{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2297850",
      "dok_id": "GR01SFU15",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "SFU15",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:SFU15",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "SFU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "15",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-04-20 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:39",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:43",
      "titel": "Särskilda  regler  under  en  övergångsperiod  förarbetstagare från EU:s nya medlemsstater",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01SFU15/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01SFU15",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01SFU15",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01SFU15",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Socialförsäkringsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:SFU15</div><h1>Särskilda  regler  under  en  övergångsperiod  förarbetstagare från EU:s nya medlemsstater</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI   betänkandet   behandlar   utskottet  regeringens\r\nskrivelse  2003/04:119  Särskilda  regler  under  en\r\növergångsperiod    för   arbetstagare    från    nya\r\nmedlemsstater enligt  anslutningsfördraget samt åtta\r\nmotioner som väckts med anledning av skrivelsen.\r\n\r\nI    skrivelsen    redovisar     regeringen     sitt\r\nställningstagande  i fråga om särskilda regler under\r\nen övergångsperiod för  arbetstagare  från  EU:s nya\r\nmedlemsstater  Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen,\r\nUngern, Polen, Slovenien  och  Slovakien. Regeringen\r\ngör  bedömningen  att  sådana särskilda  regler  bör\r\ninföras.  Innebörden av reglerna  är  att  det  från\r\nanslutningsdagen   den   1  maj  2004  skall  krävas\r\narbetstillstånd för arbetstagare som är medborgare i\r\ndessa nya medlemsstater för att de skall få arbeta i\r\nSverige. Arbetstillståndet skall sökas vid en svensk\r\nambassad  eller  ett svenskt  konsulat  i  sökandens\r\nhemland eller i det land där sökanden är bosatt. För\r\natt  arbetstillstånd   skall   beviljas   krävs  att\r\nsökanden kan visa upp ett erbjudande om anställning,\r\natt anställningen har viss varaktighet, att sökanden\r\nfår kollektivavtalsenlig lön och att det rör  sig om\r\nett  arbete  som  sökanden  kan  försörja sig på. De\r\nsärskilda    reglerna    bör    enligt   regeringens\r\nuppfattning   gälla   under   två  år  och   löpande\r\nutvärderas.\r\n\r\nI skrivelsen redovisar regeringen även ytterligare\r\nåtgärder på kort och lång sikt som bör övervägas när\r\ndet  gäller olika möjligheter till  utökad  kontroll\r\noch uppföljning  av  regelverket  på arbetsmarknaden\r\noch det  sociala området.\r\n\r\nUtskottet  har  under ärendets beredning  hållit  en\r\noffentlig utfrågning  för  att  belysa  EG-rättsliga\r\naspekter  på  arbetstagarbegreppet  när  det  gäller\r\nrätten till fri rörlighet för personer; en  utskrift\r\nfrån    utfrågningen    bifogas.    I    betänkandet\r\nsammanfattas  vad  som  framkommit  om det rättsliga\r\nläget. Utskottet ställer sig härefter  bakom  de  av\r\nregeringen  aviserade  särskilda  övergångsreglerna.\r\nMotionerna i denna del avstyrks.\r\n\r\nNär   det  gäller  arbetsmarknadsfrågor   föreslår\r\nutskottet  ett  tillkännagivande  om  att regeringen\r\nsnarast bör återkomma till riksdagen med  förslag om\r\nmöjligheterna   till  bevakning  av  kollektivavtal.\r\nDärmed  bifalls  delvis   två  motionsyrkanden  från\r\nVänsterpartiet respektive Miljöpartiet.\r\nÖvriga motionsyrkanden avstyrks.\r\nI     en     gemensam     reservation     föreslår\r\nKristdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och\r\nMiljöpartiet att riksdagen gör  ett tillkännagivande\r\nom  att  några  särregler  inte  skall  införas  för\r\narbetstagare från de nya medlemsstaterna.\r\nModeraterna   föreslår   i   en  reservation   att\r\narbetstagare  och anhöriga från de  nya  EU-länderna\r\nskall     beviljas      uppehållstillstånd     under\r\nförutsättning att de kan försörja sig.\r\nFolkpartiet föreslår i  sin  reservation  att  en\r\nsärskild  övergångsbestämmelse gäller under 2004 som\r\ninnebär     att     en     arbetstagare     beviljas\r\nuppehållstillstånd under förutsättning att han eller\r\nhon kan försörja sig.\r\nI betänkandet  finns ytterligare nio reservationer\r\nsamt fyra särskilda yttranden.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Övergångsregler\r\n\r\nRiksdagen   avslår    motionerna   2003/04:Sf38\r\nyrkande  1, 2003/04:Sf39 yrkandena  1  och  6-10,\r\n2003/04:Sf40  yrkandena 1-4, 2003/04:Sf41 yrkande\r\n1,   2003/04:Sf42    yrkande   2,   2003/04:Sf43,\r\n2003/04:Sf44 yrkandena 1-4 och 2003/04:Sf45.\r\nReservation 1 (kd, v, c, mp)\r\nReservation 2 (m)\r\nReservation 3 (fp)\r\n\r\n2. Information i nya medlemsstater\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf38 yrkande 2\r\noch 2003/04:Sf39 yrkande 5.\r\nReservation 4 (fp)\r\n\r\n3. Arbetsmarknaden\r\n\r\nRiksdagen tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  utskottet  anfört om att  regeringen\r\nskyndsamt  bör  återkomma  till   riksdagen   med\r\nförslag   om   möjligheterna  till  bevakning  av\r\nkollektivavtal.  Därmed bifaller riksdagen delvis\r\nmotionerna    2003/04:Sf41    yrkande    2    och\r\n2003/04:Sf42  yrkande   1   och   avslår   motion\r\n2003/04:Sf38 yrkande 5.\r\nReservation 5 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n4. Ekonomiskt bistånd till arbetssökande\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2003/04:Sf38\r\nyrkande 3 i denna del och 2003/04:Sf40 yrkande 5.\r\nReservation 6 (m, fp)\r\n\r\n5. Motprestation för försörjningsstöd\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf38 yrkande 4\r\noch 2003/04:Sf39 yrkande 3.\r\nReservation 7 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n6. EU och försörjningskrav\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf38 yrkande 3\r\ni denna del, 2003/04:Sf39 yrkande 2 och 2003/04:Sf41\r\nyrkande 3.\r\nReservation 8 (m, fp)\r\nReservation 9 (mp)\r\n\r\n7. EU och familjeförmåner\r\n\r\nRiksdagen   avslår    motionerna   2003/04:Sf39\r\nyrkande 4 och 2003/04:Sf40 yrkande 6.\r\nReservation 10 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n8. Socialförsäkringsreform\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2003/04:Sf40\r\nyrkande 7 och 2003/04:Sf44 yrkande 5.\r\nReservation 11 (m, fp, kd, c)\r\nReservation 12 (v) - motiv.\r\n\r\n9. Skrivelsen\r\n\r\nRiksdagen   lägger   skrivelse  2003/04:119   till\r\nhandlingarna.\r\n\r\nStockholm den 20 april 2004\r\n\r\nPå socialförsäkringsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nTomas Eneroth\r\n\r\nFöljande ledamöter har  deltagit i beslutet: Tomas\r\nEneroth (s), Sven Brus (kd),  Ronny  Olander (s), Bo\r\nKönberg  (fp),  Anita  Jönsson  (s),  Mona  Berglund\r\nNilsson  (s),  Ulla Hoffmann (v), Mariann  Ytterberg\r\n(s), Anita Sidén  (m),  Linnéa Darell (fp), Birgitta\r\nCarlsson  (c), Kerstin Kristiansson  Karlstedt  (s),\r\nAnna  Lilliehöök   (m),  Göte  Wahlström  (s),  Mona\r\nJönsson  (mp),  Kurt Kvarnström  (s)  och  Carl-Axel\r\nJohansson (m).\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\n\r\n\r\nRiksdagen har den 17 december 2003 beslutat godkänna\r\nfördraget den 16  april 2003 om Tjeckiens, Estlands,\r\nCyperns,  Lettlands,   Litauens,   Ungerns,  Maltas,\r\nPolens,  Sloveniens  och Slovakiens anslutning  till\r\nEuropeiska   unionen   (prop.    2003/04:25,    bet.\r\n2003/04:UU4,  rskr.  2003/04:114).  Riksdagen  har i\r\nsamband därmed tillkännagivit för regeringen som sin\r\nmening  att  om  regeringen  avsåg  att  vidta några\r\nåtgärder   mot   bakgrund  av  anslutningsfördragets\r\nbestämmelser om övergångslösningar  när  det  gäller\r\nfri  rörlighet för arbetstagare skall dessa åtgärder\r\nunderställas riksdagen.\r\n\r\nEn särskild utredare har haft i uppdrag att utreda\r\nolika  frågor  som  har samband med hur arbetstagare\r\nfrån nya medlemsstater  i  EU  från anslutningsdagen\r\nskall   kunna   få   tillgång   till   den   svenska\r\narbetsmarknaden på samma villkor som medborgare i de\r\nnuvarande EU/EES-länderna. Uppdraget har  redovisats\r\ni  betänkandet  EU:s  utvidgning  och arbetskraftens\r\nrörlighet    (SOU    2002:116).   Betänkandet    har\r\nremissbehandlats.\r\nRegeringen  har  härefter   i  en  skrivelse  till\r\nriksdagen      (2003/04:119)     redovisat      sitt\r\nställningstagande  i fråga om särskilda regler under\r\nen  övergångsperiod för  arbetstagare  från  de  nya\r\nmedlemsstaterna, utom Cypern och Malta.\r\nMed  anledning  av  skrivelsen  har  åtta motioner\r\nväckts. Motionsyrkandena framgår av bilaga 1.\r\nArbetsmarknadsutskottet har yttrat sig  i ärendet,\r\nse   bilaga  2.  Socialutskottet,  som  har  beretts\r\ntillfälle  att yttra sig, har beslutat att inte avge\r\nyttrande.\r\nUtskottet  har den 13 april 2004 haft en offentlig\r\nutfrågning för att bl.a. klargöra vissa EG-rättsliga\r\naspekter på arbetstagares fria rörlighet inom EU. En\r\nutskrift från utfrågningen finns i bilaga 3.</pre><pre>\r\n2003/04\r\n\r\nSfU15\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nFri rörlighet för personer inom EU\r\n\r\nFri rörlighet för personer är en av de grundläggande\r\nfriheter    som    garanteras    genom    EG-rätten.\r\nUrsprungligen var den  en rättighet för framför allt\r\nförvärvsarbetande  och deras  familjer.  I  dag  har\r\nockså grupper som studerande,  pensionärer  och  EU-\r\nmedborgare  i allmänhet rätt till fri rörlighet inom\r\nEU,  men  de  måste  visa  att  de  disponerar  över\r\ntillräckliga ekonomiska  medel  och  att  de  har en\r\nsjukförsäkring,  så  att de inte riskerar att utgöra\r\nnågon   belastning   för  uppehållslandets   sociala\r\nsystem.\r\n\r\nNär  det  gäller  fri  rörlighet   för  arbetstagare\r\ninnebär de grundläggande bestämmelserna, som finns i\r\nartiklarna    39-42    i   EG-fördraget,   att    en\r\nunionsmedborgare  skall  kunna   ta   arbete   i  en\r\nmedlemsstat   och  behandlas  på  lika  villkor  som\r\nmedlemsstatens  egna medborgare. Rätten för personer\r\natt  flytta  till  en   annan  medlemsstat  för  att\r\netablera sig som företagare finns i artikel 43 i EG-\r\nfördraget  och  för  att tillhandahålla  tjänster  i\r\nartikel 49 i EG-fördraget.\r\n\r\nDen fria rörligheten för arbetstagare innebär enligt\r\nartikel  39  att  arbetstagare,  med  förbehåll  för\r\nsådana inskränkningar  som  grundas  på  hänsyn till\r\nallmän  ordning, säkerhet och hälsa, skall  ha  rätt\r\natt fritt  söka  och  anta  faktiska  erbjudanden om\r\nanställning inom unionen och för detta ändamål fritt\r\nfå  förflytta sig inom hela EU. En arbetstagare  som\r\ntar anställning  i  ett annat medlemsland än det där\r\nhan   eller  hon  är  medborgare   har   rätt   att,\r\ntillsammans med sina familjemedlemmar, bosätta sig i\r\ndet land  där  han  eller  hon  har sin anställning.\r\nArbetstagaren har även rätt att stanna kvar i landet\r\nefter det att anställningen upphört. Medlemsstaterna\r\nfår   inte  diskriminera  arbetstagare   med   annan\r\nnationalitet  i  frågor  som gäller anställning, lön\r\neller andra arbets- och anställningsvillkor.\r\n\r\nBestämmelserna i fördraget  kompletteras  av bl.a.\r\nrådets förordning (EEG) nr 1612/68 om arbetskraftens\r\nfria  rörlighet inom gemenskapen och rådets direktiv\r\n68/360/EEG   om  avskaffande  av  restriktioner  för\r\nrörlighet  och   bosättning   inom  gemenskapen  för\r\nmedlemsstaternas  arbetstagare och  deras  familjer.\r\nArtiklarna 1-6 i rådets  förordning (EEG) nr 1612/68\r\navser  att  säkerställa  arbetstagares   rätt   till\r\nanställning inom hela EU på samma villkor som gäller\r\nför  medborgare  i  värdlandet. Genom bestämmelserna\r\nförbjuds såväl direkt som indirekt diskriminering på\r\ngrund   av   nationalitet    vid   rekrytering   och\r\nanställning. Arbetstagare från  andra  medlemsstater\r\nskall   behandlas  på  samma  sätt  som  värdlandets\r\nmedborgare  vid  kvotering  på grund av nationalitet\r\ntill  anställningar  inom  olika  verksamhetsområden\r\neller geografiska områden och  de  har  rätt  att få\r\nsamma  hjälp  av  arbetsförmedlingen som värdlandets\r\negna medborgare.\r\n\r\nNuvarande ordning för\r\nuppehållstillstånd och\r\narbetstillstånd\r\n\r\n\r\nMedborgare i EU/EES eller i Schweiz\r\n\r\n\r\nUppehållstillstånd   krävs   enligt  utlänningslagen\r\n(1989:529),  UtlL,  efter  tre månaders  vistelse  i\r\nSverige. EU-medborgares rätt till uppehållstillstånd\r\nsom    arbetstagare   följer   av   EG-rätten,    så\r\nuppehållstillståndet  tjänar här som intyg på att de\r\nhar    rätt    att    vistas   i   värdlandet.    En\r\nunionsmedborgare som har arbete i en medlemsstat får\r\ninte avvisas på den grunden att han eller hon saknar\r\nuppehållstillstånd.\r\n\r\nDe  närmare  bestämmelserna   om  uppehållstillstånd\r\nfinns i utlänningsförordningen (1989:547), UtlF. Där\r\nanges  på  vilka villkor en EU-medborgare  har  rätt\r\ntill  uppehållstillstånd  i  Sverige.  Samma  regler\r\ngäller  för  annan  EES-medborgare samt medborgare i\r\nSchweiz. I 3 kap. 5 a  § UtlF anges att arbetstagare\r\nsom har ett anställningsbevis  och  egna  företagare\r\nsom  genom  en  handling  kan  visa  att  de är egna\r\nföretagare skall beviljas uppehållstillstånd för fem\r\når.   Uppehållstillståndet   kan  förnyas.  Den  som\r\ntillhandahåller  eller  tar emot  tjänster  och  kan\r\nstyrka  detta  genom  en  handling   skall  beviljas\r\nuppehållstillstånd för den tid som tjänsten  utförs.\r\nMedborgare  i  dessa  länder  är dessutom undantagna\r\nfrån  kravet på arbetstillstånd  när  de  arbetar  i\r\nSverige (4 kap. 1 § UtlF).\r\n\r\nUppehållstillståndet får inte återkallas enbart av\r\nden anledningen  att  arbetstagaren blir ofrivilligt\r\narbetslös eller arbetsoförmögen  på grund av sjukdom\r\neller olycksfall.\r\nSäsongsarbetare  som har anställning  under  högst\r\ntre månader och arbetare  som  pendlar  mellan olika\r\nländer behöver inte ha uppehållstillstånd,  men  kan\r\nåläggas   anmälningsskyldighet.   Om   anställningen\r\növerstiger  tre  månader  men  understiger  ett   år\r\nbeviljas  enligt  praxis  uppehållstillstånd för den\r\ntid anställningen varar.\r\n\r\nEnligt  artikel  10  i rådets  förordning  (EEG)  nr\r\n1612/68 har arbetstagaren  rätt  att ta med sig sina\r\nfamiljemedlemmar och bosätta sig tillsammans med dem\r\ni    värdlandet.    Som   familjemedlemmar    räknas\r\narbetstagarens make/maka och deras barn som är under\r\n21 år eller beroende av dem för sin försörjning. Dit\r\nhör   också   föräldrar   och   svärföräldrar   till\r\narbetstagaren  förutsatt  att   de  är  beroende  av\r\narbetstagaren eller arbetstagarens make/maka. Enligt\r\nsvensk  praxis  får  även  sambo  eller  registrerad\r\npartner   bosätta   sig  här  tillsammans   med   en\r\narbetstagare. Enligt  artikel 11 i rådets förordning\r\n(EEG)  nr 1612/68 har arbetstagarens  make/maka  och\r\nbarn rätt  att  ta anställning inom hela värdlandets\r\nterritorium, även  om  de inte är medborgare i någon\r\nmedlemsstat.\r\n\r\n\r\nTredjelandsmedborgare\r\n\r\n\r\nEn    tredjelandsmedborgare     måste     ha     ett\r\narbetstillstånd  för  att  få  arbeta i Sverige, och\r\ndetta  skall  enligt  huvudregeln i  utlänningslagen\r\nvara beviljat före inresan.  Arbetsmarknadsstyrelsen\r\n(AMS) skall utfärda riktlinjer  för  bedömningen  av\r\närenden  om  arbetstillstånd  (4  kap.  6 § UtlF). I\r\nriktlinjerna        skiljer        man        mellan\r\narbetskraftsinvandring  som  syftar  till  permanent\r\nbosättning,  tidsbegränsade  anställningar  för  att\r\ntäcka  en  tillfällig brist på arbetsmarknaden  samt\r\ninternationellt    utbyte.   Beträffande   de   båda\r\nförstnämnda  kategorierna   skall   göras   en  s.k.\r\narbetsmarknadsprövning  i  samband  med  ansökan  om\r\narbetstillstånd, dvs. en bedömning av om behovet  av\r\narbetskraft  i  stället  kan tillgodoses inom landet\r\neller    inom    EES-området.   När    det    gäller\r\ninternationellt   utbyte    görs    ingen   egentlig\r\narbetsmarknadsprövning.\r\n\r\nAv riktlinjerna framgår också att försörjning  och\r\nanställningsvillkor  skall  tas  med  i bedömningen.\r\nBeträffande   arbetstillstånd   för   täckande    av\r\ntillfällig  brist  på  arbetskraft  anges  t.ex. att\r\nnivån  avseende  lön,  försäkringsskydd  och  övriga\r\nanställningsvillkor  lägst  skall  motsvara gällande\r\nsvenska  kollektivavtal  inom  branschen   och   att\r\nvillkoren  i  övrigt  inte får vara sämre än vad som\r\ngäller för motsvarande  svensk arbetskraft. Dessutom\r\nskall arbetstiden vara av  en  sådan  omfattning att\r\narbetstagaren  kan  försörja  sig under vistelsen  i\r\nlandet. Bostad skall också vara ordnad före inresan.\r\nArbetstillstånden  är  begränsade  till  att  avse\r\nvisst yrke och viss arbetsgivare, vilket innebär att\r\narbetstagaren  inte  kan  byta   anställning   under\r\ntillståndstiden.      Säsongsarbetstillstånd      är\r\nbegränsade till att avse en viss bransch men är inte\r\nbegränsade till en viss arbetsgivare.\r\nMake,  maka,  sambo  och barn under 21 år till den\r\nsom fått arbetstillstånd  kan  få uppehållstillstånd\r\nför  samma  tid  som huvudpersonen  fått  tillstånd.\r\nMake,  maka  eller  sambo   beviljas  enligt  praxis\r\narbetstillstånd   utan   arbetsmarknadsprövning   om\r\nhuvudpersonen fått tillstånd  för minst sex månader.\r\nÄven tillstånden för de anhöriga  skall ha beviljats\r\nföre inresan.\r\n\r\nArbetskraftsinvandring för permanent bosättning\r\n\r\nArbetskraftsinvandring    för    bosättning    (dvs.\r\npermanent   uppehållstillstånd)  tillåts   i   vissa\r\nundantagsfall,    exempelvis    när    det    gäller\r\nnyckelfunktioner  inom industrin och näringslivet  i\r\növrigt samt inom vissa  andra samhällsområden. Andra\r\nexempel  är  personer  som behövs  för  kvalificerad\r\nforskning, produktutveckling  eller  introduktion av\r\nny   teknik  samt  kulturarbetare.  Under  särskilda\r\nförhållanden   kan  arbetskraftsinvandring  tillåtas\r\näven i andra fall,  såsom  när  arbetstagare med den\r\nutbildning  och  arbetserfarenhet som  krävs  i  det\r\naktuella fallet inte finns att tillgå i Sverige.\r\n\r\nArbetstillstånd för internationellt utbyte\r\n\r\nTidsbegränsade arbetstillstånd  ges regelmässigt för\r\nanställningar   som   ingår  som  ett  led   i   ett\r\ninternationellt    utbyte.    Hit    räknas    t.ex.\r\ngästforskare,   anställda    på   chefsposter   inom\r\ninternationella      företag,     artister      samt\r\nprofessionella  idrottsmän  och  tränare,  som  inte\r\nredan är undantagna  från kravet på arbetstillstånd.\r\nArbetstillstånd för internationellt  utbyte  ges för\r\nsammanlagt högst 48 månader.\r\n\r\nSäsongsarbetare\r\n\r\nFör    arbetstillstånd   som   avser   tidsbegränsat\r\nsäsongsrelaterat arbete inom t.ex. trädgårdsnäringen\r\ntillämpas    en    speciell    handläggningsordning.\r\nLänsarbetsnämnderna fastställer  årligen  kvoter för\r\nantalet sådana s.k. säsongsarbetstillstånd  som  får\r\nbeviljas  för  den typen av säsongsrelaterat arbete.\r\nDe  senaste åren  har  kvoterna  legat  runt  8  000\r\ntillstånd,  varav  ca 90 % avsett medborgare från de\r\nnya medlemsstaterna.  För  att arbetstillstånd skall\r\nbeviljas  krävs  att  lönen  och   den   föreskrivna\r\narbetstiden    ligger    i    nivå    med   gällande\r\nkollektivavtal    samt    att    bostadsfrågan    är\r\ntillfredsställande            ordnad.            Ett\r\nsäsongsarbetstillstånd  får  ges  för sammanlagt tre\r\nmånader  under  perioden  den  1 april  till  den  1\r\nnovember.\r\n\r\nArbetstillstånd för täckande av tillfällig\r\narbetskraftsbrist\r\n\r\nTidsbegränsade    arbetstillstånd   ges    i    viss\r\nutsträckning     för    att     täcka     tillfällig\r\narbetskraftsbrist         på        arbetsmarknaden.\r\nArbetsmarknadsprövningen  innebär   bl.a.   att  det\r\nundersöks  om  arbetskraftsbehovet  kan  tillgodoses\r\ninom landet eller med arbetssökande inom EES-området\r\ninnan   det  kan  komma  i  fråga  att  bevilja  ett\r\narbetstillstånd  av detta slag. Tillståndsprövningen\r\nskall   utgå  från  en   långsiktig   bedömning   av\r\narbetsmarknadsläget   och   hänsyn  skall  tas  till\r\nmöjligheten att med hjälp av arbetsmarknadspolitiska\r\nåtgärder   underlätta   rekrytering    av    inhemsk\r\narbetskraft.   Arbetstillstånd   för   täckande   av\r\ntillfällig arbetskraftsbrist kan ges för maximalt 18\r\nmånader.   I   undantagsfall   har   arbetstillstånd\r\nbeviljats för 36 månader.\r\n\r\n\r\nDet sociala välfärdssystemet\r\n\r\n\r\nSocialförsäkringslagen     (1999:799)     innehåller\r\nbestämmelser     om     vem    som    omfattas    av\r\nsocialförsäkringen och av vissa bidragssystem. Lagen\r\nskiljer   på   bosättningsbaserade    förmåner   och\r\narbetsbaserade   förmåner.  Den  bosättningsbaserade\r\nförsäkringen avser  garantibelopp  och bidrag (bl.a.\r\nföräldrapenning   på   lägstanivå   och   grundnivå,\r\nbarnbidrag,    bostadsbidrag,   assistansersättning,\r\nunderhållsstöd)  och den arbetsbaserade försäkringen\r\ngäller  kontantförmåner  vid  inkomstförlust  (bl.a.\r\nsjukpenning,    föräldrapenning   över   lägstanivå,\r\ntillfällig föräldrapenning, arbetsskadelivränta).\r\n\r\nFör        rätt       till       bosättningsbaserade\r\nsocialförsäkringsförmåner  krävs  bosättning  enligt\r\nsocialförsäkringslagens  definition.  Det krävs inte\r\nnågot  särskilt  medborgarskap  för att omfattas  av\r\nförsäkringen.  En  person  som kommer  till  Sverige\r\nskall anses vara bosatt här,  om  det  kan antas att\r\nvistelsen  kommer att överstiga ett år. Försäkringen\r\ngäller då från första dagen.\r\n\r\nDe arbetsbaserade  förmånerna kan utges till den som\r\narbetar i Sverige oberoende  av  om han eller hon är\r\nbosatt här.\r\n\r\nFör   att   främja   den   fria  rörligheten   finns\r\ngemenskapsbestämmelser         som         samordnar\r\nmedlemsstaternas  socialförsäkringssystem, främst  i\r\nartikel 42 i EG-fördraget  och  i  rådets förordning\r\n(EEG)  nr  1408/71  om tillämpningen av  system  för\r\nsocial trygghet när anställda,  egenföretagare eller\r\nderas familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.\r\n\r\nEn     huvudprincip     i     förordningen      är\r\nlikabehandlingsprincipen,    innebärande    att   en\r\nmedborgare  i  ett  annat EU-land  som  omfattas  av\r\nförordningen  skall  ha   samma   skyldigheter   och\r\nrättigheter  som  det  egna  landets  medborgare. En\r\nannan  huvudprincip  är  att en person endast  skall\r\nomfattas  av  ett  lands  lagstiftning,   som  regel\r\narbetslandets lagstiftning. En person från  en annan\r\nmedlemsstat  som  arbetar  i  Sverige blir därigenom\r\nlikställd med en person bosatt  i Sverige, och detta\r\näven om han eller hon bor i en annan medlemsstat och\r\näven om arbetet är kortvarigt. Arbete  i Sverige ger\r\nenligt  gemenskapsrätten rätt till både bosättnings-\r\noch arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner.\r\nAndra grundläggande  principer i rådets förordning\r\n(EEG) nr 1408/71 är rätten  till  sammanläggning  av\r\nförsäkringsperioder  och  rätten till utbetalning av\r\nförmåner    i    andra    EU-länder,     den    s.k.\r\nexportabilitetsprincipen.     När     det     gäller\r\nsammanläggningsprincipen  får  denna betydelse t.ex.\r\nnär det gäller rätten till föräldrapenning där det i\r\nden svenska lagstiftningen uppställs krav på en viss\r\ntids  försäkring innan den försäkrade  kan  ha  rätt\r\ntill föräldrapenning.  Det  kan  också  gälla  t.ex.\r\npensionsförmåner för att, om så behövs, öppna rätten\r\ntill en förmån om en person inte kan uppfylla kravet\r\npå viss tids försäkring i det land där han eller hon\r\narbetar    eller    är    bosatt.   De   sammanlagda\r\nförsäkringsperioderna   påverkar   emellertid   inte\r\nförmånens  storlek. Enligt  exportabilitetsprincipen\r\nkan  de flesta  förmåner  betalas  ut  även  om  den\r\nförsäkrade bor i ett annat EU-land än i det land som\r\nbetalar ut förmånen.\r\n\r\nSocialbidrag  omfattas  inte  av  rådets  förordning\r\n(EEG)   nr   1408/71.  En  unionsmedborgare  som  är\r\narbetstagare i en annan medlemsstat än där han eller\r\nhon är medborgare  och dennes familjemedlemmar skall\r\nemellertid behandlas  på  samma sätt som värdlandets\r\negna  medborgare  vad  gäller  rätten  till  sociala\r\nförmåner,  och  dessa  personer   får   därmed  inte\r\ndiskrimineras i något avseende. Detta regleras bl.a.\r\ni artikel 39 i EG-fördraget och i rådets  förordning\r\n(EEG)  nr  1612/68  om arbetskraftens fria rörlighet\r\ninom gemenskapen.\r\n\r\nEnligt socialtjänstlagen  (2001:453)  har kommunen\r\ndet  yttersta  ansvaret  för att de som vistas  inom\r\nkommunen får det stöd och  den  hjälp som de behöver\r\n(2  kap. 2 §). Ansvaret omfattar alla  personer  som\r\nvistas  inom  kommunens  gränser oavsett skälet till\r\nvistelsen.   En   förutsättning   för   bistånd   är\r\nemellertid enligt 4  kap.  1 § socialtjänstlagen att\r\nbehovet inte kan tillgodoses  på annat sätt. Sociala\r\nförmåner och insatser regleras  även  i  bl.a. lagen\r\n(1990:52)  med  särskilda  bestämmelser  om vård  av\r\nunga,  lagen  (1988:870)  om  vård av missbrukare  i\r\nvissa fall och lagen (1993:387)  om stöd och service\r\ntill vissa funktionshindrade.\r\n\r\nAnslutningsfördraget\r\n\r\n\r\nDen 1 maj 2004 utvidgas Europeiska  unionen  med tio\r\nnya medlemsstater. Ytterligare 75 miljoner människor\r\nknyts  till  den  gemensamma inre marknaden, som  då\r\nkommer att omfatta över 450 miljoner människor.\r\n\r\nAnslutningsfördraget  är  ett mellanstatligt avtal\r\nmellan de nuvarande 15 EU-medlemsstaterna och de tio\r\nnya  medlemsstaterna  Tjeckien,   Estland,   Cypern,\r\nLettland,  Litauen,  Ungern, Malta, Polen, Slovenien\r\noch Slovakien. Undertecknandet  skedde  den 16 april\r\n2003, och anslutningsfördraget träder i kraft  den 1\r\nmaj    2004.    Det    finns    drygt    200   olika\r\növergångsbestämmelser. De flesta av dessa finns inom\r\nområdena    miljö,    jordbruk    och   beskattning.\r\nÖvergångsbestämmelserna avseende fri  rörlighet  för\r\npersoner  omfattar  samtliga  nya medlemsstater utom\r\nMalta   och   Cypern.   Övergångsbestämmelserna   är\r\nlikalydande  för  de  åtta  nya   medlemsstater  som\r\nomfattas av bestämmelserna. Därtill  har  Malta rätt\r\natt åberopa en skyddsklausul.\r\nRiksdagen  beslutade  den  17 december  2003   att\r\ngodkänna  anslutningsfördraget samt anta regeringens\r\nförslag till  lag om ändring i lagen (1994:1500) med\r\nanledning  av Sveriges  anslutning  till  Europeiska\r\nunionen (prop.  2003/04:25,  bet. 2003/04:UU4, rskr.\r\n2003/04:114).   Utrikesutskottet    delade    därvid\r\nregeringens  uppfattning  i  propositionen  att  den\r\nsvenska  arbetsmarknaden  inte kommer att drabbas av\r\nnågra störningar av att fri  rörlighet  för  de  nya\r\nmedlemsstaternas        medborgare        genomförs.\r\nUtrikesutskottet  anförde  att  det, även om det  är\r\nosannolikt, dock kan uppstå situationer  då åtgärder\r\nbehöver  vidtas  i  syfte att undvika att medborgare\r\nfrån  de nya medlemsstaterna  hamnar  i  situationer\r\nkarakteriserade    av    ofrihet    och   tvång   på\r\narbetsmarknaden. Om regeringen bedömer  att åtgärder\r\nbör    vidas    skall    dessa    åtgärder,   enligt\r\nutrikesutskottets      uppfattning,     underställas\r\nriksdagen genom skrivelse eller, om så är behövligt,\r\nproposition. Utrikesutskottet  erinrade om principen\r\nom  likabehandling,  dvs. att alla  unionsmedborgare\r\nskall behandlas på samma  sätt. Vad utrikesutskottet\r\nanfört  om  att  sådana  eventuella  åtgärder  skall\r\nunderställas  riksdagen tillkännagav  riksdagen  som\r\nsin mening för regeringen.\r\n\r\nÖvergångsbestämmelserna    i    anslutningsfördraget\r\nrörande  fri rörlighet för arbetstagare  kommer  vid\r\nfördragets  ikraftträdande  att  vara  införlivade i\r\nEES-avtalet. Island, Liechtenstein och Norge  kommer\r\ndärmed     också     att     omfattas    av    dessa\r\növergångsarrangemang.   Frågan  om   Schweiz   skall\r\nomfattas av övergångsarrangemangen  är  föremål  för\r\nförhandlingar med kommissionen.\r\n\r\n\r\nÖvergångsbestämmelserna om fri rörlighet för\r\npersoner\r\n\r\n\r\nUnder    övergångsperioden    får    de    nuvarande\r\nmedlemsstaterna  möjlighet  att  begränsa tillträdet\r\ntill sin arbetsmarknad genom att tillämpa  nationell\r\nlagstiftning  och  bilaterala  avtal  i stället  för\r\ndelar av EG:s regelverk. Denna begränsning  gäller i\r\nförhållande    till   medborgare   från   alla   nya\r\nmedlemsstater     utom     Cypern     och     Malta.\r\nÖvergångsbestämmelserna  omfattar  dock  inte frihet\r\natt    tillhandahålla    tjänster   som   inbegriper\r\ntillfällig  rörlighet  för arbetstagare  enligt  det\r\ns.k. utstationeringsdirektivet, direktiv 96/71/EEG.\r\n\r\nDe delar av EG:s regelverk  från  vilka avvikelser\r\nkan  göras  är  artiklarna  1-6 i rådets  förordning\r\n(EEG)  nr 1612/68 om arbetskraftens  fria  rörlighet\r\noch rådets  direktiv  68/360/EEG  om  avskaffande av\r\nrestriktioner  för  rörlighet  och  bosättning  inom\r\ngemenskapen  för  medlemsstaternas arbetstagare  och\r\nderas  familjer. Enligt  övergångsbestämmelserna  är\r\ndet inte  möjligt  att göra undantag från de sociala\r\nvälfärdssystemen  för   medborgare   från   de   nya\r\nmedlemsstaterna.\r\nDe  nya  medlemsstaterna  har  rätt att ömsesidigt\r\ninföra motsvarande begränsningar.\r\n\r\nÅr 1-2\r\n\r\nDe   två   första  åren  efter  anslutningen   avgör\r\nrespektive nuvarande  medlemsstat  om den vill öppna\r\nsin  arbetsmarknad  för  arbetstagare  från  de  nya\r\nmedlemsländerna, helt, delvis, successivt eller inte\r\nalls.  Då  skall medlemsstaterna tillämpa  nationell\r\nlagstiftning  i  stället för artiklarna 1-6 i rådets\r\nförordning  (EEG) nr  1612/68  och,  i  förekommande\r\nfall, även i  stället  för  bestämmelserna  i rådets\r\ndirektiv    68/360/EEG.    Avvikelser   från   andra\r\nbestämmelser  i  EG:s regelverk  är  inte  tillåtna.\r\nBestämmelserna  i  rådets  direktiv  68/360/EEG  får\r\nfrångås endast om det  är  nödvändigt  på  grund  av\r\ninnehållet  i de nationella regler som skall gälla i\r\nstället för artiklarna 1-6 i rådets förordning (EEG)\r\nnr 1612/68. Tillämpningen  av  nationell  rätt eller\r\nbilaterala  överenskommelser som reglerar tillträdet\r\ntill arbetsmarknaden  får inte leda till villkor för\r\narbetstagarna från de nya medlemsstaterna som är mer\r\nrestriktiva  än  de som gällde  vid  tidpunkten  för\r\nundertecknandet av fördraget (den 16 april 2003).\r\n\r\nUnder  varje period  när  nationella  bestämmelser\r\neller sådana  bestämmelser  som följer av bilaterala\r\navtal tillämpas, skall de nuvarande  medlemsstaterna\r\nförtursbehandla  arbetstagare  som  är medborgare  i\r\nmedlemsstaterna i förhållande till arbetstagare  som\r\när  medborgare  i  tredje  land i fråga om tillträde\r\ntill deras arbetsmarknader.\r\nFöre utgången av det andra året efter anslutningen\r\nskall    rådet    se    över   hur   de   nationella\r\növergångsarrangemangen har  fungerat. Rådets översyn\r\nskall  ta  sin  utgångspunkt  i  en   rapport   från\r\nkommissionen.\r\n\r\nÅr 3-5\r\n\r\nDe nuvarande medlemsstater som senast vid slutet  av\r\ntvåårsperioden  anmält till kommissionen att de vill\r\nbehålla   nationella    undantagsregler   respektive\r\nbilaterala överenskommelser som begränsar tillträdet\r\ntill medlemsstatens arbetsmarknad  har rätt till det\r\nt.o.m.    utgången   av   det   femte   året   efter\r\nanslutningen.  Ställningstagandet skall anmälas till\r\nkommissionen  före  tvåårsperiodens  slut.  Beslutet\r\nbehöver  inte  motiveras.   Om  en  anmälan  uteblir\r\ninnebär det att medlemsstaten  fr.o.m.  tredje  året\r\nefter  anslutningen  skall  tillämpa  EG:s regelverk\r\nfullt     ut    i    förhållande    till    samtliga\r\nunionsmedborgare.\r\n\r\nMedlemsstaten   kan   dock   när   som  helst  under\r\növergångsperioden  ändra  sig  och övergå  till  att\r\ntillämpa artiklarna 1-6 i rådets förordning (EEG) nr\r\n1612/68 även i förhållande till  medborgare från nya\r\nmedlemsstater.  Medlemsstater som inte  anmält  till\r\nkommissionen  att   de   skall  tillämpa  nationella\r\nundantagsbestämmelser eller  som  övergår  till  att\r\ntillämpa  EG:s  regelverk  fullt  ut  får,  om behov\r\nuppstår, åberopa en särskild skyddsklausul.\r\n\r\nÅr 6-7\r\n\r\nFem  år  efter anslutningsdagen skall EG:s regelverk\r\nsom huvudregel  tillämpas  fullt  ut på arbetstagare\r\nfrån  hela  den utvidgade unionen. De  medlemsstater\r\nsom  dittills   tillämpat  nationella  regler  eller\r\nbilaterala avtal  i förhållande till medborgare från\r\nnya medlemsstater har  dock en möjlighet att behålla\r\ndessa   under  ytterligare   högst   två   år.   Den\r\nmedlemsstat  som vill utnyttja denna möjlighet måste\r\nunderrätta kommissionen om detta senast vid utgången\r\nav femårsperioden.  Medlemsstaten  måste också kunna\r\nmotivera  sitt  ställningstagande  med  att  landets\r\narbetsmarknad   hotas  av  allvarlig  störning.   En\r\nutebliven  anmälan  till  kommissionen  innebär  att\r\nmedlemsstaten   fr.o.m.   det   sjätte   året  efter\r\nanslutningen skall tillämpa artiklarna 1-6  i rådets\r\nförordning (EEG) nr 1612/68 även i förhållande  till\r\narbetstagare från nya medlemsstater.\r\n\r\nMedlemsstater  som  skall  tillämpa EG:s regelverk\r\nfullt ut får, om behov uppstår,  åberopa en särskild\r\nskyddsklausul.\r\n\r\nSkyddsklausulen\r\n\r\nDe     nuvarande     medlemsstater     som     under\r\növergångsperioden    övergår   till   att   tillämpa\r\nbestämmelserna i rådets  förordning (EEG) nr 1612/68\r\nhar under år 3-7 möjlighet  att  använda  sig  av en\r\nskyddsklausul.\r\n\r\nNär   en   medlemsstat   genomgår  eller  förutser\r\nstörningar  på  sin  arbetsmarknad   som  allvarligt\r\nskulle    kunna    hota    levnadsstandarden   eller\r\nsysselsättningen inom en viss region eller ett visst\r\nyrke,  kan  medlemsstaten  begära  att  kommissionen\r\nfastslår  att  tillämpningen  av  artiklarna  1-6  i\r\nrådets förordning (EEG) nr 1612/68 helt eller delvis\r\nupphävs för att återställa den normala situationen i\r\nregionen eller yrket. Kommissionen  skall besluta om\r\ndetta   upphävande  och  om  dess  varaktighet   och\r\nräckvidd   senast  två  veckor  efter  det  att  den\r\nmottagit en sådan begäran och skall underrätta rådet\r\nom ett sådant beslut. Varje medlemsstat får inom två\r\nveckor efter  kommissionens  beslut begära att rådet\r\nannullerar eller ändrar beslutet.  Rådet skall fatta\r\nsitt beslut inom två veckor efter en sådan begäran.\r\nEn  medlemsstat  som  bedömer  att  störningen  på\r\narbetsmarknaden är så allvarlig att det  inte  finns\r\ntid att invänta kommissionens beslut kan själv fatta\r\nbeslut   om   att   tillämpa   nationella  regler  i\r\nförhållande    till   medborgare   från    de    nya\r\nmedlemsländerna.  Om  en medlemsstat vidtar en sådan\r\nåtgärd  skall  kommissionen   informeras  om  det  i\r\nefterhand liksom om skälen härtill.\r\n\r\nEtablerade arbetstagare\r\n\r\nMedborgare i de nya medlemsstaterna  som  vid  tiden\r\nför  anslutningen  lagligen  arbetar  i  någon av de\r\nnuvarande medlemsstaterna och som haft tillstånd att\r\narbeta där under en oavbruten period om tolv månader\r\neller längre skall ha oinskränkt tillträde  till det\r\nlandets  arbetsmarknad.  Detsamma  skall  gälla  för\r\nmedborgare   i   en   ny   medlemsstat   som   efter\r\nanslutningsdagen  beviljas  tillstånd  att  arbeta i\r\nnågon   av   de  nuvarande  medlemsstaterna  för  en\r\noavbruten period om tolv månader eller längre. I det\r\nland där arbetet  utförs skall dessa arbetstagare ha\r\nsamma rättigheter och  skyldigheter  som  gäller för\r\nnuvarande  unionsmedborgare.  Rätten till oinskränkt\r\ntillträde till en medlemsstats  arbetsmarknad upphör\r\nom    arbetstagaren   frivilligt   lämnar    landets\r\narbetsmarknad.\r\n\r\nFamiljemedlemmar\r\n\r\nÖvergångsbestämmelserna     tillåter     inte    att\r\nmedlemsstaterna gör någon inskränkning i artikel  10\r\ni   rådets   förordning  (EEG)  nr  1612/68.  Om  en\r\nmedborgare från de nya medlemsstaterna får tillstånd\r\natt arbeta i en annan medlemsstat, har arbetstagaren\r\nrätt  att  ta  med  sig  sina  familjemedlemmar  och\r\nbosätta sig tillsammans  med  dem i värdlandet. Dock\r\nkrävs att arbetstagaren har tillgång  till en bostad\r\nsom  anses  normal  för landets arbetstagare  i  den\r\nregion där han eller hon är anställd.\r\n\r\nDe familjemedlemmar som vid tiden för anslutningen\r\nlagligen  är bosatta i  värdlandet  tillsammans  med\r\narbetstagaren  skall  omedelbart  ha  tillträde till\r\nvärdlandets  arbetsmarknad,  men  om  arbetstagarens\r\ntillstånd    understiger    ett   år   får   sålunda\r\nfamiljemedlemmarnas rätt att  ta arbete i värdlandet\r\nbegränsas genom nationell lagstiftning.\r\nFamiljemedlemmar  som bosätter  sig  i  värdlandet\r\nefter       anslutningsdagen        har       enligt\r\növergångsbestämmelserna inte någon ovillkorlig  rätt\r\natt  ta  arbete i värdlandet förrän de varit bosatta\r\ndär i minst 18 månader eller från och med det tredje\r\nåret efter  anslutningen,  beroende  på  vilket  som\r\ninfaller tidigast.\r\nFrån  och  med  det tredje året efter anslutningen\r\nfår familjemedlemmarnas  tillträde  till värdlandets\r\narbetsmarknad inte hindras.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\n\r\nSärskilda regler under en övergångsperiod\r\n\r\n\r\nRegeringen välkomnar ökad rörlighet av arbetskraft -\r\nmänniskor skall kunna söka arbete och  företag skall\r\nkunna  rekrytera  över gränserna. Under det  svenska\r\nordförandeskapet var  Sverige  drivande  i  fråga om\r\nutvidgningen.   Det   har  därefter  visat  sig  att\r\nflertalet    av   nuvarande    EU/EES-medlemsstater,\r\ndäribland Sveriges grannländer, har infört eller har\r\nför avsikt att  införa övergångsregler i någon form.\r\nDet   innebär   att  förutsättningarna   väsentligen\r\nändrats  på  ett  sätt  som  regeringen  inte  kunde\r\nförutse.  Om Sverige  inte  inför  särskilda  regler\r\nunder en övergångsperiod  kommer  troligen betydligt\r\nfler människor från de nya medlemsstaterna  att söka\r\nsig  hit än vad som hade varit fallet om endast  ett\r\nfåtal   av   de   nuvarande  medlemsstaterna  infört\r\növergångsregler. Till  den samlade bedömningen måste\r\nläggas att det fortfarande  råder  stora  ekonomiska\r\nskillnader  mellan  de  nya  medlemsstaterna och  de\r\nnuvarande  medlemsstaterna.  Detta   får  bl.a.  som\r\nkonsekvens  att  ersättningsnivåerna  i  de  sociala\r\nsystemen  skiljer  sig  åt  i  betydande grad mellan\r\nSverige   och   de   nya   medlemsstaterna.    