{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2285429",
      "dok_id": "GR01MJU12",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "MJU12",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:MJU12",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "MJU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "12",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-03-11 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:28",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:32",
      "titel": "Icke-joniserande strålning",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01MJU12/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01MJU12",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01MJU12",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01MJU12",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Miljö- och jordbruksutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:MJU12</div><h1>Icke-joniserande strålning</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI     betänkandet     behandlas     sammanlagt    19\r\nmotionsyrkanden  om icke-joniserande strålning  m.m.\r\nfrån  allmänna motionstiden  2003.  Yrkandena  berör\r\nbl.a.   eventuella    hälsorisker    förenade    med\r\nexponeringen för elektromagnetiska fält, gränsvärden\r\nför  exponering, informations- och forskningsfrågor.\r\nI  februari  2003  behandlade  utskottet  ett  antal\r\nliknande    motionsyrkanden   (bet.   2002/03:MJU7).\r\nUtskottet föreslår att samtliga yrkanden lämnas utan\r\nriksdagens vidare  åtgärd. Som grund härför hänvisar\r\nutskottet till de bedömningar  som görs av ansvariga\r\nmyndigheter  på  området som innebär  att  det  inte\r\nfinns något vetenskapligt  stöd  för  att allvarliga\r\nhälsorisker skulle vara förenade med användningen av\r\nmobiltelefoni.  Samtidigt  framhålls  att   det   är\r\nutomordentligt   angeläget   att  det  vetenskapliga\r\nkunskapsläget är så bra som möjligt och att fortsatt\r\nforskning bedrivs på området\r\n\r\nI  betänkandet  finns  10  reservationer   och   1\r\nsärskilt yttrande.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Försiktighetsprincipen\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motion 2003/04:MJ398 yrkande\r\n1.\r\nReservation 1 (mp)\r\n\r\n2. Rekommendationer för barn m.m.\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:MJ398 yrkandena\r\n2 och 7.\r\nReservation 2 (mp)\r\n\r\n3. Sänkning av gränsvärden\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ398\r\nyrkande 9 och 2003/04: Bo262 yrkande 5.\r\nReservation 3 (mp)\r\n\r\n4. Varningstext på mobiltelefoner\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ359\r\nyrkande   4,  2003/04:  MJ398   yrkande   6   och\r\n2003/04:MJ410 yrkande 5.\r\nReservation 4 (v)\r\nReservation 5 (mp)\r\n\r\n5. Offentliggörande och tillsyn av\r\ngränsvärden\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ359\r\nyrkandena  1 och 2, 2003/04:MJ398 yrkande  3  och\r\n2003/04:T561 yrkande 10.\r\nReservation 6 (fp)\r\nReservation 7 (mp)\r\n\r\n6. Oberoende kommission\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ359\r\nyrkande 6 och 2003/04: T561 yrkande 12.\r\nReservation 8 (fp)\r\n\r\n7. Miljöavgift för mobiltelefoner\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2003/04:MJ359  yrkande\r\n5.\r\n\r\n8. Forskningsfrågor\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2003/04:MJ359\r\nyrkande 3, 2003/04:MJ410 yrkande 4, 2003/04:Bo262\r\nyrkande 6 och 2003/04:T561 yrkande 11.\r\nReservation 9 (v)\r\nReservation 10 (mp)\r\n\r\nStockholm den 11 mars 2004\r\n\r\nPå miljö- och jordbruksutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nCatharina Elmsäter-Svärd\r\n\r\nFöljande  ledamöter   har   deltagit  i  beslutet:\r\nCatharina  Elmsäter-Svärd (m), Sinikka  Bohlin  (s),\r\nAlf  Eriksson   (s),  Lennart  Fremling  (fp),  Rune\r\nBerglund (s), Rolf  Lindén  (s), Sven Gunnar Persson\r\n(kd),  Kjell-Erik Karlsson (v),  Christina  Axelsson\r\n(s), Lars  Lindblad  (m),  Carina  Ohlsson  (s), Jan\r\nAndersson  (c),  Jan-Olof  Larsson (s), Bengt-Anders\r\nJohansson (m), Christin Nilsson  (s), Marie Wahlgren\r\n(fp) och Gunnar Goude (mp).</pre><pre>\r\n2003/04\r\n\r\nMJU12\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nI mars 1999 beslutade riksdagen att  bl.a.  införa\r\ndet  nationella miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö\r\n(prop.   1997/98:145,   bet.   1998/99:MJU6,   rskr.\r\n1998/99:183).  Detta miljökvalitetsmål innebär bl.a.\r\natt människors hälsa  och  den biologiska mångfalden\r\nskall skyddas mot skadliga effekter  av  strålning i\r\nden  yttre miljön. I enlighet med de riktlinjer  som\r\ndärvid antogs beslutade riksdagen i november 2001 om\r\nett  antal  delmål  för  miljökvalitetsmålet  (prop.\r\n2000/01:130,  bet.  2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).\r\nSom   delmål   angavs   bl.a.   att   riskerna   med\r\nelektromagnetiska    fält    kontinuerligt     skall\r\nkartläggas och nödvändiga åtgärder vidtas i takt med\r\natt    sådana    eventuella   risker   identifieras.\r\nRegeringen  bedömde   därvid  att  kunskapsläget  om\r\nelektromagnetiska   fält    bör   förbättras   genom\r\nforskning  för  att  få  underlag   till  nödvändiga\r\ninsatser.   Utskottet   har   därutöver  vid   flera\r\ntillfällen   behandlat   motioner   från    allmänna\r\nmotionstiden  med  anknytning  till icke-joniserande\r\nstrålning.  Så skedde senast i februari  2003  (bet.\r\n2002/03:MJU7).\r\n\r\nSom ett led i utskottets arbete med uppföljning av\r\ntidigare   riksdagsbeslut   anordnade   miljö-   och\r\njordbruksutskottet den 12 februari 2004 en offentlig\r\nutfrågning  om  strålning  från  mobiltelefoner  och\r\nbasstationer.        Utfrågningen       nedtecknades\r\nstenografiskt   och   protokollet    bifogas   detta\r\nbetänkande.  Vidare  har riksdagens utredningstjänst\r\npå  uppdrag av miljö- och  jordbruksutskottet  inför\r\nbehandling  av  de  under allmänna motionstiden 2003\r\nväckta  motionerna  om   icke-joniserande  strålning\r\ngenomfört   en   kartläggning    av   det   aktuella\r\nkunskapsläget. Uppdraget redovisades  i  en  rapport\r\nden  9  februari  2004  (dnr  2003:1619).  Rapporten\r\nbifogas detta betänkande.\r\nUtskottet  har informerats av en representant  för\r\nTCO Development  om  märkning av mobiltelefoner samt\r\nav  en  representant  för   Uppsala  universitet  om\r\nigångsättningen  av  ett nytt forskningsprojekt  med\r\nsyfte  att  identifiera  huruvida  exponeringen  för\r\nradiofrekventa  fält  med frekvens för mobiltelefoni\r\nhar  några  direkta  effekter  på  självrapporterade\r\nsymtom samt eventuella  förändringar  via biologiska\r\nmarkörer.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nStrålning från mobiltelefoner m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker fem motionsyrkanden  (mp)\r\nom  tillämpningen  av försiktighetsprincipen,\r\nrekommendationer          till          vissa\r\nmobiltelefonanvändare  och  gränsvärdet   för\r\nallmänhetens exponering för elektromagnetiska\r\nfält  mot  bakgrund  av  bl.a.  att  inga nya\r\ngenomgripande forskningsresultat kommit  fram\r\nunder   senare  år  som  förändrar  nuvarande\r\nriskbedömningar när det gäller exponering för\r\nelektromagnetiska fält.\r\nVidare föreslås att tre motionsyrkanden (fp,\r\nv,   mp)  med   krav   på   varningstext   på\r\nmobiltelefoner   med  hänvisning  till  bl.a.\r\nSSI:s initiativ till  ett myndighetsgemensamt\r\ninformationsmaterial  om  mobiltelefoner  och\r\nstrålning lämnas utan vidare åtgärd.\r\nKrav  i  tre  motionsyrkanden  (fp,  mp)  på\r\noffentliggörande   av  strålningsvärden  m.m.\r\navstyrks    med    hänvisning     till     de\r\nansträngningar  som  görs redan i dag när det\r\ngäller denna information.\r\nMed   hänvisning   till  SSI:s   fortlöpande\r\nbevakning av dessa frågor  och det arbete som\r\nbedrivs    av    det    av    SSI   inrättade\r\ninternationella  expertrådet när  det  gäller\r\nforskningen inom EMF  och  dess  påverkan  på\r\nmänniskors    hälsa    föreslås    att    två\r\nmotionsyrkanden  (fp)  om tillsättandet av en\r\noberoende  kommission  lämnas   utan   vidare\r\nåtgärd.\r\nVidare  avstyrks  ett motionsyrkande (fp)  om\r\nmiljöavgift för mobiltelefoner.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nEnligt   motion   MJ398   (mp)   yrkande   1   skall\r\nförsiktighetsprincipen   gälla   vid  exponering  av\r\nelektromagnetiska fält. Enligt motionären  har flera\r\nrapporter kommit om hälsorisker som kan uppstå  både\r\nnär  det  gäller  bildskärmsarbete  och  arbete  med\r\nelektriska   apparater   med   skilda  spänningstal.\r\nBosättning i närheten av kraftledningar har visat på\r\noroande effekter med troliga cancerrisker.  En orsak\r\ntill  hudbesvär  vid bildskärmsarbete, framför  allt\r\nvid   arbete   med   nyare    apparater,    är   att\r\nflamskyddsmedel   som  ingår  i  datorer  och  annan\r\nelektronisk utrustning  avger  brom  vid användning.\r\nFörsiktighetsprincipen   bör  därför  användas   när\r\nrekommendationer ges, vid  bosättning eller vistelse\r\ni  eller  i  närheten av elektriska  och  magnetiska\r\nfält. I motionen  framhålls  att  barn  och ungdom i\r\nprincip  inte  bör använda mobiltelefon alls  vilket\r\nföljer  av  de  senaste   rönen   från   en  engelsk\r\nforskningsgrupp, som har sammanställt all  forskning\r\nom   mobiltelefonstrålning.   Rekommendationer   bör\r\ndärför   utfärdas   för   att  visa  på  den  större\r\nhälsorisken för barn och ungdom  vid  användning  av\r\nmobiltelefon  (yrkande  2).  Vidare  föreslås att en\r\nrekommendation   utfärdas  angående  användning   av\r\nmobiltelefon i bilar  (yrkande 7). Enligt motionären\r\nhar radiovågorna inne i  bilen  svårare  att nå fram\r\ntill     mobiltelefonen.     Detta    innebär    att\r\nmobiltelefonen  måste öka effekten,  och  bilföraren\r\nutsätts därför för högre strålning.\r\n\r\nDen  strålning  som   människan   absorberar  från\r\nmobiltelefonerna    kallas    SAR-värde,    Specific\r\nAbsorption Rate. I motion MJ398 (mp) framhålls bl.a.\r\natt Sverige har antagit gränsvärdet 2 W/kg i  en kub\r\npå  10  g. I USA har man lagt sig på betydligt lägre\r\nvärde, vilket  även  Sverige  bör  göra med tanke på\r\nframtidseffekter  och  försiktighetsprincipen.   Ett\r\ngränsvärde på 0,8 W/kg är ett förnuftigare värde som\r\nockså  TCO  nu  går  ut  med  i  sin  kvalitets- och\r\nmiljömärkning (yrkande 9). Enligt motion  Bo262 (mp)\r\nyrkande  5  bör  gränsvärden  för  human  exponering\r\nomedelbart  ses  över  och sättas på lägsta tänkbara\r\nnivåer.\r\nEnligt  motion  MJ359  (fp)  yrkande  4  borde  en\r\nvarningstext  åtfölja  varje   mobiltelefon.  Texten\r\ntalar  om  att  mobilstrålning kan  ge  upphov  till\r\nnegativa biologiska  konsekvenser.  Särskilt viktigt\r\när  detta  för de speciella barnmobiltelefonerna.  I\r\nmotion  MJ398   (mp)  yrkande  6  framhålls  att  en\r\nvarningstext  som   varnar   för   alltför   flitigt\r\nanvändande  bör  finnas  på  mobiltelefoner.  Enligt\r\nmotionären  visar  forskning  att  längre  samtal  i\r\nmobiltelefon   ökar  riskerna  för  att  drabbas  av\r\nskador. Människor  pratar  allt längre tid i telefon\r\noch  överskrider  de två minuter,  som  ligger  till\r\ngrund  för gränsvärden.  De  s.k.  SAR-värdena  ökar\r\nockså i  samhället,  genom ett ständigt ökande antal\r\nmobiltelefonabonnemang.   Enligt  motion  MJ410  (v)\r\nkommer  alla  mobiltelefoner  i  Storbritannien  att\r\nförses med varning  om  hälsorisker.  Det  brittiska\r\nhälsodepartementet   uppmanar   konsumenterna   till\r\nförsiktighet  eftersom  de  anser  att  det inte kan\r\nuteslutas att den elektromagnetiska strålningen från\r\ntelefonerna är skadlig för hälsan. Varningstexten är\r\nsärskilt  riktad till barn. Även Sverige bör  införa\r\nvarningstext   på   mobiltelefoner   om  hälsorisker\r\n(yrkande 5).\r\nI  motion  MJ359  (fp)  yrkande  1  framhålls  att\r\nexponeringen   skiljer   sig   stort   mellan  olika\r\ntelefonmodeller,  men mätningarna kontrolleras  inte\r\nav     några     myndigheter     eller     oberoende\r\nforskningsinstitut   och   tillverkarna   vill  inte\r\nredovisa  sina  mätvärden.  Det borde vara naturligt\r\nför mobiltelefontillverkarna  att  ge  konsumenterna\r\nsjälva möjlighet att bedöma vilka faktorer  de  vill\r\nväga in när de skaffar mobiltelefon. Att hemlighålla\r\nuppgifter   som   strålningsvärden   tyder   på   en\r\nförmyndarmentalitet,   som  inte  hör  hemma  i  ett\r\nmodernt    samhälle.    Vill    inte    tillverkarna\r\noffentliggöra  uppgifterna  frivilligt,   måste   vi\r\nlagstifta     i     frågan.    Vidare    måste    en\r\ntillsynsmyndighet    utses     för    kontroll    av\r\nstrålningsvärdena  (yrkande  2).  Motsvarande   krav\r\nframförs  även i motion T561 (fp) yrkande 10. Enligt\r\nmotion MJ398  (mp)  testar  mobiltelefontillverkarna\r\nSAR-värdena i dag. Deras resultat  har hittills inte\r\nvarit officiella så att forskare har  kunnat  ta del\r\nav  dem.  Ett  krav  på  öppenhet  är fullt rimligt.\r\nRekommendation    har    tidigare    utgetts    till\r\ntelefontillverkarna  om  att ge ut SAR-värdena,  och\r\ndetta  måste nu genomföras  och  införas  i  en  lag\r\n(yrkande  3).  Att  utreda strålningens effekter mer\r\nnoggrant måste enligt  motionerna MJ359 (fp) yrkande\r\n6  och  T561 (fp) yrkande  12  vara  en  prioriterad\r\nangelägenhet  för  alla  länder,  men  särskilt  för\r\nSverige  där  mobiltätheten  är så hög. En oberoende\r\nkommission bör därför tillsättas  för  att  noga  gå\r\nigenom det aktuella forskningsläget och snarast avge\r\nrekommendationer  för hur frågan skall hanteras. Det\r\nanförda bör ges regeringen till känna.\r\nVidare yrkas i motion  MJ359 (fp) att en utredning\r\nom miljöavgift för mobiltelefoner tillsätts (yrkande\r\n5).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nDe internationella riktlinjer som har tagits fram av\r\ndet   internationella  expertorganet   International\r\nCommission   on  Non-Ionising  Radiation  Protection\r\n(ICNIRP) är baserade  på  en  noggrann analys av all\r\nvetenskaplig  litteratur  (både  värme-   och  icke-\r\nvärmerelaterade  effekter)  och  erbjuder med  stora\r\nsäkerhetsmarginaler  skydd  mot  alla  identifierade\r\nfaror  med  energi  från  radiofrekventa  fält  (RF-\r\nenergi). Exponeringsnivåerna från mobiltelefonen för\r\nen  användare  är  betydligt  högre   än   från   en\r\nbasstation    men   ligger   under   internationella\r\nriktlinjer.         Helkroppsexponering          för\r\nelektromagnetiska fält mellan 100 kHz och 10 GHz som\r\nleder till en ökad kroppstemperatur av mer än 1 o  C\r\nkan  innebära  en  risk för olika effekter som bl.a.\r\nbeteendeförändringar. Denna exponering motsvarar ett\r\nSAR-värde på ca 4 W/kg  för  hela kroppen. Vid lokal\r\nexponering i huvudet över 100  W/kg  har man påvisat\r\nlinsgrumlingar (grå starr) i ögonen på  försöksdjur.\r\nDessa etablerade effekter utgör grunden för ICNIRP:s\r\nrekommendationer för radiofrekventa fält.  (För fält\r\ni    andra    frekvensområden    finns   motsvarande\r\nbedömningar.)  Ett antal studier som  har  undersökt\r\nmöjligheten  av  effekter  på  lägre  nivåer  (under\r\nsådana som åstadkommer  dessa termiska effekter) har\r\nockså utvärderats av ICNIRP, men bedömningen var att\r\nresultaten från dessa för närvarande inte kan utgöra\r\nen bas för ICNIRP:s rekommendationer.\r\n\r\nFör det aktuella frekvensområdet  (30-2  000  MHz)\r\ngäller  enligt  ICNIRP:s  rekommendationer  följande\r\ngränser för exponering uttryckt i SAR:\r\n\r\nYrkesmässig     exponering\r\nAllmänhetens    exponering                  Helkropp\r\n0,4 W/kg\r\n0,08 W/kg\r\n\r\nBål, huvud     10 W/kg            2 W/kg\r\n\r\nExtremiteter   20 W/kg            4 W/kg\r\n\r\nDessa  värden utgör  medelvärden  över  varje  10  g\r\nmassa, och över varje sexminutersperiod. Studier har\r\nvisat att  en  exponering  av 2 W/kg i huvudregionen\r\nkan leda till en temperaturhöjning på ca 0,1 o C.\r\n\r\nDe  riktlinjer  för  allmänhetens  exponering  som\r\nföreslagits av ICNIRP har  antagits av EU. Därigenom\r\nhar  EU  uppmanat  alla  medlemsländer  att  utfärda\r\nrekommendationer  i  enlighet   med  dessa.  Statens\r\nstrålskyddsinstitut      (SSI)     har     utarbetat\r\nrekommendationer   i  form  av   allmänna   råd   om\r\nbegränsning   av   allmänhetens    exponering    för\r\nelektromagnetiska   fält   (SSI   FS   2002:3).   De\r\nrekommendationer  som  utfärdats  inom  EU och SSI:s\r\nallmänna  råd  behandlar  strålning hos allmänheten.\r\nDen    yrkesmässiga    exponeringen    regleras    i\r\nArbetsmiljöverkets föreskrift  AFS  1987:2. Denna är\r\ninte  anpassad  till ICNIRP:s rekommendationer  från\r\n1998.\r\nInom WHO bedrivs  det  s.k. EMF-projektet (Electro\r\nMagnetic  Fields).  Aktuella  slutsatser  från  EMF-\r\nprojektet innebär sammanfattningsvis följande: Ingen\r\nav de granskningar som  nyligen  utförts  har kommit\r\ntill  den  slutsatsen  att  exponering för RF-fälten\r\nfrån mobiltelefoner eller deras basstationer orsakar\r\nnågra  negativa  hälsoeffekter.   Det   finns   dock\r\nkunskapsluckor   som   identifierats   för  framtida\r\nforskning   så  att  man  skall  kunna  göra  bättre\r\nhälsoriskbedömningar.  Det kommer att ta ytterligare\r\ntid   i   anspråk   att  slutföra,   utvärdera   och\r\noffentliggöra  de  slutgiltiga  resultaten  angående\r\neventuella  hälsorisker  för  den  RF-forskning  som\r\nkrävs för detta.  Under tiden har WHO publicerat ett\r\nantal  faktablad om  strålning  som  finns  på  dess\r\nhemsida.  Projektet  beräknas  vara slutfört år 2005\r\nmed uppdatering av två kriterier,  ett  från år 1987\r\nom   lågfrekventa   fält   och   ett  från  1993  om\r\nradiofrekventa fält.\r\nRådet   för   arbetslivsforskning  (RALF,   numera\r\nForskningsrådet för  arbetsliv  och socialvetenskap,\r\nFAS) har på regeringens uppdrag studerat  frågor med\r\nanknytning  till  icke-joniserande  strålning   från\r\nolika  apparater.  Den  30  november 2000 redovisade\r\nrådet en forskningsöversikt och utvärdering av såväl\r\nsvenska som internationella forskningsresultat  inom\r\nområdet  elkänslighet  och  hälsorisker  på grund av\r\nelektriska  och  magnetiska  fält. Rådet konstaterar\r\nbl.a.   följande.    Den   samlade  bedömningen   av\r\nhälsoeffekter  vid mobil telekommunikation,  baserad\r\npå dagens kunskap,  är att vetenskapligt stöd saknas\r\nför förekomst av ökad risk för ohälsa vid användning\r\nav  mobiltelefon. Denna  eller  liknande  slutsatser\r\ndras  av  i princip alla internationella utredningar\r\noch i mötesreferat  som  arbetsgruppen har tagit del\r\nav. Ett antal ytterligare  utredningar presenterades\r\nunder  år  2001,  bl.a. i Nederländerna,  Frankrike,\r\nTyskland, Nya Zeeland och av EU:s vetenskapsråd.\r\nI SSI:s rapport 2002:16,  Epidemiologiska  studier\r\növer  mobiltelefoner  och  risken  för  cancer  - en\r\növersikt,  anges  att  det för närvarande inte finns\r\nbelägg  för att mobiltelefoner  utgör  en  risk  för\r\ncancer samt  att pågående studier bör ge ytterligare\r\ndata  om eventuella karcinogena (cancerframkallande)\r\neffekter    från     långvarig     användning     av\r\nmobiltelefoner.\r\nI  juni  2002  tillsatte  SSI  ett internationellt\r\nexpertråd  som fick i uppdrag att följa  forskningen\r\ninom EMF och  dess  påverkan  på  människors  hälsa.\r\nRådet   skall   ge  SSI  råd  om  det  vetenskapliga\r\nunderlaget  beträffande  sambandet  mellan  EMF  och\r\nbiologiska effekter.  Den  18  december 2003 lämnade\r\ndet internationella expertrådet  sin  första rapport\r\n(dnr 00/1854/02). I rapporten har expertgruppen gått\r\nigenom forskningsresultat som handlar om  risken för\r\ncancer   hos   mobiltelefonanvändare,   strålningens\r\npåverkan     på     blod-hjärnbarriären    och    på\r\nstressproteiner i kroppen, s.k. heat shock proteins.\r\nExpertrådet              diskuterar             även\r\nVärldshälsoorganisationens    (WHO)   förslag   till\r\nförsiktighetsåtgärder,   Precautionary    framework.\r\nSammanfattningsvis  anser  expertrådet att inga  nya\r\ngenomgripande resultat kommit  fram under de senaste\r\ntre  åren  som  förändrar nuvarande  riskbedömningar\r\ninom de områden som  diskuteras.  Slutsatserna  från\r\nbl.a.  den engelska Stewartrapporten och den svenska\r\nRALF-rapporten gäller i allt väsentligt fortfarande.\r\nRådet konstaterar att ett intensivt forskningsarbete\r\npågår i  många  länder och att ny kunskap successivt\r\nkommer  att  bli tillgänglig.  Forskningsområdet  är\r\nkomplicerat    och    det    är    väsentligt    att\r\nforskningsresultat    kan    upprepas    av    andra\r\nforskargrupper   innan  de  accepteras.  Den  snabba\r\nteknikutvecklingen  gör att det är viktigt att följa\r\nupp olika typer av tänkbara  hälsoeffekter  redan på\r\nett tidigt stadium, eftersom det kan ta lång tid att\r\nupptäcka   skador  i  form  av  t.ex.  cancer  eller\r\nkroniska sjukdomar. Rådet understryker därför vikten\r\nav fortsatt forskning inom EMF-området.\r\nUtskottet  vill  för  sin  del  sammanfattningsvis\r\nanföra  följande.  När  det  gäller icke-joniserande\r\nstrålning  är ICNIRP den viktigaste  internationella\r\norganisationen  för  utarbetandet och utfärdandet av\r\nriktlinjer. ICNIRP:s gällande riktlinjer innebär att\r\nman  inte  anser att användningen  av  mobiltelefoni\r\ninnebär en ökad risk för cancer.  Samtidigt uppmanar\r\norganisationen  till viss försiktighet. Både WHO och\r\nEU   delar   ICNIRP:s    huvudsakliga   bedömningar.\r\nUtskottet      vill     också     framhålla      den\r\nförsiktighetsstrategi   som   den  centrala  svenska\r\ntillsynsmyndigheten för strålskydd,  SSI,  tillämpar\r\ngenom  att utfärda rekommendationer som innebär  att\r\nman inte  anser  att  det  finns något vetenskapligt\r\nstöd  för  att  allvarliga hälsorisker  skulle  vara\r\nförenade  med  användningen  av  mobiltelefoni.  SSI\r\nrekommenderar dock dem som känner oro att minska sin\r\nstråldos   genom  att   t.ex.   använda   handsfree-\r\nutrustning.  Utskottet  förutsätter  att  regeringen\r\nnoggrant  följer  dessa  frågor  och återkommer  vid\r\nuppföljningen  av berörda miljökvalitetsmål.  Vidare\r\nframhålls att det  är  utomordentligt  angeläget att\r\ndet  vetenskapliga  kunskapsläget  är  så  bra   som\r\nmöjligt   och  att  fortsatt  forskning  bedrivs  på\r\nområdet. Med  det  anförda  föreslår  utskottet  att\r\nmotion  MJ398  (mp) yrkandena 1, 2 och 7 lämnas utan\r\nriksdagens vidare åtgärd.\r\nMed hänvisning  till  det anförda avstyrks jämväl\r\nmotionerna  MJ398  (mp) yrkande  9  och  Bo262  (mp)\r\nyrkande 5.\r\nNär det gäller exponering  för radiofrekventa fält\r\noch  behovet  av  märkning  vill  utskottet   anföra\r\nföljande.  I april 2001 presenterade SSI sin rapport\r\nExponering för radiofrekventa fält och mobiltelefoni\r\n(SSI rapport  2001:9).  I rap-porten ges en översikt\r\növer  allmänhetens  exponering   för  radiofrekventa\r\nfält, med tonvikt på den exponering  som härrör från\r\nmobiltelefonisystem.  Mätningar av exponeringen  för\r\nradiofrekventa fält mellan  30  och  2  000  MHz har\r\ngenomförts på 31 platser i Sverige: storstad, mindre\r\nstad   och  landsbygd.  Mätningarna  har  visat  att\r\nexponeringsnivåerna varierade strakt mellan de olika\r\nplatserna,  med högsta värden i storstad utomhus och\r\ni närheten av  radio/TV-master.  Som mest uppgick de\r\nuppmätta  värdena  till  3  mW/m2,  dvs.   under  en\r\ntusendel  av  de rekommendationer som utarbetats  av\r\nICNIRP. Dominerande bidrag till denna exponering kom\r\nfrån basstationer  för  mobiltelefoni  och  från TV-\r\nsändningar.  Exponeringen  vid  egen  användning  av\r\nmobiltelefoner  kan i vissa situationer  uppgå  till\r\nvärden som ligger  under  men i närheten av ICNIRP:s\r\nrekommendationer. Den reella  exponeringen  är  dock\r\nofta  betydligt lägre på grund av olika faktorer som\r\ntelefonutförande   och  hur  man  håller  telefonen.\r\nStatistik från Stockholmsområdet indikerar att olika\r\nformer av nedreglering av mobiltelefoners uteffekt i\r\nmedelvärde kan reducera  exponeringen med cirka fyra\r\nfemtedelar.    Trådlösa    telefoner    och    annan\r\nmobilutrustning  som PC-modem  eller  Bluetooth  ger\r\ngenerellt  lägre  exponeringsnivåer.   År  2003  gav\r\nregeringen  SSI  i  uppdrag  att  \"utreda eventuellt\r\nbehov  av informationstext angående  strålning  från\r\nmobiltelefoner   och   andra  terminaler  för  mobil\r\nkommunikation\". Den 2 februari  2004  lämnade SSI en\r\nskrivelse till regeringen om behovet av  information\r\nom  strålning från mobiltelefoner. SSI:s arbete  har\r\nföljts  av  representanter  från  Elsäkerhetsverket,\r\nKonsumentverket,   Post-   och   telestyrelsen   och\r\nSocialstyrelsen. Myndigheternas gemensamma bedömning\r\nom  kunskapsläget  är  att  det  inte  finns   några\r\nvetenskapliga belägg för att elektromagnetiska fält,\r\nEMF,   från   mobiltelefoner   leder  till  skadliga\r\nhälsoeffekter. Det finns heller  inga belägg för att\r\nbarn  skulle  vara mer känsliga för  EMF  än  vuxna.\r\nVidare framhålls  att  mobiltelefoner är en relativt\r\nny  företeelse och att det  därför  är  viktigt  att\r\nforskningen inom området fortsätter.\r\nDen    ovan    redovisade   rapporten   från   det\r\ninternationella expertrådet har inte redovisat några\r\nvetenskapliga belägg  för att elektromagnetiska fält\r\nfrån    mobiltelefoner    leder     till    skadliga\r\nhälsoeffekter, men den ger enligt SSI  ändå stöd för\r\natt,  som en del av en försiktighetsstrategi,  sänka\r\nexponeringen  vid  användning  av  mobiltelefon  med\r\nenkla  åtgärder.  SSI kommer därför att ta initiativ\r\ntill ett myndighetsgemensamt informationsmaterial om\r\nmobiltelefoner och  strålning  och  informera om hur\r\nman med enkla åtgärder kan sänka sin exponering från\r\nmobiltelefoner.            Det            föreslagna\r\ninformationsmaterialet    till    allmänheten    och\r\ninformation om SAR-värdet bör finnas lättillgängligt\r\ni  butiker  som  säljer  mobiltelefoner.  SSI  avser\r\ndärför    att    ta    upp    en    diskussion   med\r\nmobiltelebranschen,  bl.a. om hur den  kan  medverka\r\ntill  att informationen  når  konsumenterna  på  ett\r\neffektivt   sätt.   I   detta  sammanhang  bör  även\r\nuppmärksammas att TCO Development  i  slutet av 2001\r\npresenterade  en  kvalitets-  och miljömärkning  för\r\nmobiltelefoner som omfattar strålning,  användbarhet\r\noch  miljöegenskaper.  Mot  bakgrund av det  anförda\r\nföreslår utskottet att motionerna MJ359 (fp) yrkande\r\n4,  MJ398  (mp) yrkande 6 och MJ410  (v)  yrkande  5\r\nlämnas utan riksdagens vidare åtgärd.\r\nSSI har i  en  särskild  rapport redovisat SAR och\r\nutstrålad effekt från 21 mobiltelefoner på marknaden\r\n(SSI Rapport 2002:1). Ett syfte med rapporten är att\r\nundersöka  om utstrålad effekt  kan  kombineras  med\r\nuppgifter  om  SAR  för  att  beskriva  telefonernas\r\nprestanda. De  högsta uppmätta SAR-värdena varierade\r\nmellan  0,49 W/kg  och  1,7  W/kg  för  mätobjekten.\r\nMedelvärdet  låg  på  0,78 W/kg. SAR-värdet för alla\r\ntelefoner låg under gränsvärdet på 2 W/kg. Det finns\r\ni   dag   också   ett   frivilligt   åtagande   från\r\nmobiltelefontillverkarnas    sida   att   presentera\r\naktuella SAR-värden på telefonerna.  Bland annat har\r\nlistor  med  SAR-värden publicerats i kvällspressen.\r\nDessa  värden  finns   också  publicerade  på  SSI:s\r\nhemsida. Vidare bör uppmärksammas  att  en  lista på\r\nSAR-värden  från  mobiltelefoner  finns på den tyska\r\nstrålskyddsmyndighetens  hemsida.  Med  det  anförda\r\navstyrker utskottet motionerna MJ359  (fp) yrkandena\r\n1 och 2, T561 (fp) yrkande 10 och MJ398 (mp) yrkande\r\n3.\r\nMot  bakgrund  av vad som redovisat ovan  när  det\r\ngäller SSI:s fortlöpande  bevakning  av dessa frågor\r\noch  det  arbete  som bedrivs av det internationella\r\nexpertrådet när det  gäller  att  följa  forskningen\r\ninom  EMF  och  dess  påverkan  på  människors hälsa\r\nföreslår  utskottet att de i motionerna  MJ359  (fp)\r\nyrkande 6 och  T561 (fp) yrkande 12 framförda kraven\r\npå inrättandet av  en  oberoende  kommission  lämnas\r\nutan vidare åtgärd.\r\nUtskottet  är  inte  berett att i detta sammanhang\r\nföreslå tillsättandet av en utredning om miljöavgift\r\nför  mobiltelefoner. Därmed  avstyrks  motion  MJ359\r\n(fp) yrkande 5.\r\n\r\nForskningsfrågor\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed hänvisning  till  bl.a.  det  uppdrag som\r\nVetenskapsrådet  erhållit,  att i samråd  med\r\nberörda  forskningsfinansiärer,   myndigheter\r\noch  branschföreträdare  utarbeta  en  analys\r\növer  forskningen  inom området hälsoeffekter\r\nav elektromagnetiska  fält,  mot  bakgrund av\r\nanalysen    bedöma   behovet   av   nationell\r\nforskning inom  området  samt ge förslag till\r\ninriktning  av  den  nationella  forskningen,\r\nföreslås att tre motionsyrkanden  (fp, v, mp)\r\nom  bl.a.  behovet  av forskningsinsatser  på\r\nområdet lämnas utan vidare åtgärd.\r\n\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nNär  det gäller behovet  av  forskning  redovisas  i\r\nflera motioner olika förslag till åtgärder. I motion\r\nMJ359  (fp)  yrkas på snabb forskning kring nivåerna\r\nav  olika  gränsvärden   (yrkande   3).  I  motionen\r\nframhålls  bl.a.  att  användandet av mobiltelefoner\r\nökar i såväl omfattning  som  frekvens  och går allt\r\nlängre ned i åldrarna. Detta är de starkaste  skälen\r\ntill  att  man måste aktualisera och ifrågasätta  nu\r\ngällande gränsvärden  och  omedelbart klargöra om de\r\nbehöver   skärpas.  Ett  gränsvärde   är   ingenting\r\nkonstant  utan   måste  revideras  i  takt  med  att\r\nkunskaperna   ökar   och   sammanhangen   förändras.\r\nMotsvarande krav framförs  även  i  motion T561 (fp)\r\nyrkande  11. Enligt motion MJ410 (v) yrkande  4  bör\r\ndet   genomföras    en    nationell    studie    och\r\nsammanställning  av  den  forskning  som  hitintills\r\nutförts inom området elektromagnetisk strålning  och\r\nohälsa  och  därefter  bör regeringen återkomma till\r\nriksdagen med förslag till  eventuella  åtgärder.  I\r\nmotion   Bo262   (mp)   yrkas   att   regeringen   i\r\nregleringsbrev  ålägger  Socialstyrelsen och Statens\r\nstrålskyddsinstitut att fästa särskild uppmärksamhet\r\npå forskning runt  elöverkänslighet  etc.  samt  att\r\nsammanställa    och    beakta   inkomna   rapporter,\r\nvittnesmål,  klagomål  och   besvärsskrivelser  från\r\nallmänheten  i  dessa ärenden och  vidta  nödvändiga\r\nskyddsåtgärder (yrkande 6).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nForskningspolitiken behandlas numera i intervaller\r\nom cirka tre år.  I  proposition 2000/01:3 Forskning\r\noch     förnyelse    har    regeringen     redovisat\r\nforskningspolitikens     inriktning    under    åren\r\n2001-2003. En utgångspunkt  för  forskningspolitiken\r\när   behovet   av   kraftsamling   inom  strategiska\r\nforskningsområden  och  stimulans  till   tvär-  och\r\nmångvetenskaplig  forskning. I propositionen  angavs\r\nåtta  prioriterade  forskningsområden:  biovetenskap\r\noch bioteknik, informationsteknik  och IT-forskning,\r\nmaterialvetenskap,  humaniora och samhällsvetenskap,\r\nutbildningsvetenskap,   konst,   vårdvetenskap  samt\r\nmiljö  och  hållbar  utveckling  där  forskning   om\r\nstrålning   återfinns   såväl   inom   avsnitten  om\r\nfolkhälsa  som  inom  miljöforskning. Riksdagen  har\r\nbeslutat i enlighet med  regeringens  förslag  (bet.\r\n2000/01:UbU6,  rskr.  2000/01:98).  När  det  gäller\r\nfrågor  om tillämpad forskning konstaterar utskottet\r\natt  riksdagen  i  tidigare  ställningstaganden  har\r\nframhållit   att   man   bör  avstå  från  att  göra\r\nuttalanden  om enstaka forskningsområden  fristående\r\nfrån       behandlingen        av        regeringens\r\nforskningspropositioner. Det får dessutom anses vara\r\nen uppgift för berörda forskningsråd att inom  ramen\r\nför olika forskningsprogram fördela medel till olika\r\nforskningsprojekt   (se  bl.a.  bet.  1999/2000:TU9,\r\nrskr.  1999/2000:256 och  bet.  2000/01:MJU2,  rskr.\r\n2000/01:86-87).   Riksdagen  har  nyligen  behandlat\r\nregeringens proposition  om  miljömålens  delmål och\r\nåtgärdsstrategier    (bet.    2001/02:MJU3,    rskr.\r\n2001/02:36)   och   beslutat  att,  i  enlighet  med\r\nregeringens förslag, delmålen bl.a. skall följas upp\r\ngenom  sammanställningar   av   de   nationella  och\r\ninternationella forskningsresultaten,  däribland den\r\novan  nämnda  rapporten från RALF (Elkänslighet  och\r\nhälsorisker av  elektromagnetiska  fält). Regeringen\r\nhar i riksdagen dessutom anfört att en grundläggande\r\nprincip  i  det  svenska forskningssystemet  är  att\r\nregeringen  inte  förmedlar   forskningsmedel   till\r\nenskilda    forskare.   Ansvarsfördelningen   mellan\r\nregering,  riksdag  och  myndigheter  är  sådan  att\r\nregering  och   riksdag   fattar   de   övergripande\r\nforskningspolitiska   besluten   medan  universitet,\r\nhögskolor,  forskningsråd  och andra  organisationer\r\nmed    sakkunskap    beslutar    om   den    närmare\r\nmedelsfördelningen och verksamheten. Detta bör gälla\r\näven  för  beslut  om  resurser  till  forskning  om\r\nelöverkänslighet. Forskningsrådet för arbetsliv  och\r\nsocialvetenskap    (FAS)    har    i   samband   med\r\nomorganisationen   av   de   forskningsfinansierande\r\nmyndigheterna tagit över ansvaret för frågor som rör\r\nforskning om elöverkänslighet.  Rådet  är i dag, vid\r\nsidan    av    universitet    och    högskolor   och\r\nArbetslivsinstitutet,  den huvudsakliga  finansiären\r\nav   sådan  forskning  i  Sverige   (svar   på   fr.\r\n2001/02:76).    Vidare    bör    uppmärksammas   att\r\nVetenskapsrådet genom regleringsbrev för år 2004 har\r\nfått   i   uppdrag   att   i   samråd   med  berörda\r\nforskningsfinansiärer,        myndigheter        och\r\nbranschföreträdare    utarbeta    en   analys   över\r\nforskningen    inom    området   hälsoeffekter    av\r\nelektromagnetiska fält samt  värdera  den nationella\r\nforskningens   kvalitet   och   inriktning   i   ett\r\ninternationellt  perspektiv.  Rådet skall också  mot\r\nbakgrund  av  analysen bedöma behovet  av  nationell\r\nforskning  inom   området   samt   ge  förslag  till\r\ninriktning av den nationella forskningen.  Uppdraget\r\nskall  redovisas  senast  den  1 november 2004.  Mot\r\nbakgrund  av  det  anförda  föreslår  utskottet  att\r\nmotionerna MJ359 (fp) yrkande  3,  MJ410 (v) yrkande\r\n4,  Bo262  (mp) yrkande 6 och T561 (fp)  yrkande  11\r\nlämnas utan riksdagens vidare åtgärd.</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och\r\nställningstaganden     har    föranlett     följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Försiktighetsprincipen (punkt 1)\r\n\r\nav Gunnar Goude (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservationen om användningen  av\r\nförsiktighetsprincipen.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\nmotion 2003/04:MJ398 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFörsiktighetsprincipen skall gälla vid exponering av\r\nelektromagnetiska  fält. Flera rapporter har  kommit\r\nom hälsorisker som kan  uppstå  både  när det gäller\r\nbildskärmsarbete och arbete med elektriska apparater\r\nmed  skilda  spänningstal. Bosättning i närheten  av\r\nkraftledningar  har  visat  på  oroande effekter med\r\ntroliga  cancerrisker. En orsak till  hudbesvär  vid\r\nbildskärmsarbete,  framför allt vid arbete med nyare\r\napparater,  är  att  flamskyddsmedel   som  ingår  i\r\ndatorer och annan elektronisk utrustning  avger brom\r\nvid  användning.  Försiktighetsprincipen bör  därför\r\nanvändas när rekommendationer  ges,  vid  bosättning\r\neller vistelse i eller i närheten av elektriska  och\r\nmagnetiska  fält.  Detta  bör  ges  regeringen  till\r\nkänna.\r\n\r\n\r\n2. Rekommendationer för barn m.m. (punkt 2)\r\n\r\nav Gunnar Goude (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservationen om\r\nrekommendationer för barn. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:MJ398 yrkandena 2 och\r\n7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nBarn   och   ungdom   bör  i  princip  inte  använda\r\nmobiltelefon alls vilket  följer av de senaste rönen\r\nfrån   en   engelsk   forskningsgrupp,    som    har\r\nsammanställt all forskning om mobiltelefonstrålning.\r\nRekommendationer bör därför utfärdas för att visa på\r\nden  större  hälsorisken  för  barn  och  ungdom vid\r\nanvändning    av   mobiltelefon.   