\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition\r\n2002/03:133 jämte tre motioner, varav två väckts med anledning av\r\npropositionen och en väckts under den allmänna motionstiden år 2003.\r\nI\r\npropositionen lägger regeringen fram förslag till en lag om finansiell\r\nrådgivning till konsumenter. Syftet med den föreslagna lagen är att stärka\r\nkonsumentskyddet på det finansiella området.\r\nLagen föreslås vara tillämplig\r\nvid s.k. placeringsrådgivning, dvs. rådgivning som avser placering av\r\nkonsumentens tillgångar i olika finansiella instrument och vissa typer av\r\nlivförsäkringar. Lagförslaget innehåller bestämmelser som innebär att\r\nnäringsidkaren skall iaktta god rådgivningssed och se till att rådgivaren\r\nhar tillräcklig kompetens för sitt uppdrag. Näringsidkaren skall även\r\ndokumentera vad som förekommit vid rådgivningstillfället. Vidare föreslås\r\nbestämmelser om skadeståndsansvar för näringsidkare som vid finansiell\r\nrådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar en konsument ren\r\nförmögenhetskada. Konsumentverket skall utöva tillsyn över efterlevnaden av\r\nlagen. Verkets tillsyn skall dock inte omfatta verksamhet som står under\r\nFinansinspektionens tillsyn eller verksamhet som bedrivs av advokater.\r\nDen\r\nnya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2004.\r\nUtskottet föreslår att\r\nriksdagen antar regeringens lagförslag och avslår samtliga motionsyrkanden.\r\nI\r\nbetänkandet finns tio reservationer och ett särskilt yttrande.
\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1. Lagens tillämpningsområde\r\nRiksdagen\r\nantar 1 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till\r\nkonsumenter. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del\r\noch avslår motion 2003/04:L303.\r\nReservation 1 (kd)\r\n\r\n2. Preskription\r\nRiksdagen\r\nantar 7 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till\r\nkonsumenter. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del\r\noch avslår motionerna 2002/03:L19 yrkande 2 och 2002/03:L20 yrkande\r\n2.\r\nReservation 2 (m, fp, kd)\r\n\r\n3. Tillsynsmyndighet\r\nRiksdagen antar 8\r\n§ regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del och avslår\r\nmotion 2002/03:L19 yrkande 3.\r\nReservation 3 (m, kd)\r\n\r\n4. Vitesföreläggande\r\nRiksdagen\r\ngodkänner vad utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2002/03:133 i denna del och avslår motion 2002/03:L19 yrkande 1.\r\nReservation\r\n4 (m, kd)\r\n\r\n5. Varning\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anfört. Därmed\r\nbifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del och avslår motion\r\n2002/03:L20 yrkande 3.\r\nReservation 5 (fp, v, c)\r\n\r\n6. Lagbestämmelsen om\r\nvitesföreläggande och varning\r\nRiksdagen antar 9 § regeringens förslag\r\ntill lag om finansiell rådgivning till konsumenter.\r\nReservation 6 (fp,\r\nv, c) - villkorad\r\nReservation 7 (m, kd) - villkorad\r\n\r\n7. Prövningstillstånd\r\nRiksdagen\r\nantar 10 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning. Därmed\r\nbifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del och avslår motion\r\n2002/03:L20 yrkande 4.\r\nReservation 8 (fp)\r\n\r\n8. Lagförslaget i\r\növrigt\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning\r\ni den mån det inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed\r\nbifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del.\r\n\r\n9. Inriktningen\r\nav EU-arbetet\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:L20 yrkande 1.\r\nReservation\r\n9 (fp)\r\n\r\n10. Ytterligare utredningsarbete\r\nRiksdagen avslår motion\r\n2002/03:L19 yrkande 4.\r\nReservation 10 (m)\r\nStockholm den 30 oktober\r\n2003\r\nPå lagutskottets vägnar\r\nInger René\r\nFöljande ledamöter har deltagit\r\ni beslutet: Inger René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen (s),\r\nJan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s), Tasso Stafilidis\r\n(v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin\r\nAndreasson (fp), Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas\r\nLindberg (s), Johan Löfstrand (s), Ingemar Vänerlöv (kd) och Annika\r\nQarlsson (c).
\r\nRedogörelse för ärendet\r\nI januari 1999 beslutade regeringen om direktiv\r\ntill en parlamentarisk kommitté med uppgift att lämna förslag om hur den\r\nframtida konsumentpolitiken skulle utformas för att kunna ge människor\r\nförutsättningar att känna sig trygga som konsumenter och ha ett starkt\r\ninflytande över sin vardag (dir. 1999:1). Kommittén antog namnet\r\nKonsumentpolitiska kommittén 2000. I kommitténs uppdrag låg bl.a. att analysera\r\nhuruvida det konsumenträttsliga skyddet var tillräckligt på området\r\nfinansiella tjänster och vid behov lämna förslag till hur det kunde förbättras.\r\nKommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 2000:29) Starka konsumenter\r\ni en gränslös värld att konsumentskyddet vid rådgivning i fråga om\r\nfinansiella tjänster skulle stärkas genom tvingande civilrättslig lagstiftning.\r\nEn sådan lagstiftning måste dock, menade kommittén, föregås av ytterligare\r\nanalyser och överväganden som inte kunde komma till stånd inom ramen för\r\nkommitténs arbete. Något lagförslag lades därför inte fram.\r\nMot denna\r\nbakgrund tillkallade regeringen i maj 2001 en särskild utredare med uppgift\r\natt kartlägga och analysera frågor om konsumentskyddet vid finansiell\r\nrådgivning (dir. 2001:41). Enligt direktiven skulle utredaren även föreslå\r\nlagstiftning eller andra lämpliga åtgärder som det fanns behov av för att\r\nstärka konsumentskyddet på området. Utredningen, som antog namnet Utredningen\r\nom finansiell rådgivning till konsumenter, redovisade sitt uppdrag i maj\r\n2002 i betänkandet (SOU 2002:41) Konsumentskydd vid finansiell rådgivning.\r\nBetänkandet har remissbehandlats och ligger till grund för lagförslaget\r\ni förevarande proposition.\r\nI propositionen föreslår regeringen - efter\r\nhörande av Lagrådet - att riksdagen skall anta det i propositionen framlagda\r\nförslaget till lag om finansiell rådgivning till konsumenter. Regeringens\r\nförslag finns i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.\r\nPropositionen har\r\nföranlett två motioner. I detta sammanhang behandlar utskottet även en\r\nmotion som har väckts under den allmänna motionstiden år 2003. Förslagen\r\ni motionerna finns i bilaga 1.\r\nI ärendet har inkommit en skrivelse från\r\nFondbolagens Förening.\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\nI propositionen\r\nlägger regeringen fram förslag till en lag om finansiell rådgivning till\r\nkonsumenter. Lagen, som skall vara tvingande till konsumentens förmån,\r\nföreslås vara tillämplig vid s.k. placeringsrådgivning, dvs. rådgivning\r\nsom avser placering av konsumentens tillgångar i olika finansiella instrument\r\noch vissa livförsäkringar.\r\nLagförslaget innebär i huvudsak följande. En\r\nnäringsidkare som tillhandahåller finansiell rådgivning skall se till att\r\nden personal som utför rådgivningen har tillräcklig kompetens. I syfte\r\natt undvika bevissvårigheter skall näringsidkaren dokumentera vad som\r\nförekommit vid rådgivningstillfället. Näringsidkaren skall i\r\nrådgivningsverksamheten iaktta god rådgivningssed och med tillbörlig omsorg ta\r\ntill vara konsumentens intressen. Rådgivningen skall anpassas till den\r\nenskilde konsumentens önskemål och behov och rådgivaren får inte rekommendera\r\nandra lösningar än sådana som kan anses lämpliga för konsumenten. Rådgivaren\r\när vidare skyldig att avråda konsumenten från att vidta åtgärder som inte\r\nkan anses lämpliga för denne. En näringsidkare som genom finansiell\r\nrådgivning uppsåtligen eller genom oaktsamhet orsakar konsumenten ren\r\nförmögenhetsskada skall ersätta skadan. Konsumentverket skall utöva tillsyn\r\növer efterlevnaden av lagen, dock inte verksamhet som redan står under\r\ntillsyn av Finansinspektionen eller som bedrivs av advokater. Riktlinjer\r\noch allmänna råd om lagens tillämpning skall utfärdas av Konsumentverket\r\noch Finansinspektionen.\r\nLagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2004.