Dessa\r\nomständigheter  kan  komma att utnyttjas av oseriösa\r\narbetsgivare för att rekrytera  arbetskraft  från de\r\nnya  medlemsstaterna och erbjuda anställningsvillkor\r\nsom markant  understiger  de villkor som i allmänhet\r\nråder på den svenska arbetsmarknaden.  Det  finns en\r\nrisk  för  störningar  på arbetsmarknaden i form  av\r\nsnedvriden konkurrens och  s.k. lönedumpning. Det är\r\ntroligt att den risken ökat  på  grund  av  att fler\r\nmedlemsstater  i  närområdet  beslutat  sig  för att\r\ninföra    övergångsregler.    Det   är   regeringens\r\nuppfattning att även Sverige, med  hänsyn  till  den\r\nförändrade   situationen   i   närområdet,   bör  ha\r\nsärskilda regler under en övergångsperiod.\r\n\r\nArbetstillstånd skall övergångsvis krävas för  att\r\narbetstagare   från  de  nya  medlemsstaterna,  utom\r\nCypern  och  Malta,   skall  få  arbeta  i  Sverige.\r\nArbetstillståndet skall sökas vid en svensk ambassad\r\neller ett svenskt konsulat i sökandens hemland eller\r\ni det land där sökanden  är bosatt. För att beviljas\r\narbetstillstånd skall vidare krävas att sökanden har\r\nett  erbjudande  om  anställning  som  har  en  viss\r\nvaraktighet  till en kollektivavtalsenlig  lön.  Det\r\nskall röra sig om en heltidsanställning eller i vart\r\nfall ett arbete  som  det  går  att försörja sig på.\r\nArbetstillstånd  skall  beviljas  för  tolv  månader\r\neller den kortare tid anställningen  beräknas  pågå.\r\nEfter  tolv  månaders  fortlöpande anställning är de\r\nsärskilda  reglerna  inte   längre  tillämpliga  och\r\narbetstagaren har fri rörlighet precis som nuvarande\r\nunionsmedborgare.\r\nDe  särskilda  reglerna  bör  enligt   regeringens\r\nuppfattning   gälla   under   två   år  och  löpande\r\nutvärderas.  Om  regeringen gör bedömningen  att  de\r\nsärskilda reglerna  bör  förlängas  avser regeringen\r\natt i god tid återkomma till riksdagen.\r\nRegeringen   vill   med  reglerna  förhindra   att\r\narbetstagare    från    de    nya    medlemsstaterna\r\nexploateras. Utformningen av de  särskilda  reglerna\r\ntar  sikte  på att undvika en oönskad uppdelning  på\r\narbetsmarknaden.   Regeringen   vill   framför  allt\r\nundvika   en   ordning   som   kan  liknas  vid  ett\r\ngästarbetarsystem, vilket vore främmande  för svensk\r\narbetsmarknadspolitik.\r\n\r\nFörutsättningarna för arbetstillstånd\r\n\r\nSyftet  med  att  införa  särskilda regler under  en\r\növergångsperiod   är  inte  att   allmänt   begränsa\r\ntillträdet  till  den  svenska  arbetsmarknaden  för\r\nmedborgare  i  de  nya   medlemsstaterna   utan  att\r\nmöjliggöra för arbetstagare att ta seriösa arbeten i\r\nSverige.  Någon  arbetsmarknadsprövning  bör  därför\r\ninte  göras  i  fråga  om  arbetstagare  från de nya\r\nmedlemsstaterna    som   söker   arbete   med   viss\r\nvaraktighet. Arbetstagare  från dessa länder skall i\r\ndetta hänseende få konkurrera  på  lika  villkor som\r\narbetssökande   i   Sverige.   Däremot   bör   andra\r\nförutsättningar  för  ett  arbetstillstånd,  och som\r\ngäller  redan  i  dag,  lyftas fram och tydliggöras.\r\nNivån  avseende  lön,  försäkringsskydd  och  övriga\r\nanställningsvillkor  skall  lägst  motsvara  svenska\r\nkollektivavtal  inom branschen  och  får  inte  vara\r\nsämre än vad som gäller för motsvarande arbetstagare\r\ni Sverige. Dessutom  skall  arbetstiden  vara  av en\r\nsådan omfattning att arbetstagaren kan försörja  sig\r\nunder  vistelsen  i  landet.  Bostad bör vara ordnad\r\nföre inresan men är inte ett formellt  krav  för att\r\narbetstillstånd skall beviljas.\r\n\r\nFör  att  bedömningen  av arbetstagarens möjlighet\r\natt försörja sig skall bli  så  enhetlig  och tydlig\r\nsom  möjligt  bör  hänsyn endast tas till lönen  för\r\narbetet. Andra förmåner  som  kost  och  logi  skall\r\nnormalt inte kunna åberopas som kompensation för  en\r\notillräcklig    lön.    Den    omständigheten    att\r\narbetstagaren   med   hänsyn  till  sina  personliga\r\nlevnadsvanor uppger sig kunna leva på mindre lön bör\r\ninte    heller    få   påverka    bedömningen.    En\r\nhelhetsbedömning skall dock göras.\r\nUtöver försörjningskravet  skall det vara fråga om\r\nett    faktiskt    och    verkligt   arbete.    Även\r\narbetsvillkoren i övrigt skall  vara godtagbara. Vid\r\ntveksamhet bör det vara möjligt att  kontrollera  om\r\narbetsgivaren  bedriver  sin  verksamhet seriöst vad\r\navser inbetalning av skatter och  avgifter  samt att\r\narbetsgivaren inte har skatteskulder.\r\nFör  att arbetstillstånd skall beviljas bör  också\r\nkrävas att anställningen inte är helt kortvarig. För\r\nanställningar  som  bara avser ett fåtal månader bör\r\narbetstillstånd normalt inte beviljas.\r\nRegeringen   avser   att    återinföra   krav   på\r\narbetsmarknadsprövning   om   så   skulle    bedömas\r\nnödvändigt.\r\nRegeringen  gör  bedömningen att införandet av  en\r\nordning för arbetstillstånd  där  det ställs krav på\r\natt arbetet skall vara av sådan omfattning  att  det\r\ngår  att försörja sig också är den framkomliga vägen\r\nför  att   minska   risken   för   att  det  sociala\r\nvälfärdssystemet utnyttjas.\r\n\r\nArbetstillstånd    för    medborgare   i   de    nya\r\nmedlemsstaterna beviljas för  tolv månader eller för\r\nanställningstiden om den är kortare än tolv månader.\r\nTillståndet  bör  liksom  enligt  nuvarande   regler\r\nbegränsas  till  visst  yrke  och viss arbetsgivare.\r\nArbetstagaren  skall  således  i  normalfallet  inte\r\nkunna byta anställning under tillståndstiden.\r\n\r\nEfter   tolv   månaders   fortlöpande   arbete   har\r\narbetstagarna  från  de  nya  medlemsstaterna  fullt\r\ntillträde till arbetsmarknaden  och  något  krav  på\r\narbetstillstånd kan inte längre uppställas.\r\n\r\nArbetstillståndet    skall   vara   beviljat   innan\r\narbetstagaren  reser  in   för   att   arbeta   här.\r\nFörlängning av tillståndet skall dock kunna göras  i\r\nSverige.\r\n\r\nLänsarbetsnämnderna   bör  fortsätta  att  handlägga\r\narbetstillstånden   för   säsongsarbete   även   för\r\nmedborgare  från  de  nya medlemsländerna,  och  det\r\nnuvarande kvotsystemet bör behållas.\r\n\r\nFamiljemedlemmar\r\n\r\nÖvergångsbestämmelserna     tillåter     inte    att\r\nmedlemsstaterna   gör   någon  inskränkning  rörande\r\nrätten  att  ta med sig sina  familjemedlemmar,  och\r\nfamiljemedlemmarna      bör      alltså     beviljas\r\nuppehållstillstånd    i    samma   omfattning    som\r\narbetstagaren.  Ett  krav på att  arbetstagaren  har\r\ntillgång till en bostad  av  normal standard för sig\r\noch sin familj bör dock ställas.\r\n\r\nEnligt  övergångsreglerna  finns  möjligheter  att\r\ninskränka   familjemedlemmarnas    rätt    att    ta\r\nanställning  i  värdlandet. Regeringen har dock inte\r\nför  avsikt  att  införa  någon  sådan  begränsning.\r\nMedföljande  familjemedlemmar  bör  därför  beviljas\r\narbetstillstånd utan arbetsmarknadsprövning och utan\r\nbegränsning till visst yrke eller viss arbetsgivare.\r\nNågot krav på att tillståndet skall vara ordnat före\r\ninresan i Sverige bör inte ställas.\r\n\r\nInte sämre villkor\r\n\r\nDe särskilda reglerna  som  införs får inte innebära\r\nsämre villkor än vad som gällde den 16 april 2003 då\r\nanslutningsfördraget    skrevs   under.    Det    är\r\nregeringens uppfattning att den sammantagna effekten\r\nav  de  särskilda  reglerna   inte   innebär   någon\r\nförsämring av möjligheterna för arbetstagare från de\r\nnya  medlemsstaterna  att  komma till Sverige och ta\r\nanställning  här.  För  denna  kategori  har  krävts\r\narbetsmarknadsprövning,   vilket   har   gjort   det\r\nväsentligt  svårare  att få arbetstillstånd  jämfört\r\nmed vad som kommer att  gälla från den 1 maj 2004. I\r\nde  delar  krav på anställningen  och  förmågan  att\r\nförsörja sig  på  denna  lyfts  fram  innebär  detta\r\nendast  ett förtydligande av vad som redan gäller  i\r\ndag och således  inte  någon  skärpning  av  kraven.\r\nTillståndstiden  på tolv månader får anses vara  mer\r\nfördelaktig än de tidsbegränsade tillstånd som ges i\r\ndag - vilka i och  för  sig  kan sträcka sig över en\r\nlängre    tid   -   eftersom   vederbörande    efter\r\ntolvmånadersperioden skall ha ett tillträde till den\r\nsvenska arbetsmarknaden  som  är  helt jämställt med\r\nvad  som  gäller  för övriga unionsmedborgare.  Även\r\nprincipen  om  att  nuvarande   medlemsstater  skall\r\nförtursbehandla arbetstagare som  är medborgare i de\r\nnya medlemsstaterna i förhållande till  arbetstagare\r\nsom  är  medborgare  i  tredje  land  när det gäller\r\ntillträde  till  deras  arbetsmarknader  kan   anses\r\nuppfylld genom denna lösning.\r\n\r\nEkonomiska konsekvenser\r\n\r\nRegeringen   bedömer  att  den  aviserade  ordningen\r\ninnebär en kostnadsökning  på  2 miljoner kronor per\r\når för utlandsmyndigheterna i de nya medlemsstaterna\r\noch att detta kan finansieras inom  ramen  för redan\r\ntilldelade medel.\r\n\r\nFör  Migrationsverket  beräknas  den nya ordningen\r\nmedföra merkostnader med totalt 29,7 miljoner kronor\r\nunder  perioden  maj 2004 t.o.m. december  2007,  de\r\ninitiala  kostnaderna   inräknade.   Av  den  totala\r\nmerkostnaden  faller  6,9 miljoner kronor  under  år\r\n2004  och  12,6  miljoner   kronor  under  år  2005.\r\nKostnaderna är beräknade utifrån  antagandet  att 10\r\n000   arbetstagare  per  år  kommer  att  ansöka  om\r\nuppehålls-   och   arbetstillstånd  (ansökningar  om\r\nsäsongsarbetstillstånd  är  inte  inräknade).  Denna\r\nberäkning  utgår  i sin tur från antalet ansökningar\r\nfrån arbetstagare från  de nya medlemsstaterna under\r\nde senaste åren (5 000-6  000  personer per år) samt\r\nen  förväntad  ökning med anledning  av  inträdet  i\r\nunionen. En viss  ökad  medelstilldelning kommer att\r\nske till Migrationsverket.\r\n\r\nYtterligare åtgärder på kort och lång sikt\r\n\r\n\r\nArbetsmarknaden\r\n\r\nRegeringen bedömer att det är angeläget att framöver\r\nnoggrant  följa  utvecklingen   av   situationen  på\r\narbetsmarknaden  och  i arbetslivet, både  generellt\r\noch mer specifikt i vissa avseenden. För att hantera\r\nen ökad arbetskraftsrörlighet  är det nödvändigt att\r\nse   till   att   regelsystemet  på  arbetsmarknaden\r\nfungerar  och  att  tillsynen   är  effektiv.  Vissa\r\nuppdrag  har  härvid givits till olika  myndigheter,\r\noch  ytterligare   uppdrag   kan   bli  aktuella.  I\r\nskrivelsen nämns bl.a. följande.\r\n\r\nMigrationsverket  ges  i  uppdrag  att   se   över\r\nmöjligheten    till    ökad    kontroll   av   bl.a.\r\nanställningsbevis  i  samband  med  beviljande,  och\r\nförlängning,  av  uppehållstillstånd.   Denna  ökade\r\nkontroll skall gälla alla unionsmedborgare.\r\nMigrationsverket  och Skatteverket skall  se  över\r\nmöjligheten  att i större  utsträckning  kontrollera\r\negenföretagare  såväl  vid  tillståndsgivningen  som\r\nunder      uppehållstillståndets      giltighetstid.\r\nKontrollen bör avse dels att det verkligen  rör  sig\r\nom  en  egenföretagare,  dels  dennes  möjlighet att\r\nförsörja sig.\r\nAMS  skall  tillsammans med Migrationsverket,  och\r\nefter samråd med  arbetsmarknadens  parter,  föreslå\r\nhur   en  löpande  övervakning  av  utvecklingen  på\r\narbetsmarknaden  efter EU:s utvidgning kan utformas.\r\nSyftet med övervakningen  skall  i  första hand vara\r\natt upptäcka eventuella störningar, eller  risk  för\r\nstörningar, på arbetsmarknaden som allvarligt skulle\r\nkunna       hota       levnadsstandarden       eller\r\nsysselsättningsnivån  inom  en viss region eller ett\r\nvisst yrke. AMS skall redovisa  uppdraget senast den\r\n15  april  2004.  Vad  gäller t.ex. lönevillkor  och\r\nanställningsförhållanden    måste    dock   rimligen\r\nparterna  på arbetsmarknaden ha ansvaret,  både  för\r\natt upptäcka  eventuella störningar/missförhållanden\r\noch  för att förmedla  information  om  sådana  till\r\nregeringen.\r\nRegeringen   har  uppdragit  åt  Inspektionen  för\r\narbetslöshetsförsäkringen (IAF) att dels kvartalsvis\r\nredovisa omfattningen  av  EU-intyg  hänförliga till\r\nrådets   förordning  (EEG)  nr  1408/71  för   vilka\r\narbetslöshetsersättning  i  Sverige  har  medgivits,\r\ndels  redovisa om ytterligare insatser är nödvändiga\r\nför   att    undvika    eventuellt    missbruk    av\r\narbetslöshetsersättningen      i     samband     med\r\ntillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 1408/71.\r\nFrågan   om   uppdragsgivare   inom    bygg-   och\r\nanläggningsbranschen    skall    ges    ansvar   för\r\nuppdragstagares skatter och sociala avgifter  bereds\r\ninom  Finansdepartementet. En departementspromemoria\r\nberäknas kunna presenteras under sommaren 2004.\r\nEn   inventering   av   eventuella   problem   med\r\nbemanningsföretag   sker   i   en   arbetsgrupp  med\r\nföreträdare   för   arbetsmarknadens   parter    och\r\nNäringsdepartementet. Gruppen skall bl.a. arbeta med\r\nfrågan om auktorisation av bemanningsföretag.\r\nSkatteverket  har  fått i uppdrag att redogöra för\r\nkontrollen såväl vid utfärdandet av F-skattsedel som\r\nav dem som redan innehar F-skattsedel. En delrapport\r\navseende utvecklingen  av  antalet ansökningar om F-\r\nskatt  från utlänningar, eventuella  kontrollproblem\r\nvid hanteringen  av  dessa och förslag till åtgärder\r\nskall  lämnas senast den  1  april  2004.  Uppdraget\r\nskall i  övrigt  redovisas  senast  den  30 november\r\n2004.\r\nDå  arbetsgivare  tecknat kollektivavtal men  inte\r\nhar  några  medlemmar  i   arbetstagarorganisationer\r\nbland  sina anställda kan det  finnas  behov  av  en\r\nlagstadgad   skyldighet  för  arbetsgivaren  att  ge\r\nberörda  arbetstagarorganisationer  den  information\r\nsom  behövs   för   att  en  effektiv  bevakning  av\r\nefterlevnaden av tecknat  kollektivavtal skall kunna\r\nske. En analys av om och hur  en  sådan  rätt skulle\r\nkunna    införas    pågår    för   närvarande   inom\r\nRegeringskansliet. Regeringen  avser  att  återkomma\r\ntill riksdagen i frågan när denna analys är färdig.\r\nKommittédirektiv    avseende   ett   uppdrag   att\r\ngenomföra  EG-direktivet  om  offentlig  upphandling\r\nbereds. När  direktivet  genomförs  avser regeringen\r\natt  låta  analysera  frågan  om  möjligheterna  att\r\nratificera ILO:s konvention 94 om arbetsklausuler  i\r\nkontrakt där offentliga myndigheter är part.\r\n\r\nDet sociala välfärdssystemet\r\n\r\nEn  särskild utredare skall få i uppdrag att se över\r\nmöjligheten  till begränsning av rätten till bistånd\r\nenligt    socialtjänstlagen     för    arbetssökande\r\nunionsmedborgare som inte tidigare arbetat i Sverige\r\noch som inte omfattas av den EG-rättsliga  principen\r\nom   likabehandling.   Utredaren   skall   undersöka\r\nmöjligheten  att  begränsa  rätten  till  ekonomiskt\r\nbistånd  för  dessa arbetslösa och deras medföljande\r\nfamiljemedlemmar och i vilken omfattning denna grupp\r\ni övrigt skall  undantas  från  rätten  till bistånd\r\nenligt   socialtjänstlagen,   med  bibehållande   av\r\nsocialtjänstens yttersta ansvar  för  barn  och  med\r\nbeaktande av deras speciella behov.\r\n\r\nRegeringen  avser att låta se över möjligheten att\r\nha ett kvalificeringssystem  för att vara berättigad\r\ntill bistånd enligt socialtjänstlagen  med beaktande\r\nav  internationella  konventioner  som  Sverige   är\r\nbundet  av,  likabehandlingsprincipen  och  gällande\r\nlagstiftning mot diskriminering.\r\nRegeringen   anser   vidare  att  behovet  av  och\r\nmöjligheten  att  förändra   nuvarande   regelsystem\r\nrörande  socialförsäkringsförmåner med beaktande  av\r\nEG-rätten      och      Sveriges     internationella\r\növerenskommelser skall ses över.\r\nSverige  avser  att  aktivt   verka   för   sådana\r\nförändringar av EU:s regelverk att bättre hänsyn kan\r\ntas till de olika situationer på arbetsmarknaden som\r\nkan förekomma.\r\nRiksförsäkringsverket  har  i  uppdrag  att  följa\r\nutvecklingen    av    utbetalningen    av    svenska\r\nfamiljeförmåner  enligt  rådets förordning (EEG)  nr\r\n1408/71. En första redovisning  av  uppdraget  skall\r\nlämnas    senast    den   30   november   2004   och\r\nslutredovisning senast den 31 mars 2005.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   förslag   till    riksdagsbeslut    och\r\nställningstaganden     har     föranlett    följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Övergångsregler (punkt 1)\r\n\r\nav  Sven  Brus  (kd), Ulla Hoffmann (v), Birgitta\r\nCarlsson (c) och Mona Jönsson (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för  regeringen som sin menng\r\nvad som anförs i reservationen  om  övergångsregler.\r\nDärmed bifaller riksdagen motionerna  2003/04:  Sf38\r\nyrkande  1,  2003/04:Sf41  yrkande  1,  2003/04:Sf42\r\nyrkande 2, 2003/04:Sf43 och 2003/04:Sf44 yrkandena 1\r\noch 4 och avslår motionerna 2003/04:Sf39 yrkandena 1\r\noch  6-10,  2003/04:Sf40 yrkandena 1-4, 2003/04:Sf44\r\nyrkandena 2 och 3 och 2003/04:Sf45.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen  svenska  regeringen   har  tidigare  lovat  att\r\nSverige  inte  skall  ha några  övergångsregler  som\r\nbegränsar arbetsmarknaden för de nya EU-medborgarna.\r\nDet  är  därför högst olyckligt  att  regeringen  nu\r\nansluter sig till den skara etablerade medlemsstater\r\nsom  vill  stänga   dörren   och   inte  tillerkänna\r\nmänniskor   från   de   nya  medlemsstaterna   samma\r\nrättigheter  som  alla  de  övriga.   Orsaken   till\r\nregeringens   ändrade  inställning  anges  vara  att\r\nländerna i närområdet  inför övergångsregler och att\r\nmänniskor   från   de  nya  medlemsstaterna   därmed\r\nförväntas söka sig till  Sverige i större omfattning\r\nän vad som annars varit fallet.\r\n\r\nVi anser att de begränsningar  för medborgare från\r\nde  nya  medlemsstaterna som föreslås  i  skrivelsen\r\nskulle riskera att dela in EU i ett A-lag och ett B-\r\nlag. De av  regeringen  föreslagna övergångsreglerna\r\nöppnar också för ett gästarbetarsystem  där utländsk\r\narbetskraft   från   vissa  länder  inte  har  samma\r\nrättigheter som andra.\r\nVi beklagar att regeringen skapat en oro hos många\r\nmänniskor  genom att tala  om  \"social  turism\".  Vi\r\nmenar att de  farhågor  om  \"överutnyttjande\"  av de\r\nsvenska socialförsäkringssystemen som regeringen tar\r\nupp  i  skrivelsen är kraftigt överdrivna. Det finns\r\ningen anledning  att tro att medborgarna från de nya\r\nEU-länderna  skulle  vara  benägna  att  använda  de\r\nsociala förmåner  som finns i Sverige på något annat\r\nsätt  än  svenska  medborgare.   Vi  tror  inte  att\r\nmänniskor från de nya EU-länderna  vill  komma  till\r\nSverige  för att leva på bidrag, utan för att arbeta\r\noch  förverkliga   sina   drömmar.  När  det  gäller\r\nbarnbidrag  kan  dessutom  nämnas  att  barnkullarna\r\nsnarast  är  mindre  i de nya medlemsstaterna  än  i\r\nSverige.\r\nMed hänvisning till  det ovanstående bör riksdagen\r\ngöra ett tillkännagivande  om  att  regeringen  inte\r\nskall   införa   några  särskilda  regler  under  en\r\növergångsperiod  för   arbetstagare   från   de  nya\r\nmedlemsstaterna.  Härigenom kommer Sverige att  även\r\nkunna   påverka   övriga    länders   agerande   och\r\nförhoppningsvis  vända  den  negativa   spiral   som\r\nuppstått bland nuvarande medlemsstater.\r\n\r\n2. Övergångsregler (punkt 1)\r\n\r\nav  Anita  Sidén,  Anna  Lilliehöök och Carl-Axel\r\nJohansson (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservationen om  övergångsregler.\r\nDärmed  bifaller  riksdagen  motionerna 2003/04:Sf39\r\nyrkande 1 och 2003/04:Sf40 yrkandena  1-4 och avslår\r\nmotionerna   2003/04:Sf38  yrkande  1,  2003/04:Sf39\r\nyrkandena 6-10, 2003/04:Sf41 yrkande 1, 2003/04:Sf42\r\nyrkande 2, 2003/04:Sf43,  2003/04:Sf44 yrkandena 1-4\r\noch 2003/04:Sf45.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSverige har varit pådrivande  i utvidgningsprocessen\r\noch har därmed ett särskilt ansvar  för  den. Vi bör\r\ndärför  välkomna  att  utvidgningen  äntligen   blir\r\nverklighet. En grundläggande del av EU-samarbetet är\r\nden fria rörligheten för EU-medborgarna för att söka\r\narbete och försörjning.\r\n\r\nRegeringen     ansåg     i     propositionen    om\r\nanslutningsfördraget att den svenska arbetsmarknaden\r\ninte skulle drabbas av några störningar  av  att fri\r\nrörlighet   tillåts   för  de  nya  medlemsstaternas\r\nmedborgare. Regeringen  tycks därefter ha ändrat sig\r\ntill motsatt uppfattning  och vill nu införa stränga\r\nrestriktioner och kraftigt försvåra för arbetstagare\r\nsom kommer från de nya medlemsländerna  och som vill\r\narbeta  och  försörja sig i Sverige. Regeringen  har\r\nförvandlat debatten  om  det  växande Europa till en\r\nfråga  om att värja sig mot en rad  påstådda  risker\r\nsåsom social  turism, gästarbetarsystem och oseriösa\r\nentreprenörer.  Regeringen  överdriver problemen med\r\natt den fria rörligheten öppnar  för ett icke avsett\r\nutnyttjande  av de svenska bidragssystemen,  och  vi\r\nanser att regeringen  har  varit  alltför passiv när\r\ndet gäller förändringar i EU:s regelverk om den fria\r\nrörligheten, bl.a. förordningarna (EEG)  nr  1612/68\r\noch   (EEG)   nr   1408/71.   Regeringen   har  inte\r\ntillvaratagit möjligheter att samordna åtgärder  med\r\növriga länder. Således har regeringen gravt misskött\r\nde    svenska    förberedelserna    inför   unionens\r\nutvidgning.\r\nI skrivelsen ger regeringen sken av  att det måste\r\ninföras  olika restriktioner för att skydda  de  nya\r\nmedlemsstaternas  medborgare  från  att utsättas för\r\nrovdrift   på   den  svenska  arbetsmarknaden.   Det\r\npotentiella problemet  är  enligt  vår uppfattning i\r\nstället      utformningen      av     de     svenska\r\nsocialförsäkringssystemen och EU:s  olika regelverk.\r\nNödvändiga regelförändringar i dessa  delar bör dock\r\nvara   generella  och  således  inte  enbart   gälla\r\nmedborgare i vissa EU-länder.\r\nVår utgångspunkt  är  dessutom att Sverige behöver\r\nfler i arbete och fler som  bidrar till vår tillväxt\r\noch  välfärd.  En fri rörlighet  för  människor  och\r\nbättre förutsättningar för företagande utgör viktiga\r\ngrunder för den  dynamik  som  Europa,  likaväl  som\r\nSverige,  behöver  för  att  öka  sitt välstånd. Med\r\ndenna utgångspunkt ser vi inget problem  i  att fler\r\nsöker sig till Sverige med målsättningen att  arbeta\r\noch göra rätt för sig.\r\nRegeringen  aviserar  krav på att medborgare i  de\r\nnya EU-länderna som vill arbeta i Sverige skall söka\r\narbetstillstånd och kunna  ordna  bostad  i  Sverige\r\nfrån  hemlandet.  Detta innebär i praktiken att  den\r\nfria rörligheten sätts  ur  spel.  Regeringen öppnar\r\ndärtill för att dessa regler kan komma  att  skärpas\r\nytterligare  i  framtiden. Det för stunden avfärdade\r\nförslaget om arbetsmarknadsprövning kan då komma att\r\nläggas fram på nytt.\r\nVi motsätter oss att vissa medborgare i Europeiska\r\nunionen  på  detta   sätt  skall  diskrimineras  och\r\nnärmast behandlas som tredjelandsmedborgare.\r\nNuvarande  EU-medborgare   skall   enligt   rådets\r\ndirektiv  68/360/EEG beviljas uppehållstillstånd  om\r\nde kan uppvisa  ett  giltigt  identitetskort samt en\r\nbekräftelse på anställning från  arbetsgivaren eller\r\nett   anställningsintyg.  Vi  anser  att   det   för\r\nmedborgare  i  de  aktuella åtta nya medlemsländerna\r\nhärutöver  endast  skall   ställas   krav   på   att\r\narbetstagaren   kan   försörja  sig  och  eventuellt\r\nmedföljande     anhöriga,     när     det     gäller\r\nuppehållstillstånd för arbete i Sverige.\r\nTill skillnad mot regeringen anser vi inte att det\r\nskall  byggas  upp  någon  facklig   eller   statlig\r\nkontrollapparat i LO:s eller Migrationsverkets  regi\r\nsom  granskar anställningar och anställningsvillkor.\r\nDet   måste    finnas    ett    formellt   krav   på\r\negenförsörjning för att göra det  möjligt att stävja\r\növerutnyttjande av svenska bidragssystem.  Då  finns\r\ndet  nämligen en legal grund för svenska myndigheter\r\natt agera  om  man upptäcker att det är en mer eller\r\nmindre fiktiv anställning  som ligger till grund för\r\nutbetalning av olika ersättningar eller bidrag.\r\nMed det anförda tillgodoses  även  de  förslag som\r\nframställts i motion Sf45.\r\n\r\n3. Övergångsregler (punkt 1)\r\n\r\nav Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservationen om övergångsregler.\r\nDärmed bifaller  riksdagen  motionerna  2003/04:Sf39\r\nyrkandena  1  och 6-10 och 2003/04:Sf40 yrkandena  1\r\noch 3 och avslår  motionerna 2003/04:Sf38 yrkande 1,\r\n2003/04:Sf40 yrkandena 2 och 4, 2003/04:Sf41 yrkande\r\n1,    2003/04:Sf42    yrkande    2,    2003/04:Sf43,\r\n2003/04:Sf44 yrkandena 1-4 och 2003/04:Sf45.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEU:s östutvidgning är en av de största händelserna i\r\nvår  samtid.  Vår förhoppning  är  att  utvidgningen\r\nbl.a. kommer att  medföra att vi kan locka människor\r\ntill Sverige för att  arbeta.  Sverige  behöver  mer\r\narbetskraft,  inte  mindre. Därför är det självklart\r\natt Sverige skall välkomna  de  människor  som  vill\r\nkomma  hit,  arbeta och bidra till vår välfärd efter\r\nden 1 maj 2004.\r\n\r\nVi kan inte  acceptera  någon form av regler som i\r\nonödan  krånglar  till det för  människor  som  vill\r\nkomma hit för att arbeta,  utan  anser att riksdagen\r\nbör avvisa förslagen i regeringens  skrivelse. Målet\r\nbör     vara     permanenta,    icke-diskriminerande\r\nregelförändringar.  Regeringen har inte på EU-nivå i\r\ntid tagit initiativ till  sådana  regelförändringar.\r\nAtt  flera  EU-länder  nu inför övergångsregler  som\r\nstänger    ute    de    nya   EU-medborgarna    från\r\narbetsmarknaden     påverkar      dock      Sveriges\r\nhandlingsfrihet.  När  en statlig utredning och  ett\r\nantal andra EU-länder dessutom  varnar  för att EU:s\r\nutvidgning kommer att leda till ökat utnyttjande  av\r\nbidragssystem  på  grund av EU:s otydliga regelverk,\r\nanser  vi  oss inte ha  tillräcklig  grund  för  att\r\navvisa dessa farhågor.\r\nI det läge  regeringen  försatt  Sverige  i är det\r\nrimliga alternativet att skapa ytterligare en period\r\nunder  vilken regelförändringar kan genomföras.  Vår\r\nbedömning är att det är möjligt att åstadkomma dessa\r\nregelförändringar under återstoden av detta år.\r\nDe  föreslagna   reglerna   i  skrivelsen  om  att\r\narbetstillstånd bara kan sökas från hemlandet, talet\r\nom   bostadsfrågans  ordnande,  fastlåsningen   till\r\nkollektivavtalade  löner,  krav  på  anställning med\r\nlång  varaktighet  och kravet på nytt tillstånd  för\r\ndem  vars  anställningar  avslutats  är  enligt  vår\r\nmening  inte   nödvändiga   för   att   införa   ett\r\negenförsörjningskrav  för  de  nya EU-medborgare som\r\nsöker sig till Sverige för att arbeta.  Dessa regler\r\nskall därför inte införas.\r\nDen enda övergångsregel som behövs är ett  krav på\r\natt  medborgare  från  de  berörda länderna som vill\r\narbeta i Sverige på ett enkelt sätt visar att de kan\r\nförsörja sig. Vad som är en inkomst man kan försörja\r\nsig på får Migrationsverket  avgöra.  Så  snart  som\r\nmöjligt   bör   regeln  också  gälla  för  de  gamla\r\nmedlemsländerna.  Vår bedömning är att kravet på att\r\nen arbetstagare skall  kunna  försörja sig själv kan\r\nträda i kraft i hela EU senast vid årsskiftet.\r\nUppehållstillstånd skall kunna  sökas  i  Sverige,\r\noch  handlingen  utfärdas  av Migrationsverket efter\r\ngranskning   av  anställningsintyg   och   eventuell\r\nkontroll   av  arbetsgivaren.   Uppehållstillståndet\r\nskall normalt  ha  en giltighet på tolv månader. För\r\nkorttidsanställningar     utfärdas    beviset    för\r\nanställningsperioden.   Uppehållstillståndet   skall\r\ninte vara knutet till en särskild arbetsgivare, utan\r\narbetstagaren har möjlighet  att  byta jobb utan att\r\nansöka på nytt. Den som beviljats uppehållstillstånd\r\nhar under giltighetstiden tillgång  till det svenska\r\ntrygghetssystemet  på  samma villkor som  andra  som\r\narbetar  och  bor  i Sverige.  Efter  tolv  månaders\r\narbete gäller gängse EU-regler för EU-medborgare med\r\nuppehållstillstånd.\r\nDe särskilda reglerna  för  medborgare från de nya\r\nmedlemsländerna  skall bara gälla  i  åtta  månader,\r\nfrån den 1 maj till  31  december  2004.  Under  den\r\ntiden bör regeringen arbeta aktivt för att genomföra\r\nde    åtgärder    som    är   nödvändiga   för   att\r\nförsörjningskravet   skall   bli    förenligt    med\r\ngemenskapsrätten.  I det fall regeringen bedömer att\r\növergångsperioden  bör  förlängas  måste  regeringen\r\nåterkomma     till     riksdagen     för     förnyat\r\nställningstagande.\r\nI regeringens skrivelse  nämns möjligheten att vid\r\nbehov    återinföra    arbetsmarknadsprövning    för\r\narbetstillstånd.  Skulle  regeringen  vilja  ta  ett\r\nsådant ställningstagande  måste regeringen återkomma\r\ntill riksdagen.\r\n\r\n4. Information i nya medlemsstater (punkt 2)\r\n\r\nav Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om  information i nya\r\nmedlemsstater. Därmed bifaller riksdagen  motionerna\r\n2003/04:Sf38 yrkande 2 och 2003/04:Sf39 yrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVarje EU-medborgare som vill arbeta och försörja sig\r\när välkommen till Sverige. Vi anser att Sverige  med\r\nhjälp  av sin ambassad i respektive nytt medlemsland\r\nskall genomföra  en  informationskampanj riktad till\r\nde nya EU-medborgarna  om möjligheterna att arbeta i\r\nSverige   och   om   villkoren    på   den   svenska\r\narbetsmarknaden.   Syftet   är  att  uppmuntra   och\r\nvälkomna  människor  som  vill komma  och  arbeta  i\r\nSverige,  samtidigt  som vi undviker  att  människor\r\nkommer hit med falska förhoppningar.\r\n\r\n\r\n5. Arbetsmarknaden (punkt 3)\r\n\r\nav Sven Brus (kd),  Bo  Könberg (fp), Anita Sidén\r\n(m), Linnéa Darell (fp),  Birgitta  Carlsson (c),\r\nAnna Lilliehöök (m) och Carl-Axel Johansson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf38 yrkande  5,\r\n2003/04:Sf41 yrkande 2 och 2003/04:Sf42 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI  regeringens skrivelse redogörs för pågående eller\r\nplanerade    åtgärder   som   rör   arbetsmarknaden,\r\ntraditionella  LO-krav  som  mer  är ett uttryck för\r\nLO:s maktambitioner än förslag som hör hemma i detta\r\nsammanhang.  I  motionerna  Sf42 (v) och  Sf41  (mp)\r\nställs ännu tydligare krav på flera sådana åtgärder.\r\n\r\nVi anser att sådana åtgärder  endast  leder till att\r\nsåväl  företagande  som  lönearbete  försvåras.  Det\r\ngäller  bl.a.  kravet  att  göra  huvudentreprenörer\r\nansvariga för underleverantörers skatter och sociala\r\navgifter.    Auktorisation    och    krångel     för\r\nbemanningsföretag  hindrar  nyföretagande och nyttig\r\nkonkurrens.  Detta  ökar  också   risken   för   att\r\nsvartarbetet      ökar.     Bemanningsföretag     är\r\nefterfrågade, fyller  en viktig uppgift, och hjälper\r\nbl.a. ungdomar och invandrare  att  komma  in på den\r\nofta slutna arbetsmarknaden i Sverige. Skärpta  krav\r\noch  tidsbegränsade  F-skattsedlar är motsatsen till\r\nvad som behövs. Problemet  i  Sverige  är  att det i\r\nmånga fall redan i dag är svårt och krångligt att få\r\nF-skattsedel. Att kontrollera olagligheter finns det\r\nredan  goda  möjligheter för, och det måste vara  en\r\nresurs- och prioriteringsfråga för myndigheterna. En\r\nökad facklig kontrollmakt  med  övervakning av löner\r\noch  arbetsvillkor  i  företag där facket  inte  har\r\nmedlemmar  är inte heller  något  som  bör  införas.\r\nTillsammans     med     en     mycket    långtgående\r\nmyndighetsuppföljning med öppningar  för  samkörning\r\nav   register   kan  uppföljningen  av  företag  och\r\nföretagare  riskera   affärshemligheter  och  minska\r\nriskvillighet.\r\n\r\n\r\n6. Ekonomiskt bistånd till arbetssökande\r\n(punkt 4)\r\n\r\nav  Bo  Könberg (fp),  Anita  Sidén  (m),  Linnéa\r\nDarell (fp),  Anna  Lilliehöök  (m) och Carl-Axel\r\nJohansson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om ekonomiskt bistånd\r\ntill   arbetssökande.   Därmed   bifaller  riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:Sf38 yrkande 3  i  denna  del och\r\n2003/04:Sf40 yrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRätten att söka arbete i andra EU-länder utgår  från\r\natt  man  kan  klara  sin egen ekonomi. Till exempel\r\ngäller enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 att\r\nen arbetssökande kan söka arbete under tre månader i\r\nen     annan     medlemsstat     med      bibehållen\r\narbetslöshetsersättning  från  den  medlemsstat  där\r\npersonen kvalificerat sig för denna ersättning.\r\n\r\nVi  anser  att  det  är viktigt att denna  princip\r\nupprätthålls. Försörjningsstöd  från  socialtjänsten\r\nskall  således  inte  utbetalas  till den som  söker\r\narbete i Sverige och detta gäller oavsett vilket EU-\r\nland som den arbetssökande kommer ifrån.\r\n\r\n7. Motprestation för försörjningsstöd (punkt 5)\r\n\r\nav Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp),  Anita  Sidén\r\n(m),  Linnéa  Darell (fp), Birgitta Carlsson (c),\r\nAnna Lilliehöök (m) och Carl-Axel Johansson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om motprestation för\r\nförsörjningsstöd.    Därmed    bifaller    riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:Sf38 yrkande  4  och 2003/04:Sf39\r\nyrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet  är  alldeles för många personer i  Sverige  som\r\nsitter fast i bidragsberoende. Vi anser att, när det\r\ngäller friska  personer som uppbär försörjningsstöd,\r\ndet alltid skall  ställas  krav  på  motprestation -\r\nhelst    arbete,    gärna    i    kombination    med\r\nspråkutbildning,      jobbsökaraktiviteter     eller\r\nliknande. Det är fullt  möjligt  att  ställa  sådana\r\nkrav  enligt nuvarande lagstiftning. Regeringen  bör\r\ndärför  i  samarbete  med  Kommunförbundet genomföra\r\naktiviteter som stimulerar kommunerna  att pröva nya\r\ngrepp inom socialtjänsten.\r\n\r\n\r\n8. EU och försörjningskrav (punkt 6)\r\n\r\nav  Bo  Könberg  (fp),  Anita  Sidén (m),  Linnéa\r\nDarell  (fp), Anna Lilliehöök (m)  och  Carl-Axel\r\nJohansson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att  utskottets förslag under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs   i   reservationen   om   EU   och\r\nförsörjningskrav.    Därmed    bifaller    riksdagen\r\nmotionerna  2003/04:Sf38  yrkande 3 i denna del  och\r\n2003/04:Sf39   yrkande   2   och    avslår    motion\r\n2003/04:Sf41 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEU:s regler skall göra det lättare för den som  vill\r\narbeta  eller  studera  att flytta inom EU, inte för\r\nden  som  vill  leva  på  bidrag.  Nuvarande  praxis\r\nriskerar att leda människor in i bidragsberoende.\r\n\r\nVi anser att uppehållstillstånd  för arbete endast\r\nskall  ges  till  människor  som  kan  försörja  sig\r\nsjälva. Den grundregeln, som redan i dag  gäller för\r\nstudenter  och  pensionärer,  skall gälla medborgare\r\nfrån alla EU-länder. Enligt EG-domstolens praxis kan\r\ndock inte något sådant krav ställas enligt nuvarande\r\nbestämmelser.  Regeringen  bör därför  ta  initiativ\r\ntill en ändring av villkoren  för uppehållstillstånd\r\nför  arbetstagare  och en ny, rimlig  definition  av\r\narbetstagarbegreppet. Sverige bör även verka för att\r\nkravet  på egen försörjning  tydliggörs  i  den  nya\r\nförfattningens skrivningar om fri rörlighet.\r\nVi vill  slå  vakt  om den fria rörligheten även i\r\nett    EU    med   skillnader   i    välstånd    och\r\ntrygghetssystem.  Då  behövs  en  förändring av EU:s\r\nregler,   som  gäller  alla  EU-medborgare   oavsett\r\nnationalitet.   En   sådan   ordning  skulle  stå  i\r\növerensstämmelse med huvudsyftet  bakom  EU:s regler\r\nom fri rörlighet som är fri rörlighet för att skaffa\r\narbete   och   egen   försörjning   och   inte   för\r\nbidragssökning.\r\n\r\n9. EU och försörjningskrav (punkt 6)\r\n\r\nav Mona Jönsson (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som   anförs   i   reservationen   om   EU  och\r\nförsörjningskrav.  Därmed  bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:Sf41   yrkande   3  och  avslår   motionerna\r\n2003/04:Sf38 yrkande 3 i denna  del och 2003/04:Sf39\r\nyrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet  är  en  olycklig utveckling att  de  gamla  EU-\r\nländerna reser hinder mot arbetstagarna i de nya EU-\r\nländerna. Det  skapar  en negativ spiral som minskar\r\nden mänskliga friheten att  arbeta  och  bosätta sig\r\nvar  man  vill  inom  EU-området.  En orsak till  de\r\nhinder  som  nu reses är tillämpningen  av  det  EG-\r\nrättsliga   arbetstagarbegreppet.   Vi   anser   att\r\nregeringen snarast  skall ta initiativ för att nå en\r\növerenskommelse med övriga  EU-länder  om  att skapa\r\nfungerande  regler  för  fri  rörlighet inom EU  som\r\ninnebär att arbetstagaren skall  ha  en  lön för att\r\nklara den egna försörjningen i det EU-land han eller\r\nhon  väljer  att  bosätta sig i. Parallellt med  ett\r\nsådant arbete bör regeringen  inom  EU  ta initiativ\r\ntill en nedmontering av begränsningarna i  den  fria\r\nrörligheten  som  nu  införs  gentemot  de  nya  EU-\r\nmedlemmarna.\r\n\r\n\r\n10. EU och familjeförmåner (punkt 7)\r\n\r\nav  Sven  Brus (kd), Bo Könberg (fp), Anita Sidén\r\n(m), Linnéa  Darell  (fp), Birgitta Carlsson (c),\r\nAnna Lilliehöök (m) och Carl-Axel Johansson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   anförs   i  reservationen  om   EU   och\r\nfamiljeförmåner.    Därmed     bifaller    riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:Sf39 yrkande  4  och 2003/04:Sf40\r\nyrkande 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt EU:s regelverk ger arbete i Sverige  rätt för\r\nen  EU-medborgare till både bosättningsbaserade  och\r\narbetsbaserade  socialförsäkringsförmåner  och detta\r\näven  om  arbetstagaren inte är bosatt här. När  det\r\ngäller   familjeförmåner,   t.ex.   barnbidrag   och\r\nföräldrapenning, kan detta gälla även om familjen är\r\nbosatt i ett annat land.\r\n\r\nEftersom  de  svenska  systemen är skapade för att\r\nunderlätta barnfamiljers ekonomiska  situation givet\r\ndet  höga  svenska  skattetrycket  och kostnadsläget\r\ninnebär  det  att  förmånerna  används på  ett  icke\r\navsett    sätt    om   de   kan   exporteras    till\r\nfamiljemedlemmar  bosatta   i   EU-länder   med  ett\r\nväsentligt lägre löne- och kostnadsläge.\r\nVi  vill  slå vakt om den fria rörligheten även  i\r\nett    EU   med   skillnader    i    välstånd    och\r\ntrygghetssystem.  Då  behövs  en  förändring av EU:s\r\nregler,   som  gäller  alla  EU-medborgare   oavsett\r\nnationalitet.  Det  är därför nödvändigt att se över\r\nEU:s regelverk, bl.a.  förordning  (EEG) nr 1408/71,\r\nmed   syfte   att  huvudprincipen  skall  vara   att\r\nfamiljeförmånerna  utbetalas  till familjer med barn\r\nsom  bor  i det berörda landet. I  det  sammanhanget\r\nfinns det också  skäl  att ifrågasätta EU-regeln att\r\ndet land som har högst familjeförmåner  skall betala\r\nmellanskillnaden mellan familjeförmånen i  hemlandet\r\noch arbetslandet när familjemedlemmarna bor  i olika\r\nländer.