{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2222356",
      "dok_id": "GR01MJU18",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "MJU18",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:MJU18",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "MJU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "18",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-03-30 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:35",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:39",
      "titel": "Skyddsjakt på rovdjur m.m.",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01MJU18/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01MJU18",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01MJU18",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01MJU18",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Miljö- och jordbruksutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:MJU18</div><h1>Skyddsjakt på rovdjur m.m.</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI     betänkandet     behandlas     sammanlagt    33\r\nmotionsyrkanden   om  skyddsjakt  på  rovdjur   från\r\nallmänna motionstiden  2003.  Yrkandena berör frågor\r\nom skyddsjakt på initiativ av enskild  med tillstånd\r\noch  enskild  utan  tillstånd,  decentralisering  av\r\nbeslut  om  skyddsjakt,  m.m.  Med  anledning  av  2\r\nmotionsyrkanden    (s)   föreslår   utskottet    ett\r\ntillkännagivande om  en  samlad  översyn av reglerna\r\nnär  det  gäller möjligheterna att ingripa  för  att\r\navvärja angrepp  av stora rovdjur på tamdjur. Övriga\r\nyrkanden  föreslås  lämnas  utan  riksdagens  vidare\r\nåtgärd. Som  grund  härför  hänvisar utskottet bl.a.\r\ntill riksdagens beslut år 2001  om  en  sammanhållen\r\nrovdjurspolitik  och  till  det  arbete som pågår  i\r\nRegeringskansliet när det gäller dessa frågor.\r\n\r\nI  betänkandet  finns  6  reservationer   och  2\r\nsärskilda yttranden.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Skyddsjakt på initiativ av enskild med\r\ntillstånd\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ205\r\nyrkande 2 i denna del, 2003/04:MJ232  yrkande 2 i\r\ndenna del, 2003/04:MJ235 yrkande 1, 2003/04:MJ253\r\nyrkande  2  och  2003/04:MJ447 yrkande 5 i  denna\r\ndel.\r\nReservation 1 (c)\r\n\r\n2. Licensjakt på varg\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ232\r\nyrkande   1,   2003/04:MJ306    yrkande   5   och\r\n2003/04:MJ391 yrkande 4.\r\nReservation 2 (m, kd)\r\n\r\n3. Jakt på lodjur\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2003/04:MJ207  yrkande\r\n1.\r\n\r\n4. Implementeringen av art- och\r\nhabitatdirektivet\r\n\r\nRiksdagen avslår  motionerna  2003/04:MJ309 och\r\n2003/04:MJ414 yrkande 1.\r\n\r\n5. Skyddsjakt på initiativ av enskild utan\r\ntillstånd\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  utskottet  anfört  om  skyddsjakt på\r\ninitiativ  av  enskild  utan  tillstånd.   Därmed\r\nbifaller  riksdagen motionerna 2003/04:MJ247  och\r\n2003/04:MJ292  i denna del samt avslår motionerna\r\n2003/04:MJ205   yrkande    2    i    denna   del,\r\n2003/04:MJ232    yrkande    2    i   denna   del,\r\n2003/04:MJ290  yrkande 3, 2003/04:MJ293  i  denna\r\ndel,  2003/04:MJ330,   2003/04:MJ355  yrkande  1,\r\n2003/04:MJ391  yrkande 2,  2003/04:MJ399  yrkande\r\n45, 2003/04:MJ414  yrkande  2  samt 2003/04:MJ447\r\nyrkande 5 i denna del.\r\nReservation 3 (m, kd, c)\r\n\r\n6. Beslut om jakt på lodjur\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ207\r\nyrkande 2 och 2003/04:MJ447 yrkande 6.\r\nReservation 4 (m, kd, c)\r\n\r\n7. Beslut om skyddsjakt på enskilda\r\nindivider av rovdjur\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ205\r\nyrkande     3,    2003/04:MJ232     yrkande    3,\r\n2003/04:MJ308,   2003/04:MJ355   yrkande   2  och\r\n2003/04:\r\nN288 yrkande 10.\r\nReservation 5 (m, kd, c)\r\n\r\n8. Beslut om skyddsjakt på varg\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ290\r\nyrkande    1,    2003/04:MJ292   i   denna   del,\r\n2003/04:MJ293 i denna  del, 2003/04:MJ306 yrkande\r\n6, 2003/04:MJ350 och 2003/04:MJ399 yrkande 44.\r\n\r\n9. Samspelet människa och rovdjur m.m.\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ235\r\nyrkandena 2 och 3 samt 2003/04:MJ292 i denna del.\r\nReservation 6 (v)\r\n\r\nStockholm den 30 mars 2004\r\n\r\n\r\nPå miljö- och jordbruksutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nSinikka Bohlin\r\n\r\nFöljande  ledamöter  har  deltagit   i   beslutet:\r\nSinikka  Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund\r\n(s), Rolf  Lindén  (s), Christina Axelsson (s), Lars\r\nLindblad (m), Carina  Ohlsson  (s),  Sverker  Thorén\r\n(fp),  Jan  Andersson  (c),  Jan-Olof  Larsson  (s),\r\nBengt-Anders  Johansson  (m),  Christin Nilsson (s),\r\nAnita Brodén (fp), Björn von der  Esch  (kd),  Sven-\r\nErik  Sjöstrand  (v),  Mikaela  Valtersson  (mp) och\r\nJeppe Johnsson (m).</pre><pre>\r\n2003/04\r\n\r\nMJU18\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nUtskottet    behandlar   i   detta   betänkande   33\r\nmotionsyrkanden  från den allmänna motionstiden 2003\r\nom  skyddsjakt  på rovdjur,  m.m.  Flertalet  av  de\r\nfrågor som nu är  aktuella  behandlades av utskottet\r\nsenast våren 2003 i betänkande    2002/03:MJU9  Jakt\r\noch  viltvård.  I motionerna tas upp frågor om bl.a.\r\nskyddsjakt på initiativ  av  enskild  med tillstånd,\r\nsådan  jakt  utan  tillstånd,  licensjakt  på  varg,\r\nbeslutsnivå  när  det gäller skyddsjakt och åtgärder\r\nför att motverka illegal jakt på rovdjur.\r\n\r\nSom ett led i utskottets arbete med uppföljning av\r\ntidigare   riksdagsbeslut   anordnade   miljö-   och\r\njordbruksutskottet  den  2  mars  2004  en offentlig\r\nutfrågning  om  skyddsjakt  på rovdjur. Utfrågningen\r\nnedtecknades stenografiskt och  protokollet  bifogas\r\ndetta betänkande.\r\nUtskottet   har   i  detta  ärende  uppvaktats  av\r\nrepresentanter  för  Svenska   naturskyddsföreningen\r\nsamt    mottagit    en   skrivelse   från    Svenska\r\nRovdjursföreningen.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nSkyddsjakt på initiativ av enskild\r\nmed tillstånd\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden\r\n(fp,   kd,   c,  v)  om  möjligheterna   till\r\nskyddsjakt  på   initiativ   av  enskild  med\r\ntillstånd   och   licensjakt   på  varg   med\r\nhänvisning    till    bl.a.   internationella\r\nkonventioner,  EG-direktiv   och   riksdagens\r\ntidigare    beslut    om    en   sammanhållen\r\nrovdjurspolitik. Ett förslag  om  utökad jakt\r\npå   lo  (c)  avstyrks  med  hänvisning  till\r\nriksdagens       tidigare      beslut      om\r\nrovdjurspolitiken.    Vidare   avstyrks   två\r\nmotionsyrkanden   (s,   c)   om   fullständig\r\nimplementering     av    EU:s    art-     och\r\nhabitatdirektiv  med  hänvisning  till  bl.a.\r\npågående beredning i Regeringskansliet.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nEnligt  motion  MJ205   (c)   får   djurägare,  inom\r\nrovdjursområden  i  landet, ett stort antal  husdjur\r\nvargdödade utan att de  har  stöd  i  lagen  för att\r\ningripa  till  skydd  för sin egendom. Detta är både\r\norättfärdigt  och  oacceptabelt.  En  ändring  måste\r\ngöras av 27 § jaktförordningen  (1987:905)  för  att\r\nstärka den s.k. nödvärnsrätten rent allmänt (yrkande\r\n2  i  denna  del).  Motsvarande krav framförs även i\r\nmotion 2003/04:MJ232  (c)  yrkande  2 i denna del. I\r\nmotionen  yrkas  vidare att avlysningsjakt  på  varg\r\ntillåts (yrkande 1).  I  motion  MJ235 (v) yrkande 1\r\nframhålls att skyddsjakt på de stora  rovdjuren inte\r\nbör utökas i nuläget. När stammarna är  livskraftiga\r\nkan  de  däremot  förvaltas  genom jakt. Skadebilden\r\nmåste dock alltid ligga i botten.  Det  är  i första\r\nhand de skadegörande djuren som skall fällas. Enligt\r\nmotionen  kan  det  ofta  vara  enstaka  rovdjur som\r\nförorsakar   en  oproportionerligt  stor  andel   av\r\nskadorna.  Under  år  2002  svarade  exempelvis  2-3\r\nvargar för merparten av det totala antalet vargrivna\r\ntamdjur. En  utökad skyddsjakt på de stora rovdjuren\r\när i dag inte  möjlig  då  dessa  arters långsiktiga\r\nfortlevnad inte kan garanteras. Enligt  motion MJ253\r\n(fp) yrkande 2 bör skyddsjakt på varg först tillåtas\r\nnär vargstammen nått ett antal av 200 individer  och\r\ndå     enbart     avse     utvidgad    jakträtt    i\r\nrenskötselområden. Krav på licensjakt/allmän jakt på\r\nvarg  framförs  i  motion  MJ306   (fp)  yrkande  5.\r\nLicensjakt/allmän   jakt  på  varg  måste   tillåtas\r\nomgående med anmälningsplikt  av  skjutna  djur till\r\nberörd    länsstyrelse.    Begreppen   nödvärn   och\r\nskyddsjakt bör helt tas bort och ingå i allmän jakt.\r\nEnligt motion MJ309 (c) finns  det  ett behov av att\r\nändra  23  a och 27 §§ jaktförordningen  (1987:905).\r\nImplementeringen av habitatdirektivets artikel 16 är\r\ninte fullständig. Enligt 23 a § jaktförordningen får\r\nbeslut om jakt  meddelas bl.a. av hänsyn till allmän\r\nhälsa och säkerhet eller för att förhindra allvarlig\r\nskada.  I  artikel   16   (c)  finns  tillägget  (1)\r\ninbegripet   orsaker  av  social   eller   ekonomisk\r\nkaraktär och betydelsefulla konsekvenser för miljön.\r\nDet finns starka  skäl att införliva detta tillägg i\r\njaktförordningen, inte  minst  med  anledning  av de\r\nsociala   aspekterna.  Vidare  kan  konstateras  att\r\nartikel 16  innehåller  också en annan punkt (e) som\r\ninte   införlivats   i   23  a  §   jaktförordningen\r\n(1987:905).   Utan  hänvisning   till   en   konkret\r\nskadebild ges möjlighet  för  förvaltande  myndighet\r\natt  (2)  \"under  strängt kontrollerade förhållanden\r\nselektivt och i begränsad  omfattning  ge  tillstånd\r\ntill  jakt  efter  vissa exemplar\". Det är angeläget\r\natt   också   denna  undantagsregel   snarast   blir\r\nimplementerad  i   jaktförordningen.  För  att  vara\r\ntillämpbar även i situationer  utan  direkt koppling\r\ntill skador föreslås punkten (2) enligt  ovan  också\r\nbli införlivad i 27 § jaktförordningen (1987:905). I\r\nmotion MJ391 (kd) yrkande 4 förespråkas en begränsad\r\nlicensjakt  i  områden  med  stark  koncentration av\r\nvarg. Även i motion MJ414 (s) yrkande  1 förespråkas\r\nen  ändring  av  23  a  och  27  §§ jaktförordningen\r\n(1987:905) så att hindren mot en förvaltning  av  de\r\nstora rovdjuren undanröjs. Enligt motionären finns i\r\nhabitatdirektivets  artikel  16  ett viktigt tillägg\r\nsom    inte    implementerats    i    den    svenska\r\nlagstiftningen.   Tillägget  inbegriper  orsaker  av\r\nsocial eller ekonomisk  karaktär  och betydelsefulla\r\npositiva konsekvenser för miljön. Det  finns  starka\r\nskäl  att  beakta  även sociala aspekter. Vidare har\r\ninte habitatdirektivets  artikel 16 punkt e, som ger\r\nmöjlighet att selektivt under  strängt kontrollerade\r\nformer ge tillstånd till jakt efter  vissa  exemplar\r\nav sådana djur i ett begränsat antal, införlivats  i\r\nden  svenska  lagstiftningen.  För att underlätta de\r\nbeslutande myndigheternas möjlighet  att  medge jakt\r\nbör  således  även  denna  punkt  implementeras   på\r\nlämpligt  sätt  i  jaktförordningen.  Enligt  motion\r\nMJ447  (kd)  yrkande  5  delvis  är  skyddsjakt utan\r\nmyndighetsbeslut många gånger svår att  skilja  från\r\nett  jaktbrott. Denna möjlighet kan på sikt innebära\r\natt fredningen  av  rovdjuren  sätts  ur  spel. 27 §\r\njaktförordningen   (1987:905)   bör  ändras  så  att\r\nbeslutande  myndigheter ges ökade  befogenheter  att\r\nmedge jakt för  att  förebygga  skador  eller  andra\r\nolägenheter   och   för   att  realisera  riksdagens\r\nuttalade krav på en varsam  tillväxt av vargstammen.\r\nI motion MJ207 (c) yrkande 1  yrkas att jakten på lo\r\nutökas i län där arten blir dominant.  För  lodjuret\r\nhar den sparsamma avskjutningen inneburit att  arten\r\nför  närvarande  är  väsentligt  större än det antal\r\nriksdagen beslutat. Som situationen  är  i  dag, mot\r\nbakgrund  av  svårigheten att bedriva jakt på arten,\r\nbör den vara en fritt jaktbar art i vissa län.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nDet finns två EG-direktiv  som har central betydelse\r\nför   Sveriges   möjligheter   att    utforma    sin\r\nrovdjurspolitik,    dels    det    s.k.   art-   och\r\nhabitatdirektivet,  dels  det  s.k. fågeldirektivet.\r\nDirektiven    är    inte   direkt   tillämpliga    i\r\nmedlemsstaterna.   I  stället   är   medlemsländerna\r\nskyldiga att se till  att  de inhemska rättsreglerna\r\nstår i överensstämmelse med  direktiven.  Sverige är\r\nalltså  skyldigt  att se till att svenska lagar  och\r\nandra författningar  stämmer  överens  med  art- och\r\nhabitat-  samt  fågeldirektiven. Det är inte möjligt\r\nför Sverige att ha  ett  regelverk  som står i strid\r\nmed direktiven.\r\n\r\nNär det gäller art- och habitatdirektivet  (rådets\r\ndirektiv 92/43/EEG, EGT L 206, 22.7.1992, s. 7)  har\r\ndet   som   syfte  att  säkerställa  den  biologiska\r\nmångfalden. Detta  skall bl.a. åstadkommas genom att\r\nvilda  djur-  och växtarter  bevaras.  När  åtgärder\r\nvidtas  enligt  direktivet  skall  hänsyn  tas  till\r\nekonomiska, sociala  och  kulturella behov samt till\r\nregionala   och   lokala   särdrag    (artikel   2).\r\nDirektivets  artiklar om skydd av arter  har  direkt\r\nbetydelse  för   Sveriges  möjligheter  att  utforma\r\nrovdjurspolitiken.  Artiklarna  ansluter  nära  till\r\nBernkonventionens  bestämmelser.  Direktivets regler\r\nom skydd av djurarter bygger på två olika listor där\r\nolika arter finns förtecknade. I bilaga 4 a finns en\r\nförteckning över djurarter som skall  ha  ett starkt\r\nskydd. Där ingår björn, lo och varg.\r\nSkyddet för arterna i bilaga 4 a är inte  absolut.\r\nDet  finns enligt direktivet vissa möjligheter,  men\r\ningen   skyldighet,  för  medlemsstaterna  att  göra\r\nundantag från bestämmelserna om skydd. Det finns två\r\nförutsättningar som skall vara uppfyllda för att man\r\nskall få  göra  ett  undantag. Den första är att det\r\ninte får finnas någon  annan  lämplig  lösning.  Den\r\nandra   är   att   upprätthållandet  av  en  gynnsam\r\nbevarandestatus   hos   den   berörda   arten   inte\r\nförsvåras. Begreppet  gynnsam bevarandestatus består\r\nav  tre  delar.  Artens populationsutveckling  skall\r\nvara sådan att den  på  lång sikt kommer att vara en\r\nlivskraftig del av sin livsmiljö.  Artens  naturliga\r\nutbredningsområde  skall inte minska, och det  skall\r\nsannolikt  inte heller  komma  att  minska  inom  en\r\növerskådlig  tid.  Slutligen  skall det finnas och i\r\nframtiden  sannolikt   fortsätta   att   finnas   en\r\ntillräckligt  stor livsmiljö för att populationer av\r\narten skall bibehållas  på  lång  sikt.  Sammantaget\r\ntorde detta innebära att undantag i varje  fall inte\r\nfår  göras om det kan medföra att artens långsiktiga\r\növerlevnad  försvåras  eller  dess utbredningsområde\r\nminskar  (artiklarna  1  och  16.1).  Undantag  från\r\ndirektivets regler om skydd får  bara göras av vissa\r\nanledningar som anges i direktivet (artikel 16.1).\r\nNär det gäller införandet av direktivet  i  svensk\r\nlagstiftning  finns  följande  att  redovisa. Enligt\r\njaktlagen  (1987:259)  får, om det på grund  av  ett\r\nviltbestånds  storlek  finns  påtagliga  risker  för\r\ntrafikolyckor eller för  allvarliga  skador av vilt,\r\nden  myndighet som regeringen bestämmer  besluta  om\r\njakt för att förebygga eller minska dessa risker (se\r\n7 §).  I jaktförordnigen (1987:905) föreskrivs bl.a.\r\natt för  områden  där  det  finns  fasta  stammar av\r\nbjörn,  varg,  järv  eller  lo  får Naturvårdsverket\r\nefter  samråd  med länsstyrelsen genom  föreskrifter\r\neller beslut i det enskilda fallet ge tillstånd till\r\njakt efter vissa  exemplar  av sådana djur och i ett\r\nbegränsat antal. En förutsättning för att sådan jakt\r\nskall  kunna tillåtas är att det  inte  finns  någon\r\nannan lämplig  lösning och att jakten inte försvårar\r\nupprätthållandet  av  en gynnsam bevarandestatus hos\r\nartens  bestånd i dess naturliga  utbredningsområde.\r\nJakten måste  dessutom  vara lämplig med hänsyn till\r\nstammarnas  storlek  och  sammansättning   samt  ske\r\nselektivt    och    under    strängt   kontrollerade\r\nförhållanden (se 6 §). När det  gäller  de  allmänna\r\nförutsättningarna    för    skyddsjakt    anges    i\r\njaktförordningen  att  om det inte finns någon annan\r\nlämplig   lösning   och   om  det   inte   försvårar\r\nupprätthållandet av en gynnsam  bevarandestatus  hos\r\nartens  bestånd  i dess naturliga utbredningsområde,\r\nfår  beslut  om  sådan   skyddsjakt   som   avses  i\r\nförordningen  meddelas  av  hänsyn till allmän hälsa\r\noch säkerhet eller av andra tvingande  skäl  som har\r\nett  allt  överskuggande  allmänintresse,  av hänsyn\r\ntill  flygsäkerheten,  för  att  förhindra allvarlig\r\nskada,  särskilt  på  gröda,  boskap,  skog,  fiske,\r\nvatten eller annan egendom och  för att skydda vilda\r\ndjur  eller  växter  eller  bevara  livsmiljöer  för\r\nsådana  djur eller växter (se 23 a § ).  Beträffande\r\nskyddsjakt   på  enskilds  initiativ  med  tillstånd\r\nföreskrivs i jaktförordningen  att om det behövs för\r\natt förhindra att björn, varg, järv,  lo,  säl eller\r\nörn orsakar skador får Naturvårdsverket ge tillstånd\r\ntill  jakt.  Detsamma gäller om ett enskilt djur  av\r\narterna björn,  varg,  järv,  lo  eller  örn orsakar\r\nallvarliga       skador      eller      olägenheter.\r\nNaturvårdsverket får  när det gäller enskilt djur av\r\narterna björn och lo föreskriva  att  beslut om jakt\r\nfår  meddelas  av länsstyrelsen. Sådana föreskrifter\r\nfår dock endast  avse län med fasta stammar av björn\r\neller lo (se 27 §).\r\nVid riksdagsbehandlingen av regeringens förslag om\r\nen sammanhållen rovdjurspolitik  (prop.  2000/01:57,\r\nbet.  2000/01:MJU9) anförde utskottet att nationella\r\nminiminivåer för stammarna av björn, lo och kungsörn\r\nsamt etappmål  för  varg och järv bör slås fast. Som\r\nregeringen anfört bör  uttrycket  miniminivå  endast\r\nanvändas för de arter där stammen uppnått ett sådant\r\nindividantal   att   arten   bedöms  som  åtminstone\r\nkortsiktigt  livskraftig. Miniminivåer  bör  således\r\nfastställas för björn, lo och kungsörn. För järv och\r\nvarg bör i stället  etappmål  fastställas,  eftersom\r\nstammarna ännu inte nått en nivå som kan anses säkra\r\nderas  överlevnad  i ett längre perspektiv. Etappmål\r\nskall vara ett delmål  för stammarnas storlek på väg\r\nmot  en  nivå där artens fortsatta  existens  i  den\r\nsvenska  faunan  kan  anses  långsiktigt  säkrad.  I\r\nutskottsbetänkandet  anfördes  vidare  (s.  21)  att\r\nförekomsten   av  varg  skapar  starka  känslor  och\r\nkonflikter   bl.a.    med    näringsintressen    och\r\njaktintressen,  och  på  många  håll pågår en häftig\r\ndebatt om vargförekomsten. Som regeringen  anför  är\r\ndet  därför  inte  möjligt  att  i  dag  få  en bred\r\nacceptans  för  en vargstam av den storlek som krävs\r\nför  att den skall  kunna  bedömas  som  långsiktigt\r\nhållbar  enligt vissa vetenskapliga analyser. Det är\r\ninte heller  rimligt  att  ange ett mål som inrymmer\r\nett  alltför  stort  mått  av osäkerhet  om  vargens\r\nlångsiktiga  bevarande  i den  svenska  faunan.  Mot\r\ndenna bakgrund finner utskottet  att  en tillväxt av\r\nvargstammen bör eftersträvas. Med en varsam tillväxt\r\nfår människor bättre möjligheter att lära  sig  leva\r\nmed  vargen. Därmed förbättras förutsättningarna för\r\natt dess  närvaro  skall accepteras. Enligt forskare\r\nbedöms dock en snabb  tillväxt av vargstammen minska\r\nrisken för effekter av inavel. Som regeringen anfört\r\när emellertid förståelse  hos  lokalbefolkningen för\r\nutvecklingen  avgörande  för vargstammens  tillväxt.\r\nUtskottet tillstyrkte därmed  regeringens förslag om\r\netappmål för vargstammen i Sverige.\r\nSom  utskottet  tidigare  uttalat  skall  etappmål\r\nsåledes  vara ett delmål för stammarnas  storlek  på\r\nväg mot en  nivå där artens fortsatta existens i den\r\nsvenska faunan kan anses långsiktigt säkrad. När ett\r\netappmål  är  nått   bör  en  utvärdering  göras  av\r\nstammens utveckling och de eventuella konflikter som\r\nuppstått  med  andra  intressen.   Vidare   bör   en\r\nbedömning   göras   om   ett   nytt  etappmål  skall\r\nfastställas eller om det är lämpligt och möjligt att\r\nfastställa    en   miniminivå.   När   det    gäller\r\nskyddsjakten       anförde       utskottet       vid\r\nriksdagsbehandlingen     av     propositionen     om\r\nsammanhållen rovdjurspolitik att så länge stammen av\r\nen  art  inte  nått etappmålet bör endast skyddsjakt\r\ntillåtas och då i begränsad omfattning. Skyddsjakt i\r\nsyfte att lokalt  begränsa  antalet  djur bör endast\r\ntillåtas  om  stammen i landet som helhet  visar  en\r\nentydigt  positiv   utveckling.   Utskottet  anförde\r\nvidare att främst bör skyddsjakt kunna tillåtas inom\r\nrenskötselområdet och i första hand gälla vargar som\r\netablerat   revir  inom  för  rennäringen   särskilt\r\nolämpliga områden.  En  förutsättning  bör dock vara\r\natt  stammen  som  helhet i landet visar en  positiv\r\nutveckling.  Detta  överensstämmer   också   med  de\r\nallmänna förutsättningarna när det gäller skyddsjakt\r\nenligt  23  a  § jaktförordningen, som bl.a. stadgar\r\natt jakt bara får  tillåtas  om  upprätthållandet av\r\nartens  bevarandestatus  inte  försvåras.   När  det\r\ngäller  skyddsjakt på enskilda individer som orsakar\r\nallvarliga  skador  eller  olägenheter  kan givetvis\r\nandra   bedömningar   göras.   Utskottet  redovisade\r\nmotsvarande  synpunkter  beträffande   skydds-   och\r\nlicensjakt   på   varg   senast   våren  2003  (bet.\r\n2002/03:MJU9).\r\nDen  13  november 2003 redovisade Naturvårdsverket\r\nett reviderat  åtgärdsprogram för bl.a. varg och lo.\r\nNär  det  gäller  varg  framhåller  Naturvårdsverket\r\nsammanfattningsvis  att det är viktigt att bibehålla\r\ndet sedan länge etablerade  samarbetet  med  Norge i\r\nförvaltningsfrågor rörande varg, och det med Finland\r\nbör  vidareutvecklas. Det gäller inte minst eftersom\r\nSverige  och  Finland,  så  långt möjligt, bör agera\r\ngemensamt inom EU. I alla policyfrågor  bör  Sverige\r\nsamråda    med    sina    nordiska    grannar.   Det\r\nprincipdokument  om förvaltning av den skandinaviska\r\nvargstammen som Sverige och Norge undertecknade 1998\r\nbör ses över. Finland  har  för  vår  del  en mycket\r\nspeciell  roll  genom  att  vara det enda land genom\r\nvilket vi kan få tillskott av  vargar  utifrån,  och\r\nSverige  och  Finland  måste  diskutera  vad  som är\r\nmöjligt  i detta avseende och vad som kan göras  för\r\natt underlätta  rörelser  av  detta  slag.  När  det\r\ngäller skadeförebyggande åtgärder betonas att det är\r\nnödvändigt   att   länsstyrelserna  tillsammans  med\r\nViltskadecenter och  Skandulv  samarbetar  om  dessa\r\nåtgärder. Det finns fortsatt behov för djurägare att\r\nfå   hjälp   med   rovdjursstängsel.   I   län   med\r\nvargförekomst    bör    det   också   finnas   mobil\r\nstängselutrustning  som  snabbt  kan  tas  fram  och\r\nsättas upp på ställen där vargskador inträffat eller\r\nkan     befaras.    Beträffande    lodjur     anförs\r\nsammanfattningsvis  att  lodjuret  i  Sverige  under\r\n1990-talet   har  expanderat  både  till  antal  och\r\nutbredning, varför  det under nuvarande förhållanden\r\ninte är någon omedelbar fara för artens överlevnad i\r\nlandet. Förvaltningsarbetet  som  tidigare har varit\r\nfrämst bevarandeinriktat bör alltmer inriktas på hur\r\nlodjurspopulationen   skall   förvaltas    på    ett\r\nlångsiktigt   och  ansvarsfullt  sätt.  En  fortsatt\r\nkunskapsuppbyggnad   är  angelägen  och  fortlöpande\r\ninventeringar  är nödvändiga.  När  det  gäller  det\r\nnordiska   samarbetet   framhålls   att   det   nära\r\nsamarbetet med  norska  förvaltningsmyndigheter  bör\r\nfortsätta   på  såväl  central  som  regional  nivå.\r\nSamarbetet med  Finland  bör utvecklas, eftersom det\r\när  oklart vilket utbyte av  lodjur  som  sker  över\r\ngränsälvarna. Sverige och Finland bör rimligen kunna\r\nagera  gemensamt  för att erhålla likartade undantag\r\nfrån  EU:s  nuvarande   regelverk   då   det  gäller\r\nförvaltningen       av       den      fennoskandiska\r\nlodjurspopulationen.\r\nNaturvårdsverket  har  för  att   underlätta   och\r\neffektivisera förvaltningen av de stora rovdjuren  i\r\nen framställan till regeringen den 15 september 2003\r\nföreslagit  ett  antal ändringar i jaktförordningen.\r\nFörslagen innebär  bl.a.  följande.  När  det gäller\r\nskyddsjakt  på  stora rovdjur som orsakar allvarliga\r\nskador eller olägenheter  kan  det,  med hänsyn till\r\nårstid (hur stor del av dygnet som har dagsljus) och\r\natt skyddsjakten kan vara brådskande,  finnas  behov\r\nav att tillåta skyddsjakt under hela dygnet och  att\r\ntillåta  skyddsjakt  med  hjälp av fast eller rörlig\r\nbelysning. Denna möjlighet bör inte vara tillgänglig\r\nenbart vid skyddsjakt enligt  27  § jaktförordningen\r\nutan  även  vid beslut om sådan jakt  enligt  24  §.\r\nLänsstyrelsernas  beslut  om skyddsjakt på björn och\r\nlodjur enligt 27 § bör få avse  mer  än ett djur vid\r\nsamma   tillfälle.  När  det  gäller  de  delar   av\r\nNaturvårdsverkets förslag som berör länsstyrelsernas\r\nmöjligheter  att  meddela vissa beslut om skyddsjakt\r\nhänvisas    till   det   följande    avsnittet    om\r\nbeslutsnivåer.  Naturvårdsverkets framställan bereds\r\nför  närvarande  inom   Regeringskansliet.  I  detta\r\nsammanhang     bör     även    uppmärksammas     att\r\nNaturvårdsverket nyligen  redovisat sitt uppdrag att\r\ni samråd med länsstyrelserna  överväga  hur  arbetet\r\nmed  att  förebygga  jaktbrott  kunde  kopplas  till\r\ninventeringsverksamheten (410-3669-01).\r\nSom  framgår  av redovisningen ovan är Sverige vid\r\nutformningen  av rovdjurspolitiken  bundet  av  både\r\nkonventioner och  EG-direktiv.  Konventionerna   och\r\ndirektiven  ger  vissa  utgångspunkter och ramar för\r\nutformningen  av  rovdjurspolitiken.   De  begränsar\r\nstarkt Sveriges möjligheter att självt bestämma  hur\r\nstammarna  av  de  olika  arterna  skall  förvaltas.\r\nUtskottet  föreslår mot bakgrund av det anförda  att\r\nmotionerna MJ205  (c)  yrkande  2  delvis, MJ232 (c)\r\nyrkande 2 delvis, MJ235 (v) yrkande  1,  MJ253  (fp)\r\nyrkande  2  och  MJ447  (kd) yrkande 5 delvis lämnas\r\nutan riksdagens vidare åtgärd.\r\nVidare avstyrks de i motionerna  MJ232 (c) yrkande\r\n1,  MJ306  (fp) yrkande 5 och MJ391 (kd)  yrkande  4\r\nframförda kraven när det gäller licensjakt på varg.\r\nNär det gäller  utökad  jakt  på lo vill utskottet\r\nutöver vad som redovisats ovan framhålla  att  denna\r\nfråga  senast  våren  2003  behandlades  i utskottet\r\n(bet. 2002/03:MJU9). Utskottet erinrade då  om att i\r\nriksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik\r\ningick  att  förutom  etappmål  för varg också lägga\r\nfast miniminivåer för björn och lodjur  och etappmål\r\nför järv (bet. 2000/01:MJU9). Dessa nivåer  och  mål\r\nhar  som  syfte  att  de stora rovdjuren långsiktigt\r\nbevaras i Sverige. De uppsatta  nivåerna  och  målen\r\nhar  starkt bidragit till att skapa en klarhet kring\r\nförvaltningen av de stora rovdjuren, vilken tidigare\r\ninte  funnits.  För  den  närmare  förvaltningen  av\r\nrovdjursstammarna  finns förutsättningarna angivna i\r\njaktlagstiftningen.    I    propositionen    om   en\r\nsammanhållen  rovdjurspolitik  angavs  att det fanns\r\nfördelar   med  regionalt  beslutsfattande,   varför\r\njaktförordningen ändrats så att Naturvårdsverket får\r\ndelegera  till   länsstyrelserna  om  skyddsjakt  på\r\nenskilda djur av björn och lo som orsakar allvarliga\r\nskador  eller  olägenheter.  Genom  riksdagsbeslutet\r\nutökades möjligheterna  för  arternas  överlevnad  i\r\nSverige  samtidigt  som utökade möjligheter gavs att\r\nhantera situationer med  rovdjur  som  vållar  skada\r\neller  olägenhet. Med det anförda förslås att motion\r\nMJ207 (c) yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd.