialet och landade på vad man väl ändå\r\nfår säga är en diametralt annorlunda placeringsinriktning?\r\nDet andra är väl det som egentligen är huvudfrågan och kanske skulle vara\r\nhuvudfrågan för dagen: Är det sannolikt att man med premiepensionsinslag\r\nfår bättre pensioner för Sveriges pensionärer på sikt eller inte? Med\r\ntanke på den dåliga börsutvecklingen ställer jag frågan till Peter Norman:\r\nÄr det sannolikt att Sveriges pensionärer får högre pensioner i framtiden\r\ndärför att premiepensionen finns?\r\nTill sist har jag en fråga till Pia Nilsson, som ju nämnde att den förening\r\nhon representerar i ett tidigare skede ville ha något som liknade IPS,\r\nalltså individuellt pensionssparande. Frågan är, närmast för klarhets\r\nvinnande: Hade inte den konstruktionen inneburit ett sparande och inte en\r\nförsäkring?\r\nPeter Norman: Låt mig först säga så här: Vi jämför oss med de personer i\r\nSverige som har gjort ett aktivt val. Hur har det gått för deras\r\npensionsplaceringar? Nu har det gått tre och ett halvt år, vilket inte är\r\nspeciellt lång tid, men vi kan titta på hela den grupp som gjorde aktiva\r\nval i premiepensionssystemet. Om de hade slängt sina papper i papperskorgen\r\noch slunkit in i Sjunde AP-fonden hade den gruppen som helhet haft ungefär\r\n10 % mer behållning på sina konton. Gruppen som helhet har alltså förlorat\r\nungefär 10 % på att göra aktiva val.\r\nDet tråkiga i det här är att vi, liksom alla andra, i genomsnitt har gått\r\nned rejält i börsnedgången, men jag vill göra det klart att de som inte\r\ngjorde några val har klarat sig betydligt bättre än vad andra har gjort.\r\nDessutom har de gjort det till en lägre risknivå, vilket är det andra\r\nkvalitetskravet på kapitalförvaltning. Det är alltså en betydligt lägre\r\nrisknivå än vad snittet har.\r\nDet vi har att hålla oss till är den proposition som är skriven och den\r\nlagtext som finns. I den propositionen står det enbart att vi ska hålla\r\nlägre risk än motsvarande privata alternativ. Det gör vi. Sedan kan man\r\ndiskutera om vi har för hög aktieandel. Vi har, som Bo Könberg säger,\r\nungefär 90 % andel. Då kan man diskutera vad man menar med risk. Om man\r\ntänker på ett 30-40-årigt sparande och bara har sådana placeringar i\r\nräntepapper tror jag att Bo Könberg och jag är ganska överens om att risken\r\natt få en låg pension är ganska stor. I någon mening betyder det att risken\r\nmed ett långsiktigt sparande, om det enbart är väldigt säkra papper, är\r\nväldigt stor att det inte blir så mycket när man blir pensionär. Det är\r\nalltid väldigt lätt att säga i efterhand: Varför sålde du inte Ericsson\r\nnär den aktien låg på toppen? Det är alltid väldigt svårt att svara på\r\nden frågan, och Bo Könbergs fråga har lite den karaktären, men jag tänker\r\ninte polemisera emot den. Men argumentet är som sagt att vid långsiktigt\r\nsparande - 20, 30, 40 år - talar all erfarenhet för att ett ordentligt\r\ninslag av aktier är att föredra. Man ska också komma ihåg att det här\r\nbara är en liten del av pensionen. Staten ger ju inkomstpension som står\r\nför den absolut största delen och som inte har något aktieslag alls i sig.\r\n\r\nDen andra frågan som Bo Könberg ställde till mig var: Tror jag att det\r\nblir högre pension om man har inslag av premiepension? Ja. Det är mitt\r\nsvar på den frågan. Jag tror att det är rimligt att tro att den här\r\nkonstruktionen på sikt kommer att ge en bättre utveckling än vad man annars\r\nskulle ha haft.\r\nPia Nilsson: Vad vi menade, för fem år sedan eller vad det kan vara, med\r\nIPS-modell var att vi tyckte att man skulle ha diskuterat alternativ till\r\nen enklare administration. Det vi då tänkte oss var mer att branschen\r\nenkelt hade kunnat stå för den administrativa delen i samverkan med\r\nRiksförsäkringsverket. Vi tycker att det blev ett krångligare system också\r\ngenom den rabattmodell som man valde, som krävde att man skulle notera\r\nsamtliga fonders volymer varje dag för att kunna läsa av rätt återbäring.\r\n\r\nMen det är ju historia nu. Nu har vi ju det system vi har, och vi ska väl\r\ngöra det bästa möjliga av det. Jag måste också få säga att jag tycker att\r\ndet har väldigt stort värde att svenska folket har vant sig vid att spara\r\ni fonder genom beslut, kanske i denna sal, om allemansfonderna. De har\r\nfunnits i 20 år i år. Genom de 20 åren har ju svenska folket varit med om\r\nbåde uppgångar och nedgångar på aktiebörsen, och det är i alla fall en\r\nerfarenhet som är av värde att ha med sig när man nu har fått den här\r\nvalmöjligheten i ett pensionssystem.\r\nRonny Olander (s): Jag kommer att ställa en fråga till Anna Hedborg på\r\nRiksförsäkringsverket, som verkligen är en pensionsexpert och en duktig\r\nsådan i det här sammanhanget.\r\nSvenska folket har ju, inte bara under de här tre åren utan under årtionden,\r\nmed allemansfonder och andra fonder på olika sätt förhoppningsvis skaffat\r\nsig en förhållandevis stor erfarenhet kring det här. Det är inte bara PPM\r\nsom är max 2,5 %. Vi har avtalspensioner på 3,5 % inte att förglömma. Man\r\nkan lägga samman alla de här olika procenten, plus kanske ett frivilligt\r\npensionsåtagande för dem som har de ekonomiska förutsättningarna eller\r\nindividuellt pensionssparande. Vi hörde tidigare om inkomstpensionsdelar\r\noch så vidare. På något sätt skulle det vara välgörande om man som konsument\r\nockså visste före 65-årsdagen eller när man nu går i pension var någonstans\r\nalla de här pengarna finns. Finns det något samlat ställe där man kunde\r\nslå in sitt personnummer och där få se vad man får ut så småningom när\r\nman går i pension? Det har väl varit ett sådant arbete på gång. Det skulle\r\nvara intressant att veta.\r\nAnna Hedborg, RFV:s generaldirketör: Vi samarbetar - PPM, Riksförsäkringsverket\r\noch hela branschen - om att skapa en pensionsportal som ska innebära precis\r\ndet du säger. Bara man talar om att man är den man är ska systemet leta\r\nupp var det finns pensionsrättigheter och berätta det. Sedan är det klart\r\natt man aldrig kan säga exakt på öret vad det blir i framtiden, men man\r\nkan göra beräkningar av vad det med stor sannolikhet kan bli. Man får i\r\nalla fall en helt annan överblick än i dag över vad man egentligen har\r\nför rättigheter.\r\nJag tror inte att man kan överdriva hur svårt det här med pensioner\r\nfaktiskt är för människor. Det är en väldigt komplicerad sak bara att förstå\r\nvad det egentligen är man gör när man skapar pensionssystem av det ena\r\neller andra slaget. Nästan alla svenskar har ju åtminstone tre sorters\r\npensioner, och dessutom kanske från flera olika håll. Det är verkligen\r\nväldigt svårt. Allt vi kan göra för att underlätta att man får så mycket\r\növerblick som möjligt så enkelt som möjligt måste vi försöka göra.\r\nI sommar kommer de första försöken, och åtminstone till nästa år ska nog\r\nde flesta finnas med i systemet. Från början finns väl inte riktigt alla\r\nbolag med, men nästa år hoppas vi att det ska vara ganska omfattande.\r\nBörsutveckling och konjunkturförändringar\r\nLennart Låftman: Mycket av det som det har talats om här är ju teknikaliteter\r\npå ett sätt. Jag tänkte berätta om de tre saker som är grunden för mina\r\ntankar när jag funderar på pensionssystemet.\r\nDet första är att den dag någon ska ta ut sin pension tas pensionen ur\r\ndet årets nationalinkomst. Oavsett alla system och liknande kommer det\r\natt bli dåliga pensioner om nationalinkomsten inte utvecklas väl. Därav\r\nföljer egentligen, tycker jag, att så fort man funderar på förändringar\r\nborde man fundera på: Har de någon betydelse för tillväxttakten i\r\nnationalinkomsten? Det är faktiskt långt viktigare än många av de mer tekniska\r\ndetaljer som nu diskuteras och där man på något sätt försöker garantera\r\nen rätt att slippa de risker som nationalinkomstutvecklingen innebär.\r\nDen andra grundbulten i mitt tänkande, som är ett direkt svar på rubriken\r\ni programmet här, är att börskurser och konjunkturer betyder ganska lite\r\nför de framtida pensionerna i förhållande till just produktionsutvecklingen.\r\n\r\nDen tredje, möjligtvis lite mer originella, synpunkten är att det finns\r\npå tok för mycket kapital i världsekonomin och i Sverige. Det leder till\r\natt man får mindre avkastning på kapital nu än man fått någonsin, åtminstone\r\nunder de senaste 50 åren. Det är en tankeställare för alla som vill göra\r\ninvesteringar i finansiellt kapital. När fyrtiotalisterna som ju inte\r\nfinns bara i Sverige utan på många håll i världen, i alla fall i västvärlden\r\n- tar ut sina pensionsmedel ur finanssystemen gäller det att det verkligen\r\nfinns någon som vill köpa motsvarande värdepapper. Finns inte det så kommer\r\ndet att visa sig att man inte kan äta aktiebreven.\r\nHur kan det då vara så här? Då ska man uppmärksamma att det finns två\r\nkapitalavkastningsbegrepp. Det första är det som de flesta av oss tänker\r\npå eftersom det är det som möter oss själva, nämligen avkastningen för\r\nden som äger värdepapper - aktier eller obligationer. Men den riktigt\r\nrelevanta för den långsiktiga bedömningen är den avkastning som det kapital\r\nger som finns investerat i företagen, realkapitalet.\r\nLångsiktigt finns en korrespondens mellan dessa två. Om inte avkastningen\r\npå kapitalet i ett företag är god blir det ingen utdelning. Aktier eller\r\nobligationer som inte ger någon utdelning eller ränta blir värda väldigt\r\nlite, om ens något. Detta hänger, som ni antagligen märker, också ihop\r\nmed att nationalinkomsten måste öka så att det finns någonting som vi kan\r\ndela mellan löneandelen i ekonomin och avkastningen på kapital. Kortsiktigt\r\nkan man genom att skjuta ned löneandelen och öka kapitalandelen få ökade\r\nvinster i företagen och därmed ökad aktiekursutveckling. Men i\r\npensionärsperspektivet, eller rättare sagt det perspektiv vi har som framtida\r\npensionärer om 10, 20 eller 30 år, är det inte på det sättet.\r\nDet var mina tre credon.\r\nJag kan väl ge två kommentarer till diskussionerna tidigare. Rösträtten\r\nför Sjunde AP-fonden är faktiskt en av de frågor som kan ha betydelse för\r\nutvecklingen av företagsamheten. Sedan man fattade pensionsbeslutet har\r\ndet skett en revolution när det gäller det sätt på vilket man bör styra\r\nföretag där just ägarens roll att styra företaget och se till att man\r\ninte hamnar i diket har blivit väldigt viktig. För oss som jobbar på\r\nkapitalmarknaden framstår det som en fullkomlig anomali att en viktig ägare\r\ninte får utöva sina äganderätter.\r\nEn annan sidokommentar till diskussionen hittills gäller detta med avgifter.\r\nDen globala reala utvecklingen, alltså exklusive inflation, på\r\naktiemarknaderna under 100 år är 5,8 % per år. De senaste 10 åren är den 5,4 %,\r\nalltså aningen mindre. Tar vi de senaste 30 åren är den 6,4 %, alltså\r\naningen mer. Ungefär detta skulle man alltså kunna förvänta sig som första\r\nnågorlunda prognos om man ser i backspegeln, som man ofta gör. Någonstans\r\nhär runt 6 % är vad man kan vänta sig i kapitalavkastning. De kostnader\r\nsom det här har talats om på ca 0,7 % sammanlagt för fonder och PPM-systemet\r\nbetyder alltså att en tiondel av kapitalavkastningen försvinner i kostnader.\r\nMan kan ha förhoppningar om rationaliseringar och liknande, men dem borde\r\nvi väl helst se innan majoriteten av oss har gått i pension; annars har\r\nvi inte så mycket nytta av dem.\r\nIrene Wennemo: Mycket har redan sagts som har varit väldigt intressant\r\natt lyssna på. Jag ska väl mest försöka fylla på och komplettera tidigare\r\ninlägg.\r\nDet första man ska konstatera, vilket flera har gjort, är att vårt nya,\r\nreformerade pensionssystem är en historisk politisk kompromiss. I nästan\r\nhela resten av Europa har man inte orkat göra detta. Man har hela den här\r\ndiskussionen, debatten och reformarbetet framför sig. Detta har ju också\r\nvarit en väldigt besvärlig politisk fråga i Sverige, vilket är lätt att\r\nglömma. Nu sitter det här systemet, och man glömmer bort hur mycket\r\ndiskussion och debatt det var och vilken oro detta reformarbete skapade.\r\nDet som låg till grund för att vi orkade med det i Sverige var först och\r\nfrämst att det fanns ett slags gemensam problembeskrivning. Det fanns en\r\nbred acceptans för att ATP behövde reformeras, och dit har man inte kommit\r\ni de flesta europeiska länder. Sedan behövdes det också en koalition över\r\nblockgränsen. Detta var ganska viktigt för att få ett politiskt stabilt\r\nsystem som inte ändrades beroende på majoriteterna. Det var inte heller\r\nen självklarhet. ATP hade Socialdemokraterna stått som garant för och\r\nklarat det. Speciellt inom arbetarrörelsen var det alltså ingen självklarhet\r\natt man skulle göra den här breda kompromissen.\r\nDetta innebar att man var tvungen att göra eftergifter. Alla har gjort\r\neftergifter. Premiepensionen var ju inte någon socialdemokratisk baby\r\nutan något som man tyckte var väldigt viktigt från de borgerliga partierna.\r\nSamtidigt ska man väl påpeka att LO faktiskt inte kritiserade premiepensionen\r\nutan accepterade den. Vi hade en del annan kritik mot pensionsreformen\r\nmen inte på den punkten.\r\nDet berodde mycket på att vi själva tillsammans med Svenskt Näringsliv -\r\noch där var Svenskt Näringsliv väldigt hårt pådrivande - valde en liknande\r\nlösning för avtalspensionen som dock på vissa punkter var ganska annorlunda.\r\nI fråga om premiepensionen valde man att gå väldigt långt ut på extremen\r\nvad gäller möjligheten till valfrihet. Varje person skulle kunna välja\r\nexakt den fond han eller hon ville ha, i det närmaste. I avtalspensionen\r\nhar vi valt ett mycket lägre antal fonder att välja mellan, och det finns\r\ninte heller samma möjligheter att byta fond. Jag kan väl säga att det\r\ninte har ringt arga LO-medlemmar och klagat på det. Det finns ingen stor\r\nefterfrågan på att kunna välja mer där än de tio fonder, tror jag, som vi\r\nhar. Där har vi AMF som icke-väljaralternativet, och det är väl om möjligt\r\nännu populärare än Sjunde AP-fonden. Väldigt många av de nya väljarna\r\nhamnar där.\r\nMan måste se premiepensionen som en helhet och inte bara klaga på delar\r\ni den. Jag tycker dock att det finns vissa saker man kan lyfta fram.\r\nDet ena är att premiepensionen mycket var en produkt av tidigt 1990-tal\r\ndå det fanns en väldigt stark tro på aktier. Jag delar Lennart Låftmans\r\nsyn att det finns en ganska stor risk med att vara på aktiemarknaden när\r\nde här fonderna ska avyttra mycket aktier under en period. Vad detta kan\r\ninnebära för kapitalmarknaden tycker jag inte har lyfts upp så mycket i\r\ndebatten.\r\nDet andra är att man var väldigt inriktad på så mycket valfrihet som\r\nmöjligt: individuella lösningar, inte kollektiva. Sedan dess har vi ju\r\nfått ökat inslag av valfrihet också på en mängd andra områden - elmarknad,\r\ntelefoni, skola, barnomsorg och så vidare. Vi har också fått en helt\r\nannan debatt. Den här starka tron på att valfrihet är jätteviktigt har\r\ntill stor del försvunnit, och det finns en ganska stark kritik mot den\r\nutvecklingen. Man vill inte välja mellan så många alternativ. Man vill\r\nveta vilka alternativ som håller en hög kvalitet.