Vidare   bör   en\r\nrekommendation   utfärdas   angående  användning  av\r\nmobiltelefon i bilar. Radiovågorna  inne i bilen har\r\nsvårare  att  nå  fram  till mobiltelefonen,  vilket\r\ninnebär  att  mobiltelefonen   måste  öka  effekten.\r\nBilföraren utsätts därmed för högre strålning. Detta\r\nbör ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n3. Sänkning av gränsvärden (punkt 3)\r\n\r\nav Gunnar Goude (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  sänkning  av\r\nnuvarande  gränsvärden.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:MJ398 yrkande 9 och 2003/04:Bo262\r\nyrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nGränsvärden för human exponering bör  omedelbart ses\r\növer  och  sättas  på  lägsta  tänkbara nivåer.  Den\r\nstrålning    som    människan    absorberar     från\r\nmobiltelefonerna    kallas    SAR-värde,    Specific\r\nAbsorption  Rate. Sverige har antagit gränsvärdet  2\r\nW/kg i en kub på 10 g. I USA har man lagt sig på ett\r\nbetydligt lägre  värde, vilket även Sverige bör göra\r\nmed      tanke      på     framtidseffekter      och\r\nförsiktighetsprincipen.  Ett  gränsvärde på 0,8 W/kg\r\när ett mer förnuftigt värde som  även  TCO nu går ut\r\nmed  i sin kvalitets- och miljömärkning.  Detta  bör\r\nges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n4. Varningstext på mobiltelefoner (punkt 4)\r\n\r\nav Kjell-Erik Karlsson (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs  i  reservationen om varningstext på\r\nmobiltelefoner.  Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2003/04:MJ410  yrkande   5   och  avslår  motionerna\r\n2003/04:MJ359 yrkande 4 och 2003/04:MJ398 yrkande 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI  Storbritannien  kommer  alla  mobiltelefoner  att\r\nförses  med  varning om hälsorisker.  Det  brittiska\r\nhälsodepartementet   uppmanar   konsumenterna   till\r\nförsiktighet  eftersom  man  anser  att det inte kan\r\nuteslutas att den elektromagnetiska strålningen från\r\ntelefonerna är skadlig för hälsan. Varningstexten är\r\nsärskilt riktad till barn. Även Sverige  bör  införa\r\nvarningstext   på   mobiltelefoner.  Detta  bör  ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n\r\n5. Varningstext på mobiltelefoner (punkt 4)\r\n\r\nav Gunnar Goude (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om  varningstext  om\r\nhälsorisker   på   mobiltelefoner.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:MJ398  yrkande 6 och avslår\r\nmotionerna 2003/04:MJ359 yrkande 4 och 2003/04:MJ410\r\nyrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEn  varningstext  som  varnar  för  alltför  flitigt\r\nanvändande  bör finnas på mobiltelefoner.  Forskning\r\nvisar att längre samtal i mobiltelefon ökar riskerna\r\nför att drabbas  av  skador.  Människor  pratar allt\r\nlängre tid i telefon och överskrider de två minuter,\r\nsom ligger till grund för gränsvärden. De  s.k. SAR-\r\nvärdena  ökar  också i samhället, genom ett ständigt\r\nökande antal mobiltelefonabonnemang.  Detta  bör ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n\r\n6. Offentliggörande och tillsyn av gränsvärden\r\n(punkt 5)\r\n\r\nav Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 5  borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   anförs  i  reservationen  om  lagstadgad\r\ntillsyn.  Därmed   bifaller   riksdagen   motionerna\r\n2003/04:MJ359 yrkande 2 och 2003/04:T561 yrkande  10\r\nsamt  avslår motionerna 2003/04:MJ359 yrkande 1 samt\r\n2003/04:MJ398 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nExponeringen   skiljer   sig   stort   mellan  olika\r\ntelefonmodeller,  men mätningarna kontrolleras  inte\r\nav     några     myndigheter     eller     oberoende\r\nforskningsinstitut   och   tillverkarna   vill  inte\r\nredovisa  sina  mätvärden.  Det borde vara naturligt\r\nför mobiltelefontillverkarna  att  ge  konsumenterna\r\nsjälva möjlighet att bedöma vilka faktorer  de  vill\r\nväga  in  när  de  skaffar  mobiltelefon.  Vill inte\r\ntillverkarna  offentliggöra  uppgifterna frivilligt,\r\nmåste  vi  lagstifta  i frågan. Det  har  framkommit\r\nindikationer på senare  tid  att tillverkarna skulle\r\nvara villiga att lämna ut dessa uppgifter, men detta\r\nhar    ännu    inte    skett.   Vidare   måste    en\r\ntillsynsmyndighet    utses     för    kontroll    av\r\nstrålningsvärdena.  Detta  bör ges  regeringen  till\r\nkänna.\r\n\r\n\r\n7. Offentliggörande och tillsyn av\r\ngränsvärden (punkt 5)\r\n\r\nav Gunnar Goude (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservationen  om  att  SAR-värden\r\ngörs officiella.  Därmed  bifaller  riksdagen motion\r\n2003/04:MJ398   yrkande   3  och  avslår  motionerna\r\n2003/04:MJ359 yrkandena 1 och  2  samt  2003/04:T561\r\nyrkande 10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMobiltelefontillverkarna  testar  sina SAR-värden  i\r\ndag.   Deras   resultat  har  hittills  inte   varit\r\nofficiella så att  forskare  kan  ta del av dem. Ett\r\nkrav  på  öppenhet är fullt rimligt.  Rekommendation\r\nhar tidigare utgetts till telefontillverkarna om att\r\nge ut SAR-värdena.  Detta  måste  nu  genomföras och\r\ninföras  i  en  lag.  Det anförda bör ges regeringen\r\ntill känna.\r\n\r\n\r\n8. Oberoende kommission (punkt 6)\r\n\r\nav Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen  om  en  oberoende\r\nkommission för att  kartlägga riskerna med strålning\r\nfrån  mobiltelefoner.   Därmed   bifaller  riksdagen\r\nmotionerna  2003/04:MJ359 yrkande 6 och 2003/04:T561\r\nyrkande 12.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nAtt utreda strålningens effekter mer  noggrant måste\r\nvara  en  prioriterad angelägenhet för alla  länder,\r\nmen särskilt  för  Sverige  där  mobiltätheten är så\r\nhög.  En oberoende kommission bör därför  tillsättas\r\nför att  noga gå igenom det aktuella forskningsläget\r\noch snarast  avge  rekommendationer  för  hur frågan\r\nskall hanteras. Detta bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n9. Forskningsfrågor (punkt 8)\r\n\r\nav Kjell-Erik Karlsson (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  en nationell\r\nstudie   om  forskning.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\nmotion 2003/04:MJ410 yrkande 4 och avslår motionerna\r\n2003/04:MJ359 yrkande 3, 2003/04:Bo262 yrkande 6 och\r\n2003/04:T561 yrkande 11.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEn  nationell  studie  och  sammanställning  av  den\r\nforskning   som   hitintills  utförts  inom  området\r\nelektromagnetisk   strålning    och    ohälsa    bör\r\ngenomföras.  Därefter  bör regeringen återkomma till\r\nriksdagen  med  förslag  till  eventuella  åtgärder.\r\nDetta bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n10. Forskningsfrågor (punkt 8)\r\n\r\nav Gunnar Goude (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen  om  forskning  om\r\nelöverkänslighet  m.m.   Därmed  bifaller  riksdagen\r\nmotion 2003/04:Bo262 yrkande 6 och avslår motionerna\r\n2003/04:MJ359 yrkande 3, 2003/04:MJ410 yrkande 4 och\r\n2003/04:T561 yrkande 11.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSocialstyrelsen  och  Statens  strålskyddsinstitut\r\nbör  i  regleringsbrev åläggas  att  fästa  särskild\r\nuppmärksamhet  på  forskning  runt  elöverkänslighet\r\netc. samt sammanställa och beakta inkomna rapporter,\r\nvittnesmål,  klagomål  och  besvärsskrivelser   från\r\nallmänheten  i  dessa  ärenden  och vidta nödvändiga\r\nskyddsåtgärder. Detta bör ges regeringen till känna.\r\n\r\nSärskilt yttrande\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   beredning  av  ärendet  har   föranlett\r\nföljande särskilda yttrande.\r\n\r\n\r\nForskning och konsumentinformation\r\n\r\n\r\nav  Lennart Fremling  (fp), Sven Gunnar Persson (kd)\r\noch Marie Wahlgren (fp).\r\n\r\nRiskerna  kring strålning  från  mobiltelefoner  har\r\ndebatterats  under  en längre tid. Nya forskningsrön\r\npåverkar ofta debatten och dessa rön kan ibland vara\r\nsvårtolkade. Rapporter  om  strålningens påverkan på\r\ncellulär   nivå   samt  kring  påverkan   av   blod-\r\nhjärnbarriären är oroande.  Samtidigt  är   många av\r\ndessa   rapporter   omdebatterade   både  vad  avser\r\nrelevans och forskningsmetodik. Detta  visar  på att\r\nkunskapsnivån kring riskerna med mobiltelefoni  ännu\r\ninte  är  på  den nivå som vore önskvärt. Behovet av\r\nytterligare   forskning    både    i   Sverige   och\r\ninternationellt är därför uppenbart.  Sverige  måste\r\nha  forskarkompetens  för  att kunna både ingå i och\r\nutvärdera den internationella  forskningen.  Viktiga\r\nfrågor  förutom olika strålningskällors påverkan  på\r\nbiologiska  system  är  vilka  faktorer  som det bör\r\nuppställas gränsvärden för. Vi tar därför  för givet\r\natt  regeringens  uppdrag  till vetenskapsrådet  vad\r\navser utvärdering av forskningen  inom  detta område\r\nresulterar  i  rimliga resurser för att upprätthålla\r\nen god nivå på forskningen i Sverige.\r\n\r\nOsäkerheten i  kunskapsläget leder också fram till\r\natt     man     måste     tillämpa     grundläggande\r\nförsiktighetsprinciper och  framför  allt  kombinera\r\ndetta  med  en  relevant  konsumentinformation.  Det\r\nborde finnas krav på information  till konsumenterna\r\nfrån producenter och återförsäljare om att det finns\r\nen  riskdebatt  vad  avser  mobiltelefoner  samt  en\r\nrekommendation    om    hur    man   kan    minimera\r\nexponeringsrisken,    t.ex.   genom   att    använda\r\nhandsfree. Det är också  särskilt  viktigt  att  man\r\nbeaktar   hur  information  når  ut  till  barn  och\r\nungdomar.  Regeringen   borde  säkerställa  att  den\r\ndiskussion som SSI aviserat att man skall ta upp med\r\nbranschen om hur informationen  om når konsumenterna\r\nleder fram till snabba åtgärder.  Konsumenterna  bör\r\nha  rätt  till  tillgänglig  information  vad  avser\r\nsäkerhet  beträffande  enskilda  telefoner,  och det\r\nborde vara möjligt att bransch och konsumentintresse\r\nkan  enas  om  ett  frivilligt  märkningssystem  som\r\ntillfredsställer  detta behov. Det finns redan i dag\r\ngoda exempel på hur  en  sådan märkning skulle kunna\r\nutformas,    t.ex.    via    TCO   kvalitets-    och\r\nsäkerhetsmärkning av telefoner.\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden 2003\r\n\r\n2003/04:MJ359 av Eva Flyborg (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs  om  krav  på\r\noffentliggörande    av    strålningsvärden    från\r\ntillverkarna för varje mobiltelefonmodell.\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om lagstiftad tillsyn\r\nav mobiltelefonernas strålningsvärde.\r\n\r\n3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om snabb forskning\r\nkring nivåerna av gränsvärdena.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om varningstext på\r\nmobiltelefoner.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  utredning av\r\nmiljöavgift för mobiltelefoner.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs   om   krav   på\r\ntillsättande av en oberoende kommission.\r\n\r\n2003/04:MJ398 av Barbro Feltzing (mp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\nförsiktighetsprincipen  skall gälla vid exponering\r\nav elektromagnetiska fält.\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om en rekommendation\r\nför   barn    och   ungdom   vid   användning   av\r\nmobiltelefon.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförts om att SAR-värden\r\nför  mobiltelefoner   görs  officiella  enligt  de\r\nrekommendationer som har  utgetts  och  att  detta\r\nanges i lag.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs  om  att   en\r\nvarningstext  bör  finnas  på mobiltelefoner,  som\r\nvarnar för alltför flitigt användande.\r\n\r\n7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om  att  en\r\nrekommendation  utfärdas  angående  användning  av\r\nmobiltelefon i bilar.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  en  sänkning av\r\nnuvarande  SAR-gränsvärde  på  2,0  W/kg till  0,8\r\nW/kg.\r\n\r\n2003/04:MJ410 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen  anförs  om  att  det  bör\r\ngenomföras en nationell studie och sammanställning\r\nav  den  forskning  som  hitintills  utförts  inom\r\nområdet elektromagnetisk  strålning och ohälsa och\r\natt regeringen bör återkomma  till  riksdagen  med\r\neventuella      åtgärder     till     följd     av\r\nsammanställningen.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen  anförs  om  att  alla\r\nmobiltelefoner  bör  förses  med  varningstext  om\r\nhälsorisker.\r\n\r\n2003/04:Bo262 av Lotta N Hedström (mp):\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att verka för att\r\ngränsvärden  för  human  exponering omedelbart ses\r\növer och sätts på lägsta tänkbara nivåer.\r\n\r\n6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om   att  i\r\nregleringsbrev  ålägga Socialstyrelsen och Statens\r\nstrålskyddsinstitut     att     fästa     särskild\r\nuppmärksamhet  på  forskning runt elöverkänslighet\r\netc.   samt  sammanställa   och   beakta   inkomna\r\nrapporter,      vittnesmål,      klagomål      och\r\nbesvärsskrivelser från allmänheten i dessa ärenden\r\noch vidta nödvändiga skyddsåtgärder.\r\n\r\n2003/04:T561 av Eva Flyborg m.fl. (fp):\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs   om  behovet  av\r\nlagstiftad     tillsyn     av    mobiltelefonernas\r\nstrålningsvärden.\r\n\r\n11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av\r\nforskning   och   en   kontinuerlig   översyn   av\r\ngränsvärdena för strålning.\r\n\r\n12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om   en  oberoende\r\nkommission för att kartlägga riskerna med  strålning\r\nfrån mobiltelefonisystemen.\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nOffentlig utfrågning\r\nom strålning från\r\nmobiltelefoner och basstationer\r\n\r\n\r\nMiljö- och jordbruksutskottets\r\noffentliga\r\nutfrågning om strålning från mobiltelefoner\r\noch basstationer\r\nTid:   Torsdagen den 12 februari 2004 kl.\r\n09.00-12.00\r\n\r\nPlats:     Riksdagen, andrakammarsalen\r\n\r\nProgram:\r\n\r\nKl. 09.00-09.05                   Inledning\r\nCatharina     Elmsäter-Svärd,\r\nordförande\r\nmiljö- och jordbruksutskottet\r\n\r\nKl. 09.05-10.05                   Vad          säger\r\nforskningen?\r\n\r\nProfessor   Yngve  Hamnerius,\r\nInst. för elek-\r\ntromagnetik, Chalmers tekniska högskola\r\n\r\nLena Hillert,  överläkare vid\r\nArbets- och\r\nmiljömedicin, Stockholms läns landsting\r\nsamt med.dr Inst. för folkhälsovetenskap,\r\nKarolinska Institutet\r\n\r\nProfessor Leif Salford, Inst.\r\nför klinisk\r\nneurovetenskap, Universitetssjukhuset,\r\nLund\r\n\r\nProfessor  Lennart   Hardell,\r\nAllmänonkolo-\r\ngiska kliniken,\r\nUniversitetssjuk-\r\nhuset, Örebro\r\n\r\nProfessor Kjell Hansson Mild,\r\nArbetslivs-\r\ninstitutet, Umeå\r\n\r\nProfessor    Anders   Ahlbom,\r\nInst. för miljö-\r\nmedicin, Karolinska Institutet\r\n\r\nKl. 10.05-10.15                   Hur  hanterar  SSI\r\ndet vetenskapliga under-\r\nlaget?\r\n\r\nGeneraldirektör     Lars-Erik\r\nHolm,\r\nStatens strålskyddsinstitut\r\n\r\nKl. 10.15-10.50                   Ledamöternas\r\nfrågor\r\n\r\n\r\n\r\nKl. 10.50-11.10                   Kaffepaus\r\n\r\nKl. 11.10-11.55                   Ledamöternas\r\nfrågor\r\n\r\nKl. 11.55-12.00                   Avslutning\r\nSinikka  Bohlin,  andre  vice\r\nordförande\r\nmiljö- och jordbruksutskottet\r\n\r\nNärvarande ledamöter\r\nMiljö- och jordbruksutskottet\r\n\r\nCatharina Elmsäter-Svärd (m)\r\n\r\nSinikka Bohlin (s)\r\n\r\nAlf Eriksson (s)\r\n\r\nLennart Fremling (fp)\r\n\r\nRune Berglund (s)\r\n\r\nRolf Lindén (s)\r\n\r\nSven Gunnar Persson (kd)\r\n\r\nKjell-Erik Karlsson (v)\r\n\r\nChristina Axelsson (s)\r\n\r\nLars Lindblad (m)\r\n\r\nCarina Ohlsson (s)\r\n\r\nSverker Thorén (fp)\r\n\r\nJan Andersson (c)\r\n\r\nJan-Olof Larsson (s)\r\n\r\nBengt-Anders Johansson (m)\r\n\r\nChristin Nilsson (s)\r\n\r\nSven-Erik Sjöstrand (v)\r\n\r\nGunnar Goude (mp)\r\nTrafikutskottet\r\n\r\nHans Stenberg (s)\r\n\r\nClaes-Göran Brandin (s)\r\n\r\nJan-Evert Rådhström (m)\r\n\r\nMonica Green (s)\r\n\r\nSven Bergström (c)\r\n\r\nKerstin Engle (s)\r\n\r\nBjörn Hamilton (m)\r\n\r\nBörje Vestlund (s)\r\n\r\nKarin Thorborg (v)\r\n\r\nDeltagare\r\nInbjudna talare\r\nProfessor  Leif  Salford,  Inst.  för  klinisk  neurovetenskap,\r\nUniversitetssjukhuset, Lund\r\nProfessor    Lennart    Hardell,   Allmänonkologiska\r\nkliniken, Universitetssjukhuset, Örebro\r\nProfessor Kjell Hansson Mild,  Arbetslivsinstitutet,\r\nUmeå\r\nProfessor  Anders  Ahlbom,  Inst. för  miljömedicin,\r\nKarolinska Institutet\r\nMed.dr  Lena Hillert, Inst. för  folkhälsovetenskap,\r\nKarolinska  Institutet,  överläkare  vid Arbets- och\r\nmiljömedicin, Stockholms läns landsting\r\nProfessor Yngve Hamnerius, Inst. för\r\nelektromagnetik, Chalmers tekniska\r\nhögskola\r\nKarolinska Institutet\r\nOlle Johansson, docent, Inst. för neurovetenskap, Karolinska\r\nInstitutet\r\nMiljödepartementet\r\nMonica Lövström, politiskt sakkunnig\r\nAnsi Gerhardsson, departementssekreterare\r\nSocialdepartementet\r\nLeif Hansson, ämnessakkunnig\r\nStatens strålskyddsinstitut\r\nLars-Erik Holm, generaldirektör\r\nTaina Bäckström, avdelningschef\r\nLars-Erik Paulsson, myndighetsspecialist\r\nSocialstyrelsen\r\nCatarina Andersson Forsman, avdelningschef\r\nBo Pettersson, byrådirektör\r\nPost- och telestyrelsen\r\nMagnus Axelsson, avd. för marknadsfrågor\r\nKaroline Boström, gd-kansliet\r\n\r\nSvenska Naturskyddsföreningen\r\n\r\nMikael Karlsson, ordförande\r\n\r\nTelia Sonera AB\r\nHåkan Dahlström, chef mobila nätet\r\nLars-Erik Larsson, Telia Sonera Sveriges expert på\r\nelektromagnetiska fält\r\nMobiltelebranschen\r\nMats Holme, vd\r\nEricsson\r\nChrister Törnevik, enhetschef, forskning EMF (elektromagnetiska\r\nfält), hälsa och säkerhet\r\nUlf Pehrsson, direktör\r\nElöverkänsligas riksförbund\r\nIngela Hammar, vice ordförande\r\nJohn Lind\r\n\r\nOrdförande   Catharina  Elmsäter-Svärd:  Godmorgon!   Hjärtligt\r\nvälkomna  hit  till  riksdagens  andrakammarsal  där\r\nmiljö- och jordbruksutskottet  i dag har en speciell\r\nutfrågning. Jag vänder mig dels  till  alla inbjudna\r\ngäster, alla er på läktaren, allmänheten  och andra,\r\ndels till er som hemma följer utfrågningen  på webb-\r\nTV eller på SVT 24.\r\n\r\nMiljö-  och  jordbruksutskottet  har  bland  annat\r\nansvar  för  frågor  som  handlar  om olika typer av\r\nstrålskydd,   till   exempel   den  icke  joniserade\r\nstrålning   som   kommer  från  mobiltelefoner   och\r\nbasstationer.\r\nUnder många år har  riksdagen  jobbat  med  de här\r\nfrågorna,  inte  minst  när  de  dykt  upp i form av\r\nmotioner. Redan år 1999 fattade riksdagen  beslut om\r\nmiljökvalitetsmålet  Säker strålmiljö för att  sedan\r\når  2001 göra delmål. Där  skulle  man  bland  annat\r\nkontinuerligt     följa     upp     riskerna     med\r\nelektromagnetiska    fält.    De   riskerna   skulle\r\nkartläggas. Förra våren behandlade vi ett betänkande\r\nutifrån motioner, och nu i dagarna  har  vi  satt  i\r\ngång  med ett nytt motionsbetänkande som just rör de\r\nhär frågorna.\r\nSom ett  led  i  detta  arbete  ville  vi  försöka\r\ninhämta kunskap om vad som gäller i de här frågorna.\r\nDärför anordnade vi denna utfrågning.\r\nDen  första timmen inleds med att vi får höra  vad\r\nman från  forskningssidan  säger i frågan. Sedan får\r\nledamöterna  i miljö- och jordbruksutskottet  ställa\r\nfrågor. Vi har  även bjudit in trafikutskottet, vars\r\nledamöter också har  möjlighet att ställa frågor här\r\ni dag.\r\nVi har stenografer med  oss  hela  dagen,  så hela\r\nutfrågningen  kommer att finnas med i det betänkande\r\nsom vi senare lägger  fram om vad som framkommit här\r\ni dag.\r\nSjälv heter jag Catharina  Elmsäter-Svärd.  Jag är\r\nordförande i miljö- och jordbruksutskottet. Vid  min\r\nsida  har  jag Sinikka Bohlin som är vice ordförande\r\noch som ska  hjälpa till med att hålla ordning här i\r\ndag. Björn G:son  Wessman,  vår  kanslichef,  sitter\r\nockså med här på podiet.\r\nAlla ska alltså känna sig hjärtligt välkomna.\r\n\r\nDärmed sätter vi i gång. Först ut är Yngve Hamnerius\r\nfrån  Institutionen  för elektromagnetik på Chalmers\r\ntekniska högskola. Varsågod!\r\n\r\nProfessor   Yngve   Hamnerius,   Institutionen   för\r\nelektromagnetik,  Chalmers  tekniska  högskola:  Jag\r\nheter alltså Yngve Hamnerius. Jag tänkte tala om den\r\ntekniska bakgrunden.  Sedan kommer mina kolleger att\r\ntala om hälsoeffekter av elektromagnetiska fält.\r\n\r\nVi är nu på väg in i  vad  som  kallas  för tredje\r\ngenerationens  mobiltelefoni, 3 G. Varför heter  det\r\nså? Jo, den första  generationen var NMT. Men då var\r\ndet ingen som talade om första generationen eftersom\r\ndet  fanns bara ett mobiltelefonsystem.  Det  system\r\nsom framför allt används i dag, GSM, är följaktligen\r\nandra generationens mobiltelefoni.\r\nNästa bild visar det elektromagnetiska spektrumet,\r\nfrån statiska fält, det jordmagnetiska fältet liksom\r\nkraftfrekventa fält - kraftledningar och elledningar\r\n- till  radiofrekvensområdet  och  mikrovågsområdet.\r\nMobiltelefoni  ligger  inom  mikrovågsområdet.   GSM\r\nligger på 900 MHz respektive 1 800 MHz. UMTS, tredje\r\ngenerationens  mobiltelefoni, ligger något högre, på\r\nomkring 2 GHz.\r\nJag tänkte börja  med telefonerna, som ju är något\r\nsom man känner till.  När  NMT-telefonen kom var det\r\nen handväska som man gick och  bar  på.  Uteffekten,\r\ndet som strålar ut, var över 10 watt på de telefoner\r\nsom hade mest uteffekt. Dagens NMT-telefoner  har en\r\nuteffekt på 1 watt.\r\nGSM, dagens telefoner, jobbar vid 900 MHz. Det  är\r\nett  digitalt  system.  TDMA, Time Division Multiple\r\nAccess,   handlar  om  att  få   plats   med   många\r\ntelefonsamtal.  Problemet  är att det här har blivit\r\nså populärt att frekvenserna  inte  räcker  till, så\r\nman tillgriper olika trick. Ett sådant är just TDMA.\r\nÅtta telefoner kan använda samma frekvens samtidigt.\r\nDe  använder  var  sin  tidslucka.  I  sin tidslucka\r\nskickar telefonen ut upp till 2 watt, 2 000 mW.  Men\r\ni  och med att vi bara använder en åttondel av tiden\r\nska  det  divideras  med  8.  Medeleffekten  blir då\r\nmaximalt 250 mW.\r\nÄr   jag   nära   min   basstation   och  har  bra\r\nkommunikation talar basstationen om för  min telefon\r\natt effekten ska regleras ned. Det innebär  att  min\r\nexponering  blir  mindre.  Dessutom håller batteriet\r\nlängre.\r\nDet  finns  också  något  som   kallas   för  DTX,\r\nDiscontinous  Transmission.  När  jag pratar skickas\r\n217 pulser per sekund. När jag lyssnar  skickas bara\r\nett par pulser per sekund.\r\nSom  alla  vet  blev GSM en stor succé, med  många\r\nanvändare.  Trots  tricken  var  det  svårt  att  få\r\nfrekvensen att räcka  till,  så man öppnade ett band\r\ntill på 1 800 MHz. Här är toppeffekten i pulsen 1 W,\r\n1 000 mW. Följaktligen är medeleffekten en åttondel,\r\n125 mW. I övrigt är det väldigt likt GSM 900.\r\nBeträffande   de   nya   telefonerna    -   tredje\r\ngenerationen,   UMTS   -   är  det  lite  annorlunda\r\ntekniskt.  WCDMA  betyder  Wideband   Code  Division\r\nMultiple  Access.  Många  telefoner  använder  samma\r\nfrekvens  men  telefonsamtalen  är  kodade.  De  här\r\nkoderna  är  olika,  så  man kan ur sammelsuriet  av\r\nsignaler ta ut de enskilda  telefonerna igen för att\r\nfå kommunikation. På det viset  får  man  plats  med\r\nmånga telefonsamtal på en begränsad bandvidd.\r\nWideband  innebär  att man kan överföra mer data -\r\ninte    bara    tal    utan   också    bilder    och\r\ndatakommunikation.  Där jobbar  vi  med  1 900  MHz.\r\nUteffekten för de telefoner  som presenterats ligger\r\npå  maximalt  125 mW, alltså väldigt  likt  en  GSM-\r\ntelefon. Här finns  det också uteffektsreglering och\r\nDTX.\r\nAnledningen   till   att   jag   nämner   de   här\r\nuteffekterna  är  att  vi har  gränsvärden  för  hur\r\nmycket en telefon får exponera  människan  för.  Det\r\nhandlar  om  2 W per kilo i de 10 gram vävnad där vi\r\nhar maximal absorption mätt i en kub.\r\nMan kan också  tala  om så kallade referensvärden.\r\nDet kommer vi in på när  vi  talar  om basstationer.\r\nMan   räknar   om   värdena  inne  i  kroppen   till\r\nfältstyrka, intensiteter.\r\nVid 1 900 MHz till  exempel  UMTS  är det fråga om\r\n9,5 W per kvadratmeter. Men för telefonerna mäts det\r\ninne i kroppen - dock inte i en människa  utan  i en\r\ndocka,   en   fantom.  Man  sätter  telefonen  under\r\nfantomen, som har  en  robotarm  med  en  antenn som\r\nmäter  i  alla  punkter  i huvudet där det finns  en\r\nvätska   med   samma   elektriska   egenskaper   som\r\nhjärnvävnad.\r\nVi kan titta på en mätning  som  SSI  för några år\r\nsedan  lät göra. Det är olika telefoner där  vi  har\r\nett värde  som  får vara maximalt 2 W per kilo, mätt\r\nvid 900 MHz och 1 800 MHz för olika telefonmodeller.\r\nDe ligger under de  2 W per kilo som är gränsen. Det\r\nvarierar   mellan   olika    telefonmodeller.    När\r\ntelefonerna  går  för fullt ligger de alltså uppemot\r\ngränsvärdena.\r\nEn  annan  komponent   för   att  vi  ska  få  ett\r\nmobiltelefonisystem är basstationerna.  Basstationer\r\nkan,   som  alla  vet,  vara  stora  master  ute   i\r\nlandskapet  men  en basstation kan också sitta på en\r\nhusvägg. Basstationerna  kan  alltså  se ut på många\r\nolika sätt.\r\nEn basstation består av en sändarenhet som finns i\r\nett  så  kallat  teknikrum.  En  kabel går upp  till\r\nantenner.  Därifrån  går  strålningen  ut.  Det  som\r\nsänder  ut mikrovågen är alltså  själva  antennerna,\r\ninte teknikrummet.\r\nVarför måste vi ha basstationer? Jo, det är så att\r\nom jag ringer  från min telefon till någon av er som\r\nhar telefon går  aldrig  samtalet  direkt  från  min\r\ntelefon  till er telefon, utan det går först till en\r\nbasstation.  Från basstationen kan samtalet sedan gå\r\ni det fasta telenätet eller till en annan basstation\r\nut till er mobiltelefon.  För  att  det  ska  bli en\r\nkommunikation  krävs  det  således både basstationer\r\noch telefoner.\r\nUteffekten     från    basstationerna     är     i\r\nstorleksordningen 5, 10 och upp till 20 W per kanal.\r\nDet   skiljer   sig  inte   särskilt   mycket   från\r\ntelefonerna.  Den   första   NMT-telefonen  hade  en\r\nliknande  uteffekt. Man kanske  tycker  att  det  är\r\negendomligt   och   undrar   varför   det  är  samma\r\nstorleksordning  på  effekten  från en 90-metersmast\r\nsom från en liten telefon. Men det  här  är  inte så\r\nkonstigt.  Det är ju ingen vits att ha en basstation\r\nsom \"gapar\" så det hörs vida omkring om den inte hör\r\nmin telefon.  Det är alltså en tvåvägskommunikation.\r\nBåda måste höra varandra. Nu skickar basstationen ut\r\nmer samtal med  flera telefoner samtidigt men det är\r\ninga våldsamma skillnader.\r\nVi  har gjort mätningar  för  att  se  hur  mycket\r\nbasstationerna  ger  ifrån sig ute i miljön. Jag ska\r\nvisa  resultatet av en  sådan  mätning.  Det  gäller\r\nutomhusmätningar  i  Göteborg.  På bilden ser vi den\r\ntotala nivån. Jag har fört ihop basstationer, radio-\r\noch TV-sändare och så vidare. Högsta  punkten ligger\r\npå   3 000   mikrowatt   -   miljondels   Watt   per\r\nkvadratmeter.  Referensvärdet  låg på ungefär 5-10 W\r\nper  kvadratmeter, så det här ligger  mer  än  tusen\r\ngånger under referensvärdet.\r\nTypiskt  är  att  exponeringen  från  basstationer\r\nligger  på  tiotusendelar  av  gränsvärdena,   medan\r\ntelefonens  exponering  kan  ligga, som vi här sett,\r\nuppåt gränsvärdet.\r\n\r\nNär det gäller hälsoeffekter är  det faktiskt så att\r\ndet  som  forskarna  är  mest  intresserade   av  är\r\ntelefonexponeringen,  inte basstationerna - även  om\r\ndebatten mycket har handlat om basstationer. Ett bra\r\nsätt att minska exponeringen  är  därför att använda\r\nhands-free  och  inte  sätta  telefonen  direkt  mot\r\nhuvudet.\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket för det!\r\n\r\nNu  är  det  dags för Lena Hillert,  överläkare  vid\r\nArbets-   och   miljömedicin   i   Stockholms   läns\r\nlandsting.     Dessutom      jobbar     Lena     med\r\nfolkhälsovetenskap    på   Karolinska    Institutet.\r\nVarsågod!\r\n\r\nMed.dr  Lena  Hillert, överläkare  vid  Arbets-  och\r\nmiljömedicin, Stockholms  läns landsting, Institutet\r\nför   folkhälsovetenskap,   Karolinska   Institutet:\r\nGodmorgon! Den fråga som vi i  dag  är  här  för att\r\ndiskutera  är  om  mobiltelefoni  är farligt för vår\r\nhälsa. Först hade jag tänkt säga att  det  inte  går\r\natt  ge ett enkelt svar på den frågan. Men efter att\r\nha tänkt  efter  vill  jag  nog säga att det inte är\r\nsvårigheten  att  finna  svaret  som  är  problemet.\r\nSvaret har vi fått många gånger  - det svar vi i dag\r\nkan  ge - i upprepade kunskapssammanställningar  och\r\nexpertrapporter.\r\n\r\nSom  ni  ser  på  bilden  har  det kommit minst en\r\nsammanställning  eller  rapport varje  år  under  de\r\nsenaste åren. Kunskap är  färskvara.  Vi  måste hela\r\ntiden se över den aktuella kunskapen för att  se  om\r\ndet  finns  anledning att omvärdera våra slutsatser.\r\nMen   slutsatserna    i    rapporterna   har   varit\r\nsamstämmiga. Man har sett till  hela kunskapsbilden.\r\nDet  har  inte funnits grund för att  säga  att  det\r\nfinns påvisade  hälsoeffekter eller för att säga att\r\nman ska revidera  de  gränsvärden vi i dag har. Dock\r\nhar man poängterat att fortsatt forskning behövs för\r\natt följa upp vissa fynd  i  en  del  studier,  till\r\nexempel avseende hjärntumörer eller indikationer  på\r\nbiologiska  effekter såsom stressproteiner. Dessutom\r\nhar mobiltelefonen  använts  under  en relativt kort\r\ntid, så det är möjligt att en långsiktig effekt ännu\r\ninte har hunnit visa sig.\r\nSvårigheten är alltså inte att finna  svaret, utan\r\nsvårigheten  är  hur  vi  ska agera utifrån det  här\r\nkunskapsläget.  Även  om det  finns  en  ganska  god\r\nsamstämmighet om hur kunskapsläget  ser  ut  kan  vi\r\nvälja  olika  sätt  att agera. När vi väljer mål för\r\nvårt  agerande,  för vårt  handlande,  kommer  andra\r\nfaktorer   in  -  till   exempel   riskperceptionen.\r\nAgerandet påverkas  i  sin  tur exempelvis av vilken\r\nnytta  vi  tycker  att  vi själva  har  av  den  här\r\ntekniken  och  av  vilken  kontroll   vi   har  över\r\nsituationen.\r\nJag tror att det kan vara viktigt att skilja på de\r\nhär   två   aspekterna,   alltså   hur   vi  ser  på\r\nkunskapsläget  och  hur vi väljer att agera  utifrån\r\ndet.\r\nJag   ska  här  ge  några   exempel   vad   gäller\r\nkunskapsläge  och  agerande utifrån frågeställningar\r\nom akuta symtom och mobiltelefoni.\r\nMånga personer har  rapporterat  att de får besvär\r\nnär de själva använder en telefon. I en del fall får\r\nde det även när de är i närheten av  andra som talar\r\ni  telefon  eller  när  de  är  i  närheten  av   en\r\nbasstation.  I  undersökningar  har man sett - bland\r\nannat i en norsk-svensk enkätstudie  -  att personer\r\nsom talar mer i telefon rapporterar mer symtom.\r\nMan  har också försökt att titta på närheten  till\r\nen basstation  och  på symtom. Men när det gäller de\r\nstudier som hittills har publicerats är det så stora\r\nproblem att det är svårt  att  tolka  resultaten och\r\natt dra slutsatser utifrån dessa.\r\nNär   det   gäller   just   frågeställningen    om\r\nradiofrekventa  fält  och symtom har man försökt att\r\nbelysa detta i mer kontrollerade studier, så kallade\r\nprovokationsstudier, där  personer  har  exponerats.\r\nVarken deltagarna eller försöksledarna har känt till\r\nnär exponering för radiofrekventa fält verkligen har\r\nförelegat.\r\nVidare finns det två finska studier. I den  ena är\r\ndet fråga om friska, besvärsfria försökspersoner.  I\r\nden andra hade deltagarna rekryterats bland personer\r\nmed   egna   erfarenheter   av   att  ha  besvär  av\r\nmobiltelefoni.    Olika    frekvenser    ingick    i\r\nundersökningen  - dels GSM, dels andra generationens\r\n900 MHz, dels den  med  känsliga  personer.  Det var\r\nbåde analoga telefoner och GSM 900 och 1 800. Inte i\r\nnågon av dessa studier kunde man finna något samband\r\nmellan när exponering förelåg och symtom.\r\nDe  personer  som  hade  rapporterat  besvär  fick\r\nbesvär,    dock    inte    mer   under   de   aktiva\r\nexponeringarna.\r\nI en tidigare, tysk, studie  tittade man på en mer\r\nbasstationsliknande situation. Personer som tidigare\r\nhade rapporterat besvär kunde inte bättre än slumpen\r\navgöra när fälten förekom eller inte.\r\nSom framgår av bilden har man  inte  i någon av de\r\nhär   studierna  tittat  på  exponering  motsvarande\r\ntredje generationen, 3 G.\r\nI höstas  kom  dock  en  rapport från en holländsk\r\nstudie  där 3 G-exponering ingick.  I  denna  studie\r\nhade den ena hälften av deltagarna rekryterats bland\r\npersoner  som  rapporterat  om  besvär i samband med\r\nandra  generationens  GSM-telefoni   och  den  andra\r\nhälften  av  deltagarna  bland  friska,  besvärsfria\r\npersoner. Det mest slående fyndet i studien  är  att\r\nbåda grupperna rapporterade mer symtom i samband med\r\nexponering för 3 G-liknande fält. Men det var delvis\r\nolika  symtom  som  ökade i grupperna. Det ska också\r\nnoteras att den grupp  som  hade tidigare erfarenhet\r\nav GSM inte fick signifikant  ökade  besvär under de\r\nexponeringarna utan bara när det gällde  3 G, som de\r\negentligen inte hade tidigare erfarenhet av.\r\nI   studien   ingick   också   test  av  kognitiva\r\nfunktioner. Resultaten av dessa test  var  av  olika\r\nslag.  Det  var både förbättringar och försämringar,\r\nmen  med  viss   ansamling   även   här  kring  3 G-\r\nexponeringarna.    Fynden    beträffande    förlängd\r\nreaktionstid   stämmer  inte  riktigt  med  tidigare\r\nresultat från andra studier.\r\nI andra studier har man fått resultat som tyder på\r\nen i och för sig  signifikant  kortare  reaktionstid\r\nnär det gäller dels analoga telefoner, dels  GSM 900\r\nsom i den studie där analoga slog ut inte visade  en\r\nsignifikant förändring.\r\nNär  den  finska  gruppen  med  Koivisto  försökte\r\nupprepa  studierna med en större grupp personer  och\r\nen bättre  design  kunde man inte bekräfta fyndet av\r\nkortare reaktionstid vid GSM 900.\r\nFynden har, som ni  sett,  delvis  gått  åt  olika\r\nhåll.  Vi  kan inte dra några slutsatser utifrån den\r\nförsta studien  om 3 G och ökade symtom. Det har den\r\nforskargruppen själv  påpekat.  Det behövs upprepade\r\nstudier som belyser den här frågeställningen.\r\nI  dag  har  vi således en situation  där  en  del\r\npersoners erfarenheter  inte stämmer med de resultat\r\nsom vi har fått fram i vetenskapliga studier.\r\nPå individuell nivå - lägsta pilen på bilden - kan\r\nåtgärder vidtas, till exempel för att undvika onödig\r\nexponering. Även personer  som  känner en allmän oro\r\nkan vidta åtgärder. När vi diskuterar  mer generella\r\nåtgärder på samhällsnivå brukar vi inte nöja oss med\r\nindividuella  erfarenheter,  utan då vill  vi  gärna\r\nockså  ha  stöd  i samstämmiga fynd  från  upprepade\r\nvetenskapliga  studier  innan  vi  tar  beslut  till\r\nexempel   om   åtgärder    i   form   av   tvingande\r\nbegränsningar av en exponering.\r\nHär finns det en omfattande  diskussion om hur man\r\nska  agera  utifrån just erfarenheter  från  en  del\r\npersoner  -  erfarenheter   som   inte   har  kunnat\r\nbekräftas i studier.\r\nGenerellt har vi alltså avseende mobiltelefoni  en\r\nsituation  där  det  finns  en  oro  och  där vi har\r\nkunskapsluckor. Men i dag har vi ingen säker kunskap\r\nutifrån  en  sammantagen  vetenskaplig  kunskap  som\r\nstöder  detta med hälsorisker. I den situationen  är\r\nnyckelorden   information  och  mer  forskning.  Det\r\ngäller  då information  till  allmänheten  från  för\r\nallmänheten  trovärdiga  källor - information som är\r\nsaklig   och  lättillgänglig.   Mer   forskning   är\r\nnödvändigt  både  för att ta fram ny kunskap och för\r\natt visa lyhördhet för allmänhetens oro - alltså att\r\nvi tar de här frågeställningarna på allvar.\r\n\r\nSom jag sagt är kunskap  färskvara.  Vi  behöver mer\r\nforskning,   och   vi   behöver   se  över  den  nya\r\nforskningen - de nya resultat som kommer  fram - för\r\natt  se  om vi behöver omvärdera våra slutsatser.  I\r\ndag är det  svar som vi kan ge att slutsatserna från\r\nupprepade kunskapssammanställningar under de senaste\r\nåren  är: Inga  påvisade  hälsorisker  men  fortsatt\r\nforskning behövs.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det, Lena Hillert!\r\n\r\nNu är det  dags  för  professor  Leif  Salford  från\r\nInstitutet  för  klinisk  neurovetenskap  vid  Lunds\r\nuniversitetssjukhus. Varsågod!\r\n\r\nProfessor   Leif  Salford,  Institutet  för  klinisk\r\nneurovetenskap,  Universitetssjukhuset,  Lund: Ärade\r\npublicum!  