\r\nEfter   remiss   från  Jordbruksdepartementet  har\r\nNaturvårdsverket i yttrande den 4 december 2003 (dnr\r\n104-5872-03  Nf)  föreslagit   vissa   ändringar   i\r\njaktförordningen  för  att  artikel 16.1 i EU:s art-\r\noch habitatdirektiv skall införlivas  fullständigt i\r\njaktlagstiftningen.  Förslaget  rör  undantag   från\r\nfredning     och    bereds    för    närvarande    i\r\nRegeringskansliet.  När  det  gäller  det  framförda\r\nkravet  beträffande habitatdirektivets artikel  16.1\r\npunkt e konstaterar  utskottet att denna införlivats\r\ni   den   svenska   lagstiftningen    genom    6   §\r\njaktförordningen.   Mot   bakgrund   härav  föreslår\r\nutskottet  att  motionerna MJ309 (c) och  MJ414  (s)\r\nyrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd.\r\n\r\nSkyddsjakt på initiativ av enskild\r\nutan tillstånd\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet föreslår,  med tillstyrkande av tre\r\nmotionsyrkanden (s) och  med  avstyrkande  av\r\nett antal motionsyrkanden (m, fp, kd, c), ett\r\ntillkännagivande   till   regeringen  om  att\r\nregelverket rörande möjligheterna att avvärja\r\nangrepp av stora rovdjur på  tamdjur  bör bli\r\nföremål för en översyn.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nEnligt   motion  MJ205  (c)  yrkande  2  delvis   är\r\nförutsättningar för en trovärdig rovdjurspolitik att\r\ndet finns  en  möjlighet för den enskilde djurägaren\r\natt skydda sina  djur  mot rovdjursangrepp. På denna\r\nviktiga     punkt     avvek     regeringen      från\r\nRovdjursutredningens förslag när man inte tillät  en\r\nerforderlig   ändring   av   28 §   jaktförordningen\r\n(1987:905). En lagändring måste ske för  att  stärka\r\ndels  den s.k. nödvärnsrätten, dels göra det möjligt\r\natt ingripa  vid  direkt rovdjursangrepp på tamdjur.\r\nMotsvarande krav framförs  även  i  motion MJ232 (c)\r\nyrkande 2 delvis. En översyn av gällande  lagar  och\r\nregler   bör  enligt  motion  MJ247  (s)  genomföras\r\nomgående  för  att  hitta  en  balans  och  för  att\r\nmöjliggöra  för  djurhållare  att  fortsätta med sin\r\nverksamhet.   Det   måste   vara   möjligt  för   en\r\ndjurhållare att freda sin tamboskap.  I motion MJ290\r\n(m,   fp,   kd,  c)  yrkas  att  riksdagen  beslutar\r\nförtydliga   28   §   jaktförordningen   (1987:905).\r\nJaktförordningen   är   oklart  formulerad.  Det  är\r\nviktigt  att formulera lagen  så  att  inget  tvivel\r\nskall råda om en ägares rätt att skydda sina tamdjur\r\nfrån vargangrepp  (yrkande  3).  I  motion MJ292 (s)\r\nframhålls  behovet  av  åtgärder för att  underlätta\r\nsamspelet   mellan   människa   och   varg.   Enligt\r\nmotionärerna handlar det  om  28  § jaktförordningen\r\n(1987:905) där oklarheterna om vad  som gäller är så\r\nstora  att rättssäkerheten inte alltid  kan  tryggas\r\nför en djurägare  som  försvarar  sina tamdjur. Till\r\nföljd av ett mycket snävt och komplicerat formulerat\r\nlagrum  (28  § jaktförordningen) är,  enligt  motion\r\nMJ293 (m) delvis,  möjligheterna  för  den  enskilde\r\ntill skyddsjakt, utan föregående myndighetsbeslut, i\r\npraktiken  oerhört små. Risken att den enskilde  gör\r\nen felaktig  bedömning  är  överhängande, vilket kan\r\nföranleda att den enskilde riskerar  att  dömas till\r\nfängelse.      Mot      bakgrund      härav      bör\r\nRovdjursutredningens,    med    hänsyn   till   alla\r\nintressen, väl avvägda förslag till  lydelse av 28 §\r\njaktförordningen  antas.  Även  i motion  MJ355  (c)\r\nuppges det föreligga ett behov av  att  ändra  28  §\r\njaktförordningen  (1987:905).  Enligt  motionären är\r\ndet     inte     hållbart     att    inta    extrema\r\nställningstaganden    i    rovdjurspolitiken.     En\r\nförändring  av  jaktförordningen som medger rätt för\r\nägaren att försvara  sin  boskap eller sin hund, vid\r\nett direkt angrepp från varg,  behövs (yrkande 1). I\r\nmotionerna MJ391 (kd) yrkande 2,  MJ399 (kd) yrkande\r\n45  och  MJ447  (kd)  yrkande  5  framförs  krav  på\r\nförändring  av  28  §  jaktförordningen  (1987:905).\r\nEnligt  motionärerna  måste   en   central   del  av\r\nrovdjurspolitiken   vara  människans  möjlighet  att\r\nskydda  sin  egendom vid  rovdjursangrepp.  När  ett\r\ntamdjur angrips  av  rovdjur är det inte rimligt att\r\ndet  saknas möjlighet att  ingripa  utan  beslut  av\r\nmyndighet.   Utformningen  av  jaktförordningen  bör\r\ndärför ändras,  förbättras  och förtydligas på denna\r\npunkt.  Formuleringen i paragrafen  skall  innehålla\r\nskrivningar  om  att  ägaren eller vårdaren skall få\r\ndöda en björn, järv, lo  eller  varg  som  är  under\r\ndirekt angrepp på tamdjuret. Enligt motion MJ414 (s)\r\när   sannolikt   den   restriktiva  och  svårtolkade\r\nutformningen   av   jaktförordningen   ett   av   de\r\nviktigaste  hindren  mot   en   sansad   dialog  med\r\ndjurägare.  Nuvarande  utformning  som  kräver   ett\r\nförnyat  angrepp  innan  djurägaren  kan  fälla  det\r\nskadegörande    djuret    strider   mot   människors\r\nrättsuppfattning.  28 § jaktförordningen  (1987:905)\r\nbör ändras så att enskild  djurägare  ges  möjlighet\r\natt  försvara  sina  tamdjur  vid direkt angrepp  av\r\nstora rovdjur (yrkande 2). Enligt  motion  MJ330 (m)\r\nbör  riksdagen  begära  att  regeringen  ändrar 28 §\r\njaktförordningen  (1987:905)  så  att  vargen   inte\r\nomfattas  av  denna  paragraf.  Med  hänvisning till\r\nbl.a. Norges vargjakt bör riksdagens beslut att varg\r\nskall  omfattas  av 28 § jaktförordningen  omprövas.\r\nSkyddsjakt  utan myndighetsbeslut  är  många  gånger\r\nsvår att skilja  från ett jaktbrott. Denna möjlighet\r\nkan på sikt innebära  att  fredningen  av  rovdjuren\r\nsätts ur spel.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nNär det gäller skyddsjakt på enskilds initiativ utan\r\ntillstånd  föreskrivs  i jaktförordningen (1987:905)\r\natt har en björn, varg,  järv  eller lo angripit och\r\nskadat  eller  dödat  tamdjur och finns  det  skälig\r\nanledning   att  befara  ett   nytt   angrepp,   får\r\ntamdjurets  ägare   eller  vårdare  utan  hinder  av\r\nfredning  eller  bestämmelserna  i  jaktförordningen\r\ndöda det angripande  djuret, om det sker i omedelbar\r\nanslutning till angreppet.  Sådan  jakt är dock inte\r\ntillåten inom nationalpark (se 28 §).\r\n\r\nUtskottet tillstyrkte i betänkandet  (2000/01:MJU9\r\ns.  28)  Sammanhållen  rovdjurspolitik  att   28   §\r\njaktförordningen   borde  ändras  så  att  den  åter\r\nomfattar  varg  och anförde  att  vargstammen  under\r\n1990-talet har haft  en  stark  tillväxt.  Utskottet\r\nanförde att med hänsyn till vargens förmåga  att  på\r\nkort  tid  vandra  långa  sträckor  kan skadeproblem\r\nuppstå  på  platser där man inte haft anledning  att\r\nvidta åtgärder  för  att  förebygga  skador. Det kan\r\ndärför  inte  uteslutas  att  det  kan  finnas   ett\r\nberättigat  behov  för  tamdjursägare  att  i  akuta\r\nskadesituationer  ha  möjlighet att döda en varg som\r\nangriper tamdjur. Detta bör främst gälla tamdjur som\r\ningår  i  en  näringsverksamhet.   Även   för  vissa\r\ntamdjursarter som inte ingår i sådan verksamhet  kan\r\ndet  ibland finnas ett berättigat behov av att kunna\r\ndöda en  varg  i  omedelbart  samband  med  angrepp.\r\nUtskottet   uttalade  vidare  att  denna  förändring\r\nförutsätter att vargstammens tillväxt fortsätter och\r\natt takten i  tillväxten är hög. Bryts den nuvarande\r\npositiva  utvecklingen   är  det  enligt  utskottets\r\nmening  inte  möjligt att tillåta  någon  skyddsjakt\r\nutan föregående beslut av Naturvårdsverket.\r\nI framställan  till  regeringen  den  18 mars 2004\r\n(dnr 104-1107-04 Nf) har Naturvårdsverket föreslagit\r\nvissa  ändringar  i jaktförordningen när det  gäller\r\nenskildas  rätt  till   skyddsjakt  utan  föregående\r\nbeslut av myndighet.\r\nFrågan   om  utvidgning  av   möjligheterna   till\r\nskyddsjakt på  enskilds initiativ utan tillstånd har\r\nbehandlats ett antal  gånger  efter riksdagsbeslutet\r\nom en sammanhållen rovdjurspolitik  (se  bl.a.  bet.\r\n2001/02:MJU18, bet. 2002/03:\r\nMJU9).  Utskottet  har  då  inte  varit  berett  att\r\nförespråka  en  sådan  ändring av regelverket att en\r\ndjurägare skulle få möjlighet  att,  utan myndighets\r\nbeslut, döda ett rovdjur vid eller omedelbart  efter\r\nett direkt angrepp på tamdjur. Utskottet gjorde  den\r\nbedömningen,  inte minst mot bakgrund av att det för\r\nvissa  typer  av   jaktbrott  skall  räcka  med  att\r\ngärningsmannen handlat  oaktsamt,  att  en ändring i\r\njaktförordningen   i   enlighet   med  då  framförda\r\nmotionsförslag  skulle  komma  att  innebära   stora\r\nsvårigheter   när  det  gäller  att  bevisa  om  ett\r\njaktbrott har begåtts  eller  om  det varit fråga om\r\ntillåten   skyddsjakt.   Utskottet   vidhåller   sin\r\nbedömning när det gäller eventuella bevissvårigheter\r\nmen  finner samtidigt att skäl kan anföras  för  att\r\ngenomföra   en   samlad   översyn   när  det  gäller\r\nmöjligheterna att ingripa för att avvärja angrepp av\r\nstora rovdjur på tamdjur. Som framhållits från flera\r\nhåll  är  det både önskvärt och nödvändigt  att  öka\r\nförståelsen   för   den   av   riksdagen   beslutade\r\nrovdjurspolitiken. Samtidigt kan konstateras  att en\r\nsådan  förståelse  inte  kan  antas  främjas  av  en\r\nsvårtolkad  och  otydlig  utformning av regelverket.\r\nUtskottet föreslår således  att  en  samlad  översyn\r\ngörs  av  ifrågavarande  regelverk. En sådan översyn\r\noch eventuella förslag till  ändring  av regelverket\r\nskall    ta    i   beaktande   såväl   ovan   nämnda\r\nrättssäkerhetsaspekter  som  de  fastlagda målen för\r\nrovdjurspolitiken.  Vad  utskottet  anfört  bör  ges\r\nregeringen till känna. Därmed tillstyrker  utskottet\r\nmotionerna MJ247 (s) och MJ292 (s) i denna del  samt\r\navstyrker  motionerna  MJ205  (c)  yrkande 2 i denna\r\ndel, MJ232 (c) yrkande 2 i denna del,  MJ290 (m, fp,\r\nkd, c) yrkande 3, MJ293 (m) i denna del,  MJ330 (m),\r\nMJ355  (c)  yrkande  1, MJ391 (kd) yrkande 2,  MJ399\r\n(kd) yrkande 45, MJ414  (s) yrkande 2 och MJ447 (kd)\r\nyrkande 5 i denna del.\r\n\r\nBeslutsnivå, m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker två motionsyrkanden  (kd,\r\nc)  om  länsstyrelsebeslut  avseende  jakt på\r\nlodjur    med    hänvisning   till   tidigare\r\nriksdagsbeslut     om     en     sammanhållen\r\nrovdjurspolitik.  Ett  antal  motionsyrkanden\r\n(s, m, fp, kd, c) om  behörigheten  att fatta\r\nbeslut  om skyddsjakt avstyrks med hänvisning\r\ntill bl.a.  nu nämnda riksdagsbeslut samt det\r\narbete som pågår  i Regeringskansliet. Vidare\r\navstyrks  två  motionsyrkanden   (s,   v)  om\r\nsamspelet  människa  och  rovdjur  bl.a.  mot\r\nbakgrund  av  de förslag som presenterats när\r\ndet  gäller  ökade   informationsinsatser  på\r\ndetta   område.   Slutligen    avstyrks   ett\r\nmotionsyrkande   (v)  om  jakttillsynen   med\r\nhänvisning   till   pågående    beredning   i\r\nRegeringskansliet.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nEnligt motion MJ207 (c) yrkande 2  bör länsstyrelsen\r\nges i uppdrag att besluta om jakt av  lo  när  arten\r\nblir  alltför  dominant.  Förhållandena i exempelvis\r\nVästmanland visar att jakt  på  lo  kan släppas fri.\r\nFörhållandet  är  dock  annorlunda  inom  andra  län\r\nvarför prövning om fri jakt bör göras  från län till\r\nlän.  Det  är därför önskvärt att länsstyrelsen  ges\r\nmöjlighet att  besluta  i  frågor som berör det egna\r\nlänet.   Även   i  motion  MJ447  (kd)   yrkas   att\r\nlänsstyrelsen ges rätt att besluta om jakt på lodjur\r\ni de län där arten  är rikligt förekommande (yrkande\r\n6).\r\n\r\nI  motionerna  MJ205  (c)  yrkande  3,  MJ232  (c)\r\nyrkande  3,  MJ308  (c)  och  MJ355  (c)  yrkande  2\r\nframförs  krav  om  decentralisering  av  beslut  om\r\nskyddsjakt på enskilda  individer av rovdjur. Det är\r\nfel  att  beslut  om tillåtelse  för  skyddsjakt  på\r\nenskilda djur som kräver  snabb hantering ligger hos\r\nen central myndighet, Naturvårdverket,  som dessutom\r\nvisar   en   nonchalans   för   människors  oro.  En\r\ndecentralisering  av  besluten kring  skyddsjakt  av\r\nenskilda individer måste  ske  till  länsnivå  eller\r\nregional  nivå.  De  som  berörts mest av rovdjurens\r\nstigande antal är människor  boende  på  lands-  och\r\nglesbygd,  deras  oro  och erfarenheter av rovdjuren\r\nhar beslutsfattare en skyldighet  att  ta på allvar.\r\nÄven i motion N288 (fp) yrkande 10 framförs  krav om\r\natt   skyddsjaktsbesluten   skall   delegeras   från\r\nNaturvårdsverket till länsstyrelserna.\r\nEnligt  motion  2003/04:MJ290  (m,  fp, kd, c) bör\r\nbeslut  om  skyddsjakt  av  varg  fattas  av  berörd\r\nlänsstyrelse (yrkande 1). Enligt motionärerna  torde\r\ndet  vara  ostridigt  att länsstyrelsen är det organ\r\nsom  bäst  kan  bedöma situationen  lokalt  och  med\r\nönskvärd  snabbhet.   I   motion  MJ292  (s)  delvis\r\nuppmärksammas behovet av åtgärder för att underlätta\r\nsamspelet   mellan   människa   och   varg.   Enligt\r\nmotionärerna finns skäl att se över om den nuvarande\r\nansvarsfördelningen   mellan   naturvårdsverk    och\r\nlänsstyrelser  är  den  mest  ändamålsenliga. Enligt\r\nmotion MJ293 (m) delvis bör länsstyrelsen,  för  att\r\nfå en större lokal kännedom och förankring, vara den\r\nbeslutande  instansen  för  beslut om skyddsjakt med\r\nstöd av 27 § jaktförordningen  (1987:905)  i stället\r\nför  Naturvårdsverket.  Även  i  motion  MJ306  (fp)\r\nyrkande   6   framhålls   att   beslutsfattande   om\r\nvargstammens  reglering  bör  flyttas ned så nära de\r\nberörda    (fast    boende)   som   möjligt,    till\r\nlänsstyrelsen  som central  myndighet  medan  jakten\r\ndelegeras   till   lokala    jaktvårdsområden.   Att\r\nlänsstyrelsen bör vara beslutande  instans  när  det\r\ngäller  skyddsjakt  på  varg framhålls även i motion\r\nMJ350 (s) delvis. I motion  MJ399  (kd)  yrkande  44\r\nföreslås  att  riksdagen begär att regeringen lägger\r\nfram   förslag  till   sådan   ändring   av   27   §\r\njaktförordningen att Naturvårdsverket får föreskriva\r\natt  beslut   om   jakt  på  varg  får  meddelas  av\r\nlänsstyrelsen i län med fasta stammar av varg.\r\nEnligt motion MJ235  (v)  yrkande 2 bör regeringen\r\nta ytterligare initiativ till  en ökad dialog mellan\r\njägarorganisationer  och  myndigheter  i  syfte  att\r\ndiskutera vikten av ett aktivt  avståndstagande från\r\nden illegala jakten och möjligheterna  som  finns  i\r\nalternativa   lösningar.   Regeringen  bör  se  över\r\nmöjligheten för länsstyrelserna  att tillsammans med\r\npolismyndigheten  öka  övervakningen   för   att   i\r\npreventivt  syfte motverka illegal jakt (yrkande 3).\r\nÄven i motion  MJ292 (s) delvis framhålls behovet av\r\nåtgärder  för  att   underlätta   samspelet   mellan\r\nmänniska och varg. Innan vargstammen nått en storlek\r\nsom  medger  en  skyddsjakt måste andra åtgärder (än\r\njakt) sättas in för att öka skyggheten utan att döda\r\nvargarna. Skrämselåtgärder  mot varg har prövats vid\r\ntre tillfällen i landet. I den utsträckning det gått\r\natt utvärdera dessa försök så  verkar de i någon mån\r\nha  givit  önskat  resultat. Ytterligare  försök  av\r\ndetta slag bör kunna  leda  fram  till  en metod som\r\ngemene man kan få använda. Ett angeläget första steg\r\när  att  se  över om gällande lagar och förordningar\r\nbehöver ändras för att möjliggöra detta.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nNär det gäller  rätten att besluta om jakt på lodjur\r\nvill  utskottet  anföra   följande.   I  betänkandet\r\nSammanhållen  rovdjurspolitik angav utskottet  (bet.\r\n2000/01:\r\nMJU9 s. 24) att förvaltningen av stammarna av björn,\r\njärv,  lo,  varg   och   kungsörn  är  en  nationell\r\nangelägenhet    och    en    förpliktelse     enligt\r\ninternationella konventioner och medlemskapet i  EU.\r\nVid förvaltningen av dessa rovdjur är det således av\r\nvikt  att ha överblick över situationen i landet som\r\nhelhet.  Många  arter  rör sig över så stora områden\r\natt   de   lämpligast   förvaltas    på    riksnivå.\r\nNaturvårdsverket bör därför även i fortsättningen ha\r\nhuvudansvaret  för omfattningen av jakten på  björn,\r\njärv, lo, varg och  kungsörn.  I  vissa  fall  finns\r\nemellertid  fördelar  med regionalt beslutsfattande.\r\nErfarenheter och kunskap  från lokal nivå kan bättre\r\nkomma    till   användning,   och    de    regionala\r\nmyndigheterna  har  större lokalkännedom och kunskap\r\nom   de   problem   som   finns    på   orten.   För\r\nlokalbefolkningen     kan     ökad    närhet    till\r\nbeslutsfattarna innebära större  förståelse  för  de\r\nbeslut   som  fattas.  De  fördelar  som  finns  med\r\nregionalt    beslutsfattande   har   särskilt   stor\r\nbetydelse  i  de   fall   där  det  krävs  en  snabb\r\nbeslutsprocess.   Enligt   utskottets   mening   har\r\nlänsstyrelserna i de län där det finns fasta stammar\r\nav rovdjur kompetens att hantera  en  beslutanderätt\r\nsom stämmer överens med de övergripande målen för de\r\naktuella  arterna.  Genom  inrättande  av  regionala\r\nrovdjursgrupper    kommer    denna   kompetens   att\r\nförstärkas  ytterligare.  Med det  anförda  avstyrks\r\nmotionerna  MJ207  (c)  yrkande  2  och  MJ447  (kd)\r\nyrkande 6.\r\n\r\nI  flera  motioner  framförs  synpunkter  när  det\r\ngäller skyddsjakt på enskilda  individer av rovdjur,\r\noch  utskottet  vill med anledning  härav  framhålla\r\nföljande.  I  ovan  nämnda  betänkande  Sammanhållen\r\nrovdjurspolitik      anförde      utskottet      att\r\nNaturvårdsverket  bör ha möjlighet att delegera till\r\nlänsstyrelserna att  ge tillstånd till skyddsjakt på\r\nenskilda djur som orsakar  allvarliga  skador  eller\r\nolägenheter.  Delegation  bör  för närvarande endast\r\nkunna komma i fråga beträffande  arterna  björn  och\r\nlo,  eftersom  dessa  finns  i  förhållandevis stora\r\nbestånd. Som utskottet tidigare har  redovisat (bet.\r\n2001/02:MJU24 s. 38) har jaktförordningen ändrats så\r\natt     Naturvårdsverket     får    delegera    till\r\nlänsstyrelserna om skyddsjakt  på  enskilda  djur av\r\nbjörn  och  lo  som  orsakar allvarliga skador eller\r\nolägenheter. Därutöver  återinfördes möjligheten för\r\nenskild  till  skyddsjakt på  varg  utan  föregående\r\nmyndighetsbeslut.  Genom  riksdagsbeslutet  utökades\r\nmöjligheterna  för  arternas  överlevnad  i  Sverige\r\nsamtidigt  som  utökade möjligheter gavs att hantera\r\nsituationer  med  rovdjur  som  vållar  skada  eller\r\nolägenhet.\r\nSom  redovisats ovan  har  Naturvårdsverket  i  en\r\nframställan  till  regeringen  den 15 september 2003\r\n(dnr 104-4970-03 Nf) föreslagit  en  rad ändringar i\r\njaktförordningen     för    att    underlätta    och\r\neffektivisera förvaltningen  av  de stora rovdjuren.\r\nFramställan  innehåller bl.a. följande  förslag  när\r\ndet  gäller  länsstyrelsernas   beslutanderätt.  När\r\nlänsstyrelserna beslutar om skyddsjakt  med  stöd av\r\n27  §  jaktförordningen  får  länsstyrelserna varken\r\nbesluta  om  att  jakten får ske under  hela  dygnet\r\neller  med  hjälp av  belysning.  Detta  hinder  för\r\nlänsstyrelserna   att   i   vissa  fall  besluta  om\r\nbehövliga undantag för att underlätta  skyddsjakt på\r\nbjörn   och  lo  är  enligt  Naturvårdsverket   inte\r\nändamålsenligt  och  bör  tas  bort. I 27 § regleras\r\nskyddsjakt   på   enskilds   initiativ,   dvs.   det\r\nförutsätter  att en ansökan om  skyddsjakt  inkommit\r\ntill länsstyrelsen  för  att  länsstyrelsen skall få\r\nbesluta  om  skyddsjakt. Enligt Naturvårdsverket  är\r\ndet inte ovanligt  att  ansökan är felaktig eftersom\r\nfrågan   om   skyddsjakt   ofta   väcks   av   någon\r\norganisation  som  inte  är  behörig  att  ansöka  i\r\nförvaltningslagens (1986:223)  mening. Detta innebär\r\ni  vissa  fall  att länsstyrelsen måste  avvakta  en\r\nfullständig ansökan  trots att det kan stå klart att\r\nskyddsjakt är nödvändig  och att frågan bör hanteras\r\nskyndsamt.   Länsstyrelserna    har    genom    sina\r\nrovdjursansvariga   god   inblick   i  den  aktuella\r\nrovdjurssituationen och har därför ofta  tidigt  all\r\nrelevant  information  i  en situation med allvarlig\r\nskada. Länsstyrelserna bör  ha  de  möjligheter  att\r\nmotverka   skador   av  björn  och  lodjur  som  7 §\r\njaktlagen medger. Enligt Naturvårdsverket bör därför\r\nde berörda länsstyrelserna  även  kunna  besluta  om\r\nbegränsad   skyddsjakt   på   björn  och  lodjur  på\r\nmyndighets initiativ. När det gäller  användning  av\r\nhund   framhålls  följande.  När  länsstyrelsen  tar\r\nbeslut om skyddsjakt på björn och lodjur med stöd av\r\n27 § jaktförordningen  kan  det  i  vissa  fall vara\r\nviktigt  för  jaktens genomförande att hund används.\r\nJakten kan bli  mer  effektiv,  och  användningen av\r\nhund   ökar   möjligheterna   att  fälla  just   den\r\nskadegörande björnen. Med nuvarande  bestämmelser  i\r\njaktförordningen    är    det   inte   möjligt   för\r\nlänsstyrelserna  att medge undantag  från  det  s.k.\r\nhundförbudet  i  jaktlagen.   Följden   är   att  om\r\nlänsstyrelsen tar beslut om skyddsjakt på björn  och\r\nlodjur, när användningen av hund vid sådan jakt inte\r\när  tillåten  i  övrigt,  får hund inte användas vid\r\njakten. En stor del av de skador och olägenheter som\r\norsakas   av  björn  och  lodjur   uppkommer   under\r\nsommarhalvåret.  Enligt  Naturvårdsverket bör därför\r\n18 §   jaktförordningen   ändras    i   denna   del.\r\nNaturvårdsverkets framställan bereds  för närvarande\r\ni  Regeringskansliet. Enligt utskottets  mening  kan\r\ndet  förutsättas  att  regeringen  även i anslutning\r\ntill  det  fortsatta  arbetet med förvaltningsplaner\r\nser över samarbetet mellan  berörda  myndigheter när\r\ndet gäller all skyddsjakt. Med hänvisning  till  vad\r\nutskottet  tidigare  anfört  och  i  avvaktan på den\r\nfortsatta beredningen är utskottet inte  berett  att\r\nföreslå   någon   åtgärd   med  anledning  av  de  i\r\nmotionerna MJ205 (c) yrkande 3, MJ232 (c) yrkande 3,\r\nMJ308 (c), MJ355 (c) yrkande 2 och N288 (fp) yrkande\r\n10  framförda  synpunkterna  om   beslutsnivån   för\r\nskyddsjakt  avseende  enskilda individer av rovdjur.\r\nBerörda motionsyrkanden avstyrks.\r\nVidare avstyrks de i  motionerna MJ290 (m, fp, kd,\r\nc) yrkande 1, MJ292 (s) delvis,  MJ293  (m)  delvis,\r\nMJ306  (fp)  yrkande  6,  MJ350  (s)  och MJ399 (kd)\r\nyrkande 44 framförda kraven om förändrad beslutsnivå\r\nbeträffande skyddsjakt för varg.\r\nNär  det  gäller  samspelet  mellan  människa  och\r\nrovdjur    vill   utskottet   bl.a.   hänvisa   till\r\nNaturvårdsverkets  reviderade åtgärdsplaner för varg\r\noch  lo  vari bl.a. framhålls  betydelsen  av  ökade\r\ninformationsinsatser  för  att  genomföra riksdagens\r\nbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik.  Insatser\r\nbehövs  framför allt för att befolkningen i blivande\r\noch existerande  rovdjurstrakter skall få kunskap om\r\nhur man samexisterar  med rovdjur i sin hembygd. Det\r\nräcker  inte  med  enkel faktainformation  utan  det\r\nkrävs dialog och delaktighet  i  förvaltningen av de\r\nstora  rovdjuren. Ökad information  om  förebyggande\r\nåtgärder  kan underlätta samexistens med rovdjur och\r\nhindra att  nya konflikter och skador uppstår. Många\r\naktörer - myndigheter,  organisationer,  djurparker,\r\nföretag och enskilda - informerar i dag om  rovdjur.\r\nMångfalden gynnar möjligheten att nå ut till dem som\r\nbehöver  nås.  De starka känslor som ofta väcks  när\r\nman  diskuterar  rovdjur   talar  för  att  separera\r\nmyndighetsutövning och ett bredare informations- och\r\nkommunikationsarbete. Det talar  också  för ett ökat\r\ninformationsarbete    regionalt.    I    utredningen\r\nFörstärkta  insatser  för rovdjursinformation  angav\r\nNaturvårdsverket en rad förslag till ökade insatser.\r\nUnder  år  2004  räknar  Naturvårdsverket   med  att\r\npresentera en plan för ökad rovdjursinformation. Med\r\ndet anförda föreslår utskottet att motionerna  MJ235\r\n(v)  yrkande  2  och  MJ292  (s)  delvis lämnas utan\r\nvidare åtgärd.\r\nNär det gäller den illegala jakten  framhålls i de\r\novan nämnda åtgärdsprogrammen för varg  och  lo  att\r\nsamhället  samfällt  måste  arbeta med att förebygga\r\njaktbrott  och  se  till att eventuella  gärningsmän\r\nåtalas och döms. Den  illegala jakten är det största\r\nhotet mot dagens rovdjursstammar, och krafttag måste\r\ntas på alla nivåer för  att  bekämpa  den. Det måste\r\nske såväl inom myndigheter och organisationer som av\r\nenskilda.  Länsstyrelsen skall intensifiera  arbetet\r\nmed   att   förebygga    jaktbrott,    och    enligt\r\nNaturvårdsverket bör en riktad kampanj övervägas.\r\nEnligt     Naturvårdsverkets     redovisning    av\r\nregeringsuppdraget att i samråd med  länsstyrelserna\r\növerväga hur arbetet med att förebygga jaktbrott kan\r\nkopplas till inventeringsverksamheten bör regeringen\r\növerväga    en   översyn   av   organisationen    av\r\njakttillsynen   i   landet.  Erfarenheterna  av  hur\r\njakttillsynen   organiseras    i    våra    nordiska\r\ngrannländer,  t.ex. Norge, kan ligga till grund  för\r\nen sådan utredning.  För att förbättra möjligheterna\r\natt förebygga grova jaktbrott  bör regeringen vidare\r\növerväga  en  förstärkning av polisens  och  tullens\r\nresurser.\r\nEnligt redovisningen  avser  Naturvårdsverket  att\r\nför  egen  del  vidta  åtgärder  på  bl.a.  följande\r\nområden:\r\n\r\n1.   Tydliggöra verkets föreskrifter när det  gäller\r\natt  förhindra  faunakriminalitet och i de fall\r\ndet   redan   inträffat    arbeta    för    att\r\ngärningsmännen lagförs.\r\n2.\r\n   Att      inom     ramen     för     förstärkta\r\ninformationssatsningar  om  rovdjurspolitiken,\r\nsom  planeras under år 2004, särskilt  ta  upp\r\nfrågan  om  grova  jaktbrott.  Om  möjligt bör\r\ninsatserna planeras och genomföras i samarbete\r\nmed polis- och åklagarväsendet.\r\n\r\n   Vidare  kan  en  granskning  övervägas av  hur\r\ntillstånd   att   medföra   vapen  på   skoter\r\ntillämpas.  Länsstyrelserna kan  ge  tillstånd\r\natt medföra vapen  på skoter om det behövs för\r\nrenskötseln, för att exempelvis avliva skadade\r\nrenar,  eller om det  annars  finns  särskilda\r\nskäl. Det  kan  gälla  transport av vapen till\r\njaktstugor  eller jaktområden  i  samband  med\r\nsmåviltsjakt,  älgjakt  eller skyddsjakt efter\r\nrovdjur.\r\n\r\n   För  att  förhindra  missbruk  och  möjliggöra\r\neffektivare tillsyn överväger Naturvårdsverket\r\natt föreslå att jakt inte  får  utföras  samma\r\ndag som vapnet transporterats med skoter.\r\n\r\n   Vidare  övervägs att i större grad än hittills\r\nbegränsa jakttiden (kort jakttid), jaktområdet\r\n(väl  definierat)   och   antalet  jaktutövare\r\n(särskilda  jägare) vid beslut  om  skyddsjakt\r\nför att minska  \"riskerna\"  att tillstånd till\r\nlegal jakt missbrukas.\r\n\r\nI redovisningen lämnas även förslag  som rör arbetet\r\ninom        länsstyrelserna,        polis-       och\r\nåklagarmyndigheterna  samt forskningsprojekten.  Mot\r\nbakgrund  av  det anförda  och  i  avvaktan  på  den\r\nfortsatta beredningen  av  Naturvårdsverkets förslag\r\när   utskottet   inte  berett  att   föreslå   någon\r\nriksdagens åtgärd  med anledning av motion MJ235 (v)\r\nyrkande 3. Motionen avstyrks i berörd del.\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och\r\nställningstaganden har föranlett följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom\r\nparentes vilken punkt i utskottets förslag\r\ntill riksdagsbeslut som behandlas i\r\navsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Skyddsjakt på initiativ av enskild med\r\ntillstånd (punkt 1)\r\n\r\nav Jan Andersson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om  skyddsjakt efter\r\nmyndighetsbeslut.    Därmed    bifaller    riksdagen\r\nmotionerna  2003/04:MJ205 yrkande 2 i denna del  och\r\n2003/04:MJ232  yrkande  2  i  denna  del samt avslår\r\nmotionerna  2003/04:MJ235  yrkande  1, 2003/04:MJ253\r\nyrkande 2 och 2003/04:MJ447 yrkande 5 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDjurägare,  inom rovdjursområden i landet,  får  ett\r\nstort antal husdjur  vargdödade utan att de har stöd\r\ni lagen för att ingripa  till skydd för sin egendom.\r\nDetta  är  både orättfärdigt  och  oacceptabelt.  