\r\nUtskottets överväganden\r\nAllmänna överväganden\r\nUnder det senaste decenniet\r\nhar de finansiella marknaderna genomgått stora förändringar, bl.a. till\r\nföljd av avregleringen av kreditmarknaden, teknikutvecklingen och Sveriges\r\nmedlemskap i EU. Banker och andra finansiella företags verksamhet har i\r\nallt högre utsträckning kommit att bli inriktad på nya produkter och\r\ntjänster som skiljer sig från den traditionella in- och utlåningsverksamheten.\r\nSålunda har marknadsföring och försäljning av finansiella tjänster,\r\nexempelvis s.k. sparprodukter såsom aktier, räntebärande instrument,\r\nvärdepappersfonder samt pensionsförsäkringar fått allt större betydelse.\r\nUtvecklingen har inneburit att konsumenterna numera erbjuds ett mycket\r\nstort antal investeringsalternativ med varierande riskprofil, vilket\r\ninnebär såväl möjligheter som risker för konsumenterna.\r\nHushållens sparande\r\när i dag till stor del placerat i olika finansiella instrument såsom aktier\r\noch fonder. Till detta kommer det aktierelaterade försäkringssparandet.\r\nDenna utveckling har lett till att konsumentskyddsaspekterna på det\r\nfinansiella området under senare år kommit alltmer i fokus. Konsumenternas\r\nbehov av kunskap och information har ökat, vilket i sin tur medfört att\r\nden rådgivning som banker och andra finansiella företag erbjuder blivit\r\nallt viktigare. Därmed har också frågan om vilket ansvar företagen har\r\nför de råd man lämnar och vilka krav som kan ställas på rådgivarna\r\naktualiserats.\r\nI dag finns ingen samlad, generell lagstiftning som tar sikte\r\npå finansiell rådgivning. Vissa krav på de finansiella rådgivarnas agerande\r\nkan dock härledas ur rörelselagstiftningen på det finansiella området,\r\nmarknadsrätten, myndighetsföreskrifter, allmänna rättsprinciper,\r\ndomstolsavgöranden och den juridiska litteraturen. Vidare har i rättspraxis\r\nlagts fast att en rådgivare under vissa förutsättningar är skadeståndsskyldig\r\nvid vårdslös rådgivning. Under senare år har också vidtagits en rad\r\nfrivilliga åtgärder inom branschen av betydelse för konsumentskyddet, bl.a.\r\ngenom antagandet av etiska riktlinjer och inrättandet av licensieringsprogram.\r\nSom\r\nframhålls i propositionen är det dock inte möjligt att utifrån dessa\r\nrättskällor dra några säkra slutsatser i fråga om gränserna för kraven på\r\nrådgivningen eller omfattningen av det skadeståndsrättsliga ansvaret. Det\r\när inte heller tillräckligt att endast förlita sig på de, i och för sig\r\nförtjänstfulla, åtgärder som vidtagits inom branschen. Lagstiftningsbehovet\r\nhar inte heller ifrågasatts i någon av motionerna. Utskottet delar således\r\nregeringens bedömning att konsumentskyddet på området bör förstärkas och\r\ntydliggöras genom ny konsumenträttslig lagstiftning, i vilken såväl kraven\r\npå näringsidkarens prestation som det civilrättsliga ansvaret för\r\nrådgivningen preciseras.\r\nUtskottet anser mot bakgrund av det anförda att en\r\nsärskild lag om finansiell rådgivning till konsumenter bör komma till\r\nstånd.\r\nDärmed övergår utskottet till att behandla de olika spörsmål som\r\nhar aktualiserats i motionerna.\r\nLagens tillämpningsområde\r\nUtskottets\r\nförslag i korthet\r\nRiksdagen bör anta regeringens lagförslag såvitt gäller\r\nlagens tillämpningsområde (1 §) och avslå en motion vari föreslås ett\r\ntillkännagivande om att tillämpningsområdet bör utvidgas till att omfatta\r\näven s.k. traditionella livförsäkringar. Jämför reservation 1\r\n(kd).\r\nPropositionen\r\nI propositionen föreslår regeringen att lagen skall vara\r\ntillämplig vid finansiell rådgivning som en näringsidkare tillhandahåller\r\nen konsument och som omfattar placering av konsumentens tillgångar i\r\nfinansiella instrument och vissa livförsäkringar (1 §). Rådgivningen skall\r\nvara individualiserad, och det förutsätts föreligga ett uppdragsförhållande\r\nmellan parterna för att lagen skall vara tillämplig. Med finansiellt\r\ninstrument avses bl.a. aktier, obligationer, andelar i värdepappersfonder\r\nsamt derivatinstrument såsom aktie- och indexoptioner.\r\nI fråga om\r\nlivförsäkringar föreslås att lagens tillämpningsområde begränsas till rådgivning\r\nsom avser sådana livförsäkringar vars kapital helt eller delvis placeras\r\ni finansiella instrument som konsumenten bestämmer, dvs. fondförsäkringar.\r\nDärmed omfattar lagförslaget inte s.k. traditionella livförsäkringar.\r\nDenna typ av livförsäkring innebär att kapitalet förvaltas av försäkringsbolaget\r\noch att försäkringstagaren är berättigad till dels det inbetalade beloppet\r\njämte viss, garanterad avkastning, dels återbäring i form av en andel av\r\ndet eventuella överskott som uppstått.\r\nMotionen\r\nMats Odell och Olle\r\nSandahl (båda kd) anför i den under den allmänna motionstiden år 2003\r\nväckta motionen 2003/04:L303 att livbolagens allvarliga situation inte\r\nbara beror på den kraftiga nedgången på aktiemarknaden. Även missförhållanden\r\nvad gäller konsumentskydd och rådgivning har, enligt motionärerna, rubbat\r\nförsäkringstagarnas förtroende för bolagen. Motionärerna anser att det är\r\noförståeligt varför den föreslagna lagen inte omfattar också rådgivning\r\nsom avser traditionella livförsäkringar. I motionen yrkas ett tillkännagivande\r\nom att lagens tillämpningsområde bör utvidgas så att även sådan rådgivning\r\nomfattas av lagen.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom framhålls i\r\npropositionen bör tillämpningsområdet för ett konsumentskyddande regelverk på\r\nområdet ta sin utgångspunkt i de intressen som framstår som särskilt\r\nskyddsvärda från konsumentsynpunkt. Regeringen har, med denna utgångspunkt,\r\ngjort bedömningen att lagens tillämpningsområde bör begränsas till att\r\nomfatta sådan finansiell rådgivning som innebär en beaktansvärd risk för\r\natt konsumenten, helt eller delvis, förlorar insatt kapital eller sätter\r\nsig i skuld. Finansiell rådgivning där risken för konsumenten framstår\r\nsom begränsad bör däremot inte omfattas av lagen. Enligt regeringens\r\nuppfattning föreligger en sådan grad av risk för konsumenten vid\r\nplaceringsrådgivning som avser finansiella instrument och livförsäkringar vars\r\nkapital helt eller delvis placeras i de finansiella instrument som\r\nkonsumenten bestämmer att sådan rådgivning bör omfattas av lagen. Utskottet\r\nhar ingen annan uppfattning än regeringen i den frågan.\r\nVad sedan gäller\r\nmotionsspörsmålet har utskottet förståelse för de synpunkter som framförts\r\noch förutsätter att regeringen kontinuerligt följer och analyserar\r\nutvecklingen på marknaden. Inom ramen för detta bör konsumentskyddet vid\r\nfinansiell rådgivning om traditionella livförsäkringar snarast tas upp\r\ntill förnyad prövning. Utskottet utgår från att regeringen - utan något\r\nformellt tillkännagivande från riksdagens sida - vidtar nödvändiga åtgärder\r\noch skyndsamt återkommer till riksdagen med erforderliga lagförslag, om\r\ndet skulle visa sig att det finns behov av en utvidgning av lagens\r\ntillämpningsområde till att även omfatta traditionella livförsäkringar.\r\nMed\r\ndet anförda föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens lagförslag\r\nsåvitt nu är i fråga och avslår motion 2003/04:L303.\r\nPreskription\r\nUtskottets\r\nförslag i korthet\r\nRiksdagen bör anta regeringens lagförslag såvitt gäller\r\ntioårig preskription av näringsidkarens skadeståndsrättsliga ansvar för\r\nrådgivningen (7 §) och avslå två motionsyrkanden vari föreslås en tvåårig\r\npreskriptionsfrist. Jämför reservation 2 (m, fp, kd).\r\nBakgrund\r\nInnebörden\r\nav att en fordran preskriberas är att den inte kan utkrävas av borgenären.\r\nAllmänna bestämmelser om preskription finns i preskriptionslagen (1981:130).\r\nLagen är inte bara tillämplig på fordringar som avser betalning av pengar\r\nutan även andra prestationer, exempelvis leverans av varor och utförande\r\nav tjänster. Av 2 § preskriptionslagen följer att en fordran preskriberas\r\ntio år efter sin tillkomst, om inte preskriptionsavbrott skett dessförinnan.