{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2227247",
      "dok_id": "GR01KUU1",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "KUU1",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:KUU1",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KUU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "1",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-11-12 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:02",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:06",
      "titel": "Europeiska   konventet   om  EU:s  framtid   (skr.2003/04:13)",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01KUU1/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01KUU1",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01KUU1",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01KUU1",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:KUU1</div><h1>Europeiska   konventet   om  EU:s  framtid   (skr.2003/04:13)</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI   betänkandet   behandlar  utskottet   regeringens\r\nskrivelse 2003/04:13  Europeiska  konventet  om EU:s\r\nframtid jämte motioner.\r\nUtskottet  redogör  i sina ställningstaganden  för\r\nvad  som  enligt  utskottets  uppfattning  bör  vara\r\nSveriges   utgångspunkter    under    den   pågående\r\nregeringskonferensen.    Utskottet   föreslår    att\r\nriksdagen  godkänner vad utskottet  anfört  och  vad\r\nregeringen i övrigt anfört i skrivelsen. Regeringens\r\nskrivelse bör läggas till handlingarna.\r\n\r\nUtskottet  framhåller   att  Sveriges  medlemskap  i\r\nEuropeiska unionen är ett uttryck för en strävan att\r\ntillsammans   med  andra  länder   lösa   gemensamma\r\nproblem. Frågor  som  är  gränsöverskridande och där\r\ndet nationella beslutsfattandet inte räcker till för\r\natt nå politiska mål behöver  lösas  i samverkan med\r\nandra länder. Det kan röra miljöfrågor  och kamp mot\r\ngränsöverskridande brottslighet. Europeiska  unionen\r\nkommer tack vare utvidgningen i maj 2004 med tio nya\r\nmedlemsstater   att   bli   en   bredare   europeisk\r\nsamarbetsorganisation.\r\n\r\nUtskottet   anser   att  konventets  arbete  varit\r\nframgångsrikt.  Konventets   förslag   innebär   ett\r\nangeläget  förtydligande  av  samarbetets  natur och\r\nomfattning  genom  att  reglerna  förs samman i  ett\r\nsamlat   och  välstrukturerat  fördrag.   Konventets\r\nförslag är en bra grund för regeringskonferensen och\r\nkan med de  förändringar  som  utskottet  förordar i\r\ndetta  betänkande bilda en god helhet. Det ligger  i\r\nmedlemsstaternas  och  EU-medborgarnas  intresse att\r\nhuvuddragen i konventets förslag förverkligas.\r\n\r\nEn viktig utgångspunkt är att det är medlemsstaterna\r\nsom  är  avtalsslutande  parter  i  de grundläggande\r\nfördrag  som  reglerar  EU:s  verksamhet.  EU  är  i\r\ngrunden ett mellanstatligt samarbete  som  bygger på\r\nprincipen   om   tilldelade   befogenheter.  Det  är\r\nmedlemsstaterna själva som disponerar  fördragen och\r\nsom   har   det   avgörande  inflytandet  över  EU:s\r\nutveckling.  Det  nya   konstitutionella   fördraget\r\nbekräftar  detta  förhållande.  Redan i artikel  I-1\r\nsägs  att Europeiska unionen tilldelas  befogenheter\r\nav medlemsstaterna  för att deras gemensamma mål ska\r\nuppnås. I artikel I-9 anges att varje befogenhet som\r\ninte  har tilldelats unionen  i  konstitutionen  ska\r\ntillhöra   medlemsstaterna.   Också   i  finansiellt\r\nhänseende handlar det om tilldelad kompetens.\r\n\r\nDen fördragsändring som nu är aktuell,  genom  det\r\nnya  konstitutionella  fördraget, innebär i huvudsak\r\natt  området  för  gemensamt  beslutsfattande  i  EU\r\nbekräftas. Samarbetsformerna  för  de  frågor  som i\r\ndagens    EU-fördrag   ligger   i   tredje   pelaren\r\n(polissamarbete   och   straffrättsligt   samarbete)\r\nförstärks  genom ändrade beslutsformer och rättsliga\r\ninstrument.  Unionens yttre åtgärder ska stärkas och\r\nsamordnas bättre.\r\n\r\nRiksdagens beslut  med anledning av detta betänkande\r\nska  enligt  utskottets  mening  vara  styrande  för\r\nregeringens      förhandlingsarbete.       Utskottet\r\nförutsätter    således    att    regeringen   driver\r\nförhandlingarna i enlighet med riksdagens beslut.\r\n\r\nUtskottet  välkomnar  att regeringen  eftersträvar\r\nbred  politisk  samsyn  kring   hur   det   framtida\r\nkonstitutionella fördraget ska utformas.\r\nUtskottet  är  väl  medvetet  om att förhandlingar\r\nkräver    kompromisser.    Regeringen    måste     i\r\nförhandlingsarbetet agera utifrån det mandat som ges\r\ngenom  riksdagens  beslut.  De kompromisser som i de\r\nfortsatta   förhandlingarna  blir   nödvändiga   får\r\ndiskuteras med  och förankras hos riksdagens partier\r\ni de former för samråd  som  gäller.  Det är viktigt\r\natt     regeringen     har     handlingsutrymme    i\r\nförhandlingarna  så  att  regeringen   kan  agera  i\r\nSveriges intresse.\r\n\r\nHuruvida det framtida fördraget bör bli  föremål för\r\nfolkomröstning får prövas av den riksdag som har att\r\nta  slutlig  ställning till fördraget. Allmänt  sett\r\nvill dock utskottet erinra om att Europeiska unionen\r\nförblir ett i  grunden  mellanstatligt samarbete där\r\nvarje stats godkännande krävs  för att förändra EU:s\r\nkompetens på ett område. Europeiska unionen kan inte\r\nsjälv  ta  sig  beslutanderätt. Denna  grundläggande\r\nprincip,  som  var   en   av  förutsättningarna  vid\r\nfolkomröstningen 1994 om svenskt medlemskap, består.\r\n\r\nKonstitutionella frågor\r\n\r\nUtskottet   delar   regeringens    uppfattning   att\r\nprincipen   om  unionsrättens  företräde   är   fast\r\netablerad  sedan   lång   tid   tillbaka,  men  vill\r\nframhålla   vikten   av   att   ett   kompletterande\r\nperspektiv  tydliggörs. Unionen ska, enligt  artikel\r\nI-5.1    i    konventets     förslag,     respektera\r\nmedlemsstaternas  nationella  identitet, som  kommer\r\ntill uttryck i deras politiska  och konstitutionella\r\ngrundstrukturer, inbegripet det regionala och lokala\r\nsjälvstyret.   Unionen   skall   vidare   respektera\r\nmedlemsstaternas  väsentliga  statliga   funktioner,\r\ninbegripet funktioner vars syfte är att hävda  deras\r\nterritoriella   integritet,   upprätthålla  lag  och\r\nordning  och  skydda den inre säkerheten.  Utskottet\r\nvill också erinra  om artikel I-7.3 där det sägs att\r\nde grundläggande rättigheterna såsom de garanteras i\r\nEuropakonventionen,   och   såsom   de   följer   av\r\nmedlemsstaternas     gemensamma     konstitutionella\r\ntraditioner,  ska ingå i unionsrätten  som  allmänna\r\nprinciper.\r\n\r\nI syfte att göra förhållandet mellan unionsrättens\r\nföreträde och de  nämnda  reglerna  tydligt förordar\r\nutskottet   att   artikel  I-10.1  om  unionsrättens\r\nföreträde  kompletteras   med   en  hänvisning  till\r\nartiklarna I-5.1 och I-7.3.\r\nUtskottet är medvetet om att det  inom  ramen  för\r\nregeringskonferensen  pågår  en  teknisk  översyn av\r\nkonventets förslag. I det arbetet har förslag  förts\r\nfram   om   att   artikel  I-10.1  om  unionsrättens\r\nföreträde ska placeras  omedelbart efter artikel I-5\r\ni   konventets  förslag.  Utskottet   finner   ingen\r\nanledning   att   i   detalj  diskutera  artiklarnas\r\nplacering, men vill understryka att det är angeläget\r\natt  innehållet  i  artiklarna   I-5.1   och   I-7.3\r\nframhålls   i  samma  sammanhang  som  unionsrättens\r\nföreträde. Det kan ske genom en hänvisning i det som\r\ni konventets  förslag  är  artikel I-10.1, men andra\r\nlösningar som uppnår samma syfte  kan  vara möjliga.\r\nUtskottet    föreslår    att   riksdagen   gör   ett\r\ntillkännagivande i denna fråga.\r\n\r\nI konventets förslag ges möjlighet  att fatta beslut\r\nom övergång från en beslutsregel till  en  annan, de\r\ns.k. passerellerna. Utskottet är kritiskt mot  denna\r\nlösning.  Ett  syfte  med ett nytt samlat fördrag är\r\natt  man  i  detta  fördrag   ska  reglera  framtida\r\nbeslutsformer. När alla frågor  är  uppe  kan man ta\r\nett  samlat  grepp  och  göra en enhetlig bedömning.\r\nReglerna ska bara kunna ändras när fördraget ändras.\r\nUtskottet  motsätter sig att  Europeiska  rådet  ska\r\nkunna  fatta   dessa  beslut.  Utskottet  anser  mot\r\nbakgrund av det anförda att regeringen bör verka för\r\natt    passerellerna     inte     finns     med    i\r\nregeringskonferensens    slutliga   överenskommelse.\r\nUtskottet  föreslår  ett  tillkännagivande  i  denna\r\nfråga.\r\n\r\nUnionens struktur\r\n\r\nUtskottet   välkomnar   den  tydliga   struktur   på\r\nfördraget   som  konventet  föreslår.   Därmed   kan\r\nmedborgarna lättare ta del av det regelverk som styr\r\nunionen. Avskaffandet av pelarstrukturen leder också\r\ntill ökad tydlighet,  även  om  skilda beslutsregler\r\nfortfarande kan gälla för olika områden.\r\n\r\nUnionens värden och mål\r\n\r\nUtskottet  gör  helhetsbedömningen   att  konventets\r\nförslag   innebär  att  öppenheten  stärks   i   det\r\nkonstitutionella   fördraget  jämfört  med  gällande\r\nfördrag. Det hindrar  inte att regeringen bör bevaka\r\nom   öppenheten   kan  stärkas   ytterligare   under\r\nregeringskonferensen.  En  möjlighet  vore i så fall\r\natt  verka  för  att  principen  om  öppenhet  nämns\r\ntidigare i fördraget.\r\n\r\nUtskottet  välkomnar  att  jämställdhet  återfinns\r\nbland   de   värden   som   lyfts   fram    i    det\r\nkonstitutionella   fördraget.  Utskottet  anser  att\r\nregeringen ska driva  frågan  så  att det i samtliga\r\nspråkversioner   framgår  att  jämställdhet   mellan\r\nkvinnor och män är inkluderat i jämlikhetsbegreppet.\r\nArbetsmarknadsutskottet betonar i sitt yttrande till\r\nutskottet  att  regeringen   i  regeringskonferensen\r\nkraftfullt  måste  verka  för  klara   och   tydliga\r\nskrivningar  om att jämställdhet mellan kvinnor  och\r\nmän lyfts fram bland de grundläggande värdena.\r\nUtskottet förutsätter vidare att regeringen driver\r\nfrågan om folkhälsa i arbetet med det nya fördraget.\r\nDock   måste   en    sådan    strävan   beakta   att\r\nfolkhälsopolitikens  utformning  är  ett  nationellt\r\nansvar.\r\n\r\nGrundläggande rättigheter\r\n\r\nUtskottet välkomnar att konventet föreslår att\r\nunionen ska ansöka om en anslutning till\r\nEuropeiska konventionen om skydd för mänskliga\r\nrättigheterna och de grundläggande friheterna.\r\nUtskottet kan, särskilt mot bakgrund av att EU\r\nska ansöka om anslutning till\r\nEuropakonventionen och de förtydliganden av\r\nstadgan som gjorts under konventets gång,\r\nställa sig bakom konventets förslag om\r\ninförlivande av EU:s stadga om de grundläggande\r\nrättigheterna.\r\n\r\nUnionens befogenheter\r\n\r\nUtskottet    välkomnar   konventets    förslag    om\r\nkompetensavgränsning. Konventets förslag innebär ett\r\nangeläget   förtydligande    jämfört    med   dagens\r\nsituation.\r\n\r\nNär  det  gäller  frågan  om kompetensfördelningen\r\nmellan  unionen  och medlemsstaterna  är  det  också\r\nviktigt att erinra  om artikel I-9, där det sägs att\r\nvarje befogenhet som  inte  har tilldelats unionen i\r\nkonstitutionen  ska tillhöra medlemsstaterna.  Någon\r\nnärmare   reglering    av    vad   som   ligger   på\r\nmedlemsstatsnivå  vore  direkt missvisande.  Det  är\r\nmedlemsstaterna   som  överlämnar   kompetens   inom\r\nbegränsade områden  för  att  gemensamt fatta beslut\r\ninom dessa områden.\r\n\r\nInstitutionerna\r\n\r\nUtskottet vidhåller sin uppfattning  från våren 2003\r\n(bet.  2002/03:KUU1  s. 21) att nackdelarna  med  en\r\nvald  ordförande i Europeiska  rådet  överväger.  En\r\nvald ordförande  för  Europeiska rådet skulle enligt\r\nutskottets uppfattning  sannolikt rubba maktbalansen\r\nbåde  mellan  institutionerna  och  inom  Europeiska\r\nrådet. Ett rotationssystem  för  ordförandeskapet  i\r\nEuropeiska  rådet och i ministerrådet har den mycket\r\nstora fördelen att det är helt rättvist och ger alla\r\nstater den unika  inblicken  i  EU:s inre verksamhet\r\nsom  ordförandeskapet ger. Ordningen  med  roterande\r\nordförandeskap  för  Europeiska  rådet, eventuellt i\r\nnågon  form  av  gruppordförandeskap,   bör   enligt\r\nutskottets  uppfattning  bevaras. Utskottet föreslår\r\nett tillkännagivande i denna fråga.\r\n\r\nI frågan om kommissionärer  anser utskottet att en\r\nordning med en kommissionär från  varje  medlemsstat\r\noch  som har rösträtt bidrar till legitimiteten  för\r\nEU och  för kommissionen. Det ligger inte minst i de\r\nsmå  ländernas   intresse  att  alla  kommissionärer\r\ndeltar  i  kommissionskollegiet  på  samma  villkor.\r\nUtskottet  föreslår  ett  tillkännagivande  i  denna\r\nfråga.\r\nNär  det  gäller   Europaparlamentets   säte   kan\r\nutskottet  dela  den irritation som framförs i några\r\nmotioner över den  rådande ordningen där parlamentet\r\ndelar sin verksamhet  mellan Bryssel och Strasbourg.\r\nUtskottet  förutsätter att  regeringen  stöder  alla\r\nsträvanden  att  parlamentets  permanenta  flyttning\r\nmellan två orter upphör.\r\nUtskottet tar  avstånd  från konventets förslag om\r\nett särskilt lagstiftningsråd.\r\nRegeringen    bör    driva    kravet    på    ökad\r\nkvinnorepresentation  i  olika EU-organ  inom  ramen\r\nbåde   för   regeringskonferensen    och   i   andra\r\nsammanhang.\r\n\r\nNationella parlament\r\n\r\nUtskottet  välkomnar den stärkta roll som  konventet\r\nföreslår för  nationella  parlament.  Utskottet slår\r\nfast   att   det   är   viktigt  att  regeringen   i\r\nregeringskonferensen  verkar   för   att  konventets\r\nförslag  i  denna  del  upprätthålls  eller   t.o.m.\r\nskärps.\r\n\r\nSärskilt  den nya subsidiaritetsmekanismen innebär\r\nen gentemot regeringarna egen och oberoende roll för\r\nparlamenten. Om nationella parlament är aktiva i EU-\r\nfrågorna  kan   det   demokratiska  inflytandet  och\r\nlegitimiteten  öka.  Utskottet   delar   regeringens\r\nuppfattning att det är viktigt att riksdagens roll i\r\nsubsidiaritetsprövningen  utformas  på ett sätt  som\r\növerensstämmer   med  kompetensfördelningen   mellan\r\nriksdag   och   regering.   EU-frågornas   speciella\r\nkaraktär, dvs. att  det  kan  röra frågor som annars\r\nskulle ha beslutats av riksdagen  nu  avgörs av EU:s\r\nministerråd   och  Europaparlamentet,  innebär   att\r\nriksdagens roll  blir  mer central än i traditionell\r\nutrikespolitik.\r\n\r\nÖppenhet och demokrati\r\n\r\nUtskottet  välkomnar  de framsteg  som  gjorts  inom\r\nkonventet rörande öppenheten.  Det är t.ex. positivt\r\natt  öppenhetsreglerna  utsträcks   till  att  gälla\r\nsamtliga institutioner. Vidare är det  av  stor vikt\r\natt  rådets  sammanträden  ska  vara offentliga  när\r\nlagstiftningsförslag diskuteras och antas. Lagar ska\r\nstiftas  offentligt.  Regeringen  bör  överväga  hur\r\nöppenheten     i     rådets     arbetsgrupper    och\r\nförlikningskommittéerna mellan rådet och parlamentet\r\nkan öka.\r\n\r\nUtskottet förutsätter att regeringen  noga bevakar\r\natt  konventets förslag upprätthålls och om  möjligt\r\nförstärks. Öppenheten är central för möjligheten att\r\nutkräva ansvar av politiker och tjänstemän.\r\nUtskottet  framhåller vikten av meddelarskydd. Den\r\nsvenska erfarenheten  visar  att  yttrandefrihet och\r\nmeddelarskydd    motverkar    ineffektivitet     och\r\nkorruption.  Öppenhet  och  insyn  befrämjar  en god\r\nförvaltning.\r\nUtskottet  kan  inte  ställa  sig bakom konventets\r\nförslag  om  s.k.  medborgarinitiativ   på  EU-nivå.\r\nOrdningen med medborgarinitiativ på EU-nivå  kan  ge\r\nintryck    av    att    EU,    med   stöd   av   ett\r\nmedborgarinitiativ,  kan agera på  nya  områden  där\r\nfördraget inte ger kompetens.\r\n\r\nÖvriga utskotts yttranden\r\n\r\n\r\nEtt område med frihet, säkerhet och rättvisa\r\n\r\nJustitieutskottet framhåller  att konventets förslag\r\ninnehåller en rad olika åtgärder som syftar till att\r\nförstärka   samarbetet  mot  den  gränsöverskridande\r\nbrottsligheten.  I stora delar innebär förslagen att\r\nredan  enligt  fördraget  gällande  eller  i  praxis\r\ntillämpade   regler    överförs    till    det   nya\r\nkonstitutionella  fördraget.  I  en del fall innebär\r\nförslagen en vidareutveckling av en  redan tillämpad\r\nordning och i några fall utvidgas unionens kompetens\r\ngenom    skapandet   av   nya   rättsliga   grunder.\r\nJustitieutskottet  ställer  sig  i huvudsak positivt\r\ntill   inriktningen   på  förslagen  även   om   man\r\nkommenterar en del förslag,  särskilt  sådana frågor\r\ndär motioner föreligger.\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottet    delar    regeringens\r\nuppfattning    att    den   gemensamma   asyl-   och\r\ninvandringspolitiken ska  ha  en  hög nivå vad avser\r\nhumanitet,     tillämpning    av    asylrätt     och\r\ninternationella  åtaganden. Även om rådet kommer att\r\nfatta  beslut  med kvalificerad  majoritet  på  sätt\r\nkonventet föreslagit kan det förmodas att det kommer\r\natt ta lång tid  innan  en  sådan  gemensam  politik\r\nföreligger. Det är en svår avvägning hur situationen\r\ndessförinnan  bör  hanteras,  inte  minst med hänsyn\r\ntill  vad som framkom vid utfrågningen  om  att  det\r\nfinns såväl  fördelar  som  nackdelar  med nuvarande\r\nminiminormer. Utskottet stannar därför för att godta\r\nden  avvägning regeringen, i avvaktan på  riksdagens\r\nställningstagande,    gjort   inför   de   fortsatta\r\nförhandlingarna  och  som   bl.a.   innebär  att  en\r\nmedlemsstat vid tillskapandet av den  gemensamma och\r\nenhetliga  politiken  ska kunna tillämpa  de  bättre\r\nvillkor som följer av statens nationella lagar.\r\n\r\nYttre åtgärder\r\n\r\nNär det gäller unionens  yttre  åtgärder ställer sig\r\nsammansatta   konstitutions-   och  utrikesutskottet\r\nbakom     den     grundläggande     analysen     och\r\nproblemformuleringen  från konventet,  nämligen  att\r\ndet finns utrymme för ökad  politisk  samordning och\r\nsamverkan i EU:s yttre agerande. Konventets  förslag\r\ninnebär tydliga möjligheter till förstärkt samverkan\r\navseende  dessa  aspekter och därmed en förstärkning\r\nav den gemensamma  utrikes-  och säkerhetspolitiken.\r\nDetta ligger i Sveriges intresse.  Genom att Sverige\r\nkan  agera  genom  unionen  stärks Sveriges  röst  i\r\nvärlden.   Inget  av  förslagen  påverkar   Sveriges\r\nmöjligheter   att   fortsätta   föra   en   militärt\r\nalliansfri  politik.  Utskottet  noterar  att det  i\r\nkonventets slutdokument inte finns något förslag  om\r\nömsesidiga   försvarsgarantier.   Enligt  utskottets\r\nmening  skall  EU  inte  utvecklas till  en  militär\r\nallians med bindande försvarsgarantier.\r\n\r\nFörsvarsutskottet  anför   att   förslaget  om  en\r\nsolidaritetsklausul ligger väl i linje  med Sveriges\r\nvidgade  syn på säkerheten, för att kunna  möta  ett\r\nbredare spektrum  av hot än tidigare. Utgångspunkten\r\när  att stödet  precis  som  i  dag    skall  vara\r\nfrivilligt  och ges efter de regler för insatsbeslut\r\nsom redan gäller.\r\n\r\nÖvriga politikområden\r\n\r\nFinansutskottet  anför  att  ett mål för regelverket\r\navseende  EU-budgetens utgifter  bör  vara  att  den\r\ninstitutionella balansen behålls.\r\n\r\nKulturutskottet  konstaterar  att EU:s möjligheter\r\natt  agera  på  kulturområdet  hittills   har  varit\r\nbegränsade  och  kulturutskottet  utgår från att  så\r\nförblir  fallet  också  om  det nya fördragsutkastet\r\nantas av regeringskonferensen.\r\nSocialutskottet  erinrar  om  att  man  vid  flera\r\ntillfällen  har uttalat sin principiella  ståndpunkt\r\natt tobaksodling  inte bör stödjas med medel ur EU:s\r\nbudget.  Sverige  arbetar   aktivt   med  frågor  om\r\ntobaksprevention och anser att det i första  hand är\r\nen folkhälsofråga.\r\nEnligt  arbetsmarknadsutskottets  uppfattning  bör\r\nregeringen i regeringskonferensen söka  vinna  gehör\r\nför   en   reglering  i  fördraget  av  rätten  till\r\ngränsöverskridande fackliga sympatiåtgärder.\r\nTrafikutskottet   betonar   att   väl   fungerande\r\ntransporter  inom  EU  utgör en viktig förutsättning\r\nför  den inre marknadens  funktion.  Regelverket  på\r\ndetta  område  utgör  därmed  en  av  hörnstenarna i\r\nfördraget.\r\nFör att riksdag och regering skall kunna  driva en\r\neffektiv    ekonomisk    politik   är   det   enligt\r\nskatteutskottets  mening  en  förutsättning  att  en\r\noinskränkt  rådighet  över beslut  som  rör  skatter\r\nfinns kvar på den nationella nivån.\r\nI   enlighet  med  yttrandet   från   miljö-   och\r\njordbruksutskottet        föreslår       sammansatta\r\nkonstitutions-     och     utrikesutskottet      ett\r\ntillkännagivande   i  frågan  om  ett  protokoll  om\r\nhållbar utveckling.  Det vore värdefullt om målet om\r\nhållbar utveckling kunde lyftas fram i ett protokoll\r\ntill  det  nya  fördraget.   Regeringen  bör  därför\r\nnärmare pröva förslaget.\r\n\r\nEtt par motionsyrkanden tillstyrks  med anledning av\r\nde tillkännagivanden som utskottet föreslår  och som\r\nredovisats ovan. Övriga motionsyrkanden avstyrks.\r\n\r\nTill  betänkandet  har  fogats  reservationer från\r\nsamtliga sju partier. Sex partier (m,  fp,  kd, v, c\r\noch mp) har också lämnat särskilda yttranden.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n1. Samarbete i Europeiska unionen\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K288\r\nyrkandena 3, 4 och  7,  2002/03:K432  yrkandena 1\r\noch   4,   2003/04:K8   yrkande   5,  2003/04:K10\r\nyrkandena    13,    2003/04:K12    yrkande    1,\r\n2003/04:K353,   2003/04:K416   yrkande   2   samt\r\n2003/04:K419 yrkandena 1 och 3.\r\nReservation 1 (v)\r\nReservation 2 (c)\r\nReservation 3 (mp)\r\n2. Konventsmetoden\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K432\r\nyrkande 8 samt 2003/04:\r\nK416 yrkande 6.\r\nReservation 4 (kd)\r\nReservation 5 (v, mp)  motiv.\r\n\r\n3. Tidsschemat för regeringskonferensen\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 75.\r\nReservation 6 (v, mp)\r\n\r\n4. Mandat\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 4.\r\n\r\n5. Folkomröstning\r\n\r\nRiksdagen    avslår    motionerna    2003/04:K1\r\nyrkandena 2 och 3, 2003/04:\r\nK9 yrkande 31 och  2003/04:K13  yrkandena  76 och\r\n77.\r\nReservation 7 (v, mp)\r\nReservation 8 (c) - motiv.\r\n\r\nKonstitutionella frågor\r\n\r\n6. Yttrande från Lagrådet\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande  3 i\r\ndenna del.\r\nReservation 9 (v, mp)\r\n\r\n7. Unionsrättens företräde\r\n\r\nRiksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad\r\nutskottet  anfört  om  unionsrättens   företräde.\r\nDärmed   bifaller   riksdagen  delvis  motionerna\r\n2003/04:K2 yrkande 21  samt 2003/04:K10 yrkandena\r\n11 och 43.\r\nReservation 10 (v, mp)\r\n\r\n8. Förenlighet med svensk grundlag\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K1 yrkande\r\n1,   2003/04:K9  yrkande  3  i  denna   del   och\r\n2003/04:K13 yrkande 74.\r\nReservation 11 (v, mp)\r\n\r\n9. Övergångsmöjligheter rörande\r\nbeslutsregler (passerellerna)\r\n\r\nRiksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad\r\nutskottet   anfört   om   passerellerna.   Därmed\r\nbifaller  riksdagen delvis motionerna  2003/04:K2\r\nyrkande 23  i  denna  del,  2003/04:K8 yrkande 8,\r\n2003/04:K9  yrkande 3 i denna  del,   2003/04:K10\r\nyrkande 16, 2003/04:K12  yrkande  8  i denna del,\r\n2003/04:\r\nK13 yrkande 15 samt 2003/04:K416 yrkande 11.\r\n\r\n10. Flexibilitetsklausulen\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande\r\n23  i denna del, 2003/04:K8 yrkande 6, 2003/04:K9\r\nyrkande  3  i  denna del, 2003/04:K12 yrkande 8 i\r\ndenna del samt 2003/04:K13 yrkande 14.\r\nReservation 12 (fp, kd, v, c, mp)\r\n\r\nUnionens struktur\r\n\r\n11. Fördragets struktur\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion 2003/04:K416 yrkandena\r\n1 och 18.\r\nReservation 13 (mp) - motiv.\r\n\r\n12. Euratom\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K9 yrkande\r\n2 och 2003/04:K13 yrkande 50.\r\nReservation 14 (v, mp)\r\n\r\n13. Unionen som juridisk person\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K431\r\nyrkande   2,   2003/04:K13    yrkande    29   och\r\n2003/04:K416 yrkande 4.\r\nReservation 15 (mp)\r\n\r\nUnionens upprättande, värden och mål\r\n\r\n14. Värden och mål\r\n\r\nRiksdagen  avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande\r\n3 och 2003/04:K10 yrkande 8.\r\nReservation 16 (kd)\r\n\r\n15. Federalismens principer\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K2 yrkande 1.\r\nReservation 17 (c)\r\nReservation 18 (fp) - motiv.\r\n\r\n16. Unionens symboler\r\n\r\nRiksdagen avslår  motionerna 2003/04:K9 yrkande\r\n1 och 2003/04:K13 yrkande 27.\r\nReservation 19 (v, mp)\r\n\r\n17. Öppenheten\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 23.\r\nReservation 20 (mp)\r\n\r\n18. Kristendomen i ingressen\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K8 yrkande\r\n1 och 2003/04:K416 yrkande 7.\r\nReservation 21 (kd)\r\n\r\n19. Jämställdhet\r\n\r\nRiksdagen    avslår    motionerna   2003/04:K3,\r\n2003/04:K9 yrkande 28 och 2003/04:K13 yrkande 25.\r\nReservation 22 (mp)\r\n\r\n20. Folkhälsa\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K6 i denna\r\ndel, 2003/04:K7 och 2003/04:K12 yrkande 20.\r\nReservation 23 (fp, kd, c, mp)\r\n\r\n21. Barns rättigheter\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 26.\r\nReservation 24 (mp)\r\n\r\n22. Djurskydd\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 24.\r\nReservation 25 (v, mp)\r\n\r\n23. Socialt och ekologiskt hållbar\r\nutveckling\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 30 i\r\ndenna del.\r\nReservation 26 (v, mp)\r\n\r\nGrundläggande rättigheter\r\n\r\n24. Anslutning till Europakonventionen\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2003/04:K271\r\nyrkande 7 och 2003/04:\r\nK416 yrkande 8.\r\n\r\n25. Stadgan om grundläggande rättigheter\r\n\r\nRiksdagen avslår  motionerna 2003/04:K9 yrkande\r\n4, 2003/04:K10 yrkande  9, 2003/04:K13 yrkande 28\r\noch 2003/04:K416 yrkande 3.\r\nReservation 27 (v)\r\nReservation 28 (mp)\r\n\r\nUnionens befogenheter\r\n\r\n26. Principen om tilldelade befogenheter\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K8 yrkande\r\n4 och 2003/04:K10 yrkande 5.\r\n\r\n27. Återtagande av befogenheter\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K2 yrkande 22.\r\n\r\n28. Befogenhetskategorier\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande\r\n20,   2003/04:K10  yrkande  12  och  2003/04:K416\r\nyrkande 10.\r\nReservation 29 (m)\r\n\r\n29. Beslut inom kategorin stödjande\r\nåtgärder\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K2 yrkande 15.\r\nReservation 30 (c, mp)\r\n\r\nUnionens institutioner\r\n\r\n30. Parlamentarism eller maktdelning\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 13.\r\nReservation 31 (m)\r\nReservation 32 (fp) - motiv.\r\n\r\n31. Vald ordförande för Europeiska rådet\r\n\r\nRiksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad\r\nutskottet   anfört   om   vald   ordförande   för\r\nEuropeiska   rådet.  Därmed  bifaller   riksdagen\r\ndelvis   motionerna    2003/04:K2    yrkande   7,\r\n2003/04:K8  yrkande  9,  2003/04:K9  yrkande   7,\r\n2003/04:K10   yrkandena  6  och  14,  2003/04:K12\r\nyrkandena 3 och 4 samt 2003/04:K13 yrkande 1.\r\nReservation 33 (s)\r\n\r\n32. Arbetet i Europeiska rådet\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion 2003/04:K2 yrkandena 8\r\noch 9.\r\nReservation 34 (c)\r\n\r\n33. Kommissionens sammansättning och\r\ntillsättning\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager   för   regeringen  vad\r\nutskottet  anfört om kommissionens sammansättning\r\noch  tillsättning.   Därmed   bifaller  riksdagen\r\ndelvis   motionerna   2003/04:K2   yrkande    10,\r\n2003/04:K8  yrkande  13,  2003/04:K10 yrkande 17,\r\n2003/04:K12 yrkande 2, 2003/04:\r\nK13 yrkande 4 samt 2003/04:K416 yrkande 17.\r\n\r\n34. Röstregler i rådet\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:K431\r\nyrkandena   8  och  9,  2003/04:K2  yrkande   13,\r\n2003/04:K8  yrkande   7,  2003/04:K9  yrkande  9,\r\n2003/04:K12 yrkande 9, 2003/04:K13 yrkande 2 samt\r\n2003/04:K416 yrkandena 15 och 16.\r\nReservation 35 (kd)\r\nReservation 36 (c)\r\nReservation 37 (v, mp)\r\n\r\n35. Europaparlamentets ställning\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 5.\r\nReservation 38 (v)\r\n\r\n36. Europaparlamentets namn\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 9.\r\nReservation 39 (v, mp)\r\n\r\n37. Europaparlamentets säte\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K202,\r\n2002/03:K291, 2002/03:\r\nK431  yrkande 10, 2003/04:K210  och  2003/04:K416\r\nyrkande 19.\r\n\r\n38. Kommissionens roll och initiativrätt\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K288\r\nyrkande  6, 2002/03:K432  yrkande  6,  2003/04:K2\r\nyrkandena  11,  14  och  16, 2003/04:K9 yrkande 6\r\nsamt 2003/04:K13 yrkandena 3, 5, 8 och 12.\r\nReservation 40 (v)\r\nReservation 41 (c)\r\nReservation 42 (mp)\r\n\r\n39. Ordförandeskap för ministerrådet\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K8 yrkande\r\n10 och 2003/04:K10 yrkande 15.\r\n\r\n40. Lagstiftningsråd\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K8  yrkande\r\n11 och 2003/04:K9 yrkande 12 i denna del.\r\n\r\n41. Kvinnor i institutionerna\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 29.\r\nReservation 43 (v, mp)\r\n\r\nDe nationella parlamentens roll\r\n\r\n42. De nationella parlamentens roll\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K431\r\nyrkandena 6 och 7, 2002/03:K432 yrkande 7 i denna\r\ndel,  2003/04:K2   yrkandena   1719,  2003/04:K8\r\nyrkande  2,  2003/04:K9  yrkande 10,  2003/04:K10\r\nyrkande  10,  2003/04:K12  yrkandena   5  och  6,\r\n2003/04:K13  yrkandena  7073  samt  2003/04:K416\r\nyrkandena 13 och 14.\r\nReservation 44 (v, mp)\r\nReservation 45 (c)\r\n\r\nInstrument och beslutsprocedurer\r\n\r\n43. Rättsliga instrument\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K9  yrkande\r\n11 och 2003/04:K416 yrkande 12.\r\n\r\n44. Delegerad normgivning\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 12 i\r\ndenna del.\r\nReservation 46 (v, mp)\r\n\r\nÖppenhet och demokrati\r\n\r\n45. Öppenheten i EU\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K431\r\nyrkande  11,  2003/04:K2   yrkandena   2  och  6,\r\n2003/04:K8  yrkande  15, 2003/04:K10 yrkande  19,\r\n2003/04:K13 yrkandena 11, 16 och 17, 2003/04:K276\r\nsamt 2003/04:\r\nK416 yrkande 24.\r\nReservation 47 (v, mp)\r\n\r\n46. Dialog med det civila samhället\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K2 yrkande 5.\r\n\r\n47. Yttrandefrihet och meddelarskydd\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K2 yrkande\r\n3, 2003/04:K8 yrkande 16 samt 2003/04:K13 yrkande\r\n20.\r\nReservation 48 (v, c)\r\nReservation 49 (mp)\r\n\r\n48. Öppenhet i Europeiska centralbanken\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K8\r\nyrkande 14 och 2003/04:K13 yrkande 19.\r\n\r\n49. Parlamentarisk kontroll av Europeiska\r\ncentralbanken\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 10.\r\nReservation 50 (mp)\r\n\r\n50. Europeiska politiska partier\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 18.\r\nReservation 51 (v , mp)\r\n\r\n51. Medborgarinitiativ\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande\r\n4, 2003/04:K8 yrkande 17, 2003/04:K10 yrkande 20,\r\n2003/04:K13 yrkande 21 samt 2003/04:\r\nK416 yrkande 21.\r\nReservation 52 (c, mp)\r\nReservation 53 (kd)\r\n\r\nMedlemskap i unionen\r\n\r\n52. Medlemskap i unionen\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2003/04:K416 yrkandena\r\n5 och 9.\r\n\r\nUnionens finanser\r\n\r\n53. Beslut om unionens finanser\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K10 yrkande\r\n21,  2003/04:K13  yrkande  22  samt  2003/04:K416\r\nyrkande 37.\r\nReservation 54 (m, fp, c)\r\nReservation 55 (kd)\r\nReservation 56 (mp)\r\n\r\n54. Revisionsrätten\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K12 yrkande\r\n10 och 2003/04:K13 yrkande 13.\r\nReservation 57 (fp)\r\nReservation 58 (mp)\r\n\r\n55. Samordning av den ekonomiska\r\npolitiken\r\n\r\nRiksdagen  avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande\r\n18, 2003/04:K9  yrkande 15, 2003/04:K10 yrkandena\r\n7 i denna del och  22,  2003/04:K13  yrkande  65,\r\n2003/04:K381  yrkande  2 och 2003/04:K416 yrkande\r\n33.\r\nReservation 59 (m)\r\nReservation 60 (kd)\r\nReservation 61 (v)\r\nReservation 62 (mp)\r\n\r\n56. Skattefrågor\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K2 yrkande\r\n34,   2003/04:K9   yrkande  14  samt  2003/04:K13\r\nyrkandena 5254.\r\nReservation 63 (fp, kd, c, mp)\r\n\r\n57. EMU:s tredje steg\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K2 yrkande\r\n37,  2003/04:K9  yrkande 32, 2003/04:K13  yrkande\r\n62, 2003/04:K377 samt 2003/04:K381 yrkande 1.\r\nReservation 64 (v, mp)\r\nReservation 65 (c)\r\n\r\nEtt område med frihet, säkerhet och rättvisa\r\n\r\n58. Beslutsformer på det rättsliga\r\nområdet\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion  2003/04:K13 yrkandena\r\n41 och 42.\r\nReservation 66 (v, mp)\r\n\r\n59. Europeiska rådet samt ständiga\r\nkommittén\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2003/04:K10  yrkandena\r\n23 och 25.\r\nReservation 67 (m)\r\n\r\n60. Brottsförebyggande åtgärder\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 26.\r\nReservation 68 (m)\r\n\r\n61. Straffrättsligt samarbete\r\n\r\nRiksdagen    avslår    motionerna    2003/04:K2\r\nyrkandena 2628  och  31,  2003/04:K8 yrkande 20,\r\n2003/04:K9 yrkande 19 i denna del och 2003/04:K12\r\nyrkande 18.\r\nReservation 69 (v, mp)\r\n\r\n62. Polis- och åklagarsamarbete\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K2 yrkande\r\n30, 2003/04:K9 yrkandena 17 och  19  i  denna del\r\nsamt 2003/04:K13 yrkandena 43, 45 och 46.\r\nReservation 70 (v, mp)\r\n\r\n63. En europeisk åklagare\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande\r\n32,  2003/04:K9  yrkande  18, 2003/04:K10 yrkande\r\n27,  2003/04:K12  yrkande  19   och   2003/04:K13\r\nyrkande 47.\r\nReservation 71 (m, c)\r\n\r\n64. Unionens yttre gränser\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 48.\r\n\r\n65. Asylpolitiken\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande\r\n29, 2003/04:K8 yrkande 19, 2003/04:K9 yrkande 20,\r\n2003/04:K10  yrkande  24 i denna del, 2003/04:K12\r\nyrkandena 15 och 16 samt 2003/04:K13 yrkande 44.\r\nReservation 72 (fp, kd, c)\r\nReservation 73 (m)\r\nReservation 74 (v, mp)\r\n\r\n66. Asylprotokollet\r\n\r\nRiksdagen avslår motion  2003/04:Sf257  yrkande\r\n6.\r\nReservation 75 (v, mp)\r\n\r\nYttre åtgärder\r\n\r\n67. Yttre åtgärder\r\n\r\nRiksdagen  avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande\r\n24 i denna del, 2003/04:K8 yrkande 21, 2003/04:K9\r\nyrkandena 22,  23 i denna del och 27 i denna del,\r\n2003/04:K10 yrkande  28,  2003/04:K12 yrkande 11,\r\n2003/04:K13 yrkande 37 samt  2003/04:K416 yrkande\r\n23.\r\nReservation 76 (m)\r\nReservation 77 (fp)\r\nReservation 78 (kd)\r\nReservation 79 (v)\r\nReservation 80 (mp)\r\n\r\n68. Röstregler inom GUSP\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K9 yrkande\r\n21 och 2003/04:K13 yrkande 36.