\r\nVi gick alltså i Sverige från den ena extremen - ingen valfrihet utan\r\nenhetliga lösningar som man bestämde gemensamt, politiskt, hur de skulle\r\nse ut - till den andra extremen där man skulle ha maximal valfrihet. Ända\r\nut till extremen gick man kanske dock inte. Det finns ju i alla de här\r\nsystemen vissa reservationer. Man har begränsningar.\r\nNu känns det som om pendeln håller på att svänga tillbaka igen. Efterfrågan\r\npå valfrihet verkar vara betydligt mindre än vad vi trodde. De flesta av\r\nde nya väljarna väljer inte. Det beror mycket på att de är unga, men det\r\nfinns väldigt många som inte valde också bland de äldre väljarna. Det\r\nfinns också en starkare tro på att man kanske behöver sätta upp mer\r\nbestämda kvalitetskrav på de fonder som finns.\r\nDärför tycker jag att man kanske bör göra en annan avvägning i dag vad\r\ngäller utbudet av fonder i premiepensionen än vad man tyckte var rimligt\r\ndå, för tio år sedan. Då finns det några saker som har varit uppe här i\r\ndiskussionen. Vi har frågan om avgifter. Är det ett kostnadseffektivt\r\nsystem vi har i dag? Innebär det här inte att det överförs väl mycket\r\nresurser till kapitalförvaltarna på bekostnad av framtida pensioner? Vi\r\nhar också frågan om högriskalternativ. Ska vi verkligen acceptera att en\r\n19-åring sätter 100 % i en högriskfond? Är det rimligt? Det kan innebära\r\natt man får en fruktansvärt hög pension i framtiden men också att man får\r\nnästan ingenting. Detta tycker jag att man bör föra en seriös diskussion\r\nom.\r\nJag tycker att både Peter Norman och Hans Jacobson har tagit upp intressanta\r\nalternativ och andra möjligheter som jag tror skulle vinna ganska bred\r\nacceptans. Det skulle förstås finnas kritiker bland dem som har pension,\r\nmen bland pensionsförvaltare tror jag att vi skulle få ett helt annat\r\nmotstånd. Där tror jag att man inte skulle gilla en sådan utveckling. Man\r\nmåste inse att det finns starka motkrafter mot en förändring i den riktningen\r\nockså.\r\nNär det sedan gäller icke-väljaralternativet och Sjunde AP-fonden kan jag\r\nbli lite irriterad på tonläget när det är ett \"problem\" att 18-20-åringar\r\ninte väljer pensionsfond och att man ska \"upplysa\" dem. Mina barn kommer\r\nsnart i den åldern då de får sina första inkomster, och jag måste säga\r\natt jag tycker att det finns viktigare saker för dem att lära sig än att\r\nsätta sig in i olika placeringsstrategier för deras framtida pension. Det\r\när ingen prioriterad fråga, tycker jag, när man är i den åldern.\r\nDå är det viktigt att icke-väljaralternativet är bra. Det var ju en stor\r\ndebatt om det när man genomförde pensionsreformen, och den tycker vi\r\nlandade i en ganska bra lösning. Man ser också nu att det har blivit\r\npopulärt. Många gör också ett aktivt icke-val: Man vill ha sina pengar i\r\nSjunde AP-fonden. Avkastningen har varit hygglig jämfört med alternativa\r\nväljarstrategier.\r\nDet finns i mitt tycke några skönhetsfläckar vad gäller möjligheterna för\r\nSjunde AP-fonden. För det första tycker jag att man borde möjliggöra,\r\nvilket också Mikael Nyman tog upp, att ha olika placeringsstrategier i\r\nSjunde AP-fonden beroende på åldern hos den som har sina pengar placerade\r\ndär. Det bör ju vara en annan mix för dem som kanske har fem år kvar till\r\npensionen än för de unga. Det tycker jag att man ska öppna för. För det\r\nandra bör man kanske, precis som Lennart Klockare tog upp, kunna välja\r\natt gå tillbaka till Sjunde AP-fonden. Man kanske också skulle kunna välja\r\natt ha en del av sitt kapital där, vilket är omöjligt i dag.\r\nDet sista jag skulle vilja ta upp är AP-fonderna. Dessa skulle egentligen\r\navvecklas och bara bli en buffertfond, men i själva verket växte de och\r\nblev väldigt stora, vilket de fortfarande är. Det jag då tycker att man\r\nbör lyfta upp är vilken ägarpolicy man ska ha. Riksdagen säger att\r\nAP-fonderna ska ha en ägarpolicy, men man säger inte vilken. Man ger egentligen\r\ninget uppdrag till dem som förvaltar så pass mycket kapital, varav mycket\r\ni svenska företag. Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi kan\r\nanvända det här gemensamma ägandet för att styra företagen i rätt riktning.\r\nSkandia är ett exempel på ett företag med mycket institutionella ägare\r\ndär man säkert kunde ha varit mer på hugget än vad man har varit i dag.\r\nSjunde AP-fondens rätt att rösta är exempel på en inskränkning som jag\r\ntycker är helt onödig.\r\nAnita Jönsson (s): Det har varit en väldigt intressant förmiddag. Jag\r\nbegärde egentligen ordet mycket tidigare under den här perioden, men det\r\nkan väl passa bra nu också.\r\nDet pratas ju väldigt mycket om val, väljare, information och hur man ska\r\ngöra för att få ett aktivare val. Hans Jacobson pratade om att det blev\r\nen ökenvandring utifrån att man valde att icke-välja. Då började jag\r\nfundera över om det kanske är så att man genom att välja att icke-välja i\r\nstället får tid att sitta vid oasen och filosofera. En väldigt stor\r\nbristvara i dag är ju tid.\r\nDå är min fråga, i första hand till Mikael Nyman men även till Peter\r\nNorman: Hur mycket tid behöver jag som lekman använda för att skaffa mig\r\nall den där kunskapen för att konkurrera med Sjunde AP-fonden och få den\r\ndär pensionen när jag är 65 som är betydligt mycket högre, kanske den där\r\nAlexander Lukas? Jag tror att det är en faktor som är väldigt viktig i\r\ndet här. Vi kan prata om information hur mycket som helst, men jag måste\r\nju fundera över vad jag själv sätter in i förhållande till vad jag kan få\r\nut.\r\nMikael Nyman: Jag tror nog inte att Anita Jönsson ska fundera över hur du\r\nkan bli Alexander Lukas. Vad du behöver sätta dig in i handlar om att\r\ngöra ett väl överlagt val snarare än att bli bäst. Om man gör ett aktivt\r\nval behöver man inte slå grannen, utan man ska kunna vara nöjd med det\r\nval man har gjort. Det är snarare det, och det kräver inte så där enormt\r\nmycket. Men tycker du att redan det är jobbigt nog, lägg pengarna hos\r\nPeter Norman!\r\nSedan ska jag passa på att säga till Irene Wennemo att när det gäller\r\navtalspension SAF-LO skiljer sig den konstruktionen åt eftersom man där\r\nplacerar pengarna direkt i livförsäkringsbolag. Därför är de i traditionell\r\nförvaltning en blandfond där pengarna landar. Däremot finns hela spektrumet\r\nav fonder för dem som väljer fondförsäkring där, så det går alldeles\r\nutmärkt att gå in och \"trada\" även vid avtalspension SAF-LO.\r\nPeter Norman: Jag är ju part i målet där, Anita Jönsson, så jag tror inte\r\nmitt svar skulle bli trovärdigt. Jag tror att jag avstår.\r\nBo Könberg (fp): Jag tänkte återgå till vad som väl ändå är en huvudfråga,\r\nnämligen: Kommer premiepensionsinslaget sannolikt att leda till högre\r\npensioner i framtiden eller inte? Man kan då titta på sådana saker som\r\nhar nämnts; jag tror att Lennart Låftman nämnde 5-7 % historiskt, vilket\r\nförstås är avsevärt mer än 2 %. När utskottet var i Kanada häromveckan\r\nfick vi se att man för buffertfonder i deras system räknade med en bit\r\növer 4 % per år. Jag tänkte alltså ställa den centrala frågan till Lennart\r\nLåftman och Irene Wennemo.\r\nSedan har jag noterat att en av sekreterarna i Utredningen om överskott\r\ni ålderspensionssystemet (UTÖ) - det låter ju som en intressant utredning\r\n- finns i salen, nämligen Hans Olsson. Frågan till honom blir då också\r\nhelt enkelt: Är det sannolikt att premiepensionsinslaget kommer att leda\r\ntill högre pensioner än om det inte var med?\r\nLennart Låftman: Frågan är såtillvida väldigt lätt att svara på eftersom\r\nden handlar om lång framtid och man inte kommer att kunna kolla vem som\r\nhar rätt.\r\nFör att försöka ge ett så ärligt svar som över huvud taget är möjligt kan\r\njag säga att det först och främst handlar om hur nationalinkomsten påverkas.\r\nOm den via denna åtgärd eller andra åtgärder fås att stiga bara en\r\ntiondels till två tiondelars procent mer per år dominerar det allt vad vi\r\nhar talat om här. Det är den helt avgörande frågan för vad vi får för\r\nrealpension.\r\nOm vi dock bortser från det och låter allt vara statiskt tror jag att din\r\nfråga kan besvaras på det här sättet: Aktier - förutsatt att alla dessa\r\nnu väljer aktier - kommer med ledning av de senaste 30-100 åren, om vi nu\r\ntror på det, att ge en högre avkastning än lönetillväxten. Men - och det\r\när det viktiga - spridningen är så stor att det för den enskilde individen\r\nlikaväl kan betyda att han eller hon får 10-20 % mindre eller mer. Och nu\r\ntalar jag inte om spridningen utifrån om man har valt rätt fond utan\r\nspridningen på aktiers avkastning. Det är väl det som Peter Norman kallar\r\nrisk.\r\nDet förväntade värdet för hela kollektivet är alltså att det blir något\r\nmer - ja. Men det kan svänga väldigt mycket för de olika årgångarna. Längre\r\nän så kan jag inte komma om jag ska vara någorlunda ärlig.\r\nHans Olsson, UTÖ: Jag delar väl Lennart Låftmans uppfattning att den\r\növervägande sannolikheten talar för att det blir mer. Men jag vill också\r\nframhålla att de här 4, 5 och 6 % i långsiktig aktieavkastning som brukar\r\ncirkulera i sådana här sammanhang är väldigt långsiktiga tal. Om vi tar\r\nen 20-årsperiod är detta inte särskilt lång sikt i de här sammanhangen,\r\nmedan däremot 20 år är ganska lång sikt i pensionssammanhang.\r\nVi kan till exempel titta på 20-årsperioden 1960-1980. Den kapitalavkastning\r\nsom då uppmättes var realt 0 % per år. Under 20 års tid, från 1960 till\r\n1980, var det noll i real tillväxt. Tar man enbart aktier rör det sig\r\nkanske om 1 %. En annan sådan 20-årsperiod man kan leta fram går från\r\nungefär 1937 till 1957, då kapitalavkastningen bara var 1 eller 2 % realt\r\nper år under en så pass lång tid.\r\nDet finns alltså sådana här perioder, långvariga perioder av låg avkastning,\r\nsom kan göra att generationer av pensionärer får en lägre pension med\r\npremiereservsystemet. En sådan risk finns.\r\nOrdföranden: Klockan är faktiskt tolv. Jag har några fler på talarlistan,\r\nmen jag tänker avbryta utfrågningen här. Jag gör det genom att tacka er\r\nallihop för att ni deltagit i denna del av utfrågningen. Som ni säkert\r\nkänner till kommer vi att följa upp frågan genom att nästkommande tisdag\r\nvid samma tid ha en utfrågning om hela ålderspensionssystemet. Därefter\r\nhanterar vi i riksdagen frågan i ett särskilt betänkande som debatteras\r\nden 18 mars.\r\nJag förutsätter också att alla här närvarande och eventuellt de som har\r\nlyssnat och följt diskussionen på TV tar detta som underlag för en diskussion\r\nom premiepensionssystemet framöver. Det finns alla skäl i världen för oss\r\natt ständigt diskutera och belysa de olika delarna i våra pensionssystem\r\nframöver. De är ryggraden i välfärdssystemet, och det är angeläget att de\r\nständigt blir föremål för debatt.\r\nJag vill alltså tacka er alla för att ni bidragit till denna debatt. Det\r\när också en folkbildningskampanj. Vare sig det är Kalle Anka eller Alexander\r\nLukas vi pratar om är det viktigt att vi alla skaffar oss vår egen\r\nuppfattning. Den kanaliseras oftast genom riksdagen men också genom allmän\r\nopinionsbildning.\r\nTack så mycket för att ni kom hit, och på återseende!\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 1\r\n\r\nBild 2\r\n\r\nBild 3\r\n\r\nBild 4\r\n\r\nBild 5\r\n\r\nBild 6\r\n\r\nBild 7\r\n\r\nBild 8\r\n\r\nBild 9\r\n\r\nBild 10\r\n\r\nBild 11\r\n\r\nBild 12\r\n\r\nBild 13\r\n\r\nBild 14\r\n\r\nBild 15\r\n\r\nBild 16\r\n\r\nBild 17\r\n\r\nBild 18\r\n\r\nBild 19\r\n\r\nBild 20\r\n\r\nBild 21\r\nBilaga 3\r\nOffentlig utfrågning om ålderspensionernas storlek och systemets\r\nstabilitet\r\nDatum: tisdagen den 10 februari 2004\r\nTid: 10.00-12.00Lokal: andrakammarsalen\r\nProgram\r\nInledning\r\nSocialförsäkringsutskottets ordförande Tomas Eneroth (s)\r\nÅlderspensionernas storlek i dag och i framtiden\r\nHur stora blir pensionerna i det nya systemet? Hur blir utfallet ur\r\nfördelningspolitisk synpunkt? Hur blir utfallet för kvinnor resp. män?\r\nInledning av\r\nAdriana Lender, överdirektör, RFV\r\nAnn-Charlotte Ståhlberg, docent och verksam vid Institutet för social\r\nforskning\r\nStabiliteten i dag och i framtiden\r\nÄr det nya systemet ekonomiskt hållbart? Har pensionsspararna förtroende\r\nför systemet? Vad bör man se upp med i framtiden? Vilken påverkan har\r\nsystemet på viljan att arbeta längre? Vad betyder demografin för\r\npensionsnivåerna?\r\nInledning av\r\nOle Settergren, avdelningschef, pensionsavdelningen, RFV\r\nGunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef, SACO\r\nI utfrågningen deltog företrädare för ett flertal myndigheter och\r\norganisationer.\r\nInledning\r\nOrdföranden Tomas Eneroth (s): Hjärtligt välkomna till\r\nsocialförsäkringsutskottets\r\nandra hearing om pensionssystemet. Välkomna kära ledamöter, och välkomna\r\ninbjudna talare och övriga organisationer. Det är andra gången på rad som\r\nvi har en offentlig utfrågning om pensionssystemet. Vi har den delvis mot\r\nbakgrund av att det är tio år sedan vi fick en uppgörelse om ett nytt\r\npensionssystem i Sverige. Det är inte tänkt att vi här ska ha jubileumstal\r\noch högtidstal om en bra reformering av pensionssystemet. Vi ska som\r\nvanligt i Sveriges riksdag ta tillfället i akt att granska, utvärdera och\r\nskaffa oss underlag för fortsatt diskussion om hur pensionssystemet ser\r\nut och om det krävs korrigeringar och förändringar i den reformering som\r\nhar genomförts. Vi i socialförsäkringsutskottet har ett betänkande under\r\nframmarsch. Den 18 mars kommer vi att diskutera pensionssystemet, och vi\r\nkommer att avhandla ett antal motioner som rör frågor både om PPM och om\r\nålderspensionssystemet.\r\nUtfrågningen denna dag är uppdelad i två delar. Först är det ålderspensionernas\r\nstorlek i dag och i framtiden. Därefter är det en avdelning som handlar\r\nom stabiliteten i dag och i framtiden. Det är avgörande frågor om en nog\r\nså viktig del i trygghetssystemet, våra pensioner.\r\nVi kommer att släppa in frågor mellan de båda blocken, framför allt är\r\ndet ledamöterna i utskottet som ställer frågor, till inbjuda talare men\r\nockså till övriga inbjudna organisationer. I mån av tid kommer vi också\r\natt ge andra möjligheter att ställa frågor.\r\nUtfrågningen stenograferas och kommer att finnas dokumenterad efteråt i\r\nvårt betänkande. Det här sänds i TV, i SVT24 och SVT 2.\r\nÅlderspensionernas storlek i dag och i framtiden\r\nAdriana Lender: Socialförsäkringsadministrationen arbetade under lång tid\r\nmed förberedelserna för införandet av den nya allmänna pensionen och dess\r\nföljdreformer. Själva genomförandet innebar en stor anspänning för hela\r\norganisationen. Vi införde samtidigt ett mycket omfattande nytt regelverk\r\noch ett helt nytt IT-system. Vi är naturligtvis stolta över vårt bidrag\r\ntill resultatet.\r\nEtt år har nu gått sedan genomförandet. Det är naturligtvis kort tid för\r\nen utvärdering, men vi vet redan mycket om effekterna av det nya\r\nålderspensionssystemet.\r\nAv den årsredovisning som Riksförsäkringsverket snart avlämnar framgår\r\natt målet för politikområdet äldrepolitik är uppfyllt. Personer med låg\r\neller ingen inkomstrelaterad pension ska enligt målformuleringen garanteras\r\nett värdesäkrat grundskydd, och efterlevande make/maka ska ges ett rimligt\r\nekonomiskt stöd för att klara omställningen efter ett dödsfall. De personer\r\nsom uppbär garantipension, efterlevandepension eller bostadsbidrag har så\r\ngott som undantagslöst fått ett något högre nettobelopp i det nya systemet,\r\nprecis som var avsett. Effekterna tillhör dock i huvudsak det som kallas\r\nföljdreformerna. Det är i de orange kuverten som effekterna av de nya\r\nregelverken för inkomst- och premiepensionen syns för den enskilde i form\r\nav pensionsbehållning och prognoser.