\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlar utskottet elva motionsyrkanden från allmänna\r\nmotionstiden år 2003. Motionsyrkandena rör jordabalkens felregler, friköp\r\nav historiska arrenden, fastighetsmäklare m.m., bostadsarrende och\r\njordbruksarrende.\r\nUtskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden, i huvudsak med\r\nhänvisning till pågående och aviserat arbete.\r\nI betänkandet finns två reservationer och ett särskilt yttrande.
\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1. Jordabalkens felregler\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L218 och 2003/04:L269.\r\nReservation 1 (fp, v)\r\n\r\n2. Friköp av historiska arrenden\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L238.\r\n\r\n3. Fastighetsmäklare m.m.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L202, 2003/04:L219, 2003/04:L250,\r\n2003/04:L282 yrkande 1 och 2003/04:L287.\r\nReservation 2 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n4. Bostadsarrende\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:L206 och 2003/04:L257.\r\n\r\n5. Jordbruksarrende\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:L306.\r\nStockholm den 17 februari 2004\r\nPå lagutskottets vägnar\r\nInger René\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne\r\nCarlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes\r\n(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),\r\nRezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Anneli Särnblad Stoors (s),\r\nHenrik von Sydow (m), Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Hillevi\r\nEngström (m), Christin Nilsson (s) och Annika Qarlsson (c).
\r\nUtskottets överväganden\r\nJordabalkens felregler\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motioner där det begärs en översyn av jordabalkens\r\nfelregler. Utskottet anser att någon sådan översyn inte är påkallad. Jämför\r\nreservation 1 (fp, v).\r\nBakgrund\r\nBestämmelser om säljarens och köparens rättigheter och förpliktelser vid\r\nköp av fast egendom finns i 4 kap. jordabalken. Av 19 § första stycket\r\nföljer att köparen har rätt att göra prisavdrag eller häva köpet om\r\nfastigheten inte stämmer överens med vad som följer av avtalet eller om den\r\nannars avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta vid köpet.\r\nKöparen har dessutom rätt till ersättning för skada, om felet eller förlusten\r\nberor på försummelse på säljarens sida eller om fastigheten vid köpet\r\navvek från vad säljaren får anses ha utfäst.\r\nSom fel får enligt 19 § andra stycket inte åberopas en avvikelse som\r\nköparen borde ha upptäckt vid en sådan undersökning av fastigheten som\r\nvarit påkallad med hänsyn till fastighetens skick, den normala beskaffenheten\r\nhos jämförliga fastigheter samt omständigheterna vid köpet.\r\nMed dolda fel brukar sammanfattningsvis avses sådana bristfälligheter i\r\nen fastighet som är av sådan karaktär att köparen enligt sakens natur\r\ninte haft anledning att räkna med dem och inte heller borde ha upptäckt\r\ndem vid en undersökning.\r\nEnligt 4 kap. 19 b § preskriberas köparens fordran på grund av fel i\r\nfastigheten tio år efter det han tillträtt fastigheten om inte preskriptionen\r\navbryts dessförinnan.\r\nMotionerna\r\nMarietta de Pourbaix-Lundin (m) anför i motion L218 att fel i en fastighet,\r\nsom inte är kända och beaktats i samband med en överlåtelse, kommer att\r\npåverka den säljande eller köpande familjens ekonomi för lång tid framöver.\r\nEnligt motionären medför detta att det finns en ekonomisk otrygghet vid\r\nköp och försäljning av fastighet som alltfler upplever som besvärande. I\r\nmotionen framhålls att det är viktigt att både köparen och säljaren får\r\nett så gott skydd som möjligt mot ekonomiska överraskningar. Motionären\r\nanser att regeringen bör ta initiativ till en översyn av jordabalkens\r\nfelregler i syfte att skapa en bättre balans mellan köparens och säljarens\r\nförpliktelser i samband med en fastighetsöverlåtelse för att åstadkomma\r\ntryggare köp och försäljningar. I motionen begärs ett tillkännagivande\r\nmed detta innehåll.\r\nYilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s) konstaterar i motion L269 att\r\nen säljare av en fastighet har ett juridiskt ansvar i 10 år för s.k. dolda\r\nfel. Begreppet dolda fel upplevs dessutom av många som oklart och följden\r\nblir att det uppstår tvister mellan säljare och köpare. För att skapa en\r\ntydligare och tryggare ansvarssituation vid fastighetsöverlåtelser anser\r\nmotionärerna att vissa oklarheter kring begreppet dolda fel bör redas ut.\r\nBland annat bör tiden för säljarens juridiska ansvar kortas och man bör\r\nse över möjligheten till införande av obligatorisk besiktning. Ett\r\ntillkännagivande yrkas i enlighet härmed.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nEtt motionsyrkande liknande det nu aktuella i motion L218 har avstyrkts\r\nav utskottet våren 2003 i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU13.\r\nUtskottet anförde bl.a. att enligt utskottets mening utgör nuvarande\r\nregler en rimlig avvägning mellan säljarens och köparens intressen, och\r\nutskottet kunde inte finna att någon översyn av jordabalkens felregler\r\nkunde anses påkallad.\r\nUtskottet finner inte skäl att nu frångå sitt tidigare ställningstagande\r\noch föreslår därför att riksdagen avslår motion L218.\r\nNär det sedan gäller den frågeställning som tas upp i motion L269 medför\r\nnuvarande ordning, såvitt utskottet har sig bekant, inte några problem av\r\nden arten eller omfattningen att en översyn av reglerna kan anses påkallad.\r\n\r\nMot denna bakgrund anser inte utskottet att det finns skäl att föreslå\r\nnågon riksdagens åtgärd med anledning av motion L269, varför den bör avslås.\r\n\r\nFriköp av historiska arrenden\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå en motion som rör friköp av historiska arrenden.\r\nUtskottet hänvisar till pågående beredningsarbete. Jämför särskilt yttrande\r\n(v).\r\nBakgrund\r\nMed historiska arrenden brukar avses sådana arrenden som innehafts av\r\nmedlemmar i en och samma familj under flera generationer, och när det är\r\nsannolikt att den helt övervägande delen av arrendestället inte sedan år\r\n1900 varaktigt brukats av fastighetens ägare. Någon i lag fastställd\r\ndefinition av begreppet historiska arrenden finns inte.