En\r\nändring  måste   göras   av  27  §  jaktförordningen\r\n(1987:905) för att stärka  den  s.k.  nödvärnsrätten\r\nrent allmänt. Detta bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n2. Licensjakt på varg (punkt 2)\r\n\r\nav Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m),\r\nBjörn von der Esch (kd) och Jeppe Johnsson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om licensjakt på\r\nvarg. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ391\r\nyrkande   4   och  avslår  motionerna  2003/04:MJ232\r\nyrkande 1 och 2003/04:MJ306 yrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSedan beslutet om rovdjurspolitiken togs i riksdagen\r\nhar mycket hänt,  inte  minst när det gäller antalet\r\ntamdjur   som   skadats  eller   dödats   av   varg.\r\nRovdjursforskare  menar att dessa problem kommer att\r\nöka i områden med en  tät  vargstam.  Detta gäller i\r\nsynnerhet  Värmland  vars vildmark i dag  troligtvis\r\nhyser  de  flesta  vargarna   i   landet.   Med  den\r\nutveckling av vargens förökning vi har i dag, enligt\r\nvissa forskare 20-30 %, kommer vi att få en ohållbar\r\nsituation   i   vissa   delar   av  landet.  Av  den\r\nanledningen är det rimligt att ett  visst antal djur\r\ntillåts skjutas i vargtäta områden. Detta  dels  för\r\natt  de på nytt skall få respekt för människan, dels\r\nför att  få  en  kontrollerad vargstam. En begränsad\r\nlicensjakt bör således  tillåtas i områden med stark\r\nkoncentration av varg. Detta bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n\r\n3. Skyddsjakt på initiativ av enskild utan\r\ntillstånd (punkt 5)\r\n\r\nav Lars Lindblad (m),  Jan  Andersson (c), Bengt-\r\nAnders Johansson (m), Björn von der Esch (kd) och\r\nJeppe Johnsson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservationen om  skyddsjakt  utan\r\nföregående    myndighetsbeslut.    Därmed   bifaller\r\nriksdagen motionerna 2003/04:MJ205 yrkande 2 i denna\r\ndel, 2003/04:\r\nMJ232 yrkande 2 i denna del, 2003/04:MJ293  i  denna\r\ndel,  2003/04:MJ355 yrkande 1, 2003/04:MJ391 yrkande\r\n2, 2003/04:MJ399 yrkande 45, 2003/04:\r\nMJ447 yrkande  5  i denna del samt avslår motionerna\r\n2003/04:MJ247,     2003/04:MJ290      yrkande     3,\r\n2003/04:MJ292   i   denna  del,  2003/04:MJ330   och\r\n2003/04:MJ414 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nTill  följd  av  ett mycket  snävt  och  komplicerat\r\nformulerat  lagrum   (28   §   jaktförordningen)  är\r\nmöjligheterna för den enskilde till skyddsjakt, utan\r\nföregående  myndighetsbeslut,  i  praktiken  oerhört\r\nsmå. En central del av rovdjurspolitiken  måste vara\r\nmänniskans  möjlighet  att  skydda  sin egendom  vid\r\nrovdjursangrepp. En förutsättning för  en  trovärdig\r\nrovdjurspolitik  är  att det finns en möjlighet  för\r\nden enskilde djurägaren  att  skydda  sina  djur mot\r\nrovdjursangrepp.   På   denna  viktiga  punkt  avvek\r\nregeringen  från Rovdjursutredningens  förslag  (SOU\r\n1999:146,  s.   250   f)  när  man  inte  tillät  en\r\nerforderlig   ändring   av   jaktförordningen.   Mot\r\nbakgrund härav bör, med hänsyn  till alla intressen,\r\nRovdjursutredningens  väl  avvägda  och  remitterade\r\nförslag till lydelse av 28 § jaktförordningen antas.\r\nDetta bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n4. Beslut om jakt på lodjur (punkt 6)\r\n\r\nav Lars Lindblad (m), Jan  Andersson  (c), Bengt-\r\nAnders Johansson (m), Björn von der Esch (kd) och\r\nJeppe Johnsson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  6 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om beslut om jakt  på\r\nlodjur.    Därmed    bifaller    riksdagen    motion\r\n2003/04:MJ447    yrkande   6   och   avslår   motion\r\n2003/04:MJ207 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI propositionen om  en  sammanhållen rovdjurspolitik\r\nangavs   att  det  fanns  fördelar   med   regionalt\r\nbeslutsfattande,  varför jaktförordningen ändrats så\r\natt    Naturvårdsverket     får     delegera    till\r\nlänsstyrelserna  om skyddsjakt på enskilda  djur  av\r\nbjörn  och lo som orsakar  allvarliga  skador  eller\r\nolägenheter.  Enligt  vår mening bör länsstyrelserna\r\nges rätt att besluta om  jakt  på  lodjur  i län där\r\narten är rikligt förekommande. En mer öppen  attityd\r\nmellan myndigheter och jägare torde innebära att man\r\ngemensamt    kan    lösa    de   problem   som   den\r\növerrepresenterade arten lo medfört  i  länet. Detta\r\nbör ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n5. Beslut om skyddsjakt på enskilda individer\r\nav rovdjur (punkt 7)\r\n\r\nav  Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),  Bengt-\r\nAnders Johansson (m), Björn von der Esch (kd) och\r\nJeppe Johnsson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser  att utskottets förslag under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs  i  reservationen  om beslut avseende\r\nskyddsjakt på enskilda individer av  rovdjur. Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ205  yrkande\r\n3, 2003/04:\r\nMJ232  yrkande  3,  2003/04:MJ308  och 2003/04:MJ355\r\nyrkande  2  samt avslår motion 2003/04:N288  yrkande\r\n10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nBeslut  om  skyddsjakt   på  enskilda  individer  av\r\nrovdjur måste decentraliseras. Det är fel att beslut\r\nom tillåtelse för skyddsjakt  på  enskilda  djur som\r\nkräver   snabb   hantering  ligger  hos  en  central\r\nmyndighet,  Naturvårdverket,   som   dessutom  visar\r\nnonchalans  för  människors oro. En decentralisering\r\nav besluten kring  skyddsjakt  av enskilda individer\r\ntill länsnivå eller regional nivå  måste ske. De som\r\nberörts  mest  av  rovdjurens  stigande   antal   är\r\nmänniskor  boende på landsbygd och i glesbygd, deras\r\noro och erfarenheter av rovdjuren har beslutsfattare\r\nen skyldighet  att  ta  på  allvar.  Detta  bör  ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n\r\n6. Samspelet människa och rovdjur m.m.\r\n(punkt 9)\r\n\r\nav Sven-Erik Sjöstrand (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om ökad dialog mellan\r\norganisationer,  myndigheter  m.m.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen  motion  2003/04:MJ235  yrkandena 2 och  3\r\nsamt avslår motion 2003/04:MJ292 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringen  bör ta ytterligare initiativ  till  en\r\nökad   dialog   mellan    jägarorganisationer    och\r\nmyndigheter  i  syfte  att  diskutera  vikten av ett\r\naktivt avståndstagande från den illegala  jakten och\r\nmöjligheterna  som  finns  i  alternativa lösningar.\r\nRegeringen   bör   även  se  över  möjligheten   för\r\nlänsstyrelserna att tillsammans med polismyndigheten\r\nöka  övervakningen  för   att   i  preventivt  syfte\r\nmotverka illegal jakt. Detta bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   beredning  av  ärendet  har   föranlett\r\nföljande särskilda yttranden.\r\n\r\n\r\n1. Skyddsjakt på rovdjur m.m.\r\n\r\nSverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp) anför:\r\n\r\nSynen på våra  rovdjur - och då särskilt vargen - är\r\nen  mycket omdebatterad  och  kontroversiell  fråga.\r\nDebatten  om  rovdjurspolitiken  -  främst  vargen -\r\nhandlar om en klassiskt liberal fråga - naturvården.\r\nFör   Folkpartiet  liberalerna  är  debatten  mycket\r\nangelägen  och  viktig.  Anledningen  till  detta är\r\ndelvis  att det är vargen som löper störst risk  att\r\nutrotas,  men också att vargen kanske är det rovdjur\r\nsom förorsakar störst rädsla bland människor.\r\n\r\nPå den norra  delen av jordklotet delar miljontals\r\nmänniskor livsrum  med vår jords rovdjur. Vi vet att\r\ndet inträffar en mängd  olika  möten  mellan rovdjur\r\noch   människor   utan  att  det  leder  till  några\r\nallvarliga     incidenter.     Den     grundläggande\r\ninställningen hos  många  människor är att rovdjuren\r\nutgör en central och viktig  tillgång  i vår svenska\r\nfauna.  Intresset  för våra stora rovdjursarter  har\r\nlikaså ökat under den  senaste  tiden.  Detta  märks\r\ninte   minst   i   det   antal  rovdjurscentrum  som\r\netablerats i Sverige på platser där rovdjuren lever.\r\nRovdjurens farlighet för  människor  har  under de\r\nsenaste  åren  debatterats  flitigt.  Oavsett vilken\r\ninställning  den  enskilde  individen  har  i  denna\r\nfråga,  anser  vi  att  det är självklart att  denna\r\nrädsla måste bemötas med  respekt och tas på största\r\nallvar. Det är därför av avgörande  betydelse att vi\r\nfinner lämpliga metoder för att hantera  detta.  Det\r\nhandlar  dels  om  att  möta  oro,  dels  om  snabba\r\nkontakter  med myndigheter och dels också om kunskap\r\nom rovdjuren.  Erfarenhet  från bl.a. Orsa Grönklitt\r\nRovdjurscentrum visar tydligt  att  ökad information\r\noch  kunskap  om  rovdjuren förbättrar möjligheterna\r\nför rovdjur och människor  att  leva  i  mer fredlig\r\nsamexistens.  I  betänkandet  påpekas  att det  inte\r\nräcker med enkel faktainformation utan att det krävs\r\ndialog och delaktighet i förvaltningen av  de  stora\r\nrovdjuren.   I  detta  sammanhang  vill  Folkpartiet\r\nunderstryka vikten  av  att  detta  också  måste ske\r\nsåväl  i  de  regionala rovdjursgrupperna som i  det\r\nnationella Rovdjursrådet.  I båda dessa organ är det\r\nviktigt att gå från informationsöverföring  till att\r\nde  blir  forum  där  åsikter  förs fram och verklig\r\ndiskussion   äger  rum.  Fokus  på  konkretion   och\r\nproblemlösning  kommer  att  ge  stöd för att bevara\r\nlivskraftiga  stammar  av våra rovdjur.  Folkpartiet\r\nanser    att    det    är   mycket    viktigt    med\r\nlokalbefolkningens stöd i detta arbete.\r\nVi  vet  i  dag  att  vargpopulationens  genetiska\r\nframtid är osäker. Eftersom  alla  nu levande vargar\r\nhärstammar från det par som fortplantade  sig första\r\ngången  1983  kan negativa effekter av inavel  komma\r\natt  visa sig. Nya  gener  behövs  snabbt  från  den\r\nfinsk-ryska  stammen.  Eftersom  inaveln redan är så\r\npass  hög anser Folkpartiet att ett  nytillskott  av\r\ngener behövs.\r\nEn av  de mest kontroversiella aspekterna gällande\r\nvargfrågan  är  frågan om hur många vargar det krävs\r\nför   att  säkra  artens   överlevnad.   Här   anser\r\nFolkpartiet  att  vi  bör  flytta  fokus  bort  från\r\nantalet   vargar   till   frågan  om  att  säkra  en\r\nlivskraftig stam. Åsikterna går på denna punkt isär.\r\nPå uppdrag av Rovdjursutredningen  har  den  samlade\r\nsvenska expertisen på varg tillfrågats om hur  stort\r\nantal  vargar  som behövs för att säkra vargstammens\r\nfortsatta  överlevnad.   Enligt   deras  uppfattning\r\nbehövs   för   kortsiktigt   bevarande   minst   500\r\nindivider. Dock föreslog utredningen ett etappmål om\r\n200  individer  för  den  svensk-norska  stammen.  I\r\nregeringens   förslag  Sammanhållen  rovdjurspolitik\r\n(prop. 2000/01:57)  ansågs ett förslag till etappmål\r\nför vargstammen i Sverige  vara  20 föryngringar per\r\når,  vilket motsvarar totalt ca 200  individer,  ett\r\nförslag   som  Folkpartiet  ställde  sig  bakom  och\r\nfortfarande stöder.\r\nEn av de  svåraste  frågorna  gällande  vargen  är\r\nvilken typ av jakt som skall få bedrivas i syfte att\r\nförebygga  skador av vilt, s.k. skyddsjakt. Eftersom\r\nvargen utgör  en  viss fara, framför allt för renar,\r\ntamdjur och jakthundar, har det sedan lång tid rests\r\nkrav på att det skall ges möjlighet att bedriva jakt\r\npå den vargstam som  i  dag existerar. Vi anser dock\r\natt  vi  har  ett  ansvar  för  att  möjliggöra  att\r\nvargstammen tillåts växa och  avstyrker därför annan\r\njakt än nödvärnsjakt när det gäller  varg. I enstaka\r\nfall kan dock skyddsjakt vara nödvändig. Viktigt att\r\npåpeka i sammanhanget är dock att skyddsjakt  måste,\r\nliksom  all  annan  jakt,  bedrivas  på  ett  etiskt\r\nförsvarbart   sätt.   Nödvärnsjakten  -  rätten  att\r\nförsvara sig och de sina  vid  fara  - är självklar,\r\nmen utformningen av reglerna bör ses över. Därför är\r\nutskottets   initiativ   till  ett  tillkännagivande\r\nbeträffande en samlad översyn  av  reglerna  när det\r\ngäller att ingripa för att avvärja angrepp av  stora\r\nrovdjur på tamdjur bra. Folkpartiet anser vidare att\r\nNaturvårdsverket  skall ha det övergripande ansvaret\r\nvad gäller att besluta i skyddsjaktsfrågor. Vi anser\r\nvidare att staten skall ge bidrag och ersättning för\r\nskador förorsakade av vilt.\r\n\r\n2. Skyddsjakt på rovdjur m.m.\r\n\r\nSven-Erik Sjöstrand (v) anför:\r\n\r\nVi i Vänsterpartiet  har  som  mål att fortsätta att\r\nöka  insatserna  för  bevarandet av  den  biologiska\r\nmångfalden.  I  det  begreppet   innefattar  vi  att\r\nrovdjuren  skall  ha en hemortsrätt  i  den  svenska\r\nfaunan. Riksdagen har  fattat  beslut  om att de fem\r\nstora rovdjuren skall finnas i livskraftiga  bestånd\r\ni  landet.  Riksdagen  har även beslutat om att alla\r\ninhemska arter skall få  sprida sig i sina naturliga\r\nutbredningsområden. Nu har  vi  knappt  100 vargar i\r\nSverige. Trots att det föds ett antal kullar  per år\r\nhar  stammen  bara  vuxit  långsamt.  Under  år 2002\r\nminskade   den   skandinaviska  stammen  med  19  %.\r\nMinskningen beror  på  olika  orsaker  varav  en  är\r\nolaglig jakt.\r\n\r\nVänsterpartiet  vill  betona  att  de argument som\r\nfinns i rovdjursdebatten om att den illegala  jakten\r\nskulle kunna minskas genom införandet av legal  jakt\r\ninte  håller.  Erfarenheten  visar  att den illegala\r\njakten  på björn och lo är mycket omfattande,  trots\r\natt  en  icke   obetydlig  legal  jakt  medges.  Ett\r\nytterligare argument  för  att  inte utöka jakten är\r\natt den genetiska variationen av  varg  och  järv är\r\nbegränsad   vilket  betyder  att  varje  individ  är\r\nvärdefull för  att  säkra  artens  fortlevnad.  Ofta\r\norsakas   en   oproportionerligt   stor   andel   av\r\nrovdjursskadorna  av  enstaka  rovdjur.  Under  2002\r\nsvarade  t.ex.  två-tre  vargar för merparten av det\r\ntotala antalet vargrivna tamdjur.\r\nDen lagstiftning som nu  reglerar  illegal jakt är\r\nbra.  Däremot  finns  vissa  problem när det  gäller\r\ntillämpningen  av lagstiftningen.  Såväl  polis  som\r\nåklagare  skulle  behöva  större  resurser  för  att\r\nutreda och  beivra  illegal  jakt.  Däremot bör inte\r\nsådana   ändringar   göras   i   förordningen    som\r\nunderlättar   dödandet   av  varg  i  ett  läge  där\r\nvargstammen ännu inte nått  upp  till ens hälften av\r\ndet beslutade målet.\r\nVänsterpartiet  ser  som positivt  att  en  samlad\r\növersyn  görs  av  berört  regelverk  då  detta  har\r\nansetts    svårtolkat.   Vår   grundsyn    är    att\r\nriksdagsbeslutet  om en sammanhållen rovdjurspolitik\r\ngäller    och    att   de   beslutade    målen    om\r\nrovdjursstammarnas storlek därmed ligger fast.\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2003\r\n\r\n2003/04:MJ205 av Jörgen Johansson och Annika\r\nQarlsson (c):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  ändring  av\r\nnuvarande lydelse av 27 och 28 §§ jaktförordningen\r\n(1987:905).\r\n\r\n3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om decentralisering\r\nav beslut om skyddsjakt  på  enskilda individer av\r\nrovdjur.\r\n\r\n2003/04:MJ207 av Jörgen Johansson (c):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om att utöka jakten\r\npå lo i län där arten blir dominant.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att  uppdra  åt\r\nlänsstyrelsen  att besluta om jakt av lo när arten\r\nblir alltför dominant.\r\n\r\n2003/04:MJ232 av Rigmor Stenmark (c):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att avlysningsjakt\r\npå varg tillåts.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om en  ändring  av\r\nnuvarande lydelse  i 27 och 28 §§ jaktförordningen\r\n(1987: 905).\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening    vad    som    i   motionen   anförs   om\r\ndecentralisering  av  beslut   om   skyddsjakt  på\r\nenskilda individer av rovdjur.\r\n\r\n2003/04:MJ235 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening att skyddsjakt  på  de stora rovdjuren inte\r\nbör utökas i nuläget.\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening att regeringen bör ta ytterligare initiativ\r\ntill en ökad dialog mellan jägarorganisationer och\r\nmyndigheter  i  syfte  att diskutera vikten av ett\r\naktivt avståndstagande från  den  illegala  jakten\r\noch   möjligheterna   som   finns   i  alternativa\r\nlösningar.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening att regeringen  bör se över möjligheten för\r\nlänsstyrelserna      att      tillsammans      med\r\npolismyndigheten  öka  övervakningen   för  att  i\r\npreventivt syfte motverka illegal jakt.\r\n\r\n\r\n\r\n2003/04:MJ247 av Agneta Gille och Mats Berglind (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  en översyn av 28  §  i\r\njaktförordningen.\r\n\r\n2003/04:MJ253 av Birgitta Ohlsson (fp):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att skyddsjakt på\r\nvarg först bör tillåtas  när  vargstammen nått ett\r\nantal  på  200  individer  och då enbart  utvidgad\r\njakträtt i renskötselområden.\r\n\r\n2003/04:MJ290 av Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, kd,\r\nc):\r\n\r\n1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om att beslut om\r\nskyddsjakt   av   varg  skall  fattas  av   berörd\r\nlänsstyrelse.\r\n\r\n3.   Riksdagen  beslutar   att   förtydliga   §   28\r\njaktförordningen  i  enlighet med vad som anförs i\r\nmotionen.\r\n\r\n2003/04:MJ292 av Lennart Axelsson m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att\r\nunderlätta samspelet mellan människa och varg.\r\n\r\n2003/04:MJ293 av Patrik Norinder (m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som i motionen anförs  om  skyddsjakt  på  varg\r\nenligt 28 §.\r\n\r\n2003/04:MJ306 av Runar Patriksson (fp):\r\n\r\n5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om licensjakt/allmän\r\njakt på varg.\r\n\r\n6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om beslutsnivån.\r\n\r\n2003/04:MJ308 av Jan Andersson och Claes Västerteg\r\n(c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som i motionen anförs om att beslutsfattandet om\r\nskyddsjakt  på  enskilda  individer  av  rovdjur bör\r\növerföras till länsstyrelserna.\r\n\r\n2003/04:MJ309 av Eskil Erlandsson och Åsa\r\nTorstensson (c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om behovet av ändringar  av 23\r\na och 27 §§ jaktförordningen.\r\n\r\n\r\n\r\n2003/04:MJ330 av Marietta de Pourbaix-Lundin och\r\nGöran Lindblad (m):\r\n\r\nRiksdagen  begär att regeringen beslutar ändra 28  §\r\njaktförordningen  så  att vargen inte skall omfattas\r\nav denna paragraf i enlighet  med  vad  som anförs i\r\nmotionen.\r\n\r\n2003/04:MJ350 av Hans Unander m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen sin mening vad\r\ni motionen anförs om skyddsjakt på varg.\r\n\r\n2003/04:MJ355 av Viviann Gerdin (c):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs  om  behovet  av\r\nförändring av 28 § jaktförordningen.\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att besluten\r\nangående    skyddsjakt    skall   överföras   från\r\nNaturvårdsverket till länsstyrelsen.\r\n\r\n2003/04:MJ391 av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson\r\n(kd):\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om förändring av 28 §\r\njaktförordningen.\r\n\r\n4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  att begränsad licensjakt tillåts i områden\r\nmed stark koncentration av varg.\r\n\r\n2003/04:MJ399 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n44.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram\r\nförslag    till    sådan    ändring    av   27   §\r\njaktförordningen    att    Naturvårdsverket    får\r\nföreskriva att beslut om jakt på varg får meddelas\r\nav länsstyrelsen i län med fasta stammar av varg.\r\n\r\n45.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram\r\nförslag    till    sådan    ändring    av   28   §\r\njaktförordningen   att   det  tydliggörs  att   en\r\ntamdjursägare har rätt att  försvara sina djur mot\r\nangrepp från varg.\r\n\r\n2003/04:MJ414 av Tommy Ternemar m.fl. (s):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening att 23 a § och 27 § i jaktförordningen (JF)\r\nändras så att  hindren  mot  en  förvaltning av de\r\nstora rovdjuren undanröjs.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening att 28  §  jaktförordningen  ändras  så att\r\nenskild djurägare ges möjlighet att försvara  sina\r\ntamdjur vid direkt angrepp av stora rovdjur.\r\n\r\n2003/04:MJ447 av Björn von der Esch m.fl. (kd):\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om skyddsjakt  i\r\nsamband med rovdjursangrepp.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening att länsstyrelsen  bör ges rätt att besluta\r\nom jakt på lodjur i de län  där  arten  är rikligt\r\nförekommande.\r\n\r\n2003/04:N288 av Runar Patriksson och Anita Brodén\r\n(fp):\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening  vad i motionen  anförs  om  delegation  av\r\nskyddsjaktbeslut    från   Naturvårdsverket   till\r\nlänsstyrelserna.\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nOffentlig utfrågning om skyddsjakt på rovdjur\r\n\r\n\r\n\r\nTid: Tisdagen den 2 mars 2004\r\n\r\nLokal: Andrakammarsalen\r\n\r\n\r\nInbjudna\r\n\r\n\r\nMiljödepartementet\r\n\r\nPeter Westman, departementsråd\r\nMagnus Blücher, kansliråd\r\nTorolf Lönnerholm, departementssekreterare\r\nMartin Attorps, departementssekreterare\r\n\r\nJordbruksdepartementet\r\n\r\nBirgitta Hansson, departementsråd\r\nBjarne Örnstedt, ämnesråd\r\n\r\nNaturvårdsverket\r\n\r\nLars-Erik Liljelund, generaldirektör\r\nBjörn Risinger, direktör för Naturresursavdelningen\r\n\r\nVärldsnaturfonden - WWF\r\n\r\nLotta Samuelson, koordinator rovdjur\r\nOla Jennersten\r\n\r\nLRF\r\n\r\nChrister Segersteén, 2:e vice ordförande\r\nBörje Waldebring, ombudsman\r\n\r\nGrimsö forskningsstation\r\n\r\nOlof Liberg, forskningsledare\r\nHenrik Andrén, professor\r\nInga Ängsteg, verksamhetsansvarig\r\n\r\nSvenska Jägareförbundet\r\n\r\nOwe Wiktorin, ordförande\r\nHans von Essen, riksjaktvårdskonsulent\r\nRolf Brittas, rovdjursansvarig\r\n\r\nJägarnas Riksförbund - Landsbygdens Jägare\r\n\r\nConny Sandström, förbundsordförande\r\nMats Görling, generalsekreterare\r\nBernt Lindqvist, förbundsjurist\r\n\r\nLänsstyrelsen i Värmlands län\r\n\r\nLars Furuholm, rovdjursansvarig på miljöenheten\r\nPer Larsson, spårare\r\n\r\nLänsstyrelsen i Gävleborgs län\r\n\r\nIngrid  Andersson,  handläggare   av  rovdjurs-  och\r\nviltskadeärenden\r\nLars Bonde, rovdjursansvarig\r\n\r\nLänsstyrelsen i Dalarnas län\r\n\r\nStig-Åke Svensson, miljövårdsdirektör\r\nLena Berg, handläggare av rovdjursfrågor\r\n\r\nLänsstyrelsen i Örebro län\r\n\r\nTorbjörn Nilsson, naturvårdshandläggare\r\n\r\nNaturskyddsföreningen\r\n\r\nMikael Karlsson, ordförande\r\nKlas Hjelm, naturvårdschef\r\n\r\nSvenska Samernas Riksförbund\r\n\r\nPer Gustav Idivuoma, ordförande\r\nJörgen Bohlin, förbundsjurist\r\n\r\nSametinget\r\n\r\nLars Anders Baer, styrelseordförande\r\n\r\nSvenska Rovdjursföreningen\r\n\r\nBjörn Ljunggren, ordförande\r\nAnn Dahlerus, vice ordförande\r\n\r\nRiksföreningen Hänsynsfull Jakt\r\n\r\nHans Ryttman, ordförande\r\nTatjana Kontio\r\n\r\nRovdjurscentret De 5 Stora\r\n\r\nMagnus Elander\r\n\r\nOrsa Grönklitt, Sveriges Rovdjurscentrum\r\n\r\nTorbjörn Wallin, vd\r\n\r\nSveriges Samarbetsforum i Rovdjursfrågor, SSIR\r\n\r\nTage Collberg, ordförande\r\nCrister Lindh, skogsmästare, sekreterare\r\n\r\nRikspolisstyrelsen\r\n\r\nCarina Vangstad, handläggare\r\n\r\nSvenska Kennelklubben\r\n\r\nNils Erik Åhmansson, ordförande\r\n\r\nKjell Bräster, verksamhetschef\r\n\r\n\r\nDeltagande ledamöter\r\n\r\n\r\nCatharina Elmsäter-Svärd (m) ordförande\r\n\r\nSinikka Bohlin (s) andre vice ordförande\r\n\r\nAlf Eriksson (s)\r\n\r\nLennart Fremling (fp)\r\n\r\nRune Berglund (s)\r\n\r\nRolf Lindén (s)\r\n\r\nSven Gunnar Persson (kd)\r\n\r\nKjell-Erik Karlsson (v)\r\n\r\nChristina Axelsson (s)\r\n\r\nCarina Ohlsson (s)\r\n\r\nSverker Thorén (fp)\r\n\r\nJan Andersson (c)\r\n\r\nJan-Olof Larsson (s)\r\n\r\nBengt-Anders Johansson (m)\r\n\r\nChristin Nilsson (s)\r\n\r\nAnn-Kristine Johansson (s)\r\n\r\nCecilia Widegren (m)\r\n\r\nAnita Brodén (fp)\r\n\r\nBjörn von der Esch (kd)\r\n\r\nSven-Erik Sjöstrand (v)\r\n\r\nGunnar Goude (mp)\r\n\r\n\r\nMiljö- och jordbruksutskottets\r\noffentliga utfrågning om skyddsjakt\r\npå rovdjur\r\n\r\n\r\nOrdföranden:  Jag  får börja med att  hälsa  er  god\r\nmorgon   och   välkomna    hit    till    riksdagens\r\nandrakammarsal.   Jag   säger  välkommen  till  alla\r\ninbjudna gäster och föreläsare  och även till er som\r\nsitter uppe på åhörarläktaren och  naturligtvis till\r\ner  där  hemma  som  har  slagit  på TV:n.  Den  här\r\nutfrågningen, som vi har i dag mellan  9 och 12, kan\r\nman  följa  på  riksdagens  webbplats  men även  via\r\nSveriges Television, på både kanal 2 och SVT 24.\r\n\r\nMiljö- och jordbruksutskottet har bjudit  in  till\r\nen  offentlig  utfrågning  om skyddsjakt på rovdjur.\r\nDet är en ständigt aktuell fråga.  Den har varit det\r\ni flera hundra år, och det verkar som  om  vi kommer\r\natt  få  fortsätta  diskussionen om rovdjurens  vara\r\neller inte vara.\r\nVi kan väl konstatera  att  hur  många rovdjur man\r\nanser  ska finnas mycket har berott på,  och  säkert\r\nkommer att bero på, vilken inställning som finns hos\r\nalla de  människor  som  ska leva tillsammans med de\r\nhär  rovdjuren.  Därför  har   vi   i   miljö-   och\r\njordbruksutskottet   bjudit  in  forskare  men  även\r\norganisationer  som  jobbar  med  de  här  frågorna.\r\nTanken för oss i utskottet  är att vi ska få den här\r\ndagen för att få mera kunskap  och  framför allt för\r\natt  vi ska kunna ställa frågor. Det kommer  vi  att\r\ngöra under den senare delen av utfrågningen.\r\nInnan  vi  börjar med den första personen, som ska\r\ntala lite grann  om  vad  regelverket  säger när det\r\ngäller de här frågorna, tänkte jag bara  tala om för\r\ner att det är jättebra om de mobiltelefoner  som  ni\r\nhar  med  er  är  helt  avstängda. Om bara ljudet är\r\navstängt kommer de nämligen att störa mikrofonerna.\r\nJag tänkte passa på att  tala  om  att jag vid min\r\nsida  har  Sinikka  Bohlin som är vice ordförande  i\r\nutskottet. Hon kommer  att  hjälpa  till  sedan  när\r\nledamöterna  ska  börja  ställa  frågor.  Här sitter\r\nockså Björn Wessman, som är kanslichef, så  jag tror\r\natt vi ska hantera det här rätt så bra.\r\n\r\nDet  är  Bjarne Örnstedt från Jordbruksdepartementet\r\nsom ska börja. Välkommen upp i talarstolen!\r\n\r\nBjarne  Örnstedt,  Jordbruksdepartementet:  Ja,  vad\r\nsäger  egentligen   regelverket   om  skyddsjakt  på\r\nrovdjur?  Det  regelverk  som  avses  är  jaktlagen,\r\nantagen     av     riksdagen    1987,    regeringens\r\njaktförordning och Naturvårdsverkets kungörelser.\r\n\r\nBestämmelser om jakt  på bland annat rovdjur finns\r\ni Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur\r\noch växter samt i EG:s habitatdirektiv. Eftersom det\r\när  förutsatt  att  konventionen   och   direktivets\r\nbestämmelser     inarbetas    i    den    nationella\r\nlagstiftningen kommer  jag inte att gå närmare in på\r\nbestämmelserna där.\r\nEnligt  jaktlagen  är  alla  fåglar  och  däggdjur\r\nfredade och får bara jagas  enligt  de  bestämmelser\r\nsom finns i jaktlagstiftningen. Med jakt  avses  att\r\nfånga  eller  döda  vilt och att i sådant syfte söka\r\nefter,   spåra   eller  förfölja   vilt.   Begreppet\r\nskyddsjakt finns inte  i  jaktlagen.  Med skyddsjakt\r\nmenas emellertid den jakt som enbart riktar  in  sig\r\npå  att förebygga skador av vilt. Den vanliga jakten\r\nunder   allmän   jakttid   eller   licensjakten   på\r\nexempelvis  älg  har ju som en effekt att risken för\r\nskador av vilt minskar.  Skyddsjakt är emellertid en\r\njakt  som  bedrivs enligt särskilda  bestämmelser  i\r\njaktlagstiftningen och har som enda syfte att minska\r\nviltskadorna.\r\nJag kommer  här  bara att prata om de bestämmelser\r\nsom  rör  skyddsjakt på  rovdjur,  eftersom  det  är\r\ndagens ämne.