Vi  ska  nu  tala  om djurförsök. På  det\r\nsättet kan man hämta väldigt mycket  kunskap.  Rätta\r\nsättet  att börja söka är nog att gå in i biologiska\r\nsystem och  få  svar  på  frågor  som  vi  har  haft\r\nanledning att ställa.\r\n\r\nKan  man  redan  i den arbetsgrupp som från början\r\ngår in i de här problemen  ha  med  sig specialister\r\ninom  radiofysik, telefoni, medicin och  biologi  är\r\nman lycklig.  Vi  har haft just den konstellationen.\r\nVi är en arbetsgrupp  som  faktiskt  sedan  år  1988\r\nvarit i gång med dessa frågor.\r\nÅr   1992   publicerades   vårt   första   arbete.\r\nFörfattarna  är Salford, Brun, Eberhardt och Persson\r\n- samma gamla  medarbetare  som  vanligt. Vi har ett\r\nmycket omfattande laboratorium i Lund  som till dels\r\narbetar    med   det   vi   här   diskuterar.   Mitt\r\nhuvudintresse  är tumörforskning. Det var egentligen\r\nså jag kom in på  den  här  banan.  Vi har en viktig\r\nverksamhet      som     gäller     effekterna     av\r\nelektromagnetiska fält i djursammanhang.\r\nVi gör laboratorieförsök,  och  det  är  helt  och\r\nhållet  laboratorieförsök  som  jag här presenterar.\r\nDjuren bor i så kallade hemceller. Vi kallar dem för\r\nTEM-hem eftersom djuren faktiskt  trivs  i  dem. Där\r\nfinns de oftast under två timmar då de exponeras för\r\nde olika frekvenser som vi har undersökt.\r\nVi  mäter ineffekten i det lilla hemmet. Vi  mäter\r\nockså uteffekten  och  kan  avgöra hur mycket energi\r\nsom tagits upp i djuret - därmed  inte  sagt  just i\r\nhjärnan. De här små TEM-cellerna är mycket specifikt\r\nkonstruerade för att det ska vara möjligt att ha ett\r\ngott  grepp  om  hur  mycket  energi  som  går  in i\r\nhjärnan.\r\nDet  finns  ett  flertal sådana här celler. Vi har\r\ntill exempel något som  vi kallar för garderoben där\r\nvi har försöken med 1 800 MHz.\r\nVi började med att titta  på  hur  tumörtillväxten\r\npåverkas.  Det  gäller då den mänskligt  mest  elaka\r\nhjärntumören  som  finns,  malignt  gliom,  som  jag\r\narbetar med i min  vardag.  Vi  har  djurmodeller  i\r\nvilka  vi  skapar sådana tumörer. Sedan har vi följt\r\nvad som händer  med  dem  när de genomgår behandling\r\nmed elektromagnetiska fält. I vår modell såg vi inga\r\nsom helst effekter vare sig  av en snabbare tillväxt\r\neller  av  en långsammare tillväxt.  Det  är  alltså\r\nfråga om en modell på ett ställe i ett laboratorium.\r\nVi gick vidare  med  en,  som  vi  då  uppfattade,\r\nväldigt  spännande  frågeställning,  nämligen:   Vad\r\nhänder  med den så kallade blod-hjärn-barriären? Det\r\när  inte vår  originalidé.  Den  kom  faktiskt  från\r\nLondon,  Ontario,  där  en  sammansatt  forskargrupp\r\ntittade  på  vad  som  händer  om  man  går in i  en\r\nmagnetkamera.  De lät råttor sitta i en magnetkamera\r\ni 32 minuter - så lång tid tog en sådan undersökning\r\ndå - och fann att  blod-hjärn-barriären öppnades. På\r\nden här bilden beskriver  vi det. Det hinner vi inte\r\ngå in på i detalj, men den visar alltså signifikanta\r\neffekter   från   87   fram  till   92   av   sådana\r\nbehandlingar.\r\nDetta  är  ett  försök  från  min  sida  att  visa\r\nhjärnan. Alla förstår att det  är  nästan  omöjligt.\r\nMen   här  ser  ni  i  alla  fall  det  röda,  brain\r\ncapillary.  Det  är  den  vi  ska tala om. Det är en\r\nbarriär  där själva blodkärlet är  speciellt  byggt,\r\nsom synes.  Vi  har till vänster de kärl vi har ut i\r\nkroppen, kapillärerna. Där kan det mycket lätt läcka\r\näggviteämnet albumin,  som  finns  i  stor  mängd  i\r\nblodet. Om vi ser till höger ser vi en situation med\r\nen mycket stram vägg i kapillären. Där låter man det\r\nnormalt inte läcka ut albumin, till exempel. Hjärnan\r\nskyddas,  liksom  ögat  och  testikeln, från blodets\r\ninnehåll  av  allt  möjligt som kanske  inte  är  så\r\nnyttigt för dessa känsliga  organ.  Därför  har  man\r\ndessa    mycket    speciella   tight   junctions   i\r\nkapillärerna, som då  bildas  av enstaka celler, som\r\nsynes  här, som är omgivna av strukturer  i  hjärnan\r\nsjälv, som  också  bidrar till att den här barriären\r\när extra kraftfull.\r\nVi har under väldigt  många  år  gjort  försök med\r\nmånga olika frekvenser. Vi började med 4, 8,  16 och\r\n50.  Vi  tänkte  inte på mobiltelefoni på den tiden,\r\nmen  vi  fick klart  för  oss  att  217  Hz  var  av\r\nintresse,  liksom kontinuerlig våg. Det gamla NMT är\r\ndå kontinuerlig  våg, continuous wave, och 217 Hz är\r\ndå GSM. När GSM började  göra  debut  lade vi alltså\r\ntill 217 Hz i våra försök. Där är vågen  alltid  915\r\nMHz.\r\nDe  flesta  djuren  har  varit  exponerade  i  två\r\ntimmar,  och  vi  har  alltid samtidigt med dem haft\r\nburar med icke exponerade djur, som kontrolldjur. De\r\nhar haft exakt samma villkor  som  de exponerade men\r\nhar alltså inte blivit exponerade. De har suttit där\r\nmellan  två  minuter  och  16 timmar, men  de  allra\r\nflesta har varit där i 2 timmar.  Man  tittade då på\r\nSpecific  Absorbed Rate, hur mycket energi  som  har\r\ngått in. Det är från 2 watt per kilo ned till 0,0004\r\nwatt per kilo.  I  senare  försök  har  vi gått ännu\r\nlängre  ned  i  energimängder,  och  det handlar  om\r\nväldigt många djur.\r\nHär  ser  vi en normal råtthjärna. Där  finns  ett\r\nområde längst ned, basalt, där det normalt läcker ut\r\nalbumin, och  vi  tar  inte skada av det. Det gäller\r\nmänniska   liksom  råtta.  Blod-hjärn-barriären   är\r\nmycket uniform mellan alla mammalia, däggdjur.\r\nSå här ser  en  sådan  hjärna  ut  när  råttan har\r\n\"talat  i  telefon\"  i  2  timmar. Den talar inte  i\r\ntelefon,  och  den  hör ingenting,  men  den  sitter\r\nalltså i det här mikrovågsfältet  i 2 timmar. Så här\r\nser knappt hälften av de exponerade djuren ut. Nu är\r\ndet ovanligt många prickar här. Vi  har en gradering\r\nsom görs av en patolog. Det är double-blind. Han har\r\ningen aning om vad han tittar på mer  än  att det är\r\nen råtthjärna. Om det är ett kontrolldjur eller inte\r\nkan han inte veta. Han graderar hur många sådana här\r\nprickar han ser i ett antal snitt där inne.\r\nHär ser vi en annan råtta som har suttit  2 timmar\r\ni  exposition.  Det  är  en  hjärnhalva,  och det är\r\nalltså fläckar av äggvita som läcker runtom  kärl på\r\nmånga  ställen och på spridda håll i hjärnan. Tittar\r\nman efter  lite  noggrannare  ser  man  att det runt\r\nkärlen  är  äggviteläckage ut i hjärnan. I  det  här\r\nfallet är det  så  på  flera  ställen.  Här kan vi i\r\ndetalj titta efter hur nervceller, långt ifrån kärl,\r\nhar  tagit  upp det här äggviteämnet. I nervcellerna\r\nsitter alltså äggviteämnet.\r\nVad är det för värden som man då åstadkommer detta\r\nmed? Det har  väckt  rätt  mycket förvirring i leden\r\nnär  vi  har sagt att lägre energimängd  ger  större\r\neffekt i våra  råttor. Det är klart att det är svårt\r\natt ta, men det  här  är äkta biologi. Det är alltså\r\nett fönster i vårt sätt  att  förstå vår omvärlds, i\r\ndetta fall, vågrörelser, uppfattar vi det som.\r\nVi  kan  titta  på  den  första bilden  uppe  till\r\nvänster. När det ligger över  1 watt per kilo har vi\r\nbara ett fåtal signifikanta värden,  när  det gäller\r\natt  man  blir  utsatt för den energin. Till vänster\r\nhar vi continuous wave, alltså NMT. Vi ser 16 Hz, 50\r\nHz, 217 Hz. Det är  inga  signifikanser  mer  än  på\r\ncontinuous  wave.  Det  gav oss redan från början en\r\nkänsla av att GSM kanske hade någonting positivt att\r\nbjuda.\r\nGår man ned till 0,1-1  watt ser vi att det kommer\r\nsignifikanta siffror vid både  16  Hz, 50 Hz och 217\r\nHz, alltså GSM - det är 56 djur i den  studien.  När\r\ndet   gäller  continuous  wave  är  det  fortfarande\r\nsignifikanta effekter.\r\nDå går  vi  ned till en hundradel. Då är vi alltså\r\nnere på 0,02 watt  per  kilo.  Där  ser vi att inget\r\nhänder vid 217 men väl vid 50 Hz - och  det är stora\r\ndjurmaterial.\r\nDå kommer det mest fantastiska, tycker  jag i alla\r\nfall.  När vi kommer ned till en tusendels watt  per\r\nkilo ser  vi de stora signifikanta funktionerna. Det\r\när många djur, och det är höga signifikanser. Det är\r\ninte slumpen  som  åstadkommer detta. Det handlar om\r\n12 djur, 18 djur, 6  djur,  23  djur,  52 djur - 111\r\ndjur totalt. Där kommer vi ned till värden som visar\r\natt det läcker ut äggvita.\r\nVad  betyder  nu  detta?  Här har vi den mänskliga\r\nhjärnan   med   de   basala   ganglierna,    cortex,\r\nlillhjärnan, storhjärnan och hjärnbalken. Här har vi\r\nbilder  från  Amerika. Man har tittat hur energierna\r\nnår in i hjärnan när man håller en telefon mot örat.\r\nDet är till och  med lite i underkant. De värden jag\r\ntalar om ligger alltså  utanför tavlan, när vi talar\r\nom en halv milliwatt per  kilo.  Mitt inne i hjärnan\r\nhar vi 6 milliwatt per kilo. Går vi  djupare  in har\r\nvi alltså fortfarande energimängder som vi uppfattar\r\nsom  de  mest  påverkande i det lilla djuret. Vi kan\r\ngöra sådana här  skalor  och räkna ut var de värdena\r\nfinns. Det visar sig att den  energi som vi talar om\r\nnär det gäller den lilla råttan  finns hos människan\r\ni den andra hemisfären, den på andra sidan där inne.\r\nMan    kan    tala    om   passiv   mobiltelefoni.\r\nEnergimängden 1 milliwatt  per kilo finns 1,85 meter\r\nifrån  en antenn som ger 1 watt  per  kilo.  Det  är\r\nmöjligt  att  det  var  2  watt per kilo när det här\r\nräknades. Det är Malmgren som gör de här matematiska\r\nmodellerna.\r\nSedan gäller det basstationseffekterna.  Står  man\r\nmitt  i strålen från en basstation är den energi som\r\nmest effektivt  öppnar den lilla råttans blod-hjärn-\r\nbarriär 190 meter  bort  från  basstationens koniska\r\nstråles centrum.\r\nJag kan sammanfatta den här bilden  med  att  säga\r\natt  det  kan  läcka ut äggvita i hjärnan när vi har\r\nmycket  högt  blodtryck,   när  vi  har  epileptiska\r\nanfall,  när  vi får smällar mot  vår  skalle  eller\r\ninfektioner i vår  hjärna.  Då  överlever  vi  många\r\ngånger utan alltför svåra effekter. Men det menas av\r\nmånga  forskare  att äggvita i hjärnan inte är någon\r\nlyckad kombination.  Man har gjort försök på råtta i\r\nnorska  studier.  Sprutar   man   in   25 %  av  den\r\nkoncentration man har i blodet i råtthjärnan får man\r\nen  situation  där  det  börjar läcka ut albumin  ur\r\nblodets kapillärer ut i hjärnan, där man har sprutat\r\nin  albumin.  Det  händer  alltså   att  neuronerna,\r\nnervcellerna, dör.\r\nDå säger man så här: Men det är bara ni i Lund som\r\ngör det här, sedan 1988. Ingen annan  gör någonting.\r\nJo, Oscar och Hawkins gjorde det 1977 när det gällde\r\nmikrovågor från mikrovågsugnar. Shrivers,  Prato och\r\nmedarbetare   gjorde   det   1987-1992.  Fritze  och\r\nmedarbetare  i  Tyskland  gjorde   det   1997,   och\r\nAubineaux-gruppen  nere i Frankrike gjorde det 2001.\r\nDet finns alltså fler än vi som har gjort det.\r\nDet  här  sammanfattades   i   en   diskussion   i\r\nReisensburg.  Vi  var  inbjudna  av  FGF - den tyska\r\norganisationen - och COST. Ordföranden  på  det  här\r\nmötet  sade  efter  att ha lyssnat till oss och till\r\nvåra kolleger från Frankrike:  Det  verkar klart att\r\ndessa  radiofrekventa  fält kan ha någon  effekt  på\r\nvävnader. Detta var alltså hans kommentar.\r\nVi har sedan visat att  man  också får en skada på\r\nnervceller. Man har undersökt 32  djur, i detta fall\r\nunga djur, 12-26 veckor gamla. De exponerades  i två\r\ntimmar  och  sövdes efter 50 dagar. Därefter tog man\r\nut hjärnorna och  tittade  efter  vad som hade hänt.\r\nDet  var  åtta djur med en tusendel av  energin  vid\r\nantennen, åtta  djur  med  en hundradel, åtta med en\r\ntiondedel, och förstås åtta  kontrolldjur,  som gick\r\nigenom samma sak fast utan strålning.\r\nVi  kan inte gå in på detta, men här har jag  hela\r\nmaterialet. Det här utfördes under två dagar, den 13\r\njanuari  1999  och  den  15  januari  1999.  Det var\r\nvarannan  hane,  hane  och  varannan  hona, hona, så\r\nallting  är  väldigt  noga. Och de var alla  syskon,\r\ninavlade.\r\nÄven efter 50 dagar läcker det ut albumin. Här har\r\ndet läckt ut äggvita. Här  är  nervceller omgivna av\r\näggvita, eller albumin. Här har nervceller tagit upp\r\nalbumin, och man tror inte att det är nyttigt att ha\r\nen massa albumin i sig. Hur ser då nervcellerna ut i\r\ndet här läget?\r\nUte i hippocampus ser vi att i  en del av hjärnan,\r\nminnet, är det flera stycken neuron  som  mår mycket\r\ndåligt.  De  är spridda bland friska neuron,  vilket\r\ntalar för att  detta  är  en effekt där några neuron\r\ngår  under.  Tittar man ute i  hjärnbalken  ser  man\r\nsamma ting. Där  är  också sådana här celler spridda\r\nsom mår dåligt, och det  kan  vi  då  se i en större\r\nförstoring.\r\nGör man statistik på detta får man en  mycket  hög\r\ngrad  av  signifikans,  0,002. Slumpen skulle alltså\r\nmed 2 % chans kunna åstadkomma de siffrorna.\r\nNu är tiden förmodligen  ute. Det här publicerades\r\ni fjol i Environmental Health  Perspectives.  Det är\r\nen lång text som man kan läsa själv sedan om man  är\r\nintresserad.\r\nDå   vill   jag   bara   säga  vad  vi  från  Lund\r\nrekommenderar:\r\nReducera mobiltelefonanvändandet.\r\nUndvik att ge barn mobiltelefoner.\r\nAnvänd handsfree.\r\nSSI  bör  informera  användarna   om  att  det  är\r\nvetenskapligt    fastställt    att   de   mikrovågor\r\nmobiltelefonerna utsänder ger förändringar i hjärnan\r\nhos  försöksdjur  men  att  det  ej är  bevisat  att\r\nmänniskor kan ta skada.\r\n\r\nHur går vi vidare? Vi går i hög grad vidare, men det\r\nfår  vi ta sedan. Jag vill bara säga  att  3  G  kan\r\ninnebära  en  bättre  situation  för  den  mänskliga\r\nhjärnan,  och  kanske råttans hjärna, än den vi  har\r\nsett när det gäller  våra  små  råttor  här.  Det är\r\nnågonting som vi menar bör undersökas snarast.  Tack\r\nså mycket!\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket själv, Leif Salford!  Du\r\nvar  lite  orolig  för  tiden  innan  - det var rätt\r\nbefogat.  Dessutom  satte du verkligen stenograferna\r\npå prov, tror jag. Men  nu  är  det dags för Lennart\r\nHardell från Örebro universitetssjukhus.\r\n\r\nProfessor    Lennart    Hardell,   Allmänonkologiska\r\nkliniken, Universitetssjukhuset, Örebro: I slutet av\r\n70-talet    var    jag   inbjuden    av    dåvarande\r\njordbruksutskottet,    under   ledning   av   Svante\r\nLundkvist. Då var hormoslyr  på  tapeten.  Nu har vi\r\nett  nytt  miljögift, om man får säga så: Emissioner\r\nfrån basstationer och mobiltelefoner, som diskuteras\r\nmycket bland allmänheten.\r\n\r\nOckså vi har  ett forskningsteam som har ägnat sig\r\nåt forskning kring  det  här. Som man ser på den här\r\nbilden är det, precis som  Leif Salford säger, olika\r\nprofessioner. Vi har Kjell Hansson  Mild, som sitter\r\nhär  framme, och är tekniskt mycket kunnig.  Vi  har\r\nstatistiker.  Vi  har  onkologer. Vi har neurologer,\r\noch vi har inte minst neuroradiologer  som  är med i\r\ndet här.\r\nNär   det  gäller  mobiltelefoni  och  risken  för\r\nhjärntumörer  är den här bilden av intresse. Man får\r\nden  maximala  exponeringen  runt  ytterörat  och  i\r\ntinningregionen.  Hjärnbasen  går från ögonvrån till\r\nytterörat. Sedan har vi hjärnvävnad  ovanför  detta.\r\nEtt  annat organ som är av intresse är spottkörteln,\r\nsom sitter framför örat.\r\nDen  här  bilden  visar  lite  grann  det som Leif\r\nSalford var inne på, nämligen hur vågorna  sprids  i\r\nhjärnan. Här har vi då en 900 megahertz GSM-telefon.\r\nVi  ser en vuxen man. Där har vi en relativt måttlig\r\nspridning.  Tar vi ett tio år gammalt barn så har vi\r\nen djupare penetration,  och  är  det  fråga  om  en\r\nfemåring täcks hela hjärnan av den strålning som här\r\nkoncentreras till ett mindre område.\r\nJag  tänkte då gå in på resultaten i våra studier.\r\nEftersom  de  är  rätt välkända sedan tidigare visar\r\njag här de uppdelningar  som  vi  nu  har  gjort för\r\nolika  åldersgrupper. Det finns ju en diskussion  om\r\natt yngre personer är känsligare än äldre.\r\nHär har  vi  NMT-telefonerna,  det  gamla 450- och\r\n900-systemet.  Där  har  vi  överlag en överrisk  på\r\n30 %,  1,3,  som  är  en  signifikant  överrisk  för\r\nhjärntumörer i hela materialet.\r\nSer man på sådana som var under 20 år vid start av\r\nmobiltelefonanvändningen  ser   man   att   det   är\r\nbetydligt   högre   risk   även   om   den  inte  är\r\nsignifikant,   beroende  på  att  det  är  rätt   få\r\nindivider. Det är  nästan  en  fördubblad risk i den\r\ngruppen. För dem som är äldre än  20  vid  start  är\r\nrisken ungefär som i hela materialet.\r\nOm man har använt en NMT-telefon på samma sida som\r\nhjärntumören   har   utvecklats   stiger   risken  i\r\ntotalmaterialet, också för dem som var under  20  år\r\nnär de startade användningen.\r\nI  tinningregionen  ser  vi  ungefär en fördubblad\r\nrisk i hela materialet. Bland dem  som  var under 20\r\når  när  de startade var det tre fall, och  det  var\r\ningen kontroll  i  den  åldern.  Risken  blir alltså\r\nbetydlig rent statistiskt i den gruppen.\r\nSedan har vi då motsvarande för GSM-telefonen. Där\r\nhittar  vi överlag ingen ökad risk, men återigen  är\r\ndet numeriskt  en hög risk för dem som startade före\r\n20 års ålder.\r\nMan kan då titta på dem som har använt GSM-telefon\r\npå samma sida som  de har fått hjärntumör. Då är det\r\nåterigen en högre risk,  som  stiger  upp till 30 %.\r\nDet   är   alltså  1,3  i  risk,  som  faktiskt   är\r\nsignifikant i hela materialet. För dem som var under\r\n20 år vid start  blir risken ännu högre, jämfört med\r\ndem som var över 20  år  när de började med sin GSM-\r\ntelefonanvändning.\r\nI tinningregionen har vi  en  särskilt  hög  risk,\r\nåterigen, när det gäller de unga individerna.\r\nSlutligen  har  vi  den  trådlösa  telefonen.  Den\r\ntrådlösa telefonen har diskuterats väldigt lite. Det\r\när  i  princip en GSM-telefon, även om den har lägre\r\nuteffekt.  Vi  har med den i alla våra studier. WHO,\r\nexempelvis, har  i sin studie inte någon information\r\nom användning av trådlös  telefon.  Här  har  vi  en\r\nicke-signifikant  överrisk  som  ligger på 8 %, men,\r\nåterigen, för de yngre individerna  är  det  ungefär\r\n1,8 i överrisk vid användning av trådlös telefon. Om\r\nde  har  använt  trådlös  telefon  på samma sida som\r\nhjärntumören  uppträder  är  det rent formellt  fyra\r\ngångers överrisk. Det här är inte  signifikant,  men\r\ndet  visar  ett  mönster,  att  de  yngre tycks vara\r\nsärskilt känsliga för mobiltelefonanvändning.\r\nNär det gäller tinningregionen är det precis samma\r\nmönster.  Det  är  en  hög  risk bland dem  som  har\r\nstartat före 20 års ålder.\r\nMan kan räkna utifrån våra  studier. Det var ju en\r\nstor  studie  med närmare 1 500 patienter  och  lika\r\nmånga kontroller.  Hur  stor  del  av hjärntumörerna\r\nberor i så fall på mobiltelefonanvändning?  Man  kan\r\ndå  räkna  fram  att den etiologiska fraktionen, som\r\nman säger, ligger  kring  3 % i totalmaterialet. När\r\ndet gäller NMT ligger den lite högre, på 4 %. Totalt\r\ni detta material rör det sig  om ett 50-tal personer\r\ndär  man  skulle kunna härleda tumörerna  till  just\r\nmobiltelefonanvändning.  Det  blir alltså inte många\r\npatienter per år, eftersom det här sträcker sig över\r\ntvå och ett halvt år.\r\nSpottkörteltumörer var vi inne  på.  Där hittar vi\r\ningen  överrisk. När det gäller NMT är risken  0,89,\r\nalltså nära  1,  som  inte  är  någon  risk. När det\r\ngäller GSM är den 1, och när det gäller  trådlös  är\r\nden  1.  Det här styrker snarast våra tidigare fynd.\r\nOm det finns  ett  allvarligt metodfel, till exempel\r\natt  de som har cancer  överrapporterar  användning,\r\nskulle  vi  nämligen hitta samma sak här. Det gör vi\r\ninte.\r\nDet  som  också  har  intresserat  oss  mycket  är\r\nhudtumörer inom  det  här  området,  eftersom  huden\r\nabsorberar ungefär 30 % av strålarna. Och det kommer\r\natt  bli  i  än  högre  grad  när  vi får den tredje\r\ngenerationen. Här har vi en patient  som kom med vad\r\nman    kallar    för    basalcellscancer,   multipla\r\nhudtumörer. Det var inte  mindre  än sex stycken som\r\nsatt  på  den sida där man hade använt  mobiltelefon\r\nunder mycket  lång tid. På andra sidan var det fritt\r\nfrån tumörer. Jag  känner  till  några liknande fall\r\nockså från annat håll.\r\nVi har försökt göra en viktning.  Det  kan ju vara\r\nintressant  att  se  hur  bidraget är från de  olika\r\nkällorna. Om man har en viktning  av NMT på 1 skulle\r\nGSM-strålen   motsvara  0,1,  lägre  uteffekt,   och\r\ntrådlös  0,01. En  basstation  skulle  ligga  på  en\r\ntiotusendel  i maxläge, men i minimumläge skulle det\r\nalltså bli betydligt  lägre  värden.  Sedan  kan man\r\nräkna  fram en sorts poängsättning för exponeringen.\r\nOm man är ute efter basstationsexponeringen under en\r\nmänniskas  levnadstid kan man räkna på 24 timmar per\r\ndygn under 365  dagar fram till 80 års ålder. Då ger\r\ndetta  700 800  timmar  totalt.  Det  skulle  ge  en\r\nmaxpoäng på 70 poäng  för en basstation med maximalt\r\nutläge.\r\nSedan  har  vi  gjort samma  sak  när  det  gäller\r\nhjärntumörer  och  viktat   NMT,   GSM  och  trådlös\r\nexponering.\r\nDet här visar då en poängberäkning  när det gäller\r\nrisken  för  hjärntumörer.  Man  viktar NMT  till  1\r\npoäng,  GSM  till  0,1  och trådlös till  0,01.  Man\r\nmultiplicerar med antal timmar och lägger ihop detta\r\nför samtliga individer. Då har vi valt 70 som gräns,\r\nsom ju var gränsen för vad  man maximalt kan få från\r\nbasstation  med nuvarande förhållanden.  Då  kan  vi\r\ntitta på risken  för hjärntumörer. Då ser vi att det\r\ni totalmaterialet  är 9 % överrisk. Det stiger efter\r\n5 år till 1,24, alltså 24 % överrisk. Efter 10 år är\r\ndet 1,66, alltså en  signifikant  överrisk. Efter 15\r\nårs latenstid är det få individer,  men  det  är  en\r\nfördubblad  risk.  Det  är  alltså  den här typen av\r\ndiskussioner  som  vi måste få i framtiden  när  det\r\ngäller basstationerna. Det gäller också det som Leif\r\nSalford  var  inne på.  Vad  innebär  en  lång  tids\r\nexponering?    Hittills     har    vi    talat    om\r\nkorttidsexponeringar, korta försök,  men  vi utsätts\r\nfaktiskt  för  det här under hela levnaden. Dessutom\r\ntycks det ju som om barn och ungdomar är känsligast.\r\nHur  är  det med  3  G-utbyggnaden?  Vi  har  från\r\nuniversitetets  sida  skickat  en  enkät  till  alla\r\nkommuner  under  januari  månad och frågat: Hur gick\r\ndet egentligen med det här?  250 av 289 kommuner har\r\nsvarat. De har fått in 8 205 ansökningar. Av dem har\r\nknappt 5 000 godkänts, eller 61 %.  17 %,  1 400, är\r\ninte  behandlade.  Och  det  är ett avslag på 1 800.\r\nSedan  har vi det som kanske är  intressant.  Av  de\r\ngodkända  är  det  1  149  som  har  överklagats  av\r\nallmänheten  till länsstyrelsen, eller 23 %. Det här\r\nvisar alltså att  det  finns  en  betydande  oro hos\r\nallmänheten.\r\nNär    det    gäller    avslag    på    grund   av\r\nförsiktighetsprincipen  kan  jag säga att kommunerna\r\ninte har tillämpat den, utan de  går  på  plan-  och\r\nbyggnadslagen.   Men   det   finns  något  undantag,\r\nTrelleborg till exempel. Det är  17  stycken  avslag\r\nsom  har  kommit på grund av försiktighetsprincipen.\r\nDet är alltså en minoritet.\r\nBeträffande  forskningsmöjligheterna  måste de här\r\nfynden,  om  vi  nu  talar  om människans situation,\r\nutmynna i ett forskningsprogram.  Vi har sökt i FAS,\r\nVetenskapsrådet och Cancerfonden, efter  det  att vi\r\nkom med våra resultat. Vi får inga anslag, utan  här\r\ngäller  att  man halshugger budbäraren, som de gamla\r\ngrekerna gjorde  när  det kom dåliga nyheter. Vi har\r\ndrivit  vår  forskning  vidare   via   Cancer-   och\r\nAllergifonden,  den  lokala  cancerfonden  i Örebro,\r\nNyckelfonden och Lions.\r\n\r\nSlutligen  tycker  jag  att  man måste ställa större\r\nkrav på att operatören gör förbättringar.  Det finns\r\ntill  exempel  ett enskilt företag som har utvecklat\r\nen handsfree med en gummiledning på slutet, som inte\r\nger någon ledning  av  strålar,  mikrovågor. Den här\r\nger  ungefär  99 %  skydd  av hjärnan.  Det  är  den\r\ndiskussionen vi måste få i framtiden. Hur skyddar vi\r\noss för mobiltelefoner? Hur  ska  vi  bete  oss  med\r\nbasstationer?  Frågan är öppen.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  så  mycket, Lennart Hardell från\r\nÖrebro  universitetssjukhus!  Då  är  det  dags  för\r\nprofessor Kjell Hansson Mild.\r\n\r\nProfessor  Kjell Hansson Mild, Arbetslivsinstitutet,\r\nUmeå:   Jag   delar    alltså    min    tid   mellan\r\nArbetslivsinstitutet  i Umeå och Örebro universitet,\r\ndär  jag  faktiskt  delar   tjänsterum  med  Lennart\r\nHardell.\r\n\r\nJag har jobbat på Arbetslivsinstitutet sedan 1976.\r\nDet hette Arbetarskyddsstyrelsen  från  början,  men\r\ndet  har  bytt  namn  ett  antal  gånger.  Jag har i\r\nprincip  hållit på med elektromagnetiska fält  sedan\r\nden tiden.\r\nUnder den  tid  som jag har jobbat med det här har\r\njag   sett   att   det  finns   ett   mycket   stort\r\ninformationsbehov,  framför   allt  nu  i  fråga  om\r\nmobiltelefoni - det gäller både handhållna telefoner\r\noch basstationer. Men det gäller även kraftledningar\r\noch  transformatorstationer  och  annat.  Vi  sitter\r\ndagligen  med  telefonsamtal  kring   det  här.  Det\r\ninformationsmaterial   som  finns  i  dag  är   inte\r\ntillräckligt. Det är lite  för  svårförståeligt. Det\r\när inte tillräckligt lättillgängligt. Att det behövs\r\nett informationsmaterial är helt  klart.  Jag  antar\r\natt vi kommer att få höra också från SSI längre fram\r\natt det finns ett behov av detta.\r\nVi  behöver  kanske en märkning på telefonerna.  I\r\ndag har konsumenterna en väldigt liten möjlighet att\r\nveta vilken telefon de köper.\r\nVi  vet  att  det   också   när   det  gäller  den\r\nyrkesmässiga  exponeringen för telefoner  finns  ett\r\nbehov av information.  De  som  jobbar intill de här\r\nbasstationsantennerna - plåtslagare,  sotare, målare\r\n-  behöver någon form av information. Det  finns  en\r\nklar risk för överexponering när man kommer alldeles\r\nintill  och behöver klättra. Den informationen finns\r\ninte. Man  borde  kanske se till att någon myndighet\r\ntillsammans  med  operatörerna   tar  fram  ett  bra\r\nmaterial som går att använda i det sammanhanget.\r\nVi  har  redan  tidigare  hört, bland  annat  från\r\nYngve,  att  SAR-värdena  på  de   här   telefonerna\r\nfaktiskt lutar sig mot gränsvärdena. Det här  är  en\r\nav  få saker som lutar sig så nära mot gränsvärdena.\r\nHär har  vi alltså behov av en försiktighetsprincip.\r\nHandsfree-användning  är  ett sätt att jobba, men vi\r\nska kanske börja med att se  till  att vi köper rätt\r\ntelefon, att vi får en märkning, så att vi kan välja\r\nden telefon som ligger bra till vad gäller både SAR-\r\nvärde  och  den  effekt  som telefonen använder  för\r\nkommunikation.  Det  är  faktiskt   ganska  lite  av\r\nuteffekten som används för kommunikation.\r\nGränsvärdet  är alltså satt utifrån  mycket  gamla\r\ndata. Det är satt  för  att  skydda  mot grumling av\r\nlinsen  i  ögat.  Vi  vet att vi har en grumling  av\r\nlinsen om vi har exponerats  för  100 watt per kilo,\r\nvilket   är   en   enorm   exponering.  Vi  tar   en\r\nsäkerhetsfaktor på 10 för yrkesmässig exponering. Vi\r\ntar   en  säkerhetsfaktor  på  ytterligare   5   för\r\nallmänheten   och   kommer   fram   till   det   här\r\ngränsvärdet,  2, som man då lutar sig mot. Och visst\r\nskyddar det mot  katarakt.  Vi  har  inte sett någon\r\ngrumling  av linsen vid mobiltelefonanvändning,  men\r\ndet är kanske läge att börja fundera på det hela.\r\nVi har också ett magnetfält som är ganska kraftigt\r\nmed  de  217   hertz   som  kommer.  Det  är  alltså\r\nheltalsmikrotesla som kommer  från mobiltelefonen. I\r\nmånga fall kan det vara av samma storleksordning som\r\ndet  som finns under en kraftledning.  Och  går  man\r\nriktigt  in  på  det här ser man att det överskrider\r\nbåde  de allmänna internationella  riktlinjerna  för\r\nvärdena och - Strålskyddsinstitutets riktvärden. Det\r\nfinns kanske  anledning  att titta mer på detta. Det\r\när  också en helt onödig exponering,  som  man  inte\r\nbehöver ha.\r\nDet  är alltså SSI som har gett ut gränsvärden för\r\ndet här.  Vi  kan  ta nästa bild för att visa att vi\r\nhar 2 watt per kilo, men det kanske är ointressant i\r\nsammanhanget.\r\nVi  vet  att  det  finns  en  hel  rad  biologiska\r\neffekter som dyker upp  vid  nivåer under 2 watt per\r\nkilo. Vi har hört Leif Salfords berättelse om värden\r\nned till 0,2 milliwatt per kilo. Mike Repacholi, som\r\nnu är chef för WHO:s EMF-program,  har  till exempel\r\ngjort  ett försök med genmanipulerade möss  som  har\r\nexponerats. Det var två och en halv gånger vanligare\r\nmed tumörer hos de exponerade djuren jämfört med dem\r\nsom inte varit exponerade.\r\nKwee från Danmark visar på en ökad cellprofilering\r\n- cellerna  delar  sig  oftare  än  de  som  inte är\r\nexponerade.  Från  Amerika har vi Litovitz som visar\r\natt man får ett heat  shock  protein.  Det är alltså\r\nett  skyddsprotein som aktiveras. Det är  intressant\r\natt det  aktiveras, för det är ett skydd vid enstaka\r\nexponeringar,  men vid kronisk exponering får man en\r\nutarmning av systemet.  Man har sett motsvarande hos\r\nrundmaskar.  De Pomerai i  England  har  också  sett\r\namyloid fibril  formation  när  han har exponerat en\r\nproteinlösning. Amyloid fibril formation  är  alltså\r\nförstadiet  till  alzheimer.  Om  det  skulle stämma\r\nskulle det kanske finnas risk för alzheimersjukdomar\r\ni  samband  med  mobiltelefonanvändning, så  det  är\r\ndefinitivt värt att följa upp.\r\nDet som hände på  mötet förra sommaren var att man\r\nkom med två stycken undersökningar,  en  från Berlin\r\noch   en  från  Wien,  där  man  visade  att  man  i\r\ncellkulturer  kunde  åstadkomma  DNA-skada, och även\r\nkromosombrott  på cell, när man låg  i  området  1-2\r\nwatt per kilo. Sett  mot den bakgrund av effekter vi\r\nhar  finns det anledning  att  titta  över  den  här\r\nmängden  data.  2  watt  per  kilo är i mina ögon en\r\nväldigt hög nivå.\r\nNär det gäller basstationer har  vi redan hört att\r\nvi   har   en  effektbalans  mellan  den  handhållna\r\ntelefonen och basstationen. Det är inte meningsfullt\r\natt basen är starkare än att jag orkar svara med min\r\nhandhållna telefon.\r\nDet lägsta  värdet som vi har noterat effekter vid\r\när 0,2 milliwatt  per  kilo,  men  basstationen  ger\r\nfaktiskt  inte  så  höga  värden,  utan  där  kan vi\r\nåstadkomma  0,04  milliwatt.  Men om det är kroniska\r\nexponeringar,  där  man bor, blir  värdena  faktiskt\r\nlägre än så. Det här  värdet är det högsta man kunde\r\nhitta i Europa.\r\nVi  ser  alltså  att  det   finns   någonting   på\r\nbasstationen  i  form av den holländska studien, som\r\nLena var inne på.  Den  behöver upprepas någonstans.\r\nMan har startat en sådan  upprepning  i England. Man\r\nska alltså ta 132 personer, jämfört med  de  24  som\r\nvar inblandade i Holland. Man ska ha 132 personer  i\r\nvarje  grupp  och  göra en sådan upprepning, men det\r\nkommer att ta två och  ett  halvt  år  innan  vi har\r\nnågot resultat från den.\r\n\r\nSammantaget  ser  jag  att  vi  definitivt  har  ett\r\nfortsatt  behov  av  forskning på området. Vi skulle\r\nbehöva ett nationellt  forskningsprogram,  så att vi\r\nfår tillbaka lite grann av det tempo vi hade en gång\r\ni  världen.  Vi  har  nu  väldigt  lite  anslag, som\r\nLennart    var    inne   på,   till   hela   området\r\nelektromagnetiska fält. Jag tror att det var i någon\r\nutredning  vi  hade  450 000.  Det  var  den  totala\r\nanslagsmängden till området  elektromagnetiska fält.\r\nOch vi har en gång varit uppe  i  8 miljoner per år,\r\nså det står helt klart att vi behöver ett nationellt\r\nforskningsprogram för hela området  för  att  vi ska\r\nkunna vara med på banan igen.\r\n\r\nProfessor    Anders    Ahlbom,   Institutionen   för\r\nmiljömedicin, Karolinska  Institutet:  Jag har under\r\nhösten lett arbetet med två utredningar inom det här\r\nområdet. Vi lämnade två rapporter precis  före  jul.\r\nDen  ena  var  åt  SSI,  och  den  andra  var åt det\r\nhuvudansvariga forskningsrådet FAS.\r\n\r\nJag   tänkte   berätta   lite   grann   om   några\r\növergripande  slutsatser som vi har kommit fram till\r\nunder arbetet. Själva rapporterna kan var och en som\r\när intresserad läsa.\r\nJag vill till  att  börja med påminna om någonting\r\nsom det kan vara lätt att  glömma bort, nämligen att\r\nden strålningsenergi som vi  diskuterar  på grund av\r\nde frekvenser som är aktuella vid mobiltelefoner  är\r\nförskräckligt  låg.  Det är egentligen ingen som kan\r\nförklara hur man skulle  kunna  få  några biologiska\r\neffekter av den, i varje fall än så länge.  I själva\r\nverket säger ett antal av våra kolleger att effekter\r\när  omöjliga,  och de tycker att vi kastar bort  vår\r\ntid när vi funderar över dessa saker.\r\nVi har redan hört  att  det  finns gränsvärden som\r\nbegränsar   temperaturhöjningen   i    vävnad   från\r\ntelefonerna   till   under   1   grad.  Vi  vet  att\r\ntelefonerna ibland ligger nära det  gränsvärdet, men\r\nvi vet också att masterna ligger långt under, kanske\r\n1 000 gånger under.\r\nDetta  är  viktiga saker att ha i åtanke  när  man\r\ndiskuterar forskningsprioriteringar,  eftersom dessa\r\nsaker har betydelse för detta. Det är också  viktigt\r\nnär  man  diskuterar  forskningsfinansieringssystem.\r\nDessa   saker  slår  nämligen   tillbaka   när   man\r\ndiskuterar  hur forskningen ska kunna konkurrera med\r\nolika typer av  ansökningar  och  olika förslag till\r\nforskning. Då kommer detta tillbaka.  Jag ska därför\r\nåterkomma till dessa synpunkter lite längre fram.\r\nFör forskningen är utgångspunkten att vi nu ser en\r\nteknik  som delvis är ny och som sprids  med  ilfart\r\növer  jordklotet   och   med  enorm  penetrans,  och\r\npraktiskt taget alla är exponerade. Det finns en oro\r\nför att vi kanske inte vet  allt  om denna strålning\r\noch om den här tekniken trots det som  jag visade på\r\nföregående  bild,  att  energiinnehållet är  väldigt\r\nsvagt, och att vi kan ha  missat  någonting.  Det är\r\negentligen  detta  som är utgångspunkten snarare  än\r\natt  det finns någon  väldigt  specifik  hypotes  om\r\neffekter  eller  en  specifik  larmrapport  som alla\r\nförsöker  följa upp, som kanske har varit fallet  på\r\nliknande områden.\r\nVad detta leder till är att huvudfrågan för oss är\r\nom  mobiltelefoni  är  förenad  med  ökad  risk  för\r\nsjukdom  eller  annan  ohälsa. Då blir den naturliga\r\nforskningsansatsen,  i  varje   fall  för  mig,  att\r\nstudera människor som är exponerade  för  fält  från\r\nmobiltelefoner   och  att  studera  insjuknande  och\r\nhälsoproblem hos dessa  människor.  Det  måste  vara\r\nhuvudstrategin forskningsmässigt.\r\nSedan  kommer  det  säkert  att  komma  ett  antal\r\nföljdfrågor   som  man  studerar  på  andra  sätt  i\r\nlaboratorier, bland  annat  med  djurförsök, som har\r\natt   göra  med  mekanismer  för  att  förklara   de\r\neventuella överrisker som man ser.\r\nMen  givet   att   vi   inte  har  någon  specifik\r\nutgångspunkt är det svårt att  komma  runt  annat än\r\natt  det verkligen är de exponerade människorna  som\r\nman bör  fokusera på i första hand för att se om det\r\növer huvud  taget  finns  några problem. Det kan man\r\negentligen  göra  på  två  sätt.  Ett  sätt  är  att\r\nobservera   människor  i  levande   livet   som   är\r\nexponerade. Ett  annat  sätt  är  genom  så  kallade\r\nprovokationsförsök,   där   man   i   experimentella\r\nsituationer exponerar människor för att  se  vad som\r\nhänder. Båda har vi hört talas om tidigare.\r\nJag  menar  att  det  har något slags relevans för\r\nvilka forskningsprioriteringar  som  man borde göra,\r\noch det går tillbaka med avsaknaden av några riktigt\r\nstarka hypoteser egentligen.\r\nI den rapport som vi skrev till SSI när det gäller\r\nslutsatser  om  cancer hos människan konstaterar  vi\r\natt de få studier som hittills har gjorts i huvudsak\r\när negativa. Några  positiva  resultat finns, och vi\r\nhar hört om en del i dag. Men de är inte lättolkade.\r\nTill saken hör att också den övervägande delen av de\r\nnegativa  studierna är svårtolkade.  Intressant  nog\r\nfinns det i  dagens  läge inte en enda studie som är\r\ngjord   på   människor  som   är   exponerade   från\r\nbasstationer, utan de studier som finns är gjorda på\r\nmänniskor som är exponerade från telefoner.