\r\n\r\n11. Socialförsäkringsreform (punkt 8)\r\n\r\nav  Sven  Brus (kd), Bo Könberg (fp), Anita Sidén\r\n(m), Linnéa  Darell  (fp), Birgitta Carlsson (c),\r\nAnna Lilliehöök (m) och Carl-Axel Johansson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad     som     anförs     i     reservationen    om\r\nsocialförsäkringsreform.  Därmed bifaller  riksdagen\r\nmotion 2003/04:Sf44 yrkande  5  och  bifaller delvis\r\nmotion 2003/04:Sf40 yrkande 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att dagens socialförsäkringssystem  behöver\r\nreformeras.  Det  behövs  samordning,  renodling och\r\nförenkling.  Det  är också nödvändigt att  förstärka\r\nincitamenten  att arbeta  om  vi  långsiktigt  skall\r\nklara den sociala  tryggheten.  Följande  principer,\r\nsom  i  betydande  grad  ligger  till grund för  den\r\nreformering som med bred politisk  enighet gjorts av\r\npensionssystemet,   bör   ligga   till   grund   för\r\nförändringarna      av      övriga      delar     av\r\nsocialförsäkringssystemet.\r\n\r\n- För  att  öka  systemens  legitimitet handlar  det\r\nbl.a. om att få en ökad koppling  mellan  vad  den\r\nenskilde  betalar respektive vad han eller hon har\r\nrätt till, eller får ut i förmån.\r\n- Socialförsäkringsförmånerna  måste  lättare  kunna\r\nfölja den enskilde individen. Inte minst på en mer\r\nrörlig  och  internationaliserad  arbetsmarknad är\r\ndetta viktigt.\r\n- Systemen  måste  vara utformade så att  de  klarar\r\nolika typer av demografiska  förändringar utan att\r\nbehöva förändras genom nya politiska beslut.\r\n- Systemen  måste  ha goda incitament  inbyggda  som\r\nstimulerar  till  arbete   och   inte  leder  till\r\növerutnyttjande.\r\n\r\n12. Socialförsäkringsreform (punkt 8,\r\nmotiveringen)\r\n\r\nav Ulla Hoffmann (v).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets ställningstagande  under\r\npunkt 8 borde ha följande lydelse:\r\n\r\nVi anser inte att  det  finns  något  skäl  för en\r\növersyn   av   socialförsäkringssystemen   med   den\r\nutgångspunkt   som  föreslås  i  motionerna.  Sådana\r\nförändringar skulle  hota  den  generella välfärdens\r\ngrundtanke,  där  skyddet vid sjukdom,  föräldraskap\r\noch arbetslöshet är  skattefinansierat  och omfattar\r\nalla. Socialförsäkringarna bör även fortsättningsvis\r\nvara  allmänna  och  obligatoriska försäkringar  som\r\nfinansieras  solidariskt   med   socialavgifter  och\r\nallmänna     skattemedel.     Endast    genom     en\r\nskattefinansierad    välfärd    uppnås    nödvändiga\r\nomfördelande effekter så att tillgången  till social\r\ntrygghet  inte  skall  vara  beroende av kön,  hälsa\r\neller ekonomiska resurser. Vi motsätter oss särskilt\r\nom  översynen  sker efter den modell  som  gjorts  i\r\npensionssystemet,  en  modell  som enligt vår mening\r\nvarit  odemokratisk  och sluten och  lett  till  ett\r\nojämlikt och orättvist  pensionssystem.  Att använda\r\npensionssystemet  som  modell  skulle också innebära\r\natt sänkningar av ersättningsnivåerna kan komma till\r\nstånd utan politiska ställningstaganden.  En översyn\r\nmed utgångspunkten att ersätta stora delar av dagens\r\nsystem    med    avtalsförsäkringar    och   privata\r\nförsäkringar   skulle   missgynna  låginkomsttagare,\r\nkvinnor och personer med  dålig  hälsa  och riskerar\r\ndärmed   att   allvarligt  hota  solidariteten   och\r\nsammanhållningen i samhället.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets  beredning   av   ärendet  har  föranlett\r\nföljande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom\r\nparentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Övergångsregler (punkt 1)\r\n\r\nav  Anita  Sidén,  Anna Lilliehöök  och  Carl-Axel\r\nJohansson (alla m).\r\n\r\nSocialdemokraterna har drivit igenom att betänkandet\r\nlagts upp på ett sådant sätt att regeringsskrivelsen\r\ninte   omedelbart  kan  avvisas,   trots   att   det\r\nföreligger    ett    klart    flertal   mot   de   i\r\nregeringsskrivelsen angivna förslagen.  Härav följer\r\nockså  att  förslagen  från  Moderaterna  respektive\r\nFolkpartiet om krav för uppehållstillstånd sannolikt\r\nkommer  att  falla  redan  i  inledande  voteringar.\r\nFöljden  av  detta  blir  att  det  inte kommer  att\r\nställas  något krav på egenförsörjning  för  att  få\r\nuppehållstillstånd, trots att ett sådant krav enligt\r\nvår mening  skulle  stå i överensstämmelse med andan\r\nbakom EU-lagstiftningen,  ha  ett  brett  stöd i det\r\nsvenska   samhället   och   rimligen  gillas  av  en\r\nmajoritet i riksdagen.\r\n\r\nSocialdemokraterna bär därmed  det  fulla ansvaret\r\nför att kravet på egen försörjning inte  kommer  att\r\nkunna ställas.\r\nModeraterna  vill  motverka bidragsutnyttjande men\r\nbejakar den fria rörligheten över gränserna. För oss\r\när det därför otänkbart att indirekt riskera att det\r\nreses  murar  mot  omvärlden,   att  arbetsmarknaden\r\nregleras  och att den fackliga kontrollmakten  byggs\r\nut på det sätt som förordas i regeringens skrivelse.\r\nOm   vårt   väl    underbyggda    förslag   om   ett\r\nförsörjningskrav faller i de inledande  voteringarna\r\nkommer  vi  därför  i den slutliga omröstningen  att\r\nbiträda reservation 1 (kd, v, c, mp). Vi förbehåller\r\noss samtidigt rätten  att  återkomma  till riksdagen\r\nmed  förslag till åtgärder i syfte att motverka  ett\r\nicke avsett bidragsnyttjande.\r\n\r\n2. Övergångsregler (punkt 1)\r\n\r\nav Sven Brus (kd).\r\n\r\nVi  anser   inte   att   Sverige  bör  införa  några\r\nbegränsningar i den fria rörligheten  för medborgare\r\ni  de  nya EU-länderna och har reserverat  oss  till\r\nförmån  härför  (se  res.  1).  Regeringens  tal  om\r\n\"social turism\"  och  de  övergångsregler  som flera\r\nandra  länder  infört  har  dock lett till att många\r\nmänniskor blivit oroliga inför  framtiden.  Vi anser\r\ndärför  att den fria rörligheten bör kombineras  med\r\nföljande.  Regeringen  bör  återkomma till riksdagen\r\nmed  en  årlig skrivelse i vilken  man  redogör  för\r\nutvecklingen  avseende  inflyttade arbetstagare från\r\nmedlemsländerna.    Skrivelsen     skall    behandla\r\nutvecklingen  inom framför allt arbetsmarknaden  och\r\ntrygghetssystemen. Regeringen skall vara skyldig att\r\nlämna denna redovisning till riksdagen under tre år.\r\nUtöver denna årliga  skrivelse skall regeringen även\r\nfortlöpande följa utvecklingen  och vid förändringar\r\nav   dramatisk   karaktär  snarast  återkomma   till\r\nriksdagen med förslag  till  åtgärder. På detta sätt\r\nkommer  det  att  finnas  kontrollstationer  (\"early\r\nwarning system\") som hanterar eventuella problem som\r\nkan uppstå. Genom dessa åtgärder  bedömer vi att den\r\noro  som många känner inför befarade  störningar  på\r\narbetsmarknaden     och    missbruk    av    sociala\r\ntrygghetssystem  kommer   att   mildras.   Samtidigt\r\ninformeras riksdagen kontinuerligt om effekterna  av\r\nutvidgningen.\r\n\r\n\r\n3. EU och försörjningskrav (punkt 6)\r\n\r\nav Birgitta Carlsson (c).\r\n\r\nDet  är viktigt att slå vakt om den fria rörligheten\r\nför människor  som  vill  arbeta  i andra EU-länder.\r\nFörslag om att upprätta långtgående  villkor för vad\r\nsom  skall  gälla  som  förvärvsarbete  och   därmed\r\nberättiga   till   uppehållstillstånd  kan  lätt  få\r\neffekten  att  begränsa   denna  rörlighet  och  bör\r\navvisas eller hanteras med yttersta försiktighet.\r\n\r\nEnligt Centerpartiet är det  rimligt  att personer\r\nsom   arbetar  och  betalar  skatt  i  Sverige  även\r\nomfattas  av  ett socialt skydd. Missbruk skall dock\r\nsjälvklart bekämpas. De svenska välfärdssystemen bör\r\nses över så att  de  motverkar  missbruk såväl bland\r\nsvenska  medborgare  som bland utländska  medborgare\r\nsom arbetar i Sverige.\r\n\r\n4. Socialförsäkringsreform (punkt 8)\r\n\r\nav  Anita  Sidén, Anna  Lilliehöök  och  Carl-Axel\r\nJohansson (alla m).\r\nVi anser att  det finns ett stort behov av översyn\r\nav  såväl de svenska  socialförsäkringssystemen  som\r\nEU:s   regler   på  detta  område.  Det  potentiella\r\nproblemet  i  samband   med   utvidgningen   av   EU\r\nsammanhänger  med utformningen av dessa regelsystem.\r\nDet bör övervägas  om  socialförsäkringssystemen kan\r\nutformas så att arbetstagare successivt kvalificerar\r\nsig  in  i  systemen  och  att   detta  skall  gälla\r\nmedborgare  från  alla EU-länder. Skillnader  mellan\r\nbosättningsbaserade   och   arbetsbaserade  förmåner\r\nmåste klarläggas i EU:s regelverk.  Vi  vill hänvisa\r\ntill  våra  förslag  om  ändringar  i  reglerna  för\r\nfamiljeförmåner och övriga förslag i motion Sf40.\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\nSkrivelse 2003/04:119\r\n\r\nRegeringen  har till riksdagen överlämnat  skrivelse\r\n2003/04:119    Särskilda     regler     under     en\r\növergångsperiod    för    arbetstagare    från   nya\r\nmedlemsstater enligt anslutningsförslaget.\r\n\r\n\r\nFöljdmotioner\r\n\r\n\r\n2003/04:Sf38 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige för de\r\nnya EU-medborgarna fullt ut  från  den  1 maj 2004\r\nskall tillämpa reglerna om fri rörlighet  och  att\r\nnågra övergångsregler därmed inte skall införas.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att regeringen med\r\nhjälp   av   ambassaderna   i   respektive    nytt\r\nmedlemsland skall genomföra en informationskampanj\r\nför  att  välkomna  arbetstagare  till Sverige och\r\ninformera    om    villkoren    på   den   svenska\r\narbetsmarknaden.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen  anförs  om  att  förändra\r\nreglerna på EU-nivå  för  att  tydliggöra  att den\r\nfria  rörligheten  handlar  om  fri  rörlighet för\r\narbetstagare.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen  anförs  om  att  förändra\r\nsvenska regelsystem  för  att  fler  skall komma i\r\narbete och för att bidragsberoende skall brytas.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder\r\nför att minska  den  svarta  sektorns omfattning i\r\nSverige.\r\n\r\n2003/04:Sf39 av Bo Könberg m.fl. (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att de föreslagna\r\növergångsreglerna    i    regeringens    skrivelse\r\n2003/04:119 inte skall genomföras.\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen  anförs  om  den  s.k.\r\ntiotimmarsregeln, det  vill  säga  att  regeringen\r\ninom EU bör verka för att regelverket om rörlighet\r\nför arbetskraft utformas så att arbete, för att ge\r\nuppehållstillstånd,  skall  räcka  till  den  egna\r\nförsörjningen.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att regeringen bör\r\nverka  för  att  kommunerna  för   utbetalning  av\r\nförsörjningsstöd  enligt socialtjänstlagen  alltid\r\nbör  kräva någon form  av  motprestation  när  det\r\ngäller   friska   vuxna  människor,  t.ex  arbete,\r\nspråkutbildning eller jobbsökaraktiviteter.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen\r\nskall  se  över  EU:s och Sveriges  regelverk  för\r\nföräldrapenning,  barnbidrag,   studiebidrag   och\r\nbostadsbidrag och verka för att dessa reformeras i\r\nriktning   mot  ''''''''bosättningsprincipen'''''''',  dvs.  att\r\nhuvudregeln blir att dessa bidrag endast utbetalas\r\ntill barn som bor i landet.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att regeringen med\r\nhjälp    av   ambassaderna   i   respektive   nytt\r\nmedlemsland skall genomföra en informationskampanj\r\nför att informera  om  möjligheten  att  arbeta  i\r\nSverige   och   om   villkoren   på   den  svenska\r\narbetsmarknaden.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om en särskild regel\r\nunder  en  övergångsperiod  om  åtta  månader  för\r\narbetstagare  från  EU:s  nya medlemsstater enligt\r\nanslutningsfördraget,  där  krav   ställs   på  en\r\nsökande  av  uppehållstillstånd  att hon eller han\r\nhar   ett   arbete   som  räcker  till  den   egna\r\nförsörjningen.\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\nuppehållstillstånd   för    arbetskraftsinvandring\r\nskall kunna sökas på plats i Sverige.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att regeringen, om\r\nden vill att övergångsperioden  förlängs efter den\r\n31 december 2004, måste återkomma  till  riksdagen\r\nför förnyat ställningstagande.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs  om  att  eventuella\r\ninitiativ  från regeringen för att återinföra krav\r\npå arbetsmarknadsprövning för anslutningsländernas\r\nmedborgare  måste   underställas   riksdagen   för\r\nställningstagande.\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  en anpassning av\r\nreglerna  för  etablerade  arbetstagare   så   att\r\nmedborgare  i de nya medlemsstaterna som den 1 maj\r\n2004 lagligen  arbetar i Sverige - även om de inte\r\nhunnit  arbeta  här  en  oavbruten  period  om  12\r\nmånader - skall ha  oinskränkt  tillträde till den\r\nsvenska arbetsmarknaden.\r\n\r\n2003/04:Sf40 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):\r\n\r\n1.  Riksdagen  begär  att  regeringen  avvisar   det\r\nställningstagande  i fråga om övergångsregler m.m.\r\nsom redovisas i regeringens skrivelse.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att problem med\r\nfiktiva anställningar  och  utnyttjande av svenska\r\nbidragssystem   skall   mötas   med   ändring   av\r\nregelsystemen  i  stället för med hinder  för  den\r\nfria rörligheten.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\narbetstillstånd   inte   skall   krävas   av   EU-\r\nmedborgare.\r\n\r\n4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen  anförs  om  krav  för\r\nuppehållstillstånd för  medborgare från de nya EU-\r\nländerna.\r\n\r\n5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att socialbidrag\r\ninte skall utgå till arbetssökande EU-medborgare.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\nfamiljeförmåner i princip endast bör utgå till dem\r\nsom är bosatta inom landet.\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen  anförs  om  successiv\r\ninkvalning i socialförsäkringssystemen.\r\n\r\n2003/04:Sf41 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige den  1\r\nmaj  2004  fullt ut skall tillämpa reglerna om fri\r\nrörlighet inom  EU för alla medlemsländer inom EU,\r\ninklusive de nya medlemsstaterna.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om behovet av att\r\nverka för en fungerande arbetsmarknad.\r\n\r\n3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen\r\nsnarast  skall  ta  initiativ   för   att   nå  en\r\növerenskommelse   med   övriga  EU-länder  om  att\r\nnedmontera de olika nationella övergångsreglerna.\r\n\r\n2003/04:Sf42 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1.  Riksdagen  begär att regeringen  återkommer  med\r\nförslag på samlade  generella  insatser som syftar\r\ntill   att   säkerställa   tryggheten   för   alla\r\narbetstagare på arbetsmarknaden vid fri rörlighet.\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att inte införa\r\nsärskilda  regler  under  en  övergångsperiod  för\r\narbetstagare  från  EU:s  nya medlemsstater enligt\r\nanslutningsfördraget.\r\n\r\n2003/04:Sf43 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som i motionen anförs om  att  inte införa några\r\növergångsregler för de nya EU-medlemsländerna.\r\n\r\n2003/04:Sf44 av Sven Brus m.fl. (kd):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att inte införa\r\nsärskilda  regler  under  en  övergångsperiod  för\r\narbetstagare  från  EU:s nya medlemsstater  enligt\r\nanslutningsfördraget.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen\r\ngenom en årlig skrivelse till  riksdagen under tre\r\når skall redogöra för antalet anlända arbetstagare\r\nfrån EU:s medlemsstater och mätbara effekter härav\r\npå arbetsmarknaden och socialförsäkringssystemen.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att  regeringen\r\nskall  följa  utvecklingen av sådana effekter  och\r\nvid behov återkomma  till  riksdagen  med  förslag\r\ntill åtgärder.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att  regeringen\r\nskall ta initiativ  för  att  vända  den  negativa\r\nspiral   som   uppstått   mellan   EU:s  nuvarande\r\nmedlemsstater      avseende      införandet     av\r\növergångsregler.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad  i  motionen   anförs   om   att   en\r\nparlamentarisk kommitté skall ges i uppdrag att se\r\növer, samordna och renodla dagens välfärdssystem.\r\n\r\n2003/04:Sf45 av Henrik von Sydow (m):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  regeringens\r\nbemyndigande   att   fatta   beslut  i  frågan  om\r\növergångsregler.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   i   motionen  anförs  om  regeringens\r\nbemyndigande   att  fatta   beslut   i   frågor   av\r\nprincipiell      karaktär      i      asyl-      och\r\nmigrationspolitiken.</pre><pre></pre><pre>\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nÖvergångsreglerna\r\n\r\n\r\nFredrik Reinfeldt m.fl.  (m)  riktar  i  motion Sf40\r\nkritik  mot  regeringens  förberedelser  av unionens\r\nutvidgning.  Motionärerna  anser  att  Sverige   bör\r\nvälkomna  utvidgningen  och  den  fria  rörligheten.\r\nRiksdagen     bör    därför    avvisa    regeringens\r\nställningstagande  om  övergångsregler m.m. (yrkande\r\n1).   De   problem  som  kan  uppstå   med   fiktiva\r\nanställningar    och    utnyttjande    av    svenska\r\nbidragssystem  skall i stället mötas med ändring  av\r\nde  svenska  välfärdssystemen   och  EU:s  regelverk\r\n(yrkande 2). Arbetstillstånd skall  inte  krävas  av\r\nEU-medborgare  (yrkande  3).  När det gäller de åtta\r\nnya   medlemsländerna   bör   däremot   krävas   att\r\narbetstagaren genom eget arbete kan försörja sig och\r\neventuellt medföljande anhöriga,  något  som på sikt\r\nbör  gälla  alla  EU-medborgare. Det räcker med  ett\r\nformellt  krav på egenförsörjning,  som  kan  utgöra\r\ngrund för svenska myndigheter att agera om det är en\r\nmer eller mindre  fiktiv anställning som ligger till\r\ngrund för utbetalning  av  olika  ersättningar eller\r\nbidrag (yrkande 4).\r\n\r\nBo Könberg m.fl. (fp) anser i motion  Sf39  att vi\r\nskall välkomna människor från de nya EU-länderna att\r\nkomma till Sverige för att arbeta och bidra till vår\r\nvälfärd.  Regler som i onödan krånglar till det  för\r\ndem kan inte  accepteras. De i skrivelsen föreslagna\r\növergångsreglerna   skall   därför  inte  genomföras\r\n(yrkande  1).  Motionärerna  anser   sig   inte   ha\r\ntillräcklig  grund  för  att  avvisa farhågor om att\r\nutvidgningen kommer att leda till  ökat  utnyttjande\r\nav   bidragssystem   på   grund   av  EU:s  otydliga\r\nregelverk. Det behövs därför ytterligare  en  period\r\nunder   vilken   regelförändringar  kan  genomföras,\r\nrimligen    återstoden    av    2004.    Under    en\r\növergångsperiod  om  åtta månader skall ställas krav\r\npå en arbetstagare som  söker uppehållstillstånd att\r\nsökanden har ett arbete som  räcker  till  den  egna\r\nförsörjningen  (yrkande  6).  Arbetstillstånd  skall\r\ninte  behövas  och  uppehållstillståndet skall kunna\r\nsökas på plats i Sverige  (yrkande 7). Om regeringen\r\nanser att övergångsperioden  bör förlängas efter den\r\n31  december 2004, måste regeringen  återkomma  till\r\nriksdagen för förnyat ställningstagande (yrkande 8).\r\nOm    regeringen    vill    återinföra    krav    på\r\narbetsmarknadsprövning    för   anslutningsländernas\r\nmedborgare  måste  det  underställas  riksdagen  för\r\nställningstagande (yrkande  9).  Medborgare i de nya\r\nmedlemsländerna som lagligen arbetar i Sverige den 1\r\nmaj 2004 skall, även om de inte hunnit arbeta här en\r\noavbruten  period  om  tolv månader,  ha  oinskränkt\r\ntillträde till den svenska  arbetsmarknaden (yrkande\r\n10).\r\nI  fem motioner anges att några  särskilda  regler\r\nunder  en  övergångsperiod för arbetstagare från nya\r\nmedlemsstater inte skall införas, utan fri rörlighet\r\nför arbetstagare  skall tillämpas fullt ut redan den\r\n1 maj 2004. Det är  motionerna  Sf44  av  Sven  Brus\r\nm.fl.  (kd)  yrkande  1, Sf42 av Lars Ohly m.fl. (v)\r\nyrkande 2, Sf43 av Maud  Olofsson m.fl. (c), Sf41 av\r\nMaria Wetterstrand m.fl. (mp)  yrkande 1 och Sf38 av\r\nErik Ullenhag m.fl. (fp) yrkande  1.  I  motion Sf44\r\n(kd)  anges  att  regeringen  genom  att avstå  från\r\nsärskilda  övergångsregler  tar  initiativ  för  att\r\nvända  den  negativa  spiral  som  uppstått   mellan\r\nnuvarande medlemsstater när det gäller införandet av\r\növergångsregler (yrkande 4).\r\nI   motion   Sf44   (kd)  anser  motionärerna  att\r\nregeringen, för att möta  den  oro för framtiden som\r\nregeringen  spritt  till många människor,  genom  en\r\nårlig skrivelse till  riksdagen  skall  redogöra för\r\nantalet anlända arbetstagare från EU:s medlemsländer\r\noch  mätbara  effekter härav på arbetsmarknaden  och\r\nsocialförsäkringssystemen. Så skall ske under de tre\r\nförsta  åren efter  utvidgningen.  Regeringen  skall\r\näven följa  utvecklingen av effekterna och vid behov\r\nåterkomma till  riksdagen  med förslag till åtgärder\r\n(yrkandena 2 och 3).\r\n\r\nI motion Sf45 av Henrik von  Sydow  (m)  anförs  att\r\nregeringen   i   utlänningslagen   ges   vidsträckta\r\nbemyndiganden  att meddela föreskrifter på  området.\r\nMotionären  anser  att  frågor  som,  i  likhet  med\r\närendet  om  övergångsregler,   är   av  principiell\r\nkaraktär  i  asyl-  och  invandringspolitiken  måste\r\nbeslutas  av  riksdagen.  I motionen  begärs  därför\r\ntillkännagivanden  om  dels  att  bemyndigandet  för\r\nregeringen   att   fatta   beslut   i    frågan   om\r\növergångsregler    bör    återkallas,    dels    att\r\nbemyndiganden  för  regeringen  att  fatta  beslut i\r\nfrågor   av   principiell   karaktär   i  asyl-  och\r\nmigrationspolitiken bör ses över.\r\n\r\nI  motion  Sf39  av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande  5\r\nanförs att det behövs  stora  insatser  för  att,  i\r\nkonkurrens  med  andra  EU-länder,  få människor att\r\nvälja  att arbeta i Sverige. Regeringen  bör  därför\r\nmed hjälp  av  ambassaderna i de nya medlemsländerna\r\ngenomföra   en  kampanj   för   att   informera   om\r\nmöjligheten att  arbeta  här och om villkoren på den\r\nsvenska arbetsmarknaden.   I  motion  Sf38 yrkande 2\r\nföreslår   även   Erik   Ullenhag   m.fl.  (fp)   en\r\ninformationskampanj.\r\n\r\n\r\nArbetsmarknaden\r\n\r\n\r\nLars  Ohly m.fl. (v) anger i motion Sf42  yrkande  1\r\natt läget  på arbetsmarknaden med t.ex. lönedumpning\r\noch risk för  att kollektivavtalen urholkas är akut.\r\nRegeringen  bör  därför  återkomma  med  förslag  på\r\nsamlade  generella  insatser  som  syftar  till  att\r\nsäkerställa  tryggheten  för  alla  arbetstagare  på\r\narbetsmarknaden  vid  fri  rörlighet.  Åtgärder  som\r\nnämns     i    motionen    är    auktorisation    av\r\nbemanningsföretag, att huvudentreprenören ges ansvar\r\nför   underentreprenörens    skatter   och   sociala\r\navgifter,  skärpta  krav  vid  utfärdandet   av   F-\r\nskattsedlar       samt      fördjupad      kontroll,\r\ninformationsplikt till kollektivavtalsbunden facklig\r\norganisation samt skärpt vetorätt mot entreprenad.\r\n\r\nÄven i motion Sf41  av  Maria  Wetterstrand  m.fl.\r\n(mp)  yrkande 2 påtalas behovet av att verka för  en\r\nbättre      fungerande      arbetsmarknad.     Ökade\r\nansträngningar  bör  göras  mot   diskriminering   i\r\narbetslivet, huvudentreprenören bör åläggas ansvaret\r\nför  betalning  av  skatter  och  sociala  avgifter,\r\nbemanningsföretag  bör  registreras, det skall  vara\r\nlätt   att   få   F-skattsedel    men   med   skärpt\r\nefterkontroll,      arbetsgivaren      skall      ha\r\ninformationsplikt till kollektivavtalsbunden facklig\r\norganisation.\r\nErik  Ullenhag  m.fl.  (fp)  begär  i motion  Sf38\r\nyrkande  5 ett tillkännagivande om att åtgärder  bör\r\nvidtas för att minska den svarta sektorns omfattning\r\ni Sverige, t.ex. genom att införa en skattereduktion\r\nför  köp  av   hushållstjänster,  samt  att  svenska\r\nmyndigheter,  som   är   de  som  skall  kontrollera\r\nefterlevnaden av lagar och  bestämmelser, ges större\r\nresurser att komma åt skattefusk.\r\n\r\nDet sociala välfärdssystemet\r\n\r\n\r\nFredrik Reinfeldt m.fl. (m) anför  i motion Sf40 att\r\narbetssökandes   rätt   till   rörlighet   inom   EU\r\nförutsätter att de inte ligger värdlandet till  last\r\nutan  att  de  på  egen  hand kan klara sin ekonomi.\r\nSocialbidrag skall därför  inte utbetalas, och detta\r\nskall   gälla   oavsett  vilket  EU-land   som   den\r\narbetssökande  kommer  ifrån  (yrkande  5).  Svenska\r\nfamiljeförmåner    är    avsedda    att   underlätta\r\nbarnfamiljers ekonomiska situation givet det svenska\r\nskattetrycket och kostnadsläget. Det  är  nödvändigt\r\natt se över EU:s regelverk så att familjeförmåner  i\r\nprincip  endast  utges  till  dem  som  är bosatta i\r\nlandet  (yrkande  6).  Det  bör  också övervägas  en\r\nordning där arbetstagare, oavsett  i  vilket EU-land\r\nhan eller hon är medborgare, successivt kvalificerar\r\nsig   in   i  de  svenska  socialförsäkringssystemen\r\n(yrkande 7).\r\n\r\nBo Könberg  m.fl.  (fp)  anför  i  motion Sf39 att\r\nbegreppet arbetstagare i EG-rätten kan tolkas så att\r\nden  fria  rörligheten  i  praktiken också  omfattar\r\nbidragstagare. Detta kan framtvinga en samordning av\r\nEU-ländernas välfärds- och skattepolitik,  något som\r\nmotionärerna  inte  är  anhängare  av. Den s.k.  10-\r\ntimmarsregeln när det gäller arbetstagarbegreppet  i\r\nEG-rätten bör därför utformas så att arbete, för att\r\nge  rätt  till  uppehållstillstånd, skall räcka till\r\nden egna försörjningen  (yrkande  2). Regeringen bör\r\nockså  se  över  EU:s  och  Sveriges  regelverk  för\r\nföräldrapenning,   barnbidrag,   studiebidrag    och\r\nbostadsbidrag  och verka för att dessa bidrag enligt\r\nhuvudregeln endast  utbetalas  till  barn  som bor i\r\nlandet (yrkande 4). Vidare bör regeringen verka  för\r\natt  kommunerna  för utbetalning av försörjningsstöd\r\nenligt socialtjänstlagen alltid bör kräva någon form\r\nav  motprestation  när   det   gäller  friska  vuxna\r\nmänniskor,   t.ex.  arbete,  språkutbildning   eller\r\njobbsökaraktiviteter (yrkande 3).\r\nÄven Erik Ullenhag  m.fl. (fp) anser i motion Sf38\r\natt  reglerna  på  EU-nivå  bör  förändras  för  att\r\ntydliggöra att den fria  rörligheten  handlar om fri\r\nrörlighet    för    arbetstagare.   Den   s.k.   10-\r\ntimmarsregeln    bör   ersättas    med    krav    på\r\nsjälvförsörjning,  medlemsstaterna skall ha rätt att\r\nvidta åtgärder mot personer som medvetet flyttat för\r\natt    utnyttja    ett    annat     lands    sociala\r\ntrygghetssystem, och inget land skall  behöva betala\r\nförsörjningsstöd   till  EU-medborgare  som   saknar\r\nuppehållstillstånd (yrkande  3).  Motionärerna anser\r\ndessutom att det svenska regelsystemet bör förändras\r\nför  att  fler  skall  komma  i arbete och  för  att\r\nbidragsberoende   skall   brytas   genom   krav   på\r\nmotprestation för försörjningsstöd (yrkande 4).\r\nI  motion Sf44 av Sven Brus m.fl. (kd)  yrkande  5\r\nanförs   att   dagens   socialförsäkringssystem  har\r\nbrister   i  flera  avseenden.   En   parlamentarisk\r\nkommitté bör  därför  ges  i  uppdrag  att  se över,\r\nsamordna och renodla välfärdssystemen.\r\nMaria Wetterstrand m.fl. (mp) anser i motion  Sf41\r\nyrkande  3 att regeringen snarast skall ta initiativ\r\ntill regler  för  fri  rörlighet inom EU som innebär\r\natt en arbetstagare skall  ha  en lön som räcker för\r\nden egna försörjningen i det EU-land  han  eller hon\r\nväljer  att  bosätta  sig. Parallellt med detta  bör\r\nregeringen  ta initiativ  till  en  nedmontering  av\r\nbegränsningarna i den fria rörligheten som nu införs\r\ngentemot de nya medlemsländerna.\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet, som avgränsat sitt yttrande\r\ntill att avse  frågan  om de av regeringen aviserade\r\növergångsreglerna   bör  genomföras,   anför   bl.a.\r\nföljande.\r\n\r\nBehovet av arbetskraft  i  Sverige  kommer att öka\r\nredan inom några år. Det är då viktigt  att  Sverige\r\när ett attraktivt land för arbetskraft från bl.a. de\r\nnya medlemsländerna.\r\nErfarenheterna   från   tidigare  utvidgningar  av\r\nunionen visar att inte ens relativt stora skillnader\r\ni  levnadsstandard  leder  till   någon   omfattande\r\nrörlighet  av  människor från fattigare till  rikare\r\nländer.    Trots    vårt     relativt     utvecklade\r\nvälfärdssystem har rörligheten till vårt land  varit\r\navsevärt  lägre  än genomsnittet i EU. De risker som\r\nregeringen  målar  upp  i  skrivelsen  är  sannolikt\r\növerdrivna.\r\nRegeringens föreslagna  övergångsregler  kan skapa\r\nen spricka i EU och leda till att länderna delas upp\r\ni  ett A-lag och ett B-lag, där den fria rörligheten\r\nför    människor    starkt   begränsas.   Utskottets\r\nuppfattning  är  att  Sverige  inte  skall  tillämpa\r\növergångsregler  enligt  regeringens  skrivelse  för\r\narbetstagare från EU:s nya medlemsstater.\r\nArbetsmarknadsutskottet    anser    således    att\r\nriksdagen  inte  bör  ställa  sig  bakom regeringens\r\nförslag       till      övergångsregler,      vilket\r\nsocialförsäkringsutskottet bör föreslå att riksdagen\r\nger regeringen till känna.\r\nEtt   sådant   ställningstagande    innebär    att\r\nmotionerna  Sf39 (fp) yrkande 1, Sf40 (m) yrkande 1,\r\nSf41 (mp) yrkande  1,  Sf42  (v) yrkande 2, Sf43 (c)\r\noch  Sf44  (kd)  yrkande  1  får  anses  väsentligen\r\ntillgodosedda.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEG-rättsliga aspekter på arbetstagarbegreppet\r\n\r\n\r\nArbetstagares rätt till fri rörlighet  är  en  av de\r\ngrundläggande  friheterna  inom gemenskapen, en rätt\r\nsom garanteras genom fördraget.\r\n\r\nDen närmare tillämpningen  av arbetstagarbegreppet\r\nhar varit av betydelse för regeringens utformning av\r\nde   aviserade  övergångsreglerna   men   även   för\r\nmotionärernas  ställningstaganden,  då avses närmast\r\nModeraternas  och  Folkpartiets. Den beskrivning  av\r\narbetstagarbegreppet som finns i skrivelsen (s. 5-6)\r\nhar kritiserats från   olika håll, och utskottet har\r\ndärför  funnit  anledning   att   vid  en  offentlig\r\nutfrågning  ytterligare  belysa vad som  gäller  (en\r\nutskrift från utfrågningen  finns  i  bilaga 3). Vid\r\nutfrågningen   medverkade  bl.a.  chefen  för   UD:s\r\nrättssekretariat   för  EU-frågor  departementsrådet\r\nAnders  Kruse, professorn  i  offentlig  rätt  Lotta\r\nVahlne   Westerhäll,    professorn    i    europeisk\r\nintegrationsrätt  Ulf  Bernitz  samt  doktoranden  i\r\neuropeisk integrationsrätt Ulf Öberg. Utskottet vill\r\nsammanfatta  vad  som  framkommit  om  det rättsliga\r\nläget på följande sätt.\r\nArbetstagarbegreppet   är   inte   entydigt   utan\r\nvarierar     beroende     på     tillämpningsområde.\r\nArbetstagarbegreppet i artikel 39 i EG-fördraget som\r\ngäller den fria rörligheten och i  rådets förordning\r\n(EEG)  nr  1612/68  sammanfaller  inte  alltid   med\r\narbetstagarbegreppet i artikel 42 i EG-fördraget som\r\ngäller  den sociala tryggheten för att genomföra fri\r\nrörlighet  och i rådets förordning (EEG) nr 1408/71.\r\nÄven   inom   förordning   1612/68   kan   begreppet\r\narbetstagare ha olika innebörd.\r\n\r\nSituationen för en arbetssökande, dvs. en person som\r\nförsta gången söker  arbete  i en annan medlemsstat,\r\nregleras främst i artikel 39 i   EG-fördraget  och i\r\ndel  I avdelning I i förordning 1612/68. Det handlar\r\nbl.a.  om rätten att resa ut från sitt eget land för\r\natt söka  arbete,  att  resa in i ett annat land för\r\natt     söka     arbete,     att    ta    del     av\r\nanställningserbjudanden  från arbetsgivare  och  att\r\nbli likabehandlad av arbetsförmedlingarna.\r\n\r\nEn arbetssökande har inte  rätt  att bosätta sig i\r\ndet land där han eller hon söker arbete,  men har en\r\nrätt  att uppehålla sig i landet medan arbete  söks.\r\nMed stöd av EG-domstolens praxis kan medlemsstaterna\r\nbegränsa denna rätt. I praxis har accepterats en tid\r\npå sex månader, men det utesluter inte att vistelsen\r\nkan begränsas  till  kortare  tid. Den arbetssökande\r\nfår å andra sidan stanna kvar längre  om  han  eller\r\nhon  kan visa att han eller hon har en verklig chans\r\natt få ett arbete och aktivt söker arbete.\r\nEn arbetssökande  hade  enligt  tidigare  praxis i\r\nprincip  inte  rätt  till sociala trygghetsförmåner,\r\nmen i ett nyligen avgjort  mål (dom den 23 mars 2004\r\ni mål C-138/02 Collins) går  EG-domstolen  ifrån sin\r\ntidigare   praxis  med  hänvisning  bl.a.  till  den\r\ngenerella rätt  till  likabehandling  som tillkommer\r\nunionsmedborgare.    Domstolen    anger    att    en\r\narbetssökande   skulle  kunna  få  rätt  till  vissa\r\nsociala  förmåner   enligt  del  I  avdelning  II  i\r\nförordning  1612/68, men  att  det  i  det  aktuella\r\nfallet  var  försvarligt   att   i   den  nationella\r\nlagstiftningen  begränsa  den rätten tills  personen\r\nhade  en mera tydlig koppling  till  den  nationella\r\narbetsmarknaden.\r\n\r\nEn arbetstagare  får  enligt  EG-rätten  ytterligare\r\nrättigheter:    rätt    till    likabehandling   med\r\narbetslandets egna arbetstagare,  rätt  att  bosätta\r\nsig  i  arbetslandet med familjen och rätt till  ett\r\nuppehållstillstånd      som     ett     bevis     på\r\nbosättningsrätten. Arbetstagaren  får  också  enligt\r\ndel  I  avdelning  II  förordning 1612/68 samma rätt\r\ntill sociala och skattemässiga  förmåner som landets\r\negna  medborgare,  rätt  till  skola   för   barnen,\r\nlikabehandling      när      det     gäller     lön,\r\nanställningsvillkor,  medlemskap  i  fackföreningar,\r\nrätt till bostad och rätt att ta sin familj med sig.\r\nArbetstagaren  omfattas   också   av   arbetslandets\r\nsocialförsäkringsförmåner enligt förordning 1408/71.\r\nEn  person som har fått status som arbetstagare  har\r\ndessutom  vissa  kvardröjande  rättigheter,  om  hon\r\neller  han  blir  ofrivilligt  arbetslös eller går i\r\npension. Det gäller framför allt  rätten att bo kvar\r\ni      landet      och     rätten     till     vissa\r\nsocialförsäkringsförmåner.\r\n\r\nArbetstagarbegreppet   har  vid  flera  tillfällen\r\ntolkats av EG-domstolen, som  därvid slagit fast att\r\nbegreppet   vad   avser   fri   rörlighet   har   en\r\ngemenskapsrättslig innebörd och att det inte får ges\r\nen nationell tolkning. Tolkningen  skall  inte  vara\r\nrestriktiv.\r\nBeträffande      EG-domstolens     tolkning     av\r\narbetstagarbegreppet  när  det  gäller fri rörlighet\r\nför  personer är den juridiska expertisen  eniga  om\r\nföljande, som också redovisats i skrivelsen.\r\n\r\n- Avgörande   för  att  någon  skall  betraktas  som\r\narbetstagare  är  att  det arbete som utförs är en\r\nfaktisk och genuin ekonomisk aktivitet.\r\n\r\n- Ett anställningsförhållande  i  EG-rättslig mening\r\nutmärks normalt av att en person,  under  en  viss\r\ntid,  mot  ersättning  utför  arbete av ekonomiskt\r\nvärde åt någon annan under dennes ledning.\r\n\r\n- Det saknar betydelse att det endast rör sig om ett\r\nlågavlönat  deltidsarbete.  Det  är   inte  heller\r\nnödvändigt att arbetstagaren kan försörja  sig  på\r\nsin  inkomst.  Det  avgörande  är  att det utförda\r\narbetet  inte  framstår  som  så ringa att  det  i\r\npraktiken är av helt marginell betydelse.\r\n\r\n- Något direkt krav på att lönen  skall utges i form\r\nav pengar finns inte. Även den som  får lön i form\r\nav  kost  och  logi kan betraktas som arbetstagare\r\noch har rätt till  de  förmåner som gäller för dem\r\nsom är arbetstagare.\r\n\r\nTolkningen av följande rättsfall  som  redovisats  i\r\nskrivelsen   har   däremot   ifrågasatts,   nämligen\r\nrättsfallen Kempf, Rinner-Kuhn och Kitz.\r\n\r\nFallet  Kempf  redovisas  i skrivelsen på följande\r\nsätt:  Kempf  var en tysk musiklärare  som  arbetade\r\ndeltid, tolv timmar  i veckan, i Nederländerna. Hans\r\ninkomst som musiklärare  var  så  låg att han uppbar\r\nsocialbidrag  för  att  nå upp till existensminimum.\r\nMed  hänvisning  till att Kempf  uppenbarligen  inte\r\nförmådde försörja sig på sitt arbete och därför inte\r\nkunde   anses   som   arbetstagare,    nekades   han\r\nuppehållstillstånd   i  Nederländerna.  EG-domstolen\r\nuttalade  att  det var irrelevant  ifall  en  person\r\nlagligen erhöll  medel  från  annat  håll  än arbete\r\n(t.ex.  genom  bidrag),  så  länge  det  arbete  som\r\npersonen   faktiskt  utförde  kunde  anses  vara  en\r\nfaktisk och  genuin  ekonomisk  aktivitet.  Eftersom\r\nKempfs  musiklektioner bedömdes vara av mer än  helt\r\nmarginell  och  underordnad  betydelse utmynnade EG-\r\ndomstolens förhandsavgörande i  att  Kempf  var  att\r\nbetrakta som arbetstagare.\r\nUtskottet noterar att redovisningen kan ge intryck\r\nav  att  EG-domstolen  gjort bedömningen att  Kempfs\r\nmusiklektioner var \"av mer  än  helt  marginell  och\r\nunderordnad  betydelse\"  medan  det av domen framgår\r\natt det var den nationella domstolen  som hade gjort\r\ndenna bedömning.\r\nEn  invändning  som  gjorts  mot redovisningen  av\r\nfallet Kempf är vidare att målet  avser frågan om en\r\narbetstagare   skall   förlora   sin   status    som\r\narbetstagare     på     grund    av    de    prövade\r\nomständigheterna.\r\nI skrivelsen redovisas  också  rättsfallet Rinner-\r\nKuhn, där det anges att EG-domstolen slagit fast att\r\nden  som  arbetar  tio timmar i veckan  omfattas  av\r\narbetstagarbegreppet.\r\nHär  har  invändningen   avsett  att  målet  gällt\r\nlikalöneprincipen och frågan  om det är tillåtet att\r\nsärbehandla  deltidsarbetande  i   förhållande  till\r\nheltidsarbetande, dvs. inte frågan om personen är en\r\narbetstagare genom att ha ett faktiskt  och verkligt\r\narbete.\r\nRegeringskansliets juridiske expert har  bekräftat\r\natt  målet  handlade  om jämställdhet mellan kvinnor\r\noch  män men hävdat att  avgörandet  förutsatte  att\r\npersonen    i   rättsfallet   Rinner-Kuhn   var   en\r\narbetstagare.  I  ett  senare  mål  har EG-domstolen\r\ndessutom  hänvisat till avgörandet i fallet  Rinner-\r\nKuhn  som  ett   allmänt   avgörande   i  frågan  om\r\nlikabehandling av arbetstagare, oavsett om det berör\r\nfri  rörlighet, socialförsäkring eller jämställdhet.\r\nRegeringskansliets  juridiske expert har påpekat att\r\ndet dock inte betyder att domstolen har sagt att tio\r\ntimmar  i  veckan  är ett  kriterium  för  att  vara\r\narbetstagare. Som domstolen  alltid  anger måste det\r\nvara  fråga  om  ett  verkligt arbete och  inte  ett\r\nmarginellt komplement.\r\nÖvriga sakkunniga vid  utfrågningen har varit ense\r\nmed  Regeringskansliets  juridiske   expert  om  att\r\narbetstagarbegreppet inte kan anses grundas på någon\r\nallmän  tiotimmarsregel  utan  framhållit   att  det\r\nalltid skall vara fråga om ett verkligt arbete.\r\nSlutligen  har  i  skrivelsen  redovisats  att EG-\r\ndomstolen  i  rättsfallet Kitz uttalat att en person\r\nsom arbetar två  timmar  per dag två gånger i veckan\r\nomfattas av arbetstagarbegreppet  i  den  mening som\r\navses i förordning 1408/71.