\r\nMålet att fler ska ha sådan kunskap om det reformerade ålderspensionssystemet\r\natt de kan bedöma sin framtida pension och värdet av den flexibla\r\npensionsåldern är också uppfyllt.\r\nDen intervjuundersökning som görs årligen efter utskick av de orange\r\nkuverten visar att information måste ges kontinuerligt för att man ska\r\nkunna upprätthålla och förbättra informationsläget. I undersökningen år\r\n2002 visade det sig att kunskaperna om det reformerade pensionssystemet\r\nhade minskat. Det året ägde ingen särskild informationsaktivitet rum. Nu\r\nökar kunskaperna igen med stöd av den riktade informationskampanj som\r\ngenomfördes i samband med utskicket 2003. Även i år åtföljs utskicken av\r\nen särskild informationsinsats.\r\nEnligt den senaste intervjuundersökningen känner 93 % av de tillfrågade\r\ntill det nya systemet. Äldre vet mer än yngre. Män anser sig vara bättre\r\ninformerade än vad kvinnor uppger att de är. Men någon skillnad i kunskaperna\r\nmellan könen framgår i övrigt inte av materialet. Möjligen är självkritiken\r\nstörre hos de kvinnliga svarande.\r\nEn informationsuppgift vi däremot inte har löst tillfredsställande är\r\ninformationen till alla pensionärer som har fått sina pensioner omdöpta\r\noch omräknade i samband med reformen. Målet, att summan av den enskildes\r\nolika pensionsdelar skulle förbli i princip densamma efter skatt, har\r\nuppfyllts. Det är därför särskilt besvärande att vi på Riksförsäkringsverket\r\ninte har lyckats att förmedla det budskapet på ett begripligt sätt. Ett\r\npositivt besked om höjda pensionsbelopp vid den senaste omräkningen\r\nuppfattades av somliga som en minskning. Formuleringen i beslutsbreven var\r\nundermålig och förorsakade oro, huvudbry och irritation hos mottagarna\r\noch mycket onödigt arbete hos försäkringskassorna.\r\nPå Riksförsäkringsverket har vi fått konstatera att vi har gjort en riktigt\r\nmisslyckad informationsinsats, och vi har nu gjort en omfattande förändring\r\ni den långa och komplexa process som föregår utskicket av nya\r\npensionsberäkningar.\r\n\r\nEfter förra årets utskick, som inte heller var av tillfredsställande\r\nkvalitet, gjordes en rad ingrepp i rutinerna för att undvika ett upprepande.\r\nDet har nu visat sig att den insatsen inte var tillräckligt genomgripande,\r\noch man har inte heller följt de regler som sattes upp då. Ansvaret för\r\ndetta vilar på alla berörda chefer och medarbetare inom Riksförsäkringsverket\r\nsom inte har kunnat eller velat ta till sig budskapet om att informationen\r\nmåste vara begriplig för mottagaren. Det räcker inte med att den är\r\njuridiskt korrekt. Jag kan försäkra att frågan har absolut högsta prioritet\r\ninför kommande informationsinsatser inom hela Riksförsäkringsverket.\r\nDet finns många intressenter i pensionsfrågor. Många har drivkraften att\r\nförsköna den egna och svartmåla andras pensionsprodukter. Inte minst den\r\nallmänna pensionen är utsatt för mångas tolkningar beroende på vad man\r\nvill bevisa om den.\r\nEn genomgång av kunskapsläget, som den vi har här i dag, är viktig för\r\natt på ett bra sätt redogöra för fakta och för att därmed bidra till att\r\nöka kunskapen om och förståelsen för vårt nya pensionssystem. Kanske kan\r\ndet med tiden bli omtalat med samma respekt här hemma som det redan är i\r\nstora delar av världen.\r\nAnn-Charlotte Ståhlberg: Jag skulle vilja utnyttja tiden till att berätta\r\nom mina studier kring kvinnors och mäns pensioner.\r\nDet finns ingen allmän teori om ett pensionssystems fördelningseffekter.\r\nDessa beror helt på hur systemet är utformat.\r\n(Bild 1) Både i det nya och det gamla pensionssystemet finns det regler\r\nsom gynnar just kvinnor. Takregeln omfördelar från höginkomsttagare till\r\nlåginkomsttagare och därmed från män till kvinnor. Både i det nya och det\r\ngamla pensionssystemet finns bestämmelsen om att pensionerna baseras på\r\nen gemensam livslängdstabell för kvinnor och män. Det omfördelar från män\r\ntill kvinnor. I det nya pensionssystemet finns garantipensionen. I det\r\ngamla systemet var det folkpension och pensionstillskott. Båda omfördelar\r\nfrån höginkomsttagare till låginkomsttagare och därmed från män till\r\nkvinnor. I det nya systemet finns det barnpoäng, som är fördelaktiga framför\r\nallt för kvinnor. I det gamla systemet fanns 15-30-årsregeln, som inte\r\nsystematiskt omfördelade från höginkomsttagare till låginkomsttagare utan\r\ngynnade vissa kvinnor och missgynnade andra kvinnor.\r\nJag har i en studie tillsammans med Riksförsäkringsverket tittat på mäns\r\noch kvinnors pensioner i det nya pensionssystemet. Vi har då studerat\r\nolika typfall av kvinnor. Det är kvinnor som beter sig på arbetsmarknaden\r\nsom den genomsnittliga mannen, det vill säga de har en fullständig karriär.\r\nVi har tittat på kvinnor som varvar heltid-deltid-heltid, det vill säga\r\ngår ned i tid under småbarnsåren och sedan går tillbaka till heltid efter\r\nett antal år. Vi har tittat på kvinnor som jobbar deltid hela livet, 75 %\r\nav heltid hela sitt yrkesverksamma liv. Sedan har vi en extremvariant med\r\nkvinnor som jobbar enbart tio år av sitt förvärvsverksamma liv.\r\nVi tittar inte enbart på de årliga pensionsbeloppen. Pensionen kan ses\r\nockså utifrån andra mått. De viktigaste måtten jag ska redovisa för er är\r\natt förutom den årliga pensionen titta på kompensationsgraden. Hur stor\r\nandel av slutlönen är pensionen för kvinnor respektive män? Vi tittar på\r\navkastningen på de inbetalningar som görs till pensionssystemet. Hur stor\r\när avkastningen för kvinnor jämfört med männens avkastning på de inbetalningar\r\nde gör?\r\nFör varje typfall av kvinnor och män tittar vi på fem olika utbildningsnivåer:\r\nfrån enbart grundskola till forskarutbildning.\r\n(Bild 2) Den här tabellen ska läsas enligt följande. Den första raden\r\nvisar kvoten mellan kvinnors årsbelopp och den genomsnittliga mannens\r\nårsbelopp. Vi ser att de deltidsarbetande kvinnorna har en årlig pension\r\nsom ligger på ca 65 % av männens. De kvinnor som varvar hel- och deltid\r\nhar en årlig pension på 80-85 % av männens. Kvinnor har lägre pensioner\r\nän män. Kvinnor jobbar mindre, och de har en lägre timlön.\r\nLåt oss se på nästa mått. Det visar hur stor andel av slutlönen pensionen\r\nutgör för olika typfall av kvinnor jämfört med den genomsnittliga mannen.\r\nJag jämför kvinnors kompensationsgrad med mannens kompensationsgrad genom\r\natt titta på kvoten mellan kvinnans kompensationsgrad och mannens. I så\r\ngott som samtliga fall har kvinnor en högre kompensationsgrad i det nya\r\npensionssystemet än vad männen har. Pensionen i förhållande till slutlönen\r\när upp till 25 % högre för en deltidsarbetande kvinna. Den varierar mellan\r\n4 och 25 % beroende på vilken utbildningskategori vi väljer.\r\nNär det gäller att varva hel- och deltid ligger två utbildningskategorier\r\nunder 1 - kvoten är 0,96 respektive 0,98.\r\nMed det tredje måttet har jag tittat på avkastningen på inbetalningarna\r\ntill pensionssystemet. Då jämför jag livstida förväntade förmåner med\r\nlivstida avgifter för kvinnor respektive män, och sedan tittar jag på\r\nkvoten mellan de båda. Avkastningen är genomgående större för gruppen\r\nkvinnor än för gruppen män. Den kan vara så stor som 32 % högre. Har männen\r\nen avkastning på 2 % på sina inbetalningar betyder det här att kvinnors\r\navkastning är 30 % högre, att de får en avkastning som är 2,6 % på varje\r\ninbetalad krona.\r\nKvinnor har lägre pensioner, men i förhållande till slutlönen får kvinnorna\r\nen högre pension än vad männen får. Avkastningen på varje inbetalad krona\r\när större för kvinnor än för män. Det är en följd av takregeln - den första\r\nfiguren jag visade - det vill säga att männen slår genom taket fortare än\r\nkvinnor och då får en lägre kompensationsgrad och lägre avkastning på\r\nvarje inbetalad krona. Det är också en följd av att vi har gemensamma\r\nlivslängdstabeller för kvinnor och män. Det har vi tittat närmare på.\r\nGemensamma livslängdstabeller innebär kraftig omfördelning från män till\r\nkvinnor.\r\nGarantipensionen dyker inte upp i de beräkningar jag har redovisat för er.\r\nDe typfall av kvinnor jag har redovisat för er tjänar in sin egen pension.\r\nDe får inte någon del av garantipensionen.\r\nVi har också tittat närmare på barnpoängen. I våra beräkningar har den en\r\nomfördelningseffekt, men den effekten är mindre.\r\nLennart Klockare (s):  Jag har funderingar på frågan om hur demografin\r\nkommer att slå för de yrkesarbetande, de som är kvar i arbetslivet. Det\r\när allt färre som arbetar, och många fler blir äldre. Hur kommer den\r\nutvecklingen att se ut långsiktigt för pensionärerna? Det kommer redan i\r\ndag att finnas en brist på arbetskraft. Vad kommer de som redan finns i\r\nSverige men som står utanför arbetsmarknaden att få för pensioner - de\r\nkan komma in sent i arbetslivet vid 30 års ålder eller upp mot 40 års\r\nålder? Kommer de att få garantipension? Hur kommer det här att påverka\r\nderas framtida pension?\r\nJag vill kommentera Adriana Lenders ord om information. Det är bra att vi\r\nfår höra om den informationssatsning som görs från verkets sida. I det\r\nsammanhanget vill jag trycka på att man uppmärksammar den flexibilitet\r\nsom finns i pensionssystemet som gör att man kan tjäna in pensionspengar\r\näven efter 65 års ålder. Jag vet inte om Ann-Charlotte kan svara på frågan\r\noch Adriana ge en kommentar.\r\nOrdföranden: Jag vill påpeka att till den senare delen av utfrågningen\r\nhar vi särskilt bett Gunnar Wetterberg och Ole Settergren att också nämna\r\nfrågan om demografi. Frågan återkommer senare under dagen.\r\nAnn-Charlotte Ståhlberg: I det nya pensionssystemet ligger inbyggt incitament\r\ntill att förvärvsarbeta. Det bygger på att vi förvärvsarbetar och att vi\r\ntjänar in våra egna pensioner. Det är viktigt att också skapa incitament\r\natt arbeta fram till 65 års ålder och kanske till och med längre än så.\r\nProblemet i dag ligger i att det är ett förtida uttag, det vill säga att\r\nvi går i pension tidigare än den normala pensionsåldern. Det är mycket en\r\nfråga för arbetsmarknaden. Det är kanske inte en fråga som pensionssystemet\r\nkan lösa.\r\nAnna Hedborg, generaldirektör, RFV : Det är viktigt att inse att till\r\nskillnad från det gamla pensionssystemet innebär det nya pensionssystemet\r\natt pensionssystemet kan hålla vad det lovar, även om demografin utvecklas\r\nså pass ogynnsamt allmänt sett för pensionssystem. Regelverket är sådant\r\natt det nya pensionssystemet inte lovar ut mer pengar än vad som faktiskt\r\nfinns. Det är den stora skillnaden mellan det svenska pensionssystemet\r\noch så gott som alla andra pensionssystem i EU och i många andra länder.\r\nDet som alla nu talar om när det gäller välfärdssystemen är det faktum\r\natt befolkningen blir så mycket äldre, vilket egentligen är en positiv\r\nsak. Med de pensionssystem de flesta har, och vi hade, innebär det att\r\nman måste göra någonting. Det är precis det vi har gjort. Vårt pensionssystem\r\nstår pall även för den demografi som vi har att förvänta, det vill säga\r\natt vi blir äldre och äldre. Men pensionerna blir inte lika höga om man\r\ninte arbetar längre. Det är den andra stora frågan som demografin ställer,\r\nnämligen hur vi ska anpassa arbetslivet så att man kan ta till vara\r\narbetsförmåga, arbetslust och arbetsbehov som också äldre har. Ska det bli\r\nbra pensioner när vi blir mycket äldre måste vi arbeta längre. Annars\r\nblir det inte så mycket på kontot.\r\nBirgitta Carlsson (c):  Jag uppskattar att man från Riksförsäkringsverkets\r\nsida är självkritisk till den information som gick ut. Det är åtskilliga\r\nmänniskor som har lyft fram frågan i olika sammanhang. Många gånger blir\r\ndet fler frågetecken än svar på frågorna. Det är inte alltid så lätt att\r\nförstå innebörden och konsekvenserna för framtiden. Det är oerhört viktigt\r\natt den information som går ut är så lättförståelig som möjligt. Det är\r\njobbigt för många människor, och de känner stor otrygghet när det inte\r\nvet vilka konsekvenserna blir med det nya systemet.\r\nHur vanligt är det att äkta makar delar på pensionsförmånen? Det kan också\r\nha betydelse för kvinnors pension framöver.\r\nOle Settergren: Om jag inte är felunderrättad är det ca 6 000 personer i\r\ndag som överför premiepensionsrätt mellan makar. Det är den möjlighet som\r\nfinns i pensionssystemet.\r\nHans Jacobson: Jag kan lägga till att vi inte puffar särskilt för den\r\nmöjligheten. Vid en sådan överföring sker en reduktion med 14 % av pengarna.\r\nFör man över en hundralapp till sin hustru, eller till sin make för den\r\ndelen, får mottagaren bara 86 kr. Det är pengar rent i sjön. Räknar man\r\nmed att leva tillsammans tills man blir gamla har man tappat bort pengarna.\r\nDet kräver moget övervägande innan man bestämmer sig för att göra\r\ndet.\r\nBirgitta Carlsson (c):  Varför görs det stora avdraget?\r\nHans Jacobson: Det är uttalat i förarbetena en allmän princip om att\r\nmedborgarna ska ges så stor valfrihet som möjligt förutsatt att det inte\r\ngår ut över de andra som är med i systemet. Här kan man räkna med - och\r\nså har också verkligheten blivit - att 90 % eller mer går från män till\r\nkvinnor. Eftersom kvinnor lever längre skulle de övriga i systemet förlora\r\npå om kvinnorna fick räkna detta som 100 kr. Det är för att kompensera\r\nför det, dra ned till kvinnors livslängd, som reduktionen görs.\r\nBo Könberg (fp):  En av mina frågor kommer att röra samma sak som Birgitta\r\nCarlsson var inne på alldeles nyss. Jag tänkte börja med två informationsfrågor.\r\n\r\nNär det nya systemet skapades var ambitionen inte bara att skapa ett bra\r\npensionssystem utan också försöka se till att drivkrafter och incitament\r\ngick åt rätt håll. Någon av reformatorerna, jag tror inte att vederbörande\r\nfinns närvarande, nämnde under arbetets gång att det inte bara är fråga\r\nom vad vi gör med pensionssystemet utan vad pensionssystemet gör med oss.\r\nEn av de sakerna har att göra med vad som redan har varit uppe, nämligen\r\nhur incitamenten ser ut för att vi ska arbeta längre.\r\nHur lyckas Riksförsäkringsverket informera människor mellan 55 och 60 år\r\natt om de jobbar något år efter den gamla pensionsåldern får de 8-9 % mer\r\ni pension resten av livet? Skulle den nya möjligheten att stanna kvar\r\ntill 67 år utnyttjas får de 20 % mer i pension resten av livet. Jag har\r\nen känsla av att det inte riktigt har nått ut än. Har det nått ut, och\r\nhar ni planer på att informera mer om det?