{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2301804",
      "dok_id": "GR01LU8",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "LU8",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:LU8",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "LU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "8",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-02-19 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:24",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:28",
      "titel": "Konsumentfrågor",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01LU8/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01LU8",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01LU8",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01LU8",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Lagutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:LU8</div><h1>Konsumentfrågor</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlar utskottet närmare 60 motionsyrkanden från den\r\nallmänna motionstiden år 2003 på de konsumentpolitiska och konsumenträttsliga\r\nområdena. Motionsyrkandena gäller bl.a. mål och inriktning för\r\nkonsumentpolitiken,\r\ndet svenska arbetet med konsumentfrågor inom EU, konsumenträttens\r\ntillämpning inom offentlig sektor, e-handel, olika former av marknadsföring\r\noch märkning, resegarantilagen, konsumentvägledning, konsumentorganisationer\r\noch tvistlösning utom domstol.\r\nUtskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden.\r\nI betänkandet finns 21 reservationer och 2 särskilda yttranden.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Mål och inriktning för konsumentpolitiken\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L292 yrkande 1, 2003/04:L351 yrkandena\r\n1 och 2 och 2003/04:L353 yrkandena 1 och 3.\r\nReservation 1 (m, fp, kd)\r\nReservation 2 (c)\r\n\r\n2.      Konsumentpolitiken inom EU\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L263.\r\n\r\n3.      Utformningen av EU-lagstiftningen\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L351 yrkande 3.\r\nReservation 3 (fp)\r\n\r\n4.      Konsumentverket\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L351 yrkande 11 och 2003/04:L353\r\nyrkande 5.\r\nReservation 4 (m, fp, kd)\r\n\r\n5.      Införande av konsumentbalk\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L308 i denna del.\r\n\r\n6.      Lagkostnadskommission\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L353 yrkande 9.\r\nReservation 5 (m)\r\n\r\n7.      Konsumenträtt inom offentlig verksamhet\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L292 yrkandena 2 och 3, 2003/04:L343,\r\n2003/04:L351 yrkandena 5 och 6 och 2003/04:L353 yrkande 10.\r\nReservation 6 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n8.      Konsumenttjänstlagen och avreglerade tjänster\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L283 yrkande 4.\r\n\r\n9.      E-handel\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L281, 2003/04:L326 yrkandena 1 och\r\n2 och 2003/04:T561 yrkande 5.\r\nReservation 7 (fp)\r\n\r\n10.     Resegarantisystemet\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L223, 2003/04:L225, 2003/04:L292\r\nyrkande 4 och 2003/04:N337 yrkande 3.\r\nReservation 8 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n11.     Konsumentvägledning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L282 yrkande 3 i denna del, 2003/04:L283\r\nyrkande 1 och 2003/04:L351 yrkandena 9 och 12.\r\nReservation 9 (fp, kd)\r\nReservation 10 (v)\r\nReservation 11 (c)\r\n\r\n12.     Konsumentorganisationer\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L283 yrkande 3, 2003/04:L308 i denna\r\ndel, 2003/04:L309 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 11.\r\nReservation 12 (fp)\r\n\r\n13.     Etisk märkning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L309 i denna del och 2003/04:L353\r\nyrkande 12.\r\nReservation 13 (m)\r\n\r\n14.     Funktionshindrade konsumenter\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L351 yrkande 8.\r\nReservation 14 (fp)\r\n\r\n15.     Överskuldsättning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L282 yrkande 3 i denna del och\r\n2003/04:L351 yrkande 10.\r\nReservation 15 (fp, v)\r\n\r\n16.     Könsdiskriminerande reklam\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L337, 2003/04:L348 och 2003/04:So419\r\nyrkande 1.\r\nReservation 16 (v)\r\n\r\n17.     Reklam riktad till barn\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L234 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:L352\r\nyrkandena 2 och 3.\r\n\r\n18.     Marknadsföring av ekologiskt odlade produkter\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L256.\r\nReservation 17 (v)\r\n\r\n19.     Märkning av djurtestade produkter\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L270 yrkandena 1 och 2.\r\nReservation 18 (v)\r\n\r\n20.     Märkning av hund- och kattskinn\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:MJ405 yrkande 3.\r\nReservation 19 (v)\r\n\r\n21.     Märkning av manipulerade fotografier\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L339.\r\nReservation 20 (v)\r\n\r\n22.     Redovisning av omräkningskurs\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L271.\r\n\r\n23.     Dolda avgifter\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L286.\r\n\r\n24.     Konsumentinformation om bilars bränsleförbrukning\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L311.\r\n\r\n25.     Försäljning av sprejburkar\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L324.\r\n\r\n26.     Försäljning av butangas\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L338.\r\n\r\n27.     Tvistlösning utom domstol\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L353 yrkande 11.\r\nReservation 21 (m)\r\n\r\n28.     Stöldgods\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L231.\r\n\r\n29.     S.k. doggybag\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L241.\r\nStockholm den 19 februari 2004\r\nPå lagutskottets vägnar\r\nMarianne Carlström\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Marianne Carlström (s),\r\nJan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s), Tasso\r\nStafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion\r\n(s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad Stoors\r\n(s), Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Carina\r\nAdolfsson Elgestam (s), Ingemar Vänerlöv (kd) och Henrik S Järrel (m).\r\n</pre><pre>\r\nBakgrund\r\nMål och inriktning för konsumentpolitiken\r\nVerksamhet med syfte att på olika sätt stödja konsumenter och stärka deras\r\nställning på marknaden har en lång tradition i Sverige. Konsumentpolitiska\r\nriktlinjer har fastställts av riksdagen vid fem tillfällen - första gången\r\når 1972. Därutöver har riksdagen år 1996 och år 2002 lagt fast mål och\r\ninriktning för det svenska arbetet med konsumentfrågor inom EU och år\r\n1998 ställt sig bakom regeringens förslag till handlingsplan för att nå\r\ndet år 1995 beslutade miljömålet i konsumentpolitiken.\r\nNu gällande riktlinjer för det nationella arbetet med konsumentfrågor\r\nfastställdes av riksdagen i november 2001 (prop. 2000/01:135, bet.\r\n2001/02:LU2, rskr. 51). Riksdagsbeslutet innebär att de nationella målen för\r\nkonsumentpolitiken skall vara att konsumenternas ställning och inflytande\r\npå marknaden skall stärkas (inflytandemålet), att hushållen skall ha goda\r\nmöjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt\r\n(hushållningsmålet), att konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas\r\n(säkerhetsmålet), att sådana konsumtions- och produktionsmönster skall\r\nutvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en\r\nlångsiktigt hållbar utveckling (miljömålet) samt att konsumenterna skall ha\r\ntillgång till god vägledning, information och utbildning (kunskapsmålet).\r\nMålen är likställda och skall vara styrande för såväl det nationella\r\nkonsumentpolitiska arbetet som för det svenska arbetet inom EU och i andra\r\ninternationella forum.\r\nI samband med att de nationella målen lades fast godkände riksdagen även\r\nregeringens förslag att delmål skall anges för konsumentpolitikens\r\nverksamhetsinriktning under perioden 2001-2005 inom ramen för en handlingsplan.\r\nDelmålen syftar till att bidra till att de fem övergripande målen uppnås\r\noch representerar verksamhetsområden som är särskilt viktiga för konsumenterna.\r\nI den då aktuella propositionen redovisade regeringen vilka delmål som,\r\nenligt regeringens bedömning, borde gälla och vilka åtgärder som regeringen\r\navsåg att genomföra under respektive delmål. Delmålen gäller bl.a.\r\nkonsumentvägledningen, ideella organisationers inflytande inom\r\nkonsumentpolitiken,\r\nfinansiella tjänster, produktsäkerhet, marknadskontroll, konsumentforskning,\r\netisk märkning och konsumentskyddet på nyligen konkurrensutsatta marknader.\r\nI januari 2004 inleddes arbete inom Regeringskansliet i syfte att utarbeta\r\nen ny konsumentpolitisk handlingsplan för tiden efter år 2005.\r\nI mars 2002 överlämnade regeringen skrivelsen 2001/02:148 Mål och inriktning\r\nför det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU till riksdagen. I skrivelsen\r\nredovisade regeringen sin syn på mål och inriktning för det svenska arbetet\r\nmed konsumentfrågor i EU de kommande fem åren. Vidare behandlades\r\növergripande frågor om bl.a. harmonisering av den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningen\r\npå EU-nivå, tillsyn och konsumentinflytande. Vad som anfördes i skrivelsen\r\nföranledde inga erinringar från riksdagens sida (bet. 2001/02:LU28, rskr.\r\n305).\r\nKonsumenträttslig lagstiftning\r\nSedan början av 1970-talet har en lång rad lagar stiftats i syfte att\r\nskydda konsumenterna och stärka deras ställning på marknaden. Den\r\nkonsumenträttsliga lagstiftningen består av dels marknadsrättsliga regler,\r\nsom syftar till att skydda konsumenternas kollektiva intressen, dels\r\ncivilrättsliga regler som tar sikte på enskilda rättsförhållanden mellan\r\nnäringsidkare och konsumenter. Därutöver har även reformer genomförts för\r\natt underlätta tvistlösning i konsumenttvister.\r\nDen centrala lagen på marknadsrättens område är marknadsföringslagen\r\n(1995:450). Andra viktiga lagar är prisinformationslagen (1991:601) och\r\nlagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. På det\r\ncivilrättsliga området kan nämnas konsumenttjänstlagen (1985:716),\r\nkonsumentköplagen (1990:932) och lagen (1992:1672) om paketresor. EES-avtalet\r\noch Sveriges medlemskap i EU har föranlett en hel del ändringar i såväl\r\nden civilrättsliga som den marknadsrättsliga lagstiftningen.\r\nNäringslivets egenåtgärder\r\nSom ett viktigt komplement till den konsumenträttsliga lagstiftningen har\r\nutvecklats en omfattande verksamhet inom näringslivet med s.k. egenåtgärder.\r\nDessa syftar till att lösa eller förebygga olika konsumentproblem,\r\nexempelvis genom branschvisa regler och riktlinjer, undervisning och\r\ninformation om gällande regler. Många branscher har fortlöpande utvecklat\r\nolika program för intern reklambevakning, reklamationshantering och\r\ntvistlösning. I det sammanhanget bör nämnas att riksdagens utredningstjänst,\r\npå utskottets uppdrag, under hösten 2003 har gjort en kartläggning av\r\nolika självregleringsorgan inom näringslivet. Kartläggningen, som utgör\r\nett första steg i ett uppföljningsprojekt på området, har redovisats i\r\npromemorian Näringslivets självregleringsorgan - en uppföljningspromemoria\r\n(dnr 2003:2044). I promemorian finns ett fyrtiotal olika självregleringsorgan\r\nbeskrivna.\r\nKonsumentpolitiken inom EU\r\nKonsumentpolitiken har fått ökad betydelse inom EU i takt med att samarbetet\r\ninom gemenskapen har fördjupats. Det första konsumentpolitiska programmet\r\nantogs redan år 1975. Det dröjde dock till mitten av 1980-talet innan\r\narbetet med konkreta konsumentpolitiska åtgärder på gemenskapsnivå började\r\natt ta fart på allvar. Genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft hösten\r\n1993, infördes i EG-fördraget dels i artikel 3 en punkt s (numera punkt\r\nt) som innebär att gemenskapens verksamhet även skall bidra till att stärka\r\nkonsumentskyddet, dels i artikel 129a (numera artikel 153) en särskild\r\nbestämmelse om konsumentskydd.\r\nAmsterdamfördragets ikraftträdande i maj 1999 tydliggjorde att\r\nkonsumentpolitiken\r\nnumera är ett självständigt politikområde inom EU. Enligt den nu gällande\r\nlydelsen av artikel 153 skall gemenskapen, för att främja konsumenternas\r\nintressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå, bidra till att skydda\r\nkonsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt främja\r\nkonsumenternas rätt till information och utbildning och deras rätt att\r\norganisera sig för att tillvarata sina intressen. Dessa mål skall uppnås\r\ngenom dels åtgärder som syftar till att förverkliga den inre marknaden,\r\ndels åtgärder som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas\r\npolitik. Konsumentskyddskraven skall också beaktas vid utformningen och\r\ngenomförandet av gemenskapens övriga politik och verksamhet.\r\nI det utkast till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa,\r\nsom Europeiska konventet överlämnade till Europeiska rådet i juni 2003,\r\nkvarstår den särskilda konsumentskyddsbestämmelsen i artikel 153 oförändrad,\r\ndock med den ändringen att den horisontella bestämmelsen om att\r\nkonsumentskyddskrav skall beaktas när unionens övriga politik och verksamhet\r\nutformas och genomförs har omformulerats och flyttats till stadgan om de\r\ngrundläggande rättigheterna i artikel II-38.\r\nKommissionen beslutade i maj 2002 ett meddelande med en strategi för det\r\nkonsumentpolitiska arbetet under tiden 2002-2006, KOM(2002)208. Följande\r\ntre mål gäller enligt strategin; en hög gemensam nivå på konsumentskyddet,\r\nett effektivt genomförande av konsumentskyddsbestämmelserna och\r\nkonsumentorganisationernas deltagande i EU:s politik.\r\nPågående lagstiftningsarbete inom EU\r\nFör närvarande pågår ett omfattande lagstiftningsarbete inom EU på det\r\nkonsumenträttsliga området. Nämnas bör att kommissionen i oktober 2001\r\nlade fram ett förslag till en förordning angående användandet av säljfrämjande\r\nåtgärder på den inre marknaden, KOM(2001)546. Förordningsförslaget innebär\r\nen harmonisering av nationell lagstiftning som rör användning och\r\nmarknadskommunikation av säljfrämjande åtgärder, bl.a. förmånserbjudanden och\r\nkombinationserbjudanden. Efter den första läsningen i Europaparlamentet\r\nlade kommissionen i oktober 2002 fram ett ändrat förordningsförslag,\r\nKOM(2002)585.\r\nKommissionen överlämnade vidare i juni 2003 ett förslag till direktiv om\r\notillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot\r\nkonsumenter på den inre marknaden, KOM(2003)356. Syftet med förslaget är att\r\nbidra till att den inre marknaden fungerar korrekt och att säkerställa\r\nett högt konsumentskydd. Detta skall ske genom en fullständig harmonisering\r\nav medlemsstaternas lagstiftning om otillbörliga affärsmetoder. Den\r\ncentrala bestämmelsen i förslaget är ett generellt förbud mot sådana\r\naffärsmetoder, som kompletteras med särskilda bestämmelser om vilseledande\r\noch aggressiva affärsmetoder. Direktivförslaget är för närvarande föremål\r\nför den första läsningen i Europaparlamentet.\r\nNär det gäller tillsynen över efterlevnaden av den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningen lade kommissionen i juli 2003 fram ett förslag till förordning\r\nom samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för\r\nkonsumentskyddslagstiftningen, KOM(2003)443. Innebörden av förslaget är\r\natt det skall inrättas ett nätverk av offentliga tillsynsmyndigheter som\r\ntäcker hela den inre marknaden och som kan vidta åtgärder mot näringsidkare\r\noavsett var konsumenterna befinner sig. Också detta förslag är i dagsläget\r\nföremål för den första läsningen i Europaparlamentet.\r\nI sammanhanget bör även påpekas att det sedan några år tillbaka pågår\r\narbete på EU-nivå med en harmonisering av avtalsrätten, ett arbete som\r\näven berör den konsumenträttsliga lagstiftningen. Sålunda överlämnade\r\nkommissionen i februari 2003 en handlingsplan för att uppnå en mer samordnad\r\navtalsrätt, KOM(2003)68. I handlingsplanen föreslås en rad åtgärder för\r\natt bl.a. öka samstämmigheten i gemenskapens regelverk på avtalsrättens\r\nområde och att främja utarbetandet av standardavtalsklausuler inom hela\r\nunionen.\r\nUtskottet övergår därmed till att under skilda rubriker behandla de\r\nspörsmål som har aktualiserats i motionerna.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nMål och inriktning för konsumentpolitiken\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden som gäller mål och inriktning för det\r\nkonsumentpolitiska arbetet. Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden.\r\nJämför reservationerna 1 (m, fp, kd) och 2 (c).\r\nMotionerna\r\nI motion L353 av Inger René m.fl. (m) förespråkas en annan inriktning av\r\nkonsumentpolitiken än vad som gäller enligt riksdagens konsumentpolitiska\r\nbeslut hösten 2001. Motionärerna hävdar att den nuvarande konsumentpolitiken\r\ngår ut på att genom centralisering skapa ett system där konsumenternas\r\nval och intressen kanaliseras genom det offentliga. En sådan politik tar,\r\nanförs det, makten ifrån de enskilda konsumenterna och ger den till\r\nstatliga myndigheter och organ. Enligt motionärerna måste en modern\r\nkonsumentpolitik öka människors utrymme att själva fatta beslut om sin\r\nkonsumtion och livsstil. Det är viktigt att alla ges möjligheter att hävda\r\nsin rätt i ett konkurrensutsatt näringsliv. Detta ställer, anförs det,\r\nkrav på en fungerande marknadsekonomi utan överdrivna regleringar från\r\nstaten. Regeringens politik kan synas välmenande. I realiteten leder den\r\ndock, anser motionärerna, till mer av centralstyrning, mindre konkurrens\r\noch högre priser. Genom att centralisera beslutsfattandet och stärka\r\nstatsbidragsfinansierade organisationer överlåter man enskilda människors\r\nansvar för köp och avtal till staten och dess institutioner. Man skapar,\r\nhävdas det, en konstgjord konsumentmakt, samtidigt som varje enskild\r\nkonsuments makt minskar. Motionärerna anser att konkurrens är den bästa\r\ngarantin för att konsumenter får så bra varor och tjänster som möjligt.\r\nDen konkurrensutsatta marknaden bör således öka, samtidigt som området\r\nför privat näringsverksamhet vidgas. Offentliga monopol bör avvecklas och\r\noffentligt ägande i näringsverksamhet minskas. I motionen begärs\r\ntillkännagivanden i enlighet med vad som anförts om mål och inriktning för\r\nkonsumentpolitiken och om vikten av strukturförändringar i konkurrensfrämjande\r\nsyfte (yrkandena 1 och 3).\r\nMartin Andreasson m.fl. (fp) framhåller i motion L351 marknadsekonomins\r\nbetydelse för välstånd och demokrati. Motionärerna anser att en väl\r\nfungerande marknad är den bästa förutsättningen för att tillgodose\r\nkonsumenternas\r\nönskemål om bra produkter till låga priser och god service. Att vårda\r\nmarknaden är därför den bästa konsumentpolitiska insatsen. Fritt in- och\r\nutträde på marknaden, fri prisbildning och fri konkurrens, god information\r\noch marknadsvårdande insatser är, anförs det, de viktigaste förutsättningarna\r\nför en fungerande marknad. Detta gäller även inom den offentligt styrda\r\noch finansierade tjänsteproduktionen. Enligt motionärerna tar en\r\nkonsumentpolitik som bygger på ett \"ovanifrånperspektiv\" ifrån den enskilde\r\nkonsumenten både inflytande och bestämmanderätt. Därigenom minskar, anförs\r\ndet, den verkliga konsumentmakten. Konsumentpolitiken bör i stället syfta\r\ntill att stärka konsumenternas ställning på marknaden och göra dem medvetna\r\nom att deras val har betydelse. I motionen begärs ett tillkännagivande om\r\nvikten av en stärkt konsumentmakt (yrkande 1). Motionärerna anför vidare\r\natt effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet är till nytta\r\nför konsumenterna och att avregleringar i konkurrensstimulerande syfte\r\nbör fortsätta. I motionen begärs ett tillkännagivande om betydelsen av\r\nökad konkurrens på det konsumentpolitiska området (yrkande 2).\r\nI motion L292 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) anförs att konsumentpolitiken\r\naldrig får bli en förmyndarpolitik som passiviserar människors eget\r\nansvarstagande. Den enskilde medborgaren skall få göra sina val och tryggt\r\nkunna förlita sig på sin egen kunskap. En tydlig lagstiftning och fungerande\r\nmarknad är, enligt motionärerna, en förutsättning för att konsumenter\r\nskall kunna känna sig trygga om något inte fungerar. Enligt vad som anförs\r\ni motionen är en väl fungerande marknad också den bästa förutsättningen\r\nför att kunna tillgodose konsumenternas önskemål om bra och säkra produkter\r\ntill låga priser och med god service. Motionärerna anser att konsumentpolitikens\r\nsyfte skall vara att stärka konsumentens ställning genom att skapa ökad\r\nmedvetenhet och kunskap om vilka val man kan göra och konsekvenserna av\r\ndessa val så att jämförelser kan göras. I motionen begärs ett tillkännagivande\r\ni enlighet med vad som anförs om konsumentpolitikens mål och inriktning\r\n(yrkande 1).\r\nTidigare ställningstaganden\r\nVad först gäller motion L353 yrkandena 1 och 3 erinrar utskottet om att\r\nmotionsyrkanden med samma inriktning avstyrktes då nu gällande nationella\r\nmål för konsumentpolitiken lades fast hösten 2001. Utskottet anförde därvid\r\ni det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:LU2 att den svenska\r\nkonsumentverksamheten har en lång tradition och att den förda politiken vid\r\nen internationell jämförelse måste anses ha varit framgångsrik. Utskottet\r\npekade vidare på att flera olika statliga organ inrättats för att hjälpa\r\nhushållen att effektivt kunna utnyttja sina resurser och stärka konsumenternas\r\nställning på marknaden. Ett fruktbart samarbete mellan den statliga\r\norganisationen och den verksamhet som bedrivs av frivilliga organisationer\r\nhade också vuxit fram, samtidigt som det på många områden hade etablerats\r\nett konstruktivt samarbete med näringslivet. Utskottet kunde konstatera\r\natt förslagen och bedömningarna i den då aktuella propositionen byggde\r\nvidare på denna tradition, och utskottet delade för sin del den grundsyn\r\npå konsumentpolitikens inriktning som regeringen gav uttryck för i\r\npropositionen. Utskottet framhöll att konsumentpolitiken är en viktig\r\nförutsättning för en fungerande marknadsekonomi och att statens uppgift måste\r\nvara att skapa de spelregler och att tillhandahålla de marknadsoberoende\r\norgan som behövs för att upprätthålla marknadsekonomin. Vidare anfördes\r\natt konsumentpolitiken är en del av välfärdspolitiken och att den skall\r\nstödja enskilda människor i deras egenskap av konsumenter för att ge dem\r\nett större inflytande och få dem att känna sig trygga på marknaden.\r\nKonsumentpolitiken har också, anförde utskottet, ett fördelningspolitiskt\r\ninslag i och med att den främjar människors möjligheter att hushålla med\r\nsina resurser.\r\nUtskottet har därefter - med hänvisning till riksdagens tidigare\r\nställningstaganden - vid flera tillfällen avstyrkt motionsyrkanden med samma\r\ninriktning som de nu aktuella (se bet. 2001/02:LU18, 2001/02:LU28 och\r\n2002/03:LU9).\r\nVåren 2002 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande med samma innebörd som\r\nmotion L351 yrkande 2 med hänvisning till att det inte förelåg någon\r\navgörande motsättning mellan motionärernas uppfattning och inriktningen av\r\nregeringens politik på konkurrensområdet (bet. 2001/02:LU28). Riksdagen\r\nföljde utskottet.\r\nNär det sedan gäller motion L351 yrkande 1 avstyrkte utskottet våren 2003\r\nett motsvarande motionsyrkande i det av riksdagen godkända betänkandet\r\n2002/03:LU9. Utskottet kunde därvid inte finna att det förelåg någon\r\navgörande motsättning mellan motionärerna och regeringens inställning i\r\nfråga om marknadsekonomins betydelse på konsumentområdet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nVad utskottet anfört tidigare i fråga om mål och inriktning för\r\nkonsumentpolitiken äger alltjämt giltighet. Utskottet är således inte berett\r\natt ställa sig bakom den förändrade inriktning av konsumentpolitiken som\r\nförespråkas i motion L353 yrkandena 1 och 3.\r\nNär det sedan gäller motionerna L351 yrkandena 1 och 2 samt L292 yrkande\r\n1 kan utskottet inte heller nu finna att det föreligger någon avgörande\r\nmotsättning mellan motionärernas uppfattning och inriktningen av regeringens\r\narbete på de konsument- och konkurrensrättsliga områdena. Det saknas därför\r\nskäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandena.\r\n\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L292\r\nyrkande 1, L351 yrkandena 1 och 2 samt L353 yrkandena 1 och 3.\r\nKonsumentpolitiken inom EU\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande som gäller inriktningen av det\r\nsvenska arbetet inom EU. Utskottet kan inte se att det föreligger någon\r\nmotsättning mellan motionsönskemålen och inriktningen av regeringens arbete.\r\n\r\nKommissionens strategi för konsumentpolitiken 2002-2006\r\nSom redovisats inledningsvis beslutade kommissionen i maj 2002 ett meddelande\r\nmed en strategi för konsumentpolitiken under åren 2002-2006, KOM(2002)208.\r\nI meddelandet anger kommissionen tre mål på medellång sikt som skall\r\nuppnås genom en rad åtgärder i ett löpande program på kort sikt. Följande\r\ntre mål skall gälla enligt kommissionens beslut; en hög gemensam nivå på\r\nkonsumentskyddet, ett effektivt genomförande av konsumentskyddsbestämmelserna\r\noch konsumentorganisationernas deltagande i EU:s politik. Målen syftar,\r\nenligt meddelandet, till att bidra till att integrera konsumentfrågor på\r\nandra gemenskapspolitiska områden, att se till att konsumenterna får\r\nstörsta möjliga nytta av den inre marknaden samt att förebereda EU:s\r\nutvidgning. I en bilaga till meddelandet finns ett löpande program för\r\nkonsumentpolitiken för åren 2002-2006 med en lång rad åtgärder som skall\r\nvidtas inom ramen för respektive mål, bl.a. vad gäller produkt- och\r\ntjänstesäkerhet, lagstiftning om konsumenternas ekonomiska intressen,\r\nkonsumentavtalsrätt, finansiella tjänster, tjänster i allmänhetens intresse,\r\nkonkurrens, elektronisk handel, medlemsstaternas tillsynssamarbete,\r\ntvistlösning, stöd till konsumentorganisationer och konsumentutbildning.\r\nI september 2003 upprättades inom kommissionen ett arbetsdokument med en\r\növersyn av hur strategin hittills har genomförts på nationell nivå och\r\ninom EU, SEK(2003)1387.\r\nFN:s riktlinjer för konsumentskydd\r\nFN:s generalförsamling antog den 9 april 1985 riktlinjer för konsumentskydd\r\n(resolution 39/248). Riktlinjerna, som syftar till att tillhandahålla ett\r\nramverk för utveckling och utvärdering av konsumentpolitik, anger vissa\r\ngrundläggande konsumenträttigheter, nämligen rätten att få basbehov\r\ntillgodosedda, rätten till säkerhet, rätten till information, rätten att\r\nvälja, rätten till inflytande, rätten till tvistlösning, rätten till\r\nkonsumentkunskap och rätten till en hälsosam och långsiktigt hållbar miljö.\r\n\r\nMotionen\r\nKurt Kvarnström m.fl. (s) anför i motion L263 att det är angeläget att\r\nFN:s riktlinjer för konsumentskydd inarbetas i riktlinjerna för det\r\neuropeiska samarbetet. Det gäller, menar motionärerna, att främja\r\nhänsynstagandet\r\ntill konsumentintressena och att ge konsumenterna största möjliga nytta\r\nav den inre marknaden. Enligt motionärerna är det angeläget att Sverige\r\nfortsätter att driva på de mål som anges i kommissionens konsumentpolitiska\r\nstrategi och att betona vikten av att konsumenträttslig lagstiftning och\r\nkonsumentpolitiska beslut efterlevs inom EU. Sverige bör även fortsätta\r\natt stödja åtgärder som syftar till ett närmare samarbete mellan\r\nmedlemsstaternas myndigheter när det gäller marknadsbevakning och kontroll.\r\nVidare bör, framhålls det, konsumentorganisationerna engageras så att\r\nkonsumentinflytandet ökar i standardiseringsarbetet. I motionen begärs\r\nett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts om att anlägga ett\r\ntydligt konsumentperspektiv i genomförandet av EU:s politik.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet kan konstatera att de grundläggande rättigheter som anges i\r\nFN:s riktlinjer för konsumenträttigheter i huvudsak återfinns i den\r\nkonsumentpolitiska strategi som kommissionen nyligen har beslutat om.\r\nRegeringen har i rådet ställt sig bakom strategin och i den faktapromemoria\r\nsom överlämnades till riksdagen i juni 2002 särskilt betonat vikten av\r\natt konsumentlagstiftning och konsumentpolitiska beslut efterlevs inom EU\r\noch förespråkat ett ökat samarbete mellan medlemstaternas myndigheter vad\r\ngäller marknadsbevakning och marknadskontroll (FPM 2002/03:28). Regeringen\r\nhar i faktapromemorian också understrukit det angelägna i att konsumenternas\r\nintressen tillvaratas inom alla relevanta politikområden. I sammanhanget\r\nbör också framhållas att det av en rapport som finns fogad till kommissionens\r\növersyn av det hittillsvarande genomförandet av strategin framgår att\r\nregeringen har vidtagit en rad åtgärder för att genomföra strategin på\r\nnationell nivå. Utskottet kan, med hänsyn till vad som nu har sagts, inte\r\nse att det föreligger någon motsättning mellan motionärernas uppfattning\r\noch inriktningen av regeringens arbete på området. Någon åtgärd med\r\nanledning av motion L263 är därmed inte påkallad, och utskottet föreslår\r\natt riksdagen avslår motionen.