\r\nHär har invändning framförts mot att målet  gäller\r\nom  en  person  täcks eller inte täcks av förordning\r\n1408/71   och  att  det   är   en   i   sammanhanget\r\novidkommande  fråga eftersom det då inte ställs krav\r\npå att det skall  vara  ett  faktiskt  och  verkligt\r\narbete.\r\nUtskottet  noterar  att  regeringsföreträdare  vid\r\nutfrågningen redan inledningsvis  har  redovisat att\r\ntolkningen av arbetstagarbegreppet varierar beroende\r\npå  sammanhang  och att det inte behöver vara  samma\r\nbegrepp  som används  i  förordning  1612/68  som  i\r\nförordning 1408/71.\r\n\r\nVid  utfrågningen  berördes  också  frågan  om  man,\r\nbortsett  från  arbetstagarbegreppet, kan ställa upp\r\nett   försörjningskrav    över   huvud   taget   med\r\nutgångspunkt i unionsmedborgarskapet. Den frågan kan\r\nkomma att prövas av EG-domstolen i målet Trojani (C-\r\n456/02),  som  gäller en person  som  bodde  på  ett\r\nhärbärge hos Frälsningsarmén  och som mot 30 timmars\r\narbete fick uppehälle på härbärget  och  fickpengar.\r\nEn av experterna vid utfrågningen framförde  därtill\r\natt  avgörandet  i det tidigare nämnda målet Collins\r\nöppnar en möjlighet  att  ha bosättningskrav för att\r\nkomma i fråga för vissa sociala förmåner.\r\n\r\nDe nu redovisade aspekterna  ligger  till  grund för\r\nutskottets överväganden nedan.\r\n\r\n\r\nÖvergångsreglerna\r\n\r\n\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att den fria\r\nrörligheten  skall  ses  som en tillgång. Under  det\r\nsvenska  ordförandeskapet  var  Sverige  drivande  i\r\nfråga  om  utvidgningen och att  fri  rörlighet  för\r\npersoner skulle  gälla  från  första  dagen. Det har\r\ndärefter  visat sig, vilket redovisas i  skrivelsen,\r\natt  flertalet  av  nuvarande  EU/EES-medlemsstater,\r\ndäribland Sveriges grannländer, har infört eller har\r\nför avsikt  att införa övergångsregler i någon form.\r\nDet   innebär  att   förutsättningarna   väsentligen\r\nändrats  på  ett  sätt  som  regeringen  inte  kunde\r\nförutse. Vid utskottets offentliga utfrågning angavs\r\natt  den  formella beslutsgången är helt slutförd  i\r\nFrankrike,    Irland,    Nederländerna,   Österrike,\r\nTyskland, Luxemburg, Belgien  och  Island. Flertalet\r\nmedlemsländer    som   beslutat   eller   förbereder\r\nsärskilda  övergångsregler   kommer   att   tillämpa\r\narbetsmarknadsprövning.    Det   gäller   Frankrike,\r\nFinland,  Nederländerna, Spanien,  Belgien,  Island,\r\nÖsterrike samt  troligen  Schweiz. Tyskland kommer i\r\nstället att tilldela arbetstillstånd  inom ramen för\r\nnationella kvoter.\r\n\r\nRegeringens  ambition har varit att försöka  hitta\r\nlösningar på olika  problem  som  gäller  såväl EU:s\r\nregler som de svenska trygghetssystemen i avsikt att\r\növergångsregler inte skall behöva införas,  men  det\r\nhar visat sig att frågorna inte kan lösas så snabbt.\r\nUtskottet  instämmer i regeringens bedömning, inte\r\nminst med hänsyn  till  att  flera  medlemsstater  i\r\nnärområdet    beslutat    sig    för    att   införa\r\növergångsregler, att Sverige bör ha särskilda regler\r\nför  arbetstagare  under  en  viss  övergångsperiod.\r\nSyftet är att förhindra att arbetskraft  från de nya\r\nmedlemsstaterna  utnyttjas  av oseriösa arbetsgivare\r\nsamt att minska störningarna  på  arbetsmarknaden  i\r\nform av snedvriden konkurrens och s.k. lönedumpning.\r\nDe särskilda övergångsreglerna skall utformas så att\r\nde    motverkar    en    oönskad    uppdelning    på\r\narbetsmarknaden.  I  likhet med vad regeringen anför\r\nbör   en   ordning   som   kan    liknas   vid   ett\r\ngästarbetarsystem    undvikas.    Utskottet    delar\r\nregeringens   uppfattning  att  innebörden   av   de\r\nsärskilda reglerna  inte  skall dramatiseras. Det är\r\nmotsvarande regler som man  har  haft  när Grekland,\r\nSpanien och Portugal blev medlemmar av gemenskapen.\r\nMed  särskilda  övergångsregler  för  arbetstagare\r\nkommer man enligt utskottets mening dock  inte  till\r\nrätta   med   de   problem  på  arbetsmarknaden  som\r\nföreligger i dag och  som  närmast  har  samband med\r\nmissbruk  av den etableringsrätt för företagare  och\r\nden fria rörlighet  för tjänster som redan nu gäller\r\ni förhållande till de nya medlemsländerna. Det finns\r\nt.o.m. farhågor att en  begränsning  av  rörligheten\r\nför arbetstagare kan leda till ökat missbruk  främst\r\nav  etableringsrätten  för  företagare. I skrivelsen\r\naviserar regeringen emellertid  olika  åtgärder  som\r\nutskottet  anser  bör kunna minska problemen i dessa\r\navseenden, t.ex. stärkt  kontroll  av F-skattsedlar.\r\nUtskottet  återkommer  nedan  till en del  av  dessa\r\nfrågor.\r\nMed  anledning  av att användningen  av  uttrycket\r\nsocial  turism  tas  upp   i   flera  motioner  vill\r\nutskottet hänvisa till att uttrycket  har  använts i\r\nEG-rättsliga   sammanhang.   Till  exempel  har  EG-\r\ndomstolen i sin dom i det ovan  angivna Collinsmålet\r\nanvänt  detta  uttryck,  inom  citationstecken,  vid\r\nhänvisning till kommissionens yttrande i målet.\r\nDet    är    viktigt    att    regeringen    under\r\növergångsperioden vidtar åtgärder  för  att  se över\r\nvissa  bestämmelser i det svenska trygghetssystemet,\r\nsom  t.ex.   socialtjänstlagen,   men   även  i  EU-\r\nsammanhang  tar  upp  olika  frågor  som gäller  EG-\r\nrättsliga aspekter. Vid statsministerns  information\r\ni riksdagen den 1 april 2004 framkom att han vid det\r\nsenaste EU-toppmötet bett kommissionen att kartlägga\r\nkonsekvenserna   av   EG:s  regelverk  som  påverkar\r\narbetskraftens  rörlighet.   Ett   klarläggande   av\r\nregelverket   angavs   kunna   bidra   till  att  de\r\növergångsperioder   som   införs   i   de  nuvarande\r\nmedlemsländerna blir så korta som möjligt.\r\nBeträffande   den  lagtekniska  regleringen   vill\r\nutskottet  nämna  att  den  svenska  utlänningslagen\r\ninnehåller bestämmelser  om såväl uppehållstillstånd\r\nsom arbetstillstånd för utländska  medborgare,  utom\r\nnordiska.   I   lagen   bemyndigas   regeringen  att\r\nföreskriva  undantag  från  dessa bestämmelser.  Med\r\nanledning av vad som anges i  motion Sf45 (m) om att\r\nregeringen inte bör ha bemyndigande att fatta beslut\r\ni frågan om övergångsregler, vill  utskottet hänvisa\r\ntill att EU-medborgares rätt till fri  rörlighet som\r\narbetstagare  grundar  sig  på  artikel  39  i   EG-\r\nfördraget  och  förordning 1612/68. En EG-förordning\r\när  direkt  tillämplig   i  varje  medlemsland.  När\r\nnationella bestämmelser nu skall tillämpas i stället\r\nför delar av förordning 1612/68  är  det således mer\r\nen  tillfällighet  att utlänningslagstiftningen  ger\r\nutrymme   för  regeringen   att   införa   krav   på\r\narbetstillstånd   för   vissa  EU-medborgare.  Genom\r\nförevarande skrivelse förankrar regeringen ändå sitt\r\nställningstagande i riksdagen.\r\nNär  det  gäller den närmare  utformningen  av  de\r\nsärskilda  övergångsreglerna,  som  är  avsedda  att\r\ngälla under  de  två första åren efter utvidgningen,\r\ndelar    utskottet   regeringens    bedömning    att\r\narbetstillstånd  skall  krävas  för att arbetstagare\r\nfrån de nya medlemsstaterna, utom  Cypern och Malta,\r\nskall  få arbeta i Sverige. Arbetstillståndet  skall\r\nsökas i  hemlandet eller där personen är bosatt. För\r\natt beviljas arbetstillstånd skall vidare krävas att\r\nsökanden har  ett  erbjudande om anställning som har\r\nen  viss varaktighet  till  en  kollektivavtalsenlig\r\nlön.  Det  skall  röra  sig om en heltidsanställning\r\neller  i  varje  fall ett arbete  som  det  går  att\r\nförsörja sig på. Arbetstillstånd  skall beviljas för\r\ntolv  månader  eller  den kortare tid  anställningen\r\nberäknas  pågå.  Efter  tolv   månaders  fortlöpande\r\nanställning  är  de särskilda reglerna  inte  längre\r\ntillämpliga, utan  arbetstagaren  har  fri rörlighet\r\nprecis som nuvarande unionsmedborgare. De  särskilda\r\nreglerna  skall  löpande utvärderas. Utskottet  vill\r\nunderstryka   nödvändigheten   av   att   regeringen\r\nåterkommer till  riksdagen i god tid om de särskilda\r\nreglerna avses förlängas efter tvåårsperioden.\r\nUtskottet  instämmer   i   bedömningen  att  dessa\r\nsärregler innebär generösare regler än de som gällde\r\nvid  anslutningsfördragets  undertecknande   den  16\r\napril 2003. Utskottet vill därvid erinra om att  vid\r\nden   nuvarande   ordningen   för   handläggning  av\r\narbetstillstånd  för  tredjelandsmedborgare   gäller\r\nenligt    AMS   riktlinjer   följande.   Beträffande\r\narbetskraftsinvandring         för         permanent\r\nuppehållstillstånd   är  en  förutsättning  att  den\r\nsökande  erhållit stadigvarande  sysselsättning  och\r\nfull försörjning  i  det  yrke  som  ansökan  avser.\r\nBeträffande   tidsbegränsade   arbetstillstånd   för\r\ntäckande  av  tillfällig  brist anges i riktlinjerna\r\nbl.a. att nivån avseende lön,  försäkringsskydd  och\r\növriga   anställningsvillkor  skall  lägst  motsvara\r\ngällande svenskt  kollektivavtal  inom branschen och\r\nfår   inte   vara  sämre  än  vad  som  gäller   för\r\nmotsvarande svensk  arbetskraft.  Arbetstiden  skall\r\nvara av en sådan omfattning att arbetstagaren får en\r\ntillräcklig  försörjning  under  vistelsen i landet.\r\nBostad   skall  vara  ordnad  före  inresan.   Dessa\r\nriktlinjer är desamma som de var den 16 april 2003.\r\nOrdningen  för  säsongsarbetstillstånd kommer inte\r\natt förändras. Det  nuvarande  kvotsystemet  behålls\r\nsåledes och arbetstillståndet är begränsat till  att\r\navse  viss  bransch  men är inte begränsat till viss\r\narbetsgivare.\r\nRegeringen avser inte  att  införa  särregler  för\r\narbetssökande.  Medborgare  i de nya medlemsländerna\r\nkommer att ha rätt att vistas i Sverige för att söka\r\narbete på samma villkor som gäller  för  övriga  EU-\r\nmedborgare.\r\n\r\nUtskottet ställer sig således bakom de av regeringen\r\naviserade  särskilda övergångsreglerna och avstyrker\r\nmotionerna  Sf40   (m)   yrkandena  1-4,  Sf39  (fp)\r\nyrkandena 1 och 6-10, Sf44  (kd) yrkandena 1-4, Sf42\r\n(v) yrkande 2, Sf43 (c), Sf41  (mp)  yrkande 1, Sf38\r\n(fp) yrkande 1 och Sf45 (m).\r\n\r\nNär  det gäller information i de nya medlemsländerna\r\nkan utskottet  till att börja med konstatera att den\r\nsvenska ambassaden  i  respektive land kommer att ha\r\ninformationsmaterial om förutsättningarna för arbete\r\ni  Sverige.  Det  bör dock  i  huvudsak  ankomma  på\r\narbetsgivare  och  organisationer   att  mer  aktivt\r\nsprida information om arbetsmöjligheter  i  Sverige.\r\nUtskottet  vill nämna att LO, enligt vad som uppgavs\r\nvid den offentliga utfrågningen, kommer att satsa på\r\ninformation    i    de    nya   medlemsländerna   om\r\narbetsvillkoren  i  Sverige.   Man  gör  broschyrer,\r\ninrättar  en  hemsida  på  Internet  och  undersöker\r\nförutsättningarna att inrätta  informationskontor på\r\nsamma  sätt som finska LO har gjort.  Det  framhölls\r\natt EU kan  bidra  med  ekonomiskt  stöd  för  sådan\r\ninformation.\r\n\r\nMed  det  anförda  avstyrker  utskottet motionerna\r\nSf39 (fp) yrkande 5 och Sf38 (fp) yrkande 2.\r\n\r\nArbetsmarknaden\r\n\r\n\r\nDet anges att regeringen har fört  en dialog med ett\r\nantal  myndigheter  och  arbetsmarknadens  parter  i\r\nsyfte  att identifiera problem  som  kan  komma  att\r\naktualiseras   eller   fördjupas  med  anledning  av\r\nutvidgningen. I skrivelsen  redovisas  några  frågor\r\nsom  därvid  särskilt  aktualiserats.  Utskottet kan\r\nkonstatera   att   dessa  frågor  även  tas  upp   i\r\nmotionerna Sf42 (v)  och  Sf41  (mp). Det handlar om\r\nåtgärder för att motverka lönedumpning,  s.k.  svart\r\narbete, ekonomisk brottslighet och annat utnyttjande\r\nav människor. Det handlar också om nödvändigheten av\r\natt    på    olika    sätt    stärka   de   fackliga\r\norganisationernas    möjligheter    att     motverka\r\nlönedumpning    och    försvara    kollektivavtalets\r\nställning på arbetsmarknaden.\r\n\r\nUtskottet, som instämmer i vikten  av att åtgärder\r\nvidtas  i  angivet  syfte,  vill särskilt  framhålla\r\nföljande.\r\nFrågan om huruvida uppdragsgivare  inom  byggnads-\r\noch   anläggningsbranschen   skall  ges  ansvar  för\r\nuppdragstagares skatter och sociala  avgifter bereds\r\ninom        Finansdepartementet,        och       en\r\ndepartementspromemoria  beräknas  kunna  presenteras\r\nunder sommaren 2004. Utskottet är, i likhet  med vad\r\nsom    anges    i    den    avvikande   meningen   i\r\narbetsmarknadsutskottets  yttrande   och  motionerna\r\nfrån Vänsterpartiet och Miljöpartiet,  positivt till\r\nmöjligheten  att  lägga ansvaret för uppdragstagares\r\nskatter  och  avgifter   på   uppdragsgivaren.   Med\r\nunderentreprenörer i flera led ökar risken inte bara\r\nför  att  skatter och avgifter undanhålls utan också\r\natt skyddslagstiftningen kringgås.\r\nI skrivelsen  anges  vidare att en arbetsgrupp med\r\nföreträdare   för   arbetsmarknadens    parter   och\r\nNäringsdepartementet   skall   inventera  eventuella\r\nproblem med bemanningsföretag och  bl.a.  arbeta med\r\nfrågan  om  auktorisation av bemanningsföretag.  Som\r\nframgår    av    den     avvikande     meningen    i\r\narbetsmarknadsutskottets  yttrande  är arbetsgruppen\r\ntillsatt  med  anledning av ett tillkännagivande  av\r\nriksdagen 1999.  Arbetsmarknadsutskottet  hade pekat\r\npå  en rad frågor som borde uppmärksammas, däribland\r\nkonkurrensförhållandena,  och särskilt framhållit de\r\nanställdas situation. I den  avvikande  meningen och\r\nmotionerna   från  Vänsterpartiet  och  Miljöpartiet\r\nanges att det  är  mycket  angeläget  att  arbetet i\r\ngruppen  nu  återupptas  och att det inriktas på  de\r\nfrågor     som    omfattas    av    det     tidigare\r\ntillkännagivandet    men    också   på   frågan   om\r\nauktorisation.\r\nI en rapport till regeringen  den 30 mars 2004 har\r\nSkatteverket  föreslagit  att  en  tidsbegränsad  F-\r\nskattsedel,   normalt   för   tolv  månader,   skall\r\ntilldelas  en  person som inte debiteras  preliminär\r\nskatt eller debiteras  preliminär  skatt  på högst 5\r\n000  kr.  Skatteverket får därmed bättre möjligheter\r\ntill kontroll  av  dem som har F-skattsedel utan att\r\nbetala  preliminär  skatt  eller  som  är  begränsat\r\nskattskyldiga.  Därmed   minskas  möjligheterna  att\r\nunder   en  längre  tid  använda   F-skattsedeln   i\r\nskatteundandragande   syfte.  Skatteverket  föreslår\r\nockså förbättrade möjligheter  att inhämta uppgifter\r\nbl.a. om sökanden bedriver aktiv näringsverksamhet i\r\nsitt  hemland  och  om  denne  har  skatteskulder  i\r\nhemlandet. Skatteverket föreslår vidare  att man gör\r\nen  översyn  och  utvärdering av hur bedömningen  av\r\nrätten  till  uppehållstillstånd  för  näringsidkare\r\nenligt       utlänningslagen       påverkas       av\r\nskattebetalningslagens regler om F-skatt.\r\nEnligt utskottets  mening  är  det  angeläget  att\r\nkontrollen  av F-skatt förbättras. Utskottet noterar\r\natt i motion  Sf41  föreslås  en rad åtgärder för en\r\nmer seriös bedömning när F-skattsedel  beviljas  och\r\nom  efterkontroll,  t.ex. vid misstanke om brott, om\r\noanmäld revision samt  om straffavgifter för företag\r\nsom  använder  svart  arbetskraft  eller  vid  vissa\r\nskatte- och bokföringsbrott.  Däremot  bör  den  som\r\ngjort   sig   skyldig   till  mindre  brott,  enligt\r\nmotionärerna, inte för all framtid hindras att få F-\r\nskattsedel.  Åtgärder bör  därtill  vidtas  för  att\r\nundvika förekomsten  av s.k. målvakter. Det är också\r\nangeläget att ett arbete  inleds  med att förtydliga\r\noch    klargöra    begreppen    arbetstagare     och\r\nuppdragstagare.\r\nUtskottet   noterar   att   i  vårbudgeten  (prop.\r\n2003/04:100) föreslås Skatteverket  i tilläggsbudget\r\nför 2004 få ytterligare 20 miljoner kronor  för  att\r\nförbättra kontrollen av F-skatt.\r\nMöjligheterna  till  bevakning  av kollektivavtal,\r\nt.ex.  genom  tillägg till 19 § medbestämmandelagen,\r\ntas också upp i  skrivelsen.  Utskottet  instämmer i\r\natt det behövs en bra bevakning av att avtalen följs\r\noch  att  detta  är  angeläget  även  när inte några\r\nmedlemmar   i   organisationen   är   anställda   på\r\narbetsplatsen. En analys av om och hur en sådan rätt\r\nskulle  kunna  införas  pågår  för  närvarande  inom\r\nRegeringskansliet,   och   regeringen   avser    att\r\nåterkomma  till  riksdagen i frågan när denna analys\r\när färdig.\r\nUtskottet   vill   understryka   vikten   av   att\r\nregeringen skyndsamt återkommer  till  riksdagen med\r\nförslag i denna fråga.\r\n\r\nHärutöver  anges  i  motion  Sf41  (mp)  att Sverige\r\nomgående  bör  ratificera  ILO:s  konvention nr  94.\r\nUtskottet  noterar  att  enligt  skrivelsen   bereds\r\nkommittédirektiv  avseende ett uppdrag att genomföra\r\nEG-direktivet   om   offentlig    upphandling.   När\r\ndirektivet  genomförs  avser  regeringen   att  låta\r\nanalysera  frågan  om  möjligheterna  att ratificera\r\nILO:s  konvention 94 om arbetsklausuler  i  kontrakt\r\ndär offentliga myndigheter är part.\r\n\r\nI   motion    Sf42   tas   dessutom    frågan   om\r\narbetstagarorganisationers  vetorätt mot entreprenad\r\nupp. Utskottet anser att det  finns  skäl  att  även\r\növerväga denna fråga.\r\nI  motion  Sf41 framhålls dessutom vikten av ökade\r\nansträngningar  mot  diskriminering  i  arbetslivet.\r\nUtskottet  instämmer i detta och vill framhålla  att\r\nåtskilliga åtgärder  redan  har  vidtagits  för  att\r\nstärka arbetet mot etnisk diskriminering, inte minst\r\nhar   lagstiftningen   mot   etnisk   diskriminering\r\nförstärkts.  Diskrimineringsombudsmannen   (DO)  har\r\narbetat med att öka kunskapen om lagstiftningen  hos\r\nbl.a.   arbetsgivare,   fackliga   företrädare   och\r\narbetsförmedlare.          Informations-         och\r\nutbildningsinsatser om de nya  reglerna  riktas även\r\ntill allmänheten. AMS har haft särskilda uppdrag att\r\nmotverka   diskriminering   i  arbetsförmedlingarnas\r\nverksamhet. Detta har utmynnat i att AMS i samverkan\r\nmed  bl.a.  DO  utarbetat en handlingsplan  för  ett\r\nlångsiktigt   arbete    mot    diskriminering   inom\r\narbetsförmedlingarna.  Som  utskottet  tidigare  har\r\nkonstaterat  har  lokala  diskrimineringsbyråer  som\r\nbygger  på frivilliga krafter  etablerats  på  olika\r\norter  i  landet.   Vidare  har  stödet  till  lokal\r\nverksamhet mot diskriminering  förstärkts.  När  det\r\ngäller      DO:s     roll     kan     nämnas     att\r\nDiskrimineringskommittén  har i uppdrag att bl.a. se\r\növer  frågan  om  vissa ombudsmän  under  regeringen\r\nborde slås samman till en ombudsmannainstitution och\r\nom en sådan myndighet  borde vara en myndighet under\r\nriksdagen. Uppdraget skall  redovisas  senast  den 1\r\njuli  2005.  Det  kan  också  nämnas att Nämnden för\r\noffentlig upphandling har fått i uppdrag att göra en\r\nutvärdering         av        användningen        av\r\nantidiskrimineringsklausuler i upphandlingskontrakt.\r\nUtskottet  anser  att   riksdagen   bör  göra  ett\r\ntillkännagivande  om att regeringen, i enlighet  med\r\ndet  ovan  anförda,  skyndsamt  bör  återkomma  till\r\nriksdagen   med  förslag   om   möjligheterna   till\r\nbevakning av  kollektivavtal.  Därmed bifalls delvis\r\nmotionerna Sf42 (v) yrkande 1 och  Sf41 (mp) yrkande\r\n2.   Motionerna   får  i  övrigt  anses  i  huvudsak\r\ntillgodosedda med vad utskottet ovan anfört.\r\nUtskottet finner  inte skäl att föreslå införandet\r\nav  skattereduktion för  hushållsnära  tjänster  som\r\nföreslås  i  motion  Sf38  (fp)  yrkande  5. När det\r\ngäller  åtgärder  mot skattefusk är motionen  delvis\r\ntillgodosedd med vad  ovan  anförts  om  F-skatt och\r\nföreslagen     förstärkning     av     Skatteverkets\r\nkontrollverksamhet.    Motionen   bör   avslås    av\r\nriksdagen.\r\n\r\nDet sociala välfärdssystemet\r\n\r\n\r\nEkonomiskt bistånd till arbetssökande\r\n\r\nRätten för den som är medborgare  i ett EU-land att,\r\nför första gången, söka arbete i ett  annat  EU-land\r\nregleras, som ovan nämnts, främst i artikel 39 i EG-\r\nfördraget   och   i   del I  avdelning  I  i  rådets\r\nförordning (EEG) nr 1612/68.  Det  handlar om rätten\r\natt resa ut från sitt eget land för att söka arbete,\r\natt resa in i ett annat land för att söka arbete, ta\r\ndel av anställningserbjudanden från arbetsgivare och\r\natt bli likabehandlad av arbetsförmedlingarna.\r\n\r\nEn arbetssökande har inte rätt att  bosätta  sig i\r\ndet  andra  landet men har en rätt att uppehålla sig\r\ndär medan han  eller  hon  söker arbete. Med stöd av\r\nEG-domstolens  praxis  kan medlemsstaterna  begränsa\r\ndenna rätt. I praxis har  accepterats  en tid på sex\r\nmånader,  men  det utesluter inte att vistelsen  kan\r\nbegränsas till kortare  tid. Den arbetssökande får å\r\nandra sidan stanna kvar längre  om hon eller han har\r\nen verklig chans att få ett arbete  och aktivt söker\r\narbete.\r\nI  skrivelsen  anges  att  det  inte  finns  någon\r\nutvecklad praxis för bedömning av ekonomiskt bistånd\r\ntill     arbetslösa     från     andra    EU-länder.\r\nSocialtjänstlagens  regler  om  kommunens   yttersta\r\nansvar  och  den  enskildes rätt till bistånd följer\r\nsom  en  konsekvens  av   vistelsebegreppet,  vilket\r\ninnebär att kommunerna från  fall  till  fall  måste\r\nbedöma  om,  och  i  så  fall  i  vilken omfattning,\r\nbistånd ska utges.\r\nVid utskottets offentliga utfrågning tillades från\r\nregeringens sida att EG-domstolen i  det  ovannämnda\r\nmålet Collins går ifrån sin tidigare praxis  när det\r\ngäller  arbetssökande med hänvisning bl.a. till  den\r\ngenerella  rätt  till  likabehandling som tillkommer\r\nunionsmedborgare.    Domstolen    ansåg    att    en\r\narbetssökande  kan  få  rätt   till   vissa  sociala\r\nförmåner  även  enligt  avdelning  II  i  förordning\r\n1612/68. Men domstolen medgav att det i det aktuella\r\nfallet var försvarligt att begränsa den rätten tills\r\npersonen  i fråga hade en mera tydlig koppling  till\r\nden nationella arbetsmarknaden.\r\nUtskottet  noterar  att regeringen, enligt vad som\r\nanges  i  skrivelsen, avser  att  låta  en  särskild\r\nutredare få  i  uppdrag att se över möjligheten till\r\nbegränsning   av   rätten    till   bistånd   enligt\r\nsocialtjänstlagen för arbetssökande unionsmedborgare\r\nsom inte tidigare arbetat i Sverige. Utredaren skall\r\nundersöka  möjligheten  att  begränsa   rätten  till\r\nekonomiskt  bistånd  för dessa arbetslösa och  deras\r\nmedföljande familjemedlemmar och i vilken omfattning\r\ndenna grupp i övrigt skall undantas från rätten till\r\nbistånd enligt socialtjänstlagen,  med  bibehållande\r\nav socialtjänstens yttersta ansvar för barn  och med\r\nbeaktande av deras speciella behov.\r\nUtskottet   anser  att  den  aviserade  översynen,\r\nförutom  EG-domstolens  fortsatta  tillämpning,  bör\r\navvaktas.   Med   det  anförda  avstyrker  utskottet\r\nmotionerna Sf40 (m)  yrkande 5 och Sf38 (fp) yrkande\r\n3 (delvis).\r\n\r\nKrav på motprestation för försörjningsstöd\r\n\r\nRätten till försörjningsstöd  följer  av  4 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen (2001:453). I första stycket anges\r\natt den som inte kan tillgodose sina behov  eller få\r\ndem  tillgodosedda  på  annat  sätt  har  rätt  till\r\nbistånd   av   socialnämnden   för  sin  försörjning\r\n(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.\r\n\r\nLagrummet  hade  sin motsvarighet  i  6  §  i  den\r\ntidigare  socialtjänstlagen.  Den  enskildes  ansvar\r\nförtydligades   genom   en   språklig  justering  av\r\nlagrummet  på förslag i proposition  1996/97:124.  I\r\npropositionen  angavs  (s. 75): Regeringen vill åter\r\nslå fast att den enskilde  inte  kan  anses  ha rätt\r\ntill ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen  om\r\nhan  inte efter förmåga försöker bidra till sin egen\r\nförsörjning.  Den  som  kan  arbeta  är därför också\r\nskyldig att söka arbete. Denna skyldighet  gäller  i\r\nförsta  hand  heltidsarbete. I skyldigheten att söka\r\narbete inbegrips  i  princip  också deltagande i den\r\nverksamhet  som anordnas för arbetslösa  inom  ramen\r\nför          arbetsmarknadspolitiken,          t.ex.\r\narbetsmarknadsutbildning,   beredskapsarbete   eller\r\narbetsrehabiliterande    åtgärder,    deltagande   i\r\nsvenskundervisning  och  andra  delar  av  särskilda\r\nintroduktionsprogram  som  syftar till att förbereda\r\noch     underlätta     invandrares    inträde     på\r\narbetsmarknaden. Regeringen  vill i detta sammanhang\r\nunderstryka att varje enskilt  ärende förutsätter en\r\nindividuell  bedömning,  som  skall  utgå  från  den\r\nenskildes egna förutsättningar  att  klara ett visst\r\narbete.\r\nRiksdagen  har nyligen behandlat olika  frågor  om\r\nsocialtjänstpolitik     (bet.    2003/04:SoU5).    I\r\nbetänkandet     vidhåller    socialutskottet     att\r\nsocialbidraget skall vara ett yttersta skyddsnät för\r\ntillfälliga ekonomiska behov och inte fungera som en\r\nlångsiktig  försörjningskälla.  Utskottet  avstyrkte\r\nett motionsyrkande om att kommunerna skall få ställa\r\nkrav  på  motprestationer   av   bidragstagare   med\r\nhänvisning  till de möjligheter socialtjänsten redan\r\ni dag genom 4  kap.  4  §  socialtjänstlagen har att\r\nställa krav på motprestationer  från  den som uppbär\r\nsocialbidrag.  (I 4 kap. 4 § anges att socialnämnden\r\nkan begära att den som uppbär försörjningsstöd skall\r\ndelta i praktik  eller  kompetenshöjande verksamhet.\r\nBestämmelsen gäller främst  personer  under  25 år.)\r\nRiksdagen    följde    utskottets   förslag   (prot.\r\n2003/04:84).\r\nRegeringen aviserar i  skrivelsen  sin  avsikt att\r\nlåta    se    över    möjligheten    att    ha   ett\r\nkvalificeringssystem  för  att vara berättigad  till\r\nbistånd enligt socialtjänstlagen  med  beaktande  av\r\ninternationella  konventioner  som Sverige är bundet\r\nav,     likabehandlingsprincipen    och     gällande\r\nlagstiftning mot diskriminering.\r\nUtskottet  anser  att  den aviserade översynen bör\r\navvaktas och avstyrker motionerna  Sf39 (fp) yrkande\r\n3 och Sf38 (fp) yrkande 4.\r\n\r\nFörsörjningskrav för bosättning\r\n\r\nEn arbetstagare har enligt EU:s regelverk  rätt till\r\nlikabehandling  med arbetslandets egna arbetstagare,\r\nrätt att bosätta sig i arbetslandet med familjen och\r\nrätt till ett uppehållstillstånd  som  ett  bevis på\r\nbosättningsrätten.  Arbetstagaren  får  också enligt\r\ndel II i förordning 1612/68 samma rätt till  sociala\r\noch   skattemässiga   förmåner   som   landets  egna\r\nmedborgare    samt    omfattas    av   arbetslandets\r\nsocialförsäkringsförmåner enligt förordning 1408/71.\r\n\r\nUtskottet  har  ovan  redovisat  att  EG-domstolen\r\nansett att begreppet arbetstagare i detta sammanhang\r\ninte  bör tolkas restriktivt. Domstolen  har  ansett\r\natt varje  person  som  utför  faktiskt och verkligt\r\narbete med undantag av arbete som  utförs i så liten\r\nomfattning  att  det  framstår  som  ett  marginellt\r\nkomplement  är  arbetstagare. Kännetecknet  för  ett\r\nanställningsförhållande är därvid att personen under\r\nen viss tid mot ersättning  utför arbete åt en annan\r\nperson   under   dennes   ledning.   Domstolen   har\r\nkonstaterat att det inte är nödvändigt att en person\r\nkan försörja sig helt på arbetet  för  att hon eller\r\nhan skall betraktas som arbetstagare. Domstolen  har\r\ndäremot inte sagt att ett visst antal arbetstimmar i\r\nveckan  är  ett  kriterium för att vara arbetstagare\r\noch man kan inte säga  att  det finns en allmän rätt\r\natt  bara behöva arbeta t.ex.  tio  timmar  för  att\r\nkunna  ställa  krav  på att i övrigt bli försörjd av\r\ndet allmänna.\r\nUnder  utskottets offentliga  utfrågning  ställdes\r\nfrågan om  Sverige  har  rätt att införa ett krav på\r\natt  vederbörande kan försörja  sig  själv  för  att\r\nmedborgare såväl från de övriga nuvarande som de nya\r\nEU-länderna  skall  få  bosätta  sig  i  Sverige som\r\narbetstagare.  Utskottet  har uppfattat svaren  från\r\nden närvarande EG-rättsliga  expertisen så att detta\r\ninte är möjligt utan skulle innebära  diskriminering\r\nav  dessa  medborgare  i  förhållande  till  svenska\r\nmedborgare.  EG-rätten och EG-domstolens  praxis  är\r\nentydig på den punkten. En arbetstagare behöver inte\r\nkunna försörja  sig  helt  och  hållet själv för att\r\nbetraktas som arbetstagare i EG-rättslig mening. Att\r\nuppställa begränsande regler för andra medborgare än\r\nde  egna är en diskriminering enligt  EG-rätten  och\r\nkommer,  enligt  vad  den  juridiska expertisen från\r\nRegeringskansliet uppgav, att leda till en talan mot\r\nSverige om fördragsbrott.\r\nI skrivelsen anges att Sverige  avser  att  aktivt\r\nverka för sådana förändringar av EU:s regelverk  att\r\nbättre  hänsyn  kan tas till de olika situationer på\r\narbetsmarknaden  som   kan   förekomma.  Vidare  har\r\nstatsministern vid information  av  riksdagen  den 1\r\napril  2004  angivit  att  han  vid  det senaste EU-\r\ntoppmötet   har   bett  kommissionen  att  kartlägga\r\nkonsekvenserna  av  EU:s   regelverk   som  påverkar\r\narbetskraftens rörlighet.\r\nUtskottet   förutsätter  att  regeringen  fortsatt\r\nverkar för sådana  förändringar  av  EU:s regelverk.\r\nNågot uttalande från riksdagens sida är  därför inte\r\nnödvändigt.  Med  det  anförda  avstyrker  utskottet\r\nmotionerna Sf39 (fp) yrkande 2, Sf41 (mp) yrkande  3\r\noch Sf38 (fp) yrkande 3 (delvis).\r\n\r\nBosättningsbaserade sociala förmåner\r\n\r\nEnligt  förordning 1408/71 är en arbetstagare enligt\r\nhuvudregeln  försäkrad  i  arbetslandet.  Förmånerna\r\nskall  därvid  betalas  ut  oavsett i vilket EU-land\r\narbetstagaren är bosatt. För Sveriges del gäller det\r\nsåväl  de arbetsbaserade som de  bosättningsbaserade\r\nförmånerna. Vissa typer av ersättningar kan undantas\r\nfrån denna  bestämmelse,  men  det  förutsätter  att\r\nförmånen  är förtecknad i en särskild bilaga. Så har\r\nför svensk  del  skett  när  det  gäller  ett  fåtal\r\nersättningstyper,     t.ex.     när    det    gäller\r\nbostadstillägg till pensionärer (BTP).\r\n\r\nEnligt  förordning  1408/71 skall  familjeförmåner\r\nutbetalas av arbetslandet även om familjen är bosatt\r\ni  ett  annat  EU-land.  I  vissa  fall  skall  dock\r\nfamiljeförmåner i första hand  utges av det land där\r\nfamiljen  är  bosatt  och  det  nämnda  arbetslandet\r\nendast     betala     familjeförmåner    med     ett\r\nskillnadsbelopp upp till  arbetslandets förmånsnivå.\r\nSom   svenska   familjeförmåner    räknas   allmänna\r\nbarnbidrag,   förlängt   barnbidrag,   studiebidrag,\r\nbostadsbidrag för barnfamiljer, föräldrapenning  och\r\nunderhållsstöd.\r\nPrinciperna för utbetalning av familjeförmåner var\r\nnaturliga  för  de länder som ursprungligen ingick i\r\nEG. Det var då vanligt  att  det  i  familjen  fanns\r\nendast   en  yrkesarbetande  och  familjeförsörjare,\r\nmannen,  och   en  hemarbetande,  kvinnan.  För  att\r\nfamiljen inte skulle  förlora  all  trygghet  om den\r\nyrkesarbetande  i  familjen  valde  att  arbeta i en\r\nannan  medlemsstat,  kopplades  trygghetssystemen  i\r\nförordning  1408/71  till  arbetet  och   inte  till\r\nbosättningen.\r\nI   skrivelsen  anges  att  regeringen  anser  att\r\nbehovet  av och möjligheterna att förändra nuvarande\r\nregelsystem  rörande  socialförsäkringsförmåner  med\r\nbeaktande  av EG-rätten och Sveriges internationella\r\növerenskommelser        skall        ses       över.\r\nRiksförsäkringsverket har vidare fått  i uppdrag att\r\nfölja   utvecklingen  av  utbetalningen  av  svenska\r\nfamiljeförmåner enligt förordning 1408/71. En första\r\nredovisning  skall  ske  den 30 november 2004 och en\r\nslutredovisning  den  31 mars  2005.  Även  här  kan\r\nerinras om att statsministern  vid  det  senaste EU-\r\ntoppmötet   har   bett  kommissionen  att  kartlägga\r\nkonsekvenserna  av  EU:s   regelverk   som  påverkar\r\narbetskraftens rörlighet.\r\nMed  hänsyn  till  det  pågående arbetet avstyrker\r\nutskottet motionerna Sf40 (m)  yrkande  6  och  Sf39\r\n(fp) yrkande 4.\r\n\r\nSocialförsäkringsreform\r\n\r\nNär      det      gäller      frågan     om     en\r\nsocialförsäkringsreform   noterade    utskottet    i\r\nbetänkande 2003/04:SfU1 (s. 23) att statsministern i\r\nen  frågestund i riksdagen den 13 november 2003 hade\r\naviserat       en      kommande      översyn      av\r\nsocialförsäkringssystemen.  Utskottet  välkomnade en\r\nsådan  översyn  i  syfte  att  långsiktigt säkra  en\r\ngemensamt     finansierad,    generell     offentlig\r\nförsäkring.  Något  tillkännagivande  i  frågan  var\r\ndärmed  inte  påkallat   och   utskottet   avstyrkte\r\nmotionsyrkandena i fråga. Utskottet har erfarit  att\r\nfrågan    om   direktiv   till   en   utredning   om\r\nsocialförsäkringssystemen         bereds        inom\r\nSocialdepartementet. Utskottet anser  inte  att  det\r\nfinns  skäl att föregripa detta beredningsarbete och\r\navstyrker  därmed  motionerna Sf40 (m) yrkande 7 och\r\nSf44 (kd) yrkande 5.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nA\r\nYttrande från annat utskott\r\n\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottets yttrande\r\n2003/04:AU3y\r\n\r\nSärskilda regler under en\r\növergångsperiod för\r\narbetstagare från nya\r\nmedlemsstater\r\n\r\nTill socialförsäkringsutskottet\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottet  har  den  25  mars  2004\r\nberett  arbetsmarknadsutskottet  tillfälle  att avge\r\nyttrande över regeringens skrivelse 2003/04:119  och\r\növer motioner som eventuellt väcks i ärendet.\r\nBakgrunden till skrivelsen är ett tillkännagivande\r\nav   riksdagen   i   samband   med  behandlingen  av\r\npropositionen om godkännande av anslutningsfördraget\r\n(prop.  2003/04:25  Europeiska  unionens  utvidgning\r\n2004).     Riksdagen    beslutade    att    godkänna\r\nanslutningsfördraget.  För  det  fall att regeringen\r\navsåg  att  vidta  några  åtgärder mot  bakgrund  av\r\nanslutningsfördragets        bestämmelser         om\r\növergångslösningar  när det gäller fri rörlighet för\r\narbetstagare  skulle  dessa   åtgärder  underställas\r\nriksdagen (bet. 2003/04:UU4, rskr.  2003/04:114).  I\r\nden  nu  framlagda  skrivelsen  redovisar regeringen\r\nsitt ställningstagande i fråga om  särskilda  regler\r\nunder  en  övergångsperiod  och  sina  bedömningar i\r\növrigt.  Regeringen  lägger  alltså inte fram  några\r\nformella förslag.\r\nArbetsmarknadsutskottet  avgränsar  sitt  yttrande\r\ntill att avse frågan om de av  regeringen  aviserade\r\növergångsreglerna bör genomföras.\r\nI ärendet har det väckts åtta motioner, varav  sex\r\när parti- eller kommittémotioner. Samtliga dessa och\r\nen enskild motion tar upp frågan om övergångsregler.\r\n\r\n\r\nSkrivelsen i huvuddrag\r\n\r\n\r\nSkrivelsen     innehåller    en    redovisning    av\r\nanslutningsfördraget  och dess övergångsbestämmelser\r\noch av relevanta EU-regler  på  området.  Där  finns\r\nockså en beskrivning av det svenska välfärdssystemet\r\noch  av den nuvarande ordningen med arbetstillstånd.\r\nEn genomgång  görs  av  de  övriga  medlemsstaternas\r\nställningstaganden  i  fråga om övergångsanordningar\r\nsom hade offentliggjorts  fram till den 5 mars 2004.\r\nSlutligen       redovisar      regeringen       sina\r\nställningstaganden  om  särskilda  regler  under  en\r\növergångsperiod   (avsnitt  7)  och  om  ytterligare\r\nåtgärder  på  kort och  lång  sikt  (avsnitt  8).  I\r\nskrivelsen finns  också en redovisning av ekonomiska\r\nkonsekvenser.\r\n\r\nI  frågan om övergångsregler  innebär  regeringens\r\nställningstagande i korthet följande.\r\nSverige   bör   ha   särskilda   regler  under  en\r\növergångsperiod   beträffande   åtta   av   de   nya\r\nmedlemsstaterna,    nämligen    Tjeckien,   Estland,\r\nLettland,  Litauen,  Ungern,  Polen,  Slovenien  och\r\nSlovakien.\r\nRegeringen    välkomnar    ökad    rörlighet    av\r\narbetskraft.  Människor  ska  kunna  söka  jobb  och\r\nföretag ska kunna rekrytera över gränserna.  Det har\r\nnu  visat  sig att flertalet av de nuvarande EU/EES-\r\nmedlemsstaterna, däribland Sveriges grannländer, har\r\ninfört   eller    har    för   avsikt   att   införa\r\növergångsregler i någon form.  Förutsättningarna har\r\ndärmed ändrats på ett sätt som regeringen inte kunde\r\nförutse.    Utan    särskilda   regler   under    en\r\növergångsperiod  skulle   troligen   betydligt  fler\r\npersoner från de nya medlemsstaterna söka sig hit än\r\nvad som annars hade varit fallet. Till  detta kommer\r\natt   det   fortfarande   råder   stora   ekonomiska\r\nskillnader   mellan   de   nya   och   de  nuvarande\r\nmedlemsstaterna,  vilket  får  som  följd bl.a.  att\r\nersättningsnivåerna  i  de sociala systemen  skiljer\r\nsig åt mellan Sverige och  de nya medlemmarna. Detta\r\nkan komma att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare för\r\natt    rekrytera    arbetskraft    från    de    nya\r\nmedlemsstaterna    enligt    villkor   som   markant\r\nunderstiger  vad  som  i  allmänhet  gäller  på  den\r\nsvenska  arbetsmarknaden.  Det  finns  en  risk  för\r\nstörningar på arbetsmarknaden  i  form av snedvriden\r\nkonkurrens  och  lönedumpning.  Det är  troligt  att\r\nrisken  ökar  på grund av att fler  medlemsstater  i\r\nnärområdet   har    beslutat    sig   för   att   ha\r\növergångsregler.\r\nDet   är   regeringens   uppfattning    att    det\r\növergångsvis    ska   krävas   arbetstillstånd   för\r\narbetstagare från  de nya medlemsstaterna. Tillstånd\r\nska sökas vid svensk ambassad eller svenskt konsulat\r\ni sökandens hemland  eller  där  sökanden är bosatt.\r\nTillstånd ska beviljas före inresan  i  Sverige. Ett\r\narbetstillstånd  ska  förutsätta  ett erbjudande  om\r\nanställning    med   viss   varaktighet   och    med\r\nkollektivavtalsenlig   lön.   Nivån   avseende  lön,\r\nförsäkringsskydd och övriga anställningsvillkor  ska\r\nlägst motsvara svenska kollektivavtal inom branschen\r\noch  får  inte  vara  sämre  än  vad  som gäller för\r\nmotsvarande arbetstagare i Sverige. Det  ska vara en\r\nheltidsanställning eller i vart fall ett arbete  som\r\ndet  går  att  försörja  sig  på  under  vistelsen i\r\nlandet. Arbetstillståndet, som begränsas till  visst\r\nyrke   och  viss  arbetsgivare,  beviljas  för  tolv\r\nmånader  eller  den  kortare  tid  som anställningen\r\nberäknas   pågå.  Efter  tolv  månaders  fortlöpande\r\nanställning  har  arbetstagaren fri rörlighet precis\r\nsom    nuvarande   unionsmedborgare.    Så    kallad\r\narbetsmarknadsprövning   bör  inte  göras,  men  ett\r\nsådant  krav återinförs om  så  skulle  bedömas  som\r\nnödvändigt.  Medföljande  familjemedlemmar  beviljas\r\nuppehållstillstånd   i  motsvarande  omfattning  som\r\narbetstagaren. De kan  beviljas arbetstillstånd utan\r\narbetsmarknadsprövning  och  utan  begränsning  till\r\nvisst yrke eller viss arbetsgivare.  Bostad bör vara\r\nordnad  men  är  inte  ett  formellt  krav.   Enligt\r\nregeringens  bedömning  är det inte möjligt att göra\r\nnågra undantag från de sociala välfärdssystemen. Den\r\nnuvarande\r\nordningen   för  säsongsarbetstillstånd   bibehålls,\r\ndäribland   ett   särskilt   kvotsystem.   