\r\nDet     pågår    ett     stort     internationellt\r\nsamarbetsprojekt  just  nu framför allt i Europa som\r\nkoordineras från ett WHO-institut  där  Sverige  och\r\nytterligare  ett  antal  länder  är  med. Det första\r\nresultatet därifrån, och som kallas Interphone,  kom\r\nhäromveckan.  Det handlade om tumörer i hörselnerven\r\noch var så här långt negativt.\r\nJag ska komma tillbaka lite grann till vad man mer\r\nborde göra. Men  innan jag gör det ska jag tala lite\r\ngrann om elöverkänslighet,  vilket  var  fokus i den\r\nrapport som vi skrev åt Forskningsrådet FAS.  Vi har\r\ntittat  på  den  litteratur som finns. Vi har tolkat\r\nproblemet  på  följande   sätt:   Leder   fält  från\r\nmobiltelefoni till en ökad förekomst av symtom eller\r\ntill ökade besvär av förvärrade symtom? Det är så vi\r\nhar definierat problemet. Sedan har vi tittat på den\r\nforskning  som  finns  på det området. Och till  vår\r\nrätt stora förvåning fanns  det ett mycket begränsat\r\nantal studier som över huvud  taget  adresserar  den\r\nfrågeställningen.  Vi har hittat sammanlagt fyra som\r\när epidemiologiska till sin karaktär, där man alltså\r\nhar observerat människor  i levande livet för att se\r\nhur de har det med exponering  för  telefoni och hur\r\nde  har det med symtom. Två studier som  var  gjorda\r\ngällde telefoner och två gällde basstationer. Men vi\r\nmenar   att  det  är  mycket  svårt  att  dra  några\r\nslutsatser   av   dessa   studier.   Eftersom   både\r\nexponeringen  och  symtomen  är självrapporterade är\r\ndet ett inbyggt problem. Sedan  finns det i några av\r\ndem en uppsjö av andra bekymmer utöver detta.\r\nProvokationsstudier har nämnts  något  tidigare  i\r\ndag. Vi lyckades hitta tre i litteraturen, varav två\r\ngällde  telefoner  och  en  gällde  master,  den  så\r\nkallade  holländska  studien.  Vår  huvudslutsats av\r\ndetta  är egentligen att det här är ett  område  som\r\ndet egentligen  inte har forskats på än. Även om det\r\nfinns vissa ansatser  är  det i princip ett vidöppet\r\nfält.\r\nAvslutningsvis  kan  jag ta  upp  de  övergripande\r\nslutsatserna. Vi har i båda  våra  rapporter  kommit\r\nfram  till  att  det  saknas påtagliga vetenskapliga\r\nbevis för att det finns  några  hälsorisker vare sig\r\nnär det gäller telefoner och i ännu  högre  grad när\r\ndet  gäller master. Det är en slutsats som vi  delar\r\nmed  andra   grupperingar  som  har  gjort  liknande\r\nbedömningar.\r\nParallellt med  våra  rapporter  har det kommit en\r\nrapport från England, som Lena Hillert  nämnde.  Det\r\nhar  också  kommit  en rapport från Holland. Det har\r\näven  kommit  en från Norge.  Och  alla  har  kommit\r\npraktiskt  taget   samtidigt,   och  vi  drar  samma\r\nslutsatser.  Det  är  också  i  stort   sett   samma\r\nslutsatser  som  man har dragit under årens lopp när\r\nman har följt detta.\r\nDetta är något som  följs  upp rätt så regelbundet\r\nav  den  här typen av granskningsgrupper.  I  själva\r\nverket skulle  jag  vilja  påstå  att  det  finns en\r\nväldigt  stor  disproportion  mellan  granskare  och\r\naktiv  forskning  inom  detta område, och det skulle\r\nvara till fördel om man kunde ändra på detta.\r\nDet är en magnifik överensstämmelse  om  att det i\r\ndagsläget  inte  finns  några särskilt starka belägg\r\nför hälsorisker. Men samtidigt  är den forskning som\r\nfinns ganska begränsad. Det har inte gjorts särskilt\r\nmycket.   Framför   allt   saknar  vi  studier   med\r\nlångtidsuppföljning.  Delvis   beror   det   på  att\r\ntelefonin  inte har funnits hos oss så länge. Och  i\r\nmånga av de  länder  där  det har gjorts studier har\r\nden funnits ännu kortare tid  än  i Sverige. Sverige\r\när  väl  ett av de länder som har störst  chans  att\r\nligga långt fram därför att vi fick den här tekniken\r\ntidigt.\r\nDet finns i dag ett fokus på tumörer i skallen och\r\ni någon mån  på  symtom  och besvär. Men många andra\r\nmöjliga  hälsoproblem  är  över   huvud  taget  inte\r\nbeaktade.   Man   kan  tänka  sig  neurodegenerativa\r\nsjukdomar, man kan tänka sig ögonskador, och man kan\r\nkanske tänka sig ett antal andra kognitiva effekter.\r\nOch  det är i princip  inte  adresserat.  Egentligen\r\nfinns  det  inga  data på barn och ungdomar, och man\r\nkan göra den här listan längre.\r\nJag  delar alltså  den  uppfattning  som  tidigare\r\ntalare har  framfört  om att det är mycket angeläget\r\natt    det   kommer   till   stånd    ett    svenskt\r\nforskningsprogram på området.\r\nIbland  sägs det, som kommentar till denna önskan:\r\nNi  kan  ju  skriva   ansökningar,  och  ni  kan  ju\r\nkonkurrera  med andra forskare  för  att  se  om  ni\r\növertygar  forskarsamhället  om  att  detta  är  det\r\nviktigaste området som man borde satsa på.\r\n\r\nMen då kommer  vi tillbaka till min första kommentar\r\nom att utgångspunkten  här inte är densamma som ofta\r\ni annan forskning, nämligen  en  specifik,  distinkt\r\noch välgrundad hypotes om ett hälsoproblem eller  en\r\nbiologisk  effekt.  Då  kanske det kan vara lätt att\r\nkonkurrera. Men vi har inte  riktigt  det läget just\r\nnu,  utan  det  är snarare så att det här  finns  en\r\nutbredd oro för att  det skulle kunna vara något som\r\nvi inte känner till. Och  om  vi  upptäcker  det för\r\nsent skulle det kanske inte vara särskilt lyckat.  I\r\ndet  läget  är  det  lite svårare att konkurrera med\r\nforskningsprojekt  som   har  en  mer  specifik  och\r\nhypotetisk bakgrund. Därför  tror jag att det här är\r\nett  område  som  behöver en särskild  hantering  ur\r\nforskningspolitisk synpunkt.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för   det.   Nu   har  vi  under\r\nförmiddagen  hört vad forskningen säger.  Nu  lämnar\r\njag över ordet  till  generaldirektör Lars-Erik Holm\r\nfrån SSI, Statens strålskyddsinstitut,  för  att  vi\r\nska få veta hur man där hanterar detta vetenskapliga\r\nunderlag.\r\n\r\nGeneraldirektör      Lars-Erik     Holm,     Statens\r\nstrålskyddsinstitut: Jag  vill först tacka utskottet\r\nför att jag har fått möjlighet  att  komma  hit  och\r\nredovisa  hur  SSI hanterar frågor om strålning från\r\nmobiltelefoner och riskbedömningar.\r\n\r\nEn del av det  som  jag kommer att säga är förstås\r\nen upprepning av vad ni redan har hört.\r\nSSI:s uppgift är att verka enligt strålskyddslagen\r\nsom omfattar både joniserande  och  icke-joniserande\r\nstrålning. Huvudsyftet är att skydda  människor  och\r\nmiljö  från  skadlig  inverkan men också att göra en\r\navvägning mellan risk och  nytta vid användningen av\r\nstrålning och att öka kunskaperna om strålning.\r\nNär det gäller icke-joniserande strålning, det som\r\njag här kallar EMF - vi har  hört  olika benämningar\r\nsom  mobilstrålning, radiofrekvent strålning  -  och\r\ndet som  det handlar om här i dag och som rör master\r\noch   mobiltelefoni,   ska   SSI   verka   för   att\r\nallmänhetens  exponering begränsas samtidigt som man\r\ngör avvägningen mellan nytta och risker.\r\nSSI ska följa  utvecklingen  på  forskningsfronten\r\noch  därmed  fortsätta  att  se  över  de   gällande\r\nriskvärderingarna.  Man  ska  också öka allmänhetens\r\nkunskaper om de risker som vi har hört om i dag. Det\r\ninnebär  att  vi  på SSI jobbar väldigt  mycket  med\r\nriskbedömningar. Vi följer hela tiden den litteratur\r\nsom finns, och jag  kommer  att  gå  in  lite mer på\r\ndetta.\r\nMen vi har också en mätteknisk kompetens.  Vi  gör\r\negna mätningar ute i landet, och vi svarar också för\r\nen miljöövervakning inom detta område i enlighet med\r\nriksdagens  beslutade  miljökvalitetsmål,  En  säker\r\nstrålmiljö.\r\nVi  ger  också  råd till andra myndigheter när det\r\ngäller risker och tekniska  frågor  om mätningar. Vi\r\ngör     även     en     del     informations-    och\r\nutbildningsinsatser.\r\nDen sammanfattande bedömningen,  som  stämmer  väl\r\növerens  med det som vi har hört tidigare, är att vi\r\nanser att strålningen från mobiltelefoni inte medför\r\nnågra skadliga  hälsoeffekter.  Och  som ni har hört\r\nfrån risksammanställningar är det ingenting  som har\r\nförändrat den bilden under de senaste tre åren.  Men\r\nvi  har  också  här  i  dag  hört, vilket också vårt\r\nforskningsråd och andra har pekat  på, att det finns\r\nområden där det finns frågetecken och oklarheter som\r\nbehöver redas ut med mer forskning.  Det  som vi har\r\nhört    här    handlar    om    blod-hjärnbarriären,\r\ncancerfrågor och en del så kallade  stressproteiner.\r\nMen vi behöver veta mer. Mer forskning behövs alltså\r\nför att klargöra detta kunskapsläge.\r\nNär det gäller hälsoeffekter från basstationer  är\r\nvi  kanske  ännu  tydligare. Det finns inga skadliga\r\nhälsoeffekter. Och  vi har också hört flera säga här\r\natt exponeringen där  är  betydligt lägre. Jag säger\r\ndetta utifrån dagens kunskap.\r\nVi   har   för  några  år  sedan   instiftat   ett\r\ninternationellt  vetenskapligt  råd  som  består  av\r\nledande  forskare  inom  området  i  Europa. Och jag\r\ntycker  att vi som myndighet kan vara väldigt  glada\r\növer  att   vi  har  denna  illustra  församling  av\r\nforskare  som   vill  hjälpa  en  enskild  myndighet\r\ninklusive  representanter   för   WHO  att  ta  fram\r\nriskbedömningar.\r\nDen första rapporten kom den 18 december  2003 och\r\nhar naturligtvis påverkat SSI:s syn på detta.  I den\r\nrapporten,  vilket  vi  har  hört  tidigare, går man\r\nigenom   vad   som   har   gjorts.  SSI:s  nuvarande\r\nställningstagande   baseras   följaktligen   på   de\r\ninternationella    kunskapssammanställningar     och\r\nriskvärderingar som har gjorts och som i grunden har\r\nvarit liktydiga med SSI:s nuvarande ståndpunkt.\r\nMan  kan  säga  att det finns tre fundamentala och\r\nfilosofiska utgångspunkter  vid allt strålskydd, som\r\nframför  allt  tillämpas  på joniserande  strålning,\r\nalltså  radioaktiva  ämnen, sjukvården,  kärnkraften\r\noch så vidare. Verksamheten ska vara berättigad, den\r\nska göra mer nytta än  skada,  strålskyddet ska vara\r\noptimerat,  det  vill  säga  att  man  ska  begränsa\r\nexponeringen så långt det rimligen  är  möjligt, och\r\nman  ska  också  ha  fastställda dosgränser för  att\r\nskydda enskilda individer.\r\nVi  anser  att  man  bör  kunna  använda  den  här\r\nväletablerade    filosofin    som    Internationella\r\nstrålskyddskommissionen   har   tagit   fram,  också\r\nutifrån  skyddet  när  det  gäller  icke-joniserande\r\nstrålning. Att verksamheten ska vara  berättigad har\r\nriksdag     och    regering    bestämt.    Där    är\r\nstrålskyddsaspekten    en    input   i   detta   med\r\nriskvärderingar.  Det  är  det som  jag  delvis  har\r\nredogjort för här. Och vi anser  att  det i dag inte\r\nfinns  några  hälsoeffekter. Strålskyddet  ska  vara\r\noptimerat,  det   vill   säga  att  man  ska  minska\r\nexponeringen  så  långt man  rimligen  kan.  Och  vi\r\ntycker, som andra har  sagt  här,  att  det enklaste\r\nsättet  att minska den onödiga exponeringen  är  att\r\nanvända hands free eftersom det radikalt minskar den\r\nstrålning  som  inte  behövs för att kunna genomföra\r\nsamtalet. Det finnas andra exempel, till exempel att\r\nse  till att man har goda  sändningsförhållanden  om\r\nman inte använder hands free. Lennart Hardell visade\r\nhär en  ny hands free-modell som ytterligare minskar\r\nexponeringen.  Och individdoserna ska inte överstiga\r\nfastställda gränser.  Där  har  SSI  baserat på EU:s\r\nrekommendationer  tagit  fram  ett allmänt  råd  med\r\nrekommendationer om hur dessa värden  ska  se ut för\r\natt man inte ska överskrida dem.\r\nVi tycker, vilket vi har sagt i en rapport  som vi\r\nlämnade till regeringen den 1 februari, att alla och\r\nenvar  bör tillämpa de enkla och billiga sätt som  i\r\ndag finns  för  att  minska  exponeringen  - använda\r\nhands    free   och   i   övrigt   följa   råd   och\r\nrekommendationer  som  kan minska onödig exponering.\r\nOch med onödig exponering  menar jag sådant som inte\r\nbehövs för att kunna genomföra  samtalet.  Vi tycker\r\natt man bör informera allmänheten om detta,  och SSI\r\nkommer att ta initiativ till det. Skälet är att  det\r\nfortfarande   finns   vetenskapliga   oklarheter  om\r\nrisker. Men det är också mot bakgrund av den massiva\r\nexponering som svenska folket utsätts för.  I  stort\r\nsett   var  och  en  av  svenskarna  har  i  dag  en\r\nmobiltelefon.\r\nVi tycker  att  informationen  ska utformas så att\r\nden vänder sig till både barn och  vuxna men att det\r\ndäremot  inte  ska  vara  några  varningstexter   på\r\ntelefonerna  eftersom  vi  inte  talar  om något som\r\nvisar på en säkerställd hälsorisk eller hälsoeffekt,\r\nutan  detta  är  en  del  i ett strålskyddsoptimerat\r\narbete med att minska den strålning som inte behövs.\r\nDet är därmed också en försiktighetsstrategi.\r\nJag  kan bara instämma i vad  föregående  forskare\r\nhar sagt,  nämligen  att  strålskyddsforskningen  är\r\nutrotningshotad i Sverige.\r\nEMF-forskningen,  eller  forskningen  på det icke-\r\njoniserande   området,   är   katastrofal.   I  fjol\r\nbeviljade FAS anslag till ett forskningsprojekt, och\r\ndet gällde kraftfält från kraftledningar, tror jag.\r\nVi  anser  att  man  måste vidta åtgärder. Jag har\r\nsagt  till utskottet flera  år  tidigare  också  att\r\ndetta är ett stort problem. Om vi har ambitionen att\r\ntillhöra  de  världsledande  länderna när det gäller\r\natt utveckla IT-teknologin måste  vi  också  åtfölja\r\ndetta med att vara världsledande när det gäller  att\r\nbedöma  hälsoeffekter.  Och  det  finns nästan inget\r\nland som har dessa förutsättningar  när  det  gäller\r\nmöjligheter   till   epidemiologisk   forskning  som\r\nSverige och övriga Norden har. Och vi har  redan  en\r\nmängd  forskare här som är beredda att sätta i gång,\r\nmen de får alltså inte pengar.\r\nVi  kommer   nu   att   ta   initiativ   till  ett\r\nmyndighetsgemensamt informationsmaterial om  hur man\r\nkan  minska  riskerna.  Vi  kommer  inom kort att ta\r\nkontakt med våra nordiska strålskyddsmyndigheter för\r\natt få till stånd en samsyn om detta. De preliminära\r\ndiskussioner som jag har haft innebär  att  de delar\r\nSSI:s  syn  att  man  med  enkla åtgärder kan minska\r\nonödig exponering.\r\n\r\nVi vill också diskutera med  branschen om hur vi kan\r\nsamverka   om   detta,   att   även   myndigheternas\r\ninformation kan nå konsumenten i valögonblicket  när\r\nman  köper  telefon.  Vi tycker förstås att en hands\r\nfree bör vara en naturlig  del.  När  man  köper  en\r\ntelefon bör en hands free följa med.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det, Lars-Erik Holm.\r\n\r\nNu har vi fått möjlighet att höra hur SSI hanterar\r\ndetta  vetenskapliga  underlag, men vi har även fått\r\nhöra en del från forskningen.\r\nLedamöterna har nu möjlighet  att  ställa  frågor.\r\nLedamöterna kan ställa frågor inte bara till dem som\r\nnu har talat utan även till andra som finns med här.\r\n\r\nVi har ett önskemål från presidiet till ledamöterna.\r\nDet  är att ni ställer en fråga som riktas till  den\r\nsom ni vill ska besvara frågan.\r\n\r\nChristina  Axelsson  (s): Jag skulle vilja ställa en\r\nfråga lite grann med anledning  av det som Lars-Erik\r\nHolm  slutade  med.  Jag  vill ställa  den  till  de\r\nföreträdare som vi har med oss från branschen.\r\n\r\nKonsumenterna  känner  en  oro   när   det  gäller\r\nmobiltelefonstrålning  och  hur de ska handskas  med\r\ndetta. På vilket sätt är ni beredda  att  ta  ansvar\r\nför  att  exempelvis  märka  telefonerna? TCO har ju\r\nkommit med ett förslag till hur  mobiltelefoner  ska\r\nkunna  märkas. Skulle ni vara beredda att göra detta\r\noch visa  hur  mycket  de olika telefonerna strålar?\r\nOch  är ni också beredda  att  ge  information  till\r\nkunderna  när de köper en telefon om hur de på bästa\r\nsätt kan minska sin exponering?\r\n\r\nMats Holme,  Mobiltelebranschen:  Jag  jobbar för en\r\nbranschorganisation för mobiltelefontillverkare  och\r\ndistributörer  i  Sverige.  Branschen  tar redan ett\r\nstort ansvar på detta område. Det finns  ett mått på\r\nden exponering av elektromagnetiska fält som man får\r\nfrån  mobiltelefoner  som heter SAR. Detta mäts  och\r\nredovisas av alla tillverkare,  och  det finns också\r\ntillgängligt   på  tillverkarnas  hemsidor   och   i\r\nförpackningarna.  Det är det enda mått som finns för\r\natt mäta detta. Tillverkarna  har  också information\r\nom hur man gör när man använder telefonerna. Och det\r\nfinns  från  WHO  en rekommendation om  att  om  man\r\nkänner  oro kan man  begränsa  samtalslängden  eller\r\nanvända hands  free.  Den rekommendationen står alla\r\ntillverkare bakom sedan många år.\r\n\r\nLars  Lindblad  (m):  Som  politiker  måste  man  ta\r\nmänniskors oro på största  allvar.  Samtidigt är det\r\nviktigt  att  man  i  den här rollen försöker  tolka\r\nforskarvärlden. Men i slutändan måste vi grunda våra\r\nbeslut    på    de   expertmyndigheter    som    gör\r\nbedömningarna.\r\n\r\nVi vill alla få  svaret  på frågan: Är det farligt\r\neller  är  det ofarligt att tala  i  mobiltelefoner?\r\nFrån forskarvärlden har vi fått reda på att man inte\r\nkan svara direkt  så  på  dessa  frågor.  Det är väl\r\nrimligt att man gör den här typen av bedömningar och\r\nhar  det förhållningssätt som man har, nämligen  att\r\nman inte kan utesluta någonting.\r\nJag tror att de flesta människor upplever debatten\r\nom detta  som  oerhört kluven. På den ena sidan står\r\nforskare och myndigheter  som  säger  att  det finns\r\nväldigt få risker eller kanske inga risker alls.  På\r\nden andra sidan står forskare som ropar att detta är\r\njättefarligt och att vi måste minska strålningen.\r\n\r\nJag   skulle  gärna  vilja  höra  några  ytterligare\r\nreflexioner från SSI:s generaldirektör om varför man\r\nstår så  långt  ifrån  varandra  i debatten. Och hur\r\ntolkar  Lars-Erik  Holm  de  olika  forskare  som  i\r\nSverige i dag driver kritiken mot bland  annat SSI:s\r\nbedömningar?\r\n\r\nLars-Erik  Holm,  SSI: Efter vad vi har hört  i  dag\r\ntycker jag att det finns en betydande samsyn i fråga\r\nom   delar   av  riskvärderingen.   Sedan   är   det\r\nnaturligtvis så att enskilda forskare som jobbar med\r\nett speciellt  område  drar  sina slutsatser och ska\r\ngöra det utifrån sina egna resultat.\r\n\r\nVad vi gör är att vi baserar  våra  bedömningar på\r\nsammanställningar  av  studier  som  visar  negativa\r\nresultat och positiva resultat och försöker  göra en\r\nrimlighetsbedömning  av  den  totala  bevisbördan  i\r\ndetta. Det är på det sättet som myndigheter  agerar.\r\nDärmed  kommer  man  fram till ett resultat som inte\r\ntillfredsställer alla forskare. Men vi gör detta med\r\ndagens bedömning och med  dagens  kunskap. Och vi är\r\nmycket  noga  med  - det är därför som  vi  har  ett\r\ndelmål i miljökvalitetsmålet  -  att vi måste ha mer\r\nforskning  inom  detta  område för att  räta  ut  de\r\nfrågetecken som finns och för att minska osäkerheten\r\ni myndigheternas bedömningar.\r\n\r\nJag  tycker  att  det  är  en   naturlig  del  i  en\r\nvetenskaplig   dialog   att   man   utifrån    olika\r\nutgångspunkter  har  olika synpunkter, och sedan får\r\nman se var mittfåran är någonstans. Och mittfåran är\r\nungefär där myndigheter hamnar.\r\n\r\nLennart Fremling (fp):  Jag  skulle  vilja  rikta en\r\nfråga   till   Strålskyddsinstitutet.   Det   gäller\r\nforskningen.  Inom  Folkpartiet  har vi länge drivit\r\natt oberoende forskning behövs. Vi  har  nu hört att\r\ndet här gränsvärdet bygger på uppvärmning i kroppen.\r\nVi  ser  att  det  finns  dokumenterad  påverkan  på\r\nceller.  Men  det  är  osäkert hur människans  hälsa\r\nsedan påverkas av denna cellpåverkan.\r\n\r\nJag vill höra om SSI anser  att  det är tillräckligt\r\natt  bara följa den utländska forskningen  och  inte\r\nsjälva  initiera någon forskning om hälsopåverkan. I\r\nbroschyren  från  2002  står det bara att man följer\r\nden forskning som bedrivs  internationellt. Jag vill\r\nalltså höra vad SSI avser att  ta initiativ till för\r\natt få fart på forskningen. Vill  SSI undersöka även\r\ndrabbade personer som uppger sig vara  påverkade för\r\natt  finna någon annan förklaring än den  de  själva\r\nuppger?  Är  det  en linje man är intresserad av att\r\nfölja?\r\n\r\nLars-Erik Holm, SSI:  Jag är glad att du tar upp den\r\nfrågan. Är det någonting  som  SSI  har gjort är det\r\natt ropa och ropa om behov av forskning.  Redan 1994\r\nkom  Strålskyddsforskningsutredningen som pekade  på\r\natt myndigheten  borde  få  medel  för detta och ett\r\nansvar.  Vi fick ett ansvar men inga  medel,  så  vi\r\ntvingades  ta  medel  från den ordinarie driften för\r\natt ge anslag till universitet och högskolor.\r\n\r\nVi  pekade  i  remissomgången   när   det   gällde\r\nbildandet     av     de     nya     forskningsråden,\r\nvetenskapsråden,  på  att  det  här  skulle   drabba\r\nstrålskyddsforskningen   som  skulle  hamna  i  kläm\r\nmellan de olika råden. Vi kan se att detta är precis\r\nvad SSI skrev i sin remissbedömning.  Vi har skrivit\r\nflera    gånger   att   strålskyddsforskningen    är\r\nutrotningshotad.  Vi  har inte använt det ordet, det\r\nanvänder jag i dag. Men  det  är  så  det  är. Snart\r\nfinns  det inga forskare kvar. Därmed kan vi  heller\r\ninte  delta  i  de  europeiska  forskningsprojekten,\r\ndärför  att vi har snart ingen kompetens kvar på det\r\nhär området.  De forskare som har kompetensen lämnar\r\nområdet och går  in  på  andra områden där de kan få\r\npengar.\r\nVi har nu sagt till regeringen  att  avsikten  att\r\ninte  bevilja  medel till strålskyddsforskning också\r\när ett politiskt beslut. SSI tar inte ansvar för det\r\nbeslutet. Vi har pekat på att det här behövs. Men vi\r\nvill uppmärksamma  att  även att inte göra någonting\r\nnaturligtvis är ett beslut.\r\n\r\nStöd till de drabbade tycker  vi snarast är en fråga\r\nför andra myndigheter, till exempel  Socialstyrelsen\r\noch andra som arbetar med hälsofrågor.\r\n\r\nSven Gunnar Persson (kd): Min fråga riktar  sig till\r\nSocialstyrelsen   och   Strålskyddsinstitutet.  Vill\r\nnågon forskare också kommentera den är det okej.\r\n\r\nI   de   frågor   vi   diskuterar    i   dag   bör\r\nförsiktighetsprincipen vara vägledande.  Det kan man\r\nkanske se från två håll. Antingen att det  inte  går\r\natt   påvisa  hälsorisker  och  att  märkning  eller\r\ntydliga  rekommendationer  därför inte behövs. Eller\r\nockså  kan  man  se  att  det inte  går  att  bevisa\r\nofarligheten,   och   då  kanske   det   får   andra\r\nkonsekvenser   när   det  gäller   rekommendationer,\r\nmärkning och sådana saker.  Där  tycker  jag att man\r\nkan   spåra   lite   olika  ställningstaganden  från\r\nStrålskyddsinstitutet  i  Sverige  och  kollegerna i\r\ntill  exempel  England som säger: Man kan inte  säga\r\natt strålning även under nationella gränsvärden helt\r\nsaknar negativa  hälsoeffekter, därför bör man. Även\r\nde  tyska  strålskyddsmyndigheterna  säger  liknande\r\nsaker.\r\n\r\nOm man likt  Hardell knyter an till utvecklingen när\r\ndet gäller synen på vissa miljögifter och exempelvis\r\nrökning, finns det då inte skäl att inta en hållning\r\ndär man säger  att  det  för närvarande inte går att\r\nbevisa ofarligheten och att  det  därmed  leder till\r\nåtminstone      märkningsregler      och     tydliga\r\nrekommendationer från myndigheterna?\r\n\r\nLars-Erik  Holm,  SSI: Först vill jag säga  att  man\r\naldrig  kan  bevisa  ofarlighet.  Man  kan  möjligen\r\nbevisa farlighet. Nämn  den  konsumentprodukt som vi\r\nkan bevisa är ofarlig! Det blir en omöjlig sak.\r\n\r\nDet  vi  säger  är  att  det  finns  oklarheter  i\r\nkunskapsläget. Vetenskapsgrupper  i  land efter land\r\npekar  på  att  det  i dag inte finns någonting  som\r\nsäger att det här har  hälsorisker.  Men  det  finns\r\nbiologiska effekter som vi måste forska vidare på.\r\n\r\nVi tycker att det är en rimlig försiktighetsstrategi\r\natt  minska  strålningen så långt det är möjligt när\r\nman använder mobiltelefoni,  så  att  man  ändå  kan\r\nbibehålla  mobiltelefonifunktionen.  Skulle man, som\r\nen   forskare   här  sade,  kräva  att  den  passiva\r\nmobiltelefonin är  nere  på  några  promille av watt\r\nskulle vi nog få stänga både radio- och TV-stationer\r\noch  allting  annat  i landet. Jag tror  ingen  vill\r\ndetta utan det är hela tiden en balans mellan risken\r\noch nyttan som vi måste  försöka  hantera.  Jag tror\r\natt  försiktighetsstrategin  är den rätta vägen  att\r\ngå.\r\n\r\nBo  Pettersson,  Socialstyrelsen:   Vi  delar  SSI:s\r\nuppfattning,     men     det     råder    en    viss\r\nbegreppsförvirring        när       det       gäller\r\nförsiktighetsprincipen. Den försiktighetsprincip som\r\nLars-Erik   Holm  har  pratat  om   är   en   allmän\r\nförsiktighet.  Den  försiktighetsprincip som finns i\r\nmiljöbalken är en myndighetsutövning. Den kan man ta\r\ntill om man har skäl  att anta att det kan finnas en\r\nrisk. Och det skälet har vi inte.\r\n\r\nLeif Salford, Universitetssjukhuset,  Lund: Det sägs\r\nmånga gånger här i dag att vi har en samsyn  på  att\r\ndet  egentligen  inte  är någonting så oroväckande i\r\ndetta men att vi likväl ska vara försiktiga.\r\n\r\nJag  är inte beredd att  säga  att  det  finns  en\r\nsamsyn som är så tydlig att man skulle våga säga att\r\ndet här  absolut  inte  är  någonting  som  kan vara\r\nskadligt  för  människan. Jag skulle vilja säga  att\r\nhär finns fynd.  Det  sägs  samtidigt flera gånger i\r\ndebatten att det gjorts biologiska  fynd  som  talar\r\nför  att  någonting  händer  och  att det händer med\r\nmycket  små  energimängder. Vad det har  för  direkt\r\nbetydelse för  människan  vet  varken  vi i Lund som\r\nsysslar  med detta eller andra kolleger som  arbetar\r\nmed  de här  problemen.  Men  det  är  alltså  klart\r\nfastställda fynd.\r\nSå länge  vi  var ensamma i världen - och nu talar\r\njag bara om Lundagruppens  arbete  - om att faktiskt\r\narbeta  med den här blod-hjärn-barriärproblematiken,\r\nparallellt,  ska jag säga, med gruppen uppe i London\r\nOntario           som          arbetar           med\r\nmagnetkameraundersökningarna,   har  vi  hela  tiden\r\nfunnit att det händer någonting.  Men  man har sagt:\r\nNi är ensamma med ert laboratorium, därför  får  det\r\ningen  vetenskaplig  tyngd. Det kan vi hålla med om.\r\nDet  är  de  krav  som ställs  i  den  vetenskapliga\r\nvärlden. Är det ett  land  med  en  god forskare som\r\nuppnått  något  i  en  viss modell vill man  se  den\r\nrepeterad.\r\nNu är den faktiskt repeterad.  Det  var uppe i den\r\ndiskussion   i  Tyskland  som  jag  förde  fram,   i\r\nReisensburg. Där  gjorde  ordföranden vid mötet, som\r\nvar  inbjuden  specialist  från   England   på  just\r\nblod-hjärn-barriären, konklusionen att vi i dag  kan\r\nsäga att här är någonting. Det är fastställt att här\r\när  någonting. Vi har fyllt kriteriet att mer än ett\r\nlaboratorium  har  visat detta. Så vi har alltså ett\r\nfaktiskt fynd som finns.  Jag  håller  med om att vi\r\ninte  vet varför det är så. Det finns spekulationer,\r\nman skulle  kanske  till  och  med  kunna  kalla det\r\nhypoteser, om att man har en påverkan i biologin vid\r\nvissa nivåer, vissa frekvenser.\r\nDå vill jag påpeka att vi i vårt eget laboratorium\r\nockså  har  visat  att man kan påverka vesiklar  med\r\nelektromagnetiska fält i en mycket speciell modell -\r\nvesiklar från spenat  faktiskt.  Där kan vi visa att\r\nman  kan  förutsäga vid vilka små energimängder  man\r\nkan påverka  en liten vesikel som har kommit från en\r\nplanta så att  den pumpar ut radioaktivt kalcium mer\r\neller  mindre effektivt.  Vi  kan  alltså  förutsäga\r\ndetta. Det  går  att  visa i biologiska modeller att\r\ndet    faktiskt    går   att   påverka    med    små\r\nelektromagnetiska fält. Därför är det för oss i alla\r\nfall väldigt viktigt  att  här finns en iakttagelse.\r\nDen  är  repeterad  ute  i  världen,   och   där  är\r\nnågonting.\r\nDå  menar  jag att man inte kan säga att det finns\r\nen samsyn och  att  där inte är någonting. Man måste\r\nsäga att vi har sett  detta. Jag håller helt med vår\r\ngeneraldirektör om att  det självklart ska satsas på\r\nforskning för att gå vidare.  Vi  önskar  oss inte i\r\ntill  exempel  Lundagruppen att det ska vara  sådana\r\nhär problem. Det  är  ingenting  vi strävar efter på\r\nnågot  sätt.  Men  om  vi  har funnit något  i  vårt\r\nlaboratorium är vi tvingade  att tala om det. Vi går\r\ninte ut med larm, men vi svarar  på  frågor  när det\r\nfrågas om våra vetenskapliga publikationer från  vår\r\nomvärld.\r\n\r\nJag är mycket mån om att hålla fram att detta alltså\r\när fakta som finns. Dem måste man ta till sig. Sedan\r\när  det  riktigt, som ni säger här, att besked måste\r\nkomma via  fortsatt  forskning. Jag är inte beredd i\r\ndag, och det var inte  heller  SSI den 10 december i\r\nfjol,  att  säga  att  telefoner  ska   märkas   med\r\nsärskilda  varningslappar  som på ett cigarettpaket,\r\ndärför att jag anser inte att  den  forskning som vi\r\nhar fört fram räcker till för en sådan  sak.  Det är\r\nen  lång väg kvar innan man kan säga att det vi  har\r\nsett  faktiskt  är  någonting  som  är  farligt  för\r\nmänniskan.  Men  det  vore  också  fel  att säga att\r\negentligen  inte  någon  någonstans  tycker att  det\r\nfinns  någonting  som  talar  för att det  kan  vara\r\nfarligt. Jag tror att jag bör sluta  där  så att det\r\ninte blir ännu farligare.\r\n\r\nLennart Hardell, Universitetssjukhuset, Örebro:  Jag\r\nmåste  ju  instämma  med den föregående talaren. Här\r\nfinns inte en samsyn,  att  alla  forskare anser att\r\ndet  här  är  ofarligt.  Vi har gjort den  studie  i\r\nvärlden  som  har  den  längsta   uppföljningen   av\r\nmobiltelefonanvändningen,  det  vill  säga i Sverige\r\ndär  de  första  mobiltelefonerna kom 1981.  Vi  har\r\nockså gjort den största studien inom området när det\r\ngäller antal fall och kontroller.\r\n\r\nVi hittar entydigt den största risken för de gamla\r\nanaloga systemen,  som  ju hade en högre uteffekt än\r\nGSM och trådlösa telefoner har. Vi hittar också risk\r\ninom  det  område  där  man  har   exponeringen   av\r\nmobiltelefonmikrovågor, det vill säga på den sida av\r\nhuvudet  som  man har använt mobiltelefonen. Däremot\r\nhittar vi inget  på  den andra sidan av hjärnan. Det\r\nvill  säga har man använt  mobiltelefon  på  vänster\r\nsida och  tumören  uppträder  på  höger  sida ser vi\r\ninget samband.\r\nVi  ser  också  den största risken för tumörer  på\r\nhörselnerven som är  ett  kritiskt organ där man har\r\nden högsta exponeringen.\r\nJag är lite grann trött på  att  höra att man ofta\r\nsäger att fynden är svårtolkade och  att  fynden  är\r\nproblematiska.  Är det så att man för fram tankar om\r\natt   fynden   är  problematiska   ska   man   kunna\r\nspecificera detta och inte vifta bort resultat genom\r\natt komma med svepande argumentation.\r\nDäremot håller  jag  helt  med Leif Salford om att\r\nstudier  måste  upprepas i andra  populationer.  Det\r\nmåste vara andra forskargrupper som visar samma fynd\r\nför  att  man  till  slut  ska  kunna  ta  definitiv\r\nställning till om det finns en risk, hur stor den är\r\noch  så vidare. I  avvaktan  på  det  finns  det  ju\r\nmöjlighet,  som  SSI  har  sagt,  att använda sig av\r\nhandsfree. Om man uppfattar detta som  en  risk  har\r\nman alltså ett individuellt val, om man vill använda\r\nsig av handsfree eller inte.\r\n\r\nMobiltelefonerna ser inte jag personligen som ett så\r\nstort problem när det gäller att skydda sig. Man kan\r\ndriva  tekniken  vidare.  Däremot måste man säga att\r\nhela området är oerhört teknikdrivet  i  dag. Det är\r\ninte  drivet av befolkningen. Vi har väldigt  mycket\r\npåringningar  från  människor  som  är  oroliga  för\r\nbasstationerna.       Hela       utbyggnaden      av\r\nbasstationssystemet har skett över  huvudet  på  den\r\nsvenska  befolkningen.  Man kunde med enkla åtgärder\r\nha lokaliserat basstationerna på ett bättre sätt, så\r\natt  man hade fått ned strålningen  i  befolkningen.\r\nDetta  har  man  inte tagit hänsyn till, inte heller\r\ntill eventuella hälsoeffekter.\r\n\r\nOrdföranden:  Nu  vill  jag  bara  tala  om  för  er\r\nledamöter att det är  ni  själva som avgör hur många\r\nfrågor som ska hinna ställas.  Om  ni  har  ett vitt\r\nfrågebegrepp  och  vill  att  många  ska  svara rent\r\ngenerellt  eller  om  ni vill rikta frågan avgör  ni\r\nhelt själva.\r\n\r\nKarin Thorborg (v): Lena  Hillert  började  med  att\r\nställa  frågan hur vi ska agera med den kunskapsbild\r\nvi har. Efter  allt det vi har hört här i dag tycker\r\njag  att  det  är  dags  för  en  ny  hållning  från\r\nregeringens och SSI:s sida.\r\n\r\nVi har hört att det  behövs  mer forskning. Det är\r\nalla     överens     om.    Vi    har    hört    att\r\nmobiltelefonanvändandet  bör reduceras. Barn är mest\r\nutsatta.   Det   är  de  som  kommer   att   använda\r\ntelefonerna allra längst. Hur ska man stötta oroliga\r\nföräldrar som inte  vill  köpa  telefoner  till sina\r\nbarn? Kan regeringen göra någonting genom förbud?\r\nVi har hört om varningar som andra länder  har  på\r\nmobiltelefonerna. Vi har hört om standardmärkning av\r\ntelefonerna.  Det  förstår jag att branschen absolut\r\ninte  är  intresserad   av.  Ingen  tillverkare  har\r\nhittills  velat få sina telefoner  strålningstestade\r\nför att få en märkning.\r\n\r\nJag tycker  att  det  här  är  en  stor undfallenhet\r\ngentemot   branschen.  Inga  krav  har  ställts   på\r\nbranschen från regeringens eller SSI:s sida. Allting\r\nska vara på frivillighetens väg.\r\n\r\n(Ordföranden: Och vad har du för fråga, Karin?)\r\n\r\nFrågan är: Vad  tänker  SSI  göra för att sätta lite\r\nmer  press  på branschen för att  den  ska  ta  sitt\r\nansvar?\r\n\r\nLars-Erik Holm,  SSI:  SSI för dialog med branschen.\r\nSom vi har sagt tidigare finns det inga säkerställda\r\nhälsorisker som vi som myndighet  ska  reglera.  Det\r\nfinns  enskilda  biologiska  effekter, som vi säger,\r\noch som även forskarna säger bör  upprepas  av andra\r\nforskare  i  andra  miljöer.  Och  vi  säger att det\r\nbehövs forskningsmedel för detta. I avvaktan  på det\r\nkommer  myndigheten  att  ta fram information om hur\r\nman själv kan minska sin exponering.  Vi  kommer att\r\nha diskussioner med industrin för att se i  vad  mån\r\nden  vill  medverka  i  ett sådant arbete, men också\r\ntillsammans med industrin  titta  närmare  på om man\r\nkan   få   bättre   exponeringsmått   än  de  ganska\r\nkomplicerade begrepp som vi rör oss med  i  dag  och\r\nsom är svåra att kommunicera till individen.\r\n\r\nMats  Holme,  Mobiltelebranschen:  Det  sägs gång på\r\ngång att branschen är ovillig att märka mobiler  och\r\natt  vi  inte  följer  standarder. Det finns absolut\r\ninga sanningar i det. Alla  mobiler som säljs på den\r\neuropeiska marknaden följer samtliga  standarder och\r\nsäkerhetskrav som finns inom EU. På grund  av att de\r\ngör det sätter man ett CE-märke på dem. CE-märket är\r\nmycket omfattande. Det omfattar även exponering  för\r\nelektromagnetiska fält.\r\n\r\nDe  svenska  myndigheterna,  SWEDAC, har tillsammans\r\nmed     Svensk     Handel,    Svenskt    Näringsliv,\r\nKonsumentverket och  Elsäkerhetsverket  gått ut i en\r\nkampanj  för att berätta vad CE-märket innebär.  Det\r\när ingen strykjärnsmärkning, som vi hörde tidigare i\r\nmorse, utan det är en mycket omfattande märkning med\r\nalla standarder och säkerhetskrav som behövs för att\r\nvisa att en produkt är säker att använda.\r\n\r\nJan Andersson (c): Mobiltelefonerna är ju tänkta att\r\nunderlätta  människors  liv,  och  det gör de för de\r\nallra  flesta.  Men  de  som  drabbas av  problem  i\r\nsamband  med  detta  känner dels att  de  inte  blir\r\ntrodda,  dels att de jobbar  mot  starka  ekonomiska\r\nintressen.  Min  fråga till branschen, som säger att\r\ndet här är säkert,  är: Om det i framtiden visar sig\r\natt det inte var så säkert  och  ofarligt som man nu\r\nsäger, kommer branschen att ta sitt ansvar då?\r\n\r\nMats  Holme, Mobiltelebranschen: Jag  antar  att  du\r\npratar  om  det  vi  kallar elöverkänslighet. Vi har\r\ningen annan uppfattning  om  elöverkänslighet  än de\r\nsvenska   expertmyndigheterna   har.   Det   är  ett\r\nproblematiskt område, eftersom det inte finns  några\r\nvetenskapliga belägg för de verkliga orsakerna.\r\n\r\nVår inställning är att det bästa vore om man kunde\r\nta bort fokus från mobiltelefoner och 3G och att  de\r\nelöverkänsliga och forskarna tillsammans kunde titta\r\npå vad som är orsakerna till de problematiska symtom\r\nsom finns. Det är mitt svar om elöverkänslighet.\r\n\r\nNär det sedan gäller branschens ansvar vill jag säga\r\natt branschen alltid tar ansvar.