\r\nJordägare till historiska arrenden är främst institutioner av publikt\r\nslag (staten, kyrkan, akademier) samt fideikommiss, avvecklade fideikommiss\r\noch vissa stiftelser. Någon heltäckande bild av antalet historiska arrenden\r\ni Sverige har visat sig svår att få fram. Under alla förhållanden rör det\r\nsig emellertid om ett begränsat antal.\r\nFrågan om införande av en friköpsrätt för innehavare av historiska arrenden\r\nhar under en lång tid av år varit aktuell i riksdagen. Med anledning av\r\nen begäran från riksdagens sida (bet. LU 1982/83:27, rskr. 266) tillkallades\r\når 1984 Friköpsutredningen, vars huvudsakliga uppgift var att förutsättningslöst\r\nutreda frågan om införande av en friköpsrätt för innehavare av historiska\r\narrenden. I betänkandet (SOU 1986:52) Friköp vid historiskt arrende\r\navstyrkte utredningens majoritet införandet av en lag om friköpsrätt. Vid\r\nremissbehandlingen av betänkandet förklarade sig det övervägande antalet\r\nremissinstanser dela utredningsmajoritetens uppfattning att en lagstiftning\r\nom friköpsrätt inte borde införas.\r\nFrågan har därefter aktualiserats i riksdagen vid ett flertal tillfällen\r\nmed anledning av motioner i ämnet. Hösten 1989 framhöll utskottet i sitt\r\nav riksdagen godkända betänkande 1989/90:LU6 att de krav på en friköpsrätt\r\nvid historiska arrenden som framförts under årens lopp måste ses mot\r\nbakgrund av att det saknades generella regler som gav en jordbruksarrendator\r\nrätt till ersättning för de investeringar som gjorts på arrendestället.\r\nUtskottet ansåg - med hänvisning till bl.a. tidigare översyn av spörsmålet\r\nsom inte lett till lagstiftningsåtgärder - att frågan om ett lagreglerat\r\nskydd för jordbruksarrendatorernas investeringar borde bli föremål för en\r\nförnyad utredning. Det fick enligt utskottet ankomma på regeringen att\r\nbestämma de närmare formerna för utredningsarbetets bedrivande samt att\r\ndärefter återkomma med ett lagförslag till riksdagen. I frågan om friköpsrätt\r\nvid historiska arrenden pekade utskottet på ett antal omständigheter som\r\nenligt utskottet utgjorde starka skäl för en sådan rätt och framhöll att\r\nen friköpsrätt vid historiska arrenden således borde införas. Det fick\r\nenligt utskottet ankomma på regeringen att utforma förslag till lagstiftning\r\noch därefter återkomma till riksdagen. Vad utskottet anfört om skydd för\r\njordbruksarrendatorers investeringar och om friköpsrätt gav riksdagen som\r\nsin mening regeringen till känna (rskr. 1989/90:39).\r\nSom en följd av riksdagens beslut tillkallade regeringen 1990 års\r\nArrendekommitté (Ju 1990:06) med uppgift att se över vissa regler i\r\narrendelagstiftningen. Kommittén hade som huvuduppgift att utforma förslag till\r\nregler som dels skyddar en jordbruksarrendators investeringar på arrendestället,\r\ndels ger arrendatorn vid historiskt arrende rätt att friköpa arrendestället.\r\n\r\nArrendekommittén behandlade friköpsfrågan med förtur och föreslog i\r\nbetänkandet (SOU 1991:85) Historiska arrenden en särskild lag om friköpsrätt\r\nvid historiska arrenden. Lagförslaget innebar att en arrendator till jord\r\nsom omfattas av begreppet historiskt arrende under vissa särskilda\r\nförutsättningar har rätt att lösa in den fasta egendom som omfattas av\r\narrendet även om jordägaren motsätter sig det. Arrendatorn skulle när som\r\nhelst kunna påkalla s.k. friköp genom att väcka talan mot jordägaren vid\r\nfastighetsdomstol. Enligt förslaget skulle historiskt arrende anses\r\nföreligga när det är sannolikt att den helt övervägande delen av ett\r\narrendeställe inte sedan den 1 januari 1900 varaktigt brukats av fastighetens\r\nägare. Friköpsrätten begränsades dock till att avse vissa jordbruksarrenden\r\noch bostadsarrenden. Friköp skulle enligt förslaget få ske, om huvuddelen\r\nav arrendestället sedan minst 40 år före den dag då talan om friköp väckts\r\ninnehafts och stadigvarande bebotts av arrendatorn eller någon honom\r\nnärstående.\r\nI Arrendekommitténs slutbetänkande (SOU 1992:109) Investeringar i\r\narrendejordbruket och andra arrenderättsliga frågor lämnades förslag till bl.\r\na. regler om skydd för jordbruksarrendatorers investeringar på arrendestället.\r\n\r\nVåren 1995 behandlade riksdagen regeringens proposition 1994/95:155 om\r\ninvesteringar i arrendejordbruket m.m. I propositionen föreslogs, på\r\ngrundval av Arrendekommitténs utredningsarbete, generella regler till skydd\r\nför jordbruksarrendatorers investeringar på arrendeställen. Riksdagen\r\nantog regeringens lagförslag och de nya reglerna trädde i kraft den 1\r\njuli 1995 (bet. 1994/95:LU26, rskr. 361).\r\nFrågan om rätt till friköp vid historiska arrenden togs också upp i\r\npropositionen. Regeringen ansåg att någon sådan rätt inte borde införas,\r\noch något förslag till lagstiftning i ämnet lades sålunda inte fram. Till\r\ngrund för regeringens ställningstagande låg slutsatsen att det i fråga om\r\nfriköp av historiskt arrende inte kunde anses föreligga ett sådant angeläget\r\nallmänt intresse att en lagstiftning om detta skulle vara förenlig med\r\nregeringsformens egendomsskydd.\r\nRegeringens ställningstagande föranledde ett antal motioner, vari begärdes\r\natt en rätt till friköp vid historiska arrenden skulle införas. Utskottet\r\ndelade emellertid regeringens uppfattning att en lagstiftning om detta\r\ninte skulle vara förenlig med regeringsformens egendomsskydd och avstyrkte\r\nde då aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet.\r\nVid frågans behandling i riksdagen och därefter med anledning av motioner\r\nhar utskottet i sina av riksdagen godkända betänkanden inte funnit skäl\r\natt frångå tidigare ställningstagande att en lagstiftning på området inte\r\nbör införas (se bet. 1996/97:LU10 och 1997/98:LU8).\r\nNär frågan om införande av en friköpsrätt behandlades av riksdagen våren\r\n1999 med anledning av motionsyrkanden erinrade utskottet om att det snart\r\ngått tio år sedan 1990 års Arrendekommitté lagt fram sitt förslag till\r\nlag om friköpsrätt vid historiska arrenden. Enligt utskottet fanns det\r\nbehov av en kartläggning av i vilken utsträckning frivilliga överenskommelser\r\nom friköp ägt rum och om det generellt sett alltjämt kan anses föreligga\r\nintresse av lagstiftning om friköp av historiska arrenden. Om kartläggningen\r\nvisar att det föreligger behov av lagstiftning ansåg utskottet att\r\nlagstiftningsfrågan förutsättningslöst bör utredas på nytt. Detta gav riksdagen\r\nregeringen till känna (bet. 1998/99:LU12).