\r\nUtformningen av EU-lagstiftningen\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari förespråkas att Sverige inom\r\nEU skall verka för en ökad harmonisering av den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningen. Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden från\r\nriksdagens sida. Jämför reservation 3 (fp).\r\nBakgrund\r\nSedan 1980-talet har en rad olika rättsakter, huvudsakligen direktiv,\r\nbeslutats inom EU på det konsumenträttsliga området. Direktiven kan delas\r\nin i två huvudgrupper; dels horisontella direktiv med allmänna bestämmelser\r\nom exempelvis vilseledande reklam och prismärkning, dels vertikala direktiv\r\nsom reglerar olika sektorer eller försäljningsmetoder, exempelvis\r\nhemförsäljning och avtal om time-share. Vissa av dessa direktiv är utformade\r\nsom s.k. minimiharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna\r\när oförhindrade att behålla eller införa regler till konsumenternas fördel\r\nutöver vad direktivet föreskriver, så länge bestämmelserna är förenliga\r\nmed EG-rätten i övrigt. Andra bestämmelser är utformade som\r\nharmoniseringsdirektiv\r\nsom inte kan frångås av medlemsländerna.\r\nMotionen\r\nMartin Andreasson m.fl. (fp) anför i motion L351 att Sverige bör verka\r\nmer kraftfullt för att befintlig och kommande konsumenträttslig lagstiftning\r\nutformas på ett enkelt och enhetligt sätt. För att uppnå en gemensam\r\nmarknad som har konsumenternas förtroende måste, menar motionärerna,\r\nkonsumenträtten harmoniseras ytterligare. Enligt vad som anförs i motionen\r\nleder bara det faktum att det förekommer skillnader i den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningen i EU:s medlemsländer i många fall till ett psykologiskt\r\nhinder för konsumenterna att handla i andra länder. Det är således inte\r\nskillnaderna i sak, utan det förhållandet att det över huvud taget finns\r\nskillnader, som får konsumenter att tveka inför gränsöverskridande handel.\r\nEnligt motionärerna bör därför konsumenträtten harmoniseras på en hög\r\noch gemensam nivå i större utsträckning än vad som är fallet i dag. I\r\nmotionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande\r\n3).\r\nTidigare ställningstaganden\r\nRegeringen överlämnade våren 2002 skrivelsen 2001/02:148 Mål och inriktning\r\nför det konsumentpolitiska arbetet inom EU till riksdagen. Vad gäller\r\nfrågan om den framtida utformningen av den konsumenträttsliga lagstiftningen\r\npå EU-nivå anförde regeringen att gemensamma regler med hög konsumentskyddsnivå\r\ngynnar utvecklingen av en konkurrenskraftig marknad med bredare utbud,\r\nstörre valmöjligheter och ökad prispress. Gemensamma regler gör det\r\ndessutom, anfördes det vidare, lättare för konsumenterna att få grepp om\r\nsina rättigheter. Att sträva efter gemensamma regler var således angeläget\r\npå områden där splittrade nationella regler hindrar utvecklingen av den\r\ninre marknaden. Gemensamma regler med hög skyddsnivå blir också viktiga\r\ni samband med att den europeiska gemenskapen utvidgas till att omfatta\r\nnya länder. Regeringen drog mot den nu redovisade bakgrunden slutsatsen\r\natt Sverige bör verka för att ett gemensamt konsumentskydd kommer till\r\nstånd inom den gemensamma marknaden så långt det är möjligt och rimligt.\r\nKonsumentskyddet skall, anförde regeringen, vara det bästa möjliga, och\r\ninriktningen skall vara att uppnå en marknad som är på konsumenternas\r\nvillkor i lika hög grad som företagens. Fullt ut harmoniserade regler är\r\ndock, enligt skrivelsen, inte alltid det mest ändamålsenliga. Frågan om\r\nharmoniseringsgrad måste således, på såväl det marknadsrättsliga som det\r\ncivilrättsliga området, bedömas från fall till fall med hänsyn till det\r\naktuella ämnet för lagstiftning och vad som mest gynnar konsumenternas\r\nintressen.\r\nUtskottet ställde sig, i det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:LU28,\r\nbakom den redovisade inriktningen av regeringens arbete och underströk\r\ndärvid vikten av att regeringen i kommande lagstiftningsarbeten verkar\r\nför att konsumentskyddet blir så starkt som möjligt, oavsett om det är\r\nfråga om minimiregler eller harmoniserade regler.\r\nVåren 2003 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande med samma inriktning\r\nsom det nu aktuella (bet. 2002/03:LU9). Riksdagen följde utskottet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom utskottet konstaterade våren 2003 skulle ett bifall till motionsyrkandet\r\ninnebära ett avsteg från det ställningstagande som riksdagen gjorde vid\r\nbehandlingen av regeringens skrivelse om mål och inriktning för det svenska\r\narbetet med konsumentfrågor på EU-nivå. Utskottet är inte heller nu berett\r\natt ställa sig bakom en sådan förändrad inriktning av regeringens arbete\r\noch föreslår därför att riksdagen avslår motion L351 yrkande 3.\r\nKonsumentverket\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på förändringar av verksamheten\r\nvid Konsumentverket. Utskottet hänvisar till riksdagens tidigare\r\nställningstagande. Jämför reservation 4 (m, fp, kd).\r\nBakgrund\r\nKonsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och\r\nhar huvudansvaret för att genomföra den statliga konsumentpolitiken. De\r\növergripande målen för myndighetens verksamhet överensstämmer med de fem\r\nnationella mål för konsumentpolitiken som riksdagen beslutade om hösten\r\n2001. Konsumentverket har även uppdrag inom energipolitiken och den\r\nregionala utvecklingspolitiken. Därutöver har verket också ett s.k.\r\nsektorsansvar för konsumentrelaterade miljö- och handikappfrågor.\r\nKonsumentombudsmannen (KO) är generaldirektör och chef för verket.\r\nKonsumentverket och KO har tillsyn över ett stort antal lagar, bl.a.\r\nmarknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen, produktsäkerhetslagen,\r\ndistansavtalslagen och paketreselagen. KO har vidare möjlighet att biträda\r\nenskilda konsumenter i tvister om finansiella tjänster och driva ärenden\r\nsom gäller en grupp konsumenter, s.k. grupptalan, i Allmänna\r\nreklamationsnämnden.\r\nTillsammans med Allmänna reklamationsnämnden svarar Konsumentverket för\r\nrådgivningskontoret Konsument Europa som bl.a. bistår konsumenter vid\r\ngränsöverskridande tvister.\r\nFör budgetåret 2004 har riksdagen under utgiftsområde 24 Näringsliv anvisat\r\nett anslag till Konsumentverket om 104 464 000 kr (prop. 2003/04:1, utg.\r\nomr. 24, bet. NU1).\r\nMotionerna\r\nEnligt vad som anförs i motion L353 av Inger René m.fl. (m) är Konsumentverkets\r\nuppgifter alltför omfattande, vilket leder till splittring av verksamheten.\r\nVerkets myndighetsuppgifter bör, enligt motionärerna, skiljas från verkets\r\növriga uppgifter. Myndighetsfunktionen bör vidare begränsas till\r\nproduktkontroll och tillsyn över efterlevnaden av den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningen. I motionen begärs ett tillkännagivande om att regeringen\r\nskall ges i uppdrag att avyttra förlags- och provtagningsverksamheten vid\r\nKonsumentverket (yrkande 5).\r\nI motion L351 av Martin Andreasson m.fl. (fp) understryks vikten av att\r\nmyndighetsutövningen vid Konsumentverket separeras från uppgiften att\r\ngenom opinionsbildning företräda konsumenterna på marknaden. En bättre\r\nuppdelning av dessa olika uppgifter skulle, menar motionärerna, främja\r\nmarknadens funktionssätt. I motionen begärs ett tillkännagivande om behovet\r\nav en renodling av Konsumentverkets myndighetsutövning (yrkande 11).\r\nTidigare ställningstaganden\r\nMotsvarande motionsyrkanden avstyrktes av utskottet i samband med att nu\r\ngällande mål för konsumentpolitiken lades fast hösten 2001 (bet. 2001/02:LU2).\r\nVad först gäller det spörsmål som tas upp i motion L353 yrkande 5 hänvisade\r\nutskottet därvid till sitt principiella ställningstagande i fråga om\r\ninriktningen av konsumentpolitiken och det statliga engagemanget på\r\nkonsumentområdet. När det sedan gäller frågan om renodling av verksamheten\r\nvid Konsumentverket, som tas upp i motion L351 yrkande 11, utgick utskottet\r\nfrån att verkets organisation och uppgifter kontinuerligt diskuteras inom\r\nramen för myndighetsdialogen och att regeringen därvid tar de initiativ\r\nsom kan visa sig vara erforderliga.\r\nMotionsyrkanden med samma inriktning avstyrktes på nytt - med hänvisning\r\ntill riksdagens tidigare ställningstagande - våren 2003 i det av riksdagen\r\ngodkända betänkandet 2002/03:LU9.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet finner inte skäl att frångå sina tidigare ställningstaganden i\r\nfråga om verksamheten vid Konsumentverket. När det gäller de spörsmål som\r\ntas upp i motion L351 yrkande 11 utgår utskottet från att dessa kommer\r\natt bli föremål för närmare överväganden inom ramen för det nyligen\r\npåbörjade arbetet med den konsumentpolitiska handlingsplanen för tiden efter\r\når 2005.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L351\r\nyrkande 11 och L353 yrkande 5.\r\nInförande av konsumentbalk\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande med krav på införande av en\r\nkonsumentbalk. Utskottet hänvisar till att frågan redan har övervägts och\r\ndärvid avvisats. Jämför särskilt yttrande 1 (v).\r\nMotionen\r\nChristina Axelsson och Eva Arvidsson (båda s) påpekar i motion L308 att\r\nkonsumentskyddslagstiftningen är spridd på en mängd olika lagar och att\r\nen samlad lagstiftning på området skulle underlätta för konsumenterna att\r\nta tillvara sina rättigheter. En sådan lagstiftning skulle även leda till\r\nett ökat konsumentinflytande. I motionen begärs ett tillkännagivande om\r\natt all konsumentskyddslagstiftning bör samlas i en konsumentbalk (delvis).\r\n\r\nTidigare överväganden\r\nFrågan om införande av en konsumentbalk övervägdes för tio år sedan av\r\nKonsumentpolitiska kommittén. Kommittén pekade i sitt betänkande (SOU\r\n1994:14) Konsumentpolitik i en ny tid, som överlämnades till regeringen\r\ni januari 1994, på en rad omständigheter som talade emot införandet av\r\nsåväl en konsumentbalk som en mindre omfattande konsumentskyddslag, bl.a.\r\natt konsumenträtten är ett förhållandevis oenhetligt rättsområde, att\r\nreglerna är av mycket blandat slag och att det skulle bli svårt att\r\nsamordna dem utan att besvärande systematiska brister uppkommer. Strävan\r\nefter enhetlig och konsekvent lagstiftning på nationell nivå försvårades\r\näven, enligt kommittén, av Sveriges internationella åtaganden, företrädevis\r\nEES-avtalet. Därtill kom att införandet av en konsumentbalk skulle kräva\r\nstora resurser. Nu angivna nackdelar var, enligt kommittén, så stora att\r\nman inte kunde ställa sig bakom tanken på att samla den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningen i en balk. Däremot framhöll man vikten av att på andra\r\nsätt öka tillgängligheten till konsumenträtten, liksom möjligheterna för\r\nkonsumenterna och näringslivet att få kunskap om och förstå rättsområdet.\r\n\r\nFlertalet remissinstanser delade kommitténs bedömning, och i den sedermera\r\nåterkallade propositionen 1994:/95:16 Den framtida konsumentpolitiken\r\nanslöt sig även regeringen till kommitténs uppfattning i frågan. I\r\nproposition 1994/95:140 Konsumentpolitik i ny tid, som överlämnades till\r\nriksdagen i mars 1995, berördes frågan inte alls.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet kan konstatera att frågan om införande av en konsumentbalk redan\r\nhar övervägts och därvid avvisats. De skäl som anförts emot införandet av\r\nen sådan balk har, enligt utskottets mening, alltjämt bärkraft. Vad gäller\r\nde gemenskapsrättsliga aspekterna torde skälen emot en konsumentbalk ha\r\naccentuerats än mer. Utskottet ser inte anledning att på nytt utreda frågan,\r\noch föreslår därför att riksdagen avslår motion L308 i denna del.\r\nLagkostnadskommission\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari förordas att regeringen skall\r\ninrätta en lagkostnadskommission. Jämför reservation 5 (m).\r\nMotionen\r\nI motion L353 av Inger René m.fl. (m) anförs att det nu är hög tid att\r\ngöra en ny översyn av den konsumenträttsliga lagstiftningen i Sverige.\r\nEnligt motionärerna är många lagar om produktsäkerhet, producentansvar\r\noch konsumentskydd kloka, bra och angelägna. Regelmassan har dock vuxit\r\nbetänkligt, vilket gjort det svårt för mindre konkurrenter att utmana\r\netablerade aktörer. Tvingande lagstiftning har alltid, anförs det, ett\r\npris som konsumenterna i slutändan får betala. I motionen begärs ett\r\ntillkännagivande som går ut på att regeringen skall tillkalla en statlig\r\nlagkostnadskommission med uppdrag att dels klarlägga konsumentlagstiftningens\r\nkostnader för konsumenterna, dels se över behovet av lagstiftningen\r\n(yrkande 9).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet kan för sin del inte se någon nytta med en sådan kommission som\r\nmotionärerna förespråkar. Behovet av den i motionen ifrågasatta lagstiftningen\r\nhar prövats av riksdagen vid behandlingen av varje enskilt lagförslag och\r\natt nu överpröva dessa riksdagens ställningstaganden inom ramen för en\r\nkommission bör inte komma i fråga. Därtill kommer att stora delar av den\r\nkonsumenträttsliga lagstiftningen är styrd på EU-nivå. I sammanhanget\r\nvill utskottet därutöver peka på det kontinuerliga regelförenklingsarbete\r\nsom pågår sedan några år tillbaka inom Regeringskansliet och på myndighetsnivå.\r\n\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L353 yrkande\r\n9.\r\nKonsumenträtt inom offentlig och avreglerad verksamhet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden som går ut på att den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningens tillämpningsområde skall utvidgas till att även omfatta\r\ndels offentligt finansierad och styrd verksamhet, dels nyligen avreglerade\r\ntjänster. Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).\r\nBakgrund\r\nUnder senare år har alltfler tjänster som tidigare tillhandahållits i\r\noffentlig regi utsatts för konkurrens. Verksamheterna har i allt större\r\nutsträckning kommit att utföras av privata företag eller av statliga eller\r\nkommunala bolag på kommersiell basis. Tendensen har varit densamma över\r\nhela Europa. Syftet har varit att rationalisera och effektivisera\r\nverksamheten, att bättre ta tillvara resurser och att sänka kostnader.\r\nFörändringarna har normalt inte inneburit att staten eller kommunerna har\r\nsläppt kontrollen över tjänster med allmänt intresse, dock att kontrollen\r\nnu sker i andra former.\r\nI kölvattnet av den nu skisserade utvecklingen har aktualiserats frågan\r\nhur konsumentintresset skall kunna tillvaratas inom de avreglerade sektorerna.\r\nVidare har diskuterats på vilket sätt man kan stärka ställningen för\r\nbrukare av de tjänster som alltjämt är föremål för offentlig styrning och\r\nfinansiering.\r\nKonsumenttjänstlagen\r\nKonsumenttjänstlagen (1985:716) är, enligt 1 §, tillämplig på avtal om\r\ntjänster som näringsidkare utför åt konsumenter i fall då tjänsten avser\r\n1. arbete på lösa saker, dock ej behandling av levande djur, 2. arbete på\r\nfast egendom, på byggnader eller andra anläggningar på mark eller i vatten\r\neller på andra fasta saker, och 3. förvaring av lösa saker, dock ej\r\nförvaring av levande djur. Enligt 1 a § avses med begreppet konsument en\r\nfysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför\r\nnäringsverksamhet. Med näringsidkare avses en fysisk eller juridisk person\r\nsom handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten.\r\nNäringsidkarbegreppet kan, i linje med vad som gäller även på övriga\r\nområden inom konsumenträtten, också omfatta offentliga organ för det fall\r\ndessa ägnar sig åt verksamhet av en ekonomisk natur, exempelvis ett\r\nkommunalt affärsverk. Är det däremot fråga om arbeten m.m. som utförs som\r\nett led i offentlig förvaltning under sådana förhållanden att det framstår\r\nsom främmande att tala om att det föreligger ett privaträttsligt förhållande\r\nmellan näringsidkare och konsument, är lagen inte tillämplig (jfr prop.\r\n1984/85:140 s. 141).\r\nKonsumenttjänstlagen innehåller bestämmelser om bl.a. uppdragets utförande,\r\nnäringsidkarens skyldighet att avråda från en tjänst, tilläggsarbete,\r\nfel i tjänsten, dröjsmål med tjänstens utförande, påföljder vid fel och\r\ndröjsmål, skadeståndsskyldighet för näringsidkaren och konsumenten,\r\nbestämning av priset för tjänsten, pristillägg, tid för betalning, dröjsmål\r\nmed betalning, avbeställning av tjänsten och näringsidkarens rätt att\r\nkvarhålla föremålet för tjänsten. Lagen är i huvudsak tvingande till\r\nkonsumentens förmån.\r\nAv 4 § följer att näringsidkaren skall utföra uppdraget på ett fackmässigt\r\nsätt samt med tillbörlig omsorg ta tillvara konsumentens intressen och\r\nsamråda med denne om det behövs. I vissa fall har näringsidkaren en\r\nskyldighet att avråda konsumenten från att låta utföra en tjänst. Enligt 9\r\noch 10 §§ är en tjänst att anse som felaktig om resultatet av arbetet\r\ninte uppfyller kraven på fackmässighet, resultatet inte stämmer överens\r\nmed vad som har avtalats, tjänsten har utförts i strid med marknadsförings-\r\noch produktsäkerhetslagarna, resultatet inte stämmer överens med marknadsföring\r\nav tjänsten eller om näringsidkaren har underlåtit att lämna vissa\r\nupplysningar. Felansvaret enligt konsumenttjänstlagen bygger på att\r\nnäringsidkaren\r\nhar ett s.k. resultatansvar, dvs. att näringsidkaren i princip bär risken\r\nför att det åsyftade resultatet av tjänsten inte kan överlämnas till\r\nbeställaren. Näringsidkaren är, enligt 24 §, i dröjsmål med uppdragets\r\nutförande om detta inte avslutas inom överenskommen tid eller på den tid\r\nsom är att anse som normal för den aktuella tjänsten.\r\nFör det fall tjänsten är att anse som felaktig har konsumenten, enligt 16\r\n§, rätt att hålla inne betalningen som säkerhet för framtida krav, kräva\r\navhjälpande av felet, erhålla prisavdrag, häva avtalet och erhålla skadestånd\r\nför den ekonomiska förlust som kontraktsbrottet har medfört. Ersättning\r\nför ideell skada kan däremot inte utgå. Motsvarande påföljder kan, enligt\r\n25 §, komma i fråga vid näringsidkarens dröjsmål.\r\nSom framgår är konsumenttjänstlagens tillämpningsområde begränsat. I praxis\r\ntillämpas dock lagen, eller i vart fall de principer som lagen bygger på,\r\nanalogt även på andra tjänsteområden (se rättsfallet NJA 2002 s. 644 som\r\ngäller betalningsskyldigheten för en kursavgift där kursdeltagaren hoppat\r\nav kursen efter en tid).\r\nAv rättspraxis följer att en brukare av en tjänst av offentligrättslig\r\nnatur, exempelvis förskoleverksamhet, kan föra talan i allmän domstol med\r\nyrkande om återfående av avgiften under åberopande av brister i tjänsten,\r\nsåvida rättsförhållandet i den aktuella delen har sådana privaträttsliga\r\ninslag att det kan anses föreligga ett ömsesidigt förpliktande avtal (se\r\nNJA 1998 s. 656 I).\r\nProduktsäkerhetslagen\r\nI produktsäkerhetslagen (1988:1604), som trädde i kraft den 1 juli 1989,\r\nfinns bestämmelser som syftar till att motverka att farliga varor och\r\ntjänster orsakar person- och egendomsskada. I detta syfte får en näringsidkare\r\nåläggas att lämna säkerhetsinformation eller förbjudas att tillhandahålla\r\nvaror och tjänster. En näringsidkare kan också åläggas att lämna\r\nvarningsinformation och att återkalla varan. Genom en lagändring, som trädde\r\ni kraft den 1 juli 1991, kan en näringsidkare vidare förbjudas att exportera\r\nvaror. I 3 § föreskrivs att åläggande eller förbud inte får meddelas om\r\ndet i en annan författning eller i beslut av en myndighet har meddelats\r\nsärskilda bestämmelser om varan eller tjänsten med samma ändamål som ett\r\nåläggande eller förbud enligt lagen skulle fylla. Som exempel på sådana\r\nbestämmelser kan nämnas livsmedels- och läkemedelslagstiftningen,\r\nkemikalielagstiftningen och fordonslagstiftningen. Ursprungligen omfattade\r\nlagen endast varor och tjänster tillhandahållna i näringsverksamhet. År\r\n1996 utvidgades dock lagens tillämpningsområde till att även avse varor\r\nsom tillhandahålls i offentlig verksamhet (prop. 1995/96:123, bet. LU21,\r\nrskr. 211).\r\nBestämmelser om produktsäkerhet på EU-nivå finns bl.a. i direktiv 2001/95/EG\r\nom allmän produktsäkerhet, som antogs av Europaparlamentet och rådet hösten\r\n2001. Direktivet ersätter 1992 års produktsäkerhetsdirektiv och skall\r\nvara genomfört i medlemsstaterna senast den 15 juni 2004. Regeringen\r\nbeslutade i juni 2002 direktiv till en särskild utredare med uppgift att\r\nlämna förslag till hur det nya produktsäkerhetsdirektivet skall genomföras\r\ni svensk rätt (dir. 2002:88). Utredningen, som antog namnet 2002 års\r\nproduktsäkerhetsutredning, redovisade sitt uppdrag i betänkandet (SOU\r\n2003:82) Säkra produkter, som överlämnades till regeringen i september\r\n2003. För närvarande pågår arbete i Regeringskansliet med att utarbeta en\r\nproposition med förslag till lagstiftning på området. Enligt uppgift är\r\navsikten att en proposition i ämnet skall överlämnas till riksdagen under\r\nvåren 2004.\r\nMotionerna\r\nI motion L292 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) anförs att många av de\r\ntjänster som betyder mest för medborgarna i vardagen, exempelvis sjukvård,\r\nskola och äldreomsorg, är offentligt reglerade och att de således inte\r\nomfattas av den konsumentmakt och den konsumenträtt som gäller för andra\r\nvaror och tjänster. Motionärerna anser att konsumenträttens tillämpningsområde\r\nbör utvidgas så att den så långt som möjligt också gäller offentligt\r\nproducerad och styrd verksamhet. I motionen begärs ett tillkännagivande i\r\nenlighet med vad som anförts om konsumenträtt vad gäller tjänster (yrkande\r\n2). I samma motion anförs vidare att gränsdragningen mellan offentlig och\r\nprivat styrd verksamhet numera ofta blir otydlig inom samma verksamhetsområde.\r\nDetta innebär, enligt motionärerna, att vissa tjänster kan komma att\r\nfalla utanför produktsäkerhetslagens tillämpningsområde. Dessutom snedvrids\r\nkonkurrensen eftersom olika tjänster utsätts för olika typer av granskning.\r\nI motionen begärs ett tillkännagivande om att produktsäkerhetslagen skall\r\nomfatta även varor och tjänster som tillhandahålls av den offentliga\r\nsektorn (yrkande 3).\r\nMartin Andreasson m.fl. (fp) anför i motion L351 att många av de tjänster\r\nsom betyder mest för medborgarna i vardagen är offentligt producerade\r\neller offentligt styrda. Den konsumentmakt och konsumenträtt som gäller\r\nför exempelvis kläder, livsmedel eller semesterresor gäller således inte,\r\nhävdas det i motionen, för sjukvård, utbildning, barnomsorg eller\r\näldreboende. Samtidigt är såväl valfrihet som möjlighet att hävda sin rätt\r\nmot producenten minst lika viktig på dessa områden. Motionärerna anser\r\natt man som \"kund\" i exempelvis barnomsorg eller äldreboende är helt\r\nutlämnad åt politiska eller administrativa beslut om omsorgens utformning.\r\nDen enda konsumentmakt som återstår är, anförs det, att delta i allmänna\r\nval och hoppas på maktskifte eller att \"rösta med fötterna\" för det fall\r\ndet inte finns alternativ på orten. För de flesta är dock detta, menar\r\nmotionärerna, ett stort steg för att påverka sin situation om exempelvis\r\nmathållning, öppettider eller regler för semesterstängt förändras.\r\nMotionärerna anser att ett tydligt kontrakt för innehåll och kvalitet i\r\noffentligt producerad tjänsteverksamhet där man som enskild brukare har\r\nrätt att hävda vissa utlovade villkor vore ett sätt att tillse att den\r\nenskilde även i fråga om skattesubventionerad, men avgiftsbelagd verksamhet,\r\nhar en viss ställning som konsument. Man bör således ha rätt att reklamera\r\nkommunala tjänster som hemtjänst, färdtjänst och barnomsorg om man inte\r\nfår det man betalar för. Även kvalitetskontrollen måste förstärkas och\r\nvalmöjligheterna förbättras i den offentliga tjänsteverksamheten. I\r\nmotionen anförs att brukare av offentliga tjänster i vissa fall har rätt\r\natt föra civilrättslig talan. Detta är inte tillräckligt. I stället bör\r\nkonsumentens rätt att föra talan utvidgas och göras till en självklar del\r\nav konsumentens ställning på marknaden. För att stärka konsumenternas\r\nställning på den offentligt finansierade sektorn bör det, enligt vad som\r\nföreslås i motionen, göras en översyn av lagstiftningen för att så långt\r\nsom möjligt ge bl.a. konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen och\r\nproduktsäkerhetslagen en enhetlig och konkurrensneutral tillämpning på de olika\r\nsektorerna av ekonomin. Genom en sådan reform kommer barnfamiljernas\r\nmöjligheter att välja vad och hur de vill konsumera att öka. Samtidigt får\r\nbarnfamiljerna bättre förutsättningar att vara självständiga och starka\r\naktörer även inom den offentliga sektorn. I motionen begärs tillkännagivanden\r\ni enlighet med vad som har anförts i motionen om konsumenträtt och offentlig\r\nverksamhet och att stärka barnfamiljernas ställning på marknaden (yrkandena\r\n5 och 6).\r\nÄven Inger René m.fl. (m) anser i motion L353 att konsumentmakten är\r\nalltför svag när det gäller offentligt producerade och styrda tjänster.\r\nEnligt motionärerna måste det göras en översyn av lagstiftningen för att\r\nså långt som möjligt ge bl.a. konsumenttjänstlagen, konsumentköplagen och\r\nproduktsäkerhetslagen en enhetlig och konkurrensneutral tillämpning på de\r\nolika sektorerna i ekonomin. I motionen anförs att produktsäkerhetslagen\r\ninte är konkurrensneutral, vilket är högst otillfredsställande eftersom\r\ndet innebär en risk för att likartad verksamhet utsätts för olika slags\r\nkontroll. Motionärerna anser att regeringen skall ta initiativ till en\r\nutredning med syfte att göra den centrala konsumentlagstiftningen tillämplig\r\nockså på varor och tjänster som är producerade inom den offentliga sektorn.\r\nI motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande\r\n10).\r\nI motion L343 av Ulf Holm och Gustav Fridolin (båda mp) förs fram synpunkter\r\nmed samma inriktning. Motionärerna anför att det i dag finns en mängd\r\nolika varor och tjänster inom den offentliga sektorn som erbjuds under\r\nformer som alltmer liknar vad som förekommer inom den konkurrensutsatta\r\nsektorn. Den starka och tydliga gränsdragning som funnits tidigare mellan\r\nprivat och offentlig verksamhet håller alltså, menar motionärerna, på att\r\nsuddas ut. Motionärernas grundsyn är, anförs det, att exempelvis sjukvård\r\nskall vara offentligt och solidariskt finansierad. Detta betyder dock\r\ninte att brukarna inte skall kunna ställa krav på tjänsterna, krav som\r\nman tar för givna i det privata näringslivet. Enligt motionärerna har den\r\nsvenska befolkningen blivit uppfostrad i att det enda sättet att påverka\r\noffentliga tjänster är att delta i de allmänna valen. I motionen anförs\r\natt det finns många exempel från andra länder på hur man har stärkt\r\nbrukarinflytandet inom såväl privata som offentliga monopol. Det är, menar\r\nmotionärerna, nu dags att Sverige höjer blicken för att säkerställa en\r\nsäker konsumenträtt vid offentlig verksamhet. Motionärerna anser att\r\nproduktsäkerhetslagen och konsumenttjänstlagen måste ändras så att lagarna\r\näven omfattar offentligt producerade tjänster och varor. I motionen begärs\r\nett tillkännagivande i enlighet med det anförda.\r\nI motion L283 av Anita Johansson m.fl. (s) framhålls att alltfler marknader\r\nhar öppnats för konkurrens under de senaste decennierna och att konsumenterna\r\nnu förväntas göra alltfler aktiva val. Men det civilrättsliga konsumentskyddet\r\när fortfarande, hävdas det, oförändrat och möjligheten att få en tvist\r\nprövad i Allmänna reklamationsnämnden saknas på flera områden. Motionärerna\r\npåpekar att Konsumentpolitiska kommittén 2000 föreslog att konsumenttjänstlagen\r\nskulle ses över i syfte att bredda lagens tillämpningsområde till att\r\navse nyttigheter av olika slag, exempelvis el, vatten, gas, telefoni- och\r\nInternetabonnemang samt rådgivningsverksamhet. Någon sådan översyn har\r\ndock ännu inte kommit till stånd. I motionen begärs ett tillkännagivande\r\nom en översyn av konsumenttjänstlagen (yrkande 4).\r\nTidigare ställningstaganden\r\nVad först gäller frågan om produktsäkerhetslagens tillämpningsområde\r\nerinrar utskottet om att motionsspörsmålet var föremål för överväganden av\r\nProduktsäkerhetsutredningen i dess slutbetänkande (SOU 1994:150)\r\nProduktsäkerhet i offentlig verksamhet, som överlämnades till regeringen i\r\ndecember 1994. Utredningen ansåg att starka skäl talade för att inte låta\r\ntjänster tillhandahållna i offentlig verksamhet omfattas av lagen.\r\nUtredningen hänvisade därvid till att en stor del av dessa tjänster har\r\nkaraktären av myndighetsutövning och att det knappast kunde komma i fråga\r\natt låta den typen av tjänster kontrolleras och bli föremål för åtgärder\r\ninom ramen för produktsäkerhetslagen. Därutöver framhöll utredningen att\r\ndet under utredningsarbetet inte hade framkommit att det skulle finnas\r\nnågot behov av att låta lagen bli tillämplig även på tjänster som\r\ntillhandahålls inom den offentliga sektorn. Därtill kom att offentliga tjänster\r\ni hög grad är föremål för specialreglering, både genom lagar och författningar\r\noch myndighetsbeslut på lägre nivå. Produktsäkerhetslagen skulle därmed\r\ni vilket fall som helst komma att sättas ur spel i stor utsträckning i\r\nfråga om offentliga tjänster.\r\nRegeringen ansåg att övervägande skäl talade mot att låta produktsäkerhetslagen\r\nomfatta tjänster på det offentliga området. Något sådant förslag lades\r\ndärför inte fram (prop. 1995/96:123). Utskottet delade regeringens bedömning\r\noch riksdagen följde utskottet (bet. 1995/96:LU21).