\r\nDen andra frågan gäller möjligheten att dela. Jag tycker möjligen att\r\nnågra av svaren blev lite missvisande. Det som infördes var en möjlighet\r\natt föra över pensionsrätter mellan makar. Bestämmelsen om att dra av\r\npengar rör sig om att kvinnor förväntas leva fyra och ett halvt år längre\r\nän män. Därför görs avdraget så att andra inte ska drabbas. Man kan\r\ndiskutera om det är en klok bestämmelse eller inte. Vi gjorde upp om den i\r\nett politiskt läge där det fanns olika uppfattningar. Om pensionsrätter\r\nförs över mellan makar och livslängden stämmer blir det missvisande - jag\r\nvänder mig närmast till Premiepensionsmyndigheten - om man säger att 100 kr\r\nblir 86. Makarnas beräkning handlar om att 100 kr ska bli 100 kr, bara\r\nfördelas ut på fler år. Den fråga jag hade tänkt att ställa innan svaren\r\nkom var om på vilket sätt man hade tänkt att informera om detta. Den frågan\r\nriktas närmast till Riksförsäkringsverket.\r\nSist har jag en fråga till Ann-Charlotte Ståhlberg. Det vore intressant\r\natt höra hur garantipensionen slår mellan könen. Hur stor andel män och\r\nkvinnor som i dag har pension har inslag av garantipension? Hur ser det\r\nut på sikt?\r\nAdriana Lender: Frågan var hur vi informerar om möjligheterna med den\r\nflexibla pensionsåldern. Den informationen går ut med all ordinarie\r\ninformation. Det finns med i alla broschyrer, i allt underlag. Jag kan inte\r\npåstå att det har varit ett jättelikt genomslag. Om jag på rak arm minns\r\nrätt är drygt hälften i dag medvetna om att det är en flexibel pensionsålder\r\noch att man kan ta ut ned till en fjärdedel av sin pension. Problemet är\r\ninte att få folk att jobba till 67, utan problemet är att få människor\r\natt arbeta till 65.\r\nVi har inte haft, och har heller inte för dagen, planer på riktade\r\ninformationskampanjer, men det är något som kan övervägas.\r\nHans Jacobson: Det är säkert rätt som Bo Könberg säger, i varje fall när\r\növerföringen sker till en kvinna. Om den sker till en man så är det lite\r\nmer tveksamt hur bra affär det är.\r\nAnn-Charlotte Ståhlberg: Jag kan inte svara på frågan om hur många som i\r\ndag har garantipension. Den får du bolla vidare till Riksförsäkringsverket.\r\nMen i de kalkyler som jag redovisade här så var det enbart typfallen med\r\nde kvinnor som enbart hade jobbat i tio år av sitt förvärvsverksamma liv\r\nsom fick garantipension.\r\nJag skulle gärna vilja säga någonting om delad pensionsrätt, om jag får.\r\nEn politik som är neutral till valet av familjemönster varken gynnar\r\neller missgynnar det obetalda hemarbetet gentemot marknadsarbete. Ett\r\nexempel på den typen av politik är delad pensionsrätt. Om pensionsrätten\r\nbåde i inkomstpensioner och premiepensioner delades och om delningen\r\ngjordes automatisk i stället för frivillig så skulle det innebära en\r\nväsentlig förstärkning av kvinnors pensioner. Med automatisk menar jag att\r\ndelningen sker automatiskt, men om makarna eller parterna i ett\r\nsamboförhållande kommer överens om att inte vilja ha delningen så säger de ifrån\r\noch avsäger sig den.\r\nBo Könberg (fp): När det gäller det allra sista kan jag säga att jag har\r\nen politisk uppfattning som ligger mycket nära den som Ann-Charlotte\r\nStåhlberg nämner. Jag försökte verka för den på den tiden vi försökte verka\r\nför reformen. De som tycker så här får väl fortsätta att plädera för det.\r\n\r\nJag vill ställa en följdfråga till Adriana Lender. Det som jag är ute\r\nefter är något som jag tror att vi här i salen är ganska ense om, nämligen\r\natt det vore bra om människor vet om hur det ser ut. Det skulle vara\r\nintressant om Riksförsäkringsverket försökte se till att höja medvetenheten\r\nhos dem mellan 55 och 60 år om de siffror som jag nämnde och som vi är\r\növerens om. De borde nå ut. Om man informerar om detta och tar reda på\r\noch följer upp hur informationen har nått ut så tror jag att det skulle\r\nfå en påtaglig effekt under kommande år. Det skulle inte ske något den\r\nförsta dagen, men framåt. Detta är ju en sak som vi alla är överens om,\r\nså jag blev lite förvånad - för att vara vänlig - över att man inte tryckte\r\nmer på det.\r\nAdriana Lender: Jag vill ändå påminna om att i de orange kuverten som går\r\nut så ser man tydligt på första sidan hur pensionsutbetalningarna ändrar\r\nsig vid tre olika åldrar - 61, 65 och 70 år. Den som läser det kan alltså\r\nfå ett tydligt incitament till att det är viktigt att arbeta längre. Man\r\nser också förändringarna i sin pensionsbehållning år från år i kuverten.\r\nPå det sättet tycker jag nog att vi har gjort väldigt mycket, men visst\r\nkan det säkert göras mer.\r\nKenneth Lantz (kd):  Jag vill fortsätta på en tidigare frågeställning.\r\nFinns det siffror och statistik som säger hur många människor som överväger\r\natt fortsätta eller förlänga sin yrkesverksamma period, och ifrån vilken\r\nålder? Hur många ligger i det skiktet där de kan tänka sig att de är redo\r\natt jobba till 67, 68, 69 och 70 år? Stimulansen och uppmuntran att göra\r\ndet är uppenbar; vi förstår att detta finns. Men vad blir det för resultat\r\nrealt sett?\r\nJag har också en fråga som gäller vårt europeiska system. Finns det några\r\nkontakter? Förs det förhandlingar? Arbetar man för att på något sätt kunna\r\nredovisa utländska EU-pensioner också tillsammans med det svenska\r\npensionssystemet? Jag är väl medveten om att detta inte finns i dag, men\r\narbetar man med det och har man målsättningen att kunna sammanställa\r\neventuella pensioner som tjänas in i ett EU-område?\r\nAnna Hedborg: På den första frågan vill jag svara att det inte finns några\r\nriktigt bra undersökningar av hur folk ser på det där med att arbeta. Men\r\nvi har i alla fall ställt frågorna. Då har det sorgligt nog visat sig att\r\nredan när människor är 30 år så har de helt klart för sig att de inte\r\ntänker arbeta till 65! Det är en majoritet av ungdomarna som ser det på\r\ndet sättet. Det kan ju delvis bero på att de tycker att 60-65-åringar är\r\nuråldriga och absolut inte passar någonstans. De ändrar sig så småningom\r\n- det visar siffrorna när man frågar människor som är lite äldre. De vill\r\nfaktiskt i högre grad stanna kvar längre, om än inte i någon överväldigande\r\ngrad.\r\nOle Settergren: Först vill jag svara på frågan om hur många som har\r\ngarantipension. I dag är det ungefär 60 % av alla ålderspensionärer som\r\nuppbär någon del garantipension. Många av dem får bara några kronor i\r\ngarantipension. De totala kostnaderna för garantipensionen är ungefär\r\n12 % i förhållande till den inkomstrelaterade pensionen. Av den årskull\r\nsom är född 1938, som är den första som har en del i det nya systemet, är\r\nandelen garantipension ungefär 30 %.\r\nNär det gäller frågan om huruvida det finns planer på att sammanställa\r\npension som har intjänats inom EU så är svaret att det nog inte finns\r\nnågra sådana. De regler som finns för utbetalning av pension som har\r\nintjänats inom olika länder i EU fungerar trots allt ganska bra. Det är\r\nett ganska rimligt system som inte är alltför administrativt betungande.\r\n\r\nOrdföranden: Å andra sidan är det ju en fantastisk utmaning när det gäller\r\natt få en bild av de pensioner som är intjänade här i Sverige. Men den\r\nportalen har vi fått information om tidigare.\r\nGunnar Wetterberg: Kenneth Lantz fråga är väldigt bra. Det finns ingen\r\nsom kan ge ett ordentligt svar på den, men det intryck som åtminstone vi\r\nfår när vi har försökt följa vad som händer i arbetslivet är att 45-50 år\r\när en mycket kritisk ålder. Människor som i den åldern börjar halka snett\r\ni det arbete som de har och egentligen skulle behöva byta har svårt att\r\ngöra det. När man gör det i 35-40-årsåldern så är det bara att slå upp\r\nbilagan med lediga jobb på söndagarna och röra sig någon annanstans. Men\r\nnär man är 50 år är risken stor att man hamnar i en svårare och svårare\r\nsituation och lätt knuffas ut i långa sjukskrivningar och förtidspensioner.\r\nFrågan om hur vi underlättar för dem som är 45-50 år och däröver att\r\nbyta arbete när de behöver göra det är kanske den mest strategiska frågan\r\nnär det gäller arbetsutbudet och pensionssystemet.\r\nUlla Hoffmann (v):  Jag vill haka på lite grann av det som Gunnar Wetterberg\r\nsade. Han är inne på arbetslivet och vad det gör med människor. Det är ju\r\nockså en förutsättning för hur länge vi ska orka arbeta. Det är inte allom\r\ngivet att ha sådana arbetsuppgifter att man eventuellt skulle kunna\r\nförlänga från 65 till 66 år. Det stora problemet är att arbetslivet slår ut\r\nmänniskor i 59-60-årsåldern. Då måste man se till att folk kan arbeta och\r\natt de har ett sådant jobb att de kan jobba längre. Det är en uppgift som\r\njag tycker att vi kanske inte alltid tar riktigt på allvar.\r\nJag har en fråga till Ann-Charlotte Ståhlberg. Pensionsforum kom för någon\r\ntid sedan med en utredning. Jag läste en del intervjuer om den som visade\r\natt kvinnorna med det nya pensionssystemet för att kunna få samma utfall\r\nsom de fick i det gamla ATP-systemet och för att kunna kompensera sig\r\nskulle vara tvingade att ta en del pensionsförsäkringar på ganska stora\r\nbelopp. Jag såg av det som du visade att kvinnor kompenseras i viss\r\nutsträckning, men frågan är om de kompenseras tillräckligt. Jag skulle därför\r\nvilja veta om du har gjort några undersökningar om hur kompensationen är\r\ni förhållande till det gamla ATP-systemet.\r\nAnn-Charlotte Ståhlberg: I den studie som jag redovisar här tittar vi på\r\nbåde det gamla och det nya pensionssystemet och jämför dem. Där finns\r\nalltså siffror även från det gamla pensionssystemet. Generellt kan man\r\nsäga att pensionerna blir lägre även för kvinnor om vi jämför det nya med\r\ndet gamla, om det gamla hade kunnat fortgå löpande såsom det såg ut innan\r\nvi gjorde om systemet. Men fortfarande är kvinnor gentemot män i vissa\r\nfall kraftigt kompenserade. De får en avkastning som kan vara 30 % högre\r\nän avkastningen för män, till exempel.\r\nKvinnor får lägre pensioner i och med att de jobbar mindre och har lägre\r\ntimlön än vad männen har. Man kan säga att barnåren kompenserar de\r\nlöneskillnader som kommer sig av att kvinnor tar en större del av barnansvaret\r\nän vad männen gör. Men pensionssystemet jämnar inte ut de löneskillnader\r\nsom beror på att kvinnor jobbar på en starkt segregerad arbetsmarknad och\r\natt kvinnor jobbar i låglöneyrken och har lägre befattningar än män. Frågan\r\när om pensionssystemet är den bästa lösningen på problemet med dessa\r\nlöneskillnader. Det skulle kunna skapa låsningar i låglöneyrken och på den\r\nvägen försvåra en utveckling i riktning mot lika löner för kvinnor och\r\nmän.\r\nUlla Hoffmann (v): Jag delar uppfattningen att arbetsmarknaden och kvinnors\r\nlöner förstås är viktiga och att ett pensionssystem kan förstärka eller\r\nförsvaga sådana strukturer. Jag skulle vilja veta om du har tittat på\r\nkompensationsgraden också i ATP-systemet. Hur ser kompensationsgraden för\r\nkvinnor ut i ATP-systemet i jämförelse med det nya systemet? Tar det nya\r\nsystemet bättre hand om kvinnor än det gamla ATP-systemet?\r\nAnn-Charlotte Ståhlberg: Det kan jag svara nej på. Överlag är det ganska\r\nlika. Om det finns någon skillnad så visar våra studier att kvinnor var\r\nmer gynnade förr jämfört med det nya systemet. Förklaringen är att när vi\r\nser på löneutvecklingen framöver i typfallsberäkningarna så ligger en\r\nganska stor andel av både kvinnor och män över taket i pensionssystemet.\r\nSådana omfördelningseffekter som 15-30-årsregeln medförde slog negativt\r\npå kvinnor i det gamla systemet. Kvinnor som jobbade deltid hela livet\r\nvar de som var sämst lottade i det gamla ATP-systemet. De fick minst\r\navkastning på varje inbetalad krona till systemet. De effekterna slår i de\r\nnya studier som jag redovisade i dag inte igenom på samma sätt eftersom\r\nmånga kommer över taket och får en jämnare inkomstprofil.\r\nAnna Hedborg: Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att vad Ann-Charlotte\r\nStåhlbergs studie visar är att kvinnor generellt sett får en högre andel\r\nav de inbetalade avgifterna och de pengar som finns i systemet. Systemet\r\ni sig delar ut alla pengar som det har. Det är oerhört noga med att det\r\ninte ska ligga någon enda peng och damma i något hörn, i någon fond eller\r\npå något ofördelat sätt. Alla pengar i systemet fördelas, och de fördelas\r\nså att kvinnor får högre avkastning än män.\r\nDet går inte riktigt att jämföra det gamla systemet med detta, eftersom\r\ndet delade ut mer pengar än vad som fanns i systemet. Då måste man också\r\nfundera på om man hade de pengar som kompensationsgraderna i så fall skulle\r\nha gett. I många fall var det inte så.\r\nDet är en del av den riktigt förnämliga effekten av det nya systemet; det\r\ndelar ut alla pengar men inte för mycket i förhållande till vad som finns.\r\nDet är systematiskt ändå så att kvinnor blir gynnade inte minst av det\r\nfaktum att alla är med i samma system och att man därför får en kraftfull\r\nriskgruppsomfördelningseffekt.\r\nAnna Lilliehöök (m): Finessen med det nya pensionssystemet är att man ska\r\nge en långsiktig trygghet. Det gamla systemet riskerade i någon mån att\r\ninvagga alla i en falsk trygghet. Därför är informationsdelen så viktig.\r\n\r\nJag har snarare en kommentar än en fråga. Jag tror att det som framför\r\nallt är oändligt viktigt är att när man får sitt pensionsbesked så ska\r\ndet kunna kopplas till det orange kuvertet. Vi vet ju alla hur vi funkar\r\nnär man får generell information, oavsett om det är bankbesked eller vad\r\ndet är; det är inte förrän man har räkningen eller utbetalningen i nypan\r\nsom det verkligen går in i hjärnan. Jag tror alltså att det är viktigt\r\natt de här två sakerna hänger ihop. Kan jag få någon kommentar till\r\ndet?\r\nJag har också två frågor. Den ena riktar sig till Ann-Charlotte Ståhlberg.\r\nDu säger att männen i genomsnitt får lite lägre utdelning på sina inbetalda\r\npengar på grund av att de slår igenom taket. Men jag hade uppfattningen\r\natt man betalar in upp till taket och sedan bara får ut upp till taket.\r\nDet skulle alltså jämna ut sig. Hur kommer det sig då att pensionen\r\ntydligen blir lägre när man har högre lön? Hur kan det få den effekten? Jag\r\nantar att det är det här det rör sig om, det vill säga att män har högre\r\nlön än kvinnor. Men det finns ju också kvinnor som har hög lön.\r\nJag vill också ställa en fråga som i och för sig ligger lite bredvid det\r\nsom har gåtts igenom. Flera av oss var i förra veckan på Pensionsforum,\r\ndär man hade en genomgång av efterlevandepensionerna. Då uppmärksammades\r\nbarnpensioner, framför allt i förhållande till skilsmässor. Återigen finns\r\nhär en informationsaspekt. Jag skulle vilja rikta frågan till Adriana\r\nLender, eller vem som nu vill svara. Har ni funderat på informationen och\r\ni så fall hur den ska vara? Det gäller då inte bara information om pensionen\r\nutan också om vad som händer när man går bort.\r\nAnn-Charlotte Ståhlberg: Det beror på mer än en sak att männen får en\r\nlägre avkastning på varje inbetald krona till pensionssystemet. Som jag\r\nredovisade beror det på takregeln, den gemensamma livslängdstabellen,\r\ngarantipensionen och barnpoängen. När det gäller takregeln så gäller\r\npensionsgrundande inkomst upp till taket, men man fortsätter att betala en\r\nhalv avgift på inkomster över taket.\r\nNär det gäller den avgift som vi betalar till pensionen så måste man skilja\r\npå vad som är formellt och vad som är reellt. Vem betalar formellt in\r\navgiften och vem bär i realiteten kostnaden för den? Den vanliga uppfattningen\r\nbland ekonomer är att arbetsgivaravgiften på lite längre sikt bärs av\r\nlöntagarna själva genom att deras löneutveckling blir mindre gynnsam än\r\nvad den annars skulle ha varit. De får alltså en lägre kontantlön framöver\r\nän vad de skulle ha fått om pensionsavgiften inte hade funnits. Det innebär\r\natt den halva avgift som fortsätter att betalas över taket ger dig en\r\nmindre lön på lite längre sikt eftersom vi förutsätter en viss\r\nanpassningsperiod.