\r\nDen av utskottet beställda kartläggningen redovisades i departementspromemorian\r\n(Ds 2003:11) Historiska arrenden - en kartläggning. I promemorian påvisas\r\natt antalet historiska arrenden har minskat och sannolikt kommer att\r\nfortsätta att minska. Kartläggningen visar också att de problem som finns\r\nvid historiska arrenden ofta kan förklaras av att det är fråga om\r\ngårdsarrenden. De tvister som förekommer hade således kunnat uppkomma även om\r\narrendestället inte innehafts av samma släkt under lång tid. I promemorian\r\nframhålls att de problem som identifierats synes förekomma väsentligen\r\nvid arrenden hos vissa större privata jordägare medan arrendatorer hos\r\nkyrka, stat och vid Uppsala universitet inte förespråkar någon friköpsrätt.\r\nI takt med att brukningsenheterna blir allt större anförs i promemorian\r\natt det kan befaras att en friköpsrätt i många fall skulle bli ett slag\r\ni luften eftersom köpeskillingen många gånger skulle bli så hög att det\r\nskulle vara svårt för arrendatorn att utnyttja en friköpsrätt. I promemorian\r\nkonstateras att det endast är ett begränsat antal personer som är\r\nintresserade av en möjlighet till friköp. Några nya skäl som talar för en\r\nfriköpsrätt har, enligt promemorian, inte framkommit under kartläggningen.\r\n\r\nMotionen\r\nI motion L238 anför Christer Adelsbo och Ronny Olander (båda s) att såväl\r\nsociala som medborgarrättsliga och politiska skäl starkt talar för införande\r\nav en laglig rätt till friköp av historiska arrenden. Motionärerna instämmer\r\ninte i den slutsats som dras i departementspromemorian (Ds 2003:11)\r\nHistoriska arrenden - en kartläggning. Den omständigheten att de som drabbas\r\när få till antalet minskar, enligt motionärernas uppfattning, inte den\r\norättvisa som arrangemanget med historiska arrenden har skapat. Det finns\r\nockså flera konkreta fall som visar att avsaknaden av en möjlighet att\r\nfriköpa ett historiskt arrende slår hårt mot enskilda individer. I motionen\r\nbegärs ett tillkännagivande om att en laglig rätt till friköp av historiska\r\narrenden bör införas.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet erinrar om att frågan om införande av en friköpsrätt senast\r\nbehandlades av riksdagen våren 2003 med anledning av ett motionsyrkande.\r\nUtskottet konstaterade därvid att den då nyligen presenterade\r\ndepartementspromemorian var föremål för remissbehandling och att det med\r\nhänvisning\r\ntill den pågående beredningen inte fanns skäl för riksdagen att vidta\r\nnågon vidare åtgärd i frågan (bet. 2002/03:LU13).\r\nEnligt vad utskottet har erfarit är remissbehandlingen av\r\ndepartementspromemorian\r\navslutad, och promemorian är nu föremål för beredning inom Regeringskansliet.\r\n\r\nUtskottet utgår från att pågående beredningsarbete bedrivs med erforderlig\r\nskyndsamhet och föreslår att riksdagen avslår motion L238.\r\nFastighetsmäklare m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör fastighetsmäklare m.m. Utskottet\r\nhänvisar till ett aviserat utredningsarbete. Jämför reservation 2 (m, fp,\r\nkd, c).\r\nBakgrund\r\nI förevarande avsnitt behandlar utskottet ett antal motionsspörsmål som\r\ngäller fastighetsmäklare och lagstiftningen rörande dessa. Som en allmän\r\nbakgrund kan upplysas följande.\r\nDen 1 oktober 1995 trädde en ny fastighetsmäklarlag (1995:400) i kraft.\r\nLagen syftar i första hand till att förstärka skyddet för enskilda som\r\nanlitar fastighetsmäklare och är tvingande till förmån för konsumenter.\r\nFastighetsmäklarlagen innehåller flera civilrättsliga regler som tar sikte\r\npå hur en mäklare skall utföra sina förmedlingsuppdrag. Lagen innehåller\r\nockså en näringsrättslig reglering i syfte att effektivisera registrerings-\r\noch tillsynsfunktionerna.\r\nMed fastighetsmäklare avses enligt fastighetsmäklarlagen fysiska personer\r\nsom yrkesmässigt förmedlar fastigheter, delar av fastigheter, byggnader\r\npå annans mark, tomträtter, bostadsrätter, andelsrätter avseende lägenhet,\r\narrenderätter eller hyresrätter. Varje fastighetsmäklare skall vara\r\nregistrerad hos Fastighetsmäklarnämnden.\r\nEn fastighetsmäklare får inte bedriva handel med fastigheter. Mäklaren\r\nfår inte heller ägna sig åt annan verksamhet som är ägnad att rubba\r\nförtroendet för honom som mäklare.\r\nHösten 1996 tog Fastighetsmäklarnämnden ställning till ett gränsdragningsproblem\r\nmellan fastighetsförmedling och annan mäklarverksamhet. Nämnden intog\r\ndärvid ståndpunkten att en förmedling av juridiska personer som är ägare\r\nav fastighet eller förmedling av andelar i sådana personer inte är att\r\nbetrakta som fastighetsförmedling. Yrkesförmedling av andra rörelser där\r\nfastighet ingår bland tillgångarna är däremot enligt nämnden att betrakta\r\nsom fastighetsförmedling (Fastighetsmäklarnämndens protokoll nr 12/96,\r\nfört vid sammanträde den 25 september 1996).\r\nVåren 1998 behandlade utskottet en motion som kritiserade den ståndpunkt\r\nsom Fastighetsmäklarnämnden tagit år 1996 om gränsdragningen mellan\r\nfastighetsförmedling och annan mäklarverksamhet (bet. 1997/98:LU15). Utskottet\r\ndelade därvid motionärernas uppfattning att det inte är rimligt att den\r\nsom står i begrepp att överlåta ett företag, där en fastighet ingår i\r\növerlåtelsen och som vill ha hjälp med förmedlingen, i vissa fall skall\r\nvara tvingad att utöver en företagsmäklare även anlita en fastighetsmäklare\r\nför förmedlingsuppdraget. Till detta kommer, anförde utskottet vidare,\r\natt det in i det sista kan vara en öppen fråga huruvida företaget slutligen\r\nkommer att överlåtas genom att ett bolag byter ägare eller överlåtelsen\r\nsker genom en försäljning av bolagets s.k. inkråm. I det senare fallet\r\nkrävs medverkan av en fastighetsmäklare, men inte i det förra. Förutsättningarna\r\nvid förmedlingen av en företagsöverlåtelse som inkluderar en fastighet\r\navviker, framhöll utskottet vidare, i så många väsentliga hänseenden från\r\nförmedlingen av en renodlad fastighetsöverlåtelse att det saknas skäl att\r\nupprätthålla en lagregel som i vissa fall innebär krav på en fastighetsmäklares\r\nmedverkan vid en företagsöverlåtelse. Regeringen bör därför, anförde\r\nutskottet, i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med förslag till\r\nändring i fastighetsmäklarlagen i enlighet med det sagda. Vad utskottet\r\nsålunda anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr.\r\n1997/98:158).