\r\nUtskottet har därefter vid ett flertal tillfällen avslagit motionsyrkanden\r\nmed samma inriktning som de nu aktuella (se bl.a. de av riksdagen godkända\r\nbetänkandena 1995/96:LU26, 1996/97:LU13, 1997/98:LU21, 1998/1999:LU10,\r\n1999/2000:LU5, 2001/02:LU2 och 2002/03:LU9). Utskottet har därvid i\r\nhuvudsak hänvisat till att sådana offentliga tjänster som det är fråga om\r\ni hög grad är föremål för specialreglering och att det inte framkommit\r\nnågot behov av att låta lagen bli tillämplig på tjänster som tillhandahålls\r\ninom den offentliga sektorn.\r\nFråga om den civilrättsliga lagstiftningens tillämplighet på verksamhet\r\ninom offentlig sektor berördes av regeringen i den proposition med förslag\r\ntill nationella mål för konsumentpolitiken som överlämnades till riksdagen\r\ni juni 2001 (prop. 2000/01:135). Regeringen konstaterade därvid att\r\ncivilrättsliga regler fått ökad betydelse inom flera av de offentligrättsligt\r\nreglerade tjänsteområdena genom Högsta domstolens resonemang i rättsfallet\r\nNJA 1998 s. 656 I. Detta fick dock inte, menade regeringen, leda till att\r\nmedborgarperspektivet i den politiska diskussionen gick förlorad. Det\r\nvore således olyckligt med en utveckling som betonar konsumentrollen på\r\nbekostnad av rollen som medborgare. En vanlig kritik som, enligt vad som\r\nanfördes i propositionen, riktas mot begreppet kund eller konsument är\r\natt det inte pekar på det medansvar och den delaktighet i tjänsternas\r\nutformning som den som tar emot offentliga tjänster har. Den idealtypiske\r\nkunden visar således, anfördes det vidare, sitt missnöje genom att byta\r\nproducent, medan den idealtypiske brukaren påverkar producenten att\r\nförbättra den befintliga verksamheten. Även i fråga om tjänster där den\r\noffentliga finansieringen numera är begränsad kan det således, enligt\r\nregeringen, finnas ett allmänintresse av att diskutera tjänsternas utformning\r\nför att tillgodose allas rätt till en viss grundläggande standard. Nivån\r\npå denna standard är, framhölls det, en politisk fråga där alla medborgare\r\nskall ha rätt att lämna synpunkter.\r\nVad regeringen anförde i propositionen föranledde inga erinringar från\r\nriksdagens sida (bet. 2001/02:LU2).\r\nVåren 2003 avstyrkte utskottet motionsyrkanden med samma inriktning som\r\nde nu aktuella. Utskottet hänvisade därvid till de uttalanden som gjordes\r\ni samband med att nu gällande mål för konsumentpolitiken lades fast hösten\r\n2001 och var för sin del inte berett att ställa sig bakom den då begärda\r\nutvidgningen av den civilrättsliga konsumenträtten till att även gälla\r\ninom den offentligt reglerade tjänstesektorn (bet. 2002/03:LU9). Riksdagen\r\nföljde utskottet.\r\nPågående arbete\r\nFörst bör nämnas att regeringen i december 2003 tillkallat en särskild\r\nutredare med uppgift att utvärdera de långsiktiga effekterna för konsumenterna,\r\nnäringslivet, arbetsmarknaden och samhällsekonomin av de regelreformeringar\r\nsom gjorts inom tele-, el-, post-, inrikesflyg-, taxi- och järnvägsmarknaderna\r\nunder 1990-talet (dir. 2003:151). Utvärderingen skall bl.a. belysa\r\nkonkurrens-, pris- och kvalitetsutveckling samt medborgarservice. I uppdraget\r\ningår att föreslå åtgärder som kan öka de positiva effekterna av genomförda\r\nregelreformeringar. Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 2004.\r\n\r\nKonsumentverket fick i regleringsbrevet för år 2002 i uppdrag att genomföra\r\nsystematiska studier av marknader som nyligen öppnats för konkurrens.\r\nStudierna skulle genomföras med ett tydligt konsumentperspektiv i samarbete\r\nmed Konkurrensverket och övriga berörda sektorsmyndigheter. Som ett led\r\ni genomförandet av uppdraget har Konsumentverket, Konkurrensverket samt\r\nPost- och telestyrelsen utarbetat rapporten Konsekvenser för konsumenterna\r\nav nyligen konkurrensutsatta marknader - telemarknaden, som överlämnades\r\ntill regeringen i december 2003. I rapporten föreslås bl.a. att\r\nkonsumenttjänstlagens tillämplighet på kommunikationsrelaterade tjänster bör\r\nbli föremål för överväganden. Rapporten bereds för närvarande inom\r\nRegeringskansliet.\r\nFrågan om konsumentskyddet inom kollektivtrafiken har vidare varit föremål\r\nför överväganden inom ramen för Kollektivtrafikkommittén (dir. 2001:1).\r\nKommittén har i slutbetänkandet (SOU 2003:67) Kollektivtrafik med människan\r\ni centrum, som överlämnades till regeringen i juni 2003, föreslagit\r\nlagstiftning i syfte att stärka konsumentskyddet vid utnyttjande av\r\nkollektivtrafik.\r\nI maj 2001 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgift att\r\ngöra en bred översyn av organisationen och lagstiftningen inom järnvägssektorn\r\n(dir. 2001:48). I uppdraget ingick bl.a. att med utgångspunkt i\r\nkonsumentintresset analysera möjliga utvecklingsvägar för såväl person- som\r\ngodstrafiken på järnväg. Uppdraget redovisades i bl.a. huvudbetänkandet\r\n(SOU 2003:104) Järnväg för resenärer och gods, som överlämnades till\r\nregeringen i slutet av november 2003. I betäkandet föreslås bl.a. införandet\r\nav en transportslagsövergripande lag om ersättning m.m. vid transport av\r\npassagerare, en s.k. resevillkorslag. Lagen skall, enligt förslaget,\r\ninnehålla bestämmelser om information, service och ersättning vid transport\r\nav passagerare. I lagen skall ansvaret för de olika transportörerna\r\npreciseras, liksom deras ansvar gentemot resenärerna.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet har givetvis ingen annan uppfattning än motionärerna när det\r\ngäller önskvärdheten av att brukarnas ställning i fråga om offentligrättsligt\r\nreglerade tjänster stärks. Enligt utskottets mening är emellertid den av\r\nmotionärerna förordade ordningen - att göra den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningen mer eller mindre direkt tillämplig inom offentligt reglerad\r\nverksamhet - knappast någon framkomlig väg. Vad först gäller\r\nkonsumenttjänstlagen\r\nerinrar utskottet om att lagens tillämplighet bygger på den grundläggande\r\nförutsättningen att det föreligger ett privaträttsligt eller civilrättsligt\r\navtal mellan en näringsidkare och en konsument om utförande av en tjänst\r\nsom tillhandahålls i fri konkurrens på marknaden. Ett sådant motsvarande\r\nrättsförhållande och avtal föreligger inte mellan exempelvis en patient\r\noch ett landsting i fråga om sjukvård. Konsumenttjänstlagen är vidare\r\nutformad för hantverks- och förvaringstjänster och utskottet har för sin\r\ndel svårt att se hur exempelvis lagens fel- och dröjsmålsregler samt\r\npåföljdssystem över huvud taget skulle kunna bli direkt tillämpliga vid\r\nprövning av ärenden rörande exempelvis felbehandling av patienter inom\r\nsjukvården och bristfällig skolutbildning. Enligt utskottets mening är\r\nden av motionärerna förordade ordningen således inte en framkomlig väg i\r\nsyfte att stärka den enskildes ställning och utskottet kan inte ställa\r\nsig bakom förslaget.\r\nNär det sedan gäller produktsäkerhetslagens tillämplighet på offentliga\r\ntjänster finner utskottet inte skäl att i dag ändra uppfattning i frågan.\r\nSom redovisats tidigare har dock regeringen till våren 2004 aviserat en\r\nproposition med förslag till en ny produktsäkerhetslag. Skulle det under\r\ndet pågående beredningsarbetet visa sig att det finns skäl att på nytt\r\növerväga frågan om en utvidgning av lagens tillämpningsområde, förutsätter\r\nutskottet att regeringen tar initiativ till sådana överväganden. I\r\nsammanhanget bör dock påpekas att ingen av de remissinstanser som yttrat sig\r\ni det pågående lagstiftningsärendet förespråkat en sådan utvidgning.\r\nMed anledning av vad som anförts i någon av de aktuella motionerna om att\r\nbrukare av offentliga tjänster enbart skulle vara utelämnade åt politiker\r\noch tjänstemän vill utskottet peka på, utan att gå in på detaljer, att\r\ndet finns såväl speciallagstiftning till skydd för brukarna som en rad\r\nolika myndigheter och organ som har till uppgift att utöva tillsyn och\r\natt pröva anmälningar om fel har begåtts. Kommunala beslut kan vidare\r\nangripas genom såväl kommunal- som förvaltningsbesvär. Därtill kommer den\r\ntillsyn som Riksdagens ombudsmän och Justititekanslern utövar samt den\r\nskadeståndsskyldighet som kan följa enligt 3 kap. 2 och 3 §§ skadeståndslagen\r\n(1972:207).\r\nI sammanhanget vill dock utskottet därutöver peka på det utvecklingsarbete\r\nsom sedan några år tillbaka bedrivits inom Svenska Kommunförbundet och\r\nvissa kommuner med införande av kvalitetsgarantier och klagomålshantering.\r\nAtt man på detta sätt anlägger ett konsumenträttsligt perspektiv när det\r\ngäller offentligrättsligt reglerade tjänster kan utifrån lagutskottets\r\nutgångspunkter inte anses annat än positivt.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L292\r\nyrkandena 2 och 3, L343, L351 yrkandena 5 och 6 samt L353 yrkande 10.\r\nNär det sedan gäller frågan om konsumenttjänstlagens tillämplighet på\r\navreglerade och konkurrensutsatta tjänster, erinrar utskottet om att\r\nKonsumentpolitiska kommittén i sitt slutbetänkande (SOU 2000:29) Starka\r\nkonsumenter i en gränslös värld föreslog att konsumenttjänstlagen skulle\r\nses över i syfte att bredda lagens tillämpningsområde till att omfatta\r\näven nyttigheter som el, vatten, gas och telefoni. Som påpekas i motionen\r\nhar någon sådan samlad översyn av konsumenttjänstlagen inte kommit till\r\nstånd. Däremot har konsumentskyddet stärkts sektorsvis på en rad olika\r\ntjänsteområden. Som exempel kan därvid nämnas lagen (2003:862) om finansiell\r\nrådgivning till konsumenter och konsumentskyddsreglerna i 11 kap. ellagen\r\n(1997:857). Vidare bör erinras om att regeringen i december 2003 har\r\növerlämnat en proposition till riksdagen med förslag till ny prisinformationslag\r\n(prop. 2003/04:38). Den föreslagna lagen innebär bl.a. en utvidgning av\r\nskyldigheten att lämna prisinformation till ytterligare tjänsteområden.\r\nSom redovisats i det föregående pågår också berednings- och utredningsarbete\r\nbl.a. när det gäller transporter och elektronisk kommunikation som syftar\r\ntill att stärka skyddet för konsumenterna.\r\nMot bakgrund av vad som nu har redovisats kan konstateras att det redan\r\nhar vidtagits en rad lagstiftningsåtgärder och att det dessutom pågår\r\nutrednings- och beredningsarbete som ligger helt i linje med motionsönskemålet.\r\nUtskottet är i dagsläget inte berett att ställa sig bakom motionärens\r\nönskemål om en översyn av konsumenttjänstlagen. Däremot förutsätter\r\nutskottet att motionsspörsmålet kommer att aktualiseras inom ramen för det\r\nkommande arbetet på området.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L283 yrkande\r\n4.\r\nE-handel\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på olika åtgärder som gäller\r\nkonsumentskyddet vid e-handel. Utskottet anser att det inte föreligger\r\nnågon motsättning mellan motionsönskemålen och inriktningen på regeringens\r\narbete. Jämför reservation 7 (fp).\r\nBakgrund\r\nUnder senare år har en rad lagstiftnings- och andra åtgärder vidtagits i\r\nsyfte att främja utvecklingen av elektronisk handel. Rättsliga frågeställningar\r\nsom därvid har uppmärksammats har bl.a. gällt ingående av avtal på\r\nelektronisk väg, lagval, marknadsföring på Internet, säkra betalningsformer,\r\nelektroniska signaturer och personlig integritet.\r\nVad särskilt gäller lagstiftning på EU-nivån kan nämnas direktiv (97/7/EG)\r\nav den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (distansavtalsdirektivet),\r\ndirektiv (1999/93/EG) av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk\r\nför elektroniska signaturer, direktiv (2000/46/EG) av den 18 september\r\n2000 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för\r\nelektroniska pengar samt om tillsyn över sådan verksamhet (direktivet om\r\nelektroniska pengar), direktiv (2000/31/EG) av den 8 juni 2000 om vissa\r\nrättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk\r\nhandel, på den inre marknaden (e-handelsdirektivet) och direktiv 2002/65/EG\r\nav den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster\r\ntill konsumenter.\r\nI den s.k. Romkonventionen, som ingicks mellan EG:s dåvarande medlemsländer\r\nden 19 juni 1980, finns konsumentskyddsregler som är tillämpliga i\r\nlagvalssituationer, som bl.a. innebär att konsumentens hemlands lagstiftning\r\nunder vissa förutsättningar skall vara tillämplig i en tvist. För närvarande\r\npågår arbete som syftar till att göra om konventionen till en EU-förordning.\r\nInom ramen för det arbetet överlämnade kommissionen i januari 2003 en\r\ngrönbok i ämnet, KOM(2002)654.\r\nMotionerna\r\nI motion L281 av Göte Wahlström m.fl. (s) framhålls att e-handeln visserligen\r\när väl etablerad i Sverige, men att många konsumenter alltjämt känner oro\r\nvid handel på Internet, bl.a. vad gäller frågor kring betalning och\r\ntillämplig lag. Det är, anförs det i motionen, viktigt att betalningar över\r\nnätet är säkra och att konsumentskyddslagstiftningen i konsumentens hemland\r\ngäller även vid köp från företag i andra länder. I motionen framhålls\r\nockså betydelsen av information om vad som gäller vid elektronisk handel.\r\nSådan information kan, enligt motionärerna, med fördel spridas med hjälp\r\nav konsumentorganisationerna. Motionärerna begär ett tillkännagivande om\r\nbehovet av konsumentskydd och konsumentinformation vid elektronisk handel.\r\n\r\nChrister Winbäck (fp) anser i motion L326 att det bör införas ett nationellt\r\nelektroniskt id-kort för alla medborgare. Ett sådant id-kort skulle, enligt\r\nmotionären, öka möjligheterna att på ett tryggt sätt använda IT-lösningar\r\nvid bl.a. bankärenden och e-handel. Enligt motionären bör det anges i\r\ndirektiven till den s.k. 24-timmarsdelegationen att delegationen särskilt\r\nskall beakta möjligheten av att skyndsamt införa ett elektroniskt id-kort.\r\nI motionen begärs tillkännagivanden i enlighet med det anförda (yrkandena\r\n1 och 2).\r\nI motion T561 påpekar Eva Flyborg m.fl. (fp) att det finns en rad\r\nkonsumentfrågor av utpräglad IT-karaktär som ingen offentlig myndighet tar\r\nett helhetsgrepp om. Motionärerna anser att det därför finns ett behov av\r\nen särskild servicemyndighet för IT-frågor. Verksamheten bör vara\r\ntidsbegränsad för att senare införlivas i Konsumentverket. I motionen begärs\r\nett tillkännagivande om behovet av ett bättre konsumentstöd på IT-området\r\n(yrkande 5).\r\nPågående arbete\r\nÅr 1999 inrättade Ämbetsmannakommittén för näringsfrågor inom Nordiska\r\nministerrådet en ad hoc-arbetsgrupp för elektronisk handel och andra\r\nIT-frågor. Arbetsgruppens syfte är att säkra vidareutvecklingen av det\r\nnordiska samarbetet med avseende på elektronisk handel från ett konsument-\r\noch näringspolitiskt intresse. Ett övergripande mål är att konsumenterna\r\nskall känna tillit till e-handel. Arbetsgruppens arbete har resulterat i\r\nen rad rapporter i ämnet. År 2003 påbörjades arbete med att utarbeta en\r\nnordisk e-handelsstrategi. Strategin skall fokusera på att identifiera\r\nutmaningar och problem för näringsliv och konsumenter. Målet är att\r\nbehandlingen av dessa problem skall resultera i slutsatser och rekommendationer\r\nför det statliga engagemanget på området i de nordiska länderna. Under\r\ndet svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet år 2003 anordnades\r\nen workshop i ämnet i syfte att förankra och kvalitetssäkra e-handelsstrategin.\r\nTanken är att strategin skall färdigställas under år 2004.\r\nPost- och telestyrelsen har vidare på regeringens uppdrag tagit fram flera\r\nrapporter som rör olika frågeställningar kring e-handel. I rapporten\r\nE-handel - fem förutsättningar (2003:43) diskuteras olika förutsättningar\r\nför främjandet av e-handel, nämligen bredband, säkerhetsinfrastruktur,\r\nbetaltjänster, fysiska leveranser samt tillit och säkerhetsmedvetenhet\r\noch pekas på olika sätt för staten att påverka förutsättningar och undanröja\r\nhinder på området. Post- och telestyrelsen har vidare haft regeringens\r\nuppdrag att analysera användningen av elektronisk identifiering med\r\nangränsande områden. Syftet med uppdraget är att uppmärksamma regeringen på\r\nom det finns hinder mot en ökad användning av elektronisk identifiering\r\noch lägga fram förslag till åtgärder för att undanröja dessa hinder.\r\nDelrapporten Användningen av elektronisk identifiering (2003:35) överlämnades\r\ntill regeringen i september 2003, och uppdraget skall slutredovisas under\r\nvåren 2004.\r\nSlutligen bör erinras om att regeringen i december 2000 gav Riksskatteverket\r\ni uppdrag att under ett inledningsskede ha ett sammanhållande ansvar för\r\nadministrationen av certifikat för elektronisk identifiering och elektroniska\r\nsignaturer inom statsförvaltningen (SAMSET-projektet). Vid årsskiftet\r\n2001/2002 tecknade Statskontoret ett ramavtal med ett antal leverantörer\r\nav om att kunna förse medborgarna med elektroniska id-handlingar. Avtalen\r\nbygger på SAMSET-projektets rekommendationer. Leverantörerna skall på\r\nolika sätt kunna förse medborgare med en e-legitimation som skall kunna\r\nanvändas vid kommunikation med alla offentliga organ och även mot de\r\nprivata företag som väljer att acceptera en sådan legitimation.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nE-handeln har under senare år vuxit fram som ett av de potentiellt mest\r\nbetydelsefulla användningsområdena för den moderna informationstekniken.\r\nHandeln över Internet skapar nya affärsmöjligheter och bidrar till lägre\r\nadministrationskostnader. Varor och tjänster kan köpas, säljas och\r\nmarknadsföras på nya sätt, med nya affärsmodeller och på nya marknader.\r\nFöretag och privatpersoner ges omedelbar tillgång till en stor del av\r\nvärldsmarknaden. Som utskottet framhållit tidigare (se bet. 2002/03:LU9)\r\nhar dock e-handelns stora potential ännu inte kommit att utnyttjas fullt\r\nut av konsumenterna. Ett skäl till detta är att många konsumenter fortfarande\r\nkänner oro och osäkerhet inför e-handel, bl.a. vad gäller frågor som vilket\r\nlands lag som är tillämplig om det uppstår en tvist, om betalningen sker\r\npå ett säkert sätt och hur personuppgifter som lämnas på nätet hanteras.\r\nSom framhålls av motionärerna är således ett gott konsumentskydd en viktig\r\nfaktor för att främja utvecklingen av den elektroniska handeln.\r\nUtskottet kan för sin del inte se att regeringen skulle ha någon annan\r\nuppfattning i denna fråga än vad som kommer till uttryck i motionerna. I\r\nskrivelsen 2001/02:148 Mål och inriktning av det svenska arbetet med\r\nkonsumentfrågor på EU-nivå som regeringen överlämnade till riksdagen våren\r\n2002 anfördes således, utan erinran från riksdagens sida, att inriktningen\r\nbör vara att Sverige noga skall följa den praktiska tillämpningen av den\r\ngemenskapslagstiftning som rör konsumenternas intressen i samband med\r\nelektronisk handel och verka för ett utökat administrativt samarbete i\r\nEuropa och globalt i dessa frågor. Vidare anfördes att konsumentskyddet\r\nvid elektronisk handel bör ligga på samma nivå som vid traditionell handel.\r\nVad särskilt gäller frågan om tillämplig lag i gränsöverskridande\r\nkonsumenttvister underströk utskottet vikten av att regeringen, i linje med\r\nvad som utlovats i den då aktuella skrivelsen, verkar för att\r\nkonsumentskyddsaspekterna beaktades noga i det vid den tidpunkten aviserade\r\narbetet\r\nmed att revidera Romkonventionen och att konventionens bestämmelser inte\r\nförändras i en sådan riktning att konsumentskyddet försämras (bet.\r\n2001/02:LU28). Som redovisats inledningsvis har den aviserade revideringen\r\nav Romkonventionen nu inletts. Utskottet har med tillfredsställelse erfarit\r\natt regeringen, i det yttrande över kommissionens grönbok som överlämnades\r\ntill kommissionen i september 2003, framhållit att det är ett svenskt\r\nintresse av högsta prioritet att revideringen innebär en förstärkning av\r\nkonsumentskyddet.\r\nMot bakgrund av vad som nu har redovisats kan utskottet inte finna annat\r\nän att det råder en bred samsyn vad gäller vikten av ett gott konsumentskydd\r\nvid elektronisk handel. Vidare pågår arbete som ligger väl i linje med\r\nmotionsönskemålen. Utskottet är inte berett att i detta sammanhang förorda\r\ninrättandet av en särskild IT-myndighet eller ändrade direktiv för\r\n24-timmarsdelegationen, men utgår från att regeringen tar frågorna under\r\növervägande, om behov därav skulle uppkomma i det fortsatta arbetet på\r\nområdet.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L281,\r\nL326 och T561 yrkande 5.\r\nResegarantisystemet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör utformningen av resegarantisystemet.\r\nJämför reservation 8 (m, fp, kd, c).\r\nBakgrund\r\nDen första resegarantilagstiftningen, lagen den 9 juni 1967 om ställande\r\nav säkerhet vid sällskapsresa till utlandet, trädde i kraft den 1 juli\r\n1967 (prop. 1967:106, 3LU42, rskr. 295). Lagen ersattes den 1 juli 1972\r\nav den nu gällande resegarantilagen (1972:204) (prop. 1972:92, bet. NU 30,\r\nrskr. 193). Resegarantilagen har till syfte att ge konsumenter på\r\nreseområdet ett skydd mot förluster som en researrangörs betalningsinställelse\r\neller betalningsoförmåga kan medföra. För att åstadkomma detta skydd skall\r\nde företag som anordnar eller förmedlar resor som omfattas av resegarantilagen\r\nställa säkerhet för sin verksamhet hos Kammarkollegiet. Om inte Kammarkollegiet\r\nmedger annat skall säkerheten bestå av en betalningsutfästelse, utfärdad\r\nav bank eller försäkringsbolag, som fullgörs vid anfordran. Säkerheten\r\nskall vid varje tillfälle motsvara ett reseföretags totala ekonomiska\r\nåtaganden gentemot resenären. Varje företag svarar således för sig självt.\r\nSäkerheten får tas i anspråk för att betala tillbaka pengar som betalats\r\nför en resa som omfattas av garanti enligt lagen och som blir inställd\r\neller av annan anledning inte blir av. När det gäller resor som har\r\npåbörjats men inte slutförts får säkerheten tas i anspråk för resenärens\r\nuppehälle under resan, återresa och skälig ersättning för de förmåner\r\nresenären gått miste om genom att resan avkortats. Kammarkollegiet får,\r\nom särskilda skäl föreligger, efterge krav på säkerhet.\r\nDe resor som omfattas av resegarantilagen är paketresor enligt lagen\r\n(1992:1627) om paketresor. För att utgöra en paketresa måste ett arrangemang\r\ninnehålla minst två av följande moment, nämligen 1) transport, 2)\r\ninkvartering eller 3) en annan turisttjänst som utgör en väsentlig del av\r\narrangemanget, men som inte är direkt knutet till transport eller\r\ninkvartering. Genom en ändring i resegarantilagen, som trädde i kraft den 1\r\njanuari 2003 (prop. 2001/02:138, bet. LU24), utvidgades skyldigheten att\r\nställa säkerhet till att även omfatta den som annat än tillfälligtvis\r\nsäljer eller marknadsför dels resor som består av separata transport- och\r\ninkvarteringstjänster som sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en\r\npaketresa, dels resor som består av transporter och utbildningsvistelser\r\nmed inkvartering i form av boende i en värdfamilj, även om inkvarteringen\r\när kostnadsfri.\r\nLagstiftning inom EU\r\nResegarantilagen och paketreselagen genomför i svensk rätt rådets direktiv\r\n90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra\r\npaketarrangemang, det s.k. paketresedirektivet. Bestämmelser om ställande\r\nav säkerhet finns i artikel 7, där det föreskrivs att den arrangör eller\r\nåterförsäljare som är part i avtalet skall visa att han, i händelse av\r\nobestånd, har tillräcklig säkerhet för återbetalning av erlagda belopp\r\noch hemtransport av konsumenten.\r\nSom framgår ger artikel 7 inte några direkta anvisningar om vilka medel\r\nden nationella lagstiftaren skall använda för att vid genomförandet av\r\ndirektivet uppnå det konsumentskydd som direktivet föreskriver. Runtom\r\ninom EU har också olika tillvägagångssätt använts för att implementera\r\ndirektivet i denna del. Det går att urskilja fyra metoder, nämligen\r\nsäkerhetskonstruktionen, som innebär att resenärernas anspråk tillgodoses\r\ngenom utnyttjande av individuella betalningsutfästelser, fondkonstruktionen,\r\ndär resenärernas anspråk hanteras av en obligatorisk eller frivillig\r\nfond som är kollektivt finansierad av reseföretagen, försäkringskonstruktionen,\r\nsom innebär att resenärernas anspråk hanteras av den som har meddelat en\r\nförsäkring eller liknande arrangemang till förmån för resenärerna och\r\nslutligen förvaltarkonstruktionen, vilken går ut på att resenärernas\r\nanspråk tillgodoses genom utnyttjande av penningmedel som resenärerna har\r\ndeponerat hos tredje man. Det förekommer även kombinationer av dessa olika\r\nsystem.\r\nEnligt vad som anges i kommissionens strategi för konsumentpolitiken\r\n2002-2006 avser kommissionen att under år 2004 lägga fram förslag till\r\nändringar i direktivet i syfte att uppdatera det och att stärka\r\nkonsumentskyddet på området.\r\nMotionerna\r\nHelena Bargholtz (fp) anser i motion L223 att det nuvarande resegarantisystemet\r\ndrabbar små reseföretag orättvist eftersom de måste få fram orimligt stora\r\nbelopp, ofta genom banklån, för att finansiera säkerheten. Inte minst\r\ngäller detta, enligt vad som anförs i motionen, de gotländska turistföretagen,\r\nmen även företag inom fjällturismen. Motionären anser att det måste\r\nutarbetas ett alternativt system för resegarantier och att utgångspunkten\r\nför detta arbete kan vara den fondlösning som förekommer i flera nationella\r\nresegarantisystem. I motionen begärs ett tillkännagivande om behovet av\r\nen snabb utredning av ett alternativt resegarantisystem.\r\nI motion L292 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) framförs liknande synpunkter.\r\nMotionärerna pekar särskilt på de fondlösningar som finns i andra länder\r\noch begär ett tillkännagivande om att regeringen omgående skall tillsätta\r\nen utredning med uppgift att se över resegarantilagstiftningen och att de\r\nmindre företagens situation därvid beaktas särskilt (yrkande 4).\r\nOckså Yvonne Ångström m.fl. (fp) kritiserar i motion N337 resegarantisystemets\r\nutformning vad gäller kravet på ställande av säkerhet. Motionärerna anser\r\natt systemet snedvrider konkurrensen till storföretagens fördel och\r\nsmåföretagens nackdel. I motionen begärs ett tillkännagivande om behovet av\r\natt skyndsamt utreda ett konkurrensneutralt system för resegarantier\r\n(yrkande 3).\r\nLilian Virgin och Christer Engelhardt (båda s) tar i motion L225 upp\r\nkonsekvenserna av 2002 års utvidgning av resegarantilagens tillämpningsområde\r\ntill att även avse separata transport- och inkvarteringstjänster som\r\nsammantaget uppvisar väsentlig likhet med en paketresa. Motionärerna anför\r\natt Kammarkollegiet har tolkat lagstiftningen på så sätt att det föreligger\r\nskyldighet att ställa säkerhet då båttransport och stugvistelse bokas vid\r\nsamma tillfälle. Lagstiftningen är således inte konkurrensneutral eftersom\r\nreseföretag på Gotland missgynnas, jämfört med reseföretag på exempelvis\r\nÖland. Enligt motionärerna kan detta inte ha varit lagstiftarens mening.\r\nI motionen begärs ett tillkännagivande som går ut på att resegarantilagen\r\nskall ändras på så sätt att den blir konkurrensneutral.\r\nTidigare överväganden\r\nFrågan om den närmare utformningen av resegarantisystemet har varit föremål\r\nför överväganden vid ett flertal tillfällen under de senaste decennierna.\r\nSålunda tillsattes år 1977 en utredning, Resegarantilagutredningen, med\r\nuppgift att se över resegarantilagen. Bakgrunden var den kritik som\r\ngarantisystemet hade utsatts för, bl.a. att systemet var ekonomiskt betungande\r\nför reseföretagen. I sitt betänkande, Ny resegarantilag (Ds H 1980:7),\r\nföreslog utredningen ändrade former för ställande av säkerhet. För att\r\nminska de totala säkerheterna och därmed kostnaderna för systemet föreslog\r\nResegarantilagutredningen ett garantisystem med säkerheter i form av dels\r\nen individuell del för varje företag, dels en kollektiv del. För den\r\nkollektiva delen föreslogs att en statlig fond skulle inrättas som skulle\r\nfinansieras med avgifter från reseföretagen. Resegarantilagutredningens\r\nförslag om ändringar i garantisystemets uppbyggnad genomfördes inte.\r\nRegeringen ansåg att det inte var lämpligt med ett system där staten ytterst\r\nskulle kunna tvingas till ekonomiska insatser. Vidare ansåg man från både\r\nprincipiella och praktiska utgångspunkter att det inte var lämpligt att\r\nvid sidan av ett system med individuella säkerheter bygga ut administrationen\r\nmed en ny statlig fond (prop. 1984/85:214). Riksdagen hade ingen annan\r\nuppfattning (bet. LU 1985/86:2).\r\nÅr 1993 tillsattes inom dåvarande Civildepartementet en arbetsgrupp med\r\nuppgift att se över resegarantilagen. I uppdraget ingick att lägga fram\r\nett förslag till garantisystem som skulle vara enkelt att administrera,\r\nkonkurrensneutralt och ge konsumenterna en hög skyddsnivå till låga\r\nkostnader. Uppdraget redovisades i promemorian Nya former för resegarantier\r\n(Ds 1994:109). Som alternativ till det gällande systemet diskuterade\r\narbetsgruppen en kombination av individuell och gemensam säkerhet i form\r\nav en fond samt olika typer av försäkringar. Vidare diskuterades en\r\nuppmjukning av garantisystemet så att garantier skulle kunna ställas på\r\nflera olika sätt. Arbetsgruppen kom fram till att en kombination av\r\nindividuell och gemensam säkerhet i form av en fond var lämpligast. Förslaget\r\ninnebar att en individuell säkerhet skulle ställas med 100 000 kr av alla\r\narrangörer av paketresor och återförsäljare av utländska arrangörers\r\npaketresor. Vidare skulle arrangörer och återförsäljare betala in ett belopp\r\nper resa till en gemensam fond. Fondmedlen skulle enligt förslaget tas i\r\nanspråk endast om den individuella säkerheten inte räckte till. Mot\r\nbakgrund av de synpunkter som framkom vid remissbehandlingen av arbetsgruppens\r\npromemoria gjordes inom Civildepartementet en bearbetning och komplettering\r\nav förslaget. Det nya förslaget innebar dels att det skulle ställas en\r\nindividuell säkerhet motsvarande den grundsäkerhet som fanns enligt\r\ngällande system, dels att en gemensam säkerhet skulle byggas upp genom\r\navgifter från arrangörer och återförsäljare beräknad på den tilläggssäkerhet\r\nsom fastställdes enligt gällande system.