\r\nReservation 81 (v, mp)\r\n\r\n69. Utrikesministern\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande\r\n12, 2003/04:K8 yrkande 12, 2003/04:K9 yrkande  8,\r\n2003/04:K10  yrkande  18,  2003/04:K12 yrkande 12\r\noch 2003/04:K13 yrkandena 6 och 7.\r\nReservation 82 (m)\r\nReservation 83 (fp)\r\nReservation 84 (kd)\r\nReservation 85 (v, mp)\r\nReservation 86 (c)\r\n\r\n70. Försvarsfrågor\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K2 yrkande\r\n24  i  denna  del,  2003/04:K8  yrkandena  2224,\r\n2003/04:K9 yrkandena 23 i denna del,  24,  26 och\r\n27   i   denna   del,   2003/04:K10  yrkande  29,\r\n2003/04:K12  yrkande  13,  2003/04:K13  yrkandena\r\n3034 samt 2003/04:Fö243 yrkande 2.\r\nReservation 87 (fp)\r\nReservation 88 (kd)\r\nReservation 89 (v, mp)\r\n\r\n71. Försvarsmateriel\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K2 yrkande\r\n25, 2003/04:K8 yrkande 25, 2003/04:K9  yrkande 23\r\ni   denna   del,   2003/04:K12  yrkande  14  samt\r\n2003/04:K13 yrkande 40.\r\nReservation 90 (fp)\r\nReservation 91 (v, mp)\r\n\r\n72. Den gemensamma handelspolitiken\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 30.\r\nReservation 92 (m)\r\n\r\n73. Samarbete med tredjeland\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K12 yrkande 17.\r\nReservation 93 (fp)\r\n\r\n74. Sanktioner\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 38.\r\nReservation 94 (v, mp)\r\n\r\n75. Internationella avtal\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K8 yrkande\r\n26 och 2003/04:K13 yrkande 39.\r\nReservation 95 (v, mp)\r\n\r\n76. Solidaritetsklausulen\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K8  yrkande\r\n30,  2003/04:K9 yrkandena 25 och 27 i denna  del,\r\n2003/04:K10  yrkande  31  och 2003/04:K13 yrkande\r\n35.\r\nReservation 96 (v)\r\nReservation 97 (mp)\r\n\r\nAndra politikområden\r\n\r\n77. Inre marknaden\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkandena 55,\r\n56 och 59.\r\nReservation 98 (mp)\r\n\r\n78. Socialförsäkringsfrågor\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna    2003/04:K10\r\nyrkandena 7 i denna  del  och  32  i  denna  del,\r\n2003/04:Sf242 yrkande 2, 2003/04:Sf288 yrkande  9\r\nsamt 2003/04:Sf360 yrkande 1.\r\nReservation 99 (m)\r\nReservation 100 (v, mp)\r\n\r\n79. Sociala frågor och\r\narbetsmarknadsfrågor\r\n\r\nRiksdagen  avslår motionerna 2003/04:K9 yrkande\r\n13 samt 2003/04:K10 yrkande 32 i denna del.\r\nReservation 101 (v)\r\n\r\n80. Gränsöverskridande fackliga\r\nsympatiåtgärder\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 16.\r\nReservation 102 (m, fp, kd, c) - motiv.\r\n\r\n81. Arbetskraft från tredjeland\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion 2003/04:K10 yrkande 24\r\ni denna del.\r\nReservation 103 (m)\r\n\r\n82. Arbetsmarknadsparternas roll och den\r\nsociala dialogen\r\n\r\nRiksdagen avslår motion  2003/04:K10 yrkande 32\r\ni denna del.\r\nReservation 104 (m)\r\nReservation 105 (fp)\r\n\r\n83. Folkhälsopolitiken och hälso- och\r\nsjukvård\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K6 i denna\r\ndel,  2003/04:K10 yrkandena 33, 34  och  37  samt\r\nmotion 2003/04:K13 yrkande 66.\r\nReservation 106 (m)\r\nReservation 107 (mp)\r\n\r\n84. Målen för jordbrukspolitiken\r\n\r\nRiksdagen  avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande\r\n27,  2003/04:K10   yrkande   35  och  2003/04:K13\r\nyrkande 67.\r\nReservation 108 (m)\r\nReservation 109 (kd)\r\nReservation 110 (mp)\r\nReservation 111 (fp) - motiv.\r\n\r\n85. Fiskepolitik\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 68.\r\nReservation 112 (v, mp)\r\n\r\n86. Ett djuretiskt hållbart samhälle\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K5.\r\n\r\n87. Miljöpolitiken\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K8 yrkande\r\n28,   2003/04:K9   yrkande   30   i  denna   del,\r\n2003/04:K10 yrkande 36 samt 2003/04:K13 yrkandena\r\n60 och 61.\r\nReservation 113 (v, mp)\r\n\r\n88. Hållbar utveckling\r\n\r\nRiksdagen   tillkännager  för  regeringen   vad\r\nutskottet anfört  om  hållbar  utveckling. Därmed\r\nbifaller  riksdagen delvis motionerna  2003/04:K2\r\nyrkande 33,  2003/04:K11 samt 2003/04:K13 yrkande\r\n51.\r\n\r\n89. Miljöbestämmelser\r\n\r\nRiksdagen    avslår    motionerna    2003/04:K2\r\nyrkandena 35 och 36, 2003/04:\r\nK13 yrkande 49 samt 2003/04:MJ434 yrkande 8.\r\nReservation 114 (v, mp)\r\nReservation 115 (c)\r\n\r\n90. Århuskonventionen\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion  2003/04:K13 yrkandena\r\n57 och 58.\r\nReservation 116 (mp)\r\n\r\n91. Transporter\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K4.\r\n\r\n92. Rymden\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K10 yrkande\r\n38 och 2003/04:K13 yrkande 63.\r\nReservation 117 (m, fp, v, c, mp)\r\n\r\n93. Energi\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K8 yrkande 29.\r\n\r\n94. Industri\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 39.\r\nReservation 118 (m)\r\n\r\n95. Kultur\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 40.\r\nReservation 119 (m, v, mp)\r\n\r\n96. Idrott\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K10 yrkande\r\n41 och 2003/04:K13 yrkande 64.\r\nReservation 120 (m, v , c, mp)\r\n\r\n97. Tjänster av allmänt ekonomiskt\r\nintresse\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 42.\r\nReservation 121 (m)\r\n\r\n98. Räddningstjänst\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2003/04:K8 yrkande\r\n31 och 2003/04:K13 yrkande 69.\r\nReservation 122 (mp)\r\n\r\n99. Regeringens skrivelse\r\n\r\nRiksdagen  godkänner vad utskottet  anfört  samt\r\nlägger   regeringens   skrivelse   2003/04:13   till\r\nhandlingarna.\r\n\r\nStockholm den 12 november 2003\r\n\r\nPå sammansatta  konstitutions- och utrikesutskottets\r\nvägnar\r\n\r\n\r\nUrban Ahlin\r\n\r\nFöljande ledamöter  har deltagit i beslutet: Urban\r\nAhlin (s), Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m),\r\nGöran Magnusson (s), Carl  B  Hamilton  (fp), Barbro\r\nHietala Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s),  Holger\r\nGustafsson  (kd),  Lars  Ohly (v), Birgitta Ahlqvist\r\n(s),  Helene  Petersson  (s),  Tobias  Krantz  (fp),\r\nKerstin  Lundgren (c), Inger  Segelström  (s),  Nils\r\nFredrik  Aurelius  (m),  Gustav  Fridolin  (mp)  och\r\nKenneth G Forslund (s).</pre><pre>\r\n2003/04\r\n\r\nKUU1\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nI  betänkandet   behandlar   utskottet   regeringens\r\nskrivelse  2003/04:13 Europeiska konventet  om  EU:s\r\nframtid. Vidare behandlas de motioner som väckts med\r\nanledning av  skrivelsen  samt  vissa  motioner  som\r\nväckts tidigare. Motionerna förtecknas i bilaga. Sex\r\npartier  har väckt parti- eller kommittémotioner med\r\nanledning  av  skrivelsen.  Sju  andra följdmotioner\r\nbehandlas  också i betänkandet. Cirka  250  yrkanden\r\nhar  väckts  med   anledning   av   skrivelsen.  Ett\r\nfemtiotal motionsyrkanden som väckts  under allmänna\r\nmotionstiden  2002  och  2003 och som tar  sikte  på\r\nfördragsmässiga    frågor    behandlas    också    i\r\nbetänkandet.\r\n\r\nDen  13  oktober  2003  anordnade   utskottet   en\r\noffentlig   utfrågning   med   kommissionär  Antonio\r\nVitórino  om konventet och regeringskonferensen.  En\r\nutskrift av  utfrågningen  återfinns  i betänkandets\r\ndel 2, bilaga 13. Utskottet höll den 21 oktober 2003\r\nen  sluten  utfrågning  med  statssekreterare   Lars\r\nDanielsson,    Statsrådsberedningen,    dit   övriga\r\nutskotts ledamöter var inbjudna att närvara.  Den 23\r\noktober  2003  frågade utskottet ut statssekreterare\r\nDan Eliasson, Justitiedepartementet,  vid  en intern\r\nutfrågning    tillsammans   med   justitieutskottet.\r\nSocialförsäkringsutskottet  höll den 23 oktober 2003\r\nen    offentlig    utfrågning    om    asyl-     och\r\nmigrationspolitik.  Utfrågningen  återfinns  i del 2\r\nsom bilaga 14 till detta betänkande.\r\n\r\nUtskottet  har  berett  samtliga övriga utskott utom\r\nkonstitutionsutskottet     och      utrikesutskottet\r\ntillfälle att yttra sig. Yttranden har  avgivits  av\r\ntio utskott:\r\n\r\n- Finansutskottet (FiU1y)\r\n-\r\n- Skatteutskottet (SkU2y)\r\n-\r\n- Justitieutskottet (JuU1y)\r\n-\r\n- Försvarsutskottet (FöU3y)\r\n-\r\n- Socialförsäkringsutskottet (SfU2y)\r\n-\r\n- Socialutskottet (SoU2y)\r\n-\r\n- Kulturutskottet (KrU1y)\r\n-\r\n- Trafikutskottet (TU1y)\r\n-\r\n- Miljö- och jordbruksutskottet (MJU2y)\r\n-\r\nArbetsmarknadsutskottet (AU2y)\r\n\r\nNäringsutskottet   har   beslutat   att   inte  avge\r\nyttrande.     Partiernas     ställningstaganden    i\r\nnäringsutskottet    har    meddelats     sammansatta\r\nkonstitutions-     och     utrikesutskottet    genom\r\nprotokollsutdrag.\r\n\r\nDe inkomna synpunkterna från utskotten återfinns i\r\nbilagorna 111 i betänkandets del 2.\r\nLagutskottet,       utbildningsutskottet       och\r\nbostadsutskottet har avstått från att yttra sig.\r\nVidare har EU-nämnden  beslutat  att  godkänna att\r\nEU-nämndens   kansli  överlämnar  en  inom  nämndens\r\nkansli   upprättad    promemoria    om   regeringens\r\nskrivelse. Utskottet har mottagit denna promemoria.\r\nUtskottet    har    mottagit    Europaparlamentets\r\nresolution        om        sammankallandet       av\r\nregeringskonferensen   samt   en    inbjudan    från\r\nEuropaparlamentets   konstitutionella  utskott  till\r\nsammanträden om regeringskonferensen.\r\nUtskottets   hänvisningar   i   betänkandet   till\r\nkonventets   resultat    avser   den   version   som\r\növerlämnades till Europeiska  rådets  ordförande den\r\n18 juli 2003 (CONV 850/03).\r\n\r\nSkrivelsens huvudsakliga innehåll\r\n\r\n\r\nI  skrivelsen redovisas regeringens utgångspunkter\r\ni samband  med den regeringskonferens som inleddes i\r\noktober 2003.  Konferensen  förhandlar  utifrån  det\r\nförslag  till nytt s.k. konstitutionellt fördrag som\r\nframlagts   av   konventet   om  EU:s  framtid  samt\r\nändringsförslag    från    medlemsstaterna.    Efter\r\nkonferensens   avslutning   avser   regeringen   att\r\nåterkomma  till  riksdagen  med   de   förslag   som\r\nkonferensen föranleder.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nInledning: Samarbete i Europeiska\r\nunionen\r\n\r\nRegeringens skrivelse\r\n\r\nRegeringen  anför i skrivelsen att politiska verktyg\r\nbehövs  för  att   hantera  frågor  som  är  genuint\r\ngränsöverskridande   och    där    det    nationella\r\nbeslutsfattandet   inte   räcker  till  för  att  nå\r\npolitiska mål. I en utvidgad union, som spänner över\r\nhela den europeiska kontinenten,  blir det samtidigt\r\nännu viktigare att respektera varje lands kulturella\r\noch politiska särprägel. Regeringen slår därför vakt\r\nom  principen  att  beslut  ska fattas  där  det  är\r\neffektivast och så nära medborgarna som möjligt, den\r\ns.k. subsidiaritetsprincipen.\r\n\r\nSamarbetet inom Europeiska  unionen måste anpassas\r\ntill  de  krav  som  utvidgningen  av   unionen  och\r\ninternationaliseringen   ställer.  Regeringen   vill\r\nverka  för  en öppen och demokratisk  union  med  en\r\nkombination   av   gemensamt   beslutsfattande   och\r\nmellanstatligt samarbete.\r\nErfarenheterna  av det arbete som Sverige utfört i\r\nunionen sedan landet  blev  medlem  är  mycket goda.\r\nSvenska  förslag  om  en  sysselsättningsunion   med\r\nsärskilda   sysselsättningsmål  för  EU  har  blivit\r\nverklighet. EU-länderna  har  enats om att samarbeta\r\nsom     aktiva     välfärdsstater    med    hållbara\r\nvälfärdssystem. Öppenheten  har  stärkts  väsentligt\r\nsedan  Sverige  blev  medlem,  liksom jämställdheten\r\nmellan kvinnor och män. Inom miljöpolitiken  har  en\r\nsärskild     kemikaliestrategi     utarbetats    och\r\nKyotoprotokollet  om  klimatförändring   genomförts.\r\nSvenska konsumenter och företag drar dagligen  nytta\r\nav  den  inre  marknaden. Sverige har drivit arbetet\r\nmed livsmedel och  konsument-  och djurskydd framåt.\r\nSverige har utgjort en frihandelsvänlig  kraft  till\r\nhjälp   för  fattigare  delar  av  världen.  På  det\r\nutrikespolitiska  området  har  Sverige kunnat verka\r\nför FN och folkrätten och de mänskliga rättigheterna\r\nsamt  gemensamt  med  andra  utarbetat   och  aktivt\r\nmedverkat  i  gemensamma fredsbevarande insatser  på\r\nplatser som forna Jugoslavien och nu senast i Kongo.\r\nGenom att dela  med  sig  av en liten del av landets\r\nsuveränitet har Sverige också kunnat låna av andras.\r\nGenom medlemskapet i EU har Sverige inte bara kunnat\r\npåverka omvärlden för egen del utan spelat en större\r\nroll i internationella frågor  än  vad  landet  hade\r\nförmått på egen hand.\r\nSnart  tio  år  efter  inträdet  i unionen har EU-\r\nmedlemskapet   ett   brett  stöd  hos  den   svenska\r\nbefolkningen.  En  förklaring   kan  vara  de  klart\r\nurskiljbara positiva effekter som medlemskapet haft.\r\nI dag är det naturligt att avsätta  en  termin eller\r\nett   läsår   vid   en  europeisk  skola  eller  ett\r\nuniversitet,  att  byta   erfarenheter   om  kultur,\r\nforskning eller arbetslivet i övrigt. Fler människor\r\nhar prövat på att arbeta utomlands. Svenska  poliser\r\noch  åklagare  har utvecklat ett nära samarbete  med\r\nsina   europeiska    kolleger    för   att   bekämpa\r\nmänniskohandel, narkotikahandel och  andra former av\r\nallvarlig gränsöverskridande brottslighet.\r\n\r\nRegeringen  anser att konventsförslaget  är  en  god\r\ngrund för regeringskonferensen. Det ger en tydligare\r\noch mer överskådlig bild av samarbetet. Det ökar den\r\ndemokratiska   förankringen   av  samarbetet  liksom\r\nöppenheten.   Unionens   grundläggande    mål    och\r\nvärderingar   moderniseras.   Samarbetet   inom  det\r\nrättsliga området förstärks och unionens möjligheter\r\natt  agera  gentemot omvärlden förbättras. Det  slås\r\nockså  tydligt   fast   att  unionens  kompetens  är\r\nbegränsad   till   den   som   är    överlåten    av\r\nmedlemsstaterna. Genom förslaget om en ökad roll för\r\nde   nationella   parlamenten  stärks  principen  om\r\nnärheten till medborgarna.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata samlingspartiet  anser  i  motion  K10  att\r\nSverige  ska  vara en fullvärdig medlem i Europeiska\r\nunionen.  Det  innebär   att  Sverige  ska  delta  i\r\nsamarbetets alla olika delar  utan  undantag och med\r\nfull delaktighet och fullt ansvar för det gemensamma\r\nEuropas fortsatta utveckling (yrkande 1).\r\n\r\nSamarbetet   ska   bygga   på  principen  om   den\r\nbegränsade statsmakten, vilket  innebär  att  EU ska\r\nfokusera   på   de  uppgifter  som  bäst  utförs  på\r\neuropeisk nivå och  undvika  att ta på sig uppgifter\r\nsom med fördel kan utföras av  det civila samhället,\r\nmarknaden  eller på nationell eller  lokal  politisk\r\nnivå (yrkande 2).\r\nFör att kunna  uppfylla de gemensamma utmaningarna\r\nska samarbetet och  det  gemensamma beslutsfattandet\r\nfokusera på följande sex huvuduppgifter:\r\n\r\n- Den inre marknaden\r\n-\r\n- Den gemensamma valutan\r\n-\r\n- Den fria rörligheten\r\n-\r\n-  Kampen mot den organiserade  och  internationella\r\nbrottsligheten och mot terrorism\r\n-\r\n- Gränsöverskridande miljöföroreningar\r\n-\r\nDen   gemensamma   utrikes-  och  säkerhetspolitiken\r\n(yrkande 3).\r\n\r\nI motion K12 av Lars Leijonborg m.fl.(fp) anförs att\r\ndet förslag som Europeiska konventet har lagt fram i\r\nljuset  av  motionärernas   syn  på  det  europeiska\r\nsamarbetets principiella inriktning  sett  till  sin\r\nhelhet   är   en   stor   framgång.   Utkastet  till\r\nkonstitutionellt    fördrag    slår    fast    vilka\r\nbefogenheter  som  ska ligga på europeisk respektive\r\nnationell  nivå,  det   ger   mer   inflytande  till\r\nEuropaparlamentet  och de nationella parlamenten  på\r\nministerrådets bekostnad  och  det  stärker unionens\r\nkapacitet  att agera kraftfullt på en  rad  områden.\r\nDet  gäller inte  minst  de  rättsliga  och  inrikes\r\nfrågorna  samt inom utrikes- och säkerhetspolitiken.\r\nI arbetet under  regeringskonferensen är det viktigt\r\natt skydda denna helhet.  Vad  i  motionen anförs om\r\natt  konventets  förslag  sett till helheten  är  en\r\nbetydande   framgång   föreslås   tillkännages   för\r\nregeringen (yrkande 1).\r\n\r\nI motion 2002/03:K432  av  Lars  Leijonborg  m.fl.\r\n(fp)  anförs  att  det  europeiska  projektet i alla\r\navseenden är unikt och inte har några modeller eller\r\nramar  att  följa.  De  senaste åren har  samarbetet\r\ntagit flera steg i federal riktning  inrättandet av\r\nen  gemensam valuta, en mer  gemensam  utrikes-  och\r\nsäkerhetspolitik,   ett  närmare  samarbete  på  det\r\ninrikes och rättsliga  området etc. Denna utveckling\r\nhar sin grund i de faktorer  som  en gång gav upphov\r\ntill  EU  och som i stora delar är och  troligen  en\r\nlång tid framöver  kommer  att  vara  drivande i EU-\r\nintegrationen  globaliseringen, utvecklingen av den\r\nnya   informationstekniken   och   nationsgränsernas\r\nminskade betydelse.\r\nEU  måste  dock  öka  sin  legitimitet   och   sin\r\nacceptans  hos  Europas medborgare. Det är uppenbart\r\natt  detta  i dag saknas,  vilket  bland  annat  det\r\ndåliga   valdeltagandet    i   Europaparlamentsvalen\r\nvittnar om.\r\nFör att alls kunna uppfattas  måste  unionens  mål\r\nbli   klarare,   mer   lättförståeliga   och  aktivt\r\naccepterade av medborgarna i EU. Som en del av detta\r\när  det  av central betydelse att Europas medborgare\r\nanförtros  ett större och mer direkt inflytande över\r\nbesluten i EU.  Om  inte  medborgarna  upplever  att\r\nderas  önskemål  och  röster tas hänsyn till, och om\r\ninte de politiska instanser som styr Europa blir mer\r\ndirekt  ansvariga  inför  folkvalda  i  parlamentet,\r\nkommer medborgarnas  intresse  för  unionen att vara\r\nfortsatt  lågt  (yrkande 1). I motion K419  av  Lars\r\nLeijonborg m.fl.  (fp)  förs ett liknande resonemang\r\n(yrkande 1).\r\nI  motion 2002/03:K432 av  Lars  Leijonborg  m.fl.\r\n(fp) anförs  att  en  fråga  som med jämna mellanrum\r\ndyker upp i samband med utvidgningsprocessen  är  om\r\ndet  är  möjligt att förena länder som är så olika i\r\nett samarbete  som  EU.  Enligt  motionärerna kan så\r\nkallad flexibel integration, det vill säga att olika\r\nländer  rör sig i olika hastigheter  mot  samma  mål\r\nvara aktuellt  såsom  en  övergångslösning, men är i\r\nprincip oacceptabel som ett  permanent tillstånd och\r\nbör  därför  ej heller institutionaliseras  (yrkande\r\n4). Enligt motion K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)\r\nbör  EU koncentrera  sig  på  de  gränsöverskridande\r\nfrågorna. Viktiga exempel är fred och säkerhet genom\r\nEU:s gemensamma  utrikespolitik,  fri  rörlighet för\r\nmänniskor    över    gränserna   inom   EU,   bättre\r\nförutsättningar för ekonomiskt  välstånd genom bl.a.\r\nden  inre marknaden, europeiskt ansvar  för  fattiga\r\nmänniskor  i  fattiga  länder genom EU-politiken för\r\nmigration,   handel,   mänskliga   rättigheter   och\r\nbistånd, och arbetet med  en  bättre  europeisk  och\r\nglobal  miljö.  Frågor  som till exempel grundskola,\r\nbarnbidrag,     dagisavgifter,     skatter     (utom\r\nmiljöavgifter), föräldraledighet,  turism  etc.  bör\r\ndäremot   kvarstå   som  nationella  angelägenheter.\r\nMotionärerna  förordar   således   en  form  av  ett\r\nfederalt  system  i EU. Federalism i en  mening  som\r\nbygger på principen att maktdelningen mellan unionen\r\noch medlemsstaterna klargörs på ett tydligt sätt och\r\nregleras i EU:s konstitutionella  fördrag. Genom att\r\nmaktdelningen läggs fast i en europeisk  författning\r\nblir  den  ett  värn  mot  centralistiska  tendenser\r\n(yrkande 3).\r\n\r\nKristdemokraterna  anför  i motion K8 att ingen  EU-\r\nmajoritet bör kunna tvinga  en  stat  till  att föra\r\növer  ytterligare  makt  till EU. Sådana beslut  bör\r\näven i framtiden fattas enhälligt av medlemsstaterna\r\noch   med   ratificering  av  nationella   parlament\r\n(yrkande 5).\r\n\r\nI motion K416  av  Alf  Svensson m.fl. (kd) anförs\r\nvidare  att målet med EU:s konstitutionella  fördrag\r\nska vara  att  förenkla  unionens  rättsliga  grund,\r\neffektivisera  beslutsfattandet,  stärka  demokratin\r\noch öppenheten samt definiera och avgränsa  unionens\r\nuppgifter (yrkande 2).\r\n\r\nI motion 2002/03:K288 av Gudrun Schyman m.fl.  (v)  anförs  att\r\nregeringen  bör  utarbeta  ett  helhetsförslag  till\r\nfördrag  inför  regeringskonferensen  som  värnar de\r\nnationella    demokratiernas   självbestämmanderätt.\r\nBeslut om detta alternativa fördrag bör underställas\r\nden svenska riksdagen. Detta bör ges regeringen till\r\nkänna  (yrkande   3).  Motionärerna  anför  att  ett\r\nalternativt fördrag  bör  göra  upp  med de allmänna\r\nbestämmelser  som utgår från den permanenta  process\r\nsom anges i artikel 1 i Unionsfördraget om att skapa\r\nen allt fastare sammanslutning. Motionärerna ställer\r\nsig  kritiska  till   EU:s  federala  utveckling.  I\r\nstället  bör det slås fast  att  EU  bygger  på  ett\r\nsamarbete  mellan  självständiga  stater.  Detta bör\r\nriksdagen  som  sin mening ge regeringen till  känna\r\n(yrkande 4). Vidare  bör  riksdagen  tillkännage för\r\nregeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om\r\natt    regeringen   i   EU   ska   verka   för   att\r\nbeslutsformerna     vid    fördragsändringar    även\r\nfortsättningsvis ska  innebära  krav  på enhällighet\r\n(yrkande 7).\r\n\r\nI motion K353 av Maud Olofsson m.fl. (c)  anförs att\r\nEU  är  en  viktig  politisk  nivå för att regionalt\r\nhantera  globala frågor. EU är vårt  instrument  för\r\nfreden,  miljön,   mångfalden   och   de   mänskliga\r\nrättigheterna. EU bör utvecklas till att bli smalare\r\noch  vassare  och arbeta med de frågor som inte  går\r\natt  lösa  på någon  annan  nivå.  Motionärerna  har\r\ndefinierat fem  områden  där vi bör samarbeta på ett\r\neuropeiskt  plan  för  att kunna  nå  bästa  möjliga\r\nframgång:\r\n\r\n1          mångfald i Europa,\r\n2\r\n3          fred och stabilitet,\r\n4\r\n5          tillväxt,                    innefattande\r\nsammanhållningspolitiken, där unionens regioner  bör\r\nfå en mer framträdande roll,\r\n6\r\n7          bättre miljö samt\r\n8\r\n9          kampen mot brottslighet.\r\n10\r\nDet  är  naturligt  att bygga makten underifrån. Det\r\nkonstitutionella fördrag som ska bilda stommen i det\r\nframtida   EU:s   konstruktion    bör   grundas   på\r\nfederalismens        principer,       dvs.       med\r\nunderifrånperspektiv.   En  europeisk  statsbildning\r\nminskar medborgarnas demokratiska deltagande, vilket\r\ninte   är   förenligt  med  motionärernas   syn   på\r\nsamhällsbildning.   Federalismens   kärna   är   att\r\nkombinera    ett   handlingskraftigt   men   tydligt\r\navgränsat politiskt  centrum  med krav på stor lokal\r\nautonomi och decentralism. Federalism  bygger på den\r\nsjälvklara   rätten  att  det  alltid  är  de  lägre\r\nnivåerna som avgör  hur  mycket makt som ska flyttas\r\nupp till den övre nivån. Möjlighet  måste finnas att\r\nefter gemensamt beslut återta delegerad  makt enligt\r\nsamma regler som vid delegering. Varje politisk nivå\r\nmåste vara öppen för insyn och demokratisk påverkan.\r\nVad  motionärerna  anför  om  inriktningen  av  EU:s\r\nframtida   uppgifter   baserade   på   federalismens\r\nprinciper bör ges regeringen till känna.\r\n\r\nMiljöpartiet    anför   i   motion   K13   att   det\r\nkonstitutionella     fördraget    innehåller    ökad\r\növerstatlighet,    fler   områden    där    enskilda\r\nmedlemsländer kan köras  över  och mer makt till EU-\r\nsystemet  genom  en  tydlig kompetensuppdelning  vad\r\ngäller exklusiva och delade  kompetenser som innebär\r\natt  makten utgår uppifrån EU och  möjligen  sipprar\r\nned till stater och regioner.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  vill  framhålla att Sveriges medlemskap i\r\nEuropeiska unionen är ett uttryck för en strävan att\r\ntillsammans  med  andra   länder   lösa   gemensamma\r\nproblem.  Frågor  som är gränsöverskridande och  där\r\ndet nationella beslutsfattandet inte räcker till för\r\natt nå politiska mål  behöver  lösas i samverkan med\r\nandra länder. Det kan röra miljöfrågor  och kamp mot\r\ngränsöverskridande brottslighet. Europeiska  unionen\r\nkommer tack vare utvidgningen i maj 2004 med tio nya\r\nmedlemsstater   att   bli   en   bredare   europeisk\r\nsamarbetsorganisation. Ytterligare medlemsstater  är\r\natt  vänta  under  kommande  år. Strävan är att alla\r\nmedlemsstater ska delta fullt  ut i de olika delarna\r\nav samarbetet, även om visst utrymme  finns  för  så\r\nkallad  flexibel  integration, dvs. att olika länder\r\nrör sig i olika hastigheter mot samma mål.\r\n\r\nUtskottet kan konstatera  att  konventsförslaget väl\r\nsvarar mot de frågor som ställdes i Nice och Laeken.\r\nI Laekenförklaringen konstaterades att unionen måste\r\nbli    mer    demokratisk,   öppen   och   effektiv.\r\nProblemformuleringen  kan  bl.a. ses mot bakgrund av\r\nden kommande utvidgningen av  antalet medlemsländer.\r\nKonventet  föreslår  att  unionsfördraget   och  EG-\r\nfördraget   ska   ersättas   med   ett  sammanhållet\r\nkonstitutionellt fördrag. EU:s befogenheter beskrivs\r\ntydligare. Unionens kompetens är begränsad  till den\r\nsom   medlemsstaterna   har   överlåtit.  Samarbetet\r\nförstärks  inom det rättsliga området  och  unionens\r\nyttre åtgärder  ska  stärkas  och  samordnas bättre.\r\nAntalet beslutsinstrument minskas och deras innebörd\r\nförtydligas. Rådets sammanträden ska vara offentliga\r\nnär  lagstiftningsförslag  diskuteras   och   antas.\r\nAntalet   områden   där   rådet  fattar  beslut  med\r\nkvalificerad   majoritet   utökas.   De   nationella\r\nparlamentens  roll stärks genom  deras  medverkan  i\r\nkontrollen av subsidiaritetsprincipen.\r\n\r\nUtskottet  anser   att   konventets  arbete  varit\r\nframgångsrikt.   Konventets  förslag   innebär   ett\r\nangeläget förtydligande  av  samarbetets  natur  och\r\nomfattning  genom  att  reglerna  förs  samman i ett\r\nsamlat och välstrukturerat fördrag.\r\nKonventets   förslag   är   en   bra   grund   för\r\nregeringskonferensen och kan med de förändringar som\r\nutskottet  förordar  i detta betänkande bilda en god\r\nhelhet.  Det  ligger  i  medlemsstaternas   och  EU-\r\nmedborgarnas  intresse  att huvuddragen i konventets\r\nförslag förverkligas.\r\nDet  vore olyckligt om utfallet  blev  en  otydlig\r\nkompromiss   framförhandlad   i   slutenhet.   Efter\r\nkonventets  öppna  arbete är det naturligt att också\r\nregeringskonferensen  bedrivs mer öppet än tidigare.\r\nMöjligheten  till  insyn   i  denna  förhandling  är\r\npåtagligt större än i traditionella  internationella\r\nförhandlingar.\r\n\r\nEn viktig utgångspunkt är att det är medlemsstaterna\r\nsom  är  avtalsslutande  parter  i  de grundläggande\r\nfördrag  som  reglerar  EU:s  verksamhet.  EU  är  i\r\ngrunden ett mellanstatligt samarbete  som    vilket\r\nutskottet   tidigare   påpekat  (bet.  2000/01:KUU1,\r\n2001/02:KUU2, 2002/03:KUU3)  bygger på principen om\r\ntilldelade  befogenheter.   Det  är  medlemsstaterna\r\nsjälva  som disponerar fördragen  och  som  har  det\r\navgörande  inflytandet över EU:s utveckling. Det nya\r\nkonstitutionella     fördraget    bekräftar    detta\r\nförhållande. Redan i artikel I-1 sägs att Europeiska\r\nunionen  tilldelas befogenheter  av  medlemsstaterna\r\nför att deras  gemensamma  mål ska uppnås. I artikel\r\nI-9  anges  att  varje  befogenhet   som   inte  har\r\ntilldelats  unionen  i  konstitutionen  ska tillhöra\r\nmedlemsstaterna.\r\n\r\nDetta   motsvaras   av   reglerna   för   unionens\r\nfinansiering. Konventet föreslår att taket för  EU:s\r\ninkomster och införande av nya inkomstkategorier ska\r\nbeslutas  enhälligt av medlemsstaterna och godkännas\r\ni enlighet  med  deras  respektive  konstitutionella\r\nregler. Europaparlamentet ska höras.  Det innebär, i\r\nlikhet  med  gällande  regler,  att  medlemsstaterna\r\nbeslutar   om   taket  för  EU:s  budget.  Också   i\r\nfinansiellt  hänseende   handlar   det   således  om\r\ntilldelad kompetens.\r\nEuropeiska    unionen    är    således   inte   en\r\nstatsbildning,  men  inte  heller  uppbyggd   enligt\r\ntraditionell form för mellanstatlig samverkan. EU är\r\nen organisation av ett nytt slag med inslag av  både\r\növerstatlighet    och   mellanstatlighet.   Det   är\r\nmedlemsstaterna som  äger  fördragen och beslutar om\r\ndet finansiella utrymmet.\r\nSamtidigt  bör  det  hållas  i   minnet   att  EU-\r\nsamarbetet   inte   är   statiskt,  utan  dynamiskt.\r\nMedlemsstaterna kan genom fördragsändringar utveckla\r\noch förändra EU. EU-samarbetet  har  också  vuxit  i\r\nomfattning,   genom  en  fortlöpande  breddning  och\r\nfördjupning, i  försiktig  takt, jämfört med vad som\r\nförutsågs då Romfördraget skrevs:  breddning,  genom\r\natt nya samarbetsområden förts till gemenskapsnivån,\r\noch   fördjupning,   genom   att   redan  befintliga\r\nsamarbetsområden    blivit    föremål    för     nya\r\nbeslutsformer  med  mer  överstatlig  karaktär. Alla\r\nsådana  förändringar där samarbetet har  blivit  mer\r\nomfattande,  och  där  ny  kompetens  överförts från\r\nnationell  beslutsnivå till överstatlig,  har  skett\r\nvia  fördragsändringar   som  godkänts  av  samtliga\r\nmedlemsstaters parlament.\r\nSammansatta  konstitutions-  och  utrikesutskottet\r\nhar tidigare anfört  att  det emellertid också finns\r\nexempel på områden  t.ex. delar av Euratomfördraget\r\n där ett gemensamt beslutsfattande  som  förutsetts\r\nav   fördragsparterna   aldrig   omsatts  i  verklig\r\nhandling.   Genom   att   beslutad   överföring   av\r\nbeslutanderätt därmed blivit obsolet har  frågorna i\r\npraktiken åternationaliserats (bet. 2001/02:KUU2).\r\nDen  fördragsändring som nu är aktuell, genom  det\r\nnya konstitutionella  fördraget,  innebär i huvudsak\r\natt  området  för  gemensamt  beslutsfattande  i  EU\r\nbekräftas. Samarbetsformerna för  de  frågor  som  i\r\ndagens    EU-fördrag   ligger   i   tredje   pelaren\r\n(polissamarbete   och   straffrättsligt   samarbete)\r\nförstärks  genom ändrade beslutsformer och rättsliga\r\ninstrument.  Unionens yttre åtgärder ska stärkas och\r\nsamordnas bättre.\r\nDet parlamentariska  inflytandet  förstärks  genom\r\natt  Europaparlamentet  blir  medbeslutande  på fler\r\nområden.  När  ministerrådet  diskuterar  och  antar\r\nlagstiftning  ska  det  ske  offentligt. Det finns i\r\ndetta sammanhang anledning att  erinra  om  Sveriges\r\nframgångsrika kamp för ökad öppenhet i EU. Genom ett\r\naktivt medlemskap har Sverige kunnat påverka  EU  så\r\natt  beslut  om gränsöverskridande frågor fattas mer\r\nöppet än annars.\r\nDet är angeläget  att  medborgarna  kan  följa och\r\npåverka   besluten.  Utskottet  anser  att  Sveriges\r\nmedlemskap i EU har ökat dessa möjligheter. Besluten\r\ni den union  som snart omfattar 25 europeiska stater\r\npåverkar Sverige, oavsett om Sverige är medlem eller\r\ninte. Beslutsfattandet  i  EU bör ske mer öppet, och\r\nkonventets förslag innebär viktiga  framsteg i detta\r\navseende.  För  Sveriges  del  skulle  ett  verkligt\r\ndemokratiskt  underskott  uppstå om Sverige  saknade\r\nmöjligheter att påverka unionen  och  genom  unionen\r\nresten av världen. Det realistiska alternativet till\r\nEU-medlemskap  för  Sverige torde vara en anknytning\r\ntill  EU främst genom  EES-avtalet.  Sverige  skulle\r\ndärmed  vara  tvunget  att  följa huvuddelen av EU:s\r\nregelverk utan egentliga möjligheter att påverka.\r\nUtskottet  återkommer till frågan  om  öppenhet  i\r\nunionen senare  i  betänkandet, bl.a. i avsnittet om\r\nunionens värden och  mål och i avsnittet om öppenhet\r\noch demokrati.\r\nKonventet  föreslår  att   fördragsändringar  även\r\nfortsättningsvis ska ske med enhällighet  och  efter\r\ngodkännande     av    samtliga    medlemsstater    i\r\növerensstämmelse    med    deras    konstitutionella\r\nbestämmelser.  För  Sveriges  del  innebär  det  att\r\nriksdagen ska godkänna eventuella fördragsändringar.\r\nUtskottet finner det otänkbart att principen  om att\r\nfördragsändringar    ska   godkännas   av   samtliga\r\nmedlemsstater skulle kunna frångås.\r\nUtskottet finner med  hänvisning  till det anförda\r\ninte någon anledning till att tillstyrka motionerna.\r\nMotionerna K10 (m) yrkandena 13, K12  (fp)  yrkande\r\n1,  K419  (fp)  yrkandena 1 och 3, 2002/03:K432 (fp)\r\nyrkandena 1 och 4,  K8  (kd)  yrkande  5,  K416 (kd)\r\nyrkande  2,  2002/03:K288  (v) yrkandena 3, 4 och  7\r\nsamt K353 (c) avstyrks således.\r\n\r\nKonventet, regeringskonferensen,\r\nmandat samt folkomröstning\r\n\r\nRegeringens skrivelse\r\n\r\nRegeringen      anför      i     skrivelsen      att\r\nregeringskonferensen  om ett  nytt  konstitutionellt\r\nfördrag kommer att lägga  grunden  för  det framtida\r\nEU-samarbetet.   Sverige  är  med  och  formar   det\r\nsamarbete som nu växer  fram  till  att  omfatta  de\r\nflesta  av Europas länder. Sverige ska vara en aktiv\r\noch konstruktiv  part  i EU-samarbetet, både för att\r\ndet  är  vårt ansvar och för  att  det  är  bra  för\r\nSverige. Med  den  utgångspunkten  kommer regeringen\r\natt      forma     sina     ställningstaganden     i\r\nregeringskonferensen.\r\n\r\nRegeringen eftersträvar bred politisk samsyn kring\r\nhur  det  framtida  konstitutionella  fördraget  ska\r\nutformas. Ett brett remissförfarande har genomförts.\r\nEn  nära  dialog   med   riksdagen  etableras  under\r\nförhandlingsprocessen.\r\n\r\nRiksdagens arbete med konventsfrågorna\r\n\r\n\r\nRiksdagsstyrelsen utsåg den  29  januari  2002 Sören\r\nLekberg (s) och Göran Lennmarker (m) till riksdagens\r\nledamöter i konventet om EU:s framtid. Kenneth Kvist\r\n(v)   och   Ingvar   Svensson   (kd)   utsågs   till\r\nsuppleanter.\r\n\r\nUnder   konventet   har   riksdagen   arbetat  med\r\nkonventsfrågorna   på   skilda   sätt.   Sammansatta\r\nkonstitutions- och utrikesutskottet avgav våren 2002\r\nett  betänkande  där  regeringens skrivelse om  EU:s\r\nframtidsfrågor  jämte  motioner   behandlades  (bet.\r\n2001/02:KUU2). Under riksmötet 2002/03 avgav KUU tre\r\nbetänkanden om EU:s framtidsfrågor:\r\n\r\n   KUU1 Europeiska unionens framtidsfrågor    ett\r\nkonstitutionellt fördrag för EU\r\n\r\n   KUU2  EU:s  yttre  förbindelser  i ett framtida\r\nkonstitutionellt fördrag\r\n\r\nKUU3   EU:s   rättsliga   frågor   i   ett  framtida\r\nkonstitutionellt fördrag\r\n\r\nEU-nämnden  fick  rapporter om konventsarbetet  från\r\nregeringen inom ramen  för  samrådet  med regeringen\r\ninför  allmänna  rådets  möten.  EU-nämnden  bildade\r\nockså en särskild beredningsgrupp för konventet.\r\n\r\nEtt 15-tal offentliga utfrågningar och andra öppna\r\narrangemang  med  konventsanknytning   har  hållits.\r\nSverige och EU:s framtidskonvent var temat  för  ett\r\nöppet  seminarium  i  riksdagen den 22 januari 2003.\r\nDen 11 mars 2003 höll finansutskottet  en  offentlig\r\nutfrågning   under  rubriken  Samordningen  av  den\r\nekonomiska politiken  i EU  nutid och framtid. Den\r\n10 april 2003 anordnades  en offentlig utfrågning om\r\nrättssäkerhet  och beslutsformer  inom  EU:s  tredje\r\npelare     av     justitieutskottet,     sammansatta\r\nkonstitutions- och utrikesutskottet samt EU-nämnden.