\r\nPreskriptionstiden är dock tre år för fordran mot en konsument, om fordringen\r\navser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare har\r\ntillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. Detsamma gäller\r\nfordran mot den som gått i borgen för betalningen av en sådan fordran.\r\nDen treåriga preskriptionstiden gäller dock inte fordringar som grundas\r\npå löpande skuldebrev.\r\nPreskriptionslagen gäller endast i den mån annat\r\ninte är särskilt föreskrivet. I lagstiftningen förekommer en lång rad\r\nsådana särskilda preskriptionsregler där såväl preskriptionsfristens längd\r\nsom utgångspunkten för dess beräkning avviker från vad som följer av\r\npreskriptionslagen. Ett exempel på en sådan bestämmelse är 18 kap. 9 §\r\nhandelsbalken, enligt vilken talan mot en syssloman, exempelvis en mäklare,\r\nagent eller annan uppdragstagare, måste väckas inom ett år från det att\r\nuppdraget avslutats eller upphört och sysslomannen avgivit\r\nslutredovisning.\r\nPropositionen\r\nI propositionen föreslås en preskriptionsregel som\r\ninnebär att näringsidkarens skadeståndsrättsliga ansvar för rådgivning\r\nsom omfattas av lagen preskriberas tio år efter rådgivningstillfället om\r\ninte konsumenten dessförinnan väckt talan mot näringsidkaren. Dessutom\r\nkrävs att konsumenten underrättat näringsidkaren om skadan inom skälig\r\ntid efter det att konsumenten märkt eller borde ha märkt att skada uppkommit,\r\ndvs. att konsumenten reklamerar. I annat fall bortfaller rätten till\r\nskadestånd enligt lagen (7 §). Genom den nu föreslagna preskriptionsregeln\r\nklargörs att den ettåriga preskriptionsfristen i 18 kap. 9 § handelsbalken\r\ninte är tillämplig vid skadeståndskrav med stöd av lagen.\r\nMotionerna\r\nInger\r\nRené m.fl. (m) anser i motion 2002/03:L19 att den föreslagna tioårsfristen\r\nkommer att leda till en alltför lång tid av osäkerhet för näringsidkarna,\r\nsärskilt småföretagare, och innebära att näringsidkarna måste bevara\r\ndokumentation om de råd man lämnat orimligt länge. Enligt vad som anförs\r\ni motionen kommer således preskriptionsregeln att fungera som ett effektivt\r\nkonkurrenshinder för mindre uppstickare på marknaden. I motionen yrkas\r\natt riksdagen skall besluta om en ändring i 7 § som innebär att\r\npreskriptionsfristen bestäms till två år (yrkande 2).\r\nLiknande tankegångar\r\nåterfinns i motion 2002/03:L20 av Jan Ertsborn m.fl. (fp). Motionärerna\r\nanser att det inte föreligger något behov av en så pass lång preskriptionsfrist\r\nsom tio år, eftersom en skada på grund av felaktig rådgivning visar sig\r\nbetydligt tidigare än så. En tioårig preskriptionsfrist kommer också att\r\nskapa osäkerhet för näringsidkarna och bevissvårigheter vid tvist. Enligt\r\nmotionärernas mening bör preskriptionsfristens längd motsvara vad som\r\ngäller enligt konsumenttjänstlagen och konsumentköplagen, dvs. två år. I\r\nmotionen begärs ett tillkännagivande som går ut på att regeringen skall\r\nåterkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet med vad som anförts\r\ni motionen (yrkande 2).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom påpekas i\r\npropositionen skulle preskriptionsregeln i 18 kap. 9 § handelsbalken under\r\nvissa förutsättningar kunna vara tillämplig vid krav på skadestånd enligt\r\nden nu föreslagna lagen. Enligt utskottets mening är en sådan preskriptionsfrist\r\nalldeles för kort, varför en särskild bestämmelse med längre tid är befogad\r\ni en lag med syfte att stärka konsumentskyddet. Regeringens förslag innebär\r\natt rätten till skadestånd bortfaller om inte konsumenten väcker talan\r\ninom tio år från rådgivningstillfället. Som motionärerna pekar på förekommer\r\ndet i den konsumenträttsliga lagstiftningen preskriptionsfrister som är\r\navsevärt kortare än tio år, bl.a. i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen.\r\nI dessa fall rör det sig dock om lagstiftning där det normalt sett är\r\nrelativt lätt att bedöma skadans uppkomst och övriga förutsättningar för\r\nskadeståndsansvar. I fall där skadeståndsfrågan är mer komplicerad och\r\ndet dessutom kan ta lång tid innan en skada visar sig, exempelvis vid\r\nprodukt- och miljöskador, uppvisar lagstiftningen i stället exempel på en\r\ntioårig preskriptionsfrist. Placeringar i finansiella instrument och\r\nförsäkringar görs ofta på lång sikt och är i många fall en viktig del av\r\nkonsumentens långsiktiga sparande. Som närmare utvecklas i propositionen\r\nkan det i vissa fall också dröja lång tid innan en skada visar sig. Vid\r\nbedömningen av preskriptionsfristens längd måste även beaktas vilken\r\nutgångspunkt som valts för fristens beräkning. Regeringen har därvid\r\nföreslagit en bestämd tidpunkt som utgångspunkt, nämligen rådgivningstillfället,\r\nsom gör det möjligt för näringsidkarna att skapa sig en rimlig överblick\r\növer vilka skadeståndskrav som kan komma att framställas inom\r\npreskriptionsfristen.\r\nMot bakgrund av vad som nu har anförts kan utskottet inte\r\nkomma till någon annan slutsats än regeringen i frågan om preskriptionsfristens\r\nlängd. Riksdagen bör således anta lagförslaget i denna del och avslå\r\nmotionerna 2002/03:L19 yrkande 2 och 2002/03:L20 yrkande 2.\r\nTillsyn,\r\nm.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör anta regeringens lagförslag\r\nsåvitt gäller tillsynen över efterlevnaden av lagen (8-10 §§) och avslå\r\nmotionsyrkanden med krav på förändringar av tillsynen i olika avseenden.\r\nJämför\r\nreservation 3 (m, kd) och särskilt yttrande (fp, c) under förslagspunkt\r\n3 Tillsynsmyndighet, reservation 4 (m, kd) under förslagspunkt 4\r\nVitesföreläggande, reservation 5 (fp, v, c) under förslagspunkt 5 Varning,\r\nreservationerna 6 (fp, v, c) och 7 (m, kd) under förslagspunkt 6\r\nLagbestämmelsen om vitesföreläggande och varning och reservation 8 (fp) under\r\nförslagspunkt 7 Prövningstillstånd.\r\nBakgrund\r\nFinansinspektionen är\r\ncentral förvaltningsmyndighet för tillsyn över finansiella marknader,\r\nkreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet. Tillsynen omfattar\r\nbl.a. banker, fondbolag, värdepappersbolag, försäkringsbolag och\r\nförsäkringsmäklare. Finansinspektionen har, enligt vad som närmare framgår av\r\nlag eller annan författning, exempelvis bankrörelselagen (1987:617), lagen\r\n(1991:981) om värdepappersrörelse och försäkringsrörelselagen (1982:713),\r\nmöjlighet att ingripa på olika sätt mot företag som inte följer gällande\r\nregelverk. Sålunda kan Finansinspektionen bl.a. återkalla tillstånd,\r\nmeddela förbud mot att fortsätta viss verksamhet, meddela varning, förbjuda\r\nverkställighet av ett beslut, infordra upplysningar om verksamheten och\r\ngenomföra inspektioner på plats.\r\nÄven Konsumentverket har en viktig roll\r\natt spela på det finansiella området. Verket har tillsyn över efterlevnaden\r\nav bl.a. marknadsföringslagen (1995:450), avtalsvillkorslagen (1994:1512),\r\nkonsumentförsäkringslagen (1980:38) och konsumentkreditlagen (1992:830).\r\nTillsynsansvaret enligt konsumentkreditlagen omfattar dock inte verksamhet\r\nsom redan står under tillsyn av Finansinspektionen.\r\nFör att tydliggöra\r\nFinansinspektionens och Konsumentverkets ansvar och befogenheter har\r\nmyndigheterna år 1999 träffat en överenskommelse som syftar till att\r\nklargöra respektive myndighets ansvar vad gäller konsumentskyddet i den\r\nfinansiella sektorn.\r\nPropositionen\r\nI propositionen föreslår regeringen\r\natt Konsumentverket skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen och de\r\nföreskrifter som har meddelats med stöd av den. Detta gäller dock inte\r\nverksamhet som redan står under Finansinspektionens tillsyn eller verksamhet\r\nsom bedrivs av advokater (8 § första stycket). Konsumentverket föreslås\r\nfå befogenheter som i stort sett motsvarar Finansinspektionens befogenheter\r\nenligt rörelselagstiftningen. Sålunda innehåller lagförslaget bestämmelser\r\nsom innebär att Konsumentverket ges rätt att göra inspektion hos näringsidkare\r\nsom tillhandahåller finansiell rådgivning och att ta del av samtliga\r\nhandlingar som behövs för tillsynen. Vidare föreslås en skyldighet för\r\nnäringsidkaren att lämna upplysningar om verksamheten (8 § andra stycket).