\r\nFörslaget övervägdes av regeringen våren 1996 i proposition 1995/96:182\r\nStärkt konsumentskydd i resegarantilagen. Regeringen konstaterade att det\r\nfanns skäl såväl för som mot den föreslagna lösningen. Vid en avvägning\r\nav de synpunkter som framkommit i ärendet stannade regeringen dock till\r\nslut för att inte föreslå någon ändring av systemet. Regeringen förklarade\r\nemellertid att man avsåg att följa utvecklingen inom resebranschen och\r\natt man var beredd att på nytt överväga garantisystemet om det behövdes.\r\n\r\nSådana överväganden kom till stånd inom ramen för Resegarantilagsutredningens\r\narbete. Uppdraget redovisades i december 1999 i betänkandet (SOU 1999:140)\r\nEtt nytt resegarantisystem. Utredningen analyserade det nuvarande systemet,\r\növervägade alternativa lösningar och kom fram till att den gällande\r\nsäkerhetskonstruktionen även fortsättningsvis borde vara huvudalternativet.\r\nUtredningen pekade i det sammanhanget på vissa problem som var förknippade\r\nmed en fondlösning, bl.a. risken för att fonden snabbt töms på medel vid\r\nett stort reseföretags konkurs och att en fondlösning skulle kunna komma\r\natt innebära ett ökat ekonomiskt åtagande för staten.\r\nUtredningens förslag behandlades våren 2002 i propositionen 2001/02:138\r\nUtökad resegaranti för konsumenter. Enligt regeringens uppfattning hade\r\ndet inte framkommit någon omständighet som utgjorde skäl för att lägga\r\nfram något förslag till ändring av garantisystemet.\r\nI samband med riksdagsbehandlingen av propositionen framfördes kritik\r\nfrån flera organisationer för mindre företag inom resebranschen mot den\r\nnuvarande utformningen av resegarantisystemet. Organisationerna förordade\r\ninförandet av någon form av fondlösning i stället för den nuvarande\r\nsäkerhetslösningen.\r\nUtskottet konstaterade i sitt av riksdagen godkända betänkande 2001/02:LU24\r\natt de framförda synpunkterna låg utanför det då aktuella lagstiftningsärendet,\r\nvarför dessa mer principiella och övergripande frågor inte kunde bli\r\nföremål för närmare överväganden. Utskottet utgick dock från att regeringen\r\ni ett kommande uppföljnings- och utvärderingsarbete rörande de då aktuella\r\nlagändringarna skulle beakta den framförda kritiken och synpunkterna,\r\nsärskilt i frågan om nuvarande resegarantisystem skulle missgynna de mindre\r\nresearrangörerna.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nNär nu frågor om resegarantisystemets utformning på nytt är föremål för\r\nbehandling i riksdagen vidhåller utskottet alltjämt sin tidigare uppfattning.\r\nUtskottet utgår således från att 2002 års ändringar i resegarantilagen\r\nblir föremål för en utvärdering och att de spörsmål som tas upp i motionerna\r\ndärvid kommer att aktualiseras utan något formellt tillkännagivande från\r\nriksdagens sida. För att en utvärdering skall vara meningsfull krävs,\r\nenligt utskottets mening, att lagstiftningen har varit i kraft i varje\r\nfall något eller några år. Tiden är således ännu inte mogen för någon\r\nnärmare och principiell utvärdering. Vad särskilt gäller den fråga som\r\nhar aktualiserats i motion L225 kan inte uteslutas att 2002 års lagändringar\r\nkan ha fått icke avsedda effekter i konkurrenshänseende. Utskottet ser\r\ndet som angeläget att regeringen noga följer utvecklingen och att frågan\r\nges hög prioritet i det kommande utvärderingsarbetet.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen skall avslå motionerna\r\nL223, L225, L292 yrkande 4 och N337 yrkande 3.\r\nKonsumentvägledning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motioner med krav på uttalanden som gäller\r\nkonsumentvägledning. Utskottet hänvisar i huvudsak till tidigare\r\nställningstaganden\r\nfrån riksdagens sida. Jämför reservationerna 9 (fp, kd), 10 (v) och 11\r\n(c).\r\nKommunal konsumentverksamhet\r\nKommunal konsumentvägledning förekommer i dag i omkring 260 av landets\r\n290 kommuner. Verksamheten är frivillig och varierar från kommun till\r\nkommun i fråga om innehåll, omfattning och organisation. Det förekommer\r\natt kommuner på olika sätt samarbetar och har gemensam konsumentvägledning.\r\nInom ramen för den kommunala konsumentvägledningen kan förekomma dels\r\ndirektrådgivning, dvs. efterfrågestyrd information om konsumentlagar,\r\nstöd vid tvister, ekonomiska råd och köpråd direkt till enskild konsument,\r\ndels långsiktigt förebyggande arbete, dvs. marknadsbevakning och kontakter\r\nmed och information till skolor, näringsliv och organisationer.\r\nVid sidan av konsumentvägledningen är kommunerna, enligt 1 § första stycket\r\nskuldsaneringslagen (1994:334) skyldiga att inom ramen för socialtjänsten\r\neller på annat sätt lämna råd och anvisningar till skuldsatta personer,\r\ns.k. budget- och skuldrådgivning.\r\nRådgivningsbyråer på nationell nivå\r\nUtöver den kommunala konsumentverksamheten har på nationell nivå inrättats\r\nolika självständiga rådgivningsbyråer. Konsumenternas försäkringsbyrå,\r\nbildad 1979, och Konsumenternas Bank- och finansbyrå, som startade 1994,\r\ndrivs i form av stiftelser. I maj 2002 inrättades Elrådgivningsbyrån,\r\nvars syfte är att stärka konsumenternas ställning på elmarknaden.\r\nElrådgivningsbyrån är en självständig rådgivningsbyrå som finansieras av\r\nbranschen och Energimyndigheten. Huvudmän är Konsumentverket, Energimyndigheten\r\noch branschorganisationen Svensk energi.\r\nMotionerna\r\nAnita Johansson m.fl. (s) framhåller i motion L283 att konsumentvägledningen\r\när väl utbyggd och fungerar tillfredsställande på en del håll, samtidigt\r\nsom den saknas helt eller är otillräcklig i många kommuner. Motionärerna\r\nanser att det behövs mer långsiktiga åtgärder för att förstärka och\r\nutveckla konsumenternas tillgång till lokal rådgivning än de engångssatsningar\r\nsom gjorts under senare år. De olika rådgivningsbyråer som finns på bank-,\r\nvärdepappers-, el- och försäkringsområdena är, enligt motionärerna, goda\r\nkomplement till den lokala konsumentvägledningen. Det finns dock andra\r\nområden där konsumenterna behöver specialrådgivning, exempelvis på bostads-,\r\nIT- och teleområdena. I motionen begärs ett tillkännagivande om behovet\r\nav konsumentvägledning i kommunerna och förstärkt specialrådgivning\r\n(yrkande 1).\r\nEnligt vad som anförs i motion L351 av Martin Andreasson m.fl. (fp) möter\r\nekonomiskt svaga grupper i samhället, bl.a. ensamstående föräldrar och\r\nmänniskor med otrygga anställningsförhållanden, ofta invandrare, nya\r\nsvårigheter. Konsumentpolitiken bör, enligt motionärerna, uppmärksamma\r\ndessa förhållanden och erbjuda stöd till dessa hushåll. I motionen förordas\r\natt Konsumentverket och Konkurrensverket skall utveckla uppsökande verksamhet\r\nför att nå ut med information till de fattigaste hushållen. Motionärerna\r\nbegär ett tillkännagivande om vikten av konsumentvägledning för ekonomiskt\r\nsvaga grupper (yrkande 9).\r\nI samma motion framhålls att det i Sverige, till skillnad från vad som är\r\nfallet i många andra länder, satsas stora belopp på statliga\r\nkonsumentskyddsåtgärder, samtidigt som fristående konsumentorganisationer får\r\nalltför blygsamma resurser. Motionärerna anför att alltfler konsumenter\r\nblivit medvetna om frågor som etisk och miljövänlig konsumtion och att\r\ndetta inte beror på åtgärder från statens sida. Det behövs därför ett\r\norganiserat, frivilligt engagemang bland konsumenterna. I motionen begärs\r\nett tillkännagivande om betydelsen av att stärka den frivilliga\r\nkonsumentvägledningen (yrkande 12).\r\nI motion L282 av Inger Segelström (s) begärs - med utgångspunkt i ett\r\nkonkret rättsfall - ett tydliggörande av lagstiftningen vad gäller\r\nmöjligheterna att erhålla stöd hos konsumentvägledningen för det fall att\r\nköparen ådragit sig stora skulder på grund av att det förekommit felaktiga\r\nuppgifter vid köp av bostadsrätt (yrkande 3, delvis).\r\nTidigare ställningstaganden, m.m.\r\nFrågor rörande lokal konsumentverksamhet har varit föremål för överväganden\r\ni anslutning till samtliga konsumentpolitiska beslut. De uttalanden som\r\ndärvid gjorts innebär att kommunerna har en central roll på detta område\r\noch att den kommunala konsumentvägledningen bör stärkas.\r\nDå nu gällande mål för den nationella konsumentpolitiken lades fast hösten\r\n2001 delade utskottet, i det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:LU2,\r\nregeringens bedömning att den kommunala konsumentvägledningen är nödvändig\r\nför konsumenterna och att det är viktigt att alla människor i landet har\r\ntillgång till sådan verksamhet. Utskottet framhöll vidare att den kommunala\r\nkonsumentverksamheten har en central roll när det gäller konsumentpolitiken\r\nsom en del av välfärdspolitiken.\r\nPågående arbete\r\nI budgetpropositionen för år 2002 föreslog regeringen ett belopp om\r\nsammanlagt 20 miljoner kronor för en satsning på den kommunala\r\nkonsumentvägledningen.\r\nRiksdagen ställde sig bakom förslaget. Syftet med satsningen var att\r\nstärka konsumentvägledningen så att en större andel av befolkningen får\r\ntillgång till vägledning av hög kvalitet. Utvecklingsmedlen har, efter\r\nansökan, fördelats av Konsumentverket till olika projekt i 43 kommuner.\r\nFör att komma i fråga för det ekonomiska stödet skulle projekten ha en\r\ninriktning mot förebyggande verksamhet, utvecklande av verksamhets- och\r\norganisationsformer, samverkansformer med lokala organisationer,\r\nkunskapsspridning och ökad kommunikation med handeln. Projekten skulle även ha\r\nen tydlig lokal förankring, bygga på kommunens uttalade politiska vilja\r\noch tillföra konsumentarbetet nya, utvecklande former och idéer. Projekten\r\nsom tilldelats utvecklingsmedlen finns närmare redovisade i en inom\r\nKonsumentverket upprättad särskild projektkatalog. Bland projekten kan nämnas\r\nkonsumentvägledning riktad till arbetslösa och invandrargrupper.\r\nProjektverksamheten skall utvärderas under år 2004.\r\nRegeringen har i regleringsbrevet för år 2004 givit Konsumentverket i\r\nuppdrag att, i samarbete med berörda branschorganisationer och myndigheter,\r\nundersöka förutsättningarna för att inrätta en boenderådgivningsbyrå.\r\nUppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2004. Konsumentverket, Post-\r\noch telestyrelsen och Konkurrensverket har vidare i rapporten Konsekvenser\r\nför konsumenter av nyligen konkurrensutsatta marknader - telemarknaden\r\n(rapport 2003:22), som överlämnades till regeringen i december 2003,\r\nföreslagit att det skall inrättas en branschfinansierad rådgivningsbyrå\r\nför teleområdet, motsvarande den som finns på elområdet. Rapporten bereds\r\nför närvarande inom Regeringskansliet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nVad först gäller motionerna L282 yrkande 3 i denna del, L283 yrkande 1\r\noch L351 yrkande 9 kan utskottet inte se att det skulle föreligga någon\r\navgörande motsättning mellan motionärernas uppfattning vad gäller\r\nkonsumentvägledningen och inriktningen av regeringens arbete på området. Det\r\nsaknas därför skäl för riksdagen att nu vidta någon åtgärd med anledning\r\nav motionerna.\r\nNär det sedan gäller motion L351 yrkande 12 har utskottet givetvis inget\r\natt erinra mot att konsumentorganisationerna ägnar sig åt konsumentvägledning\r\noch rådgivning. Innebörden av motionsyrkandet synes dock vara att det\r\noffentliga engagemanget på området skall minskas till förmån för\r\nkonsumentvägledning inom konsumentorganisationer. En sådan nedtrappning av det\r\noffentliga engagemanget, som inte kan anses ligga i linje med 2001 års\r\nkonsumentpolitiska beslut, kan utskottet inte ställa sig bakom.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L282\r\nyrkande 3 i denna del, L283 yrkande 1 och L351 yrkandena 9 och 12.\r\nKonsumentorganisationer\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör konsumentorganisationerna.\r\nUtskottet hänvisar i huvudsak till tidigare ställningstaganden. Jämför\r\nreservation 12 (fp).\r\nMotionerna\r\nAnita Johansson m.fl. (s) understryker i motion L283 konsumentorganisationernas\r\nbetydelse för att driva på utvecklingen inom konsumentpolitiken, att\r\nfungera som katalysator på området och skapa dialog om aktuella konsumentfrågor.\r\nEnligt motionärerna finns det ett behov av att konsumentorganisationerna\r\nkan agera även på andra områden än vad som är fallet i dag, exempelvis på\r\nfolkhälso- och livsmedelsområdena. För att detta skall vara möjligt krävs\r\ndock ökade resurser. I motionen begärs ett tillkännagivande om vikten av\r\nstöd till konsumentorganisationerna (yrkande 3).\r\nChristina Axelsson och Eva Arvidsson (båda s) framhåller i motion L308\r\natt konsumentorganisationerna bör stå för sakkunskapen och föra konsumenternas\r\ntalan i hög utsträckning i det konsumentpolitiska arbetet, såväl på\r\nnationell nivå som inom EU. För att man skall uppnå det femte konsumentpolitiska\r\nmålet om att konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning och\r\ninformation krävs, anförs det, att konsumentorganisationernas kunskaper\r\ntas till vara. I motionen begärs ett tillkännagivande om vikten av ideella\r\nkonsumentorganisationer (delvis).\r\nChristina Axelsson m.fl. (s) anför i motion L309 att det gäller att hitta\r\nen balans mellan statliga myndigheter och folkrörelserna på konsumentområdet.\r\nDe folkrörelser som nu växer fram som en följd av det ökade engagemanget\r\ni olika konsumentfrågor måste därför, anser motionärerna, uppmuntras och\r\nges ökat stöd. I motionen begärs ett tillkännagivande om betydelsen av\r\nökade möjligheter för konsumenterna att organisera sig för att påverka\r\noch agera i konsumentfrågor (delvis).\r\nI motion MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att engagemanget för\r\nmat- och hälsofrågor har ökat bland konsumenterna under senare år.\r\nMiljöintresset, som också skapats av medvetna frivilligorganisationer har,\r\nenligt motionärerna, också väckt näringslivet. Konsumenterna har vidare\r\nupptäckt att de själva kan välja en uthållig och hållbar utveckling genom\r\nsina egna, fria val. Mot den bakgrunden behövs, framhålls i motionen, ett\r\norganiserat, frivilligt engagemang bland konsumenterna. Motionärerna anser\r\natt en större andel av de resurser som i dag anslås till myndigheter i\r\nstället bör fördelas till det civila samhället. Genom att stärka det civila\r\nsamhället blir det, menar motionärerna, lättare att nå ut med livsviktig\r\ninformation till grupper som av olika skäl inte vänder sig till den\r\nkommunala konsumentvägledningen. Detta gäller bl.a. kunskap om olika livsmedel\r\noch deras inverkan på hälsan. I motionen begärs ett tillkännagivande om\r\nden frivilliga konsumentrörelsens roll för konsumentinformation om mat\r\noch folkhälsa (yrkande 11).\r\nTidigare ställningstaganden\r\nUtskottet erinrar om att regeringen i den proposition med förslag till\r\nnationella mål för konsumentpolitiken som behandlades av utskottet hösten\r\n2001 anförde att folkrörelsernas och övriga ideella organisationers\r\ndeltagande i konsumentpolitiken är viktig och önskvärd. Ett sådant deltagande\r\ntillför, anfördes det vidare, kunskap och en nödvändig lokal förankring\r\noch kan bidra till en livaktig dialog mellan medborgare, politiker och\r\nmyndigheter. Enligt regeringens uppfattning var det också viktigt att\r\nkonsumenterna så långt som möjligt representeras av egna företrädare. I\r\npropositionen framhölls också att det är en viktig demokratisk fråga att\r\nde organisationer som arbetar med konsumentfrågorna också får möjlighet\r\ntill inflytande och delaktighet i politikens utformning. Regeringen gjorde\r\nbedömningen att de båda paraplyorganisationerna Sveriges Konsumentråd och\r\nSveriges Konsumenter i samverkan även i fortsättningen borde få statligt\r\nekonomiskt stöd för sin verksamhet och att ungdomsorganisationer bör ges\r\nsärskild möjlighet att arbeta med konsumentfrågor.\r\nUtskottet delade i det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:LU2 helt\r\nregeringens syn på konsumentorganisationerna och deras betydelse för\r\nkonsumentpolitiken. Utskottet anförde därvid bl.a. att ett viktigt instrument\r\nför att nå inflytande är ekonomiska resurser.\r\nVåren 2003 behandlade utskottet ett motionsyrkande med i huvudsak samma\r\ninriktning som de nu aktuella motionerna L283 yrkande 3, L308 i denna del\r\noch L309 i denna del. Utskottet kunde därvid inte finna annat än att\r\nmotionärernas uppfattning låg väl i linje med den inställning som regeringen\r\ngivit uttryck för (bet. 2002/03:LU9). Riksdagen hade ingen annan uppfattning.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\nVad först gäller motionerna L283 yrkande 3, L308 i denna del och L309 i\r\ndenna del kan utskottet inte heller nu finna att det föreligger någon\r\nmotsättning mellan motionärernas uppfattning och inriktningen av regeringens\r\narbete på området. Motionerna bör därför inte föranleda någon riksdagens\r\nvidare åtgärd.\r\nNär det sedan gäller motion MJ432 yrkande 11 har utskottet givetvis inget\r\natt erinra mot att fristående organisationer lämnar information om mat-\r\noch hälsofrågor. Det kan dock knappast ankomma på riksdagen att göra något\r\nuttalande om hur fristående organisationer bör inrikta sin\r\ninformationsverksamhet.\r\nGrundtanken i motionen synes också vara att det offentliga engagemanget\r\nskall minskas också på detta område, en uppfattning som utskottet inte\r\ndelar.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L283\r\nyrkande 3, L308 i denna del, L309 i denna del och MJ432 yrkande 11.\r\nEtisk märkning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör etisk märkning. Utskottet\r\nhänvisar till tidigare ställningstaganden och pågående arbete. Jämför\r\nreservation 13 (m).\r\nBakgrund\r\nUnder senare år har det vuxit fram ett antal olika märkningssystem som\r\nsyftar till att visa att en produkt eller tjänst uppfyller vissa kriterier,\r\nexempelvis i fråga om miljöbelastning eller produktionsförhållanden.\r\nDetta sker i första hand genom att produkten förses med ett särskilt märke,\r\nsom visar att produkten har tillverkats enligt de regler och kriterier\r\nsom lagts fast inom märkningssystemet. Ett företag kan också införliva\r\nvissa etiska och sociala värden i styrningen av sin verksamhet. Uppgiften\r\nom vem som är tillverkare ger således konsumenterna en signal om att varan\r\när framställd med beaktande av vissa etiska krav. Ytterligare ett sätt är\r\natt ett handelsföretag väljer att endast sälja produkter som är framställda\r\nmed etisk hänsyn. Genom val av butik kan konsumenten således främja\r\nprodukter som uppfyller vissa krav.\r\nMotionerna\r\nI motion L309 av Christina Axelsson m.fl. (s) framhålls vikten av information\r\nom varors ursprung och produktionssätt som motvikt till den kommersiella\r\nreklamen. Genom sådan information ges, menar motionärerna, konsumenterna\r\nmöjlighet att ställa de rätta frågorna, nämligen hur varor är tillverkade,\r\nav vem, av vad och inte minst varför, och på så sätt kunna göra medvetna\r\nval. Information om varors ursprung och produktionssätt möjliggör också\r\ndebatt om arbetsförhållanden, barnarbete och fackliga rättigheter. I\r\nmotionen begärs ett tillkännagivande om betydelsen av god konsumentinformation\r\n(delvis).\r\nInger René m.fl. (m) understryker i motion L353 betydelsen av att märkning\r\nav varor, exempelvis jämställdhets- och miljömärkning, tillåts att vara\r\nett konkurrensverktyg snarare än ett statligt kontrollmedel. Lagstadgad\r\nmärkning medför, enligt motionärerna, merkostnader för konsumenterna,\r\nsamtidigt som effekterna är svårkontrollerade på mikronivå. I motionen\r\nbegärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts om frivillig\r\nmärkning av varor (yrkande 12).\r\nTidigare behandling\r\nSpörsmål rörande etisk märkning var föremål för överväganden i samband\r\nmed att de nationella målen för konsumentpolitiken lades fast hösten 2001.\r\nRegeringen anförde i den då aktuella propositionen att miljömärkning och\r\netisk märkning är viktiga verktyg för att konsumenterna skall kunna göra\r\nväl överlagda val på marknaden. I den konsumentpolitiska handlingsplan\r\nsom regeringen redovisade i propositionen angavs även som ett av delmålen\r\natt miljömärkningen och den etiska märkningen skall få större spridning.\r\nRiksdagen hade inget att erinra mot vad regeringen anfört (bet. 2001/02:LU2).\r\n\r\nMiljömålet i konsumentpolitiken följdes upp av regeringen i skrivelsen\r\n2002/03:146 Utvärdering av miljömålet i konsumentpolitiken, som överlämnades\r\ntill riksdagen i december 2002. I skrivelsen framhöll regeringen vikten\r\nav såväl miljömärkning som etisk märkning. Mot bakgrund av att\r\nkonsumentpolitikens mål om hållbara konsumtions- och produktionsmönster numera\r\ninte endast innefattar en ekologisk dimension utan även sociala och\r\nekonomiska dimensioner var det, anfördes det, relevant att under detta mål\r\nformulera ett något förändrat delmål som återspeglar en sådan tolkning av\r\nbegreppet hållbar utveckling, nämligen att miljömärkningen och den etiska\r\nmärkningen skall ha stor spridning. Utskottet hade ingen annan uppfattning\r\nän regeringen och riksdagen följde utskottet (bet. 2002/03:LU14).\r\nEtisk märkning berördes också av utrikesutskottet i december 2003 vid\r\nbehandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:122 Gemensamt ansvar -\r\nSveriges politik för global utveckling. Utrikesutskottet anförde därvid\r\natt etisk märkning är ett sätt att ge konsumenter en möjlighet att genom\r\nett aktivt och medvetet val av produkt eller tjänst göra ett ställningstagande,\r\nexempelvis i en viss etisk fråga, och att det är ett led - om än med\r\nbegränsad effekt - i arbetet för rättvisa och hållbar global utveckling\r\n(bet. 2003/04:UU3). Utrikesutskottet framhöll i det sammanhanget vikten\r\nav att även frivilliga märkningssystem utformas på ett sådant sätt att\r\nproducenter i utvecklingsländerna har rimliga möjligheter att visa att\r\nderas produkter är miljövänliga. Riksdagen anslöt sig till utrikesutskottets\r\nbedömning.\r\nI sammanhanget bör även nämnas att regeringen i budgetpropositionen för\r\når 2004 anslagit särskilda medel till organisationen Rättvisemärkt. Vid\r\nbehandlingen av budgetpropositionen såg näringsutskottet, i det av riksdagen\r\ngodkända betänkandet 2003/04:NU1, positivt på denna typ av verksamhet och\r\nvälkomnade regeringens initiativ.\r\nNär det gäller frågan om frivillig märkning som tas upp i motion L353\r\nyrkande 12 påminner utskottet om att motsvarande motionsyrkanden har\r\navstyrkts tidigare, bl.a. i de av riksdagen godkända betänkandena 2001/02:LU2,\r\n2001/02:LU18, 2001/02:LU28 och 2002/03:LU14. Utskottet har därvid i\r\nhuvudsak hänvisat till att varken miljömärkning eller etisk märkning är\r\nobligatorisk, varför ett bifall till motionsyrkandet inte skulle tjäna\r\nnågot syfte.\r\nPågående och aviserat arbete\r\nI december 2002 gav regeringen Konsumentverket i uppdrag att kartlägga\r\nvad som omfattas av begreppet etisk märkning och att göra en analys av\r\nhur det framtida arbetet med den etiska märkningen bör bedrivas inom ramen\r\nför konsumentpolitiken. Uppdraget redovisades i rapporten Konsumtion och\r\netik - om företagens sociala ansvar och etisk märkning (PM 2003:5), som\r\növerlämnades till regeringen hösten 2003. I rapporten lämnar Konsumentverket\r\nen rad olika förslag till hur arbetet kan bedrivas vidare. Rapporten bereds\r\nför närvarande inom Regeringskansliet.\r\nFör närvarande pågår också arbete inom Regeringskansliet med att utarbeta\r\ndirektiv till en särskild utredare med uppgift att föreslå en handlingsplan\r\nför hållbar konsumtion. Såväl sociala, ekologiska som ekonomiska aspekter\r\nskall ingå i uppdraget. Enligt vad utskottet har erfarit är avsikten att\r\ndirektiven skall beslutas under våren 2004.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nVad först gäller motion L309 kan utskottet inte finna annat än att det\r\nföreligger stor samstämmighet mellan motionärerna och regeringen vad gäller\r\nbetydelsen av etisk märkning för konsumenternas möjlighet att göra medvetna\r\nval i sin konsumtion. Det pågår också arbete som ligger helt i linje med\r\nmotionsönskemålen. Enligt utskottets mening saknas därmed skäl för riksdagen\r\natt vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet.\r\nNär det sedan gäller kravet i motion L353 yrkande 12 på ett uttalande\r\nfrån riksdagens sida om att etisk märkning även fortsättningsvis bör vara\r\nfrivillig finner utskottet inte skäl att nu frångå sina tidigare\r\nställningstaganden i frågan.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L309\r\ni denna del och L353 yrkande 12.\r\nFunktionshindrade konsumenter\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande som gäller situationen för\r\nfunktionshindrade konsumenter. Utskottet hänvisar till tidigare\r\nställningstaganden\r\nfrån riksdagens sida och pågående arbete. Jämför reservation 14 (fp).\r\nBakgrund\r\nVåren 2000 beslutade riksdagen en nationell handlingsplan för handikappolitiken\r\n(prop. 1999/2000:79, bet. SoU14, rskr. 240). De nationella målen för\r\nhandlingsplanen är följande.\r\n* En samhällsgemenskap med mångfald som grund.\r\n* Att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar\r\nblir fullt delaktiga i samhällslivet.\r\n* Jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med\r\nfunktionshinder.\r\nHandlingsplanen sträcker sig fram till år 2010 och spänner över alla\r\nsamhällsområden. Arbetet skall särskilt inriktas på att identifiera hinder\r\noch undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med\r\nfunktionshinder, att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer\r\nmed funktionshinder och att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder\r\nförutsättningar för självständighet och självbestämmande. I anslutning\r\ntill att riksdagen lade fast målen för den nationella handikappolitiken\r\nutsågs ett antal myndigheter, däribland Konsumentverket, till sektorsmyndigheter\r\npå handikappområdet.\r\nMotionen\r\nI motion L351 av Martin Andreasson m.fl. (fp) framhålls att konsumentpolitiken\r\nmåste utgå från ett individperspektiv. Det är, anför motionärerna, viktigt\r\natt uppmärksamma de särskilda frågor som rör funktionshindrades situation\r\ninom konsumentpolitiken, exempelvis fysisk tillgänglighet i butiksmiljö\r\noch möjligheter för rörelsehindrade att göra uttag i bankomater. Motionärerna\r\npekar även på vikten av att webbplatser är anpassade även för synskadade\r\noch att källsorteringen anpassas till funktionshindrade. I motionen begärs\r\nett tillkännagivande i enlighet med vad som anförs i motionen om situationen\r\nför funktionshindrade konsumenter (yrkande 8).\r\nTidigare ställningstaganden\r\nFrågan om funktionshindrades situation inom konsumentpolitiken behandlades\r\ni samband med att nu gällande nationella mål för konsumentpolitiken lades\r\nfast hösten 2001. I samband därmed väcktes motionsyrkanden med krav på\r\ninförande av ytterligare ett konsumentpolitiskt mål, nämligen tillgänglighet\r\nför funktionshindrade. Utskottet delade därvid motionärernas uppfattning\r\nvad gäller vikten av att frågor kring tillgänglighet och användbarhet för\r\nkonsumenter med någon form av funktionshinder uppmärksammas och beaktas\r\nockså på det konsumentpolitiska området. Ett sådant synsätt låg, anförde\r\nutskottet, helt i linje med de då nyligen beslutade nationella målen för\r\nhandikappolitiken. Utskottet pekade även på att de då föreslagna\r\nkonsumentpolitiska målen var generellt utformade och således tog sikte på alla\r\nkonsumenter, däribland även givetvis personer med funktionshinder. Mot\r\ndenna bakgrund var utskottet inte berett att inom ramen för det då aktuella\r\närendet ställa sig bakom motionskraven på förändringar av de föreslagna\r\nnationella målen för konsumentpolitiken. Utskottet förutsatte dock att\r\nregeringen följde frågan och vidtog de åtgärder som visar sig vara\r\nerforderliga.\r\nPågående och aviserat arbete\r\nSom redovisats i det föregående anförtroddes Konsumentverket hösten 2001\r\nuppgiften att vara sektorsmyndighet för konsumentrelaterade handikappfrågor.\r\nI regleringsbrevet för år 2002 fick Konsumentverket i uppdrag att definiera\r\nsin roll som sektorsansvarig myndighet för handikappolitiken och ta fram\r\nförslag till etappmål för hur myndigheten skall kunna uppfylla sin del av\r\nde handikappolitiska målen till år 2010. Uppdraget redovisades i december\r\n2002 i rapporten Tillgänglighet ur ett konsumentperspektiv. I rapporten\r\nfinns förslag till en rad olika etappmål på området, bl.a. att senast år\r\n2004 se över konsumentinflytandet och brukarmedverkan i det nationella\r\noch internationella standardiseringsarbetet, att senast år 2004 göra en\r\nproblem- och behovsinventering vad gäller möjligheten för konsumenter med\r\nfunktionshinder att källsortera och att senast år 2005 göra en problem-\r\noch behovsinventering med analys och åtgärdsförslag för att dagligvaruhandeln\r\nskall göras tillgänglig för konsumenter med funktionshinder. Regeringen\r\nhar i regleringsbrevet för år 2004 angivit att Konsumentverket skall arbeta\r\ni enlighet med de förslag som verket redovisat inom ramen för sitt\r\nsektorsansvar för handikappolitiken. Verket skall även analysera och kommentera\r\nuppfyllelsen av de mål som man satt upp för år 2004.