\r\nPå  Europadagen  den   9   maj  2003  anordnades  en\r\noffentlig utfrågning om EU:s gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitik (GUSP). Allmänheten och företrädare\r\nför  olika  intressen  kunde  ställa   frågor   till\r\ndeltagarna i utfrågningen. Den 22 maj 2003 anordnade\r\njustitieutskottet,  sammansatta  konstitutions-  och\r\nutrikesutskottet   samt   EU-nämnden   en  offentlig\r\nutfrågning  om den framtida brottsbekämpningen  inom\r\nEuropeiska unionen.\r\nKonventet avslutade  arbetet  med de grundläggande\r\ndelarna av sitt förslag den 13 juni  2003 i Bryssel.\r\nSamma  dag,  mindre  än  30  minuter efter  det  att\r\nkonventets  möte  avslutats, hölls,  i  form  av  en\r\nvideokonferens,   en    offentlig   utfrågning   med\r\nriksdagens konventsledamöter  på  plats  i Bryssel i\r\nriksdagens andrakammarsal (del 2, bilaga 12).\r\nVid   Europeiska   rådets   möte  den  20  juni  i\r\nThessaloniki   överlämnande  konventets   ordförande\r\nValéry Giscard dEstaing  konventets  förslag. Inför\r\ndetta    möte   höll   EU-nämnden   ett   offentligt\r\nsammanträde   där   Göran  Persson  informerade  och\r\nsamrådde med nämnden.\r\nDen  21  augusti  2003   anordnade  EU-nämnden  en\r\noffentlig utfrågning om resultatet  av konventet och\r\nförberedelserna       inför       den       kommande\r\nregeringskonferensen.   Utöver   konventsledamöterna\r\ndeltog talman Björn von Sydow, utrikesminister  Anna\r\nLindh samt statssekreterare Lars Danielsson.\r\nDet sammansatta utskottet anordnade den 13 oktober\r\n2003   en   offentlig  utfrågning  med  kommissionär\r\nAntonio     Vitórino      om      konventet      och\r\nregeringskonferensen    (del    2,    bilaga    13).\r\nSocialförsäkringsutskottet    höll    en   offentlig\r\nutfrågning  om asyl- och migrationspolitiken  i  det\r\nkonstitutionella  fördraget den 23 oktober 2003 (del\r\n2, bilaga 14).\r\nDen 10 november 2003  höll EU-nämnden en offentlig\r\nutfrågning  om  EU:s  regeringskonferens  med  bland\r\nandra utrikesminister Laila Freivalds.\r\n\r\nDen 19 februari 2003 informerade statsminister Göran\r\nPersson riksdagens kammare  om  regeringens  syn  på\r\nEU:s  framtid.  Statsministern  fick  också svara på\r\nfrågor  från riksdagens ledamöter i ämnet.  Vid  tre\r\ntillfällen    under    riksmötet   2002/03   lämnade\r\nstatsministern  också  information   från   möten  i\r\nEuropeiska rådet, liksom den 21 oktober 2003. Den 15\r\noktober   2003   ägnades  en  särskild  del  av  den\r\nallmänpolitiska     debatten      förslaget     till\r\nkonstitutionellt   fördrag.  Utrikesminister   Laila\r\nFreivalds deltog i denna debatt.\r\n\r\nInternationella besök\r\n\r\nValéry Giscard dEstaing,  ordförande  i  Europeiska\r\nkonventet,  besökte  riksdagen den 9 april 2003  och\r\nhöll  ett  offentligt anförande.  Europaparlamentets\r\ntalman  Pat Cox  höll  ett  offentligt  anförande  i\r\nriksdagen den 21 maj 2003. Riksdagen mottar varje år\r\nen  mängd  internationella  besök.  Ett  exempel  är\r\nbesöket  av  polska  sejmens  utrikesutskott den 13\r\njuli   2003   då  ett  offentligt  möte   om   bl.a.\r\nkonventsfrågorna     anordnades    av    sammansatta\r\nutskottet.\r\n\r\nInformation riktad direkt till allmänheten\r\n\r\nMånga  av  de offentliga  utfrågningarna  har  sänts\r\ndirekt i SVT  24  och  genom riksdagens webb-TV. Vid\r\nriksdagens  öppna hus den  23  november  2002  fanns\r\ninformation om  konventet  och riksdagens arbete med\r\nkonventsfrågorna.  Den  20  mars   2003   hölls  ett\r\ndiskussionsforum   på  riksdagens  infocentrum   där\r\nallmänheten och riksdagens konventsledamöter möttes.\r\nRiksdagens konventsledamöter har också mött forskare\r\noch medverkat vid ett  stort  antal offentliga möten\r\nsom   arrangerades  genom  riksdagens   och   andras\r\nförsorg.\r\n\r\nVidare  bör  i detta sammanhang EU 2004-kommitténs\r\nverksamhet nämnas.  Denna  parlamentariska  kommitté\r\nhar  i  uppdrag  att  stimulera  en  bred, offentlig\r\ndebatt  om  EU inför och under regeringskonferensen.\r\nKommittén har  bidragit  till  att  ett  stort antal\r\narrangemang riktade till allmänheten runt  om i hela\r\nSverige  har kunnat genomföras. Över 200 aktiviteter\r\nhar ägt rum,  ofta  i  samarbete med lokala aktörer.\r\nFler än 130 organisationer  har  fått  projektbidrag\r\nfrån  kommittén.  En  särskild  satsning riktas  mot\r\nlärare och elever främst på gymnasienivå.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nKonventsmetoden\r\n\r\nEnligt motion 2002/03:K432 av Lars  Leijonborg m.fl.\r\n(fp)  visade  toppmötet  i  Nice  tydligt   att  den\r\ntraditionella  metoden med regeringskonferenser  för\r\natt    ändra    i    EU-fördragen    är    olämplig.\r\nRegeringskonferenser   som    fenomen    är   varken\r\ndemokratiska eller öppna. Folkpartiet anser  att man\r\nbör  använda en annan metod. Fler måste få möjlighet\r\natt   påverka.   De   nationella   parlamenten   och\r\nEuropaparlamentet bör ha mer insyn och delaktighet i\r\nprocessen.   Men   det  måste  också  skapas  bättre\r\nmöjligheter för olika  medborgargrupper  att delta i\r\ndiskussionerna.\r\n\r\nKonventet  är  en  intressant  innovation i  detta\r\nsammanhang och motionärerna hoppas  att  denna metod\r\nför   författningsändringar   ska   visa   sig  både\r\ndemokratisk och effektiv, till skillnad från  t. ex.\r\nregeringskonferensens avslutande i Nice (yrkande 8).\r\n\r\nEnligt  motion  K416  av Alf Svensson m.fl. (kd) har\r\nframtidskonventets   arbete    fungerat    väl   och\r\nkonventsmetoden  kan vara en lämplig arbetsform  vid\r\nframtida    fördragsändringar.     Kristdemokraterna\r\nföreslår därför att formen fördragsfästs i framtiden\r\n(yrkande 6).\r\n\r\nMiljöpartiet anser i motion K13 att  det  är viktigt\r\natt  förhandlingarna under regeringskonferensen  får\r\nta den  tid som krävs. Det finns ingen anledning att\r\nge  efter   för   Italiens   premiärminister  Silvio\r\nBerlusconi och stressa fram EU:s  nya  konstitution.\r\nDetta  är  en  fråga om demokratisk förankring,  och\r\nalltför viktigt för att kunna hastas igenom (yrkande\r\n75).\r\n\r\nMandat\r\n\r\nModerata samlingspartiet  anför  i  motion  K10  att\r\nregeringen  inte kan få ett fritt mandat på basis av\r\nriksdagens   ställningstaganden   utan   den   måste\r\nförpliktigas att  driva  de  ställningstaganden  som\r\nriksdagen  gör.  De  kompromisser som i de fortsatta\r\nförhandlingarna blir nödvändiga  får  diskuteras och\r\nförankras  med  riksdagens  partier i de former  för\r\nsamråd som gäller. Det faktum  att  regeringen är en\r\nminoritetsregering  gör  detta  krav  än   viktigare\r\n(yrkande 4).\r\n\r\nFolkomröstning\r\n\r\nVänsterpartiet  förordar  i motion K9 att frågan  om\r\nEU:s  förslag  till  ny  konstitution  ställs  under\r\nprövning  i  en folkomröstning.  Statsministern  bör\r\nsnarast efter  att  beslutet  är  fattat sammankalla\r\nriksdagspartierna  för  att diskutera  och  bestämma\r\nlämplig tidpunkt för folkomröstningens genomförande.\r\nDetta  bör riksdagen som sin  mening  ge  regeringen\r\ntill känna (yrkande 31).\r\n\r\nMiljöpartiet  anser  i  motion K13 att Sverige borde\r\nställa   regeringskonferensens   slutprodukt   under\r\nfolkomröstning  i anslutning till EU-parlamentsvalet\r\nden 13:e juni 2004 (yrkandena 76 och 77).\r\n\r\nBjörn von der Esch  (kd)  framhåller i motion K1 att\r\nfrågan om Sveriges ställningstagande  till  det  nya\r\nkonstitutionella   fördraget  bör  avgöras  slutligt\r\ngenom  en  folkomröstning  (yrkande  2).  Om  beslut\r\nlikväl avses  att tas av riksdagen krävs, med hänsyn\r\ntill   demokratins    spelregler,    att   riksdagen\r\ndessförinnan  upplöses och nyval förrättas,  så  att\r\nväljarna ges möjlighet  att  i  demokratisk ordning,\r\ninför  valet,  ge  riksdagen  en  för  folkopinionen\r\nrepresentativ sammansättning (yrkande 3).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet    vill   inledningsvis   framhålla    att\r\nkonventsmetoden  innebar ett nytt sätt att förbereda\r\növerläggningar   om   EU:s   grundläggande   regler,\r\nfördragen. Konventet  bedrev  sitt arbete öppet, och\r\nen  majoritet av deltagarna (56  av  105)  kom  från\r\nnationella   parlament.  28  europeiska  länder  var\r\nrepresenterade,  vilket markerar Europeiska unionens\r\növergång från ett  västeuropeiskt samarbete till ett\r\nbredare europeiskt samarbete.  I  huvudsak fungerade\r\nkonventet   väl.   Utskottet  välkomnar   konventets\r\nförslag   att   kommande    regeringskonferenser   i\r\nnormalfallet ska förberedas av  konvent. Självfallet\r\nkan inte ett konvent fatta några för medlemsstaterna\r\nbindande beslut; fördragen ägs av medlemsstaterna.\r\n\r\nMotionerna 2002/03:K432 (fp) yrkande  8  och  K416\r\n(kd)  yrkande  6  kan  anses  tillgodosedda  med det\r\nanförda.\r\n\r\nNär  det gäller tidsschemat för regeringskonferensen\r\nhar utskottet  inget  att  invända mot uppfattningen\r\natt det är viktigt att förhandlingarna  får  ta  den\r\ntid  som  krävs.  Våren  2003  gjorde  riksdagen, på\r\nförslag    av    sammansatta    konstitutions-   och\r\nutrikesutskottet,    ett    tillkännagivande    till\r\nregeringen  av  innebörd att tillräcklig  tid  måste\r\nförflyta    mellan   konventets    avslutande    och\r\nregeringskonferensen  inledande (bet. 2002/03:KUU1).\r\nUtskottet beklagar att  förhållandevis  kort tid kom\r\natt      förflyta      mellan      konventet     och\r\nregeringskonferensen.  Utskottet  vill  dock  betona\r\nvärdet  av  att  regeringen skickade ut  Ds  2003:36\r\nEuropeiska konventet  om  EU:s  framtid  på  en bred\r\nremissrunda. Utskottet har haft möjlighet att ta del\r\nav  remissvaren,  och  i  flera  av  de motioner som\r\nväckts  med  anledning  av skrivelsen hänvisas  till\r\nremissvaren. Vidare vill  utskottet  erinra  om  att\r\nriksdagen   har   ägnat   EU:s  framtidsfrågor  stor\r\nuppmärksamhet under konventets  gång  och efter dess\r\navslutande.\r\n\r\nUtskottet  förutsätter att regeringen  verkar  för\r\natt förhandlingarna  under regeringskonferensen sker\r\npå  ett sätt som gör att  det  löpande  kan  ske  en\r\nnationell förankring av förhandlingsarbetet.\r\nMot bakgrund av det anförda finner utskottet ingen\r\nanledning att tillstyrka motion K13 (mp) yrkande 75.\r\n\r\nI frågan  om  det  mandat  som  regeringen får genom\r\nriksdagens  beslut på bas av detta  betänkande  vill\r\nutskottet anföra följande. Av regeringsformen följer\r\natt det är regeringen  som har att företräda Sverige\r\ni internationella förhandlingar.  Regeringen  agerar\r\nmed    fullt   parlamentariskt   ansvar   i   sådana\r\nförhandlingar.\r\n\r\nUtskottet  välkomnar  att  regeringen eftersträvar\r\nbred   politisk  samsyn  kring  hur   det   framtida\r\nkonstitutionella  fördraget ska utformas, i enlighet\r\nmed vad som anförs i skrivelsen.\r\nRiksdagens   beslut   med   anledning   av   detta\r\nbetänkande  ska  enligt   utskottets   mening   vara\r\nstyrande    för    regeringens   förhandlingsarbete.\r\nUtskottet förutsätter  således att regeringen driver\r\nförhandlingarna i enlighet med riksdagens beslut.\r\nUtskottet  är väl medvetet  om  att  förhandlingar\r\nkräver    kompromisser.     Regeringen    måste    i\r\nförhandlingsarbetet agera utifrån det mandat som ges\r\ngenom riksdagens beslut. De kompromisser  som  i  de\r\nfortsatta   förhandlingarna   blir   nödvändiga  får\r\ndiskuteras med och förankras hos riksdagens  partier\r\ni  de  former  för samråd som gäller. Det är viktigt\r\natt     regeringen    har     handlingsutrymme     i\r\nförhandlingarna   så  att  regeringen  kan  agera  i\r\nSveriges intresse.\r\n\r\nDet    anförda    innebär    att    den    fortsatta\r\nförankringsprocessen  kommer  att  gestalta  sig  på\r\nföljande  sätt.  När  riksdagen  har  debatterat och\r\nbeslutat   i   de  ärenden  som  behandlas  i  detta\r\nbetänkanden kommer  utgångspunkterna för Sverige att\r\nha godkänts av riksdagen. Under regeringskonferensen\r\nkommer sedan regeringen  regelbundet att samråda med\r\nEU-nämnden  och  även  på andra  sätt,  t.ex.  genom\r\ninformation i kammaren,  att  fortlöpande  informera\r\nriksdagen   om   vad   som   sker   inom  ramen  för\r\nregeringskonferensen.  Genom samrådet  i  EU-nämnden\r\nges  riksdagen  insyn  i  förhandlingsprocessen  och\r\nregeringen skall där få accept  för  de olika vägval\r\nsom  kommer  att  behöva göras under förhandlingarna\r\noch som ibland kan  komma  att  innebära  avvikelser\r\nfrån de utgångspunkter som riksdagen godkänt.  Efter\r\nregeringskonferensen kommer regeringen att förelägga\r\nriksdagen en proposition med förslag om att godkänna\r\nfördraget för svensk del.\r\n\r\nMotion  K10  (m)  yrkande  4  är  besvarad med vad\r\nutskottet anfört.\r\n\r\nI frågan om folkomröstning bör hållas  i  Sverige om\r\ndet     fördrag     som     blir    resultatet    av\r\nregeringskonferensen vill utskottet anföra följande.\r\nHuruvida det framtida fördraget  bör bli föremål för\r\nfolkomröstning får prövas av den riksdag som har att\r\nta  slutlig ställning till fördraget.  Allmänt  sett\r\nvill dock utskottet erinra om att Europeiska unionen\r\nförblir  ett  i grunden mellanstatligt samarbete där\r\nvarje stats godkännande  krävs för att förändra EU:s\r\nkompetens på ett område. Europeiska unionen kan inte\r\nsjälv  ta  sig beslutanderätt.  Denna  grundläggande\r\nprincip,  som   var   en  av  förutsättningarna  vid\r\nfolkomröstningen 1994 om svenskt medlemskap, består.\r\nVidare föreslår konventet  att  samarbetsområdena  i\r\nEuropeiska  unionens  verksamhet  i  stort  sett ska\r\nförbli  desamma, även om formerna förändras, framför\r\nallt på området för rättsliga och inrikes frågor.\r\n\r\nSedan  Sverige   blev   medlem   i   EU   har  två\r\nregeringskonferenser  hållits.  Riksdagen  har  utan\r\nföregående   folkomröstning   haft   att   pröva  om\r\nAmsterdamfördraget  och  Nicefördraget ska godkännas\r\nför svenskt vidkommande. Utskottet  ser inte nu skäl\r\ntill någon annan ordning för det kommande fördraget.\r\nFördraget  berör  nästan  varje  politikområde   som\r\nriksdagen  ansvarar för, vilket innebär att de allra\r\nflesta  utskott   involveras.   I   riksdagen  finns\r\nmöjlighet till diskussion och kompromiss.  Här finns\r\nmöjlighet att väga olika intressen mot varandra  och\r\nfinna en medelväg som de allra flesta kan vara nöjda\r\nmed  även  om  man  inte  har  fått  allt.  Detta är\r\nriksdagens  uppdrag  i  alla  frågor, stora som små.\r\nRiksdagen bör ta det ansvaret.\r\nRiksdagen  är  dessutom  väl skickad  att  ta  det\r\nansvaret.  Som  framgått ovan  har  riksdagen  ägnat\r\nmycket tid åt diskussioner  om  konventet.  Det  har\r\nvarit   öppna   debatter   i   kammaren   och  flera\r\nutskottsutfrågningar.       Den      parlamentariskt\r\nsammansatta EU 2004-kommittén  har anordnat en mängd\r\naktiviteter   med   riksdagsledamöter    och   andra\r\nföreträdare  för  de politiska partierna runt  om  i\r\nlandet.\r\nVarje medlemsstat  avgör  själv,  mot  bakgrund av\r\nkonstitutionella   regler   och   traditioner,   hur\r\nprövningen  av det nya fördraget ska ske. I enlighet\r\nmed EU:s konstruktion  avgör  varje  land självt hur\r\ndet vill hantera frågan. Vissa länder  kommer att ha\r\nfolkomröstningar   om   det   nya   fördraget.   Som\r\nregeringsformens  första paragraf anger förverkligas\r\nden svenska folkstyrelsen  genom  ett representativt\r\noch   parlamentariskt   statsskick.   Den    svenska\r\ntraditionen  lägger  stor vikt vid de allmänna valen\r\noch vid det aktiva folkrörelsearbetet mellan valen.\r\nPrövningen av fördraget  bör  göras inte minst mot\r\nbakgrund av de utgångspunkter som  riksdagen i detta\r\noch  i  tidigare  betänkanden slagit fast.  Mot  den\r\nbakgrunden är det naturligt  att riksdagen också tar\r\ndet  slutliga ansvaret för prövningen.  Vidare  vill\r\nutskottet   erinra   om  att  riksdagens  beslut  om\r\növerlåtelse  av  beslutanderätt   inom   ramen   för\r\nsamarbete  i Europeiska unionen kräver stöd av minst\r\ntre fjärdedelar  av  de röstande riksdagsledamöterna\r\neller beslut i samma ordning  som  vid  stiftande av\r\ngrundlag, dvs. beslut med enkel majoritet  före  och\r\nefter ett riksdagsval.\r\nSammanfattningsvis    finner    utskottet    ingen\r\nanledning  till  att  ställa  sig bakom förslaget om\r\nfolkomröstning. Motionerna K9 (v)  yrkande  31,  K13\r\n(mp)  yrkandena  76  och 77 samt K1 av Björn von der\r\nEsch (kd) yrkandena 2 och 3 avstyrks således.\r\n\r\nKonstitutionella frågor\r\n\r\n\r\nRegeringsformens bestämmelser om överlåtelse av\r\nbeslutanderätt\r\n\r\nBestämmelserna i 10 kap.  5  §  regeringsformen (RF)\r\nreglerar  frågan  om överlåtelse av  beslutanderätt.\r\nÖverlåtelse    av   beslutanderätt    innebär    att\r\nbefogenheter att  fatta beslut som annars tillkommer\r\nsvenska  organ, t.ex.  riksdagen  eller  regeringen,\r\növerlämnas exempelvis till ett mellanstatligt organ.\r\nDet  kan  t.ex.   vara   fråga   om   att   överlåta\r\nbefogenheten att meddela bindande föreskrifter, dvs.\r\nnormgivningsmakt.\r\n\r\nEnligt  10  kap.  5  §  första  stycket  RF i dess\r\nlydelse sedan den 1 januari 2003 är det möjligt  att\r\növerlåta beslutanderätt inom ramen för samarbete  i\r\nEuropeiska  unionen.  Det är riksdagen som beslutar\r\nom överlåtelsen, och beslutet  ska  fattas  med  tre\r\nfjärdedels  majoritet  av  de  röstande  eller i den\r\nordning  som  gäller  för stiftande av grundlag.  En\r\nförutsättning för att riksdagen ska kunna besluta om\r\növerlåtelse av beslutanderätt  till EU är att EU har\r\nett fri- och rättighetsskydd som  motsvarar  det som\r\nges   i   regeringsformen   och   i  den  europeiska\r\nkonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna\r\noch        de        grundläggande        friheterna\r\n(Europakonventionen). Dessutom får överlåtelsen inte\r\nröra principerna för statsskicket.\r\nDet   sistnämnda   villkoret   tillkom  genom  den\r\ngrundlagsändring som trädde i kraft  den  1  januari\r\n2003.   Av   förarbetena   (prop.  2001/02:72,  bet.\r\n2001/02:KU18)   framgår   att   syftet   med   denna\r\nytterligare  förutsättning för överlåtelse  var  att\r\nkodifiera förarbetsuttalanden  som gjordes i samband\r\nmed  grundlagsändringarna inför Sveriges  anslutning\r\ntill EU  (prop.  1993/94:114, bet. 1993/94:KU21). Då\r\nuttalades att överlåtelse av beslutanderätt inte kan\r\nske utan grundlagsändring  i  sådan  omfattning  att\r\nregeringsformens   bestämmelser   om   statsskickets\r\ngrunder      upphör      att      vara      giltiga.\r\nKonstitutionsutskottet      betonade     i     samma\r\nlagstiftningsärende också att  riksdagens  ställning\r\nsom  det  främsta  statsorganet inte får urholkas  i\r\nväsentlig     grad     genom      överlåtelse     av\r\nnormgivningsmakt. Vidare framhölls  att  10 kap. 5 §\r\nförsta stycket RF inte kan anses öppna en  möjlighet\r\natt  överlåta beslutsbefogenheter på det område  som\r\nomfattar  bestämmelser  som  bär  upp  grundläggande\r\nprinciper i vårt konstitutionella system. Här pekade\r\nutskottet  särskilt  på  den  fria åsiktsbildningens\r\nstora  betydelse  för vårt statsskick  samt  på  den\r\nallmänna  och lika rösträtten.  Andra  grundläggande\r\nkonstitutionella  principer  som  utskottet särskilt\r\npekade      på      var      offentlighetsprincipen,\r\nmeddelarfriheten, förbudet mot  censur,  skyddet  av\r\nuppgiftslämnare,   ansvarighetssystemet  samt  andra\r\nviktiga  principer  i  tryckfrihetsförordningen  och\r\nyttrandefrihetsgrundlagen som har stor betydelse för\r\nden fria åsiktsbildningen.\r\nKonstitutionsutskottet         utvecklade        i\r\nlagstiftningsärendet år 2001/02 sitt  resonemang och\r\nframhöll  att  det  inte  är  möjligt  att  i  några\r\nentydiga   termer   ange  hur  långt  EU-samarbetets\r\nräckvidd kan sträcka sig utan att grundlagen behöver\r\nändras. Utskottet betonade  att  det i varje enskilt\r\nfall,  med  utgångspunkt  i grundlagsbestämmelsernas\r\ninnehåll,   måste   bestämmas  i   vilka   fall   en\r\ngrundlagsändring  behöver   ske   på   grund  av  ny\r\növerlåtelse  av  beslutanderätt. Utskottet  framhöll\r\nockså att dess uttalanden  från  grundlagsärendet år\r\n1993/94 inte kan uppfattas syfta till  att  i  några\r\nmer  precisa  termer  avgränsa vilken överlåtelse av\r\nbeslutanderätt som kan  ske  utan,  respektive  inte\r\nutan,  samtidig ändring av grundlag. Uttalandena kan\r\ni stället ses som en erinran till framtida riksdagar\r\natt i samband  med  överlåtelse  av beslutanderätt i\r\nsynnerhet  beakta  den  typ av principiellt  viktiga\r\ngrundlagsområden  som  uttalandena   tar  sikte  på.\r\nKonstitutionsutskottet     framhöll    också     att\r\nuttalandena från år 1993/94  inte  kan uppfattas som\r\nuttömmande utan att konstitutionsutskottet  då valde\r\natt  särskilt peka på principer som enligt utskottet\r\nhade betydelse  för  den fria åsiktsbildningen (bet.\r\n2001/02:KU18, s. 42 f.).\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nRegeringen anför i skrivelsen  att det inledningsvis\r\nbör slås fast att det för frågan  huruvida  ett nytt\r\nEU-fördrag förutsätter överlåtelse av beslutanderätt\r\nprincipiellt   inte   spelar   någon   roll   vilken\r\nbeslutsform  som  tillämpas av EU:s beslutande organ\r\n(prop. 1993/94:114,  s. 21). Den avgörande frågan är\r\ni  stället  om  det  sker   någon   överlåtelse   av\r\nbeslutanderätt  som annars tillkommer svenska organ,\r\ndvs. om EU tilldelas  ny  kompetens att fatta beslut\r\nsom  automatiskt  får företräde  framför  nationella\r\nnormer och alltså kan  bli  omedelbart tillämpliga i\r\nSverige  utan  något mellanliggande  internrättsligt\r\nbeslut. En övergång från beslutsfattande med krav på\r\nenhällighet till  beslutsfattande  med  kvalificerad\r\nmajoritet   förutsätter  alltså  inte  i  sig  någon\r\növerlåtelse av beslutanderätt.\r\n\r\nKonventets   förslag   innebär  att  principen  om\r\nunionsrättens företräde fördragsfästs. Denna princip\r\när sedan lång tid tillbaka  fast etablerad genom EG-\r\ndomstolens  rättspraxis  att  gemenskapsrätten   har\r\nföreträde   framför   nationell  rätt,  alltså  även\r\nframför   nationella  grundlagsbestämmelser.   Någon\r\ntveksamhet  om  det  aktuella  rättsläget föreligger\r\nalltså inte.\r\nAvsikten med konventets förslag  är endast att EG-\r\ndomstolens  nuvarande  praxis  om  gemenskapsrättens\r\nföreträde   ska   kodifieras.   Någon   ändring   av\r\nrättsläget  är  alltså  inte  avsedd. Företrädesrätt\r\nkommer  därför  med  konventets förslag  endast  att\r\ngälla  för  beslut  som  unionen   fattar   på   det\r\növerstatliga  området.  En  annan  sak  är att denna\r\nprincip  med  konventets  förslag kommer att  få  en\r\nvidare  tillämpning  eftersom  nya  områden,  främst\r\npolis- och straffrättsligt  samarbete,  blir föremål\r\nför samarbete av överstatlig karaktär.\r\nNär  det  gäller flexibilitetsklausulen innehåller\r\näven det nuvarande  EG-fördraget  en  sådan klausul,\r\nartikel   308.   Artikeln,   som  har  använts   vid\r\nåtskilliga tillfällen, har varit viktig för den inre\r\nmarknadens framväxt, funktion  och effektivitet. Det\r\när  angeläget  att  ett nytt fördrag  innehåller  en\r\nmotsvarande mekanism.  Konventets förslag innebär en\r\nutveckling  av den nuvarande  flexibilitetsklausulen\r\nbl.a. genom att  tillämpningsområdet  utvidgas  till\r\natt  omfatta  i  princip allt samarbete inom unionen\r\nutom   lagharmonisering    i   de   fall   där   det\r\nkonstitutionella   fördraget  utesluter   en   sådan\r\nharmonisering.   Även    om    det,   vilket   flera\r\nremissinstanser  har  instämt  i,  är   viktigt  att\r\nklausulen ges en tydligt avgränsande utformning, bör\r\ndet  framhållas att beslut med stöd av artikeln  ska\r\nfattas  av  rådet  med  enhälligt  beslut  och efter\r\ngodkännande  av  Europaparlamentet. Detta i förening\r\nmed domstolens kontrollfunktion utgör en garanti för\r\natt bestämmelsen inte  kommer  att  tillämpas på ett\r\nsådant sätt att EU:s kompetens utvidgas  så  att  de\r\nnationella  parlamenten  inte  haft möjlighet att ta\r\nställning genom godkännande av en fördragsändring.\r\nKonventets   förslag   innehåller   artiklar   med\r\nmekanismer för förenklat ändringsförfarande (de s.k.\r\npasserellerna.) Dessa innebär  att  Europeiska rådet\r\nmed enhällighet ska kunna besluta om  övergång  till\r\nbeslutsfattande   med   kvalificerad   majoritet  på\r\nområden   där   beslut   annars   ska   fattas   med\r\nenhällighet.  Som  ovan  har  angivits är emellertid\r\nfrågan om hur besluten fattas av  ett  behörigt  EU-\r\norgan  skild från frågan huruvida överlåtelse enligt\r\n10  kap.   5 §  första  stycket  RF  erfordras.  Ett\r\nförenklat ändringsförfarande  förutsätter inte i sig\r\növerlåtelse av beslutanderätt.\r\nNär  det  gäller  frågan  huruvida  den  samlade\r\neffekten av konventets förslag,  i  förening med vad\r\nsom tidigare har överlåtits, är förenlig med 10 kap.\r\n5 § första stycket RF kan konstateras att polis- och\r\nstraffrättsligt  samarbete,  dvs.  nuvarande  tredje\r\npelaren, blir föremål för gemensamt beslutsfattande.\r\nFörslaget förutsätter överlåtelse av beslutanderätt.\r\nFlexibilitetsklausulen,    vars   tillämpningsområde\r\nutvidgas,   förutsätter   också   viss   ytterligare\r\növerlåtelse av beslutanderätt. Härtill kommer att EU\r\ngenom konventets förslag bedöms  få utökad kompetens\r\npå enstaka sakområden, t.ex. immaterialrätt. I olika\r\navseenden  innebär  konventets  förslag   också  att\r\nbalansen  mellan  Sverige  och EU-organen förändras,\r\nutan att ändringarna för den skull förutsätter någon\r\nytterligare överlåtelse av beslutanderätt.  Detta är\r\nbl.a.  en  följd av att beslutsfattande i rådet  med\r\nkvalificerad majoritet görs till huvudregel.\r\nMot bakgrund  av  nu  angivna  överväganden är det\r\nregeringens  uppfattning  att  den  överlåtelse   av\r\nbeslutanderätt  som  konventets  förslag förutsätter\r\nligger inom ramen för vad 10 kap. 5 § första stycket\r\nRF tillåter.\r\nAvslutningsvis bör framhållas att när det slutliga\r\nförhandlingsresultatet föreligger  kommer regeringen\r\natt  på  nytt  återkomma  till  riksdagen   med   en\r\nbedömning i frågan.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet anser i motion K10 att det\r\nbör  tydliggöras   att  unionsrätten  har  företräde\r\nframför nationell rätt  endast så länge denna står i\r\növerensstämmelse         med        medlemsstaternas\r\nkonstitutionella  traditioner.  Detta  skulle  kunna\r\nåstadkommas genom att  i  artikel 10 hänvisa till de\r\nbegränsningar  i  denna  artikel   som   framgår  av\r\nartiklarna 5.1 respektive 7.3 (yrkandena 11 och 43).\r\n\r\nModerata samlingspartiet anser vidare i motion K10\r\natt förslaget till den s.k. passerellen innebär  att\r\nett   beslut   som  tillkommer  regeringskonferensen\r\ndelegeras  till  ett   EU-organ,   vilket   är  fel.\r\nMotionärerna anser att regeringskonferensen redan nu\r\nkan  besluta  om att de flesta punkter som den  s.k.\r\npasserellen omfattar  ska  övergå  till kvalificerad\r\nmajoritet.   Därmed   kan  förslaget  om  den   s.k.\r\npasserellen utgå (yrkande 16).\r\n\r\nEnligt Folkpartiets uppfattning  i  motion  K12  bör\r\nriksdagen  avvisa  alla  förslag  att  fördragen ska\r\nkunna  ändras  utan  att den normala proceduren  för\r\nfördragsändringar följs,  det  vill  säga att de ska\r\nbehandlas    och   ratificeras   i   de   nationella\r\nparlamenten. Att införa bestämmelser av det slag som\r\nföreslås strider  mot grundtanken med att över huvud\r\ntaget skaffa sig en konstitution.\r\n\r\nDet konstitutionella fördraget ska slå fast vilken\r\nbeslutskompetens         unionen,         respektive\r\nmedlemsstaterna,  ska ha. Den  maktfördelningen  får\r\ninte rubbas med mindre  än  att  fördraget ändras på\r\nett sådant sätt som fördraget föreskriver. Det är en\r\nfråga av betydande principiell vikt  som  regeringen\r\nbör driva starkt under regeringskonferensen (yrkande\r\n8).\r\n\r\nKristdemokraterna   är   i  motion  K8  mot  den  av\r\nkonventet   föreslagna  flexibilitetsklausulen   som\r\ntummar på principen  om  tilldelade befogenheter och\r\nsom   dessutom   innehåller   en   del   oklarheter.\r\nKristdemokraterna kräver att den  svenska regeringen\r\nmed  tydlighet  arbetar  för  att  klausulen  i  den\r\nföreslagna konstitutionen stryks (yrkande 6).\r\n\r\nKristdemokraterna avvisar vidare förslaget  om  en\r\ns.k. överbryggningsmekanism  de s.k. passerellerna.\r\nKristdemokraterna    anser    att    de   nationella\r\nparlamentens   roll  undermineras  med  ett   sådant\r\nförslag (yrkande 8).\r\nI motion K416  av Alf Svensson m.fl. (kd) föreslås\r\nett tillkännagivande  om att rätten att avgöra vilka\r\nnya uppgifter som ska tillföras  EU i framtiden även\r\nbör   tillfalla   medlemsstaterna  och   ske   genom\r\nenhälliga  beslut. Motionärerna  säger  sig  således\r\nmotsätta sig  vad  man kallar konventets förslag att\r\nEuropeiska  rådet  ges   rätt  att  med  enhällighet\r\ntilldela EU ökade befogenheter (yrkande 11).\r\n\r\nCenterpartiet anför i motion  K2  att  principen  om\r\nunionsrättens   företräde   framför   nationell  lag\r\nbehöver  analyseras mer, och det bör preciseras  vad\r\nprincipen innebär i olika sammanhang (yrkande 21).\r\n\r\nCenterpartiet      anför     att     genom     att\r\nflexibilitetsklausulen   föreslås  gälla  över  hela\r\nfältet, får rådet makt att  på  egen  hand  utveckla\r\nfördragen,  dvs.  ett  inslag av kompetenskompetens.\r\nDen  s.k. passerellen, som  innebär  att  Europeiska\r\nrådet   med  enhällighet  kan  besluta  att  utvidga\r\nmajoritetsbeslutandet   till   områden   som  enligt\r\nfördraget ska fattas med enhällighet utan  att  höra\r\nde   nationella   parlamenten  är  inte  acceptabelt\r\n(yrkande 23).\r\n\r\nVänsterpartiet anför  i  motion  K9  att de inslag i\r\nfördraget   som   i   detta   sammanhang   är   mest\r\nproblematiska är följande:\r\n\r\n   utvidgningen   av   området   för   beslut  med\r\nkvalificerad majoritet,\r\n\r\n   unionsrättens överordning,\r\n   flexibilitetsklausulen,\r\n   passerellerna.\r\n\r\nSammantaget  innebär enligt motionärerna dessa  fyra\r\npunkter  att  konventsförslagets   förenlighet   med\r\nsvensk    grundlag   med   fog   kan   ifrågasättas.\r\nRegeringens  analys  av  problemen  i  skrivelsen är\r\nsummarisk,  för  att  uttrycka sig milt. Därför  bör\r\nregeringen uppdra åt Lagrådet  att  närmare  granska\r\ndessa  konstitutionella  elements  konsekvenser  vad\r\ngäller  förhållandet  till  svensk grundlag. Vad som\r\nanförts om utvidgningen av området  för  beslut  med\r\nkvalificerad  majoritet,  unionsrättens överordning,\r\nflexibilitetsklausulen  och  passerellerna  samt  om\r\nbehovet av en lagrådsgranskning  bör  riksdagen  som\r\nsin mening ge regeringen till känna (yrkande 3).\r\n\r\nMiljöpartiet  anser  i  motion  K13  att  konventets\r\nförslag till konstitution för EU kan stå i  konflikt\r\nmed  Sveriges grundlag. Det är framför allt på  fyra\r\npunkter  som EU-konstitutionen kommer i konflikt med\r\nSveriges grundlag:  det  stadfästs  i  fördraget att\r\nunionsrätten     principiellt     ska     gå    före\r\nmedlemsstaternas    rätt,    flexibilitetsparagrafen\r\ninnebär     att    unionen    i    praktiken     får\r\nkompetenskompetens,      införandet      av     EU:s\r\nrättighetsstadga,    och    att    man   inför   ett\r\nfolkmängdsbaserat  beslutsfattande  i  ministerrådet\r\nutan möjlighet för folket att utkräva ansvar.\r\n\r\nMotionärerna  är  också  i detta hänseende  mycket\r\ntveksamma  till de s.k. passerellerna  som  gör  det\r\nmöjligt för  EU  att  utvidga  beslutsfattandet  med\r\nkvalificerad  majoritet  till områden utan att ändra\r\nfördraget.\r\nRiksdagen bör begära av  regeringen  att återkomma\r\nmed   en   utförligare  utredning,  utifrån  Uppsala\r\nuniversitets och juridiska fakulteten vid Stockholms\r\nuniversitets remissvar samt forskningsrapporten från\r\nSieps, av konventsförslagets bristande samstämmighet\r\nmed den svenska  grundlagen  (yrkandena  14,  15 och\r\n74).\r\n\r\nBjörn  von  der  Esch  (kd)  anför  i  motion K1 att\r\nkonventets  nu  aktuella  förslag  utgör  den   mest\r\ngenomgripande  förändringen  i  EU:s  historia.  För\r\nSveriges del underordnas all lagstiftning, inklusive\r\ngrundlagar,  EU:s  lagar.  Vår tyngsta juridiska och\r\nstatsvetenskapliga    sakkunskap    hävdar    enligt\r\nmotionären att delar av konventsförslaget kan strida\r\nmot vår grundlag 10 kap.  5  §  första  stycket  RF.\r\nFrämst   avses   flexibilitetsklausulen  och  övriga\r\növerlåtelser som berör principerna för statsskicket.\r\nEn grundlagsändring  är  därför  nödvändig enligt RF\r\n10:5 om konventsförslaget ska kunna  antas  (yrkande\r\n1).\r\n\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nJustitieutskottet anför i sitt yttrande (JuU1y)  att\r\nEuropeiska  gemenskapernas domstols kompetens enligt\r\nkonventets förslag  kommer  att  omfatta fler frågor\r\nsom rör det straffrättsliga samarbetet än vad som är\r\nfallet i dag. Vidare föreslås att  det  uttryckligen\r\nska  framgå  att unionsrätten har företräde  framför\r\nnationell rätt.\r\n\r\nJustitieutskottet  vill framhålla att det är svårt\r\natt överblicka vilka konsekvenser  dessa  föreslagna\r\nförändringar kan komma att medföra.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\nSom framgått ovan anför regeringen i skrivelsen  att\r\ndet  är  dess  uppfattning  att  den  överlåtelse av\r\nbeslutanderätt  som  konventets  förslag förutsätter\r\nligger inom ramen för vad 10 kap. 5 § första stycket\r\nRF   tillåter.  Enligt  regeringens  bedömning   rör\r\nsåledes   den   beslutanderätt   som  överlåts  inte\r\nprinciperna för statsskicket.\r\nFrågan om det slutliga fördragets  förenlighet med\r\nsvenska grundlagar är central. Regeringen  anför att\r\nman kommer att återkomma till riksdagen i frågan när\r\ndet   slutliga   förhandlingsresultatet  föreligger.\r\nRiksdagen kommer då  att  göra  sin  bedömning av om\r\növerlåtelsen  av  beslutanderätt  är  förenlig   med\r\ngällande grundlagar. Vad som föreskrivs i 10 kap.  5\r\n§ första stycket är en anvisning som riktar sig till\r\nlagstiftaren   och  inte  till  de  rättstillämpande\r\norganen (bet. 2001/02:KU18 s. 43).\r\nSom framgått ovan  är  en  förutsättning  för  att\r\nriksdagen   ska  kunna  besluta  om  överlåtelse  av\r\nbeslutanderätt  till  EU  att  EU  har  ett fri- och\r\nrättighetsskydd   som   motsvarar  det  som  ges   i\r\nregeringsformen  och Europakonventionen.  Konventets\r\nförslag  innebär att  skyddet  i  EU  för  fri-  och\r\nrättigheter  stärks.  EU  ska  enligt konventet söka\r\nanslutning till Europakonventionen, vilket riksdagen\r\nförespråkat   redan   tidigare.   Att   stadgan   om\r\ngrundläggande rättigheter  i den utformning som den\r\nhar  i  konventets  förslag   blir en  del  av  det\r\nkonstitutionella   fördraget  innebär   vidare   ett\r\nförtydligande av skyddet.