\r\nKonsumentverket får förelägga en näringsidkare att vid vite tillhandahålla\r\nsådana handlingar eller att lämna upplysningar (8 § tredje stycket). Om\r\nen näringsidkare som står under Konsumentverkets tillsyn utför finansiell\r\nrådgivning i strid med de krav som ställs i lagen eller föreskrifter som\r\nhar meddelats med stöd av den får Konsumentverket, enligt lagförslaget,\r\nvid vite förelägga näringsidkaren att upphöra med verksamheten (9 § första\r\nstycket). Om det är tillräckligt får verket i stället meddela näringsidkaren\r\nvarning (9 § andra stycket). Beslut att exempelvis återkalla tillstånd\r\neller meddela varning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, varvid\r\nprövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt (10 §).\r\nMotionerna\r\nI\r\nmotion 2002/03:L19 av Inger René m.fl. (m) anförs att den föreslagna\r\nuppdelningen av tillsynsansvaret mellan Finansinspektionen och Konsumentverket\r\när mindre lämplig. Motionärerna befarar att det kommer att utvecklas en\r\nmotstridig tillsynspraxis, vilket varken gynnar företagens behov av stabila\r\nförutsättningar eller tillgodoser konsumenternas skyddsbehov. I motionen\r\nyrkas att riksdagen skall besluta om en ändring i 8 § som innebär att\r\ntillsynen enligt lagen endast skall utövas av Finansinspektionen (yrkande\r\n3). I samma motion riktas stark kritik mot förslaget att ge Konsumentverket\r\nbefogenhet att vid vite förelägga en näringsidkare som står under verkets\r\ntillsyn att upphöra med finansiell rådgivning. Enligt motionärerna innebär\r\nförslaget i denna del i praktiken en form av partiellt näringsförbud och\r\nett ingrepp i den grundlagsskyddade näringsfriheten som på intet sätt har\r\nmotiverats tillräckligt av regeringen. I motionen yrkas avslag på\r\npropositionen i denna del (yrkande 1).\r\nI motion 2002/03:L20 av Jan Ertsborn\r\nm.fl. (fp) framhålls vikten av att lagstiftningen med största möjliga\r\ntydlighet markerar att ett förbudsföreläggande inte får meddelas om det\r\när tillräckligt med varning. Motionärerna yrkar därför att riksdagen skall\r\nbesluta om en ändring i 9 § andra stycket som innebär att Konsumentverket\r\nskall meddela varning om det är tillräckligt (yrkande 3). Ett\r\nförbudsföreläggande\r\när vidare, enligt motionärerna, ett så pass ingripande beslut för den\r\nenskilde näringsidkaren att det inte bör krävas prövningstillstånd vid\r\növerklagande till kammarrätt. I motionen yrkas att riksdagen skall besluta\r\nom en ändring i 10 § andra stycket i enlighet härmed (yrkande 4).\r\nUtskottets\r\nställningstagande\r\nFör att säkerställa ett gott konsumentskydd vid finansiell\r\nrådgivning är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att det skapas\r\nen tillsynsverksamhet som kan kontrollera om företagen uppfyller de\r\ngrundläggande krav som följer av lagen och de föreskrifter som har utfärdats\r\nmed stöd av den. Tillsynen är vidare viktig från konkurrenssynpunkt.\r\nSeriösa näringsidkare som följer bestämmelserna skall inte behöva konkurrera\r\nmed företag som av exempelvis kostnadsskäl bortser från regelverket.\r\nVad\r\nförst gäller frågan vilken eller vilka myndigheter som bör ges tillsynsansvaret\r\nkan konstateras att den föreslagna lagen till allra största delen torde\r\nkomma att träffa verksamhet som bedrivs inom sådana finansiella institut\r\nsom redan står under Finansinspektionens tillsyn. Med hänsyn till detta\r\nkan det framstå som naturligt att Finansinspektionen ges hela tillsynsansvaret\r\nenligt lagen, således även över rådgivningsföretag som inte omfattas av\r\ninspektionens tillsyn enligt rörelselagstiftningen. En sådan lösning skulle\r\ndock innebära ett avsteg från den tradition och det arbetssätt som länge\r\nrått i fråga om tillsyn över de finansiella marknaderna. Finansinspektionens\r\ntillsynsverksamhet bygger nämligen bl.a. på att tillsynsobjekten är\r\nregistrerade och att man därmed har kännedom om vilka företag man har tillsyn\r\növer. Dessutom finansieras tillsynsverksamheten via avgifter som tas ut\r\nav företagen. Till detta kommer att det i propositionen föreslagna delade\r\ntillsynsansvaret stämmer överens med vad som gällt i fråga om tillsyn\r\nenligt konsumentkreditlagen sedan slutet av 1970-talet. Såvitt utskottet\r\nhar sig bekant har denna ordning inte medfört några allvarligare olägenheter,\r\nvarken för berörda myndigheter eller tillsynsobjekten. Sammanfattningsvis\r\nställer sig utskottet bakom regeringens förslag såvitt gäller fördelningen\r\nav tillsynsansvar mellan Konsumentverket och Finansinspektionen. Riksdagen\r\nbör därför anta lagförslaget i denna del och avslå motion 2002/03:L19\r\nyrkande 3.\r\nNär det sedan gäller yrkandet om avslag på propositionen såvitt\r\navser den föreslagna möjligheten för Konsumentverket att vid vite förelägga\r\nen näringsidkare att upphöra med finansiell rådgivning vill utskottet\r\nframhålla vikten av att även Konsumentverket ges erforderliga verktyg och\r\nbefogenheter i sitt tillsynsarbete. I likhet med regeringen anser utskottet\r\natt den föreslagna befogenheten för verket att meddela förbudsföreläggande\r\när nödvändig för att skapa ett heltäckande och effektivt konsumentskydd\r\nmot grovt oseriös rådgivningsverksamhet på det finansiella området.\r\nBestämmelsen påkallas således av behovet att skydda angelägna allmänna\r\nintressen, och utskottet kan inte finna annat än att förslaget är förenligt\r\nmed 2 kap. 20 § regeringsformen. Riksdagen bör därför, med bifall till\r\npropositionen i denna del och med avslag på motion 2002/03:L19 yrkande 1,\r\ngodkänna vad utskottet nu anfört.\r\nI fråga om förutsättningarna för\r\nmeddelande av varning, som tas upp i motion 2002/03:L20 yrkande 3, erinrar\r\nutskottet om att regeringen i propositionen understrukit att ett föreläggande\r\natt upphöra med rådgivningsverksamhet är att anse som en mycket ingripande\r\nåtgärd. För att tillsynsmyndigheten skall kunna tillgripa denna åtgärd\r\nbör därför, anförs det, krävas att det rör sig om allvarliga eller upprepade\r\növerträdelser från näringsidkarens sida. Det bör således, anförs det\r\nvidare, framstå som uppenbart olämpligt att näringsidkaren fortsätter med\r\nrådgivningsverksamheten och vara fråga om fall där verksamheten är klart\r\nosund. Vidare framhålls att ett föreläggande om att upphöra med verksamheten\r\nkan framstå som en alltför ingripande åtgärd i många fall där\r\ntillsynsmyndigheten\r\nfinner att en näringsidkare inte fullt ut följer kraven i lagen. Vid\r\nenstaka överträdelser eller överträdelser av mindre allvarlig art, men där\r\ntillsynsmyndigheten ändå vill markera att en överträdelse skett, bör\r\nsåledes myndigheten i stället meddela varning. Mot bakgrund av dessa\r\nuttalanden från regeringen ser utskottet inte någon anledning att göra något\r\nförtydligande i lagtexten i enlighet med vad som föreslås i motionen. Den\r\nav motionärerna förordade formuleringen torde också innebära en avvikelse\r\nfrån vad som får anses vara gängse i dessa sammanhang, exempelvis i\r\nmotsvarande bestämmelser i rörelselagstiftningen.\r\nMed det anförda föreslår\r\nutskottet att riksdagen, med bifall till propositionen i denna del och\r\nmed avslag på motion 2002/03:L20 yrkande 3, godkänner vad utskottet nu\r\nanfört.\r\nVad slutligen gäller frågan huruvida det skall krävas prövningstillstånd\r\nvid överklagande till kammarrätt kan utskottet konstatera att lagförslaget\r\ni denna del motsvarar vad som följer som huvudregel enligt 22 a §\r\nförvaltningslagen (1986:223). Utskottet ser inga skäl att i förevarande\r\nlagstiftningsärende frångå denna huvudregel inom förvaltningsrätten, och\r\nutskottet föreslår att motion 2002/03:L20 yrkande 4 lämnas utan\r\nbifall.\r\nInriktningen av EU-arbetet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen\r\nbör avslå ett motionsyrkande vari föreslås att regeringen inom EU skall\r\nverka för en totalharmonisering av nationell lagstiftning om finansiell\r\nrådgivning till konsumenter. Jämför reservation 9 (fp).