\r\nI sammanhanget bör också nämnas att Handikappombudsmannen, genom det år\r\n2001 inrättade nationella Tillgänglighetscentret, fått ett särskilt uppdrag\r\natt svara för uppbyggnad, utveckling och förmedling av kunskap, rådgivning\r\noch samverkan med berörda aktörer för att göra samhället tillgängligt för\r\npersoner med funktionshinder.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vidhåller de uttalanden som gjordes i samband med 2001 års\r\nkonsumentpolitiska beslut och har således ingen annan uppfattning än\r\nmotionärerna vad gäller vikten av att funktionshindrades situation uppmärksammas\r\ninom konsumentpolitiken. Utskottet kan inte heller se att regeringen skulle\r\nha någon annan uppfattning. Det råder således en bred samsyn i frågan.\r\nSom redovisats pågår också arbete på området som ligger väl i linje med\r\nmotionsönskemålet. Med hänsyn till det nu anförda bör riksdagen inte vidta\r\nnågon åtgärd med anledning av motion L351 yrkande 8, som därför bör avslås.\r\n\r\nÖverskuldsättning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden som gäller överskuldsättning. Utskottet\r\nhänvisar till pågående utrednings- och beredningsarbete. Jämför reservation\r\n15 (fp, v).\r\nBakgrund\r\nGenom skuldsaneringslagen (1994:334), som trädde i kraft den 1 juli 1994,\r\nhar införts möjligheter för fysiska personer att under vissa förutsättningar\r\nhelt eller delvis befrias från en övermäktig skuldbörda (prop. 1993/94:123,\r\nbet. LU26, rskr. 303). Lagen kom till mot bakgrund av den överskuldsättning\r\nsom drabbade många enskilda under 1980- och 1990-talen.\r\nSom allmänna villkor för att en skuldsanering skall beviljas gäller att\r\ngäldenären är så pass skuldsatt att han eller hon inte inom överskådlig\r\ntid kan betala sina skulder. Därtill kommer att det vid en allmän bedömning\r\nskall vara skäligt att bevilja skuldsanering. Innebörden av en beslutad\r\nskuldsanering är att den skuldsatte under en period, i regel fem år, skall\r\nleva på begränsade ekonomiska resurser och att det överskott som eventuellt\r\nfinns skall fördelas mellan fordringsägarna. Fördelningen sker enligt en\r\nbetalningsplan som fastställs vid beslutet om skuldsanering om det finns\r\nnågon betalningsförmåga. För det fall det inte finns något överskott\r\nupprättas inte någon betalningsplan, en s.k. nollösning.\r\nMotionerna\r\nI motion L351 tar Martin Andreasson m.fl. (fp) upp flera olika frågeställningar\r\nsom rör problematiken kring överskuldsättning. Enligt vad som anförs i\r\nmotionen använder sig ofta redan skuldsatta personer av snabba lån med\r\nhöga räntor för att komma ut ur akuta ekonomiska kriser. Lättheten att\r\nskaffa krediter och bristfällig kreditprövning kan också undergräva\r\nhushållsekonomin. Motionärerna framhåller särskilt situationen för arbetslösa\r\nmed stora skulder. Om skulden krävs in omedelbart efter det att den\r\nskuldsatte fått arbete leder det, anförs det i motionen, till den paradoxala\r\nsituationen att den anställde får en mycket blygsam nettolön som ofta\r\nunderstiger socialbidragsnivån eller arbetslöshetsersättningen. Kontentan\r\nblir då att det inte lönar sig att ta ett erbjudet arbete. Enligt\r\nmotionärerna är det angeläget att återbetalningsplaner för långtidsarbetslösa\r\nutformas på så sätt att det lönar sig att ta anställning, hellre än att\r\nfortsätta att vara arbetslös. Motionärerna anser att Konsumentverket skall\r\nta upp frågan i en kontinuerlig diskussion med de exekutiva myndigheterna.\r\nI motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts om\r\nåterbetalningsplaner för långtidsarbetslösa (yrkande 10).\r\nI motion L282 av Inger Segelström (s) begärs - med utgångspunkt i ett\r\nkonkret rättsfall - ett tillkännagivande om att lagstiftningen bör\r\ntydliggöras vad gäller möjligheten att erhålla skuldsanering för skulder som\r\nhärrör från köp av bostadsrätt där köparen blivit vilseledd vad gäller\r\npantsättning (yrkande 3 delvis).\r\nPågående arbete\r\nI november 2002 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att utvärdera\r\noch göra en översyn av skuldsaneringslagen. Enligt direktiven (dir.\r\n2002:139) skall utvärderingen i första hand avse förfarandet i\r\nskuldsaneringsärenden.\r\nMed utgångspunkt i utvärderingen skall utredaren bedöma om det nuvarande\r\nsystemet för skuldsanering är ändamålsenligt utifrån lagens syften eller\r\nom systemet bör ändras i grunden. Utredaren är fri att även ta upp andra\r\nfrågor om skuldsanering om det bedöms motiverat. Uppdraget skall redovisas\r\nsenast den 1 juli 2004.\r\nI regleringsbrevet för år 2002 fick Konsumentverket i uppdrag att närmare\r\nanalysera orsakerna till uppkomsten av skuldfällor och att föreslå åtgärder\r\nför att begränsa problemet med överskuldsättning. Uppdraget redovisades\r\ni juli 2003 i promemorian Överskuldsättning - omfattning, orsaker och\r\nförslag till åtgärder (PM 2003:4). I rapporten diskuteras olika orsaker\r\ntill överskuldsättning och lämnas en rad olika förslag till åtgärder på\r\nområdet. Konsumentverket föreslår bl.a. en översyn av de regler och\r\nmyndighetsinstruktioner som är tillämpliga när staten är borgenär. Översynen\r\nskall syfta till att öka myndigheternas möjligheter att på frivillig väg\r\nnå överenskommelser med gäldenärer. Verket föreslår vidare att regeringen\r\nskall låta kartlägga hur olika offentligrättsliga system, exempelvis\r\nbostadsbidrags- och studiestödssystemet, isolerat och i samverkan med\r\nvarandra påverkar hushåll med betalningsproblem. Övriga förslag rör\r\nkontantinsatsen vid kreditköp, beloppsgränsen vid förenklad kreditprövning,\r\nräntefria krediter, dröjsmålsränta, inkasso, absolut preskription,\r\nforskning, sociala lån, saneringslån och överskuldsättning bland egenföretagare.\r\nPromemorian har remissbehandlats och bereds för närvarande inom\r\nRegeringskansliet.\r\nI sammanhanget bör även erinras om att Riksskatteverket sedan slutet av\r\n1980-talet bedrivit förebyggande arbete i syfte att undvika skuldsättning,\r\nsärskilt bland barn och ungdomar. Riksskatteverket har i rapporten\r\nBarnperspektivet i kronofogdemyndigheternas verksamhet, som överlämnades\r\ntill Regeringskansliet i september 2003, redovisat vidtagna och planerade\r\nåtgärder på området.\r\nTidigare ställningstaganden\r\nVåren 2003 behandlade utskottet ett motionsyrkande med samma inriktning\r\nsom det nu aktuella i motion L351 yrkande 10. Enligt utskottets uppfattning\r\npekade motionärerna på en angelägen och tankeväckande frågeställning.\r\nResultatet av arbetet inom Konsumentverket och utvärderingen av\r\nskuldsaneringslagen borde dock avvaktas innan utskottet var berett att överväga\r\nnågon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet delar fortfarande motionärernas uppfattning att det är angeläget\r\natt det vidtas åtgärder i syfte att förhindra att människor hamnar i\r\nskuldfällor och att det, om så ändå blir fallet, finns möjligheter att ta\r\nsig ur sådana situationer. Mot bakgrund av vad som har redovisats ovan\r\nkan dock utskottet konstatera att det pågår utrednings- och beredningsarbete\r\nmed en sådan inriktning som knyter nära an till de spörsmål som tas upp\r\ni motion L351 yrkande 10. I likhet med vad utskottet fann våren 2003 bör\r\nresultatet av det pågående arbetet avvaktas innan utskottet är berett att\r\növerväga någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen.\r\nVad sedan gäller den frågeställning som tas upp i motion L282 erinrar\r\nutskottet om att även gäldenärer som ådragit sig skulder i samband med\r\nköp av bostadsrätt kan beviljas skuldsanering om förutsättningarna för\r\ndetta är uppfyllda i övrigt. Utskottet kan för sin del inte se att det\r\nskulle föreligga behov av något förtydligande av lagstiftningen i det\r\navseendet. Om det skulle visa sig att så likväl är fallet, utgår utskottet\r\nfrån att regeringen tar inititativ till erforderliga åtgärder.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen skall avslå motionerna\r\nL282 yrkande 3 i denna del och L351 yrkande 10.\r\nKönsdiskriminerande reklam\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på lagstiftning och andra\r\nåtgärder mot könsdiskriminerande reklam. Utskottet hänvisar till tidigare\r\nställningstaganden och pågående arbete. Jämför reservation 16 (v) och\r\nsärskilt yttrande 2 (c).\r\nBakgrund\r\nKönsdiskriminerande reklam brukar delas in i två huvudgrupper, nämligen\r\nkränkande reklam och schabloniserande reklam. Med kränkande reklam avses\r\ni dessa sammanhang framställningar vilkas innehåll i egentlig mening\r\ndiskriminerar det ena könet, dvs. reklam som förmedlar ett budskap som på\r\nett eller annat sätt nedvärderar könet i fråga. Typiska exempel på sådan\r\nreklam är bilder där kvinnor utnyttjas som blickfång eller bilder som\r\nutnyttjar sexuella anspelningar och ger löften som inte har med produkten\r\natt göra.\r\nMed schabloniserande reklam avses framställningar som återspeglar ett\r\nföråldrat könstänkande och därigenom motverkar strävanden mot jämlikhet\r\nmellan könen. Exempel på sådan reklam är reklam som ger en falsk bild av\r\nkvinnans och mannens insatser i arbetslivet eller i hemmet eller som ger\r\nen schabloniserad bild av kvinnors och mäns personlighetsdrag.\r\nKönsdiskriminerande reklam kan vara diskriminerande för såväl kvinnor som\r\nmän.\r\nMarknadsföringslagen är inte tillämplig på könsdiskriminerande reklam\r\nendast av den anledningen att reklamen är diskriminerande. Inte heller\r\ndiskrimineringslagstiftningen är tillämplig.\r\nEgenåtgärder\r\nÅr 1988 inrättades Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam\r\n(ERK). Enligt stadgarna har rådet till uppgift att genom normbildande\r\nverksamhet motverka könsdiskriminering i reklam och bidra till en hög\r\netisk standard hos annonsörer och reklamproducenter. Huvudmän för rådet\r\när bl.a. Annonsörföreningen, Sveriges Reklamförbund och Svenska\r\nTidningsutgivareföreningen. ERK uttalar sig om en viss marknadsföringsåtgärd\r\neller åtgärd med anknytning till marknadsföring som riktar sig till den\r\nsvenska marknaden kan anses strida mot Internationella handelskammarens\r\ngrundregler för reklam. I dessa föreskrivs bl.a. att reklam skall utformas\r\nmed vederbörlig känsla av socialt ansvar. Enligt artikel 4 punkt 1 i\r\ngrundreglerna får reklam inte vara diskriminerande i fråga om ras, religion\r\neller kön. Därutöver tillämpar ERK tre särskilda kriterier för\r\nkönsdiskriminerande reklam, nämligen 1. reklam som framställer kvinnor eller män\r\nsom rena sexobjekt och som kan anses som kränkande (sexistisk reklam), 2.\r\nreklam som konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och därigenom\r\nframställer kvinnor eller män på ett nedvärderande sätt (schabloniserande\r\nreklam) och 3. reklam som på något annat nedvärderande sätt är uppenbart\r\nkönsdiskriminerande för kvinnor eller män.\r\nERK prövar anmälningar från enskilda personer, näringsidkare, organisationer,\r\nmyndigheter eller kommunala organ. Rådet kan även pröva ärenden på eget\r\ninitiativ. Förfarandet är kostnadsfritt för anmälaren. Ställningstaganden\r\nsom innebär att en marknadsföringsåtgärd anses könsdiskriminerande\r\noffentliggörs, bl.a. genom underrättelser till pressen och genom att läggas\r\nut på ERK:s hemsida på Internet. Även vissa friande uttalanden offentliggörs\r\ni de fall avgörandet motiveras närmare. I stadgarna anges att det bör\r\ningå en konsumentrepresentant i rådet.\r\nMotionerna\r\nI motion L337 av Carina Ohlsson m.fl. (s) anförs att könsrollsdiskriminerande\r\nreklam är ett växande samhällsproblem i dag och att reklamens roll för\r\natt befästa gamla förlegade könsroller inte nog kan uppmärksammas. Arbetet\r\nmed att uppnå jämställdhet och jämlikhet mellan könen påverkas, enligt\r\nmotionärerna, negativt av att konsumenter ständigt matas med schablonbilder\r\nsom framställer kvinnor och män som objekt. Det är därför helt oacceptabelt\r\natt kränkande sexuella anspelningar används i reklam för att sälja varor\r\noch tjänster. Motionärerna förutsätter att regeringen noga följer frågan\r\noch vidtar de åtgärder som visar sig vara nödvändiga, exempelvis tar\r\ninitiativ till lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. I motionen\r\nbegärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts om\r\nkönsdiskriminerande\r\nreklam.\r\nEnligt vad som anförs i motion L348 av Inger Nordlander m.fl. (s) ökar\r\nförekomsten av kränkande reklam år från år. Förutom att vara könsdiskriminerande\r\ninarbetar sådan reklam, enligt motionärerna, ett synsätt som befäster\r\nkönsrollerna. Motionärerna anser att det nu krävs krafttag och insatser\r\nför att omgående öka medvetenheten och insikten i reklambranschen så att\r\nman även på detta område skall kunna behålla ett jämställt och jämlikt\r\nsamhälle. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med det anförda.\r\n\r\nCamilla Sköld Jansson m.fl. (v) framhåller i motion So419 att undersökningar\r\nvisar att kvinnor i reklam skildras utan sammanhang och så gott som alltid\r\nframställs som objekt. Reklamen förmedlar också en könsstereotyp bild\r\ntill barn. Motionärerna är kritiska till att lagstiftaren har överlåtit\r\ntill näringslivet självt att genom egenåtgärder motverka den könsdiskriminerande\r\nreklamen och anser att det krävs lagstiftning på området. I motionen begärs\r\nett tillkännagivande om att regeringen skall se över möjligheterna att\r\nlagstifta mot könsdiskriminerande reklam (yrkande 1).\r\nTidigare ställningstaganden\r\nFrågor rörande lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam har varit\r\nföremål för överväganden och förslag i en rad olika sammanhang sedan mitten\r\nav 1970-talet. Vad som därvid har diskuterats har gällt dels om sådana\r\nregler över huvud taget behövs, dels om en sådan lagstiftning kräver\r\ngrundlagsändringar. De som har motsatt sig lagstiftning har bl.a. gjort\r\ngällande att näringslivets egenåtgärder på området är mer verkningsfulla\r\nän vad som kan åstadkommas genom lagstiftning.\r\nSpörsmål rörande könsdiskriminerande reklam behandlades ingående av\r\nutskottet våren 1995 i samband med att riksdagen antog nu gällande\r\nmarknadsföringslag (prop. 1994/95:123, bet. LU16). Konstitutionsutskottet ansåg\r\ni sitt yttrande till lagutskottet över propositionen, i likhet med regeringen,\r\natt lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam, som begärts i då aktuella\r\nmotioner, inte kan införas utan grundlagsändring. Lagutskottet delade\r\nmotionärernas uppfattning att reklam med inslag av diskriminering i olika\r\nformer var oacceptabel. Eftersom en laglig möjlighet att ingripa mot\r\nkönsdiskriminerande reklam kräver en grundlagsändring som innebär inskränkningar\r\ni tryckfrihetens och yttrandefrihetens grundvalar borde dock, anförde\r\nutskottet, lagstiftning komma i fråga endast om detta framstår som det\r\nenda alternativet att komma till rätta med problemet. Förutom att\r\nlagstiftningsbehovet sålunda måste vara klarlagt borde vidare krävas att den\r\ndiskriminerande reklamen förekommer i sådan omfattning och är av sådan\r\nart att inskränkningar i tryckfriheten och yttrandefriheten oundgängligen\r\när påkallade. Utskottet, som konstaterade att regeringen, enligt vad som\r\nanförts i propositionen, avsåg att följa utvecklingen på området, avstyrkte\r\nmed det anförda bifall till de aktuella motionerna. Riksdagen följde\r\nutskottet.\r\nUtskottet har därefter, i huvudsak med hänvisning till riksdagens tidigare\r\nställningstaganden och till näringslivets egenåtgärder på området, vid\r\nett flertal tillfällen avstyrkt motionsyrkanden med krav på införande av\r\nlagstiftning mot könsdiskriminerande reklam (se bl.a. bet. 1994/95:LU32,\r\n1995/96:LU26, 1996/97: LU13, 1997/98:LU21, 1998/99:LU10, 1999/2000:LU13,\r\n2001/02:LU16 och 2002/03:LU9).\r\nPågående och aviserat arbete\r\nRegeringen överlämnade i maj 2003 skrivelsen 2002/03:140 Jämt och ständigt\r\n- Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden.\r\nI skrivelsen angav regeringen sexualiseringen av det offentliga rummet\r\nsom ett av de fem s.k. fokusområden som skall lyftas fram i regeringens\r\njämställdhetspolitik under mandatperioden. För att öka kunskapen på detta\r\nområde avser regeringen att tillsätta en expertgrupp för frågor som rör\r\nsexualiseringen av det offentliga rummet.\r\nI november 2003 tog regeringen initiativ till projektet FLICKA. Syftet\r\nmed projektet är att dels få till stånd en dialog med medier, reklambransch,\r\nannonsörer m.fl. om deras roll och ansvar när det gäller påverkan på\r\nbarn och unga, dels få i gång en diskussion och ett engagemang bland unga\r\nflickor och pojkar om marknadskrafterna och hur de styr unga flickors och\r\npojkars bild av sig själva och varandra. Även föräldrarna utgör en viktig\r\nmålgrupp i detta arbete. Projektet skall pågå under hela år 2004.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet delar helt motionärernas uppfattning att diskriminerande reklam\r\ni alla former, däribland givetvis även könsdiskriminerande reklam, är\r\nhelt oacceptabel. De uttalanden som utskottet gjorde vid marknadsföringslagens\r\ntillkomst våren 1995 äger dock, enligt utskottets mening, alltjämt giltighet.\r\nFör att lagstiftning mot könsdiskriminerade reklam skall komma i fråga\r\nkrävs således dels att detta framstår som enda alternativet att komma\r\ntill rätta med problemet, dels att den diskriminerande reklamen förekommer\r\ni sådan omfattning och är av sådan art att inskränkningar i tryckfriheten\r\noch yttrandefriheten oundgängligen är påkallade. Utskottet kan för sin\r\ndel inte se att situationen är sådan i dag och är således inte berett att\r\nställa sig bakom kraven på lagstiftning. Utskottet utgår dock från att\r\nregeringen noga följer utvecklingen på området och vidtar erforderliga\r\nåtgärder. Skulle det därvid visa sig att utvecklingen går i en sådan\r\nriktning att det, enligt regeringens bedömning finns skäl att överväga\r\nlagstiftningsåtgärder, har utskottet givetvis inget emot att frågan utreds.\r\n\r\nI det sammanhanget vill utskottet uttrycka sin tillfredsställelse över\r\nden aviserade expertgruppen om sexualiseringen av det offentliga rummet\r\noch det nyligen påbörjade FLICKA-projektet. Utskottet kommer med stort\r\nintresse att följa det fortsatta arbetet och att ta del av resultatet\r\ndärav.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L337,\r\nL348 och So419 yrkande 1.\r\nReklam riktad till barn\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden som gäller marknadsföring riktad till\r\nbarn. Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden från riksdagens\r\nsida.\r\nBakgrund\r\nMarknadsföringslagen (1995:450) innehåller, till skillnad från radio- och\r\nTV- lagen (1996:844), inte några särskilda bestämmelser om reklam riktad\r\ntill barn. Lagens allmänna bestämmelse i 4 § om att marknadsföring skall\r\nstämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig\r\nmot konsumenter gäller således även vid marknadsföringsåtgärder som riktar\r\nsig mot barn. Med god marknadsföringssed avses, enligt 3 §, god affärssed\r\neller andra vedertagna normer som syftar till att skydda konsumenter och\r\nnäringsidkare vid marknadsföring.\r\nEn viktig källa för uttolkningen av innebörden av 3 § marknadsföringslagen\r\när Internationella handelskammarens grundregler för reklam. Enligt dessa\r\nfår reklam inte utnyttja barns naturliga godtrogenhet eller ungdomars\r\nbristande erfarenhet. Reklamen får heller inte innehålla framställningar\r\ni ord eller bild som kan leda till att barn eller ungdomar utsätts för\r\nfysiska skador eller påverkas negativt i psykiskt eller moraliskt avseende.\r\nVidare framhålls att reklamen inte får ge intrycket att innehav eller\r\nanvändning av en viss produkt ger ett övertag över jämnåriga. Den får\r\ninte heller undergräva föräldrarnas auktoritet eller ansvar eller innehålla\r\ndirekta uppmaningar till barn att övertala sina föräldrar att köpa den\r\nutannonserade produkten åt dem.\r\nÄven om marknadsföringslagen saknar särskilda bestämmelser om barnreklam\r\nframhålls dock i lagens förarbeten att det finns skäl att ställa speciellt\r\nhöga krav på hederlighet och vederhäftighet i vissa fall. Ett sådant skäl\r\nkan vara att framställningen riktar sig till grupper som kan antas vara\r\nmindre kritiska än konsumenter i allmänhet, exempelvis barn. Vidare anförs\r\natt det inte bör vara främmande för domstolarna att vid bestämningen av\r\nstorleken av marknadsstörningsavgift också ta hänsyn till de särskilda\r\nsvårigheter som barn och unga samt andra utsatta grupper i samhället kan\r\nha att rätt bedöma och värdera marknadsföringens innehåll.\r\nDe nordiska konsumentombudsmännen tog år 2002 fram en ny gemensam ståndpunkt\r\nom handel och marknadsföring på Internet. I dokumentet finns ett avsnitt\r\nom marknadsföring riktad mot barn och ungdomar. I korthet går rekommendationerna\r\navseende sådan marknadsföring ut på att marknadsföringen skall vara\r\nutformad så, att det är uppenbart för den åldersgrupp som är målgrupp, att\r\ndet är fråga om marknadsföring, att reklam för produkter och varumärken\r\nriktade mot barn inte bör utformas som spel eller integreras i spel, att\r\nbarn och unga inte bör uppmanas att köpa varor eller ingå andra avtal\r\nvia Internet, att  barn inte bör uppmanas att lämna upplysningar om sig\r\nsjälva, hushållet eller andra personer och att  näringsidkare inte bör\r\nanvända undersökningar, tävlingar eller andra liknande metoder för att\r\nsamla in personuppgifter från barn.\r\nEnligt Marknadsdomstolen (MD) är det oförenligt med god affärssed att\r\nskicka adresserad direktreklam till personer under 16 år (MD 1983:16 och\r\nMD 1999:26).\r\nMotionerna\r\nI motion L234 av Catherine Persson (s) anförs att marknadsföring som vänder\r\nsig till barn blivit allt aggressivare och mer omfattande, bl.a. i form\r\nav säljfrämjande åtgärder som utdelning av leksaker, gratiserbjudanden,\r\ntidningsutskick och pysselaktiviteter. Enligt motionärerna är marknadsföringen\r\ntill nackdel för barnens fysiska och psykiska hälsa. Marknadsföringslagen\r\nbör därför kompletteras så att den ger ett bättre skydd för barn och unga.\r\nRegeringen bör även inom EU arbeta för en mer restriktiv\r\nmarknadsföringslagstiftning\r\nsom hindrar att marknadsföring direkt eller indirekt fångar barns och\r\nungdomars uppmärksamhet. I motionen begärs tillkännagivanden i enlighet\r\nmed det anförda (yrkandena 1 och 2).\r\nCarina Adolfsson Elgestam m.fl. (s) begär i motion L352 ett tillkännagivande\r\nom att regeringen noga skall följa utvecklingen av hur barn utsätts för\r\noch påverkas av riktad reklam (yrkande 2). I samma motion begärs ett\r\ntillkännagivande om vikten av en ökad medvetenhet om reklamens inverkan\r\noch om behovet av nya regler och lagar som ser till barnens bästa (yrkande\r\n3).\r\nPågående och aviserat arbete, m.m.\r\nFrågan om marknadsföring riktad till barn aktualiserades under det svenska\r\nordförandeskapet i Nordiska ministerrådet år 2003. Vid de nordiska\r\nkonsumentministrarnas möte i Sandhamn i augusti 2003 beslutades sålunda att\r\nåtgärder för att förhindra kommersiell press mot barn och unga skall\r\nprioriteras inom ramen för den nordiska konsumentforskningen under år 2004.\r\nI september 2003 anordnades vidare ett nordiskt seminarium om kommersiell\r\npress på barn och unga. Syftet med seminariet var att få en överblick\r\növer gemensamma problem inom Norden och att utröna förutsättningarna för\r\nett nordiskt samarbete på området. Vid seminariet diskuterades olika\r\nproblem, bl.a. dold reklam, inhämtande av personuppgifter på Internet och\r\ndirektadresserad reklam. Därutöver kan nämnas att Nordiska rådet i oktober\r\n2003 har rekommenderat Nordiska ministerrådet att vid utarbetandet av den\r\nkonsumentpolitiska handlingsplanen på nordisk nivå för åren 2005-2008\r\ninarbeta temat reklam riktad mot barn.\r\nI en interpellationsdebatt den 17 februari 2004 rörande reklam riktad\r\ntill barn och unga anförde statsrådet Ann-Christin Nykvist att Sverige\r\naktivt verkar för en mera restriktiv lagstiftning inom EU på\r\nmarknadsföringsområdet\r\nför att förhindra att reklam direkt eller indirekt syftar till att fånga\r\nbarns och ungas uppmärksamhet. I de pågående förhandlingarna med anledning\r\nav kommissionens förslag till direktiv om otillbörliga affärsmetoder driver\r\nregeringen således, enligt statsrådet, linjen att det kommande direktivet\r\nmåste ge barn och ungdomar ett mycket starkt skydd. Statsrådet Nykvist\r\nframhöll också att regeringen är beredd att vidta ytterligare åtgärder\r\nmot kommersiell påverkan som riktar sig mot barn och unga om det skulle\r\nbehövas (svar på interpellation 2003/04:270).\r\nTidigare ställningstaganden\r\nUtskottet har behandlat motsvarande och liknande motionsyrkanden vid flera\r\ntidigare tillfällen, senast våren 2003 i det av riksdagen godkända\r\nbetänkandet 2002/03:LU9. Utskottet hade därvid inte någon annan uppfattning\r\nän motionärerna vad gäller vikten av återhållsamhet och hänsynstagande\r\nvid marknadsföring till barn. Mot bakgrund av att marknadsföringslagen är\r\nuppbyggd på ett sådant sätt att den har generell räckvidd och omfattar\r\nall marknadsföring, oavsett målgrupp, var dock utskottet inte berett att\r\nförorda införandet av särskilda bestämmelser i lagen om reklam riktad\r\ntill barn. Utskottet utgick däremot från att regeringen verkar för ett\r\nfullgott skydd för barn och unga inom ramen för pågående lagstiftningsprojekt\r\npå det marknadsrättsliga området inom EU.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vidhåller den inställning som senast kom till uttryck våren\r\n2003 och kan således inte i dagsläget ställa sig bakom motionsönskemålet\r\nom en utredning i syfte att införa särskilda bestämmelser i marknadsföringslagen\r\nom barnreklam. Som redovisats inledningsvis pågår för närvarande ett brett\r\nupplagt lagstiftningsarbete inom EU på det marknadsrättsliga området med\r\nanledning av kommissionens förslag till förordning om säljfrämjande\r\nåtgärder och direktiv om otillbörliga affärsmetoder. Bägge dessa förslag\r\nkan komma att påverka medlemsstaternas möjligheter att på nationell nivå\r\ndels införa särskilda regler om marknadsföring riktad till barn, dels\r\ningripa mot sådan marknadsföring. Utskottet vill för sin del än en gång\r\nunderstryka vikten av att Sverige i de fortsatta förhandlingarna med kraft\r\nverkar för ett fullgott skydd för barn och ungdomar i marknadsföringssammanhang.\r\nSom framgick av interpellationsdebatten den 17 februari 2004 är detta\r\nockså regeringens linje. Något tillkännagivande från riksdagens sida i\r\nsaken är därför inte erforderligt.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L234\r\noch L352 yrkandena 2 och 3.\r\nMarknadsföring av ekologiskt odlade produkter\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå en motion med krav på lagstiftningsåtgärder som rör\r\nmarknadsföring av ekologiskt odlade produkter. Jämför reservation 17 (v).\r\n\r\nBakgrund\r\nMarknadsföringslagen är enligt 2 § tillämplig då näringsidkare marknadsför\r\neller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet. Med marknadsföring\r\navses, enligt 3 §, reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är\r\nägnade att främja avsättningen av och tillgång till produkter. Marknadsföring\r\nkan vara att anse som såväl icke-kommersiell som kommersiell. Av\r\nmarknadsföringslagens förarbeten och rättspraxis framgår att ingripanden med\r\nstöd av marknadsföringslagen endast kan ske mot marknadsföring i kommersiell\r\nverksamhet som har ett kommersiellt syfte och rent kommersiella förhållanden\r\ntill föremål (jfr exempelvis prop. 1984/85:151 s. 46 f, MD 1987:27 och MD\r\n1999:26). Marknadsföringslagen är således inte tillämplig om marknadsföringen\r\när inriktad på att exempelvis bibringa allmänheten vissa allmänna värderingar\r\neller påverka dess allmänna beteende i viss riktning. I tveksamma fall\r\nhar tryck- och yttrandefriheten företräde framför marknadsföringslagen.\r\nAv\r\n4 § marknadsföringslagen följer ett allmänt krav på att marknadsföring\r\nskall vara vederhäftig. Enligt 6 § får marknadsföring inte innehålla\r\npåståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om\r\nnäringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares verksamhet. Detta\r\ngäller särskilt framställningar som avser bl.a. produktens ursprung,\r\nanvändning och inverkan på hälsa eller miljö. Enligt rättspraxis och\r\nförarbetena till marknadsföringslagen föreligger en s.k. omvänd bevisbörda\r\ni fråga om vederhäftighetskravet. Detta innebär att det är annonsören som\r\nhar att bevisa att de uppgifter man lämnat om en produkt är riktiga (prop.\r\n1994/95:123 s. 153 f.).\r\nEnligt Marknadsdomstolens praxis ställs höga krav på vederhäftighet när\r\nmiljöargument används i marknadsföring (jfr MD 1995:21 och MD 2004:4).