Krav   på\r\narbetstillstånd  kommer inte att uppställas vid s.k.\r\nutstationering av  arbetstagare  i  samband  med att\r\narbetsgivaren    tillhandahåller    tjänster    över\r\ngränserna.  Regeringen gör bedömningen att villkoren\r\ninte   är  sämre   för   arbetstagare   i   de   nya\r\nmedlemsstaterna     än     vid     tidpunkten     då\r\nanslutningsfördraget skrevs under den 16 april 2003.\r\nDe särskilda reglerna under en övergångsperiod ska\r\ngälla under två år och fortlöpande utvärderas.\r\nI   syfte   att  underlätta  övergången  till  fri\r\nrörlighet inom  det utvidgade EU och för att möta de\r\nproblem som kan uppstå eller fördjupas redovisas ett\r\nantal ytterligare åtgärder på kort och lång sikt.\r\n\r\n- Migrationsverket  ska  få  i  uppdrag  att se över\r\nmöjligheten  till ökad kontroll av anställningsbevis\r\ni samband med  beviljande  av uppehållstillstånd och\r\ntill ökad kontroll vid en ansökan om förlängning.\r\n\r\n-  Migrationsverket  och Skatteverket  ska  se  över\r\nmöjligheterna  att  kontrollera  att  egenföretagare\r\nverkligen är företagare och att de har möjlighet att\r\nförsörja sig.\r\n\r\n-  AMS  har  fått  i  uppdrag  att  tillsammans  med\r\nMigrationsverket     och    efter     samråd     med\r\narbetsmarknadens parter  föreslå hur man kan utforma\r\nen   löpande   övervakning   av    utvecklingen   på\r\narbetsmarknaden när det gäller eventuella störningar\r\neller  risk  för störningar. I sammanhanget  påpekas\r\natt AMS inte i  alla  delar  kan  ges  ansvaret; vad\r\ngäller         t.ex.         lönevillkor         och\r\nanställningsförhållanden  måste rimligen parterna på\r\narbetsmarknaden ha ansvaret.\r\n\r\n- AMS ska också få i uppdrag att utarbeta former för\r\nen   avrapportering   från   arbetsgivare   när   en\r\nanställning med säsongsarbetstillstånd påbörjas.\r\n\r\n-  Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen  (IAF)\r\nhar  fått i uppdrag att redovisa omfattningen av EU-\r\nintyg    enligt   förordning   1408/71   för   vilka\r\narbetslöshetsersättning i Sverige har medgivits. IAF\r\nska också  redovisa  ytterligare  insatser  för  att\r\nundvika missbruk av sådan ersättning vid tillämpning\r\nav den nyssnämnda förordningen.\r\n\r\n-  Arbetsmiljöverket  ska få i uppdrag att analysera\r\nvilka  problem som kan uppstå  eller  fördjupas  vid\r\ntillsyn av arbetsmiljön i företag och hos företagare\r\nregistrerade i andra medlemsstater.\r\n\r\n-    Finansdepartementet     bereder    frågan    om\r\nuppdragsgivare  inom bygg- och  anläggningsbranschen\r\nska  ges  ansvar  för  uppdragstagares  skatter  och\r\nsociala avgifter.\r\n\r\n-    En    arbetsgrupp    med     företrädare    för\r\narbetsmarknadens parter och Näringsdepartementet ska\r\nåteruppta   sitt   arbete  med  en  inventering   av\r\neventuella    problem    med    bemanningsföretagen,\r\ndäribland frågan om auktorisation.\r\n\r\n- Skatteverket har fått i  uppdrag  att redogöra för\r\nkontrollen i samband med F-skattsedlar för att bl.a.\r\nförhindra         att        arbetsrätts-        och\r\narbetsmiljölagstiftningen kringgås.\r\n\r\n- Inom Regeringskansliet  pågår  en analys av hur en\r\nrätt   till   information   t.ex.   enligt    19   §\r\nmedbestämmandelagen   skulle   kunna   införas   för\r\narbetstagarorganisationen  även  i  det  fall att en\r\nkollektivavtalsbunden  arbetsgivare  inte har  några\r\nanställda som är medlemmar i organisationen.\r\n\r\n-     Regeringskansliet     bereder     frågan    om\r\nkommittédirektiv  om att genomföra EG-direktivet  om\r\noffentlig upphandling  i svensk rätt. När direktivet\r\ngenomförs ska regeringen  även låta analysera frågan\r\nom    att    ratificera   ILO-konvention    94    om\r\narbetsklausuler  i  kontrakt där offentlig myndighet\r\när part.\r\n\r\nRegeringen redovisar  också  ett  antal åtgärder som\r\navser   det   sociala  välfärdssystemet,   däribland\r\nmöjligheten att  i  vissa  fall begränsa rätten till\r\nbistånd      enligt     socialtjänstlagen.      EU:s\r\nsamordningsregler   inom   det  sociala  området  är\r\nuppbyggda med utgångspunkten att underlätta den fria\r\nrörligheten.  Enligt skrivelsen  avser  Sverige  att\r\naktivt  verka  för   sådana   förändringar  av  EU:s\r\nregelverk att bättre hänsyn kan  tas  till  de olika\r\nsituationer på arbetsmarknaden som kan förekomma.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI   ärendet   har  sex  av  riksdagspartierna  väckt\r\nmotioner. Samtliga  dessa partier framför synpunkter\r\npå  de  av  regeringen aviserade  övergångsreglerna,\r\nModeraterna i motion Sf40 (yrkande 1), Folkpartiet i\r\nkommittémotion Sf39 (yrkande 1) av Bo Könberg m.fl.,\r\nKristdemokraterna   i   motion   Sf44  (yrkande  1),\r\nVänsterpartiet   i   motion   Sf42   (yrkande    2),\r\nCenterpartiet  i  motion  Sf43  och  Miljöpartiet  i\r\nmotion  Sf41 (yrkande 1). Motionerna innehåller även\r\nsynpunkter  på behovet av åtgärder såväl inom landet\r\nsom   i   förhållande    till    EU   och   de   nya\r\nmedlemsländerna.    Samtliga    partier    välkomnar\r\nutvidgningen.  De säger nej till de  övergångsregler\r\nsom  regeringen aviserar  i  skrivelsen  med  delvis\r\nlikartade   argument.   Tanken   på  övergångsregler\r\navvisas  även i en enskild fp-motion  Sf38  av  Erik\r\nUllenhag m.fl. (fp) (yrkande 1).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nDen centrala frågan i detta ärende är om Sverige ska\r\nutnyttja den  möjlighet som anslutningsfördraget ger\r\natt  under  en  övergångsperiod  tillämpa  nationell\r\nlagstiftning i stället  för  artiklarna 1-6 i rådets\r\nförordning  (EEG)  nr  1612/68 och,  i  förekommande\r\nfall,  även  i  stället för  bestämmelser  i  rådets\r\ndirektiv 68/360/EEG.  Genom  denna möjlighet kan den\r\nfria  rörligheten och tillträdet  till  den  svenska\r\narbetsmarknaden  begränsas  för  medborgare i de nya\r\nmedlemsstaterna.\r\n\r\nRegeringens  bedömning  är  som  framgått  ovan  att\r\nSverige   bör   ha   särskilda   övergångsregler   i\r\nförhållande  till  medborgare  i Tjeckien,  Estland,\r\nLettland,  Litauen,  Ungern,  Polen,  Slovenien  och\r\nSlovakien.  Innebörden av de aviserade  reglerna  är\r\natt det under  en  övergångsperiod  om  två  år  ska\r\nkrävas  arbetstillstånd,  som ska sökas i hem- eller\r\nbosättningslandet.  För  att   arbetstillstånd   ska\r\nbeviljas   ska   sökanden   ha   ett  erbjudande  om\r\nanställning    av    viss   varaktighet   och    med\r\nkollektivavtalsenlig   lön.    Det   ska   vara   en\r\nheltidsanställning eller i vart  fall ett arbete som\r\ndet  går  att  försörja  sig  på.  Arbetstillståndet\r\nbeviljas  för  tolv  månader eller den  kortare  tid\r\nanställningen beräknas  pågå.  Efter  tolv  månaders\r\nfortlöpande    anställning    ska    de    särskilda\r\növergångsreglerna inte längre tillämpas.\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet kan inledningsvis konstatera\r\natt Sverige genom regeringen varit pådrivande  i att\r\nöppna   EU  för  nya  medlemsländer.  Därigenom  har\r\nSverige ett  särskilt  ansvar  för  utvidgningen. Så\r\nsent som hösten 2003 i propositionen om EU:s framtid\r\nvar  det  regeringens  uppfattning  att den  svenska\r\narbetsmarknaden   inte   skulle  drabbas  av   några\r\nstörningar till följd av fri  rörlighet  för  de nya\r\nmedlemsstaternas medborgare.\r\n\r\nDen  fria  rörligheten  för  arbetskraften  har från\r\nbörjan varit en hörnsten i EU-samarbetet. Målet  ska\r\nsjälvklart  vara  att  alla medborgare i EU-länderna\r\nska kunna resa, arbeta och  leva  i unionen på samma\r\nvillkor.\r\n\r\nUtvidgningen  av  EU  med  tio  nya  länder   är  en\r\nhistorisk  händelse.  Den  kommer  att  få betydelse\r\nekonomiskt, politiskt och institutionellt.  Även för\r\nvårt land kommer utvidgningen att få stor betydelse.\r\n\r\nBehovet  av  arbetskraft  i  Sverige  kommer att öka\r\nredan inom några år. Det är då viktigt  att  Sverige\r\när ett attraktivt land för arbetskraft från bl.a. de\r\nnya medlemsländerna.\r\n\r\nErfarenheterna från tidigare utvidgningar av unionen\r\nvisar  att  inte  ens  relativt  stora  skillnader i\r\nlevnadsstandard    leder   till   någon   omfattande\r\nrörlighet av människor  från  fattigare  till rikare\r\nländer.     Trots     vårt    relativt    utvecklade\r\nvälfärdssystem har rörligheten  till vårt land varit\r\navsevärt lägre än genomsnittet i  EU.  De risker som\r\nregeringen  målar  upp  i  skrivelsen  är  sannolikt\r\növerdrivna.\r\n\r\nRegeringens föreslagna övergångsregler kan skapa  en\r\nspricka  i EU och leda till att länderna delas upp i\r\nett A-lag  och  ett  B-lag, där den fria rörligheten\r\nför    människor   starkt   begränsas.    Utskottets\r\nuppfattning   är   att  Sverige  inte  ska  tillämpa\r\növergångsregler  enligt  regeringens  skrivelse  för\r\narbetstagare från EU:s nya medlemsstater.\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet  anser således att riksdagen\r\ninte bör ställa sig bakom  regeringens  förslag till\r\növergångsregler,  vilket  socialförsäkringsutskottet\r\nbör föreslå att riksdagen ger regeringen till känna.\r\n\r\nEtt sådant ställningstagande  innebär att motionerna\r\nSf39  yrkande  1  (fp),  Sf40 yrkande  1  (m),  Sf41\r\nyrkande 1 (mp), Sf42 yrkande  2  (v),  Sf43  (c) och\r\nSf44   yrkande   1   (kd)   får   anses  väsentligen\r\ntillgodosedda.\r\n\r\n\r\n\r\nStockholm den 2 april 2004\r\n\r\nPå arbetsmarknadsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nAnders Karlsson\r\n\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders\r\nKarlsson   (s),   Margareta  Andersson  (c),   Laila\r\nBjurling (s), Anders  G  Högmark (m), Sonja Fransson\r\n(s),  Stefan Attefall (kd),  Camilla  Sköld  Jansson\r\n(v), Patrik  Norinder  (m),  Lars  Lilja  (s),  Tina\r\nAcketoft (fp), Berit Högman (s), Henrik Westman (m),\r\nBritta  Lejon  (s),  Ulf  Holm  (mp), Mauricio Rojas\r\n(fp),  Raimo  Pärssinen (s) och Christer  Erlandsson\r\n(s).\r\n\r\n\r\nAvvikande mening\r\n\r\n\r\n\r\nSärskilda regler under en övergångsperiod m.m.\r\n\r\n\r\nAnders Karlsson,  Laila  Bjurling,  Sonja  Fransson,\r\nLars  Lilja,  Berit  Högman,   Britta  Lejon,  Raimo\r\nPärssinen och Christer Erlandsson (alla s) anför.\r\n\r\nInledning\r\n\r\nFri  rörlighet för personer är en av EU:s viktigaste\r\ngrundprinciper.  Den  garanteras  genom EG-fördraget\r\noch  ett  antal  förordningar och direktiv.  Området\r\npersoners fria rörlighet  inriktades  till en början\r\npå arbetskraften men har gradvis utvidgats  till att\r\ntäcka  även andra kategorier. Eftersom skillnader  i\r\nmedlemsstaternas  sociala  trygghetssystem  kan vara\r\nett  hinder  för  den  fria rörligheten har reglerna\r\nkompletterats   med   regler    om   samordning   av\r\nsocialförsäkringsregler    som   ska   skydda    den\r\nmigrerande   arbetstagarens   rättigheter,    främst\r\nförordningen  (EEG)  nr  1408/71.  Effekten blir att\r\nfrågor  om  fri  rörlighet  inte sällan  handlar  om\r\nmigrerande   arbetstagares   eller    arbetssökandes\r\nrättigheter  i  socialförsäkringssystem m.m.  i  det\r\nland där arbetet utförs. Frågan om vem som ska anses\r\nsom arbetstagare blir av avgörande betydelse i detta\r\nsammanhang.\r\n\r\nSaken illustreras  väl  i  detta ärende. De frågor\r\nsom väckts gäller i hög grad inte bara möjligheten i\r\nsig  att  röra  sig inom EU för att  söka  eller  ta\r\narbete utan också  de  problem  som  kan uppstå till\r\nföljd   av   bl.a.   reglerna   om   samordning   av\r\nsocialförsäkringsregler   och   den  uttolkning   av\r\narbetstagarbegreppet som EG-domstolen  gjort i olika\r\nsammanhang.\r\n\r\nI  det  följande riktar vi huvudsakligen in  oss  på\r\nfrågor som är arbetsmarknadsrelaterade.\r\n\r\nSärskilda regler under en övergångsperiod\r\n\r\nLiksom regeringen  välkomnar vi en ökad rörlighet av\r\narbetskraft. Sverige  har  en  lång tradition av ut-\r\noch  invandring. Sverige har haft,  har  fortfarande\r\noch kommer även i fortsättningen att ha behov av att\r\npersoner  kommer  hit  för att arbeta. Att människor\r\nrör  sig  över  gränser är  en  viktig  del  av  det\r\ninternationella samspelet.  Med  ökad rörlighet ökar\r\nförutsättningarna för företagen att  rekrytera  rätt\r\narbetskraft  och möjligheterna för arbetstagarna att\r\nfinna  ett  meningsfullt  arbete.  Det  är  ofta  en\r\nförutsättning för utveckling, inte minst för Sverige\r\nsom är ett litet land.\r\n\r\nVi  socialdemokrater   anser   det   viktigt   att\r\nframhålla  de  fördelar  med  ökade möjligheter till\r\nrörlighet som ges också för oss svenskar. EU ger oss\r\nmöjligheter att söka oss ut i Europa för att studera\r\noch arbeta.\r\nEn hel del talar för att EU-utvidgningen  inte  är\r\ntillräcklig     för    att    möta    en    kommande\r\narbetskraftsbrist.  AMS har i olika sammanhang pekat\r\npå att Sverige kommer  att  få  ett växande behov av\r\narbetskraft.  I  en nyligen publicerad  bilaga  till\r\nlångtidsutredningen,  (Bilaga 3 till LU 2003/04, SOU\r\n2004:34), dras slutsatsen  att det kommer att uppstå\r\nbetydande     arbetskraftsbrist      inom      vissa\r\nutbildningsgrupper.  Så  gott  som  samtliga  lokala\r\narbetsmarknadsregioner  beräknas  ha  underskott  på\r\narbetskraft        inom       åtminstone       någon\r\nutbildningskategori  år  2020,  och den demografiska\r\nutvecklingen därefter pekar på att  bristerna  sedan\r\nkommer  att  förvärras  ytterligare.  I bilagan sägs\r\nockså  att  en större arbetskraftsinvandring  kommer\r\natt bli nödvändig även om Sverige lyckas bra med att\r\nta till vara den redan tillgängliga arbetskraften på\r\nett flexibelt och effektivt sätt.\r\nHotet om en  framtida  brist på arbetskraft var en\r\nbakgrund   till   den  offentliga   utfrågning   som\r\narbetsmarknadsutskottet arrangerade för snart ett år\r\nsedan med deltagande  av arbetsmarknadens parter och\r\nden särskilda utredaren  Berit  Rollén. Flera talade\r\nom ett kommande behov av ökad arbetskraftsinvandring\r\noch detta även om många mobiliserades som i dag står\r\nutanför arbetsmarknaden.\r\nFrån fackligt håll betonades att öppnade gränser i\r\nsjälva verket ökar behovet av trygga arbetsrättsliga\r\nregler  och  ett  starkt  kollektivavtalsskydd.  Det\r\npåpekades  också  att  det  finns  vissa  brister  i\r\nregleringen och bevakningen, som särskilt kan drabba\r\nden invandrade arbetskraften.  Man  pekade  bl.a. på\r\nsvartarbete,    missbruk    av    F-skattsedel   och\r\nbemanningsföretag  som  bygger  på  någon   form  av\r\nunderbudskonkurrens.\r\nVi socialdemokrater vill med kraft understryka att\r\nproblemet  inte är det tillskott av arbetskraft  som\r\nutvidgningen  kan  medföra, utan en hotande brist på\r\narbetskraft  i  framtiden.   På   kortare   sikt  är\r\nproblemet  de  risker  som  särskilt  den invandrade\r\narbetskraften kan ställas inför när lagar och regler\r\nsätts  åt  sidan.  Samma  lagar och samma avtal  ska\r\ngälla alla som arbetar i Sverige.\r\nLedamöter i arbetsmarknadsutskottet  kunde vid ett\r\nbesök  i  Skåne i höstas få en inblick i problem  av\r\ndetta   slag.   Ett   tämligen   nytt   fenomen   på\r\nbyggarbetsmarknaden  är  förekomsten  av utlänningar\r\nmed svensk F-skattsedel. Den fackliga organisationen\r\nvill  få  till  stånd kollektivavtal i de  fall  man\r\nantar   att  avsikten   är   att   undgå   krav   på\r\narbetstillstånd.  Det  beskrivs  som en ny oreglerad\r\narbetsmarknad eftersom dessa personer  arbetar under\r\nförhållanden    som    inte    kan   godtas   enligt\r\narbetsmiljölagstiftningen. Personerna  bör  i  många\r\nfall  inte betraktas som egenföretagare eftersom  de\r\nstår i  beroendeförhållande till uthyrningsföretagen\r\neller huvudentreprenören.  Företagen har på grund av\r\nde  låga  löner  som  betalas ut  kostnader  som  är\r\nbetydligt  lägre än vad  många  svenska  byggföretag\r\nhar. Kostnaderna pressas också genom att den svenska\r\narbetsmiljölagstiftningen  inte  följs.  Ett problem\r\nsom   också   påtalades   var   skattemyndigheternas\r\nbegränsade möjligheter att agera  effektivt  när det\r\ngäller  kontrollen av F-skattsedeln. Det antogs  att\r\nantalet  utländska  yrkesutövare  skulle  öka  efter\r\nutvidgningen.\r\nSom  framgår   av   regeringens  skrivelse  kommer\r\nflertalet av de nuvarande EU/EES-medlemsstaterna att\r\ninföra övergångsregler  i någon form. Detta kan leda\r\ntill att betydligt fler än vad som hade varit fallet\r\nom endast ett fåtal av de  nuvarande medlemsstaterna\r\ninfört  övergångsregler kommer  att  söka  sig  till\r\nSverige.  Det  råder  fortfarande  stora  ekonomiska\r\nskillnader  mellan  de  nuvarande  och  de  blivande\r\nmedlemsstaterna.  Det  är  detta förhållande som  är\r\nupphovet   till  problem  av  de   slag   som   nyss\r\nbeskrivits.  Vi  delar regeringens bedömning att det\r\nfinns en risk för  störningar  i  form av snedvriden\r\nkonkurrens och lönedumpning, en risk  som kan öka nu\r\nnär  flera  medlemsstater  bestämt  sig för  att  ha\r\növergångsregler. Det är angeläget att  förhindra att\r\narbetstagare    från    de    nya    medlemsstaterna\r\nexploateras.\r\nVi   socialdemokrater   i  arbetsmarknadsutskottet\r\nansluter  oss med detta till  regeringens  bedömning\r\natt Sverige  bör  införa  övergångsregler. Vi godtar\r\nockså  de i skrivelsen redovisade  förutsättningarna\r\nför att arbetstillstånd ska beviljas. Utgångspunkten\r\när  att  möjliggöra   för   arbetstagare  i  de  nya\r\nmedlemsstaterna  att  ta  seriösa   arbeten   här  i\r\nSverige.  Arbetsmarknadsprövning  bör  inte göras  i\r\nfråga om arbete med viss varaktighet, vilket innebär\r\ngenerösare  regler  än  i dag. Detta är ett  viktigt\r\nuttryck för att det inte  är  fråga  om  att allmänt\r\nbegränsa     tillträdet     till     den     svenska\r\narbetsmarknaden. Däremot bör, som sägs i skrivelsen,\r\nde andra förutsättningar som redan i dag gäller  för\r\natt  arbetstillstånd  ska  beviljas  lyftas fram och\r\ntydliggöras. Vi anser att de kriterier  som  anges i\r\nskrivelsen - vilka i stora delar överensstämmer  med\r\nAMS      riktlinjer      för     handläggning     av\r\narbetstillståndsärenden  -   bör  fylla  syftet  att\r\nförhindra    exploatering    och    uppdelning    på\r\narbetsmarknaden.\r\n\r\nVi ställer oss bakom regeringens skrivelse  även när\r\ndet gäller reglerna i övrigt för arbetstillstånd för\r\nmedborgare  från de nya medlemsländerna och ansluter\r\noss till bedömningen att den sammantagna effekten av\r\nde särskilda  reglerna inte innebär någon försämring\r\njämfört  med  vad   som  gällde  vid  tidpunkten  då\r\nanslutningsfördraget skrevs under.\r\n\r\nYtterligare åtgärder på kort och lång sikt\r\n\r\nSom  framgått  ovan  redovisar   regeringen  en  rad\r\nåtgärder   med   anledning   av   utvidgningen.   Vi\r\nsocialdemokrater  vill  inledningsvis   än  en  gång\r\nframhålla  att den fria rörligheten ska ses  som  en\r\ntillgång. Arbetskraftsinvandring som innebär seriösa\r\nanställningar enligt lag och avtal är något positivt\r\nsom bör bejakas.  De  åtgärder  som aviseras handlar\r\ntill  största delen om att förhindra  störningar  på\r\narbetsmarknaden  och att möta problem som kan uppstå\r\neller fördjupas. Skärpta  regler  och  ökad kontroll\r\nsyftar till att underlätta övergången till  en  helt\r\nfri  rörlighet.  Den  övergångstid  på  två  år  som\r\nregeringen  förordar  ska  utnyttjas  för  att  göra\r\nsådana korrigeringar.\r\n\r\nVi vill särskilt peka på följande.\r\n\r\nSystemet  med  F-skattsedlar.  I  debatten  har  det\r\nframförts  att  det är för lätt att få F-skattsedel.\r\nEtt  mönster  börjar   skönjas   där   personer  som\r\negentligen    är    arbetstagare    uppträder    som\r\negenföretagare. I vissa fall kan man på goda grunder\r\nmisstänka att syftet är att kringgå den lagstiftning\r\nsom gäller för anställda.\r\n\r\nDet    i    skrivelsen   nämnda   uppdraget   till\r\nSkatteverket i  denna fråga har i dagarna redovisats\r\ntill  regeringen (PM  2004-03-30,  dnr  130  224785-\r\n04/121).  Sedan  1998  kan  även  den  som  inte  är\r\nskattskyldig  i  Sverige  men som har för avsikt att\r\nbedriva   näringsverksamhet   här    tilldelas    F-\r\nskattsedel. Avsikten är att underlätta för utländska\r\nfysiska   och   juridiska   personer   att   bedriva\r\nnäringsverksamhet  i  Sverige. F-skattsedel utfärdas\r\nefter  en  prövning  av  om   den   verksamhet   som\r\nbeskrivits  i  ansökan utgör näringsverksamhet eller\r\ninte. Om verksamheten  bedöms  som näringsverksamhet\r\nkontrolleras  om  sökanden  har  skatteskulder.   De\r\nflesta  utlänningar som ansöker om F-skatt avser att\r\nvistas i Sverige under kortare tid än 3 månader. Vid\r\nutgången av 2003 var ca 1 000 F-skatteregistreringar\r\nhänförliga  till  utlänning, vilket kan jämföras med\r\nåret  före då 350 ansökningar  kom  in.  Under  2003\r\nfattades  drygt  50 beslut om avslag på ansökan från\r\nutländska medborgare,  i  flertalet  fall därför att\r\nverksamheten     inte     uppfyllde     kraven    på\r\nnäringsverksamhet.  Beslutet att tilldela  någon  F-\r\nskattsedel  är  egentligen  ett  preliminärt  beslut\r\nmedan   den   slutliga    bedömningen    sker    vid\r\ninkomsttaxeringen.   Eftersom  de  flesta  utländska\r\nnäringsidkare som ansöker  om  F-skattsedel inte ska\r\ntaxeras  i  Sverige  blir  deras  avsikt  att  driva\r\nnäringsverksamhet här aldrig slutgiltigt prövad.\r\nI   Skatteverkets  PM  pekar  man  ut  ett   antal\r\nproblemområden,      däribland     de     begränsade\r\nkontrollmöjligheter som finns i dag. Verket föreslår\r\nbl.a.  tidsbegränsade F-skattsedlar  i  vissa  fall,\r\nvilket ska  förbättra  möjligheterna till kontroll i\r\nolika avseenden. Man föreslår  också  ett förbättrat\r\nsamarbete  mellan Sverige och övriga EU/EES-länder.\r\nEnligt vår mening är det synnerligen angeläget att\r\nman  stramar  upp  hanteringen för  att  på  så  vis\r\nförhindra ett oseriöst utnyttjande av systemet.\r\nVi anser att man också  bör  ta  fasta  på det som\r\nsägs i skrivelsen om möjligheten att lägga  ansvaret\r\nför   uppdragstagares   skatter   och   avgifter  på\r\nuppdragsgivaren. Med underentreprenörer i  flera led\r\nökar  risken  inte bara för att skatter och avgifter\r\nundanhålls  utan   också   att  skyddslagstiftningen\r\nkringgås.\r\nBemanningsföretagen    är    sedan     lång    tid\r\nuppmärksammade   av   arbetsmarknadsutskottet.   Med\r\nanledning av ett tillkännagivande  av riksdagen 1999\r\npå förslag av arbetsmarknadsutskottet  tillsattes en\r\narbetsgrupp   inom   Näringsdepartementet  för   att\r\ninventera de problem som kan vara förknippade med en\r\nanställning i ett bemanningsföretag.  Utskottet hade\r\npekat  på  en  rad  frågor  som borde uppmärksammas,\r\ndäribland konkurrensförhållandena, och hade särskilt\r\nframhållit     de    anställdas    situation.     Vi\r\nsocialdemokrater  anser  att det är mycket angeläget\r\natt  arbetet  i gruppen nu återupptas  och  att  det\r\ninriktas på de  frågor  som omfattas av det tidigare\r\ntillkännagivandet   men   också    på    frågan   om\r\nauktorisation. Vi utgår från att regeringen så snart\r\nsom   möjligt   kan  återkomma  till  riksdagen  med\r\nanledning av det  tidigare tillkännagivandet och att\r\nregeringen  då också  har  gjort  en  kompletterande\r\ninventering av frågeställningar som utvidgningen kan\r\naktualisera.\r\nSom  framgår   av   skrivelsen  bereds  frågan  om\r\nkommittédirektiv om att  genomföra  EG-direktivet om\r\noffentlig  upphandling. När direktivet  genomförs  i\r\nsvensk rätt  avser  regeringen  att  låta  analysera\r\nmöjligheten  att  ratificera 1949 års ILO-konvention\r\nnr 94 om arbetsklausuler  i  kontrakt  där offentlig\r\nmyndighet  är part. De övriga nordiska länderna  har\r\nratificerat konventionen. Konventionen ger möjlighet\r\natt ställa kontraktsvillkor som går ut på att gängse\r\nlönenivå  enligt   kollektivavtalet  ska  tillämpas.\r\nFrågan     har    behandlats     av     den     s.k.\r\nUpphandlingskommittén,   som  ansåg  att  regeringen\r\nborde  verka för att ILO-konventionen  skrivs  in  i\r\nEG:s upphandlingsdirektiv (SOU 2001:31 s. 373 f). Vi\r\nanser att detta är en mycket angelägen fråga.\r\nEn annan  fråga  som  tas  upp i skrivelsen är att\r\nförstärka    möjligheterna    till   bevakning    av\r\nkollektivavtal,  t.ex.  genom  tillägg   till  19  §\r\nmedbestämmandelagen.    Utskottet    instämmer   med\r\nregeringen i att det behövs en bra bevakning  av att\r\navtalen  följs.  Detta  är  angeläget  även när inte\r\nnågra  medlemmar  i  organisationen är anställda  på\r\narbetsplatsen. Utskottet - som inte anser att man nu\r\nbör binda sig för hur  detta  ska åstadkommas mera i\r\ndetalj  -  värdesätter  att  en  analys  pågår  inom\r\nRegeringskansliet.   Utskottet   utgår    från   att\r\nregeringen  återkommer till riksdagen i denna  fråga\r\ninnan tvåårsperioden  med  övergångsregler löpt till\r\nända.\r\n\r\nVi socialdemokrater vill slutligen anföra följande.\r\n\r\nDe åtgärder som beskrivs i skrivelsen är avsedda att\r\nunderlätta övergången till en fri rörlighet. Uppdrag\r\nriktas  till  olika  myndigheter,   och   regeringen\r\nutreder  och  analyserar  olika  frågor. De centrala\r\nfrågorna  om  lön  och andra anställningsvillkor  är\r\ndock   i   första   hand   parternas    ansvar.   Vi\r\nsocialdemokrater  utgår  från att parterna,  i  eget\r\nintresse, lever upp till detta ansvar och informerar\r\nregeringen    om    eventuella   störningar    eller\r\nmissförhållanden på arbetsmarknaden.\r\n\r\nSlutsatser\r\n\r\nDet ovanstående innebär  att  vi anser att riksdagen\r\nbör  ställa  sig  bakom  regeringens  skrivelse.  Vi\r\nförordar   också   ett   tillkännagivande   om   att\r\nregeringen  under  den  tid  övergångsregler  gäller\r\nåtgärdar de problem som identifieras  och återkommer\r\ntill riksdagen med de förslag som detta  föranleder.\r\nDet  anförda  innebär  också  att  samtliga  i detta\r\nyttrande  berörda  motioner, Sf38, Sf39, Sf40, Sf41,\r\nSf42, Sf43 och Sf44, bör avstyrkas i den mån de inte\r\nfår anses tillgodosedda genom det anförda.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\n\r\n1. Övergångsregler m.m. (m)\r\n\r\nAnders  G  Högmark,  Patrik  Norinder  och  Henrik\r\nWestman (alla m) anför:\r\n\r\nDen  1  maj  i  år  utvidgas  EU  från  15  till  25\r\nmedlemsländer. Öppningen  för  nya  medlemsländer är\r\ndet  viktigaste  som  har hänt inom Europasamarbetet\r\nunder lång tid. Vi moderater välkomnar utvidgningen.\r\n\r\nDet eventuella problemet  i  samband  med unionens\r\nutvidgning  är  inte  att  medborgare  från  de  nya\r\nmedlemsländerna  kommer  hit  för  att  arbeta.  Det\r\nhandlar  inte  heller  om att de skulle utsättas för\r\nrovdrift på den svenska  arbetsmarknaden.  Problemet\r\nsammanhänger   i  stället  med  utformningen  av  de\r\nsvenska  socialförsäkringssystemen  och  EU:s  olika\r\nregelverk på detta område.\r\nVi moderater  anser att problem som kan uppstå med\r\nfiktiva anställningar  och  utnyttjande  av  svenska\r\nbidragssystem ska mötas med ändring av regelsystemen\r\ni  stället  för  med hinder för den fria rörligheten\r\ninom EU.\r\nSveriges  problem  är  att  allt  färre  försörjer\r\nalltfler. Stora  nationella  problem  har grundats i\r\noch  med  en illa fungerande arbetsmarknad.  Vi  har\r\njämfört      med       de      flesta      EU-länder\r\nsocialförsäkringslösningar  och arbetsmarknadsregler\r\nsom   är   förmånligare   för   den   enskilde   och\r\nskattenivåer som är väsentligt högre.\r\nVår  utgångspunkt  är  att Sverige ska eftersträva\r\ngenerella regelförändringar.  Medborgare från de nya\r\nEU-länderna ska inte behöva arbetstillstånd  för att\r\nfå arbeta i Sverige. Arbetstagare och deras anhöriga\r\nska  beviljas  uppehållstillstånd  i  Sverige  under\r\nförutsättning att de kan försörja sig. Någon facklig\r\neller   statlig  kontrollapparat  behövs  inte.  Det\r\nräcker med ett formellt krav på egenförsörjning.\r\nSocialbidrag ska inte utbetalas till EU-medborgare\r\nsom söker  arbete  i  Sverige.  Familjeförmåner  som\r\nföräldrapenning,      barnbidrag,      studiebidrag,\r\nbostadsbidrag    och   underhållsstöd   bör   enligt\r\nModeraternas  mening  i  princip  endast  utgå  till\r\nfamiljer bosatta  i Sverige. Regeringen måste därför\r\naktualisera  en  översyn   av  förordning  (EEG)  nr\r\n1408/71 med detta syfte.\r\nVi anser också att man bör  överväga möjligheterna\r\ntill en ordning för medborgare  från  alla EU-länder\r\ndär arbetstagare successivt kvalificerar  sig  in  i\r\nsvenska socialförsäkringssystem.\r\nDet    anförda    innebär   att   vi   anser   att\r\nsocialförsäkringsutskottet bör föreslå att riksdagen\r\nbifaller motion Sf40 yrkandena 2-7.\r\n\r\n2. Övergångsregler m.m. (fp)\r\n\r\nMauricio Rojas (fp) anför:\r\n\r\nDen  1 maj 2004 blir Europa  för  första  gången  en\r\nsammanhållen  kontinent  med  länder  som frivilligt\r\nvalt att gå samman för att lösa gemensamma  problem.\r\nTiotals  miljoner människor, som för bara drygt  tio\r\når sedan levde  under kommunistiskt förtryck, kommer\r\nin i det EU som djupast  sett  syftar till att värna\r\ndemokratin,  friheten  och  freden.   Det  är  något\r\nhistoriskt och fantastiskt.\r\n\r\nRätten att ta arbete inom hela Europeiska unionens\r\nområde  har  från  början  varit en hörnsten  i  EU-\r\nsamarbetet. Att människor flyttar mellan länder ökar\r\nden ömsesidiga förståelsen och får positiva effekter\r\npå den europeiska ekonomin.  Rätten  och möjligheten\r\natt  flytta  ökar  naturligtvis  starkt individernas\r\nfrihet.  Det  har  blivit en självklarhet  att  alla\r\nmedborgare i EU-länderna  ska kunna resa, arbeta och\r\nleva i hela unionen på samma  villkor.  Därför säger\r\nFolkpartiet   nej   till   regeringens  förslag   om\r\növergångsregler för nya EU-medborgare.  Det krånglar\r\ntill  det  för  människor  som  vill  komma hit  och\r\narbeta.  Vi  behöver  fler  som  jobbar och  betalar\r\nskatt.\r\nFolkpartiet accepterar däremot en  övergångsregel,\r\nnämligen  att  den  som vill flytta hit måste  kunna\r\nförsörja  sig.  Vi  godtar  inga  andra  tillfälliga\r\nlösningar än denna enkla,  som  i  praktiken  alltså\r\nbara  består  i ett skriftligt besked från en seriös\r\narbetsgivare. Den behövs för att motverka varje risk\r\nför utnyttjande  av svenska bidrag. Den regeln borde\r\ngälla alla som vill flytta hit, men får just nu inte\r\ntillämpas för medborgare  från de gamla EU-länderna.\r\nDetta bör ändras, men i avvaktan  på  det  bör denna\r\nrimliga  princip tillämpas där det är tillåtet.  Vår\r\nbedömning är att det är möjligt att genomföra sådana\r\nförändringar  på  några månader, för principen stöds\r\nav de allra flesta  politiker  och  partier i Europa\r\noch  i  Sverige.  Därför  ska  denna  övergångsregel\r\nenbart gälla i åtta månader.\r\n\r\n3. Övergångsregler m.m. (kd)\r\n\r\nStefan Attefall (kd) anför:\r\n\r\nTio  länder  från Central- och Östeuropa  samt  från\r\nMedelhavsområdet välkomnas in i Europasamarbetet den\r\n1  maj 2004. Detta  är  en  av  samarbetets  absolut\r\nstörsta  historiska händelser. Östutvidgningen är ur\r\nsåväl  ekonomiskt,   politiskt  som  institutionellt\r\nperspektiv  en enorm utmaning.  Efter  årtionden  av\r\nisolering och  utanförskap  öppnas  nu dörrarna till\r\ngemenskap med de europeiska grannarna.\r\n\r\nÄven  ur  ett svenskt perspektiv finns  det  stora\r\nvinster med utvidgningen.  Den politiska och sociala\r\nutvecklingen i våra grannländer gynnar givetvis även\r\noss,  inte  minst  genom  att det  blir  en  säkrare\r\nregion.  Dessutom kan vi samarbeta  när  det  gäller\r\ngränsöverskridande   brottslighet  och  miljöfrågor.\r\nSverige  behöver även kvalificerad  arbetskraft  som\r\nvill komma  hit  och  bidra  till  vår  ekonomi  och\r\nvälfärd.  Eftersom  de tio nya medlemsländerna är en\r\nsnabbväxande region öppnas  även en stor marknad för\r\nSverige.  En  gemensam marknad  innebär  således  en\r\nstarkare  ekonomi,   fler   arbetstillfällen,  högre\r\ntillväxt och ett tryggat välfärdssystem.\r\nKristdemokraternas  överväganden   i   frågan   om\r\növergångsregler kan sammanfattas på följande sätt:\r\n\r\n-  Erfarenheter från den senaste EU-utvidgningen har\r\ninte  visat på någon förändring i negativ bemärkelse\r\nnär det gäller förflyttning över gränserna.\r\n\r\n-   Undersökningar   visar   att   det   främst   är\r\nvälutbildade  personer  i  arbetsför ålder som söker\r\nsig till ett annat medlemsland för att arbeta.\r\n\r\n- Sverige har ett behov av arbetskraftsinvandring på\r\nlång sikt för att trygga välfärden.\r\n\r\nVi  kristdemokrater anser att  invandring  i grunden\r\när   en   stor   tillgång   för   vårt   land,   men\r\nförutsättningarna  måste  vara tillräckligt goda för\r\natt möjligheterna till mänsklig  utveckling och ökat\r\nvälstånd ska kunna tas till vara.\r\n\r\nVår  ståndpunkt  är  att Sverige inte  ska  införa\r\nnågra övergångsregler. De  nya  medlemsländerna  ska\r\nvälkomnas  som  fullvärdiga  medlemmar. Vi anser att\r\nregeringen  bör  verka  för att ändra  den  negativa\r\nspiral  som  uppstått när de  andra  medlemsländerna\r\nsett  sig  tvingade   att   införa  övergångsregler.\r\nSverige borde gå i spetsen för att påverka de övriga\r\nländerna genom att avstå från sådana regler.\r\nDen oro som regeringen skapat genom tal om \"social\r\nturism\"  m.m.  bör enligt Kristdemokraternas  mening\r\nmötas  med avstämningspunkter,  ett  \"early  warning\r\nsystem\",   under   de  tre  första  åren  efter  EU-\r\nutvidgningen.  Under   denna   tid   ska  regeringen\r\nåterkomma till riksdagen varje år med  en  skrivelse\r\nsom  innehåller  en redovisning för utvecklingen  på\r\narbetsmarknaden och av trygghetssystemen. Regeringen\r\nska  också  vara  skyldig   att   fortlöpande  följa\r\nutvecklingen  och  i  händelse  av  förändringar  av\r\ndramatisk karaktär snarast återkomma  till riksdagen\r\nmed en proposition med förslag till åtgärder.\r\n\r\nVi kristdemokrater har i många år påtalat de brister\r\nsom finns i dagens socialförsäkringssystem  men inte\r\nfått  något  gehör  för  detta.  Omkring  en  miljon\r\nmänniskor   försörjs   i   dag   uteslutande   genom\r\nbidragssystemen.  Behovet  av en översyn har funnits\r\nlänge  och  är  oberoende  av att  EU  får  tio  nya\r\nmedlemsländer. En reformering måste ske om samspelet\r\nmellan skattesystemen och de  olika  bidragssystemen\r\nska  ge  rätt incitament till arbete. En  förändring\r\nbehövs också  för  att  anpassa  våra system till en\r\nvärld med allt rörligare arbetskraft.\r\n\r\n\r\n4. Övergångsregler m.m. (c)\r\n\r\nMargareta Andersson (c) anför:\r\n\r\nDen  1 maj 2004 utvidgas EU med tio  nya  medlemmar.\r\nDet är en stor händelse när Europa tar ännu ett steg\r\nmot samförstånd  och  varaktig  fred.  Centerpartiet\r\nvill ha ett Europa som präglas av öppenhet, mångfald\r\noch framtidstro. Vi välkomnar de nya medlemsstaterna\r\nin i den europeiska gemenskapen. EU:s fria rörlighet\r\nska gälla för alla EU-medborgare.\r\n\r\nVi ställer oss mycket kritiska till att  dela  upp\r\nEU-medlemmarna  i ett A-lag och ett B-lag med regler\r\nsom gäller för vissa  medlemmar  i  EU, men inte för\r\nandra.  Det  EU  som  riskerar  att  växa  fram   om\r\ndiskriminerande regler införs lutar åt en slutenhet,\r\nmisstro  och  rädsla.  Det  är  inte  det Europa som\r\nCenterpartiet  vill  se.  Att  ha fri rörlighet  för\r\nkapital,  varor  och tjänster, men  bara  för  vissa\r\nmänniskor, medför att hela grundidén med EU riskerar\r\natt gå förlorad.\r\nCenterpartiet  anser  att  rädslan  och  oron  för\r\nmissbruk av det svenska  välfärdssystemet överdrivs.\r\nDe människor som vill komma  hit  och  försörja  sig\r\ngenom  arbete  kan  bidra  till  ett  vitalt Sverige\r\nsocialt,   ekonomiskt   och   kulturellt.   De   ska\r\nuppmuntras  att  komma  hit. Vi accepterar inte  att\r\nvissa länders medborgare  pekas  ut  som mer benägna\r\natt   utnyttja  sociala  välfärdssystem  än   andra.\r\nFarhågorna för \"social turism\" är inte bara stötande\r\nutan även  dåligt  grundade.  Trygghetssystemen  mot\r\ninkomstbortfall   på  grund  av  arbetslöshet  eller\r\nsjukdom  har kvalifikationsvillkor  som  grundas  på\r\ntidigare inkomst, och risken för försök att utnyttja\r\ndessa system  är  obefintlig.  Även riskerna för att\r\nsvenska   bidragssystem   skulle  överutnyttjas   av\r\npersoner  från  de nya medlemsländerna  är  kraftigt\r\növerdrivna.\r\nInte  heller behöver  man  räkna  med  en  våg  av\r\nmigration. En rapport från EU-kommissionen visar att\r\nflyttbenägenheten i de nya EU-länderna är mycket låg\r\noch att Sverige  inte  är det land som människorna i\r\nde  nya  länderna ser som  attraktivast  att  flytta\r\ntill.\r\nAtt    avvisa     möjligheten     att     tillämpa\r\növergångsregler är en viktig symbolisk handling.  På\r\ndet   sättet  kan  Sverige  visa  att  vi  fullt  ut\r\nvälkomnar   de   nya   medlemsländerna   och   deras\r\nmedborgare  till  EU.  Ett  sådant ställningstagande\r\nskulle också vara gynnsamt för  Sverige. Vi kan inta\r\npositionen   som  ett  attraktivt  och   välkomnande\r\ninvandrarland  i  en  tid  med  växande demografiska\r\nproblem. Vår stela arbetsmarknad  drar  nytta av ett\r\ntillskott  av högutbildad arbetskraft och  tillskott\r\nav skatteintäkter.  Det skapar också förutsättningar\r\nför goda politiska relationer  inom  EU, vilket ökar\r\nSveriges möjligheter att påverka.\r\n\r\n5. Regler på arbetsmarknaden m.m. (v, mp)\r\n\r\nCamilla Sköld Jansson (v) och Ulf Holm (mp) anför:\r\n\r\nVår  uppfattning  är  att  nya  förutsättningar  för\r\nSverige ställer högre krav än tidigare på regeringen\r\natt   tillsammans   med   arbetsmarknadens    parter\r\nsäkerställa att arbetsmarknadens villkor, regler och\r\nlagar  följs  och stärks. Redan nu finns exempel  på\r\nakuta problem inom  vissa branscher, inte minst inom\r\nbygg-, transport- och tjänstesektorn. De åtgärder vi\r\när överens om är generella  och  lika  för alla. Det\r\nhandlar  om  att motverka lönedumpning, svartarbete,\r\nekonomisk brottslighet och utnyttjande av människor.\r\nDet handlar också om att förhindra diskriminering.\r\n\r\nVi vill peka på några  problemområden där vi menar\r\natt regeringen  snarast   bör återkomma med konkreta\r\nförslag på lösningar.\r\n\r\n- Bemanningsföretagen, som  i  vissa  fall verkar ha\r\nsom målsättning att dumpa löner.\r\n\r\n- Oklara ansvarsförhållanden vid underentreprenader.\r\n\r\n\r\n- Oseriöst användande av F-skattsedlar.\r\n\r\nDessutom är det nödvändigt att på olika  sätt stärka\r\nde   fackliga   organisationernas  möjligheter   att\r\nmotverka lönedumpning och försvara kollektivavtalens\r\nställning på arbetsmarknaden.\r\n\r\nArbetet  mot  allt   slag  av  diskriminering  bör\r\nförstärkas    och    utvecklas.     De     ansvariga\r\nmyndigheternas roller bör utvärderas och det  lokala\r\narbetet    mot   diskriminering   skärpas.   Sociala\r\nförbättringar och förhindrande av oseriös verksamhet\r\nbör vara kriterier vid offentlig upphandling.