\r\nMotionen\r\nI motion\r\n2002/03:L20 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) anförs att den konsumenträttsliga\r\nlagstiftningen bör totalharmoniseras på en hög och gemensam nivå inom\r\nhela EU i betydligt större utsträckning än vad som är fallet i dag. Endast\r\npå så sätt kan konsumenterna, menar motionärerna, fullt ut ta till vara\r\nsina intressen på den inre marknaden. I motionen begärs ett tillkännagivande\r\nom att Sverige inom EU bör verka för en harmonisering av nationell\r\nlagstiftning om finansiell rådgivning till konsumenter på EU-nivå (yrkande\r\n1).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nI dag finns ingen övergripande EG-rättslig\r\nlagstiftning om finansiell rådgivning såvitt gäller rådgivarens skyldigheter\r\noch civilrättsliga ansvar. Däremot förekommer viss närliggande lagstiftning\r\nav intresse. Nämnas kan Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG\r\nav den 9 december 2002 om försäkringsförmedling. I direktivet finns bl.a.\r\nbestämmelser om försäkringsmäklares rådgivningsverksamhet. Direktivet\r\nskall vara genomfört i nationell lagstiftning senast i januari 2005. Vidare\r\nfinns i rådets direktiv 93/220 av den 10 maj 1993 om investeringstjänster\r\ninom värdepappersområdet näringsrättsliga bestämmelser för värdepappersföretag.\r\nBestämmelserna innebär bl.a. ett krav på auktorisation av värdepappersföretag.\r\nI\r\nnovember 2002 presenterade kommissionen ett förslag till nytt direktiv om\r\ninvesteringstjänster, KOM (2002) 625. Enligt förslaget skall antalet\r\ninvesteringstjänster som kräver auktorisation öka och bl.a. komma att\r\nomfatta investeringsrådgivning. Det skulle därmed krävas tillstånd för att\r\ndenna typ av rådgivning skall få bedrivas. I förhållande till nu gällande\r\ndirektiv innehåller förslaget bl.a. skärpta regler om hur värdepappersföretag\r\nskall uppföra sig mot sina kunder och vilken information som skall lämnas.\r\nRådet träffade i början av oktober 2003 en överenskommelse om en gemensam\r\nståndpunkt och nu skall förslaget bli föremål för den andra läsningen i\r\nEuropaparlamentet.\r\nInför ett ställningstagande till motionsyrkandet vill\r\nutskottet erinra om att 2002 års konsumentpolitiska beslut innebär att\r\nfrågan huruvida Sverige inom EU skall verka för minimiregler eller\r\ntotalharmoniserade regler på det konsumenträttsliga området skall bedömas\r\nfrån fall till fall med hänsyn till det aktuella ämnet för lagstiftning\r\noch vad som mest gynnar konsumenternas intressen (se skr. 2001/02:148,\r\nbet. LU28). Ett bifall till motionsyrkandet skulle innebära ett avsteg\r\nfrån nu gällande inriktning av arbetet som utskottet inte kan ställa sig\r\nbakom. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion 2002/03:L20\r\nyrkande 1.\r\nYtterligare utredningsarbete\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen\r\nbör avslå ett motionsyrkande med krav på ytterligare utredningsarbete vad\r\ngäller lagstiftningens inverkan på konkurrensen.\r\nJämför reservation 10\r\n(m).\r\nMotionen\r\nI motion 2002/03:L19 av Inger René m.fl. (m) kritiseras\r\nberedningen av lagstiftningsärendet i Regeringskansliet. Enligt motionärerna\r\nföreligger det en risk för att ett alltför vidlyftigt och illa genomtänkt\r\nregelverk försvårar uppkomsten av seriösa utmanare till etablerade företag\r\npå det finansiella området. Regeringen borde därför, anförs det, vid\r\nberedningen av ärendet noggrannare ha beaktat risken för att lagstiftningen\r\nfår negativ inverkan på konkurrensen på marknaden. Motionärerna begär ett\r\ntillkännagivande om att riksdagen skall uppdra åt regeringen att låta\r\nutreda risken för att lagstiftningen reglerar bort möjligheten till bred\r\nkonkurrens avseende rådgivning inom den finansiella sektorn (yrkande\r\n4).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet konstaterar att lagstiftningsärendet\r\när berett i enlighet med de krav som följer av regeringsformen och noterar\r\ni det sammannhanget att Konkurrensverket i sitt remissvar inte har riktat\r\nnågra allvarligare invändningar mot förslaget. Behov av ytterligare\r\nutredningsarbete i enlighet med motionsönskemålet kan inte anses föreligga,\r\noch utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 2002/03:L19 yrkande 4.\r\n
\r\nReservationer\r\n\r\n1. Lagens tillämpningsområde, punkt 1 (kd)\r\nav Ingemar\r\nVänerlöv (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget\r\ntill riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\nantar 1 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till\r\nkonsumenter och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni reservationen om traditionella livförsäkringar. Därmed bifaller riksdagen\r\nproposition 2002/03:133 i denna del och motion 2003/04:L303.\r\nStällningstagande\r\nJag\r\ndelar regeringens uppfattning att lagen bör omfatta rådgivning som avser\r\nplacering av konsumentens kapital i finansiella instrument och i\r\nlivförsäkringar, vars kapital helt eller delvis placeras i de finansiella\r\ninstrument som konsumenten bestämmer. Riksdagen bör därför anta regeringens\r\nlagförslag såvitt nu är i fråga.\r\nEnligt min uppfattning saknas det skäl\r\natt inte låta även rådgivning som avser placering i s.k. traditionella\r\nlivförsäkringar omfattas av lagen. Risken för konsumenten vid sådan\r\nrådgivning måste, inte minst mot bakgrund av utvecklingen på marknaden under\r\nden senaste tiden, anses lika beaktansvärd som vid rådgivning avseende\r\nplacering i finansiella instrument och andra livförsäkringar. I det\r\nsammanhanget vill jag särskilt framhålla att Finansinspektionen i rapporten\r\nIntressekonflikter i livbolagen (2003:2), som överlämnades till regeringen\r\ni juni 2003, förespråkat en sådan utvidgning av lagens tillämpningsområde\r\noch att Konsumentverket i sitt remissyttrande över rapporten ställt sig\r\nbakom inspektionens förslag. Jag anser mot denna bakgrund att riksdagen\r\nbör ge regeringen i uppdrag att låta utreda frågan och återkomma till\r\nriksdagen med ett lagförslag i linje med vad som nu har anförts. Förslagsvis\r\nkan detta arbete ske inom ramen för eller i anslutning till den av regeringen\r\nnyligen tillkallade utredningen om ny associationsrätt för\r\nförsäkringsaktiebolag.\r\nVad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall till motion\r\n2003/04:L303, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n2. Preskription,\r\npunkt 2 (m, fp, kd)\r\nav Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg\r\n(m), Martin Andreasson (fp), Henrik von Sydow (m) och Ingemar Vänerlöv\r\n(kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut\r\nunder punkt 2 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen antar 7 § regeringens\r\nförslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter med den ändringen\r\natt ordet \"tio\" byts ut mot \"två\". Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2002/03:L19 yrkande 2 och bifaller delvis proposition 2002/03:133 i denna\r\ndel och motion 2002/03:L20 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nEnligt vår\r\nuppfattning kommer den föreslagna tioåriga preskriptionsfristen att leda\r\ntill en alltför lång tid av osäkerhet för näringsidkarna och orimliga\r\nkrav på att bevara dokumentation om de råd man har lämnat. Preskriptionsregeln\r\nkommer således att fungera som ett effektivt konkurrenshinder. En tioårig\r\npreskriptionsfrist kan inte heller anses befogad från konsumentsynpunkt,\r\neftersom en förlust på grund av vårdslös rådgivning kan fastslås betydligt\r\ntidigare än så. Vi anser att preskriptionsfristen bör motsvara vad som\r\ngäller enligt konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen och således\r\nbestämmas till två år räknat från rådgivningstillfället.\r\nRiksdagen bör\r\nsåledes, med delvis bifall till propositionen i denna del, med bifall\r\ntill motion 2002/03:L19 yrkande 2 och delvis bifall till motion 2002/03:L20\r\nyrkande 2, besluta om en ändring i 7 § regeringens lagförslag i enlighet\r\nmed vad som nu har anförts.