\r\nMotionen\r\nI motion L256 aktualiserar Lars Ångström (mp) - med utgångspunkt i några\r\nkonkreta rättsfall (MD 2002:18 och Stockholms tingsrätts dom den 14\r\nnovember 2003 i mål T6676-01) förhållandet mellan marknadsföring och\r\nopinionsbildning och möjligheterna att marknadsföra ekologiskt odlade produkter\r\nmed miljöargument. Enligt motionären innebär nuvarande lagstiftning att\r\ndet föreligger osäkerhet i fråga om vad som är tillåtet vid opinionsbildning\r\ni miljöfrågor och marknadsföring av ekologiskt odlade produkter. Detta\r\nkan, menar motionären, hämma offentlig miljöargumentering av organisationer\r\nsom även kan betraktas som näringsidkare. I motionen anförs att det är\r\nviktigt att det ställs höga krav på miljöargumentering i näringsidkares\r\nkommunikation som har inslag av marknadsföring. Samtidigt är det angeläget\r\natt det klargörs att miljödiskussion grundad på en rimlig tolkning av\r\nförsiktighetsprincipen är tillåten. Motionären framhåller att ett krav på\r\ntotal enighet inom forskarvärlden i en fråga, exempelvis huruvida det\r\nfinns miljöfördelar med ekologisk odling eller ej, leder till att företag\r\nsom engagerat sig för miljön får svårt att över huvud taget informera om\r\nsina produkter. Enligt vad som anförs i motionen är det angeläget att det\r\nskapas goda förutsättningar för företag som är lyhörda och tar till sig\r\nkritik. Dessa måste ha rimliga förutsättningar att marknadsföra sina\r\nprodukter med miljöargument. I motionen begärs ett tillkännagivande som\r\ngår ut på att regeringen skall lägga fram lagförslag, däribland förslag\r\ntill ändringar i marknadsföringslagen, som säkerställer att miljömärkta\r\nprodukter får marknadsföras med miljöargument.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet konstaterar att frågan om den närmare gränsdragningen mellan\r\nopinionsbildning och kommersiell marknadsföring har överlämnats till\r\nrättstillämpningen. Det ankommer därför inte på riksdagen att i förevarande\r\nsammanhang göra något uttalande om gällande praxis på området.\r\nUtskottet är inte heller berett att förorda någon lagstiftningsåtgärd.\r\nSom utskottet påpekat i föregående avsnitt är marknadsföringslagen generellt\r\nutformad och således tillämplig på marknadsföring av alla slags varor.\r\nMed hänsyn härtill kan inte komma i fråga att införa särskilda bestämmelser\r\ni lagen som enbart gäller marknadsföring av miljömärkta eller ekologiskt\r\nodlade varor (jfr bet. 1994/95:LU14 s. 16).\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L256.\r\nMärkning av djurtestade produkter\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på märkning av produkter som\r\ntestats på djur. Jämför reservation 18 (v).\r\nBakgrund\r\nFrågan om införande av obligatorisk märkning av varor som testats på djur,\r\nföreträdesvis kosmetiska och hygieniska produkter, har uppmärksammats\r\ntidigare i olika sammanhang. Våren 1989 gav regeringen, med anledning av\r\nett uttalande från riksdagen i betänkandet JoU 1987/88:22, Konsumentverket\r\ni uppdrag att utreda hur ett system för märkning av kosmetiska produkter\r\nmed uppgift om genomfört test av produkten på djur skulle kunna utformas.\r\nI uppdraget låg även att redovisa hur en sådan märkning skulle förhålla\r\nsig till Sveriges handelspolitiska förpliktelser.\r\nKonsumentverket redovisade uppdraget i december 1990 i promemorian Märkning\r\nav kosmetiska produkter med uppgift om djurtest. I promemorian pekade\r\nverket på en rad problem som var förenade med inrättandet av ett sådant\r\nmärkningssystem och fann sammanfattningsvis att det varken var lämpligt\r\neller rättsligt genomförbart att ålägga företagen en sådan informationsplikt.\r\nI stället föreslog verket att en allmän information som på ett klart och\r\nkortfattat sätt belyste frågan om djurtester av kosmetiska och hygieniska\r\nprodukter skulle tillhandahållas konsumenterna i detaljhandeln.\r\nLagstiftning inom EU\r\nLagstiftning om kosmetiska produkter på EU-nivå finns i rådets direktiv\r\n76/768/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsländernas\r\nlagstiftning om kosmetiska produkter, det s.k. kosmetikadirektivet.\r\nEuropaparlamentet och rådet beslutade i januari 2003 en sjunde ändring i\r\ndirektivet, som bl.a. innebär att det införts förbud mot dels djurtester av\r\nkosmetiska och hygieniska produkter, dels marknadföring av varor som\r\ntestats på djur. Förbuden träder i kraft så snart alternativa metoder är\r\ntillgängliga, dock senast sex år efter direktivets ikraftträdande. Eftersom\r\nman har bedömt att det kommer att ta längre tid än sex år att utveckla\r\nalternativa metoder medger direktivet undantag från marknadsföringsförbudet\r\nför tre slags tester under en längre tidsperiod, maximalt tio år.\r\nDirektivändringarna innebär vidare att det skall utarbetas riktlinjer för\r\nutformningen av information på en produkt om att inga djurtester har\r\nförekommit. Direktivet skall vara genomfört i nationell rätt senast i\r\nseptember 2004. Frankrike och The European Federation for Cosmetics\r\nIngredients har väckt talan vid EG-domstolen med yrkande om att\r\nändringsdirektivet\r\nskall ogiltigförklaras såvitt avser marknadsförings- och testförbuden.\r\nMotionen\r\nI motion L270 av Ingemar Vänerlöv (kd) anförs att det är svårt som konsument\r\natt välja bort varor som är testade på djur, eftersom det inte finns någon\r\nobligatorisk märkning av sådana varor. Detta kan leda till att konsumenter\r\nsom tar avstånd från djurtestade produkter av misstag köper sådana varor.\r\nEn märkning av djurtestade produkter skulle således, menar motionären,\r\nunderlätta konsumenternas produktval och i förlängningen leda till en\r\nminskad användning av försöksdjur. Motionären begär tillkännagivanden om\r\natt det bör införas märkning av djurtestade produkter (yrkande 1) och att\r\nen sådan märkningsordning bör harmoniseras på EU-nivå (yrkande 2).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom redovisats i det föregående finns det i dag ett regelverk på EU-nivå\r\nsom innebär införande av förbud mot marknadsföring av djurtestade varor\r\noch djurtester. Utskottet erinrar om att det under arbetet med det sjunde\r\nändringsdirektivet fördes fram förslag från Europaparlamentet med krav på\r\ninförande av bestämmelser om obligtorisk märkning av djurtestade varor i\r\ndirektivet. Rådet och kommissionen kunde inte godta dessa förslag, i\r\nhuvudsak med hänvisning till att en sådan märkningsordning skulle kunna\r\nstå i strid med WTO:s regler om tekniska handelshinder. I den kompromiss\r\nsom slutligen träffades mellan parlamentet och rådet i januari 2003 föll\r\ndessa förslag. Däremot kom man överens om en bestämmelse som innebär att\r\ndet skall upprättas riktlinjer för utformningen av märkning av varor med\r\npåstående om att varan inte är testad på djur. Mot den angivna bakgrunden\r\nkan det knappast anses rimligt eller i sak befogat att Sverige nu skall\r\nbörja driva frågan om införande av ett obligatoriskt märkningssystem\r\navseende djurtestade varor på EU-nivå. Någon åtgärd med anledning av motion\r\nL270 yrkande 2 bör därför inte komma till stånd.\r\nNär det sedan gäller frågan om införande av ett nationellt märkningssystem\r\nkan utskottet konstatera att detta spörsmål har utretts tidigare och därvid\r\navvisats. Utskottet kan inte finna annat än att de skäl som därvid anfördes\r\nmot införandet av en sådan märkningsordning alltjämt äger giltighet. Med\r\nhänsyn till detta, och då det nu finns lagstiftning på EU-nivå med förbud\r\nmot djurtest och marknadsföring av djurtestade varor, bör motion L270\r\nyrkande 1 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L270.\r\nMärkning av hund- och kattskinn\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari förordas att det skall inrättas\r\nett system för märkning av hund- och kattskinn. Jämför reservation 19 (v).\r\n\r\nMotionen\r\nUlf Holm m.fl. (mp) kritiserar i motion MJ405 det förhållandet att hund-\r\noch kattskinn importeras till Sverige och övriga EU för att användas vid\r\ntillverkning av kläder. För att konsumenterna skall ha möjlighet att välja\r\nbort sådana varor är det, enligt motionärerna, mycket viktigt att det\r\ninförs ett märkningssystem som innebär att det skall vara obligatoriskt\r\natt märka skinnprodukter med uppgift om djurart och djurets ursprungsland.\r\nI motionen begärs ett tillkännagivande om att ett sådant märkningssystem\r\nskall införas skyndsamt (yrkande 3).\r\nPågende arbete\r\nI januari 2003 gav regeringen Kommerskollegium och Jordbruksverket i\r\nuppdrag att utreda hur ett förbud mot införsel, produktion och saluförande\r\nav päls- och skinnprodukter från hund och katt kan utformas. I uppdraget\r\ningick även att utreda om det fanns förutsättningar att, som komplement\r\ntill regler om import och export av päls- och skinnprodukter av hund eller\r\nkatt, införa ett märkningssystem av sådana varor. Uppdraget redovisades\r\ni en rapport den 13 maj 2003. I rapporten föreslås bl.a. att förordningen\r\n(EG) nr 1774/2002, den s.k. biproduktsförordningen, skall kompletteras\r\nmed myndighetsföreskrifter med förbud mot dels import och saluförande av\r\nhela hudar och skinn från hund och katt, dels import, införsel, produktion\r\noch saluförande av delar av sådana hudar och skinn. Vidare föreslås en\r\nsärskild lag med förbud mot införsel, import och saluförande av produkter\r\nsom är tillverkade av eller till någon del består av päls eller skinna\r\nfrån hund eller katt. Myndigheterna avråder i rapporten från att införa\r\nett obligatoriskt märkningssystem som omfattar alla päls-, skinn- och\r\nläderprodukter som ett komplement till ett handelsförbud. Man avråder\r\näven från att införa ett system med en mer begränsad märkningsskyldighet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\nEnligt vad utskottet har erfarit bereds Kommerskollegiets och Jordbruksverkets\r\nrapport inom Regeringskansliet. Resultatet av den pågående beredningen\r\nbör inte föregripas genom något uttalande från riksdagens sida. Utskottet\r\nföreslår därför att riksdagen avslår motion MJ405 yrkande 3.\r\nMärkning av manipulerade fotografier\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande med krav på införande av obligatorisk\r\nmärkning av manipulerade fotografier som används i marknadsföring. Jämför\r\nreservation 20 (v).\r\nMotionen\r\nI motion L339 av Matilda Ernkrans och Louise Malmström (båda s) anförs\r\natt fotografier som används i marknadsföring, exempelvis på fotomodeller,\r\nofta är manipulerade i syfte att modellen skall se vackrare ut än vad\r\nsom egentligen är fallet. Motionärerna anser att det är angeläget att\r\nproducenterna i sådana fall åläggs en skyldighet att ange att fotomodellens\r\nkropp blivit ändrad och inte ser ut som på fotografiet i verkligheten.\r\nEtt sådant märkningssystem skulle, enligt vad som anförs i motionen,\r\nfungera som en signal att dagens kroppsideal är så förvrängt och konstlat\r\natt inte ens fotomodellerna själva kan leva upp till det. Vidare tydliggörs\r\ngenom en sådan ordning att inte en enda människa ser ut som det skönhetsideal\r\nsom så många försöker uppnå. I motionen begärs ett tillkännagivande som\r\ngår ut på att det förordade märkningssystemet skall införas.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet har förståelse för den tanke som ligger till grund för förslaget\r\noch ser det från sina utgångspunkter som angeläget att åtgärder vidtas i\r\nsyfte att förhindra att unga flickor och pojkar genom marknadsföring\r\nbibringas en felaktig och ohälsosam kroppsuppfattning. Det av motionärerna\r\nföreslagna märkningssystemet väcker emellertid en rad frågor av såväl\r\nrättslig som praktisk natur, och utskottet är inte övertygat om att\r\nförslaget är genomförbart. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår\r\nmotion L339.\r\nRedovisning av omräkningskurs\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande med krav på införande av en skyldighet\r\natt ange omräkningskurs vid betalning med euro i butik.\r\nBakgrund\r\nEnligt 4 § lagen (1996:1006) om valutaväxling och betalningsöverföring är\r\nett företag som driver valutaväxlingsrörelse skyldigt att informera om\r\ntillämpade växelkurser och avgifter samt tillhandahålla avräkningsnota.\r\nAv avräkningsnotan skall framgå företagets namn, växelkurs samt de avgifter\r\nsom tas ut av valutaväxlingsföretaget. Om ett företag underlåter att lämna\r\nsådan information, skall marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas. Av\r\nprisinformationslagen (1991:142) framgår att pris och jämförpris skall\r\nanges i svenska kronor. Inget hindrar dock att priset även anges i utländsk\r\nvaluta. Motsvarande skall gälla enligt den proposition med förslag till\r\nny prisinformationslag som regeringen nyligen har överlämnat till riksdagen\r\n(prop. 2003/04:38). Någon uttrycklig skyldighet att ange omräkningskurs\r\nvid betalning med andra valutor vid köp i butik finns inte.\r\nMotionen\r\nI motion L271 av Göran Magnusson (s) påpekas att det i många butiker och\r\nrestauranger är möjligt att betala med euro. Varje säljställe bestämmer\r\nsjälv sin egen omräkningskurs. Turister och andra som vill betala med\r\nsitt hemlands valuta kan därför, anförs det, inte i förväg veta hur det\r\nangivna priset förhåller sig till den svenska prisnivån. Enligt motionären\r\när det inte bra för turistnäringen att Sverige får rykte om sig att vara\r\nett dyrt land att turista i. Motionären begär ett tillkännagivande som\r\ngår ut på att regeringen skall ta initiativ till åtgärder som innebär att\r\nalla säljställen tydligt och öppet skall ange vilken kurs som används vid\r\nomräkning mellan svenska kronor och euro.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet kan inte se att det i dagsläget föreligger behov av den i\r\nmotionen förordade lagstiftningen. Användningen av euro vid köp i butik\r\nkommer dock sannolikt att öka, och utskottet utgår från att regeringen\r\nföljer utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan visa sig vara erforderliga\r\nutan något tillkännagivande i saken från riksdagens sida.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L271.\r\nDolda avgifter\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande som gäller s.k. dolda avgifter\r\ninom bl.a. telefoniområdet.\r\nBakgrund\r\nAllmänna bestämmelser om prisinformation finns i marknadsföringslagen\r\n(1995:450) och prisinformationslagen (1991:601). Lagstiftningen innebär\r\nsammanfattningsvis att näringsidkaren är skyldig att lämna korrekt och\r\ntydlig prisinformation. Särskilda bestämmelser om prisinformation inom\r\ntelefonisektorn finns i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation\r\nEnligt 5 kap. 17 § skall den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig\r\ntelefonitjänst hålla information om gällande priser, taxor och villkor\r\nför tillgång till och användning av telefonitjänster alltmänt tillgängliga.\r\nPost- och telestyrelsen har i lagen bemyndigats att meddela närmare\r\nföreskrifter om sådan information. Enligt vad utskottet har erfarit avser\r\nman inom Post- och telestyrelsen under våren 2004 överväga att införa\r\nföreskrifter om information om öppningsavgifter, dvs. avgifter som tas ut\r\nvid varje uppringning.\r\nMotionen\r\nI motion L286 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) anförs att det ofta förekommer\r\ndolda avgifter inom bl.a. telefonisektorn. Enligt motionärerna är det\r\nviktigt att konsumenterna på alla områden får tydlig information om vilka\r\navgifter som tas ut. Utgångspunkten måste, anförs det, vara att allt skall\r\nredovisas öppet och att dolda avgifter elimineras. I motionen begärs ett\r\ntillkännagivande i enlighet med det anförda.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet har för sin del ingen annan uppfattning än motionärerna vad\r\ngäller vikten av korrekt och tydlig information om förekommande avgifter.\r\nUtskottet förutsätter att berörda myndigheter följer utvecklingen på\r\nmarknaden och ingriper med stöd av den marknadsrättsliga lagstiftningen\r\nom behov därav skulle föreligga. Någon åtgärd från riksdagens sida med\r\nanledning av motionen är inte befogad, och utskottet föreslår att riksdagen\r\navslår motion L286.\r\nKonsumentinformation om bilars bränsleförbrukning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå en motion som gäller konsumentinformation om bilars\r\nbränsleförbrukning.\r\nBakgrund\r\nÅr 1995 beslutade kommissionen en strategi för att uppnå minskade\r\nkoldioxidutsläpp för personbilar och förbättrad bränsleekonomi, KOM(95)689.\r\nMålet med strategin är att minska koldioxidutsläppen till i genomsnitt\r\n120 g/km för nya personbilar senast år 2010. Strategin består av tre\r\nhuvudbeståndsdelar, (1) ett åtagande från bilindustrin om förbättrad\r\nbränsleekonomi, (2) bränsleekonomimärkning av bilar och (3) främjande av\r\nbränsleekonomi hos bilar genom skatteåtgärder. Därutöver skall forskning\r\nbedrivas på området.\r\nSom ett led i genomförandet av strategin beslutade Europaparlamentet och\r\nrådet den 13 december 1999 direktiv 1999/94/EG om tillgång till\r\nkonsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring\r\nav nya personbilar. Direktivet syftar till att köpare av nya personbilar\r\nskall få tillgång till information om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp\r\nför att kunna göra väl underbyggda val av bilmodell. I direktivet finns\r\nbestämmelser om märkning och affischering av uppgifter om olika bilmodellers\r\nbränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid försäljningsställen. Direktivet\r\nföreskriver vidare att medlemsländerna skall se till att det varje år\r\nutarbetas en översikt över bilars bränsleekonomi och koldioxidutsläpp i\r\nenlighet med vad som föreskrivs i en bilaga till direktivet. I bilagan\r\nanges att översikten bl.a. skall innehålla uppgift om den officiella\r\nbränsleförbrukningen för varje bilmodell som tas upp i förteckningen. Med\r\nofficiell bränsleförbrukning avses, enligt direktivet, den bränsleförbrukning\r\nsom godkännandemyndigheten har typgodkänt i enlighet med bestämmelserna\r\ni direktiv 80/1268/EEG. Bränsleförbrukningen fastställs enligt en s.k.\r\nkörcykel som består av två delar, en som simulerar stadstrafik och en som\r\nsimulerar landsvägskörning. I Sverige utarbetas översikten av Konsumentverket\r\ni samarbete med Naturvårdsverket och Vägverket.\r\nMotionen\r\nI motion L311 av Lars Lilja och Sören Wibe (båda s) kritiseras körcykeln\r\nsom används för att beräkna bränsleförbrukningen. Motionärerna anför att\r\nkörcykeln har mycket litet att göra med verklig bilkörning och anser att\r\nKonsumentverket i sin information om bilars bränsleförbrukning bör upplysa\r\nom bristerna i det nuvarande systemet. Vidare bör berörda myndigheter\r\nverka för att man inom EU gör om körcykeln så att den bättre motsvarar\r\nförhållandena vid verklig bilkörning. I motionen begärs ett tillkännagivande\r\ni enlighet med vad som anförts om konsumentupplysning om bilars\r\nbränsleförbrukning.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet är inte berett att förorda något uttalande från riksdagens sida\r\nvad gäller den kritik som riktas mot körcykeln. Såvitt utskottet erfarit\r\när dock kommissionens strategi föremål för en kontinuerlig översyn.\r\nUtskottet förutsätter att utformningen av körcykeln kommer att aktualiseras\r\ninom ramen för detta arbete. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte\r\npåkallad med anledning av motion L311, och utskottet föreslår att riksdagen\r\navslår motionen.\r\nFörsäljning av sprejburkar\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari begärs lagstiftning om förvaring\r\nav sprejburkar i handeln.\r\nMotionen\r\nI motion L324 av Hans Unander m.fl. (s) framhålls att klotter är ett\r\nallvarligt samhällsproblem som måste bekämpas med en rad olika åtgärder.\r\nEn sådan åtgärd vore, anser motionärerna, att införa lagstiftning med\r\nkrav på att sprejfärger skall hållas inlåsta vid försäljning. I motionen\r\nbegärs ett tillkännagivande om att regeringen skall ges i uppdrag att\r\nåterkomma till riksdagen med förslag till sådan lagstiftning.\r\nPågående arbete, m.m.\r\nRegeringen överlämnade våren 2003 proposition 2002/03:138 Åtgärder mot\r\nklotter och annan skadegörelse till riksdagen. I propositionen föreslog\r\nregeringen dels en ändring i polislagen (1984:387) i syfte att möjliggöra\r\nför polisen att kroppsvisitera personer för att söka efter föremål ägnade\r\natt användas som hjälpmedel vid skadegörelse, dels en höjning av straffmaximum\r\nvid skadegörelse av normalgraden och en kriminalisering av försök till\r\nsådana brott. Riksdagen antog lagförslagen (bet. 2003/04:JuU3, rskr. 15).\r\n\r\nI propositionen anförde regeringen att lagändringarna skulle följas upp\r\noch utvärderas. Regeringen framhöll vidare att det fanns behov av att\r\ninventera de klotterförebyggande åtgärder som vidtagits i Sverige och\r\nanalysera de uppföljningar som gjorts av deras effekter. Brottsförebyggande\r\nrådet har på regeringens uppdrag utfört en sådan inventering och analys.\r\nUppdraget redovisades i december 2003 i rapporten Klotter En inventering\r\nav förebyggande åtgärder. Rapporten bereds för närvarande inom\r\nRegeringskansliet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet har, från sina utgångspunkter, ingen annan uppfattning än\r\nmotionärerna vad gäller vikten av att klotter bekämpas. Som redovisats pågår\r\nockså arbete som ligger väl i linje med motionsönskemålet. Resultatet av\r\ndet pågående utvärderings- och beredningsarbetet bör avvaktas innan\r\nutskottet är berett att ta ställning till behovet av de i motionen begärda\r\nlagstiftningen. Motion L324 bör därför avslås.\r\nFörsäljning av butangas\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari begärs åtgärder för att\r\ninformera handeln om gällande regler rörande försäljning av cigarettändare\r\ninnehållande butangas.\r\nBakgrund\r\nEnligt 2 § förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av vissa\r\nflyktiga lösningsmedel m.m. skall flyktiga lösningsmedel eller annan vara\r\nsom innehåller sådant medel och som vid inandning medför eller kan befaras\r\nmedföra berusning förvaras på ett sådant sätt att dess användning i\r\nberusningssyfte hindras eller motverkas. Varan får vidare inte försäljas\r\nnär det kan antas att den förvärvas för att användas som berusningsmedel.\r\nLäkemedelsverket får, i syfte att hindra eller motverka att varor som\r\nomfattas av förordningen används i berusningssyfte, efter samråd med\r\nKemikalieinspektionen meddela särskilda föreskrifter om märkning, förvaring\r\noch försäljning av sådana varor. Verket får vidare förbjuda försäljning\r\nav vissa varuslag till den som är under 18 år. Det ankommer på Läkemedelsverket\r\natt utöva tillsyn över att förordningen och föreskrifter som meddelats\r\nmed stöd av den efterlevs.\r\nMotionen\r\nMargareta Israelsson (s) påpekar i motion L338 att butan- och propangas,\r\nsom finns bl.a. i cigarettändare, fått ökad användning som sniffningsmedel\r\nunder senare år. Cigarettändare förvaras, anförs det, lättillgängligt och\r\nväl exponerade i handeln. För att denna utveckling skall stävjas krävs,\r\nanser motionären, ytterligare åtgärder för att informera handeln om dess\r\nansvar och gällande regelverk på området. I motionen begärs ett\r\ntillkännagivande som går ut på att regeringen på lämpligt sätt skall se till\r\natt uppmärksamma denna fråga.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet delar motionärens uppfattning vad gäller vikten av att handeln\r\nhar kännedom om och följer gällande regelverk på ifrågavarande område.\r\nSåvitt utskottet har erfarit har man dock från Läkemedelsverket vid flera\r\ntillfällen vidtagit åtgärder för att med hjälp av berörda branschorganisationer\r\ninformera branschen om regelverket. Utskottet förutsätter att regeringen\r\nföljer utvecklingen och ser till att berörda myndigheter vidtar de\r\nytterligare informationsåtgärder som kan visa sig erforderliga utan något\r\nformellt uttalande från riksdagens sida.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L338.\r\nTvistlösning utom domstol\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari begärs ett tillkännagivande\r\nsom gäller tvistlösning på konsumentområdet. Utskottet hänvisar till\r\ntidigare ställningstaganden från riksdagens sida. Jämför reservation 21\r\n(m).\r\nMotionen\r\nI motion L353 av Inger René m.fl. (m) anförs att regeringen sedan år 1994\r\nförsökt införa större möjligheter att processa i domstol i konsumenttvister.\r\nEtt bättre alternativ vore, menar motionärerna, att anamma de moderna\r\nmodeller för utomrättslig tvistlösning, s.k. alternative dispute resolution\r\n(ADR), som har utvecklats under senare år. Motionärerna framhåller särskilt\r\nutvecklingen inom EU på området och verksamheten vid Allmänna\r\nreklamationsnämnden.\r\nI motionen begärs ett tillkännagivande som går ut på att regeringen skall\r\nfrämja framväxten av utomrättslig tvistlösning i konsumenttvister (yrkande\r\n11).\r\nPågående arbete\r\nInom EU har alltsedan 1980-talet pågått arbete i syfte att främja enkla,\r\nbilliga och effektiva metoder för att lösa gränsöverskridande tvister\r\ngenom alternativ tvistlösning. Som exempel kan nämnas EEJ-net, som inrättades\r\ni oktober 2001 och som tillhandhåller en kommunikations- och stödstruktur\r\nbestående av nationella kontaktpunkter i varje medlemsstat. Dessa skall\r\nge konsumenterna information och stöd. EEJ-net har kompletteras med FIN-net,\r\nett nätverk för lösning av tvister rörande finansiella tjänster utom\r\ndomstol. I sammanhanget bör vidare nämnas att kommissionen i april 2002\r\növerlämnade en grönbok om alternativa system för tvistlösning inom civil-\r\noch handelsrätten, KOM(2002)196. Syftet med grönboken var att inleda en\r\nbred diskussion bland medlemsstaterna och andra berörda parter om en rad\r\nolika spörsmål som gäller alternativ tvistlösning. Europaparlamentet\r\nyttrade sig i februari 2003 och välkomnade därvid grönboken och framhöll\r\natt alternativ tvistlösning bör tillåtas som en icke obligatorisk möjlighet\r\nvars användning bör uppmuntras, dock under förutsättningen att detta inte\r\nleder till att parternas rätt att vid behov väcka talan vid domstol inte\r\nurholkas.\r\nTidigare ställningstaganden\r\nMotsvarande motionsyrkanden har avstyrkts av utskottet vid flera tidigare\r\ntillfällen, senast våren 2003 i det av riksdagen godkända betänkandet\r\n2002/03:LU9. Utskottet hade då inte någon annan uppfattning än motionärerna\r\nvad gäller vikten av att det skapas tvistlösningsmekanismer i konsumenttvister,\r\ninte minst i gränsöverskridande tvister. Utskottet kunde inte finna att\r\nden då aktuella motionen påkallade någon riksdagens åtgärd.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår att\r\nriksdagen avslår motion L353 yrkande 11.\r\nStöldgods\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå en motion vari föreslås lagstiftningsåtgärder i syfte\r\natt förhindra omsättningen av stöldgods.\r\nMotionen\r\nHeli Berg (fp) understryker i motion L231 äganderättens betydelse i\r\nsamhället. Den enskildes rättssäkerhet måste, anförs det, vara en ledstjärna\r\nför polis, domstolar och andra myndigheter. Motionären pekar på fall där\r\npersoner som misstänkts för stöld, men inte kunnat lagföras, fått behålla\r\negendom som uppenbarligen måste vara stöldgods, men inte kunnat knytas\r\ntill en viss stöld. Detta är, enligt motionären, stötande för den allmänna\r\nrättskänslan. I motionen begärs ett tillkännagivande om att en enskild\r\nskall kunna åläggas att bevisa ett egendomsförvärv vid äventyr att staten\r\nskall ha rätt att beslagta egendomen.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet kan konstatera att ett bifall till motionsyrkandet skulle\r\ninnebära en genomgripande förändring av svensk rätt som utskottet inte kan\r\nställa sig bakom. Därtill kommer att den av motionären beskrivna problematiken\r\ni viss mån torde ha förlorat i aktualitet i och med att godtrosförvärv av\r\nstöldgods sedan den 1 juli 2002 inte längre är möjligt (prop. 2002/03:17,\r\nbet. LU11, rskr. 122).\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L231.\r\nS.k. doggybag\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå en motion som gäller tillhandahållande av s.k. doggybag\r\npå restauranger.\r\nMotionen\r\nHillevi Larsson (s) anför i motion L241 att det i USA finns regler som\r\ninnebär att en restuarang är skyldig att erbjuda en s.k. doggybag till de\r\ngäster som inte ätit upp sin mat. Motionären anser att en sådan ordning\r\ninnebär flera fördelar, bl.a. att matresterna kommer till användning i\r\nstället för att kastas och att gästen kan tillgodogöra sig allt det han\r\neller hon köpt. En möjlighet att ta med sig matresterna skulle även, hävdas\r\ni motionen, vara positiv från folkhälsosynpunkt eftersom det bl.a. finns\r\nen risk att överviktiga äter mer än vad de tänkt sig. I motionen begärs\r\nett tillkännagivande om att det skall vara obligatoriskt för alla\r\nrestauranger och matställen att erbjuda s.k. doggybag.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet har från sina utgångspunkter inget att erinra mot att enskilda\r\nrestauranger och matställen erbjuder sina gäster en möjlighet att ta med\r\nmatrester i en s.k. doggybag. Utskottet delar däremot inte motionärens\r\nuppfattning vad gäller behovet och lämpligheten av tvingande lagstiftning\r\npå området. Motion L241 bör därför avslås.</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n1.      Mål och inriktning för konsumentpolitiken, punkt 1 (m, fp, kd)\r\nav Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Henrik\r\nvon Sydow (m), Ingemar Vänerlöv (kd) och Henrik S Järrel (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om mål och inriktning för konsumentpolitiken. Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2003/04:L292 yrkande 1, 2003/04:L351 yrkandena\r\n1 och 2 och 2003/04:L353 yrkandena 1 och 3.