\r\nVi anser med  hänvisning  till det ovanstående att\r\nregeringen bör återkomma till  riksdagen med förslag\r\npå samlade generella insatser som  syftar  till  att\r\nsäkerställa  tryggheten  för  alla  arbetstagare  på\r\narbetsmarknaden vid fri rörlighet.\r\n\r\n\r\nBilaga 3\r\n\r\n\r\nOffentlig utfrågning\r\n\r\n\r\nOm övergångsregler för arbetstagare vid EU:s\r\nutvidgning\r\n\r\nDatum: tisdagen den 13 april 2004\r\n\r\nTid:10.00-12.00\r\n\r\nLokal: andrakammarsalen\r\n\r\nProgram:\r\n\r\nInledning\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottets ordförande Tomas Eneroth\r\n(s)\r\n\r\nArbetstagares fria rörlighet och övergångsregler\r\n\r\n-  Vilka  övergångsregler  för fri rörlighet ingår i\r\nfördraget med de nya medlemsländerna?\r\n\r\n- Hur bör de svenska övergångsreglerna utformas?\r\n\r\n- Vilka övergångsregler kommer  andra  EU-länder att\r\ninföra?\r\n\r\nStatssekreterare         Charlotte         Svensson,\r\nUtrikesdepartementet\r\n\r\nEG-rättsliga aspekter\r\n\r\n-  EU-medborgares  rätt att bosätta sig i annat  EU-\r\nland och rätt till sociala förmåner\r\n\r\n-   EG-domstolens   tillämpning   när   det   gäller\r\nmigrerande arbetstagare och\r\n\r\narbetssökande\r\n\r\n- Bedömning av de EG-rättsliga aspekterna för svensk\r\ndel vid utvidgningen\r\n\r\nDepartementsrådet Anders Kruse, Utrikesdepartementet\r\n\r\nDepartementssekreterare        Lena        Malmberg,\r\nSocialdepartementet\r\n\r\nUtfrågning\r\n\r\nUtskottets  ledamöter  ställer frågor till inledarna\r\noch övriga inbjudna\r\n\r\nDeltagare i utfrågningen\r\n\r\nUtrikesdepartementet\r\n\r\nCharlotte Svensson\r\nOla Henrikson\r\nAnders Kruse\r\nIngrid Ekelund\r\nCatrin Lidbom\r\nGösta Ihrefelt\r\nMartin Sandgren\r\n\r\nSocialdepartementet\r\n\r\nLena Malmberg\r\n\r\nNäringsdepartementet\r\n\r\nEivy Häggström\r\nPontus Ringborg\r\n\r\nMigrationsverket\r\n\r\nFredrik Martinsson\r\nPeter Fylking\r\n\r\nRiksförsäkringsverket\r\n\r\nBjarne Almström\r\nJaan Paju\r\nMats Mattsson\r\n\r\nArbetsmarknadsverket\r\n\r\nLinnéa Arvius\r\n\r\nSvenska kommunförbundet\r\n\r\nRoger Bodin\r\nLars Klingsjö\r\nPer-Olov Nylander\r\n\r\nSvenskt Näringsliv\r\n\r\nKarin Ekenger\r\nSofia Bergström\r\nSverker Rudeberg\r\n\r\nFöretagarnas riksorganisation\r\n\r\nJens Karlsson\r\n\r\nLandsorganisationen (LO)\r\n\r\nErland Olauson\r\nThord Pettersson\r\n\r\nSveriges akademikers centralorganisation (Saco)\r\n\r\nAnna Ekström\r\nÅke Zettermark\r\n\r\nF.d. generaldirektören Berit Rollén\r\n\r\nProfessor Ulf Bernitz\r\n\r\nProfessor Lotta Vahlne Westerhäll\r\n\r\nDoktorand Ulf Öberg\r\n\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\nOrdförande     Tomas     Eneroth     (s):     Välkomna     till\r\nsocialförsäkringsutskottets  offentliga  utfrågning!\r\nVi  genomför  den  som  ett  led  i behandlingen  av\r\nregeringens   skrivelse   om   övergångsregler   för\r\narbetstagare   från  nya  medlemsländer   vid   EU:s\r\nutvidgning.\r\n\r\nFrågan om övergångsregler  har debatterats rikligt\r\nde senaste månaderna inte bara  i Sverige utan också\r\ni   övriga   europeiska  länder.  Det  är   komplexa\r\nfrågeställningar,  och  jag  tycker  att  de senaste\r\nmånadernas  diskussion  och debatt kring både  olika\r\nförordningar  och de domstolsutslag  som  finns  har\r\nvisat på behovet  av att försöka klargöra begreppen.\r\nDet är vår ambition i socialförsäkringsutskottet att\r\nunder den här utfrågningen åtminstone räta ut en del\r\nav de frågetecken som  finns kring förordningen 1408\r\neller  1612  eller EG-domstolens  utslag  i  diverse\r\nolika domar.\r\nNär   det   gäller   regeringens   skrivelse   har\r\narbetsmarknadsutskottet  redan  yttrat  sig över den\r\ntill  oss i socialförsäkringsutskottet. Vi  påbörjar\r\nvår   behandling   i   dag.   Vi   kommer   att   ha\r\nutskottssammanträde    under    eftermiddagen,   och\r\nambitionen är att vi under nästkommande  tisdag  ska\r\nslutjustera  för  att sedan ha debatt och beslut den\r\n28 april.\r\nUtfrågningen  inleds   med   att  statssekreterare\r\nCharlotte  Svensson på Utrikesdepartementet  redogör\r\nför de överväganden  som  regeringen  har  gjort med\r\nanledning  av  frågan  om hur övergångsreglerna  ska\r\nutformas. Vi har dessutom särskilt bett om att få en\r\nredogörelse för hur övriga  länder  inom  Europeiska\r\nunionen har ställt sig i frågan om övergångsregler.\r\nDärefter  går  vi vidare till en genomgång  av  de\r\naktuella EG-rättsliga aspekter som finns. Det gäller\r\ndetaljerade bestämmelser  om hur rätten till sociala\r\nförmåner för arbetstagare regleras men också hur EG-\r\ndomstolens  tillämpning  sett   ut   vid  ett  antal\r\naktuella fall. Denna genomgång görs av  Anders Kruse\r\nsom  är departementsråd på Utrikesdepartementet  men\r\nockså      av      Lena      Malmberg     som     är\r\ndepartementssekreterare på Socialdepartementet.\r\nUtöver de inledare som jag nu  har  nämnt  har  vi\r\nbjudit       in      ett      flertal      experter,\r\norganisationsföreträdare  och  utredare till den här\r\nutfrågningen. Här finns professorn i offentlig rätt,\r\nLotta  Vahlne  Westerhäll.  Här finns  professorn  i\r\neuropeisk integrationsrätt, Ulf  Bernitz.  Här finns\r\nUlf    Öberg    som   är   doktorand   i   europeisk\r\nintegrationsrätt  och  som  har  tjänstgjort vid EG-\r\ndomstolen  i Luxemburg. Här finns också  regeringens\r\nsärskilda utredare av övergångsregler, Berit Rollén,\r\noch dessutom företrädare för arbetsmarknadens parter\r\noch   för   en  mängd   olika   organisationer   och\r\nmyndigheter.\r\nSamtliga dessa står naturligtvis till ledamöternas\r\nförfogande för  att  svara på frågor, givetvis också\r\nde som har hållit inledningsanföranden.\r\nAmbitionen är att inledningsanförandena kommer att\r\nhålla på ungefär en halvtimme, vilket innebär att vi\r\nhar en och en halv timma till frågor och svar. Sedan\r\nslutar vi klockan 12.\r\nJag vill avslutningsvis  påminna om att det här är\r\nen  utfrågning som sänds i TV.  Så  stäng  gärna  av\r\nmobiltelefoner  och annat! Dessutom vill jag påminna\r\nom att allt som sägs  här nedtecknas av stenografer.\r\nProtokollet från denna utfrågning kommer att bifogas\r\ni utskottets betänkande.  Det  innebär  att allt som\r\nsägs här kommer i offentligt tryck.\r\nMed dessa ord säger jag än en gång: Varmt välkomna\r\ntill   utfrågningen!   Jag  ger  därmed  ordet  till\r\nCharlotte     Svensson,     statssekreterare      på\r\nUtrikesdepartementet. Varsågod!\r\n\r\nArbetstagares fria rörlighet och övergångsregler\r\n\r\nCharlotte  Svensson:  Tack  för  att  jag  har fått komma  till\r\nutskottet!\r\n\r\nJag  tror  att man ska börja med att slå fast  att\r\nutvidgningen av EU har stor betydelse för oss i form\r\nav utökade möjligheter till ekonomisk utveckling och\r\ntillväxt. Men  den  här gången handlar det inte bara\r\nom  att  tio  nya  länder   blir   medlemmar  i  den\r\neuropeiska unionen. Den 1 maj 2004 är  på många sätt\r\nen   historisk  dag.  Den  1  maj  2004  bryter   vi\r\ndefinitivt  med  det delade Europa, ett delat Europa\r\nsom har inneburit  förtryck  och  ofrihet, ett delat\r\nEuropa som har hotat freden och hämmat  utvecklingen\r\ni vår världsdel.\r\nDet  är  viktigt  att  inledningsvis slå fast  den\r\npositiva syn vi i Sverige har på utvidgningen. Vi är\r\növerens om dess utomordentliga  betydelse och vikten\r\nav   att   Sverige   har   varit,  är  och   förblir\r\ntillskyndare av utvidgningen.  Men det är då viktigt\r\natt den fungerar, både för att de länder som nu blir\r\nmedlemmar  verkligen ska integreras  i  EU  och  med\r\ntanke på kommande  utvidgningar. Det kan därför vara\r\nbra att ha - och det är inte heller konstigt att det\r\nkrävs - en infasningsperiod  med särskilda regler på\r\nen rad olika områden.\r\nÖver  200 olika övergångsbestämmelser  kommer  att\r\ngälla de  närmaste åren. Jag är här för att redovisa\r\nen  av  alla  dessa  bestämmelser.  Det  handlar  om\r\nmöjligheten    att    ha    särskilda   regler   för\r\narbetstagares     fria    rörlighet     under     en\r\növergångsperiod.\r\nFörst: Vad gäller  i dag? För EU-medborgare gäller\r\natt man har rätt att resa in i landet och vistas här\r\nunder tre månader utan  krav  på uppehållstillstånd.\r\nDet enda villkoret som ställs är  att  personen  kan\r\nvisa  giltigt  ID-kort eller pass. Efter tre månader\r\nkrävs    uppehållstillstånd,    och    ett    sådant\r\nuppehållstillstånd beviljas på fem år om man har ett\r\nanställningsbevis.\r\nRegelverket   på   området   syftar  till  att  så\r\neffektivt som möjligt göra EU till  en  marknad  och\r\nunderlätta för medborgarna att fritt röra sig mellan\r\nländerna. Grundtanken är att en unionsmedborgare ska\r\nkunna  flytta och bosätta sig i en annan medlemsstat\r\npå samma  villkor  som  landets egna medborgare. Man\r\nkan   säga   att   regelverket   handlar   dels   om\r\narbetstagares   och   arbetssökandes    rätt    till\r\nrörlighet,  dels  om vilka rättigheter de har när de\r\nreser inom unionen  för  att  arbeta i ett annat EU-\r\nland.  De  här reglerna finns dels  i  EG-fördraget,\r\ndels i sekundärrätten.\r\nReglerna gör  åtskillnad  mellan  arbetstagare och\r\narbetssökande.   Arbetstagare   har  betydligt   mer\r\nomfattande    rättigheter   än   en   arbetssökande.\r\nArbetssökande är  alltså  en sådan person som första\r\ngången söker arbete i ett annat land.\r\nEG-domstolen  har tolkat arbetstagarbegreppet  vid\r\nett stort antal tillfällen  och  slagit fast att det\r\när  ett  gemenskapsrättsligt  begrepp   i   det  här\r\nsammanhanget.  Det  är  alltså  inte  de  nationella\r\nreglerna   om   vem  som  är  arbetstagare  som  ska\r\ntillämpas.\r\nI en av de senaste  domarna har domstolen uttryckt\r\ndet så att varje person  är  arbetstagare  som utför\r\nfaktiskt och verkligt arbete med undantag av  arbete\r\nsom  utförs  i  så liten omfattning att det framstår\r\nsom  ett  marginellt  komplement.  Kännetecknet  för\r\nanställningsförhållande  är  att  en person under en\r\nviss  tid mot ersättning utför arbete  åt  en  annan\r\nperson   under   dennes   ledning.   Domstolen   har\r\nkonstaterat att det inte är nödvändigt att en person\r\nkan  försörja  sig helt på arbetet för att hon eller\r\nhan ska betraktas som arbetstagare, och ersättningen\r\nkan exempelvis också utgå i form av kost och logi.\r\nAnslutningsfördraget  för  de  nya medlemsstaterna\r\nmedger   att   man   inför   särskilda  regler   för\r\narbetstagare  från  åtta  av de nya  medlemsstaterna\r\nunder en övergångsperiod. Dessa  regler  får  alltså\r\ngälla  alla nya medlemsländer utom Cypern och Malta.\r\nDet handlar  om att man gör undantag från artiklarna\r\n1-6 i förordning  1612,  det  vill säga i stort sett\r\nliknande övergångsregler som dem som tillämpades vid\r\nde tidigare utvidgningarna när  det gällde Grekland,\r\nSpanien och Portugal.\r\nJag ska tala lite kort om bakgrunden.  Som  ni vet\r\ntillsatte  regeringen  en  utredning för att se över\r\nutvidgningens konsekvenser när  det  gäller den fria\r\nrörligheten. Utredningens betänkande fick en hel del\r\nkritik när det remitterades. Därefter  fortsatte ett\r\ninternt    analys-    och    beredningsarbete   inom\r\nRegeringskansliet. Ambitionen  var att försöka hitta\r\nlösningar  på  de  problem som visar  sig  utan  att\r\nbehöva införa övergångsregler.  Bland  annat togs en\r\nrad  förslag  om  kontroll- och uppföljningsåtgärder\r\nfram. När detta sedan sammantaget skulle bedömas kom\r\nregeringen fram till  slutsatsen  att  det  här inte\r\nräcker. De problem som vi kunde se kan inte lösas så\r\nsnabbt. Problemen handlar både om EU:s regler och om\r\nvåra  egna  nationella system. Det handlar också  om\r\ndessa regler  i  kombination med de stora skillnader\r\nsom finns när det  gäller  levnadsnivå mellan de nya\r\nmedlemsländerna  och de gamla  medlemsländerna  inom\r\nEU.\r\nVi såg också att vi redan i dag har en rad problem\r\npå arbetsmarknaden  som kunde riskera att förstärkas\r\ni och med utvidgningen.\r\n\r\nJag   vill   särskilt   nämna    några    viktiga\r\nfrågeställningar även om de också finns redovisade i\r\nskrivelsen.\r\n\r\nDen  första  handlar  om  vistelsebegreppet  i vår\r\nnationella   socialtjänstlag,   det  vill  säga  att\r\nkommunen ansvarar för dem som vistas i en kommun när\r\ndet  gäller  insatser  enligt socialtjänstlagen.  Vi\r\nbehöver  alltså vidta åtgärder  för  att  ändra  vår\r\nnationella lagstiftning så att det klart framgår att\r\nman inte kan  resa  in  i  Sverige  och  direkt söka\r\nsocialbidrag. I beredningsarbetet har det framkommit\r\natt   en   vanlig   bedömning   i   dag  är  att  en\r\narbetssökande person som kommer utifrån  förmodligen\r\nskulle  få  hjälp med hemresan om man söker  socialt\r\nbistånd, men  det  är  osäkert  om  det  håller i en\r\ndomstolsprövning,   varför   en  lagändring  behövs.\r\nDirektiv   till   en   sådan  utredning   bereds   i\r\nRegeringskansliet.\r\nDen  andra  handlar  om  sociala  rättigheter  som\r\ntillkommer arbetstagare från  andra  medlemsstater i\r\nunionen.    Dessa    har    ju    rätt    till   det\r\nsocialförsäkringsskydd som finns i arbetslandet, och\r\nportalbestämmelsen  om  den rätt till likabehandling\r\nsom övriga medborgare i landet har gäller även dessa\r\narbetstagare.\r\nDet  har i debatten framförts  att  det  kan  vara\r\nsvårt att  förstå  att  det finns regler som innebär\r\natt  om  en  person  i  en  familj   från  en  annan\r\nmedlemsstat arbetar i Sverige kan resten av familjen\r\nomfattas av våra trygghetssystem trots  att  de inte\r\nbor här. Men bakgrunden till den här bestämmelsen är\r\ninte så konstig. Det var naturligt för de länder som\r\ndå  ingick  i  EU att trygghetssystemen var kopplade\r\ntill arbetet och  inte till bosättningen. Då var det\r\nockså  väldigt  vanligt  att  det  endast  fanns  en\r\nyrkesarbetande, en familjeförsörjare, mannen, och en\r\nhemarbetande, kvinnan,  i  familjen.  Det är för att\r\nfamiljen inte ska förlora all trygghet  bara för att\r\nden  person  i familjen som yrkesarbetar väljer  att\r\narbeta   i  en  annan   medlemsstat   som   systemet\r\nkonstruerades så som det nu är.\r\nEn annan  sak  är att man måste ha lagvalsregler i\r\nett  system av fri  rörlighet.  Utan  sådana  regler\r\nskulle   flera  olyckliga  konsekvenser  lätt  kunna\r\nuppstå,  både   för   enskilda   individer  och  för\r\nmedlemsstaterna. Personer som har  arbetat  i  flera\r\nländer    skulle    kunna    falla    mellan   olika\r\nsocialförsäkringssystem  och  därmed  stå  utan  ett\r\nsocialförsäkringsskydd. Sådana personer skulle också\r\nibland kunna omfattas av flera system och därmed bli\r\növerkompenserade.    I    så   fall   måste   alltså\r\nmedlemsstaterna betala ut förmåner \"i onödan\".\r\nMen det här hindrar inte  att vi bör se över om vi\r\nhar tillräckligt robusta och  hållbara system för en\r\nökad rörlighet och vilka förmåner som ska ingå i det\r\nhär systemet.\r\nEn person som är arbetstagare i Sverige har alltså\r\nrätt   att   få   de   svenska  arbetsbaserade   och\r\nbosättningsbaserade    förmånerna     utbetalda    i\r\nbosättningslandet inom EU och EES-området.\r\nDen rätten kvarstår så länge personen  anses  vara\r\narbetstagare  i  Sverige.  Det är när vi sätter våra\r\ngenerösa  välfärdssystem  i relation  till  vad  som\r\nkrävs för att de ska börja utgå och också för när de\r\nska sluta utgå som vi kan se problem.\r\nDen första frågan, när bidragen  ska  börja  utgå,\r\ngäller   egentligen  definitionen  av  arbetstagare.\r\nFrågan har ställts varför regeringen inte har verkat\r\nför  att  ändra  den  så  kallade  tiotimmarsregeln.\r\nProblemet är just att begreppet arbetstagare inte är\r\nklart definierat  i  unionens lagstiftning utan från\r\nfall till fall blivit  resultatet  av  EG-domstolens\r\npraxis. Det avgörande för om en person ska betraktas\r\nsom  arbetstagare  är, som jag nämnde tidigare,  att\r\nden personen utför ett  faktiskt och verkligt arbete\r\nsom  inte är av helt marginell  betydelse.  I  något\r\nfall ansågs  en musiklärare som arbetade tolv timmar\r\ni veckan vara  arbetstagare. I ett annat fall ansågs\r\nlokalvårdare som  arbetat  två  timmar  om dagen fem\r\ndagar  i  veckan kunna vara arbetstagare. Ni  kommer\r\natt få en mer detaljerad redovisning senare av vissa\r\nav de här domstolsutslagen som är relevanta.\r\nDen andra  frågan,  när  bidragen upphör, är också\r\nett problem eftersom rättsläget inte alltid är klart\r\nom när ett arbete i Sverige  ska  anses  ha upphört.\r\nRiksförsäkringsverket  håller  på att kartlägga  och\r\nklarlägga   de  situationer  då  tvetydigheter   kan\r\nuppkomma, men många olösta frågor kvarstår.\r\nDet tredje  gäller  nivån.  Problemet  är inte att\r\nbarnbidrag  utgår  utan  att  tre svenska barnbidrag\r\nmotsvarar   en   normallön  i  många   av   de   nya\r\nmedlemsländerna. Detta  leder  i sin tur till att en\r\narbetstagare  från  de  nya medlemsländerna  har  en\r\noerhört  svag  förhandlingssituation   gentemot   en\r\noseriös  arbetsgivare.  Det kan vara mycket lätt att\r\nacceptera  en  låg  lön,  dåliga  arbetsvillkor  och\r\nfarlig arbetsmiljö om detta  trots  allt innebär att\r\nman  får tillgång till en rad sociala  förmåner  som\r\nför en arbetstagare och dess familj innebär en långt\r\nbättre  situation  än den man hade tidigare. Det kan\r\nleda till lönedumpning  på arbetsmarknaden men också\r\ntill  en snedvriden konkurrens  mellan  seriösa  och\r\noseriösa företag på marknaden.\r\nI slutskedet  av  beredningsarbetet  framstod  det\r\nockså  klart  att  i stort sett alla andra EU-länder\r\nkommer att ha någon  form  av  övergångsregler.  Mot\r\nbakgrund av alla de här problemen ser regeringen att\r\nvi  utan  några  övergångsbestämmelser  riskerar att\r\nskapa  en  oordning på arbetsmarknaden, att  de  nya\r\narbetstagarna    utnyttjas,   att   välfärdssystemet\r\nansträngs   och  att   vi   skapar   en   snedvriden\r\nkonkurrens.  Regeringen  föreslår  därför  särskilda\r\nbestämmelser under en övergångsperiod i enlighet med\r\nanslutningsfördraget.\r\nRegeringen vill  att arbetstagare från de här åtta\r\nnya medlemsstaterna före inresan till Sverige ska ha\r\nett arbetstillstånd. Arbetstillståndet ska sökas vid\r\nen svensk ambassad eller  ett svenskt konsulat i den\r\nsökandes hemland eller i det  land  där  sökanden är\r\nbosatt.  Regeringen  vill införa fyra kriterier  för\r\natt  arbetstillstånd  ska   beviljas,  nämligen  ett\r\nerbjudande om en anställning, en anställning av viss\r\nvaraktighet,  kollektivavtalsenlig   lön   och   ett\r\nheltidsarbete,  eller  i  vart  fall  ett arbete som\r\nsökanden kan försörja sig på.\r\nDe  här  förslagen  till  regler  innebär  att  vi\r\nmöjliggör    för    arbetstagare    från    de   nya\r\nmedlemsstaterna   att  på  lika  villkor  som  andra\r\nunionsmedborgare   konkurrera    om    arbeten   med\r\nkollektivavtalsenliga  löner. På så sätt  öppnar  vi\r\nvår arbetsmarknad i förhållande  till vad som gäller\r\ni dag. Men vi begränsar risken för  att arbetstagare\r\nfrån dessa länder lockas att ta arbeten som det inte\r\ngår att försörja sig på. Det gör vi för  att undvika\r\natt   arbetstagare   från   de  nya  medlemsstaterna\r\nutnyttjas av oseriösa företagare  och får arbeta med\r\nså  låga löner att man kan tala om lönedumpning.  En\r\nsådan situation skulle ha en mycket negativ inverkan\r\npå arbetsmarknaden.\r\nJag   ska   också   säga   något  kort  om  övriga\r\nmedlemsländer. De arbetar vidare  i enlighet med vad\r\nsom    redovisas    i   skrivelsen.   Den   formella\r\nbeslutsgången är helt  slutförd i Frankrike, Irland,\r\nNederländerna,   Österrike,   Tyskland,   Luxemburg,\r\nBelgien och Island.  Flertalet  länder  som beslutat\r\neller  förbereder nationella övergångsregler  kommer\r\natt  tillämpa   arbetsmarknadsprövning.  Det  gäller\r\nFrankrike, Finland, Nederländerna, Spanien, Belgien,\r\nIsland, Österrike  och  troligen  Schweiz.  Tyskland\r\nkommer  i stället att tilldela arbetstillstånd  inom\r\nramen för nationella kvoter. Varje medlemsstat måste\r\ni utformandet  utgå  ifrån  befintligt regelverk och\r\ndess koppling till EU-lagstiftningen.  Således är en\r\nnärmare  jämförelse  på  juridisk-teknisk  nivå   av\r\növriga  medlemsländers  åtgärder  svår  att göra och\r\nmycket resurskrävande.\r\nUtvidgningen   innebär   stora   möjligheter   för\r\nvälstånd och tillväxt för de nya medlemsstaterna och\r\ndess medborgare men även för Sverige  och  Europa  i\r\növrigt.  Den  svenska regeringen välkomnar den ökade\r\nrörligheten   av    arbetskraft   som   utvidgningen\r\nmöjliggör.  Människor   ska  kunna  söka  jobb,  och\r\nföretag ska kunna rekrytera  över  gränserna. Det är\r\nviktigt  att  utvidgningen  fungerar, att  den  inte\r\nskapar sociala spänningar eller  oreda  och  oro  på\r\narbetsmarknaden.\r\nRegeringens  bedömning  är  att vi behöver tid för\r\natt se över våra system, skapa  ordning  och reda på\r\narbetsmarknaden och få en rad uppföljningsmekanismer\r\npå  plats.  En  rad åtgärder redovisas i skrivelsen,\r\noch arbetet med dem  pågår. De övergångsbestämmelser\r\nsom föreslås innebär att vi öppnar upp för en seriös\r\narbetskraftsinvandring  men  kan  stänga  dörren för\r\nlönedumpning, utnyttjande och ett gästarbetarsystem.\r\n\r\nEG-rättsliga aspekter\r\n\r\nAnders  Kruse:  Jag är chef för UD:s rättssekretariat  för  EU-\r\nfrågor. Jag brukar  också  vara  regeringens ombud i\r\nEG-domstolen. Jag vill redan från  början göra klart\r\natt     mina     kunskaper     om     den    svenska\r\nutlänningslagstiftningen  är  ganska begränsade,  så\r\njag ska mest tala om EG-rätten.  Mitt  uppdrag i dag\r\när   att   tala  om  EG-domstolens  rättspraxis   om\r\narbetstagarbegreppet   och   den  fria  rörligheten.\r\nEftersom tiden är kort blir jag tvungen att förenkla\r\nganska mycket.\r\n\r\nArbetstagarbegreppet  har använts  på  många  sätt\r\nunder årens lopp och i den allmänna debatten nu utan\r\natt man riktigt har gjort  klart för sig vilka olika\r\nkategorier av personer som man  talar  om.  Man  har\r\nofta  inte  heller gjort klart vilka rättigheter som\r\nföljer  med deras  status.  I  anslutning  till  vad\r\nstatssekreterare   Svensson  sade  vill  jag  skilja\r\nmellan arbetssökande,  människor  som söker arbete i\r\nett  annat medlemsland, och arbetstagare,  människor\r\nsom har fått ett arbete och tillträtt en anställning\r\ni ett  annat  medlemsland.  Vi  har  också en tredje\r\nkategori,  arbetstagare  som  jag  vill  kalla   för\r\nförsäkrade.  Det  är  de  som omfattas av förordning\r\n1408/71.  Lena  Malmberg  från   Socialdepartementet\r\nkommer att utveckla deras ställning närmare.\r\nDe  arbetssökandes  rättigheter  regleras  framför\r\nallt  i fördraget artikel 39 och i första  delen  av\r\nförordning  1612  som  ju  syftar till att genomföra\r\nartikel  39 i fördraget. Arbetstagarnas  rättigheter\r\nregleras också  i  fördraget,  mer  i andra delen av\r\nförordning 1612/68.\r\nArbetssökande   har   betydligt   mer   begränsade\r\nrättigheter  än  arbetstagare.  För en arbetssökande\r\nsom  byter  status  och  blir arbetstagare  utvidgas\r\nställningen   ganska   avsevärt   när   det   gäller\r\nrättigheterna enligt EG-rätten.  Jag kommer tillbaka\r\ntill det.\r\nSituationen för en arbetssökande,  en  person  som\r\nförsta  gången  söker arbete i en annan medlemsstat,\r\nregleras främst i artikel 39 i fördraget och i del I\r\ni förordningen 1612.  Det handlar om rätten att resa\r\nut från sitt eget land för att söka arbete, att resa\r\nin i ett annat land för  att söka arbete, att utbyta\r\nansökningar    om    arbete   och    ta    del    av\r\nanställningserbjudanden  från  arbetsgivare  och att\r\nbli likabehandlad av arbetsförmedlingarna.\r\nEn  arbetssökande har inte rätt att bosätta sig  i\r\ndet land där han eller hon söker arbete, men man har\r\nen  rätt  att  uppehålla  sig  i  landet  medan  man\r\nverkligen  söker arbete och har en verklig chans att\r\nfå arbete. Visserligen  kan rätten att uppehålla sig\r\ni    landet   begränsas   av   medlemsstaterna.    I\r\ndomstolspraxis har domstolen accepterat sex månader,\r\nmen det utesluter inte att det kan vara kortare tid.\r\nDen arbetssökande  får  å  andra  sidan  stanna kvar\r\nlängre  om  hon  eller  han kan visa att man har  en\r\nverklig chans att få ett  arbete  och  aktivt  söker\r\narbete.   Längre   än   så  här  sträcker  sig  inte\r\narbetssökandes  rättigheter,  även  om  en  alldeles\r\nfärsk  dom,  den  så  kallade  Collinsdomen,  utökar\r\nrättigheterna även för arbetssökande lite grann. Jag\r\nkommer  tillbaka  till   det   senare.   Alla  dessa\r\nprinciper följer av domstolens rättspraxis.\r\nNär  en  arbetssökande har fått ett arbete  ändras\r\nhans eller hennes EG-rättsliga status. Han eller hon\r\nfår enligt EG-rätten  ytterligare  rättigheter.  Man\r\nfår  rätt till likabehandling med arbetslandets egna\r\narbetstagare,  rätt  att  bosätta sig i arbetslandet\r\nmed familjen och rätt till  ett uppehållstillstånd -\r\neller  ett registreringsbevis  som  det  kommer  att\r\nkallas i  den  nya  förordningen -  som ett bevis på\r\nbosättningsrätten.  Arbetstagaren får  också  enligt\r\ndel II i förordning 1612/68  samma rätt till sociala\r\noch   skattemässiga   förmåner  som   landets   egna\r\nmedborgare,    rätt   till   skola    för    barnen,\r\nlikabehandling     när      det      gäller     lön,\r\nanställningsvillkor,  medlemskap  i  fackföreningar,\r\nrätt till bostad och rätt att ta sin familj med sig.\r\nHan   eller  hon  omfattas  också  av  arbetslandets\r\nsocialförsäkringsförmåner  enligt  förordning  1408,\r\ndet som Lena Malmberg ska beskriva strax.\r\nEn person som har fått status som arbetstagare har\r\nockså  vissa  kvardröjande  rättigheter, även om hon\r\neller  han blir ofrivilligt arbetslös  eller  går  i\r\npension.  Det gäller framför allt rätten att bo kvar\r\noch rätten till vissa socialförsäkringsförmåner. Det\r\när mot den bakgrunden som det blir viktigt att klara\r\nut  vem  som   är   arbetstagare   i   motsats  till\r\narbetssökande eller andra kategorier. Det blir också\r\nviktigt  att  klara  ut  i  olika  sammanhang  vilka\r\nrättigheter man talar om. Domstolen  har  i  ett mål\r\nkonstaterat  att  arbetstagarbegreppet inte alls  är\r\nentydigt.     Det     varierar      beroende      på\r\ntillämpningsområdet.  Arbetstagarbegreppet i artikel\r\n39  i  fördraget  om  den  fria  rörligheten  och  i\r\nförordning    1612    sammanfaller    inte    alltid\r\nnödvändigtvis med samma  begrepp  i  artikel  42 som\r\ngäller den sociala tryggheten för att genomföra  fri\r\nrörlighet   och   i   förordning   1408.  Även  inom\r\nförordning 1612 har begreppet arbetstagare kunnat få\r\nolika  innebörd  beroende  på  vilken avdelning  man\r\ntalar om. Jag har redan pekat på skillnaderna mellan\r\narbetssökande  och  arbetstagare och  att  man  inte\r\nalltid har gjort åtskillnad mellan de båda.\r\nDet kan vara lämpligt  att  påminna  om att det är\r\nlikadant i svensk rätt. Arbetstagarbegreppet är inte\r\nalltid entydigt. Det kan variera beroende  på om man\r\ntalar   om  lagen  om  anställningsskydd,  lagen  om\r\narbetsskadeförsäkring   eller  skattelagstiftningen.\r\nÄven här har arbetstagarbegreppet  utvecklats ganska\r\navsevärt genom Arbetsdomstolens och andra domstolars\r\npraxis.\r\nStatssekreterare  Svensson har redogjort  för  vad\r\ndomstolen nu allra senast  har karakteriserat som en\r\narbetstagare, en person som  utför  ett faktiskt och\r\nverkligt  arbete.  Arbete  som  utförs  i  så  liten\r\nomfattning  att  det  är  ett  marginellt komplement\r\nräknas inte. Den här definitionen  av  domstolen har\r\nmånga  gånger  utmanats av medlemsstaterna,  framför\r\nallt eftersom medlemsstaterna  inte  har velat räkna\r\nmed  dem  som har lågt avlönat arbete, deltidsarbete\r\neller korttidsarbete.  De  har  inte velat räkna dem\r\nsom  arbetstagare  eftersom  man  har   velat  kunna\r\nutesluta  dem  från  sociala  trygghetsförmåner  som\r\nföljer med EG-rätten. Domstolen  har  alltid avvisat\r\nalla      sådana      försök      att      definiera\r\narbetstagarbegreppet för migrerande arbetstagare med\r\nledning    av   nationell   rätt.   Då   skulle   de\r\nfördragsfästa rättigheterna bli olika.\r\nDomstolen  har  konstaterat att en praktikant i en\r\nskola under ett begränsat  antal timmar i veckan som\r\nfick  ersättning betraktades  som  anställd  med  de\r\nrättigheter  som  följde  som  arbetstagare.  Det är\r\nfallet   Lawrie-Blum.  Att  någon  har  arbetat  som\r\nmusiklärare  på  deltid tolv timmar i veckan med lön\r\nunder existensminimum hindrade inte att vederbörande\r\nkunde  betraktas  som  arbetstagare.  Det  är  målet\r\nKempf. Detsamma gällde  till  och  med en person som\r\nvar  medlem  i ett religiöst samfund med  rätt  till\r\nkost och logi och lite fickpengar mot att han bidrog\r\nmed olika arbetsinsatser  i  samfundet. Det är målet\r\nSteymann.\r\nDock har domstolens generaladvokat  i ett alldeles\r\nnyligen  publicerat yttrande i målet Trojani  dragit\r\nslutsatsen    att    en    person   som   bodde   på\r\nFrälsningsarmén  med frivilliga  arbetsinsatser  och\r\nfickpengar inte borde betraktas som arbetstagare.\r\nDet här visar att man måste granska varje individs\r\nsituation mycket noga och analysera den mot bakgrund\r\nav EG-rätten för att kunna avgöra om vederbörande är\r\narbetstagare eller inte.\r\n\r\nSom  jag har sagt gäller  det  också  enligt  svensk\r\nrätt.\r\n\r\nDomstolen har vidare  konstaterat att en städerska\r\nsom arbetar  tio  timmar  i  veckan  kan  anses  som\r\narbetstagare.  Det är målet Rinner-Kuhn. Jag vet att\r\ndet finns de som  anser  att  det  målet inte gällde\r\narbetstagarbegreppet    utan   bara   handlade    om\r\njämställdhet mellan kvinnor  och  män.  Det är i och\r\nför   sig   sant   att   målet  framför  allt  rörde\r\njämställdhet,   men   avgörandet    förutsatte   att\r\nstäderskan  var  en  arbetstagare.  Det  bekräftades\r\nockså  i  ett  senare  mål  av domstolen. Det gällde\r\nlokalvårdaren med två timmars  arbetsdag fem dagar i\r\nveckan.  Där hänvisade domstolen  uttryckligen  till\r\navgörandet  i  fallet  Rinner-Kuhn  som  ett allmänt\r\navgörande    i    frågan    om   likabehandling   av\r\narbetstagare, oavsett som det  berör  fri rörlighet,\r\nsocialförsäkring eller jämställdhet.\r\nDet  betyder inte att domstolen har sagt  att  tio\r\ntimmar i  veckan  är  ett  kriterium  för  att  vara\r\narbetstagare. Domstolen har alltid påmint om att det\r\nmåste vara fråga om ett verkligt arbete och inte ett\r\nmarginellt  komplement.  Men det spelar alltså ingen\r\nroll att man inte helt kan  försörja  sig på arbetet\r\nutan  behöver  tillskott  av  allmänna  medel,  från\r\nanhöriga  eller  från  andra  ställen, eftersom  det\r\nhandlar om fri rörlighet, rätt  till  bosättning och\r\ntillgång till sociala trygghetsförmåner.\r\nAvslutningsvis  leder  det  här  mig  in på  målet\r\nCollins,  som  avgjordes för några veckor sedan  och\r\nsom har debatterats  i medier. Målet Collins handlar\r\ninte om en arbetstagare  utan  om  en arbetssökande.\r\nCollins   försökte   visserligen   få   status   som\r\narbetstagare,  men  det ogillade domstolen  eftersom\r\nhans anknytning till  arbetsmarknaden genom tidigare\r\nströjobb i Förenade Kungariket  drygt 17 år tidigare\r\nvar alltför svag. Men domen handlade  alltså inte om\r\natt   domstolen   har   begränsat  en  arbetstagares\r\nrättigheter, som det har  framförts  i debatten. Det\r\nhandlade  snarare  som  det  motsatta, nämligen  att\r\ndomstolen   mycket   försiktigt  har   utvidgat   en\r\narbetssökandes rättigheter.\r\nSom jag sade tidigare  har  enligt tidigare praxis\r\narbetssökande  i  princip  inte  rätt  till  sociala\r\ntrygghetsförmåner  utan bara rätt att  söka  och  ta\r\narbete.   Men   i   Collinsdomen    går    domstolen\r\nuttryckligen  ifrån sin tidigare praxis på grund  av\r\nbestämmelsen om  unionsmedborgarskapet, som infördes\r\ngenom unionsfördraget.  Man  kan  inte längre bortse\r\nfrån  att unionsmedborgarskapet har  fått  rättsliga\r\nkonsekvenser   i   andra  sammanhang.  Därför  säger\r\ndomstolen   i   Collinsdomen   att   i   ljuset   av\r\nunionsmedborgarskapet  och en annan tidigare dom som\r\ngällde  det belgiska bidraget  för  existensminimum,\r\nminimex,  skulle  också en arbetssökande nu kunna få\r\nrätt till vissa sociala  förmåner enligt avdelning 2\r\ni förordning 1612/68. Men domstolen medger att det i\r\nCollins fall kunde vara rätt att begränsa den rätten\r\ntills  han  hade  en  mera  tydlig   koppling   till\r\narbetsmarknaden.  Han  sökte  sitt  bidrag nio dagar\r\nefter  ankomsten till Förenade Kungariket,  och  det\r\nvar nog en alltför kort tid för att han skulle kunna\r\nvisa att han var en seriös arbetssökande.\r\nCollinsdomen  är betydelsefull framför allt därför\r\natt den är ett led i den utveckling som har skett på\r\nsenare år när det  har  gällt  unionsmedborgarskapet\r\noch dess ställning i EG-rätten. Men det kan inte tas\r\ntill  intäkt  för att medlemsstaterna  kan  begränsa\r\narbetstagares  rättigheter  i  förhållande  till  de\r\nuttryckliga bestämmelserna  om  arbetstagare  i  EG-\r\nrätten och i rättspraxis.\r\n\r\nLena   Malmberg:   Jag   arbetar  huvudsakligen  med\r\nsamordningen  av de sociala  trygghetssystemen  inom\r\nEU.   Konkret  handlar   det   väldigt   mycket   om\r\nförordningen  1408/71.  Denna  förordning, 1408, har\r\nsina rötter i fördraget, speciellt i artikel 42. Det\r\när   en   artikel   som   handlar   om  de   sociala\r\ntrygghetssystemen.\r\n\r\nMan  kan  undra  vad  det  är som förordning  1408\r\negentligen bestämmer. Det är att man ska samordna de\r\nolika sociala trygghetssystemen.  Som  redan  nämnts\r\nhär  i  dag behövs det för en gemensam arbetsmarknad\r\noch en fri rörlighet, det vill säga att man inte ska\r\ntappa sina  sociala  rättigheter,  och  man ska inte\r\nheller få dubbla sådana eller bli utan några. Därför\r\nfinns  det  ett  gemensamt regelsystem som samordnar\r\nreglerna  för  dem  som  rör  sig  mellan  de  olika\r\nmedlemsstaterna på grund av arbete.\r\nVilka personer är det  som  omfattas  av  det  här\r\nsystemet? Ja, det är arbetstagare och egenföretagare\r\noch  deras familjemedlemmar. Det är också medborgare\r\ni   de   olika   europeiska   länderna   men   också\r\ntredjelandsmedborgare  som  är  lagligt  bosatta och\r\narbetar    och    är    försäkrade    i   något   av\r\nmedlemsstaterna. Sedan finns det speciella  grupper,\r\ntill exempel pensionärer och studerande. De omfattas\r\nockså    av    den    här    förordningen   och   av\r\nsamordningsreglerna. Pensionärerna  gör  det  i  sin\r\negenskap av att de har förvärvsarbetat och tjänat in\r\nrättigheter.   Studerande   har  givits  en  väldigt\r\nspeciell   rättighet.   De   är   visserligen   inte\r\narbetstagare, men man har tyckt att  de  ska ha rätt\r\ntill sjukvårdsförmåner när de rör sig inom  unionen.\r\nDärför har man givit dem den rättigheten, som  också\r\ningår i de sociala trygghetsförmånerna.\r\nVad   gäller  omfattningen  framgår  det  att  det\r\nhuvudsakligen   är  arbetstagare,  förvärvsarbetande\r\npersoner, som omfattas.  Vad är det för förmåner som\r\nomfattas?   I  förordningen  finns   uppräknade   de\r\nklassiska  riskmoment  som  socialförsäkringarna  är\r\nbyggda  kring.   Det  handlar  om  ett  antal  olika\r\nförmåner. Om man grupperar dem i risker kan man säga\r\natt  det  handlar  om   förmåner   vid  sjukdom  och\r\nmoderskap.  Det  handlar  om invaliditet,  ålderdom,\r\nförmåner   för   efterlevande,    arbetsskador   och\r\narbetsolyckor. Det handlar om dödsfall  i  anledning\r\nav       arbete,      arbetslöshetsförmåner      och\r\nfamiljeförmåner.\r\nDet säger sig självt att det kanske inte alltid är\r\nså lätt då  det  finns  15  länders olika nationella\r\nlagstiftningar som har olika  nationella  regler  om\r\nvad   som   är   arbetslöshetsförmån,   vad  som  är\r\nsjukförsäkringsförmåner     och     vad    som    är\r\nfamiljeförmåner. Därför finns det också  regler  som\r\ntalar   om att länderna måste tala om vad det är för\r\nförmåner    och   lagstiftning   som   omfattas   av\r\nsamordningssystemen.  Där  är  kanske  just  gruppen\r\nfamiljeförmåner   intressant.   Dessa  definieras  i\r\nförordningen som ersättningar och  bidrag  som utges\r\ntill  en familj för barns uppfostran. Det finns  ett\r\nantal olika  typer  av  familjeförmåner  i  de olika\r\nmedlemsländerna. Den grundläggande och mest kända är\r\ndet   som  vi  kallar  för  allmänna  barnbidrag.  I\r\nfamiljeförmåner  för  svensk del ingår vårt allmänna\r\nbarnbidrag, det förlängda barnbidraget, studiebidrag\r\noch bostadstillägg till  barnfamiljer.  Det  är  den\r\ngrupp av familjeförmåner som man kan få ta del av om\r\nman arbetar här i landet.\r\nSamordningsreglerna    vilar    på    ett    antal\r\ngrundläggande  principer  i  artikel 42 i fördraget.\r\nDen absolut viktigaste och mest grundläggande är den\r\nom likabehandling, och det är ett lands lagstiftning\r\nsom  ska gälla, och det är det  land  i  vilket  man\r\narbetar.\r\nDet  handlar  också  om  rätten  att  lägga samman\r\nförsäkringsperioder    för    att   kunna   uppfylla\r\nkarensvillkoren i ett nytt land dit man flyttar. Det\r\nhandlar om rätten att exportera  och  ta  med sig en\r\nförmån   som   man   har   tjänat   in  i  något  av\r\nmedlemsländerna  när  man  flyttar  till  ett  annat\r\nmedlemsland.\r\n\r\nDet finns slutligen också en princip  som handlar om\r\nhur    man    beräknar   pensioner   och   intjänade\r\npensionsrättigheter,   som   kallas  för  pro  rata-\r\nberäkningar.   Det  handlar  om  att   andelsberäkna\r\npensionen i förhållande  till  det  antal år man har\r\narbetat i ett land och det totala antal  arbetade år\r\nsom man har inom unionen.\r\n\r\nHur    blir    man   omfattad   av   den   svenska\r\nlagstiftningen när  man  kommer till Sverige och ska\r\narbeta? För svensk del har  vi  sagt  att  i det här\r\nsammanhanget är det arbetsskadeförsäkringen  som  är\r\nden  grundläggande försäkringstillhörigheten för att\r\nöppna rätten för de övriga försäkringsförmånerna.\r\nI stort  och  mycket har det tidigare nämnts här -\r\nAnders    Kruse   nämnde    det    också    -    att\r\narbetstagarbegreppet    regleras    i   princip   av\r\nhuvudregeln  i artikel 39 i fördraget.  Men  det  är\r\nockså en princip  som  ligger  till  grund  när  man\r\nkommer  in på artikel 42 i förordningen 1408. Det är\r\ninga enhetliga  regler  som  talar om precis vad som\r\ngäller generellt, utan här är  det  ofta bedömningar\r\nsom man får göra från fall till fall. Vad är det för\r\ninkomst  någon ska ha? Var finns arbetsgivaren?  och\r\nså   vidare.   Grunden   är   att   man   ska   vara\r\narbetsskadeförsäkrad,  och  då  är  man  omfattad av\r\nresten av försäkringsförmånerna.