\r\n\r\n3. Tillsynsmyndighet, punkt 3 (m, kd)\r\nav\r\nInger René (m), Bertil Kjellberg (m), Henrik von Sydow (m) och Ingemar\r\nVänerlöv (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till\r\nriksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen antar\r\n8 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter\r\noch tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reservationen\r\nom tillsynsmyndighet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133\r\ni denna del och bifaller delvis motion 2002/03:L19 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nDen\r\nföreslagna uppdelningen av tillsynsansvaret mellan Konsumentverket och\r\nFinansinspektionen är, enligt vår uppfattning, inte lämplig och kan komma\r\natt leda till motstridig tillsynspraxis. Detta gagnar varken konsumentskyddet\r\neller näringsidkarnas behov av stabila förutsättningar för företagandet.\r\nTillsynsansvaret bör således i dess helhet anförtros åt Finansinspektionen.\r\nRiksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utarbeta ett lagförslag i\r\nenlighet härmed och återkomma till riksdagen i sådan tid att beslut i frågan\r\nkan fattas i god tid före lagens ikraftträdande den 1 juli 2004. I avvaktan\r\npå detta får regeringens lagförslag godtas.\r\nVad som sålunda anförts bör\r\nriksdagen, med delvis bifall till motion 2002/03:L19 yrkande 3, som sin\r\nmening ge regeringen till känna.\r\n\r\n4. Vitesföreläggande, punkt 4 (m,\r\nkd)\r\nav Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Henrik von Sydow (m) och\r\nIngemar Vänerlöv (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget\r\ntill riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\ngodkänner vad som anförts i reservationen om vitesföreläggande. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2002/03:L19 yrkande 1 och avslår proposition\r\n2002/03:133 i denna del.\r\nStällningstagande\r\nEnligt vår uppfattning är\r\nförslaget att ge Konsumentverket befogenhet att vid vite förelägga en\r\nnäringsidkare att upphöra med finansiell rådgiving inte acceptabelt.\r\nFörslaget innebär i praktiken en möjlighet för Konsumentverket att utfärda\r\npartiella näringsförbud och måste ses som ett allvarligt ingrepp i den\r\ngrundlagsskyddade näringsfriheten. Beredningen av lagförslaget är i denna\r\ndel vidare bristfällig och kan på intet sätt anses uppfylla de krav på\r\nbehovs- eller proportionalitetsprövning som bör föregå ett sådant\r\ningrepp.\r\nVad som sålunda anförts bör riksdagen, med avslag på propositionen\r\ni denna del och med bifall till motion 2002/03:L19 yrkande 1,\r\ngodkänna.\r\n\r\n5. Varning, punkt 5 (fp, v, c)\r\nav Jan Ertsborn (fp), Tasso Stafilidis\r\n(v), Martin Andreasson (fp) och Annika Qarlsson (c).\r\nFörslag till\r\nriksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen godkänner vad som anförts i\r\nreservationen om förutsättningarna för meddelande av varning. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:L20 yrkande 3 och bifaller delvis proposition\r\n2002/03:133 i denna del.\r\nStällningstagande\r\nEtt vitesföreläggande om att\r\nupphöra med finansiell rådgivning är en ytterligt ingripande åtgärd mot\r\nen enskild näringsidkare som berör den grundlagsskyddade näringsfriheten.\r\nDet är därför angeläget att det i lagstiftningen med största möjliga\r\ntydlighet markeras att ett vitesföreläggande inte får meddelas om det är\r\ntillräckligt med en varning. Lydelsen av 9 § andra stycket bör därför\r\nutformas på följande sätt: \"Om det är tillräckligt skall dock Konsumentverket\r\ni stället meddela varning.\"\r\nVad som sålunda anförts bör riksdagen, med\r\nbifall till motion 2002/03:L20 yrkande 3, godkänna.\r\n\r\n6. Lagbestämmelsen\r\nom vitesföreläggande och varning, punkt 6 (fp, v, c)\r\nav Jan Ertsborn\r\n(fp), Tasso Stafilidis (v), Martin Andreasson (fp) och Annika Qarlsson\r\n(c).\r\n- Under förutsättning av bifall till reservation 5. -\r\nFörslag\r\ntill riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under\r\npunkt 6 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen antar 9 § regeringens\r\nlagförslag med den ändringen att ordet \"får\" i andra stycket byts ut mot\r\norden \"skall dock\".\r\n\r\n7. Lagbestämmelsen om vitesföreläggande och varning,\r\npunkt 6 (m, kd)\r\nav Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Henrik von\r\nSydow (m) och Ingemar Vänerlöv (kd).\r\n- Under förutsättning av bifall\r\ntill reservation 4. -\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget\r\ntill riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\nbeslutar att avslå regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning\r\ntill konsumenter såvitt avser 9 § och att 10 § skall betecknas 9\r\n§.\r\n\r\n8. Prövningstillstånd, punkt 7 (fp)\r\nav Jan Ertsborn (fp) och Martin\r\nAndreasson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget\r\ntill riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\nantar 10 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till\r\nkonsumenter med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 3 som\r\nReservanternas förslag betecknade lydelse. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2002/03:L20 yrkande 4 och bifaller delvis proposition 2002/03:133 i denna\r\ndel.\r\nStällningstagande\r\nEtt beslut om vitesförelägganden enligt 9 § första\r\nstycket är, enligt vår uppfattning, en så pass ingripande åtgärd att det\r\nfinns skäl att frångå huvudregeln i förvaltningslagen om krav på\r\nprövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt.\r\nRiksdagen bör därför,\r\nmed bifall till motion 2002/03:L20 yrkande 4, besluta om en ändring i 10\r\n§ andra stycket som innebär att det inte skall krävas prövningstillstånd\r\nvid överklagande till kammarrätt.\r\n\r\n9. Inriktningen av EU-arbetet, punkt\r\n9 (fp)\r\nav Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).\r\nFörslag till\r\nriksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservationen om harmonisering av konsumenträttslig\r\nlagstiftning på EU-nivå. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L20\r\nyrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nEnligt vår uppfattning leder den nuvarande\r\nuppsplittringen av det konsumenträttsliga regelverket på nationell nivå\r\ntill att konsumenternas möjligheter att fullt ut utnyttja den inre marknaden\r\nförsvåras. Den konsumenträttsliga lagstiftningen bör därför totalharmoniseras\r\npå en hög och gemensam nivå inom hela EU i betydligt större utsträckning\r\nän vad som är fallet i dag. Endast på så vis kan konsumenterna ta till\r\nvara sina intressen på den inre marknaden. Sverige bör således inom\r\nEU-samarbetet verka för en harmonisering av nationell lagstiftning om\r\nfinansiell rådgivning till konsumenter.\r\nVad som sålunda anförts bör riksdagen,\r\nmed bifall till motion 2002/03:L20 yrkande 1, som sin mening ge regeringen\r\ntill känna.\r\n\r\n10. Ytterligare utredningsarbete, punkt 10 (m)\r\nav Inger\r\nRené (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).\r\nFörslag till\r\nriksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservationen om ytterligare utredningsarbete.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L19 yrkande 4.\r\nStällningstagande\r\nVi\r\nvill framhålla risken för att ett alltför vidlyftigt och illa genomtänkt\r\nregelverk försvårar framväxten av seriösa utmanare till etablerade företag\r\npå det finansiella området. Regeringen borde vid beredningen noggrannare\r\nha beaktat denna risk för att lagen får en negativ inverkan för konkurrensen\r\npå området. Vi anser därför att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att\r\nföranstalta om förnyade överväganden i fråga om risken för att lagstiftningen\r\nreglerar bort möjligheten till bred konkurrens avseende rådgivning inom\r\nden finansiella sektorn.\r\nVad som sålunda anförts bör riksdagen, med bifall\r\ntill motion 2002/03:L19 yrkande 4, som sin mening ge regeringen till\r\nkänna.\r\nSärskilt yttrande\r\n\r\nTillsynsmyndighet, punkt 3 (fp, c)\r\nJan Ertsborn\r\n(fp), Martin Andreasson (fp) och Annika Qarlsson (c) anför:\r\n\r\nRegeringens\r\nförslag innebär att tillsynsansvaret är delat mellan Finansinspektionen\r\noch Konsumentverket på ett sätt som motsvarar tillsynen över\r\nkonsumentkreditlagen.\r\nAtt flera myndigheter delar på tillsynen av en lag är en konstruktion som\r\nkan leda till dubbelarbete och motstridig tillsynspraxis. Rollfördelningen\r\nmellan Finansinspektionen och Konsumentverket har också uppmärksammats i\r\nbetänkandet Framtida finansiell tillsyn (SOU 2003:22), där det förordas\r\nen vidare analys på området. Regeringen bör därför analysera möjligheten\r\natt skapa en modell där ansvaret för tillsynen av lagen om finansiell\r\nrådgivning läggs på en enda myndighet. En sådan modell får inte leda till\r\natt den enskilde konsumentens lagskydd försvagas i förhållande till\r\npropositionens förslag.