\r\nStällningstagande\r\nKonsumentmakt och valfrihet är mål som bara kan tillgodoses inom ramen\r\nför marknadsekonomin. En väl fungerande marknad är den bästa förutsättningen\r\nför att tillgodose konsumenternas önskemål om bra produkter till låga\r\npriser med god service. Den enskilde individen skall kunna göra sitt val\r\noch tryggt kunna förlita sig på sin egen kunskap, sunda lagar och en lyhörd\r\noch ansvarstagande marknad som stöd. En konsumentpolitik byggd på ett\r\novanifrånperspektiv tar ifrån den enskilde konsumenten både inflytande\r\noch bestämmanderätt och minskar således den verkliga konsumentmakten. Att\r\nkonkurrensutsätta totalreglerade delar av ekonomin är ett viktigt redskap\r\nför att stärka konsumentmakten, och konsumenternas ställning måste stärkas\r\nockså vad gäller offentligt finansierade produkter och tjänster. Fritt\r\nin- och utträde på marknaden, fri prisbildning och fri konkurrens är\r\nviktiga förutsättningar för en fungerande marknad och därmed för verklig\r\nkonsumentmakt. Detta måste vara utgångspunkten för hela konsumentpolitiken.\r\n\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotionerna L292 yrkande 1, L351 yrkandena 1 och 2 samt L353 yrkandena 1\r\noch 3, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n2.      Mål och inriktning för konsumentpolitiken, punkt 1 (c)\r\nav Viviann Gerdin (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om mål och inriktning för konsumentpolitiken. Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2003/04:L292 yrkande 1 och 2003/04:L351\r\nyrkandena 1 och 2 och avslår motion 2003/04:L353 yrkandena 1 och 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\nJag står bakom 2001 års konsumentpolitiska beslut men vill framföra några\r\nför oss viktiga ståndpunkter. I det fortsatta arbetet med att utforma en\r\nny konsumentpolitisk handlingsplan för tiden efter år 2005 är det viktigt\r\natt konsumentmakten stärks. Det kan ske på flera olika sätt exempelvis\r\ngenom arbetet inom Konsumentverket och kommunernas konsumentrådgivning,\r\nmen även genom ett ökat stöd från samhället till konsumentorganisationerna.\r\n\r\nMedvetna och kunniga konsumenter förutsätter en väl fungerande konsumentpolitik\r\npå bred front. En tydlig lagstiftning och en fungerande marknad är en\r\nförutsättning för att konsumenten skall känna trygghet om något inte\r\nfungerar. Men svenska konsumenter måste också ges möjligheter att organisera\r\nsig själva för att informera och bedriva opinonsarbete utifrån brukarens\r\nerfarenheter.\r\nKonsumentens/brukarens ställning måste även förbättras vad gäller offentligt\r\nfinansierade produkter och tjänster.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotionerna L292 yrkande 1 och L351 yrkandena 1 och 2 och med avslag på\r\nmotion L353 yrkandena 1 och 3, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n3.\r\nUtformningen av EU-lagstiftningen, punkt 3 (fp)\r\nav Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om harmonisering av konsumenträtten. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:L351 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nFör att uppnå en gemensam marknad som har konsumenternas förtroende är\r\ndet, enligt vår mening, nödvändigt att vissa områden inom konsumenträtten\r\nharmoniseras ytterligare. Det räcker alltså inte med gemensamma minimiregler\r\nför att garantera den europeiske konsumenten ett fullgott konsumentskydd.\r\nI det sammanhanget vill vi framhålla att det i många fall inte är de\r\nsakliga skillnaderna i medlemsstaternas lagstiftning som är problemet\r\nutan själva det faktum att det förekommer skillnader. Vetskapen därom\r\nleder till att det skapas ett psykologiskt hinder mot att handla utomlands.\r\nRegeringens nuvarande inriktning på sitt arbete när det gäller graden av\r\nharmonisering av den konsumenträttsliga lagstiftningen innebär visserligen\r\nett steg i rätt riktning i förhållande till vad som gällt tidigare. Vi\r\nanser dock att regeringens arbete i än högre grad bör inriktas på en\r\nharmonisering av konsumenträtten på en hög nivå inom EU.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L351 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n4.      Konsumentverket, punkt 4 (m, fp, kd)\r\nav Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Henrik\r\nvon Sydow (m), Ingemar Vänerlöv (kd) och Henrik S Järrel (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om verksamheten vid Konsumentverket. Därmed bifaller\r\nriksdagen motionerna 2003/04:L351 yrkande 11 och 2003/04:L353 yrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\nKonsumentverket har den dubbla rollen att dels vara marknadsvårdande och\r\nutöva marknadskontroll, dels företräda den ena parten på marknaden i en\r\nopinionsbildande roll. Konsumentverkets myndighetsutövning bör enligt vår\r\nmening separeras från de opinionsbildande uppgifterna och verksamheten\r\nbegränsas till de rent produktkontrollerande uppgifterna samt tillsyn\r\növer den konsumenträttsliga lagstiftningens efterlevnad.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotionerna L351 yrkande 11 och L353 yrkande 5, som sin mening ge regeringen\r\ntill känna.\r\n\r\n5.      Lagkostnadskommission, punkt 6 (m)\r\nav Bertil Kjellberg (m), Henrik von Sydow (m) och Henrik S Järrel (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om lagkostnadskommission. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:L353 yrkande 9.\r\nStällningstagande\r\nEnligt vår uppfattning är det angeläget att se över och utvärdera den\r\nkonsumenträttsliga lagstiftningen i Sverige. Flertalet lagar om produktsäkerhet,\r\nproducentansvar och konsumentskydd är effektiva och rimliga. Regelmassan\r\nhar dock vuxit betänkligt. Tvingande lagstiftning har en kostnad som\r\nkonsumenterna i slutändan får betala. Lagstiftningen har dessutom successivt\r\ngjort det svårare för mindre konkurrenter att utmana etablerade aktörer,\r\nvilket urholkar konkurrensen. Mot denna bakgrund bör det tillkallas en\r\nstatlig lagkostnadskommission med uppgift att dels klarlägga den\r\nkonsumenträttsliga lagstiftningens kostnader för konsumenterna, dels se över\r\nbehovet av lagstiftningen. Regeringen bör ges i uppdrag att ta initiativ\r\ntill inrättandet av en sådan kommission.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L353 yrkande 9, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n6.      Konsumenträtt inom offentlig verksamhet, punkt 7 (m, fp, kd, c)\r\nav Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp),\r\nViviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m), Ingemar Vänerlöv (kd) och Henrik\r\nS Järrel (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om konsumenträtt inom offentlig sektor. Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2003/04:L292 yrkandena 2 och 3, 2003/04:L343,\r\n2003/04:L351 yrkandena 5 och 6 och 2003/04:L353 yrkande 10.\r\nStällningstagande\r\nVi konstaterar att många av de tjänster som betyder mest för medborgarna\r\när offentligt producerade eller offentligt styrda, samtidigt som\r\nkonsumentmakten är svagare på dessa områden. I syfte att stärka konsumenternas\r\nställning inom den offentligt finansierade sektorn bör det göras en översyn\r\nav lagstiftningen för att så långt som möjligt ge bl.a. konsumenttjänstlagen,\r\nkonsumentköplagen och produktsäkerhetslagen en enhetlig och konkurrensneutral\r\ntillämpning på de olika sektorerna i ekonomin.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotionerna L292 yrkandena 2 och 3, L343, L351 yrkandena 5 och 6 samt L353\r\nyrkande 10, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n7.      E-handel, punkt 9 (fp)\r\nav Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om särskild servicemyndighet för IT-frågor. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:T561 yrkande 5 och avslår motionerna\r\n2003/04:L281 och 2003/04:L326 yrkandena 1 och 2.\r\nStällningstagande\r\nDet finns en rad konsumentfrågor av utpräglad IT-karaktär som ingen\r\noffentlig myndighet i dag tar ett helhetsgrepp på. Post- och telestyrelsen,\r\nDatainspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket och andra myndigheter\r\nhar ansvar för olika områden. En särskild myndighet bör därför inrättas\r\noch ges en sammanhållen och servicebetonad roll gentemot konsumenter av\r\nIT, privata användare, organisationer, företag och myndigheter. Myndigheten\r\nbör vara tidsbegränsad och verksamheten bör senare uppgå i Konsumentverket.\r\n\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion T561 yrkande 5 och med avslag på motionerna L281 och L326 yrkandena\r\n1 och 2, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n8.      Resegarantisystemet, punkt 10 (m, fp, kd, c)\r\nav Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp),\r\nViviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m), Ingemar Vänerlöv (kd) och Henrik\r\nS Järrel (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om resegarantisystemet. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:L223, 2003/04:L225, 2003/04:L292 yrkande 4 och\r\n2003/04:N337 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nEnligt vår mening kan nuvarande resegarantisystem, som binder så mycket\r\nkapital men som i förhållande härtill uppenbarligen utnyttjas så lite,\r\nstarkt ifrågasättas. Systemet är därtill orättvist betungande för de mindre\r\nresearrangörsföretagen genom de konsekvenser som modellen för att ställa\r\nde individuella säkerheterna får för denna kategori. De små\r\nresearrangörsföretagarna måste nämligen betala relativt sett mycket högre\r\navgifter\r\ntill bankerna som provision för bankernas åtaganden än de stora charterbolagen.\r\nSammantaget innebär det kostnader för avgifter, inteckningar,\r\nborgensförbindelser m.m. Konsekvenserna blir att en småföretagare betalar\r\nmångdubbelt mer än stora researrangörer för garantin. Detta snedvrider\r\nkonkurrensen, försvårar nyetableringen inom branschen och får negativa\r\nkonsekvenser för konsumenterna genom högre priser samt sämre utbud och\r\nservice.\r\nMed hänsyn till det anförda anser vi att en alternativ modell för ställande\r\nav resegaranti måste utredas i syfte att bättre tillgodose de små\r\nreseföretagens intressen och konsumenternas behov av skydd. Det är därvid\r\nangeläget att även de konkurrensaspekter som tas upp i motion L225 blir\r\nföremål för närmare överväganden.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotionerna L223, L225, L292 yrkande 4 och N337 yrkande 3, som sin mening\r\nge regeringen till känna.\r\n\r\n9.      Konsumentvägledning, punkt 11 (fp, kd)\r\nav Jan Ertsborn (fp), Martin Andreasson (fp) och Ingemar Vänerlöv (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om konsumentvägledning. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:L351 yrkandena 9 och 12 och avslår motionerna 2003/04:L282\r\nyrkande 3 i denna del och 2003/04:L283 yrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nVi kan konstatera att avståndet mellan rika och fattiga grupper i samhället\r\nhar ökat under senare år. Samtidigt som vissa grupper fått en starkare\r\nhushållsekonomi har andra grupper fått möta nya svårigheter. Konsumentpolitiken\r\nbör särskilt uppmärksamma och erbjuda stöd till de ekonomiskt svaga\r\ngrupperna i samhället, exempelvis ensamstående föräldrar och människor med\r\notrygga anställningsförhållanden. Enligt vår uppfattning bör det utvecklas\r\nnågon form av uppsökande verksamhet för att nå ut med information till de\r\nfattigaste hushållen. Konsumentvägledningen bör också anstränga sig\r\nsärskilt för att finna arbetssätt som innebär att kunskapen når ut till de\r\nekonomiskt svaga grupperna. En sådan konsumentvägledning mobiliserar också\r\ntidigare outnyttjade krafter i dessa grupper. Regeringen bör ta initiativ\r\ntill åtgärder för att konsumentvägledningen når ut till de ekonomiskt\r\nsvaga grupperna i samhället.\r\nEnligt vår uppfattning bör vidare en större del av de offentliga resurser\r\nsom i dag anslås till myndigheter fördelas till det civila samhället i\r\nform av fristående konsumentorganisationer. Det bör ankomma på regeringen\r\natt ta initiativ till åtgärder för att främja den frivilliga\r\nkonsumentvägledningen.\r\n\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L351 yrkandena 9 och 12 och med avslag på motionerna L282 yrkande\r\n3 i denna del och L283 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n10.     Konsumentvägledning, punkt 11 (v)\r\nav Tasso Stafilidis (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om konsumentvägledning. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:L283 yrkande 1 och 2003/04:L351 yrkande 9 och avslår\r\nmotionerna 2003/04:L282 yrkande 3 i denna del och 2003/04:L351 yrkande 12.\r\n\r\nStällningstagande\r\nJag anser att det är angeläget att den kommunala konsumentvägledningen\r\nbyggs ut och stärks så att hela befolkningen får tillgång till lokal\r\nkonsumentvägledning. Under senare år har vidtagits åtgärder i form av\r\nengångssatsningar och utvecklingsprojekt. Dessa initiativ är lovvärda. Det\r\nbehövs dock, enligt min mening, mer långsiktiga åtgärder för att förstärka\r\noch utveckla tillgången till lokal rådgivning. De olika rådgivningsbyråer\r\nsom finns på vissa områden är goda komplement till den kommunala\r\nkonsumentvägledningen. Jag anser att det bör inrättas fler sådana\r\nrådgivningsbyråer\r\npå ytterligare sakområden, exempelvis i fråga om IT- och boendefrågor.\r\nDärutöver vill jag framhålla vikten av att det kommer till stånd uppsökande\r\nverksamhet inom ramen för lokal konsumentverksamhet, riktad till de allra\r\nfattigaste och utsatta hushållen. Konsumentverket bör ta initiativ till\r\natt utveckla arbetssätt som gör att kunskapen i olika konsumentfrågor når\r\nut till dem som behöver den bäst.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotionerna L283 yrkande 1 och L351 yrkande 9 och med avslag på motionerna\r\nL282 yrkande 3 i denna del och L351 yrkande 12, som sin mening ge regeringen\r\ntill känna.\r\n\r\n11.     Konsumentvägledning, punkt 11 (c)\r\nav Viviann Gerdin (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om konsumentvägledning. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:L351 yrkande 12 och avslår motionerna 2003/04:L282 yrkande\r\n3 i denna del, 2003/04:L283 yrkande 1 och 2003/04:L351 yrkande 9.\r\n\r\nStällningstagande\r\nSom framhålls i motion L351 yrkande 12 har engagemanget bland konsumenterna\r\nökat, bl.a. vad gäller konsumtionens påverkan på miljö och hälsa. Även\r\netiska aspekter på konsumtionen har kommit alltmer i blickpunkten under\r\nsenare år. Konsumenterna har således blivit medvetna och tar ett eget\r\nansvar i större utsträckning än tidigare. Detta har inte skett genom\r\nlagstiftning eller politiska beslut utan genom att alltfler börjat inse\r\natt engagemanget varit otillräckligt. För att ta till vara detta behövs\r\nett organiserat, frivilligt engagemang bland konsumenterna i fristående\r\nkonsumentorganisationer.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L351 yrkande 12 och med avslag på motionerna L282 yrkande 3 i denna\r\ndel, L283 yrkande 1 och L351 yrkande 9, som sin mening ge regeringen till\r\nkänna.\r\n\r\n12.     Konsumentorganisationer, punkt 12 (fp)\r\nav Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om konsumentorganisationer. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:MJ432 yrkande 11 och avslår motionerna 2003/04:L283 yrkande\r\n3, 2003/04:L308 i denna del och 2003/04:L309 i denna del.\r\nStällningstagande\r\nAlltfler konsumenter blir medvetna och tar ett ökat eget ansvar. Det behövs\r\ndärför ett organiserat, frivilligt, engagemang bland konsumenterna. Vi\r\nvill att en större del av de resurser som i dag läggs på myndigheter och\r\nverk skall fördelas till det civila samhället. Genom att stärka det civila\r\nsamhället blir det också lättare att nå ut med livsviktig konsumentinformation\r\ntill grupper som av olika skäl inte vänder sig till exempelvis en kommunal\r\nkonsumentvägledare. När det exempelvis gäller livsmedel är detta av\r\navgörande vikt inte bara från konsumentsynpunkt utan även från ett\r\nfolkhälsoperspektiv.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion MJ432 yrkande 11 och med avslag på motionerna L283 yrkande 3, L308\r\ni denna del och L309 i denna del, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n13.     Etisk märkning, punkt 13 (m)\r\nav Bertil Kjellberg (m), Henrik von Sydow (m) och Henrik S Järrel (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om frivillig märkning. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:L353 yrkande 12 och avslår motion 2003/04:L309 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\nMånga konsumenter efterfrågar i dag varor med märkning av olika slag,\r\nexempelvis etisk märkning, jämställdhetsmärkning och miljömärkning. Denna\r\nspeciella form av varumärkning bör, enligt vår mening, tillåtas att vara\r\nett konkurrensverktyg snarare än ett statligt kontrollmedel. Lagstadgade\r\nkrav på märkning medför kostnader för konsumenterna samtidigt som effekterna\r\nav sådan märkning är svårkontrollerade på mikronivå. Seriösa företag\r\növervakar själva sin tillverkning och informerar sina kunder om hur varorna\r\ntillverkats samtidigt som medvetna konsumenter väljer bäst själva vilka\r\nföretag som producerar sina varor på ett sätt som passar konsumenternas\r\nintressen och val. Enligt vår uppfattning är därför självreglering och\r\ngod branschsedvänja bättre än lagar och regler om märkning.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L353 yrkande 12 och avslag på motion L309 i denna del, som sin\r\nmening ge regeringen till känna.\r\n\r\n14.     Funktionshindrade konsumenter, punkt 14 (fp)\r\nav Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om funktionshindrade konsumenter. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:L351 yrkande 8.\r\nStällningstagande\r\nEnligt vår uppfattning är det angeläget att regeringen uppmärksammar\r\nfunktionshindrade konsumenters situation på ett bättre sätt, bl.a. vad\r\ngäller fysisk tillgänglighet i butiksmiljö och vid källsortering. Som\r\nredovisats har det vidtagits vissa åtgärder på området. Enligt vår\r\nuppfattning borde dock frågan ges än större prioritet av regeringen i det\r\nkommande arbetet med att utarbeta en ny konsumentpolitisk handlingsplan.\r\n\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L351 yrkande 8, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n15.     Överskuldsättning, punkt 15 (fp, v)\r\nav Jan Ertsborn (fp), Tasso Stafilidis (v) och Martin Andreasson (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om överskuldsättning. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:L351 yrkande 10 och avslår motion 2003/04:L282 yrkande 3\r\ni denna del.\r\nStällningstagande\r\nEnligt vår mening är det angeläget att återbetalningsplaner för\r\nlångtidsarbetslösa personer med stora skulder utformas på ett sådant sätt att\r\ndet lönar sig att, trots skuldbördan, ta ett arbete. En skuldsatt skall\r\nsåledes inte behöva avstå från ett erbjudet arbete på grund av sina skulder.\r\nKonsumentverket bör ta upp frågan i en kontinuerlig diskussion med de\r\nexekutiva myndigheterna. Det bör ankomma på regeringen att ta initiativ\r\ntill sådana diskussioner.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L351 yrkande 10 och med avslag på motion L282 yrkande 3 i denna\r\ndel, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n16.     Könsdiskriminerande reklam, punkt 16 (v)\r\nav Tasso Stafilidis (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om könsdiskriminerande reklam. Därmed bifaller\r\nriksdagen motionerna 2003/04:L337, 2003/04:L348 och 2003/04:So419 yrkande\r\n1.\r\nStällningstagande\r\nEnligt min uppfattning är den könsdiskriminerande reklamen ett allvarligt\r\nsamhällsproblem som kräver kraftfulla åtgärder. Som framhålls i motion\r\nSo419 är det inte tillfredsställande att lagstiftaren har överlåtit till\r\nnäringslivet att genom frivilliga åtgärder motverka den könsdiskriminerande\r\nreklamen. Jag anser att tiden nu är mogen att på nytt överväga frågan om\r\ninförande av lagstiftning på området. Det bör ankomma på regeringen att\r\nta initiativ till en utredning av möjligheterna att lagstifta mot\r\nkönsdiskriminerande reklam.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotionerna L337, L348 och So419 yrkande 1, som sin mening ge regeringen\r\ntill känna.\r\n\r\n17.     Marknadsföring av ekologiskt odlade produkter, punkt 18 (v)\r\nav Tasso Stafilidis (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om marknadsföring av ekologiskt odlade produkter.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L256.\r\nStällningstagande\r\nSom närmare utvecklas i motion L256 kan lagstiftningen på det marknadsrättsliga\r\nområdet lägga hinder i vägen för opinionsbildning i frågor som rör ekologisk\r\nproduktion. Vidare kan marknadsföringslagens krav på vederhäftighet i\r\nvissa fall försvåra marknadsföring av produkter som är ekologiskt producerade.\r\nRegeringen bör ges i uppdrag att låta göra en närmare analys av\r\nmotionsspörsmålet och att återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag.\r\n\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L256, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n18.     Märkning av djurtestade produkter, punkt 19 (v)\r\nav Tasso Stafilidis (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om märkning av djurtestade varor. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:L270 yrkande 1 och avslår motion 2003/04:L270\r\nyrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nEnligt min uppfattning är de nyligen beslutade ändringarna i kosmetikadirektivet\r\nett viktigt steg i strävan att få bort varor som testats på djur från\r\nmarknaden. Som komplement till denna lagstiftning bör dock även införas\r\nett system på nationell nivå med obligatorisk märkning av djurtestade\r\nvaror. Regeringen bör ges i uppdrag att lägga fram förslag till ett sådant\r\nmärkningssystem.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L270 yrkande 1 och med avslag på motion L270 yrkande 2, som sin\r\nmening ge regeringen till känna.\r\n\r\n19.     Märkning av hund- och kattskinn, punkt 20 (v)\r\nav Tasso Stafilidis (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om märkning av hund- och kattskinn. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:MJ405 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nJag delar motionärernas uppfattning att det är helt oacceptabelt att hund-\r\noch kattskinn importeras och används vid produktion av klädesplagg. För\r\natt ge konsumenterna en möjlighet att välja bort sådana produkter bör det\r\ninföras ett obligatoriskt märkningssystem som innebär att alla skinnprodukter\r\nmärks med både djurart och ursprungsland. Regeringen bör ges i uppdrag\r\natt, på grundval av Kommerskollegiets och Jordbruksverkets rapport, lägga\r\nfram förslag till åtgärder för att inrätta en sådan märkningsordning.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion MJ405 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n20.     Märkning av manipulerade fotografier, punkt 21 (v)\r\nav Tasso Stafilidis (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om märkning av manipulerade fotografier. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:L339.\r\nStällningstagande\r\nSom utvecklas närmare i motion L339 är det angeläget att synliggöra det\r\nförhållandet att dagens kroppsideal är så pass förvrängt att till och med\r\nfotomodeller inte kan leva upp till det. Ett sätt att göra detta vore att\r\ninrätta ett obligatoriskt märkningssystem som innebär att alla fotografier\r\nsom används i marknadsföringssammanhang och som manipulerats i något\r\navseende skall märkas. Det bör ankomma på regeringen att ta initiativ till\r\natt det utarbetas ett sådant märkningssystem.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L339, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n21.     Tvistlösning utom domstol, punkt 27 (m)\r\nav Bertil Kjellberg (m), Henrik von Sydow (m) och Henrik S Järrel (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om tvistlösning utom domstol. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:L353 yrkande 11.\r\nStällningstagande\r\nRegeringen har under det senaste decenniet tagit initiativ till utökade\r\nmöjligheter att processa i domstol i konsumenttvister. Vi anser att det\r\nvore en bättre modell att anamma de moderna principerna om utomrättslig\r\nlösning av konsumenttvister, s.k. alternative dispute resolution (ADR).\r\nHärigenom ges konsumenterna större egenmakt att lösa problem utan att\r\nbehöva gå till domstol. Regeringen bör med större kraft främja inrättandet\r\nav system för tvistlösning utom domstol i konsumenttvister.\r\nVad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till\r\nmotion L353 yrkande 11, som sin mening ge regeringen till känna.\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n1.      Införande av konsumentbalk, punkt 5 (v)\r\nTasso Stafilidis (v) anför:\r\nEnligt min uppfattning talar starka skäl för att den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningen samlas i en konsumentbalk. Som framhålls i motion L308\r\nskulle en sådan balk underlätta för konsumenterna att ta till vara sin\r\nrätt. En samlad lagstiftning skulle även leda till större kunskap på det\r\nkonsumenträttsliga området, vilket i sin möjliggör ett ökat inflytande\r\nför såväl enskilda konsumenter som konsumentorganisationer. Jag förutsätter\r\natt motionsspörsmålet kommer att aktualiseras inom ramen för det kommande\r\narbetet med att utarbeta en ny konsumentpolitisk handlingsplan för tiden\r\nefter år 2005 och har därför valt att inte formellt yrka bifall till\r\nmotionsyrkandet. Jag avser dock att återkomma i frågan om så skulle visa\r\nsig erforderligt.\r\n\r\n2.      Könsdiskriminerande reklam, punkt 16 (c)\r\nViviann Gerdin (c) anför:\r\nMarknadsföring av varor och tjänster med hjälp av bilder där kvinnor\r\nframställs som objekt är ett växande problem i dagens samhälle. Genom den\r\nständigt återkommande könsdiskriminerande reklamen cementeras gamla\r\nförlegade könsroller och uppfattningen att kvinnor endast är sexobjekt.\r\nDetta bidrar till att försvåra för kvinnor att bli betraktade för dem de\r\när och vad de kan. I vårt moderna samhälle med målet om lika villkor för\r\nkvinnor och män måste alla vuxna ta ett större ansvar och aktivt agera\r\nmot den pågående sexfixeringen som sker i medierna. Den sexistiska reklamen\r\när ett problem som bidrar till minskad respekt för kvinnors kroppar, och\r\nsom resulterar i ökade våldsövergrepp och våldtäkter.\r\nDet saknas i dag ett uttryckligt förbud i lag mot könsdiskriminerande\r\nreklam, lagstiftning som finns i Norge och Island. I stället har lagstiftaren\r\növerlåtit till Näringslivets etiska råd, ERK, att vara normbildande och\r\nhantera uppkomna övertramp vid marknadsföring. Det är nu hög tid för\r\nberörda parter att diskutera de negativa konsekvenserna av den sexistiska\r\nreklamen och att agera i syfte att vända trenden.\r\nMot bakgrund av det nyligen påbörjade FLICKA-projektet, som syftar till\r\natt få till stånd en dialog med reklambranschen, medierna och annonsörer\r\npå området, har jag valt att nu enbart avge ett särskilt yttrande. Jag\r\nvill dock framhålla att jag kommer att på nytt aktualisera frågan om det\r\nskulle visa sig erforderligt.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:L223 av Helena Bargholtz (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av att snabbt utreda ett alternativt system för resegarantier.\r\n2003/04:L225 av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom ändring i resegarantilagen så att lagen blir konkurrensneutral.\r\n2003/04:L231 av Heli Berg (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att enskild skall kunna åläggas att bevisa förvärv av egendom.\r\n2003/04:L234 av Catherine Persson (s):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en översyn av marknadsföringslagen i syfte att komplettera lagen\r\nså att den ger barn och unga konsumenter ett bättre skydd vid marknadsföring.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen inom EU bör arbeta för en mera restriktiv\r\nlagstiftning avseende marknadsföring för att förhindra att reklam direkt\r\neller indirekt syftar till att fånga barns och ungas uppmärksamhet.\r\n2003/04:L241 av Hillevi Larsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom obligatorisk doggybag på matställen och restauranger.\r\n2003/04:L256 av Lars Ångström (mp):\r\nRiksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen som\r\nsäkerställer att miljömärkta produkter får marknadsföras med miljöargument,\r\ninklusive en förändring av marknadsföringslagen i detta syfte.\r\n2003/04:L263 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att anlägga ett tydligt konsumentperspektiv i genomförandet av EU:s\r\npolitik.\r\n2003/04:L270 av Ingemar Vänerlöv (kd):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om märkning av djurtestade produkter.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om harmonisering av reglerna inom EU.\r\n2003/04:L271 av Göran Magnusson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att alla säljställen tydligt och öppet skall ange vilken omräkningskurs\r\nsom används mellan svenska kronor och euro.\r\n2003/04:L281 av Göte Wahlström m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av konsumentskydd och konsumentinformation vad gäller elektronisk\r\nhandel.\r\n2003/04:L282 av Inger Segelström (s):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att konsumentköpslagen bör tydliggöra konsumenters möjlighet\r\ntill stöd i konsumentvägledning och skuldsanering.