\r\nSkyddsjakten  kan  ske med eller utan tillstånd av\r\nmyndighet. De grundläggande  bestämmelserna  finns i\r\njaktlagen. Enligt 7 § jaktlagen gäller att om det på\r\ngrund  av  ett  viltbestånds storlek finns påtagliga\r\nrisker för trafikolyckor eller för allvarliga skador\r\nav vilt får den myndighet  som  regeringen bestämmer\r\nbesluta om jakt för att förebygga eller minska dessa\r\nrisker.  I  myndighetens  beslut ska  bestämmas  hur\r\njakten   ska  bedrivas,  om  den   ska   ske   genom\r\njakträttshavarens  försorg, om man nu har åtagit sig\r\ndet, eller genom särskilt utsedda jägare. I beslutet\r\nska också bestämmas  hur  det  ska förfaras med djur\r\nsom dödas eller fångas vid jakten.\r\nDet  är alltså grundbestämmelsen  när  det  gäller\r\nskyddsjakt med myndighetstillstånd.\r\nDet finns  också en bestämmelse i 9 § jaktlagen om\r\nskyddsjakt utan  tillstånd.  Den jakten får bedrivas\r\nav polisen. I bestämmelsen står att om ett vilt djur\r\norsakar avsevärd skada eller om  det  kan antas vara\r\nfarligt för människors säkerhet får polismyndigheten\r\nlåta  avliva  djuret  om det inte finns någon  annan\r\ntillfredsställande lösning.\r\nI  jaktförordningen  finns   det   ytterligare  en\r\nmöjlighet   till  skyddsjakt  utan  tillstånd.   Den\r\nåterkommer jag strax till.\r\nI jaktförordningen finns de närmare bestämmelserna\r\nom skyddsjakt  med  och utan tillstånd. Som allmänna\r\nförutsättningar för all  skyddsjakt  med  tillstånd,\r\nalltså  även skyddsjakt på annat än rovdjur,  gäller\r\nenligt 23 a § till en början att det inte får finnas\r\nnågon annan  lämplig  lösning än just skyddsjakt och\r\natt jakten inte får försvåra  upprätthållandet av en\r\ngynnsam bevarandestatus hos artens  bestånd  i  dess\r\nnaturliga  utbredningsområde. Om dessa grundläggande\r\nförutsättningar är uppfyllda kan skyddsjakt beviljas\r\nunder en eller  flera  av  följande  fyra  särskilda\r\nförutsättningar:\r\n   Den första är att det är av hänsyn till allmän\r\nhälsa  och  säkerhet  eller av andra tvingande\r\nskäl    som   har   ett   allt   överskuggande\r\nallmänintresse.\r\n1. Den  andra  är   att   det  är  av  hänsyn  till\r\nflygsäkerheten.\r\n2.\r\n   Den tredje handlar om  att förhindra allvarlig\r\nskada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske,\r\nvatten eller annan egendom.\r\n   Den fjärde handlar om att  skydda  vilda  djur\r\neller  växter  eller  bevara  livsmiljöer  för\r\nsådana djur och växter.\r\n\r\nDe   här   fyra   särskilda   förutsättningarna  för\r\nskyddsjakt   är   hämtade   från   EG:s   art-   och\r\nhabitatdirektiv, som EU i sin tur i  stort  sett har\r\nhämtat från Bernkonventionen.\r\n\r\nJaktförordningen   har   samma   lydelse  som  EG-\r\ndirektivet,  men när det gäller den första  punkten,\r\nden om allmän  hälsa  och säkerhet och överskuggande\r\nallmänintresse, innehåller direktivet en precisering\r\nom  att  det  inbegriper  orsaker   av   social  och\r\nekonomisk   karaktär   och  betydelsefulla  positiva\r\nkonsekvenser för miljön.\r\nOm de allmänna förutsättningarna för skyddsjakt är\r\nuppfyllda  samt  åtminstone   en   av  de  särskilda\r\nförutsättningarna  kan skyddsjakt beviljas.  Det  är\r\nenligt  27 § jaktförordningen  Naturvårdsverket  som\r\nbeslutar  om skyddsjakt för att förhindra att björn,\r\nvarg, järv,  lo,  säl  eller  örn  orsakar skador. I\r\nverkets beslut ska det anges hur många  djur som får\r\nfällas  av  arten,  under  vilken  tid,  inom vilket\r\nområde,  vilka jaktmetoder som får användas  och  de\r\nvillkor i  övrigt  som  behövs  för att så långt som\r\nmöjligt   undvika   skador   eller  olägenheter   av\r\nbetydelse för artens bestånd.\r\nNaturvårdsverket har enligt  27  §  i förordningen\r\nvidare  möjlighet  att  ge  tillstånd till  jakt  på\r\nenskild individ av björn, varg,  järv,  lo eller örn\r\nunder  förutsättning  att  djuret  orsakar allvarlig\r\nskada eller olägenhet.\r\nFinns det fasta stammar av björn eller  lo  i  ett\r\nlän  har  Naturvårdsverket  dessutom  möjlighet  att\r\ndelegera beslutanderätten till länsstyrelsen när det\r\ngäller  en  enskild  individ  av  dessa  båda arter.\r\nVerket  har gett sju länsstyrelser rätt att  besluta\r\nom  jakt  på  enskild  individ  av  björn  och  elva\r\nlänsstyrelser  beslutanderätt när det gäller lodjur.\r\nNaturvårdsverket eller länsstyrelsen får besluta att\r\njakten ska få ske på annans jaktområde.\r\nDet här är vad  regelverket säger om skyddsjakt på\r\nrovdjur efter tillstånd  av  myndighet.  Då återstår\r\nskyddsjakt  på  rovdjur utan tillstånd av myndighet.\r\nDen bestämmelsen återfinns i den numera berömda 28 §\r\njaktförordningen,   som   kanske  är  den  egentliga\r\nanledningen till att alla har samlats här i dag.\r\nI 28 § jaktförordningen står det:\r\nHar en björn, varg, järv  eller  lo  angripit och\r\nskadat  eller dödat tamdjur och finns det  skälig\r\nanledning   att  befara  ett  nytt  angrepp,  får\r\ntamdjurets ägare  eller  vårdare  utan  hinder av\r\nfredning döda det angripande djuret, om det  sker\r\ni omedelbar anslutning till angreppet.\r\n\r\nDen här jakten får ske på annans jaktområde, men den\r\när inte tillåten i nationalpark.\r\n\r\nAllra   sist  vill  jag  nämna  en  bestämmelse  i\r\njaktlagen som visserligen inte handlar om skyddsjakt\r\nmen som ändå är av intresse i sammanhanget.\r\nEnligt  3   §   jaktlagen   är  det  tillåtet  för\r\nmarkinnehavaren, även under tid  när  vilt  inte får\r\njagas,  att  vidta  lämpliga  åtgärder  i  syfte att\r\nmotverka   skador   av  vilt,  om  skadan  inte  kan\r\nmotverkas  på  annat  tillfredsställande  sätt.  Det\r\ninnebär till exempel att  man  får  försöka  skrämma\r\nbort  rovdjuret  genom  rörelser,  ljud,  exempelvis\r\nskrämskott, eller vakthundar, så att rovdjuret störs\r\nså mycket att angreppet avvärjs.\r\n\r\nRegelverket  säger  således  inte att man måste  stå\r\nhelt  overksam  och  se  på när djur  attackeras  av\r\nrovdjur.\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket,  Bjarne  Örnstedt  från\r\nJordbruksdepartementet!   Under   tiden  som  Magnus\r\nBlücher från Miljödepartementet kliver  fram kan jag\r\npassa  på  att  berätta för er att allt det  som  vi\r\nsäger i dag kommer  att  finnas i skriftlig form. Vi\r\nhar  nämligen  hjälp  av stenografer.  Detta  kommer\r\nalltså att finnas tillgängligt  att läsa efteråt, om\r\nman inte hänger med i allt vad som sägs i dag.\r\n\r\nVarsågod! Du har blivit av med några minuter, men du\r\nhinner säkert få tillbaka dem igen.\r\n\r\nMagnus Blücher, Miljödepartementet: Tack! Jag tänkte\r\nbara säga några ord om de EG-rättsliga kraven.\r\n\r\nInom   gemenskapsrätten   regleras    frågan    om\r\nförutsättningarna  för  jakt  på  rovdjur  i  rådets\r\ndirektiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur\r\noch    växter,    det    så    kallade    art-   och\r\nhabitatdirektivet,  som  Bjarne  också  nämnde.   Av\r\ndirektivets  huvudregel framgår det att det ska vara\r\nförbjudet att  avsiktligt  fånga  och  döda  djur av\r\nvissa  arter som anges i bilaga 4 a till direktivet.\r\nDäribland  ingår varg, björn och lo. Sedan finns det\r\ni direktivet angivet vissa möjligheter till undantag\r\nfrån  denna  huvudregel,   som   Bjarne   också   nu\r\nredovisade. Men av direktivet framgår att det är två\r\nförutsättningar  som alltid måste vara uppfyllda för\r\natt man ska få tillämpa  dessa  undantag. Det är för\r\ndet  första  att  det  inte får finnas  någon  annan\r\nlämplig   lösning   och   för    det    andra    att\r\nupprätthållandet  av  en gynnsam bevarandestatus hos\r\nden berörda arten inte får försvåras.\r\n\r\nArt- och habitatdirektivet  har  på  detta  sätt  en\r\ndirekt   betydelse   för  Sveriges  möjligheter  att\r\nutforma rovdjurspolitiken. Som Bjarne redovisade har\r\ndirektivets  regler  om   jakt   i  dessa  avseenden\r\ngenomförts    genom    regler   i   jaktlagen    och\r\njaktförordningen.\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket,  Magnus  Blücher! Då är\r\ndet meningen att vi ska få lite redovisning  av  vad\r\nsom   har   hänt.   Det   är   Björn   Risinger   på\r\nNaturvårdsverket som inleder. Varsågod!\r\n\r\nBjörn  Risinger, Naturvårdsverket: Frågan om vad som\r\nhar hänt  sönderfaller  egentligen  i tre delar: Vad\r\nhar      Naturvårdsverket     gjort?     Hur     har\r\nrovdjursstammarna    förändrats?   Vilken   typ   av\r\nskyddsjakt har bedrivits?\r\n\r\nNaturvårdsverket bedriver  ett ganska brett arbete\r\ninom en mängd olika områden för  att hantera det som\r\nföljer av rovdjurspolitiken och det  beslut  som  är\r\nfattat.\r\nLite  kortfattat  skulle  jag  nog  vilja säga att\r\nrovdjursstammarna   för   närvarande  är  under   en\r\nstagnation. Jag kan visa det senare när det gäller i\r\nsynnerhet  varg-  och  lodjursstammarna.   Detta  är\r\nviktigt med utgångspunkt i det beslut som är  fattat\r\nkring rovdjurspolitiken, med de miniminivåer och  de\r\netappmål som är uppsatta för respektive art.\r\nNär  det till exempel gäller lodjur är miniminivån\r\n300 föryngringar  per  år, vilket motsvarar ca 1 500\r\nindivider.    Vi    genomför    ganska    omfattande\r\nlodjursinventeringar.  Den mest omfattande  hittills\r\ngjordes under förra vintersäsongen.  Ni  har  säkert\r\nhört  en  del  kring  detta.  Vi fann 231 bekräftade\r\nföryngringar. Man kan alltid diskutera  exaktheten i\r\ndetta,  men  man  kan  nog säga att det är det  mest\r\ntillförlitliga resultatet  som vi har haft hittills.\r\nTäckningen är i huvudsak god.  Med  de felkällor som\r\nfinns kanske man kan räkna med 250 föryngringar, och\r\ndet   är   väsentligt   lägre   än   den   beslutade\r\nminiminivån.  Detta  har  förstås  betydelse för  de\r\nskyddsjaktsbeslut som myndigheten fattar.\r\nNär det gäller renskötselområdet har  stammen gått\r\nned tydligt. Det är i och för sig en väldigt  tydlig\r\ndel av politiken att vi ska sänka lodjurstrycket, så\r\natt  det  blir  möjligt  att  behålla  järvstammen i\r\nrenskötselområdet.\r\nNär det gäller järv är situationen också  relativt\r\nsvår.  Vi  fann  59  föryngringar. Det är också lite\r\nlägre än etappmålet.\r\nDen  stora  frågeställningen  handlar  förstås  om\r\netappmålet för  varg  och  var  vi ligger i relation\r\ntill det. Där är etappmålet 20 föryngringar  per år,\r\nvilket   motsvarar   ca  200  individer.  Enligt  de\r\nuppgifter som vi har för 2003 var det 9 föryngringar\r\ni  Sverige, varav 3 var  på  gränsen  mot  Norge.  I\r\nsammanhanget är det rätt intressant att veta hur det\r\nser ut över tiden. Tidigare kunde vi ana att det var\r\nen ganska  stark  frammarsch.  Det har stannat av på\r\nden  här  nivån, vilket motsvarar  ungefärligen  100\r\nvargar. En  sannolik orsak till detta är bland annat\r\nillegal jakt.\r\nJag ska inte närmare gå in på björnfrågan.\r\nDet här ger förstås en mängd skador av olika slag.\r\nDe primära skadorna  från  rovdjuren  är  på ren och\r\növriga  tamdjur,  framför allt hägnade får. Men  det\r\ngäller även andra tamdjur  och  djur  på  skogsbete.\r\nSedan  har  vi diskussionen kring hundar. Konflikten\r\nhandlar om att  vargar  kan  ta hundar som används i\r\nlöshundsjakt.\r\nSkyddsjakt ska bara tillgripas  om  det inte finns\r\nandra   lämpliga   lösningar.   Med  andra  lämpliga\r\nlösningar  menas  bland annat skadeersättningar  men\r\nockså andra typer av  förebyggande  arbete.  När det\r\ngäller den totala kostnaden för skador 2002 kan  man\r\nse  att  den största delen gäller renskötselområdet.\r\nNär det gäller  övriga  delar  av landet är faktiskt\r\nersättningar för sälskador större än de ersättningar\r\nsom ligger i det röda fältet på bilden, som då avser\r\nrovdjur.\r\nJag nämnde också förebyggande  arbete.  Det  finns\r\nett antal sådana insatser som är väsentliga att göra\r\ninnan  man  funderar  på  skyddsjakt.  Rovdjurssäkra\r\nelstängsel är väl den allra främsta av dem,  men det\r\nfinns  även  en hel del andra åtgärder. Vi har också\r\nden nya rovdjursdatabasen,  som Naturvårdsverket har\r\nutvecklat.\r\nSom  både  Magnus  och Bjarne  har  nämnt  bedrivs\r\nskyddsjakt med tre olika  metoder.  Jag tror att det\r\när väldigt viktigt i diskussionen att just betona de\r\ntre olika metoderna.\r\nFörst   handlar  det  om  skyddsjakt  i  form   av\r\navlysningsjakt.   Det   är   det   som   sker  genom\r\nNaturvårdsverkets  årliga beslut beträffande  lodjur\r\noch björn. I år har  vi  beslutat  att  vi  inte kan\r\nbedriva  någon lodjursjakt utanför renskötselområdet\r\npå den grunden. Jag återkommer till det.\r\nDet  andra   gäller   enskilt   djur  som  orsakar\r\nallvarliga   skador.   Där   har  vi  redan   använt\r\nmöjligheten  att delegera till  länsstyrelserna  när\r\ndet  gäller lodjur  och  björn.  Vi  har  dock  inte\r\nmöjlighet  i  dagsläget att göra motsvarande när det\r\ngäller varg.\r\nDet   tredje   är   skyddsjakt   utan   föregående\r\nmyndighetsbeslut.\r\nJag ska bara kort  beskriva  hur  situationen  har\r\nvarit  när  det  gäller  de tre skyddsjaktsformerna.\r\nFörst  gäller  det  björn.  Under  2003  fälldes  75\r\nbjörnar.  Utöver  detta  kommer   andra   skäl  till\r\ndödlighet  i björnstammen. Det kan handla om  trafik\r\noch  en  lång  rad  andra  orsaker.  Det  har  också\r\nvarierat över  åren.  De senaste åren har det blivit\r\nen  successiv ökning av  skyddsjakten  på  björn,  i\r\nrelation till de inventeringsresultat som vi har.\r\nNär  det  gäller  lodjur  fälldes  70  djur  förra\r\nsäsongen.  Det  var  26  i  renskötselområdet och 44\r\nutanför. I år har vi beslutat  om tilldelning enbart\r\ni  renskötselområdet. Jag kan gärna  komma  in  lite\r\nnärmare  på  motiven  till detta under frågestunden,\r\nmen det handlar framför allt om att skyddsjakt genom\r\navlysningsjakt förutsätter  att  vi  har  en gynnsam\r\nbevarandestatus      för      arten.     Med     det\r\ninventeringsresultat  vi  har  ser  Naturvårdsverket\r\ningen    möjlighet   att   bevilja   jakt    utanför\r\nrenskötselområdet,  men den inriktning vi har är att\r\nvi ska kunna bedriva  avlysningsjakt  på  lodjur när\r\nstammarna är tillräckligt stora. Ni kan också se här\r\nhur  skyddsjakten på lodjur har förändrats under  de\r\nsenaste åren.\r\nBjarne   nämnde   också   att   vi  har  delegerad\r\nskyddsjakt.  Då  handlar  det  om den andra  formen,\r\nalltså  jakt  på  enskilda problemdjur  som  orsakar\r\nallvarliga skador.  De  bruna  länen på bilden är de\r\nlän  som kan besluta om både björn  och  lodjur.  De\r\ngröna kan bara besluta om lodjur.\r\nNär  det  gäller  varg har Naturvårdsverket fattat\r\nbeslut i varje enskilt fall om de här problemdjuren.\r\nHär  ser  ni de tre fall  där  Naturvårdsverket  har\r\nbeviljat skyddsjakt  på ett enskilt problemdjur. Det\r\nvar i Väse i Värmland,  2002,  och i Norduppland och\r\nnu senast i Henvålen i Jämtlands  län.  Vargparet  i\r\nHenvålen  har  blivit  fällt.  I de andra två fallen\r\nupphörde problemen, och det sköts heller ingen varg.\r\n\r\nSist gäller det 28 §. Jag tänkte bara upplysa om att\r\nNaturvårdsverket  har  arbetat  med  den  paragrafen\r\nunder en tid. Vi har haft frågan  uppe  också  i det\r\nnationella      rovdjursrådet     och     diskuterat\r\nmöjligheterna  att   förtydliga   den.  Vi  har  ett\r\npågående arbete på Naturvårdsverket  där vi försöker\r\nfå till stånd någon form av lättnad, för att den ska\r\nvara begriplig och man därmed lättare  ska  kunna få\r\nacceptans för rovdjurspolitiken i det stora hela. Vi\r\nhar  också fört en diskussion om man eventuellt  bör\r\nföra in ett krav på skrämselåtgärder för att den ska\r\nvara mer  förenlig  med  art- och habitatdirektivets\r\nkrav.  Det  här  är  ett  arbete   som   pågår  inom\r\nNaturvårdsverket.  Vi  hoppas  kunna leverera  något\r\nuttryckligt förslag till Jordbruksdepartementet inom\r\nnågon eller några veckor.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  så mycket, Björn  Risinger  från\r\nNaturvårdsverket! Det  är  ju bra om vi kan få saker\r\noch ting att bli begripliga.  Det  är  en fördel. Då\r\nhar   vi   Henrik   Andrén,   enhetschef  på  Grimsö\r\nforskningsstation.\r\n\r\nHenrik Andrén, Grimsö forskningsstation:  Vi  är tre\r\npersoner  som  kommer från Grimsö. Det är jag själv,\r\nHenrik Andrén, som kommer att berätta om lodjur. Det\r\när Olof Liberg,  som  om fem minuter kommer att tala\r\nom  varg.  Sedan  sitter  Inga   Ängsteg   här  från\r\nViltskadecenter, som också finns vid Grimsö.\r\n\r\nJag  har  samma siffror som Björn visade. När  det\r\ngäller    utvecklingen     av    lodjursstammen    i\r\nrenskötselområdet är det en  vikande  trend. Den har\r\nalltså  halverats under de senaste sju åren.  Räknar\r\nvi bara minskning  per  år  är  det en minskning med\r\nungefär 10 % per år. Man har skjutit  ungefär 7 % av\r\nlodjursstammen   per   år   i   snitt.  Den  lagliga\r\navskjutningen räcker alltså inte  för  att  förklara\r\nminskningen.  Det  är illegal jakt som får tillkomma\r\nnär det gäller att beskriva det här.\r\nNär     det     gäller    utvecklingen     utanför\r\nrenskötselområdet är  det  en  svag  ökning. Data är\r\nnågot sämre här, men tar vi ett snitt  under den här\r\nperioden ser vi att det är en ökning med ungefär 4 %\r\nper år. På detta har man haft en jakt som  har legat\r\ni  ungefär  samma  storleksordning,  alltså på 7  %.\r\nTrots  att man har haft en jakt på ungefär  7 %  har\r\nman   en   ökning    av    lodjursstammen    utanför\r\nrenskötselområdet,     men     totalt    sett    har\r\nlodjursstammen i Sverige minskat.\r\nFörändringarna utanför renskötselområdet  är  lite\r\nmer  komplicerade.  Här  lever  de  i första hand på\r\nrådjur,  och  rådjursstammen  är  vikande   i  vissa\r\nområden. Vi kan följa den blå linjen på bilden,  som\r\nvisar   den   nordliga   delen  av  området  utanför\r\nrenskötselområdet, norra Värmland och norra Dalarna.\r\nVi ser att man har en ganska tät lodjursstam när man\r\nbörjar  inventera.  Det är ungefär  ett  lodjur  per\r\nkvadratmil. Sedan ökar  det.  Men  2000,  som de här\r\nsiffrorna  går  till, har man en minskning. En  stor\r\ndel av minskningen  beror på vikande rådjursstammar.\r\nFödounderlaget minskar.\r\nVi  kan gå till mellanregionen,  alltså  mellersta\r\nVärmland,  södra Dalarna, norra Örebro län och norra\r\nVästmanland.  I  början  av den här perioden har man\r\nganska få djur. Man får en  kolonisation  av lodjur,\r\noch  de  ökar väldigt starkt. Vi tror att vi  kommer\r\natt få en  minskning  också  i  de  här områdena, av\r\nsamma anledning, nämligen vikande rådjursstammar.\r\nVi  kan  gå  till  södra delen av regionen,  södra\r\nVärmland,   Dalsland,  södra   Örebro   län,   södra\r\nVästmanland och  Uppland.  Där  har man i stort sett\r\ninga  lodjur  i  början  av  perioden.  Man  får  en\r\nkolonisation och en ökning.\r\nLodjurstätheten utanför renskötselområdet  ter sig\r\nalltså lite olika i olika delar av regionerna.\r\nNu  ska  vi  prata  om  skyddsjakt.  Vad vet vi om\r\nskyddsjakt  på lodjur? Det är tydligt att  det  blir\r\nminskade skador för rennäringen om vi skjuter lodjur\r\ni renskötselområdet,  helt enkelt av den anledningen\r\natt ren i det här fallet  är  det huvudsakliga bytet\r\nför lodjuren. Blir det färre lodjur  blir  det färre\r\nrenar som blir tagna.\r\nDet  vi  bör tänka på är att vi måste ha lodjur  i\r\nområdet för  att  järven  ska  få  kadaver.  Järvens\r\nreproduktion beror mycket på hur mycket kadaver  som\r\nfinns  i  området.  Lodjur  producerar  kadaver  för\r\njärvarna.  Tar vi bort lodjuren helt och hållet från\r\nrenskötselområdet kommer järven att få problem.\r\nGår vi utanför  renskötselområdet har vi problemet\r\nmed fårnäringen där  lodjuren tar ett och annat får.\r\nMen  vi  har  tittat  på  olika   delar   och  gjort\r\nmätningar. Om man har haft en stor skyddsjakt  i  en\r\nkommun  och sänkt lodjursstammen, har det haft någon\r\neffekt? Blir  det  mindre  skador  på får? Vi hittar\r\ningen sådan mätbar effekt. Det är i och för sig inte\r\nså  konstigt.  I  den  här regionen i Bergslagen  är\r\nrådjur det huvudsakliga  bytet. Får syns inte i våra\r\nstudier. Fåren tas av en slump  av  någon anledning,\r\noch  det är inte alls säkert att skadorna  på  fåren\r\nhar någonting  med  tätheten av lodjur att göra, det\r\nvill  säga  att det inte  blir  någon  förändring  i\r\nskadorna på får om vi sänker lodjursstammen.\r\nNär det gäller  skyddsjakt,  illegal  jakt och att\r\nman ska ha acceptans för att lodjuren ska  öka genom\r\nskyddsjakt  är  det möjligen så att om man ökar  den\r\nlegala jakten så minskar den illegala jakten.\r\nVi talar om de  nationella målen. Det står att det\r\nfinns 300 familjegrupper  i  Sverige,  huvudsakligen\r\nutanför renskötselområdet. Man har inte kvantifierat\r\nhur  mycket  det  ska  vara  i  de  olika regionerna\r\nutanför      renskötselområdet      och     innanför\r\nrenskötselområdet. Man har sagt att om  vi helst ska\r\nha 100 innanför renskötselområdet, som vi har i dag,\r\nska  det  finnas  200 utanför. (Bild) Vi har  i  dag\r\nfärre än 200 grupper i Bergslagen.\r\n\r\nSka vi nå målet är  en kolonisation av Götaland helt\r\nnödvändig. Vi står och  stampar,  det händer inte så\r\nmycket.  Sker  det  ingen kolonisation  av  Götaland\r\nkommer   antagligen   lodjursstammen    att   minska\r\nytterligare i Bergslagen, och vi kommer ännu  längre\r\nfrån det nationella målet. Det är helt avgörande för\r\nvad  som  händer.  En  minskning i Bergslagen kommer\r\nsäkert att ske oberoende  om  man jagar dem eller ej\r\ndärför att födounderlaget minskar.\r\n\r\nOlof Liberg, Grimsö forskningsstation:  Jag ska säga\r\nett  par  ord  om  vargstammen.  En  del  tog  Björn\r\nRisinger   redan   upp.   Jag   kommer   att  beröra\r\nvargstammens utveckling och sedan tala lite grann om\r\norsakerna till den stagnation som vi eventuellt har.\r\n\r\n(Bild) På bilden ser vi antalet föryngringar i vår\r\nvargstam. Som ni ser har vi, som Björn sade, sett en\r\nstagnation de senaste åren. De senaste fyra åren har\r\ndet stannat upp kring 10-12 föryngringar. Sista året\r\nhär  antyder  att  vi  är  på väg uppåt igen. Bilden\r\nvisar antalet föryngringar i hela vargstammen både i\r\nSverige och i Norge, de flesta i Sverige.\r\nOrsakerna till stagnationen  kan  vara två, och de\r\nhjälps förmodligen åt. Den ena är illegal  jakt, som\r\nmöjligen  har  ökat  de  senaste åren. Den andra  är\r\nbegynnande problem med inaveln,  genetiska  problem.\r\nVi har en mycket hårt inavlad vargstam, som vi strax\r\nska  se.  Men  det  kan  faktiskt  också vara en del\r\nslumpfaktorer  eftersom  det fortfarande  är  en  så\r\nväldigt liten population.  På bilden har man jämfört\r\nvår   vargstams   utveckling  med   utvecklingen   i\r\nWisconsin, som liknar  vår väldigt mycket. Wisconsin\r\nfick kolonisation av varg  lite  tidigare  än vi. Vi\r\nhar  justerat  Wisconsinkurvan  nio  år  så  att den\r\npassar  vår  kurva.  Då  ser  vi att Wisconsinkurvan\r\nockså  visar  upp  en  stagnation  runt  10-12.  Det\r\nhandlar  om  grupper  av varg, alltså både  par  och\r\nstörre grupper. Men sedan  satte  utvecklingen  fart\r\nigen.  Jag  mejlade  till  Wisconsin  i  fredags och\r\nfrågade  vad  den  här  stagnationen berodde på.  De\r\ntrodde att det var ett tillfälligt utbrott av skabb.\r\nSkabb i vargstammen har vi  faktiskt också haft, men\r\nvi tror inte att det är den viktigaste  orsaken. Jag\r\nvill  med detta visa att vi inte ska tro att  loppet\r\när kört,  utan  det  finns  möjlighet  att vår kurva\r\nkommer att följa Wisconsinkurvan.\r\nIllegal  jakt och inavel är de två stora  hoten  i\r\ndag  mot  vår   vargstam.   (Bild)   Det  här  visar\r\ndödsorsakerna  hos  radiomärkta vargar.  Den  legala\r\njakten är lite nere.  Det  är  två fall som är under\r\nutredning och två som är säkra legala  jaktfall.  Så\r\nhar vi ett ganska stort antal illegala jaktfall.\r\nDet  här  säger  dock  inte  hur  stor andel av de\r\nlevande av stammen som dör. Det här är bara andel av\r\nde redan döda vargarna. Hur stor andel av den totala\r\ndödligheten  det  är  i  vargstammen  är  svårt  att\r\nberäkna. Det är egentligen det intressanta.  Här har\r\nvi gjort ett försök där vi använt oss av radiomärkta\r\noch icke-radiomärkta vargar och tittat på relationen\r\nmellan  illegalt  dödade  och  trafikdödade i de två\r\ngrupperna.  När det gäller de trafikdödade  vargarna\r\nkan vi säkert få data på alla, även icke-radiomärkta\r\nvargar,  och  kan   använda   dem   som   ett  slags\r\nkorrektionsfaktor.\r\nVi  ser  att  knappt  60  vargar  skulle ha dödats\r\nillegalt de senaste fyra åren, det vill  säga  15 om\r\nåret.   Det   stämmer   rätt   bra   med   en  annan\r\nberäkningsmetod  som  bygger  på  enbart radiomärkta\r\nvargar. Någonstans där, runt 15 %,  om året är det i\r\ndag. Tyvärr har vi inte data som vi kan  använda för\r\natt  se  om vi har en trendökning. Där är våra  data\r\nför knappa.  Vi  har  för få radiomärkta vargar helt\r\nenkelt för att kunna se  det. Möjligen kommer vi att\r\nkunna göra det om ett par  år. Vi vet alltså inte om\r\ndet är en ökande trend i den illegala jakten.\r\nVad gäller inavel visar (Bild  -  fanns  inte  med\r\nbland  bilderna  som  skickats) den här komplicerade\r\nfiguren att vi har full koll på den här vargstammen.\r\nDet visar släktskapen hos  hela  vår vargstam. Varje\r\nfyrkant är ett ynglande par och visar ursprunget för\r\ndem. Under varje par står det dessutom en siffra som\r\nvisar inavelskoefficienten, och de  ligger  i dag på\r\nen    högre    nivå    än   vad   som   gäller   för\r\nhelsyskonparning. Vi har  alltså  en ganska hög nivå\r\npå  inavel redan, och vi kan förvänta  oss  en  ännu\r\nhögre nivå.\r\nVi har en sådan koll på vår vargstam i dag att den\r\när unik.  Det  finns  ingen annan vargstam i världen\r\ndär man har en så detaljerad  kunskap  som vi har om\r\nvår  vargstam,  vilket  blev bekräftat vid  en  stor\r\nkonferens i Kanada i höstas.  Vi  vet  faktiskt inte\r\nbara  hur  många  vargar  vi  har,  könskvot och  så\r\nvidare,  utan  vi känner varje varg individuellt,  i\r\nvarje fall de ynglande vargarna.\r\nVi  vet  ännu inte  om  inaveln  är  en  allvarlig\r\nfaktor, men  vi kan räkna med att den kommer att bli\r\ndet snart. Hela vargstammen bygger på tre individer.\r\nDet  är  den  viktigaste  slutsatsen  från  en  stor\r\ninternationell     konferens    med    de    främsta\r\nvargexperterna på både populations- och genetiksidan\r\nsom vi hade för två år sedan i Västmanland.\r\n\r\nHuvudslutsatsen  är  att  den  skandinaviska  halvön\r\negentligen  är  för liten  för  att  hålla  en  egen\r\nlivskraftig population.  Det  viktigaste  - the most\r\nimportant  obligation  for  the  wolf management  in\r\nNorway and Sweden is to promote a genetic exchange -\r\när  att främja ett genetiskt utbyte  med  den  stora\r\nfinsk-ryska   populationen   i  öster.  Det  är  den\r\nviktigaste uppgift vi har. Det  spelar  inte så stor\r\nroll om vi har 200, 300 eller 500 vargar,  för de är\r\nmycket  hårt inavlade. Skyddsjakt på enstaka  vargar\r\nhar  heller   ingen   större  betydelse  i  det  här\r\nsammanhanget.\r\n\r\nOwe  Wiktorin,  Svenska  Jägareförbundet:   Jag   är\r\nordförande   i   Svenska   Jägareförbundet.   Därmed\r\nrepresenterar jag knappt 200 000 jägare.\r\n\r\nLåt    mig    direkt    slå   fast   att   Svenska\r\nJägareförbundet anser att rovdjuren  varg, lo, björn\r\noch  järv  har  en  naturlig  plats  i  den  svenska\r\nnaturen.  Med  ett sådant konstaterande i ryggen  är\r\ndet smärtsamt att  samtidigt  behöva  konstatera att\r\nsvensk rovdjurspolitik enligt min uppfattning  är på\r\nväg  mot  ett  haveri, och detta i ganska rask takt.\r\nDen  är  inte  genomförbar,   och  den  bör  snarast\r\nomprövas.\r\nDagens politik innebär att en tredjedel av landets\r\nyta, Mellansverige, ska bära hela  tyngden av en vad\r\ngäller   antalet  mycket  ambitiös  rovdjurspolitik.\r\nDetta trots  att  de  biologiska förutsättningarna i\r\nlandet   längre  norrut  är   mycket   lämpade   för\r\nrovdjuren,  här  exemplifierad (Bild) med en svensk-\r\nnorsk studie. Ju rödare  det är på bilden, desto mer\r\nlämpligt är området för varg.\r\nResultatet  av den här entredjedels-politiken  vad\r\ngäller    geografin     är    en    kraftigt    ökad\r\nåsiktspolarisering. Varg,  björn  och  lo accepteras\r\nhelt enkelt inte i de koncentrationer som  de  i dag\r\nuppträder   i   Mellansverige.   