\r\nDå frågan åter behandlades av riksdagen våren 2000 med anledning av en\r\nmotion (bet. 1999/2000:LU7) hade utskottet erfarit att den berörda frågan\r\nvar föremål för överväganden inom Justitiedepartementet. Övervägandena\r\nborde, i enlighet med vad riksdagen förordade våren 1998, leda fram till\r\natt regeringen i lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen med ett\r\nlagförslag. Något förnyat tillkännagivande härom från riksdagens sida\r\nkunde emellertid, enligt utskottet, då inte anses erforderligt. Därmed\r\navstyrkte utskottet bifall till motionen.\r\nJustitieministern har den 29 november 2000 i ett skriftligt svar på en\r\nfråga uttalat att avsikten är att det aktuella spörsmålet skall tas upp\r\nantingen inom ramen för den utvärdering av fastighetsmäklarlagen som\r\nplaneras eller i något annat lämpligt sammanhang. Arbetet bör, enligt vad\r\nsom anges i frågesvaret, kunna sättas i gång hösten 2001 (svar på fråga\r\n2001/02:270).\r\nNär frågan behandlades av riksdagen våren 2002 med anledning av en motion\r\nredovisade utskottet att något lagstiftningsarbete i frågan ännu inte\r\ninletts trots vad som tidigare utlovats i ett frågesvar från justitieministern.\r\nEnligt utskottets mening borde regeringen snarast ta initiativ till ett\r\nsådant arbete och därefter återkomma med lagförslag till riksdagen.\r\nUtskottet förutsatte att så skulle ske utan något formellt tillkännagivande\r\ndärom från riksdagen. Därmed avstyrkte utskottet bifall till den då\r\naktuella motionen (bet. 2001/02:LU15).\r\nI ett frågesvar från april 2002 uppgav justitieministern att ambitionen\r\ngivetvis är att ta hand om riksdagens tillkännagivande om en ändring i\r\nfastighetsmäklarlagen så snart som möjligt. Vidare uppgav han att något\r\narbete med frågan ännu inte kunnat sättas i gång och inte skulle kunna\r\nkomma att sättas i gång under pågående mandatperiod, eftersom det har\r\nvarit nödvändigt att prioritera andra angelägna frågor. Han kunde då inte\r\nange när frågan skulle kunna tas om hand (svar på fråga 2001/02:1078).\r\nFrågan behandlades senast av riksdagen våren 2003 med anledning av några\r\nmotioner. Utskottet redovisade då att fastighetsmäklarnämndens tillsyn\r\növer fastighetsmäklare samt formen för nämndens organisation och finansiering\r\nbehandlats i betänkandet Fastighetsmäklarnämnden - effektivare tillsyn\r\n(SOU 1999:35) som remissbehandlats. Vidare redovisades att av regeringens\r\nskrivelse 2002/03:75 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser\r\ntill regeringen framgick att en hearing skall hållas under den fortsatta\r\nberedningen av frågor om fastighetsmäklarlagen, att utvärderingsarbetet\r\ndärefter sannolikt kommer att överlämnas till en utredning samt att arbetet\r\när inriktat på att direktiv skall kunna beslutas senast år 2004.\r\nUtskottet konstaterade att det nu gått mer än fem år sedan riksdagens\r\ntillkännagivande angående en ändring i fastighetsmäklarlagen och utskottet\r\nbeklagade att något lagstiftningsarbete ännu inte inletts, särskilt mot\r\nbakgrund av vad justitieministern uppgav i det tidigare redovisade\r\nfrågesvaret hösten 2000. Enligt utskottets mening var det hög tid att regeringen\r\nutan dröjsmål beslutar direktiv till den aviserade utredningen och utskottet\r\nförutsatte att så skulle komma att ske utan något formellt tillkännagivande\r\nfrån riksdagens sida samt att motionsspörsmålen kommer att aktualiseras\r\ninom ramen för detta arbete. De då aktuella motionerna avstyrktes (bet.\r\n2002/03:LU13).\r\nI en interpellationsdebatt den 20 januari 2004 har justitieministern\r\nuppgett att arbetet är inriktat på att en utredning om fastighetsmäklarlagen\r\nskall kunna beslutas under året samt att det kommer att bli en mera allmän\r\növersyn som tar upp flera frågor som rör lagen och inte bara den som\r\nriksdagens tillkännagivande från år 1998 avser (svar på interpellation\r\n2003/04:190).\r\nMotionerna\r\nI motion L202 av Anders G Högmark och Elizabeth Nyström (båda m) framförs\r\nkritik mot att det gått drygt sex år sedan ett riksdagens tillkännagivande\r\nangående en ändring i fastighetsmäklarlagen utan att något lagförslag\r\npresenterats. Enligt motionärerna är det inte rimligt att en så förhållandevis\r\nenkel lagändring skall behöva dröja så länge. Motionärerna anser att ett\r\nlagstiftningsförslag bör vara riksdagen tillhanda under innevarande år.\r\nI motionen begärs ett tillkännagivande med detta innehåll.\r\nMarietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion L219 att regeringen skall\r\ngöra en allmän översyn av fastighetsmäklarlagen och att översynen särskilt\r\nskall se över lagens bestämmelse om förtroenderubbande sidoverksamhet.\r\nEnligt motionärerna medför förbudet mot förtroenderubbande sidoverksamhet\r\natt fastighetsmäklare hindras från att ge den typ av stöd och service som\r\nmånga kunder förväntar sig. Det har visat sig att denna bestämmelse bidrar\r\ntill negativa effekter för kunderna.\r\nNikos Papadopoulos och Paavo Vallius (båda s) yrkar i motion L250 ett\r\ntillkännagivande om behovet av att fastighetsmäklarlagen snarast ses över.\r\nEnligt motionärerna bör en utredning bl.a. beakta att enbart meriterade\r\noch högskoleutbildade mäklare skall vara representerade i\r\nFastighetsmäklarnämnden\r\noch att samtliga akademiker med utredarkompetens efter en fempoängskurs\r\ni mäkleri skall bli berättigade att bli registrerade som fastighetsmäklare.\r\n\r\nInger Segelström (s) begär i motion L282 ett tillkännagivande om ökat\r\nkonsumentskydd vid överlåtelser av pantsatt bostadsrätt genom att mäklarens\r\nansvar enligt fastighetsmäklarlagen förtydligas. Fastighetsmäklarlagen\r\nbör således, enligt motionärens uppfattning, ses över i syfte att ge\r\nkonsumenterna ett bättre skydd (yrkande 1).\r\nI motion L287 av Agne Hansson (c) anförs att stora förändringar har ägt\r\nrum sedan den nu gällande fastighetsmäklarlagen trädde i kraft. Bland\r\nannat har användningen av IT förändrat fastighetsmäklarnas arbete och\r\ntjänstens innehåll. Mot denna bakgrund anser motionären att det behöver\r\ngöras en översyn av fastighetsmäklarlagen. I motionen begärs ett\r\ntillkännagivande med detta innehåll.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nAv vad som redovisats ovan framgår att det nu gått sex år sedan riksdagens\r\ntillkännagivande angående en ändring i fastighetsmäklarlagen utan att\r\nregeringen ens påbörjat något arbete i syfte att få till stånd de av\r\nriksdagen begärda lagändringarna. Enligt utskottets mening är en sådan\r\ntidsutdräkt oacceptabel.