\r\n2003/04:L283 av Anita Johansson m.fl. (s):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av konsumentvägledning i kommunerna och förstärkt\r\nspecialrådgivning.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av stöd till konsumentorganisationer.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en översyn av konsumenttjänstlagen.\r\n2003/04:L286 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom dolda avgifter.\r\n2003/04:L292 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om konsumentpolitikens mål och inriktning.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om konsumenträtten vad gäller tjänster.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om produktansvaret vad gäller offentliga varor och tjänster.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om resegarantilagen.\r\n2003/04:L308 av Christina Axelsson och Eva Arvidsson (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\ndels om att samla all konsumentlagstiftning på ett ställe till en\r\nkonsumentbalk, dels om vikten av ideella konsumentorganisationer.\r\n2003/04:L309 av Christina Axelsson m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom ökade möjligheter för konsumenterna att organisera sig för att påverka\r\noch agera i konsumentfrågor, behov av god konsumentinformation och god\r\ntillgång till varor och tjänster.\r\n2003/04:L311 av Lars Lilja och Sören Wibe (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom konsumentupplysning om bilars bränsleförbrukning.\r\n2003/04:L324 av Hans Unander m.fl. (s):\r\nRiksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lag om att lagstifta\r\nför att sprejfärger till försäljning skall vara inlåsta i syfte att\r\nmotverka och minska klotter.\r\n2003/04:L326 av Christer Winbäck (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att införa ett e-ID-kort för alla medborgare.\r\n2. Riksdagen begär att regeringen i direktiven till 24-timmarsdelegationen\r\nsärskilt beaktar möjligheten att skyndsamt införa ett e-ID-kort.\r\n2003/04:L337 av Carina Ohlsson m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom könsdiskriminerande reklam.\r\n2003/04:L338 av Margareta Israelsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom handelns ansvar för försäljning och exponering av varor som innehåller\r\nbutan.\r\n2003/04:L339 av Matilda Ernkrans och Louise Malmström (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom märkning av manipulerade bilder.\r\n2003/04:L343 av Ulf Holm och Gustav Fridolin (båda mp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att ändra den konsumenträttsliga lagstiftningens tillämpning på offentligt\r\nproducerade tjänster och varor i enlighet med motionens intentioner.\r\n2003/04:L348 av Inger Nordlander m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom könsdiskriminerande reklam.\r\n2003/04:L351 av Martin Andreasson m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om stärkt konsumentmakt.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ökad konkurrens.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om harmonisering av konsumentregler inom EU.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om konsumenträtt och offentlig verksamhet.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om barnfamiljernas ekonomiska utsatthet.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om situationen för funktionshindrade konsumenter.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om konsumentvägledning för ekonomiskt svaga grupper.\r\n10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om återbetalningsplanerna för långtidsarbetslösa.\r\n11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om renodling av Konsumentverkets myndighetsutövning.\r\n12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att stärka den frivilliga konsumentvägledningen.\r\n2003/04:L352 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att noggrant följa utvecklingen av hur barn utsätts för och\r\npåverkas av riktad reklam.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en ökad medvetenhet om reklamens inverkan och om nya regler och\r\nlagar som ser till barnens bästa.\r\n2003/04:L353 av Inger René m.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om mål för och inriktning av konsumentpolitiken.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om strukturförändringar i konkurrensfrämjande syfte.\r\n5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till avyttring\r\nav Konsumentverkets förlags- och provtagningsverksamhet.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om tillsättning av en lagkostnadskommission som ser över konsumenternas\r\nkostnader för den konsumentpolitiska lagstiftningen.\r\n10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att göra konsumentskyddet i konsumenttjänstlagen,\r\nkonsumentköplagen och produktsäkerhetslagen tillämpligt också för varor och\r\ntjänster producerade av den offentliga sektorn.\r\n11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om utomrättslig tvistlösning.\r\n12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om frivillig märkning av varor.\r\n2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen begär att regeringen ser över möjligheterna att lagstifta\r\nmot könsdiskriminerande reklam.\r\n2003/04:T561 av Eva Flyborg m.fl. (fp):\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om bättre konsumentstöd på IT-området.\r\n2003/04:MJ405 av Ulf Holm m.fl. (mp):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att införa ett märkningssystem av alla skinnprodukter som säljs\r\ndär både djurart och djurens ursprungsland finns med.\r\n2003/04:MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om frivilliga konsumentrörelsers roll för konsumentinformation\r\nom mat och folkhälsa.\r\n2003/04:N337 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet att skyndsamt utreda ett konkurrensneutralt system för\r\nresegarantier.</pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Mål och inriktning för konsumentpolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L292 yrkande 1, 2003/04:L351 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:L353 yrkandena 1 och 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "B6256089-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "102",
                    "0",
                    "0",
                    "42"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "36",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "13",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "32",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "22",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "138",
                    "92",
                    "13",
                    "106"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B6256089-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Konsumentpolitiken inom EU",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L263.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Utformningen av EU-lagstiftningen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L351 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Konsumentverket",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L351 yrkande 11 och 2003/04:L353 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Införande av konsumentbalk",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L308 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Lagkostnadskommission",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L353 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Konsumenträtt inom offentlig verksamhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L292 yrkandena 2 och 3, 2003/04:L343, 2003/04:L351 yrkandena 5 och 6 och 2003/04:L353 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "B62560AC-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "99",
                    "0",
                    "0",
                    "45"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "36",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "32",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "22",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "121",
                    "118",
                    "0",
                    "110"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B62560AC-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Konsumenttjänstlagen och avreglerade tjänster",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L283 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "E-handel",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L281, 2003/04:L326 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:T561 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Resegarantisystemet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L223, 2003/04:L225, 2003/04:L292 yrkande 4 och 2003/04:N337 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "B62560BA-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "98",
                    "0",
                    "0",
                    "46"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "36",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "13",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "32",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "22",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "120",
                    "119",
                    "0",
                    "110"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B62560BA-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Konsumentvägledning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L282 yrkande 3 i denna del, 2003/04:L283 yrkande 1 och 2003/04:L351 yrkandena 9 och 12.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Konsumentorganisationer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L283 yrkande 3, 2003/04:L308 i denna del, 2003/04:L309 i denna del och 2003/04:MJ432 yrkande 11.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Etisk märkning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L309 i denna del och 2003/04:L353 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Funktionshindrade konsumenter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L351 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Överskuldsättning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L282 yrkande 3 och 2003/04:L351 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Könsdiskriminerande reklam",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L337, 2003/04:L348 och 2003/04:So419 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "16",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "B62560D9-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 16 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "104",
                    "0",
                    "0",
                    "40"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "35",
                    "0",
                    "0",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "32",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "23",
                    "0",
                    "1",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "22",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "207",
                    "36",
                    "1",
                    "105"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B62560D9-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Reklam riktad till barn",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L234 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:L352 yrkandena 2 och 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Marknadsföring av ekologiskt odlade produkter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L256.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "17",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "B62560E4-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 17 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "104",
                    "0",
                    "0",
                    "40"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "36",
                    "0",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "32",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "1",
                    "21",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "210",
                    "35",
                    "0",
                    "104"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B62560E4-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "19",
          "rubrik": "Märkning av djurtestade produkter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L270 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "20",
          "rubrik": "Märkning av hund- och kattskinn",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ405 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "19",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "B62560E9-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 19 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "102",
                    "0",
                    "0",
                    "42"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "35",
                    "0",
                    "0",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "12",
                    "1",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "31",
                    "1",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "22",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "204",
                    "38",
                    "0",
                    "107"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B62560E9-2657-11D8-AEAE-000475530032",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "21",
          "rubrik": "Märkning av manipulerade fotografier",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L339.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "22",
          "rubrik": "Redovisning av omräkningskurs",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L271.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "23",
          "rubrik": "Dolda avgifter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L286.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "24",
          "rubrik": "Konsumentinformation om bilars bränsleförbrukning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L311.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "25",
          "rubrik": "Försäljning av sprejburkar",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L324.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "26",
          "rubrik": "Försäljning av butangas",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L338.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "27",
          "rubrik": "Tvistlösning utom domstol",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L353 yrkande 11.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "28",
          "rubrik": "Stöldgods",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L231.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "29",
          "rubrik": "S.k. doggybag",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L241.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "LU8",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Mål och inriktning för konsumentpolitiken",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Mål och inriktning för konsumentpolitiken",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Utformningen av EU-lagstiftningen",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Konsumentverket",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Lagkostnadskommission",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Konsumenträtt inom offentlig verksamhet",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "E-handel",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Resegarantisystemet",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Konsumentvägledning",
          "partier": "\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Konsumentvägledning",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Konsumentvägledning",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Konsumentorganisationer",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Etisk märkning",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Funktionshindrade konsumenter",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Överskuldsättning",
          "partier": "\"fp\",\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Könsdiskriminerande reklam",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "16"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Marknadsföring av ekologiskt odlade produkter",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "18"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Märkning av djurtestade produkter",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "19"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Märkning av hund- och kattskinn",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "20"
        },
        {
          "nummer": "20",
          "rubrik": "Märkning av manipulerade fotografier",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "21"
        },
        {
          "nummer": "21",
          "rubrik": "Tvistlösning utom domstol",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "27"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-11-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-11-25 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-02-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-03-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-03-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-03-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-03-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-03-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-03-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 02:35:41"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen sade nej till motioner om konsumentpolitik och konsumenträtt. Motionerna handlar om bl.a. mål och inriktning för konsumentpolitiken, det svenska arbetet med konsumentfrågor inom EU, konsumenträttens tillämpning inom offentlig sektor, e-handel, olika former av marknadsföring och märkning, resegarantilagen, konsumentvägledning, konsumentorganisationer och tvistlösning utom domstol. Motionerna lämnades in under den allmänna motionstiden 2003.",
          "dok_id": "GR01LU8",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Motioner om konsumentfrågor (LU8)",
          "dok_id": "GR01LU8",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 02:35:41"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01LU8",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:45"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Lagutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om konsumentpolitik och konsumenträtt. Motionerna handlar om bl.a. mål och inriktning för konsumentpolitiken, det svenska arbetet med konsumentfrågor inom EU, konsumenträttens tillämpning inom offentlig sektor, e-handel, olika former av marknadsföring och märkning, resegarantilagen, konsumentvägledning, konsumentorganisationer och tvistlösning utom domstol. Motionerna lämnades in under den allmänna motionstiden 2003.</p>",
          "dok_id": "GR01LU8",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:42"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Motioner om konsumentfrågor (LU8)",
          "dok_id": "GR01LU8",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:42"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01LU8",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_LU_8.pdf",
          "filstorlek": "332779",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Konsumentfrågor",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/A0837882-24D8-434B-956C-A2D1451FCC20"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L223 Resegarantin",
          "ref_dok_id": "GR02L223",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L223",
          "ref_dok_titel": "Resegarantin",
          "ref_dok_subtitel": "av Helena Bargholtz (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L225 Resegarantier",
          "ref_dok_id": "GR02L225",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L225",
          "ref_dok_titel": "Resegarantier",
          "ref_dok_subtitel": "av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L231 Skyldighet att bevisa förvärv av egendom",
          "ref_dok_id": "GR02L231",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L231",
          "ref_dok_titel": "Skyldighet att bevisa förvärv av egendom",
          "ref_dok_subtitel": "av Heli Berg (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L234 Reklam riktad till barn",
          "ref_dok_id": "GR02L234",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L234",
          "ref_dok_titel": "Reklam riktad till barn",
          "ref_dok_subtitel": "av Catherine Persson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L241 \"Doggybag\" på restaurang",
          "ref_dok_id": "GR02L241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L241",
          "ref_dok_titel": "\"Doggybag\" på restaurang",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L256 Rätten att marknadsföra ekologiskt odlad mat med miljöargument",
          "ref_dok_id": "GR02L256",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L256",
          "ref_dok_titel": "Rätten att marknadsföra ekologiskt odlad mat med miljöargument",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ångström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L263 Konsumentperspektiv i EU:s politik",
          "ref_dok_id": "GR02L263",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L263",
          "ref_dok_titel": "Konsumentperspektiv i EU:s politik",
          "ref_dok_subtitel": "av Kurt Kvarnström m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L270 Konsumentinformation om djurtestade produkter",
          "ref_dok_id": "GR02L270",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L270",
          "ref_dok_titel": "Konsumentinformation om djurtestade produkter",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingemar Vänerlöv (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L271 Öppen redovisning av omräkningskurs mellan svenska kronor och euro",
          "ref_dok_id": "GR02L271",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L271",
          "ref_dok_titel": "Öppen redovisning av omräkningskurs mellan svenska kronor och euro",
          "ref_dok_subtitel": "av Göran Magnusson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L281 Elektronisk handel",
          "ref_dok_id": "GR02L281",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L281",
          "ref_dok_titel": "Elektronisk handel",
          "ref_dok_subtitel": "av Göte Wahlström m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L282 Konsumenträtt vid bostadsköp med pant",
          "ref_dok_id": "GR02L282",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L282",
          "ref_dok_titel": "Konsumenträtt vid bostadsköp med pant",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger Segelström (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L283 Förbättringar på konsumentområdet",
          "ref_dok_id": "GR02L283",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L283",
          "ref_dok_titel": "Förbättringar på konsumentområdet",
          "ref_dok_subtitel": "av Anita Johansson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L286 Dolda avgifter",
          "ref_dok_id": "GR02L286",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L286",
          "ref_dok_titel": "Dolda avgifter",
          "ref_dok_subtitel": "av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L292 Mål och inriktning för konsumentpolitiken",
          "ref_dok_id": "GR02L292",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L292",
          "ref_dok_titel": "Mål och inriktning för konsumentpolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Andersson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L308 Konsumentbalk",
          "ref_dok_id": "GR02L308",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L308",
          "ref_dok_titel": "Konsumentbalk",
          "ref_dok_subtitel": "av Christina Axelsson och Eva Arvidsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L309 Konsumentinformationen",
          "ref_dok_id": "GR02L309",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L309",
          "ref_dok_titel": "Konsumentinformationen",
          "ref_dok_subtitel": "av Christina Axelsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L311 Konsumentupplysning om bilars bränsleförbrukning",
          "ref_dok_id": "GR02L311",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L311",
          "ref_dok_titel": "Konsumentupplysning om bilars bränsleförbrukning",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Lilja och Sören Wibe (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L324 Lagstiftning för att motverka klotter",
          "ref_dok_id": "GR02L324",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L324",
          "ref_dok_titel": "Lagstiftning för att motverka klotter",
          "ref_dok_subtitel": "av Hans Unander m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L326 Medborgarkort",
          "ref_dok_id": "GR02L326",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L326",
          "ref_dok_titel": "Medborgarkort",
          "ref_dok_subtitel": "av Christer Winbäck (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L337 Könsdiskriminerande reklam",
          "ref_dok_id": "GR02L337",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L337",
          "ref_dok_titel": "Könsdiskriminerande reklam",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Ohlsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L338 Förvaring av varor som innehåller butan m.m. i handeln",
          "ref_dok_id": "GR02L338",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L338",
          "ref_dok_titel": "Förvaring av varor som innehåller butan m.m. i handeln",
          "ref_dok_subtitel": "av Margareta Israelsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L339 Märkning av manipulerade bilder",
          "ref_dok_id": "GR02L339",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L339",
          "ref_dok_titel": "Märkning av manipulerade bilder",
          "ref_dok_subtitel": "av Matilda Ernkrans och Louise Malmström (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L343 Konsumenträtt vid offentlig verksamhet",
          "ref_dok_id": "GR02L343",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L343",
          "ref_dok_titel": "Konsumenträtt vid offentlig verksamhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulf Holm och Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L348 Könsdiskriminerande reklam",
          "ref_dok_id": "GR02L348",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L348",
          "ref_dok_titel": "Könsdiskriminerande reklam",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger Nordlander m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L351 Konsumentpolitik",
          "ref_dok_id": "GR02L351",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L351",
          "ref_dok_titel": "Konsumentpolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Martin Andreasson m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L352 Reklam riktad till barn",
          "ref_dok_id": "GR02L352",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L352",
          "ref_dok_titel": "Reklam riktad till barn",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:L353 Stärkt konsumentmakt",
          "ref_dok_id": "GR02L353",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "L353",
          "ref_dok_titel": "Stärkt konsumentmakt",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ405 Handeln med hund- och kattskinn",
          "ref_dok_id": "GR02MJ405",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ405",
          "ref_dok_titel": "Handeln med hund- och kattskinn",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulf Holm m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ432 En strategi för bättre och billigare mat",
          "ref_dok_id": "GR02MJ432",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ432",
          "ref_dok_titel": "En strategi för bättre och billigare mat",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N337 Turistpolitiken",
          "ref_dok_id": "GR02N337",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N337",
          "ref_dok_titel": "Turistpolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Ångström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So419 Kvinnans rätt till sin egen kropp",
          "ref_dok_id": "GR02So419",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So419",
          "ref_dok_titel": "Kvinnans rätt till sin egen kropp",
          "ref_dok_subtitel": "av Camilla Sköld Jansson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:T561 Information och kommunikation ",
          "ref_dok_id": "GR02T561",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "T561",
          "ref_dok_titel": "Information och kommunikation ",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-03-17",
          "ref_dok_id": "GR0984",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "84",
          "ref_dok_titel": "2004-03-17",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-03-17",
          "ref_dok_id": "GR0984",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "84",
          "ref_dok_titel": "2004-03-17",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}