\r\nUtskottet återkommer  till  frågan  om  konventets\r\nförslag om röstviktning i rådet nedan i avsnittet om\r\nröstregler i rådet.\r\nDet  finns  i  nuläget  inget  lagförslag  att  ta\r\nställning  till.  När  det  finns ett lagförslag[1],\r\ndvs.  efter regeringskonferensens  avslutande,  blir\r\ndet ett  naturligt  inslag  i  beredningen att pröva\r\nfrågan  om  inhämtande  av yttrande  från  Lagrådet.\r\nMotion K9 (v) yrkande 3 (delvis) avstyrks.\r\n\r\nUnionsrättens företräde\r\n\r\nRegeringen  anför  att  principen  om  unionsrättens\r\nföreträde är fast etablerad sedan lång tid tillbaka.\r\nNågon ändring av rättsläget är inte avsedd.\r\n\r\nUtskottet  vill  erinra  om   att   principen   om\r\nunionsrättens  företräde  var  väl  känd när Sverige\r\ninträdde   i   EU  1995.  I  betänkandet  från   den\r\nparlamentariskt   sammansatta   Grundlagsutredningen\r\ninför  EG  (SOU  1993:14, s. 62f) anfördes  att  EG-\r\ndomstolen   har  utvecklat   vissa   principer   för\r\ngemenskapsrättens  förhållande  till nationell rätt,\r\ndäribland  principen om gemenskapsrättens  företräde\r\nframför nationell  rätt.  Principen innebär, anförde\r\nutredningen, att nationella  domstolar  ska tillämpa\r\nen  gemenskapsrättslig  regel  framför  en  mot  den\r\nstridande   intern   lag.   Regeringen  upprepade  i\r\nmedlemskapspropositionen att EG-domstolen tidigt har\r\nslagit fast principen om gemenskapsrättens företräde\r\nframför nationell lag (prop. 1994/95:19 s. 486).\r\nUtskottet  delar  således regeringens  uppfattning\r\natt  principen om unionsrättens  företräde  är  fast\r\netablerad  sedan  lång  tid tillbaka. Utskottet vill\r\ndock  framhålla  vikten av  att  ett  kompletterande\r\nperspektiv tydliggörs.\r\nUnionen ska, enligt  artikel  I-5.1  i  konventets\r\nförslag,   respektera   medlemsstaternas  nationella\r\nidentitet, som kommer till uttryck i deras politiska\r\noch konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det\r\nregionala  och  lokala  självstyret.  Unionen  skall\r\nvidare   respektera   medlemsstaternas    väsentliga\r\nstatliga  funktioner,  inbegripet  funktioner   vars\r\nsyfte  är  att hävda deras territoriella integritet,\r\nupprätthålla  lag  och  ordning  och skydda den inre\r\nsäkerheten. Utskottet vill också erinra  om  artikel\r\nI-7.3    där   det   sägs   att   de   grundläggande\r\nrättigheterna      såsom     de     garanteras     i\r\nEuropakonventionen,   och   såsom   de   följer   av\r\nmedlemsstaternas     gemensamma     konstitutionella\r\ntraditioner,  ska ingå i unionsrätten  som  allmänna\r\nprinciper.\r\nRespekten    för    medlemsstaternas    nationella\r\nidentitet, som kommer till uttryck i deras politiska\r\noch konstitutionella  grundstrukturer,  och  att  de\r\ngrundläggande   rättigheterna  såsom  de  följer  av\r\nmedlemsstaternas     gemensamma     konstitutionella\r\ntraditioner  ska  ingå  i unionsrätten som  allmänna\r\nprinciper är två centrala  bestämmelser.  De innebär\r\natt  den  unionsrätt  som  medlemsstaterna gemensamt\r\nbeslutar  om  inom ramen för EU-samarbetet,  normalt\r\ntillsammans med  Europaparlamentet, måste respektera\r\nmedlemsstaternas   grundläggande    politiska    och\r\nkonstitutionella strukturer.\r\nUtskottet  vill  erinra om principen om tilldelade\r\nbefogenheter. Unionsrättens  företräde  gäller  bara\r\ninom   de   områden   där   unionen  har  tilldelats\r\nlagstiftande befogenheter av  medlemsstaterna. Om en\r\nregel  i en rättsakt skulle befinnas  ligga  utanför\r\ndet område där Sverige och de övriga medlemsstaterna\r\ni fördragsenlig ordning har överlåtit beslutanderätt\r\när rättsakten  inte giltig som EG-rätt  dvs. saknar\r\nrättsverkan  i  Sverige. Om en rättsakt innebär att\r\nrespekten  för  de  politiska  och  konstitutionella\r\ngrundstrukturerna inte  upprätthålls bör EU anses ha\r\növerträtt  sina  befogenheter,  och  rättsakten  kan\r\ndärmed inte anses vara giltig.\r\nI syfte att göra förhållandet mellan unionsrättens\r\nföreträde och de nämnda  reglerna  tydligt  förordar\r\nutskottet   att   artikel  I-10.1  om  unionsrättens\r\nföreträde  kompletteras   med   en  hänvisning  till\r\nartiklarna I-5.1 och I-7.3.\r\nUtskottet är medvetet om att det  inom  ramen  för\r\nregeringskonferensen  pågår  en  teknisk  översyn av\r\nkonventets förslag. I det arbetet har förslag  förts\r\nfram   om   att   artikel  I-10.1  om  unionsrättens\r\nföreträde ska placeras  omedelbart efter artikel I-5\r\ni konventets förslag (dokument  CIG 4/03). Utskottet\r\nfinner  ingen  anledning  att  i  detalj   diskutera\r\nartiklarnas placering, men vill understryka  att det\r\när  angeläget att innehållet i artiklarna I-5.1  och\r\nI-7.3 framhålls i samma sammanhang som unionsrättens\r\nföreträde. Det kan ske genom en hänvisning i det som\r\ni konventets  förslag  är  artikel I-10.1, men andra\r\nlösningar som uppnår samma syfte kan vara möjliga.\r\nVad  utskottet  anfört  bör  ges  regeringen  till\r\nkänna. Motionerna K10 (m) yrkandena  11  och 43 samt\r\nK2 (c) yrkande 21 bifalls därmed delvis.\r\nUtskottet  förordar  det ovan angivna tillägget  i\r\nartikel  I-10  i  förtydligande   syfte   men  delar\r\nregeringens  grundläggande  bedömning att konventets\r\nförslag är förenligt med svensk grundlag. Motionerna\r\nK9 (v) yrkande 3 (delvis), K13  (mp) yrkande 74 samt\r\nK1 yrkande 1 av Björn von der Esch (kd) avstyrks.\r\n\r\nPasserellerna\r\n\r\nI  fördraget  ges  möjlighet  att  fatta  beslut  om\r\növergång  från  en  beslutsregel  till en  annan.  I\r\nartikel I-24.4 första stycket ges således  möjlighet\r\nför   Europeiska  rådet  att  enhälligt  besluta  om\r\növergång  från  ett särskilt lagstiftningsförfarande\r\ntill  det vanliga  lagstiftningsförfarandet.  Enligt\r\nandra stycket  i  samma artikel kan Europeiska rådet\r\nbeträffande ministerrådets  beslutsfattande  besluta\r\nom   övergång  från  enhällighet  till  kvalificerad\r\nmajoritet.   Vidare   kan  Europeiska  rådet  enligt\r\nartikel  I-39.8  rörande  beslutsfattande  inom  den\r\ngemensamma utrikes-  och  säkerhetspolitiken besluta\r\nom  övergång  från  enhällighet   till  kvalificerad\r\nmajoritet i andra fall än de som anges  i  del  III.\r\nInom  ramen  för  fördjupat  samarbete  kan,  enligt\r\nartikel   III-328,   de  deltagande  medlemsstaterna\r\nbesluta      om      övergång     till      särskilt\r\nlagstiftningsförfarande    respektive   kvalificerad\r\nmajoritet.\r\n\r\nDessa övergångsmöjligheter  har  kommit att kallas\r\npassereller  (från  franskans passerelle,  gångbro).\r\nFrågan har uppmärksammats i flera motioner.\r\nUtskottet är kritiskt mot denna lösning. Ett syfte\r\nmed  ett nytt samlat fördrag  är  att  man  i  detta\r\nfördrag ska reglera framtida beslutsformer. När alla\r\nfrågor  är uppe kan man ta ett samlat grepp och göra\r\nen enhetlig  bedömning.  I vissa fall kan det finnas\r\nanledning   att  hålla  dörren   öppen   för   olika\r\nlösningar, men  i huvudsak måste ambitionen vara att\r\navgöra beslutsformerna  när  ett  helhetsgrepp  tas.\r\nReglerna ska bara kunna ändras när fördraget ändras.\r\nUtskottet  vill  dock  betona  att  passerellen inte\r\ninnebär att EU:s kompetens utvidgas till nya områden\r\nsom inte finns med i det konstitutionella fördraget.\r\nDen kan bara användas för områden som redan hanteras\r\npå EU-nivå.\r\nUtskottet motsätter sig att Europeiska  rådet  ska\r\nkunna  fatta  dessa  beslut.  Visserligen  krävs  en\r\nbetänketid   på  46  månader  och  enhällighet  i\r\nEuropeiska rådet, men det är inte tillfredsställande\r\natt Europeiska rådet,  en  EU-institution, kan fatta\r\nså grundläggande beslut som  att  beslut  ska fattas\r\nmed enhällighet eller med kvalificerad majoritet.\r\nUtskottet är medvetet om att regler om passereller\r\nfinns  i  dagens fördrag, men konventets förslag  är\r\ntveklöst mer  omfattande  än dagens regler. Ingen av\r\nde passereller som finns i dag har utnyttjats.[2]\r\nUtskottet anser mot bakgrund  av  det  anförda att\r\nregeringen  bör  verka  för  att passerellerna  inte\r\nfinns    med   i   regeringskonferensens    slutliga\r\növerenskommelse.\r\nVad utskottet  anfört  bör riksdagen med anledning\r\nav motionerna K10 (m) yrkande 16, K12 (fp) yrkande 8\r\n(delvis), K8 (kd) yrkande  8,  K416 (kd) yrkande 11,\r\nK2  (c)  yrkande  23  (delvis),  K9  (v)  yrkande  3\r\n(delvis),  K13  (mp)  yrkande  15  som  sin   mening\r\ntillkännage för regeringen.\r\n\r\nFlexibilitetsklausulen\r\n\r\nI   några   motioner   tas  avstånd  från  den  s.k.\r\nflexibilitetsklausulen (artikel I-17).\r\n\r\nUtskottet  vill  erinra   om   att  det  finns  en\r\nflexibilitetsklausul  i  dagens EG-fördrag  (artikel\r\n308).  Konventet  fann  att en  flexibilitetsklausul\r\nborde finnas även i det konstitutionella  fördraget.\r\nKonventet föreslår dock att klausulen bara ska kunna\r\nanvändas inom ramen för den politik som fastställs i\r\ndel  III  av det konstitutionella fördraget.  Vidare\r\nföreslås  att   Europaparlamentets  godkännande  ska\r\nkrävas för att klausulen  ska  kunna  användas, till\r\nskillnad från i dag när parlamentet bara ska beredas\r\ntillfälle att yttra sig.\r\nErfarenheten har visat att artikeln har  fyllt ett\r\nbehov  när  det har funnits enighet om att vidta  en\r\nåtgärd  inom  unionens   ram   men   där  uttrycklig\r\nbehörighet saknats. Artikeln har använts  bl.a.  för\r\nområden  där  mål  anges  i  början  av EG-fördraget\r\n(artikel 3) men där rättslig grund saknats  senare i\r\nfördraget.  Det har gällt t.ex. räddningstjänst  och\r\nenergi, som av  konventet föreslås få egna rättsliga\r\ngrunder. Nu när fördraget  görs mer strukturerat kan\r\nflexibilitetsklausulen komma  att  användas i mindre\r\nutsträckning.\r\nUtskottet  har  tagit  del  av  en  rapport   samt\r\nuppdaterad  statistik  från  Svenska  institutet för\r\neuropapolitiska studier, Sieps, om lagstiftning  där\r\nden  rättsliga  grunden varit artikel 308. Rapporten\r\nvisar bl.a. att artikeln använts för upprättandet av\r\nnya EU-organ.\r\nUtskottet vill  framhålla  att  det  i  konventets\r\nförslag särskilt anges att kommissionen ska, när den\r\nnya  subsidiaritetsmekanismen  används, uppmärksamma\r\nmedlemsstaternas nationella parlament  på de förslag\r\nsom   bygger   på  flexibilitetsklausulen.  Samtliga\r\nmedlemsstater måste i ministerrådet ställa sig bakom\r\nett  beslut  att  använda  artikeln.  Riksdagen  kan\r\nalltså genom regeringen kontrollera användandet.\r\nUtskottet vill påpeka att det kan finnas anledning\r\nför  riksdagen att redan  i  nuläget  se  över  sina\r\nrutiner av hanteringen av förslag som grundar sig på\r\nartikel    308    EG.    Utskottet    noterar    att\r\nRiksdagskommittén  har fått tilläggsdirektiv rörande\r\nriksdagens arbete med EU-frågor. Kommittén ska bl.a.\r\nkartlägga och analysera konsekvenserna för riksdagen\r\nav  det  nya  konstitutionella  fördraget  både  vad\r\ngäller formella  regler  och  sakligt  innehåll. Det\r\nstår kommittén fritt att pröva andra EU-frågor.  Det\r\nkan  i  det  sammanhanget  vara  lämpligt att ta upp\r\ndenna fråga.\r\nSammantaget    kan    utskottet   acceptera    att\r\nflexibilitetsklausulen  får   den   utformning   som\r\nkonventet  föreslår.  Därmed avstyrks motionerna K12\r\n(fp) yrkande 8 (delvis),  K8  (kd) yrkande 6, K2 (c)\r\nyrkande 23 (delvis), K9 (v) yrkande  3 (delvis) samt\r\nK13 (mp) yrkande 14.\r\n\r\nUnionens struktur\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\nUnionen ges status som juridisk person\r\n\r\nKonventet  föreslår  att unionen tillerkänns  status\r\nsom juridisk person och  ersätter  EG. Konventet har\r\nkonstaterat att den nuvarande situationen  där EG är\r\nen  juridisk person medan unionen anses sakna  denna\r\nstatus gör det svårt att hävda unionens identitet på\r\nden internationella arenan.\r\n\r\nOm  unionen  uttryckligen  får status som juridisk\r\nperson blir den ett folkrättssubjekt,  vid  sidan av\r\nmedlemsstaterna.  Därmed  klargörs  att unionen  kan\r\ningå  avtal  med  tredjeland  eller  internationella\r\norganisationer för unionens räkning i  de frågor där\r\nden enligt fördraget har befogenhet att göra det.\r\n\r\nSammanslagning av fördragen\r\n\r\nSamarbetet  inom  unionen  grundar sig på ett  antal\r\nfördrag som har tillkommit och  ändrats  under årens\r\nlopp.  Det faktum att det europeiska samarbetet  har\r\nutvecklats  stegvis  sedan 1950-talet har kommit att\r\nprägla  hur  fördragsstrukturen   ser   ut   i  dag.\r\nFördragsstrukturen      har      blivit      alltmer\r\nsvåröverskådlig. De två fördrag som är grundläggande\r\ninom   unionen   är  fördraget  om  upprättandet  av\r\nEuropeiska gemenskapen  (EG-fördraget) och fördraget\r\nom  Europeiska  unionen  (unionsfördraget).   Enligt\r\nkonventet  är en sammanslagning av EG-fördraget  och\r\nunionsfördraget  en logisk följd av att unionen blir\r\nen enda juridisk person.  Konventet  föreslår därför\r\natt det nya konstitutionella fördraget  ersätter EG-\r\nfördraget  och unionsfördraget. Nuvarande  protokoll\r\nsamt  övergångslösningar   och  särbestämmelser  för\r\nenskilda   medlemsstater   diskuterades    inte   av\r\nkonventet     men    kommer    att    behandlas    i\r\nregeringskonferensen.\r\n\r\nDe ändringar  konventet  föreslår  i  fördraget om\r\nupprättandet   av  europeiska  atomenergigemenskapen\r\n(Euratom)  innebär   i  allt  väsentligt  endast  en\r\nanpassning till terminologin  i det konstitutionella\r\nfördraget, framför allt till de  nya institutionella\r\noch  finansiella  bestämmelserna.  Euratom  föreslås\r\nbehålla sin status som särskild juridisk person.\r\nKonventet  har även behandlat frågan  om  unionens\r\nnuvarande s.k. pelarstruktur. Konventets slutsats är\r\natt det sätt på  vilket  pelarstrukturen  uttrycks i\r\nnuvarande fördrag skulle framstå som förlegat  i ett\r\nnytt  konstitutionellt  fördrag.  Konventet föreslår\r\ndärför att pelarstrukturen avskaffas.\r\nDe nya befogenheter som unionen föreslås  få  inom\r\ndet  polisiära  och straffrättsliga området är i sig\r\ninte en följd av  pelarstrukturens  avskaffande utan\r\nberor   på   att  den  hittillsvarande  gemenskapens\r\növergripande principer  görs  tillämpliga också inom\r\nden  nuvarande s.k. tredje pelaren.  Medlemsstaterna\r\nbeslutar   fortfarande  med  konventsförslaget  över\r\nfördraget. Varje  fördragsändring  ska  godkännas av\r\nalla  medlemsstater  i enlighet med deras respektive\r\nkonstitutionella bestämmelser. Unionen har endast de\r\nbefogenheter som fördraget  uttryckligen  ger den på\r\nrespektive  politikområde. Unionen kan således  inte\r\nskapa sin egen kompetens.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nDen mer enhetliga  struktur  som  konventet föreslår\r\nbör välkomnas. Det blir tydligt att  unionsbegreppet\r\nomfattar  såväl  de  gemensamma institutionerna  som\r\nmedlemsstaterna   när   de    samverkar   inom   ett\r\npolitikområde   som   täcks   av   fördraget.    Med\r\navskaffandet   av   pelarna  försvinner  en  oprecis\r\nkategoriindelning.  Fördelningen   av   befogenheter\r\nmellan   institutionerna   samt   mellan   dem   och\r\nmedlemsstaterna     regleras    politikområde    för\r\npolitikområde. I det sammanhållna fördraget blir det\r\nbetydligt lättare att hitta i dessa bestämmelser.\r\n\r\nEuratom är föråldrat  och  många  bestämmelser  är\r\ninte  längre  relevanta.  Förutsättningarna  för att\r\nförändra   fördraget   i  sak  torde  dock  i  denna\r\nförhandling  vara  begränsade   eftersom  frågan  är\r\nmycket komplicerad och kan förmodas  gå  utöver  vad\r\nmedlemsstaterna är redo att nu diskutera.\r\nFörslaget  om  att  ge unionen status som juridisk\r\nperson kommer att innebära  praktiska  fördelar  och\r\nundanröja   de   tvetydigheter   som  i  dag  finns.\r\nFörslaget bör därför välkomnas. Denna  åtgärd  utgör\r\nockså  en förutsättning för unionens anslutning till\r\neuropeiska  konventionen  om  skydd för de mänskliga\r\nrättigheterna och de grundläggande friheterna.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI motion K416 av Alf Svensson m.fl.  (kd) anförs att\r\ndet   av   konventet   föreslagna   konstitutionella\r\nfördraget bättre än dagens fördrag uppfyller  kravet\r\npå   att  det  ska  vara  ett  kort  och  läsvänligt\r\ndokument.    Regeringen    bör    verka    för   ett\r\nkonstitutionellt fördrag för EU som uppfyller kravet\r\npå  att det ska vara ett enhetligt, väl strukturerat\r\ndokument  som  medborgaren  kan ta till sig (yrkande\r\n1).\r\n\r\nI motionen erinras vidare om att Kristdemokraterna\r\nhar drivit linjen att pelarstrukturen  bör  ersättas\r\nmed en mer enhetlig organisation. Detta föreslås  nu\r\nav   konventet.  Vad  i  motionen  anförs  om  detta\r\nföreslås tillkännages regeringen (yrkande 18).\r\n\r\nVänsterpartiet påpekar i motion K9 att förslaget att\r\nbibehålla   Euratomfördraget  har  kritiserats  från\r\nmånga håll, kanske främst därför att det strider mot\r\nprincipen  att   inte   prioritera  och  stödja  ett\r\nenergislag  framför  övriga.   Euratomfördraget  bör\r\nlyftas ut ur konstitutionsförslaget  och tillämpliga\r\ndelar som har att göra med skydd av miljö,  liv  och\r\nhälsa  bakas  in i själva konstitutionstexten. Detta\r\nbör riksdagen som  sin  mening  ge  regeringen  till\r\nkänna (yrkande 2).\r\n\r\nMiljöpartiet  anser  i  motion  i  K13  i likhet med\r\nmiljörörelsen  att  Euratom-fördraget  bör  strykas.\r\nRegeringskonferensen bör i första hand upphäva Eur-\r\natom  helt  och  överföra lämpliga regleringsavsnitt\r\ntill andra regelverk (yrkande 50).\r\n\r\nMiljöpartiet misstänker  i  motion  K13  att motivet\r\ntill att EU ska få status som juridisk person   som\r\nanges  vara  att  EU  då också ska kunna underteckna\r\nEuroparådets konvention   är att EU i framtiden ska\r\nha   möjlighet   att  underteckna   fler   och   mer\r\nkontroversiella avtal  utan  att medlemsländerna ska\r\nbehöva ratificera dessa. EU bör  inte  få status som\r\njuridisk person (yrkande 29).\r\n\r\nEnligt  motion  2002/03:K431  av  Holger  Gustafsson\r\nm.fl.  (kd)  bör  Europeiska unionen bli en juridisk\r\nperson. Det bör inte  vara omöjligt att ge EU status\r\nsom juridisk person utan  att för den skull behandla\r\nunionen   som  en  stat.  Detta   bör   tillkännages\r\nregeringen  (yrkande  2). Också i motion K416 av Alf\r\nSvensson m.fl. (kd) betonas vikten av att EU bör bli\r\nen juridisk person (yrkande 4).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   välkomnar  den   tydliga   struktur   på\r\nfördraget  som   konventet   föreslår.   Därmed  kan\r\nmedborgarna lättare ta del av det regelverk som styr\r\nunionen. Avskaffandet av pelarstrukturen leder också\r\ntill  ökad  tydlighet,  även om skilda beslutsregler\r\nfortfarande kan gälla för olika områden.\r\n\r\nMotion   K416  (kd)  yrkandena   1   och   18   är\r\ntillgodosedd och kan avstyrkas.\r\n\r\nBeträffande  Euratom  vill  utskottet  erinra om att\r\nkonventet inte har behandlat Euratomfördraget i sak.\r\nUtskottet   kan  i  och  för  sig  dela  regeringens\r\nuppfattning  att  Euratom  är  föråldrat  och  många\r\nbestämmelser   är   inte   längre   relevanta.   Som\r\nregeringen anför  torde  dock  förutsättningarna för\r\natt   förändra   fördraget  i  sak  dock   i   denna\r\nförhandling  vara  begränsade   eftersom  frågan  är\r\nmycket komplicerad och kan förmodas  gå  utöver  vad\r\nmedlemsstaterna är redo att nu diskutera.\r\n\r\nUtskottet   avstyrker  därmed  motionerna  K9  (v)\r\nyrkande 2 och K13 (mp) yrkande 50.\r\n\r\nAtt  unionen  ges   status   som   juridisk   person\r\nunderlättar   den   önskvärda   omdisponeringen  och\r\nhopslagningen  av EG-fördraget och  EU-fördraget.  I\r\nartikel 281 i EG-fördraget  anges  redan  i  dag att\r\ngemenskapen  ska  vara  en  juridisk  person,  medan\r\nstatusen  för  Europeiska  unionen  har varit oklar.\r\nKonventets  förslag innebär ökad tydlighet.  Unionen\r\nkommer fortfarande  att  få  sin kompetens genom ett\r\nmellanstatligt   fördrag   och  utan   att   unionen\r\nbehandlas som en stat.\r\n\r\nUtskottet välkomnar nedan  att  konventet föreslår\r\natt det ska anges i fördraget att unionen ska ansöka\r\nom en anslutning till Europakonventionen.  Genom att\r\nEU görs till en juridisk person undanröjs oklarheten\r\nhuruvida  detta  skulle  vara  förenligt  med dagens\r\nordning.\r\nUtskottet  vill  vidare  framhålla  att övergången\r\nfrån  dagens  EG-fördrag  och  EU-fördrag  till  ett\r\nkonstitutionellt    fördrag   kräver   en   noggrann\r\njuridisk-teknisk genomgång.  Av  stor  betydelse för\r\nSverige  är  att  de övergångsbestämmelser  och  det\r\nundantag som regleras  i Sveriges anslutningsfördrag\r\nkommer att bestå, liksom de förklaringar, anföranden\r\noch   skriftväxlingar  som   Sverige   framförde   i\r\nanslutning till detta fördrag och som fortfarande är\r\nav betydelse.  Utskottet  förutsätter att regeringen\r\nnoga bevakar dessa frågor.\r\nUtskottet avstyrker därmed motionerna 2002/03:K431\r\n(kd) yrkande 2, K13 (mp) yrkande  29  och  K416 (kd)\r\nyrkande 4.\r\n\r\nUnionens upprättande, värden och mål\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\nI konventets förslag till artikel 1 anges att  genom\r\ndenna  konstitution  upprättas  Europeiska  unionen.\r\nVidare   föreslås   en  ingress  till  fördraget.  I\r\nkonventets  förslag  till  bestämmelse  om  unionens\r\ngrundläggande   värden   framhävs    respekten   för\r\nmänniskans     värdighet,     frihet,     demokrati,\r\njämställdhet,   rättsstatsprincipen  samt  mänskliga\r\nrättigheter. Dessa  värden  ska  vara gemensamma för\r\nmedlemsstaterna   i   ett   samhälle  av   mångfald,\r\ntolerans,    rättvisa,   solidaritet    och    icke-\r\ndiskriminering.  Syftet är att understryka de värden\r\nsom förenar medlemsstaterna  och  som  därför  är de\r\ngrundvalar som unionen ska vila på.\r\n\r\nArtikeln om målsättningar återger den övergripande\r\ninriktning  som  unionen ska arbeta efter. Konventet\r\nföreslår att unionens  mål ska vara att främja fred,\r\nfolkens välfärd och unionens  grundläggande  värden.\r\nUnionen  ska  erbjuda  medborgarna  ett  område  med\r\nfrihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser samt\r\nen   inre   marknad  med  fri  och  inte  snedvriden\r\nkonkurrens.   Unionen   ska   arbeta   för   hållbar\r\nutveckling med  balanserad  ekonomisk  tillväxt  och\r\nsocial   marknadsekonomi  i  syfte  att  uppnå  full\r\nsysselsättning  och sociala framsteg samt med en hög\r\nnivå av skydd och  förbättring  av  miljön. Dessutom\r\nska  den  motverka social utslagning, diskriminering\r\noch främja  rättvisa och socialt skydd, jämställdhet\r\nmellan   kvinnor   och   män,   solidaritet   mellan\r\ngenerationerna  och  skydd  av  barnens rättigheter.\r\nUnionen  ska  vidare  främja ekonomisk,  social  och\r\nterritoriell sammanhållning  och  solidaritet mellan\r\nmedlemsstaterna.   Unionen   ska   respektera    den\r\nkulturella  och  språkliga  mångfalden och sörja för\r\natt det kulturella arvet skyddas och utvecklas.\r\nKonventet framhåller vidare  att  unionen  även  i\r\nsina externa relationer ska bekräfta och främja sina\r\nvärderingar   och  intressen.  Ledord  för  unionens\r\nagerande   ska   vara    fred,   säkerhet,   hållbar\r\nutveckling, solidaritet och ömsesidig respekt mellan\r\nfolken,  fri  och  rättvis  handel,   utrotning   av\r\nfattigdomen och skydd av de mänskliga rättigheterna,\r\nsärskilt    barnens   rättigheter,   beaktande   och\r\nutveckling av internationell rätt, inklusive respekt\r\nför principerna i Förenta nationernas stadga.\r\nKonventet föreslår slutligen att unionens symboler\r\nskrivs  in i det  konstitutionella  fördraget.  Till\r\nsymbolerna   hör  flagga,  valuta,  hymn,  gemensamt\r\nvalspråk och Europadagen den 9 maj.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nUnionens  grundläggande   värden   återges   i   det\r\nkonstitutionella   fördragets   inledning   på   ett\r\nallmängiltigt   och  principiellt  sätt.  Regeringen\r\nvälkomnar att viktiga  mål som jämställdhet, hållbar\r\nutveckling med konkurrenskraft,  full sysselsättning\r\noch  hög miljöskyddsnivå framhävs.  Viktigt  är  att\r\njämställdhet   lyfts  fram  bland  de  grundläggande\r\nvärdena  samt  att   barnets   rättigheter   ges  en\r\nframträdande  plats  i fördraget. Om förutsättningar\r\nfinns kan det även övervägas att föreslå att skyddet\r\nav  människors fysiska  och  psykiska  hälsa  nämns.\r\nKonventets   förslag   innebär  sammantaget  en  rad\r\nförbättringar jämfört med nuvarande fördrag.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata samlingspartiet  anför i motion K10 att man\r\naccepterar konventets förslag  i denna del. Det vore\r\ndock     önskvärt     att     målsättningsparagrafen\r\nkoncentreras på de områden där unionen har kompetens\r\n(yrkande 8).\r\n\r\nKristdemokraterna anser i motion  K8 att i förslaget\r\ntill fördragstext blandas grundläggande  värden  och\r\ninstrumentella   värden.   Enligt  Kristdemokraterna\r\nskulle fördragstexten vinna  i  tydlighet och styrka\r\nom artikel 2 har följande lydelse:\r\n\r\nUnionen   bygger  på  grundläggande   värden   som   människans\r\nvärdighet,  liv,  frihet,  sanning  och rättvisa.\r\nDessa   värden   och   skydd   för  de  mänskliga\r\nrättigheterna är gemensamma för medlemsstaterna i\r\nett    samhälle    där    demokrati,    mångfald,\r\njämställdhet, öppenhet, solidaritet, tolerans och\r\nicke-diskriminering råder.\r\n\r\nDe   mänskliga   rättigheterna   ska   ingå   i  det\r\nkonstitutionella  fördraget  och  unionen  ska  söka\r\nanslutning till Europakonventionen som skydd för  de\r\nmänskliga   rättigheterna   och   de   grundläggande\r\nfriheterna.  Positivt  är  också  att jämställdheten\r\nbetonas    och   ingår,   utöver   den   lagstadgade\r\nrättigheten,  även  som  en rättighet som aktivt bör\r\nfrämjas (yrkande 3).\r\n\r\nEnligt motion K8 av Alf  Svensson  m.fl.  (kd)  är\r\nkristendomens historiska och idéhistoriska betydelse\r\nför   formandet  av  Europas  identitet,  gemensamma\r\nvärden,  kulturarv och samhälleliga institutioner av\r\noomtvistlig  karaktär.  För Kristdemokraterna är det\r\nhögst  naturligt  att  den  kristna  idétraditionens\r\nbetydelse för Europa omnämns  i  ingressen  till det\r\nkonstitutionella fördraget. Regeringen bör verka för\r\ndetta  (yrkande  1). I motion K416, även den av  Alf\r\nSvensson m.fl. (kd),  anförs  att  Kristdemokraterna\r\nvill  att  EU  ska  vara  en union uppbyggd  på  den\r\nkristna traditionen och med  en  värdegemenskap  som\r\ninnefattar  religionsfrihet  för  alla,  respekt för\r\nmänniskans     värdighet,     frihet,     demokrati,\r\njämställdhet,  rättsstatsprincipen och skydd  av  de\r\nmänskliga rättigheterna (yrkande 7).\r\n\r\nVänsterpartiet  är   i   motion   K9  kritiskt  till\r\nkonventets   förslag   om   symboler  och   uppmanar\r\nregeringen att avvisa dessa symbolers  plats  i  det\r\nkommande  fördraget.  Detta  bör  riksdagen  som sin\r\nmening ge regeringen till känna (yrkande 1).\r\n\r\nVänsterpartiet anför vidare att hållbar utveckling\r\nhar  i  konventets  förslag  lyfts  fram  som  en av\r\nunionens grundläggande värden. Detta är naturligtvis\r\npositivt.  Däremot  saknas  en  definition kring att\r\nsocial,  ekologisk  och  ekonomisk  hållbarhet   ska\r\nutgöra  tre jämställda ben. Regeringen bör verka för\r\natt  den  sociala   och  ekologiska  dimensionen  av\r\nhållbar  utveckling  jämställs  med  den  ekonomiska\r\n(yrkande 30 delvis).\r\n\r\nI motion K2 av Maud Olofsson m.fl. (c) anförs att en\r\nfederal ordning ska fungera  som  en garant mot både\r\nen  centralstyrd  superstat  och  det mellanstatliga\r\nkotteriet.    Ett   konstitutionellt   fördrag    är\r\nnödvändigt   eftersom   EU   befinner   sig   i   en\r\naccelererande  process där alltfler beslut föreläggs\r\ncentralt.  Bara ett  konstitutionellt  fördrag,  där\r\nbåde medlemsländernas  ansvarsområden  och  unionens\r\ndefinieras, kan stoppa centraliseringsprocessen. För\r\natt  maktfördelningen  mellan  EU  å  ena  sidan och\r\nmedlemsländerna  å  andra sidan ska vara tydlig  och\r\nväldefinierad bör federalismens principer skrivas in\r\ni artikeln om upprättandet av unionen (yrkande 1).\r\n\r\nMiljöpartiet ifrågasätter  i motion K13 lämpligheten\r\nav att skriva in unionens symboler i konstitutionen.\r\nEU  försöker  klä sig i de symboler  som  vanligtvis\r\nförknippas med en stat (yrkande 27).\r\n\r\nMiljöpartiet finner det vidare anmärkningsvärt att\r\njust öppenheten  saknas  helt  i den långa listan av\r\nmålsättningar    för   EU,   samtidigt    som    den\r\nmålsättningen också  försvinner ur portalparagrafen.\r\nMiljöpartiet  beklagar,   i  enlighet  med  tidigare\r\nuttalanden från det sammansatta  konstitutions-  och\r\nutrikesutskottet,  att  öppenheten  inte  fördes  in\r\nbland  målen för EU när nu målet dessutom försvinner\r\nur portalparagrafen.  Det  är  svårt  att inte tolka\r\ndetta  som att öppenheten riskerar att ta  ett  steg\r\ntillbaka i EU-sammanhang (yrkande 23).\r\nEnligt Miljöpartiet är en annan viktig målsättning\r\nsom saknas  i konventsförslaget djurskydd. Detta bör\r\nåtgärdas (yrkande 24).\r\n\r\nFolkhälsa\r\n\r\nFolkpartiet anför  i motion K12 att man står upp för\r\nen restriktiv svensk alkoholpolitik. Inom EU har den\r\nlinjen stundtals kommit  i konflikt med handels- och\r\nnäringspolitiska intressen    en  konflikt i vilken\r\nden  svenska  alkoholpolitiken,  som  motiveras   av\r\nfolkhälsoskäl,  ofta  fått  ge vika. Främjande av en\r\ngod folkhälsa bör föras in bland  EU:s mål i artikel\r\nI-3. Enligt motionärernas mening är formuleringen av\r\nregeringens  utgångspunkter i detta  stycke  alltför\r\nsvag. Regeringen  skriver att det kan övervägas att\r\nföreslå  att  skyddet   av  människors  fysiska  och\r\npsykiska hälsa nämns. Det är inte tillräckligt.\r\n\r\nDet måste vara en synpunkt för regeringen att föra\r\nfram med kraft under förhandlingarna  med fördraget.\r\nDetta  bör  riksdagen  som  sin mening ge regeringen\r\ntill känna (yrkande 20).\r\n\r\nNils-Erik Söderqvist och Agneta Lundberg (s) anför i\r\nmotion  K7  att  en  union  där folkhälsan  ges  låg\r\nprioritet  tappar  mycket av sitt  förtroendekapital\r\nbland medborgarna. För  att  trovärdighet ska skapas\r\nför möjliga och önskvärda insatser  bör en skrivning\r\ni   unionens   mål  tydliggöra  kravet  på  en   god\r\nfolkhälsa. Motionärerna anser därför att i avsnittet\r\nUnionens mål bör  artikel  I-3  andra  stycket lyda:\r\nDen  skall främja en god folkhälsa, bekämpa  social\r\nutslagning och diskriminering \u0085barnens rättigheter.\r\n\r\nI flerpartimotionen  K6  (delvis) av Gabriel Romanus\r\nm.fl. (fp, kd, c, mp, v) föreslås  att  regeringen i\r\nregeringskonferensen  med kraft verkar för  att  det\r\nkonstitutionella fördraget  får  ett  klart uttryckt\r\nmål om en god folkhälsa.\r\n\r\nIngrepp i marknadens frihet, som har  kommit  till\r\nför  att  skydda  människors hälsa och minska risken\r\nför både medicinska  och sociala skador, har vid den\r\ns.k. proportionalitetsbedömningen  tillmätts alltför\r\nliten betydelse i förhållande till den  vikt som har\r\nlagts  vid  de  ekonomiska  aspekterna. Om folkhälsa\r\nförs in i målparagrafen i konstitutionens inledning,\r\nbör risken för en sådan felaktig avvägning minska.\r\n\r\nJämställdhet\r\n\r\nVänsterpartiet påpekar i motion  K9  att ett flertal\r\nremissinstanser, bl.a. JämO, lyfter i sina remissvar\r\nfram att begreppet jämställdhet saknas  som  ett  av\r\nunionens grundläggande värden. Engelskans equality\r\nrespektive franskans egalité, har på flera ställen\r\nfelaktigt översatts med jämställdhet i den svenska\r\nversionen. Jämlikhet betecknar förhållandet mellan\r\nklasser, medan jämställdhet beskriver förhållandet\r\nmellan könen.\r\n\r\nI  fördraget  ska  det  tydligt  framgå  att såväl\r\njämlikhet    som    jämställdhet   utgör   både   de\r\ngrundläggande värden  som  unionen  bygger på och de\r\nmål som ska förverkligas. Detta för att i möjligaste\r\nmån    säkerställa    att    instrument,    metoder,\r\ninstitutioner  m.m. skapas för att arbeta för  detta\r\nmål.  Detta  bör  riksdagen   som   sin   mening  ge\r\nregeringen till känna (yrkande 28).\r\n\r\nMiljöpartiet  anför  i motion K13 att förtydliganden\r\nkrävs  vad gäller punkten  om  jämställdhet.  I  den\r\nengelska  versionen  står  det equality vilket kan\r\növersättas både med jämställdhet  och jämlikhet. Det\r\nbör utredas vidare vad den korrekta innebörden är av\r\ndenna  målsättning  (yrkande 25). Även  i  fråga  om\r\nbarns rättigheter bör  det  göras  förtydliganden av\r\nvad som avses med målsättningen (yrkande 26).\r\n\r\nI motion K3 av Anne Ludvigsson m.fl.  (s)  framhålls\r\natt  drygt  hälften  av  EU:s medborgare är kvinnor.\r\nLänderna inom EU har dock lång väg kvar innan vi kan\r\nse ett EU där kvinnor och män har samma möjligheter,\r\nrättigheter och skyldigheter  inom  alla  områden  i\r\nlivet.\r\n\r\nSverige  är  ett föregångsland och en förebild vad\r\ngäller jämställdhet  och  har  framgångsrikt  drivit\r\nfrågor  om  jämställdhet i EU. Det är av mycket stor\r\nvikt att jämställdhet  omnämns  vad gäller demokrati\r\noch grundläggande mänskliga rättigheter.\r\n\r\nSverige bör med kraft driva att jämställdhet  mellan\r\nkvinnor och män skrivs in i ingressen till del  II i\r\nEuropeiska   unionens  stadga  om  de  grundläggande\r\nrättigheterna, så att stycket får följande lydelse:\r\n\r\nI medvetande om  sitt  andliga och etiska arv bygger\r\nunionen  på  de  odelbara  och  universella  värdena\r\nmänniskans     värdighet,     frihet,     jämlikhet,\r\njämställdhet mellan kvinnor och  män och solidaritet\r\nsamt    på    den    demokratiska   principen    och\r\nrättsprincipen.\r\n\r\nDessutom bör jämställdhet  mellan  kvinnor  och  män\r\nskrivas  in  i  artikel I-2, Unionens värden, samt i\r\nartikel I-44 under  Principen om demokratisk jämlik-\r\nhet.\r\n\r\n\r\nUtskottens yttranden\r\n\r\n\r\nSocialutskottet\r\n\r\nSocialutskottet anför  i  sitt  yttrande (SoU2y) att\r\ndet delar uppfattningen att det är viktigt att barns\r\nrättigheter ges en framträdande plats  i  fördraget.\r\nDessutom  anför  utskottet  att  folkhälsopolitikens\r\nutformning  är  och  bör  fortsätta  att   vara  ett\r\nnationellt  ansvar,  vilket är särskilt viktigt  med\r\ntanke  på  den restriktiva  nationella  politik  som\r\nSverige  vill  föra.  Socialutskottet  delar  vidare\r\nregeringens  uppfattning att hög hälsoskyddsnivå för\r\nmänniskor ska  säkerställas  vid utformningen av all\r\ngemenskapspolitik. Det bör framgå  av konstitutionen\r\natt  skyddet  för  folkhälsan  inte bör  underordnas\r\nhandelspolitiska krav.\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet\r\n\r\nNär     det     gäller     unionens     mål     vill\r\narbetsmarknadsutskottet särskilt framhålla vikten av\r\natt  full sysselsättning, social marknadsekonomi och\r\njämställdhet   ingår   bland  dessa.  Likaså  finner\r\nutskottet det angeläget  att jämställdhet respektive\r\nprincipen  om  icke-diskriminering  ingår  bland  de\r\ngrundläggande värdena.