\r\n\r\n(Kaffepaus)\r\n\r\nOrdföranden: Då vill jag passa på att tala om för er\r\nnytillkomna  tittare  där  hemma  som följer den här\r\nutfrågningen från soffan att vi precis  har  haft en\r\nliten paus. Det är miljö- och jordbruksutskottet som\r\nhar   en   utfrågning   som  gäller  strålning  från\r\nmobiltelefoner och basstationer.\r\n\r\nVi har under förmiddagen  fått  lyssna  på ett antal\r\nforskare,  och vi har även representanter  här  från\r\nSSI, Statens strålskyddsinstitut. Vi har påbörjat en\r\nomgång  med frågor,  och  det  är  ledamöterna  från\r\nmiljö- och  jordbruksutskottet  och  ledamöter  från\r\ntrafikutskottet,  som också är inbjudna, som ställer\r\nfrågor. Vi har en diger  talarlista  kvar  med många\r\nfrågeställare.\r\n\r\nGunnar  Goude (mp): Vi har talat rätt mycket  om  de\r\nsvårigheter  man  har med så kallade epidemiologiska\r\nundersökningar, fältundersökningar,  som syftar till\r\natt  fastlägga  om  det  blir  hälsoskador   av   de\r\nelektromagnetiska fält som mobiltelefonen ger.\r\n\r\nJag  har  suttit  och  funderat här över den långa\r\nlistan på beklaganden när  det gäller forskningen om\r\natt man inte har kommit med  tydliga  resultat,  att\r\nman behöver forska mer och så vidare. Jag vet att vi\r\ni  Sverige  har en väldigt framstående forskning när\r\ndet gäller mikrobiologi,  genteknik och kunskap inom\r\ngrundforskningen när det gäller  cellens funktioner,\r\noch jag skulle vilja nämna någonting  om det man kan\r\nförvänta  sig  utifrån  ett  sådant perspektiv.  Min\r\nfråga kommer så småningom att beröra även forskarna,\r\nförmodar jag.\r\nVi vet att de celler, till exempel  i hjärnan, som\r\nutsätts för den här strålningen till stor  del styrs\r\nav  elektriska  potentialer,  elektriska laddningar,\r\ninom  cellen  eller  i cellens vägg.  Potentialen  i\r\nväggen reglerar genomsläppligheten  i cellen. Vi har\r\npåverkan  av  elektriska fält naturligtvis  när  det\r\ngäller molekylerna  inne  i cellen vad gäller hur de\r\norienteras och hur de fördelas. Vi vet - vi har hört\r\ndet från föredragshållare i  dag  -  att arvsmassan,\r\nDNA, kan påverkas direkt av elektromagnetiska  fält.\r\nVi   vet   också   att   samverkan   mellan  celler,\r\nförbindelsen mellan två nervceller till exempel, det\r\nvill   säga  det  man  kallar  för  synapsen   eller\r\növergången,  direkt  påverkas om ett elektriskt fält\r\nutifrån går in i den här cellsubstansen.\r\nUtifrån  den  kunskapen  borde  det  alltså  ringa\r\nväldigt  många  varningsklockor   när   man  får  en\r\nmobiltelefon  intill örat eftersom man vet  att  den\r\nsänder ut just ett sådant elektromagnetiskt fält som\r\npåverkar cellerna  inne  i  hjärnan, och att det går\r\nin,  för  att  inte  överdriva,  5-10  centimeter  i\r\nhjärnan.\r\nMin fråga blir då till SSI: Varför  bryr  man  sig\r\ninte om alla de små varningsklockor som borde ringa,\r\neftersom  vi vet att alla de här mekanismerna som vi\r\nkänner så väl  från  grundforskningssidan kommer att\r\npåverkas? Varför uppmärksammar  då  inte SSI att det\r\nhär finns skäl att vara försiktig? Vi  har alla skäl\r\natt  vänta oss att det blir en påverkan.  Frågan  är\r\nvilka  hälsoskador  det  kan  vara. Men risken finns\r\nnaturligtvis  där,  när  de  här  sakerna  påverkas.\r\nLångtidseffekterna  känner vi inte -  dem  måste  vi\r\nstudera  -  men  försiktighetsprincipen   borde   ha\r\ntillämpats.  I  stället  väljer  SSI att gå motsatta\r\nvägen och säga: Vi gör ingenting och  kan inte gå ut\r\nmed   några  rekommendationer  som  är  tillräckligt\r\nskarpa  till vare sig producenter eller konsumenter.\r\nDetta görs med hänvisning till att man vill vänta på\r\natt undersökningar  visar  att skadan har skett. Det\r\när alltså motsatsen till försiktighetsprincipen.\r\n\r\nMin fråga går till SSI och gäller  varför  man  inte\r\nhar  tillämpat  försiktighetsprincipen.  Den  står i\r\nsvensk  lag  i  miljöbalken. Jag ser också gärna ett\r\nlitet stöd från forskarna  när  det gäller kunskapen\r\npå det här området, som borde ha varit tillräcklig.\r\n\r\nLars-Erik  Holm,  SSI:  Jag  kan bara  inledningsvis\r\nupprepa det jag sade i min presentation. SSI gör sin\r\nbedömning     på     samma     sätt     som    andra\r\nstrålskyddsmyndigheter      gör.      Vi      följer\r\nriskvärderingar,   och   alla  sammanställningar  av\r\nkunskapsunderlagen  visar  enhälligt  att  det  inte\r\nfinns   några  hälsoeffekter.  Det   finns   enstaka\r\nbiologiska  effekter som vi också tycker att man ska\r\nfölja med mer forskning.\r\n\r\nDu säger att  det finns alla skäl till misstankar.\r\nVi säger att det  finns  enstaka biologiska effekter\r\nsom  bör  följas  mer.  I  dagens   läge   kan  inte\r\nmyndigheten  använda  den  försiktighetsprincip  som\r\nstår i miljöbalken eftersom  det  inte  finns  några\r\nhälsoeffekter att skyddas mot. Vi talar i stället om\r\nen  försiktighetsstrategi  som handlar om att minska\r\nden strålning som inte behövs  för  telefonin. Genom\r\natt   använda   en   hörsnäcka  kan  man  ju  minska\r\nexponeringen med 95 %  eller kanske mer, beroende på\r\nvilken hörsnäcka man använder, och vi tycker att det\r\när  ett stort steg i avvaktan  på  att  vi  får  mer\r\nkunskap.\r\n\r\nVi har  också, som jag sade, under en lång rad av år\r\nsagt  att  det  behövs  mer  forskning  på  det  här\r\nområdet.\r\n\r\nLennart  Hardell, Universitetssjukhuset, Örebro: När\r\ndet gäller  epidemiologin finns metoderna i Sverige,\r\nsom vi har hört tidigare. Det är en ren resursfråga.\r\nDet är kostsamma  studier som behöver göras, och det\r\nkostar pengar. För detta krävs alltså ett nationellt\r\nforskningsprogram.\r\n\r\nLeif Salford, Universitetssjukhuset,  Lund: Jag vill\r\nockså säga att det inte är riktigt självklart för en\r\nforskare  att  kasta sig in i detta mycket  konstiga\r\nfält. Det är ett  fält  som  till exempel läkare och\r\nmånga  andra som är forskare med  mycket  biologi  i\r\ngrunden  tvekar  att  kasta  sig  in  i.  Det är ett\r\nväldigt svårt fält, och det förutsätter att  du  har\r\nen  grupp människor som du redan har en god relation\r\nmed i vars krets du kan börja tänka. Man tänker inte\r\nensam.  Som  läkare och biolog kan jag inte tänka de\r\ntankarna själv  - man måste ha en grupp. Det är inte\r\nså lätt att skapa.\r\n\r\nDå  är vi inne på  det  som  alla  andra  talar  om,\r\nnämligen  pengar  -  mycket  pengar. Det här gör sig\r\ninte självt. Det är ett område  som lite grann också\r\när  omgivet av tveksamheten inför  elektromagnetism,\r\ndessa svåra ting som är väldigt svåra att greppa för\r\nväldigt många kolleger inom forskarvärlden.\r\n\r\nMonica  Green  (s): Jag har konstaterat att samsynen\r\ngäller att det behövs mer forskning i alla fall. Det\r\nmärks ju - alla hävdar det.\r\n\r\nJag tänkte fråga  dig,  Lena Hillert, om du tycker\r\natt gränsvärdena är rätt. Vi  har  hört  att  ganska\r\nmånga  av  er  här  - jag uppfattar att det finns en\r\nsamsyn  om  det  - tycker  att  basstationerna  inte\r\nnärmar sig gränsvärdena,  men  att terminalerna, det\r\nvill  säga  telefonerna,  gör det.  I  så  fall:  Är\r\ngränsvärdena  rätt, och på vilket  sätt  hjälper  en\r\nhandsfree, om nu en handsfree minskar risken mycket?\r\nJag tillhör ju  dem  som  ständigt trasslar in sig i\r\nsladden och hela tiden rycker  av  sladdarna, så jag\r\ntycker att det finns stora problem med  att  använda\r\nhandsfree. Jag undrar då om det finns andra organ  i\r\nkroppen  som  kan  påverkas, till exempel testiklar,\r\nkönsorgan och andra viktiga funktioner i kroppen, om\r\nman har telefonen någon  annanstans  på  kroppen och\r\nanvänder sig av handsfree.\r\n\r\nDessutom  har  jag  en  tilläggsfråga  om Bluetooth,\r\nalltså  när  man  inte har någon sladd på handsfree,\r\nvilket ju är mycket  enklare.  Men  man kan ju tänka\r\nsig att det väl antagligen är mer strålning  från en\r\nsådan. Är det det?\r\n\r\nLena Hillert, Karolinska Institutet, Stockholms läns\r\nlandsting:  Jag  upplevde  att  det var flera frågor\r\nhär.  Det  gällde  dels om gränsvärdena  är  riktigt\r\nsatta, dels om handsfree  kan påverka andra delar av\r\nkroppen, dels om Bluetooth ökar exponeringen.\r\n\r\nVad gäller gränsvärdena,  som  jag  sade,  är  den\r\nsammantagna   bilden   att  vi  har  fullt  stöd  av\r\nforskningen  i  dag.  Då  ska  man  komma  ihåg  att\r\ngränsvärdena inte ligger på  de  nivåer  där  vi har\r\neffekter,    utan    gränsvärdena   är   satta   med\r\nsäkerhetsmarginaler som  för  allmänheten  är faktor\r\n50.   Det   finns   alltså  en  marginal  även  över\r\ngränsvärdena. Det finns,  som jag har uppfattat det,\r\näven från professor Salford  och  professor  Hardell\r\nhär   en   samsyn   om   att   vi  inte  har  visade\r\nhälsoeffekter    som    motiverar   revidering    av\r\ngränsvärdena.\r\n\r\nHandsfree sänker exponeringen,  som vi har hört.\r\nDet har förekommit andra uppgifter, men  de har inte\r\nbekräftats i andra studier. Det är det sätt  vi  har\r\natt  kunna  telefonera  men,  om vi så önskar, sänka\r\nexponeringen.\r\n\r\nOm man tänker på avståndet mellan  de  delar som man\r\nanvänder  vid Bluetooth-kommunikation och  avståndet\r\nfrån  en  mobiltelefon  till  basstationen  kan  man\r\nsäkert inse  att  det  är betydligt lägre nivåer som\r\nbehövs  för  att  kommunicera  mellan  två  så  pass\r\nnärliggande apparater  än  från en mobiltelefon till\r\nen basstation.\r\n\r\nBjörn   Hamilton  (m):  Man  har   egentligen   mest\r\ndiskuterat  basstationer,  antenner och master ute i\r\nkommunerna,  och  kanske  inte   så   mycket  själva\r\ntelefonapparaten. Vi kanske borde försöka  vrida den\r\ndiskussionen,  för  här  får  man intrycket att  det\r\negentligen är telefonerna som kan vara skadliga.\r\n\r\nMin    fråga    gäller    däremot    masterna    och\r\nbasstationerna.  I  min  hemkommun  har vi  haft  en\r\nfruktansvärd  diskussion  om  just  placeringen   av\r\ndessa.  I  och  med  att  det  är flera bolag ute på\r\nmarknaden har man haft svårt att  komma  överens  om\r\nvar  det  ska vara master och hur många de ska vara.\r\nDå är min fråga,  kanske  i  första hand till Telia:\r\nHar ni hittat någon modell för  att  vi  ska undvika\r\natt ha tre fyra master i stället för kanske  bara en\r\nsom  man  kan samsas om att hänga sina antenner  på,\r\nvilket jag  tror  skulle underlätta? Om man kan göra\r\ndet så skulle det säkert underlätta både utbyggnaden\r\noch hastigheten i utbyggnaden,  och det kanske också\r\nskulle föranleda att man inte behövde  ha upprivande\r\ndiskussioner ute i kommunerna om det här.  Man är ju\r\nrädd  för de här masterna eftersom man tror att  det\r\nstrålar  så  mycket  från  dem att man vill begränsa\r\nantalet.\r\n\r\nHåkan Dahlström, chef mobila nätet, Telia Sonera AB:\r\nI dag är det så att vi upplåter plats i våra master,\r\noch vi strävar efter att göra det på marknadsmässiga\r\nvillkor.  Under  GSM-utbyggnaden   sköttes  det  här\r\nmellan   de   operatörer   som   då  byggde  GSM-nät\r\nsamtidigt. Det var ett fungerande  mastsamarbete där\r\nman delade master på lika villkor.\r\n\r\nI början av 3G-nätets rollout hade vi nya aktörer.\r\nVi  hade inte samma utgångsläge. Det  fanns  väldigt\r\nolika  uppfattningar  om  vilken  rätt  man hade att\r\nnyttja  någon annans infrastruktur. Det tog  således\r\nen tid innan vi hittade fungerande samarbetsformer.\r\nTelia Sonera  har  sedan  ett  och  ett  halvt  år\r\ntillbaka haft avtal med alla andra operatörer på den\r\nsvenska  marknaden om hur och under vilka villkor vi\r\ndelar master. Vi har ett stort antal inplaceringar i\r\ndag. Min minnesbild  är  att  vi  ligger  runt 3 000\r\ninplaceringar i våra befintliga sajter i dag. Det är\r\nfrämst  operatörer,  men  det  är också åkerier  och\r\nolika myndigheter som vi upplåter  plats  i masterna\r\nför.\r\n\r\nNär  vi  får  en begäran om en inplacering måste  vi\r\näven ta hänsyn  till  det  framtida behov som vi ser\r\natt  vi  kommer  att  ha,  så  det  är  inte  alltid\r\nsjälvklart  att  det går att lösa.  I  dag  har  vi,\r\nupplever jag, ett  fungerande samarbete med de andra\r\naktörerna, och vi byter  ett  mot  ett.  Så vi delar\r\nmaster i dag - ja.\r\n\r\nKjell Hansson Mild, Arbetslivsinstitutet,  Umeå: Man\r\nmåste  tänka  sig  för  lite  grann,  kanske, om man\r\nsamlokaliserar. Lägger man alla tre operatörerna  på\r\nsamma  mast får man alltså tre gånger högre värden i\r\ndet närområdet gentemot om man sprider ut det så att\r\nde får en  mast var och man så att säga demokratiskt\r\ndelar på strålningen.\r\n\r\nLennart Hardell,  Universitetssjukhuset, Örebro: Jag\r\nvill göra en kort kommentar  till den här frågan och\r\nföregående fråga. Det jag skulle  vilja efterlysa är\r\nen   gränsvärdessättning   utifrån   de   biologiska\r\neffekter  vi  har.  Man ska inte glömma bort att  de\r\ngränsvärden  vi  pratar   om   är  termiska,  alltså\r\nuppvärmningseffekter. Då ligger  vi betydligt högre.\r\nDet   är  ingen  som  än  så  länge  har  gjort   en\r\ngränsvärdessättning   beroende   på  det  vi  ser  i\r\nbiologin i cellförsök, det Leif Salford  ser  i sina\r\nstudier.  Var  skulle vi hamna då i förhållande till\r\nbasstationer?   Då    börjar    vi    tala   om   en\r\nförsiktighetsprincip för befolkningen.\r\n\r\nKjell-Erik  Karlsson  (v): Antalet elöverkänsliga  i\r\nsamhället ökar, och det  kan  finnas  olika  orsaker\r\ntill    det.    Därför   har   jag   en   fråga   om\r\nsynergieffekter.  Den  baserar  sig på en erfarenhet\r\nfrån en industriolycka där epoxyrök  troligen  ledde\r\ntill elöverkänslighet. Finns det något forskarbelägg\r\nför synergieffekter mellan miljögifter i kroppen och\r\nicke-joniserad strålning, elektriska magnetfält? Jag\r\nvill rikta frågan till Olle Johansson.\r\n\r\nDocent  Olle  Johansson,  Karolinska Institutet: Det\r\nfinns det kanske inte vad gäller  kroppsegna kemiska\r\nämnen,    men    däremot    har    man    ju    sett\r\nsamverkanseffekter  i  olika  modellstudier  utanför\r\nkroppen,   så   den   hypotesen  borde  naturligtvis\r\nundersökas.\r\n\r\nSven Bergström (c): Jag  tycker att det spretar lite\r\ni  dag.  Vi  får  höra från SSI  att  det  finns  en\r\nbetydande  samsyn, men  när  vi  lekmän  sitter  och\r\nlyssnar på den  här sidan tycker jag att det var att\r\nta i att tala om en betydande samsyn. Jag tycker som\r\nsagt att det spretar ganska mycket.\r\n\r\nFlera betonar att det finns risker, inte minst när\r\ndet gäller frågan om blod-hjärn-barriären. Tittar vi\r\nut över världen kan vi också notera att de ansvariga\r\nstrålskyddsmyndigheterna  inte  heller  riktigt  har\r\nsamsyn,  om  jag  förstår det rätt. Till exempel har\r\njag  förstått att den  tyska  strålskyddsmyndigheten\r\nmycket  bestämt  varnar  för  att  barn  ska använda\r\nmobiltelefoner. En fundering man får då är:  Hur kan\r\ndet komma sig att man drar så olika slutsatser?\r\n\r\nMin fråga handlar egentligen om något annat. Det  är\r\nju    inte    bara    mobiltelefoner   som   alstrar\r\nelektromagnetism. Vi har  ju  en  massa  andra saker\r\nockså  i  våra  hem  och  våra  bilar  och  på  våra\r\narbetsplatser. Min fråga är alltså: Är det någon som\r\nforskar  ordentligt  på  helheten?  Vad  får det för\r\neffekter  på  överkänsliga människor? Att det  finns\r\nsådana tror jag  att  alla  på  den  här  sidan  kan\r\nförsäkra   eftersom   vi  får  samtal  från  oroliga\r\nmänniskor som är alldeles  övertygade  om  att de är\r\ndrabbade  av  mobiltelefonstrålning,  som man säger.\r\nMen   vad   blir   det   totala  resultatet  av  den\r\nelektrosmog, som en del säger, som finns i våra hem,\r\npå våra arbetsplatser och  i  våra  bilar? Finns det\r\nnågon samlad forskning om detta? Vad säger SSI?\r\n\r\nLars-Erik  Holm, SSI: Jag ska börja med  barnen.  Du\r\nhänvisar  till  den  tyska  strålskyddskommissionen.\r\nUrsprunget      kom      från      den      engelska\r\nStewartkommissionen,  som sade att om vi i framtiden\r\nfinner hälsoeffekter som  i dag inte är kända, då är\r\ndet   rimligt   att  anta  att  barn   skulle   vara\r\nkänsligare.  Barn   är  växande,  barn  har  tunnare\r\nskelett och därmed högre  absorption.  Då  vore  det\r\nrimligt  att  minska  exponeringen  i  enlighet  med\r\nförsiktighetsstrategin.\r\n\r\nVårt  vetenskapliga  råd har tittat på de data som\r\nfinns  och  även den holländska  senaste  rapporten,\r\nkunskapssammanställningen därifrån, som pekar på att\r\ndet i dag inte  finns  några  data  som tyder på att\r\nbarnen är känsligare för detta. Därför  sade jag det\r\ntidigare i dagens presentation. Den information  som\r\nSSI  ska  ta  fram,  förhoppningsvis tillsammans med\r\nandra myndigheter, ska  rikta sig till både barn och\r\nvuxna.  Det  är  samma  försiktighetsstrategi,   att\r\nminska  onödig  exponering,  som  bör  gälla för dem\r\nbåda.\r\nNär  det gäller summationseffekter har  SSI  gjort\r\nmätningar  för  att göra en temperaturtagning på den\r\nelektromagnetiska  belastningen i olika miljöer. Där\r\nligger man långt under  gränsvärdet.  Jag  tror  att\r\nYngve  Hamnerius  visade en temperaturtagningsbild i\r\nsin presentation.\r\n\r\nJag kan inte svara  på  vilken  typ av forskning som\r\ngörs  när det gäller elkänslighet,  men  det  kanske\r\nnågon annan kan göra.\r\n\r\nKjell Hansson  Mild, Arbetslivsinstitutet, Umeå: När\r\ndet gäller elöverkänsligheten  övergripande  är  det\r\nväldigt  lite  forskning  som  görs i landet. Vi har\r\nhållit  på  rätt mycket med den problematiken  sedan\r\n1985. Vi har  flera  ansökningar  inne,  men  vi har\r\naldrig lyckats få några pengar för att gå vidare.\r\n\r\nVi har konstaterat att de elöverkänsliga har en ökad\r\nkänslighet  i  det  centrala nervsystemet för sådant\r\nsom vi har censorer för - ljud, ljus, kemikalier. De\r\när mer stresskänsliga. Däremot har vi aldrig lyckats\r\nkonstatera  att  det  finns   en  koppling  till  de\r\nelektromagnetiska fälten. Vi har  dessutom  sett  en\r\nobalans  i  det  autonoma nervsystemet. Det finns en\r\nhel rad kliniska fynd  att  gå vidare på, men vi har\r\nhittills inte fått möjlighet att göra det.\r\n\r\nLennart Hardell, Universitetssjukhuset,  Örebro: Jag\r\nkan  haka på där och säga att vi har skissat  sådana\r\nstudier  där  man  ska titta på elöverkänsliga eller\r\nsådana    som    anser    sig     ha    besvär    av\r\nmikrovågsemissioner.  Där ska det ingå  mätningar  i\r\nbostäder och på arbetsplatser.  Man  kan ta blodprov\r\noch titta på samverkan av miljögifter  som  PCB  och\r\nbromerade     flamskyddsmedel.    Man    kan    göra\r\nhälsoundersökningar    och   också   efterfråga   de\r\nsubjektiva symtomen.\r\n\r\nDet finns medicinska möjligheter  till  detta, men\r\nsanningen är att det inte går att finansiera  sådana\r\nstudier i dagens läge, som nödvändigtvis blir breda,\r\nstora och relativt kostsamma.\r\n\r\nOlle  Johansson, Karolinska Institutet: Det är samma\r\nkommentar.  Vi  har  försökt  i  sex  års tid att få\r\npengar  till  den  här  forskningen och fått  avslag\r\nvarje gång. Vi har igen den  2  februari  skickat in\r\ntre  ansökningar till FAS, och jag var oerhört  glad\r\natt höra  Anders  Ahlbom i sin framställan i princip\r\nräkna upp rubrikerna  på  de  tre  ansökningarna. Nu\r\nförstår  vi  att  vi  kommer  att  få  alla  de  här\r\npengarna.\r\n\r\nEn  viktig  poäng  att  komma ihåg när det  gäller\r\nforskning och pengar ska jag  beskriva  med följande\r\nanalogi.   Om  ni  vill  undersöka  förekomsten   av\r\ngiftormar i  världen  kan  ni absolut inte ge pengar\r\ntill  människor  som  säger att  det  är  biologiskt\r\notänkbart att det finns ormar. Ni kan heller inte ge\r\npengar  till  dem  som  säger  att  det  bara  finns\r\nofarliga ormar. Ni kan bara  ge  pengar till dem som\r\nvågar lyfta upp en livslevande kobra.\r\nI  det här rummet i dag är det ytterst  få  sådana\r\nforskare.\r\nJag  föreslår att ni satsar pengar på till exempel\r\nprofessorerna  Salford,  Hardell, Kjell Hansson Mild\r\noch andra och ser vad de kommer  fram  till.  Har de\r\nfel  kommer  de  att  visa det själva. Ljuger de och\r\nfuskar kommer andra kolleger i världen att visa det.\r\nEftersom det är helt ofarligt  kan industrin bekosta\r\nforskningen,  för  de kommer ändå  inte  att  utgöra\r\nnågon risk.\r\n\r\n(Applåder)\r\n\r\nJohn Lind, Elöverkänsligas  riksförbund:  Det  finns\r\nstora   individuella   skillnader   när  det  gäller\r\nkänsligheten.   Många  elöverkänsliga  reagerar   på\r\nvanlig hushållsström,  alltså  50  Hz. En intressant\r\nskillnad är att kvinnor tycks vara mer  känsliga  än\r\nmän.  Vad  det  kan  bero  på är också någonting man\r\nborde  forska  om. Mellan två  tredjedelar  och  tre\r\nfjärdedelar av våra medlemmar är kvinnor.\r\n\r\nDet har pratats  mycket  om  oss, så det är roligt\r\natt få säga någonting själv.\r\n\r\nI dag är det minus 14 grader ute där jag bor. Runtom\r\ni landet bor det människor som har  tvingats  flytta\r\nfrån sina bostäder. De har bosatt sig i elfria torp.\r\nDe  har bosatt sig i husvagnar. De får ingen ro:  de\r\ndrivs från det ena stället till det andra. Med tanke\r\npå  vad   som  händer  ute  i  samhället  med  denna\r\nutbyggnad av mobiltelefoninätet måste man konstatera\r\natt det är  en  fråga  om mänskliga rättigheter. Det\r\nsker just i dag runtom i  landet en massiv kränkning\r\nav  mänskliga rättigheter och  jag  vill  påstå  med\r\nmyndigheternas, åtminstone delvis, goda minne.\r\n\r\nLennart  Fremling  (fp):  Jag skulle vilja vända mig\r\ntill Strålskyddsinstitutet  men också rikta mig till\r\nNaturskyddsföreningen.\r\n\r\nMänniskor är olika känsliga.  En  del  är allergiska\r\nmot  jordgubbar,  andra  tycker  att  jordgubbar  är\r\nväldigt gott. Vi måste som politiker ta  hänsyn även\r\ntill konsekvenserna för de få människorna  och  inte\r\nbara   räkna   genomsnitt.  När  jag  förut  frågade\r\nStrålskyddsinstitutet  om  man  var beredd att agera\r\nför att undersöka drabbade personer  som  uppger sig\r\nvara  påverkade  för  att om möjligt hitta en  annan\r\nförklaring än vad de själva  uppger, fick jag svaret\r\natt  det här med stöd till de drabbade  mera  är  en\r\nfråga  för sociala myndigheter. Men jag menar alltså\r\ninte i grunden det stöd som de behöver som människor\r\nutan chansen att undersöka för att se om påverkan på\r\ncellnivån  kan dokumenteras i form av hälsoeffekter.\r\nDet borde man  titta  på  hos  just  de personer som\r\nsjälva  uppger  att de har hälsoeffekter.  Jag  vill\r\ngärna  höra  även  Naturskyddsföreningen   lägga  ut\r\ntexten där.\r\n\r\nLars-Erik  Holm,  SSI: Det är säkert mycket mer  som\r\nSSI skulle kunna göra. Låt mig bara erinra utskottet\r\nom att SSI har sex personer som jobbar på heltid med\r\ndetta. Vi förväntas  åka  runt  i kommuner, delta på\r\nmöten,  göra  mätningar, göra riskanalyser.  Vi  gör\r\ngärna det, men då måste vi få större anslag också.\r\n\r\nMikael Karlsson,  Svenska Naturskyddsföreningen: Det\r\nbehövs givetvis mer  forskning, och det är forskarna\r\nganska snabba att understryka  också.  Även  de  som\r\nmenar  att det är teoretiskt omöjligt att man skulle\r\nkunna få några effekter vill forska på det här.\r\n\r\nJag skulle  vilja  säga  så  här: Ni har gjort det\r\nförut. Det här är en väldigt komplex  fråga.  Det är\r\nett  oklart  forskningsläge.  Det  finns  biologiska\r\neffekter,  det finns inga konstaterade risker  eller\r\nskador på människor  i  dag.  Men  ni har i kammaren\r\nhanterat sådant här förut. Jag tror  att  det  var i\r\ndet  här  rummet som miljöskyddslagen passerade 1969\r\nsom talade  om  att  man  skulle  vidta förebyggande\r\nåtgärder om någonting kan orsaka skada  på miljön. I\r\nmiljöbalken står det inte, som vi hörde, att det ska\r\nfinnas  skador,  det  finns  inget skaderekvisit  på\r\nförsiktighetsprincipen,  utan  det  står  \"skäl  att\r\nmisstänka\".  Samma  inriktning  finns  också  i  EU-\r\nkommissionens  uttolkning av försiktighetsprincipen,\r\nsom är grundad i EU-fördraget.\r\nOm det finns osäkerhet  å  ena  sidan  eller hot å\r\nandra  sidan  finns  det  en  skyldighet  att  vidta\r\nåtgärder,  som  en  del har understrukit här. Det är\r\nuppenbart   att   man   behöver    vidta   åtgärder.\r\nFörsiktighetsprincipen kan inte tolkas, som man ofta\r\ngör,  så att man direkt ska förbjuda  någonting,  ha\r\nett moratorium för någonting. Men den ska definitivt\r\nleda till  sådana  saker  som  krav på märkning, att\r\nplacera masterna rätt - det har  getts ut en rapport\r\nfrån    Naturskyddsföreningen   -   att   se    över\r\ngränsvärdena  som  enligt många forskare är satta på\r\nirrelevant   grund   i  dag,   att   se   över   hur\r\nrekommendationer gällande  barn  ser ut, att se till\r\natt det alltid säljs en fungerande  handsfree  - man\r\nfår  byta  dem  hela tiden. Det kräver ett politiskt\r\ninitiativ och inte  den  slapphet  som  vi ser i dag\r\nfrån myndigheternas sida.\r\nFörstår man försiktighetsprincipen rätt  måste man\r\nvidta  ett  antal  förebyggande åtgärder. Det är  en\r\nhörnsten  som  den  här   kammaren   har   använt  i\r\nmiljöskyddslagen,  i  propositionen för ett och  ett\r\nhalvt   år   sedan   om   en  giftfri   miljö,   vid\r\ntillämpningen   av   hantering   av   genmodifierade\r\norganismer, som jag vet  att en del av er har jobbat\r\nmed, och så vidare. Det är  bara att göra som ni har\r\ngjort förut. Förebygg skada!\r\n\r\nMats  Holme, Mobiltelebranschen:  Man  kan  lätt  få\r\nuppfattningen att det inte forskas. Det har forskats\r\npå det  här  området  i 60 år. Just nu pågår ungefär\r\n100  studier.  Totalt sett  har  man  under  de  tio\r\nsenaste åren lagt  200 miljoner euro på en sådan här\r\nforskning, på just nu  pågående studier 100 miljoner\r\neuro. Industrin finansierar  ungefär hälften av det.\r\nMan gör det via internationella  organisationer  för\r\ntillverkarna    MMF   och   för   operatörerna   GSM\r\nAssociation. Man  är noga med att bygga fördelningen\r\npå WHO:s forskningsprogram för att vara noga med att\r\nvi  inte  styr  var pengarna  hamnar  och  inte  kan\r\npåverka resultaten.\r\n\r\nDe   här   pengarna   hamnar    i   nationella   och\r\ninternationella  forskningsprogram.  Det  pågår  som\r\nsagt ungefär 100 studier,  och  industrin  står  för\r\nhälften.\r\n\r\nIngela  Hammar,  Elöverkänsligas riksförbund: Vi som\r\när elöverkänsliga  tvekar inte över sambandet mellan\r\nvåra symtom och den  ökade  trådlösa  strålningen  i\r\nsamhället. Många av våra medlemmar blir så sjuka att\r\nde   får   flytta   från   sina  bostäder,  familjer\r\nsplittras. Ofta är det så att  man inte bara flyttar\r\nen gång; man kanske får flytta ett  antal gånger för\r\natt  det kommer basstationer i närheten,  vilket  är\r\ndet stora problemet just nu.\r\n\r\nAtt  som  nu  öka den totala mängden strålning gör\r\nvår levnadssituation ohållbar. Vi elöverkänsliga har\r\nredan påverkats,  vi  har drabbats av hälsopåverkan.\r\nVåra symtom stämmer väl  överens  med den holländska\r\nTNO-rapporten.\r\n\r\nVi begär att du som politiker ska ta  ansvar  för de\r\nelöverkänsliga.   I   det  ansvaret  ingår  att  den\r\nelöverkänsliga ska kunna  bo  kvar i sin bostad i en\r\nanpassad   strålmiljö  utifrån  de   elöverkänsligas\r\nbehov. Vi lever nu år 2004. Lyssna på vårt hälsolarm\r\n- det här är  en  folkhälsofråga  -  och  du  kan  i\r\nframtiden inte säga att vi inte har larmat.\r\n\r\nCarina  Ohlsson  (s): Jag har en fråga som är riktad\r\ntill SSI och Miljödepartementet.\r\n\r\nJag undrar om kommunerna  i  dag  har de redskap och\r\nverktyg i lagstiftning som de behöver,  till exempel\r\ni  plan-  och  bygglagen och miljöbalken, eller  råd\r\nfrån myndigheter  som  SSI,  för att tillsammans med\r\nmedborgarna kunna planera och  följa  upp miljömålet\r\ngod   strålmiljö,   med  utgångspunkt  i  folkhälsa,\r\nmänniskors oro och försiktighetsåtgärder.\r\n\r\nLars-Erik Holm, SSI:  Vi  tycker  att  det behövs en\r\ninformationssatsning  för  att föra ut kunskap  till\r\nbåde  tjänstemän  i kommunerna  och  beslutsfattare,\r\npolitikerna, där. De  här  frågorna  handhas  ofta i\r\nmiljö-     och     hälsoskyddsnämnder     eller    i\r\nbyggnadsnämnder.   Vi   har   sedan  förra  sommaren\r\nplanerat en informations- och utbildningskampanj med\r\nregionala  utbildningssatsningar   som   ska  gå  av\r\nstapeln  under  året  tillsammans med andra centrala\r\nmyndigheter,  som  ett  led   i   att   försöka  öka\r\nkunskapsnivån  i  kommunerna  i  hur de här frågorna\r\nhanteras.\r\n\r\nMonica   Lövström,   Miljödepartementet:    Som   en\r\nkomplettering  kan  jag  säga att regeringen nyligen\r\ngett  ett  uppdrag till en förhandlingsman  för  att\r\nsamordna mobiloperatörernas  lokalisering av master.\r\nDet var just den frågan som var  uppe  här tidigare.\r\nDet  kommer,  som  vi  ser  det, att underlätta  för\r\nkommunerna att hantera de här frågorna.\r\n\r\nBengt-Anders  Johansson  (m): Jag  vänder  mig  till\r\nStatens strålskyddsinstitut med min fråga.\r\n\r\nAtt vara folkvald innebär inte att man är expert i\r\nde  här  frågorna, utan vi måste  naturligtvis  hela\r\ntiden  vila   på   relevanta   fakta  och  vederlagd\r\nforskning.  Det  är hela tiden en  avvägning  i  all\r\nmodern utveckling,  och  också historiskt där vi får\r\nväga risken mot nyttan. Hade  vi  lyssnat på de mest\r\npådrivande   tidigare   hade  vi  förmodligen   inte\r\nfunnits. Hade vi lyssnat på de mest ängsliga hade vi\r\nfortfarande befunnit oss på forntidsstadiet.\r\n\r\nJag ska försöka att få svar  i  den  komplexa vardag\r\nsom många befinner sig i, i sitt hem,  i sin normala\r\nlivsföring: Kan man på något sätt beskriva den mängd\r\nstrålning som man blir utsatt för utav mobiltelefoni\r\ni jämförelse med exempelvis TV och radio eller andra\r\nstrålningsdoser som inte är joniserande,  att ta ett\r\nsamlat  grepp  om  den  risk  som  vi  som människor\r\nutsätter oss för?\r\n\r\nLars-Erik Paulsson, SSI: Låt mig först säga  att  vi\r\ninte kan lägga ihop joniserande strålning, radon och\r\nannat,  med den icke-joniserande strålningen. Vi kan\r\nantagligen  inte  ens addera lågfrekventa magnetfält\r\nfrån kraftledningar  med fälten från mobiltelefoner.\r\nDet är alltför olika biologisk  verkan  för  att det\r\nska vara meningsfullt.\r\n\r\nDäremot  kan  vi  göra en jämförelse inom respektive\r\nområde.    Låt    oss    jämföra     mobiltelefoner,\r\nbasstationer,  med vad det finns för övrigt  i  vårt\r\nsamhälle som vi normalt umgås med av den karaktären,\r\ndet är TV och radio.  Vi  har över landet ungefär 50\r\nstora radio- och TV-sändare  som  täcker hela riket.\r\nFör  att  jämföra fältstyrkorna från  dem  med  till\r\nexempel styrkan  från  en  basstation är det när det\r\ngäller de största radio- och  TV-sändarna så att man\r\nmåste  gå  ut  ungefär en mil från  radio-  och  TV-\r\nsändaren för att  nå  samma  styrka  som man har 100\r\nmeter från en basstation. Det är en sådan jämförelse\r\nsom man kan göra.\r\n\r\nKerstin Engle (s): Jag skulle vilja ställa  en fråga\r\ntill  Kjell  Hansson  Mild.  TCO  har  tagit fram en\r\nkvalitets-   och  miljömärkning  för  mobiltelefoner\r\nutifrån sina medlemmars  oro.  De har valt att lägga\r\nsig på betydligt lägre gränsvärden än dem som vi har\r\npratat om här i dag och som vi dessutom har hört att\r\ndet inte finns någon anledning att  ändra  på. I USA\r\nhar man betydligt lägre gränsvärden.\r\n\r\nMin   fråga   är   hur   man  resonerar  där.  Jag\r\nförutsätter  att de forskningssammanställningar  som\r\nfinns   även   inbegriper    eventuell    amerikansk\r\nforskning. Tanken är att det är ett uttryck  för  en\r\nstörre omsorg om sin befolkning.\r\n\r\nKjell   Hansson  Mild,  Arbetslivsinstitutet,  Umeå:\r\nAmerikanerna  har  baserat  sitt  på  att man har 20\r\ngånger  högre  värden  lokalt  än  vad  man  har  på\r\nhelkroppsexponering.  Därför har de kommit till  1,6\r\nwatt/kg över 1 gram. Vi  har  alltså  baserat det på\r\nuppvärmning  av  linsen och tagit en säkerhetsfaktor\r\npå 50 till det. Det tycker jag är ganska sunt.\r\n\r\nDet TCO vill göra  är  att  man vill märka telefoner\r\nmed 0,8 watt/kg över 10 grams  vävnad. Det råkar bli\r\nprecis samma värde, 1,6 watt/kg över 1 grams vävnad.\r\nEftersom det här är verkligen homogent är det så att\r\ntar  man en större volym får man  ett  lägre  värde.\r\nTCO-märkningen  innebär i princip att ha samma värde\r\nsom man har i USA.\r\n\r\nLars  Lindblad  (m):  Det  här  är  tekniskt  mycket\r\nkomplicerade frågor. Därför ger jag mig kanske ut på\r\nlite  djupt  vatten.  Men  den  enda,  som  jag  har\r\nuppfattade det, som på ett tydligt vis för en lekman\r\nsom jag har visat  en  koppling  i  sin presentation\r\nmellan mobiltelefonanvändning och bestående effekter\r\npå  hjärnan  är  Leif  Salford  och hans studier  på\r\nråttor. Det kanske beror på att vi delar dialekt.\r\n\r\nMen  jag skulle vilja ställa en fråga  till  Lennart\r\nHardell.  Jag förstod inte riktigt din presentation.\r\nKan du klargöra för mig som lekman hur din forskning\r\nvisar sambandet mellan bestående effekter på hjärnan\r\noch mobiltelefonanvändning? Jag förstod inte riktigt\r\nkopplingarna i din forskning.\r\n\r\nLennart Hardell,  Universitetssjukhuset, Örebro: Vad\r\nvi  har  gjort är att  vi  har  undersökt  ca  1 500\r\npatienter    med    hjärntumör    och   lika   många\r\nkontrollpersoner i befolkningen som  alltså inte har\r\nhjärntumör.  Sedan  har  vi  gått ut och frågat  hur\r\nvanligt    det    är    med    olika    typer     av\r\nmobiltelefonanvändning inklusive en rad andra frågor\r\nom lösningsmedel, yrkesvanor och så vidare.\r\n\r\nDå  ser  vi  att de som har haft en hjärntumör har i\r\nstörre utsträckning använt en mobiltelefon än de som\r\ninte fick en tumör. Vanlig matematik eller statistik\r\nsom man använder  ger  de  riskberäkningar  som  jag\r\nvisade.  Vi  ser också att hjärntumörer är vanligare\r\npå den sida som  man  använt  mobiltelefonen  på. Vi\r\nhittar den största risken där. Det bygger alltså  på\r\nenkätstudier  där vi har frågat ca 3 000 personer om\r\nderas mobiltelefonanvändning.\r\n\r\nChristin Nilsson  (s): TCO har tidigare varit och är\r\nframgångsrik när det gäller märkning av dataskärmar.\r\nNu   har   man   tagit   fram    en   märkning   för\r\nmobiltelefoner, som tidigare sagts, därför att många\r\nav  TCO:s medlemmar använder dem och  det  finns  en\r\nstor  oro.  I  deras märkning använder man inte bara\r\nSAR-värdet, utan  man  använder  någonting  som  man\r\nkallar  för  TCP-värde.  Det  mäter  hur stor effekt\r\ntelefonen maximalt kan nyttiggöra för kommunikation.\r\nJu  högre TCP-värde, desto lägre exponering  utsätts\r\nman för som användare.\r\n\r\nJag  vill ställa frågan till Mobiltelebranschen om\r\nman kan  tänka  sig att ha det som obligatoriskt för\r\ntillverkare att använda sig av den typen av märkning\r\nför kunden.\r\n\r\nMats   Holme,  Mobiltelebranschen:   Att   mäta   en\r\nmobiltelefons      kommunikationseffektivitet     är\r\nbetydligt mer komplext än att mäta med det värde som\r\nman  har tagit fram från  TCO.  Det  är  ett  första\r\nförsök.  Tillverkarna  optimerar  sina telefoner och\r\nhar kanske 20-40 mätpunkter, och det  här  motsvarar\r\nen  av  dem. Det är tyvärr inte heltäckande. Det  är\r\ndessutom  en  oklar  metod som inte har utvärderats.\r\nDärför är det svårt att  dra  någon  slutsats om den\r\nmäter     rätt    sak.    Men    någon    form    av\r\nkommunikationseffektivitetsoptimering  gör  man  när\r\nman tillverkar en telefon så att den blir så bra som\r\nmöjligt   att  kommunicera  med,  med  en  så  liten\r\nuteffekt som möjligt.\r\n\r\nJan Rudling,  TCO  Development: Det är vi som ligger\r\nbakom TCO-märkningen.  Jag tycker att Mats Holme ger\r\nett lite vilseledande svar  på  frågan.  Jag  skulle\r\nvilja  be  Yngve  Hamnerius,  som också är expert på\r\nmätning, att förklara detta med  TCP-värde.  Det  är\r\nnågonting     som     vi     i     samarbete     med\r\nmobiltelefonantenntillverkare och olika experter har\r\ntagit fram. Det du säger Mats är vilseledande.\r\n\r\nYngve  Hamnerius,  Chalmers  tekniska  högskola: Hur\r\nmycket   uteffekt   telefonerna   sänder  styrs   av\r\nbasstationerna. Det gör att SAR-värdet mäts vid full\r\neffekt  på telefonen. En telefon som  har  ett  lågt\r\nTCP-värde  kommer  att gå på full effekt hela tiden.\r\nEn  telefon  som  har ett  högre  TCP-värde  så  att\r\nbasstationen hör mer  från  den regleras ned. Syftet\r\nmed  det här är att kombinera  SAR-värdet  och  TCP-\r\nvärdet  för att vi ska få den verkliga exponeringen.\r\nVad SAR mäter  är  bara  det maximala. TCP-värdet är\r\nalltså en vettig information för användaren, framför\r\nallt  för  att  se vilken exponering  som  man  blir\r\nutsatt för. Det bör  vara  huvudmålet, inte att mäta\r\nhur bra kommunikationerna är.