Det  dagliga  livet\r\npåverkas alltför mycket.\r\nOberoende  av vad forskare och experter  säger  om\r\nbjörnens eller  vargens farlighet känner människor i\r\nrovdjursområdena  oro.  Man  plockar inte svamp, man\r\nfiskar inte, man jagar inte, som  man  har  haft för\r\nvana  och  haft  som  tradition  i  de här områdena.\r\nGlesbygdens livsstil påverkas i grunden.  Vi  är  på\r\nväg att få ett folkligt uppror, och vi har ännu inte\r\nsett de fulla konsekvenserna av de fattade besluten.\r\n20  vargföryngringar,  eller ca 200 vargar, kommer\r\natt leda till helt oacceptabla  koncentrationer  när\r\nbelastningen  ska  tas  på  en tredjedel av Sveriges\r\nyta. Till detta kommer de genetiska  problem  som vi\r\nhar  hört  om  vad  gäller  vargen.  Även  målet 220\r\nlodjursynglingar   utanför   renskötselområdet   får\r\noacceptabla    konsekvenser   för   jakt   och   för\r\ndjurhållning.\r\nRovdjurspolitikens   väg   mot  haveri  har  också\r\npåskyndats  av myndigheternas hantering  av  frågan.\r\nDen har varit mycket okänslig för även högst rimliga\r\nsynpunkter.  Människor   känner  sig  överkörda,  ej\r\nsedda, ej beaktade av myndigheterna,  och  så lägger\r\nman  ofta  till, stockholmarna. Senast exemplifieras\r\ndetta med beslutet  att  helt  stoppa  skyddsjakt på\r\nlodjur  utanför renbetesområdena. Vid sidan  av  att\r\nbeslutet    i    sak    är    helt   galet   raserar\r\ntillvägagångssättet   det   lilla   och    bräckliga\r\nförtroende  som trots allt har byggts upp mellan  de\r\nberörda intressenterna.\r\nRovdjurspolitiken  kräver  förändringar nu, och de\r\nhär  förändringarna  måste  leda   till  en  folklig\r\nacceptans. Grunden för förändringarna  finns  enligt\r\nmin  uppfattning  i Sören Ekströms rovdjursutredning\r\noch i Svenska Jägareförbundets rovdjurspolicy.\r\nEnklast: Lyssna på människorna som lever och bor i\r\nrovdjursområden. Det är ett stort steg.\r\nHärutöver: Acceptera varg i hela landet, inte bara\r\ni den mellersta tredjedelen.  Det  ger  också bättre\r\ngenetiska    förutsättningar   för   stammen   genom\r\nvandringar från Finland och Ryssland.\r\nSänk de antalsmässiga  målen  till  150 vargar och\r\n1 000  lodjur,  helt  i  enlighet med den Ekströmska\r\nrovdjursutredningen   och  helt   i   enlighet   med\r\nJägareförbundets policy.\r\nSprid via jakt belastningen  över  landet.  Gör en\r\nutvärdering av vargstammens effekter.\r\nTillåt  snarast skyddsjakt på varg. Vid beslut  om\r\nskyddsjakt  måste  social  hänsyn beaktas liksom att\r\ntillväxten ska vara varsam.  Lagändringar kommer att\r\nkrävas  för  att öka möjligheterna  att  besluta  om\r\nsådan jakt.\r\nÄndra  snarast  beslutet  att  stoppa  lodjursjakt\r\nutanför renbetesområden.\r\nBeslut om  jakt  på  lo och björn bör föras ned så\r\natt  förvaltningen  sker  regionalt,   allra   helst\r\nlokalt,  om  detta är möjligt. Människor måste känna\r\natt myndigheterna följer, lyssnar och har förståelse\r\nför utvecklingen i deras närområden.\r\nÄndra omedelbart  28  § i jaktförordningen, som vi\r\nhar hört här. Man måste ha  rätt att skydda sin hund\r\neller  sin tamboskap vid rovdjursangrepp.  Nuvarande\r\nlydelse  är,  förutom  att den är svårtolkad även av\r\njurister  i  lugn  och  ro i  en  rättssal,  inte  i\r\növerensstämmelse med människors rättsuppfattning.\r\n\r\nSammanfattningsvis:   Det   krävs   förändring   och\r\nnytänkande   inom  rovdjurspolitiken.   Livskraftiga\r\nrovdjursstammar   -   ja,   men   med   respekt  för\r\nmänniskornas  livskvalitet  i  det  dagliga livet  i\r\nrovdjursområdena.\r\n\r\nConny Sandström, Jägarnas Riksförbund - Landsbygdens\r\nJägare:  Jag  är ordförande i Jägarnas  Riksförbund.\r\nDet  är  ett  bra   och   nödvändigt  initiativ  som\r\nutskottet  har  tagit. Den här  frågan  är  faktiskt\r\nmycket större ute  på  landsbygden  där folk bor och\r\nverkar  och  lever  med  de här rovdjuren  praktiskt\r\ntaget dagligen. Kanske är  den  inte lika påtaglig i\r\nmånga av de rum där besluten fattas  om  hur  frågan\r\nska hanteras.\r\n\r\nSnart   har   det   gått   fyra  år  med  den  nya\r\nrovdjurspolitiken.  Det  är fyra  år  av  tragedier,\r\ntragedier för tamdjursägare som har fått se döda och\r\nhalvdöda djur ligga utspridda  i  sina  hagar när de\r\nkommit ut på morgonen. Fundera på hur det känns! Det\r\när kanske avelsbesättningar man jobbat med  i 20 år.\r\nNu  är  det verket ödelagt genom en natts räd av  en\r\nvarg. Det är ganska dramatiskt, det är det vi pratar\r\nom.\r\nTyvärr  är  det så att man i sådana lägen inte ens\r\nkan få fullgod  ekonomisk  ersättning.  För  de  här\r\nmänniskorna  är  det  säkert  en  liten del, men det\r\nborde ändå gå att få en vettig ersättning.  Som sagt\r\när  livsverket  mycket  mer betydelsefullt. Om någon\r\nskulle ha råkat ha turen  att  befinna  sig  där och\r\nhaft möjlighet att skydda sina tamdjur och gör  det,\r\ndå får vederbörande uppenbart räkna med många år  av\r\nlånga polisutredningar och domstolar som inte heller\r\nkan tolka den lagstiftning som finns. Självfallet är\r\ndet här inte alls acceptabelt.\r\nDet  har  också  varit  en tragedi för jägarna. På\r\nmånga håll har man fått sina  jaktmöjligheter mycket\r\nstarkt   försämrade,  i  vissa  fall   nästan   helt\r\nupphörda.  Dessutom går det i vissa områden inte att\r\njaga i dag med  lös  hund,  inte  om  man är rädd om\r\nhunden  och  vill  ha  tillbaka den efter jaktdagens\r\nslut. Då är det en omöjlighet.  Därmed  är en mycket\r\nlång tradition och ett svenskt kulturarv  på väg att\r\nförsvinna  i  de  områdena.  Det  känns  inte heller\r\nacceptabelt.\r\nDet är en tragedi för landsbygdsbor. Jag bor själv\r\ni  en  by där människor faktiskt har slutat  att  gå\r\nsexochenhalvkilometersslingan runt byn efter det att\r\nvi nu fått  mera  rovdjur  i området. Man har slutat\r\natt ta den dagliga promenaden.  Man törs helt enkelt\r\ninte  göra  det.  Lika allvarligt är  att  inte  ens\r\nrovdjuren har gynnats  av  den här politiken. Enligt\r\nde rapporter vi har fått står stammen och stampar på\r\nungefär samma ställe som för ungefär fyra år sedan.\r\nDetta visar att någonting  är  fel,  och någonting\r\nmåste åtgärdas. Nu har också ni riksdagsledamöter, i\r\nalla fall i det här utskottet, uppfattat  att ni bör\r\ngöra någonting och har tagit ett bra initiativ.\r\nDet jag tror är absolut centralt är att vi  inte i\r\nförsta  hand  börjar  fokusera på hur vi ska utforma\r\nskrivningen i 28 §. Vi  måste först ha en diskussion\r\nom  det  bakomliggande.  Varför   ska   vi   ha   en\r\nskyddsjakt,   och   var   ska   gränserna   gå?  Min\r\nuppfattning  är att när rovdjur börjar komma in  mot\r\nbebyggelse, börjar  närma  sig  djurhagar, då har de\r\nbörjat att uppvisa ett avvikande, onormalt beteende.\r\nDe rovdjuren ska vi helt enkelt inte ha kvar.\r\nDet, mina vänner, kommer att vara  kärnan i om det\r\nhär  ska lyckas. Rovdjur ska vara ute i  skogen,  de\r\nska  inte   vara  inne  i  bebodda  bygder,  inne  i\r\nbebyggelser.  Vi  kommer  aldrig att få en acceptans\r\nför dem. Om vi helt ändrar  syn  och slutar att vara\r\nså  oerhört  rädda  för  att det någon  gång  skulle\r\nskjutas    något   rovdjur   för    mycket    enligt\r\nskyddsjaktsparagrafen  28  då tror jag att vi kommer\r\natt lyckas. Då känner människan  att  hon  har  fått\r\nrespekt,  man  har  rätten att åtgärda problemet där\r\ndet finns. Vi kommer också att ha ett brett urval av\r\nrovdjur som inte är farliga.\r\n\r\nDärefter, när vi har  enats om den synen, tycker jag\r\natt  vi ska sätta oss ned,  en  grupp  kvalificerade\r\njurister, för att utforma 28 § med den målsättningen\r\natt alla  kan tolka paragrafen utan att det ska dras\r\ni domstolar  tre  gånger  om innan man är överens om\r\nvad som står där och vad som är verklighet. Dessutom\r\nbehövs    självfallet    ändringar    i    en    del\r\nersättningsregler  och  så vidare,  men  det  är  en\r\nsekundär fråga om man får rätt att skydda sina djur.\r\n\r\nChrister Segerstéen, LRF:  Jag  kan  börja  med  att\r\nlugna  Grimsö: Lo finns redan i Götaland. För två år\r\nsedan vakade  min  far och jag under mars månad över\r\nde nyfödda kalvarna,  som  föddes  ute  i  terrängen\r\nhemma.  Jag  bor  alltså  i  Östergötland, söder  om\r\nLinköping. Jag kan också hälsa  från  \"Kotten\",  ett\r\nmärkt lodjur som har tillbringat ett par år på andra\r\nsidan  sjön  där  hemma. Så lo finns där, även om vi\r\nsett vissa bilder här  som  inte  talar  om  vad som\r\nhänder i Götaland.\r\n\r\nDen här utfrågningen kom i rätt tid. Jag tänker på\r\nde  beslut som Naturvårdsverket fattade om att  inte\r\nge    möjlighet     till     lodjursjakt     utanför\r\nrenskötselområdet  och på det sätt som man hanterade\r\nfrågan i rovdjursrådet.  Vi har agerat från vår sida\r\ntillsammans med jägarorganisationerna.  Vi  har fått\r\nett    bra    svar,    ska    jag    erkänna,   från\r\nNaturvårdsverket. Vi har fått i gång en  dialog. Jag\r\nhoppas att vi utifrån detta kan lära oss så  att  vi\r\ninför  kommande  säsong  kan hantera dessa frågor på\r\nett riktigt sätt.\r\nDet här är inte en fråga  som bara gäller jakt och\r\njakthundar eller tamboskap, utan  den  har  även  en\r\nsocial   dimension.   Det  är  lätt  att  sitta  här\r\nlångtifrån och tycka att  visst  ska  vi  ha  de här\r\ndjuren, och visst ska det vara si och visst ska  det\r\nvara  så.  Men  jag ser i mitt eget fall hur det var\r\nnär jag bodde så  att  jag hade två kilometer att gå\r\ngenom skogen till skolbussen, eftersom kommunen inte\r\nordnar skolskjuts ända hem.  Tre  av  mina fyra barn\r\nhar  traskat  den vägen från att de var sex  år  och\r\nbörjade förskolan.  Man  måste  ha  respekt  för att\r\nmänniskorna  känner  oro,  även  om  man inte skulle\r\nkomma ropande att här kommer vargen. Men  man ska ha\r\nrespekt.  Vi  får inte få en klyfta mellan stad  och\r\nland.\r\nVi är överens  om  att  lodjur  ska finnas. Det är\r\ninte  fråga  om  att  de  ska utrotas, utan  de  ska\r\nfinnas. Självklart måste det  finnas  stammar så att\r\nman klarar det genetiska - apropå det måltal det har\r\ntalats om här. Dock måste man se det så att om vissa\r\nregioner  får  en väldig kraftsamling i vissa  delar\r\ninnan de har kommit  upp  till  de nationella målen,\r\nmåste man tillåta skyddsjakt och  tillåta en jakt så\r\natt man håller antalet på en lämplig nivå.\r\nDessutom kan det för mig te sig lite konstigt att\r\ndet är begränsningar utanför renskötselområdet  -\r\nlodjuret fick vi inte jaga över huvud taget i år.\r\nDäremot  gäller det inom skyddsområdet att vi ska\r\nöka jakttrycket.  I  Finansdepartementets förslag\r\ntill budgeten skriver man:\r\nFör  att  rovdjursskadorna   på  rennäringen  och\r\nersättning för dessa skador ska  kunna  hållas på\r\nrimlig  nivå är det angeläget att avskjutning  av\r\nlodjur bättre anpassas till det tillåtna antalet.\r\nDet  bör  ankomma   på   Sametinget   att   genom\r\ninformation  och  andra  åtgärder  verka  för att\r\navskjutningen ökar.\r\n\r\nJag  förstår  problematiken  inom renskötselområdet,\r\nmen för en utomstående ter det  sig konstigt. På ena\r\nsidan gränsen gäller det att skjuta  så  mycket  som\r\nmöjligt, och på andra sidan ska vi hålla igen.\r\n\r\nJag  vill framhålla en annan aspekt. Som bonde har\r\njag djurskyddslagen  att  följa.  Är  det så att jag\r\ninte  sköter  mina  djur på ett klokt och  bra  sätt\r\neller om någon skadas  -  det  räcker  med  att  jag\r\nanvänder  taggtråd  på fel sätt - blir jag straffad.\r\nOm det däremot kommer  rovdjur  ska jag titta på när\r\nskadan sker, och först när det kommer  tillbaka  får\r\njag  agera.  Vad  skapar  detta  för  motivation och\r\nförtroende?\r\nNej, sammanfattningsvis tycker vi från  LRF:s sida\r\natt  skyddsjaktsbestämmelserna måste vara begripliga\r\nså att alla förstår dem. Man ska inte behöva springa\r\nin och  hämta  lagboken  och läsa igenom: Gjorde jag\r\nrätt, eller gjorde jag fel? Vi måste ändra 28 §, som\r\nhar poängterats här, på ett  sådant  sätt  att  djur\r\ninte kommer att få lida i onödan.\r\nDetsamma   gäller   för   dem   som   bor  utanför\r\nrenskötselområdet. De ska ha rätt att överklaga  ett\r\nbeslut   som   fattats.   Det   tycker   jag  är  en\r\nanständighet i vårt rättssamhälle.\r\nSedan  är det naturligtvis viktigt att vi  har  en\r\nsammanhållen  rovdjurspolitik,  att  vi inte glömmer\r\nbort att den här frågan har ett större  djup  så att\r\nvi  inte får en klyfta mellan stad och land utan  en\r\nbra dialog  och  att  vi kan lösa de här frågorna på\r\nett klokt sätt.\r\nErsättningsfrågan:  Här  måste  samhället  ta  ett\r\nfullt ansvar. Om vi har  tagit  det  beslutet att vi\r\nska  ha en rovdjursstam - det ställer vi  upp  på  -\r\nmåste  också  jag  som  bonde  få  ersättning för de\r\nindirekta  kostnader  jag  har.  Nu  talar   vi   om\r\nkostnader i samband med att djuret blir skadat eller\r\nuppätet.  Men som i mitt fall: För tre år sedan fick\r\njag avsätta ett antal dagar till att samla ihop mina\r\ndjur - visserligen  har  jag  bara tio didjur och en\r\ntjur,  så det är ingen större mängd  -  då  de  hade\r\nblivit ivägskrämda.  Det  kan  vara  andra indirekta\r\nkostnader som jag tror att det är viktigt att vi får\r\nersättning  för.  Får  man det skapar det  också  en\r\nförståelse.\r\n\r\nAvslutningsvis: Med sunt bondförnuft tillsammans med\r\ngod svensk ämbetsmannatradition  tror jag att vi kan\r\nlösa de här frågorna på ett klokt sätt.\r\n\r\nLotta Samuelson, Världsnaturfonden:  Jag  handlägger\r\noch  samordnar  det ganska omfattande rovdjursarbete\r\nsom vi gör på Världsnaturfonden.\r\n\r\nDe stora rovdjuren  upplevs av flertalet människor\r\nsom en positiv tillgång  för  vår natur. Vi ska vara\r\nstolta över att vi i vårt glest  befolkade  och rika\r\nland har möjlighet att hysa livskraftiga stammar  av\r\nbjörn,  järv, lo och varg. Vi ska självklart ta vårt\r\nglobala ansvar  och  skydda de stora rovdjur som hör\r\nhemma  i  vårt  land,  precis  som  vi  vill  bevara\r\nkarismatiska arter som tiger och snöleopard på andra\r\nhåll i världen.\r\nRovdjuren har funnits  i  Skandinavien sedan förra\r\nistiden för ca 10 000 år sedan.  De har påverkat och\r\npåverkas   av   den   övriga   floran  och   faunan.\r\nEkosystemet  är  inte  komplett  om  inte  rovdjuren\r\nfinns.\r\nMånga   människor   upplever  och  uttrycker   att\r\nnaturupplevelsen är extra  stark  och rik om man vet\r\natt  den  natur man vandrar i också är  hem  för  en\r\nvarg, en lo,  en  järv  eller en björn. Rovdjuren är\r\nockså  en naturlig resurs.  De  har  ett  stort  och\r\nkanske ökande  värde  som  turistmagneter  för  både\r\nsvenskar och besökare i vårt land. De är en hittills\r\nunderskattad   resurs   för   en   ny   och  växande\r\nturistnäring,  en näring som ger ökad sysselsättning\r\noch inkomstmöjligheter i glesbygden.\r\nI den mån rovdjursstammarna  uppnått  tillräckligt\r\nstort antal kan de också nyttjas som jaktbart  vilt,\r\nprecis  som  allt annat vilt vi har. Det förutsätter\r\nförstås  att vi  har  en  livskraftig  population  i\r\nbotten och att vi kan ta av räntan.\r\nI mars 2001  antog  Sverige en rovdjurspolitik som\r\nvi har all anledning att vara stolta över. Politiken\r\när i enlighet med internationella  konventioner  och\r\nsäger att de stora rovdjuren ska bevaras långsiktigt\r\ni  vårt  land. Vi har nu i Sverige en ansvarstagande\r\noch  framsynt   politik   som   är   framtagen   med\r\ndemokratiska  medel  och  där alla som är berörda av\r\nrovdjuren har varit delaktiga i processen.\r\nJust nu fokuserar debatten  på  hur och när vi ska\r\nkunna  skjuta rovdjuren, när den största  utmaningen\r\negentligen  är  hur  vi ska bevara dem. Vi har i dag\r\nhört  redovisas att rovdjursstammarna  i  mångt  och\r\nmycket är långtifrån de uppsatta minimimålen. Det är\r\nnog bara björnen som uppgår till det minimiantal som\r\nrovdjurspolitiken anger.\r\nVi har  hört att lodjursinventeringen, som var den\r\nmest ingående  trots  att  vissa  områden  inte  har\r\ninventerats, visar att vi ligger en bra bit under de\r\nminimimål  vi har satt upp. Antalet järvföryngringar\r\nfluktuerar upp  och  ned  men  är  långtifrån  de 90\r\nföryngringar vi ska ha i vårt land. Och så vargen  -\r\ndet   konstaterades   alltså   bara   6   helsvenska\r\nföryngringar  2003.  På  gränsen mellan Sverige  och\r\nNorge konstaterades 3. I dag  har vi alltså inte mer\r\nän knappt 100 vargar.\r\nVargforskningsprojektets  prognoser   inför   2004\r\nsäger   att   antalet  föryngringar  antagligen  har\r\nstagnerat och att  vi  kommer  att  ha  ungefär lika\r\nmånga. Det har alltså stagnerat på knappt hälften av\r\ndet  antal  vargar  som  vi  har  satt som etappmål.\r\nDessutom  är inavelsgraden för vargstammen  hög  och\r\nökande, i nivå  med  helsyskonparning. Inavel är ett\r\nstort hot mot vargstammen.  Vi  behöver  snabbt  nya\r\ngener  från  Ryssland och Finland. Det är nödvändigt\r\nför att vi ska få behålla vargarna i vårt land.\r\nInvandringen   från  Ryssland  och  Finland  är  i\r\npraktiken noll. Även  om  flera  vargar har passerat\r\ngränsen och försökt sig på en vandring söderut dödas\r\nde  illegalt innan de lyckas beblanda  sig  med  den\r\nsydskandinaviska  vargstammen.  Den allra viktigaste\r\nförvaltningsåtgärden för varg är  att se till att vi\r\nfår in nya och friska gener, och det är bråttom.\r\nRovdjursstammarna  är alltså fortfarande  små  och\r\nsårbara. Den stora utmaningen framöver är hur vi ska\r\nbete oss för att bevara  rovdjuren, inte hur och när\r\nvi ska skjuta dem.\r\nRovdjuren orsakar de facto en hel del problem, som\r\nni också har hört i dag. Först  och  främst  är  det\r\nkanske  oro  för  att rovdjuren ska vara farliga för\r\noss  människor.  Den   oron   finns,   även  om  all\r\nerfarenhet  visar  att de mycket sällan är  farliga.\r\nDen  oron  måste  tas  med  respekt.  De  tar  också\r\ntamdjur,    främst   ren.   Man    uppskattar    att\r\n20 000-30 000  renar  skadas  eller dödas av rovdjur\r\nvarje år.\r\nRovdjuren tar också ett par hundra får om året och\r\nenstaka  nötkreatur och jakthundar.  Förlusterna  på\r\nfår, nötkreatur  och  jakthundar är försvinnande små\r\nom man jämför med andra  dödsorsaker  för tamdjuren.\r\nStaten   ersätter   fullt   ut   direkta  ekonomiska\r\nförluster, även med lite råge.\r\nSjälvklart  ska  vi ändå arbeta för  att  minimera\r\nangreppen av rovdjur på tamdjur, dels av respekt för\r\nden   oro  och  det  merarbete   som   det   orsakar\r\ntamdjursnäringen   och   jägarkåren,  dels  för  att\r\nupprätthålla  och  öka  acceptansen  för  rovdjuren.\r\nFrågan är hur man minimerar rovdjursangreppen.\r\nI   dagsläget,  när  vi  har   små   och   sårbara\r\nrovdjursstammar,     måste     fokus     ligga    på\r\nskadeförebyggande  åtgärder.  Det  berättade   Björn\r\nRisinger  tidigare.  Det  finns ett antal elstängsel\r\nsom vi vet fungerar bra om  de  är rätt uppsatta och\r\nvälunderhållna.  Det  gör  också vargtelefonen,  som\r\nuppskattas av många jägare,  som  gör  att  man  kan\r\nundvika  att  jaga i områden där en vargflock håller\r\ntill just då. Den är inte fullt utbyggd.\r\nMan   gör  just   nu   en   pilotundersökning   om\r\nboskapshundar  eller vakthundar, som fungerar bra på\r\nandra håll i världen.  Man  undersöker  om  det  kan\r\nfungera också i Sverige.\r\nDet   finns   säkert   en   mängd   andra   sådana\r\nskadeförebyggande åtgärder som vi kan utveckla.  Men\r\ndet gäller att vi lägger ned större resurser på det,\r\natt   förbättra   och   utveckla   skadeförebyggande\r\nåtgärder så att rovdjuren inte tar tamdjur.\r\nNär     ingenting     annat     hjälper     medger\r\nrovdjurspolitiken    i    dag,    med    hjälp    av\r\nskyddsparagraferna  27  och  28, att man kan ta bort\r\nrovdjursindivider som ställer  till  stora  problem,\r\ndär    ingen    annan    lämplig    lösning   finns.\r\nSkyddsjaktsparagraferna   har   under   senare   tid\r\nkritiserats högt och intensivt. Det hävdas att de är\r\nsvåra  att  förstå och använda. Framför allt  gäller\r\ndet 28 §.\r\nI  Rovdjursutredningen  diskuterades  livligt  hur\r\nlagtexterna  skulle  formuleras. Till slut beslutade\r\nriksdagen om en formulering som innebär att 28 § kan\r\nanvändas på alla de stora rovdjuren, även varg trots\r\ndess  sårbarhet,  men endast  mycket  begränsat  och\r\nendast  så länge vargstammens  tillväxt  är  hög.  I\r\nenlighet  med  riksdagsbeslutet  bör  man  nu alltså\r\növerväga   att  ta  bort  vargen  ur  28 §  eftersom\r\nvargstammens tillväxt just nu har stagnerat.\r\nSkrivningarna  i skyddsjaktsparagrafen syftar till\r\natt förhindra missbruk  och  kamouflage  av  illegal\r\njakt  från  människor  som  inte accepterar vare sig\r\nrovdjur,  rovdjurspolitiken  eller  de  demokratiska\r\nspelreglerna i vårt samhälle. Den illegala jakten är\r\nomfattande, har vi hört i dag,  och  uppskattas i en\r\nrapport  från  Naturvårdsverket till mellan  10  och\r\n25 % av den totala  dödligheten  för rovdjur. Det är\r\nett stort hot mot rovdjuren.\r\nStörst är den illegala jakten på varg. Regelverket\r\nmåste så långt som möjligt hindra  dem som tar lagen\r\ni  egna  händer och vill döda rovdjuren  på  olaglig\r\nväg.\r\nKan  skyddsjaktsparagraferna   göras   bättre  och\r\ntydligare utan att göra det lättare för dem som vill\r\nmissbruka lagen är det bra. Ju bättre accepterad och\r\nförstådd  rovdjurspolitiken  är  bland  människor  i\r\nrovdjursbygder, desto bättre för rovdjuren.  Men det\r\när  bara lönt att ändra paragraferna om de därigenom\r\naccepteras  av  de  organisationer  som i dag klagar\r\növer paragrafernas åtgärder. Det är viktigt att LRF,\r\njägarförbunden och rennäringen tar ett större ansvar\r\nframöver  och  öppet  och tydligt hjälper  till  att\r\nförankra rovdjurspolitiken bland sina medlemmar.\r\nTill  syvende  och  sist   innebär   ändringar   i\r\nordalydelsen  av  28 § en svår balansgång mellan att\r\ngöra det bättre för hederliga tamdjursägare som vill\r\nkunna skydda sina djur  och att hindra de ohederliga\r\nmänniskorna vars främsta  målsättning  är att bli av\r\nmed vargen.\r\nTill   sist   är   det  nödvändigt  att  analysera\r\nomfattningen  av  protesterna.   En  högljudd  grupp\r\nmänniskor propagerar för att skyddsjaktsparagraferna\r\när  oacceptabla.  Medierna  hakar  på  de  högljudda\r\nkonfliktsökande  debatterna. Medievinklingen  har  i\r\ndag en stark slagsida till rovdjurens nackdel.\r\nMan måste fråga sig hur representativ den negativa\r\npropagandan är. Vi  som  företräder  naturvården har\r\ndagligen kontakt med människor i berörda områden som\r\ninte har svårigheter med regelsystemet  och  som  är\r\nupprörda över den uppmärksamhet som ges till dem som\r\nropar  högst.  Dessa  människor  är  dock  inte lika\r\nhögljudda  som  de  som just nu kritiserar systemet.\r\nNöjda människor hörs  inte  lika  mycket, även om de\r\ntill  äventyrs  är  i  majoritet.  Nu försäkrar  sig\r\nSveriges riksdag om att också dessa  människors röst\r\nhörs och respekteras.\r\n\r\nFokus framöver måste ligga på hur vi ska  lyckas att\r\nfå upp våra rovdjursstammar till de uppsatta minimi-\r\noch  etappmålen. Det ska vara ledstjärnan, inte  hur\r\nvi lättare ska kunna skjuta dem.\r\n\r\nOrdföranden:  Då  är  det meningen att ledamöterna i\r\nutskottet ska kunna ställa frågor.\r\n\r\nRune Berglund (s): Fru  ordförande!  Det  har  varit\r\nintressanta   föredragningar   inom   det  här  heta\r\nområdet.  Det  är  vår  uppgift  att  försöka   göra\r\nrovdjurspolitiken begriplig.\r\n\r\nJag  skulle  vilja ställa en fråga inom det område\r\nsom vi kallar för  nödvärn.  Det gäller 28 §. Vi har\r\ndeltagit  i  rovdjursdebatter  från  Uddevalla  till\r\nÖsthammar under hösten, och det  har  varit ständigt\r\nåterkommande att den paragrafen är felformulerad. Vi\r\nhar  hört  att  man  är  på  väg  att komma med  nya\r\nförslag.\r\nHar ni funderat på hur detta med upprepat angrepp,\r\nalltså  att  man  får  vidta  jaktåtgärd  först  vid\r\nupprepat angrepp, skulle se ut  i  en  eventuellt ny\r\nskrivning? Det är den stora frågan i de debatter jag\r\nhar deltagit i.\r\n\r\nFrågan ställs till Björn Risinger, Naturvårdsverket.\r\n\r\nBjörn  Risinger:  Det  här  är  något som de  flesta\r\ninbjudna till utfrågningen gärna talar om. Det är en\r\nparagraf  som  av  många har ansetts  som  svår  att\r\ntolka. Det finns visserligen  en  del  rättsfall och\r\npågående  rättsprocesser. Vi har bland annat  fallet\r\npå  Gräsö,  där   Riksåklagaren   har  gått  in  och\r\nresonerat  ganska  utförligt  om  hur  man   ser  på\r\ntolkningen av paragrafen.\r\n\r\nI  det  arbete som vi bedriver på Naturvårdsverket\r\njust nu, som vi också har haft uppe i Rovdjursrådet,\r\nförsöker vi se om det går att hitta andra kopplingar\r\nän just den  formuleringen  som  har  gett så mycket\r\nhuvudbry.  Det  handlar om att försöka beskriva  vad\r\nman rimligen får  göra  i  samband  med  de initiala\r\nhändelserna.  Det är väl så mycket jag kan  säga  om\r\ndet. Vi är inte riktigt färdiga med våra funderingar\r\nom detta, men vi  försöker få till någonting som mer\r\nexakt beskriver vad  man  har  rätt att göra vid det\r\nförsta angreppet.\r\n\r\nSom  vi  ser det är det viktigt att  föra  in  något\r\nmoment som  ställer  krav  på skrämselåtgärder eller\r\nliknande.\r\n\r\nBengt-Anders Johansson (m):  Fru  ordförande! Det är\r\noerhört viktigt att vi i dag på ett  balanserat  och\r\nförnuftigt sätt kan resonera om de här frågorna, som\r\nväcker   sådana  känslor  på  olika  håll.  Det  var\r\ndessutom  en   överraskande   nyhet   att   man   på\r\nNaturvårdsverket  håller  på  att skriva på ett nytt\r\nförslag  till  en  ändring som ska  överlämnas  till\r\nJordbruksdepartementet.   I   så   måtto   kan   man\r\nkonstatera  att  regeringen  uppenbarligen  har fått\r\nkalla  fötter  i frågan och att man vill komma  fram\r\nsnabbt. Det är bra.\r\n\r\nI  grunden handlar  det  här  om  människovärde  i\r\nförhållande  till  djurvärde, i så måtto att det när\r\ndet uppstår en konflikt aldrig får råda någon tvekan\r\nom var vi står som lagstiftande  församling. Det som\r\nhar belysts här är också viktigt,  om  den tredjedel\r\nav landet som har den här typen av rovdjursbekymmer.\r\nOm  alla i landet hade drabbats på motsvarande  sätt\r\nhade  resonemanget  varit  annorlunda,  det  är  jag\r\növertygad om.\r\nVad     är     egentligen    viktigast    av    de\r\ndiskussionspunkter  som  vi har haft uppe? Det finns\r\nmånga önskemål. Det har pratats  om genetik, att man\r\nska  kunna ingripa. Men ingen har sagt  att  vi  ska\r\nutrota  rovdjursstammarna.  Det är viktigt att vi är\r\növerens på den punkten.\r\n\r\nJag skulle vilja ställa frågan  till  LRF och kanske\r\njägarförbunden: Vad är viktigast att ta tag i, av de\r\nåtgärder som har diskuterats?\r\n\r\nChrister Segersteén: Det viktigaste är  att  få till\r\nstånd  en  ändring  av  28:an. Det är den som vållar\r\nstor  oro  och  problem  när   det   gäller  konkret\r\nhantering.\r\n\r\nVi konstaterar att rovdjursföryngringarna har gått\r\nned. I stället för att dramatiskt säga  att  vi inte\r\ntillåter någon jakt kan man dra ned på antalet  djur\r\nmen  tillåta  jakt. Den legala formen av jakt är den\r\nviktiga biten, och att man sedan följer utvecklingen\r\nordentligt.\r\n\r\nNågon sade till mig att det inte får bli en konflikt\r\nsom innebär att  man  inte  kan  ha  djur  på en del\r\nställen.  Jag  är  medveten  om  att  det kommer att\r\nfinnas  lo i södra Götaland. Det kommer  att  finnas\r\nplats för  mer lo. Det är inget problem bara man har\r\ntillräckligt bra lagstiftning och kan hantera det.\r\n\r\nOwe  Wiktorin:   Jag   skulle   vilja  instämma  med\r\nföregående talare i att det viktigaste  är att ändra\r\n28  §.  Därmed  har man tillgodosett en del  av  den\r\nopinion som stormar.\r\n\r\nNästa steg, som  kanske  är mycket enklare, som är\r\noerhört viktigt är att lyssna  på  de  människor som\r\nlever och verkar ute i glesbygden. Ta till  er deras\r\noro och låt dem göra sin röst hörd! Låt dem få  tala\r\nom hur de känner och tycker i det här hänseendet. En\r\ndialog måste komma till stånd.\r\nÖppna för skyddsjakt på lodjur, varg och så vidare\r\ni  de  områden  som har det hårdaste trycket för att\r\ndärigenom sprida  stammarna  på  det  sätt  som  jag\r\nindikerade förut.