\r\n\r\nDet är den ena förklaringen. Ytterligare förklaringar ligger i den gemensamma\r\nlivslängdstabellen, som jag nämnde. Den har ganska stor betydelse. Om man\r\nligger på lägre inkomstnivåer inverkar garantipensionen och även barnpoängen.\r\n\r\nAdriana Lender: Det där är säkert ett alldeles riktigt konstaterande. Det\r\när bra med en koppling mellan det orange kuvertet och pensionsbeskeden.\r\nDet är bara det att bland nuvarande pensionärer så har så gott som ingen\r\nnågonsin fått ett orange kuvert. Det är helt andra saker som man försöker\r\nförmedla till dem. Dessutom är denna kommunikation ganska ny för dem.\r\nDetta visar bara att stora ambitioner kan slå snett. Tidigare, under\r\nATP-tiden, så skickade man bara ut nya besked om nya belopp utan vidare\r\nspisning. Nu försöker man i stället förklara vad som har hänt. Det har vi\r\ninte lyckats med. Vi kan tyvärr inte gripa tillbaka på det orange kuvertet,\r\nmen kommande generationer kommer ändå att kunna göra kopplingen, så då\r\nblir det nog bättre.\r\nOle Settergren: Jag vill kort kommentera det här med avgifterna över taket.\r\nDet som Ann-Charlotte Ståhlberg säger stämmer. Men det kan vara värt att\r\nha i minnet att den avgiften inte tillfaller pensionssystemet. Den ligger\r\ninte och skvalpar hos oss utan den går in till statsbudgeten i form av en\r\nskatt.\r\nKurt Kvarnström (s):  Det finns helt klart ett behov av att många jobbar\r\nlänge i systemet. Vi har fått en förklaring om att det premieras mycket.\r\n\r\nI den andra änden funderar vi förstås också på hur många det är som behöver\r\nkomplettera sin pension med bostadsbidrag och annat. Det är väl så intressant.\r\nDet kunde också vara intressant att få en bild av det här. Det gjordes\r\nväl någon bedömning över tiden av hur mycket pensionsrätt som man räknar\r\nmed att man skulle tjäna in varje år i det nya systemet. Finns det någon\r\nbild över hur pensionsrätten ser ut och vad man har tjänat in i förhållande\r\ntill de bedömningar som man har gjort?\r\nMin fundering grundar sig lite grann i att vi i dag har en rätt hög\r\nsjukfrånvaro, som säkerligen innebär en lägre intjänandegrad och kanske\r\näven en högre arbetslöshet än vad man bedömde. Det är intressant att se\r\npå den här delen. Den kvarstående frågan blir: Är gruppen garantipensionärer\r\nstörre i dag än vad vi beräknade från början?\r\nJag har en ytterligare fråga. Finns det någon fundering på avgiftens\r\nstorlek och behovet av att justera avgiften?\r\nOle Settergren: Delar av de här frågorna kommer att hanteras i mitt\r\nföredrag. När det kommer till andelen garantipensionärer så kan man säga\r\natt den är något mindre än vad man hade förutspått i det tidigare arbetet.\r\nJag tror att det främst hänger samman med att inkomstutvecklingen har\r\nvarit något bättre under den period som har gått.\r\nDet stämmer att det finns en stor andel personer som kommer att vara\r\nberoende av garantipension och bostadstillägg. Men jag tror inte att den\r\nandelen har vuxit, utan den har snarare blivit lite mindre än vad man\r\ntänkte sig när man formgav systemet.\r\nPer Westerberg (m): Efterlevandepensionen har blivit ganska dramatisk i\r\ndet nya systemet i och med att det är rätt stora förändringar. Om man\r\ndessutom går in och tittar på avtalspensionerna och dessa\r\nefterlevandeersättningar\r\nså ser man att det blir stora skillnader mellan olika grupper i samhället.\r\nDetta gör att de mest utsatta grupperna kanske har det sämsta\r\nefterlevandeskyddet.\r\nMan ställer sig därför en del frågor i de här delarna. Vi leker internt\r\nhos oss med tanken att ändra äktenskapsbalken och i praktiken säga som så\r\natt i majoriteten av de svenska hushållen är det knappast bohaget som är\r\nden främsta tillgången. Det är i stället intjänade pensionsrätter. Frågan\r\när därför om man via en förändring av äktenskapsbalken kan dela på intjänade\r\npensionsrätter fullt ut även när det gäller avtalspensioner för att därmed\r\nnå längre och komma fram till ett bättre efterlevandeskydd än vi annars\r\nskulle få.\r\nDen andra delen är att man skulle kunna tänka sig direkt efterlevandeskydd.\r\nMen det borde i så fall aktuariskt beräknas. Det är ju indirekt så att\r\nman måste sänka sin pensionsutbetalning när den kommer i och med att man\r\nannars skulle profitera på systemet.\r\nJag skulle om möjligt gärna vilja få några kritiska eller bifallande\r\nkommentarer till möjligheter, svagheter och styrkor i en sådan metod.\r\nOle Settergren: De här frågorna tillhör de verkligt djupa i pensionssystemet.\r\nDet har gjorts många analyser i detta avseende. Det är möjligt att göra\r\ndet som du säger, och det kanske också skulle vara önskvärt i vissa\r\navseenden. Jag vill dock varna för en sak. Det kanske förefaller lite\r\nmärkligt, men detta sätter i gång lite moraliska riskaspekter i systemet.\r\nDet finns nämligen risk för att folk kommer att börja skilja sig när de\r\nvet att någon av dem ska dö. Det är en aspekt som kom upp under\r\npensionsreformen. Det där är inte helt lätt att hantera.\r\nAnita Jönsson (s): Jag har en fråga till Adriana Lender som handlar om\r\ninformation. När man lyssnar på hur vi ska kunna se hur genomskinligt\r\npensionssystemet är så handlar det mycket om hur vi förhåller oss själva\r\noch hur vi förhåller oss under hela vår livstid. Därför måste man fundera\r\nmycket över vad man ska informera om, vem man ska informera och hur man\r\nska informera.\r\nJag funderar på det här med att se pensionssystemet som något större. Det\r\nhar kommit en del undersökningar som visar att framför allt yngre av olika\r\nanledningar inte är lika benägna att betala skatt. Det är ju viktigt att\r\nman själv betalar in till pensionssystemet, men när man är ung så är inte\r\ndet första man tänker på hur det ska bli när man är 65. Det handlar i\r\nstället mycket om hur det ska bli i morgon.\r\nFinns det information och beräkningar som vänder sig just till ungdomar?\r\nDet är ju framför allt ungdomar som behöver få veta vad det innebär att\r\ninte betala in till systemet. Vad är det egentligen som man förlorar i\r\npension när man blir 65 om man jobbar svart i fem år, till exempel?\r\nFunderar man på den typen av information och finns den sortens\r\nuträkningar?\r\nAdriana Lender: Den frågan har bland annat varit det som man har försökt\r\nbeskriva i de särskilda ungdomsinformationssatsningar som har gjorts i\r\nsamband med utskick av de orange kuverten. Det görs inte varje år, men\r\nnär man vänder sig till ungdomsgrupper så är det den här typen av frågor\r\nsom man bör beakta. Det är alldeles riktigt. Annars är det förståeligt\r\natt unga människor i huvudsak inte ägnar sig åt att fundera på hur det\r\nska bli när de går i pension.\r\nDetta är en fråga som det vore tacknämligt om även andra, från andra\r\nmyndigheter och från andra håll, kunde hjälpa till att informera ungdomar\r\nom. Det kan till exempel göras från fackligt håll. Man måste tala om att\r\ndet ur många synpunkter är väldigt olämpligt att inte betala skatt och\r\natt man kanske får betala det med en lägre pension.\r\nBo Könberg (fp): Jag har några frågor som föddes under diskussionen. Två\r\nav dem går till Ann-Charlotte Ståhlberg. Den ena gäller den redovisning\r\nsom vi fick och som handlar om hur avgifterna faller ut för män och kvinnor.\r\nSom Ole Settergren nämnde har man där förstås räknat in den avgift ovanför\r\ntaket som ju inte ger någonting, utan hamnar i de allmänna skattekistorna.\r\nMin fråga gäller de bilder som vi fick. Är de allmänna skattemedlen också\r\ninräknade där? Hur fördelar sig det vi betalar gemensamt till garantipension,\r\nbarnår, värnpliktsår etcetera? Är det med i den kalkylen?\r\nDen andra frågan handlar om jämförelsen av hur det hela slår för de båda\r\nkönen i det gamla ATP-systemet och i det nya pensionssystemet. Såvitt jag\r\nminns har den frågan utretts ganska grundligt, först i samband med\r\nbetänkandet 1994 i en bilaga och sedan också i ett kapitel i\r\nKvinnomaktsutredningen\r\n1998. Det intryck som jag fick där var att det inte var någon större\r\nskillnad mellan systemen när man jämför män och kvinnor, givet någorlunda\r\nhållbarhet i bägge systemen. Har jag missuppfattat det?\r\nAnn-Charlotte Ståhlberg: Som svar på den första frågan kan jag säga att\r\nvi har tagit hänsyn till att garantipensionen kostar. Den är uträknad så\r\natt det som respektive år totalt betalas ut i garantipension slås ut jämnt\r\npå den betalande delen. Det är riktigt att jag tidigare har gjort studier\r\npå det gamla ATP-systemet. De resultat som jag kom fram till då gäller i\r\ndag också. En studie 1994 visade att 15-30-årsregeln inte systematiskt\r\nomfördelar, som man kanske gärna ville tro, från högre inkomsttagare till\r\nlägre inkomsttagare utan i stället systematiskt omfördelade från dem som\r\nhar en flack inkomstkurva över livet till dem som har ojämnt fördelade\r\nlivsinkomster och till dem som har typiska karriärstegar. Resultatet var\r\natt kvinnor var sämst gynnade, kvinnor i låginkomstyrken som jobbade\r\n75-80 % av heltid hela sitt liv, som jobbade många år men med relativt\r\nkonstant löneutveckling. I den utredning som vi gjorde till\r\nKvinnomaktutredningen\r\n1998 jämförde vi hur pensionerna förändrats för kvinnor och män i själva\r\növergångsgenerationerna. Slutsatsen var att vi inte fick några effekter.\r\nBåda fick något lägre pensioner, men relationen mellan kvinnor och män\r\nvar oförändrad.\r\nStabiliteten i dag och i framtiden\r\nOle Settergren: Det är ett ganska mäktigt ämne på tio minuter. Det nya\r\nsystemet fungerar väldigt mycket som ett vanligt banksparande. Det har\r\nväsentliga skillnader. Det är en pensionsförsäkring till hundra procent,\r\nmen det liknar mycket banksparande.\r\n(Bild 3) Bilden visar de insättningar som har noterats från förra året.\r\nOm man tittar på hur inbetalningarna till bankboken ser ut för de olika\r\nåldrarna är det ett max vid 56 år, vilket är lika med den ålder man har\r\nsom högst inkomst över livet. Här är både inkomstpension och premiepension\r\nmed. Snittinbetalning för alla åldersgrupper är ungefär 38 000 för\r\npremiepension och inkomstpension tillsammans. Det är lika med den pensionsrätt\r\nsom intjänas i systemet och som intjänades förra året. Vi kan titta på\r\nhur inbetalningarna ackumuleras. Det är det som sker på en bankbok också.\r\nMan ackumulerar sina inbetalningar, och så får man ränta på pengarna. Så\r\nhär ser det ut för de här åldersgrupperna i det nya systemet. Det är ganska\r\nstora skillnader mellan kvinnor och män som Ann-Charlotte Ståhlberg har\r\nbeskrivit. Det speglar skillnader i inkomst per timme och i antalet\r\narbetade timmar, eller löneersatta arbetade timmar kanske man ska säga. Jag\r\nhar lite valhänt ritat in ett ATP-segel. Det är de åldersgrupper som\r\nbefinner sig i båda systemen.\r\n(Bild 4-5) Man kan notera att vid 65 års ålder ligger pensionskapitalet\r\nför den genomsnittliga svensken på ungefär 2 miljoner kronor. Det är precis\r\nsom Per Westerberg sade. Det är pensionskapitalet som utgör den största\r\ntillgången i de flesta hushåll. Snittet för pensionsbehållning blir för\r\nen 41,6-åring i Sverige 660 000 ungefär, varav 20 000 är premiepension.\r\nPå en bankbok får man naturligtvis ränta på pengarna. Det får man också\r\ni inkomstpensionssystemet. Så här har räntan sett ut från 1960. Det här\r\nsystemet har varit i gång retroaktivt, kan man säga, från 1960. Man har\r\nräknat om intjänade ATP-pensionspoäng, gjort om dem till pensionspengar\r\noch förräntat dem sedan 1960. Det är en orsak till att den svenska\r\npensionsreformen till skillnad från en del andra reformer i Europa har ett\r\nganska snabbt genomslag. Om man är kritisk till det snabba genomslaget\r\nkan man säga att det var en ganska kraftig retroaktiv effekt i den\r\nlagstiftning som gjordes. Men man har snabbt kommit in i det nya systemet.\r\nDen här bilden visar hur avkastningen har varit på premiepensionen under\r\nde år som det systemet har varit i gång.\r\n(Bild 6) Det nya systemet har hittills varit bättre för ATP-pensionärerna\r\nän ATP-systemet var. Det kanske inte alla har så klart för sig.\r\nFinansdepartementet känner väl till det. Det har kostat pengar. ATP-pensionerna\r\när 2,4 % högre i dag än vad de skulle ha varit utan pensionsreformen. Det\r\nmotsvarar ungefär 3 miljarder kronor.\r\nSom vi redan har hört är det här systemet alltid minst i balans i bemärkelsen\r\natt skulderna aldrig kan överstiga systemets beräknade tillgångar. Det är\r\ninte tillgångar i traditionell bemärkelse. Den stora tillgången i det här\r\nsystemet är ju avgiftsflödet. En innovation i sammanhanget är att\r\ntillgångarna och skulderna inte beräknas framåtblickande utan beräknas med en\r\navläsning av systemets värden vid varje tidpunkt, den 31 december varje\r\når.\r\n(Bild 7-8) Bilden visar hur det såg ut 2001, och så här såg det ut 2002.\r\nDet var ett mycket mindre överskott. Ordet överskott kanske ska sitta\r\ninom citationstecken, men det är den marginal som finns i systemet. Mellan\r\nde här två åren ökade pensionsskulden med 5,5 %. Här vill man ha en snabb\r\ntillväxt. Man vill att pensionsskulden ska växa så snabbt som möjligt.\r\nDet innebär att pensionerna blir högre. Man blir i och för sig lite orolig\r\nom skulderna växer snabbare än tillgångarna, vilket skedde förra året när\r\ndet gäller avgiftstillgången, i synnerhet om man tittar på vad som händer\r\nmed fonden, som då minskade i värde. Det är samma delar som ni såg på\r\nförra bilden. Man kanske kan föreställa sig hur viktig räntan är i det\r\nhär systemet och att den är väl utformad när man ser vilka belopp det rör\r\nsig om. Pensionsskulden är 245 % av BNP. Avgiftstillgången är mindre än\r\npensionsskulden. Den är 226 % av BNP. Men genom tillgångarna i AP-fonderna,\r\nsom motsvarar 21 % av BNP, är systemet i balans med en liten marginal på\r\n52 miljarder som motsvarar ungefär 2 % av BNP. Det kommer färskare siffror\r\ni april som då avser år 2003.\r\n(Bild 9) Balanstalet har utskottet intresserat sig för tidigare. Här är\r\nen förenklad bild av vad balanstalet är. 2001 blev tillgångarna dividerade\r\nmed skulderna 1,03. Överskottet eller marginalen, de 218 miljarderna,\r\nmotsvarade 3 % av skulden. 2002 hade det minskat till ett balanstal på 1,\r\n01 och 1 % marginal.\r\n(Bild 10) Detta var nuläget, eller snarare hur det såg ut för drygt ett\r\når sedan. I årsredovisningen görs också framskrivningar av de förväntade\r\navgifterna till systemet minus de förväntade utgifterna. Nettot dividerat\r\nmed avgiftsinkomsterna har använts i den här bilden. Om man hamnar på 0\r\när avgiftsinkomsterna till systemet lika stora som pensionsutgifterna.\r\nMan ser att det är ganska stora förväntade underskott från omkring år\r\n2010. De underskotten är finansierade. Det är viktigt att komma ihåg.\r\nOfta när man ser den här bilden tycker man att systemet inte alls är så\r\nfinansiellt stabilt som vissa hävdar. Det ser man ofta i internationella\r\nrapporter. Man ser att pensionssystemets utgiftsandel i procent av BNP\r\nökar. Då tycker man att systemet inte är finansiellt stabilt. Men det\r\nsvenska fördelningssystemet har en stor buffertfond. Den är dimensionerad\r\nför att hantera de här underskotten.