\r\n\r\nI fråga om begreppet  social  marknadsekonomi vill\r\narbetsmarknadsutskottet  för sin del  starkt  betona\r\nvikten  av  att  sociala  aspekter   tillmäts   stor\r\nbetydelse  i  unionens  politik och då inte minst på\r\ndet ekonomiska området.\r\nNär det gäller begreppet jämställdhet i konventets\r\nförslag till fördrag finner  utskottet anledning att\r\nframhålla  att  skrivningarna  bör   ses   över   av\r\nregeringskonferensen  så att det inte bara i artikel\r\n3  om  målen  utan  också  i   artikel   2   om   de\r\ngrundläggande  värdena tydligt och klart framgår att\r\njämställdhet mellan  kvinnor  och  män  ingår  bland\r\ndessa.\r\nArbetsmarknadsutskottet  kan konstatera att det  i\r\nden svenska översättningen av  artikel 2 om unionens\r\ngrundläggande  värden  står  jämställdhet.  I  andra\r\nspråkversioner   återfinns  begreppen   ligestilling\r\n(danska), dégalité  (franska),  equality (engelska)\r\noch  Gleichheit  (tyska),  vilka  på  svenska  torde\r\nmotsvara jämlikhet.\r\nNär  det däremot gäller artikel 3 om unionens  mål\r\növerensstämmer     den    svenska    språkversionens\r\njämställdhet mellan  kvinnor och män med begrepp som\r\nåterfinns   i  andra  språkversioner:   ligestilling\r\nmellem kvinder og mænd (danska), légalité entre les\r\nfemmes et les hommes (franska), equality bet-\r\nween women and men (engelska) och die Gleichstellung\r\nvon Frauen und Männern (tyska).\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[1]: Rörande  ett  förslag  till lag om ändring i\r\nlag   (1994:1500)  med  anledning   av   Sveriges\r\nanslutning till Europeiska unionen.\r\n[2]: Ett exempel är EU-fördragets artikel 42 där\r\ndet anges att polissamarbete och straffrättsligt\r\nsamarbete (dvs. tredje pelaren) kan föras över\r\ntill EG-fördraget och att man då ska besluta om\r\nomröstningsregler. En sådan övergång kräver\r\nenhällighet och godkännande av medlemsstaterna i\r\nenlighet med deras konstitutionella bestämmelser\r\n(dvs. godkännande av riksdagen i Sveriges fall).\r\nVidare kan rådet med enhällighet besluta att gå\r\növer till medbeslutandeförfarandet, inklusive\r\nkvalificerad majoritet i rådet, i ett par\r\nartiklar i EG-fördraget, t.ex. rörande\r\nmiljöskatter (art. 175.2 EG, artikel III-130 i\r\nkonventets förslag). Konventet föreslår att dessa\r\nsärskilda passereller i dagens EG-fördrag ska\r\nfinnas kvar. En skillnad mot de generella\r\npasserellerna är att det är rådet, inte\r\nEuropeiska rådet, som beslutar.\r\nAv  Norstedts   stora   svenska   ordbok  framgår\r\nföljande:\r\nJämlikhet\r\n· det att varje person anses vara lika  mycket  värd  som varje\r\nannan  i  politiskt  och vanligen även ekonomiskt\r\navseende\r\n[ Ex.]      jämlikhetsförhållande;      folkens\r\njämlikhet; frihet, jämlikhet, broderskap.\r\nJämställdhet\r\n·  det  att  vara  jämställd  särskilt  i  fråga  om  kvinna  i\r\nförhållande till man\r\n[ Ex.]                     jämställdhetsarbete;\r\njämställdhetskommitté;      jämställdhetsprogram;\r\ntotal jämställdhet.\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet vill betona att regeringen i\r\nregeringskonferensen  kraftfullt   måste  verka  för\r\nklara  och  tydliga skrivningar om att  jämställdhet\r\nmellan  kvinnor   och   män   lyfts  fram  bland  de\r\ngrundläggande  värdena, något som  ju  regeringen  i\r\nskrivelsen     också      anger     som     viktigt.\r\nArbetsmarknadsutskottet ser  också  positivt  på att\r\nbegreppet    jämlikhet    ingår    bland    unionens\r\ngrundläggande  värden  och mål liksom att regeringen\r\nverkar   för   ökad  kvinnorepresentation   i   EU:s\r\ninstitutioner.\r\n\r\nMed det anförda  anser utskottet att motionerna K9\r\nyrkandena 28 och 29  (v) och K13 yrkande 25 (mp) bör\r\navstyrkas. Arbetsmarknadsutskottet  anser  även  att\r\nmotion K3 (s) bör avstyrkas.\r\n\r\nMiljö- och jordbruksutskottets yttrande\r\n\r\nMiljö-  och jordbruksutskottet anför i sitt yttrande\r\n(MJU2y) att  det  svenska  synsättet  när det gäller\r\ndjurhälsa  och  djurskydd är präglat av höga  etiska\r\nambitioner.  Ekonomisk   hänsyn  får  inte  gå  före\r\ndjurens bästa. Genom detta  synsätt skapas en etiskt\r\ngod   djurhållning   vars  goda  djurmiljö   är   en\r\nförutsättning  för  bl.a.  ett  lågt  användande  av\r\nantibiotika i djurskötseln. Utskottet utgår från att\r\ndetta synsätt även präglar Sveriges agerande inom EU\r\noch att regeringen även fortsättningsvis arbetar för\r\nen etiskt god djurhållning  inom EU. Mot bakgrund av\r\nvad som anförts föreslår utskottet  att  motion  K13\r\n(mp) yrkande 24 lämnas utan vidare åtgärd.\r\n\r\nMiljö-  och  jordbruksutskottet  instämmer  i K9 (v)\r\nyrkande  30  om att Sverige bör vara pådrivande  för\r\natt skärpa EU:s  politik  för hållbar utveckling och\r\natt regeringen bör verka för  att  den  sociala  och\r\nekologiska   dimensionen   av   hållbar   utveckling\r\njämställs  med  den  ekonomiska. Motionen innehåller\r\nkrav   på   Sveriges  agerande   i   den   fortsatta\r\nregeringskonferensen  som till stor del sammanfaller\r\nmed   miljö-  och  jordbruksutskottets   synpunkter.\r\nMotionen  bör inte föranleda någon vidare riksdagens\r\nåtgärd.\r\n\r\nVänsterpartiets  företrädare har avgivit avvikande\r\nmeningar i dessa frågor.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nDagens EG-fördrag och EU-fördrag innehåller allmänna\r\nprincipformuleringar  som  anger  de värderingar och\r\nmål   som   beslutsbefogenheterna  skall   uppfylla.\r\nFördragen är  resultatet  av  flera beslut vid olika\r\ntillfällen  och ger därför inte  någon  sammanhållen\r\nbild av unionens  värden och mål. Konventets förslag\r\nbygger i stället på  att dessa värden och mål samlas\r\ni   ett  fåtal  artiklar  i   inledningen   av   det\r\nkonstitutionella  fördraget.  Även  här  kan därför,\r\nliksom   fallet   är   rörande   den   grundläggande\r\nfördragsstrukturen, konventets förslag sägas  utgöra\r\nen renodling och förenkling.\r\n\r\nRiksdagen har tidigare, vid Sveriges inträde  i EU\r\noch  vid  senare  godkännanden  av  ändringar  genom\r\nAmsterdamfördraget  och  Nicefördraget,  ställt  sig\r\nbakom  de  grundläggande  värderingar  som  bär  upp\r\ndagens    EG-fördrag   och   EU-fördrag.   Utskottet\r\nvälkomnar  i   huvudsak   konventets   förslag   som\r\nbekräftar dessa värderingar.\r\nMotionerna K10 (m) yrkande 8 och K8 (kd) yrkande 3\r\navstyrks därmed.\r\n\r\nUtskottet  kan  inte dela kravet i motion K2 (c) att\r\nfederalismens principer ska skrivas in i artikeln om\r\nunionens   upprättande.    Orden    federal    och\r\nfederalism  kan  tolkas  på  olika  sätt  av olika\r\ndebattörer. Dessa begrepp har helt olika betydelse i\r\nt.ex. tysk debatt på delstatsnivå och i brittisk EU-\r\ndebatt.  I  tysk debatt står federalism regelmässigt\r\nför  en balans  i  makt  och  kompetens  mellan  tre\r\nlagstiftningsnivåer       (EU-nivå,       nationell,\r\ndelstatlig).  En  decentralisering av makt ned  till\r\ndelstatsnivå   ses   ofta    som    den    praktiska\r\nkonsekvensen.  I  Storbritannien  används  begreppet\r\nfederalism,   särskilt   av  EU-skeptiker,  för  att\r\nbeskriva en extrem integration, med en centraliserad\r\nsuperstat som mål, alltså i praktiken motsatsen till\r\nden förstnämnda tolkningen.\r\n\r\nI  ett tidigare utkast från  konventets  presidium\r\nangavs  att  EU förvaltar vissa befogenheter på ett\r\nfederalt  sätt.  Detta  kom  att  försvinna  i  det\r\nslutliga förslaget,  där  det  i  stället  anges att\r\nunionen    ska   på   gemenskapsgrund   utöva   de\r\nbefogenheter   som   medlemsstaterna   överför  till\r\nunionen. Utskottet finner detta vara en  mer adekvat\r\nbeskrivning  än  olika  skrivningar om federalismens\r\nprinciper,  som  erfarenhetsmässigt   tolkas  mycket\r\nolika av olika personer.\r\nMotion K2 (c) yrkande 1 avstyrks således.\r\n\r\nUtskottet  ser  begränsade  fördelar  med konventets\r\nförslag  att  nämna  unionens  symboler i fördraget.\r\nFrågan  är dock endast av symbolisk  betydelse,  och\r\nutskottet ser ingen anledning att uppmana regeringen\r\natt  driva   att   symbolerna   inte  ska  nämnas  i\r\nfördraget. Även andra mellanstatliga  samarbeten har\r\nsymboler, och symbolernas omnämnande förändrar  inte\r\nEU:s grundläggande karaktär.\r\n\r\nMotionerna  K9  (v) yrkande 1 och K13 (mp) yrkande\r\n27 avstyrks därmed.\r\n\r\nNär det gäller öppenheten  vill utskottet betona att\r\nkonventets  förslag  sammantaget  innebär  framsteg.\r\nUnionens institutioner,  organ  och  myndigheter ska\r\nutföra  sitt  arbete så öppet som möjligt.  Unionens\r\ninstitutioner ska  föra  en  öppen  och  regelbunden\r\ndialog  med  det  civila samhället. För att unionens\r\nåtgärder ska vara så enhetliga och öppna som möjligt\r\nföreslår konventet  att kommissionen ska samråda med\r\nberörda  parter  innan  förslag  läggs  fram.  Detta\r\npåminner om det svenska remissförfarandet.\r\n\r\nRådets     möten    ska     vara     öppna     när\r\nlagstiftningsförslag  diskuteras  och  antas. Rätten\r\natt få tillgång till Europaparlamentets,  rådets och\r\nkommissionens   handlingar  som  finns  i  nuvarande\r\nfördrag ska i fortsättningen gälla unionens samtliga\r\ninstitutioner, myndigheter  och  organ och inte bara\r\nEuropaparlamentet,     rådet    och    kommissionen.\r\nEuropeiska   centralbanken   (ECB)   och   domstolen\r\nföreslås   omfattas    av    handlingsoffentligheten\r\nbeträffande deras administrativa verksamhet.\r\nBestämmelsen om att besluten  ska  fattas så öppet\r\noch nära medborgarna som möjligt, som  i dag finns i\r\nartikel 1 i EU-fördraget, återfinns i den  särskilda\r\navdelningen om unionens demokratiska liv i del  I av\r\ndet konstitutionella fördraget.\r\nUtskottet gör helhetsbedömningen, mot bakgrund  av\r\ndet  anförda,  att  konventets  förslag  innebär att\r\nöppenheten  stärks  i det konstitutionella fördraget\r\njämfört med gällande  fördrag.  Det hindrar inte att\r\nregeringen  bör  bevaka  om öppenheten  kan  stärkas\r\nytterligare under regeringskonferensen. En möjlighet\r\nvore  i  så  fall  att verka för  att  principen  om\r\nöppenhet nämns tidigare i fördraget.\r\nMed hänvisning till  det  anförda  avstyrks motion\r\nK13 (mp) yrkande 23.\r\n\r\nBeträffande     önskemålet     att    den    kristna\r\nidétraditionens betydelse för Europa  ska omnämnas i\r\ningressen  till fördraget vill utskottet  erinra  om\r\natt   ingressen   redan   hänvisar   till   Europas\r\nkulturella, religiösa och humanistiska arv.\r\n\r\nMed   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks\r\nmotionerna  K8  (kd) yrkande 1 och K416 (kd) yrkande\r\n7.\r\n\r\nUtskottet välkomnar att jämställdhet återfinns bland\r\nde värden som lyfts  fram  i  artikel I-2. Utskottet\r\nvälkomnar     den     tydliga     utredning      som\r\narbetsmarknadsutskottet gjort av förhållandet mellan\r\nbegreppen jämlikhet och jämställdhet. Utskottet vill\r\nunderstryka  vikten  av  att det tydligt framgår att\r\njämställdhet mellan kvinnor  och män är inkluderat i\r\ndenna   och  andra  relevanta  artiklar.   I   olika\r\nspråkversioner kan det råda viss oklarhet om vad som\r\navses. Utskottet  anser  att  regeringen  ska  driva\r\nfrågan  så att det i samtliga språkversioner framgår\r\natt  jämställdhet   mellan   kvinnor   och   män  är\r\ninkluderat i det som avses.\r\n\r\nUtskottet   välkomnar   det   ändringsförslag  som\r\nlämnades  in till regeringskonferensen  från  svensk\r\nsida den 20  oktober  2003.  Där  föreslogs följande\r\nlydelse  i  berörd  del  av  artikel  2  (föreslaget\r\ntillägg i kursiv):\r\n\u0085equality,  including  equality  between men  and\r\nwomen,\u0085\r\nMotionerna K9 (v) yrkande 28, K13 (mp)  yrkande 25\r\nsamt  K3  av  Anne  Ludvigsson  m.fl.  (s)  kan  med\r\nhänvisning  till  vad  utskottet anfört i varierande\r\ngrad anses tillgodosedda och avstyrks därmed.\r\n\r\nUtskottet förutsätter att  regeringen  driver frågan\r\nom folkhälsa i arbetet med det nya fördraget. Dagens\r\nbestämmelse  i  EG-fördraget  om folkhälsa  (artikel\r\n152) föreslås av konventet i sak  förbli oförändrad.\r\nUtskottet kan dela motionärernas strävan  efter  att\r\nstärka  folkhälsopolitiken  men  vill  framhålla att\r\nfolkhälsopolitiken   är   ett   nationellt   ansvar.\r\nSärskilt för Sverige, som vill behålla en restriktiv\r\nnationell  narkotika-  och  alkoholpolitik, är detta\r\nviktigt.\r\n\r\nUtskottet   noterar  med  tillfredsställelse   att\r\nregeringen under  regeringskonferensen har fört fram\r\natt  artikel  III-179   i   konventets  förslag  ska\r\nkompletteras  med  en  möjlighet   att   besluta  om\r\nåtgärder  rörande  tobaks  och alkohols påverkan  på\r\nfolkhälsan. Medlemsstaterna  ska  kunna ha strängare\r\nåtgärder  nationellt,  enligt  förslaget.  Utskottet\r\nförutsätter  att regeringen verkar  för  att  stärka\r\npolitiken på folkhälsoområdet  även fortsättningsvis\r\ni regeringskonferensen. Dock måste  en sådan strävan\r\nbeakta  att  folkhälsopolitikens utformning  är  ett\r\nnationellt ansvar.  Det  kan  finnas en risk att det\r\nsker   en   kompetensförskjutning  bort   från   det\r\nnationella om  motionärernas  krav om målformulering\r\nfår genomslag. Utskottet förutsätter  att regeringen\r\nnoga  beaktar  den  mest  lämpliga  utformningen  av\r\nfördraget utifrån här angivna utgångspunkter.\r\nMed   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks\r\nmotionerna  K12  (fp)  yrkande  20,  K7 av Nils-Erik\r\nSöderqvist och Agneta Lundberg (s) samt  K6 (delvis)\r\nav  Gabriel  Romanus  m.fl.  (fp,  kd,  c,  mp,  v).\r\nUtskottet  återkommer till frågan om folkhälsa nedan\r\ni avsnittet om unionens olika politikområden.\r\n\r\nUtskottet delar socialutskottets uppfattning att det\r\när viktigt att barns rättigheter ges en framträdande\r\nplats i fördraget.  Motion  K13  (mp) yrkande 26 kan\r\ndärmed avstyrkas.\r\n\r\nBeträffande  djurskydd  delar utskottet  miljö-  och\r\njordbruksutskottets uppfattning och avstyrker motion\r\nK13 (mp) yrkande 24.\r\n\r\nUtskottet    instämmer    i    vad     miljö-    och\r\njordbruksutskottet  anför  om att Sverige  bör  vara\r\npådrivande för att skärpa EU:s  politik  för hållbar\r\nutveckling och att regeringen bör verka för  att den\r\nsociala   och   ekologiska  dimensionen  av  hållbar\r\nutveckling jämställs  med  den  ekonomiska. I likhet\r\nmed   miljö-   och   jordbruksutskottet    avstyrker\r\nutskottet motion K9 (v) yrkande 30 (delvis).\r\n\r\n\r\nGrundläggande rättigheter\r\n\r\n\r\nRespekt   för  de  mänskliga  rättigheterna  och  de\r\ngrundläggande friheterna är principer som EU redan i\r\ndag bygger på. Konventet föreslår att EU:s stadga om\r\nde grundläggande  rättigheterna  fördragsfästs i sin\r\nhelhet. Stadgan utgör del II i det  konstitutionella\r\nfördraget. Konventet föreslår också att  unionen ska\r\nansöka om anslutning till europeiska konventionen om\r\nskydd   för   de   mänskliga  rättigheterna  och  de\r\ngrundläggande    friheterna    (Europakonventionen).\r\n(artikel 7).\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\n\r\nEU:s stadga om de grundläggande rättigheterna\r\n\r\nEU:s  stadga  om  de   grundläggande   rättigheterna\r\nutarbetades  av ett tidigare konvent och  antogs  av\r\nEuropeiska rådet  i  Nice  i  december  2000  som en\r\npolitisk   deklaration.   Konventet   föreslår   att\r\nstadgan, med dess ingress, införlivas i sin helhet i\r\ndel II i det konstitutionella fördraget.\r\n\r\nKonventet föreslår samtidigt vissa justeringar och\r\ntillägg  i  stadgan.  De  rör  främst  de avslutande\r\nallmänna  bestämmelserna i avdelning VII  i  stadgan\r\noch syftar till att ytterligare klargöra att stadgan\r\ninte innebär att unionen får utvidgade befogenheter.\r\nStadgan kan  alltså  inte  utgöra rättslig grund för\r\natt    få    till   stånd   en   harmonisering    av\r\nmedlemsstaternas   lagstiftning.  Tilläggen  klargör\r\nockså att stadgans tillämpningsområde  är  begränsat\r\ntill     unionens     institutioner     och,     för\r\nmedlemsstaterna,    endast    när    de    tillämpar\r\nunionsrätten. De rättigheter i stadgan som motsvarar\r\nrättigheter  i Europakonventionen har samma räckvidd\r\noch  innebörd  som   anges   i  konventionen.  Detta\r\ninbegriper  bl.a.  de  detaljerade   bestämmelser  i\r\nkonventionen   som  medger  att  rättigheterna   kan\r\nbegränsas.\r\nVidare föreslås  att  det  i  stadgans ingress ska\r\nanges  att  de  förklaringar som togs  fram  av  det\r\ntidigare konvent  som utarbetade Europeiska unionens\r\nstadga och som har uppdaterats av framtidskonventets\r\npresidium ska beaktas. Även om förklaringarna inte i\r\nsig  har  rättslig  status   utgör  de  ett  viktigt\r\ntolkningsverktyg.\r\n\r\nAnslutning av unionen till Europakonventionen\r\n\r\nKonventet  föreslår  att det i det  konstitutionella\r\nfördraget  ska  stå  att   unionen   ska  ansöka  om\r\nanslutning  till  Europakonventionen.  Unionen   får\r\ndärigenom  den  rättsliga  grund  för anslutning som\r\nenligt EG-domstolen för närvarande saknas.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nStadgan om de grundläggande rättigheterna  omvandlas\r\nfrån politiskt dokument till fördragstext. I  likhet\r\nmed  vissa  remissinstanser  har regeringen tidigare\r\nifrågasatt om stadgan varit tillräckligt  tydlig för\r\natt   kunna   inkorporeras   i  fördraget.  För  att\r\noklarheter inte ska uppstå om  stadgans  inverkan på\r\nEU-rätten och på unionens befogenheter har det under\r\nkonventet arbetats in förtydligande skrivningar. Med\r\ningresstexten    intakt,    och   med   de   klarare\r\navgränsningar  som tagits in i  stadgans  avslutande\r\nbestämmelser, bör  sådana oklarheter kunna undvikas.\r\nÄven hänvisningen till  presidiets  förklaringar kan\r\nunderlätta förståelsen av stadgans innebörd.\r\n\r\nKonventets  förslag  att  unionen  ska  ansöka  om\r\nanslutning till Europakonventionen är  välkommet. En\r\nanslutning av unionen till Europakonventionen, något\r\nsom  både  regering  och  riksdag  funnit angeläget,\r\nskulle ge ett överskådligt och enhetligt  skydd  för\r\nde grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna och\r\ninstitutionerna.     Med     en    anslutning    bör\r\nEuropadomstolens   ställning   som    praxisskapande\r\ninstans stärkas vid tolkning av konventionen, vilket\r\ninnebär  en  större  rättssäkerhet för den  enskilde\r\nmedborgaren.\r\nInförlivandet av stadgan  i  det  konstitutionella\r\nfördraget     och     unionens    anslutning    till\r\nEuropakonventionen bör  betraktas  som  två åtgärder\r\nsom  kompletterar varandra. Tillsammans säkerställer\r\nde att unionen fullt ut respekterar de grundläggande\r\nrättigheterna.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet  välkomnar  i  motion  K10\r\nförslaget  att  EU  ska  ansöka  om  anslutning till\r\nEuropakonventionen och att EU får ett  grundläggande\r\nrättighetsskydd.  I  motionen  uttrycks dock  kritik\r\ntill  att  rättigheter  som  inte  omfattas  av  EU-\r\nkompetens  finns  med i stadgan. De ger  inte  något\r\nrättsskydd och har  därför  ingen  funktion (yrkande\r\n9).\r\n\r\nI motion K271 av Bo Lundgren m.fl.  (m) anförs att\r\ndet  är  positivt  att  det  i  förslaget till  nytt\r\nkonstitutionellt fördrag föreslås  att  EU  ska söka\r\nanslutning  till  Europakonventionen. Riksdagen  bör\r\ntillkännage för regeringen att den bör verka för att\r\nså sker (yrkande 7).\r\n\r\nEnligt motion K416  av  Alf  Svensson m.fl. (kd) kan\r\nstadgan om grundläggande rättigheter  bidra till att\r\nde   gemensamma   värderingarna  i  Europasamarbetet\r\nstärks.  I  dagsläget  är  dock  stadgans  juridiska\r\nfunktion  något   oklar.  Därför  bör  rättigheterna\r\nskrivas  in  i  EU:s  konstitution  och  därmed  bli\r\njuridiskt bindande (yrkande 3).\r\n\r\nKristdemokraterna    önskar     vidare     ett\r\ntillkännagivande  om att göra det möjligt för EU att\r\ntillträda  Europakonventionen   om   skydd   för  de\r\nmänskliga   rättigheterna   och   de   grundläggande\r\nfriheterna (yrkande 8).\r\n\r\nVänsterpartiet  anför  i  motion  K9  att EU:s  egen\r\nstadga   för  grundläggande  rättigheter  inte   bör\r\ninförlivas i fördraget utan förbli en icke juridiskt\r\nbindande deklaration.  Däremot  är  det  viktigt att\r\nfördraget   ändras  så  att  EU  kan  anslutas  till\r\nEuropakonventionen  om  mänskliga  rättigheter.  Det\r\nskulle  göra EG-domstolen mer återhållsam att stödja\r\nsig på EU-stadgan i sina beslut. Detta bör riksdagen\r\nsom sin mening ge regeringen till känna (yrkande 4).\r\n\r\nMiljöpartiet  påpekar  i  motion  K13  att  det  kan\r\nförefalla   sympatiskt   att   stadgan   förs  in  i\r\nfördraget,  men  motionärerna  vill ifrågasätta  det\r\nstarkt,  då  de rättigheter som stadgan  föreskriver\r\nredan finns nedtecknade i varje enskilt medlemslands\r\nnationella konstitution.  Detta senare gör inte bara\r\natt  stadgan  är  onödig i sig,  utan  väcker  också\r\nfrågan om vilken juridisk  status EU:s stadga kommer\r\natt få efter ett eventuellt införlivande i fördraget\r\ni förhållande till medlemsländernas,  ofta  hårdare,\r\ngrundlagsskrivningar.   Denna  fråga  är  ännu  inte\r\ntillräckligt utredd (yrkande 28).\r\n\r\nMotion K3 (s) om jämställdhet  har behandlats ovan i\r\navsnittet om värden och mål.\r\n\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nJustitieutskottet erinrar i sitt yttrande (JuU1y) om\r\natt  Högsta  domstolen  i  sitt  remissyttrande  har\r\nframfört   synpunkter  rörande  bl.a.   behovet   av\r\nförtydliganden     av     vissa     hierarki-    och\r\nkompetensfrågor kopplade till artikel  7 i förslaget\r\ni  frågan  om  unionens  anslutning  till europeiska\r\nkonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna\r\noch  de grundläggande friheterna. Enligt  utskottets\r\nmening    bör   dessa   frågeställningar   övervägas\r\nytterligare i det fortsatta förhandlingsarbetet.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEn av fyra  frågor  som  Europeiska rådet framhöll i\r\nNiceförklaringen om unionens framtid i december 2000\r\nvar  vilken  ställning  stadgan   om   grundläggande\r\nrättigheter  skulle  ha. Under konventets  gång  har\r\nockså     frågan     om    EU:s    relation     till\r\nEuropakonventionen behandlats.\r\n\r\nUtskottet vill erinra  om  att riksdagen vid flera\r\ntillfällen  har förordat att EU  ansluter  sig  till\r\neuropeiska  konventionen   om  skydd  för  mänskliga\r\nrättigheterna och de grundläggande friheterna (t.ex.\r\nbet.   2002/03:KUU1).   Utskottet    välkomnar   att\r\nkonventet föreslår att det ska anges i fördraget att\r\nunionen ska ansöka om en sådan anslutning. Utskottet\r\nförutsätter att regeringen verkar för att nödvändiga\r\nförberedelser för en sådan ansökan faktiskt vidtas.\r\nMotionerna  K271  (m)  yrkande  7  och  K416  (kd)\r\nyrkande 8 kan därmed avstyrkas.\r\n\r\nUtskottet kan, särskilt mot bakgrund av att  EU  ska\r\nansöka  om anslutning till Europakonventionen och de\r\nförtydliganden   av   stadgan   som   gjorts   under\r\nkonventets gång, ställa sig bakom konventets förslag\r\nom  införlivande  av EU:s stadga om de grundläggande\r\nrättigheterna.  Stadgan  riktar  sig  till  unionens\r\ninstitutioner och  till  medlemsstaterna  endast när\r\ndessa   tillämpar  unionsrätten  (artikel  II-51.1).\r\nVidare innebär  stadgan  inte  någon  utvidgning  av\r\ntillämpningsområdet    för    unionsrätten   utanför\r\nunionens  befogenheter och medför  varken  någon  ny\r\nbefogenhet   eller  någon  ny  uppgift  för  unionen\r\n(artikel II-51.2). Det kan påpekas att en anslutning\r\ntill Europakonventionen  inte heller ändrar unionens\r\nbefogenheter  såsom de definieras  i  konstitutionen\r\n(artikel I-7.2).\r\n\r\nInförlivandet   av   stadgan   och   en   framtida\r\nanslutning   till   Europakonventionen  innebär  ett\r\nstärkt  rättsskydd  för   enskilda   gentemot   EU:s\r\ninstitutioner  eller  beslutsfattande grundat på EU-\r\nbestämmelser.\r\nNär  det gäller förhållandet  mellan  stadgan  och\r\nEuropakonventionen  vill utskottet framhålla att det\r\ni stadgan anförs att  i den mån som stadgan omfattar\r\nrättigheter som motsvarar  sådana  som garanteras av\r\nEuropakonventionen  ska  de  ha  samma innebörd  och\r\nräckvidd  som  i konventionen. Bestämmelsen  hindrar\r\ninte unionsrätten  från  att  tillförsäkra  ett  mer\r\nlångtgående  skydd  (artikel II-52.3). Vidare sägs i\r\nstadgan att i den mån  som grundläggande rättigheter\r\nenligt medlemsstaternas  gemensamma konstitutionella\r\ntraditioner  erkänns  i stadgan,  ska  rättigheterna\r\ntolkas i samstämmighet med dessa traditioner.\r\nUtskottet vill understryka  vikten  av  kopplingen\r\nmellan     stadgan     och     anslutningen     till\r\nEuropakonventionen.  Genom  att EU ansluter sig till\r\nEuropakonvention kommer Europadomstolen i Strasbourg\r\natt  hantera  mål  när  EU anklagas  för  brott  mot\r\nEuropakonventionen.  Europakonventionen   kan  sägas\r\nvara  basen  för nivån på skyddet för rättigheterna.\r\nDet      är     Europadomstolen      som      tolkar\r\nEuropakonventionen.\r\nRedan i  dagens  EU-fördrag  artikel  6  anges att\r\nunionen    ska    som    allmänna    principer   för\r\ngemenskapsrätten    respektera    de   grundläggande\r\nrättigheterna      såsom     de     garanteras     i\r\nEuropakonventionen   och    såsom   de   följer   av\r\nmedlemsstaternas     gemensamma     konstitutionella\r\ntraditioner.  Enligt  konventets  förslag   ska   de\r\ngrundläggande  rättigheterna  såsom  de garanteras i\r\nEuropakonventionen   och   såsom   de   följer    av\r\nmedlemsstaternas     gemensamma     konstitutionella\r\ntraditioner   ingå   i   unionsrätten  som  allmänna\r\nprinciper.\r\nI  bedömningen av hur dessa  frågor  bör  hanteras\r\nmåste   beaktas   att   stadgan   om   grundläggande\r\nrättigheter existerar sedan år 2000. Även om den för\r\nnärvarande  är  en  politisk  deklaration  kan   EG-\r\ndomstolen  välja  att i sin praxis hänvisa till den.\r\nInte minst mot denna  bakgrund  är  det  viktigt att\r\nfinna en lösning som ger Europakonventionen en stark\r\nställning.   Den  koppling  som  konventets  förslag\r\ninnebär är en godtagbar lösning.\r\nJustitieutskottet  pekar  i  sitt  yttrande på att\r\nvissa    frågeställningar   kan   behöva   övervägas\r\nytterligare.    Sammansatta    konstitutions-    och\r\nutrikesutskottet  förutsätter att regeringen beaktar\r\njustitieutskottets synpunkter.\r\nMed   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks\r\nmotionerna K10 (m) yrkande  9,  K416 (kd) yrkande 3,\r\nK9 (v) yrkande 4 och K13 (mp) yrkande 28.\r\n\r\nUnionens befogenheter\r\n\r\n\r\nNuvarande  fördrag innehåller en mängd  bestämmelser\r\nsom  avgränsar  unionens  befogenheter,  men  de  är\r\nsvåröverskådliga  då  de  anges  på  flera ställen i\r\nfördragen.\r\n\r\nKonventet    förtydligar    i    del   I   i   det\r\nkonstitutionella    fördraget    de    grundläggande\r\nprinciperna    för    fördelningen    av    unionens\r\nbefogenheter.    Konventet    definierar   även   de\r\nhuvudsakliga befogenhetskategorierna,  dvs. på vilka\r\nområden unionen har ensamrätt att fatta  beslut,  på\r\nvilka  områden  unionen och medlemsstaterna delar på\r\ndenna  rätt och på  vilka  områden  beslutanderätten\r\nligger hos  medlemsstaterna  med  en  möjlighet  för\r\nunionen  att  anta  stödjande  åtgärder. (Artiklarna\r\n917.   De   närmare  villkoren  för  utövandet   av\r\nbefogenheterna  fastställs  för  varje  område i del\r\nIII.)\r\n\r\nGrundläggande principer  konventets förslag\r\n\r\n\r\nI förslaget till konstitutionellt fördrag  anges och\r\ndefinieras   de  grundläggande  principer  som  styr\r\nunionens  utövande   av   sina   befogenheter   samt\r\navgränsningen   av   unionens  och  medlemsstaternas\r\nbefogenheter.\r\n\r\nPrincipen om tilldelade befogenheter\r\n\r\nDet  är  medlemsstaterna   som   tilldelar   unionen\r\nbefogenheter.  Principen  om tilldelade befogenheter\r\när  av  grundläggande  betydelse   för   såväl   den\r\npolitiska   som  den  rättsliga  kontrollen  av  hur\r\nunionen  utövar   sin   makt.   Till  skillnad  från\r\nnuvarande   fördrag   anges   uttryckligen   i   det\r\nkonstitutionella fördraget att  de  befogenheter som\r\ninte  har  tilldelats  unionen  i fördraget  tillhör\r\nmedlemsstaterna.\r\n\r\nSubsidiaritetsprincipen\r\n\r\nEnligt subsidiaritetsprincipen bör  unionen vidta en\r\nåtgärd  endast  om  målet  som  ska  uppnås  inte  i\r\ntillräcklig     utsträckning     kan    uppnås    av\r\nmedlemsstaterna själva (och därför bättre kan uppnås\r\npå unionsnivå). Konventet föreslår att de nationella\r\nparlamenten    ges    möjlighet   att   pröva    hur\r\nsubsidiaritetsprincipen    tillämpas    redan    när\r\nkommissionen lägger sina lagstiftningsförslag.\r\n\r\nPrincipen om unionsrättens företräde\r\n\r\nPrincipen  om  gemenskapsrättens företräde har vuxit\r\nfram genom EG-domstolens  rättspraxis  och  gäller i\r\ndag  endast samarbetet i första pelaren (EG-rätten).\r\nKonventet  föreslår  att  principen om unionsrättens\r\nföreträde   fördragsfästs.   Det    konstitutionella\r\nfördraget  och  den  rätt  som antagits av  unionens\r\ninstitutioner  när  de utövar  de  befogenheter  som\r\nunionen  har tilldelats  ska  ha  företräde  framför\r\nmedlemsstaternas rätt.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nKonventet utvecklar och presenterar de grundläggande\r\nprinciper  som  styr  befogenhetsfördelningen på ett\r\nsätt som nära ansluter  till  vad som redan gäller i\r\ndag.  Det  bör  välkomnas att konventet  presenterar\r\ndessa principer på ett mer enhetligt sätt. Förslaget\r\nbör kunna accepteras. Av den grundläggande principen\r\nom tilldelade befogenheter  följer  att principen om\r\nunionsrättens företräde framför nationell  rätt bara\r\nkan  göras  gällande  på områden där medlemsstaterna\r\nhar  överfört lagstiftningskompetens  till  unionen.\r\nDen  exakta   avgränsningen  av  dessa  områden  har\r\nmedlemsstaterna uppdragit åt domstolen att bestämma.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata samlingspartiet  välkomnar i motion K10 att\r\nförslaget  ger  EU en tydligare  kompetensfördelning\r\nsamtidigt som det  slås fast i fördraget att EU inte\r\nsjälvt kan utöka sin kompetens utan endast kan agera\r\npå  de  områden där medlemsstaterna  uttryckligen  i\r\nfördraget  har  överlåtit  kompetens  (principen  om\r\ntilldelade befogenheter) (yrkande 5).\r\n\r\nKristdemokraterna framhåller i motion K8 att EU till\r\nsin konstruktion är en maktpolitisk hybrid. Unionens\r\nmakt och kompetens bygger på befogenheter tilldelade\r\nav  unionens medlemsstater. Medlemsstaterna är sedan\r\nunderkastade  de  beslut  vars  kompetens tilldelats\r\nunionen.   Unionen   har   alltså   ingen    autonom\r\nrättskompetens;    det   som   man   ibland   kallar\r\nkompetenskompetens.  All  makt  som EU har är alltså\r\növerlåten av medlemsstaterna, och unionen kan alltså\r\ninte själv utöka sin egen makt. Så  bör  det  förbli\r\n(yrkande 4).\r\n\r\nCenterpartiet     anför     i    motion    K2    att\r\nregeringskonferensen  bör reda  ut  på  vilket  sätt\r\nmedlemsstaterna kan återta  makt  från  unionen i de\r\nfall unionen missbrukat sina befogenheter.  Enskilda\r\nländer  ska inte kunna kräva att få återta delegerad\r\nmakt, utan  detta  bör  gälla samtliga medlemsstater\r\nsamtidigt.  Detta bör rimligtvis  ske  genom  en  ny\r\nratificering av fördraget (yrkande 22).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet har  redan  tidigare  i  detta  betänkande\r\nbetonat  att  EU  styrs  av  principen om tilldelade\r\nbefogenheter.   De   befogenheter   som   inte   har\r\ntilldelats     unionen    i    fördraget     tillhör\r\nmedlemsstaterna.  Unionen  kan  inte  utöka sin egen\r\nkompetens.\r\n\r\nNågon  åtgärd  är  inte påkallad med anledning  av\r\nmotionerna K10 (m) yrkande  5 och K8 (kd) yrkande 4,\r\nsom därmed avstyrks.\r\n\r\nUtskottet   vill   erinra  om  att   kontrollen   av\r\nsubsidiaritetsprincipen   stärks   genom   den   nya\r\nmekanismen som involverar de nationella parlamenten.\r\nParlamenten får både en möjlighet och ett ansvar att\r\nkontrollera   att  kommissionens  förslag  inte  går\r\nutöver unionens befogenheter.\r\n\r\nNär fördraget  väl  har  trätt i kraft krävs det i\r\nenlighet med bestämmelserna  i  fördraget  att  alla\r\nmedlemsstater  godkänner  ändringar  i  enlighet med\r\nsina  konstitutionella  bestämmelser.  Således   kan\r\nenskilda   länder   inte   återta  enskilda  frågor.\r\nKonventet har föreslagit att turism, som i dag nämns\r\ni  artikel  3  u) i EG-fördraget,  inte  längre  ska\r\nfinnas  med i fördraget.  Det  finns  således  inget\r\nhinder för  medlemsstaterna  att  låta  områden  som\r\nfinns   med   i   dagens   fördrag   utgå   ur   det\r\nkonstitutionella fördraget.\r\nMotion K2 (c) yrkande 22 avstyrks därmed.\r\n\r\nBefogenhetskategorier\r\n\r\n\r\nEnligt  konventets förslag ska unionens befogenheter\r\nindelas i  tre  kategorier.  Indelningen  har gjorts\r\nutifrån den befogenhet att lagstifta som unionen har\r\ntilldelats  och  beroende  på  om  denna  befogenhet\r\ntilldelats   unionen  ensam  (exklusiv  befogenhet),\r\ntillsammans med  medlemsstaterna  (delad befogenhet)\r\neller om den i huvudsak omfattas av medlemsstaternas\r\nbefogenhet (områden för stödjande åtgärder).\r\n\r\nDen  gemensamma  utrikes-  och  säkerhetspolitiken\r\nsamt  samordningen  av  medlemsstaternas  ekonomiska\r\npolitik  och  sysselsättningspolitik   behandlas   i\r\nsärskilda   bestämmelser   i   det  konstitutionella\r\nfördraget.  Konventet  har  bedömt   det  svårt  att\r\nklassificera   dessa  områden  som  antingen   delad\r\nbehörighet eller områden för stödjande åtgärder.\r\n\r\nExklusiva befogenheter\r\n\r\nUnionen ska ensam ha befogenhet på följande områden:\r\n\r\n1. fastställande  av  konkurrensregler inom den inre\r\nmarknaden,\r\n2.\r\n3. den monetära politiken  för  de medlemsstater som\r\nhar infört euron,\r\n4.\r\n5. den gemensamma handelspolitiken,\r\n6.\r\n7. frågor som rör tullunionen,\r\n8.\r\n9. bevarandet  av  havets biologiska  resurser  inom\r\nramen för den gemensamma fiskeripolitiken.\r\n10.\r\n\r\n\r\nFörteckningen över områdena  med exklusiv befogenhet\r\när  uttömmande.  På  de  områden  där   unionen  har\r\nexklusiva      befogenheter      tillämpas      inte\r\nsubsidiaritetsprincipen.\r\n\r\nUnionen  ska  ensam  ha  befogenhet  att  ingå ett\r\ninternationellt   avtal   om   ingående  av  avtalet\r\nfastställs  i  en  unionsrättsakt eller  om  det  är\r\nnödvändigt  för  att  den   ska   kunna   utöva  sin\r\nbefogenhet  internt  eller  om  det  inverkar på  en\r\nintern rättsakt.\r\n\r\nDelade befogenheter\r\n\r\n\r\nUnionen    och   medlemsstaterna   ska   ha   delade\r\nbefogenheter på följande huvudområden:\r\n\r\n1. inre marknaden,\r\n2.\r\n3. området med frihet, säkerhet och rättvisa,\r\n4.\r\n5. jordbruk och fiske, med undantag av bevarandet av\r\nhavets biologiska resurser,\r\n6.\r\n7. transport och transeuropeiska nät,\r\n8.\r\n9. energi,\r\n10.\r\n11. socialpolitik,  avseende aspekter som fastställs\r\ni del III,\r\n12.\r\n13.    