\r\nSedan  kan man fundera på vad som gäller  när  man\r\ninte längre  arbetar. Hur länge varar försäkringen i\r\nförhållande till samordningsreglerna? Grundregeln är\r\natt när anställningen  upphör  i  ett  land  och man\r\nbörjar   jobba   i   ett  annat  land  tar  det  nya\r\narbetslandet över försäkringsförmånerna.  Då  gäller\r\nsamma  principer.  Man  ska  likabehandlas i det nya\r\nlandet, man kan lägga samman försäkringsperioder och\r\nde pensionsrättigheter som man  har  tjänat in i det\r\nland som man lämnar har man kvar och kan  ta  ut när\r\nman går i ålderspension.\r\nDet  kan  finnas  lite  olika  situationer när ett\r\narbete  eller en anställning upphör.  Grundprincipen\r\när   att   försäkringen   övergår   till   det   nya\r\narbetslandet. Men det kan också vara så att man inte\r\nhar påbörjat  ett arbete i något nytt land, utan man\r\när  ledig av olika  orsaker.  Där  finns  det  vissa\r\nskyddsregler   i   förordningen.  Är  man  sjuk  när\r\nanställningen  upphör   kan   man   fortsättningsvis\r\nuppbära   sin   sjukpenning   enligt  de  nationella\r\nreglerna i det land där man har  varit försäkrad och\r\nenligt   de   begränsningar   som   finns    i   den\r\nlagstiftningen.  Det  kan också vara så att man  har\r\ntjänstledighet på grund av att man är föräldraledig.\r\nHar man en sådan tjänstledighet,  vårdar  sina  barn\r\noch  har rätt till föräldrapenning kan man fortsätta\r\natt uppbära  den här förmånen även om man slutat att\r\nförvärvsarbeta men har kvar sin anställning på grund\r\nav att man är  föräldraledig.  Det går alltså att ta\r\nmed   sig   sin   föräldrapenning   under   de   här\r\nomständigheterna.\r\nDet är i princip vad jag väldigt kort  kan säga om\r\n1408. Jag tänker inte gå djupare in på de här ganska\r\nkomplicerade  reglerna,  men  jag  svarar  gärna  på\r\nfrågor om det blir tillfälle till det.\r\n\r\nUtfrågning\r\n\r\nOrdföranden: Tack för de utmärkta föredragningarna.  Nu  har vi\r\ntid för frågor från ledamöterna. Jag vill påminna om\r\natt  det  inte  bara  är  föredragandena som man kan\r\nställa frågor till utan även  till  dem som i övrigt\r\när inbjudna.\r\n\r\nSven Brus (kd): Detta är en av vårens verkligt stora\r\npolitiska  frågor.  Det  är  alldeles  utmärkt   att\r\nhearingen  ger  oss möjlighet att öka våra kunskaper\r\npå  området.  Men  frågan   rymmer   inte   bara  en\r\nkunskapsaspekt utan också en politisk aspekt.\r\n\r\nJag   skulle  vilja  börja  där  statssekreteraren\r\nCharlotte Svensson började. Utvidgningen har en stor\r\nbetydelse.  Den  1 maj 2004 är en historisk dag. Det\r\ntror jag ändå att vi alla är överens om.\r\nJag skulle vilja  fråga  något  kring  regeringens\r\növerväganden.  I  den  proposition  som  lades  fram\r\nhösten  2003  om  EU:s  framtid  gör regeringen  den\r\nbedömningen   och   har   den   uppfattningen    att\r\nutvidgningen   inte   kommer   att   innebära  några\r\nstörningar på den svenska arbetsmarknaden.\r\nJag  skulle  gärna  vilja  höra  statssekreteraren\r\nutveckla vad det är för överväganden  som har gjorts\r\neller vad som har hänt under tiden sedan hösten 2003\r\noch   fram   till  i  dag  som  gör  att  regeringen\r\nuppenbarligen  har  ändrat  uppfattning  och gör den\r\nbedömningen  att arbetsmarknaden kommer att  drabbas\r\nav störningar.\r\nVad är det för  empiriska  underlag  som finns för\r\nden  svängningen i bedömningen? De erfarenheter  som\r\nman kan se av tidigare utvidgningar av unionen visar\r\natt det  inte  ens  där  det  finns  relativt  stora\r\nskillnader  i  levnadsstandard  har  lett till någon\r\nstörre rörlighet på arbetsmarknaden.\r\nMin  grundläggande  första  fråga  är:  Vilka  nya\r\nbedömningar  har regeringen gjort sedan hösten  2003\r\nnär det gäller effekterna på arbetsmarknaden?\r\n\r\nCharlotte Svensson:  Jag försökte lite kort redogöra\r\nför det. Vi arbetade väldigt  länge  mot bakgrund av\r\natt försöka undvika övergångsregler. I  det  analys-\r\noch  beredningsarbete  som gjordes efter det att  vi\r\nhade fått in remissvaren  på  Rolléns  utredning var\r\nambitionen  att  försöka  undvika  det.  Men  i  det\r\narbetet framkom de stora problem som vi såg  och som\r\njag också har redogjort för här.\r\n\r\nVi ser stora risker. Man kan säga att vi väljer en\r\nförsiktighetsprincip. Det är ingen som kan säga  hur\r\nmånga som kommer och hur stora problemen kan bli. Om\r\nvi inte skulle ha några övergångsbestämmelser skulle\r\nSverige  vara  det enda land som helt öppnar upp och\r\ninte har några övergångsregler.\r\nVi ser sedan att  våra system inte håller, och att\r\nvi samtidigt skulle vara det enda landet. Det gjorde\r\natt bedömningen var,  för  att ta ansvar och inte få\r\nför  stora problem på arbetsmarknaden,  att  det  är\r\nregeringens  ansvar  att  föreslå  den  här typen av\r\növergångsbestämmelser.\r\nJag  tror inte heller att man ska dramatisera  dem\r\nså mycket.  Det kan vara olyckligt att man har gjort\r\ndet. Det gäller  särskilt mot bakgrund av hur viktig\r\nutvidgningen är för  oss.  Man  gör  en väldigt stor\r\ndramatik av reglerna. Det är motsvarande  regler som\r\nman har haft när Grekland, Spanien och Portugal  kom\r\nmed.\r\nDe  nya  länder  som  nu  är  aktuella har ungefär\r\nhälften  av  den  BNP  som  Spanien,  Portugal   och\r\nGrekland  hade  vid  sin anslutning. EU är också mer\r\nkomplicerat. Vi har också  en  helt  annan  rättslig\r\nsituation än vad man hade då.\r\nDet  är  sammantaget  varför  regeringen  föreslår\r\nreglerna.\r\n\r\nSven   Brus   (kd):  Det  är  uppenbarligen  så  att\r\nregeringens   nya    bedömning    inte   bygger   på\r\nerfarenheter från tidigare utvidgningar utan snarare\r\npå  det tryck som har uppstått i Europa  från  andra\r\nländer.\r\n\r\nJag  vill  ändå ställa frågan: Vad har den svenska\r\nregeringen gjort  för  att  påverka  synsättet i den\r\nnuvarande europeiska gemenskapen?\r\n\r\nCharlotte Svensson: Man var tidigt ute  och försökte\r\noch drev också den linjen i förhandlingarna  att man\r\ninte  skulle  ha  övergångsregler.  Man har haft den\r\nambitionen, precis som jag redogjorde  för.  Men man\r\nhar inte lyckats.\r\n\r\nVi  ser att vi har egna problem. Vi har förståelse\r\nför att  många  andra länder också kan känna en oro.\r\nSamtidigt  är  det   väldigt   viktigt  att  man  nu\r\nfortsättningsvis ser över system  och  tar upp det i\r\nEU-sammanhang så att övergångsperioden blir  så kort\r\nsom  möjligt.  Det  gjorde  också  statsministern på\r\ntoppmötet.\r\n\r\nBirgitta  Carlsson  (c): Jag har några  frågor.  Jag\r\nvill ställa dem till  Charlotte  Svensson,  eller om\r\ndet är någon annan som vill svara på dem.\r\n\r\nCharlotte Svensson tog upp frågan om barnbidraget.\r\nI  övergångsreglerna  har just den frågan spelat  en\r\ncentral  roll. En bild har  frammanats  av  barnrika\r\nfamiljer från  Östeuropa där fäderna ska åka hit för\r\natt kassera hem bidrag.\r\nJag har också märkt det är denna fråga som man har\r\nlyckats skrämma  upp  flest människor i Sverige med.\r\nDet är den segaste och  mest  spridda  synen. Det är\r\nkanske just för att den anspelar på bilder och myter\r\nsom figurerat tidigare i svensk debatt.\r\nJag tror att den delen i agitationen ganska mycket\r\nspelar på fördomar om en ålderdomlig familjestruktur\r\nmed barnrika familjer i de nya medlemsländerna.  Det\r\när  lite  grann av den gamla tattardebatten från 30-\r\noch 40-talet över det hela.\r\nNu vet jag  att  ansvaret  för buskagitationen mer\r\nligger hos politiska företrädare  för olika partier.\r\nMen eftersom sakkunskapen är väl representerad här i\r\ndag vill jag ta den till hjälp för att om möjligt få\r\nbort myter och fördomar i debatten.\r\nFörst  vill  jag nämna att enligt Utrikespolitiska\r\ninstitutets siffror  är  födelsetalen  i alla de nya\r\nmedlemsländerna utom Malta och Cypern under  eller i\r\nnågot fall på samma nivå som i Sverige. I Sverige är\r\nfödelsetalet 1,0.\r\nFör   våra   närmaste   grannländer   gäller   att\r\nnativiteten  i  de  baltiska  länderna  är betydligt\r\nlägre än i Sverige. Den är 0,8 eller 0,9  %. I Polen\r\när den på samma nivå som i Sverige.\r\nÄr  det  verkligen barnrika familjer från  de  nya\r\nmedlemsländerna   som   är   ett   stort   hot   mot\r\nbarnbidragskostnaderna?  Är  det  en  stor  risk att\r\nfäder   eller  mödrar  med  ett  eller  två  barn  i\r\nhemlandet  kommer  för att kassera hem mer bidrag än\r\nvad  de  bidrar  med  till   de  svenska  offentliga\r\nfinanserna genom skatter och sociala bidrag?\r\nJag       skulle       också      vilja      fråga\r\ndepartementsföreträdaren om  beslutsunderlaget. Sven\r\nBrus nämnde tidigare något om  det. EU-kommissionens\r\nuppskattningar  visar  att  rörligheten   i  de  nya\r\nmedlemsländerna  är ungefär densamma som i de  gamla\r\nmedlemsländerna.\r\nDet  skulle  vara   intressant   att  veta  vilken\r\nuppskattning regeringen gör av rörligheten  bland de\r\nnya  EU-medborgarna  och  på  vilket vis den avviker\r\nfrån  EU-kommissionens. Hur många  av  dem  beräknar\r\nregeringen  kommer  att  söka  sig till Sverige? Hur\r\nmånga av dessa är - för att använda  statsministerns\r\nord  - så kallade sociala turister? Finns  det  över\r\nhuvud taget några sådana beräkningar?\r\nUttrycket   social   turism  som  används  både  i\r\nutredningstexten  och i den  politiska  debatten  är\r\nenligt  min  uppfattning   ledande,   insinuant  och\r\nfördomsbildande. Jag vill fråga om man anser att det\r\när  lämpligt  att  ord  som  dessa  används i  denna\r\ndebatt.\r\n\r\nOrdföranden:  Jag  vill bara påminna ledamöterna  om\r\natt  det  är  frågor  som   ska   ställas  och  inte\r\nanföranden som ska hållas.\r\n\r\nCharlotte Svensson: När det gäller den första frågan\r\nom barnbidraget är det inte barnbidrag i sig som har\r\nvarit frågan. Det är, som jag också  försökte  säga,\r\nde  levnadsvillkor  som finns i dessa länder och det\r\narbetstagarbegrepp som finns.\r\n\r\nDet krävs så lite för att komma in i systemen. Det\r\nkan  göra  att  man  hamnar   i   en   väldigt  svag\r\nförhandlingssits på arbetsmarknaden när  man ställer\r\nkrav  på anställningsvillkoren, eftersom de  sociala\r\nförmånerna  sammantaget  kan vara väldigt värdefulla\r\nför familjens försörjning.\r\nDet  är inte så att vi tycker  att  det  är  något\r\nproblem  egentligen i sak. Problemet är att systemet\r\nkan utnyttjas  eftersom  det  är  så stor skillnad i\r\nlevnadsvillkor. Tre svenska barnbidrag  motsvarar en\r\nnormallön i dessa länder. Det gör att vi  kan  få en\r\nväldigt  svag situation för en arbetstagare gentemot\r\nen oseriös arbetsgivare.\r\nNär det  gäller  rörligheten  är det ingen som kan\r\nsäga hur många som kan tänkas komma.  EU  har  gjort\r\nnågon  form  av  prognos  för flera år sedan där man\r\nräknade med att alla länder  skulle  öppna  upp.  Då\r\nskulle det handla om över 300 000 som skulle röra på\r\nsig.\r\nNu  vet  vi  att de andra länderna inte kommer att\r\ngöra det. De kommer att ha övergångsbestämmelser. De\r\nflesta    kommer    att    ha    mycket    strängare\r\növergångsbestämmelser    än   vad   regeringen   har\r\nföreslagit att Sverige ska  ha,  vilket  gör att det\r\nkan  bli ett större tryck. Det måste man ändå  ha  i\r\nbeaktande  även  om  ingen  av  oss kan säga hur det\r\nkommer att se ut.\r\n\r\nBirgitta  Carlsson  (c):  Det är självklart  så  att\r\nmissbruk av arbetskraft inte kan försvaras av någon.\r\nJag  tror  inte att de stora  problemen  finns  där.\r\nMänniskor som  söker sig hit gör det för att de vill\r\nha ett arbete och arbeta och få en inkomst så att de\r\nsedan   ska  kunna   försörja   sig.   Dessutom   är\r\nlevnadsnivån  så pass hög i Sverige att det knappast\r\när möjligt för  människor  att  utnyttja systemen på\r\ndet sätt som regeringen är rädd för.\r\n\r\nJag  kan  inte  annat än att komma  tillbaka  till\r\ndetta med beräkningarna.  Jag  är  förvånad över att\r\nregeringen  inte  har  gjort  rejäla beräkningar  på\r\ndetta.  Det  är  viktigt.  Kommissionen   har  gjort\r\nberäkningar. Man tror inte på att det kommer att bli\r\nden  stora  rörligheten. Det är viktigt när man  gör\r\nbedömningarna  att  de  verkligen  bygger på riktiga\r\nberäkningar.\r\nJag  fick inte svar på om social turism  verkligen\r\när  ett  relevant  uttryck  att  använda  i  de  här\r\nsammanhangen.\r\n\r\nCharlotte   Svensson:   Det   är   inte  så  att  vi\r\nifrågasätter  EU:s beräkningar. Men de  gjordes  när\r\ndet endast var  Tyskland  och Österrike som sade att\r\nde skulle ha övergångsbestämmelser. Alla dessa typer\r\nav beräkningar är prognoser.\r\n\r\nVi vet att Berit Rollén också  tittade  på det och\r\nförsökte  uppskatta det, men det var oerhört  svårt.\r\nVi har haft  asylsökande  från  de  nu  blivande EU-\r\nländerna de senaste åren. Det är oerhört  svårt  att\r\nuppskatta.  Det  handlar  om  individuella  val  som\r\nmänniskor gör. Det kan hända oerhört mycket.\r\nDet  är  väldigt svårt att uppskatta hur många som\r\nkommer  att  röra  sig.  Jag  tror  inte  att  någon\r\nbombsäkert kan  räkna  ut  det i någon mall eller på\r\nnågot  enkelt  sätt.  Jag  använder  inte  uttrycket\r\nsocial turism. Jag har svårt att kommentera det.\r\n\r\nAnders Kruse: Jag tänkte just  kommentera  uttrycket\r\nsocial  turism.  Det gör jag inte utifrån om det  är\r\nlämpligt    eller    olämpligt     utan    som    en\r\nfaktaredovisning.\r\n\r\nJag  konstaterar att i generaladvokaten  Geelhoeds\r\nyttrande  i  målet  Trojani  den  19  februari  i år\r\nskriver      han      så      här:      Så     länge\r\nsocialförsäkringssystemen  och bidragsbeloppen  inte\r\när harmoniserade finns det en risk för social turism\r\ntill   en   medlemsstat   med  ett   mer   behagligt\r\nsocialförsäkringsklimat. Det  är  inte  det  som  är\r\nsyftet     med     EG-fördraget,    enligt    vilket\r\nmedlemsstaterna har  fått  behålla sina befogenheter\r\ninom det sociala området i stor utsträckning.\r\nBegreppet  har  alltså  använts   i   EG-rättsliga\r\nsammanhang. Jag vill minnas att jag också  har  sett\r\ndet  uttryckt,  dock  inom  citationstecken,  av EG-\r\ndomstolen i någon dom. Jag hittar inte den just  nu.\r\nUttrycket  finns  alltså  i  debatten. Jag vill inte\r\nsäga det av något annat skäl än att klarlägga fakta.\r\n\r\nRonny    Olander    (s):    Dagens   situation    på\r\narbetsmarknaden inom flertalet  branscher är väldigt\r\noroväckande.  Det gäller till exempel  byggbranchen,\r\ntransportbranschen, fastighetsbranschen och kommunal\r\nverksamhet     i    den     delen     vad     gäller\r\nLantarbetarförbundet   och  restaurangbranschen.  F-\r\nskattsedlar  och  icke-seriös   konkurrens,  och  så\r\nvidare, är ett stort bekymmer.\r\n\r\nFör att detta inte ska bli ett  anförande vill jag\r\nbara kort säga följande. Sverige har  redan i dag en\r\ntillgänglig   arbetskraft   i  storleksordningen   1\r\nmiljon.  Det  framställs  som  att  vi  har  stängda\r\ngränser.    Jag   tror   att   i   storleksordningen\r\n50 000-60 000  personer kommer till Sverige av olika\r\nskäl.       Det      är      arbetskraftsinvandring,\r\nanhöriginvandring  och så vidare. Det är viktigt att\r\nta hand om de personerna på ett bra sätt.\r\nJag  skulle  vilja  fråga   Berit  Rollén:  Varför\r\nlandade   din   utredning   på   ett   förslag    om\r\növergångsregler?\r\nTill  Erland Olauson på LO vill jag ställa frågan:\r\nHur  stort   är   arbetskraftsbehovet   enligt   den\r\nbedömning  som  ni  gör  utifrån  de siffror som jag\r\nnämnde tidigare?\r\nJag vill också trots allt lägga en politisk aspekt\r\npå det hela. Det finns 200 övergångsregler  för  nya\r\noch  gamla  länder,  som även fanns när Sverige blev\r\nmedlem, och vi har fått debatt kring en regel.\r\nOm våra välfärdssystem  här  i Sverige utnyttjades\r\nfelaktigt  skulle  det  inte behövas  att  så  många\r\ngjorde  det,  eftersom vi är  det  mest  EU-kritiska\r\nlandet av alla  i EU-familjen. Det skulle definitivt\r\ninte göra Sverige  mer  positivt  till EU eller höja\r\ngraden av entusiasm kring EU-familjens arbete.\r\n\r\nBerit Rollén: Jag skulle först vilja  betona att jag\r\ninte  har förutsett några problem på arbetsmarknaden\r\nsåsom    vi     vanligen     definierar    begreppet\r\narbetsmarknad. Med de kontrollåtgärder  som  jag har\r\nföreslagit   skulle  vi  kunna  ha  en  absolut  fri\r\narbetskraftsinvandring från hela världen, menar jag.\r\nDe två grundläggande  faktorerna  för  att  en sådan\r\narbetskraftsinvandring  inte  skulle  medföra  några\r\nproblem  är  att  det är riktiga jobb som man kommer\r\ntill, som man kan försörja  sig  på,  och att det är\r\nseriösa  arbetsgivare.  Jag  har  menat att  vi  bör\r\nkontrollera bägge de sakerna, vilket  vi  inte gör i\r\ndag.\r\n\r\nJag  har  framför  allt  varit  orolig för att  de\r\nmycket  suspekta  firmor  som vi har sett  agera  på\r\nmigrationsområdet nu skulle  se  en  ny  marknad och\r\nbörja   sälja   charterresor  in  till  den  svenska\r\narbetsmarknaden i  stället  för  in  i  det  svenska\r\nasylsystemet, som vi har sett hittills.\r\nDet  ställs frågor kring hur man ska kunna beräkna\r\nde här riskerna.  Det  är helt omöjligt. Siffror som\r\nvi känner till är till exempel  antalet  asylsökande\r\nfrån    de    nya   medlemsländerna   och   de   två\r\nkandidatländerna. År 2002 var det 2 400. År 2003 var\r\ndet 1 700. Det  är  en  grupp  som skulle kunna vara\r\nobjekt  för de här firmorna, att  ta  hit  på  olika\r\nsätt.\r\n\r\nErland Olauson,  LO:  Jag ska börja med att säga att\r\nvåra synpunkter på den här frågan inte har styrts av\r\nnågon  bedömning  av  arbetskraftsbehovet.   Vi   är\r\npositiva  till  utvidgningen. Vi är positiva till en\r\nfri rörlighet på  arbetsmarknaden. Men vi accepterar\r\ninte   diskriminering    på    arbetsmarknaden.   Vi\r\naccepterar inte olika löner och  anställningsvillkor\r\nberoende på om man kommer från Skåne  eller Estland.\r\nVi kräver att vi ska ha ett system där  arbetstagare\r\noberoende av nationellt ursprung har samma skydd när\r\nde arbetar i Sverige.\r\n\r\nVår erfarenhet hittills är att vi under  senare år\r\nsärskilt   inom  vissa  branscher  inte  har  kunnat\r\nupprätthålla det systemet. Det beror framför allt på\r\natt vi i Sverige  inte har några lagar som bestämmer\r\nminimilöner utan det  vi  har  är kollektivavtal och\r\nfackföreningar som övervakar att de kollektivavtalen\r\nkommer  till  stånd och upprätthålls.  Vi  har  inom\r\nvissa  branscher   redan   i   dag  svårigheter  att\r\nupprätthålla den kontrollen. Det är ett åtagande som\r\nSverige för övrigt har gjort i förhållande  till  EU\r\nnär  det  gäller  arbetskraft som utstationeras här,\r\natt vi ska se till att de inte diskrimineras.\r\nDet  sker  i  fyra  olika   former:   Genom  svart\r\narbetskraft, genom att arbetskraft kommer  hit under\r\npåstående  om  att de är fria företagare och har  F-\r\nskattsedel när de  i  själva  verket  arbetar  under\r\nsådana  förhållanden  att  de  är  att  betrakta som\r\narbetstagare, bemanningsföretag och arbetstagare som\r\nkommer  enskilt till Sverige. Det är den problembild\r\nvi ser, och det finns ett antal åtgärder som vi vill\r\nha genomförda  och  som det tycks finnas majoritet i\r\nriksdagen för.\r\nDe här problemen kan  förstärkas  genom att vi får\r\nett  statligt  subventionerat  dumpningssystem.  Jag\r\nförstår att regeringen vill komma till rätta med det\r\ngenom övergångsregler. Det har vi stor respekt för.\r\nNär det gäller den direkta frågan  om omfattningen\r\nav arbetskraftsbehovet gör vi bedömningen  att vi på\r\nlängre sikt har brist på arbetskraft i hela  Europa.\r\nJag  tror  inte att vi kan förvänta oss att det  ska\r\nlösas genom  de nya medlemsstaterna. Det är inte det\r\nfrågan gäller.  Frågan  är  på vilka villkor man ska\r\narbeta när man kommer till Sverige.  Det  är  det vi\r\nslår vakt om. Det är därför vi har våra krav och det\r\när  därför  vi  respekterar  regeringens  förslag  i\r\nskrivelsen.\r\n\r\nBo  Könberg  (fp): Herr ordförande! Det är trist att\r\nbehöva föra den  här  diskussionen i stället för att\r\nbara fira det stora som  kommer  att  hända i Europa\r\nden 1 maj. Det hade varit roligt, men nu  är  vi där\r\nvi  är.  Vi  behöver alltså diskutera frågan, precis\r\nsom vi gör i den  här  utfrågningen. Min förhoppning\r\när att vi ska kunna reda ut sakförhållandet på några\r\npunkter inför det att utskottet och riksdagen ska ta\r\nställning.\r\n\r\nDen fråga jag skulle vilja  ta upp och ställa till\r\nflera närvarande, om ordföranden  tillåter,  har att\r\ngöra   med  hur  det  är  med  försörjningskrav  för\r\narbetstagare.  Vi  vet  ju  att  man  kan ställa upp\r\nförsörjningskrav  för pensionärer och studenter  för\r\natt de ska få vistas  exempelvis i vårt land, och vi\r\ngör  det.  Sedan är det en  tvistig  fråga  vad  som\r\ngäller arbetstagare.\r\nStatssekreteraren  sade  i  inledningen  i dag att\r\ndomstolen,  enligt hennes mening, hade sagt att  det\r\ninte var nödvändigt att man kan försörja sig för att\r\nvara arbetstagare.  Det  är den ståndpunkt som också\r\nhar  intagits  av  den utredning  som  Berit  Rollén\r\ngjorde och som intas  av  regeringen i den skrivelse\r\nsom har kommit till riksdagen  och  som  vi  nu  ska\r\nbehandla i utskottet.\r\nSakförhållandet  på den punkten har ifrågasatts av\r\nflera i den allmänna debatten, bland annat nu senast\r\nmed anledning av Collinsdomen.  Den fråga jag skulle\r\nvilja ställa är som fråga betraktat mycket enkel. Vi\r\nfår se hur det är med svaren sedan.  Frågan  är: Har\r\nSverige  rätt  att  nu  införa  försörjningskrav för\r\narbetstagare  från alla EU-länder,  alltså  både  de\r\nnuvarande och de  kommande?  Det vill säga om vi gör\r\ndet, kommer ett eventuellt överklagande om avslag på\r\nbegäran om försörjningsstöd att  vinna eller förlora\r\ni EG-domstolen?\r\nEftersom  vi  har framstående expertis  närvarande\r\nskulle jag gärna  vilja  ha kommentarer av professor\r\nBernitz,  professor  Lotta  Vahlne   Westerhäll  och\r\ndoktoranden  Öberg. Jag utgår också från  att  Berit\r\nRollén och Charlotte  Svensson  eller  Anders  Kruse\r\nvill  kommentera  vad  som sägs. Jag förstår att det\r\ntar lite tid, men det är  en  av  de huvudfrågor som\r\nmåste redas ut innan utskottet går till beslut.\r\n\r\nUlf   Bernitz:   Det   är  viktigt  att  skilja   på\r\narbetssökande  och  arbetstagare,   som   redan  har\r\nframhållits   här.   En  viktig  del  i  regeringens\r\nskrivelse rör arbetssökande.  Om jag fattar det rätt\r\nfår  man  inte komma hit och söka  arbete  utan  man\r\nmåste  ha  arbetet   ordnat  innan  man  kommer.  Vi\r\nexkluderar     alltså,    enligt     förslaget     i\r\nregeringsskrivelsen,   det   som   är   den  normala\r\nordningen för arbetssökande. Det innebär att man får\r\nkomma  hit,  söka arbete och vara här under  normalt\r\ntre månader och då gäller att man ska kunna försörja\r\nsig   själv.   Man    tar    med    sig   eventuellt\r\narbetslöshetsunderstöd hemifrån. Kommunerna  har  då\r\ninte   någon   allmän   skyldighet   att   dela   ut\r\nsocialbidrag  eftersom  man  inte är bosatt där. Men\r\nman vistas där som arbetssökande  och kan komma i en\r\nnödsituation och då kan man alltså tänka sig att det\r\nkan   bli   aktuellt  att  betala  ut  något   slags\r\nakuthjälp, hemresebiljett  eller något sådant. Detta\r\ngäller alltså arbetssökande,  som  jag  ser  som  en\r\nviktig   del  i  det  som  behandlas  i  regeringens\r\nskrivelse.\r\n\r\nSituationen  för  arbetstagare  har  behandlats av\r\nflera här. Det har framhållits att man inte  har ett\r\nenhetligt arbetstagarbegrepp. Bo Könbergs fråga  har\r\nnaturligtvis  en  nära  koppling till den så kallade\r\ntiotimmarsregeln som har  varit  uppe mycket. Om det\r\nskulle räcka med tio timmars arbete  har man normalt\r\ninte tillräckligt för att försörja sig,  och  då har\r\nvi ett problem. Där får vi hjälpas åt att svara,  vi\r\nsom  är  tillfrågade.  Jag har fattat det så att det\r\ninte  finns någon allmän  tiotimmarsregel  utan  man\r\nbygger  på några rättsfall som rör arbetstagare. Det\r\nhar varit  kvinnor  som  har  haft deltidsarbete och\r\nkommit i stora svårigheter, kvinnor  som  har  varit\r\nbundna  till  ett  annat land där de har bott och då\r\nhaft  rätt till bidrag.  De  rättsfallen  bygger  på\r\nlikabehandlingsprincipen i EG-rätten. Det är, tycker\r\njag, rätt långdraget att med den utgångspunkten säga\r\natt det skulle finnas en allmän rätt att bara behöva\r\narbeta  tio  timmar för att kunna ställa krav på att\r\nbli försörjd med  resten  genom  det sociala. Så ser\r\njag på det.\r\nBo  Könberg  frågar  också  om  vi kan  ändra  vår\r\nlagstiftning så att vi förtydligar att man ska kunna\r\nförsörja  sig.  Där  finns  det  problem.  Vi  måste\r\nbehandla  våra egna medborgare och  medborgare  från\r\nandra EU-länder lika. Om vi klarar den biten kan jag\r\ninte se att  EG-rätten  ställer upp något hinder mot\r\natt vi skärper de egna reglerna.\r\n\r\nLotta Vahlne Westerhäll:  Som  jag uppfattade frågan\r\ngällde den om vi i Sverige kan införa  regler  i vår\r\nnationella  lagstiftning som innehåller ett krav  på\r\natt man kan försörja  sig  själv.  Det  gäller  både\r\ninhemska  medborgare och EU-medborgare. Eller gällde\r\ndet bara EU-medborgare?\r\n\r\nBo Könberg  (fp):  Jag  kanske  ska  förtydliga. Jag\r\nförmodar  att  vi i det här sammanhanget  diskuterar\r\nvad  som  ska  krävas  för  att  man  ska  kunna  få\r\narbetstillstånd   i   Sverige,   eller  i  praktiken\r\nuppehållstillstånd,  och  det  kravet  kan  vi  inte\r\nställa  på  de egna medborgarna. Det  gällde  alltså\r\növriga, gamla och nya EU-medborgare.\r\n\r\nLotta Vahlne  Westerhäll:  Det kommer att strida mot\r\nlikabehandlingsprincipen, menar  jag.  Det  blir  en\r\nindirekt  diskriminering.  Jag  menar alltså att det\r\ninte är möjligt att göra.\r\n\r\nVi har en diskussion om övergångsregler, ändringar\r\ni  EG-rättslig  lagstiftning  och  svensk  nationell\r\nlagstiftning i en EG-rättslig kontext. EG har alltid\r\narbetat utifrån två linjer. Den ena  kan  man  kalla\r\nför  social  policy,  det  vill säga man ska försöka\r\narbeta för att alla medlemsstater  kommer  upp  till\r\nungefär  samma  trygghetsnivå.  Den  andra är social\r\nsecurity,  att  man ska anamma de grundläggande  EG-\r\nrättsliga principerna om icke-diskriminering, alltså\r\nlikabehandling,  som  har  kommit  att  finslipas  i\r\nsekundärlagstiftningen       med      lagvalsregler,\r\nsammanläggningsregler och så vidare, som vi hörde om\r\ntidigare.\r\nI den här debatten har man glömt att lyfta fram de\r\ngrundläggande  EG-rättsliga  värderingarna   om  var\r\nsolidariteten  ligger.  Det är fråga om solidaritet.\r\nSocial  trygghet  är  detsamma   som  ett  gemensamt\r\nansvarstagande. Då är frågan om vi  ska lägga det på\r\nEU-nivå eller på nationell nivå. Där ser jag att man\r\nhar  olika  uppfattningar.  Jag vill ändå  framhålla\r\nvikten av att det synliggörs.\r\n\r\nUlf Öberg: Jag delar många av  de  uppfattningar som\r\nframförts här. Frågan är om man kan  ställa  upp ett\r\nförsörjningskrav  över  huvud  taget  också  när det\r\ngäller unionsmedborgarskapet, om man nu bortser från\r\narbetstagarbegreppet,  och det är den frågan som  är\r\nunder  prövning i Trojanimålet.  Generaladvokaten  i\r\nmålet har  sagt  att  man  inte  har någon rätt till\r\nbosättning enligt artikel 18 i EG-fördraget  om  man\r\ninte  kan  försörja sig. Hur EG-domstolen kommer att\r\ndöma i det målet  låter jag vara osagt. Man kan inte\r\nutesluta    att   domstolen    inte    följer    sin\r\ngeneraladvokat i det målet.\r\n\r\nVad gäller  just  arbetstagarbegreppet kan det med\r\ntanke på likabehandlingsprincipen vara vanskligt att\r\nställa upp ett krav för vissa EU-medborgare och inte\r\nför andra. Jag tror också att det kan vara svårt att\r\nfastställa någon form av minimilön. EG-domstolen har\r\nsagt  att  det  faktum  att   man  har  en  lön  som\r\nunderstiger   minimilönen   eller   möjligtvis    en\r\nkollektivavtalsreglerad  lön  inte  kan utesluta att\r\nman är en arbetstagare. Jag tror att  det är viktigt\r\natt ta fasta på arbetstagarbegreppet så  som det har\r\nformulerats av EG-domstolen och att inte dra alltför\r\nlångtgående   slutsatser  av  det.  Man  har  i  den\r\npolitiska   debatten    gjort    den    så   kallade\r\ntiotimmarsregeln till en stor sak. Jag tror inte att\r\ndet finns någon tiotimmarsregel enligt artikel  39 i\r\nEG-fördraget: det är ett politiskt hjärnspöke.\r\n\r\nAnders  Kruse:  Först  när  det  gäller  Bo Könbergs\r\nfråga,    om    det   är   rätt   att   införa   ett\r\nförsörjningskrav  för  alla  arbetstagare  i  EU som\r\nkommer  till  Sverige, kan jag kan inte förstå annat\r\nän att svaret på den frågan är ett entydigt nej. Det\r\när inte möjligt inom ramen för EG-rätten att göra på\r\ndet viset. Jag kan inte se något sätt att införa ett\r\nsådant  försörjningskrav   med   tanke  på  all  den\r\nrättspraxis som jag försökt att redogöra för.\r\n\r\nJag  vill  också  kommentera  det  som   professor\r\nBernitz sade, nämligen att regeringen nu ska reglera\r\narbetssökandes möjligheter att komma hit. Så  är det\r\ninte.   I   skrivelsen   ställs   bara   kravet  att\r\narbetstagare  ska ha ett arbetstillstånd. Det  finns\r\ninget som hindrar  att  någon  kommer  hit och söker\r\narbete i landet. Men för att få ta ett arbete  krävs\r\ndet  att  han  eller  hon söker arbetstillstånd från\r\nhemlandet  och  har ett sådant  arbetstillstånd  när\r\nvederbörande  kommer   hit.   Arbetssökande   berörs\r\negentligen  inte  alls  i  den  här skrivelsen, utan\r\nreglerna rör arbetstagare.\r\n\r\nBerit Rollén: När det gäller tio  eller  fyra timmar\r\nsom   vi  pratar  om  är  den  juridiska  expertisen\r\nuppenbarligen  enig  om  att  man inte behöver kunna\r\nförsörja sig på sitt jobb för att enligt EU-reglerna\r\nfå rätt till uppehållstillstånd.  Det  tycker jag är\r\ndet väsentliga och inte hur många timmar det handlar\r\nom.\r\n\r\nDet som har varit grunden för min bedömning är att\r\nde  ekonomiska klyftorna är så mycket större  mellan\r\nde nytillkommande  länderna  än  vad  de  har  varit\r\ntidigare. Det är väl en fin vision att vi ska sträva\r\nefter att uppnå samma välfärdsnivå. Men hur många år\r\nkommer det att ta? Vad vi måste göra är väl ändå att\r\nutgå  från  den  verklighet  som vi har i dag och ta\r\ntill vara de möjligheter vi har  att  fortsätta  den\r\nhär  diskussionen på EU-nivå under de sju år som det\r\nfinns möjlighet att göra det.\r\n\r\nBo Könberg (fp): Jag uttryckte en förhoppning om att\r\ndet skulle  bli ett klargörande om att utskottet ska\r\nha en enig uppfattning om sakförhållandet. Sedan kan\r\nvi slåss om hur  vi vill lösa olika frågor. Jag vill\r\ninte påstå att jag blev alldeles klar av svaren.\r\n\r\nJag  har  uppfattat   att  det  i  den  offentliga\r\ndebatten har framförts argument  som  talar emot det\r\nsom   regeringen   framför,   det   vill   säga  att\r\ntiotimmarsregeln   i   praktiken   inte  finns,  att\r\nutfallet i den dom som kom häromveckan  skulle kunna\r\ntolkas  som  att  det  skulle gå bra att ställa  upp\r\nförsörjningskrav. För dem  av  oss,  exempelvis vi i\r\nFolkpartiet, som tycker att det är rimligt  att  man\r\nsom  arbetstagare precis som pensionär eller student\r\nska kunna  försörja sig vore förstås det allra bästa\r\nom vi omedelbart kunde genomföra det kravet för alla\r\noch  slapp övergångsreglerna.  Det  är  ju  alldeles\r\nsjälvklart.\r\nVi har hittills och när vi väckte vår motion trott\r\natt det  som  stod  i  Berit Rolléns utredning och i\r\nskrivelsen  stämde.  De  svar   jag  fick  från  Ulf\r\nBernitz,  Lotta  Vahlne Westerhäll  och  doktoranden\r\nÖberg tolkar jag egentligen som Berit Rollén gjorde,\r\ndet vill säga att  man  bekräftar den bilden. Som ni\r\nhör  på  min  röst  är jag lite  förvånad  över  den\r\nbilden,  för  det  faktum   att  vi  för  en  svensk\r\nmedborgare inte har krav på uppehållstillstånd är ju\r\nalldeles  självklart. Och vi kan  ju  tänka  oss  en\r\nframtid där  vi  möjligen inför det för hela EU, men\r\ndär är vi ju inte  nu,  utan  vi har ju rätt inom EU\r\natt ställa krav på att man efter tre månader har ett\r\narbete för att få ett uppehållstillstånd.  Att det i\r\ndetta   skulle  ligga  någon  diskriminering  om  vi\r\ninförde det  för  de  övriga  24, 27 eller hur många\r\nländer det kan vara förstår jag  uppriktigt inte. Om\r\nnågon av de som svarade vill kommentera  det  jag nu\r\nsade är jag tacksam.\r\n\r\nAnders Kruse: Jag är inte säker på att jag kan klara\r\natt  svara  på allting till punkt och pricka. Tyvärr\r\nhar väl inte  allt  som  har  sagts i den offentliga\r\ndebatten varit alldeles klargörande alla gånger. Jag\r\nförsökte  till  exempel när det gäller  Collinsdomen\r\nförklara  att  den  inte  gäller  arbetstagare  utan\r\narbetssökande. Innebörden  av  den domen är inte att\r\nman  har  inskränkt arbetstagares  möjligheter  till\r\nbistånd, utan  man  har utvidgat arbetssökandes rätt\r\ntill bistånd med anledning av unionsmedborgarskapet.\r\nDet står jag fast vid.  Jag  kan  inte  säga  det på\r\nnågot  annat  sätt, och jag uppmanar dem som tvivlar\r\npå detta att själva läsa domen.\r\n\r\nNär det gäller  möjligheten  att införa regler som\r\nställer krav på att arbetstagare  ska  ha ett arbete\r\nsom  de  kan  försörja  sig på, som bara gäller  EU-\r\nmedborgare men inte svenska  medborgare, framgår det\r\nalldeles tydligt av rättspraxis  som  följer  av den\r\növerordnade EG-rätten att man inte kan ställa sådana\r\nkrav.  EG-rätten och EG-domstolens praxis är entydig\r\npå den punkten.  En  arbetstagare behöver inte kunna\r\nförsörja sig helt och hållet själv för att betraktas\r\nsom arbetstagare i EG-rättslig mening. Att uppställa\r\nbegränsande regler för  andra  medborgare än de egna\r\när en diskriminering enligt EG-domstolen  och  leder\r\nofelbart till en fördragsbrottstalan.\r\n\r\nUlf  Bernitz:  Väldigt kort är det detta att man ska\r\nha  ett  genuint arbete  som  är  det  grundläggande\r\nkravet, inte ett visst antal timmar, för att man ska\r\nvara arbetstagare,  men  det  har  redan framhållits\r\nhär.\r\n\r\nNär det sedan gäller detta med arbetssökande  fick\r\njag en väldigt intressant kommentar av Anders Kruse.\r\nSka det uppfattas så att man får komma fritt från de\r\nnya medlemsstaterna och söka arbete här bara man har\r\nnågot slags papper med sig, någon formalitet att man\r\nhar  ett arbetstillstånd? Jag hade nog uppfattat att\r\ndet  skulle   ske   någon   form   av   prövning  av\r\narbetstillståndet  som  skulle utfärdas i hemlandet.\r\nDet är en mycket intressant punkt i det hela.\r\n\r\nLotta  Vahlne Westerhäll:  Jag  har  inget  mer  att\r\ntillägga  på  den  här punkten, utan jag håller till\r\nfullo med Anders Kruse  om vad han sade om detta med\r\nicke-diskrimineringsprincipen.\r\n\r\nAnders Kruse: Jag är ledsen  att  jag  uttryckt  mig\r\notydligt  om  Ulf  Bernitz  uppfattade  det  så. Vad\r\nregeringen vill åstadkomma med övergångsreglerna  är\r\natt en person som blir arbetstagare i Sverige ska ha\r\nett arbetstillstånd, precis som man kräver i dag för\r\ntredjelandsmedborgare,  för  att man ska ha rätt att\r\nbosätta sig och uppehålla sig  här. Har man inte ett\r\nsådant arbetstillstånd kan man alltså avvisas om man\r\när  arbetstagare  och har arbete här  i  landet  och\r\nkommer från de nya medlemsstaterna.\r\n\r\nArbetssökandes  förhållanden  regleras  egentligen\r\ninte  genom regeringens  skrivelse.  Om  någon  vill\r\nkomma hit  och  ta kontakt med arbetsgivare och söka\r\narbete  här  för att  sedan  kunna  skaffa  sig  ett\r\narbetstillstånd,   som   ska   sökas   utomlands  på\r\nambassader eller konsulat, går det bra att göra det.\r\nMen man får inte ta ett arbete här utan  att  ha ett\r\nsådant  arbetstillstånd som ska sökas från utlandet.\r\nDet var vad  jag  försökte  säga.  Finns  det  någon\r\noklarhet  på den punkten får kanske andra förtydliga\r\ndet som bättre kan reglerna.\r\n\r\nUlla Hoffmann (v): Tack för alla föredragningar. Det\r\nkänns väldigt  tryggt  att veta att om jag skulle få\r\nför mig att flytta till  Grekland eller Tyskland för\r\natt jobba där så skulle det gå alldeles utmärkt. Jag\r\nskulle kunna ta med mig förmåner och så vidare.\r\n\r\nJag hade från början två  frågor.  Nu har jag bara\r\nen  fråga kvar, men jag vill ändå höra  om  jag  har\r\nförstått  det  hela rätt. Charlotte Svensson pratade\r\nom vistelsebegreppet  och  att  det  skulle  gå  att\r\nförsörja sig på tre barnbidrag. Jag har förstått att\r\nreglerna  ska var lika för alla. Om man nu bestämmer\r\nsig  för  att  ändra  på  reglerna  vad  gäller  tre\r\nbarnbidrag  i  Polen eller Lettland, innebär det att\r\nman därmed också  måste  förändra  reglerna  för  en\r\nensamstående  kvinna  med  till exempel tre barn och\r\ndärmed barnbidrag och som arbetar deltid, 25 % eller\r\n50 %?  Har  den  kvinnan  en  annan   situation   på\r\narbetsmarknaden?  Charlotte  Svensson pratade om att\r\ndet  var  en  svag  situation på arbetsmarknaden  om\r\nmannen jobbade här och  de fick barnbidragen i något\r\nannat  land.  Är situationen  för  den  ensamstående\r\nkvinnan med tre  barn  starkare  i Sverige, eller är\r\ndet också en svag situation?\r\nDet  som  regeringen  kallar  för  övergångsregler\r\ninnebär  ju,  precis  som  någon sade, att  det  som\r\ngäller för tredjelandsmedborgare  i  dag,  det  vill\r\nsäga  de  blivande EU-medborgarna, ska fortsätta att\r\ngälla. Trots  att  vi  har krav på arbetstillstånd i\r\ndag, ser vi uttalade problem med just det som Erland\r\nOlauson tog upp tidigare,  problem med F-skattesedel\r\noch problem med underentreprenörer.  Jag  tänker  på\r\nugnsbyggarna  på  SSAB uppe i Luleå till exempel. Vi\r\nhar alltså alla de  här  problemen. Regeringen säger\r\nvisserligen att man ska göra  någonting,  och det är\r\nriktigt. Det finns majoritet i riksdagen för  att vi\r\nmåste  vidta  åtgärder.  Men  jag  förstår  inte hur\r\nregeringen    menar    att    den    situation   med\r\narbetstillstånd som råder i dag skulle  råda  bot på\r\ndet hela.\r\n\r\nCharlotte  Svensson:  Jag  är  inte säker på att jag\r\nhelt har förstått frågorna.\r\n\r\nVistelsebegreppet      har      att     göra     med\r\nsocialtjänstlagen,  alltså  rätten  att  få  socialt\r\nbistånd. Det är en av de få saker som egentligen har\r\nmed just arbetssökande att göra.\r\n\r\nMedborgarna i de här länderna har rätt att resa in\r\ni Sverige med ID-kort eller pass.  Om de har det nya\r\nID-kortet krävs bara ID-kort för att  komma  hit, så\r\ndet finns inga stängda gränser. De kommer att  komma\r\nhit och söka jobb, studera eller vara turister eller\r\nvad de vill.\r\nVi   har   uppfattat  EU:s  regler  så  att  under\r\ntremånadersvistelsen  får  man söka jobb, men då ska\r\nman i grunden försörja sig själv  som arbetssökande.\r\nI    vår    nationella   lagstiftning   finns    ett\r\nvistelsebegrepp,  det  vill  säga att det räcker med\r\natt man vistas i en kommun för  att ha rätt till ett\r\nsocialt bistånd. Man borde kunna  göra  ett undantag\r\nför  just  gruppen  arbetssökande.  