\r\nDen streckade utvecklingen är den man skulle riskera att få med en dålig\r\ndemografisk utveckling. Man har antagit låga födelsetal helt enkelt. Utan\r\nden automatiska balanseringen skulle det bli stora ofinansierade åtaganden\r\ninom systemet. I det pessimistiska utvecklingsförloppet skulle balanseringen\r\naktiveras år 2012 och minska räntan både vad gäller utgående pensioner\r\noch intjänade pensionsrätter.\r\n(Bild 11) Som jag nämnde är det AP-fonderna som finansierar det underskott\r\nsom visades i föregående bild. I ett optimistiskt utvecklingsscenario\r\nkommer fonden att bli mycket stor. Det optimistiska antagandet består\r\nfrämst av en avkastning på AP-fonden som RFV i sina beräkningar tyckt\r\nvara ganska hög, 5 % realt. Men det är nära det ränteantagande som används\r\npå kapitalmarknaden på den tillgångssammansättning som AP-fonden har.\r\nI vårt basscenario halveras buffertfonden. Det sker för att finansiera\r\nunderskotten. Man hör ofta att 40-talisternas uttåg från arbetsmarknaden\r\nin i pension skulle innebära ett problem för pensionssystemet. Det stämmer\r\ninte.\r\n(Bild 12) Med ett negativt utvecklingsförlopp, här främst genom att man\r\nantagit en låg fertilitet, aktiveras balanseringen. Det hindrar inte\r\nbuffertfonden från att tömmas. I det här scenariot minskar befolkningen\r\nhela tiden under simuleringsperioden. Systemets tillgångar och skulder\r\nsåsom de beräknas är i balans hela tiden. När påfrestningen upphör kommer\r\nsystemet att återgå till en fond som är 0 eller positiv. Den här bilden\r\nvisar samma framskrivningar men med balanstalets utveckling.\r\n(Bild 13) Det blir pensioner också. Det är inte bara stabilitet. På den\r\nhorisontella axeln är det olika födelseårskullar. Den första är årskull\r\nfödd 1938. Den sista är årskull född 1990 som blir 65 år 2055. På den\r\nlodräta axeln visas genomsnittspensionen för respektive årskull det år\r\nårskullen blir 65 år i förhållande till genomsnittsinkomsten för dem som\r\när mellan 16 och 64 år det året. Inkomstpensionen minskar här ganska\r\nkraftigt i förhållande till den kompensationsgrad som ATP har givit. Det\r\nberor till största delen på att man håller på att fasa in premiepensionen\r\nunder det här tidsförloppet. Men det sker också en viss minskning av de\r\nförväntade pensionsnivåerna som beror på den förväntade ökningen av\r\nlivslängden som ligger i de här beräkningarna. Man kan se att målet för\r\npensionssystemet är väl uppfyllt. Man har sagt sig att det nya systemet\r\nskulle ge en pension som liknade ATP-systemets pension om medellivslängden\r\nvar den som man hade då uppgörelsen träffades 1994. Det framgår av de här\r\nstaplarna att det är ungefär där man ligger. I den här beräkningen antas\r\nvarje årskull gå i pension vid 65 års ålder.\r\n(Bild 14) Den här bilden förklarar minskningen av pensionsnivån och\r\nlivslängdseffekten. Årskull född 1940 fyller 65 år 2005. De har ett\r\nprognosticerat delningstal på 15,7. Delningstalet används för att dividera\r\ndet man har på bankkontot när man går i pension för att beräkna pensionens\r\nstorlek. För årskull född 1990 har delningstalet ökat till 18,2 under de\r\n50 åren. Det leder till en 13 % lägre pension för samma pengar för årskullen\r\nfödd 1990. Det kan man helt kompensera sig för genom att arbeta 26 månader\r\nextra, alltså till 67 års ålder ungefär. Man kommer att ha samma pensionsnivå\r\nsom de födda 1940 men leva 41 månader längre. 67 år var ju pensionsåldern\r\ni ATP-systemet fram till 1976.\r\n(Bild 15) Vi ska titta på hur det ser ut nu i stället för framåt. Det här\r\när en bild som delvis visar det som Ann-Charlotte Ståhlberg redan har\r\nvarit inne på, skillnaderna i pensionsnivåer för män och kvinnor. Man ser\r\natt den inkomstgrundade delen av den allmänna pensionen minskar ju högre\r\nåldern är. Sedan blir garantipensionsinslaget viktigare. Det beror delvis\r\npå att de riktigt gamla årskullarna inte har haft full möjlighet att tjäna\r\nin full ATP-pensionsrätt. Garantipensionen är också, som Ann-Charlotte\r\nStåhlberg sade, mer betydelsefull för kvinnor än för män.\r\n(Bild 16) När det gäller kompensationsgraden i det allmänna pensionssystemet\r\nhar man här mätt den årliga allmänna pensionen under 66-årsåret i förhållande\r\ntill genomsnittsinkomsten vid åldern 56-60. Det är en koncentration av\r\nkompensationsgrad kring 60 % ersättningsgrad. Det här är årskull född\r\n1930.\r\n(Bild 17) Om man tittar lite grann på hur spridningen i kompensationsgrad\r\nförklaras är de med riktigt låg kompensationsgrad de med höga inkomster.\r\nDet är huvudsakligen män i den kategorin. De får ju väldigt låg\r\nkompensationsgrad i det allmänna systemet eftersom den allmänna pensionen endast\r\nförsäkrar inkomster upp till taket. Det kan vara värt att ha i minnet att\r\ndet svenska taket är extremt lågt i ett internationellt perspektiv. Jag\r\nhar inte träffat på något land som haft ett så lågt tak som Sverige. Norge\r\nligger kanske nära oss. I Finland till exempel finns inget tak alls. Ju\r\nlägre inkomst man har haft desto högre blir kompensationsgraden. Det är\r\nen omfördelning som sker huvudsakligen genom garantipensionen i det här\r\nsystemet.\r\n(Bild 18) Sammanfattningsvis: Är det här världens enklaste pensionssystem?\r\nJag vet att Bo Könberg brukar hävda det. Pensionsrätt är lika med\r\npensionsavgift. Det är det som trillar in på bankboken varje år. Det här är\r\ninkomstpension, inte premiepension. Räntan på pensionsrätten och avgiften\r\när lika med snittinkomsttillväxten i samhället, med undantag för balanseringen\r\nom den aktiveras. Pensionen beräknas genom att dela summan av a och b som\r\nackumulerats med medellivslängden minskad med förskottsräntan. Det ska\r\nbli lite krångligt där, men det är ändå rätt enkelt. Det blir 2 miljoner\r\ni snitt om det nya systemet vore i full funktion, vilket det inte är ännu.\r\nDet skulle ge 125 000 i pension. Genomsnittlig pensionsgrundande inkomst\r\ni dag är ungefär 190 000 kr, så det motsvarar ungefär en kompensationsgrad\r\npå 65 %.\r\nPensionen räknas årligen om med förändring i snittinkomst minus förskottsräntan.\r\nÅrsskiftet 2003/2004 blev det 1,81 %, precis lika med konsumentprisökningen.\r\nDet kommer troligen aldrig att hända igen att det blir exakt samma. De\r\ntvå föregående åren har omräkningen varit högre. Men det kan bli lägre\r\noch kommer att bli lägre vissa år.\r\nDe ovanstående transaktionerna redovisas för individerna i det orange\r\nkuvertet varje år. Det som redovisas för individerna redovisas sammanslaget\r\ni pensionssystemets årsredovisning varje år.\r\nGunnar Wetterberg: När man talar om stabiliteten i systemen skulle jag\r\nvilja vidga perspektivet en smula. För det första skulle jag vilja peka\r\npå det grundläggande när det gäller stabiliteten i detta system jämfört\r\nmed det gamla. Det har talats om de här jämförelserna på individnivå mellan\r\ndet gamla systemet och det nya. För egen del hör jag till de utpräglade\r\nförlorarna i snäv individuell synvinkel. Jag hade tjänat in maximal ATP\r\nför två eller tre år sedan och skulle då ha kunnat sluta jobba, inte betala\r\nen krona till systemet och lyfta maximal ATP när jag slutar vid 65 års\r\nålder. På något vis visar det hur galet det gamla systemet var konstruerat.\r\nOm fler hade förstått att det var på så vis skulle inte bara det här\r\nsystemet utan ganska mycket annat i det svenska välfärdssystemet ha legat\r\nilla till. Att man premierar att folk arbetar och stannar i arbetslivet\r\när centralt inte bara för pensionssystemet utan för stora delar av den\r\nandra välfärden.\r\n(Bild 19) Stabiliteten i det nuvarande pensionssystemet är stor. Det är\r\nprecis som Anna Hedborg säger. Det nya systemet lovar inte mer pengar än\r\nvad det kan leverera - om man försöker tränga sig in i det hela någotsånär.\r\nProblemen som kan gälla stabiliteten i systemet är naturligtvis i hur\r\nhög utsträckning det får vara politiskt fredat i framtiden. I kurvan över\r\nsvenska folkets födelsetal ligger väldigt mycket av den samhälleliga\r\ndramatik som kommer att komma. Det stora problemet i dag är inte\r\npensionssystemet. Det nya systemet löser många av de anspänningar som finns i\r\ndet. Det riktigt stora problemet är att vi har precis samma försörjningsbehov\r\nnär det gäller vården och omsorgen. På vårdens och omsorgens områden har\r\nvi inte tagit ett enda steg för att lösa anspänningarna.\r\n(Bild 20) Mycket snart får vi ett gap i demografisk mening på nästan en\r\nhalv procent av arbetskraften mellan dem som går ifrån arbetsmarknaden\r\noch dem som går in på den. Arbetsutbudet är den springande punkten när\r\ndet gäller försörjningen av de offentliga systemen. En del tror att det\r\när tillväxten, men det är galet. Man har ingen större omedelbar glädje av\r\nproduktivitetsökningarna i de offentliga systemen. Det är här anspänningarna\r\nkommer. Egentligen är det externa hot mot stabiliteten i pensionssystemet\r\nsom är det stora problemet. Om anspänningarna i de andra välfärdssystemen\r\nblir så stora att man av den anledningen måste gå in och nagga av det\r\nskatteutrymme som man har satt av för att finansiera pensionssystemet\r\nligger de framtida problemen där.\r\nDet finns ett annat problem. I socialförsäkringarna har ibland kloka\r\nkonstruktioner blivit mera äventyrliga därför att beslutsfattarna under\r\nresans gång har tillåtit sig extravaganser vid tillfälliga förbättringar\r\ni ställningen. Om man funderar över vad som ligger i årskullarna de allra\r\nnärmaste åren kan det verka som om vi de närmaste åren kommer att få ett\r\nbättre läge demografiskt när de stora 20-talskullarna dör, de små\r\n30-talskullarna minskar belastningen i systemet och om vi kan förmå\r\n40-talisterna\r\natt jobba lite längre. Då kommer det om några år att se ut som om vi står\r\ni ett bättre läge. Då gäller det att ni delar med er av er klokhet till\r\nandra beslutsfattare i den offentliga sektorn så att man då inte springer\r\ni väg och gör några dumheter i systemen och gör dem mer generösa. Av den\r\nanledningen måste jag säga att jag också hör till dem som är skeptiska\r\nmot tanken på att introducera en \"gas\" i de här systemen, att redan i dag\r\ninteckna eventuella vinster i förhållande till kalkylerna. Att de\r\nnödvändigtvis ska gå till pensionssystemet ter sig för mig en smula förhastat\r\njämfört med vad vi kan vänta oss inom vården och omsorgen.\r\nKurt Kvarnström (s): Det är många och stora frågor när det gäller\r\nhållbarheten framåt i tiden. Tidigare nämndes att många 30-åringar funderar\r\npå att sluta sitt arbetsliv i förtid. Vi har många som av medicinska skäl\r\nslutar runt 60 år. Min fråga är: Vad händer om väldigt många 40-talister\r\noch 50-talister väljer att sluta sitt arbetsliv vid 61 år och ta ut sin\r\npension?\r\nOle Settergren: Alla förlopp eller händelser som gör att avgiftsunderlaget\r\nminskar är en påfrestning för systemet. Nu ingår inkomsterna för dem som\r\narbetar mellan 61 och 64 i indexeringen av systemet. Effekten av att man\r\nslutar och tar ut sin pension redan vid 61 års ålder är inte helt enkel.\r\nMen normalt skulle det synas på att balansräkningen blir svagare, och\r\nrisken för att balanseringen ska aktiveras blir större.\r\nDet är ingen risk för finansiell instabilitet totalt sett i systemet, men\r\ndet finns en risk för att den automatiska balanseringen aktiveras.\r\nKurt Kvarnström (s): Det innebär i princip att pensionerna blir lägre för\r\ndem som får ut pensioner. Har du någon bedömning om var smärtgränsen går\r\ni det sammanhanget?\r\nOle Settergren: Nej, det har jag inte. Man kan också observera att det är\r\nväldigt få som tar ut pension före 65 års ålder. De som inte arbetar före\r\n65 års ålder uppbär vanligen någon form av pensionsgrundande ersättning,\r\nsåsom förtidspension eller a-kassa. Om utnyttjandet av de systemen ökar\r\nmedför det inte en finansiell påfrestning på pensionssystemet, däremot\r\nnaturligtvis på statsbudgeten. Risken för att det ska bli väldigt stora\r\nuttag ur ålderspensionssystemet från 61 års ålder är inte stor, utan det\r\när väldigt få som utnyttjar den möjligheten - ungefär 10 000 personer i\r\nvarje årskull.\r\nOrdföranden: Jag vill påminna ledamöterna om att det finns möjlighet att\r\nställa frågor även till andra församlade i salen. Det är flera organisationer\r\nföreträdda här.\r\nKenneth Lantz (kd): Om jag var egoistisk, även om jag inte kan bedöma om\r\njag är det eller inte - jag är inte säker på att någon vill besvara frågan,\r\nmen jag ställer den till dig, Ole Settergren - skulle jag kunna plocka\r\nut optimalt ur systemet vid en viss given ålder. Jag kan göra egna\r\nberäkningar och tänka mig när den åldern infaller. Frågan är snarlik den som\r\nKurt Kvarnström ställde. Känner ni till den åldern? Det räcker att ni\r\nsvarar ja eller nej, så ska jag inte fråga mer, för då kanske det blir\r\nandra tråkigheter.\r\nJag har en annan fråga, som jag vill ställa till dig, Gunnar Wetterberg.\r\nDu nämnde i förbifarten det stora problemet med avgångar och tillträde,\r\natt det inte är riktigt koordinerat, att det skiljer lite grann. Om du\r\nvore arbetsmarknadsminister eller statsminister, oavsett parti och gruppering\r\ni vårt samhälle, vilka åtgärder skulle du skyndsamt ha vidtagit för att\r\nkomma till rätta med detta stora problem, som jag delar med dig, som kan\r\nge oss ett riktigt kaos? Det är inte riktigt partipolitik, för det är\r\noväsentligt i detta sammanhang.\r\nOle Settergren: Optimal ålder för uttag av ålderspension finns nog bara\r\nom du vet hur länge du ska leva. Dock är det möjligt att det går att räkna\r\nut. I alla fall är systemet lika okunnigt om din livslängd som du själv,\r\noch det spelar ingen roll. Ann-Charlotte Ståhlberg sufflerar till mig\r\natt det är väldigt viktigt hur avtalspensionssystemen är konstruerade i\r\ndet här avseendet. De gör ofta att det finns en optimal ålder att ta ut\r\nålderspension, och den är ofta ganska tidig.\r\nGunnar Wetterberg: Det är i och för sig viktigt att säga att när det gäller\r\natt det finns en optimal ålder att gå ur systemet på grund av avtalspensionerna,\r\nså är det om man vill arbeta mindre under de kommande åren som\r\navtalspensionerna har negativa effekter. Annars är det naturligtvis så att de\r\nflesta avtalspensioner också premierar att man arbetar loppet ut. Det är\r\nnär man börjar komma till deltider och sådant som avtalspensionerna\r\nfungerar knepigt.\r\nNär det gäller den generösa fråga som jag fick har jag faktiskt skrivit\r\nen bok som handlar om precis det här som heter Arbetet - välfärdens\r\ngrundval. Den kommer att presenteras vid en SNS-konferens den 3 mars, dit\r\nni alla säkert är välkomna att anmäla er.\r\nDet finns naturligtvis en del saker som man kan göra ganska snabbt i\r\nsystemen. En av de mer påtagliga är att avskaffa möjligheten till\r\nkonkurrenskomplettering efter gymnasiet, som gör att vi i dag har mycket stora\r\ndelar av varje gymnasistkull som inte går till högre utbildning utan som\r\nkastar bort ett eller två år i komvuxsystemet, till mycket ringa glädje\r\nför sig själva och för samhällsekonomin. Det är ett av de mer uppenbara\r\nslöserier med arbetskraft som vi har i dagens system. Det är direkt\r\nberoende av beslut som är tagna av statsmakterna, så där skulle ni ha en\r\nstor möjlighet att förändra det hela. Andra sådana förändringar är\r\nnaturligtvis avtrappningar inom sjukförsäkringsförmånerna, som min företrädare\r\nJan Bröms var inne på i rapporten En social försäkring  för ett antal år\r\nsedan.