ekonomisk,    social     och     territoriell\r\nsammanhållning,\r\n14.\r\n15. miljö,\r\n16.\r\n17. konsumentskydd,\r\n18.\r\ngemensamma angelägenheter avseende säkerhet  i fråga\r\nom folkhälsa.\r\n\r\nOmråden  med  delad  befogenhet är områden där såväl\r\nunionen  som  medlemsstaterna   har  befogenhet  att\r\nlagstifta och anta juridiskt bindande akter. Unionen\r\nska, enligt subsidiaritetsprincipen, endast utnyttja\r\nsin  befogenhet om målen för den planerade  åtgärden\r\nuppnås bättre på unionsnivå.\r\n\r\nDe områden  som  omfattas  av  delad  befogenhet i\r\nkonstitutionen   är  sådana  som  inte  anges  under\r\nexklusiv befogenhet  eller  är områden för stödjande\r\nåtgärder.  Genom att hänvisa till  huvudområden  i\r\nförteckningen  över  områden  med  delad  befogenhet\r\nundviker  man  att  närmare behöva fastställa  varje\r\nområde. Den exakta definitionen  och  räckvidden för\r\nvarje  område  med  delade  befogenheter  fastställs\r\ngenom  de relevanta bestämmelserna i del III  i  det\r\nkonstitutionella fördraget.\r\nUppräkningen  av  delade befogenheter i konventets\r\nförslag omfattar hela  området  med frihet, säkerhet\r\noch  rättvisa.  Det  innebär bl.a. att  unionen  får\r\nbefogenhet  inom  området   för  polissamarbete  och\r\nstraffrättsligt  samarbete i enlighet  med  vad  som\r\nanges i del III i konventets förslag.\r\nVidare  omfattas   energi   av  uppräkningen  över\r\nområden  med  delade  befogenheter.   En  uttrycklig\r\nrättslig grund för detta område skapas  i  del  III.\r\nRättsakter    som   antagits   med   betydelse   för\r\nenergiområdet  har  hittills  grundats  på  artiklar\r\navseende bl.a. tillnärmning  av  lagstiftning, miljö\r\noch transeuropeiska nätverk.\r\nForskning och teknisk utveckling,  där området för\r\nrymdfrågor  ingår,  samt  utvecklingssamarbete   och\r\nhumanitärt  bistånd  har  lagts  in  separat för att\r\nunderstryka  dessa områdens särprägel i  förhållande\r\ntill  övriga  områden   som   faller   under   delad\r\nbefogenhet.  Unionens utövande av sin befogenhet  på\r\ndessa områden får inte leda till att medlemsstaterna\r\nförbjuds att utöva sina befogenheter.\r\n\r\nSamordning av den ekonomiska politiken\r\n\r\n\r\nDen        ekonomiska        politiken        liksom\r\nsysselsättningspolitiken     är     medlemsstaternas\r\nbefogenhet även om den samordnas inom  unionen.  För\r\nde  stater  som  har antagit euron omfattas dock den\r\nmonetära politiken av unionens exklusiva befogenhet.\r\nKonventets förslag  i  denna del innebär i stort att\r\nden  fördragsfästa  samordning   som   redan  gäller\r\ntydliggörs i det konstitutionella fördraget.\r\n\r\nKonventet föreslår en separat bestämmelse  i del I\r\nunder   befogenhetsavsnittet   om   samordningen  av\r\nmedlemsstaternas      ekonomiska     politik     och\r\nsysselsättningspolitik  samt  tillämpliga  delar  av\r\nmedlemsstaternas  socialpolitik för att klargöra den\r\nsärskilda karaktären hos denna samordning.\r\n\r\nGemensam utrikes- och säkerhetspolitik\r\n\r\n\r\nUnionens  befogenhet   i  fråga  om  den  gemensamma\r\nutrikes-  och  säkerhetspolitiken   ska  fortfarande\r\nomfatta  alla  utrikespolitiska  områden  samt  alla\r\nfrågor  som  rör unionens säkerhet,  inbegripet  ett\r\ngradvis fastställande av en gemensam försvarspolitik\r\nsom kan leda till ett gemensamt försvar.\r\n\r\n\r\nOmråden för stödjande åtgärder\r\n\r\n\r\nOmrådena för stödjande åtgärder, samordningsåtgärder\r\neller kompletterande åtgärder är:\r\n\r\n1. industri,\r\n2.\r\n3. skydd för och förbättring av människors hälsa,\r\n4.\r\n5. utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott,\r\n6.\r\n7. kultur,\r\n8.\r\n9. räddningstjänst.\r\n10.\r\nOmrådena  för  stödjande   åtgärder  definieras  som\r\nområden  där  unionen  ska ha befogenhet  att  vidta\r\nåtgärder för att stödja,  samordna eller komplettera\r\nmedlemsstaternas åtgärder,  utan  att  för den skull\r\ninkräkta  på  medlemsstaternas befogenhet  på  dessa\r\nområden. De juridiskt  bindande  akter  som antas av\r\nunionen  på  grundval av de särskilda bestämmelserna\r\nför dessa områden får inte innebära harmonisering av\r\nmedlemsstaternas  bestämmelser  i  lagar  och  andra\r\nförfattningar.   Förteckningen   över  områdena  med\r\nstödjande åtgärder är uttömmande.  Idrott  har lagts\r\ntill  listan  över  områden  för stödjande åtgärder.\r\nKonventet  föreslår  därmed  att  det  upprättas  en\r\nsärskild rättslig grund för idrott  i del III av det\r\nkonstitutionella fördraget, eftersom det saknas i de\r\nnuvarande     fördragen.     Samma     sak    gäller\r\nräddningstjänst    som    också    tagits    upp   i\r\nförteckningen.   Den   rättsliga   grunden   för  de\r\nrättsakter som antagits på räddningstjänstens område\r\nhar varit artikel 308 i EG-fördraget.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nKonventets förslag syftar till att skapa tydlighet i\r\nkompetensfördelningen.  Förslaget  visar att det  är\r\nmöjligt att på ett klarare sätt än i dag slå fast de\r\ngrundläggande  principer  som  gäller  för  unionens\r\nbefogenheter.  Därmed  blir  behörighetsfördelningen\r\ninom unionen mer överskådlig och  ansvarsutkrävandet\r\nunderlättas.       Beslut      med      stöd      av\r\nflexibilitetsklausulen   ska   alltid   fattas   med\r\nenhällighet  och  efter  att  Europaparlamentet  har\r\nlämnat   sitt  godkännande.  Detta  i  förening  med\r\ndomstolens kontrollfunktion utgör en garanti för att\r\nbestämmelsen   inte  kommer  att  tillämpas  så  att\r\nunionens kompetens  utvidgas  på  ett  sätt  som  de\r\nnationella  parlamenten  inte  haft möjlighet att ta\r\nställning    till    genom   godkännande    av    en\r\nfördragsändring.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata samlingspartiet  anför i motion K10 att det\r\när  positivt  att unionens befogenheter  tydliggörs.\r\nDet kan dock ifrågasättas  om  fyra  områden som kan\r\nbli föremål för stödjande åtgärder över  huvud taget\r\nborde  vara  unionskompetens.  Det  gäller industri,\r\nidrott,    kultur   och   rymden.   Den   föreslagna\r\nkompetensen   på  dessa  områden  bör  alltså  utgå.\r\nRiksdagen föreslås  göra  ett tillkännagivande om en\r\ntydligare        avgränsning       av       unionens\r\nbefogenhetskategorier (yrkande 12).\r\n\r\nKristdemokraterna   anför   i  motion  K416  av  Alf\r\nSvensson     m.fl.     (kd)     att     tre    olika\r\nbefogenhetskategorier    för    att   avgränsa   och\r\nförtydliga  EU:s  befogenhetsområden   bör  införas:\r\nexklusiv  befogenhet,  delad befogenhet och  områden\r\nför  stödjande  samordnande   eller   kompletterande\r\nåtgärder (yrkande 10).\r\n\r\nI motion K2 framhåller Centerpartiet att  Sverige  i\r\nregeringskonferensen   måste  starkt  poängtera  att\r\nministerrådet inte ska kunna  fatta  beslut om lagar\r\ninom   de  områden  där  unionen  endast  ska   vara\r\nstödjande (yrkande 15).\r\n\r\nCenterpartiet  anför vidare att uppdelningen i tre\r\nkategorier      exklusiva    befogenheter,   delade\r\nbefogenheter  och områden för stödjande  åtgärder  \r\nger  möjlighet  att   öka   tydligheten.  Detta  har\r\nkonventet dock misslyckats med.\r\nFortfarande   råder   oklarheter   om   de   olika\r\nkategorierna. Speciellt de  befogenheter som ingår i\r\nde  delade  befogenheterna  bör   förtydligas.   Ett\r\nförtydligande  exempel  är miljöpolitiken. Konventet\r\nföreslår  att detta ska vara  en  delad  befogenhet.\r\nDäremot anges  inte  vad  unionen förväntas göra för\r\natt  bidra  till en god miljö,  god  livsmiljö,  hög\r\nsäkerhetsnivå etc. Eftersom det är allmänna mål, kan\r\nunionen anta  precis  vilka  regler  som  helst  med\r\nhänvisning   till   att   de  är  mer  effektiva  på\r\nunionsnivå. Dessutom finns fortfarande inget skrivet\r\nom möjligheten för medlemsstaterna att gå före genom\r\natt arbeta med miniminivåer.  Motionärerna anför att\r\nstarkt  federala  länder,  som  exempelvis  Schweiz,\r\nskriver i sin författning hur kompetensen  ska  vara\r\nfördelad  mellan  den  federala  nivån  och de lägre\r\nnivåerna.  Förslaget  som  konventet har presenterat\r\nsaknar detta. Det borde förtydligas  vilken nivå som\r\nska  hantera vilka frågor. Görs inte den  klara  och\r\ntydliga   fördelningen  kommer  enligt  motionärerna\r\nbeslutsfattandet att brista.\r\nMotionärerna  önskar  ett  tillkännagivande om ett\r\nförtydligande  av kompetensfördelningen  i  unionens\r\nbefogenheter (yrkande 20).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   välkomnar    konventets    förslag    om\r\nkompetensavgränsning. Konventets förslag innebär ett\r\nangeläget    förtydligande    jämfört   med   dagens\r\nsituation.\r\n\r\nNär  det  gäller  frågan  om kompetensfördelningen\r\nmellan  unionen  och medlemsstaterna  är  det  också\r\nviktigt att erinra  om artikel I-9, där det sägs att\r\nvarje befogenhet som  inte  har tilldelats unionen i\r\nkonstitutionen  ska tillhöra medlemsstaterna.  Någon\r\nnärmare   reglering    av    vad   som   ligger   på\r\nmedlemsstatsnivå  vore  direkt missvisande.  Det  är\r\nmedlemsstaterna   som  överlämnar   kompetens   inom\r\nbegränsade områden  för  att  gemensamt fatta beslut\r\ninom dessa områden.\r\nUtskottet återkommer till frågan  om  kompetens på\r\nområdena  industri, idrott, kultur och rymden  nedan\r\nunder respektive politikområde.\r\nMotionerna  K10  (m)  yrkande  12  och  K416  (kd)\r\nyrkande  10  kan anses tillgodosedda med det anförda\r\noch  avstyrks.   Också  motion  K2  (c)  yrkande  20\r\navstyrks.\r\n\r\nEtt motionsyrkande  tar  upp  ministerrådets  beslut\r\ninom området för stödjande åtgärder. Utskottet  vill\r\nerinra  om att artikel I-16.3 anger att de rättsligt\r\nbindande akter som antas av unionen på dessa områden\r\ninte    får    innebära    en    harmonisering    av\r\nmedlemsstaternas  bestämmelser  i  lagar  och  andra\r\nförfattningar.   Motionärernas   oro  synes  således\r\nobefogad.\r\n\r\nMotion K2 (c) yrkande 15 avstyrks således.\r\n\r\nUnionens institutioner\r\n\r\n\r\nKonventets förslag när det gäller EU:s institutioner\r\nrör  främst  sammansättningen  av kommissionen,  det\r\nroterande   ordförandeskapet   i  rådet,   en   vald\r\nordförande  i  Europeiska  rådet,  en   utökning  av\r\nbeslutsfattande   med  kvalificerad  majoritet   och\r\nmedbeslutande   för  Europaparlamentet,   en   utri-\r\nkesminister för unionen samt ett ökat inflytande för\r\nde nationella parlamenten.\r\n\r\nKonventets förslag  på det institutionella området\r\när ett sammanhållet paket som syftar till att stärka\r\nsamtliga  institutioner   utan  att  rubba  balansen\r\nmellan   dem.   (Artiklarna   1831    samt    vissa\r\nföljdändringar i del III.)\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\n\r\nEuropaparlamentet\r\n\r\nKonventet  föreslår  att  Europaparlamentet ges ökat\r\ninflytande  dels  genom  att medbeslutandeproceduren\r\nblir  allmän  princip på lagstiftningsområdet,  dels\r\ngenom budgetförfarandet.\r\n\r\nDet föreslås också att parlamentets sammansättning\r\nändras genom att  antalet  ledamöter per medlemsstat\r\nomfördelas efter 2009. Omfördelningen  ska ske efter\r\nenhälligt  beslut  av  Europeiska  rådet på  förslag\r\nfrån,  och  godkännande  av, Europaparlamentet.  Ett\r\nsådant   beslut   måste   respektera    de   angivna\r\nprinciperna  om  maximalt  736  ledamöter, degressiv\r\nproportionalitet och en minimitröskel om 4 ledamöter\r\nper   medlemsstat.  Med  degressiv  proportionalitet\r\nmenas att  fördelningen  av  platser  i  grunden  är\r\nproportionell  mot  medlemsstaternas  folkmängd, men\r\natt  en  viss  överrepresentation  ges åt de  mindre\r\nmedlemsstaterna.\r\nKonventets förslag att ledamöternas antal inte ska\r\növerstiga 736 överensstämmer med vad man kom överens\r\nom i Nice, liksom i anslutningsfördragen  för de nya\r\nmedlemsstaterna,  och  ska  gälla  under valperioden\r\n20042009.\r\n\r\nEuropeiska rådet\r\n\r\nEuropeiska   rådet  föreslås,  till  skillnad   från\r\nhittills,  få  formell   status   som   en  av  EU:s\r\ninstitutioner. Europeiska rådet ska dock  inte utöva\r\nnågon  lagstiftande  funktion  utan ska, precis  som\r\nenligt nuvarande fördrag, ge unionen  dess politiska\r\nvägledning  samt  bestämma dess allmänna  riktlinjer\r\noch prioriteringar.  Om  inte annat föreskrivs i det\r\nkonstitutionella  fördraget   ska  Europeiska  rådet\r\nfatta beslut med konsensus.\r\n\r\nEuropeiska    rådet    föreslås,   förutom    dess\r\nordförande,  bestå av stats-  och  regeringscheferna\r\noch   kommissionens   ordförande.   En   sakansvarig\r\nminister  per  medlemsstat  kan  därtill efter behov\r\ndelta i överläggningar när dagordningen  så  kräver.\r\nHärutöver   ska  unionens  utrikesminister  delta  i\r\nEuropeiska rådets arbete.\r\nOrdföranden  för Europeiska rådet väljs på två och\r\nett halvt år, med  möjlighet  att  omväljas en gång.\r\nDenne  utses  av  Europeiska rådet med  kvalificerad\r\nmajoritet. Ordföranden  föreslås  leda och stimulera\r\nEuropeiska   rådets   arbete.   I   samarbete    med\r\nordföranden  i kommissionen, och på basis av arbetet\r\ni  allmänna  rådet,  ska  denne  säkerställa  förbe-\r\nredelserna av  och  kontinuiteten i dess arbete samt\r\nunderlätta sammanhållning  inom Europeiska rådet, på\r\nsamma   sätt   som   de  hittillsvarande   roterande\r\nordförandeskapen  gjort.  Ordföranden  representerar\r\nunionen gentemot omvärlden  i  frågor  som  rör  den\r\ngemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utan att\r\nåsidosätta  det  ansvar som unionens utrikesminister\r\nhar. Europeiska rådets ordförande får inte inneha en\r\npolitisk post i ett medlemsland.\r\n\r\nRådet\r\n\r\nRådet  föreslås  även   fortsättningsvis   ledas  av\r\nmedlemsstaterna   med   jämlik  rotation,  dock  med\r\nundantag för rådet för externa  relationer. En nyhet\r\när att ordförandeskapet föreslås  löpa  på en period\r\nom  minst ett år. Europeiska rådet föreslås  besluta\r\nom reglerna  för rotationsordningen med beaktande av\r\npolitisk och geografisk  balans  samt  mångfalden av\r\nmedlemsstater.  Det  innebär att det är möjligt  att\r\ninföra olika modeller  av  gruppordförandeskap,  där\r\nflera länder delar på ordförandeskapet.\r\n\r\nDet konstitutionella fördraget anger till skillnad\r\nfrån  nuvarande  fördrag vissa rådssammansättningar.\r\nRådet för allmänna  frågor  ska  svara för kontinui-\r\nteten i samtliga rådsformationers  arbete.  Dessutom\r\nföreslås   att   allmänna   rådet   ska   vara   den\r\nrådsformation    som,    tillsammans    med    Euro-\r\npaparlamentet,  antar europeiska lagar och ramlagar.\r\nMedlemsstaterna ska  där  representeras  av en eller\r\ntvå  representanter på ministernivå när dagordningen\r\nså kräver.\r\nVidare  ska rådet för externa relationer, på basis\r\nav Europeiska  rådets  strategiska riktlinjer, staka\r\nut  unionens  externa politik  och  säkra  att  dess\r\nåtgärder  är konsekventa.  Unionens  utrikesminister\r\nföreslås leda rådet för externa relationer.\r\nEuropeiska   rådet   ges   rätt   att  besluta  om\r\nytterligare rådsformationer.\r\n\r\nBeslutsfattande i rådet\r\n\r\nKonventet  föreslår att rådet ska fatta  beslut  med\r\nkvalificerad majoritet om inte annat föreskrivs.\r\n\r\nEuropeiska  rådet  ska  även med enhällighet kunna\r\nbesluta   om   att  införa  beslut   i   rådet   med\r\nkvalificerad majoritet  och/eller  medbeslutande för\r\nEuropaparlamentet på områden där dessa beslutsformer\r\ninte redan gäller.\r\nDe  nuvarande  reglerna  bygger på s.k.  degressiv\r\nproportionalitet. Det innebär att länderna har vägda\r\nröster. Större länder har fler röster än mindre, men\r\ninte  fullt  ut  i proportion till  folkmängden.  De\r\nstörre länderna är  alltså något underrepresenterade\r\noch de mindre överrepresenterade.  Dessutom  innebär\r\nreglerna  att  man  har  infört  ett  krav på att en\r\nmajoritet av medlemsstaterna ska stå bakom  besluten\r\noch att man kan kräva att besluten också omfattas av\r\nländer med minst 62 % av EU:s befolkning.\r\nKonventet föreslår att röstreglerna ändras i rådet\r\ni   förhållande   till   vad   som   gäller   enligt\r\nNicefördraget.  När  Europeiska  rådet  eller  rådet\r\nfattar  beslut  med  kvalificerad  majoritet  ska en\r\nsådan   majoritet   bestå  av  majoriteten  av  med-\r\nlemsstaterna,  som  ska   representera   minst   tre\r\nfemtedelar   av   befolkningen   i   unionen.  Någon\r\növerrepresentation för mindre medlemsstater ska inte\r\nlängre  finnas. Denna regel föreslås träda  i  kraft\r\nden 1 november  2009. Fram till dess ska den ordning\r\nsom överenskommits genom Nicefördraget gälla. Frågan\r\nom  röstviktningen   vid   beslut  med  kvalificerad\r\nmajoritet     har     utförligt     redovisats     i\r\ndepartementspromemorian     (Ds     2001:29)     och\r\npropositionen om Nicefördraget (prop. 2001/02:8).\r\n\r\nKommissionen\r\n\r\nKonventet    föreslår    att    kommissionen    även\r\nfortsättningsvis   ska   bestå  av  en  ledamot  per\r\nmedlemsstat.  Från  den  1  november   2009  minskas\r\nantalet  röstberättigade  kommissionsledamöter  till\r\n15, inklusive kommissionens  ordförande och unionens\r\nutrikesminister.  Kommissionen  kommer  således  att\r\ninnehålla  två olika  kategorier  av  ledamöter,  15\r\nledamöter med  rösträtt  och  övriga ledamöter utan\r\nrösträtt.  Fördelning  av  platser   ska   göras  på\r\ngrundval  av  ett  system med jämlik rotation mellan\r\nmedlemsstaterna.\r\n\r\nVal  av  ordförande   i  kommissionen  föreslås  i\r\nprincip ske på samma sätt  som enligt Nicefördraget.\r\nEuropeiska  rådet  ska  med  kvalificerad  majoritet\r\nföreslå    Europaparlamentet   en   kandidat    till\r\nbefattningen  som  kommissionens  ordförande.  Denna\r\nkandidat  ska  väljas  av  Europaparlamentet  med en\r\nmajoritet   av   dess   ledamöter.  Förfarandet  ska\r\nupprepas  om  denna  kandidat   inte   stöds  av  en\r\nmajoritet i parlamentet, dvs. Europeiska  rådet  får\r\ndå  föreslå  en ny kandidat. Ordföranden ska utnämna\r\nkommissionsledamöter   efter   förslag   från   med-\r\nlemsstaterna.  Varje  medlemsstat  ska  nominera tre\r\nkandidater.  Båda  könen  ska  vara  representerade.\r\nKommissionen ska som kollegium vara ansvarigt  inför\r\nEuropaparlamentet    och    kunna   avsättas   genom\r\nmisstroendevotum.\r\nKonventet  föreslår att kommissionens  ansvar  för\r\növervakning, initiativ, genomförande och förvaltning\r\npreciseras i förhållande  till  EG-fördraget.  Bland\r\nannat tydliggörs kommissionens uppgift att genomföra\r\nbudgeten, förvalta program och att ta initiativ till\r\nunionens årliga och fleråriga programplanering.\r\n\r\nUnionens utrikesminister\r\n\r\nEn  ny  komponent  i  förslaget är inrättandet av en\r\nutrikesminister, som ska  utses  av Europeiska rådet\r\nmed  kvalificerad majoritet och med  godkännande  av\r\nkommissionens ordförande.\r\n\r\nUnionens    utrikesminister   föreslås   ta   över\r\nuppgifter som nu åligger den höge representanten och\r\nkommissionsledamoten  för  yttre  förbindelser.  Han\r\neller hon ska vara rådets företrädare vid utformning\r\noch  genomförande  av  den  gemensamma  utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken  (GUSP)  och samtidigt vara  vice\r\nordförande i kommissionen med  ansvar  för  GUSP och\r\nför  samordningen  av  övriga  aspekter  av unionens\r\nyttre   åtgärder   som   ligger  inom  kommissionens\r\nansvarsområde. Vid utövandet  av  detta  ansvar inom\r\nkommissionen  ska  utrikesministern omfattas  av  de\r\nregler som gäller för  kommissionens interna arbete.\r\nHan eller hon föreslås också vara ordförande i rådet\r\nför externa relationer.\r\n\r\nDomstolen\r\n\r\nReglerna  om  domstolens  och   förstainstansrättens\r\nsammansättning  ändras  inte jämfört  med  nuvarande\r\nfördrag. Antalet domare ska  därmed  som  nu vara en\r\nper   medlemsstat  i  domstolen  och  minst  en  per\r\nmedlemsstat    i    förstainstansrätten.   Konventet\r\nföreslår att antalet  domare  i  förstainstansrätten\r\nliksom   hittills   slutligen   ska  fastställas   i\r\ndomstolens  stadga. Domare och generaladvokater  ska\r\nsom nu utses av medlemsstaterna i samförstånd, efter\r\nförslag från  den  berörda  medlemsstaten. Konventet\r\nföreslår  dock  att  det  inrättas   en   rådgivande\r\nkommitté  som  ska  avge  yttrande  om kandidaternas\r\nlämplighet.\r\n\r\nDomstolens     behörighet     ska     gälla    det\r\nkonstitutionella fördragets samtliga områden  om det\r\ninte   uttryckligen   anges   att   behörigheten  är\r\nbegränsad.  Uttryckliga  undantag  från   domstolens\r\nbehörighet föreslås dels för hela GUSP-området, dels\r\nför  området  med frihet, säkerhet och rättvisa  där\r\ndomstolen  inte   ska   vara   behörig   att   pröva\r\ngiltigheten eller proportionaliteten av insatser som\r\npolis  eller  andra  brottsbekämpande organ gör i en\r\nmedlemsstat när dessa åtgärder omfattas av nationell\r\nlagstiftning. Detsamma  gäller  när  medlemsstaterna\r\nfullgör sina skyldigheter att upprätthålla  lag  och\r\nordning och skyddet av den inre säkerheten.\r\n\r\nEuropeiska centralbanken\r\n\r\nKonventet   föreslår  att  Europeiska  centralbanken\r\n(ECB) ska bli en institution inom unionen. Detta får\r\ntill   följd   att    ECB   omfattas   av   unionens\r\nöppenhetsregler  vad  gäller   ECB:s  administrativa\r\nåtgärder.  Vidare  föreslår  konventet   att   ECB:s\r\nmålformulering  ska  kvarstå  i  princip oförändrad.\r\nHuvudmålet   ska   fortsatt  vara  att  upprätthålla\r\nprisstabilitet.  ECB   ska   också  bidra  till  att\r\nförverkliga   unionens  målsättningar   såsom   full\r\nsysselsättning och social marknadsekonomi.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nGenom Nicefördraget  enades  medlemsstaterna  om  de\r\ninstitutionella  förändringar  som ansågs nödvändiga\r\nför att genomföra utvidgningen.  Det  var  svårt att\r\nuppnå enighet i Nice med tanke på de känsliga frågor\r\nsom     behandlades,     bl.a.    balansen    mellan\r\nmedlemsstaterna.  Nicefördraget  trädde  i  kraft  i\r\nbörjan av detta år  och  har skrivits in i fördragen\r\nmed EU:s nya medlemsstater.  Det  finns inga vägande\r\nskäl   för   att   riva   upp   principerna  i   den\r\növerenskommelse   som   uppnåtts.   Samtidigt    bör\r\nytterligare reformer genomföras i de frågor som inte\r\navgjordes genom Nicefördraget.\r\n\r\nEn  viktig  generell  svensk  utgångspunkt  är att\r\nvärna  de  mindre  medlemsstaternas  möjlighet  till\r\ninflytande  i  EU  med bibehållande och stärkande av\r\nunionens  effektivitet  och  legitimitet.  Samtidigt\r\nmåste också  de stora länderna uppfatta systemet som\r\ntrovärdigt. En jämn könsfördelning i institutionerna\r\nbör   även   eftersträvas    för   att   säkerställa\r\ndemokratisk  legitimitet  och  trovärdighet   i  den\r\ninstitutionella strukturen.\r\nKonventets     förslag     till     institutionell\r\nhelhetslösning förefaller vara en god grund  till en\r\nkompromiss som kan underlätta beslutsfattandet  i en\r\nutvidgad union. Förslaget syftar till att stärka och\r\nförbättra  alla institutioner samtidigt som balansen\r\nmellan institutionerna  behålls, vilket är positivt.\r\nDet bör också noteras att  kompromissen  i konventet\r\nvar mycket svår att nå. Det kan därför antas att det\r\nblir svårt att i regeringskonferensen nå enighet  om\r\nen väsentligt annorlunda lösning.\r\nÅtgärderna  för att stärka kommissionen balanseras\r\nmed förslaget om  en  vald  ordförande  i Europeiska\r\nrådet.  Ett  antal  regeringsrepresentanter,  som  i\r\nkonventet  företrädde   mindre   medlemsstater,  gav\r\nuttryck för oro om att en vald ordförande  skulle få\r\nen  alltför dominerande ställning. Detta hanteras  i\r\nkonventsförslaget  genom  en  befattningsbeskrivning\r\nsom anger de begränsningar som finns för funktionen.\r\nTrots att tveksamhet framförts  beträffande  en vald\r\nordförande   i   Europeiska  rådet  synes  en  sådan\r\nfunktion kunna bli den lösning som kommer att godtas\r\nav  medlemsstaterna   inom   ramen  för  en  bredare\r\nkompromiss.  Det  ligger  inte  minst  i  de  mindre\r\nmedlemsstaternas intresse att Europeiska  rådet  ska\r\nfungera  bättre  än nu. Erfarenheterna visar att det\r\nblir svårare och svårare  att  kombinera  ett aktivt\r\nordförandeskap  i  Europeiska  rådet  med att inneha\r\nposten   som   stats-  eller  regeringschef  i   ett\r\nmedlemsland.\r\nUppdelningen av  utrikesfrågor och allmänna frågor\r\npå  två  olika rådsformationer  samt  det  fleråriga\r\narbetsprogrammet  är andra inslag som bör gynna ökad\r\nkontinuitet  och  effektivitet   i   rådets  arbete.\r\nSamtidigt är det viktigt att principen  om  rotation\r\nmellan   medlemsstaternas   ordförandeskap  i  rådet\r\nbehålls.  Konventet  öppnar för  olika  modeller  av\r\ngruppordförandeskap,  där   flera  länder  delar  på\r\nordförandeskapet, något som också  bör ge stadga och\r\nkontinuitet   i   en  utvidgad  union.  Däremot   är\r\nförslaget  om  att  alla   lagstiftningsfrågor   ska\r\nhanteras  i  ett nytt lagstiftningsråd tveksamt. Det\r\när  knappast  ändamålsenligt   att   skilja  på  den\r\nförberedande  politiska beredningsprocessen  av  ett\r\nlagstiftningsärende,     som     sker    i    berörd\r\nrådsformation, och det formella beslutet.\r\nMöjlighet till majoritetsbeslut  finns redan i dag\r\ninom flertalet politikområden inom gemenskapsrätten.\r\nMot den bakgrunden är det rimligt att  konventet fö-\r\nreslår  kvalificerad  majoritet  som  huvudregel   i\r\nbeslutsfattandet.  Vissa områden bör dock under alla\r\nomständigheter  undantas.   Skatter  är  ett  sådant\r\nområde.   Frågan   om   lämplig   beslutsform    för\r\nkulturområdet  bör  noggrant övervägas. Definitionen\r\nav kvalificerad majoritet  föreslås  bli ändrad från\r\nden   1   november   2009   och   då   ersätta   det\r\nhittillsvarande  systemet  med  vägda  röster.  Från\r\nsvensk  synpunkt  finns  det  egentligen  inte någon\r\ntungt  vägande  anledning  att frångå den uppgörelse\r\nsom   gjordes  i  Nicefördraget   i   denna   fråga.\r\nKonventets    förslag    gynnar    de   fyra   stora\r\nmedlemsländerna   något   mer,  särskilt   Tyskland.\r\nErfarenheten visar att ett  eller  två  av  de stora\r\nländerna ofta driver samma ståndpunkt som Sverige  i\r\nde   flesta   frågor.   Det  kan  därför  antas  att\r\nkonventets förslag i praktiken  inte skulle innebära\r\navsevärt sämre möjligheter för Sverige att hävda sin\r\nuppfattning.\r\nFörslaget  att  inrätta  en  utrikesminister   för\r\nunionen   bör   kunna   främja   ökad  effektivitet,\r\nförbättrad samstämmighet och en mer  enhetlig extern\r\nrepresentation.   Den   konstruktion  som  konventet\r\nföreslår   riskerar   dock   att   bidra   till   en\r\nsammanblandning  av rådets respektive  kommissionens\r\nskilda  roller.  Det   förefaller   dessutom  mindre\r\nlämpligt  att  låta unionens utrikesminister  inneha\r\nordförandeposten då beslut fattas i rådet, samtidigt\r\nsom  han  eller  hon  har  ett  tydligt  ansvar  för\r\ninitiativ och genomförande.\r\nModellen med en kommissionsledamot per land, varav\r\n15 har rösträtt, och  med  strikt rotation mellan de\r\ntvå kategorierna av kommissionsledamöter, synes vara\r\nen möjlig kompromiss. Den kan  dock  förväntas  vara\r\nfortsatt  kontroversiell.  Kommissionen  får även en\r\ntydligare   roll   som   initiativtagare  till,  och\r\nverkställare av, beslut vilket  är  positivt  på  de\r\nområden där kommissionen har ett tydligt mandat.\r\nÄven  Europaparlamentet  föreslås  få en ökad roll\r\ngenom att, när inte annat anges, vara  medbeslutande\r\ni  lagstiftningsfrågor.  När det gäller fördelningen\r\nav  platser  i  Europaparlamentet  är  den  överens-\r\nkommelse som gjordes  i  Nicefördraget en balanserad\r\nkompromiss  som  bör  vara vägledande  för  framtida\r\nfördelning.\r\nAtt domstolen i princip blir behörig över hela det\r\nkonstitutionella fördragets område, med undantag för\r\nden gemensamma utrikes-  och  säkerhetspolitiken, är\r\nen naturlig följd av att man inför  ett  samlat för-\r\ndrag och en enhetlig institutionell struktur. En mer\r\ningående  översyn  av  konventets  förslag  när  det\r\ngäller domstolen skulle dock vara önskvärd i samband\r\nmed regeringskonferensen.\r\n\r\nSammanfattningsvis innehåller konventets\r\nförslag i de institutionella delarna både\r\nelement som är positiva eller framstår som\r\nrimliga, och punkter som bör diskuteras vidare\r\ni regeringskonferensen. Det viktiga blir att\r\nuppnå en tillfredställande helhetslösning.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nParlamentarism eller maktdelning\r\n\r\nModerata samlingspartiet anför i motion K10 att EU:s\r\ninstitutionella system bygger på maktdelning  mellan\r\nden  lagstiftande,  den  utövande  och  den  dömande\r\nmakten.  En  viktig  del  i  maktdelningen är att de\r\nolika institutionerna är fristående  från  varandra.\r\nAtt  EU  är  ett maktdelningssystem innebär att  den\r\ndemokratiska beslutsprocessen  i  vissa avseenden är\r\nmer  tydlig  och  öppen inom EU än i medlemsstaterna\r\nsom nästan alla tillämpar parlamentarism.\r\n\r\nMotionärerna anser  att  EU  även  i framtiden ska\r\nbygga  på  maktdelningsprincipen. Den parlamentarism\r\nsom tillämpas  nationellt bör inte överföras till EU\r\n(yrkande 13).\r\n\r\nOrdförande för Europeiska rådet\r\n\r\nI   sex   parti-   eller    kommittémotioner   väcks\r\ninvändningar mot en vald ordförande  för  Europeiska\r\nrådet.\r\n\r\nModerata  samlingspartiet  ser i motion K10 en  stor\r\nrisk i att Europeiska rådet  institutionaliseras och\r\natt  det inrättas en vald ordförande  för  det.  Den\r\nföreslagna   förändringen   rubbar  balansen  mellan\r\nmedlemsländerna  och urholkar  det  likaberättigande\r\nsom dagens rotationsprincip  innebär.  Det  riskerar\r\natt  gynna  de  större medlemsstaterna på de mindres\r\nbekostnad  samtidigt  som  det  också  riskerar  att\r\nmotverka de  nya  medlemsstaternas  känsla  av  full\r\ndelaktighet  och  kontroll  över  unionen.  Balansen\r\nmellan   rådet  och  unionens  övriga  institutioner\r\nförändras  till  fördel  för förhandlingsspel och en\r\npolitisering    utanför    demokratisk     kontroll.\r\nMotionärerna    anser    att    förslaget   om   att\r\ninstitutionalisera Europeiska rådet  och  införa  en\r\nvald   ordförande   för  det  är  fel  (yrkande  6).\r\nFörslaget  innebär enligt  motionärerna  att  man  i\r\npraktiken fråntar kommissionen ansvaret framför allt\r\nför viktiga delar av utrikespolitiken. Detta har sin\r\nbakgrund bl.a.  i  de  stora ländernas önskan att få\r\nett fast grepp över utrikespolitiken  och skulle, om\r\ndet blir verklighet, innebära att man på denna punkt\r\nfrångår    EU:s    tradition    av    institutionell\r\nmaktdelning.\r\n\r\nDenna    effekt    blir    än    allvarligare   om\r\nordförandeskap i kommissionen och i Europeiska rådet\r\nkombineras,  vilket  utkastet  till  fördraget  inte\r\nutesluter.  I  så  fall urholkar man allvarligt  den\r\nmaktdelning som ger  EU  en  demokratisk  vitalitet.\r\nDetta bör inte tillåtas i fördraget (yrkande 14).\r\n\r\nFolkpartiet vidhåller i motion K12 sitt motstånd mot\r\natt  Europeiska  rådet  ska  få  en  vald ordförande\r\n(yrkande 3). Enligt Folkpartiets uppfattning stärker\r\ndet  förslaget  de  stora  ländernas  redan   starka\r\nställning    i    samarbetet.   Det   stärker   även\r\nministerrådet, dvs. den institution i det europeiska\r\nsamarbetet som av många förknippas med slutenhet och\r\nuppgörelser utan normal medborgerlig insyn och under\r\nbara indirekt folkvald kontroll.\r\n\r\nI stället för att  inrätta  en vald ordförande för\r\nEuropeiska rådet bör den nuvarande  principen om att\r\nordförandeskapet  ska  rotera mellan medlemsstaterna\r\nbevaras. Konventet har föreslagit,  när  det  gäller\r\nalla   rådsformationer  förutom  rådet  för  utrikes\r\nrelationer,  att  ordförandeskapet  ska  löpa  på en\r\nperiod   om   minst   ett   år.   Enligt  konventets\r\ntankegångar  är det också möjligt att  införa  olika\r\nmodeller av gruppordförandeskap,  där  flera  länder\r\ndelar  på  ordförandeskapet.  Det  är en modell som,\r\nenligt  motionärernas  mening,  bör vara  vägledande\r\nockså  för hur Europeiska rådet ska  ledas  framöver\r\n(yrkande 4).\r\n\r\nKristdemokraterna   hävdar   i   motion  K8  att  en\r\nbefattning som vald ordförande för  Europeiska rådet\r\nskulle  underminera kommissionens ställning  och  på\r\nett   olyckligt    sätt    påverka    den    rådande\r\ninstitutionella  balansen  i  EU,  samt  riskera att\r\nminska     de     mindre    ländernas    inflytande.\r\nKristdemokraterna vill stryka förslaget och pläderar\r\ni stället för en stärkt  ställning för kommissionens\r\nordförande (yrkande 9).\r\n\r\nVänsterpartiet  anser  i  motion   K9  att  en  vald\r\nordförande  leder  till  att  synen  på  EU  som  en\r\nmellanstatlig  union  minskar. Förslaget bör  därför\r\navvisas  i  förhandlingarna   om  ett  nytt  fördrag\r\n(yrkande 7).\r\n\r\nCenterpartiet anser i motion K2  att det finns andra\r\nmodeller än vald ordförande för Europeiska rådet som\r\nbåde  tillgodoser  behovet av större  kontinuitet  i\r\nordförandeskapet   och    aktiv    medverkan    från\r\nmedlemsländerna. Sverige bör därför avvisa förslaget\r\nom vald ordförande för Europeiska rådet (yrkande 7).\r\n\r\nI motion K13 anför Miljöpartiet att förslaget stärker  de stora\r\nländernas makt i EU. Det kommer också att stärka det\r\növerstatliga  inslaget  i  Europeiska  rådet som bör\r\nvara   ett   mellanstatligt   organ.  Det  roterande\r\nordförandeskapet  i  rådet har haft  stora  fördelar\r\ngenom att stimulera den folkliga debatten, intresset\r\noch    kunskapsbildningen     i     EU-frågorna    i\r\nordförandelandet.   Risken  är  uppenbar   att   ett\r\ninförande av detta förslag  kommer  att föra EU ännu\r\nlängre  från  medborgarna. Miljöpartiet  är  således\r\nhelt avvisande  till förslaget om en vald ordförande\r\ni Europeiska rådet (yrkande 1).\r\n\r\nArbetet i Europeiska rådet\r\n\r\nI  motion K2 anför  Centerpartiet  att  reglerna  om\r\nEuropeiska rådets beslutsförfaranden bör förtydligas\r\noch  förenhetligas.  Samtidigt  bör man klargöra när\r\nEuropeiska  rådet kan utfärda formbundna  europeiska\r\nbeslut (yrkande  8).  Vidare ska huvudprincipen vara\r\natt  Europeiska  rådets möten  är  öppna.  Eventuell\r\nsekretess ska särskilt kunna motiveras och detta bör\r\nanges i det konstitutionella fördraget (yrkande 9).\r\n\r\nKommissionens sammansättning och tillsättning\r\n\r\nModerata  samlingspartiet  välkomnar  i  motion  K10\r\nkonventets   förslag   att   alla  länder  ska  vara\r\nrepresenterade i kommissionen.  Framför allt för nya\r\nmedlemsstater är det av vikt att  ha  tillgång  till\r\nkommissionärens   kabinett  och  en  ingång  i  EU:s\r\nförvaltningsstruktur.\r\n\r\nMotionärernas utgångspunkt  är  att  kommissionens\r\nframtida  utformning  måste  åstadkommas  genom   en\r\navvägning   mellan   dess   effektivitet   och  dess\r\nlegitimitet.     Av    legitimitetsskäl    är    det\r\ngrundläggande att  varje  land  har en kommissionär.