Det skulle  inte\r\npåverka  svenskar,  utan det påverkar EU-medborgare.\r\nVi har tolkat EU-rätten  så att om man kommer direkt\r\nhit finns det inget krav. Nu har Collinsdomen ställt\r\ntill det lite för oss. Det är inte lika entydigt som\r\nvi trodde att det var när  vi  skrev skrivelsen. Som\r\nvi hittills har tolkat det handlar  det  mer  om att\r\ntydliggöra  den praxis som redan gäller i dag i  vår\r\nlagstiftning, att du får hjälp med hemresan men inte\r\nnågot annat.  Men  där  är  det  inte  EU-rätten som\r\nställer till med några problem.\r\nDen  andra  frågan  om  barnbidragen  handlar   om\r\nsocialförsäkringssystemet, om de familjeförmåner som\r\nföljer  med  när  en arbetstagare arbetar i Sverige.\r\nMan kan då exportera  barnbidraget  till  dem som är\r\nbosatta i hemlandet.\r\nVi  menar  inte  att man ska ändra på det, men  vi\r\nbehöver se över det  systemet, i fråga om alla olika\r\nförmåner. Det handlar  inte  bara om barnbidrag utan\r\nom en rad olika förmåner. Man  ska vara noga med att\r\ntitta på vad som ingår i 1408. Ska alla dessa ingå i\r\n1408?  Är  det  några saker som snarare  borde  vara\r\nbosättningsbaserade     och     inte    följa    med\r\nsysselsättningen?\r\nVi har sagt att vi ska titta på  det,  men  vi har\r\ninte några färdiga förslag på vad man ska göra.  Det\r\när  ett  mycket  långsiktigt arbete att titta på den\r\nfrågan.\r\nNär det gäller F-skattsedel  tar  vi  i skrivelsen\r\nfram problemet med egenföretagare som egentligen  är\r\narbetstagare.  Vi  ser  det problemet, och vi vidtar\r\nåtgärder för att försöka ha en bättre kontroll på F-\r\nskattsedlarna. Det har egentligen inte så mycket med\r\növergångsreglerna att göra,  men  vi  pekar  på  det\r\ndärför  att  det  kan  förstärkas och kan bli ett än\r\nstörre problem.\r\nNär det gäller vad vi  åstadkommer genom att kräva\r\ndessa arbetstillstånd, är  det  så  att  vi  har  en\r\nkontrollstation,  där  vi  kan  se  att  det  är ett\r\nriktigt jobb, att det är till en avtalsenlig lön och\r\natt man kan försörja sig på det. Det finns alltså en\r\navstämningspunkt   där   man   har   möjlighet   att\r\nkontrollera.  Det  är det enklaste sättet. Det är så\r\ndet fungerar i dag.  Vi  har möjlighet att förstärka\r\nde  här kontroll- och uppföljningsmekanismerna,  som\r\ninte  fungerar helt tillfredsställande i dag. Då har\r\nvi alltså en kontrollstation innan en person tar ett\r\narbete,  och  någon  kollar  att  det  är  rätt  och\r\nrimligt.\r\n\r\nLotta  Vahlne-Westerhäll:  Jag  vill bara kommentera\r\ndet här med familjeförmåner. Förutom  barnbidrag  är\r\ndet  studiebidrag,  underhållsstöd och bostadsbidrag\r\ntill  familjer.  Det  är   genom   en  EG-dom  också\r\nföräldrapenning. Jag har svårt att se att man skulle\r\nha framgång med att dessa skulle lyftas  ur 1408 och\r\ninte längre uppfattas som familjeförmåner. Det finns\r\nen  rikhaltig  praxis  från  domstolen som visar  på\r\ndetta. Domstolen har själv varit  väldigt  aktiv med\r\natt    föra   in   sådana   bidrag,   till   exempel\r\nunderhållsstödet,  som  vi hade listat som en förmån\r\nsom föll utanför 1408 men  som  i  dag  är  en 1408-\r\nförmån.  Det är likadant med föräldrapenningen,  som\r\nvi  hade  sett   som   en  förmån  vid  sjukdom  och\r\nmoderskap, och den blev alltså en familjeförmån. Jag\r\nhar svårt att se att vi  skulle  ha framgång med att\r\nbegära att de kom utanför 1408.\r\n\r\nUlf  Bernitz:  Jag  vill  bara  peka  på   det   att\r\ntjänsteutövare och personer som etablerar sig själva\r\nligger  utanför  det  vi  talar  om  här.  De ligger\r\nutanför hela komplexet övergångsregler. Där  har  vi\r\ninga övergångsregler, utan där är det fritt.\r\n\r\nUlla  Hoffmann  (v): Jag har bara en kort kommentar.\r\nDet  jag  var  ute  efter   gällde  hela  frågan  om\r\nfamiljeförmåner: Det som gör  att  till  exempel  en\r\nensamstående  kvinna med tre barn som arbetar deltid\r\ni  dag  kan  överleva   över   huvud   taget  är  ju\r\nbarnbidrag, bostadsbidrag och eventuellt  ekonomiskt\r\nbistånd. Om vi gör några förändringar där kommer det\r\natt gälla även de kvinnorna här i Sverige.  Det  var\r\ndet jag ville komma åt.\r\n\r\nJag är inte riktigt tillfreds. Jag tycker inte att\r\nCharlotte  Svenssons  svar  håller.  Jag  säger  som\r\nErland  Olauson, att visst kan man ha förståelse för\r\ndet,   men    det    håller    inte    riktigt   att\r\narbetstillstånden skulle kunna ge alla de effekterna\r\nså att vi kan kontrollera. Det skulle vi  kunna göra\r\npå   ett  helt  annat  sätt.  Jag  har  inte  blivit\r\növertygad.\r\n\r\nErland   Olauson,   LO:   Det   jag   sade  var  att\r\növergångsregler  inte  löser  de problem vi  ser  på\r\narbetsmarknaden, av två skäl. Det  ena  är  att  det\r\nbara  är  en tillfällig lösning. Det andra är att vi\r\nredan  nu  har  erfarenheter  av  att  man  kringgår\r\nreglerna, genom  att  det  faktiskt är fri rörlighet\r\nför tjänster från kandidatländerna  redan i dag. Man\r\nanvänder  sig  av  F-skattsedel för att  komma  runt\r\nkravet på arbetstillstånd redan i dag.\r\n\r\nDärmed säger jag inte att de problem som berörs av\r\növergångsregler är betydelselösa.  Om  jag åker till\r\nde baltiska staterna och raggar arbetstagare - detta\r\nförekommer i dag - till väldigt låga löner,  och  om\r\njag  dessutom  kan säga att vid sidan av den lön som\r\njag erbjuder kommer de att från staten få barnbidrag\r\ni  en  viss  omfattning,   blir   det   en   del   i\r\nanställningserbjudandet som arbetstagaren lockas av,\r\ndet  vill  säga  att komma hit och arbeta till lägre\r\nlön än avtalsenliga  löner.  Det  är  en  helt annan\r\nsituation än för den som befinner sig i Sverige från\r\nbörjan.  Där kan inte arbetsgivaren locka med  några\r\nandra förmåner än det han betalar i lön.\r\n\r\nMona Jönsson  (mp):  Jag har två frågor. Vi har hört\r\natt det ska finnas likabehandling och att det är det\r\nviktigaste. Då är min  första  fråga:  Är  det  över\r\nhuvud  taget  möjligt  att  införa  övergångsregler,\r\ntrots att flera länder bevisligen har  gjort det nu,\r\nom det skulle prövas i domstol?\r\n\r\nSedan skulle jag vilja höra med Charlotte Svensson\r\nvad man kan göra inom EU-arbetet för att det ska bli\r\nen högre facklig anslutning, med kollektivavtal  som\r\nvi har i Sverige, eftersom den bevisligen är väldigt\r\nlåg utomlands.\r\n\r\nCharlotte  Svensson:  Övergångsreglerna är utformade\r\nså att man får göra undantag.  Det är framförhandlat\r\ni  anslutningsfördraget  att  man  får   göra  vissa\r\nbegränsningar.  Det  är  då  vissa artiklar. Vi  har\r\ngjort bedömningen att de övergångsregler som Sverige\r\nföreslår är helt i linje med vad  man får göra under\r\nden här infasningsperioden. Det är  där man kan göra\r\nundantag från det som i övrigt gäller.  Det  är  för\r\natt det är en begränsad tid och för att det är vissa\r\nregelverk som man kan undanta.\r\n\r\nDen  diskussion som vi har haft i övrigt har gällt\r\nom man utan  övergångsregler kan göra förändringar i\r\nregelsystemen.  Det  kommer att ta oerhört lång tid.\r\nSärskilt vissa av de här  systemen  är oerhört gamla\r\noch  har  fungerat.  De fungerar när medlemsländerna\r\nligger på en jämförelsevis  gemensam  nivå  när  det\r\ngäller  välfärdssystemen. Då får man inte de problem\r\nsom vi ser att man får i början när de här länderna,\r\nsom  ligger   på   en   så   oerhört   mycket  lägre\r\nlevnadsnivå,   kommer   in.   Vi  ser  det  som  ett\r\növergående problem. Det handlar  också  om  att hela\r\nEU-medlemskapet  syftar  till  att  det  ska  bli en\r\nutveckling i dessa länder.\r\nDen andra frågan tycker jag inte att jag ska svara\r\npå, utan exempelvis LO får svara på den.\r\n\r\nErland   Olauson,   LO:  Vi  får  en  högre  facklig\r\nanslutning i Europasamarbetet  bland annat genom att\r\nse till att Europafacket växer sig starkt och att vi\r\när aktiva. Men framför allt får  vi det genom att ge\r\nfackföreningar i varje land möjlighet  att  se  till\r\natt  arbetsvillkoren  i  landet  påverkas  av  deras\r\naktivitet.   Om   man  inte  har  en  stark  facklig\r\norganisation på arbetsplatsen  får man ingen facklig\r\nbevakning.  Det  kan  man  bara  få  genom   att  de\r\nanställda på arbetsplatsen ser att det är mödan värt\r\natt engagera sig fackligt.\r\n\r\nDet  vi gör i de nya medlemsstaterna är att vi  är\r\nengagerade  i  någonting som heter Baltic Sea Labour\r\nLaw Project, där vi på olika sätt försöker informera\r\noch upplysa både  arbetsgivare  och  arbetstagare om\r\ngrundläggande  spelregler  på  arbetsmarknaden.   Vi\r\nhjälper också till med rådgivning för lagstiftning i\r\nde här länderna.\r\n\r\nSverker  Rudeberg, Svenskt Näringsliv: Ett av kraven\r\nför  arbetstillstånd  är  att  avtalsenlig  lön  ska\r\ntillämpas,   såsom  föreslås,  försäkringsskydd  och\r\növriga anställningsvillkor.  Man  talar samtidigt om\r\nlikabehandling     och    icke-diskriminering     av\r\narbetstagare från de nya medlemsstaterna.\r\n\r\nOmfattningen av kollektivavtal  och  genomslaget i\r\nSverige  är  mycket  stort,  men det är viktigt  att\r\npåpeka att det inte är hundraprocentigt.  Cirka 90 %\r\nav  de  anställda i den privata sektorn omfattas  av\r\nkollektivavtal  -  inte  alla.  Det är därför alltså\r\ninte  fråga  om likabehandling i formell  bemärkelse\r\nnär man talar  om att ställa krav på avtalsenlig lön\r\nför medborgare från  de  nya medlemsstaterna. Det är\r\nviktigt.\r\nDetta     är    inget    ställningstagande     mot\r\nkollektivavtalet      -      vi      är     ju     i\r\nkollektivavtalsbranschen. Genom oss omfattas ca 70 %\r\nav  arbetstagarna  av  kollektivavtal.  Men  det  är\r\nviktigt  att  ha  klart  för sig att arbetstagare  i\r\nSverige som inte omfattas  av  kollektivavtal, eller\r\ndär  arbetsgivarna  inte  utfäst sig,  inte  har  de\r\nförmånerna.  Det  träffar vi  på  dagligen  när  det\r\nkommer nya medlemsföretag till vår organisation.\r\nDetta lite grann  apropå  om det är likabehandling\r\noch icke-diskriminering att ställa det kravet.\r\n\r\nAnna  Lilliehöök (m): Nu har vi  tydligen  etablerat\r\natt alla  kan  komma  hit  och  söka  arbete  i  tre\r\nmånader. Det var skönt att höra det.\r\n\r\nDå  kommer vi till nästa steg, nämligen att vi ska\r\navgöra  vad  som  är  seriöst  arbete och vad som är\r\noseriöst eller olovligt arbete.  Av  den anledningen\r\nvill jag försöka formulera en fråga om  hur  det ska\r\ngå till.\r\nVi  kan  se  det  i det perspektivet att jag själv\r\nskulle vilja söka arbete på Irland. Jag talar ganska\r\nbra engelska, så jag  skulle  i  och  för sig säkert\r\nlyckas, men det är inte lätt att ordna sådant här på\r\navstånd.  Det andra som inte är lätt att  förstå  är\r\nandra länders  regler.  De  som åker hit från Polen,\r\nEstland, Lettland eller Litauen,  och  som  till och\r\nmed har grejat ett jobb på något sätt, har betydligt\r\nstörre  språksvårigheter  än  vad  jag skulle ha  på\r\nIrland. De ska då försöka förstå vilka kriterier som\r\navgör huruvida det arbete de har fått är ett seriöst\r\narbete eller ett icke seriöst arbete.\r\nDå ställer jag först en fråga till  AMS,  nämligen\r\ndenna:  Vilka  förordningar  har  regeringen  i  dag\r\nutfärdat    för    att   ge   tydliga   regler   för\r\narbetskraftsinvandring?  Finns det några sådana? Det\r\ngår bra att svara bara ja  eller  nej. Finns de, och\r\nhur ser de ut?\r\nJag  kan  också  ställa  en  fråga  till   Svenskt\r\nNäringsliv.  Vi  kan  gå  vidare och se på den lille\r\narbetstagaren och den icke jättestora arbetsgivaren.\r\nNi har även små sådana, som  påpekades  i  ett  svar\r\ntidigare.   Kommun-   och   Landstingsförbunden   är\r\njättestora.  De har lämnat ett remissvar, och de har\r\ndefinierat exakt  vad arbetstagaren ska kunna och så\r\nvidare. Men de har  haft  besvär  med att lyckas med\r\ndetta.  Då  vill  jag  få  fram:  Hur ska  en  liten\r\narbetsgivare  klara den här processen,  likaväl  hur\r\njag    som    ensam    arbetstagare    eller    inte\r\njätteorganiserad ska klara  det  här nålsögat att få\r\nmitt arbete godkänt?.\r\nJag kan ställa frågan även till Charlotte Svensson\r\nhur man ser på detta från regeringens sida.\r\n\r\nLinnéa  Arvius,  AMS:  Enligt utlänningsförordningen\r\nhar  AMS  i  uppgift  att  utfärda   riktlinjer  för\r\nhandläggning  av  arbetstillståndsärenden.   Vi  har\r\nalltså  olika typer av arbetstillstånd, och när  det\r\ngäller      säsongsarbetstillstånd       har      vi\r\nMigrationsverkets föreskrifter om att vi där även är\r\nbeslutande.         Grunden         är        alltså\r\nutlänningsförordningen. Det är den som styr oss här.\r\n\r\nKarin Ekenger, Svenskt Näringsliv: Även om vi har en\r\nhög arbetslöshet är det  många företagare  -  kanske\r\nframför allt inom hantverksbranscherna där företagen\r\nofta är små - som har arbetskraftsbrist. De möter de\r\nhär  problemen i dag. Det har visat sig att det  för\r\ndessa  små  företag  tar  en  oproportionerligt stor\r\nandel  av  deras  tid att kunna passera  igenom  den\r\nprocess vi har i dag.  Det blir naturligtvis tuffare\r\natt klara detta för mindre företag än för de större,\r\nsom har personalavdelningar  som  jobbar  med de här\r\nfrågorna.\r\n\r\nErland Olauson, LO: Eftersom vi anser att det  ingår\r\ni   vårt   uppdrag   att  informera  arbetstagare  i\r\nkandidatländerna om villkoren  i  Sverige  gör vi en\r\ninformationssatsning där. Vi trycker broschyrer,  vi\r\nkommer  att  inrätta  en  hemsida på Internet och vi\r\nundersöker     förutsättningarna     att     inrätta\r\ninformationskontor  på  samma sätt som finska LO har\r\ngjort. Det finns för övrigt  möjlighet  till EU-stöd\r\nför att sprida sådan information. När det gäller den\r\nenskilde arbetstagarens möjligheter att få  reda  på\r\nvilka  regler  som gäller i Sverige pågår det alltså\r\nett arbete.\r\n\r\nCharlotte Svensson:  Vad  regeringen föreslår är att\r\nman ska uppfylla fyra kriterier.\r\n\r\n1          Man   ska   ha  ett  erbjudande   om   en\r\nanställning.\r\n2\r\n3          Denna anställning  ska  vara  av  en viss\r\nvaraktighet  -  man  ska  inte åka hit och jobba fem\r\ntimmar och sedan åka hem.\r\n4\r\n5          Det ska vara en  kollektivavtalsenlig lön\r\n- eller marknadsmässig lön, ska man kanske säga.\r\n6\r\n7          Det ska vara ett heltidsarbete,  eller  i\r\nvart  fall  ett  arbete som den sökande kan försörja\r\nsig på.\r\n8\r\nDet är de fyra kriterier som ska gälla.\r\n\r\nDen här informationen  ska  naturligtvis finnas på\r\nalla   våra   utlandsmyndigheter,   ambassader   och\r\nkonsulat  -  precis  som  i  dag.  Där  finns  också\r\nblanketter som de får från Migrationsverket.  Det är\r\nMigrationsverket som har processansvaret för de  här\r\nfrågorna. De har hela tiden varit uppkopplade med de\r\nolika  utlandsmyndigheterna,  och  det är de som ska\r\ngenomföra detta. Det här kommer att  bli  en enklare\r\nprocess  än vad de här länderna har i dag när  deras\r\nmedborgare är tredjelandsmedborgare.\r\n\r\nAnita Jönsson  (s): Jag tror att jag delvis har fått\r\nsvar på frågan,  men  jag  formulerar  den ändå lite\r\nannorlunda.\r\n\r\nVi  i utskottet har ju att ta ställning  till  den\r\nskrivelse  som  regeringen  har lagt fram. Samtidigt\r\nhar andra partier lagt fram andra förslag på hur man\r\nska klara den här första tiden.  Flera  motioner tar\r\nsom ett alternativ upp frågan om exportabiliteten av\r\nbidrag  och föreslår att barnbidrag, föräldrapenning\r\noch andra förmåner enbart ska betalas ut till boende\r\ninom   landet.    Samtidigt   står   det   klart   i\r\nanslutningsfördraget  när det gäller övergångsregler\r\natt undantag från de sociala  välfärdssystemen  inte\r\nfår göras.\r\nJag undrar hur de här förslagen förhåller sig till\r\nEU:s  regelverk  och  om  detta  egentligen är något\r\nalternativ. Och om man nu ska se över  dessa regler,\r\nsom  även Charlotte Svensson var inne på:  I  vilket\r\ntidsperspektiv  finns  det  möjligheter att förändra\r\ndem? Det är väl framför allt  till Lena Malmberg jag\r\nställer de här frågorna. Vi pratar  ju  här  om  att\r\nunderlätta  för enskilda individer att röra sig, men\r\nsom jag ser det  kan  detta  i  stället  ha  motsatt\r\neffekt.\r\nSedan har jag en fråga till Anders Kruse, och  det\r\ngäller  detta  med  arbetstagarbegreppet och hur det\r\nska tolkas. Du sade att  det  varierar  på  grund av\r\ntillämpningsområdet,  och då tänkte jag utifrån  min\r\nokunskap: Måste det vara  så  här inom EU? Men sedan\r\nsade du att arbetstagarbegreppet  även i svensk rätt\r\nkan tolkas olika, och då är min fråga:  Är  det  bra\r\natt  arbetstagarbegreppet  inte  är ett, en gång för\r\nalla givet, utan att man tolkar det  på de här olika\r\nsätten?  Skulle man kunna ha det på ett  annat  sätt\r\nför att kanske underlätta för arbetstagaren?\r\n\r\nLena Malmberg:  Som  jag förstod det var frågan: Kan\r\nman begränsa familjeförmånerna  enligt  EG-rätten så\r\natt  de  utbetalas  bara  i  bosättningslandet?  Jag\r\ntycker att vi har berört det här redan tidigare, och\r\nLotta Westerhäll var också inne  på EG-rättspraxisen\r\noch de regler som gäller. I 14/08  finns  regler som\r\ntalar  om att det är arbetslandet som gäller  -  och\r\ndet är den  enda  lagstiftning  som gäller - och att\r\nman   kan   betala   ut   till   exempel   de    här\r\nfamiljeförmånerna även till en familjemedlem som bor\r\ni   ett  annat  land.  Det  här  är  regler  som  är\r\netablerade   sedan   väldigt   lång   tid  tillbaka.\r\nFörordningen 1408 har tillämpats sedan 1971.\r\n\r\nI det perspektivet tror jag att det kan vara svårt\r\natt  försöka svänga på de EU-rättsliga reglerna  där\r\nförmånerna är kopplade till arbetslandet och försöka\r\nbegränsa    någon    typ   av   förmån   bara   till\r\nbosättningslandet. Sedan kan det väl finnas enskilda\r\nsaker man kan titta på, men utvecklingen i EU har ju\r\ni stället varit att man  har  utvecklat  området för\r\nvad som är familjeförmåner. Ska man ändra  på  något\r\nhär  tror  jag alltså att det handlar om ett väldigt\r\nlångt tidsperspektiv.\r\n\r\nAnders Kruse:  Frågan  var  egentligen om det är bra\r\neller dåligt att arbetstagarbegreppet kan vara olika\r\ni olika sammanhang. Jag är lite osäker på om jag kan\r\nha någon uppfattning på den punkten.  Först vill jag\r\ndock säga att det normalt sett inte är  några  stora\r\nskillnader  mellan  arbetstagare i den ena eller den\r\nandra lagstiftningens  mening, varken i svensk rätt,\r\ntror jag, eller i EG-rätten.  I  allt  väsentligt är\r\ndet ungefär samma begrepp det rör sig om.\r\n\r\nAtt  arbetstagarbegreppet  kan  bli lite  olika  i\r\nolika sammanhang hänger ihop med att olika lagar har\r\nolika grunder. De har olika skyddsbehov.  Om jag tar\r\nsom exempel - här får möjligen experterna på  svensk\r\narbetsrätt     rätta     mig     -    det    svenska\r\narbetstagarbegreppet har jag sagt  att  jag tror att\r\ndetta kan vara lite olika beroende på om vi talar om\r\nskattelagstiftning, om arbetsskadelagstiftning eller\r\nom lagen om anställningsskydd.\r\nJag  tror  till exempel att en frisör som  hyr  en\r\nfrisörstol  i  en   frisersalong   i   den   svenska\r\nanställningsskyddslagens mening har kunnat betraktas\r\nsom  egenföretagare  och inte som arbetstagare.  Det\r\nfinns, tror jag, exempel  på  det.  Det  där kan nog\r\nErland  Olauson  bättre  än  jag. Men jag vill  inte\r\nutesluta att en sådan person som drabbas av en skada\r\ni   frisersalongen   skulle  kunna   betraktas   som\r\narbetstagare  enligt  arbetsskadelagstiftningen.  Om\r\ndet är så är det ett exempel  på  hur  olika  lagars\r\nskyddsbehov styr tolkningen av vilka som omfattas av\r\nde olika rättigheterna. Så är det också i EG-rätten.\r\nMan  kan  alltså  inte  tala abstrakt om begreppet\r\narbetstagare,  utan som jag  sade  i  min  inledning\r\nmåste man hela tiden sätta det i relation till vilka\r\nlagbestämmelser  och  vilka rättigheter man talar om\r\nför att det ska bli begripligt. Arbetstagarbegreppet\r\när inte abstrakt, utan  det  står  alltid i relation\r\ntill någon rättighet av något slag.  Det  är den man\r\nmåste börja med att definiera.\r\n\r\nLotta Vahlne Westerhäll: Jag har bara en mycket kort\r\nkommentar till den fråga som Lena kommenterade här.\r\n\r\nVi  hade tidigare ett socialt trygghetssystem  som\r\nvar baserat  på  bosättning.  När  vi sedan blev EU-\r\nmedborgare var vi dock tvungna att anpassa  oss till\r\nden EG-rättsliga regleringen och dess lagvalsregler,\r\nsom  byggde  på att arbetslandet var utslagsgivande.\r\nNu har vi alltså  delat  upp  det i arbetsrelaterade\r\noch bosättningsrelaterade förmåner.  Skulle vi då gå\r\ntillbaka till bosättningsrelaterade förmåner  skulle\r\nvi  inte  vinna någonting med det, även om vi skulle\r\nkunna göra  det.  Vi  råder  ju  över vår nationella\r\nlagstiftning, men om vi tillämpade  denna nationella\r\nlagstiftning  skulle  den komma att strida  mot  EG-\r\nrätten. Det skulle alltså  inte  vara  lönt att göra\r\ndet.\r\n\r\nUlf  Öberg: Frågan om bosättningskrav är  en  av  de\r\nfrågor  som kom upp i Collinsmålet. Jag delar Anders\r\nKruses kommentar rent allmänt att detta mål inte har\r\nnågon  större   påverkan   på   själva   frågan   om\r\növergångsregler  som  sådan,  för  det  rör en annan\r\nsituation.  Däremot  ställer man där upp möjligheten\r\natt ha bosättningskrav  för  att  komma  i fråga för\r\nvissa sociala förmåner. Det finns alltså en  öppning\r\npå den punkten. Det är den första poängen.\r\n\r\nDen    andra   poängen   är   detta   med   skilda\r\narbetstagarbegrepp.  Såsom  jag har läst regeringens\r\nskrivelse  har  man  där blandat  ihop  korten  rätt\r\nmycket  tidigare.  Det  faktum   att  man  inte  kan\r\ndiskriminera  deltidsarbetande  i  förhållande  till\r\nheltidsarbetande är en sak. Det faktum att man täcks\r\neller inte täcks av förordning 1408,  lagvalsregeln,\r\när en annan sak. Där ställer man inte upp något krav\r\npå  att  det  ska  vara  ett  faktiskt  och verkligt\r\narbete. Frågan om man är en arbetstagare, om man har\r\nett  faktiskt  och  verkligt  arbete,  är  en tredje\r\nfråga,  och  det är den frågan som är den avgörande.\r\nDär tycker jag  tyvärr  att  såväl  utredningen  som\r\nregeringen har blandat ihop korten.\r\n\r\nPer  Westerberg (m): Jag ska försöka vara kort i och\r\nmed att tiden egentligen redan är ute.\r\n\r\nDet är ingen tvekan om att övergångsreglerna är en\r\ntillfällig   historia   och   att   man  måste  göra\r\njusteringar  för  att kunna leva utan dem  efter  en\r\nrelativt   kort   tid.    Man   kan   då   diskutera\r\narbetstagarbegreppet, plus  den diskussion som finns\r\nom   bidragsarbitrage.   Ser   man   på   den   rena\r\narbetsmarknadsdelen har jag väldigt svårt att se att\r\ndet finns några riktigt stora risker  i sammanhanget\r\ni  och  med  att  det  finns så pass stora öppningar\r\nredan nu. Jag har väldigt  svårt  att  se  att detta\r\negentligen  har  någonting  med övergångsregler  att\r\ngöra.\r\nJag   tycker   heller  inte  att   de   förvärvade\r\nförmånerna är något stort problem. Har man förvärvat\r\ndem genom att betala  in  i  systemen är detta inget\r\nproblem  i  övergångsregelshänseende,  utan  det  är\r\nfamiljeförmåner som man får av välfärdssystemet. Det\r\när naturligtvis  riktigt  som påpekats att vi nu har\r\nstörre spänningar inom EU mellan  de  fattigaste och\r\nde  rikaste länderna, samtidigt som vi uppenbarligen\r\ninte  fullt  ut  har egenförsörjningskrav för att få\r\nuppehållstillstånd och därmed få stanna i ett land.\r\nDen fråga jag vill  koncentrera  detta  till nu på\r\nslutet  är:  Vad  avser  regeringen göra, eller  vad\r\nanser  andra akademiker bör  göras,  under  den  här\r\nperioden?  Det  här  är  ju  en  övergångsperiod och\r\ningenting annat. Sedan ska vi självfallet  leva utan\r\nridåer  inom  Europa, helst inom två år. Allra  bäst\r\nhade varit om vi  hade  kunnat  göra  det från den 1\r\nmaj.\r\n\r\nOrdföranden:    Av   tidsskäl   låter   jag   enbart\r\nstatssekreteraren kommentera detta.\r\n\r\nCharlotte Svensson: Det regeringen avser att göra är\r\nlistat i den här  skrivelsen.  Det  är  en  lång rad\r\nuppdrag och åtgärder. Jag kan nämna några.\r\n\r\nDet handlar om att se över våra nationella  regler\r\ndär  vi  kan göra det. Jag nämnde socialtjänstlagen.\r\nDet är en ganska enkel sak som borde kunna gå hyfsat\r\nsnabbt att göra.\r\nDet handlar  om  att  också  få  kommissionen  att\r\nkartlägga vad det finns för begränsningar och att få\r\nett  tydligare  svar inom EU på vad man kan göra och\r\nom de här systemen håller. Där har vi också framfört\r\nbehovet av att se över vad som ska gälla och vad man\r\nkan kolla upp.\r\nDet  handlar om  att  ha  en  bättre  kontroll  av\r\nanställningsintygen.       Migrationsverket      och\r\nSkatteverket  har  fått  ett  sådant   uppdrag.  Det\r\nhandlar om att vidta en rad åtgärder när  det gäller\r\nde problem på arbetsmarknaden som vi kan se  redan i\r\ndag. I den här skrivelsen finns det alltså en ganska\r\nomfattande handlingsplan som vi jobbar med.\r\nSedan  finns  det  saker  som  är  svårare och som\r\nkommer att ta längre tid, men det är inte säkert att\r\ndet behöver vara ett villkor för att man  ska  kunna\r\nöppna  upp efter en kortare tid. Men som regeringens\r\nförslag  ser  ut  nu behöver vi två år för att få de\r\nhär kontrollsystemen  och  den här uppföljningen och\r\nför  att  vidta  de här första  åtgärderna.  Det  är\r\nbedömningen i dag.  Sedan  får vi se hur situationen\r\nser   ut   då,   men   om  man  skulle   behöva   ha\r\növergångsregler  ytterligare   en   tid   återkommer\r\nregeringen till riksdagen.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det! Tiden medger inte  att vi\r\nfortsätter längre, men jag måste ändå konstatera att\r\nvi  har  haft en bra utfrågning. Jag vill tacka alla\r\nmedverkande  för era kommentarer och ert deltagande.\r\nJag tackar ledamöterna  i  utskottet  också  för bra\r\nfrågor.\r\n\r\nVi kommer att fortsätta att hantera detta ärende i\r\neftermiddag i utskottet. Nästkommande tisdag ska  vi\r\njustera  betänkandet,  om allt går vägen, och den 28\r\napril är det debatt och  beslut  i  kammaren. Det är\r\nett tajt tidsschema i riksdagen, men  vi  ska säkert\r\nklara av det också. Tack för i dag!\r\n\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Övergångsregler",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf38 yrkande 1, 2003/04:Sf39 yrkandena 1 och 6-10, 2003/04:Sf40 yrkandena 1-4, 2003/04:Sf41 yrkande 1, 2003/04:Sf42 yrkande 2, 2003/04:Sf43, 2003/04:Sf44 yrkandena 1-4 och 2003/04:Sf45 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"kd\",\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "C923D0E8-9362-11D8-AE21-0004755038E0",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (c, kd, v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "4",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "22",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "31",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "2",
                    "23",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "137",
                    "182",
                    "4",
                    "26"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll reservation 1"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C923D0E8-9362-11D8-AE21-0004755038E0",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU15",
          "vinnare": "reservation 1",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Information i nya medlemsstater",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf38 yrkande 2 och 2003/04:Sf39 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Arbetsmarknaden",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis motionerna 2003/04:Sf41 yrkande 2 och 2003/04:Sf42 yrkande 1 och avslår motion 2003/04:Sf38 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "5",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "C923D100-9362-11D8-AE21-0004755038E0",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "51",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "22",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "31",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "1",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "174",
                    "149",
                    "0",
                    "26"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C923D100-9362-11D8-AE21-0004755038E0",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Ekonomiskt bistånd till arbetssökande",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf38 yrkande 3 i denna del och 2003/04:Sf40 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Försörjningsstöd i övrigt",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf38 yrkande 4 och 2003/04:Sf39 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "EU och försörjningskrav",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf38 yrkande 3 i denna del, 2003/04:Sf39 yrkande 2 och 2003/04:Sf41 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\"",
          "votering_id": "C923D10A-9362-11D8-AE21-0004755038E0",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (m, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "50",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "22",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "1",
                    "41",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "1",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "1",
                    "0",
                    "14",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "214",
                    "91",
                    "15",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C923D10A-9362-11D8-AE21-0004755038E0",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "EU och familjeförmåner",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf39 yrkande 4 och 2003/04:Sf40 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Socialförsäkringsreform",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf40 yrkande 7 och 2003/04:Sf44 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "12",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "C923D111-9362-11D8-AE21-0004755038E0",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i motivfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 12 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "135",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "1",
                    "50",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "1",
                    "0",
                    "21",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "1",
                    "0",
                    "43",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "1",
                    "30",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "152",
                    "27",
                    "144",
                    "26"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C923D111-9362-11D8-AE21-0004755038E0",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Skrivelsen",
          "forslag": "Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:119 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "SFU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Övergångsregler",
          "partier": "\"c\",\"kd\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Övergångsregler",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Övergångsregler",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Information i nya medlemsstater",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Arbetsmarknaden",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Ekonomiskt bistånd till arbetssökande",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Försörjningsstöd i övrigt",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "EU och försörjningskrav",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "EU och försörjningskrav",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "EU och familjeförmåner",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Socialförsäkringsreform",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Socialförsäkringsreform",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-04-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-04-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-04-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-04-26 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-04-26 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-04-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-04-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-04-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-04-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Skrivelse 2003/04:119 läggs till handlingarna.\nDelvis bifall till motioner om arbetsmarknaden.\nAvslag på övriga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 22:37:32"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen sade nej till regeringens övergångsregler. Beslutet innebär att inga särskilda övergångsregler ska gälla för arbetstagare från EU:s nya medlemsstater Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien. Riksdagen beslutade också att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om möjligheter att bevaka att kollektivavtal följs även på arbetsplatser med oorganiserade arbetstagare. ",
          "dok_id": "GR01SFU15",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:47:46"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Nej till övergångsregler (SfU15)",
          "dok_id": "GR01SFU15",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:47:46"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll dels reservation 1 under punkt 1 och dels i övrigt bifall till utskottets förslag till beslut",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 22:37:32"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01SFU15",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:40"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Ärendet om övergångsregler handlar om huruvida Sverige ska införa övergångsregler under en övergångsperiod för arbetstagare från EU:s nya medlemsstater Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien. Socialförsäkringsutskottet har presenterat ett beslutsunderlag. Socialdemokraterna i utskottet stödjer regeringens förslag till övergångsregler. De håller med regeringen om att arbetstagare från de nya EU-länderna ska ha arbetstillstånd för att arbeta i Sverige. Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet vill inte ha några övergångsregler för arbetstagare från de nya medlemsländerna. Partierna framhåller i en gemensam reservation att samma regler ska gälla för alla EU:s medlemsländer. Moderaterna säger nej till regeringens förslag. Partiet föreslår i en reservation att arbetstagare och anhöriga från de nya EU-länderna ska få uppehållstillstånd under förutsättning att de kan försörja sig. Folkpartiet stödjer inte regeringens skrivelse. Folkpartiet föreslår i sin reservation att en särskild övergångsbestämmelse ska gälla under 2004 som innebär att en arbetstagare får uppehållstillstånd under förutsättning att han eller hon kan försörja sig. Fyra folkpartister har i en motion sagt nej till särskilda övergångsregler.</p>",
          "dok_id": "GR01SFU15",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:47:46"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Frågan om övergångsregler avgörs i kammaren (SfU15)",
          "dok_id": "GR01SFU15",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:47:46"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01SFU15",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_sfu_15.docx",
          "filstorlek": "192411",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Särskilda  regler  under  en  övergångsperiod  förarbetstagare från EU:s nya medlemsstater",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/B4555CEC-48CA-47D8-B87C-12541CDA25E8"
        },
        {
          "dok_id": "GR01SFU15",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_sfu_15.pdf",
          "filstorlek": "789804",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200304_sfu_15",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/2DE31A58-F073-4EDB-92DC-F444FD1F8EEE"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf38 med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_id": "GR02Sf38",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf38",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_subtitel": "av Erik Ullenhag m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf39 med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_id": "GR02Sf39",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf39",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Könberg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf40 med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_id": "GR02Sf40",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf40",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf41 med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_id": "GR02Sf41",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf41",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Wetterstrand m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf42 med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_id": "GR02Sf42",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf42",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf43 med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_id": "GR02Sf43",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf43",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf44 med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_id": "GR02Sf44",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf44",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Brus m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf45 med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_id": "GR02Sf45",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf45",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod  för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_subtitel": "av Henrik von Sydow (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2003/04:119 Särskilda regler under en övergångsperiod för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_id": "GR03119",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "119",
          "ref_dok_titel": "Särskilda regler under en övergångsperiod för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-04-28",
          "ref_dok_id": "GR09104",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "104",
          "ref_dok_titel": "2004-04-28",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-04-28",
          "ref_dok_id": "GR09104",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "104",
          "ref_dok_titel": "2004-04-28",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:199",
          "ref_dok_id": "GR0K199",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "199",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:199",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}