\r\n\r\nSven  Gunnar  Persson (kd): Lars-Erik  Holm  berörde\r\ntidigare risken  för  barns utsatthet för strålning.\r\nJag  vill  ställa  en fråga,  den  här  gången  till\r\nSocialstyrelsen, utifrån  ett  inslag i Morgonekot i\r\ngår om resultat från den engelska  forskningen.  Den\r\nsom    intervjuades    drog    ganska   alarmistiska\r\nslutsatser, som jag uppfattade det.\r\n\r\nFinns det skäl enligt Socialstyrelsen  att ha en mer\r\nstrikt  hållning och tydligare rekommendationer  när\r\ndet gäller  barns  utsatthet  för  den  här typen av\r\nstrålning?\r\n\r\nCatarina Andersson Forsman, Socialstyrelsen: Den här\r\nstudien  är  relativt ny, och vi kommer naturligtvis\r\natt ta stöd och  hjälp av den vetenskapliga expertis\r\nsom finns. Därefter  kommer  vi  att  ta ställning i\r\nfrågan.  Men  just nu, med det underlag som  vi  har\r\nblivit försedda  med,  är  sakläget  det som SSI och\r\nforskarna här har framfört.\r\n\r\nSinikka  Bohlin,  vice  ordförande: Jag ska  försöka\r\nkort sammanfatta den här  intensiva förmiddagen, som\r\nvi   har  haft  för  vår  kunskapsinhämtning   inför\r\nframtiden.\r\n\r\nJag  ska plocka fram några ledord inför framtiden.\r\nDet första  är  ganska  enkelt:  detta är en väldigt\r\nkomplex fråga. Det har vi förstått  när  vi  lyssnat\r\nhär  under  förmiddagen. Det är inte så lätt för  en\r\nvanlig människa  att  förstå  alla  termer  som  har\r\nsvängts  här.  Det  är  naturligtvis också så att en\r\nkomplex  fråga  väcker  väldigt   mycket  oro  bland\r\nmänniskor. Vi vet inte riktigt vart  vi  är  på  väg\r\nnågonstans  med  den  här nya tekniken, som vi möter\r\növerallt i samhället.\r\nDet kom fram ett bra  ord:  riskkommunikation. Jag\r\ntror att det är väldigt viktigt  att  vi i framtiden\r\ntänker  på  samarbetet  mellan  dem  som tillverkar,\r\noperatörer, forskarvärlden, myndigheter och regering\r\noch  riksdag. Vi måste kanske hitta varandra  bättre\r\nför att också hitta bättre lösningar.\r\nEn viktig  fråga  är också försiktighetsprincipen.\r\nDen  gäller  för  riksdagen   och   regeringen   vid\r\nlagstiftningen  men  också  för mig som individ. Jag\r\nhar också ett ansvar för hur  jag hanterar den mobil\r\nsom jag bär med mig. Jag har naturligtvis ansvar för\r\nde  barn som jag har för att jag  som  förälder  kan\r\nhantera  den  här frågan. Men det kräver att jag får\r\nden kunskapen från  er så att jag kan hantera frågan\r\ni min vardag.\r\nSedan har vi de människor  som lider av all möjlig\r\nstrålning, den helhet som ingen  riktigt  kan  svara\r\npå:  Hur  blir  vi  påverkade  av den omvärld som vi\r\nlever i?\r\nDet var kortfattat vad som har  hänt i frågan. Vad\r\nsom händer nu i utskottet är att vi  har  ett  antal\r\nmotioner  som  vi  ska  behandla  och som handlar om\r\nriktvärden,  märkning av telefoner,  varningstexter,\r\nforskning och  försiktighetsprincipen.  Jag tror att\r\nordet forskning är det som vi i varje fall i den här\r\nförsamlingen  kan  enas  om  är väldigt viktigt.  Vi\r\nbehöver veta mer. Det kanske vi alla får axla på ett\r\nbra sätt i framtiden. Ska vi komma vidare som en IT-\r\nnation måste vi ha råd att forska  i  de  frågor som\r\npåverkar  vår  livsmiljö  men  den  berör också  den\r\nframtida generationens livsmiljö.\r\nJag  vill tacka alla er som har suttit  hemma  och\r\nlyssnat,  alla  er  som  har  suttit på läktaren och\r\nlyssnat. Jag vill tacka er alla  som  har kommit hit\r\nmed er kunskap och svarat på frågor och  också tacka\r\nledamöter för en del korta frågor.\r\nBilaga 3\r\n\r\nMobiltelefonins eventuella hälsorisker\r\n\r\n\r\nEn kartläggning av riksdagens\r\nutredningstjänst beträffande\r\nkunskapsläget\r\n\r\n\r\nSammanfattning\r\n\r\n\r\nMiljö-  och  jordbruksutskottet  har uppdragit  åt\r\nriksdagens   utredningstjänst   att  kartlägga   det\r\naktuella  kunskapsläget beträffande  mobiltelefonins\r\neventuella hälsorisker. Kartläggningen visar att den\r\nstora merparten  av  dagens  forskning inte visar på\r\nförhöjda cancerrisker för mobiltelefonanvändare. Det\r\nfinns  heller ingen känd och vedertagen  orsak  till\r\nvarför mobiltelefoni  skulle medföra hälsorisker för\r\nmänniskor.\r\nEtt  mindre  antal  forskningsstudier   har   dock\r\npresenterats som visar på hälsorisker, bl.a. ett par\r\nmycket  uppmärksammade  studier  ledda  av professor\r\nLennart  Hardell  vid  Örebro  universitet. Hardells\r\nforskningsresultat har dock ifrågasatts  av forskare\r\nvärlden  över  och  kritiken  riktar  sig  både  mot\r\nstudiernas  upplägg  och  hur  Hardell  tolkat  sina\r\nresultat.\r\nFlera    internationella   organisationer,   bl.a.\r\nICNIRP, WHO  och  EU  har  utfärdat rekommendationer\r\ngällande mobiltelefoner och  hälsa.  Svenska Statens\r\nstrålskyddsinstitut     och     andra     nationella\r\nstrålskyddsmyndigheter     har     också    utfärdat\r\nrekommendationer.  Gemensamt för dessa  är  att  man\r\nutifrån det rådande  kunskapsläget  inte  anser  det\r\nvara    förenat    med   hälsorisker   att   använda\r\nmobiltelefon   så   länge   man   inte   överskrider\r\nrekommenderade gränsvärden.\r\nÄven om majoriteten av forskare, institutioner och\r\nmyndigheter  bedömer  att   mobiltelefoni   inte  är\r\nförknippat med hälsorisker, anser många ändå att det\r\nkan finnas skäl till viss försiktighet. Bland  annat\r\nrekommenderas  de  som  är  oroliga att använda s.k.\r\nhandsfreeutrustning. De flesta  anser  också att det\r\nfinns  skäl  för fortsatt forskning, bl.a.  för  att\r\nundersöka om mobiltelefoni  eventuellt  kan  medföra\r\nhälsorisker  på  längre  sikt.  För närvarande pågår\r\nomfattande forskningsstudier som  kan  förväntas  ge\r\nett förbättrat kunskapsunderlag.\r\n\r\nInledning\r\n\r\n\r\nI    takt    med   den   ökade   användningen   av\r\nmobiltelefoner har  allmänhetens  oro för eventuella\r\nhälsorisker med mobiltelefoni tilltagit  och  frågan\r\nhar    diskuterats   och   debatterats   flitigt   i\r\nmassmedierna.  De  senaste  4-5  åren  har också ett\r\nstort    antal   forskningsstudier   av   eventuella\r\nhälsorisker    med   elektromagnetiska   fält   från\r\nmobiltelefoner   genomförts   och   presenterats.[1]\r\nFrågan är komplicerad  och  det  kan  vara svårt att\r\növerblicka och tolka kunskapsläget.\r\nDenna  promemoria  syftar  till att kartlägga  och\r\nbeskriva  de  mest  uppmärksammade   epidemiologiska\r\nstudierna  av  huruvida  mobiltelefoni skulle  kunna\r\nmedföra  ökad risk för cancer  hos  användarna.  Den\r\nepidemiologiska  metoden  innebär att man kartlägger\r\noch beskriver en sjukdoms utbredning  och  speciella\r\nmönster  i  befolkningen. Det finns flera alternativ\r\ntill epidemiologiska  studier,  t.ex. experimentella\r\nstudier där människor, djur eller  celler  exponeras\r\nför strålning av mobiltelefontyp under en viss  tid.\r\nEn  fördel  med  epidemiologiska  studier är att man\r\nundersöker effekten av en viss typ  av exponering (i\r\ndetta  fall  mobiltelefoni)  i människans  naturliga\r\nmiljö.\r\nRapportens fokus på cancer har  föranletts  av att\r\ndet  tycks  vara  den  mest  uppmärksammade frågan i\r\nmassmedierna och bland allmänheten.  Ett  par  andra\r\nuppmärksammade    studier   med   något   annorlunda\r\ninriktning än den som  beskrivs ovan diskuteras dock\r\nockså i rapporten (kapitel 7). I rapporten redovisas\r\nockså    de    bedömningar    som    internationella\r\norganisationer,  svenska myndigheter  och  utländska\r\nmyndigheter har gjort av kunskapsläget.\r\n\r\nBakgrunden till uppdraget\r\n\r\n\r\nInför en offentlig  utfrågning  under tidig vår 2004\r\nhar  miljö- och jordbruksutskottet  gett  riksdagens\r\nutredningstjänst i uppdrag att ta fram ett fördjupat\r\nfaktaunderlag    om    kunskapsläget    vad   gäller\r\nmobiltelefoni och hälsorisker.\r\n\r\nRiksdagen  har behandlat frågan om strålning  från\r\nmobiltelefoner  vid  ett  flertal tillfällen. I mars\r\n1999 beslutade riksdagen om  att  bl.a.  införa  det\r\nnationella  miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö.[2]\r\nRiksdagen beslutade  sedan  i  november  2001 om ett\r\nantal  delmål  för  miljökvalitetsmålet,  bl.a.  att\r\nriskerna  med  elektromagnetiska  fält kontinuerligt\r\nska  kartläggas. Utskottet har därutöver  vid  flera\r\ntillfällen    behandlat   motioner   från   allmänna\r\nmotionstiden med  anknytning  till  icke-joniserande\r\nstrålning, senast våren 2003 (2002/03:MJU7).\r\nRegeringen  har  det  övergripande  ansvaret   för\r\nmiljökvalitetsmålen   och  har  utsett  en  ansvarig\r\nmyndighet för varje mål  samt  för  några tvärgående\r\nansvarsområden.  Enligt miljömålspropositionen  2001\r\nska Miljömålsrådet  varje  år  sammanställa underlag\r\nför regeringens redovisning till  riksdagen  om  hur\r\narbetet  mot  miljökvalitetsmålen fortskrider. Detta\r\nunderlag     presenteras      i      Miljömålsrådets\r\nårsrapport.[3]\r\nStatens strålskyddsinstitut, SSI, har ansvaret för\r\natt   miljökvalitetsmålet  om  en  säker  strålmiljö\r\nformuleras    och   att   uppföljningen   av   dessa\r\nmiljökvalitetsmål samordnas. En redovisning av SSI:s\r\nrekommendationer  och  arbete  följer i avsnitt 5.1.\r\nMiljöminister Lena Sommestad har  nyligen  sagt  att\r\nhon  tar  människors  oro  på  allvar och att det är\r\nviktigt att kartlägga riskerna med elektromagnetiska\r\nfält.[4] Hon har därför gett SSI i uppdrag att följa\r\nutvecklingen inom forskningen.\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[1]:    Strålning    från    basstationer     och\r\nmobiltelefoner  är  radiofrekventa vågor (RF) som\r\nutgörs av elektriska  och  magnetiska fält (EMF).\r\nDessa  vågor  kan  vara  olika långa  och  därmed\r\nsvänga  olika fort, dvs. ha  olika  våglängd  och\r\nfrekvens. För mer information om icke-joniserande\r\nstrålning, se bil. 1.\r\n[2]:  Se prop.  1997/98:145,  bet.  1998/99:MJU6,\r\nrskr. 1998/99:183.\r\n[3]: Regeringen  har  inrättat Miljömålsrådet för\r\natt samordna arbetet mellan  myndigheterna och se\r\ntill  att  myndigheternas resurser  utnyttjas  så\r\neffektivt som  möjligt.  Miljömålsrådet består av\r\nföreträdare     för     centrala     myndigheter,\r\nlänsstyrelser,        kommuner,        frivilliga\r\norganisationer  och  näringsliv.  För den senaste\r\nrapporten, se webbplatsen\r\n[4]:  Se SSI:s tidning Strålskyddsnytt,  nr  2-4,\r\nårgång  21,  s.  14. Tidningen återfinns på SSI:s\r\nwebbplats .\r\nEpidemiologisk forskning om\r\nmobiltelefoni och cancer\r\n\r\n\r\nNedan    redovisas    de     mest     uppmärksammade\r\nepidemiologiska   studierna  av  mobiltelefoni   och\r\neventuella  risker för  cancer.  Dessa  studier  har\r\nbl.a.  granskats   i   rapporter   beställda   eller\r\ngenomförda   av  strålskyddsmyndigheter  runt  om  i\r\nvästvärlden.     I      Sverige      har     Statens\r\nstrålskyddsinstitut     nyligen     beställt     två\r\ngranskningar  av  befintlig forskning på området, en\r\ngjord av amerikanska  forskare[5] och en gjord av en\r\nexpertgrupp med svenska  och  utländska forskare[6].\r\nDessa granskningar används i rapporten  för att kom-\r\nmentera  de forskningsstudier som beskrivs  nedan  i\r\navsnitt 3.1-3.6 (för mer information om rapporterna,\r\nse avsnitt 5.1).\r\n\r\n\r\nHardell m.fl. 1999\r\n\r\n\r\nLennart Hardell  har tillsammans med andra forskare,\r\nbl.a. Kjell Hansson  Mild,  genomfört ett par större\r\nstudier  om mobiltelefoni kan  ha  ett  samband  med\r\ntumörer i  hjärnan.  I  Hardells m.fl. första studie\r\nfrån  1999  ingick  patienter   med  diagnostiserade\r\nhjärntumörer,    totalt    233   personer.[7]    Som\r\njämförelsegrupp  valdes två friska  kontrollpersoner\r\nper fall. Denna s.k.  fall-kontrollmetod  går  ut på\r\natt   jämföra   exponeringen   för  mikrovågor  från\r\nmobiltelefoni hos dem som fått cancer  med  exponer-\r\ningen hos dem som inte fått cancer. Exponeringen för\r\nmobilstrålningen uppskattades med hjälp av en  enkät\r\noch  byggde alltså på intervjupersonernas hågkomster\r\nav      användningen.      Svarsfrekvensen      blev\r\nanmärkningsvärt hög.[8]\r\n\r\nResultaten  visade  inte  på  någon  ökad risk för\r\ntumörer  i  nervsystemet,  hjärnhinnetumörer   eller\r\ntumörer   i   hörselnerven   hos   dem   som  använt\r\nmobiltelefon.[9]  Det  fanns  heller  inget  samband\r\nmellan  exponeringstid och cancer. En ökad risk  för\r\nhjärntumörer  på samma sida av huvudet som telefonen\r\nanvändes redovisades  dock  för  tumörer  i tinning-\r\nregionen,   nacken  och  hjässan.  Sambandet  gällde\r\nendast NMT-telefoner  som har använts längre och har\r\nhögre  strålning  än GSM-telefoner.[10]  Författarna\r\npåpekar att sambandet  mellan  tumörläge  och vilken\r\nsida    telefonen    använts   ska   betraktas   med\r\nförsiktighet eftersom  det  bygger på ett fåtal fall\r\n(13 st.).\r\nFlera   andra  samband  rapporterades   i   senare\r\nartiklar för  andra  faktorer  såsom  exponering för\r\nmedicinsk  röntgen,  arbete i den kemiska  industrin\r\neller på laboratorier.[11]\r\n\r\nKommentarer i granskningsrapporterna till\r\nstudien\r\n\r\n\r\nDe amerikanska granskarna  är  starkt  kritiska till\r\nHardells studie och menar att den inte kan  användas\r\ni   en   bedömning  av  eventuella  hälsorisker  med\r\nmobiltelefoni.  Kritiken  mot  Hardells metod riktar\r\nsig bl.a. mot fall-kontrollstudier generellt som man\r\nmenar har lågt bevisvärde. Man är också kritisk till\r\nhur  Hardell, m.fl., har valt ut  de  patienter  som\r\ningick i studien. Kritik framförs mot studiens metod\r\neftersom   exponeringsdata  baserats  på  människors\r\nhågkomst av vilken sida de hållit en telefon och att\r\ndet  troligen   är  vanligt  att  man  växlar  sida.\r\nDessutom menar man  att  patienterna kan påverkas av\r\natt känna till forskningens syfte när de redogör för\r\nvilken   sida   de   använt   telefonen.   Slutligen\r\nkritiseras  att flera av Hardells  m.fl.  slutsatser\r\nbygger på ett relativt litet antal sjukdomsfall.\r\n\r\nNär det gäller  slutsatserna  menar de amerikanska\r\ngranskarna att det är orimligt att det skulle finnas\r\nett samband mellan den sida man håller telefonen och\r\nvar  en  tumör uppstår eftersom Hardell  m.fl.  inte\r\nfunnit någon allmänt ökad risk för hjärntumörer:\r\n\r\nEftersom  det  inte  fanns  något absolut samband\r\nmellan hjärntumörer och mobiltelefonanvändning är\r\ndet   inte   rimligt   att  dra  slutsatsen   att\r\nanvändningen  av  en  mobiltelefon   helt  enkelt\r\nskulle  ändra  det  läge  i  hjärnan  där sjukdom\r\nuppstår  och  öka  risken  i  en del områden  men\r\nskydda  mot  utveckling  av  tumörer   på   andra\r\nställen.\r\n\r\nSSI:s oberoende expertgrupp riktar också kritik  mot\r\natt  Hardell  m.fl. finner en ökad risk för cancer i\r\nhuvudet   på  den   sida   mobiltelefonen   använts,\r\nsamtidigt som resultaten visar på en minskad risk på\r\nden sida den  inte använts (minskad i jämförelse med\r\ndem som inte använder mobiltelefonen alls). De menar\r\ndärför  att minnesbias[12]  kan  vara  en  \"uppenbar\r\nförklaring\"  till  resultaten.  Det  kan  t.ex. vara\r\nsvårt för en person att uppskatta sin användning och\r\nhjärntumörpatienter    kan   ha   en   tendens   att\r\növervärdera  sin exponering.  Det  kan  också  finna\r\nproblem med hågkomsten som är förknippade med själva\r\nhjärntumörens   inverkan   på   minnesprocesserna  i\r\nhjärnan.[13]\r\n\r\n\r\nHardell m.fl. 2002\r\n\r\n\r\nHardells m.fl. andra fall-kontrollstudie baserades\r\npå   1   303   patienter  som  diagnostiserats   med\r\nhjärntumör.[14]   Dessa   matchades   med   var  sin\r\nkontroll. Användning och exponering uppskattades med\r\nenkät.  Studien  är mer omfattande än den från  1999\r\noch perioden mellan  exponering  för  mikrovågor och\r\neventuell tumöruppkomst har utökats.\r\nResultaten visar på en förhöjd risk för cancer hos\r\nanvändare   av  analoga  mobiltelefoner,  men   inte\r\ndigitala  telefoner   (GSM-telefoner)  och  trådlösa\r\ntelefoner. Sambandet förstärktes med avseende på hur\r\nlänge och på vilken sida  man använt mobiltelefonen.\r\nRisken för tumör var störst i tinningregionen och då\r\nsom cancer i hörselnerven.\r\nFörfattarna påpekar att NMT-telefoner varit i bruk\r\nlängre än digitala telefoner,  vilket  kan  ha  haft\r\nbetydelse för uppkomsten av cancer. Strålningen från\r\nen NMT-telefon är också 3-4 gånger högre än från  en\r\nGSM-telefon.  Studien  kan därmed sägas bekräfta och\r\ndelvis styrka forskningsgruppens  tidigare resultat.\r\nHardell  m.fl.  bemöter  också  i rapporten  en  del\r\nkritik som riktats mot studien från  1999  om  bl.a.\r\nmöjligheten    till    bias   hos   de   intervjuade\r\ncancerpatienterna som en  följd av att de kände till\r\nvar de hade cancer.\r\n\r\nKommentarer i granskningsrapporterna till\r\nstudien\r\n\r\n\r\nDe amerikanska granskarna är  starkt  kritiska  även\r\nmot   denna  studie.  Kritiken  gäller  urvalet  och\r\n\"ytterligare  tecken  på  förvanskande  bias i denna\r\nstudie,  vilket  utesluter en meningsfull tolkning\".\r\nMan kritiserar bl.a.  att  Hardell  m.fl.  i studien\r\nredovisar samma risknivå för trådlösa telefoner  som\r\nmobiltelefoner   trots   att   dessa   fungerar   på\r\nenerginivåer som är cirka 25-100 gånger lägre än hos\r\nmobiltelefoner. Om ett samband mellan radiovågor och\r\ncancer  finns borde i sådana fall risken vara mindre\r\nvid användningen  av  telefoner som sänder ut mindre\r\nenergi.  Granskarna  anser   att   den   \"troligaste\r\nförklaringen till de positiva resultaten vad  gäller\r\ntrådlösa     telefoner     är     svarsbias     från\r\nhjärntumörpatienterna och deras anhöriga.\"\r\n\r\nDe  amerikanska  forskarna  menar återigen att det\r\nfinns ett problem med \"minnesbias\" i studierna, dvs.\r\natt resultaten riskerar att bli  felaktiga  eftersom\r\nde  bygger  på att respondenterna ska komma ihåg  på\r\nvilken sida de  använt  telefonen.  De  resultat som\r\nHardell    m.fl.   kommer   fram   till   är   också\r\nkontraintuitiva  anser  man  eftersom  de leder till\r\nslutsatsen   att   användning  av  mobiltelefon   på\r\nhuvudets ena sida skulle  skydda  mot  utveckling av\r\ntumörer på huvudets andra sida:\r\n\r\nÖkningen  vad  gäller  ipsilateral  (samma  sida)\r\ntelefonanvändning uppvägs av en minskning i fråga\r\nom       kontralateral       (motsatt       sida)\r\ntelefonanvändning,    vilket    talar    för   en\r\nrappporteringsbias, d.v.s. det är inte biologiskt\r\nrimligt att RF-signaler helt enkelt skulle  ändra\r\ndet  läge  i  hjärnan  där tumörer diagnosticeras\r\neller  att  de skulle skydda  mot  utveckling  av\r\ntumörer på motsatt sida av huvudet.[15]\r\n\r\nSlutsatsen när det gäller sambandet mellan tumör och\r\nden sida man använt telefonen är:\r\n\r\nI den här studien  verkar  det därför rimligt att\r\nen  person  med  en hjärntumör  var  benägen  att\r\nfelaktigt ange telefonanvändning  på  den sida av\r\nhuvudet  på vilken tumören förekom, vilket  ledde\r\ntill en positiv bias i lateralitetsanalyser.[16]\r\n\r\nSammanfattningsvis    konstaterar   de   amerikanska\r\ngranskarna att bias och  slumpen  är  de  troligaste\r\nförklaringarna till de hälsorisker som redogörs  för\r\ni  Hardells  m.fl. artikel. Studien döms återigen ut\r\nsom oanvändbar  när  det  gäller  att  uppskatta  om\r\nmobiltelefoni har några hälsorisker.\r\n\r\nSSI:s  oberoende  expertgrupp  noterar att andelen\r\nmobiltelefonanvändande bland Hardells  kontrollgrupp\r\nbara ökat med 6 procent jämfört med Hardells  första\r\nstudie. Mellan 1996 och 2000 ökade mobilanvändningen\r\ni  befolkningen  som helhet från 28 till 71 procent.\r\nDetta kan tyda på  att  Hardells  kontrollgrupp inte\r\nvar representativ för befolkningen  som  helhet. Man\r\när  också  kritisk  mot att Hardell m.fl. låtit  för\r\nlång tid förflyta från  diagnos till studie eftersom\r\nmånga av de patienter som  hade  aggressiva  tumörer\r\nhunnit dö.\r\nSSI:s  expertgrupp  är  fortsatt  kritisk  mot att\r\nHardell  m.fl. rapporterar ökad risk på den sida  av\r\nhuvudet som  telefonen  använts,  men att detta inte\r\nmotsvaras av överensstämmande samband när det gäller\r\nhur ofta man använt telefonen eller  vilken  tid som\r\nförflutit  mellan  användning  och  tumör.  Återigen\r\nvisar  studien  på en minskad risk för tumör på  den\r\nsida av huvudet där  telefonen  inte  använts vilket\r\nleder    till    den    ologiska    slutsatsen   att\r\nmobiltelefoner  innebär  ett  skydd mot  tumörer  på\r\nandra  sidan  huvudet  (jämfört  med  dem  som  inte\r\nanvänder mobiltelefon). Expertgruppen  tar också upp\r\natt  Hardell m.fl. ändrar grundläggande definitioner\r\ni en tredje  rapport om studien, vilket har effekten\r\natt den minskade  risken  för  tumör på motsatt sida\r\nförsvinner.\r\n\r\nMuscat m.fl. 2000\r\n\r\n\r\nEn  sjukhusbaserad  fall-kontrollstudie  genomfördes\r\nmellan 1994 och 1998  av Muscat, m.fl.[17] I studien\r\nintervjuades 469 patienter  med  primär  hjärntumör.\r\nDessa  matchades  mot 422 kontrollpersoner valda  ur\r\nandra patientgrupper på sjukhusen.\r\n\r\nAv patientfallen använde 66 mobiltelefoner, vilket\r\nmotsvarades    av    76   för    kontrollpersonerna.\r\nTelefonerna, i de flesta  fall  analoga,  användes i\r\nsnitt 2,8 respektive 2,7 år. Medianen för användning\r\nper  månad  var  2,5  timme  för fallen och 2,2  för\r\nkontrollerna. Analyser genomfördes  avseende antalet\r\nanvändningsår, antalet användningstimmar  per månad,\r\nackumulerade  användningstimmar, hjärntumörens  läge\r\noch typ. Man fann  inga  signifikanta samband mellan\r\nanvändning och cancer.\r\nTumörer i storhjärnan förekom  oftare  på den sida\r\nav  huvudet där telefonen använts (26 mot 15  fall).\r\nTumörer  i  temporalloben,  dvs.  vart  och  ett  av\r\nstorhjärnans  två sidopartier, förekom dock i mindre\r\nutsträckning på  den  sida  där telefonen använts (9\r\nmot 5 fall). De två sambanden  tog  med andra ord ut\r\nvarandra.\r\nForskarna menar att undersökningen  pekar  på  att\r\nanvändningen  av  mobiltelefoner  inte är förknippad\r\nmed ökad risk för hjärntumör men påpekar  också  att\r\nflera  studier  behövs  för  att  studera  om längre\r\nanvändningsperioder              kan              ha\r\nbetydelse för långsamt växande tumörer.\r\nSom  en  del  av  studien  undersöktes  också i en\r\nuppföljning    ett    eventuellt    samband   mellan\r\nmobiltelefon  och  cancer  i  hörselnerven.  Studien\r\nvisade inte på någon risk för tumör  i  hörselnerven\r\noavsett användningens frekvens eller tidslängd.[18]\r\n\r\nKommentarer i granskningsrapporterna till\r\nstudien\r\n\r\n\r\nDe  amerikanska  granskarna  påpekar  att  endast  5\r\nprocent   av  patienterna  i  Muscats  m.fl.  studie\r\nuppgett att de använt mobiltelefon i mer än fyra år.\r\nStudien hade  alltså  få långtidsanvändare. Dessutom\r\nvar man vid utvärderingen  av exponering tvungen att\r\nförlita  sig på minnesförmågan  hos  personerna  med\r\nhjärntumörer  (samma  problem  som  i Hardells m.fl.\r\nstudie).  Granskarna  påpekar  också  att   digitala\r\ntelefoner överhuvudtaget inte kunde utvärderas.\r\n\r\nSSI:s   oberoende   expertgrupp  menar  också  att\r\nstudierna    begränsas   av    den    korta    tiden\r\nmobiltelefonen  använts  av  huvuddelen  av  fallen.\r\nYtterligare   en   begränsning  är  osäkerheten  som\r\nuppstår  när  kontrollpersonerna  väljs  från  andra\r\npatientgrupper  på sjukhusen, eftersom kontrollernas\r\nfunktion är att spegla  hur vanlig exponeringen är i\r\nden allmänna befolkningen.\r\n\r\nInskip m.fl. 2001\r\n\r\n\r\nI januari 2001 redovisade  Inskip  m.fl.  resultaten\r\nfrån  en  amerikansk  fall-kontrollstudie omfattande\r\n782  hjärntumörfall och  799  kontrollpatienter.[19]\r\nStudien visade att det inte förelåg ökade risker för\r\nhjärntumör     bland     individer    som    använde\r\nmobiltelefoner i 60 minuter  eller mer per dag eller\r\ndem  som använt mobiltelefon regelbundet  i  fem  år\r\neller  mer.  Studien visade också att det inte fanns\r\nnågot samband  mellan  den  sida  på vilken en tumör\r\nförekom och den sida av huvudet mot vilken telefonen\r\nvanligtvis  hade hållits. Studien genomfördes  under\r\nperioden 1994-98,  och  det  påpekas att de data man\r\ninsamlat  inte  är tillräckliga  för  att  utvärdera\r\nriskerna  på  lång   sikt   för   dem  som  använder\r\nmobiltelefonen i stor utsträckning.\r\n\r\n\r\nKommentarer i granskningsrapporterna till\r\nstudien\r\n\r\n\r\nDe  amerikanska  forskarna  menar att  Inskip  m.fl.\r\nägnat noggrann uppmärksamhet  åt metodfrågor, vilket\r\nbl.a. minimerat risken att resultaten skulle bero på\r\nskevheter i urval eller felaktigheter i patienternas\r\nminnesbilder.\r\n\r\nSom  kritik anför de att långvarig  användning  av\r\nmobiltelefoner    inte    kunde   belysas   på   ett\r\ntillfredsställande sätt, inte heller tumörer som tar\r\nlång tid att utvecklas. Studien  kunde  inte  heller\r\nbelysa  eventuella  risker  med  digitala  telefoner\r\n(GSM-telefoner). Sammanfattningsvis anser granskarna\r\ndock  att  studien  ger  övertygande bevis emot  att\r\nmobiltelefoni  skulle  medföra   ökade   risker  för\r\ncancer.\r\nForskarna  i  SSI:s expertgrupp påpekar bl.a.  att\r\nstudien endast inkluderar  ett  fåtal  individer som\r\nanvänt  mobiltelefoner en längre tid, och  att  även\r\ndenna studie  begränsas  av  att  kontrollpersonerna\r\nvalts bland andra patientgrupper.\r\n\r\nJohansen m.fl. 2001\r\n\r\n\r\nJohansen m.fl. genomförde en landsomfattande  studie\r\ni  Danmark  på mobiltelefonabonnenter 1982-1995.[20]\r\nEn  lista  på  420  095  mobiltelefonabonnenter  (80\r\nprocent  av  alla   privata  abonnenter  i  Danmark)\r\nerhölls från två danska operatörer och matchades mot\r\ndet   danska   cancerregistret.   Analyser   gjordes\r\navseende mobiltelefonabonnemangets  längd,  tid  som\r\npasserat  sedan  det  första abonnemanget tecknades,\r\nålder när det första abonnemanget  tecknades, typ av\r\ntelefon (analog eller digital) samt cancertyp.\r\n\r\nStudien  är  en  s.k.  kohortstudie,  vilket   har\r\nfördelen  att  risken  för  urvals-,  intervju-  och\r\nminnesbias  är mindre än i fall-kontrollstudier.[21]\r\nEnkelt uttryckt  studerade man mobiltelefonanvändare\r\noch jämförde deras  förekomst av hjärncancer med den\r\nman kan förvänta hos  befolkningen i övrigt (och som\r\när  statistiskt  känd). Möjligheten  för  urvalsbias\r\nminskades    genom    att     alla    med    privata\r\nmobiltelefonabonnemang   undersöktes.   Risken   för\r\nminnesbias  försvann  genom   att   exponeringen  av\r\nstrålning  fastställdes  med  hjälp av register  och\r\ncancerdata  insamlades med hjälp  av  cancerregister\r\nefter data om exponeringen.\r\nResultaten  visade  inte  på  några samband mellan\r\nanvändning  av  mobiltelefoner  (både   analoga  och\r\ndigitala) och ökad risk för olika typer av tumörer i\r\nhjärnan och nervsystemet (och leukemi). Risken ökade\r\ninte  heller  med den tid man använt telefonen,  tid\r\nsom förlöpt sedan  första  abonnemanget,  ålder  vid\r\nförsta abonnemanget eller typ av telefon.\r\nFörfattarna  påpekar  avslutningsvis  att  även om\r\nuppföljningen  i  vissa  fall skedde upp till 15  år\r\nefter   det   första   abonnemanget   så   var   den\r\ngenomsnittliga  tid  som  förlöpt   från   det   att\r\nmobiltelefonanvändningen börjat till studien 3,1 år.\r\nDärför  menar  man  att  det är tänkbart att det kan\r\nvara  för  tidigt  att  utvärdera  långsamt  växande\r\ntumörer.\r\nI  en  efterföljande artikel  har  Johansen  m.fl.\r\nockså  undersökt   ett   eventuellt  samband  mellan\r\nmobiltelefoni och malignt melanom i ögat. Slutsatsen\r\när att den ökade mobiltelefonanvändningen  inte  har\r\nlett till en ökning av cancer i ögat.[22]\r\n\r\nKommentarer i granskningsrapporterna till\r\nstudien\r\n\r\n\r\nInledningsvis  bör  det  påpekas  att de amerikanska\r\ngranskarna  är  medförfattare  till  Johansen  m.fl.\r\nstudie.  Granskarna anser att det är en  styrka  att\r\nJohansens m.fl. studie är en kohortstudie:\r\n\r\nInom epidemiologin  anses  reultaten  från en väl\r\ngenomförd  kohortstudie  löpa  mindre  risk   att\r\nförvanskas  än  resultaten  från en väl genomförd\r\nfall-kontrollstudie.   En   kohortdesign   är   i\r\nallmänhet överlägsen fall-kontrollupplägget  tack\r\nvare minimeringen av urval-, samt intervjuar- och\r\nminnesbias.[23]\r\n\r\nVidare  sägs  att studien har stor statistisk styrka\r\npå grund av det  stora  antal  som  undersöktes, det\r\nstora antalet observerade personår samt  möjligheten\r\natt i en del användares fall följa upp dem  upp till\r\n15 år.\r\n\r\nÄven här menar man att det är möjligt att långsamt\r\nväxande      tumörer      kan     ha     förbisetts.\r\nExponeringsutvärderingen   var    också    begränsad\r\neftersom     den     enbart    grundade    sig    på\r\nabonnemangsinformation.  Den  studerade populationen\r\nvar  kanske  heller inte typisk för  befolkningen  i\r\nallmänhet,  vilket   t.ex.  indikeras  av  den  låga\r\nandelen rökare i gruppen.  Sammanfattningsvis  menar\r\nman  dock  att  denna stora kohortstudie med ytterst\r\nliten risk för bias  är  ett  starkt  bevis  mot ett\r\nsamband.\r\nSSI:s expertgrupp menar att även denna studie  har\r\nett   begränsat   värde   som   utvärdering   av  de\r\nlångsiktiga   effekterna  av  mobiltelefonanvändande\r\neftersom bara 8 procent av användarna kunde studeras\r\ni minst sex år.  Av  dem  som fick tumörer i hjärnan\r\neller nervsystemet hade 24 använt mobiltelefon i fem\r\når eller mer.\r\nGruppen  menar  också att det  finns  problem  med\r\nantagandet  om  att  den   som   är   innehavare  av\r\nabonnemanget  också  är  den  som faktiskt  använder\r\ntelefonen.   En   annan   brist   är   att   man   i\r\nundersökningen  inte  kunde inkludera dem  som  hade\r\nföretagsabonnemang, en  grupp som sannolikt använder\r\nmobiltelefonen  mycket. Dock  menar  man  att  dessa\r\nproblem sannolikt  bara skulle kunna dölja en mycket\r\nliten ökad risk.\r\n\r\nAuvinen m.fl. 2002\r\n\r\n\r\nI  en studie från 2002  har  ett  finskt  forskarlag\r\nundersökt     ett    eventuellt    samband    mellan\r\nmobiltelefoni och hjärn- och spottkörteltumörer.[24]\r\nSamtliga   hjärntumörfall    (398   individer)   och\r\nspottkörteltumörfall (34 individer)  i  Finland 1996\r\nmatchades  mot  5  kontroller valda ur befolkningen.\r\nTyp av telefon och abonnemangets  längd fastställdes\r\nmed hjälp av personnummer och abonnemangslistor  för\r\n1996.  Forskarna  påpekar  att  metoden inte är helt\r\ntillfredsställande  eftersom  det  bl.a.   inte   är\r\nmöjligt   att  fastställa  användningens  omfattning\r\neller att den  som innehar abonnemanget också är den\r\nsom använder telefonen.  Det var inte heller möjligt\r\natt få information om användningens  omfattning  och\r\nde som hade företagsabonnemang.\r\n\r\nResultaten  visar  att  13 procent av de individer\r\nsom fått hjärntumör och 12  procent  av dem som fått\r\nspottkörteltumör  hade  haft mobiltelefonabonnemang.\r\nAv kontrollerna var motsvarande  andel  11  procent.\r\nMobiltelefoni  visade  sig inte vara förknippat  med\r\nhjärn- eller spottkörteltumörer  generellt,  men ett\r\nsvagt  samband  fanns  mellan tumörer i nervsystemet\r\n(gliom) och analoga mobiltelefoner.  Inga skillnader\r\ni  fråga om tumörläge fanns mellan dem  som  använde\r\nmobiltelefoner och dem som inte gjorde det.\r\n\r\nKommentarer i granskningsrapporterna till\r\nstudien\r\n\r\n\r\nDe amerikanska  granskarna  menar  att sannolikheten\r\nför urvalsbias är liten eftersom man  studerade alla\r\nfall  av  hjärn-  och  spottkörteltumörer  och   att\r\nantalet   hjärntumörer  var  relativt  stort  (398).\r\nAnalyserna   var   också   noggrant  genomförda  och\r\nresultaten tydligt presenterade.  Man  kontrollerade\r\nockså  för  andra  faktorer  som  skulle  kunna   ha\r\nbetydelse,  t.ex.  yrke,  hemvist och socioekonomisk\r\nstatus.\r\n\r\nPå minussidan anges att antalet  mobilanvändare  i\r\nstudien var lågt, likaså abonnemangens tidslängd med\r\nfå  abonnemang  som  varat  längre  än  2  år - ca 5\r\nprocent av abonnemangen mot 23 procent i den  danska\r\nstudien   (Johansen   m.fl.).  Det  låga  antalet  i\r\njämförelse med den danska  studien  kan  tyda på att\r\nprivata  mobiltelefonanvändare blivit underskattade.\r\nMan kritiserar också att ingen information fanns att\r\ntillgå  om  hur  ofta  eller  hur  länge  personerna\r\nringde.\r\nSSI:s oberoende  expertgrupp  menar  att  studiens\r\nresultat att risken för tumörer i nervsystemet ökade\r\nefter  bara  1-2  års analogt mobiltelefonabonnemang\r\nverkar osannolikt både  på  grund av den korta tiden\r\nav exponering och den korta tiden  mellan exponering\r\noch  utvecklandet  av cancer. Om detta  skulle  vara\r\nriktigt borde det också  ha observerats i den danska\r\nstudien  som  liknar  Auvinens   och  även  i  andra\r\ntillgängliga studier. Dessutom skulle den dubblerade\r\nrisk  som  Auvinen  m.fl.  finner  slagit  igenom  i\r\nantalet registrerade cancerfall som  ett resultat av\r\nden  kraftigt  ökade  användningen av mobiltelefoni.\r\nExpertgruppen  påpekar  att  det  inte  finns  någon\r\nindikation  på  att  antalet   fall   av  tumörer  i\r\nnervsystemet   har   ökat  i  den  åldersgrupp   där\r\nmobiltelefonanvändning är vanlig.\r\n\r\nSammanfattning\r\n\r\n\r\nDe epidemiologiska studier  som gjorts av eventuella\r\nrisker      för     cancer     i     samband     med\r\nmobiltelefonanvändning  visar  huvudsakligen att det\r\ninte går att påvisa några ökade risker för tumörer i\r\nhuvudet. Lennart Hardells studier har visat på vissa\r\nförhöjda risker för cancer, framför allt på den sida\r\nav  huvudet  där  man  använder telefonen.  Hardells\r\nforskningsstudier  har dock  starkt  kritiserats  av\r\nforskarsamhället på metodologiska grunder.\r\n\r\nEn samstämmighet råder  om  att  det är nödvändigt\r\nmed  ytterligare  forskning  för att avgöra  om  mer\r\nlångsiktig   användning  av  digital   mobiltelefoni\r\neventuellt kan medföra ökade risker för cancer.\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[5]: Boice J. och McLaughlin J., \"Epidemiologiska\r\nstudier över mobiltelefoner och risken för cancer\r\n-  en  översikt\",   SSI   Rapport   2002:16.  För\r\nrapporten, se webbplatsen .\r\n[6]:    SSI's   Independent   Expert   Group   on\r\nElectromagnetic   Fields,   \"Recent  Research  on\r\nMobile  Telephony and Cancer and  Other  Selected\r\nBiological  Effects:  First  annual  report  from\r\nSSI's Independent Expert Group on Electromagnetic\r\nFields\", SSI Dnr 00/1854/02, 2003. För rapporten,\r\nse webbplatsen:\r\n[7]:  Se  Hardell  Lennart,  Näsman  Åsa, Påhlson\r\nAnneli,  Hallquist  Arne och Hansson Mild  Kjell,\r\n\"Use  of cellular telephones  and  the  risk  for\r\nbrain    tumours:    A    case-control    study\",\r\nInternational Journal of Oncology 15, s. 113-116,\r\n1999.\r\n[8]: Detta  har  kritiserats  och ifrågasatts, se\r\nAhlbom  A. och Feychting M., \"Correspondance  re:\r\nUse of cellular  phones  and  the  risk  of brain\r\ntumours:  A  case-control  study\",  International\r\nJournal of Oncology 15, s. 1045-1047, 1999.\r\n[9]: Resultaten presenteras i s.k. oddskvoter.  I\r\nstatistiken   är   oddset   p/(1-p),   där  p  är\r\nsannolikheten. En oddskvot uttrycker den relativa\r\nsannolikhet en exponerad individ har att  drabbas\r\nav en viss åkomma i jämförelse med en person  som\r\ninte exponerats.\r\n[10]:  NMT,  Nordiska mobiltelefonsystemet bygger\r\npå  analog teknik  och  GSM,  Global  System  for\r\nMobile    Communications    är    ett    digitalt\r\nmobiltelefonsystem.\r\n[11]:   För   artiklarna  baserade  på  1999  års\r\nundersökning, se  Hardell  Lennart,  Näsman  Åsa,\r\nPåhlson  Anneli,  Hallquist  Arne,  \"Case-Control\r\nStudy    on   Radiology   Work,   Medical   X-ray\r\nInvestigations, and Use of Cellular Telephones as\r\nRisk Factors for Brain Tumours\", Medscape General\r\nMedicine 2 (2), 2000 och Hardell Lennart, Påhlson\r\nAnneli, Hallquist  Arne  och  Hansson Mild Kjell,\r\n\"Ionizing radiation, cellular telephones  and the\r\nrisk  for  brain  tumours\",  European  Journal of\r\nCancer Prevention, vol. 10, s. 523-529, 2001.\r\n[12]:    Med    bias    avses   felaktigheter   i\r\nvetenskapliga resultat p.g.a.  något systematiskt\r\nfel   i  forskningsprocessen  vad  gäller   t.ex.\r\ninsamling  av  data,  bearbetning eller analys av\r\nresultat.\r\n[13]:  Enligt  uppgift  från   Maria   Feychting,\r\nKarolinska Institutet.\r\n[14]:   Se   Hardell   Lennart,  Påhlson  Anneli,\r\nHallquist Arne, Hansson  Mild Kjell, M. Carlberg,\r\nLija  A., \"Cellular and cordless  telephones  and\r\nthe risk for brain turmours\", European Journal of\r\nCancer Prevention 11, s. 377-386, 2002.