\r\nDet  är också avgörande att varje  kommissionär  har\r\nett ansvar  för de beslut som fattas och solidariskt\r\nkan   ta   detta    ansvar   utåt.   Ett   gemensamt\r\nansvarstagande      och     likvärdighet      mellan\r\nmedlemsländerna   talar   starkt   för   att   varje\r\nkommissionär ska ha rösträtt. Motionärerna anser mot\r\nden bakgrunden att det i dag, med den omfattning som\r\nkommissionen kommer  att  ha under de närmaste åren,\r\ninte finns tillräckligt starka  skäl  som  talar för\r\natt  begränsa  antalet  kommissionärer  med rösträtt\r\n(yrkande 17).\r\n\r\nEnligt  Folkpartiets  mening i motion K12 är  det  viktigt  för\r\nkommissionens  legitimitet  inom  hela  unionen  att\r\nvarje  land  har  en  fullvärdig  kommissionär.  Det\r\nförslag  som  konventet  i  denna  del  lägger  fram\r\nriskerar att skapa ett A- respektive ett B-lag bland\r\nkommissionärerna. Det måste därför avvisas.\r\n\r\nDäremot  är  det   naturligtvis   så   att   också\r\nkommissionens arbete måste fungera effektivt. Det är\r\nviktigt  inte minst i perspektivet av den utvidgning\r\nsom   unionen    står    inför.   Ett   annat,   och\r\nintressantare,  förslag  för   att   garantera   ett\r\neffektivt och smidigt arbete i kommissionen anknyter\r\ntill  en  idé  som  kommissionen själv har torgfört.\r\nKommissionen skulle kunna  arbeta  i  mindre grupper\r\nkring   vissa  frågor;  alla  frågor  behöver   inte\r\nnödvändigtvis  komma  upp  till  behandling  i  hela\r\nkommissionen, även om det ska vara möjligt att lyfta\r\nsärskilt  viktiga principiella frågor till avgörande\r\ni kommissionen  i dess helhet. Det är ett alternativ\r\ntill konventets tankegångar  som  seriöst bör prövas\r\nunder regeringsförhandlingarna (yrkande 2).\r\n\r\nKristdemokraterna anser i motion K8 att en kompetent\r\noch   stark   kommission   är   avgörande  för   ett\r\nvälfungerande    EU   i   framtiden.   Kommissionens\r\nordförande bör även i framtiden väljas av Europeiska\r\nrådet genom kvalificerad  majoritet och godkännas av\r\nEuropaparlamentet. Kristdemokraterna kan inte stöd-\r\nja förslaget om att införa  ett system med roterande\r\nrösträtt  med  innebörden att endast  ett  begränsat\r\nantal kommissionärer har rösträtt. Kristdemokraterna\r\nanser att kommissionens  samtliga  ledamöter  bör ha\r\nrösträtt  och  att  samtliga medlemsländer ska bidra\r\nmed en kommissionär.  Kristdemokraterna  kräver  att\r\nregeringen  tydligare  försvarar  de  små  staternas\r\nställning  i  unionsarbetet  (och  därmed  Sveriges)\r\ngenom att omvärdera sitt ställningstagande i frågan.\r\n\r\nKristdemokraterna  är tveksamma till förslaget  om\r\natt  låta  kommissionens   ordförande   fritt  välja\r\nkommissionär från en förteckning på tre personer som\r\nvarje  medlemsstat  upprättat. Valet av kommissionär\r\nbör  även  i  fortsättningen  ske  i  samråd  mellan\r\nmedlemsstaterna  och  kommissionens  ordförande  med\r\nbeaktande  av att kommissionen som helhet får en god\r\nkönsbalans (yrkande 13).\r\nI motion K416  av  Alf  Svensson m.fl. (kd) anförs\r\natt  det  är  väsentligt att kommissionens  samtliga\r\nledamöter även fortsättningsvis har rösträtt och att\r\nsamtliga   medlemsstater    är    representerade   i\r\nkommissionen (yrkande 17).\r\n\r\nCenterpartiet anför i motion K2 att  varje land även\r\ni  fortsättningen bör ha en kommissionär,  och  alla\r\nkommissionärer ska ha samma värde. Sverige bör driva\r\nfrågan  att  varje  medlemsland ska ha en fullvärdig\r\nkommissionär (yrkande 10).\r\n\r\nMiljöpartiet framhåller  i motion K13 att konventets\r\nförslag  kan  innebära  att unionens  beslutsprocess\r\nförsämras. Risken finns att  de  länder  som  saknar\r\nfullvärdiga  EU-kommissionärer får mindre tyngd  och\r\nsämre  möjligheter  att  få  in  sina  perspektiv  i\r\nprocessen.   Denna   risk   är  större  för  de  små\r\nmedlemsstaterna än för de stora,  eftersom  de stora\r\nländernas  tyngd  i ministerrådet gör att det alltid\r\nkommer att tas hänsyn  till  dem  ändå. Miljöpartiet\r\nanser att alla länder ska vara representerade  i EU-\r\nkommissionen  med  en  ledamot var, och att alla EU-\r\nkommissionärer ska ha rösträtt (yrkande 4).\r\n\r\nRöstregler i rådet\r\n\r\nEnligt  Folkpartiets  motion   K12   bör  konventets\r\nförslag till röstregler i rådet stödjas.  Det skapar\r\nett  enklare beslutsfattande som också framstår  som\r\nmer hållbart för framtiden. Det innehåller en rimlig\r\nkompromiss mellan principerna om en staten röst och\r\nen person en röst (yrkande 9).\r\n\r\nKristdemokraterna   framhåller   i   motionerna   K8\r\n(yrkande   7),   K416  (yrkandena  15  och  16)  och\r\n2002/03:K431 (yrkandena  8  och  9) att, i syfte att\r\nbevara  EU:s  handlingskraft  och  undvika   att  en\r\nutvidgad  union  lamslås av nationella veton, beslut\r\nsom  regel  bör tas  med  kvalificerad  majoritet  i\r\nministerrådet    förutom  när  det gäller beslut om\r\nt.ex. fördragsändringar, skattepolitik  och inom det\r\nsäkerhets-     och     försvarspolitiska    området.\r\nMajoritetsbeslut i rådet  bör  som regel åtföljas av\r\nmedbestämmande för Europaparlamentet.\r\n\r\nVänsterpartiet framhåller i motion  K9  att de stora\r\nländerna påtagligt stärker sitt inflytande genom att\r\nden dubbla majoritetsprincipen införs. Detta  är  en\r\nutveckling  som  Vänsterpartiet  ställer  sig mycket\r\nkritiskt  till  och menar att regeringen i påbörjade\r\nförhandlingar  ska  verka  för  att  skydda  de  små\r\nländernas inflytande (yrkande 9).\r\n\r\nCenterpartiet  anser   i   motion   K2   att  dubbla\r\nmajoriteter  är  bra,  men förutsätter att man  slår\r\nvakt om balansen mellan små och stora medlemsstater.\r\nSverige bör därför slå vakt  om parallellitet mellan\r\nden majoritet av befolkningen  som krävs och den del\r\nav  antalet medlemsländer som står  bakom  beslutet.\r\nDetta kan givetvis innebära antingen en majoritet av\r\nsåväl   medlemsländer   som   av   befolkning  eller\r\nkvalificerad   majoritet   av  medlemsländerna   och\r\nmotsvarande kvalificerade majoritet  av befolkningen\r\n(yrkande 13).\r\n\r\nMiljöpartiet anser i motion K13 att de små ländernas\r\nröst måste värnas för att EU:s arbete  ska  ske  med\r\nden  legitimitet som krävs. Därför förkastar partiet\r\nkonventets   förslag.   Motionärerna  förespråkar  i\r\nstället,  i  likhet  med  minoritetsförslaget   inom\r\nkonventet  (som  utarbetades  under ledning av en av\r\nEU-parlamentets    konventsledamöter,     Jens-Peter\r\nBonde),   ett   system  där  kvalificerad  majoritet\r\ninnebär tre fjärdedelar  av  medlemsstaterna  och en\r\nmajoritet  av befolkningen. Ett sådant system skulle\r\nskapa en bättre  balans mellan stora och små stater,\r\noch garantera att  alla medlemsstater får inflytande\r\növer besluten (yrkande 2).\r\n\r\nEuropaparlamentet\r\n\r\nVänsterpartiet anser i motion K9 att det är orimligt\r\natt  ett  parlament  med  så  svag  legitimitet  som\r\nEuropaparlamentet kan  tillåtas  öka  sin  makt över\r\nEuropas  medborgare.  Ett  ökat  inflytande för  EU-\r\nparlamentet  innebär  ett reducerat  inflytande  för\r\nrådet och därmed i förlängningen för medborgarna som\r\nfår  allt  svårare att utkräva  ansvar  för  fattade\r\nbeslut.    Därför     måste     huvudlinjen    under\r\nregeringskonferensen vara att återflytta  makt  till\r\nmedlemsländerna  och  motverka  ökad centralstyrning\r\noch  överstatlighet.  Detta  bör riksdagen  som  sin\r\nmening ge regeringen till känna (yrkande 5).\r\n\r\nMiljöpartiet anser i motion K13  att man bör döpa om\r\nEuropaparlamentet  till det mer rimliga  namnet  EU-\r\nparlamentet eller i  mer  formella  sammanhang  till\r\neuropeiska   unionens   parlament.   Europa   är  en\r\ngeografisk  benämning  på ett område som är tveksamt\r\ndefinierat och dessutom  i sin helhet inte medlem av\r\nEU;   det  är  sålunda  en  vilseledande   benämning\r\n(yrkande 9).\r\n\r\nEuropaparlamentets säte\r\n\r\nMotionerna  2002/03:K202  och  2003/04:K210, båda av\r\nRolf  Gunnarsson  (m), 2002/03:K431  yrkande  10  av\r\nHolger Gustafsson m.fl.  (kd),  2003/04:K416  av Alf\r\nSvensson   (kd)  yrkande  19  samt  2002/03:K291  av\r\nBirgitta   Carlsson    (c)   tar   upp   frågan   om\r\nEuropaparlamentets säte.  Motionärerna  föreslår att\r\nEuropaparlamentets  säte  ska vara Bryssel  och  att\r\nparlamentets verksamhet inte  som  i  dag  ska  vara\r\ndelad mellan Bryssel och Strasbourg.\r\n\r\nKommissionens roll och initiativrätt\r\n\r\nFolkpartiet   tar   i  motion  2002/03:K432  bestämt\r\navstånd från de idéer  som  förts  fram  om att göra\r\nkommissionen   till   ett  sekretariat  under  rådet\r\n(yrkande 6).\r\n\r\nVänsterpartiet anser i  motion  K9  att kommissionen\r\nbör  fråntas  sin initiativrätt och göras  till  ett\r\nkansliorgan  under  rådet.  Vänsterpartiet  upprepar\r\nsitt  tidigare   krav   på   att  på  sikt  avskaffa\r\nkommissionen. En sammanslagning  mellan kommissionen\r\noch  ministerrådets  sekretariat skulle  tillsammans\r\nmed  initiativrätt  för  de  nationella  parlamenten\r\nkraftigt  försvaga  EU:s   federalistiska  karaktär.\r\nDetta  bör riksdagen som sin  mening  ge  regeringen\r\ntill känna  (yrkande  6).  Liknande krav förs fram i\r\nmotion 2002/03:K288 (yrkande 6).\r\n\r\nEnligt  Centerpartiets  motion   K2   bör   enskilda\r\nkommissionärer,   liksom  hela  kommissionen,  kunna\r\navsättas    genom    en   misstroendeomröstning    i\r\nEuropaparlamentet (yrkande 11).\r\n\r\nOckså   Miljöpartiet  anser   i   motion   K13   att\r\nEuropaparlamentet  ska  kunna rikta misstroendevotum\r\nbåde  gentemot  enskilda EU-kommissionärer  och  mot\r\nhela EU-kommissionen (yrkande 12).\r\n\r\nCenterpartiet   föreslår    i    motion    K2    att\r\nEuropaparlamentet   och  ministerrådet  bör  ges  en\r\nformell  initiativrätt   inom   ramen  för  unionens\r\nkompetenser (yrkandena 14 och 16).\r\n\r\nOckså   Miljöpartiet   anser   i  motion   K13   att\r\nEuropaparlamentet  ska ges initiativrätt  inom  EU:s\r\nbefogenheter (yrkande 8).\r\n\r\nMiljöpartiet  erinrar   i  motion  K13  om  att  EU-\r\nkommissionens  president enligt  konventets  förslag\r\nfår en starkare  ställning.  I  framtiden kommer EU-\r\nkommissionens     ordförande    att    väljas     av\r\nEuropaparlamentet,  efter  förslag  från  Europeiska\r\nrådet.  Förslaget  innebär  också  att  ordförandens\r\nställning    inom    EU-kommissionen    stärks   och\r\ntransparensen minskar, då parlamentet inte  ska säga\r\nsitt   om   varje  enskild  kommissionär.  Det  blir\r\ntydligare att  det  är  ordföranden  som  väljer EU-\r\nkommissionärerna. Motionärerna anser att rollen  för\r\nEU-kommissionens  ordförande  inte  ska ändras. Inte\r\nheller  ska  förfarandet  i  valet till kommissionen\r\nändras (yrkande 3). EU-kommissionens makt bör vidare\r\nbegränsas till att i princip ha  rent administrativa\r\nuppdrag (yrkande 5).\r\n\r\nOrdförandeskap för ministerrådet\r\n\r\nModerata samlingspartiet anser i motion  K10 att det\r\när    viktigt    med    bibehållen    rotation    av\r\nordförandeskapet  även när det gäller ministerrådet;\r\ndock bör det vara upp  till  rådet  att avgöra själv\r\nhur dess interna arbetsformer ska organiseras. Olika\r\nmodeller   av  gruppordförandeskap  bör  undersökas.\r\nUtgångspunkten  för  detta bör vara att det är olika\r\nländer  som innehar ordförandeskapet  för  de  olika\r\nrådsformationerna (yrkande 15).\r\n\r\nKristdemokraterna välkomnar i motion K8 det flexibla\r\nsystemet     med    roterande    ordförandeskap    i\r\nministerrådets  olika  konstellationer  som  en  bra\r\nlösning på hur ordförandeskapen ska kunna genomföras\r\nrent  praktiskt.  Kristdemokraterna ser förslaget om\r\nordförandeskapsperioder  om  minst  ett  år  som ett\r\nlämpligt förslag (yrkande 10).\r\n\r\nLagstiftningsråd\r\n\r\nKristdemokraterna  framhåller  i  motion  K8 att ett\r\nrenodlat  lagstiftningsråd  inte  är  en  önskvärd\r\nlösning.  Det är onaturligt att behandlingen av  ett\r\nämne ska ske  i  ett  råd för att beslutet sedan ska\r\ntas i ett annat. Motionärerna  förutsätter  att  den\r\nsvenska   regeringen   kommer   att  verka  för  att\r\nförslaget  om ett samlat lagstiftningsråd  utgår  ur\r\nfördragsutkastet (yrkande 11).\r\n\r\nOckså Vänsterpartiet anför i motion K9 att förslaget\r\nom  att  allmänna   rådet,   ska  ansvara  för  alla\r\nlagstiftningsfrågor bör avvisas (yrkande 12 delvis).\r\n\r\n\r\nKvinnor i institutionerna\r\n\r\nVänsterpartiet  anser  i  motion   K9   att  det  är\r\nanmärkningsvärt att regeringen inte alls  har berört\r\nden  låga  kvinnorepresentationen som ett allvarligt\r\ndemokratiproblem  i  sin  skrivelse.  Regeringen bör\r\ninom ramen för regeringskonferensen driva  kravet på\r\natt   öka   representationen   av   kvinnor  i  EU:s\r\ninstitutioner (yrkande 29).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet har ovan redovisat de motionsyrkanden  som\r\ntar  upp  institutionella frågor. I det följande tar\r\nutskottet  ställning   till   de   områden  som  har\r\nbehandlats.   Frågan   om  unionens  utrikesminister\r\nbehandlas i avsnittet om  yttre åtgärder längre fram\r\ni betänkandet.\r\n\r\nParlamentarism eller maktdelning\r\n\r\nOm  EU  vore  ett  parlamentariskt   system   skulle\r\nrimligen  kommissionen  utses  av Europaparlamentet.\r\nUtskottet  har  tidigare (bet. 2002/03:KUU1  s.  22)\r\ndiskuterat frågan  om hur ordföranden i kommissionen\r\nska utses. Utskottet har anfört att det är en fördel\r\nom  kommissionen   liksom  i  dag    har  en  bred\r\npolitisk sammansättning  som  speglar  den politiska\r\nmångfalden i medlemsländerna, inte bara  den rådande\r\nmajoriteten  i  Europaparlamentet.  En  ordning  där\r\nkommissionsordföranden  har stöd bara av en  del  av\r\ndet   politiska  spektrumet   kan   dessutom   anses\r\nprincipiellt  tveksam  med  tanke  på  kommissionens\r\nstarka ställning som ensam initiativtagare inom EU.\r\n\r\nUtskottet  vill  samtidigt  framhålla att  det  är\r\nviktigt att ansvar kan utkrävas.  Konventets förslag\r\ninnebär  att beslutsfattandet i unionen  kommer  att\r\nske  på  ett   tydligare  sätt.  Därmed  underlättas\r\nansvarsutkrävandet utan att parlamentarism införs.\r\nDet finns ingen  anledning  att frångå den rådande\r\nordningen inom EU där institutionerna  är fristående\r\nfrån varandra och maktdelning råder. Motion  K10 (m)\r\nyrkande 13 är därmed tillgodosedd och kan avstyrkas.\r\n\r\nVald ordförande i Europeiska rådet\r\n\r\nUtskottet noterar att invändningar mot tanken  på en\r\nvald ordförande i Europeiska rådet har väckts i  sex\r\nparti-   eller   kommittémotioner.   Utskottet  hade\r\nanledning  att våren 2003 väga för- och  nackdelarna\r\nmed en vald  ordförande  (bet.  2002/03:KUU1 s. 21).\r\nUtskottet   fann   då  att  nackdelarna   övervägde.\r\nUtskottet  vidhåller   denna  uppfattning.  En  vald\r\nordförande  för  Europeiska   rådet   skulle  enligt\r\nutskottets uppfattning sannolikt rubba  maktbalansen\r\nbåde  mellan  institutionerna  och  inom  Europeiska\r\nrådet.   Inom   Europeiska   rådet  skulle  en  vald\r\nordförande med största sannolikhet  gynna  de  stora\r\nstaterna.  Som  utskottet  anförde  i  våras har ett\r\nrotationssystem  för  ordförandeskapet  i Europeiska\r\nrådet och i ministerrådet den mycket stora  fördelen\r\natt  det  är  helt rättvist och ger alla stater  den\r\nunika  inblicken   i   EU:s   inre   verksamhet  som\r\nordförandeskapet  ger. Erfarenheten av  det  svenska\r\nordförandeskapet våren  2001 visar på värdet för ett\r\nmedlemsland  att inneha ordförandeskapet.  Ordningen\r\nmed roterande  ordförandeskap  för Europeiska rådet,\r\neventuellt i någon form av gruppordförandeskap,  bör\r\nenligt utskottets uppfattning bevaras.\r\n\r\nVad  utskottet  anfört bör riksdagen med anledning\r\nav motionerna K10 (m)  yrkandena  6 och 14, K12 (fp)\r\nyrkandena 3 och 4, K8 (kd) yrkande 9, K9 (v) yrkande\r\n7, K2 (c) yrkande 7 samt K13 (mp) yrkande  1 som sin\r\nmening tillkännage för regeringen.\r\n\r\nArbetet i Europeiska rådet\r\n\r\nNär  det  gäller  arbetet  i  Europeiska  rådet vill\r\nutskottet  erinra  om  att  det  explicit  anges   i\r\nkonventets  förslag att Europeiska rådet inte ska ha\r\nnågon  lagstiftande   funktion   (artikel   I-20.1).\r\nEuropeiska   rådets   uppgifter,   t.ex.   inom  den\r\ngemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,  anges i\r\nrelevanta artiklar i konventets förslag.\r\n\r\nKonventets  förslag  innebär  att Europeiska rådet\r\nblir  en institution i fördragets  formella  mening.\r\nKonventet     föreslår     också     att    unionens\r\nöppenhetsregler    ska    tillämpas    på   samtliga\r\ninstitutioner  (och  inte bara på rådet, parlamentet\r\noch kommissionen som i  dag), vilket således innebär\r\natt  reglerna  ska  gälla  för   Europeiska   rådet.\r\nEftersom   Europeiska   rådet   inte  ska  ha  någon\r\nlagstiftande roll blir regeln om  att ministerrådets\r\nsammanträden     ska     vara     offentliga     när\r\nlagstiftningsförslag   diskuteras   och  antas  inte\r\nrelevant för Europeiska rådet.\r\nMotion K2 (c) yrkandena 8 och 9 avstyrks därmed.\r\n\r\nKommissionens sammansättning och tillsättning\r\n\r\nKommissionens  sammansättning  och tillsättning  tas\r\nupp i flera motioner. Utskottet anser att en ordning\r\nmed   en  kommissionär  med  rösträtt   från   varje\r\nmedlemsstat  kan bidra till legitimiteten för EU och\r\nför kommissionen.  Det  ligger  inte  minst i de små\r\nländernas intresse att alla kommissionärer  deltar i\r\nkommissionskollegiet på samma villkor, vilket bidrar\r\ntill     EU:s    förankring    i    medlemsstaterna.\r\nKommissionens  interna organisering kan naturligtvis\r\ndiskuteras,  men   det  ändrar  inte  på  utskottets\r\ngrundläggande  uppfattning   i   frågan  om  antalet\r\nkommissionärer.\r\n\r\nKonventet föreslår att varje medlemsstat,  bestämd\r\npå  grundval av rotationssystemet, ska nominera  tre\r\npersoner,  med  båda  könen företrädda, som de anser\r\nvara kvalificerade till  befattningen  som europeisk\r\nkommissionär. Utskottet är tveksamt till  en ordning\r\ndär  medlemsstaterna var för sig ska nominera  flera\r\npersoner.  Både  i  praktiken  och  i princip är det\r\nrimligt  att varje medlemsstat nominerar  en  person\r\ntill kommissionen. Samtidigt är det av stor vikt att\r\nbåda könen  är  väl  representerade  i kommissionen.\r\nValet av kommissionär bör även i fortsättningen  ske\r\ni  samråd  mellan  medlemsstaterna och kommissionens\r\nordförande med beaktande  av  att  kommissionen  som\r\nhelhet får en god könsbalans.\r\nVad  utskottet  anfört bör riksdagen med anledning\r\nav motionerna K10 (m)  yrkande  17, K12 (fp) yrkande\r\n2, K8 (kd) yrkande 13, K416 (kd)  yrkande 17, K2 (c)\r\nyrkande 10 samt K13 (mp) yrkande 4  som  sin  mening\r\ntillkännage för regeringen.\r\n\r\nRöstregler i rådet\r\n\r\nUtskottet vill erinra om att skiljelinjerna inom  EU\r\ninte  med automatik går mellan stora och små länder.\r\nSverige  kan  till  exempel  stå  på  samma sida som\r\nStorbritannien  i  en  fråga,  för att senare  bilda\r\nallians med Tyskland i en annan.  Med  goda argument\r\nhar Sverige vid ett flertal tillfällen kunnat  spela\r\nen  roll  vida  större än befolkningsstorleken, t ex\r\nrörande öppenheten.\r\n\r\nKonventets förslag  innebär  att  man  fastslår en\r\nbeslutsregel  som  är  lättförståelig, till skillnad\r\nfrån   de   olika  kriterier   som   gäller   enligt\r\nNicefördraget.   Konventets  lösning  är  hållbar  i\r\nbemärkelsen att den  inte  behöver ändras varje gång\r\nEU får nya medlemmar.\r\nEn av grundfrågorna i debatten  om EU:s framtid är\r\nhur  en  utvidgad union kan vara beslutskraftig.  En\r\nhandlingssvag  union som inte förmår fatta de beslut\r\nmedborgarna önskar  tappar  i  legitimitet.  Med den\r\nordning som konventet föreslår blir det enklare  att\r\nfatta    beslut   i   rådet.   Detta   kan   påverka\r\nmedlemsstaternas  inställning  redan  i början av en\r\nförhandling.  Genom  att  det är sannolikt  att  ett\r\nbeslut kommer att fattas kommer  medlemsstaterna att\r\nsöka bidra konstruktivt till slutresultatet.\r\nKonventets   förslag  innebär  en  balans   mellan\r\nprincipen om en  röst  per  land med principen om en\r\nröst per medborgare. Varje medlemsland  har en röst,\r\noch inget beslut kan fattas om inte en majoritet  av\r\nmedlemsstaterna   står  bakom  det.  Luxembourg  och\r\nTyskland  har  i  den   delen   samma   vikt.  Genom\r\nutvidgningen ökar också andelen små länder;  av  tio\r\nnya medlemsstater är åtta små med högst tio miljoner\r\ninvånare.\r\nDen  andra principen om befolkningsstorlek innebär\r\natt stora  länder  får  större  inflytande än små. I\r\nlikhet med röstreglerna enligt Nicefördraget innebär\r\nkonventets förslag att de fyra största länderna (som\r\nhar  53  procent av befolkningen i  ett  EU  med  27\r\nmedlemsstater)  kan  stoppa förslag. Möjligheten att\r\nstoppa ett förslag innebär  naturligtvis inte att de\r\nstora  länderna  kan  tvinga på  andra  länder  sina\r\nlösningar.\r\nNär det gäller vilka  områden som bör vara föremål\r\nför majoritetsbeslut i rådet  vill  utskottet erinra\r\nom  att majoritetsbeslut redan tillämpas  för  många\r\npolitikområden  inom gemenskapen. Det är rimligt att\r\nkonventet   föreslår   kvalificerad   majoritet   på\r\nflertalet  områden.   Utskottet  har  anledning  att\r\nåterkomma  till  reglerna  för  beslutsfattandet  på\r\nvissa områden senare i betänkandet.\r\nUtskottet  avstyrker   med   hänvisning  till  det\r\nanförda  motionerna  K12  (fp) yrkande  9,  K8  (kd)\r\nyrkande   7,  K416  (kd)  yrkandena   15   och   16,\r\n2002/03:K431  (kd) yrkandena 8 och 9, K9 (v) yrkande\r\n9, K2 (c) yrkande 13 samt K13 (mp) yrkande 2.\r\n\r\nEuropaparlamentet\r\n\r\nNär det gäller  Europaparlamentets  ställning finner\r\nutskottet det rimligt att parlamentet  normalt  sett\r\när  medbeslutande när beslut fattas med kvalificerad\r\nmajoritet   i  rådet.  Europaparlamentets  medverkan\r\ninnebär att det parlamentariska inflytandet stärks.\r\n\r\nUtskottet vill  erinra  om  att konventets förslag\r\ninnebär    att    Europaparlamentet   inte    heller\r\nfortsättningsvis ska  besluta om när unionen ska ges\r\nkompetens.      Europaparlamentet       är      inte\r\nfördragsslutande  part.  Medlemsstaterna  och  ingen\r\nannan   beslutar   om   fördragen.   Likaså  är  det\r\nmedlemsstaterna och inte Europaparlamentet som avgör\r\ngränserna för unionens finansiella medel.\r\nMotion K9 (v) yrkande 5 avstyrks därmed.\r\nUtskottet ser ingen anledning till att förorda att\r\nEuropaparlamentet  ska  döpas  om. Motion  K13  (mp)\r\nyrkande 9 avstyrks således.\r\n\r\nEuropaparlamentets säte\r\n\r\nI ett par motioner tas frågan om  Europaparlamentets\r\nsäte upp.\r\n\r\nUtskottet kan dela motionärernas  irritation  över\r\nden  rådande  ordningen  där  parlamentet  delar sin\r\nverksamhet  mellan Bryssel och Strasbourg. Utskottet\r\nförutsätter att  regeringen  stöder  alla strävanden\r\natt  parlamentets  permanenta flyttning  mellan  två\r\norter upphör. För utskottet  är  det en självklarhet\r\natt  regeringen  ska  driva denna fråga  i  lämpligt\r\nsammanhang.   Frågan   kan    drivas    både   under\r\nregeringskonferensen  och  senare när sekundärrätten\r\nbeslutas.  Oavsett  i vilket sammanhang  frågan  kan\r\naktualiseras förutsätter  utskottet  att  regeringen\r\ntar  de  möjligheter  som  står till buds och driver\r\nfrågan.\r\nMotionerna 2002/03:K202 och  2003/04:K210, båda av\r\nRolf  Gunnarsson  (m), 2002/03:K431  yrkande  10  av\r\nHolger Gustafsson m.fl.  (kd),  2003/04:K416  av Alf\r\nSvensson   (kd)  yrkande  19  samt  2002/03:K291  av\r\nBirgitta   Carlsson    (c)    kan    därmed    anses\r\ntillgodosedda.\r\n\r\nKommissionens roll och initiativrätt\r\n\r\nUtskottet  anser  att kommissionen spelar en central\r\nroll  i  Europeiska  unionens  verksamhet.  Även  om\r\ndetaljer  alltid  kan diskuteras  bör  kommissionens\r\ngrundläggande roll  inte  ändras.  Det  innebär  att\r\nkommissionen  även  fortsättningsvis bör ha exklusiv\r\ninitiativrätt  (med  de   undantag   som   konventet\r\nföreslår  och  som  finns  redan  i dag: frågor inom\r\nstraffrättsligt  samarbete  och polissamarbete  samt\r\nden  gemensamma  utrikes-  och  säkerhetspolitiken).\r\nInte minst ökningen av antalet frågor där beslut kan\r\nfattas  med kvalificerad majoritet  i  ministerrådet\r\ngör att kommissionens  exklusiva  initiativrätt  bör\r\nbevaras.  I annat fall riskerar små stater att få en\r\nsämre ställning.\r\n\r\nNär det gäller  val av och möjligheten att avsätta\r\nkommissionen vill utskottet framhålla att det gäller\r\natt finna en balans  mellan aspekter som maktdelning\r\noch  ansvarsutkrävande.   Utskottet   välkomnar   en\r\nordning där de enskilda kommissionärerna kan ställas\r\ntill svars i större utsträckning än i dag.\r\nMed  hänvisning  till  det anförda anser utskottet\r\natt motionerna 2002/03:K432  (fp)  yrkande 6, K9 (v)\r\nyrkande 6, 2002/03:K288 yrkande 6, K2  (c) yrkandena\r\n11, 14 och 16 samt K13 (mp) yrkandena 3, 5, 8 och 12\r\nkan avstyrkas.\r\n\r\nOrdförandeskap för ministerrådet\r\n\r\nUtskottet  delar  uppfattningen  att  principen   om\r\nrotation  mellan  medlemsstaternas  ordförandeskap i\r\nministerrådet     bör     bevaras.    Något    slags\r\ngruppordförandeskap torde vara  en  lämplig  ordning\r\nför    framtiden.    Därigenom    kan    de    olika\r\nmedlemsstaterna  tydligt  leda  rådsarbetet och vara\r\ndelaktiga i den ledningsfunktionen.\r\n\r\nMotionerna K10 (m) yrkande 15 och  K8 (kd) yrkande\r\n10  behöver  inte föranleda någon riksdagens  åtgärd\r\noch avstyrks således.\r\n\r\nLagstiftningsråd\r\n\r\nUtskottet tar avstånd från konventets förslag om ett\r\nsärskilt  lagstiftningsråd.   Det   är   oklart  hur\r\nlagstiftningsrådet   skulle   fungera  i  praktiken.\r\nAntingen  kan huvuddelen av behandlingen  komma  att\r\ntas över av  andra  än berörda fackministrar, vilket\r\ninnebär att den nationella  förankringen blir sämre,\r\neller så skulle själva lagstiftningsrådet bara komma\r\nin  i  slutet  av  processen,  varvid   en  konstlad\r\nåtskillnad mellan den förberedande processen och det\r\nformella beslutet skulle uppstå.\r\n\r\nUtskottet  konstaterar med tillfredsställelse  att\r\nförslaget      förefallit      ha      fallit      i\r\nregeringskonferensen.   Utskottet   förutsätter  att\r\nregeringen  verkar  mot  förslaget om frågan  skulle\r\naktualiseras igen.\r\nMotionerna K8 (kd) yrkande  11  och K9 (v) yrkande\r\n12 (delvis) kan därmed avstyrkas.\r\n\r\nKvinnor i institutionerna\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet ser i sitt  yttrande  (AU2y)\r\npositivt   på   att   regeringen   verkar  för  ökad\r\nkvinnorepresentation i EU:s institutioner.\r\n\r\nSammansatta  konstitutions-  och  utrikesutskottet\r\ndelar   arbetsmarknadsutskottets   syn   och    vill\r\nframhålla  att en jämn representation av kvinnor och\r\nmän i beslutande  organ är en viktig demokratifråga.\r\nFör att kvinnor och  män ska kunna delta och påverka\r\nsamhällsutvecklingen på  lika  villkor måste de vara\r\nrepresenterade inom alla samhällsområden och på alla\r\nnivåer, inte minst inom EU:s institutioner.  Med  en\r\njämn  fördelning mellan könen ökar förutsättningarna\r\nför ett bredare beslutsunderlag i olika frågor.\r\nSverige  har  som medlem i EU aktivt bidragit till\r\nökad jämställdhet i unionen, t.ex. under det svenska\r\nordförandeskapet  våren  2001.  Sverige bör fortsatt\r\nbidra med sina kunskaper och erfarenheter  i arbetet\r\nmed  att  införliva  jämställdheten  mellan könen  i\r\nunionens  hela  politik  och  i  samtliga processer.\r\nRegeringen   bör  således  driva  kravet   på   ökad\r\nkvinnorepresentation  i  olika  EU-organ  inom ramen\r\nbåde    för   regeringskonferensen   och   i   andra\r\nsammanhang.  Motion  K9  (v)  yrkande  29 kan därmed\r\nanses vara tillgodosedd och kan avstyrkas.\r\n\r\nDe nationella parlamentens roll\r\n\r\n\r\nDe  nationella  parlamentens roll i unionens  arbete\r\nhar  under  senare   tid   uppmärksammats   alltmer.\r\nKonventet  har  behandlat  frågan  huruvida  de  na-\r\ntionella  parlamenten  ska  få ökade möjligheter att\r\npåverka  sina respektive regeringar.  Konventet  har\r\näven   diskuterat   ändringar   av   de   nationella\r\nparlamentens     möjlighet     att     pröva     hur\r\nsubsidiaritetsprincipen    tillämpas    redan    när\r\nkommissionen   lägger   sina   lagstiftningsförslag.\r\n(Protokoll  om  de  nationella parlamentens  roll  i\r\nEuropeiska unionen samt  protokoll om tillämpning av\r\nsubsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.)\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\n\r\nKonventets förslag medför  ändringar i det protokoll\r\nom de nationella parlamentens roll som finns bifogat\r\ntill  fördragen.  Ändringarna   ger   de  nationella\r\nparlamenten   ökade  möjligheter  att  påverka   EU-\r\npolitiken  genom   sina  respektive  regeringar  och\r\ndirekt på EU-nivå.\r\n\r\nKonventet föreslår  att  en  politisk mekanism för\r\ntidig  varning (early warning system)  införs  som\r\ndirekt  involverar  de  nationella  parlamenten  för\r\nkontroll av subsidiaritetsprincipens efterlevnad.\r\nFörslaget innebär att kommissionen ska skicka alla\r\nsina lagstiftningsförslag  och  ändrade förslag till\r\nde nationella parlamenten samtidigt  som den skickar\r\nförslagen  till unionslagstiftaren, dvs.  rådet  och\r\nEuropaparlamentet.  Inom sex veckor från avsändandet\r\nhar de nationella parlamenten  möjlighet  att  genom\r\nett  motiverat  yttrande  framföra  att det aktuella\r\nförslaget   enligt   parlamentets   eller  kammarens\r\nuppfattning      inte      är      förenligt     med\r\nsubsidiaritetsprincipen.\r\nVarje  nationellt  parlament  som  består  av  två\r\nkammare ska enligt förslaget tilldelas  två  röster,\r\ndvs.  varje  kammare  får  en  röst.  För  att  inte\r\nparlament  med  endast  en  kammare  ska  missgynnas\r\ntilldelas  även de två röster. Om så många yttranden\r\nkommer in att  de  motsvarar  minst  en tredjedel av\r\nsamtliga   röster  ska  kommissionen  ompröva   sitt\r\nförslag. För  frågor på området frihet, säkerhet och\r\nrättvisa  gäller   att   kommissionen   ska  ompröva\r\nförslaget  om  yttranden  som  motsvarar  minst   en\r\nfjärdedel  av  samtliga  röster  har inkommit. Efter\r\nomprövningen kan kommissionen besluta  att  antingen\r\nstå  fast  vid  sitt  förslag,  ändra  det eller dra\r\ntillbaka  det.  Kommissionen  ska  i  samtliga  fall\r\nmotivera sitt beslut.\r\nDessutom  föreslås att domstolen ska vara  behörig\r\natt   pröva   en    talan    om   åsidosättande   av\r\nsubsidiaritetsprincipen som väcks av medlemsstaterna\r\neller överlämnas av dem på ett nationellt parlaments\r\neller av en kammare i ett sådant parlaments vägnar i\r\nenlighet   med  deras  interna  rättsordning.   Även\r\nRegionkommittén  ska, enligt förslaget, vara behörig\r\natt väcka talan när  det gäller en rättsakt som inte\r\nkan antas utan att kommittén har hörts.\r\nParlamenten  delges också  information  om  rådets\r\narbete genom att  dagordningarna för, och resultaten\r\nav,    rådets    möten    direkt     skickas    till\r\nmedlemsstaternas nationella parlament.\r\nSlutligen  föreslås  skärpta krav när  det  gäller\r\ntidsgränser i rådets arbete  för  att  de nationella\r\nparlamenten   ska  hinna  granska  lagförslag.   Det\r\nnuvarande protokollet  stadgar  att  sex  veckor ska\r\nförflyta  från  den  dag då lagstiftningsförslag  av\r\nkommissionen  görs tillgängligt  för  de  nationella\r\nparlamenten till  det  att  förslaget  sätts  upp på\r\nrådets  dagordning. Till detta läggs ytterligare  en\r\ntidsmarginal,  som  fastställer att det från den dag\r\ndå ett förslag förs upp  på  rådets  dagordning  och\r\ntill  dess  att det antas en gemensam ståndpunkt ska\r\ndet, i normalfallet, förflyta tio dagar.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nDe  nationella   parlamentens  inflytande  över  EU-\r\npolitiken bidrar till  att  ge EU:s beslut nödvändig\r\nlegitimitet, och parlamenten  bör  därför  ges bästa\r\nmöjliga  förutsättningar att utöva detta inflytande.\r\nDe nationella  parlamenten  måste  få  god och snabb\r\ntillgång     till     information    samt    rimliga\r\ntidsmarginaler  för  att   kunna  agera.  Konventets\r\nförslag  innebär  avsevärda  förbättringar  i  detta\r\navseende.  Möjligheten att utöva  inflytande  skapar\r\nockså  behov  av  goda  tidsmarginaler  för  att  de\r\nnationella   parlamenten   ska  kunna  påverka  sina\r\nregeringar,   vilket   är   något    som   konventet\r\ntillgodosett  på  ett  bra  sätt i sitt förslag.  De\r\nnationella     parlamentens    roll     i     subsi-\r\ndiaritetsprövningen  innebär  att  de  ges en större\r\ndirekt roll gentemot EU-nivån, något som  tidigare i\r\nprincip     varit    förbehållet    medlemsstaternas\r\nregeringar. Därmed  stärks subsidiaritetsprövningen.\r\nDet är viktigt att denna  roll  utformas på ett sätt\r\nsom överensstämmer med kompetensfördelningen  mellan\r\nriksdag  och  regering, dvs. uppgiften att företräda\r\nSverige  i  förhållande   till  andra  stater  eller\r\nmellanstatliga organisationer ankommer på regeringen\r\nensam. Detta följer av att regeringen styr riket och\r\nensam ingår överenskommelser med en annan stat eller\r\nmellanfolklig organisation.\r\n\r\nDe   ökade  möjligheterna  till   inflytande   och\r\nkontroll  över  EU:s lagstiftningsprocess som ges de\r\nnationella parlamenten  i konventets förslag innebär\r\nför    svensk    del   inte   någon    ändring    av\r\nsamrådsförfarandet  mellan regeringen och riksdagens\r\nEU-nämnd.\r\nFördraget bör vara  neutralt  i  förhållande  till\r\nrespektive medlemsstats konstitutionella struktur.\r\nFörslaget  att  Regionkommittén  ska  ges talerätt\r\ninför domstolen ter sig för långtgående mot bakgrund\r\nav den rent konsultativa roll kommittén har.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata samlingspartiet anför i motion K10  att det\r\när viktigt att kontrollen av subsidiaritetsprincipen\r\nfår  kraft.  Motionärerna vill därför att den skärps\r\ngenom att de nationella  parlamenten  får  rätt  att\r\nkräva  att  EU-domstolen  prövar om ett förslag från\r\nkommissionen  är förenligt med  subsidiariteten  och\r\nfördraget. Motionärerna anser att denna rätt för den\r\nsvenska riksdagen  är  förenlig med grundlagen genom\r\natt   den   berör   frågor  som   riksdagen   enligt\r\ngrundlagens bestämmelse  10:5 har överlämnat till EU\r\natt fatta beslut om. Det kan därför inte ses som att\r\nriksdagen tar över en del av utrikespolitiken som är\r\nunder regeringens ansvar (yrkande 10).\r\n\r\nDet  är  enligt Folkpartiets  mening  i  motion  K12\r\nväsentligt   att   Sverige   kraftfullt  stödjer  de\r\ntankegångar som konventet på denna  punkt  för fram.\r\nAtt  beslut  ska  fattas  så  nära  medborgarna  som\r\nmöjligt  och  att den maktdelning mellan unionen och\r\nmedlemsstaterna  som  det konstitutionella fördraget\r\nger  uttryck  för  respekteras   är,   från  liberal\r\nsynpunkt,  en  av  den  nya  författningens centrala\r\ndelar.