\r\nJustitieministern har emellertid nyligen i en interpellationsdebatt uppgett\r\natt arbetet är inriktat på att en utredning om fastighetsmäklarlagen skall\r\nkunna beslutas under året samt att det kommer att bli en mera allmän\r\növersyn som tar upp flera frågor som rör lagen och inte bara den som\r\nriksdagens tillkännagivande från år 1998 avser. Mot denna bakgrund anser\r\nutskottet att något ytterligare tillkännagivande från riksdagens sida med\r\nanledning av motion L202 knappast är meningsfullt, varför motionen bör\r\navslås. Enligt utskottets mening bör dock regeringen utan dröjsmål besluta\r\nom direktiv till den aviserade utredningen.\r\nNär det sedan gäller motionerna L219 och L282 yrkande 1 utgår utskottet\r\nfrån att motionsspörsmålen kommer att bli föremål för närmare överväganden\r\ninom ramen för det aviserade utredningsarbetet och att de därför inte bör\r\nföranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Motionerna L250 och L287 får\r\nanses tillgodosedda genom justitieministerns löfte om en allmän översyn.\r\n\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L219,\r\nL250, L282 yrkande 1 och L287.\r\nBostadsarrende\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden med förslag till ändringar i reglerna\r\nom bostadsarrende. Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden.\r\n\r\nBakgrund\r\nI förevarande avsnitt behandlar utskottet två motioner som gäller\r\nbostadsarrende. Som en allmän bakgrund till motionsspörsmålen kan upplysas\r\nföljande.\r\nArrende föreligger när någon upplåter jord till nyttjande mot ersättning.\r\nUpplåtelse kan ske i form av jordbruksarrende, bostadsarrende,\r\nanläggningsarrende eller lägenhetsarrende. Regler om dessa arrendeformer finns\r\ni 8-11 kap. jordabalken.\r\nMed bostadsarrende avses arrendeupplåtelse som sker för annat ändamål än\r\njordbruk och som berättigar arrendatorn att uppföra eller bibehålla\r\nbostadshus på marken (10 kap. 1 §). Ett avtal om bostadsarrende skall träffas\r\nför viss tid, minst fem år, eller för arrendatorns livstid. Uppsägning\r\nskall alltid ske för att avtalet skall upphöra att gälla vid arrendetidens\r\nutgång. Rättsinstitutet bostadsarrende kom till år 1968 och syftade till\r\natt förbättra den rättsliga ställningen för ägare till fritidshus och\r\npermanentbostäder som disponerade marken med arrenderätt (sommarstugearrenden\r\noch arrendevillor).\r\nEn förutsättning för besittningsskydd vid bostadsarrende är att det, då\r\narrendeavtalet senast kan sägas upp från jordägarens sida, på arrendestället\r\nfinns ett bostadshus som är avsett till bostad åt arrendatorn och honom\r\neller henne närstående. Besittningsskyddet kan bara brytas under i lagen\r\nangivna förutsättningar (10 kap. 5 §). Att besittningsskyddet bryts innebär\r\natt arrendatorn, i regel vid arrendetidens slut, måste flytta. Förutom i\r\nfall då arrendatorn åsidosatt sina förpliktelser enligt arrendeavtalet\r\nkan besittningsskyddet brytas bl.a. om jordägaren gör sannolikt att marken\r\nskall användas för bebyggelse av annat slag än det som avses med upplåtelsen\r\neller för jordbruk, industri eller annan ekonomisk verksamhet samt att\r\njordägarens intresse att kunna förfoga över marken för sådant ändamål\r\npåtagligt överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende (10 kap. 5\r\n§ första stycket 5).\r\nI likhet med vad fallet är vid jordbruksarrende saknar jordabalken vid\r\nbostadsarrende bestämmelser om arrendeavgiftens storlek för den första\r\narrendeperioden. I detta avseende råder alltså avtalsfrihet. Annorlunda\r\när situationen vid förlängning som beror på att arrendatorn har\r\nbesittningsskydd. Lagen reglerar då inte bara arrendeavgiften utan också övriga\r\nvillkor. Enligt 10 kap. 6 § gäller sålunda att arrendeavgiften utgår med\r\nskäligt belopp. Kan jordägaren och arrendatorn inte enas om hur stor\r\narrendeavgiften bör vara, skall avgiften bestämmas så att den kan antas\r\nmotsvara arrenderättens värde med hänsyn till arrendeavtalets innehåll\r\noch omständigheterna i övrigt. Den allmänna formuleringen är ett uttryck\r\nför att det ställer sig svårt att i lagen närmare precisera vad som skall\r\nanses utgöra skälig arrendeavgift. Särskilt arrenden för fritidsändamål\r\nhar en mångskiftande karaktär och avser mark belägen på vitt skilda ställen.\r\nI förarbetena har uttalats att viss ledning när det gäller att avgöra\r\narrendeavgiftens storlek kan man få genom att utröna vad som kan anses\r\nvara ortens pris för jämförliga arrenden (prop. 1968:19 s. 86). Om sådant\r\njämförelsematerial inte föreligger torde frågan få avgöras efter vad\r\narrendatorer i allmänhet kan antas vara beredda att betala. I normala fall\r\nanses det inte oskäligt att arrendeavgiften är av den storleksordningen\r\natt den får förränta markvärdet.\r\nHar arrendatorn uppfört egen byggnad på arrendestället eller har han eller\r\nhon i övrigt nedlagt kostnader på detta utöver vad som ålegat honom eller\r\nhenne, gäller enligt 8 kap. 21 § att byggnaden eller vad som annars utförts\r\nskall erbjudas jordägaren till inlösen, när arrendatorn frånträder arrendet\r\ndärför att avtalet upphör att gälla. Har jordägaren inte inom en månad\r\nfrån det erbjudandet gjordes förklarat sig villig att antaga detta, får\r\narrendatorn föra bort egendomen eller överlåta den till en tillträdande\r\narrendator. Detta måste arrendatorn i så fall göra inom viss tid, annars\r\ntillfaller egendomen jordägaren utan lösen. Lagen innehåller inga regler\r\nom löseskillingens storlek. Kommer parterna inte överens härom får saken\r\navgöras i fastighetsdomstol.\r\nJordägaren kan göra gällande en inlösenrätt även i samband med att\r\narrendatorn vill överlåta arrenderätten. Enligt 10 kap. 7 § får en\r\nbostadsarrendator, om arrendeavtalet är slutet på viss tid, överlåta\r\narrenderätten\r\ntill någon med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall emellertid\r\nförst erbjuda jordägaren att återta arrendestället mot erläggande av skälig\r\nersättning för arrenderättens värde. Ett sådant erbjudande får innefatta\r\näven byggnad och anläggningar som arrendatorn utfört på arrendestället.\r\nOm jordägaren inte vill återta arrendestället står det arrendatorn fritt\r\natt överlåta sin arrenderätt till vilken godtagbar ny arrendator som helst.\r\nBakgrunden till denna reglering är att en bostadsarrendator många gånger\r\nkan ha befogad anledning att vilja avveckla arrendeförhållandet i förtid,\r\noch en överlåtelserätt gör det lättare för den avträdande arrendatorn\r\natt få tillbaka kostnader som han lagt ned på huset och arrendestället.