\r\n\r\nAlltså:  28  §, lyssna på människorna, skyddsjakten.\r\nEfter  det  kommer  för  mig  en  revidering  av  de\r\nnationella målen.\r\n\r\nConny  Sandström:   Jag   skulle   vilja   vända  på\r\nordningen:  Lyssna på människorna innan vi förhastat\r\nändrar 28 § som vi ska lida med i kanske ytterligare\r\nfem år innan  vi kan få den ändrad. Vad jag försökte\r\nsäga i mitt korta  anförande  var att vi måste sätta\r\noss  ned och fundera över rovdjur  som  går  in  mot\r\nbebyggelse.  Är  det  ett riktigt beteende? Är de så\r\nviktiga?\r\n\r\nOlof   Liberg  sade  något   intressant   i   sitt\r\nanförande:  Några djur som skjuts under skyddsjakten\r\när inte viktiga för stammens överlevnad. Det viktiga\r\när att vi får  en  acceptans för att ha rovdjur. Det\r\nhar vi inte i dag.\r\n\r\nOavsett vad Lotta Samuelson  säger finns det inte en\r\nacceptans ute, där rovdjuren finns.  Det  är  där vi\r\nmåste  ha  acceptansen. Det spelar ingen roll om  vi\r\nhar den i Stockholm.  Där  finns  inga  rovdjur. Det\r\nmåste  finnas  acceptans  där  rovdjuren finns.  Den\r\nacceptansen  får  vi  inte om vi har  denna  oerhört\r\nsnåla syn på utformningen  av  28 §. Den måste få en\r\nhelt annan utformning. Vi är inte  ens i närheten av\r\nden utformningen i de diskussioner som  vi  för  med\r\nNaturvårdsverket i dag.\r\n\r\nSverker  Thorén (fp): Vårt ansvar för debattklimatet\r\ni de här frågorna  är stort. Det gäller både oss som\r\nsitter här och de som  finns  utanför  huset. Vi har\r\nett ansvar för att debatten förs på en annan nivå än\r\ntidigare. Det handlar dels om att möta oro,  dels om\r\nsnabba  kontakter med myndigheter och dels också  om\r\ninformation och kunskap om rovdjuren. Det förbättrar\r\nmöjligheterna  för  rovdjur och människor att leva i\r\nen mer fredlig samexistens.  Det  är mycket okunskap\r\nsom florerar.\r\n\r\nMin fråga till jägarorganisationerna  är:  På vilket\r\nsätt  deltar  ni  i  åtgärder  för  att människor  i\r\nvargtäta  bygder  ska få ökad saklig information  om\r\nrovdjuren och på så sätt förbättra möjligheterna för\r\nrovdjur och människor  att  leva tillsammans? Det är\r\nmånga olika projekt på gång,  och  jag  skulle gärna\r\nvilja veta vilka av dem som ni deltar i och  hur  ni\r\nbedriver arbetet.\r\n\r\nOwe  Wiktorin: Rolf Brittas är en av landets ledande\r\nexperter  på  rovdjur  och bor och verkar dessutom i\r\nDalarna.\r\n\r\nRolf Brittas: Inom organisationen  har vi tagit fram\r\nböcker om de här rovdjursarterna. Vi har fått i gång\r\nen  studiecirkelverksamhet. Vi har medverkat  i  ett\r\nstort   antal   informationsträffar,   debatter  och\r\nliknande.  Vi  försöker sprida saklig information  i\r\nvåra medlemstidningar.  Vi  har  inte minst bidragit\r\ngenom inventeringsverksamhet för att  ta fram saklig\r\ninformation.\r\n\r\nVi  har  en  stor  verksamhet. Vi liksom alla  andra\r\ntycker att faktaunderlaget  är  mycket viktigt i det\r\nhär sammanhanget.\r\n\r\nChrister Segersteén: Ett konkret  exempel är det som\r\nBjörn Risinger tog upp, Gräsövargen. Där blev det en\r\nsamverkan.     LRF     i     Värmland     kontaktade\r\nNaturvårdsverket  och Naturvårdsverket ställde  upp.\r\nVi  fick ett snabbt  möte.  Representanter  för  LRF\r\nförde  diskussionen  ute  i bygderna ute i Värmland,\r\ndär  det  naturligtvis fanns  ganska  heta  känslor.\r\nMånga gjorde  ett bra jobb för att det skulle ske på\r\nett balanserat  sätt,  så att man kunde komma åt det\r\nman ville.\r\n\r\nFör LRF:s vidkommande har  vi  också  ett engagemang\r\ntillsammans  med Viltskadecenter. Det är  ett  annat\r\nexempel.\r\n\r\nConny  Sandström:   Förutom   en  omfattande  intern\r\ninformation  och  diskussion  i  våra   avdelningar,\r\ndistrikt   och   så   vidare   och   även   via  vår\r\nmedlemstidning  deltar vi även i de olika möten  som\r\narrangeras runt om  i  landet, som jag vet att flera\r\nav er från utskottet har varit med om.\r\n\r\nDärutöver har vi på ett år gjort två, ska vi kalla\r\ndet studieresor till Ryssland  och  varit med om att\r\njaga varg under riktiga förhållanden  och  sett  hur\r\nsvårt  det  kan  vara.  Själv var jag med för ett år\r\nsedan.\r\nOlof Liberg visade en kurva  över  utvecklingen  i\r\nWisconsin.  Om  den  skulle bli verklighet i Sverige\r\nhar vi ett jätteproblem  framför  oss. Vargen är nog\r\nett av de mest svårjagade djuren över huvud taget.\r\n\r\nVi   är   ungefär   tio   personer   inom   Jägarnas\r\nRiksförbunds styrelse som har skaffat oss erfarenhet\r\nför att veta vad vi pratar om. Jag tror inte att det\r\när  så  många  i  den  här  salen som vet hur de här\r\ndjuren beter sig ute i verkligheten.  Därför  har vi\r\nställt  ett  krav till regeringen om att man snarast\r\nmåste ta fram  en förvaltningsplan för varg. När den\r\nfår fotfäste är  det  inte  fråga om att hantera ett\r\nfåtal  vargar  utan då är det ett  betydligt  större\r\nproblem.\r\n\r\nSverker Thorén (fp): Mycket av det som har sagts har\r\nrört jakt. Jag tänker  på  att sprida fakta också om\r\nvargs beteende gentemot människor och den överdrivna\r\nfara som många tror att det  är.  Kan ni utveckla om\r\nni bedriver verksamhet i den riktningen? Vi har hört\r\nom  Viltskadecenter  från  någon.  Jag  hade  kanske\r\nväntat mig något mer.\r\n\r\nBjörn von der Esch (kd): Jag skulle  vilja  knyta an\r\ntill   det   sista  inlägget  om  erfarenheter  från\r\nRyssland. Vi har  fått oerhört många synpunkter här.\r\nMan får lätt intrycket  att  vargfrågan  och 28 § är\r\nproblem  som är unika för Sverige. Det måste  finnas\r\noerhört mycket  erfarenhet  från  framför  allt våra\r\ngrannländer och kanske också Wisconsin, som vi hörde\r\nhär. Hur har man löst dessa frågor där? Vi måste  ta\r\nreda på det, så att vi inte uppfinner hjulet på nytt\r\nnär det gäller hur man ska hantera rovdjursfrågorna.\r\n\r\nMin fråga, närmast riktad till Naturvårdsverket, är:\r\nHur  mycket  av  våra  lösningar  är  en  produkt av\r\nstudier av hur andra har gjort, och hur mycket  styr\r\nEU Habitat oss i vårt agerande?\r\n\r\nOrdföranden:    Varsågod,    Lars-Erik    Liljelund,\r\nNaturvårdsverket!\r\n\r\nLars-Erik   Liljelund,  Naturvårdsverket:  Tack   så\r\nmycket! Det sistnämnda  är  det  väldigt viktigt att\r\nkonstatera. Det är också därför som  en  modifiering\r\nav 28 § inte så där alldeles enkelt låter sig göras.\r\nVi  måste  hitta en formulering som stämmer  överens\r\nmed EU:s direktiv  för  att det ska vara möjligt att\r\ngöra en förändring. Det är  det  ena  som jag skulle\r\nvilja säga.\r\n\r\nDet andra som jag skulle vilja säga är  följande: Av\r\nEU-länderna är det till exempel Italien,  länderna i\r\nCentraleuropa  och  Frankrike som har varg. De  har,\r\nför att nu ta vargen,  ungefär  samma konfliktfrågor\r\nsom  vi.  Kommissionen  ligger på och  granskar  hur\r\nmyndigheterna hanterar frågan. Finland hade faktiskt\r\ni sina medlemskapsförhandlingar  ett  visst undantag\r\nnär det gäller hanteringen av varg i norra  Finland.\r\nNu   har  kommissionen  lite  grann  ifrågasatt  hur\r\nfinländarna lever upp till det, om de går utöver det\r\nundantag  som  fanns. Det är en mer frikostig syn på\r\nhur de skulle hantera varg som kommer från Ryssland.\r\nI södra Finland  är  situationen  precis  som  den i\r\nSverige.\r\nOrdföranden: Tack för det, Lars-Erik Liljelund,  som\r\n-   kan   jag   tillägga  -  är  generaldirektör  på\r\nNaturvårdsverket! Nu är det Sven-Erik Sjöstrand från\r\nVänsterpartiet som står på tur. Varsågod, Sven-Erik!\r\nSven-Erik Sjöstrand  (v):  Tack, fru ordförande! Jag\r\nhar  några frågor som jag vill  rikta  till  Svenska\r\nRovdjursföreningen.    Jag    hoppas    att    också\r\nRiksföreningen Hänsynsfull Jakt vill säga några  ord\r\nsom svar på vad jag frågar om.\r\n\r\n28 §  har  nämnts här vid många tillfällen. Jag vill\r\nfråga vad ni  anser  om  nuvarande skrivning i 28 §,\r\nvad ni anser om kritiken mot  paragrafen  och kanske\r\nvad ni tror bör göras i det avseendet. Kanske kan ni\r\nockså  säga  något  om  hur  ni  ser  på det som har\r\ndiskuterats  och  som  gäller  decentralisering   av\r\njaktbeslut  när  det gäller varg. Jag hoppas på lite\r\nkommentarer kring de sakerna.\r\n\r\nOrdföranden:  Ordet  går  till  en  företrädare  för\r\nSvenska Rovdjursföreningen.\r\n\r\nAnn Dahlerus, Svenska  Rovdjursföreningen:  Jag  kan\r\ntänka  mig att börja. När det gäller 28 § skulle jag\r\nbara vilja erinra om att vargen under årens lopp har\r\nåkt  ut ur  och  in  i  skyddsjaktlagstiftningen.  I\r\nbörjan  var  det  massiv  kritik mot att vargen över\r\nhuvud      taget      inte      fanns     med      i\r\nskyddsjaktlagstiftningen. Sedan kom  den in i 27 § -\r\nden  första  och  den andra meningen. Sedermera  kom\r\nvargen  med  även  i 28 §.  Men  kritiken  har  inte\r\nupphört utan är fortfarande  lika  massiv.  Detta är\r\nnågot som man kan tänka på.\r\n\r\nDet  finns  alltså ett element i kritiken av  28 §\r\nsom berör varg  och  som kan ha att göra med att man\r\nanvänder sig av utformningen  av  paragrafen för att\r\nunderblåsa negativa stämningar mot  varg. Icke desto\r\nmindre finns det en provocerande skrivning i och med\r\nförsta och andra \"angreppet\" i paragrafen. Det inser\r\nockså vi i Svenska Rovdjursföreningen,  så vi tycker\r\natt  det  vore  bra  med  en  översyn av paragrafen.\r\nDärmed inte sagt att det nödvändigtvis leder till en\r\nförändring. Man måste beakta att  det inte ska kunna\r\nske ett missbruk. Vår oro för missbruk  och  illegal\r\njakt har tyvärr ökat under senare tid.\r\nEn annan aspekt på detta är att om man ändrar 28 §\r\nså   att   det  på  något  sätt  underlättar  att  i\r\nsituationer   då   det   verkligen  behövs  tillämpa\r\nparagrafen måste detta följas  av en ökad acceptans.\r\nMen  det  är  det  som inte verkar ha  varit  fallet\r\ntidigare när man successivt  har  fört  in  vargen i\r\nskyddslagstiftningen.  Det  är  alltså  viktigt  att\r\ndetta verkligen har avsedd effekt.\r\nEn  decentralisering  av  jaktbeslut avseende varg\r\nser vi som något som ligger långt  fram i tiden. Det\r\nhar att göra med följande: Ju lägre  nivå som beslut\r\nfattas  på,  desto  lättare är det att ta  till  sig\r\nhögljudda opinioner som  kanske  inte  alltid  är så\r\nrepresentativa  för  befolkningen som helhet. Då har\r\nNaturvårdsverket en kraftfullare  position  när  det\r\ngäller varg.\r\n\r\nVargstammen  måste  vara  så  pass tålig att den tål\r\nsådana  beslut - detta för att kunna  decentralisera\r\nbeslutsrätten när det gäller jakt på varg. Det måste\r\nalltså finnas  goda  marginaler för att kunna skjuta\r\nvarg   innan   man   ens   kan    tänka    sig    en\r\ndecentralisering.  Här spelar den illegala jakten en\r\nväldigt  stor  roll. Ju  mer  illegal  jakt  och  ju\r\nsvagare  vargstam,   desto  längre  bort  hamnar  en\r\ndecentralisering av jaktbeslut avseende varg, som vi\r\nser saken.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för  det,  Ann Dahlerus! Varsågod,\r\nHans Ryttman från Riksföreningen Hänsynsfull Jakt!\r\n\r\nHans Ryttman, Riksföreningen Hänsynsfull  Jakt:  Jag\r\när ordförande i Riksföreningen Hänsynsfull Jakt. Jag\r\nkan  bara instämma i det som Ann Dahlerus sade om de\r\ntvå första  sakerna.  Det  vore  önskvärt  att få en\r\nbättre  skrivning  i 28 § för att slippa oklarheter.\r\nProblemet med en decentralisering  är  just  att  vi\r\nfaktiskt borde utöka det hela till att omfatta också\r\nNorge  eftersom  vi har en gemensam stam. Såvitt jag\r\nförstår fungerar det  samarbetet  väldigt  dåligt  i\r\ndag.  Vi  måste kanske inte alls på något sätt i dag\r\nåstadkomma  en  decentraliserad  jakt och över huvud\r\ntaget låta länsstyrelsen sköta de  här jaktfrågorna,\r\nutan det här måste nästan vara internationellt.\r\n\r\nSedan  vill jag understryka det som Lotta  Samuelson\r\nsade om  att  vargstammen  \"går så dåligt\". Jag tror\r\natt Olof Liberg har väldigt  rätt  i  att  vi har en\r\nväldigt  farlig  utveckling  med  stagnation och  en\r\nmycket hög inavelsgrad. En inavelsgrad  som  innebär\r\natt  syskon parar sig tror jag att även de som  inte\r\när genetiker  inser är väldigt oroande. Så länge den\r\nhär utvecklingen  sker  ska vargen tas bort ur 28 §.\r\nDet är först när man kan  vara  trygg med att vargen\r\nhar en bra populationsutveckling  som den kan finnas\r\nmed i 28 §.\r\n\r\nOrdföranden:    Varsågod,   Klas   Hjelm,    Svenska\r\nNaturskyddsföreningen!\r\n\r\nKlas Hjelm, Svenska  Naturskyddsföreningen:  Jag ska\r\nbara göra en kort kommentar i samma ärende. Det sägs\r\nganska  ofta  när det gäller att göra om 28 § -  att\r\nalltså på något  sätt  göra  det lättare att bedriva\r\ndenna skyddsjakt, eller i varje  fall  att  göra den\r\nmer förståelig - att den illegala jakten i någon mån\r\nmöjligen skulle kunna minska. Den diskussionen  förs\r\nofta. Vi har hört liknande tongångar från en del  av\r\ndem som talat här i dag - ökar vi möjligheterna till\r\nlegal jakt, skulle den illegala jakten minska.\r\n\r\nOlof  Libergs  anförande  visar  dock att det inte\r\nfinns     ett    klart    sådant    samband.    Från\r\nNaturskyddsföreningens  sida  vill  jag  lyfta  fram\r\ndetta, bland annat som en kommentar till den senaste\r\nfrågan.\r\n\r\nVi  är inte emot en översyn av 28 § men ser inte att\r\ndet till varje pris ska innebära att man underlättar\r\natt skjuta  varg  eller  något  annat  av  de  stora\r\nrovdjuren.  Vidare  är  det  inte  säkert att vi ser\r\nnågra  samband  mellan  ökade  möjligheter  här  och\r\ndärmed minskad illegal jakt.\r\n\r\nOrdföranden:  Meningen  är inte att  ni  ska  ha  en\r\ndebatt med varandra, men jag släpper in Owe Wiktorin\r\nfrån  Svenska  Jägareförbundet   för  att  svara  på\r\nfrågeställarens fråga. Varsågod!\r\n\r\nOwe Wiktorin: Jag betonade förut att 28 § är viktig,\r\nmen  det  är  nog också av vikt att understryka  att\r\n28 § inte är hela  lösningen.  Bakom  den diskussion\r\nsom  vi  nu  är  inne  i  finns  människors  oro   -\r\nlivsvillkoren   för   de   människor   som   får  ta\r\nbelastningen   av  trycket  från  hela  vargstammen,\r\nbjörnstammen och  lostammen. Detta måste resultera i\r\nen ökad och öppnare dialog.\r\n\r\nFör  några  år  sedan   gjorde   Sören   Ekström  en\r\nrovdjursutredning.  En  viktig del i den utredningen\r\nhar fått mycket lite uppmärksamhet.  Det  gäller  då\r\nåtgärderna från myndigheterna, från överheten så att\r\nsäga, för att underlätta för de människor som i sina\r\nområden upplever trycket från rovdjuren. Däri ligger\r\nsådant  som  en  ökad dialog samt att man lyssnar på\r\nmänniskorna, att belastningen  sprids ut och att det\r\ninte är så stor stam av de enskilda rovdjursarterna.\r\nDetta får inte glömmas bort.\r\n\r\nOrdföranden: Ann Dahlerus, ville  du komplettera vad\r\ndu tidigare sagt?\r\n\r\nAnn Dahlerus: Jag vill bara göra en  kort kommentar.\r\nJag tycker att det i sammanhanget är väldigt viktigt\r\natt  försöka  bilda sig en uppfattning om  hur  pass\r\nrepresentativ    den     enorma     kritiken     mot\r\nrovdjurspolitiken är vad gäller vanliga människor  i\r\nlandet.\r\n\r\nJag  anknyter här till vad Lotta Samuelson sade. Det\r\nfinns alltså mycket högljudda grupper som är väldigt\r\nkritiska.  Vi  tycker  att det är riksdagens uppgift\r\natt  bilda  sig en uppfattning  om  hur  pass  stor,\r\nrepresentativ   och   utbredd   den   här   kritiken\r\negentligen är.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  så  mycket  för det! Det ska  vi\r\nnaturligtvis ta till oss.\r\n\r\nVi går vidare med frågeställarna.  Först  går  ordet\r\ntill Jan Andersson, Centerpartiet, och därefter till\r\nGunnar Goude, Miljöpartiet. Varsågod, Jan!\r\n\r\nJan Andersson (c): Tack! Rovdjurspolitiken präglas i\r\nkanske  högre  grad än många andra politiska områden\r\nav att man ute på  landsbygden  känner  att  de  som\r\nbeslutar  i  dessa frågor inte tar människors oro på\r\nallvar.  Det  märks   bland   annat   på  möten  som\r\narrangeras  om  rovdjursfrågor.  Det är nog  de  mer\r\nvälbesökta mötena i politiska frågor.\r\n\r\nMänniskor ute upplever att var och en påverkas men\r\natt ingen tar oron på allvar. Vi har  hört  här  att\r\ndet  mycket  handlar  om att förbättra dialogen. Det\r\ntror jag är en av grundpelarna,  och  detta är något\r\nsom vi från Centerpartiets sida driver.\r\n\r\nJag har en fråga till Naturvårdsverket,  bland annat\r\nmot bakgrund av efterdyningarna av lodjursbeslut och\r\nliknande: Hur kan vi förbättra dialogen? Dock är det\r\ninte  enbart  Naturvårdsverket som kan svara.  Finns\r\ndet någon annan  som  har  idéer om hur dialogen kan\r\nförbättras är vederbörande självklart  välkommen med\r\nett svar.\r\n\r\nOrdföranden:  Vi  börjar  med  Naturvårdsverket  och\r\nLars-Erik Liljelund. Varsågod!\r\n\r\nLars-Erik Liljelund: Tack! Jag tycker  att  detta är\r\ndet  helt  centrala.  I  de här frågorna tillför  vi\r\ningenting  till riksdagens  beslut,  vilket  det  är\r\nviktigt att  markera,  utan vi följer lagarna och de\r\nförordningar som regeringen  har  fattat  beslut om.\r\nDessa är så konstruerade att många som bor i berörda\r\nbygder - långt ifrån alla men tillräckligt  många  -\r\ninte  har  full  acceptans  för  den  politik som en\r\nriksdagsmajoritet har lagt fast.\r\n\r\nSjälva   lägger   vi  från  centralt  håll,   ofta\r\ntillsammans med länsstyrelserna, tid på att vara med\r\npå olika typer av möten.  Oavsett detta med 28 § och\r\nom man ska göra något handlar  det egentligen om att\r\nfå  en acceptans för politiken, för  att  denna  ska\r\nkunna genomföras.\r\nDen översyn av 28 § som Björn Risinger annonserade\r\natt vi  gör  har  vi  själva  initierat  - dock inte\r\ndärför  att vi tror att den är fundamental  från  en\r\nsorts vetenskaplig  synvinkel.  Efter att ha försökt\r\ngenomföra den här politiken från central nivå i fyra\r\når har vi tolkat att formuleringen  i  dag  är sådan\r\natt   den   utgör   ett   irritationsmoment  som  är\r\ntillräckligt   stort   för  att   bidra   till   att\r\nacceptansen för politiken  inte  är  så stor som den\r\nmåste vara för att politiken ska kunna  genomföras i\r\nenlighet med vad ni har beslutat.\r\n\r\nDet här måste naturligtvis ske i samverkan  från vår\r\nsida med andra aktörer på olika sätt. Vi lägger  ned\r\nmycket  tid  på  detta  därför  att  vi tror att det\r\nliksom är grundbulten i sammanhanget. Finns det inte\r\nen  acceptans  för  politiken  är  det  andra   rätt\r\nointressant.\r\n\r\nOrdföranden:   Owe  Wiktorin,  Conny  Sandström  och\r\nChrister  Segersteén   har   bett  att  få  göra  en\r\nkommentar. Om någon från länsstyrelserna  som jobbar\r\nmed  de här frågorna vill göra en kommentar  är  det\r\nbara  att  räcka  upp  handen.  Vi  börjar  med  Owe\r\nWiktorin, Svenska Jägareförbundet. Varsågod!\r\n\r\nOwe Wiktorin:  Tack!  Låt mig börja med att säga att\r\njag tycker att den här frågan är synnerligen viktig.\r\nFå  frågor är mindre lämpade  för  konfrontation  än\r\njakt-  och  viltvårdsfrågorna  -  detta vare sig man\r\ntalar om rovdjur eller man talar om  älgar, vildsvin\r\neller vad det nu kan vara fråga om. Glädjande  nog -\r\ndet  måste  jag  säga - har jag upplevt de kontakter\r\nsom  vi  från  Jägareförbundet   under  det  senaste\r\nhalvåret tagit med Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen,\r\nLRF, skogsindustrier och andra typer  av  närstående\r\nintressenter  som  någonting  positivt.  Jag ser  en\r\npositiv trend i det här.\r\n\r\nJag tror att man också på länsstyrelserna  och  ute,\r\nbåde  regionalt  och lokalt, måste ta tag i detta på\r\nsamma sätt - detta  tillsammans med att vi är ute på\r\nmöten. Diskussionsaftnar  och  alla de rovdjursaftar\r\nsom man har på olika ställen tror  jag  kan vara ett\r\nsätt att öka känslan av uppmärksamhet från  de  män,\r\nkvinnor  och  familjer som bor i områden där man har\r\nstora rovdjur inpå  sig.  Vi  är på väg, men det går\r\nlångsamt.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för  det!  Sedan  har  vi  Conny\r\nSandström,  Jägarnas  Riksförbund   -   Landsbygdens\r\nJägare. Varsågod!\r\n\r\nConny Sandström: Det finns egentligen två  typer  av\r\ndialog  i  sammanhanget. Den ena dialogen är den som\r\nkan  föras  mellan   oss  på  ledningsnivå  i  olika\r\norganisationer. Owe har just pekat på den saken. Det\r\nhär måste utvecklas och kan bli bättre.\r\n\r\nDen andra dialogen handlar  om  att  ni i beslutande\r\nförsamlingar   och   även   ni  på  ledningsnivå   i\r\nmyndigheter måste vara ute på olika möten och träffa\r\nfolk. Det gäller att möta de  människor som dagligen\r\nkonfronteras med problemen. Detta  är  det  viktiga.\r\nDär  tycker  jag  väl  att  det ändå går framåt. Det\r\nordnas   ett   antal  möten  där  riksdagsledamöter,\r\nutskottsledamöter och myndighetspersoner är med. Det\r\ntror jag är det  enda  sättet, för annars kommer det\r\natt vara så att fotfolket upplever att ingen lyssnar\r\npå dem. Det kan bara ni  hjälpa  till  med.  Vi  ska\r\nsjälvfallet stötta så gott det går.\r\n\r\nOrdföranden:   Ordet   går   sedan   till   Christer\r\nSegersteén, LRF,  för en kommentar.\r\n\r\nChrister   Segersteén:   Självklart   har   vi   som\r\norganisation  ett stort ansvar för att informationen\r\nförs ut och för deltagandet i dialogen, naturligtvis\r\npå  alla nivåer.  Det  kan  gälla  nationellt,  till\r\nexempel  i  Rovdjursrådet.  Men  lika  viktigt är en\r\nregional  dialog  med länsstyrelserna och  även  ned\r\ntill kommunnivå. Ju  mer  man  pratar  med  oss  som\r\nberörs,  desto lättare är det att få  förståelse för\r\nfrågorna.\r\n\r\nOrdföranden:   Stig-Åke  Svensson,  Länsstyrelsen  i\r\nDalarna, vill också göra en kommentar. Varsågod!\r\n\r\nStig-Åke Svensson, Länsstyrelsen i Dalarna: Vår roll\r\ni informationsdelen  är väldigt betydelsefull. På de\r\nolika   länsstyrelserna    finns    det    regionala\r\nrovdjursgrupper  med  företrädare  för  många  olika\r\naktörer.  Vi har också en viktig del som inte kommit\r\nfram här. När  en rovdjursskada inträffar kommer det\r\nju  ut  en  besiktningsman   som  länsstyrelsen  har\r\nförordnat. Denna person har en  oerhört  viktig roll\r\nnär det gäller att i direktkontakt med den  som  har\r\nråkat   ut  för  en  skada  ha  en  dialog  och  ett\r\nresonemang  om  vilka  förebyggande åtgärder som kan\r\nvidtas  för  framtiden. Men  det  gäller  också  att\r\nresonera om vad  som  inträffat  och  om vad som kan\r\nkomma att ske framöver. Jag tror att den rollen, den\r\nbiten, är nog så viktig som de stora debatterna.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det! Jag tänkte att  vi skulle\r\nhinna  med  en  sista  fråga  innan  vi  bryter  för\r\nkaffepaus. Varsågod, Gunnar Goude från Miljöpartiet!\r\n\r\nGunnar  Goude (mp): Tack, fru ordförande! Jag tänkte\r\nställa en fråga som närmast har med vargen att göra.\r\nJag utgår  från  att  alla  -  så låter det ju - har\r\naccepterat att vi ska ha varg i  Sverige.  Det finns\r\nvetenskapliga   undersökningar   och   kunskaper  på\r\nområdet som säger att vi måste ha en vargstam  av en\r\nviss  storlek  för  att det här ska vara långsiktigt\r\nhållbart. Nu har vi rapporter, som vi hörde här från\r\ntalarstolen, om att det  nu  finns  alldeles  för få\r\nvargar för att detta ska vara långsiktigt hållbart.\r\n\r\nTvå  saker  undrar man över. Den ena är om arbetet\r\nmed att få in nytt friskt genetiskt material och öka\r\nvargstammen på  något sätt hindras utifrån de beslut\r\nsom  fattats  i riksdagen.  Behövs  det  ytterligare\r\nbeslut  från riksdagens  sida  för  att  få  en  bra\r\nframgång  i  det  avseendet? Det gäller naturligtvis\r\nockså  de  alternativa  åtgärder  som  finns  utöver\r\nskjutandet - stängsling av får och sådana saker. Den\r\nfrågan riktar jag till Naturvårdsverket.\r\n\r\nSedan har vi  den  oro som jägarna gör sig till tolk\r\nför och som är intressant.  Företrädarna för jägarna\r\nsäger ju att svenska folket är  så  oroat.  Oron  är\r\nnaturligtvis obefogad när det gäller varg och skador\r\npå  människor.  Här  riktar  jag mig egentligen till\r\nSvenska Naturskyddsföreningen,  som  har kontakt med\r\nfrågan på ett lite annat sätt. Är nämnda oro växande\r\noch alltså ett reellt problem, eller är  oron  något\r\nsom avtar i takt med att vi i alla fall får varg som\r\nvi vänjer oss vid?\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för  det!  Vi  börjar  med Björn\r\nRisinger, Naturvårdsverket.\r\n\r\nBjörn   Risinger:   Om   vi  drar  oss  till  minnes\r\nriksdagsbeslutet om rovdjurspolitiken är det ju sagt\r\natt  det  finns  ett antal förvaltningsåtgärder  som\r\nNaturvårdsverket och  andra ska arbeta efter. När vi\r\nsedan närmar oss etappmålet  200 vargar är det tänkt\r\natt det ska ske en utvärdering av något slag. När vi\r\nnu sett att vargstammen har stagnerat  kan  man  ana\r\natt det dröjer ytterligare ganska många år innan man\r\neventuellt  kommer  till  en tidpunkt då det är dags\r\nför en utvärdering. Det är  egentligen  den typen av\r\narbete  som  man  behöver  göra för att sedan  börja\r\ndiskutera nya förvaltningsmetoder av olika slag. Det\r\nryms  så  att säga inte inom Naturvårdsverkets  egen\r\narsenal att gå in och göra helt nya saker i relation\r\ntill det som riksdagen har sagt.\r\n\r\nOrdföranden:  Vi  tar också den andra frågan, vilken\r\nriktades till Naturskyddsföreningen.  Varsågod, Klas\r\nHjelm!\r\n\r\nKlas  Hjelm: Tack! Det är inte alldeles  enkelt  att\r\nsvara på  frågan om oron är växande eller minskande.\r\nJag kan dock  göra  några  försök från vår horisont.\r\nNaturskyddsföreningen   har   precis    som    andra\r\norganisationer    väldigt   mycket   kontakter   med\r\nmänniskor. Människor  kontaktar  oss. Man ringer och\r\npratar  om  de här problemen. Dessutom  har  vi  ett\r\nmycket väl utbyggt  lokalt  nät,  ett  nät av lokala\r\nföreningar  -  kretsar, som vi säger. Många  där  är\r\nengagerade i de här frågorna.\r\n\r\nFrån min horisont kan jag bara säga att vi inte på\r\nnågot  sätt har ett  ökande  antal  samtal  där  det\r\nuttrycks  oro,  problem  och  så  vidare. Dock är vi\r\nfullt medvetna om det som sagts här  i  dag,  så det\r\nvill  jag inte på något sätt motsäga. Men jag skulle\r\nsnarare  säga  att  jag  personligen  i  min  roll i\r\nNaturskyddsföreningen fick fler samtal för ett antal\r\når sedan när vi började återfå varg i landet.\r\nDet finns många funderingar i sammanhanget. Om  en\r\nrovdjursstam  funnits kontinuerligt i ett område har\r\nman på något sätt lärt sig att leva med den. Man kan\r\ntycka illa om den, men man har på något vis vant sig\r\nvid problemen.\r\nVi kan också  titta  på hur det är i andra länder.\r\nAndra personer här kan ge  ytterligare perspektiv på\r\nden frågan. Men vi kan inte  se att samma typ av oro\r\nfinns som den som finns hos en  del  i glesbygderna,\r\nsom på något sätt är direkt rädda för varg och andra\r\ndjur.  Det finns många länder i Europa  som,  vilket\r\ntidigare  sagts här, har betydligt större stammar än\r\nvad vi i Sverige  har. Spanien har 2 000 vargar, och\r\nRumänien har kanske  2 500.  I Italien finns det 400\r\nvargar och så vidare. Samma typ  av  oro  och rädsla\r\nsom  en  liten del av folket i Sverige uppenbarligen\r\nkänner  verkar   inte   finnas  där.  Andra  kan  ge\r\nytterligare exempel.\r\n\r\nEn  del  av våra organisationer,  bland  annat  vårt\r\nlänsförbund  i  Uppsala län - ett par vargincidenter\r\nhar ju drabbat det  länet  -  har  gjort  försök att\r\nverkligen  närma  sig  folk  i  den  dialogform  som\r\ntidigare  nämndes  om  här.  Man  har  gjort  ganska\r\ndjupgående  undersökningar  av hur folk ser på dessa\r\nsaker och av vad man kunde göra  för  att  på lokalt\r\nhåll etablera en bättre dialog. Där ser vi fram emot\r\nen fortsättning.\r\n\r\nOrdföranden: Ann Dahlerus har möjlighet att  göra en\r\nkommentar. Varsågod!\r\n\r\nAnn  Dahlerus:  Jag  skulle  vilja kommentera Gunnar\r\nGoudes fråga om varg och de genetiska problemen samt\r\nhur det där relaterar till nuvarande riksdagsbeslut,\r\nom jag nu förstod saken rätt.  