\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nPropositionen\r\nProposition\r\n2002/03:133 Lag om finansiell rådgivning till konsumenter:\r\nRiksdagen\r\nantar det i propositionen framlagda förslaget till lag om finansiell\r\nrådgivning till konsumenter.\r\nFöljdmotioner\r\n2002/03:L19 av Inger René\r\nm.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag i 9 §\r\nlag om finansiell rådgivning till konsumenter vad avser möjligheten för\r\nKonsumentverket att utfärda vitesföreläggande.\r\n2. Riksdagen beslutar att\r\nföreslagen preskriptionsregel i 7 § lag om finansiell rådgivning till\r\nkonsumenter ersätts med bestämmelse om korttidspreskription enligt sedvanligt\r\nmönster i enlighet med vad som anförs i motionen.\r\n3. Riksdagen beslutar\r\natt tillsynen över lagen om finansiell rådgivning till konsumenter utövas\r\nav Finansinspektionen i enlighet med vad som anförs i motionen.\r\n4. Riksdagen\r\nbegär att regeringen återkommer med en utredning om risken för att\r\nlagstiftningen reglerar bort möjligheten till bred konkurrens avseende\r\nrådgivning inom den finansiella sektorn.\r\n2002/03:L20 av Jan Ertsborn m.fl.\r\n(fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om harmonisering på EU-nivå av lagstiftningen om finansiell\r\nrådgivning till konsumenter.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om preskriptionstid.\r\n3. Riksdagen\r\nbeslutar att 9 § andra stycket lagen om finansiell rådgivning till\r\nkonsumenter ges lydelsen: \"Om det är tillräckligt skall dock Konsumentverket\r\ni stället meddela varning.\"\r\n4. Riksdagen beslutar att 10 § andra stycket\r\ni lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ges lydelsen:\r\n\"Prövningstillstånd krävs ej vid överklagande till kammarrätten.\"\r\nMotion från\r\nallmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:L303 av Mats Odell och Olle\r\nSandahl (båda kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om att låta lagen om finansiell rådgivning även\r\nomfatta traditionella livförsäkringar.
\r\nBilaga 2\r\nRegeringens lagförslag\r\nFörslag till lag om finansiell rådgivning\r\ntill konsumenter\r\n\r\n\r\nBilaga 3\r\nReservanternas lagförslag\r\n\r\nRegeringens\r\nförslag Reservanternas förslag\r\n10 § Konsumentverkets beslut enligt 8 §\r\ntredje stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.\r\nPrövningstillstånd\r\nkrävs vid överklagande till kammarrätten. Prövningstillstånd krävs ej vid\r\növerklagande till kammarrätten." }, "dokutskottsforslag": { "utskottsforslag": [ { "punkt": "1", "rubrik": "Lagens tillämpningsområde", "forslag": "Riksdagen antar 1 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter. \r\nRiksdagen antar 1 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter. \r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del och avslår motion 2003/04:L303.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "1", "motforslag_partier": "\"kd\"", "votering_id": "AA5258CC-05E4-11D8-AE8F-000475530032", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (kd)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "131", "0", "0", "13" ] }, { "td": [ "m", "50", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "c", "17", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "fp", "43", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "kd", "0", "31", "0", "2" ] }, { "td": [ "v", "25", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "mp", "17", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "283", "31", "0", "35" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/AA5258CC-05E4-11D8-AE8F-000475530032", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "2", "rubrik": "Preskription", "forslag": "Riksdagen antar 7 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter. \r\nRiksdagen antar 7 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter. \r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del och avslår motionerna 2002/03:L19 yrkande 2 och 2002/03:L20 yrkande 2.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "2", "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"", "votering_id": "23A9E18C-F323-11D7-AE78-000475530032", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (m, fp, kd)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "131", "0", "0", "13" ] }, { "td": [ "m", "0", "50", "0", "5" ] }, { "td": [ "c", "17", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "fp", "0", "43", "0", "5" ] }, { "td": [ "kd", "0", "31", "0", "2" ] }, { "td": [ "v", "25", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "mp", "16", "1", "0", "0" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "189", "125", "0", "35" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/23A9E18C-F323-11D7-AE78-000475530032", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "3", "rubrik": "Tillsynsmyndighet", "forslag": "Riksdagen antar 8 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter.\r\nRiksdagen antar 8 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del och avslår motion 2002/03:L19 yrkande 3.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "4", "rubrik": "Vitesföreläggande", "forslag": "Riksdagen godkänner vad utskottet anfört. \r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anfört. \r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del och avslår motion 2002/03:L19 yrkande 1 i denna del.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "5", "rubrik": "Varning", "forslag": "Riksdagen godkänner vad utskottet anfört. \r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anfört. \r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del och avslår motion 2002/03:L20 yrkande 3 i denna del.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "5", "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\",\"v\"", "votering_id": "23A9E193-F323-11D7-AE78-000475530032", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (c, fp, v)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "131", "0", "0", "13" ] }, { "td": [ "m", "48", "1", "0", "6" ] }, { "td": [ "c", "0", "17", "0", "5" ] }, { "td": [ "fp", "0", "43", "0", "5" ] }, { "td": [ "kd", "31", "0", "0", "2" ] }, { "td": [ "v", "0", "25", "0", "5" ] }, { "td": [ "mp", "1", "16", "0", "0" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "211", "102", "0", "36" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/23A9E193-F323-11D7-AE78-000475530032", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "6", "rubrik": "Lagbestämmelsen om vitesföreläggande och varning", "forslag": "Riksdagen antar 9 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter.\r\nRiksdagen antar 9 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning till konsumenter.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "7", "rubrik": "Prövningstillstånd", "forslag": "Riksdagen antar 10 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning. \r\nRiksdagen antar 10 § regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning. \r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133 i denna del och avslår motion 2002/03:L20 yrkande 4.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "8", "rubrik": "Lagförslaget i övrigt", "forslag": "Riksdagen antar regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning i den mån det inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om finansiell rådgivning i den mån det inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:133.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "9", "rubrik": "Inriktningen av EU-arbetet", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:L20 yrkande 1.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "10", "rubrik": "Ytterligare utredningsarbete", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:L19 yrkande 4.