\r\nGenom\r\nen särskild lag, lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva\r\narrendestället, har en arrendator i vissa fall rätt att förvärva arrendestället\r\nom det skall försäljas. Lagen är tillämplig på vissa jordbruksarrenden (s.\r\nk. gårdsarrenden) och bostadsarrenden.\r\nReglerna i jordabalken ger inte några anvisningar för hur arrenderättens\r\nvärde skall beräknas. Frågan har emellertid behandlats i förarbeten,\r\nrättspraxis och i den juridiska litteraturen. Allmänt kan sägas att syftet\r\nmed ersättningen för arrenderättens värde är att ge arrendatorn kompensation\r\nför att han eller hon frånträder arrendet i förtid samtidigt som markägaren\r\nunder den återstående arrendetiden kan dra nytta av de förbättringar som\r\narrendatorn utfört. I första hand kommer därvid i fråga värdet på\r\ninstallationer som arrendatorn gjort för att underlätta driften eller höja\r\navkastningen, men även det värde som ligger i att arrendeavgiften är lägre\r\nän arrendenivån i orten bör beaktas (se Bäärnhielm, Larsson, Arrendelagen,\r\nNorstedts laghandbok, s. 10:22).\r\nKan parterna inte komma överens om löseskillingen gäller även här att\r\nsaken får avgöras av fastighetsdomstol.\r\nMotionerna\r\nChatrine Pålsson (kd) begär i motion L206 att regeringen utreder\r\narrendelagstiftningen och ger förslag till ramar för arrendesättningen i\r\nenlighet med ett förslag som närmare redovisas i motionen. Motionären anser\r\nvidare att arrendatorns besittningsrätt bör förstärkas på så sätt att en\r\narrendator vid en försäljning av arrendestället efter 30 års arrende,\r\nunder vissa förutsättningar, skall ha rätt att köpa arrendestället.\r\nIngegerd Saarinen (mp) yrkar i motion L257 ett tillkännagivande om behovet\r\nav en utredning om arrendereglernas utformning, varvid särskilt skall\r\nbeaktas regelverkets ändamålsenlighet och språkliga utformning,\r\narrendeavgifternas storlek och fastighetsägarens inlösensvillkor.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nMotioner i syfte att få till stånd ändringar i lagstiftningen om bostadsarrende\r\nhar behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen under senare år.\r\nVid behandlingen våren 2001 avstyrkte utskottet sådana motioner i sitt av\r\nriksdagen godkända betänkande 2000/01:LU6, och i samband därmed underströk\r\nutskottet att rättsutvecklingen sedan lång tid varit inriktad på att i\r\nsocialt och ekonomiskt hänseende stärka arrendatorerna såsom varande den\r\nsvagare och mer utsatta parten i arrendeförhållandet. I synnerhet gäller\r\ndetta beträffande möjligheterna för bostadsarrendatorer - liksom för\r\njordbruksarrendatorer - att få arrendeavtalet förlängt vid arrendetidens\r\nutgång, det s.k. direkta besittningsskyddet. Även om utvecklingen inneburit\r\natt fastighetsägaren fått vidkännas vissa inskränkningar i sina möjligheter\r\natt disponera sin egendom som han eller hon vill, har, fortsatte utskottet,\r\nden nuvarande regleringen utformats efter en avvägning av de skilda\r\nintressen som gör sig gällande i ett arrendeförhållande.\r\nVad som anförts i de nu aktuella motionerna utgör, enligt utskottets mening,\r\ninte tillräckliga skäl för att riksdagen nu skall ta initiativ till att\r\nfå till stånd ändringar i den aktuella lagstiftningen. Med det anförda\r\nföreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L206 och L257.\r\nJordbruksarrende\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå en motion om jordbruksarrendatorers rätt till ersättning\r\nför viltskador. Utskottet hänvisar till gällande rätt.\r\nBakgrund\r\nEnligt 10 § första stycket jaktlagen (1987:259) har jordägaren jakträtten\r\npå den mark som hör till fastigheten. Enligt 10 § andra stycket gäller\r\ndock att arrendatorn vid jordbruksarrende har jakträtten på den arrenderade\r\nmarken om inte annat har avtalats. Det råder alltså avtalsfrihet rörande\r\nvilken av parterna i ett arrendeförhållande som skall ha jakträtten.\r\nMotionen\r\nBengt-Anders Johansson (m) påpekar i motion L306 att jordbruksarrendatorer\r\nsom arrenderar mark där jakträtten inte ingår inte har någon egen möjlighet\r\natt ingripa eller förebygga viltskador. Motionären begär ett tillkännagivande\r\nom att regeringen bör ges i uppdrag att stärka jordbruksarrendatorernas\r\nrätt till ersättning för viltskador.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nAv 9 kap. 34 a § jordabalken följer att om en jordägare har förbehållit\r\nsig jakträtten är han skyldig att ersätta arrendatorn för förluster på\r\ngrund av viltskador på arrendestället eller på arrendatorns egendom. Detta\r\ngäller dock inte om jordägaren visar att skadan inte kunnat förhindras\r\ntrots rimliga ansträngningar från hans sida.\r\nEnligt utskottets mening framstår den avvägning som görs i 9 kap. 34 a §\r\njordabalken mellan arrendatorns och jordägarens intressen som rimlig, och\r\nutskottet kan inte finna att någon översyn av dessa regler kan anses\r\npåkallad.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L306.
\r\nReservationer\r\n\r\n1. Jordabalkens felregler, punkt 1 (fp, v)\r\nav Jan Ertsborn (fp), Tasso Stafilidis (v) och Martin Andreasson (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om jordabalkens felregler. Därmed bifaller riksdagen\r\ndelvis motionerna 2003/04:L218 och 2003/04:L269.\r\nStällningstagande\r\nFel i en fastighet som inte är kända och beaktas i samband med en överlåtelse\r\nkommer att påverka den säljande eller köpande familjens ekonomi för lång\r\ntid framöver. Det finns, enligt vår mening, en ekonomisk otrygghet vid\r\nköp och försäljning av fastighet som alltfler upplever som besvärande.\r\nLiksom motionären bakom motion L218 anser vi att det är viktigt att både\r\nköparen och säljaren får ett så gott skydd som möjligt mot ekonomiska\r\növerraskningar. Vi anser att regeringen bör ta initiativ till en översyn\r\nav jordabalkens felregler i syfte att skapa en bättre balans mellan\r\nköparens och säljarens förpliktelser i samband med en fastighetsöverlåtelse\r\nför att åstadkomma tryggare köp och försäljningar. Inom ramen för översynen\r\nbör även vissa oklarheter kring begreppet dolda fel redas ut. Bland annat\r\nbör tiden för säljarens juridiska ansvar kortas och man bör se över\r\nmöjligheten till införande av obligatorisk besiktning. Det får ankomma på\r\nregeringen att ta initiativ till en sådan översyn.