\r\n[15]: Boice och McLaughlin, s. 25.\r\n[16]:  Boice   och   McLaughlin,   s.   24.   Med\r\nlateralitetsanalyser  avses  analyser  av  var  i\r\nhjärnan  tumörer  är  belägna  jämfört med vilken\r\nsida telefonen används på.\r\n[17]: Muscat JE, Malkin MG, Thompson S, Shore RE,\r\nStellman  SD,  McRee  D, Neugut AI,  Wynder  EL.,\r\n\"Handheld  cellular telephone  use  and  risk  of\r\nbrain cancer\", JAMA 284, s. 300-317, 2000.\r\n[18]: Muscat JE, Malkin MG, Thompson S, Shore RE,\r\nStellman  SD,  Neugut  AI,  Bruce  J.,  \"Handheld\r\ncellular  telephones   and   risk   of   acoustic\r\nneuroma\", Neurology 58, s. 1304-1306, 2002.\r\n[19]:  Inskip  P, Tarone R, Hatch E, Wilcosky  T,\r\nShapiro W, Selker R, Fine H, Black P, Loeffler J,\r\nLinet  M,  \"Cellular-Telephone   Use   and  Brain\r\nTumors\",  The  New  England  Journal of Medicine,\r\nvol. 344, s. 79-86, 2001.\r\n[20]:   Johansen  Christoffer,  Boice   John   D,\r\nMcLaughlin  Joseph  K,  Olsen  Jørgen,  \"Cellular\r\nTelephones and Cancer - a Nationwide Cohort Study\r\nin   Denmark,  Journal  of  the  National  Cancer\r\nInstitute, vol. 93, nr 3, s. 203-207, 2001.\r\n[21]:   I   en  kohortstudie  studeras  en  grupp\r\nmänniskor  (kohort)   där   man  kan  identifiera\r\nsubgrupper av personer som är,  har  varit  eller\r\nkan  bli  exponerade  för en eller flera faktorer\r\nsom   hypotetiskt  påverkar   sannolikheten   för\r\nsjukdom eller andra utfall.\r\n[22]:  Johansen   Christoffer,   Boice   John  D,\r\nMcLaughlin  Joseph  K,  Olsen Jørgen, Christensen\r\nHC, \"Mobile phones and malignant  melanoma of the\r\neye\", British Journal of Cancer 86,  s.  348-349,\r\n2002.\r\n[23]: Boice och McLaughlin, s. 19.\r\n[24]: Auvinen A, Hietanen M, Luukkonen R, Koskela\r\nRS,  \"Brain  Tumors  and  Salivary  Gland Cancers\r\nAmong Cellular Telephone Users\", Epidemology  13,\r\ns. 356-359, 2002.\r\nInternationella organisationer om\r\neventuella hälsorisker\r\n\r\n\r\nICNIRP\r\n\r\n\r\nInternational  Commission  on Non-Ionizing Radiation\r\nProtection,  ICNIRP, är en oberoende  internationell\r\norganisation  vars   mål   är   att   tillhandahålla\r\nvetenskapligt grundade råd gällande icke-joniserande\r\nstrålning och hälsa.\r\n\r\nArbetet  inom  ICNIRP  bedrivs  främst  genom  att\r\nexperter från olika ämnesdiscipliner utvärderar  all\r\nforskning    som    publiceras    i    vetenskapliga\r\ntidskrifter.  Dessa utvärderingar i kombination  med\r\nriskbedömningar     utförda    i    samarbete    med\r\nVärldshälsoorganisationen,     WHO,    utmynnar    i\r\norganisationens   riktlinjer   för  exponering   för\r\nstrålning.[25]\r\nOrganisationen  publicerade  i  april   1996   ett\r\nuttalande       gällande       användningen       av\r\nmobiltelefoner.[26]  I  uttalandet  konstateras  att\r\nvetenskapliga bevis pekar på att radiofrekventa fält\r\ninte  är mutagena och därmed inte leder till cancer.\r\nMan menar  sammantaget  att det inte finns bevis för\r\natt  strålning  från  mobiltelefoner  innebär  några\r\nhälsorisker,   men   manar   ändå   till   en   viss\r\nförsiktighet.\r\n\r\nWHO\r\n\r\n\r\nVärldshälsorganisationen,  WHO,  bedriver sedan 1996\r\nett  omfattande  arbete  om elektromagnetiska  fält.\r\nProjektet  syftar  till att  utvärdera  vetenskaplig\r\nforskning, rapportera  om kunskapsläget, identifiera\r\nkunskapsluckor    och   främja    forskningsprogram.\r\nDessutom ska man uppskatta hälsorisker och ge råd åt\r\nnationella  myndigheter.  Organisationens  webbplats\r\ninnehåller en stor mängd information och länkar.[27]\r\n\r\nWHO har bl.a.  givit  ut  ett faktablad på tretton\r\nolika  språk,  däribland  svenska.   WHO  skriver  i\r\nfaktabladet:\r\nIngen av de granskningar som nyligen  utförts  har\r\nkommit  till  den  slutsatsen att exponering för RF-\r\nfälten från mobiltelefoner  eller deras basstationer\r\norsakar några negativa hälsoeffekter. Det finns dock\r\nkunskapsluckor   som  identifierats   för   framtida\r\nforskning  så  att  man   ska   kunna   göra  bättre\r\nhälsoriskbedömningar. Det kommer att ta 3-4  år  för\r\nden   RF-forskning   som  krävs  att  slutföras  och\r\nutvärderas,   samt   för   att    offentliggöra   de\r\nslutgiltiga     resultaten    angående    eventuella\r\nhälsorisker.[28]\r\nVidare sägs om ICNIRP:s riktlinjer:\r\n\r\nInternationella     riktlinjer    framtagna    av\r\nInternational    Commission    on    Non-Ionizing\r\nRadiation Protection  (ICNIRP)  är baserade på en\r\nnoggrann  analys  av all vetenskaplig  litteratur\r\n(både  värme  och icke-värmerelaterade  effekter)\r\noch erbjuder med  stora säkerhetsmarginaler skydd\r\nmot alla identifierade  faror med RF-energi. Både\r\nmätningar och beräkningar  visar att nivåerna för\r\nRF-signaler  från  basstationer   i  områden  dit\r\nallmänheten  har  tillträde  ligger  långt  under\r\ninternationella  riktlinjer,  vanligtvis  med  en\r\nfaktor på 100 eller mer. Exponeringsnivåerna från\r\nsjälva   mobiltelefonen   för  en  användare   är\r\nbetydligt högre men ligger  under internationella\r\nriktlinjer.\r\n\r\n\r\nInterphone studien\r\n\r\n\r\nEn stor epidemiologisk studie, den  s.k.  Interphone\r\nstudien,  koordineras  av  International Agency  for\r\nResearch on Cancer (IARC) - en organisation inom WHO\r\nspecialiserad på cancerforskning - för att se om det\r\nfinns  något  samband  mellan mobiltelefonanvändning\r\noch cancer i huvud och hals.[29]  I  studien  deltar\r\nAustralien,  Kanada,  Danmark,  Finland,  Frankrike,\r\nTyskland,   Israel,  Italien,  Japan,  Nya  Zeeland,\r\nNorge, Sverige  och Storbritannien. Studien beräknas\r\nomfatta drygt 7 000  cancerfall och 9 000 kontroller\r\nfrån befolkningen.\r\n\r\nEn faktor som har beaktats  i  studien  är att det\r\nkan ta flera år för cancer att utvecklas. Vid val av\r\nfall   har   därför  beaktats  att  användningen  av\r\nmobiltelefoner  ska  ha varit tillräckligt hög redan\r\nför  fem  till  tio  år  sedan.   Ännu  längre  tids\r\nanvändning  kommer inte att kunna studeras  eftersom\r\nhandhållna mobiltelefoner  började  användas först i\r\nslutet av 1980-talet, och då endast av  en liten del\r\nav   befolkningen.   Studien   är   en   s.k.  fall-\r\nkontrollstudie   och   har   alltså   nackdelen  att\r\nexponeringsutvärderingen  bygger  på  hågkomst   hos\r\ncancerfallen. Studiens inledande arbete fokuseras på\r\natt     undersöka     eventuella     samband     med\r\nhörselnervstumörer.\r\nDe danska forskarna har kommit längst i sin studie\r\noch några av deras resultat publicerades i slutet av\r\njanuari  2004.[30]  I den danska studien undersöktes\r\n106 fall av tumörer i  hörselnerven matchade mot 212\r\nkontroller. Resultaten visar  inte  på något samband\r\nmellan mobiltelefoni och risken för en  tumör,  inte\r\nens  vid  användningstider  på  upp till 10 år. Inte\r\nheller kunde något samband påvisas  mellan  den sida\r\nav  huvudet  man  använt  telefonen  och var tumören\r\nuppkommit.\r\nDen stora internationella studien kommer sannolikt\r\natt  vara  klar  och  rapporteras  under  2005.  Det\r\nförmodas  att  de  nordiska ländernas undersökningar\r\nkommer att utgöra tunga  delar  i  studien  beroende\r\nbl.a.   på   att   mobiltelefoner  började  användas\r\nrelativt tidigt här  och  att användningen är mycket\r\nutbredd i befolkningen. Den svenska delen av studien\r\nhåller på att analyseras och  man  förväntar sig att\r\nkunna   skicka   en  artikel  till  en  vetenskaplig\r\ntidskrift för publicering någon gång under 2004.\r\n\r\nEU\r\n\r\n\r\nEU:s ministerråd har  utfärdat  rekommendationer när\r\ndet  gäller  exponering  för strålning  baserade  på\r\nICNIRP:s  rekommendationer  .[31]  Kommissionen  har\r\nsedan  utfärdat   en  rapport  om  hur  arbetet  med\r\nimplementeringen    av    rådets    rekommendationer\r\nfortskridit fram till februari 2002.[32]\r\n\r\nKommissionens  generaldirektorat   för  hälsa  och\r\nkonsumentskydd har en webbplats om elektromagnetiska\r\nfält.[33]   Kommissionen   har   också   bildat   en\r\nvetenskaplig   kommitté   som   med   anledning   av\r\nallmänhetens   oro   utfärdat   en   ståndpunkt.[34]\r\nKommittén  menar  att  det  inte går att styrka  att\r\nstrålningen   från   mobiltelefoner   medför   några\r\nbetydande hälsorisker:\r\n\r\nI synnerhet finns det hos människor inga bevis om\r\ncancerogenitet hos  varken  barn eller vuxna från\r\nepidemiologiska studier (av vilka vissa har varit\r\nväldigt   omfattande,   fastän   den    tid   som\r\nobserverats   inte   varit   lång   nog  för  ett\r\nslutgiltigt uttalande).[35]\r\n\r\nSammanfattning\r\n\r\nNär det gäller icke-joniserande strålning  är ICNIRP\r\nden  viktigaste  internationella organisationen  för\r\nutarbetandet och utfärdandet av riktlinjer. ICNIRP:s\r\ngällande riktlinjer  innebär  att man inte anser att\r\nanvändningen av mobiltelefoni innebär  en  ökad risk\r\nför  cancer.  ICNIRP  uppmanar  ändå  till  en  viss\r\nförsiktighet.   Både   WHO  och  EU  delar  ICNIRP:s\r\nhuvudsakliga     bedömningar.      En     omfattande\r\ninternationell     epidemiologisk     studie      av\r\nmobiltelefoni   och   cancer,  den  s.k.  Interphone\r\nstudien, pågår för närvarande.\r\n\r\n\r\nSvenska myndigheter om eventuella\r\nhälsorisker\r\n\r\n\r\nStatens strålskyddsinstitut\r\n\r\nStatens   strålskyddsinstitut,   SSI,   är   central\r\ntillsynsmyndighet  i  Sverige  för  strålskydd.  SSI\r\növervakar  många  olika  verksamheter  där strålning\r\nförekommer  med  huvudmålsättningen  att säkerställa\r\natt  svensk  strålskyddslag från 1988 följs.  Syftet\r\nmed denna lag är att skydda människor och miljö från\r\nskadliga   effekter   av   joniserande   och   icke-\r\njoniserande strålning.\r\n\r\nEn amerikansk granskning på beställning av SSI\r\n\r\nSom tidigare  framgått  har  två  amerikanska  epidemiologer på\r\nuppdrag  av  SSI  nyligen  granskat den tillgängliga\r\nforskningen     om    mobiltelefonins     eventuella\r\nhälsorisker   (rapporten   användes   för   att   ge\r\nkommentarer       i      avsnitt       3.1-3.6).[36]\r\nSammanfattningsvis  menar  författarna  att det inte\r\nfinns  något  stöd i den tillgängliga forskning  som\r\ngranskats för att radiovågor från mobiltelefoner kan\r\nöka risken för cancer:\r\n\r\nDessa studier  är  så  samstämmiga  att  man  med\r\nrimlig   grad   av   säkerhet  kan  utesluta  ett\r\norsakssamband mellan mobiltelefoner  och  cancer.\r\nMan  har inte funnit några säkra belägg för  ökad\r\nrisk vare  för  sig  hjärntumör, hjärnhinnetumör,\r\ntumör  i hörselnerven,  malignt  melanom  i  ögat\r\neller spottkörteltumör.[37]\r\nI     förordet      till      den     amerikanska\r\ngranskningsrapporten konstaterar SSI:\r\nMånga  människor  oroar sig idag  för  eventuella\r\nskadliga  hälsoeffekter   av   exponeringen   för\r\nelektromagnetiska  fält (EMF) från kraftledningar\r\noch radiofrekventa vågor (RF) från mobiltelefoner\r\noch basstationer. SSI  anser  att  det inte finns\r\nnågot    vetenskapligt    stöd   för   allvarliga\r\nhälsoeffekter vid exponeringar  under  de  nivåer\r\nsom rekommenderas av International Commission  on\r\nNon-Ionizing   Radiation  Protection.  Det  finns\r\nemellertid fortfarande skäl att ta människors oro\r\npå  allvar och mer  forskning  behövs  därför  på\r\ndetta område.[38]\r\n\r\nDet  förtjänar  att  tilläggas  att  de  amerikanska\r\nforskarna har kritiserats för att vara tendentiösa i\r\nderas  kritik  av Hardells studier, samtidigt som de\r\när  alltför  okritiska   när  de  bedömer  de  andra\r\nstudierna.[39]\r\n\r\n\r\nEn granskning från SSI:s internationella\r\nexpertgrupp\r\n\r\nSSI:s     internationella     expertgrupp     för\r\nelektromagnetiska fält lämnade  den  18  december\r\n2003  sin första rapport (rapporten användes  för\r\natt ge  kommentarer  i  avsnitt  3.1-3.6).[40]  I\r\nrapporten      går      expertgruppen      igenom\r\nforskningsresultat som bl.a. behandlar risken för\r\ncancer    hos   mobiltelefonanvändare   och   som\r\npresenterats  efter  år  2000.  Gruppen  anför  i\r\nsammanfattningen   av   rapporten   följande   om\r\ncancerrisken för mobiltelefonanvändare:\r\nEndast ett litet antal epidemiologiska studier av\r\nmobiltelefonanvändning    och    cancerrisk   har\r\npublicerats. Huvuddelen av dessa studier har inte\r\nfunnit   något   samband  mellan  användning   av\r\nmobiltelefon och cancerrisk,  men  i  ett  par av\r\nstudierna  har  vissa  överrisker  redovisats. Av\r\nmetodskäl   är   dock   dessa  positiva  resultat\r\nsvårtolkade. Metodologiska begränsningar är också\r\nuppenbara  i  majoriteten  av  negativa  studier,\r\nframför allt till följd av kort  uppföljningstid.\r\nDet  går  därför  inte  att  dra några  egentliga\r\nslutsatser        om       cancerrisken       hos\r\nmobiltelefonanvändare  utifrån  idag tillgängliga\r\nepidemiologiska studier.\r\n\r\nI  en  kommentar  till expertgruppens rapport  säger\r\nSSI:s generaldirektör Lars-Erik Holm att:\r\n\r\ndet inte finns några vetenskapliga belägg för att\r\nEMF från mobiltelefoner  eller basstationer leder\r\ntill  skadliga  hälsoeffekter   så   länge  SSI:s\r\nallmänna  råd  efterleves. Vi har redan  tidigare\r\nrekommenderat dem  som  känner oro för eventuella\r\nhälsorisker  från  mobiltelefoner   att   använda\r\nhandsfree  eller  ringa  korta  samtal.  SSI vill\r\ngärna  understryka  den rekommendationen som  ett\r\nenkelt   sätt   att   minska   exponeringen   vid\r\nanvändning av mobiltelefon.  Expertgruppen  delar\r\nockså  myndighetens  syn på behovet av ett rejält\r\nstöd till svensk forskning inom området.[41]\r\n\r\n\r\nSSI redovisade i februari  2004  ett  uppdrag om att\r\nutreda     behovet     av     informationstext    på\r\nmobiltelefoner.[42] Det finns enligt SSI inget behov\r\nav  varningstexter  på själva apparaterna,  eftersom\r\nnågot    samband    mellan     exponeringen     från\r\nmobiltelefoner och hälsoeffekter inte kan beläggas.\r\n\r\nI pressmeddelandet anförs att:\r\n\r\nMyndigheternas     gemensamma     bedömning    om\r\nkunskapsläget   är  att  det  inte  finns   några\r\nvetenskapliga belägg  för  att  elektromagnetiska\r\nfält,   EMF,   från  mobiltelefoner  leder   till\r\nskadliga hälsoeffekter.  Det  finns  heller  inga\r\nbelägg  för att barn skulle vara mer känsliga för\r\nEMF än vuxna.  Mobiltelefoner  är  en relativt ny\r\nföreteelse varför det är viktigt att  forskningen\r\ninom området fortsätter.\r\n\r\nMot  bakgrund  av  den  omfattande  användningen  av\r\nmobiltelefoner, allmänhetens oro och  i  avvaktan på\r\natt kunskapsläget klargörs ytterligare, bedömer  SSI\r\ndock att det finns skäl att informera allmänheten om\r\nhur   man   kan  minska  strålningsexponeringen  vid\r\nanvändning av  mobiltelefon. SSI planerar därför att\r\nta    initiativ   till    ett    myndighetsgemensamt\r\ninformationsmaterial om mobiltelefoner och strålning\r\nför att  informera om hur man med enkla åtgärder kan\r\nsänka   sin    exponering    från    mobiltelefonens\r\nelektromagnetiska fält.[43] Råden handlar  om  enkla\r\nåtgärder   som   att  inte  prata  onödigt  länge  i\r\ntelefonen,   se   till    att    det    finns   goda\r\nsändningsförhållanden  och framför allt att  använda\r\ns.k. handsfreeutrustning.  Liknande  råd  har  t.ex.\r\nutfärdats     av     de     danska     och     tyska\r\nstrålskyddsmyndigheterna (se avsnitten 6.1 och 6.6).\r\n\r\n\r\nRådet för arbetslivsforskning\r\n\r\n\r\nRådet   för   arbetslivsforskning,   RALF,   fick  i\r\nregleringsbrev  1997  i uppdrag från regeringen  att\r\nredovisa en forskningsöversikt  och  utvärdering  av\r\nsåväl svenska som internationella forskningsresultat\r\ninom  området  elöverkänslighet  och  hälsorisker av\r\nelektriska och magnetiska fält. RALF publicerade med\r\nanledning  av  detta  i slutet av år 2000  rapporten\r\n\"Elöverkänslighet och hälsorisker  av elektriska och\r\nmagnetiska  fält\".[44]  I  den  relativt  omfattande\r\nrapporten (120 s.) granskas forskningen  om  extremt\r\nlågfrekventa   elektriska   och   magnetiska   fält,\r\nintermediära   frekvenser,  yrkesmässig  exponering,\r\nmobiltelefoni och elöverkänslighet.\r\n\r\nNär  det gäller  forskning  om  mobiltelefoni  har\r\narbetsgruppen inte gått igenom alla studier avseende\r\nmöjliga  effekter  av  elektromagnetiska  fält, utan\r\nframställningen    baseras    till   stor   del   på\r\ninternationella utvärderingar (som  t.ex.  den  s.k.\r\nStewartrapporten,  se  avsnitt  6.5).[45] Slutsatsen\r\nbeträffande mobiltelefoni är:\r\n\r\nDen  samlade  bedömningen  av  hälsoeffekter  vid\r\nmobil   telekommunikation,  baserad   på   dagens\r\nkunskap,  är  att  vetenskapligt  stöd saknas för\r\nförekomst av ökad risk för ohälsa vid  användning\r\nav  mobiltelefon. Denna eller liknande slutsatser\r\ndras    av   i   princip   alla   internationella\r\nutredningar  och  mötesreferat  som arbetsgruppen\r\nhar tagit del av.\r\n\r\nNär det gäller basstationer menar man att dessa inte\r\nbidragit   till   att   drastiskt  öka  exponeringen\r\neftersom allmänheten under  många år varit exponerad\r\nför liknande fält från sändare för radio och TV.\r\n\r\nI  sammanhanget  kan nämnas att  riksdagsledamoten\r\nMarianne Andersson (c)  i  februari 2001 begärde att\r\nRiksdagens revisorer skulle  granska hur RALF utfört\r\nsitt   uppdrag  med  anledning  av   ett   misstänkt\r\njävsförhållande    för    författarna    av    RALF-\r\nrapporten.[46]   Två   av   dem  tre  som  författat\r\nrapporten  innehade uppdrag i  Telias  vetenskapliga\r\nråd.  Riksdagens  revisorer  beslöt  dock  att  inte\r\ngenomföra  någon  granskning. Som grund för beslutet\r\nhänvisades   till   en   inom   kansliet   upprättad\r\npromemoria.[47]\r\n\r\nForskningsrådet för arbetsliv och\r\nsocialvetenskap\r\n\r\n\r\nForskningsrådet  för arbetsliv  och  socialvetenskap\r\n(FAS)  är en statlig  myndighet  som  initierar  och\r\nfinansierar  grundläggande och behovsstyrd forskning\r\nför  att  främja  människors  arbetsliv,  hälsa  och\r\nvälfärd. När  RALF  lades  ned  år 2000 tog FAS över\r\nvissa av de ansvarsområden som tidigare hanterats av\r\nRALF. FAS har genom beslut av regeringen  bl.a. fått\r\ni  uppdrag  att  bevaka frågor som rör forskning  om\r\nelöverkänslighet och  att  regelbundet med början år\r\n2003 dokumentera och informera om kunskapsläget.\r\n\r\nI  uppdraget  har man även inkluderat  såväl  fält\r\ngenererade   vid  produktion   och   användning   av\r\nelektricitet som  fält som används för kommunikation\r\nt.ex.   med   mobiltelefoni.   För   att   genomföra\r\nregeringsuppdraget  har  FAS  uppdragit åt professor\r\nAnders Ahlbom, Karolinska Institutet,  att  leda  en\r\nprojektgrupp  med  uppgift att årligen framställa en\r\nrapport  över  den vetenskapliga  utvecklingen  inom\r\nområdet. Med anledning  av  det  stora intresset för\r\nfält  genererade  i  samband  med mobiltelefoni  har\r\nprojektgruppen  i  en  rapport  diskuterat  aktuella\r\nforskningsprojekt       gällande      radiofrekventa\r\nelektromagnetiska  fält  i   relation   till   olika\r\nsymptom.[48] Gruppens slutsats är att:\r\n\r\nDen  senaste  perioden  har  inte försett oss med\r\nnågra konklusiva forskningsresultat  som på något\r\nväsentligt  sätt förändrat kunskapsläget  om  ett\r\neventuellt samband mellan RF exponering i samband\r\nmed mobiltelefoni och hälsorisker.\r\n\r\nGruppen  anser  också   att  det  är  motiverat  med\r\nfortsatt forskning:\r\n\r\nEn snabb teknisk utveckling  gör att exponeringen\r\nför elektromagnetiska fält ökar  med  mycket stor\r\nhastighet  och  det  finns  en oro för att  denna\r\nexponering   skulle   kunna  vara   förenad   med\r\nhälsorisker till följd av någon i dag okänd eller\r\notillräckligt   förstådd    mekanism.   Både   ur\r\nfolkhälsosynpunkt        och        för       att\r\nsamhällsutvecklingen inte ska hämmas  i onödan är\r\ndet     utomordentligt    angeläget    att    det\r\nvetenskapliga   kunskapsläget   är   så  bra  som\r\nmöjligt.\r\n\r\n\r\nSammanfattning\r\n\r\n\r\nSSI är central tillsynsmyndighet för\r\nstrålskydd i Sverige. SSI:s\r\nrekommendationer innebär att man\r\ninte anser att det finns något\r\nvetenskapligt stöd för allvarliga\r\nhälsoeffekter av att använda\r\nmobiltelefoner. SSI rekommenderar\r\ndock dem som känner oro att minska\r\nsin stråldos genom att t.ex. använda\r\nhandsfreeutrustning till telefonen.\r\nDet är också enligt SSI motiverat\r\nmed fortsatt forskning, en bedömning\r\nsom delas av FAS.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[25]:  .  Sverige  representeras  under  perioden\r\n2004-2008 i \"styrelsen\" (the Commission) av prof.\r\nAnders   Ahlbom  och  prof.  Per  Söderberg.  För\r\nriktlinjerna, se webbplatsen\r\n[26]: För uttalandet, se webbplatsen\r\n[27]: Se WHO:s webbplats:\r\n[28]: Se webbplatsen\r\n[29]: För mer information om studien, se\r\nwebbplatsen\r\n[30]:   Collatz    Christensen    H,   Schüz   J,\r\nKosteljanetz M, Skovgaard Poulsen H,  Thomsen  J,\r\nJohansen  C.  \"Cellular telephone use and risk of\r\nacoustic neuroma\",  Am  J  Epidemiol 159, s. 277-\r\n283, 2004.\r\n[31]: För rekommendationen, se webbplatsen\r\n[32]: För rapporten, se webbplatsen\r\n[33]: Se webbplatsen\r\n[34]: För ståndpunkten, se webbplatsen\r\n[35]:    Kommissionens   ståndpunkt,    s.    10,\r\nutredningstjänstens översättning.\r\n[36]: Se fotnot  5  för  referens  och  länk till\r\nrapporten.\r\n[37]: Boice och MacLaughlin, s. 2.\r\n[38]: Boice och MacLaughlin, s. 3.\r\n[39]:  Enligt  Maria  Feychting,  medlem  i SSI:s\r\ninternationella  expertgrupp  vars  rapport också\r\nanvänds i denna studie.\r\n[40]: Se rapporten från SSI's Independent  Expert\r\nGroup  on  Electromagnetic  Fields  (fotnot 6 för\r\nwebblänk till rapporten).\r\n[41]: Se pressmeddelande från SSI på webbplatsen\r\n\r\n[42]:  Se  webbplatsen   för pressmeddelande  och\r\nlänk    till   rapporten   \"Mobiltelefoner    och\r\nstrålning, Uppdrag att utreda eventuellt behov av\r\ninformationstext    angående    strålning    från\r\nmobiltelefoner  och  andra  terminaler  för mobil\r\nkommunikation\" Dnr. 842/2272/03, 2004.\r\n[43]:    SSI:s    planer    på   rekommendationer\r\nuppmärksammades  mycket i massmedierna,  t.ex.  i\r\nRapport 19.30, 2004-01-20, P1 Morgon 06.15, 2004-\r\n01-21, Studio ett  17.00  P1  och  i  SVT Morgon,\r\n06.00, 2004-01-21.\r\n[44]: För RALF-rapporten, se webbplatsen\r\n[45]: Se RALF-rapporten s. 32-36 och bil. 8.2, s.\r\n94.\r\n[46]: Se skrivelse till Riksdagens revisorer  den\r\n1 februari 2001, Dnr 2001:21 (30).\r\n[47]:     Promemorian     har    skickats    till\r\nutredningstjänsten och delas vid behov.\r\n[48]:  Ahlbom  A,  Feychting  M.,   Hamnerius  Y,\r\nHillert  L,  Forskning  om  elöverkänslighet  och\r\nandra effekter av elektromagnetiska fält, Rapport\r\nfrån en projektgrupp som tillsatts  med anledning\r\nav  ett  regeringsuppdrag  till  FAS,  2003.  För\r\nrapporten se webbplatsen\r\nUtländska myndigheter om eventuella\r\nhälsorisker\r\n\r\n\r\nI nationella myndigheter runt om i världen pågår för\r\nnärvarande ett omfattande arbete med att  bevaka och\r\nfölja  upp  forskning  om mobiltelefonins eventuella\r\nhälsorisker. Nedan ges exempel  på  det  arbete  som\r\nbedrivs  och  vilka rekommendationer som utfärdats i\r\nde  nordiska  länderna   och  några  andra  av  EU:s\r\nmedlemsländer.\r\n\r\n\r\nDanmark\r\n\r\n\r\nPå  det  danska  Indenrigs- og  Sundhetsministeriets\r\nwebbplats har ministeriet  tillsammans  med  berörda\r\ndanska    myndigheter   utarbetat   information   om\r\nmobiltelefoni och hälsa.[49] Ministeriet konstaterar\r\natt mobiltelefonen  är  en  ny  produkt  och att det\r\nhittills finns relativt lite forskning om eventuella\r\nhälsorisker   är   förknippade   med   användningen.\r\nKunskapen är därför, menar man, begränsad.\r\n\r\nUndersökningarna hittills pekar dock inte på några\r\nhälsorisker enligt ministeriet, men man  konstaterar\r\nockså  att  det kommer att dröja några år innan  man\r\nmed säkerhet  kan avgöra om mobiltelefoni kan orsaka\r\ncancer, och det  finns  därför  ett  stort  behov av\r\nfortsatt  forskning  anser  man. Ministeriet påpekar\r\nockså att forskningen hittills  inte  undersökt  hur\r\nmobilstrålning påverkar barn.\r\nMinisteriet  ger  också  råd  till  dem  som  vill\r\nbegränsa exponeringen för strålning. Dessa rör bl.a.\r\natt   använda   handsfreeutrustning,   skicka   SMS,\r\nbegränsa  telefonsamtalens längd och att inte pressa\r\ntelefonen mot örat.\r\n\r\nFinland\r\n\r\n\r\nFinska Strålsäkerhetscentralen har nyligen utarbetat\r\nen   informationsbroschyr   om   mobiltelefoni   och\r\nhälsorisker.  Denna  översätts  för  närvarande till\r\nsvenska. Myndigheten har dock skickat  en preliminär\r\növersättning till utredningstjänsten. När det gäller\r\nforskningen  om  mobiltelefoni  och  cancer  skriver\r\nmyndigheten:\r\n\r\nMan    har   hittills   inte   med   epidemiologiska\r\nundersökningar  kunnat  visa,  att  risken att få en\r\nhjärntumör   skulle   öka   om   man   använder   en\r\nmobiltelefon. Man kan dock ännu inte dra  helt säkra\r\nslutsatser    av   dessa   undersökningar   eftersom\r\ntelefonerna bara  varit  några  år  i användning. År\r\n2004  avslutas  den  internationella  undersökningen\r\nInterphone,   som   är  den  största  undersökningen\r\nhittills. Den täcker 5-10 år av användning och borde\r\nge   mera  tillförlitliga   data   om   risken   för\r\nhjärncancer.\r\n\r\nOm  blod-hjärnbarriären   (se  vidare  avsnitt  7.3)\r\nskriver myndigheten följande:\r\n\r\nI årtionden har man sett  vissa  indikationer på,\r\natt      radiovågor      på     mobiltelefonernas\r\nstrålningsnivå       möjligen       kan       öka\r\ngenomsläppligheten  i  hjärnans så kallade  blod-\r\nhjärn-barriär.   Blod-hjärn-barriären    reglerar\r\ninsläppet  av olika ämnen från blodomloppet  till\r\nhjärncellerna.  De  eventuella  förändringarna är\r\ndock  små  och försvinner snabbt när  strålningen\r\navbryts. Det  är  möjligen fråga om en förändring\r\nsom beror på mikroskopisk  uppvärmning. Fenomenet\r\nryms väl inom normal fysiologisk variation och är\r\nså vitt man vet inte skadligt.\r\n\r\n\r\nNorge\r\n\r\n\r\nI Norge är Statens Strålevern ansvarig myndighet för\r\nstrålskydd.[50] Myndigheten menar  att  det  utifrån\r\nvad man vet inte innebär några hälsorisker att prata\r\ni  mobiltelefon.  Vidare  sägs  att forskningen inte\r\nindikerar     att    radiofrekventa    fält     från\r\nmobiltelefoner  skulle  vara cancerframkallande, men\r\nman påpekar samtidigt att  forskningsläget ännu inte\r\nmedger en definitiv slutsats.[51]\r\n\r\nStatens Strålevern menar att  det är motiverat med\r\nen  försiktighetsstrategi  och  \"Statens  strålevern\r\nanbefaler at mobiltelefonen brukes  med fornuft; kun\r\nkorte og nodvendige samtaler og bruk av 'handsfree'-\r\nsett.\"[52]  I  samband  med detta rekommenderar  man\r\nockså  att barn avstår från  onödigt  användande  av\r\nmobiltelefon.  Myndigheten  har  också  i april 2003\r\npresenterat  en  rapport  från  en  expertgrupp  som\r\ngranskat befintlig forskning.[53]\r\n\r\nNederländerna\r\n\r\n\r\nDet  nederländska  hälsorådet,  Gezondheidsraad   de\r\nRegering  en  het  Parlement,  inrättade  år 2000 en\r\nexpertgrupp   som  årligen  ska  rapportera  om  den\r\nvetenskapliga utvecklingen  när  det  gäller möjliga\r\nhälsorisker   med  exponering  av  elektromagnetiska\r\nfält. Rådet publicerade i januari 2002 en omfattande\r\ngenomgång   av   forskningen    om   strålning   och\r\nhälsorisker.[54]    I    rapportens   sammanfattning\r\nkonstateras  följande  gällande   mobiltelefoni  och\r\neventuella risker för cancer:\r\n\r\nFlera epidemiologiska studier, av  vilka  en  del\r\nhar varit mycket omfattande, har fokuserat på ett\r\nmöjligt    samband    mellan    förekomsten    av\r\nhjärntumörer  och användande av mobiltelefoner. I\r\ningen av dessa  studier har ett generellt samband\r\nför hjärntumörer  påvisats.  I  vissa studier har\r\ndock   ett   svagt  samband  observerats   mellan\r\nanvändandet  av  mobiltelefon  och  förekomst  av\r\nvissa tumörer  på den sida av huvudet, där fallen\r\nindikerat   att   de    normalt    sett    håller\r\nmobiltelefonen.   Detta   samband  är  dock  inte\r\nsignifikant  och  har  bara  hittats   i  studier\r\nbehäftade  med  ett  antal  viktiga metodologiska\r\ntillkortakommanden.[55]\r\n\r\nI rapporten för 2003 som publicerades i januari 2004\r\ndiskuteras   mobiltelefoni   och   hjärntumörer.[56]\r\nGruppen  diskuterar  bl.a.  Hardells  m.fl.  senaste\r\nforskning.   Gruppen   menar  att  denna  innehåller\r\ninbördes sett inkonsekventa  resultat  som indikerar\r\nbrister  i forskningens design. Expertgruppen  menar\r\natt Hardells  studier inte är användbara för att dra\r\nnågra slutsatser  om  ett  eventuellt samband mellan\r\nmobiltelefoni och hjärntumörer.[57]\r\n\r\n\r\nStorbritannien\r\n\r\n\r\nDet    brittiska   strålskyddsinstitutet    National\r\nRadiological  Protection  Board  (NRPB) har granskat\r\nforskningsresultat    gällande    hälsorisker    med\r\nmobilstrålning.  NRPB uttalar sig också  om  aktuell\r\nforskning, se bl.a.  ett  aktuellt  uttalande om den\r\nnederländska undersökningen av mobilmaster (se denna\r\nrapports avsnitt 7.1).[58]\r\n\r\nI  mars  1999  inrättade  NRPB  på  initiativ   av\r\nregeringen   en   oberoende   expertgrupp   för  att\r\nutvärdera  tillgänglig forskning om hälsorisker  med\r\nmobilstrålning.[59]  Gruppen presenterade i maj 2000\r\nden s.k. Stewartrapporten.[60]  Gruppens slutsats är\r\natt  det  i  dagsläget  inte  går  att   bevisa  att\r\nstrålning   inom   rekommenderade  gränsvärden   har\r\nnegativa   hälsoeffekter.    När   det   gäller   de\r\nepidemiologiska studierna fann man:\r\n.det   finns  inte  övertygande   epidemiologiska\r\nbelägg för  att  exponering  för  RF-strålning  i\r\nallmänhet  - eller i den begränsande utsträckning\r\nsom  det  har  undersökts,  mobiltelefonrelaterad\r\nexponering  i  synnerhet - förorsakar sjukdom hos\r\nmänniskor.    Även     om    hitintills    utförd\r\nepidemiologisk forskning  inte ger grund för oro,\r\nhar den alltför många begränsningar  för  att  ge\r\nstöd för avsaknaden av en risk.[61]\r\n.\r\nVår slutsats är därför att det inte för närvarande\r\när möjligt att säga att exponering för RF-strålning,\r\näven   under  nationella  gränsvärden,  helt  saknar\r\nnegativa  hälsoeffekter, och att kunskapsluckorna är\r\ntillräckliga för att motivera försiktighet.[62]\r\nEfter publiceringen  av  Stewartrapporten  har ett\r\nforskningsprogram,       the       Link       Mobile\r\nTelecommunications  and  Health  Research  Programme\r\n(MTHR),  upprättats  för  att  undersöka  eventuella\r\nhälsorisker  med mobil telekommunikation. Programmet\r\nhar     tilldelats     7     miljoner     pund     i\r\nforskningsmedel.[63]\r\nI mitten av januari 2004 publicerade den oberoende\r\nrådgivande  gruppen,  AGNIR,  på  uppdrag av NRPB en\r\nuppföljning och uppdatering av Stewartrapporten.[64]\r\nDen  nya  rapporten  fokuserar främst  på  forskning\r\ngjord efter år 2000 och  innefattar  flera  typer av\r\nforskning om olika typer av potentiella hälsorisker.\r\nNär   det  gäller  mobiltelefoni  och  cancer  har\r\ngruppen granskat  i  stort sett de forskningsprojekt\r\nsom diskuteras i den föreliggande rapportens kapitel\r\n3.[65] AGNIR:s kritik av de olika studierna är i sak\r\ndensamma som framförs  i de två andra här redovisade\r\ngranskningsrapporterna.   AGNIR   är   bl.a.  mycket\r\nkritisk till Hardells m.fl. metoder och  det sätt på\r\nvilket  resultaten  redovisats.  På  det hela  taget\r\nmenar  gruppen  att  man  på grund av problemen  med\r\nHardells  studier inte kan dra  några  starka  eller\r\növertygande  slutsatser  om sambandet mellan analoga\r\ntelefoner och tumörer i hörselnerven.\r\nGruppens  slutsats  är  att   de   epidemiologiska\r\nstudierna  inte ger några övertygande bevis  för  en\r\nökad  risk  för  hjärntumör  som  en  konsekvens  av\r\nmobiltelefoni.  Sammantaget  menar man att studierna\r\nvisar att det är osannolikt att  det  skulle  finnas\r\nstora  och  snabbt verkande cancerogena effekter  av\r\nmobiltelefonanvändning.  Man  konstaterar  dock  att\r\nrapporten    inte    kunnat   värdera   riskerna   i\r\nperspektivet   av  en  långsiktig   och   omfattande\r\nanvändning av digitala telefoner.\r\nDen brittiska expertgruppens övergripande slutsats\r\nom hälsorisker med radiofrekventa fält (med betoning\r\npå   dem   som   härrör   från   mobiltelefoni   och\r\nbasstationer) är att  forskningen inte ger anledning\r\ntill oro. Man menar att den tillgängliga forskningen\r\ni dag inte talar för att det finns några hälsorisker\r\nmed  radiofrekventa  fält   i  doser  under  rådande\r\ngränsvärden. Däremot påpekar  AGNIR  att forskningen\r\nhar  brister  och att användningen av mobiltelefoner\r\nendast varit utbredd  under  en kort tidsperiod. Man\r\nmenar därför att det fortfarande  finns en möjlighet\r\natt strålningen skulle kunna medföra hälsorisker och\r\natt fortsatt forskning därför är motiverad.\r\n\r\nTyskland\r\n\r\n\r\nDen tyska federala strålskyddsmyndigheten  Bundesamt\r\nfür  Strahlenschutz, BfS, har informerat allmänheten\r\nom mobiltelefoni  och  eventuella  hälsorisker. I en\r\nbroschyr från myndigheten står bl.a. att forskningen\r\nhittills   visar   att   man  inte  får  cancer   av\r\nstrålningen  från  mobiltelefoner.[66]  Man  påpekar\r\ndock  att  det inte fullt  ut  går  att  bevisa  att\r\nmobiltelefoner   är   oskadliga  -  det  kan  finnas\r\nskadliga effekter som forskarna  ännu  inte upptäckt\r\neller  kunnat  bevisa. BfS uppmanar därför  till  en\r\nviss försiktighet  och  ger  råd om hur man går till\r\nväga för att minska stråldosen.\r\n\r\nBfS och det tyska miljödepartementet  ansvarar för\r\natt  genomföra  och koordinera ett forskningsprogram\r\nom mobilstrålningens  eventuella  hälsorisker.  Inom\r\nramen för programmet kommer mellan 2002 och 2006  en\r\nrad  forskningsprojekt  om  bl.a.  epidemiologi  att\r\nbedrivas.  Programmet  förväntas  leda till resultat\r\nsom  är relevanta för hela telekommunikationsområdet\r\noch beräknas  ge information som är relevant för den\r\nframtida teknologiska utvecklingen.[67]\r\n\r\nSammanfattning\r\n\r\n\r\nDe  nordiska,  nederländska,   brittiska  och  tyska\r\nstrålskyddsmyndigheternas       bedömningar       av\r\nkunskapsläget  liknar  SSI:s, dvs.  att  forskningen\r\nhittills   inte  visar  att   mobiltelefoni   medför\r\nhälsorisker.  Det finns emellertid en medvetenhet om\r\natt  forskningen  inte  säkert  kan  uttala  sig  om\r\neventuella  hälsorisker  på  sikt och att det därför\r\nkan vara motiverat med viss försiktighet.  Vissa  av\r\nmyndigheterna  ger  också  råd  om hur man med enkla\r\nmedel  minskar  sin  exponering  för  radiofrekventa\r\nmagnetiska  fält  vid användningen av  mobiltelefon.\r\nGemensamt för myndigheterna  är  att  de  anser  att\r\nfortsatt forskning på området är viktigt.\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[49]:  Se webbplatsen . Även IT- og Telestyrelsen\r\nhar information  om  mobiltelefoni, basstationer,\r\netc., se webbplatsen\r\n[50]:  För  mer information  om  myndigheten,  se\r\nwebbplatsen .\r\n[51]:      Den     norska      texten      lyder:\r\n\"Forskningsresultater  fra  laboratorieforsøk  og\r\nstudier  av  grupper  av  mennesker gir per i dag\r\nikke grunnlag for å si at radiofrekvente felt fra\r\nmobiltelefoner    er    kreftfremkallende.    Men\r\nforeløpig     er    forskningsresultatene     for\r\nufullstendige   til    å    trekke   en   endelig\r\nkonklusjon.\"\r\n[52]: Se Statens stråleverns informationsbroschyr\r\nom mobiltelefoner och hälsa på webbplatsen .\r\n[53]: Se webbplatsen för rapporten .\r\n[54]: För årsrapport 2002, se webbplatsen .\r\n[55]:     Se    årsrapport    2002,    s.     12.\r\nUtredningstjänstens översättning.\r\n[56]:  Årsrapporten   för   2003  finns  både  på\r\nholländska    och    engelska.    Den    engelska\r\növersättningen  börjar  på s. 63. Rapporten  (122\r\nsidor) återfinns på webbplatsen .\r\n[57]: Gruppen stödjer sig i sin slutsats på Boice\r\noch McLaughlin, författarna  till den amerikanska\r\ngranskningsrapport som beställts  av  SSI och som\r\nhar refererats i avsnitt 5.1 i denna rapport.\r\n[58]: För uttalandet, se webbplatsen .\r\n[59]: Se webbplatsen .\r\n[60]:    För    IEGMP    (Stewartrapporten),   se\r\nwebbplatsen .\r\n[61]:  Punkt  5.248  i IEGMP  (Stewartrapporten).\r\nRALF-rapportens översättning.\r\n[62]:  Punkt  1.19  i  IEGMP  (Stewartrapporten).\r\nUtredningstjänstens översättning.\r\n[63]:  För  mer  information  om  programmet,  se\r\nwebbplatsen .\r\n[64]:  För  pressmeddelande  och  AGNIR-rapporten\r\n(177 sidor), se webbplatsen .