I sammanhanget är det\r\nonekligen ett problem som man inte  kan  blunda  för\r\natt  det  i  riksdagsbeslutet finns mer eller mindre\r\nuttryckt att det inte ska vara fasta etableringar av\r\nvarg i hela renbetesområdet. Det är ett enormt stort\r\nbälte  som  effektivt   skär   av  den  svensk-ryska\r\nvargpopulationen från den sydskandinaviska.  Det här\r\när ett stort problem.\r\n\r\nOrdföranden:  En kort kommentar avslutningsvis  från\r\nLänsstyrelsen   i    Dalarna.   Varsågod,   Stig-Åke\r\nSvensson!\r\n\r\nStig-Åke   Svensson,   Länsstyrelsen    i   Dalarna:\r\nLänsstyrelserna i fjällänen gör under det  här  året\r\ntillsammans med Naturvårdsverket och Fjällmistra  en\r\nförnyad  attitydundersökning som gäller just rovdjur\r\noch några andra frågor. Därmed kommer man att få ett\r\njämförande material om hur attityden har förändrats.\r\n\r\nOrdföranden:  Jörgen  Bohlin  från  Svenska Samernas\r\nRiksförbund får göra en kort kommentar.\r\n\r\nJörgen  Bohlin, Samernas Riksförbund:  Det  var  ett\r\nmycket  felaktigt   påstående  som  framfördes  här,\r\nnämligen  att  renskötselområdet   skulle  vara  ett\r\nhinder  för  att sprida ut det genetiska  materialet\r\ntill den svenska  vargstammen.  Tvärtom står det att\r\nman lämnar öppet just för att vargar  ska  kunna  gå\r\ngenom   renskötselområdet   -   dock   inte,  vilket\r\nNaturvårdsverket visade med beslutet om  skyddsjakt,\r\nför  att  etablera föryngringar. Det var alltså  ett\r\nhelt felaktigt påstående som här gjordes.\r\n\r\nFör att anknyta  till  Olof  Liberg kan jag säga att\r\nhär handlar det kanske inte om  storleken,  utan det\r\nhandlar väl om sammansättningen.\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket för det inlägget, Jörgen\r\nBohlin!   Det   får  bli  den  avslutande  delen  av\r\nutfrågningen före kaffepausen.\r\n\r\nOrdföranden: För  er därhemma som har slagit på TV:n\r\noch upptäcker att ni  befinner  er  i riksdagen vill\r\njag   säga   att   det   är   för   att  miljö-  och\r\njordbruksutskottet   just   nu   har   en  offentlig\r\nutfrågning  om skyddsjakt på rovdjur. Vi  har  ägnat\r\nförmiddagen åt  att  höra  en  del  anföranden  från\r\nforskare    men    även    från    myndigheter   och\r\norganisationer.  Just  nu pågår själva  utfrågningen\r\ndär  ledamöterna  har  möjlighet  att  kunna  ställa\r\nfrågor. Det har vi gjort  här  under  en  timme.  Vi\r\nkommer att fortsätta till strax före kl. 12.\r\n\r\nVi  har  en ny talarlista med nya frågeställare. Den\r\nsom står först på tur är Ann-Kristine Johansson från\r\nSocialdemokraterna  och därefter är det Bengt-Anders\r\nJohansson igen. Varsågod, Ann-Kristine.\r\n\r\nAnn-Kristine Johansson  (s):  Tack  så  mycket,  fru\r\nordförande.    Vi    har    sett   bilder   här   om\r\nkoncentrationen av vargar till  vissa  län.  Vi  har\r\ndiskuterat  mycket  om  acceptansen  av vargstammens\r\nutveckling.\r\n\r\nJag   har  en  fråga  till  de  representanter   för\r\nlänsstyrelsen  som  sitter  här.  Skulle acceptansen\r\nkunna  öka  om man får en regional förvaltning?  Kan\r\ndet också minska  problemet med den illegala jakten?\r\nHur se ni på möjligheten med förvaltningen?\r\n\r\nLars Furuholm, Länsstyrelsen i Värmland: Vi har haft\r\nlite  erfarenheter  av  lokal  förvaltning.  Vi  har\r\nfattat  beslut  om  skyddsjakt  på  lodjur  ett  par\r\ngånger. Vi hade ett beslut om skyddsjakt på varg som\r\nNaturvårdsverket  fattade  när  det  gällde  den  så\r\nkallade Väsevargen.\r\n\r\nDet  känns i varje  fall  som  att  det  tas  emot\r\nväldigt  positivt.  Frågan  hamnar  hos  den som har\r\nproblemet  i  stället  för  att  det  ligger  på  en\r\nmyndighet att fatta beslut. Det har känts positivt.\r\nI  fallet  med  vargen  blev  den  exempelvis inte\r\ndödad.   Men   responsen  från  bygden  var  väldigt\r\npositiv. Man hade  fått  möjligheten. I ett fall med\r\nett  lodjur  tog  det över ett  år  innan  man  hade\r\nlyckats fälla lodjuret.  Men  det  var  ändå lugnt i\r\nrelationen  mellan  oss och dem som bodde i  trakten\r\nunder den tiden.\r\n\r\nOm det har betydelse för den illegala jakten kan jag\r\ninte svara på.\r\n\r\nBengt-Anders Johansson  (m): Tack så mycket. Som har\r\nsagts flera gånger här tror jag att lösningen på det\r\nproblem vi har att hantera  handlar om att få accept\r\nhos dem som är drabbade. Därför är det lite märkligt\r\nnär man hör resonemang om att ett stort flertal inte\r\ntycker  att  det  är  ett  problem.  Har  du  aldrig\r\ndrabbats av det har du inget  problem.  Vi  måste ha\r\nfokus  på  dem  som är drabbade och hjälpa till  att\r\nhantera det.\r\n\r\nMin fråga är knuten till att vi är lite introverta\r\ni  vårt resonemang.  Vi  talar  egentligen  bara  om\r\nSverige,  och  vi  talar  uppenbarligen inte om hela\r\nSverige. Vi talar om den tredjedel  av  Sverige  som\r\nska tåla trycket.\r\nJag  vet  egentligen  till vem av er jag ska vända\r\nmig   med   min  fråga.  Det  är   möjligen   Grimsö\r\nforskningsstation eller Naturvårdsverket. Varför kan\r\nman  inte  skapa   en  nordisk  gruppering?  Vi  har\r\ngemensamma rovdjur som  går  över  gränserna. Det är\r\nganska naturligt. Då vore det också ganska naturligt\r\natt ha en gemensam förvaltning.\r\n\r\nVarför görs det inga ansträngningar  av  den  arten?\r\nHur hanterar man det exempelvis i Norge och Finland?\r\n\r\nBjörn Risinger: Det har någon gång sagts här att det\r\ninte är så mycket samverkan över gränserna. Jag vill\r\nnog  säga  att  det  är  rätt  så bra samverkan över\r\ngränserna.  Det  gäller  i  synnerhet  forskning  om\r\nrovdjur där vi har samverkan  mellan  Sverige, Norge\r\noch  Finland.  Vi  har  det  också  när  det  gäller\r\növervakning  av  stammarna  där  vi har återkommande\r\nsamråd.\r\n\r\nDet finns olika markanvändningssystem  i  de olika\r\nländerna.  I  Norge  har man fortfarande lösdrift  i\r\nfårproduktionen på ett  sätt som liknar gamla dagars\r\nutmarksbete i Sverige. Det är naturligt att det blir\r\nhelt  andra förhållanden när  man  ska  hantera  och\r\nförvalta rovdjursstammarna med de utgångspunkterna.\r\n\r\nDessutom   sätter   politiken   i   respektive  land\r\nvillkoren  för  hur  det ska ske. Att tänka  sig  en\r\ngemensam förvaltning är inte riktigt möjligt. Att ha\r\nett     gott     informationsutbyte      och     god\r\nforskningssamverkan är den linje vi jobbar på.\r\n\r\nPer Gustav Idivuoma, Samernas Riksförbund: Tack. Det\r\när bra att den här frågan kommer upp. I bland  annat\r\nRovdjursutredningen  var  en  av frågorna en nordisk\r\nsyn på rovdjur och förvaltning av rovdjur.\r\n\r\nFör oss inom rennäringen som  mer  eller mindre är\r\nnotoriska  gränsgångare  och  som  korsar  gränserna\r\nframför  allt  mot  Norge  är det en oerhört  viktig\r\nfråga  att ha något slags samsyn  vad  gäller  bland\r\nannat förvaltning  av rovdjur. Vi stöter nämligen på\r\nolika  system  när  vi   är   på   olika   sidor  om\r\nRiksgränsen. Det är den ena delen.\r\nDen  andra  delen är något som jag hela tiden  har\r\nfunderat på och i viss mån har vissa åsikter om. När\r\nrovdjursnumerären   visas   är   Riksgränsen  mellan\r\nSverige och Norge men också gränsen till Finland som\r\nen skarp gräns där det inte finns någonting på andra\r\nsidan gränsen.\r\nLägger man ihop helheten och ser det utifrån bland\r\nannat ett skandinaviskt perspektiv är det en oerhört\r\nstor skillnad vad gäller numerär. Vi kämpade länge i\r\nRovdjursutredningen för att vi i varje fall så långt\r\nsom möjligt måste hitta en samsyn mellan de nordiska\r\nländerna vad gäller just rovdjursförvaltning.\r\n\r\nFör oss inom rennäringen är det oerhört  viktigt att\r\ndet finns något slags riktlinje att gå på.\r\n\r\nAnita Brodén (fp): Tack, fru ordförande. Först  vill\r\njag  tala  om  att  jag  tycker  att  det  har varit\r\nfantastiskt intressant. Jag vill tacka alla  som har\r\ndeltagit i debatten och informationsstunden.\r\n\r\nJag vill i min fråga återkomma till det beslut  vi\r\nhar  fattat om antalet vargar i ett första etappmål.\r\nDet har  vi gjort för att säkerställa en livskraftig\r\nstam. Flera  av  talarna har fört fram faran med och\r\ndet stora problemet  som ligger i inavel. Den friska\r\ngenetiska stammen kanske inte alltid hänger ihop med\r\nantalet  vargar.  Det  överhängande  är  att  få  en\r\ngenetiskt frisk stam.\r\nDet har förts fram en  del  synpunkter  på hinder.\r\nJag  vill ytterligare få detta belyst. Vilka  hinder\r\nser ni för utbyten för att vi ska kunna bibehålla en\r\nfrisk  genetisk  stam?  Det  ha  antytts  en  del om\r\ntjuvskytte,  och  också  renbetesområdet  har  förts\r\nfram.\r\n\r\nDet   vore   värdefullt   att   ytterligare   belysa\r\neventuella hinder för detta. Jag vänder mig i första\r\nhand  till  forskare  och  Naturvårdsverket, men det\r\nkanske är någon annan som vill kommentera.\r\n\r\nOlof  Liberg:  Jag ska försöka  svara.  Hindren  för\r\ninvandring av varg  är  egentligen  två.  Det ena är\r\navståndet  i sig. Det är så pass långt att det  även\r\nför en varg  är  en  bra  sträcka.  De flesta vargar\r\nvandrar  inte riktigt så långt, men många  gör  det.\r\nDet är inget avgörande hinder.\r\n\r\nDet andra  hindret  är att det händer någonting på\r\nvägen.  Den  risken  är naturligtvis  stor  eftersom\r\nvargarna   ska  passera  inte   bara   det   svenska\r\nrenskyddsområdet   utan   också   det   finska   där\r\nacceptansen  av  varg  är  mycket  låg  i  bägge två\r\nområdena.\r\nDet  finns en legal möjlighet att stoppa vargarna,\r\nvilket har  skett  flera  gånger.  Men sedan får man\r\nockså räkna med den illegala möjligheten.\r\nDock har bevisligen vargarna lyckats  tre gånger i\r\nmodern tid att ta sig den här vägen, ja till och med\r\nfyra  gånger.  Vi  vet att det fanns ytterligare  en\r\ninvandrare under tidigt  80-tal  som  inte  deltog i\r\naveln. Den blev avlivad i Norge innan den hann  göra\r\ndet.  Det  kan  hända.  Men  det har inte hänt sedan\r\n1991, vilket börjar bli en ganska lång tid.\r\nVi anser nu inom forskningen  att man i varje fall\r\nmåste börja överväga det andra alternativet.  Det är\r\nalldeles uppenbart för var och en som tänker på  det\r\nhela.  Det  alternativet  är  att hjälpa till om det\r\nvisar sig att naturen inte själv  klarar av det. Det\r\ngäller då naturen i kamp med människan.\r\nVi har ännu inga data som visar att  inavel börjar\r\nbli  ett akut problem. Men om det skulle  visa  sig,\r\nvilket det kan komma att göra inom snar framtid, bör\r\nman inse  att  man  har en option till, nämligen att\r\nhjälpa till.\r\nMan har redan gjort  detta  i USA på flera platser\r\nmed  mycket stor framgång. Man har  haft  lika  stor\r\nopposition där mot den åtgärden, men man har lyckats\r\n- med  god pedagogik. Jag anser att det är pedagogik\r\nsom behövs  här.  Då  skulle  man dessutom vinna den\r\nstora fördelen att man inte tvingas  kräva en mycket\r\nstor vargstam mycket snart. Jag tror att  det är ett\r\nav problemen med att få acceptans.\r\nMan skulle kunna gå ut i de bygder som i  dag  har\r\nvarg  och  säga: Vi kan ligga kvar under överskådlig\r\ntid på en nivå  av  200  vargar  genom  att  vi  har\r\ntillfört  genetiskt  material.  Lyckas  vi  med  det\r\nklarar  sig  vargstammen  alldeles  utmärkt  på  den\r\nnivån.  Det  framkom  också under det möte vi hade i\r\nFärna för två år sedan.\r\n\r\n200 vargar skulle räcka  alldeles utmärkt om vi bara\r\nfår  tillskott  så  att  vi  klarar   den  genetiska\r\nvariationen. Det tror jag skulle kunna  ha  en enorm\r\nbetydelse för att öka acceptansen i bygderna.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  så  mycket  för det, Olof Liberg\r\nfrån Grimsö forskningsstation. Det är dags för nästa\r\nfrågeställare om du Anita känner att du fick de svar\r\ndu ville ha.\r\n\r\nAnita Brodén (fp): I och för sig  ställde  jag också\r\nfrågan  till  Naturvårdsverket  om  det  fanns någon\r\nkomplettering.  Jag  vill  också skicka med att  det\r\nhandlar om öppenhet och insyn.  Det  är  A och O att\r\nman kör med helt öppna kort vad gäller detta.\r\n\r\nLars-Erik  Liljelund:  Det  finns som flera i  salen\r\nsäkert känner till en vandringsmyt. Det har till och\r\nmed  skrivits  böcker  om  att  Naturvårdsverket  är\r\nursprunget till de vargar vi har i Sverige i dag med\r\ninplanteringar av olika slag, vilket är helt fel.\r\n\r\nRent teoretiskt skulle man mycket  väl  kunna  tänka\r\nsig den modell som Olof Liberg förespråkar, det vill\r\nsäga att se till att man har en genetiskt vital stam\r\ngenom  aktiv  inplantering. Då får det vara 200 djur\r\noch en livskraftig population. Sedan har man jakt på\r\nbeståndet därutöver. Vi har inte föreslagit det. Vår\r\nbedömning är att  det  kräver  ett  aktivt politiskt\r\nbeslut och ställningstagande från riksdagen.\r\n\r\nSven Gunnar Persson (kd): Jag vill ställa  en  fråga\r\ntill Inga Ängsteg eller den som känner sig manad att\r\nsvara  från  Grimsö  forskningsstation.  Det  gäller\r\nmöjligheten att påverka vargars beteenden.\r\n\r\nJag    läser    i    ett   informationsblad   från\r\nViltskadecenter följande:  Människans förföljelse av\r\nvarg  genom  tiderna  torde  ha  resulterat  i  viss\r\nnedärvd skygghet. Det är troligt  att denna skygghet\r\nåter  måste aktiveras genom egna erfarenheter  eller\r\ninlärning  av  exempelvis föräldrar. Jag förutsätter\r\ndå att det är vargarnas inlärning det handlar om.\r\n\r\nKan  ni utveckla  detta  lite  grann?  Hur  kan  man\r\npåverka   vargars   beteende?   Om   man   ser  till\r\nvargstammens  tillväxt  under en längre period,  går\r\ndet att påverka skyggheten genom jakt?\r\n\r\nOlov Liberg: Jag kan börja  att  svara, men Inga kan\r\nkomplettera mig här.\r\n\r\nVad gäller vargars skygghet om de  är jagade eller\r\ninte  jagade  finns  det  kanske  inte så förfärligt\r\nmånga erfarenheter och studier gjorda. Generellt vet\r\nvi att stora däggdjur har ett flexibelt beteende. De\r\nlär  sig  mycket snabbt och anpassar  sig  till  den\r\nmiljö  de  lever   i,  inte  minst  när  det  gäller\r\nförföljelse.\r\nI  nationalparker och  liknande  där  de  inte  är\r\nförföljda  och  känner sig trygga kan turister komma\r\nväldigt nära. Likaså  kan  arter  som  är  fridlysta\r\nutanför  nationalparker ibland bli rena pesten.  Det\r\nfinns till exempel pälssälar i Kalifornien i dag som\r\när ett mycket  stort  besvär  i  många hamnar. De är\r\nfridlysta och har därmed blivit otroligt oskygga.\r\nMotsatt vet vi att när djur jagas ökar skyggheten.\r\nDet skulle förvåna mig oerhört om  inte  vargen  som\r\nförmodligen  är  det  mest intelligenta och flexibla\r\ndäggdjur vi har i dag inte skulle svara på det viset\r\nockså så att skyggheten ökar ju mer jakt man har och\r\nvise versa.\r\n\r\nInga har kanske en del  erfarenheter  av  försök med\r\natt skrämma vargar.\r\n\r\nInga  Ängsteg,  Grimsö  forskningsstation:  Jag  har\r\nnågra kommentarer. Det kommer ganska många rapporter\r\nom  vargar  som  beter  sig onormalt, som man kanske\r\nsäger. Man kan diskutera  vad som är onormalt för en\r\nvarg. Det har Olov berört lite grann.\r\n\r\nI flera fall är det så att  man  tar  fel. Man gör\r\nbedömningen  att  hundar  är vargar. Det är  väldigt\r\nviktigt att titta på varje  enskilt  fall  och också\r\ntitta på hur djuret faktiskt har betett sig.\r\nVi  har  några  få  fall där vi har erfarenhet  av\r\ninsatser med att skrämma  enskilda  vargar.  I flera\r\nfall kan det handla om unga individer där det räcker\r\nmed  en  avskräckande  insats så att de senare söker\r\nsig till en partner, etablerar  revir och slutar med\r\nsitt   kanske  inte  onormala  beteende   men   sitt\r\noacceptabla  beteende.  Man får göra skillnad på vad\r\nsom är onormalt och vad som  är oacceptabelt. Det är\r\nlika allvarligt vad det än är.\r\nI  något  fall  har  vi  skrämt  varg.   Det   har\r\nåtminstone haft kortvarig effekt. Vi har inte kunnat\r\nmäta  den  långvariga effekten eftersom det djuret i\r\ndet enskilda  fallet  så  småningom blev överkört. I\r\ndet korta perspektivet, som  kanske  i  och  för sig\r\nräcker  för  vissa  individer,  hade  det definitivt\r\neffekt. Det hade effekt när det handlade  om att bli\r\nmer rädd för människor, människor med hund  och även\r\nbilar. Men sedan blev vargen som sagt överkörd.\r\nI ett annat fall där man har agerat har man  trott\r\nsig  ha en varg som dykt upp i tid och otid. När  vi\r\nsedan  kommit  dit och spårat och fått lite mer kött\r\npå benen har det  visat  sig  att det handlar om fem\r\nvargar. Det är klart att fem vargar  syns mer än vad\r\nen varg gör.\r\n\r\nMan  får  alltså  titta på varje enskilt  fall.  Det\r\nfinns inte heller internationellt  generella väldigt\r\nbra  lösningar  som  gäller  för både varg,  lo  och\r\nbjörn, utan det varierar, och  det  varierar  mycket\r\nmellan  olika individer. Man måste alltså, som sagt,\r\ntitta på varje enskilt fall.\r\n\r\nKjell-Erik  Karlsson  (v):  Det finns ju en stor oro\r\nhos människorna för rovdjuren  i  olika  situationer\r\nute  i landet. Man kan undra vad den oron egentligen\r\ngrundar  sig  på.  Är det oro från jägarnas håll för\r\natt bytesdjuren minskar  om  rovdjuren  ökar, är man\r\norolig för att ens jakthund ska skadas av rovdjuren,\r\neller  är människorna oroliga för att människor  ska\r\nangripas  av rovdjuren? Vi kan konstatera att det är\r\ntre gånger  fler  hundar som skadas av jägarnas jakt\r\nän av rovdjuren. Vi vet också att ett stort antal av\r\nhundarna skadas i trafiken.  Det  gäller  alltså ett\r\nstort antal tamdjur.\r\n\r\nMed   den  utgångspunkten  skulle  jag  vilja  fråga\r\nrovdjurscentren,  som  är närvarande här: Vad är det\r\nför frågeställningar ni får? Är det oron för angrepp\r\npå människor, eller är det  oro av andra orsaker som\r\ngör att människor kontaktar er?\r\n\r\nTorbjörn    Wallin,    Orsa   Grönklitt,    Sveriges\r\nRovdjurscentrum:  Jag  är   nyanställd   sedan  fyra\r\nmånader  tillbaka  och  kommer  från  en  helt annan\r\nbransch.  Vi pratar om revir här, och det är  precis\r\nvad människor  pratar  om  vad  gäller om man är för\r\neller  emot  rovdjur.  Man står ganska  långt  ifrån\r\nvarandra.\r\n\r\nDet behövs öppenhet och  insyn.  Jag  jagar älg på\r\nfritiden och har gjort det under en stor del av mitt\r\nliv. När jag hoppade på det här jobbet skickade mina\r\njaktkompisar  bollen  om jag nu ska springa  statens\r\närenden  och se till att  det  kommer  ut  vargar  i\r\nnaturen -  gud  vet allt vad jag fick frågor om! Det\r\nhär  med öppenhet  och  insyn  tror  jag  alltså  är\r\nväldigt viktigt.\r\nAtt  lyssna,  ta in, informera och föra dialog har\r\nmånga lyft fram här. Till att börja med tror jag att\r\nman måste träffas  för  att  göra det. I det projekt\r\nsom  vi  vill starta i sommar på  Rovdjurscentrum  i\r\nOrsa ser vi det som väldigt viktigt att vi samverkar\r\nmed såväl jägare och samer som Naturskyddsföreningen\r\noch Rovdjursföreningen.  Många  av  de  här parterna\r\nförväntar sig inte att vi ska göra det, men  jag ser\r\ndet   som  självklart.  Vi  måste  ställa  oss  mitt\r\nemellan. Det handlar om information, och självfallet\r\nmåste  alla   få  vara  med  och  föra  ut  den  här\r\ninformationen,  såväl  lokala jägare som motparten -\r\nman ser det nämligen ofta som motparten.\r\n\r\nJag tycker bilden här i  dag  har  stämt  ganska väl\r\növerens med de frågeställningar som vi får,  men jag\r\ntycker  att  det  handlar  väldigt mycket om att öka\r\ninsatserna  ordentligt  på  de  rovdjurscentrum  som\r\nfinns och att i takt med att  rovdjuren  får  större\r\nutbredning också intensifiera arbetet. Vi finns  ute\r\npå  skolor och vi har utställningar, information och\r\nså vidare,  men det behövs helt klart ett mycket mer\r\nomfattande arbete  än  vad  vi  har möjlighet till i\r\ndag.\r\n\r\nMagnus  Elander,  Rovdjurscentret De  5  Stora:  Jag\r\nrepresenterar  Rovdjurscentret   De   5   Stora,  en\r\ninformations-   och  kommunikationsinstitution   som\r\nkommer att baseras  i Järvsö och bli klar om ungefär\r\nett år. Vårt initiativ  har  stöd  av  alla de stora\r\norganisationerna,     alltifrån     Jägareförbundet,\r\nJägarnas  Riksförbund,  WWF,  Naturskyddsföreningen,\r\nSamernas  riksförbund  och  Rovdjursföreningen.  Den\r\nabsolut   viktigaste   frågan  är   information   om\r\nrovdjuren.\r\n\r\nVi har 3 000 fyrbenta stora rovdjur i vårt land, och\r\nvi har 9 miljoner människor.  Det  viktigaste är att\r\nde  här  9 miljoner  människorna  får  den   sakliga\r\nfaktainformation  som  är  så viktig. Man pratar  om\r\nfolks  oro  ute i landsbygden,  och  man  pratar  om\r\njägarnas oro  för  sina  jakthundar och jägarnas oro\r\nför viltet. När vi pratar  om  folks oro handlar det\r\nom att man är rädd för att gå ut i skogen och plocka\r\nbär och så vidare. Som jämförelse  kan jag bara säga\r\natt mellan 15 000 och 20 000 människor  per  år  får\r\nuppsöka  läkare  på  grund av skador som de har fått\r\nfrån  sina husdjur, framför  allt  blivit  hundbitna\r\neller sparkade  av  sin  häst.  Det är nästan 200 år\r\nsedan  en  varg  bet  en människa i vårt  land.  Det\r\nhandlar alltså väldigt  mycket  om proportioner, och\r\ndet  är  väldigt  viktigt  att  den  kommunikationen\r\nkommer i gång i landet, kanske inte så att någon har\r\nmonopol  på  det,  men så att man samlar  resurserna\r\nkring  ett  informationscenter  och  har  ett  antal\r\nsatelliter som  folk  kan  besöka regionalt runtom i\r\nlandet.\r\n\r\nRolf Brittas: Som frågeställaren antyder har det här\r\nlite olika aspekter. Jag bor  själv i ett område där\r\ndet finns ganska mycket björn,  och jag kan säga att\r\nmånga bland allmänheten upplever ett visst obehag av\r\natt gå ut i skogen och ha känslan  av  att det finns\r\nbjörnar  i  området.  Jägarna  i  allmänhet är  inte\r\nsärskilt  rädda, men framför allt en  del  hundägare\r\nkänner viss  rädsla  för  att jaga med hund eftersom\r\ndet  har  skett  några olyckor  där  hundförare  har\r\nblivit angripna. Så  visst  finns  det  en  oro  för\r\nsäkerheten,  framför  allt när det gäller björn. När\r\ndet  gäller  varg  gäller   rädslan   framför   allt\r\njakthunden.  Det  finns  många  som till exempel har\r\nsagt: När hunden kommer utom hörhåll  får  jag ont i\r\nmagen. Många känner alltså en sådan oro.\r\n\r\nSedan  tycker  jag  att  det  bör  påpekas att man\r\ngjorde en studie i vargreviren av antalet hundar som\r\nblir  angripna,  och  man konstaterade att  det  var\r\nungefär lika stor risk  för  att  hunden  skulle bli\r\nangripen  av ett rovdjur som för att den skulle  bli\r\ntrafikdödad.  Ofta jämför man ju med trafikolyckor i\r\nhela  landet,  och   det   blir   ju   inte  riktigt\r\nrättvisande när man har rovdjuren i huvudsak  på ett\r\nbegränsat område.\r\n\r\nVisst  behövs  information. Vi stöder som sagt också\r\nrovdjurscentret, och vi är ute mycket och informerar\r\noch försöker ge proportionerna på riskerna i det här\r\nfallet.\r\n\r\nLars Anders Baer,  Sametinget:  Tillåt mig att börja\r\nmed  ett slags ironisk passage. Av  föredragningarna\r\noch även  av  debatten  att  döma har varken samerna\r\neller rennäringen några problem  med  rovdjuren. Det\r\när möjligt att vi har större problem med svenskarna.\r\nNär jag eller andra samer går i skogen tror jag inte\r\nvi  bekymrar  oss  så  mycket över om vi träffar  en\r\nbjörn. Jag tror vi har mycket  större oro och ångest\r\növer Jägareförbundets position i småviltsjakten, och\r\nvi  är också lite oroade över riksdagens  passivitet\r\nnär  det   gäller   att   fatta   beslut  om  en  ny\r\nrennäringspolitik.\r\n\r\nJag vill inte göra mig lustig på någons bekostnad,\r\nmen jag tror det är bra om man har den här synen och\r\nreflekterar över västerlandets syn  på  rovdjur. Den\r\nfick ju till konsekvens att rovdjuren blev  utrotade\r\ni  de  här  trakterna. Sedan har det ju hänt en  hel\r\ndel. Vi håller  på  att gå igenom ett paradigmskifte\r\näven  i den officiella  politik  som  riksdagen  har\r\nslagit fast, nämligen att det ska finnas rovdjur och\r\natt alla i Sverige ska ta det ansvaret.\r\nJag tror  att  det är väldigt viktigt att inse att\r\nSverige är väldigt avlångt. Sverige är inte ett enda\r\nfjäll, en enda skog,  en  enda  stad  eller  en enda\r\nlandsbygd.  Förutsättningarna  är  väldigt olika.  I\r\nSören  Ekströms  och  Rovdjursutredningens   förslag\r\nförsökte  man paketera det här så att man tog hänsyn\r\ntill det. På  det sättet är den här debatten och den\r\nhär samlingen väldigt  positiv, för den visar på att\r\ndet händer saker och ting  i svensk rovdjurspolitik.\r\nDet finns rovdjur i hela landet  i  stort  sett, och\r\ndet  är  väldigt  positivt. De olika ekologiska  och\r\nbiologiska  förutsättningarna   gör  ju  att  vi  är\r\ntvungna  att  dela  ansvaret  på  något  sätt.  Från\r\nrennäringens  sida har man sagt väldigt  tidigt  att\r\nman är beredd att  acceptera  att  ungefär  10 %  av\r\nrenstammen  tas  av rovdjur. Det är klart att det är\r\nen kostnad. Det är också ett ansvar som man tar från\r\nrennäringens sida.\r\nI just debatten om rovdjurens vara eller icke vara\r\när det väldigt lätt  att  vara populistisk. Jag tror\r\natt det är väldigt viktigt  för  oss  alla, även för\r\noss från den samiska sidan, att försöka  hantera det\r\npå  ett  snyggt  sätt  så  att  man  inte  hamnar  i\r\nblindspår. Det gäller även företrädare för jägarna -\r\nja,  för  hela  samhället.  Från  samisk sida är  vi\r\ngivetvis beredda att ta vårt ansvar för det här, men\r\ndet är väldigt viktigt att alla tar  det, oavsett om\r\nman bor i staden eller på landsbygden eller, som vi,\r\ni den yttersta glesbygden.\r\n\r\nJag  vill göra en avslutande kommentar.  Vi  var  ju\r\nlite inne  på  det här med kopplingen till Norge och\r\nFinland. Vi har från sametingens sida försökt ta upp\r\nförvaltningsfrågorna   så  att  man  på  något  sätt\r\nförsöker greppa det här.  I  och  för  sig  kan  jag\r\nverifiera  att  det  pågår  en  diskussion mellan de\r\nolika ansvariga myndigheterna, framför  allt i Norge\r\noch Sverige. På forskningssidan har man nått väldigt\r\nlångt, men jag tror man är tvungen att ta  ett  steg\r\nlängre  och  försöka  hitta  modeller  - något slags\r\nkonsensus över gränserna. Jag är medveten om att det\r\när  väldigt  svårt,  man jag tror ändå att  man  bör\r\nförsöka göra det.\r\n\r\nMikael  Karlsson,  Naturskyddsföreningen:  Jag  vill\r\ngöra en kort kommentar.  Vi  har 170 000 medlemmar i\r\nNaturskyddsföreningen,  och  antalet  ökar.  Vi  har\r\n5 000  personer som frivilligt  arbetar  mellan  tio\r\nminuter och tio timmar i veckan över hela landet och\r\ni  varje   kommun.   Vi  organiserar  oerhört  många\r\nnaturvandringar     och     andra      former     av\r\nupplevelseaktiviteter i naturen. Vi har  kontakt med\r\noerhört många naturintresserade människor.\r\n\r\nDen  allmänna  bilden är inte, som har antytts,  att\r\nfolk  slutar  gå  i   skogen   -   definitivt  inte.\r\nSvenskarna trivs i naturen. Överlag är svenskar inte\r\nrädda för rovdjuren, inte rädda för  vargen. Varför?\r\nDärför att vargen inte är farlig.\r\n\r\nLotta  Samuelson:  Jag  tänkte också hoppa  tillbaka\r\ntill frågan om oro och var  den  kommer  ifrån. Sett\r\ntill riskerna är den oro som finns ändå ganska stor.\r\nFör att komma till rätta med den oron tror  jag  att\r\ndet   är   viktigt  med  information,  och  där  har\r\nrovdjurscentren  och  länsstyrelserna en jätteviktig\r\nuppgift. Samtidigt är informationsbehovet  oändligt,\r\nså ibland kan jag ha svårt att se hur  länsstyrelser\r\noch   rovdjurscenter   ska  räcka  till.  Det  krävs\r\nverkligen insatser från  alla berörda parter. Det är\r\nspännande och intressant att  Lars Anders Baer säger\r\natt  alla  måste ta sitt ansvar.  Det  är  verkligen\r\nviktigt.\r\n\r\nJag tänkte berätta  om  en  spännande verksamhet som\r\npågår    i   Studiefrämjandets   regi.    Man    har\r\nstudiecirkelverksamhet   på   temat   Att  leva  med\r\nrovdjur.  De  studiecirklarna  kan  man  gå  i  hela\r\nlandet.  Där  kombinerar  man,  vilket  jag tror  är\r\nviktigt, information med värderingsövningar  då  man\r\nockså  ges  tillfälle  att  reflektera lite över var\r\ntill  exempel  oro  och även ilska  och  frustration\r\nkommer  ifrån. Det är  alltså  ibland  ett  inåtvänt\r\narbete. Man  tränar sig att förstå sig själv och att\r\nockså lyssna på andra. Jag tror att det är något som\r\när väldigt viktigt,  men som vi inte har pratat om i\r\ndag.  