\r\nVad som anförts ovan bör riksdagen, med delvis bifall till motionerna\r\nL218 och L269, som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n2. Fastighetsmäklare m.m., punkt 3 (m, fp, kd, c)\r\nav Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Martin\r\nAndreasson (fp), Henrik von Sydow (m), Hillevi Engström (m) och Annika\r\nQarlsson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om fastighetsmäklare m.m. Därmed bifaller riksdagen\r\ndelvis motionerna 2003/04:L202, 2003/04:L219 och 2003/04:L287 och avslår\r\nmotionerna 2003/04:L250 och 2003/04:L282 yrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nVi kan konstatera att det nu gått mer än sex år sedan riksdagens\r\ntillkännagivande angående en ändring i fastighetsmäklarlagen. Trots detta har\r\nnågot lagstiftningsarbete ännu inte inletts. Det är nu hög tid att regeringen,\r\nutan dröjsmål, beslutar om direktiv till den aviserade utredningen, och\r\nenligt vår mening är ett ytterligare tillkännagivande till regeringen\r\ndärom påkallat.\r\nVad som anförts ovan bör riksdagen, med delvis bifall till motionerna\r\nL202, L219 och L287 samt med avslag på motionerna L250 och L282 yrkande\r\n1, som sin mening ge regeringen till känna.\r\nSärskilt yttrande\r\n\r\nFriköp av historiska arrenden, punkt 2 (v)\r\nTasso Stafilidis (v) anför:\r\n\r\nJag anser att en lagreglerad möjlighet till friköp av historiska arrenden\r\nbör införas.\r\nMed hänvisning till den pågående beredningen inom Regeringskansliet av\r\ndepartementspromemorian (Ds 2003:11) Historiska arrenden - en kartläggning\r\nhar jag valt att inte reservera mig.
\r\nBilaga\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:L202 av Anders G Högmark och Elizabeth Nyström (båda m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom ändringar i fastighetsmäklarlagen.\r\n2003/04:L206 av Chatrine Pålsson (kd):\r\nRiksdagen begär att regeringen utreder arrendelagstiftningen och ger\r\nförslag till ramar för arrendesättning enligt vad i motionen anförs.\r\n2003/04:L218 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av att göra en översyn av lagstiftningen avseende ansvaret för\r\nfel på fastighet vid överlåtelse.\r\n2003/04:L219 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\nRiksdagen begär att regeringen gör en allmän översyn av fastighetsmäklarlagen\r\n(1995:400) samt därvid särskilt beaktar vad som anförs i motionen om\r\nlagregeln om förtroenderubbande sidoverksamhet.\r\n2003/04:L238 av Christer Adelsbo och Ronny Olander (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom friköp av historiska arrenden.\r\n2003/04:L250 av Nikos Papadopoulos och Paavo Vallius (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av att fastighetsmäklarlagen snarast ses över .\r\n2003/04:L257 av Ingegerd Saarinen (mp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av en utredning av arrendereglernas utformning, vari särskilt\r\nskall beaktas regelverkets ändamålsenlighet och språkliga utformning,\r\narrendeavgifternas storlek och fastighetsägarens inlösensvillkor.\r\n2003/04:L269 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom dolda fel vid försäljning av hus.\r\n2003/04:L282 av Inger Segelström (s):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ökat skydd för konsumenter genom att mäklares ansvar i mäklarlagen\r\ntydliggörs bättre för skydd vid överlåtelse för pantsatt bostad.\r\n2003/04:L287 av Agne Hansson (c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom en översyn av fastighetsmäklarlagen (1995:400).\r\n2003/04:L306 av Bengt-Anders Johansson (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att uppdra till regeringen att stärka jordbruksarrendatorernas rätt\r\ntill ersättning vid viltskador." }, "dokutskottsforslag": { "utskottsforslag": [ { "punkt": "1", "rubrik": "Jordabalkens felregler", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L218 och 2003/04:L269.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "1", "motforslag_partier": "\"fp\",\"v\"", "votering_id": "4FD45CE9-C748-459F-8A45-D01225157CA5", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (fp, v)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "104", "0", "0", "40" ] }, { "td": [ "m", "36", "0", "0", "19" ] }, { "td": [ "c", "13", "0", "0", "9" ] }, { "td": [ "fp", "0", "32", "0", "16" ] }, { "td": [ "kd", "24", "0", "0", "9" ] }, { "td": [ "v", "0", "22", "0", "8" ] }, { "td": [ "mp", "14", "0", "0", "3" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "191", "54", "0", "104" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4FD45CE9-C748-459F-8A45-D01225157CA5", "rm": "2003/04", "bet": "LU15", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "2", "rubrik": "Friköp av historiska arrenden", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L238.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU15", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "3", "rubrik": "Fastighetsmäklare m.m.", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L202, 2003/04:L219, 2003/04:L250, 2003/04:L282 yrkande 1 och 2003/04:L287.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "2", "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "votering_id": "619F9AE3-2113-40B7-B450-D29C46189F35", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "104", "0", "0", "40" ] }, { "td": [ "m", "0", "36", "0", "19" ] }, { "td": [ "c", "0", "13", "0", "9" ] }, { "td": [ "fp", "0", "32", "0", "16" ] }, { "td": [ "kd", "0", "24", "0", "9" ] }, { "td": [ "v", "22", "0", "0", "8" ] }, { "td": [ "mp", "14", "0", "0", "3" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "140", "105", "0", "104" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/619F9AE3-2113-40B7-B450-D29C46189F35", "rm": "2003/04", "bet": "LU15", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "4", "rubrik": "Bostadsarrende", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L206 och 2003/04:L257.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU15", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "5", "rubrik": "Jordbruksarrende", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:L306.