\r\nSedan är det nog så att man ofta överskattar vad det politiska systemet\r\nkan göra i de här sammanhangen. Det är egentligen mycket viktigare att få\r\nförändringar på arbetsmarknaden, att få andra yrken som är tillgängliga\r\nför dem som är i 45-50-årsåldern och att få chefer och arbetsledare som\r\nklarar av att se när medarbetare behöver andra arbetsuppgifter eller när\r\nmedarbetare är i livskriser och/eller drabbas av missbruksproblem som\r\ninnebär att man skulle behöva göra någonting för att förhindra utslagning.\r\n\r\nDet är alltså inflödet i långa sjukskrivningar och förtidspensioner som\r\när det viktiga att hejda de närmaste årtiondena. Där ligger nog en mycket\r\nstor del av ansvaret på arbetsmarknaden och mer specifikt på arbetsledarna\r\noch deras sätt att fungera.\r\nUlla Hoffmann (v): Jag ska avstå från att kommentera allting, men jag\r\ntyckte att det var intressant att Gunnar Wetterberg tänkte sluta jobba\r\noch leva på pensionen när han blir pensionär, trots att han förespråkar\r\natt man ska arbeta.\r\nJag tänkte på en sak som har lite anknytning till den fråga som Kurt\r\nKvarnström ställde, om smärtgränsen för hur låg pensionen kan vara egentligen.\r\nOm bromsen slår till gör den det, om jag har förstått det rätt, därför\r\natt pensionssystemet ska klara sig. Det betalar inte ut en krona mer, som\r\nAnna Hedborg säger, och det finns inga kronor som skvalpar. Det kan\r\ninnebära att pensionerna sänks. Men då har vi ju till detta politiska system,\r\nsom till exempel garantipensionen. Kommer den att öka om bromsen slår\r\ntill? Garantipensionen betalas på statsbudgeten. Har ni räknat på hur det\r\nser ut, om det kommer att bli ökade utgifter för bostadstilläggen för\r\npensionärer om själva ålderspensionen sänks och man blir mer beroende av\r\nde här systemen?\r\nJag skulle också vilja fråga om den dåliga demografiska utvecklingen, som\r\nOle Settergren också tog upp, på grund av att vi har fött för få barn i\r\nSverige. Har ni räknat på, sett bara till pensionssystemet, hur många\r\nfler människor som skulle behövas för att kompensera för den dåliga\r\ndemografiska utvecklingen?\r\nSist av allt tycker jag att det skulle vara intressant att höra, eftersom\r\nvi fick erbjudandet att ställa frågor också till andra, hur\r\npensionärsorganisationerna uppfattar det nya pensionssystemet och hur det har\r\ngått\r\nför deras pensionärer.\r\nOle Settergren: Det stämmer att om balanseringen aktiveras kommer\r\ngarantipensionen att öka och möjligtvis också BTP i någon mån. Men i synnerhet\r\när det garantipensionen som ökar. Det medför att systemet som helhet blir\r\nmer inkomstomfördelande vid en dålig utveckling som aktiverar balanseringen.\r\nVi har räknat på det där, och det redovisas i pensionssystemets årsredovisning.\r\nDet är trots allt så att man tar hem väldigt mycket pengar genom\r\nbalanseringen, även om garantipensionen då ökar, eftersom det är många som\r\ninte har garantipension.\r\nNär det gäller dålig demografisk utveckling, enligt de prognoser som SCB\r\ngör, innebär inte den förutspådda demografiska utvecklingen någon påfrestning\r\npå pensionssystemet. Den utvecklingen aktiverar inte balanseringen. Däremot\r\ninnebär den påfrestningen på AP-fonderna att de kommer att betala ut mer\r\npensioner än vad de får in avgifter. Det är ju förutsett att det ska vara\r\npå det viset. Sett till ålderspensionssystemet isolerat finns det inget\r\ndemografiskt problem i Sverige. Sedan finns det en massa andra utgiftsområden\r\nsom kommer att drabbas av den åldrande befolkningen, till exempel vård-\r\noch omsorgskostnader.\r\nBarbro Westerholm, ordförande Sveriges Pensionärsförbund: Vi måste\r\nnaturligtvis göra allt för att bromsen inte ska slå till. Det som hände i\r\nhöstas med försäkringsbolagens sänkning av pensionerna - och det handlade\r\nändå om väldigt små belopp - vållade ju ett väldigt rabalder. Jag skulle\r\ninte vilja vara i Sveriges riksdag eller regering om det här skulle slå\r\ntill på det allmänna pensionssystemet. Vi måste göra allt för att förhindra\r\ndet. Vi ser att vi måste ha en tillväxt i det här landet. Det är A och O\r\nbåde för pensionssystem och för den övriga välfärden, som Gunnar Wetterberg\r\nvar inne på.\r\nVi måste få bukt med sjukskrivningarna och de tidiga pensioneringarna.\r\nDet kan ju inte vara riktigt att vi har en tredjedel av vuxenlivet framför\r\noss när vi går i pension, nu genomsnittligt vid 60. Då måste vi se på vad\r\ndet är som förhindrar att man fortsätter att arbeta högre upp i åldrarna.\r\nJa, det är naturligtvis arbetsmiljön, som det måste göras någonting åt.\r\nDet är flexibel arbetstid, utbildningskonton, hinder som ligger i vägen,\r\nsom frånvaron av ekonomiska incitament att hålla kvar äldre på arbetsmarknaden.\r\nDet är avtal och skatter som ligger i vägen, myter om äldre, undervärdering\r\nav livserfarenhet och så vidare.\r\nDet vi nu försöker påminna om stup i kvarten är det EU-direktiv mot\r\nåldersdiskriminering som antogs 2000 och som skulle ha varit genomfört i\r\nSverige 2003. Man har begärt uppskov till 2006, vilket för mig och min\r\norganisation är en gåta. Det borde genomföras omgående, för att signalera\r\natt vi sätter värde på den äldre arbetskraften.\r\nSlutligen vill vi att AP-fonderna verkligen ska ha den fondstyrka som\r\nbehövs för att klara de här svackorna. Jag vet att det ska tas beslut i\r\ndenna riksdag om man ska ta mer ur de här fonderna, och här bör man se\r\nupp och verkligen ha en säkerhetsmarginal. Vi har i en skrivelse nämnt\r\nfler saker, men jag ska inte ta upp mer tid här.\r\nAnna Lilliehöök (m): Jag vill återkomma till hållbarheten i systemet och\r\nskulle vilja få det utrett framför allt av Ole Settergren. Du sade i ett\r\nsvar att det är SCB:s befolkningsprognos som det här systemet klarar. Men\r\ndet är fortfarande ett fördelningsbaserat system, där man plockar in pengar\r\nvarje år och betalar ut varje år. När man på sikt ser att det blir svårt\r\nhar man den här fonden för att klara av det.\r\nDärför vill jag ställa två frågor. Det gäller det som hela systemet har\r\ni bankboken: Hur ser den förutsättningen ut? Hur långt fram i tiden går\r\nden? Vilka förutsättningar har den om barnafödande och så vidare? Såvitt\r\njag förstår måste det väl påverka om vi till exempel har ökad invandring,\r\ndet vill säga att det kommer fler människor. Sedan är det barnafödandet,\r\nmen det måste vara en väldigt långsiktig effekt. Om det är så att man\r\nuppskjuter barnafödandet ytterligare och det kanske bara blir ett barn\r\nper familj, som i många andra länder, hur skulle det inverka?\r\nOle Settergren: Det man har på bankboken och som man får besked om i det\r\norange kuvertet tycker jag att man kan betrakta just som en insättning,\r\nsom en besparing som man har gjort. Den är osäker såtillvida att man inte\r\nvet vad räntan på de pengarna kommer att bli i framtiden. Det är på det\r\nsättet. Räntan kan bli låg om barnafödandet blir lågt.\r\nMed de liggande prognoser som vi har just nu - och vi vet att de inte\r\nkommer att infrias, för prognoser är bara prognoser och bästa gissningar\r\n- blir inte räntan lägre än förväntat. Vad som är förväntat i det här\r\nsystemet är att räntan ska vara densamma som snittinkomstutvecklingen.\r\nDet är det som man siktar på, och sedan kan det ske avvikelser från det\r\ngenom balanseringen.\r\nI SCB:s prognos ligger ett antagande om att barnafödandet ska öka lite\r\ngrann, till 1,8, från den nuvarande nivån, som är drygt 1,7.\r\nGunnar Wetterberg: Det finns en utbredd missuppfattning när det gäller\r\nfödelsetalen, att de är låga och att de har fallit. Det är bara så när\r\nman tittar på dem för varje enskilt år. När man i stället tittar på varje\r\nkvinna och det som statistikerna kallar det kohortspecifika fruktsamhetstalet,\r\nalltså hur många barn varje kvinna föder under hela sitt liv, ser man\r\natt det ligger oerhört stabilt under hela 1900-talet. Det hovrar runt 1,\r\n92. Det har varit 1,83 som lägst, och det har någon gång varit uppe runt\r\n2,09. Men hittills har varje kvinna i de årskullar som vi har gjort bokslut\r\nför kommit upp i de här nivåerna. 1960 års kvinnor är de sista. När man\r\ntittar på det ser man att 70-talstjejerna snarast är på väg mot 1,9 i\r\nlite snabbare takt än vad 60-talstjejerna har varit. Det finns alltså\r\nganska gott hopp för framtiden. Det är det här som SCB nu äntligen har\r\ntagit hänsyn till efter att nog ha underskattat födelsetalen i sina\r\nprognoser under ett antal års tid.\r\nAnna Lilliehöök (m): Jag ville ställa frågan för att förstå det tekniskt.\r\nNär man säger att det är så och så mycket i pensionsskuld vet jag att\r\njag finns i den. Sedan säger man att så här mycket i tillgång har man i\r\nhela systemet, vilket också påverkar mig. Men alla vet vad som händer om\r\nen bank - det beror också på hur man värderar tillgångarna, och det var\r\ndär jag var lite orolig - överskattar hur mycket pengar systemet egentligen\r\nkommer att ha i framtida intäkter som jag är beroende av. Därav min fråga\r\nom barnafödande, förvärvsfrekvens och så vidare.\r\nOle Settergren: Det är lite svårare att beskriva beräkningen av\r\navgiftstillgången. Men avgiftstillgången speglar en mätning av hur det ser ut\r\njust nu. Då beaktar man inte barnafödandet, utan man tittar på hur mycket\r\nvarje årskull arbetar just nu, vilken snittinkomst de har och hur\r\nmigrationsjusterad dödlighet ser ut just vid tidpunkten. Så gör man en beräkning\r\npå de siffrorna.\r\nJag skulle vilja säga att det kan finnas risker för att det är en\r\növerskattning av tillgångarna. Det är till exempel om barnafödandet skulle\r\nvara väldigt lågt vid den tidpunkten och man förutspår att det kommer att\r\nvara lågt framgent. Då innebär den här typen av beräkning att man vid en\r\nsimulering av hur systemet kommer att se ut i framtiden kanske aktiverar\r\nbalanseringen. Men det sker inte just nu, utan det kommer att ske vid den\r\ntidpunkt då man mäter effekten av de låga födelsetalen, den låga invandringen\r\neller den höga utvandringen. Det är först när man får effekten i systemet\r\nav att det ger lägre avgiftsinkomster som det syns i balansräkningens\r\ntillgångssida. Man är inte framåtblickande. Det gäller omvänt också en\r\nrisk för att man underskattar tillgångarna, av samma orsaker.\r\nBalanseringen hanterar de här problemen vid tidpunkten då det ger någon\r\neffekt i systemet, varken före eller efter.\r\nBirgitta Carlsson (c): Jag har några frågor till Ole Settergren. Hur länge\r\nska man arbeta efter 65 år för att nå det tak som man kan få? Hur länge\r\nbör man leva för att få ut det? Ingen vet det, men man måste kunna räkna\r\nut hur länge man ska leva utan att förlora på att man inte har tagit ut\r\npension i tid.\r\nDet sägs ofta att vi kommer att få lägre pensioner, och vi har sett olika\r\nantaganden. När räknar man med att dessa människor kommer att märka det?\r\nVi kan antagligen se framöver att pensionerna kommer att sänkas, oftast\r\nför kvinnor. När i tiden infaller detta?\r\nOle Settergren: Det är alltid lönsamt att jobba efter 65 års ålder i det\r\nhär systemet. Hur lönsamt det blir beror på hur mycket glädje man får av\r\nsin pension, vilket beror på hur länge man lever. Ett pensionssystem\r\nsysslar ju med omfördelning av pengar från dem som lever kort till dem som\r\nlever länge. Jag tror inte att det var ett svar på din fråga, men jag\r\nkanske inte riktigt förstod den.\r\nAnna Hedborg: Det är en missuppfattning att man inte kan arbeta hur länge\r\nsom helst och tjäna in pengar. Hur länge man än arbetar kan man tjäna in\r\nnya pengar i pensionssystemet, så pensionen växer hela tiden. Dessutom\r\nkan man ta ut pension och fortsätta att arbeta. Ska man vara på den säkra\r\nsidan och orka länge kan det vara en väldigt bra idé att ta ut lite pension\r\noch arbeta lite grann och ändå få en tillväxt av pensionen.\r\nDet är när det här blir klart för människor som jag hoppas att det verkligen\r\nfår genomslag på arbetsmarknaden. Man kan faktiskt ha konsumtionsfesten\r\ni sitt liv om man både arbetar och tar ut pension och det utan att man\r\ndärmed nödvändigtvis får lägre pension. Man kan också avväga det där, så\r\natt man går ned i arbetstid, tar ut en del pension men ändå inte tär på\r\nden framtida pensionen därför att man stoppar in mer pensionsrättigheter\r\nså länge man arbetar.\r\nBo Könberg (fp): Jag uppfattade Birgitta Carlssons fråga närmast som att\r\nhon ville veta hur kalkylen var gjord på genomsnittet. Den är förstås\r\ngjord på genomsnittet. Om man lever längre än den förväntade livslängden\r\ntjänar man extra mycket på att skjuta upp pensionen, och vice versa. Så\r\nmåste svaret vara. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det dessutom\r\nskiljer mellan män och kvinnor, men det kan var och en lista ut.\r\nJag har två frågor. Vi får en ny årsrapport, den orange luntan, om två\r\nmånader. Vi kanske kunde få en antydan om balanstalet förväntas bli bättre\r\neller sämre än förra gången.\r\nDen andra frågan gäller att jag såg att OECD i förra veckan kom med en\r\nrapport om Sverige i största allmänhet men där också pensionssystemet\r\nberördes. Man säger att vi har skaffat oss ett mer uthålligt system än de\r\nflesta andra OECD-länder. Min fråga är mer av nyfikenhetskaraktär: Om\r\nandra länder skulle räkna ut sina balanstal, exempelvis OECD-länderna, är\r\ndet många eller få som kan få bättre siffror än vi?\r\nOle Settergren: Vi vet inte vad balanstalet blir den 31 december 2003 -\r\ndå skulle vi ha kommunicerat det. Men det ser väl förhållandevis odramatiskt\r\nut, i förhållande till året före. Det kommer att ligga lågt, nära 1, men\r\ntroligen kanske lite över den nivå som det låg året innan. Jag hoppas att\r\njag har rätt när det kommer i april.\r\nOm andra länder räknade sina balanstal skulle de - om vi tittar på de\r\nstora kontinentala länderna som har stora problem med sina pensionssystem,\r\nTyskland, Frankrike, Italien och även Belgien, Österrike och Spanien -\r\nha väldigt stora underskott. Det är det som de har problem med. De hamnar\r\npå balanstal, gissar jag, långt under 1, kanske 0,9 eller 0,8. Deras system\r\när konstruerade på ett sådant sätt att det är ganska svårt att göra de\r\nberäkningarna. Sedan finns det också många länder i Europa som inte har\r\nproblem med sina pensionssystem. Skandinavien ser ganska bra ut och även\r\nEngland och Holland.\r\nKurt Kvarnström (s): Jag har en allmän reflexion. Vi pratade om PPM förra\r\ngången, och vi pratar om det allmänna systemet den här gången. För mig är\r\ndet ett  pensionssystem. Men det vi diskuterar mycket fram och tillbaka\r\när tryggheten i de här systemen. Min fundering framåt är: När kan man\r\nfundera på - eller kommer det framåt i tiden - att använda båda systemen\r\nför att skapa någon form av trygghetssystem? Utbetalningsmässigt är det\r\nju två helt skilda system, som inte alls tar hänsyn till varandra när det\r\ngäller olika garantier. Är det hållbart över tiden att ha det på det\r\nsättet?