\r\n[65]: AGNIR har  även  granskat tre andra projekt\r\nom   bl.a.   testikelcancer    och    cancer    i\r\nansiktsnerven, se AGNIR (2003), s. 126-128.\r\n[66]:  För  BfS  webbplats,  se  adressen  ,  för\r\nbroschyren, se adressen .\r\n[67]: Programmets webbplats återfinns på adressen\r\n.\r\nNågra exempel på aktuell och\r\nomdebatterad forskning\r\n\r\n\r\nNedan   redovisas   några   studier   som   inte  är\r\nepidemiologiska   studier   av   mobiltelefoni   och\r\nhjärntumörer.  De  faller  med  andra ord helt eller\r\ndelvis  utanför  de  kriterier  som  avgjort   vilka\r\nstudier  som  beskrivs  i denna rapport. De tas ändå\r\nmed i rapporten eftersom  de uppmärksammats mycket i\r\nmassmedierna och bland allmänheten.\r\n\r\n\r\nZwamborn m.fl.\r\n\r\n\r\nVedertagen  praxis  har  länge  varit  att  betrakta\r\nstrålningen  från  basstationer   som   ofarlig,  en\r\nbedömning  som  bl.a.  SSI delar.[68] En nederländsk\r\nundersökning från september 2003 pekar dock på vissa\r\nnegativa effekter för människor  vid exponering även\r\nunder gällande gränsvärden. Den nederländska studien\r\nhar   letts   av   professor   Zwamborn   och    rör\r\nvälbefinnande    och    kognitiva   funktioner   vid\r\nexponering för strålningsfält  som  liknar  dem från\r\nbasstationer.[69]\r\n\r\nTvå grupper om vardera 36 personer undersöktes, en\r\nsom   upplevt   besvär   med  mobiltelefoni  och  en\r\nkontrollgrupp som inte gjort  det. Försökspersonerna\r\nutsattes  för  strålning.  De fick  sedan  genomföra\r\ntester  för  att  mäta  kognitiva   funktioner   som\r\nreaktionstid,   minne,  simultankapacitet  och  fick\r\nockså   fylla   i   en   enkät   om   det   allmänna\r\nvälbefinnandet som t.ex.  svimningskänslor, brist på\r\nenergi,            nervositet,            huvudvärk,\r\nkoncentrationssvårigheter,        etc.        Varken\r\nförsökspersonerna  eller  försöksledarna  visste  om\r\nvilken exponering som gjordes vid varje tillfälle.\r\n\r\nResultaten  visar  bl.a.  på  ökad reaktionstid,[70]\r\nsnabbare  minne och en sänkt grad  av  välbefinnande\r\nför  båda grupperna  när  de  exponerats  för  UMTS-\r\nliknande  fält,  dvs.  fält som liknar dem från 3 G-\r\nbasstationer.[71] Välbefinnandet  påverkades inte av\r\nGSM-liknande fält.\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[68]:    Se   t.ex.   SSI   information   2001:3:\r\n\"Sammanfattningsvis  gäller  att basstationer för\r\nmobiltelefoni   inte   innebär  någon   risk   ur\r\nstrålskyddssynpunkt.\" En  nyligen gjord bedömning\r\nav aktuell forskning av AGNIR (se avsnitt 6.5) är\r\natt exponeringen som följer  av  att  bo  nära en\r\nbasstation  är  extremt  liten  och  att  bevisen\r\nsammantaget  pekar  på att det är osannolikt  att\r\nbasstationerna skulle innebära några hälsorisker,\r\nse  AGNIR  \"Health  Effects   from  Radiomagnetic\r\nFields\", s. 148.\r\n[69]:  Zwamborn  APM,  Vossen SHJA,  van  Leersum\r\nBJAM,  Ouwens MA, Mäkel WN,  \"Effects  of  global\r\ncommunications  system  radio-frequency fields on\r\nwell  being  and  cognitive  functions  of  human\r\nsubjects with and without subjective complaints\",\r\nThea   Hague,  Netherlands;   TNO   Physics   and\r\nElectronics  Laboratory,  TNO-report FEL-03-C148,\r\n2003. Rapporten finns på webbplatsen .\r\n[70]: Den grupp som klagat  över  besvär  med GSM\r\npåverkades   av  signaler  av  GSM900-typ.  UMTS-\r\nsignaler påverkade kontrollgruppen.\r\n[71]: Radiofrekvensen  hos  dessa fält är ungefär\r\n2100 MHz.\r\nKommentarer till studien\r\n\r\nI  en rapport som gjorts på uppdrag  från  Forskningsrådet  för\r\narbetsliv  och  socialvetenskap  har en projektgrupp\r\nledd av professor Anders Ahlbom kort kommenterat den\r\nnederländska studien.[72] Gruppen  påpekar bl.a. att\r\nbesvärsgruppen i studien inte noterade  några besvär\r\nvid strålning av GSM-typ, trots att den var  uttagen\r\njust med hänvisning till att de tidigare rapporterat\r\nbesvär    kopplade   till   GSM-telefoner.   Ahlboms\r\nprojektgrupp noterar också att de kognitiva testerna\r\nvisade skiftande  resultat  med  såväl  förbättring,\r\nförsämring  som  ingen  förändring  under de  skilda\r\nexponeringarna    för   strålningen   jämfört    med\r\nsessionerna utan exponering.  Slutligen  påpekas att\r\nsymptomen   i   enkäten  skilde  sig  åt  i  de  två\r\ngrupperna.  Ahlbom  m.fl.,  liksom  de  nederländska\r\nforskarna själva,  påpekar att studien är den första\r\ni sitt slag och att  ytterligare forskning krävs för\r\natt  kunna  dra  några  säkra   slutsatser  avseende\r\neventuella   hälsoeffekter   av   strålningen   från\r\nbasstationer.\r\n\r\nLars Mjönes, verksamhetsansvarig  på  SSI,  har  i\r\nSSI:s tidning Strålskyddsnytt också kort kommenterat\r\nden   nederländska  studien.[73]  Mjönes  menar  att\r\nZwamborns undersökning gjort riskbilden osäkrare men\r\npåpekar  att  vissa  aspekter  av  undersökningen är\r\nförbryllande.  För  det  första  att  de  deltagande\r\ngrupperna noterade ett minskat välbefinnande  för  3\r\nG-liknande  strålning,  men  inte för GSM-strålning,\r\nsom den ena gruppen tidigare rapporterat  att de var\r\nsärskilt känsliga för. Mjönes påpekar att skillnaden\r\ni frekvens mellan strålningstyperna är mycket liten.\r\nSammanfattningsvis  menar  författaren  att  det  är\r\nviktigt att andra forskare upprepar försöken.\r\nI uppföljningen till den s.k. Stewartrapporten har\r\nden  brittiska  expertgruppen  diskuterat  Zwamborns\r\nundersökning.[74]  Gruppen  menar att undersökningen\r\ntycks vara välgjord men påpekar  att resultaten inte\r\nuppvisar  entydiga  mönster  vad  gäller   de  olika\r\ntyperna   av   mobilstrålning,   de  fyra  kognitiva\r\nuppgifterna  eller  i  de  två studerade  grupperna.\r\nDetta, tillsammans med andra  studier  som  visar på\r\nandra  reslutat, är enligt gruppen ett argument  för\r\natt det  samband  som  presenteras av Zwamborn m.fl.\r\nkan vara falskt.\r\nGruppens slutsats är att resultaten av forskningen\r\ninom området är inkonsekventa  i  meningen att de är\r\noförenliga. Man påpekar att skälet  till  varför den\r\nelektromagnetiska    strålningen    skulle   påverka\r\nhjärnans funktion, dvs. orsaksmekanismen,  är okänd.\r\nSammantaget  menar  man  att  ingen  klar effekt  av\r\nexponering  av radiofrekvent strålning  på  hjärnans\r\nkognitiva funktioner kan identifieras.\r\n\r\nSantini m.fl.\r\n\r\n\r\nI  en  fransk  tvärsnittsstudie  har  Santini  m.fl.\r\nundersökt välbefinnandet  hos  530  personer  boende\r\nnära basstationer för mobiltelefoni.[75] Dessa  fick\r\nsvara  på  ett  frågeformulär  om  olika symptom som\r\nhuvudvärk, koncentrationssvårigheter,  minnesluckor,\r\ntrötthet, sömnproblem, m.m. Resultaten visar  på  en\r\nökad  förekomst av symptomen hos dem som bor nära en\r\nbasstation.\r\n\r\nAnders  Ahlboms  projektgrupp dömer ut studien och\r\nmenar att den är av  undermålig kvalitet.[76] Främst\r\npåpekar de att författarna  inte  redogjort  för hur\r\npersonerna som ingår i studierna valts ut eller  hur\r\nstort  bortfallet  är.  Deltagarna  har  själva fått\r\nbedöma  hur  nära  basstationen de bor, en bedömning\r\nsom  dels  inte  kunnat  kontrolleras,  dels  enligt\r\nprojektgruppen är  ett dåligt mått på exponering för\r\nradiofrekventa fält.  Ahlbom m.fl. menar att brister\r\ni upplägget av studien  gör  det omöjligt att avgöra\r\nom resultaten beror på systematiska  fel  i studien.\r\nDe  påpekar t.ex. att personer som upplever  att  de\r\nhar besvär  från  basstationer  kan ha tagit reda på\r\nvar närmaste basstation ligger, medan  personer  som\r\ninte  upplever  några besvär kanske aldrig har tänkt\r\npå detta. Den engelska expertgruppen tar upp ungefär\r\nsamma kritik av studien,  liksom  Ulf Mjönes på SSI.\r\nEn spansk studie av Navarro m.fl. har  samma upplägg\r\noch  har  kritiserats på samma grunder som  Santinis\r\nstudie.[77]\r\n\r\nSalford m.fl.\r\n\r\n\r\nEn mycket  uppmärksammad  del  av  de potentiella\r\nbiologiska  effekterna av mobiltelefoni  rör  den\r\ns.k. blod-hjärnbarriären som skyddar hjärnan från\r\ngiftiga ämnen som cirkulerar i blodet. Resultaten\r\nfrån  ett  svenskt  forskarlag  från  Lund  under\r\nledning av professor  Leif  Salford  har särskilt\r\nuppmärksammats  i  den  allmänna  debatten.  [78]\r\nSalford  m.fl.  har i ett par artiklar  visat  på\r\nbiologiska  effekter   i  hjärnan  hos  möss  som\r\nutsatts  för  strålning av  GSM-typ.  I  försöket\r\nutsattes tre grupper  om åtta råttor i två timmar\r\nför GSM-strålning. De förändringar  eller  skador\r\nsom   rapporterades   kvarstod   50  dagar  efter\r\nexponeringen. Forskargruppens slutsats var:\r\nFör första gången kan vi här presentera  bevis på\r\nneurologiska   skador  orsakade  av  icke-termisk\r\nexponering  av  mikrovågor.   Cortex,  såväl  som\r\nhippocampus och basal-ganglierna innehöll skadade\r\nnervceller.  Vi  inser  att  vår  studie   endast\r\nomfattar  ett  fåtal  djur,  men  de  sammantagna\r\nresultaten är ytterst signifikanta och påvisar en\r\nklar dos-response relation.[79]\r\n\r\nSalford  har kallat den frivilliga exponeringen  för\r\nmikrovågor   från  mobiltelefoner  för  det  största\r\nmänskliga biologiska experimentet någonsin.[80]\r\n\r\nSalfords forskning  diskuteras bland annat i SSI:s\r\noberoende internationella  expertgrupps  rapport,  i\r\nden  brittiska  AGNIR-gruppens  rapport  och  i  den\r\nnederländska     expertgruppens    rapport.    SSI:s\r\ninternationella oberoende expertgrupp är kritisk mot\r\nSalfords studie.[81]  De  påpekar att antalet råttor\r\när  litet,  vilket  gör att man  inte  kan  utesluta\r\nslumpen som förklaring.  Vidare  är  man kritisk mot\r\nden  metod  man använt för att bedöma effekterna  på\r\nråttorna och  menar  att resultaten kan ha påverkats\r\nav missfärgningar. Man  är också kritisk mot vad man\r\nanser är bristfällig redovisning av hur studien gått\r\ntill och anser att Salford  m.fl.  drar alldeles för\r\nlångtgående   slutsatser   vad   gäller   eventuella\r\nhälsorisker.\r\nSSI:s expertgrupp pekar på att flera andra studier\r\ninte  har  funnit  samma påverkan som Salford  m.fl.\r\ntrots att strålningsdosen  då  varit  större. På det\r\nhela  taget  menar  man att dessa studier  har  fått\r\nmycket uppmärksamhet  men  att en noggrann analys av\r\ntillgängliga data inte tyder på någon hälsorisk. Man\r\nanser  dock  att  det  är  nödvändigt  med  fortsatt\r\nforskning inom detta område.[82]\r\nAGNIR   påpekar  också  att  studien   är   liten,\r\nåldersvariationen  mellan  råttorna stor och att det\r\nfinns brister i metodologi och  redovisning  av  hur\r\nstudien  gått  till.[83]  Dessutom  tar  man upp att\r\nandra studier inte har kunnat bekräfta resultaten av\r\nSalfords    m.fl.    studie.   Gruppen   menar   att\r\nStewartrapportens slutsatser fortfarande är giltiga,\r\ndvs. att forskningen som  visar på effekter på blod-\r\nhjärnbarriären av exponering  av  mobilstrålning  är\r\ninkonsekvent och motsägelsefull och att aktuella och\r\nvälgjorda   studier   inte  visar  på  några  sådana\r\neffekter.[84]\r\nDen nederländska expertgruppen  är  mycket kritisk\r\nmot Salfords m.fl. metoder och menar att forskningen\r\nhar  allvarliga vetenskapliga brister. Gruppen  upp-\r\nrepar  sin  slutsats från 2003 att man anser att det\r\ninte är vetenskapligt  bevisat  att  exponering  för\r\nelektromagnetiska  fält  har någon påverkan på blod-\r\nhjärnbarriären.[85]\r\n\r\nSammanfattning\r\n\r\n\r\nForskningen     om    mobiltelefonins     eventuella\r\nhälsorisker bedrivs  på  många  olika  sätt av många\r\nforskare. Endast ett par studier av dem  som  faller\r\nutanför fokus i denna promemoria har av utrymmesskäl\r\nkunnat      beskrivas      här     -     heltäckande\r\nforskningsöversikter  är  ofta   hundratalet   sidor\r\nlånga.\r\n\r\nZwamborns   studie   som   visar  på  t.ex.  sänkt\r\nvälbefinnande som en konsekvens  av strålning av den\r\ntyp om kommer från basstationer, anses  av  bedömare\r\nvara     välgjord     och    förtjäna    ytterligare\r\nuppmärksamhet. De samband  som  studien  visar på är\r\ndock   delvis   inbördes  inkonsekventa,  och  såväl\r\nstudiens författare  som granskare påpekar vikten av\r\natt studien görs om av andra forskargrupper.\r\nNär det gäller andra  studier  av hälsoeffekter av\r\natt bo nära basstationer tycks det  som om de flesta\r\nandra forskare anser att studierna är  av  bristande\r\nkvalitet. Det antal studier som finns tillgängliga i\r\ndag   är  också  begränsat  och  fortsatt  forskning\r\nrekommenderas allmänt.\r\nSalfords   m.fl.   studie  av  effekter  på  blod-\r\nhjärnbarriären av exponering av strålning av GSM-typ\r\nhar  väckt  uppseende  i   massmedierna  och  i  den\r\nallmänna debatten, men har av  två oberoende grupper\r\nfått stark kritik. Många anser att  det är motiverat\r\natt andra forskargrupper upprepar försöken.\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[72]:    Se    Ahlbom    m.fl.,   \"Forskning   om\r\nelöverkänslighet och andra effekter av\r\nelektromagnetiska fält\", s. 7-8 (se fotnot 48 för webblänk\r\ntill rapporten).\r\n[73]:  Se Mjönes Lars, Strålskyddsnytt  3-4/2003.\r\nTidningen finns på webbplatsen .\r\n[74]:  Se  AGNIR  (2003),  \"Health  Effects  from\r\nRadiomagnetic  Fields\",  96-97  (se fotnot 64 för\r\nwebblänk till rapporten).\r\n[75]: Santini R, Santini P, Danze  JM,  Le Ruz P,\r\nSeigne  M.  \"Symtoms  experienced  by  people  in\r\nvicinity  of  base  station:  I/  Incidences   of\r\ndistance  and  sex.\"  Pathol  Biol  50,  2002 och\r\nSantini R, Santini P, Danze JM, Le Ruz P,  Seigne\r\nM.  \"Symtoms experienced by people in vicinty  of\r\nbase stations: II/ Incidences of age, duration of\r\nexposure, location of subjects in relation to the\r\nantennas   and  other  electromagnetic  factors.\"\r\nPathol Biol 51, 2003.\r\n[76]:   Se   Ahlbom    m.fl.,    \"Forskning    om\r\nelöverkänslighet och andra effekter av\r\nelektromagnetiska  fält\",  s.  4 (för Ahlboms rapport,  se\r\nfotnot 48 i denna rapport).\r\n[77]:  Navarro EA, Segura J, Portolés  M,  Gómez-\r\nPerretta  de  Mateo C. \"The microwave syndrome: a\r\npreliminary  study   in  Spain.\"  Electromagnetic\r\nbiology and medicine, 22, s. 161-169, 2003.\r\n[78]:  För  den senast publicerade  artikeln,  se\r\nSalford LG, Brun  AE,  Eberhardt JL, m.fl. \"Nerve\r\ncell damage in mammalian  brain after exposure to\r\nmicrowaves from GSM mobile phones, Environ Health\r\nPersp. 111, s. 881-883, 2003.\r\n[79]:   Salford,   s.   882.  Utredningstjänstens\r\növersättning.\r\n[80]: Salford, s. 881.\r\n[81]:  Se  SSI's  Independent   Expert  Group  on\r\nElectromagnetic Fields, s. 18-19. ().\r\n[82]:   SSI's   Independent   Expert   Group   on\r\nElectromagnetic Fields, s. 19-20.\r\n[83]:  Se  AGNIR  (2003),  \"Health  Effects  from\r\nRadiomagnetic Fields\", s. 80-81.\r\n[84]:  Stewartrapporten,  s.  60, 5.94, Kapitel 5\r\n(se webbplatsen ).\r\n[85]: Se \"Electromagnetic Fields:  Annual  Update\r\n2003\" på webbplatsen , s. 90-91.\r\nLitteraturlista\r\n\r\n\r\nAGNIR,    Health    effects    from   radiofrequency\r\nelectromagnetic   fields,   National    Radiological\r\nProtection Board Doc NRPB, 14(2), 2003.\r\n\r\nAhlbom A. och Feychting M., \"Correspondance  re: Use\r\nof cellular phones and the risk of brain tumours:  A\r\ncase-control   study\",   International   Journal  of\r\nOncology 15, s. 1045-1047, 1999.\r\n\r\nAhlbom  A., Feychting M., Hamnerius Y., Hillert  L.,\r\nForskning  om elöverkänslighet och andra effekter av\r\nelektromagnetiska fält, Rapport från en projektgrupp\r\nsom tillsatts  med anledning av ett regeringsuppdrag\r\ntill FAS, 2003.\r\n\r\nAuvinen A., Hietanen  M., Luukkonen R., Koskela RS.,\r\n\"Brain  Tumors  and  Salivary  Gland  Cancers  Among\r\nCellular Telephone Users\",  Epidemology  13, s. 356-\r\n359, 2002.\r\n\r\nBoice,    John   D   och   McLaughlin,   Joseph   K,\r\n\"Epidemiologiska  studier  över  mobiltelefoner  och\r\nrisken  för  cancer  -  en  översikt\",  SSI  Rapport\r\n2002:16.\r\n\r\nCollatz  Christensen  H,  Schüz  J,  Kosteljanetz M,\r\nSkovgaard   Poulsen   H,  Thomsen  J,  Johansen   C.\r\n\"Cellular  telephone  use   and   risk  of  acoustic\r\nneuroma\", Am J Epidemiol 159, s. 277-283, 2004.\r\n\r\nHardell   Lennart,   Näsman  Åsa,  Påhlson   Anneli,\r\nHallquist  Arne  och Hansson  Mild  Kjell,  \"Use  of\r\ncellular telephones  and the risk for brain tumours:\r\nA  case-control  study\",  International  Journal  of\r\nOncology 15, s. 113-116, 1999.\r\n\r\nHardell  Lennart,  Näsman   Åsa,   Påhlson   Anneli,\r\nHallquist  Arne,  \"Case-Control  Study  on Radiology\r\nWork,  Medical  X-ray  Investigations,  and  Use  of\r\nCellular   Telephones  as  Risk  Factors  for  Brain\r\nTumors\", Medscape General Medicine 2 (2), 2000.\r\n\r\nHardell Lennart,  Påhlson Anneli, Hallquist Arne och\r\nHansson Mild Kjell,  \"Ionizing  radiation,  cellular\r\ntelephones and the risk for brain tumours\", European\r\nJournal of Cancer Prevention 10, s. 523-529, 2001.\r\n\r\nHardell  Lennart,  Påhlson  Anneli,  Hallquist Arne,\r\nHansson Mild Kjell, M. Carlberg, Lija  A., \"Cellular\r\nand  cordless  telephones  and  the  risk for  brain\r\nturmours\", European Journal of Cancer Prevention 11,\r\ns. 377-386, 2002.\r\n\r\nHealth    Council   of   the   Netherlands,   Mobile\r\ntelephones,  An  evaluation  of  health effects, No.\r\n2002/01E, The Hague, 2002.\r\n\r\nHealth  Council of the Netherlands,  Electromagnetic\r\nFields:\r\n\r\nAnnual Update 2003, Nr 2004/01, The Hague, 2004.\r\n\r\nIEGMP, (Stewartrapporten), Mobile phones and health,\r\n(National Radiological Protection Board, 2000.\r\n\r\nInskip P,  Tarone R, Hatch E, Wilcosky T, Shapiro W,\r\nSelker R, Fine  H,  Black  P,  Loeffler  J, Linet M,\r\n\"Cellular-Telephone Use and Brain Tumors\",  The  New\r\nEngland  Journal  of  Medicine,  vol. 344, s. 79-86,\r\n2001.\r\n\r\nJohansen  Christoffer,  Boice  John  D,   McLaughlin\r\nJoseph  K,  Olsen  Jørgen, \"Cellular Telephones  and\r\nCancer  -  a Nationwide  Cohort  Study  in  Denmark,\r\nJournal of the  National  Cancer Institute, vol. 93,\r\nnr 3, s. 203-207, 2001.\r\n\r\nJohansen  Christoffer,  Boice   John  D,  McLaughlin\r\nJoseph  K,  Olsen  Jørgen, Christensen  HC,  \"Mobile\r\nphones and malignant  melanoma  of the eye\", British\r\nJournal of Cancer 86, s. 348-349, 2002.\r\n\r\nMuscat JE, Malkin MG, Thompson S, Shore RE, Stellman\r\nSD,  McRee  D,  Neugut  AI,  Wynder  EL.,  \"Handheld\r\ncellular  telephone  use and risk of brain  cancer\",\r\nJAMA 284, s. 300-317, 2000.\r\n\r\nMuscat JE, Malkin MG, Thompson S, Shore RE, Stellman\r\nSD,   Neugut  AI,  Bruce  J.,   \"Handheld   cellular\r\ntelephones  and risk of acoustic neuroma\", Neurology\r\n58, s. 1304-1306, 2002.\r\n\r\nNavarro EA, Segura  J, Portolés M, Gómez-Perretta de\r\nMateo  C.  \"The microwave  syndrome:  a  preliminary\r\nstudy in Spain\" Electromagnetic biology and medicine\r\n22, 161-169, 2003.\r\n\r\nRådet för arbetslivsforskning, \"Elöverkänslighet och\r\nhälsorisker   av   elektriska  och  magnetiska  fält\r\nForskningsöversikt  och  utvärdering  -  Slutrapport\r\nfrån      arbetsgruppen      vid      rådet      för\r\narbetslivsforskning, 2000.\r\n\r\nSalford LG, Brun AE, Eberhardt JL, m.fl. \"Nerve cell\r\ndamage   in  mammalian  brain  after   exposure   to\r\nmicrowaves  from  GSM mobile phones\", Environ Health\r\nPersp. 111, s. 881-883, 2003.\r\n\r\nSantini R, Santini  P, Danze JM, Le Ruz P, Seigne M.\r\n\"Symtoms experienced  by  people in vicinity of base\r\nstation: I/ Incidences of distance  and  sex\" Pathol\r\nBiol 50, 2002.\r\n\r\nSantini R, Santini P, Danze JM, Le Ruz P,  Seigne M.\r\n\"Symtoms  experienced  by people in vicinty of  base\r\nstations:  II/  Incidences   of   age,  duration  of\r\nexposure,  location of subjects in realtion  to  the\r\nantennas and  other electromagnetic factors.\" Pathol\r\nBiol 51, 2003.\r\n\r\nSSI's Independent  Expert  Group  on Electromagnetic\r\nFields,  \"Recent  Research on Mobile  Telephony  and\r\nCancer and Other Selected  Biological Effects: First\r\nannual report from SSI's Independent Expert Group on\r\nElectromagnetic Fields\", SSI Dnr 00/1854/02, 2003.\r\n\r\nSSI,  \"Mobiltelefoner  och  strålning,  Uppdrag  att\r\nutreda eventuellt behov av informationstext angående\r\nstrålning från mobiltelefoner  och  andra terminaler\r\nför mobil kommunikation\", Dnr. 842/2272/03, 2004.\r\n\r\nZwamborn APM, Vossen SHJA, van Leersum  BJAM, Ouwens\r\nMA,  Mäkel  WN,  \"Effects  of  global communications\r\nsystem  radio-frequency  fields on  well  being  and\r\ncognitive  functions  of  human  subjects  with  and\r\nwithout   subjective   complaints\",    Thea   Hague,\r\nNetherlands; TNO Physics and Electronics Laboratory,\r\nTNO-report FEL-03-C148, 2003.\r\n\r\nWebblänkar till organisationer och myndigheter\r\n\r\nBundesamt     für     Strahlenschutz     (Tyskland):\r\nhttp://www.bfs.de/.\r\n\r\nEU-kommissionen:\r\nhttp://www.europa.eu.int/comm/health/ph_determinants/environment/EMF/emf_en.htm\r\n\r\nForskningsrådet  för  arbetsliv  och socialvetenskap\r\n(FAS): http://www.fas.forskning.se/.\r\n\r\nGezondheidsraad   de   Regering  en  het   Parlement\r\n(Nederländerna):\r\nhttp://www.gr.nl/index.php?phpLang=en.\r\n\r\nICNIRP: http://www.icnirp.org/chairman.htm.\r\n\r\nIndenrigs- og Sundhetsministeriets (Danmark):\r\nhttp://www.im.dk/Index/dokumenter.asp?o=85&n=1&h=19&d=1487&s=4.\r\n\r\nNational Radiological Protection Board (Storbritannien):\r\nhttp://www.nrpb.org/.\r\n\r\nStatens strålevern (Norge): http://www.nrpa.no/.\r\n\r\nStatens        strålskyddsinstitut        (Sverige):\r\nhttp://www.ssi.se/.\r\n\r\nStrålsäkerhetscentralen                   (Finland):\r\nhttp://www.stuk.fi/svenska/.\r\n\r\nWHO (EMF-projektet): http://www.who.int/peh-emf/en/.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nVad är joniserande och icke-\r\njoniserande strålning?[86]\r\n\r\n\r\nJoniserande strålning\r\n\r\n\r\nOm  energin  hos  en strålningsbärare - foton  eller\r\nmateriell partikel  -  är  tillräckligt stor för att\r\nkunna frigöra en elektron från en atom eller molekyl\r\noch därvid bilda en jon (dvs.  en  laddad partikel),\r\nkallas strålningen joniserande. Lite  förenklat  kan\r\nman  säga  att  joniserande  strålning  rycker  loss\r\nelektroner  från  atomer  vilket gör att strålningen\r\norsakar elektriska förändringar  i  allting  som den\r\npasserar.\r\n\r\nFör  att beteckna strålning som joniserande brukar\r\nman vanligen  kräva  att  ett större antal joner kan\r\nproduceras.   Det   betyder   att   elektromagnetisk\r\nstrålning   i  radio-  och  mikrovågsområdena,   det\r\ninfraröda området,  det  synliga och större delen av\r\ndet ultravioletta frekvensområdet  kan  klassas  som\r\nicke-joniserande.  Röntgen-  och  gammastrålning  är\r\ndäremot  joniserande  och  kan  skada DNA och därmed\r\norsaka cancer.\r\nDen   allra   största   delen   (87  %)   av   den\r\ngenomsnittliga årliga joniserande stråldosen  härrör\r\nfrån   naturliga  källor  som  radon  eller  kosmisk\r\nstrålning.   Endast   en   mindre   del  joniserande\r\nstrålning erhålls från artificiella källor som t.ex.\r\nvid   användningen   av   radioaktiva   ämnen   inom\r\nmedicinen.[87]\r\n\r\nIcke-joniserande strålning\r\n\r\n\r\nIcke-joniserande   strålning   är   elektromagnetisk\r\nstrålning    som    inte   har   tillräckligt   högt\r\nenergiinnehåll  för  att  slå  sönder  atomer  eller\r\nmolekyler. Därmed bildas  inga  joner,  och  det  är\r\ndärför i första hand den joniserande strålningen som\r\nkan påverka och skada levande celler.\r\n\r\nIcke-joniserande  strålning anses i allmänhet vara\r\nofarlig såvida inte effekttätheten är så hög att den\r\norsakar lokal (ögon,  hud)  eller allmän uppvärmning\r\nav  bestrålade  vävnader.  Möjligheten   att   icke-\r\njoniserande  strålning  även  skulle  kunna ha andra\r\nskadeverkningar  (cancer  vid  starkströmsledningar,\r\nelallergi m.m.) är omstridd.\r\n\r\nMobiltelefoni och icke-joniserande strålning\r\n\r\n\r\nKommunikationen i mobiltelesystem  sker i luften med\r\nhjälp av radiovågor och mobiltelefoner  tar emot och\r\nsänder  radiofrekventa  signaler.  Strålningen  från\r\nbasstationer och mobiltelefoner är alltså radiovågor\r\nsom  utgörs  av elektriska och magnetiska  fält  som\r\nbrer  ut sig i  luften  med  ljusets  hastighet.  De\r\nfortplantar  sig  som  vågor  av  olika våglängd och\r\nfrekvens. Frekvensen anger antalet  svängningar  per\r\nsekund och mäts i Hertz (1 Hertz är en svängning per\r\nsekund). Radiovågor talar man om i frekvensområdet 1\r\nMHz  - 300 GHz. Radiovågor över 300 MHz kallas också\r\nmikrovågor.   Mobiltelefoner   emitterar   strålning\r\nnågonstans inom området 450 - 2200 MHz.[88]\r\n\r\nRadiovågor  är  icke-joniserande därför att  deras\r\nenergiinnehåll är för  lågt för att skapa elektriska\r\nförändringar    i   den   materia    de    passerar.\r\nRadiovågornas energiinnehåll  är  t.ex.  mer  än  en\r\nmiljon   gånger  lägre  än  röntgenstrålningens  och\r\negenskaperna   hos  radiovågor  skiljer  sig  därför\r\nväsentligt  från   egenskaperna   hos  röntgen-  och\r\ngammastrålning.   När  radiovågor  träffar   kroppen\r\nreflekteras en del,  och en del tränger in i kroppen\r\ndär energin omvandlas  till  värme.  När  det gäller\r\nmobiltelefoner   brukar  man  ange  den  energi  som\r\nkroppen  tar  upp  från   de   radiovågor  telefonen\r\nutsänder, det s.k. SAR-värdet.[89] Det är också värt\r\natt  notera  att  vid användningen  av  mobiltelefon\r\nexponeras  den  sida   av  huvudet  där  man  håller\r\ntelefonen mer för strålningen än den andra.\r\nElanders Gotab, Stockholm  2004\r\nElanders Gotab, Stockholm  2004\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[86]:     Redogörelsen    om    joniserande/icke-\r\njoniserande  strålning  bygger  på  material från\r\nNationalencyklopedin, Statens strålskyddsinstitut\r\noch  broschyren  \"Strålning från mobiltelesystem,\r\nEn informationsbroschyr från sex myndigheter\", se\r\nkällförteckning.\r\n[87]:    Enligt    uppgifter     från     Statens\r\nstrålskyddsinstitut.\r\n[88]: Se Boice och Mclaughlin, s. 3.\r\n[89]:   SAR   är   en   förkortning  av  Specific\r\nAbsorbtion Rate och anger  mängden absorberad RF-\r\nenergi  per massenhet och tidsenhet,  uttryckt  i\r\nwatt per kilogram (W/kg).</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Försiktighetsprincipen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ398 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "72000ED0-745E-4343-9C18-1E20749C3593",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "14",
                    "3",
                    "2",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "37",
                    "1",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "1",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "19",
                    "1",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "276",
                    "21",
                    "3",
                    "49"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/72000ED0-745E-4343-9C18-1E20749C3593",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Rekommendationer för barn m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ398 yrkandena 2 och 7.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "6FC9A717-470A-4332-A0E4-CBD9717CF908",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "1",
                    "2",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "37",
                    "1",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "2",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "277",
                    "18",
                    "4",
                    "50"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/6FC9A717-470A-4332-A0E4-CBD9717CF908",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Sänkning av gränsvärden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ398 yrkande 9 och 2003/04:Bo262 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "3D0A5A59-7E56-45EF-BA23-C119337C0F7F",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "1",
                    "2",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "37",
                    "0",
                    "1",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "1",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "279",
                    "17",
                    "4",
                    "49"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/3D0A5A59-7E56-45EF-BA23-C119337C0F7F",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Varningstext på mobiltelefoner",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ359 yrkande 4, 2003/04:MJ398 yrkande 6 och 2003/04:MJ410 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "A245816B-75E7-447B-82FD-51A9EC9C3725",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "17",
                    "2",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "37",
                    "0",
                    "1",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "1",
                    "19",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "1",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "262",
                    "36",
                    "2",
                    "49"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A245816B-75E7-447B-82FD-51A9EC9C3725",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Offentliggörande och tillsyn av gränsvärden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T561 yrkande 10, 2003/04:MJ359 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:MJ398 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Oberoende kommission",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T561 yrkande 12 och 2003/04:MJ359 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "00CFD8CF-9650-4029-BEE8-9AA94BE9A647",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "15",
                    "4",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "38",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "1",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "1",
                    "14",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "242",
                    "56",
                    "1",
                    "50"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/00CFD8CF-9650-4029-BEE8-9AA94BE9A647",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Miljöavgift för mobiltelefoner",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ359 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Forskningsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T561 yrkande 11, 2003/04:MJ359 yrkande 3, 2003/04:MJ410 yrkande 4 och 2003/04:Bo262 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "MJU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Försiktighetsprincipen",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Rekommendationer för barn m.m.",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Sänkning av gränsvärden",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Varningstext på mobiltelefoner",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Varningstext på mobiltelefoner",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Offentliggörande och tillsyn av gränsvärden",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Offentliggörande och tillsyn av gränsvärden",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Oberoende kommission",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Forskningsfrågor",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Forskningsfrågor",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-02-12 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-02-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-03-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-03-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-03-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-03-23 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-03-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-03-31 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-03-31 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på samtliga motioner",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 05:47:30"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen sade nej till motioner om strålning från mobiltelefoner och basstationer. Motionerna handlar om bland annat om eventuella hälsorisker förenade med exponeringen för elektromagnetiska fält, gränsvärden för exponering, informations- och forskningsfrågor. Riksdagen hänvisar till de bedömningar som görs av ansvariga myndigheter. Myndigheterna bedömer att det inte finns något vetenskapligt stöd för att allvarliga hälsorisker skulle vara förenade med användningen av mobiltelefoni. Riksdagen tycker att det är viktigt att det vetenskapliga kunskapsläget är så bra som möjligt och att det även i fortsättningen forskas på området. Motionerna lämnades in under den allmänna motionstiden 2003. ",
          "dok_id": "GR01MJU12",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Motioner om strålning från mobiltelefoner (MJU12)",
          "dok_id": "GR01MJU12",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 05:47:30"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01MJU12",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:44"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om strålning från mobiltelefoner och basstationer. Motionerna handlar om bland annat om eventuella hälsorisker förenade med exponeringen för elektromagnetiska fält, gränsvärden för exponering, informations- och forskningsfrågor. Utskottet hänvisar till de bedömningar som görs av ansvariga myndigheter. Myndigheterna bedömer att det inte finns något vetenskapligt stöd för att allvarliga hälsorisker skulle vara förenade med användningen av mobiltelefoni. Utskottet tycker att det är viktigt att det vetenskapliga kunskapsläget är så bra som möjligt och att det även i fortsättningen forskas på området. Motionerna lämnades in under den allmänna motionstiden 2003.</p>",
          "dok_id": "GR01MJU12",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:39"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Motioner om strålning från mobiltelefoner (MJU12)",
          "dok_id": "GR01MJU12",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:39"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01MJU12",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_mju_12.docx",
          "filstorlek": "206977",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Icke-joniserande strålning",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/7EB4BAF8-08DE-4E03-A71B-862D1E454D62"
        },
        {
          "dok_id": "GR01MJU12",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_mju_12.pdf",
          "filstorlek": "881707",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200304_mju_12",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/ED54042E-DC86-453E-B2DB-0388416B8CE9"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Bo262 Mobiltelefoni och strålning",
          "ref_dok_id": "GR02Bo262",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Bo262",
          "ref_dok_titel": "Mobiltelefoni och strålning",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ359 Mobiltelefonernas strålning",
          "ref_dok_id": "GR02MJ359",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ359",
          "ref_dok_titel": "Mobiltelefonernas strålning",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ398 Mobiltelefoner, strålning och försiktighetsprincip",
          "ref_dok_id": "GR02MJ398",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ398",
          "ref_dok_titel": "Mobiltelefoner, strålning och försiktighetsprincip",
          "ref_dok_subtitel": "av Barbro Feltzing (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ410 Miljö och hälsa",
          "ref_dok_id": "GR02MJ410",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ410",
          "ref_dok_titel": "Miljö och hälsa",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:T561 Information och kommunikation ",
          "ref_dok_id": "GR02T561",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "T561",
          "ref_dok_titel": "Information och kommunikation ",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-03-31",
          "ref_dok_id": "GR0991",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "91",
          "ref_dok_titel": "2004-03-31",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-03-25",
          "ref_dok_id": "GR0988",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "88",
          "ref_dok_titel": "2004-03-25",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}