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2003/04", "bet": "LU15", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" } ] }, "dokmotforslag": { "motforslag": [ { "nummer": "1", "rubrik": "Jordabalkens felregler", "partier": "\"fp\",\"v\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "1" }, { "nummer": "2", "rubrik": "Fastighetsmäklare m.m.", "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "3" } ] }, "dokaktivitet": { "aktivitet": [ { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2004-01-22 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2004-01-27 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "JUS", "namn": "Justering", "datum": "2004-02-17 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "40", "process": "beredning" }, { "kod": "TROWE", "namn": "Trycklov till Gotab och webb", "datum": "2004-02-19 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "70", "process": "beredning" }, { "kod": "TRY", "namn": "Trycklov", "datum": "2004-02-19 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "60", "process": "beredning" }, { "kod": "TRY", "namn": "Trycklov", "datum": "2004-03-09 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "60", "process": "beredning" }, { "kod": "B1", "namn": "Bordläggning 1", "datum": "2004-03-16 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "1", "process": "avgorande" }, { "kod": "AVG", "namn": "Avgörande", "datum": "2004-03-18 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "5", "process": "avgorande" }, { "kod": "BEH", "namn": "Behandling", "datum": "2004-03-18 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "3", "process": "avgorande" }, { "kod": "BES", "namn": "Beslut", "datum": "2004-03-18 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "4", "process": "avgorande" } ] }, "dokuppgift": { "uppgift": [ { "kod": "beslutssammanfattningusk", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "Avslag på motionerna", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-18 16:05:43" }, { "kod": "notis", "namn": "Beslut i korthet", "text": "Riksdagen sade nej till motioner om jordabalkens felregler, friköp av historiska arrenden, fastighetsmäklare m.m., bostadsarrende och jordbruksarrende. Motionerna lämnades in under den allmänna motionstiden 2003.", "dok_id": "GR01LU15", "systemdatum": "" }, { "kod": "notisrubrik", "namn": "Beslut", "text": "Motioner om fastighetsfrågor (LU15)", "dok_id": "GR01LU15", "systemdatum": "" }, { "kod": "rdbeslut", "namn": "Riksdagens beslut", "text": "Kammaren biföll utskottet", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-18 16:05:43" }, { "kod": "statustext", "namn": "statustext", "text": "Ärendet är avslutat", "dok_id": "GR01LU15", "systemdatum": "2017-10-20 09:50:47" }, { "kod": "utsknotis", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "
Lagutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om jordabalkens felregler, friköp av historiska arrenden, fastighetsmäklare m.m., bostadsarrende och jordbruksarrende. Motionerna lämnades in under den allmänna motionstiden 2003.
", "dok_id": "GR01LU15", "systemdatum": "2016-01-26 17:43:41" }, { "kod": "utsknotisrubrik", "namn": "Utskottets förslag", "text": "Motioner om fastighetsfrågor (LU15)", "dok_id": "GR01LU15", "systemdatum": "2016-01-26 17:43:42" } ] }, "dokbilaga": { "bilaga": [ { "dok_id": "GR01LU15", "subtitel": "", "filnamn": "BET_200304_LU_15.pdf", "filstorlek": "159431", "filtyp": "pdf", "titel": "Vissa frågor rörande fastigheter", "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/084E0241-C206-4DAC-A645-A7FB7CE1FBF0" } ] }, "dokreferens": { "referens": [ { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L202 Fastighetsmäklarlagen", "ref_dok_id": "GR02L202", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L202", "ref_dok_titel": "Fastighetsmäklarlagen", "ref_dok_subtitel": "av Anders G Högmark och Elizabeth Nyström (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L206 Arrendelagstiftningen", "ref_dok_id": "GR02L206", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L206", "ref_dok_titel": "Arrendelagstiftningen", "ref_dok_subtitel": "av Chatrine Pålsson (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L218 Köp och försäljning av fastighet", "ref_dok_id": "GR02L218", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L218", "ref_dok_titel": "Köp och försäljning av fastighet", "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L219 Fastighetsmäklarlagen", "ref_dok_id": "GR02L219", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L219", "ref_dok_titel": "Fastighetsmäklarlagen", "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L238 Historiska arrenden", "ref_dok_id": "GR02L238", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L238", "ref_dok_titel": "Historiska arrenden", "ref_dok_subtitel": "av Christer Adelsbo och Ronny Olander (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L250 Fastighetsmäklare", "ref_dok_id": "GR02L250", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L250", "ref_dok_titel": "Fastighetsmäklare", "ref_dok_subtitel": "av Nikos Papadopoulos och Paavo Vallius (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L257 Bostads- och fritidshusarrende", "ref_dok_id": "GR02L257", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L257", "ref_dok_titel": "Bostads- och fritidshusarrende", "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen (MP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L269 Dolda fel vid försäljning av hus", "ref_dok_id": "GR02L269", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L269", "ref_dok_titel": "Dolda fel vid försäljning av hus", "ref_dok_subtitel": "av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L282 Konsumenträtt vid bostadsköp med pant", "ref_dok_id": "GR02L282", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L282", "ref_dok_titel": "Konsumenträtt vid bostadsköp med pant", "ref_dok_subtitel": "av Inger Segelström (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L287 Översyn av fastighetsmäklarlagen", "ref_dok_id": "GR02L287", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L287", "ref_dok_titel": "Översyn av fastighetsmäklarlagen", "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson (C)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2003/04:L306 Arrendatorns rätt till ersättning vid viltskador", "ref_dok_id": "GR02L306", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "L306", "ref_dok_titel": "Arrendatorns rätt till ersättning vid viltskador", "ref_dok_subtitel": "av Bengt-Anders Johansson (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "protokollbeslut", "uppgift": "2004-03-17", "ref_dok_id": "GR0984", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "84", "ref_dok_titel": "2004-03-17", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" }, { "referenstyp": "protokolldebatt", "uppgift": "2004-03-17", "ref_dok_id": "GR0984", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2003/04", "ref_dok_bet": "84", "ref_dok_titel": "2004-03-17", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" } ] } } }