\r\nAnna Hedborg: Det är egentligen inkomstpensionssystemet som är det stora\r\nsystemet. När vi kommer så långt fram i tiden att premiepensionsinkomsterna\r\när en bit att räkna med, om än inte dominerande - det blir de aldrig - är\r\ndet sannolikt att garantipensionen exempelvis, som är den garanterade\r\ndelen, är mycket mindre. Inkomstökningarna har förhoppningsvis varit så\r\nmycket större fram till dess. Garantipensionen minskar då i betydelse.\r\nJag tror att det måste betraktas som den stora effekten.\r\nVad händer med den allmänna lönetillväxten och den allmänna indexeringen\r\ni inkomstpensionssystemet? Är den hygglig och god tror jag att det sätt\r\nvi har att räkna på, där premiepensionen beräknas som ett genomsnitt när\r\nman beräknar garantier och avräkningar, inte är något stort problem. Det\r\nberor helt enkelt på att premiepensionen alltid kommer att vara en liten\r\ndel och att det kommer att ta lång tid innan den ens blir en bit att\r\nriktigt räkna med. Då är det viktigare vad som händer med den stora delen\r\nfram till dess.\r\nAnita Sidén (m): Även om pensionärerna får ut högre belopp efter skatt i\r\ndet nya pensionssystemet finns det en oro hos många för hur man ska klara\r\nsin ekonomi på äldre dagar. Många fasta utgifter har ökat, och informationen\r\nsom har gått ut har inte varit den lättaste att tolka.\r\nI DN Ekonomi den 7 februari kunde man läsa följande rubrik: \"Sverige har\r\nfem år på sig att lösa problemen med sin åldrande befolkning\". Med lite\r\nmindre bokstäver stod det: \"Dagens situation kan ses som lugnet före\r\nstormen.\" Jag skulle vilja ha Gunnar Wetterbergs kommentar till detta.\r\nGunnar Wetterberg: När man blir intervjuad är det inte man själv som sätter\r\nrubrikerna. Det är väl en viktig kommentar till det hela.\r\nVad jag försökte säga var att när vi talar om bekymren med anspänningen\r\ni systemen talar en del som om det var en katastrof, som drabbar oss i\r\nmorgon dag. Det är det inte. Vi kan se att påfrestningarna nog inte kommer\r\nförrän framåt 2020, när 40-talisterna blir så pass gamla att de behöver\r\nvård och omsorg. Vad jag då försökte säga var att utnyttjar man det här\r\npå ett klokt sätt har vi ett antal år på oss när det gäller att hitta\r\nlösningar som egentligen kan arbeta på alla de olika områden där det behövs,\r\nbåde att se vad vi kan göra för att stimulera fler människor att arbeta\r\noch att se vad vi kan göra när det gäller att hitta lösningar inom vården\r\noch omsorgen så att vi anpassar oss till det stagnerande skatteutrymme\r\nsom vi antagligen har framför oss och prioriterar vad det är som ska rymmas\r\ni det.\r\nRonny Olander (s): Jag tycker att det vid en sådan här utfrågning är\r\nintressant att konstatera just att pensionssystemet inte löser löneskillnaderna\r\nmellan män och kvinnor, heltid och deltid, om man kan jobba till 65 år.\r\nNu ser jag att klockan har rusat i väg, som den ibland gör, men annars\r\nhade jag tänkt ställa frågan till arbetsgivarsidan här, som förfogar över\r\nett stort inflytande när det gäller anställningar, om just möjligheten\r\natt jobba med det jag vill kalla åldersdiskriminering både vad gäller\r\nyngre och vad gäller dem som kommer upp i 50-55-årsåldern, som så många\r\nhar sagt. Har man aktiva program? Jobbar man aktivt med det så att folk\r\nstannar kvar utifrån arbetsförmåga men också vad gäller nyanställningar,\r\ninte minst det sista?\r\nJag tycker att Gunnar Wetterberg gjorde ett intressant inlägg vad gäller\r\njust samhällsproblematiken för att stärka pensionssystemet.\r\nOrdföranden: Är det någon från Svenskt Näringsliv eller Arbetsgivarverket\r\nsom vill kommentera det sistnämnda? Det är det icke. Det får i så fall\r\nbli den andra delen av den offentliga debatten.\r\nDenna offentliga utfrågning är därmed avslutad. Jag tackar er alla för\r\nbra deltagande och bra diskussioner. Utfrågningen kommer att finnas\r\ndokumenterad i vårt betänkande. Jag förutsätter att alla glatt läser alla\r\nsocialförsäkringsutskottets betänkanden - det är trevlig skönlitteratur.\r\nI övrigt återkommer vi med fler utfrågningar framöver.\r\nTack så mycket för två bra hearingar om ett pensionssystem som ser ut att\r\nklara sig relativt hyfsat!\r\n\r\nBild 1\r\n\r\nBild 2\r\n\r\nBild 3\r\n\r\nBild 4\r\n\r\nBild 5\r\n\r\nBild 6\r\n\r\nBild 7\r\n\r\nBild 8\r\n\r\nBild 9\r\n\r\nBild 10\r\n\r\nBild 11\r\n\r\nBild 12\r\n\r\nBild 13\r\n\r\nBild 14\r\n\r\nBild 15\r\n\r\nBild 16\r\n\r\nBild 17\r\n\r\nBild 18\r\n\r\nBild 19\r\n\r\nBild 20\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Ålderspensionssystemets utformning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "2197FE0E-6D65-4D4A-8933-761E54007763",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "121",
                    "0",
                    "0",
                    "23"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "11",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "12",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "242",
                    "21",
                    "12",
                    "74"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/2197FE0E-6D65-4D4A-8933-761E54007763",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU5",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Jämställda intjänandegrunder m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkandena 3 och 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU5",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Gifta pensionärer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf212 och 2003/04:Sf282.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU5",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Pensionsrätt vid studier",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU5",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Automatisk balansering",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "B4A9FA88-AA87-40A9-8AB1-9CC4056A7FA7",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "122",
                    "0",
                    "0",
                    "22"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "42",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "11",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "2",
                    "0",
                    "10",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "246",
                    "21",
                    "10",
                    "72"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B4A9FA88-AA87-40A9-8AB1-9CC4056A7FA7",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU5",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Delad premiepensionsrätt",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A371 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "5",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "1B00F8C3-5E22-11D8-88BD-000475504A8F",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "121",
                    "0",
                    "0",
                    "23"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "42",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "11",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "29",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "2",
                    "0",
                    "19",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "12",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "215",
                    "29",
                    "31",
                    "74"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/1B00F8C3-5E22-11D8-88BD-000475504A8F",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU5",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Aktivt val av Premiesparfonden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf360 yrkande 12 i denna del och 2003/04:Sf395.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "596AB9C2-5EE3-11D8-88BE-000475504A8F",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "122",
                    "0",
                    "0",
                    "22"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "11",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "243",
                    "33",
                    "0",
                    "73"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/596AB9C2-5EE3-11D8-88BE-000475504A8F",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU5",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Fondtyper",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkandena 10-12, det senare i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "7",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "B63FA56C-6D0D-11D8-88CD-000475504A8F",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 7 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "121",
                    "0",
                    "0",
                    "23"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "11",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "11",
                    "1",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "242",
                    "32",
                    "1",
                    "74"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B63FA56C-6D0D-11D8-88CD-000475504A8F",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU5",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Information och kostnader",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf307, 2003/04:Sf379 och 2003/04:Sf406 yrkandena 3 och 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU5",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Ålderspensionssystemets utformning",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Jämställda intjänandegrunder m.m.",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Pensionsrätt vid studier",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Automatisk balansering",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Delad premiepensionsrätt",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Aktivt val av Premiesparfonden",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Fondtyper",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-02-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-03-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-03-08 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-03-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-03-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-03-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-03-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-03-24 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-03-24 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 04:30:02"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Bör det vara möjligt att aktivt välja Sjunde AP-fondens Premiesparfond? Den frågan anser riksdagen behöver diskuteras. Där vill riksdagen att regeringen och dess Genomförandegrupp tillsammans med partierna som stod bakom pensionsreformen ska ta upp frågan om det ska vara möjligt att aktivt kunna välja Premiesparfonden. Frågan har kommit upp i motioner som handlar om pensionssystemet. ",
          "dok_id": "GR01SFU5",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:51:30"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Möjlighet att gå tillbaka till Sjunde AP-fonden (SfU5)",
          "dok_id": "GR01SFU5",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:51:30"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 04:30:02"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01SFU5",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:39"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Bör det vara möjligt att aktivt välja Sjunde AP-fondens Premiesparfond? Den frågan anser socialförsäkringsutskottet behöver diskuteras. Därför vill utskottet att regeringen och dess Genomförandegrupp tillsammans med partierna som stod bakom pensionsreformen ska ta upp frågan om det ska vara möjligt att aktivt kunna välja Premiesparfonden.</p><p>Det är i samband med utskottets behandling av motioner om pensionssystemet som frågan kommit upp.</p>",
          "dok_id": "GR01SFU5",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:51:30"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Möjlighet att gå tillbaka till Sjunde AP-fonden (SfU5)",
          "dok_id": "GR01SFU5",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:51:30"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01SFU5",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_SfU_5.pdf",
          "filstorlek": "7052357",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Det reformerade pensionssystemet",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/27860ED0-6B68-4645-A621-F332DB0A0F99"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A371 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GR02A371",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A371",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf212 Gifta pensionärer",
          "ref_dok_id": "GR02Sf212",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf212",
          "ref_dok_titel": "Gifta pensionärer",
          "ref_dok_subtitel": "av Henrik Westman (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf282 Civilstånd och pensionsbeloppets storlek",
          "ref_dok_id": "GR02Sf282",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf282",
          "ref_dok_titel": "Civilstånd och pensionsbeloppets storlek",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf307 Informationstjänst om pensioner på Internet",
          "ref_dok_id": "GR02Sf307",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf307",
          "ref_dok_titel": "Informationstjänst om pensioner på Internet",
          "ref_dok_subtitel": "av Billy Gustafsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf360 Rättvisa pensioner",
          "ref_dok_id": "GR02Sf360",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf360",
          "ref_dok_titel": "Rättvisa pensioner",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf379 Avgifter till PPM-myndigheten",
          "ref_dok_id": "GR02Sf379",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf379",
          "ref_dok_titel": "Avgifter till PPM-myndigheten",
          "ref_dok_subtitel": "av Leif Jakobsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf395 Val till premiesparfond",
          "ref_dok_id": "GR02Sf395",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf395",
          "ref_dok_titel": "Val till premiesparfond",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ahlqvist och Maria Öberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf406 Pensionärers ekonomiska villkor",
          "ref_dok_id": "GR02Sf406",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf406",
          "ref_dok_titel": "Pensionärers ekonomiska villkor",
          "ref_dok_subtitel": "av Anita Sidén och Magdalena Andersson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-03-24",
          "ref_dok_id": "GR0987",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "87",
          "ref_dok_titel": "2004-03-24",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-03-18",
          "ref_dok_id": "GR0985",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "85",
          "ref_dok_titel": "2004-03-18",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}