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU3", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" } ] }, "dokmotforslag": { "motforslag": [ { "nummer": "1", "rubrik": "Lagens tillämpningsområde", "partier": "\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "1" }, { "nummer": "2", "rubrik": "Preskription", "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "2" }, { "nummer": "3", "rubrik": "Tillsynsmyndighet", "partier": "\"m\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "3" }, { "nummer": "4", "rubrik": "Vitesföreläggande", "partier": "\"m\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "4" }, { "nummer": "5", "rubrik": "Varning", "partier": "\"c\",\"fp\",\"v\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "5" }, { "nummer": "6", "rubrik": "Lagbestämmelsen om vitesföreläggande och varning", "partier": "\"c\",\"fp\",\"v\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "6" }, { "nummer": "7", "rubrik": "Lagbestämmelsen om vitesföreläggande och varning", "partier": "\"m\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "6" }, { "nummer": "8", "rubrik": "Prövningstillstånd", "partier": "\"fp\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "7" }, { "nummer": "9", "rubrik": "Inriktningen av EU-arbetet", "partier": "\"fp\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "9" }, { "nummer": "10", "rubrik": "Ytterligare utredningsarbete", "partier": "\"m\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "10" } ] }, "dokaktivitet": { "aktivitet": [ { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2003-10-14 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2003-10-21 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "JUS", "namn": "Justering", "datum": "2003-10-30 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "40", "process": "beredning" }, { "kod": "TROWE", "namn": "Trycklov till Gotab och webb", "datum": "2003-11-04 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "70", "process": "beredning" }, { "kod": "TRY", "namn": "Trycklov", "datum": "2003-11-04 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "60", "process": "beredning" }, { "kod": "B1", "namn": "Bordläggning 1", "datum": "2003-11-10 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "1", "process": "avgorande" }, { "kod": "AVG", "namn": "Avgörande", "datum": "2003-11-12 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "5", "process": "avgorande" }, { "kod": "BEH", "namn": "Behandling", "datum": "2003-11-12 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "3", "process": "avgorande" }, { "kod": "BES", "namn": "Beslut", "datum": "2003-11-12 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "4", "process": "avgorande" }, { "kod": "RSKR", "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse", "datum": "2003-11-12 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "6", "process": "avgorande" }, { "kod": "LAG", "namn": "Planerat ikraftträdande", "datum": "2004-07-01 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "12", "process": "avgorande" } ] }, "dokuppgift": { "uppgift": [ { "kod": "beslutssammanfattningusk", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-23 14:40:40" }, { "kod": "notis", "namn": "Beslut i korthet", "text": "Skyddet för konsumenter vid finansiell rådgivning blir bättre den 1 juli 2004. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och dokumentera vad som sades och gjordes vid rådgivningstillfället. Det kommer att ställas högre krav på rådgivarens kompetens. Rådgivarens arbetsgivare blir skadeståndsskyldig om rådgivaren med avsikt eller av oaksamhet orsakar konsumenten förmögenhetsskada. Den nya lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska gälla vid så kallad placeringsrådgivning. Placeringsrådgivning gäller placering av tillgångar i till exempel aktier, fondandelar och obligationer samt vissa typer av livförsäkringar. Lagen ska inte gälla för så kallade traditionella livförsäkringar. ", "dok_id": "GR01LU3", "systemdatum": "2016-08-09 12:39:19" }, { "kod": "notisrubrik", "namn": "Beslut", "text": "Bättre konsumentskydd vid finansiell rådgivning (LU3)", "dok_id": "GR01LU3", "systemdatum": "2016-08-09 12:39:19" }, { "kod": "rdbeslut", "namn": "Riksdagens beslut", "text": "Kammaren biföll utskottet.", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-23 14:40:40" }, { "kod": "statustext", "namn": "statustext", "text": "Ärendet är avslutat", "dok_id": "GR01LU3", "systemdatum": "2017-10-20 09:50:45" }, { "kod": "utsknotis", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "
Skyddet för konsumenter vid finansiell rådgivning blir bättre den 1 juli 2004. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och dokumentera vad som sades och gjordes vid rådgivningstillfället. Det kommer att ställas högre krav på rådgivarens kompetens. Rådgivarens arbetsgivare blir skadeståndsskyldig om rådgivaren med avsikt eller av oaksamhet orsakar konsumenten förmögenhetsskada. Den nya lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska gälla vid så kallad placeringsrådgivning. Placeringsrådgivning gäller placering av tillgångar i t.ex. aktier, fondandelar och obligationer samt vissa typer av livförsäkringar. Lagen ska inte gälla för så kallade traditionella livförsäkringar. Lagutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
", "dok_id": "GR01LU3", "systemdatum": "2016-08-09 12:39:19" }, { "kod": "utsknotisrubrik", "namn": "Utskottets förslag", "text": "Bättre konsumentskydd vid finansiell rådgivning (LU3)", "dok_id": "GR01LU3", "systemdatum": "2016-08-09 12:39:19" } ] }, "dokbilaga": { "bilaga": [ { "dok_id": "GR01LU3", "subtitel": "", "filnamn": "BET_200304_LU_3.pdf", "filstorlek": "468979", "filtyp": "pdf", "titel": "Lag om finansiell rådgivning till konsumenter", "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/8FEB5A3A-D4FF-4999-BCAD-A313B8A187F7" } ] }, "dokreferens": { "referens": [ { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:L19 med anledning av prop. 2002/03:133 Lag om finansiell rådgivning till konsumenter", "ref_dok_id": "GQ02L19", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "L19", "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:133 Lag om finansiell rådgivning till konsumenter", "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:L20 med anledning av prop. 2002/03:133 Lag om finansiell rådgivning till konsumenter", "ref_dok_id": "GQ02L20", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "L20", "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:133 Lag om finansiell rådgivning till konsumenter", "ref_dok_subtitel": "av Jan Ertsborn m.fl. (FP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L303 Finansiell rådgivning", "ref_dok_id": "GR02L303", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L303", "ref_dok_titel": "Finansiell rådgivning", "ref_dok_subtitel": "av Mats Odell och Olle Sandahl (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "proposition 2002/03:133 Lag om finansiell rådgivning till konsumenter", "ref_dok_id": "GQ03133", "ref_dok_typ": "prop", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "133", "ref_dok_titel": "Lag om finansiell rådgivning till konsumenter", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition" }, { "referenstyp": "protokollbeslut", "uppgift": "2003-11-12", "ref_dok_id": "GR0926", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "26", "ref_dok_titel": "2003-11-12", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" }, { "referenstyp": "protokolldebatt", "uppgift": "2003-11-12", "ref_dok_id": "GR0926", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "26", "ref_dok_titel": "2003-11-12", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" }, { "referenstyp": "rskr", "uppgift": "2003/04:27", "ref_dok_id": "GR0K27", "ref_dok_typ": "rskr", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "27", "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:27", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse" }, { "referenstyp": "SOU", "uppgift": "2002:41", "ref_dok_id": "GQB341", "ref_dok_typ": "SOU", "ref_dok_rm": "2002", "ref_dok_bet": "41", "ref_dok_titel": "SOU 2002:41", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "-", "ref_dok_id": "2003:862", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" } ] } } }