Information  räcker   alltså   faktiskt   inte\r\nriktigt. Det är väldigt viktigt, men det räcker inte\r\nhela  vägen.  Den  inre reflexionen är också väldigt\r\nviktig och måste satsas på mer framöver.\r\n\r\nJan Andersson (c): Vem jag riktar min fråga till får\r\nordföranden hjälpa till  med.  Jag  undrar  över det\r\nhär:  Vi  har  ju  fastställt  ett delmål vad gäller\r\nvargarnas  antal,  men  vi har inte  fastställt  hur\r\nliten  yta  de här 200 individerna  kan  finnas  på.\r\nVilken påverkan  på  stammen  skulle  det  ha om man\r\nfastställde  regionala  mål, och finns det anledning\r\natt göra det?\r\n\r\nBjörn Risinger: I riksdagsbeslutet  står det angivet\r\natt vi bör arbeta vidare med regionala  mål, men jag\r\nkan inte riktigt se hur det i sig skulle påverka det\r\ntotala    möjliga    antalet.    Det   är   mer   en\r\nprocesshantering av hela frågan.\r\n\r\nGunnar Goude (mp): Jag tycker att  debatten hittills\r\nhar  visat att vi i Sverige har en lagstiftning  när\r\ndet gäller  vargen,  som jag är mest intresserad av,\r\nsom säger att vi till  varje  pris  ska  undvika att\r\njaga  vargen  och  minska  den  lilla, alldeles  för\r\nlilla, stam som vi har genom jakt  men  att  det ska\r\nfinnas  andra  lämpliga  lösningar  i  första  hand.\r\nDärför  går  min fråga till länsstyrelserna, som har\r\natt  hantera  de  här  andra  lämpliga  lösningarna,\r\nframför allt de föregripande åtgärder som finns. LRF\r\nhar givit ett exempel  på  berättigad  oro, nämligen\r\nhos fårägare i vargtäta områden.\r\n\r\nMin fråga är mycket enkel och konkret. Hur  går  det\r\nmed  stängsling  av  får?  Har  det  fungerat på ett\r\nsmidigt och enkelt sätt, och finns det  resurser  så\r\natt  det  sker utan att fårägarna eller lantbrukarna\r\nsjälva måste  vara  alltför  aktiva  och  kunniga på\r\nområdet?\r\n\r\nTorbjörn  Nilsson,  Länsstyrelsen i Örebro län:  Det\r\nstängslas en hel del,  men  det  finns  problem  med\r\ndetta  också.  Det  blir  stora problem när pengarna\r\ninte räcker. Viltskademedlen  skulle behöva ökas och\r\nkommer    att    behöva    ökas    väsentligt     om\r\nrovdjursstammarna  ska öka enligt riksdagens mål och\r\nom vi ska upprätthålla  ambitionen  att kunna hjälpa\r\nfårägare  med  bidrag  till någorlunda rovdjurssäkra\r\nstängsel.\r\n\r\nEn sak som diskuteras mycket  bland  fårägare är att\r\nman   hittills  i  huvudsak  har  fått  bidrag   för\r\nmaterielen medan man får göra hela jobbet själv. Det\r\när ett  stort  merarbete.  Många anser att samhället\r\nockså borde ta ett ansvar för det merarbetet och den\r\nmerkostnaden, och där har vi från myndigheterna inga\r\nklara riktlinjer från politikerna.  Vi  har bara för\r\nlite  pengar.  Där  vore  det  väldigt önskvärt  att\r\nriksdag och regering tog ett större  ansvar  och ett\r\ntydligare ställningstagande till hur vi ska göra och\r\nanslog  tillräckligt  med  pengar  för  att  det ska\r\nräcka.\r\n\r\nAlf  Eriksson  (s):  Jag skulle vilja fortsätta lite\r\nmed   Grimsö  och  skrämselåtgärder.   Om   vi    nu\r\ndiskuterar  en  förändring  av 28 § - Björn Risinger\r\nnämnde att man övervägde att  diskutera någon typ av\r\nskrämselåtgärder  som villkor för  att  få  tillämpa\r\nskyddsjakt - är det  väsentligt att veta vilka typer\r\nav skrämselåtgärder som  kan  ge  någon  effekt. Jag\r\nundrar  om  det  finns  någon  forskning på det  här\r\nområdet, om ni från Grimsö känner  till  det, som är\r\nbestående. Eller är det som hemma i jordgubbslandet:\r\nom jag sätter upp en fågelskrämma så hjälper  den  i\r\ntre dagar, och sedan har fåglarna vant sig vid den?\r\n\r\nInga   Ängsteg:   När   det   gäller   den   typ  av\r\nskrämselåtgärder  som  du kanske efterlyser vet  jag\r\ninte om det är det man tänker  sig i anslutning till\r\n28 §. Det är nog lite olika saker  vi pratar om här.\r\nMen om vi pratar om sådana saker som jag tror att du\r\nmenar   handlar   det  om  ljus-  och  ljudskrämmor,\r\nlarmanordningar och  sådana saker. Generellt kan man\r\nväl säga att de djur som  vi  har  att  hantera  här\r\nvänjer   sig   väldigt   fort   vid   den  typen  av\r\nanordningar.   Viltskadecenter   har   inte   satsat\r\nspeciellt mycket på att jobba vidare med det, därför\r\natt det finns så mycket erfarenheter på andra håll i\r\nvärlden  som visar att det här i de flesta fall  har\r\nganska kort räckvidd, så att säga. Däremot jobbar vi\r\nmed stängsling  och  mer  permanenta  lösningar  för\r\nlångsiktigt   skydd.   Kanske   vill   någon   annan\r\nkommentera  vad man tänker sig för koppling till  28\r\n§.\r\n\r\nJag kan säga en sak till. Det är ju ytterst sällsynt\r\natt vi ser ett  begynnande angrepp. I de flesta fall\r\nnär det handlar om  tamdjur  sker  ju  angreppen när\r\ndjurägarna inte finns tillgängliga. I några enskilda\r\nfall har ju hundägare faktiskt sett hur deras hundar\r\nhar  blivit angripna. Då, när vargarna har  befunnit\r\nsig väldigt  nära,  har  man  i några fall genom att\r\nskrika,  vråla och skjuta i luften  lyckats  avvärja\r\nett dödande  angrepp  på  hunden.  Hunden  har  i de\r\nflesta fall blivit ganska demolerad, men inte så som\r\nskulle  ha  kunnat  ske  om  man inte hade funnits i\r\nnärheten. Det kan man i alla fall  förmoda.  När det\r\ngäller  tamdjur  känner  jag bara till något enstaka\r\nfall då djurägaren faktiskt  har sett varg jaga, och\r\ndå har det handlat om nötkreatur.\r\n\r\nBjörn Risinger: Jag ska bara bekräfta  det  som Inga\r\nsäger: Det handlar om två olika situationer.  Syftet\r\nmed  28  § är att man ska kunna värna sin egendom  i\r\nden enskilda  situationen.  Den  syftar inte primärt\r\ntill att man ska förvalta rovdjursstammen. Därför är\r\nskrämsel en frågeställning där.\r\n\r\nDet  som Inga tar upp, och som kan  vara  intressant\r\ndärutöver,   är   förstås   hur   man   kan  använda\r\nskrämselåtgärder av mer sofistikerat slag  som en av\r\nmånga   förebyggande   åtgärder   i   det   allmänna\r\nförvaltningsarbetet, och det är någonting annat.\r\n\r\nBengt-Anders Johansson (m): Innan man sätter  i gång\r\nnågonting brukar man ju alltid ha en uppfattning  om\r\nhur   man  ska  dämpa  det  eller  åtminstone  hålla\r\ntillbaka det om det sväller. Då är min fråga: Är det\r\nnågon  som   har  funderat  på  hur  detta  sällsynt\r\nsvårjagade djur ska beskattas, om vi kommer till den\r\npositionen att  det  ska jagas? Vi har ett blyförbud\r\nsom   förmodligen  kommer   att   försvåra   jakten.\r\nTjuvjakten  i  dag  föreställer  jag mig inte följer\r\njaktetiska regler, och jag utgår ifrån  att  vi inte\r\nvill  använda  vare  sig gift, helikopter, snöskoter\r\neller    bil.   Är   det   Naturvårdsverket    eller\r\nJordbruksdepartementet  som  ska svara? Jag vet inte\r\nvem. Men hur är det tänkt att  detta  ska  göras? De\r\nmoderna  svenska  jägarna  tror jag inte kommer  att\r\nkunna hantera detta själva.\r\n\r\nBjörn Risinger: I och med att vi inte har någon nära\r\nförestående allmän förvaltningsjakt på varg har inte\r\nNaturvårdsverket heller gått  in  i detalj på de här\r\nfrågeställningarna. Det här är väl  en  av de frågor\r\nsom man har anledning att diskutera och forska kring\r\ni  samband  med den förestående utvärderingen  inför\r\netappmålet. Det  har  inte  legat inom ramen för vad\r\nNaturvårdsverket har anledning  att  fokusera  på  i\r\ndagsläget.\r\n\r\nSverker  Thorén (fp): För en och en halv timme sedan\r\nställde jag  en  fråga  om  information  och  saklig\r\ndebatt,  och  det  är viktigt. Min fråga nu går till\r\nLänsstyrelsen i Dalarna. Jag vill fråga om hur stora\r\nde faktiska skadorna  är  som  har  lett till det så\r\nkallade dalaupproret, och sedan vill jag blixtsnabbt\r\nkoppla över till SNF och höra vad de  har  fått  för\r\nsignaler och synpunkter kring detta.\r\n\r\nStig-Åke Svensson: De skador som våra vargar i länet\r\nhar  gjort  under 2003 är inte omfattande. Vi har en\r\ndödad kalv, tre  angripna  hundar - två av dem dog -\r\noch vi har två angrepp på får.  Trots att vi har ett\r\nrevir där är skadorna alltså inte större.\r\n\r\nMikael Karlsson: Det är en intensiv  debatt  som jag\r\nkänner  igen  från  Värmland,  där  jag  höll på att\r\ndebattera det här väldigt intensivt för ett antal år\r\nsedan.   Fortfarande   är  alltså  skadorna  väldigt\r\nbegränsade. De motiverar,  precis som allt annat som\r\nvi har sagt här, inte på något  sätt  att man utökar\r\neller underlättar för en ökad skyddsjakt i 28 §. Det\r\nvore  helt oacceptabelt när vi inte är ens  halvvägs\r\ntill riksdagens mål.\r\n\r\nJörgen  Bohlin:  Det är som vanligt: Man räknar inte\r\nrenar. Det har dödats betydligt fler renar i Dalarna\r\nän de djur som Stig-Åke  räknade  upp. Men som sagt:\r\nDet gäller att komma ihåg allt.\r\n\r\nSven Gunnar Persson (kd): Jag vill  också  återvända\r\ntill 28 § och möjligheten att skydda sin egendom mot\r\nangrepp   från   rovdjur.   Naturvårdsexperterna  på\r\nlänsstyrelserna  står ju som statens  representanter\r\nregionalt  i  direkt   kontakt   med  djurägare  och\r\nallmänhet,  och  därför  vill  jag  fråga   Torbjörn\r\nNilsson  från  Länsstyrelsen  i Örebro, ett län  med\r\nrekordartat antal vargföryngringar  förra  året, hur\r\nhan ser på behovet av förändring av 28 § och  om han\r\nhar några förslag om hur en sådan förändring kan  se\r\nut.\r\n\r\nTorbjörn     Nilsson:     28    §    är    ju    ett\r\nrättssäkerhetsproblem,  därför  att  den  är oerhört\r\nsvårtolkad    i    vissa    delar.   Jag   får   som\r\nrovdjursansvarig ibland frågor  om vad detta innebär\r\ni  praktiken,  och jag har då hört  och  lyssnat  på\r\nolika jurister som  säger  helt  olika saker. Därför\r\nkänner jag att jag inte kan förklara  den mer än att\r\nläsa innantill vad som står i paragrafen, och det är\r\nju otillfredsställande.\r\n\r\nOlika  delar  i  paragrafen har ju diskuterats.  I\r\nprincip kan man säga att ett rovdjur ska ha angripit\r\noch  skadat  eller dödat  ett  tamdjur.  Det  är  ju\r\nsolklart. Det  är  vad  som  behövs  för att man ska\r\nundvika  missbruk  av  paragrafen.  Men sedan  finns\r\nkravet på skälig anledning att befara  nytt angrepp,\r\noch  det  tolkas  på  hur många sätt som helst.  Den\r\nbiten skulle man helt enkelt  kunna  plocka  bort ur\r\nparagrafen.  Då  skulle  man vinna väldigt mycket  i\r\nrättssäkerhet.\r\n\r\nSedan finns också kravet på  att  det  är tamdjurets\r\nägare  eller  vårdare som kan avliva rovdjuret,  och\r\ndet kravet är ganska  meningslöst  för  att motverka\r\nmissbruk. Det skulle också kunna tas bort.  Det  går\r\nalltså  att göra mycket med paragrafen - men ändå ha\r\nkvar villkoret att ett tamdjur är skadat eller dödat\r\n-  som hindrar  missbruket  och gör att man inte kan\r\ngå ut och skjuta ett rovdjur och sedan påstå att det\r\nhöll på att angripa ett tamdjur.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för det, Torbjörn  Nilsson  från\r\nLänsstyrelsen i Örebro  län!  Avslutningsvis  tänkte\r\njag  få  ge  ordet  till Sinikka Bohlin som är andre\r\nvice  ordförande  i miljö-  och  jordbruksutskottet.\r\nVarsågod, Sinikka!\r\n\r\nSinikka Bohlin, andre vice ordförande: Tack, alla ni\r\nsom suttit hemma i  fåtöljen  och lyssnat på den här\r\nfrågestunden, tack alla ni som suttit och lyssnat på\r\nriksdagens läktare här i andrakammarsalen  och  tack\r\nalla  ni som varit här och svarat på frågor och alla\r\nni som har ställt frågor!\r\n\r\nDe  flesta  i  vårt  utskott  har  följt  den  här\r\ndebatten  -  egentligen  i  vargens  spår,  först  i\r\nVärmland  och sedan i Dalarna, Gävleborg, Örebro och\r\nUppsala län.  Vi befinner oss i dag i Stockholm, men\r\nde flesta av oss  är  utifrån  landet,  så frågan är\r\ninte på något sätt främmande för oss.\r\nDebatterna har varit väldigt intensiva  och  många\r\ngånger   väldigt   känslosamma.   En   del  upplever\r\nrovdjuren  som  en  positiv  tillgång i den  svenska\r\nverkligheten.  Några  andra  upplever  ett  hot  mot\r\nlivsstilen  i  landsbygden  -  lite  grann  som  den\r\nkonflikt som vi i många andra frågor har mellan stad\r\noch land.\r\nDet som inte är bra i den här  diskussionen är den\r\nåsiktspolarisering som vi upplevt  också  här  i dag\r\noch  som är mycket konfliktskapande. Kanske vi efter\r\nden här  dagen kan närma oss varandra i en dialog, i\r\nen konfliktkommunikation,  i  stället  för att skapa\r\nandra problem.\r\nRiksdagens  mål  också  inom  det  här området  är\r\nnaturligtvis   en  långsiktigt  hållbar  utveckling.\r\nSådana frågor har kommit upp här i dag på olika sätt\r\n- den ekologiska  balansen,  den ekonomiska balansen\r\noch den sociala balansen, alltså  de tre dimensioner\r\nsom vi arbetar med i alla de frågor  som vi har inom\r\nvårt område. Det är naturligtvis vår del;  vi  är ju\r\nlagstiftare.  Har  vi  ett  regelverk  som  är  både\r\notydligt  och  obegripligt är det vårt ansvar att se\r\növer lagstiftningen  för att lättare få en acceptans\r\nför  rovdjurspolitiken.   Det  är  den  demokratiska\r\nprocessen som vi är valda för.  Jag  hoppas att vi i\r\nden   fortsatta  dialogen  följer  den  demokratiska\r\nprocessen  i  Sverige för att långsiktigt nå det mål\r\nsom riksdagen har beslutat om.\r\nEtt stort tack  till  er  alla!  Vi  hoppas på att\r\nkunna föra en bra dialog även i framtiden.\r\n(Applåder)\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Skyddsjakt på initiativ av enskild med tillstånd",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ205 yrkande 2 i denna del, 2003/04:MJ232 yrkande 2 i denna del, 2003/04:MJ235 yrkande 1, 2003/04:MJ253 yrkande 2 och 2003/04:MJ447 yrkande 5 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU18",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Licensjakt på varg",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ232 yrkande 1, 2003/04:MJ306 yrkande 5 och 2003/04:MJ391 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU18",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Jakt på lodjur",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ207 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU18",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Implementeringen av art- och habitatdirektivet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ309 och 2003/04:MJ414 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU18",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Skyddsjakt på initiativ av enskild utan tillstånd",
          "forslag": "Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ247 och 2003/04:MJ292 i denna del och avslår motionerna 2003/04:MJ205 yrkande 2 i denna del, 2003/04:MJ232 yrkande 2 i denna del, 2003/04:MJ290 yrkande 3, 2003/04:MJ293 i denna del, 2003/04:MJ330, 2003/04:MJ355 yrkande 1, 2003/04:MJ391 yrkande 2, 2003/04:MJ399 yrkande 45, 2003/04:MJ414 yrkande 2 och 2003/04:MJ447 yrkande 5 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"kd\"",
          "votering_id": "AB01F380-1414-401E-B473-8918EBB15C6D",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, c, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "42",
                    "2",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "37",
                    "1",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "198",
                    "89",
                    "2",
                    "60"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/AB01F380-1414-401E-B473-8918EBB15C6D",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU18",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Beslut om jakt på lodjur",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ207 yrkande 2 och 2003/04:MJ447 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"kd\"",
          "votering_id": "0A62D061-10F1-40BE-BEED-2A5A6605F029",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (m, c, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "121",
                    "0",
                    "0",
                    "23"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "46",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "19",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "37",
                    "1",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "199",
                    "92",
                    "0",
                    "58"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/0A62D061-10F1-40BE-BEED-2A5A6605F029",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU18",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Beslut om skyddsjakt på enskilda individer av rovdjur",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ205 yrkande 3, 2003/04:MJ232 yrkande 3, 2003/04:MJ308, 2003/04:MJ355 yrkande 2 och 2003/04:N288 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU18",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Beslut om skyddsjakt på varg",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ290 yrkande 1, 2003/04:MJ292 i denna del, 2003/04:MJ293 i denna del, 2003/04:MJ306 yrkande 6, 2003/04:MJ350 och 2003/04:MJ399 yrkande 44.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU18",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Samspelet människa och rovdjur m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ235 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:MJ292 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "A3114EE1-7A13-4D22-B501-0BBF095BA7B4",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "121",
                    "0",
                    "0",
                    "23"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "38",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "2",
                    "0",
                    "14",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "253",
                    "25",
                    "14",
                    "57"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A3114EE1-7A13-4D22-B501-0BBF095BA7B4",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU18",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Skyddsjakt på initiativ av enskild med tillstånd",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Licensjakt på varg",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Skyddsjakt på initiativ av enskild utan tillstånd",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Beslut om jakt på lodjur",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Beslut om skyddsjakt på enskilda individer av rovdjur",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Samspelet människa och rovdjur m.m.",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-03-09 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-03-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-03-30 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-04-07 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-04-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-04-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-04-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-04-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-04-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-04-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till två motionsyrkanden om skyddsjakt på initiativ av enskild utan tillstånd. Avslag på övriga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 08:23:23"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Reglerna när det gäller möjligheterna att avvärja angrepp av stora rovdjur på tamdjur behöver ses över. Det anser riksdagen som vill att regeringen ser över regelverket. Reglerna för den enskildes rätt till skyddsjakt av björn, varg, järv eller lo finns i jaktförordningen. Regelverket är svårtolkat. Riksdagen fattade i mars 2001 beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik. För att öka förståelsen för denna politik krävs det, enligt riksdagen, att reglerna för den enskildes rätt till skyddsjakt ses över av regeringen. ",
          "dok_id": "GR01MJU18",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:41:20"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Reglerna för viss skyddsjakt av rovdjur behöver ses över (MJU18)",
          "dok_id": "GR01MJU18",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:41:20"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 08:23:23"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01MJU18",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:44"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Reglerna när det gäller möjligheterna att avvärja angrepp av stora rovdjur på tamdjur behöver ses över. Det anser miljö- och jordbruksutskottet som föreslår att regeringen ska få i uppdrag att se över regelverket. Reglerna för den enskildes rätt till skyddsjakt av björn, varg, järv eller lo finns i jaktförordningen. Regelverket är svårtolkat. Riksdagen fattade i mars 2001 beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik. För att öka förståelsen för denna politik krävs det, enligt utskottet, att reglerna för den enskildes rätt till skyddsjakt ses över av regeringen.</p>",
          "dok_id": "GR01MJU18",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:41:20"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Reglerna för viss skyddsjakt av rovdjur behöver ses över (MJU18)",
          "dok_id": "GR01MJU18",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:41:20"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01MJU18",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_mju_18.docx",
          "filstorlek": "158413",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Skyddsjakt på rovdjur m.m.",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/A9FC02E7-C4C8-4F6A-8C6D-A5C5B6F705E1"
        },
        {
          "dok_id": "GR01MJU18",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_mju_18.pdf",
          "filstorlek": "635680",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200304_mju_18",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/2AB98889-025F-41A3-B2F2-7B60F3C44B7B"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ205 Rovdjurspolitiken",
          "ref_dok_id": "GR02MJ205",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ205",
          "ref_dok_titel": "Rovdjurspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Jörgen Johansson och Annika Qarlsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ207 Jakt på lo",
          "ref_dok_id": "GR02MJ207",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ207",
          "ref_dok_titel": "Jakt på lo",
          "ref_dok_subtitel": "av Jörgen Johansson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ232 Vargjakt",
          "ref_dok_id": "GR02MJ232",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ232",
          "ref_dok_titel": "Vargjakt",
          "ref_dok_subtitel": "av Rigmor Stenmark (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ235 Illegal jakt på rovdjur",
          "ref_dok_id": "GR02MJ235",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ235",
          "ref_dok_titel": "Illegal jakt på rovdjur",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ247 Översyn av 28 § jaktförordningen",
          "ref_dok_id": "GR02MJ247",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ247",
          "ref_dok_titel": "Översyn av 28 § jaktförordningen",
          "ref_dok_subtitel": "av Agneta Gille och Mats Berglind (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ253 Värnande av vargen",
          "ref_dok_id": "GR02MJ253",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ253",
          "ref_dok_titel": "Värnande av vargen",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ290 Vargfrågor",
          "ref_dok_id": "GR02MJ290",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ290",
          "ref_dok_titel": "Vargfrågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Hedquist m.fl. (M, FP, KD, C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ292 Samspelet mellan varg och människa",
          "ref_dok_id": "GR02MJ292",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ292",
          "ref_dok_titel": "Samspelet mellan varg och människa",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Axelsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ293 Rätten att försvara tamdjur mot rovdjur",
          "ref_dok_id": "GR02MJ293",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ293",
          "ref_dok_titel": "Rätten att försvara tamdjur mot rovdjur",
          "ref_dok_subtitel": "av Patrik Norinder (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ306 Rovdjuret vargen i Sverige",
          "ref_dok_id": "GR02MJ306",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ306",
          "ref_dok_titel": "Rovdjuret vargen i Sverige",
          "ref_dok_subtitel": "av Runar Patriksson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ308 Beslutsfattandet om skyddsjakt på rovdjur",
          "ref_dok_id": "GR02MJ308",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ308",
          "ref_dok_titel": "Beslutsfattandet om skyddsjakt på rovdjur",
          "ref_dok_subtitel": "av Jan Andersson och Claes Västerteg (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ309 Ändring av jaktförordningen",
          "ref_dok_id": "GR02MJ309",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ309",
          "ref_dok_titel": "Ändring av jaktförordningen",
          "ref_dok_subtitel": "av Eskil Erlandsson och Åsa Torstensson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ330 Vargjakt",
          "ref_dok_id": "GR02MJ330",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ330",
          "ref_dok_titel": "Vargjakt",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin och Göran Lindblad (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ350 Skyddsjakt på varg",
          "ref_dok_id": "GR02MJ350",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ350",
          "ref_dok_titel": "Skyddsjakt på varg",
          "ref_dok_subtitel": "av Hans Unander m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ355 Rovdjur",
          "ref_dok_id": "GR02MJ355",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ355",
          "ref_dok_titel": "Rovdjur",
          "ref_dok_subtitel": "av Viviann Gerdin (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ391 Översyn av rovdjurspolitiken",
          "ref_dok_id": "GR02MJ391",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ391",
          "ref_dok_titel": "Översyn av rovdjurspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ399 Jord- och skogsbruk, fiske och anslutande näringar, utgiftsområde 23",
          "ref_dok_id": "GR02MJ399",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ399",
          "ref_dok_titel": "Jord- och skogsbruk, fiske och anslutande näringar, utgiftsområde 23",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ414 Ändring av skyddsjaktparagrafer för stora rovdjur",
          "ref_dok_id": "GR02MJ414",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ414",
          "ref_dok_titel": "Ändring av skyddsjaktparagrafer för stora rovdjur",
          "ref_dok_subtitel": "av Tommy Ternemar m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ447 Jakt och viltvård",
          "ref_dok_id": "GR02MJ447",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ447",
          "ref_dok_titel": "Jakt och viltvård",
          "ref_dok_subtitel": "av Björn von der Esch m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N288 Förbättrade livsmöjligheter i Dalsland och Värmland",
          "ref_dok_id": "GR02N288",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N288",
          "ref_dok_titel": "Förbättrade livsmöjligheter i Dalsland och Värmland",
          "ref_dok_subtitel": "av Runar Patriksson och Anita Brodén (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-04-21",
          "ref_dok_id": "GR0999",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "99",
          "ref_dok_titel": "2004-04-21",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-04-21",
          "ref_dok_id": "GR0999",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "99",
          "ref_dok_titel": "2004-04-21",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:191",
          "ref_dok_id": "GR0K191",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "191",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:191",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}