\r\n\r\nDet  är  också  positivt att domstolen  ska  kunna\r\npröva     en     talan    om    åsidosättande     av\r\nsubsidiaritetsprincipen.  Det  är  möjligt  att  den\r\nmöjligheten  ytterligare  kan  behöva  utvecklas och\r\npreciseras   (yrkande   5).   Däremot  ställer   sig\r\nFolkpartiet tveksamt till tanken att Regionkommittén\r\nska kunna väcka talan hos domstolen. Det är staterna\r\nsom är medlemmar i och bär upp unionen. Följaktligen\r\när   det  makt-  och  kompetensförhållandet   mellan\r\nunionen  å ena sidan och medlemsstaterna å den andra\r\nsom konstitutionen  bör  fokusera  och  reglera. Hur\r\nstaterna internt organiseras i termer av  exempelvis\r\nregionalt  eller lokalt självstyre är inte en  fråga\r\nför Europeiska  unionen  och  dess  konstitutionella\r\nfördrag (yrkande 6).\r\n\r\nFolkpartiet anför i motion 2002/03:K432  att  det är\r\nangeläget   att  se  över  möjligheten  att  öka  de\r\nnationella parlamentens  inflytande i EU-samarbetet.\r\nDet är viktigt att finna mekanismer  som  gör att de\r\nnationella  parlamenten kan påverka beslutsprocessen\r\npå ett så tidigt  stadium som möjligt och att de får\r\ninformation  om kommissionens  årliga  arbetsprogram\r\n(yrkande 7 delvis).\r\n\r\nKristdemokraterna   ser   det   i   motion   K8  som\r\ngenomförbart  att  frågan i förlängningen kan prövas\r\nav Europeiska domstolen.  Domstolen har redan prövat\r\nsubsidiaritetsprincipens     tillämpning      enligt\r\nAmsterdamsfördragets protokoll om principen. Det  är\r\nett  alternativ  till  lösning  av  tvister  då  den\r\npolitiska  processen  och de nationella parlamentens\r\nsystem med tidig varning  inte  lett  någonstans. En\r\ndomstolsprövning  av  EU-kompetensen  ger  också  en\r\nönskvärd     tydlighet     gentemot     medborgarna.\r\nMotionärerna välkomnar konventets förslag  om  denna\r\nprincip (yrkande 2).\r\n\r\nI  motion  2002/03:K431 av Holger Gustafsson m.fl.\r\n(kd) anförs att  subsidiaritetsprincipen  ofta glöms\r\nbort  i  EU:s  praktiska  politik, trots att den  är\r\nfördragsfäst.      Att      praktiskt       tillämpa\r\nsubsidiaritetsprincipen  är  allt  annat  än enkelt.\r\nÄndå   är  det  befogat  att  undersöka  hur  man  i\r\nframtiden kan undvika okontrollerad centralisering i\r\nEU:s  verksamhet.   Riksdagen  bör  tillkännage  för\r\nregeringen        att        tillämpningen        av\r\nsubsidiaritetsprincipen  i EU bör  stärkas  (yrkande\r\n6).  Vidare anser motionärerna  att  regeringen  bör\r\nverka   för  att  en  mekanism  införs  som  ger  de\r\nnationella  parlamenten  möjlighet  att  kunna kräva\r\ngranskning   av  kommissionsförslag  som  man  anser\r\nbryter  mot  subsidiaritetsprincipen   (yrkande  7).\r\nOckså  i  motion  K416  av  Alf Svensson m.fl.  (kd)\r\nanförs att man bör stärka de nationella parlamentens\r\nroll   genom   införandet   av   ett   s.k.   tidigt\r\nvarningssystem  (yrkande  13).  Motionärerna   anser\r\nockså    att    domstolen,    efter   anmälan   från\r\nmedlemsstaternas  nationella  parlament,   ska   ges\r\ntillfälle    att    pröva   subsidiaritetsprincipens\r\ntillämpning (yrkande 14).\r\n\r\nVänsterpartiet påpekar i motion K9 att förslaget har\r\nkallats  för  nödbroms.   Men   kommissionen   kan\r\nantingen  stå fast vid sitt förslag, ändra det eller\r\ndra tillbaka  det  helt. Någon ny beslutanderätt för\r\nde  nationella parlamenten  medger  inte  konventets\r\nförslag.  Snarare  är  det frågan om en väckarklocka\r\nsom kommissionen kan stänga  av  om  den  så önskar.\r\nDetta  är  inte  en  tillräcklig förstärkning av  de\r\nnationella parlamenten.\r\n\r\nDe nationella parlamentens ställning i förhållande\r\ntill  EU:s  institutioner   bör   stärkas   och   de\r\növerstatliga  inslagen i beslutsfattandet reduceras.\r\nDärför kan det  synas  positivt  att  de  nationella\r\nparlamenten   föreslås   få  en  tydligare  och  mer\r\nformaliserad      roll      i     kontrollen      av\r\nsubsidiaritetsprincipen.   Dock   får   inte   denna\r\nfunktion  utformas  på  ett  sådant  sätt  att  EU:s\r\nkaraktär av i grunden mellanstatlig  samverkan  där\r\nmedlemsländerna  företräds  av  sina  regeringar   \r\nsuddas   ut.   En   generell  förstärkning  av  EU:s\r\ninstitutioner vad gäller kompetens och beslutsmakt i\r\nförhållande till medlemsländerna  och  de nationella\r\nparlamenten  kan  inte  accepteras. Tvärtom  bör  de\r\nmellanstatliga samverkansformerna  och de nationella\r\nparlamentens roll förstärkas och utvecklas  (yrkande\r\n10).\r\n\r\nCenterpartiet  välkomnar  i  motion K2 förslaget  om\r\nsubsidiaritetskontroll. Tidsfristen på sex veckor är\r\ndock  för kort. Denna tid bör förlängas  till  minst\r\ndet dubbla  (yrkande 17). Centerpartiet ifrågasätter\r\nstarkt förslaget att kommissionen ska kunna stå fast\r\nvid sitt förslag  även  om de nationella parlamenten\r\navvisat  det  i  subsidiaritetskontrollen.  Har  ett\r\nförslag avvisats av de nationella parlamenten enligt\r\nden  fastställda  principen   ska   förslaget  falla\r\n(yrkande 18). Vidare anförs att det är angeläget att\r\nvi  i  Sverige,  när  vi  ska  forma  vår nationella\r\norganisation för att via det nationella  parlamentet\r\nklara övervakningen av subsidiaritetsprincipen,  gör\r\ndet  på  ett  sådant  sätt att kommuner och regioner\r\neller landsting kan delta  i  detta  som företrädare\r\nför  lokal  och regional samhällsverksamhet.  Annars\r\nriskerar det  att  få  konsekvensen att kommuner och\r\nregioner  i  länder  med  tvåkammarsystem   får   en\r\nsärställning   jämfört   med   andra   regioner  och\r\nkommuner. Centerpartiet ser det därför som angeläget\r\natt  regeringen  i  samverkan  med  Landstings-  och\r\nKommunförbunden   presenteras   förslag   till   hur\r\nkommuner och regioner eller landsting kan medverka i\r\noch  berika den svenska nationella övervakningen  av\r\nsubsidiaritetsprincipen (yrkande 19).\r\n\r\nMiljöpartiet     anser     i    motion    K13    att\r\nsubsidiaritetsmekanismen är ett steg i rätt riktning\r\nmen  långt ifrån tillfredsställande.  De  nationella\r\nparlamenten bör ges minst åtta veckors frist för att\r\nreagera (yrkande 70). Vidare ska EU-kommissionen dra\r\ntillbaka   sitt   förslag  helt  och  hållet  om  en\r\ntredjedel av de nationella parlamenten anser att det\r\nstrider mot subsidiaritetsprincipen (yrkande 71).\r\n\r\nMiljöpartiet  välkomnar   förslaget   om   att  de\r\nnationella  parlamenten ska få möjlighet att be  EU-\r\ndomstolen  pröva   frågan   om  subsidaritsprincipen\r\nåsidosatts.  Domstolen  har  visserligen   en   lång\r\nhistoria  av  att  verka i centraliserande riktning,\r\nmen möjligheten att  väcka  talan är ett steg i rätt\r\nriktning. Det stora problemet inom EU är inte att EU\r\nbestämmer för lite utan att unionsorganen  bestämmer\r\nför  mycket, vilket bl.a. har lett till en bristande\r\ndemokratisk    legitimitet    och   detaljreglering.\r\nRegeringen  borde  under  regeringskonferensen  dels\r\nvägra gå med på några som helst  försvagningar  inom\r\ndetta  område,  dels  driva  på  för  att  klart  få\r\ndefinierat  en så decentraliseringsvänlig policy som\r\nmöjligt   att   ha    till    grund   för   framtida\r\ndomstolsärenden (yrkandena 72 och 73).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet välkomnar den stärkta  roll  som konventet\r\nföreslår  för  nationella parlament. Utskottet  vill\r\ninledningsvis  slå  fast  att  det  är  viktigt  att\r\nregeringen  i regeringskonferensen  verkar  för  att\r\nkonventets förslag  i  denna  del upprätthålls eller\r\nt.o.m. skärps.\r\n\r\nSärskilt den nya subsidiaritetsmekanismen  innebär\r\nen gentemot regeringarna egen och oberoende roll för\r\nparlamenten. Om nationella parlament är aktiva i EU-\r\nfrågorna   kan   det  demokratiska  inflytandet  och\r\nlegitimiteten öka.  Samtidigt är det viktigt att den\r\ndelvis nya roll på EU-nivå  som  riksdagen får genom\r\nsubsidiaritetsmekanismen  inte  påverkar  relationen\r\nmellan  riksdag  och regering i EU-frågor  negativt.\r\nRegeringen  måste  även   framdeles   informera  och\r\nsamråda  med  riksdagen.  För riksdagens del  kommer\r\näven fortsättningsvis vägen över regeringen att vara\r\nviktig för att kunna påverka  frågor  som hanteras i\r\nEuropeiska unionen.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att det är\r\nviktigt       att       riksdagens       roll      i\r\nsubsidiaritetsprövningen  utformas  på ett sätt  som\r\növerensstämmer   med  kompetensfördelningen   mellan\r\nriksdag och regering. Om och när riksdagen avger ett\r\nyttrande   enligt  den   nya   mekanismen   är   det\r\nnaturligtvis  ingen överenskommelse som ingås mellan\r\nSverige  och  en   mellanfolklig  organisation.  Ett\r\nsådant uttalande görs  å  riksdagens  vägnar, inte å\r\nSveriges  vägnar.  Utskottet kan inte se  att  detta\r\nstrider mot kompetensfördelningen mellan riksdag och\r\nregering. EU-frågornas  speciella karaktär, dvs. att\r\ndet kan röra frågor som annars  skulle  ha beslutats\r\nav  riksdagen men nu avgörs av EU:s ministerråd  och\r\nEuropaparlamentet,  innebär att riksdagens roll blir\r\nmer  central än i traditionell  utrikespolitik.  Att\r\nriksdagen  spelar  en  mer  aktiv  roll  i  EU  än i\r\ntraditionella    internationella    sammanhang    är\r\nnaturligt  om  än inte förutsett av regeringsformens\r\nbokstav.\r\nNär det gäller  möjligheten  till domstolsprövning\r\nkan utskottet konstatera att det  redan  i dag finns\r\nmöjlighet     för     EG-domstolen     att     pröva\r\nsubsidiaritetsfrågan. Utskottet ser positivt på  att\r\ndenna möjlighet är tydligare i konventets förslag än\r\ni  dagens  fördrag.  Utskottet välkomnar möjligheten\r\nför    nationella    parlament    att    aktualisera\r\nsubsidiaritetsfrågor och  att  dessa  kan väckas vid\r\ndomstolen. Exakt hur riksdagen bör arbeta  med dessa\r\nfrågor får diskuteras senare.\r\nUtskottet    avvisar    förslaget    om   att   ge\r\nRegionkommittén   möjlighet  att  väcka  talan   hos\r\ndomstolen.  Regionkommittén   kan  vara  viktig  för\r\nregioner i vissa medlemsstater, men kommittén är ett\r\nblott  rådgivande  organ  vars  ställning  inte  bör\r\nstärkas.\r\nUtskottet ser positivt på ytterligare steg när det\r\ngäller parlamentens möjligheter till inflytande. Det\r\nkan    röra    sig    om    att    öka   tiden   för\r\nsubsidiaritetsgranskning från sex veckor  eller krav\r\npå  att  kommissionen  årligen  ska  rapportera  hur\r\nprotokollet om de nationella parlamentens  roll  har\r\ngenomförts.\r\n\r\nUtskottet   vill  erinra  om  att  Riksdagskommittén\r\nnyligen har fått tilläggsdirektiv rörande riksdagens\r\narbete med EU-frågor.  Kommittén ska bl.a. kartlägga\r\noch analysera konsekvenserna  för  riksdagen  av det\r\nnya   konstitutionella  fördraget  både  vad  gäller\r\nformella   regler   och   sakligt  innehåll.  I  det\r\nsammanhanget kommer formerna  för  hur riksdagen ska\r\narbeta  med  den  nya  subsidiaritetsmekanismen  att\r\ndiskuteras.  Utskottet  förutsätter  att  regeringen\r\nockså  beaktar  vilka  krav   de   nya  reglerna  om\r\nnationella  parlaments medverkan i EU-processen  kan\r\nställa på den.\r\n\r\nMed hänvisning till det anförda kan motionerna K10\r\n(m)  yrkande  10,   K12  (fp)  yrkandena  5  och  6,\r\n2002/03:K432  (fp)  yrkande   7  (delvis),  K8  (kd)\r\nyrkande 2, 2002/03:K431 (kd) yrkandena 6 och 7, K416\r\n(kd) yrkandena 13 och 14, K9 (v)  yrkande 10, K2 (c)\r\nyrkandena 1719 samt K13 (mp) yrkandena  7073 anses\r\ndelvis tillgodosedda.\r\n\r\nInstrument och beslutsprocedurer\r\n\r\n\r\nFörenklingen av unionens rättsinstrument, och därmed\r\näven   besluts-procedurerna,  har  varit  en  viktig\r\nuppgift   för   konventet.  Konventet  föreslår  att\r\nantalet rättsliga  instrument minskas från 15 till 6\r\nsamt  att  de kvarvarande  instrumenten  förses  med\r\nbeteckningar  som  är  begripligare för medborgarna.\r\nVissa  av  instrumenten  har   liknande  verkan  som\r\ntidigare även om de har getts nya  namn.  Följande 6\r\nrättsliga instrument föreslås, nämligen\r\n\r\n-\r\neuropeiska lagar,\r\n-\r\n- europeiska ramlagar,\r\n-\r\n- europeiska förordningar,\r\n-\r\n- europeiska beslut,\r\n-\r\n- rekommendationer,\r\n-\r\nyttranden.\r\n\r\nLagar   och   ramlagar  ska  i  regel  antas  enligt\r\nmedbeslutandeproceduren (rådet och Europaparlamentet\r\när medlagstiftare)  som  samtidigt  byter  namn till\r\ndet   vanliga   lagstiftningsförfarandet  för  att\r\nuttrycka dess nya  rang  som  generell  procedur för\r\nantagande av lagstiftning.\r\n\r\nEuropeiska    förordningar    och    beslut    ska\r\nhuvudsakligen  antas  av  de  båda institutioner som\r\nutövar den verkställande funktionen,  antingen rådet\r\neller kommissionen.\r\nDessutom föreslås att kommissionen ska  kunna anta\r\ns.k. delegerade akter som kompletterar eller  ändrar\r\nvissa  icke  väsentliga  delar  av  en europeisk lag\r\neller  ramlag. Syftet är att uppmuntra  lagstiftaren\r\n(rådet och Europaparlamentet) att koncentrera sig på\r\nde grundläggande  inslagen och undvika att lagar och\r\nramlagar blir alltför detaljerade. (Artiklarna 3238\r\nmed följdändringar i del III.)\r\n\r\nInstrumenten  konventets förslag\r\n\r\n\r\nEuropeiska lagar och ramlagar\r\n\r\nI  konventsförslaget   görs   en  åtskillnad  mellan\r\nrättsakter   och  akter  som  inte  är   rättsakter.\r\nRättsakterna   ska   endast   vara   två,   nämligen\r\neuropeiska  lagar   och   europeiska   ramlagar.  En\r\neuropeisk lag är en direkt motsvarighet till vad som\r\ni  dag  utgör  en förordning och är till alla  delar\r\nbindande och direkt  tillämplig i varje medlemsstat.\r\nEn europeisk ramlag är  en  direkt motsvarighet till\r\nvad som i dag utgör ett direktiv,  dvs. akter som är\r\nbindande  för  medlemsstaterna med avseende  på  det\r\nresultat som ska  uppnås  men  som  överlåter  åt de\r\nnationella   myndigheterna  att  bestämma  form  och\r\ntillvägagångssätt  för  genomförandet.  Rättsakterna\r\nska  enligt konventets förslag i normalfallet  antas\r\ngemensamt  av de båda institutioner som delar på den\r\nlagstiftande  funktionen, nämligen Europaparlamentet\r\noch rådet. Beslutet  ska  tas  med  stöd av det s.k.\r\nmedbeslutandeförfarandet,  vilket  förutsätter   att\r\nrådet  och Europaparlamentet är överens innan beslut\r\nkan fattas.  I  särskilda  fall,  som  anges  i  det\r\nkonstitutionella   fördraget,  ska  dock  rättsakter\r\nkunna antas av Europaparlamentet  med  deltagande av\r\nrådet  eller  av  rådet  med  deltagande  av Europa-\r\nparlamentet.\r\n\r\nEuropeiska förordningar och beslut\r\n\r\nI  förslaget  definieras europeiska förordningar  på\r\nsamma sätt som  dagens  förordningar. De föreslås ha\r\nallmän giltighet och till  alla  delar vara bindande\r\noch direkt tillämpliga i varje medlemsstat,  men  de\r\nföreslås  dessutom  kunna  ha  samma  verkan som ett\r\ndirektiv har i dag. En europeisk förordning föreslås\r\nnämligen   också  kunna  vara  bindande  för   varje\r\nmedlemsstat  med  avseende  på  det resultat som ska\r\nuppnås.\r\n\r\nKonventet föreslår att europeiska  beslut  ska ges\r\nen   något   vidare  definition  än  dagens  beslut,\r\neftersom  ett  beslut   enligt  förslaget  inte  med\r\nnödvändighet måste vara riktat,  vilket  är fallet i\r\ndag.  Ett  av syftena med denna utvidgade definition\r\när att även  göra  beslutet  till  ett rättsligt in-\r\nstrument  på  området  för  gemensam  utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitik  som ersätter gemensamma åtgärder\r\noch gemensamma ståndpunkter.\r\n\r\nDelegerade akter\r\n\r\nKonventet har också  föreslagit  att  en ny kategori\r\nakter  ska inrättas, nämligen delegerade  akter  som\r\nkompletterar  eller  ändrar  vissa  inte  väsentliga\r\ndelar  av  en europeisk lag eller ramlag. Syftet  är\r\natt uppmuntra lagstiftaren att koncentrera sig på de\r\ngrundläggande  inslagen  och  undvika  att lagar och\r\nramlagar blir alltför detaljerade. Enligt  förslaget\r\nska  det  bli  möjligt  att  i  europeiska lagar och\r\neuropeiska  ramlagar till kommissionen  delegera  en\r\nbefogenhet att  utfärda  delegerade  förordningar. I\r\nlagarna och ramlagarna ska uttryckligen  fastställas\r\ndelegeringens    mål,   innehåll,   omfattning   och\r\nvaraktighet  samt  villkor   för   återkallande  och\r\nikraftträdande   av   den   delegerade   akten.   De\r\nväsentliga delarna av ett område får inte delegeras.\r\n\r\nGenomförandeakter\r\n\r\nEnligt  nu  gällande  bestämmelse  kan  rådet  i  de\r\nrättsakter   som   rådet   antar   ge   kommissionen\r\nbefogenhet   att   genomföra  de  regler  som  rådet\r\nbeslutar.  Konventet   föreslår   att  det  i  denna\r\nbestämmelse klargörs att unionens rättsligt bindande\r\nakter  i  första  hand  ska genomföras  av  medlems-\r\nstaterna själva. Om det finns särskilda behov av ett\r\nenhetligt  genomförande får  kommissionen  eller,  i\r\nsärskilda fall  och inom den gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken,    rådet    genomföra    beslut.\r\nGenomförandeakterna föreslås benämnas europeiska ge-\r\nnomförandeförordningar   eller   europeiska   genom-\r\nförandebeslut.\r\n\r\nRekommendationer och yttranden\r\n\r\nRekommendationer  och  yttranden  förblir liksom för\r\nnärvarande icke bindande akter.\r\n\r\n\r\nBeslutsprocedurer  konventets förslag\r\n\r\n\r\nFörenklingen  av beslutsprocedurerna  har  varit  en\r\nviktig uppgift  för  konventet.  Det  stora  antalet\r\nbeslutsförfaranden  beror  delvis på de många kraven\r\npå  samråd  med  olika  organ  och  institutioner  i\r\nkombination  med de skilda omröstningsbestämmelserna\r\nför  rådet, nämligen  enhällighet  och  kvalificerad\r\nmajoritet.  Om man bortser från detta och endast tar\r\nhänsyn till Europaparlamentets och rådets respektive\r\nroll minskas  beslutsförfarandena huvudsakligen till\r\nfem: medbeslutande,  samarbete,  samtycke och enkelt\r\nyttrande från Europaparlamentet samt beslutsfattande\r\nav rådet ensamt.\r\n\r\nVanligt lagstiftningsförfarande\r\n(medbeslutandeförfarandet)\r\n\r\nI  nuvarande  fördrag  deltar Europaparlamentet  som\r\nlagstiftare på jämställd  fot  med  rådet i det s.k.\r\nmedbeslutandeförfarandet.  Nu tillämpas  förfarandet\r\nbl.a.   på   områden   som   den   inre   marknaden,\r\narbetstagares   fria   rörlighet,   etableringsrätt,\r\ntransporter,  undervisning och yrkesutbildning  samt\r\nkonsumentskydd.  Som  nämnts ovan föreslår konventet\r\natt  detta förfarande ska  tillämpas  generellt  för\r\nantagandet   av   europeiska   lagar  och  ramlagar.\r\nBenämningen    ska   ändras   till   det    vanliga\r\nlagstiftningsförfarandet.\r\n\r\nHuvudmomenten i det vanliga lagstiftningsförfarandet\r\nbeskrivs i del I  i  det konstitutionella fördraget.\r\nEuropeiska   lagar  och  ramlagar   ska   antas   av\r\nparlamentet och  rådet  på  förslag av kommissionen.\r\nDärutöver hänvisas till en bestämmelse  i del III av\r\ndet   konstitutionella  fördraget  där  förfarandets\r\nolika steg beskrivs närmare. Förfarandet motsvarar i\r\nstort  dagens  medbeslutandeförfarande  förutom  att\r\nvissa språkliga  och  redaktionella anpassningar har\r\ngjorts.  Vidare  har  vissa  särregler  införts  för\r\nrättsakter som medlemsstater  tar  initiativ till på\r\nområdet frihet, säkerhet och rättvisa.\r\n\r\nRådet fattar i dag, med några få undantag,  beslut\r\nmed     kvalificerad     majoritet     under    hela\r\nmedbeslutandeförfarandet.     Konventet     föreslår\r\nomröstning  med  kvalificerad  majoritet  i rådet  i\r\nsamtliga       fall       där       det      vanliga\r\nlagstiftningsförfarandet tillämpas.\r\n\r\nSärskilt lagstiftningsförfarande\r\n\r\nI  särskilda  fall, som anges i det konstitutionella\r\nfördraget, föreslås  europeiska  lagar  och ramlagar\r\nantas  av  rådet med deltagande av Europaparlamentet\r\neller Europaparlamentet  med  deltagande  av rådet i\r\nenlighet  med  särskilda lagstiftningsförfaranden.\r\nDen  vanligaste  beslutsproceduren  föreslås  liksom\r\ntidigare  vara att  europeiska  lagar  och  ramlagar\r\nantas av rådet  med  olika  former av medverkan från\r\nEuropaparlamentet och andra institutioner och organ.\r\nRättsakter   som  antas  av  rådet   kräver   enligt\r\nförslaget till konstitutionellt fördrag i vissa fall\r\nEuropaparlamentets  godkännande  och  i  vissa  fall\r\nparlamentets hörande.\r\n\r\nSamarbetsförfarandet avskaffas\r\n\r\nDet  nuvarande  samarbetsförfarandet  infördes genom\r\nEuropeiska  enhetsakten  för  att ge ökad  tyngd  åt\r\nsamrådet  med  parlamentet  vid antagande  av  vissa\r\nbeslut, även om man lät rådet  få  sista  ordet. För\r\nnärvarande  tillämpas  förfarandet i ett fåtal  fall\r\ninom   ramen   för  den  ekonomiska   och   monetära\r\npolitiken.       Konventet        föreslår       att\r\nsamarbetsförfarandet avskaffas.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nInstrumenten\r\n\r\nKonventets  förslag  att  minska  antalet  rättsliga\r\ninstrument gör systemet mer begripligt. En juridisk-\r\nteknisk   översyn  av  terminologin  är   emellertid\r\nnödvändig.\r\n\r\nKonventets  förslag  om  införande  av  delegerade\r\nakter   och   förtydligandet   för   användandet  av\r\ngenomförandeakter   kan   komma   att  effektivisera\r\nlagstiftningsarbetet samt stärka kommissionens verk-\r\nställande funktion, vilket är bra.  Delegerade akter\r\nkan  återkallas,  vilket  understryker att  unionens\r\nlagstiftare  behåller den slutliga  kontrollen  över\r\nhur denna uppgift utövas.\r\n\r\nBeslutsprocedurer\r\n\r\nDet finns ett  stort  behov av att rationalisera och\r\nförenkla förfarandena för  antagande  av rättsakter.\r\nKonventets  förslag  till uppdelning i vanligt  lag-\r\nstiftningsförfarande  och   särskilt  lagstiftnings-\r\nförfarande   bidrar   till  att  förtydliga   vilket\r\nförfarande som ska gälla.  I de fall där det vanliga\r\nlagstiftningsförfarandet ska  användas har konventet\r\nbegränsat sig till att hänvisa till europeiska lagar\r\noch ramlagar. När särskilda lagstiftningsförfaranden\r\nanvänds  hänvisas till rådets europeiska  lag  eller\r\nramlag respektive  Europaparlamentets europeiska lag\r\neller  ramlag.  Det  blir   härigenom   tydligt  för\r\nenskilda  vilka  akter  som  får antas på ett  visst\r\nområde  och  vem  inom  EU  som  fattar   beslut  om\r\nlagstiftningen.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nAlf Svensson m.fl. (kd) anför i motion K416  att man\r\när  för  ett förtydligande av benämningarna av olika\r\nrättsliga  instrument  och  en reducering av antalet\r\nrättsliga instrument (yrkande 12).\r\n\r\nVänsterpartiet  delar i motion  K9  den  kritik  som\r\nflera remissinstanser  framför  om tvetydigheter och\r\nmenar   att  dessa  förslagna  förändringar   kräver\r\njuridisk-teknisk  översyn.  Regeringen måste också i\r\nförhandlingar     om     rättsinstrumentens      och\r\nbeslutsprocedurernas  utformning i det nya fördraget\r\nverka för att en sådan  översyn  genomförs  (yrkande\r\n11).\r\n\r\nVänsterpartiet  erinrar  vidare  om  förslaget  om\r\ndelegering     av     lagstiftningen    till    EU:s\r\nkommittéväsende.  Det  finns  möjlighet  att  återta\r\ndelegationen, men för att  detta ska kunna ske krävs\r\nen  majoritet  av  parlamentets   ledamöter  och  en\r\nkvalificerad   majoritet  i  ministerrådet.   Enligt\r\nVänsterpartiet  bör  lagstiftning  aldrig  delegeras\r\ntill arbetsgrupper  utan  i  stället    när  EU har\r\nlagstiftningsmakt      alltid   ske  i  öppenhet  i\r\nministerrådet (yrkande 12 delvis).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet välkomnar konventets förslag om förenkling\r\nav       beslutsprocedurerna.       Det      vanliga\r\nlagstiftningsförfarandet kommer att tillämpas  i ett\r\n80-tal fall när europeiska lagar och ramlagar antas.\r\nI    drygt    25    fall    kommer    ett   särskilt\r\nlagstiftningsförfarande  att  tillämpas  enligt   de\r\nbestämmelser  som  anges  i respektive artikel. Ofta\r\nrör det sig om enhällighet i rådet och yttrande från\r\nEuropaparlamentet.\r\n\r\nSom   regeringen  anför  är  en   juridisk-teknisk\r\növersyn  av   terminologin   rörande   de  rättsliga\r\ninstrumenten   nödvändig.  En  entydig,  enkel   och\r\ntransparent   terminologi   kan   bidra   till   att\r\nmedborgarnas förståelse för EU ökar.\r\nMotionerna K416 (kd) yrkande 12 och K9 (v) yrkande\r\n11 avstyrks därmed.\r\n\r\nNär det gäller  möjligheten  för  ministerrådet  och\r\nEuropaparlament   att   delegera   befogenheten  att\r\nkomplettera eller ändra vissa icke väsentliga  delar\r\nav en lag eller ramlag till kommissionen (artikel I-\r\n35) vill utskottet erinra om följande.\r\n\r\nDet  är  ett  naturligt  inslag  i varje politiskt\r\nsystem att lagstiftaren delegerar rätten  att  fatta\r\nmindre  viktiga  beslut.  I  t.ex.  Sverige regleras\r\nkompetensfördelningen beträffande normgivningsmakten\r\nmellan    riksdag    och    regering    i   8   kap.\r\nregeringsformen. Riksdagen kan bemyndiga  regeringen\r\natt meddela föreskrifter inom vissa områden, inom de\r\nramar som regeringsformen sätter upp. Regeringen har\r\nockså en rätt grundad direkt på regeringsformen  att\r\nbesluta om vissa föreskrifter.\r\nI  det  konstitutionella  fördraget anges att i de\r\neuropeiska lagarna eller ramlagarna ska uttryckligen\r\nfastställas delegeringens mål,  innehåll, omfattning\r\noch varaktighet. De väsentliga delarna av ett område\r\nska förbehållas lagen eller ramlagen  och  får  inte\r\ndelegeras.  Tillämpningsvillkoren  för  delegeringen\r\nska  fastställas i sekundärrätten. Utskottet  finner\r\nsåledes  att  det finns möjligheter för lagstiftaren\r\n(rådet  och parlamentet)  att  kontrollera  det  som\r\ndelegerats. Lagstiftningsarbetet kan, som regeringen\r\npåpekar,  komma  att effektiviseras. Utskottet delar\r\nregeringens uppfattning att detta är bra.\r\nDärmed avstyrks motion K9 (v) yrkande 12 (delvis).\r\n\r\nÖppenhet och demokrati\r\n\r\n\r\nI det nuvarande fördraget  slås  fast  att  unionens\r\nbeslut  ska  fattas så öppet och så nära medborgarna\r\nsom möjligt. Varje  unionsmedborgare ska ha rätt att\r\nta   del   av   Europaparlamentets,    rådets    och\r\nkommissionens   handlingar.  Konventet  har  betonat\r\nvikten av att unionens  institutioner  blir  än  mer\r\nöppna.  Konventet  har  också behandlat andra frågor\r\nsom rör öppenhet och demokrati  i unionen, bl.a. god\r\nförvaltning,  dataskydd,  principen   om   deltagar-\r\ndemokrati,   den   europeiska   ombudsmannens  roll,\r\neuropeiska politiska partier samt kyrkors ställning.\r\n(Artiklarna 4451 med följdändringar i del III.)\r\n\r\n\r\nÖppenhet  konventets förslag\r\n\r\n\r\nKonventets  förslag betonar att arbetet  i  unionens\r\ninstitutioner, myndigheter och organ ska bedrivas så\r\nöppet som möjligt.  Den  allmänna  principen  om att\r\nunionens  beslut  ska  fattas  så  öppet och så nära\r\nmedborgarna  som  möjligt föreslås finnas  kvar  och\r\nskrivs in i del I i det konstitutionella fördraget.\r\n\r\nKonventet föreslår att rådets möten ska vara öppna\r\nnär lagstiftningsförslag diskuteras och antas.\r\nKonventet  föreslår  även  att  den  rätt  att  få\r\ntillgång   till   Europaparlamentets,   rådets   och\r\nkommissionens     handlingar     som    följer    av\r\nbestämmelserna i nuvarande fördrag  i fortsättningen\r\nska    gälla    unionens   samtliga   institutioner,\r\nmyndigheter  och  organ   och   inte   bara  Europa-\r\nparlamentet,   rådet  och  kommissionen.  Europeiska\r\ncentralbanken (ECB),  som  i  konventets förslag ska\r\nbli en institution, och domstolen  föreslås omfattas\r\nav    handlingsoffentligheten   beträffande    deras\r\nadministrativa verksamhet.\r\nKonventet  föreslår  vidare,  som  en följd av att\r\npelarstrukturen     avskaffas,     att     nuvarande\r\nbestämmelser  om skydd för enskilda, när det  gäller\r\nbehandling av och fri rörlighet för personuppgifter,\r\ngörs tillämpliga även på de områden som nu motsvarar\r\nandra och tredje pelaren.\r\nDessutom understryks  att  unionens institutioner,\r\nmyndigheter och organ ska ha en  öppen, effektiv och\r\nsjälvständig förvaltning.\r\n\r\nDemokrati  konventets förslag\r\n\r\nKonventet  föreslår  också  att unionen  i  all  sin\r\nverksamhet  ska  respektera principen  om  jämlikhet\r\nmellan  unionens  medborgare.   Medborgarna  ska  ha\r\nmöjlighet   att  delta  i,  och  påverka,   unionens\r\ndemokratiska  liv.  Detta  slår konventet fast genom\r\natt föreslå att unionen ska  bygga  på  principen om\r\nrepresentativ demokrati. Det är även viktigt, enligt\r\nkonventet,  att politiska partier på europeisk  nivå\r\nskapar  ett  ökat   medvetande  och  intresse  bland\r\nmedborgarna för europeisk politik och att de speglar\r\nmedborgarnas vilja.\r\n\r\nKonventet  föreslår   också   en   bestämmelse  om\r\nprincipen     om     deltagardemokrati.     Unionens\r\ninstitutioner  ska  ge  medborgarna  och  de  repre-\r\nsentativa sammanslutningarna möjlighet att uttrycka,\r\noch  offentligt  diskutera,  sina  åsikter inom alla\r\nunionens   områden.  Konventet  föreslår   att   EU-\r\nmedborgare ska  ha rätt att uppmana kommissionen att\r\nlägga fram förslag  i  en  fråga  om minst en miljon\r\nnamnunderskrifter   från  EU-medborgare   från   ett\r\nbetydande  antal  medlemsstater  ställer  sig  bakom\r\ndetta.\r\nUnionens institutioner ska också föra en öppen och\r\nregelbunden dialog med det civila samhället. För att\r\nunionens åtgärder ska  vara  så  enhetliga och öppna\r\nsom möjligt föreslår konventet att  kommissionen ska\r\nsamråda med berörda parter innan förslag läggs fram.\r\nDetta påminner om det svenska remissförfarandet.\r\nI  konventets  förslag finns bestämmelser  om  den\r\neuropeiska  ombudsmannen.  Konventet  föreslår  inte\r\nnågon förändring  av ombudsmannens befogenheter, men\r\nbetonar ombudsmannens  roll  genom  att  lägga in en\r\nartikel   om   detta   i   avdelningen  om  unionens\r\ndemokratiska  liv  i  del  I i det  konstitutionella\r\nfördraget. Det framgår där att  ombudsmannen  även i\r\nfortsättningen  ska väljas av Europaparlamentet  och\r\nvara självständig i sin arbetsutövning. I del III av\r\ndet  konstitutionella  fördraget  finns  de  närmare\r\nbestämmelserna om ombudsmannen.\r\nInte   heller  artikeln  om  europeiska  politiska\r\npartier  föreslås   genomgå   några  ändringar,  med\r\nundantag för att en del av den  placeras  i del I av\r\ndet     konstitutionella    fördraget.    Resterande\r\nbestämmelser    placeras    i   del   III   av   det\r\nkonstitutionella fördraget.\r\nKonventet  föreslår  en  artikel   som   behandlar\r\nkyrkors  och  andra  religiösa  och  icke  religiösa\r\norganisationers  ställning  i unionen. Artikeln  ska\r\ninföras i avdelningen om unionens  demokratiska liv.\r\nDet  framgår  av  artikeln  att unionen  respekterar\r\nkyrkornas,   de   religiösa   samfundens   samt   de\r\nfilosofiska och andra religiösa  och  icke religiösa\r\norganisationernas     ställning.     Unionen     ska\r\nupprätthålla en dialog med dessa.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nEn målsättning i konventsarbetet har varit att bidra\r\ntill ökad öppenhet i unionens verksamhet. Konventets\r\nförslag     främjar    en    öppenhetskultur    inom\r\ninstitutionerna.    Principen    om   att   unionens\r\ninstitutioner ska fullgöra sina uppgifter  så  öppet\r\nsom möjligt bidrar till att medborgarnas möjligheter\r\ntill insyn i unionens arbete ökar. Förslaget om  att\r\nallmänheten  ska  få  tillgång  till handlingar från\r\nalla unionens institutioner, myndigheter  och  organ\r\nger  också  en  ökad  insyn  i  unionens  verksamhet\r\njämfört  med  i  dag,  eftersom  EG-fördraget endast\r\nföreskriver    en   rätt   att   få   ta   del    av\r\nEuropaparlamentets,    rådets    och   kommissionens\r\nhandlingar.  Det  finns goda skäl att  vara  positiv\r\ntill konventets förslag  i  dessa delar och fortsatt\r\nverka  för  ökad öppenhet i EU,  liksom  för  stärkt\r\nyttrandefrihet för EU-anställda.\r\n\r\nDet är positivt  att  rådets sammanträden föreslås\r\nvara öppna när det agerar lagstiftare och inte som i\r\ndag endast vid på förhand utvalda slutdiskussioner i\r\nrådet i samband med att rådet röstar om lagstiftning\r\nsom ska antas med medbeslutandeförfarandet.\r\nBindande regler om god  förvaltning  för  samtliga\r\ninstitutioner, myndigheter och organ gör det tydligt\r\nför  medborgaren  vilka  krav på en god och effektiv\r\nförvaltning som kan ställas  på EU och dess tjänste-\r\nmän. Enligt förslaget omfattas  även  ECB  av  dessa\r\nregler.  Att konventet nu föreslår en rättslig grund\r\nför en europeisk lag om god förvaltning välkomnas.\r\nFörslaget    till    en    principbestämmelse   om\r\ndemokratisk  jämlikhet stärker  betydelsen  av  alla\r\nmänniskors lika  värde  och  deras  jämlikhet  inför\r\nunionens  institutioner  liksom  att alla medborgare\r\nska ha samma möjlighet att påverka utvecklingen inom\r\nunionen.\r\nDet  är  positivt  att principen om  representativ\r\ndemokrati kommer till  uttryck i konventets förslag.\r\nDärigenom  betonas  vikten   av  att  denna  typ  av\r\ndemokrati ska utgöra ett fundament  i det europeiska\r\nsamhället.  Principen om deltagardemokrati  är  även\r\nden ett välkommet inslag i konventets förslag. Genom\r\nprincipen om deltagardemokrati markeras att en öppen\r\ndialog   och   diskussion    med   medborgarna,   de\r\nrepresentativa  sammanslutningarna  och  det  civila\r\nsamhället   utvecklar,    fördjupar    och   breddar\r\ndemokratin. Att medborgarna deltar såväl  i unionens\r\nbeslutsprocesser  som i utvecklingen inom unionen  i\r\nstort  är en förutsättning  för  en  väl  fungerande\r\ndemokrati. Den föreslagna möjligheten för medborgare\r\natt uppmana  kommissionen  att  lägga  fram förslag,\r\ngenom   s.k.   medborgarinitiativ,   bör  emellertid\r\nklargöras.\r\nDet  är positivt att ombudsmannen får  en  central\r\nplats i  det  konstitutionella  fördraget  genom att\r\ndennes  viktiga  uppgift att säkra en öppen och  god\r\nförvaltning inom EU  framhävs.  Dessutom innebär det\r\nen upplysning till medborgaren om vart han eller hon\r\nkan vända sig med klagomål.\r\nKonventets   utgångspunkt   har  varit   att   den\r\nnuvarande   bestämmelsen  om  europeiska   politiska\r\npartier ska vara i sak oförändrad. Förslaget innebär\r\ndock en välkommen  förändring genom att det redan av\r\ndel I av det konstitutionella  fördraget framgår att\r\nde europeiska politiska partierna  spelar  en viktig\r\nroll för principen om representativ demokrati.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet  är  i motion K10 positivt\r\ntill   förslaget  om  ökad  öppenhet.   Dock   borde\r\noffentlighetsprincipen  lagregleras  tydligare  samt\r\nprincipen om meddelarfrihet införas (yrkande 19).\r\n\r\nKristdemokraterna  är  i motion K8 positiva till att\r\nden  europeiska  centralbanken   (ECB)  föreslås  få\r\nstatus som en europeisk institution.  Detta  gör att\r\nECB  också  i  framtiden  ska  följa de regler kring\r\nöppenhet  som gäller för EU:s övriga  institutioner,\r\nvilket  är positivt  för  insynen  i  centralbankens\r\narbete.      Kristdemokraterna       menar       att\r\nkonventsförslaget   skulle   kunna   vara  ännu  mer\r\nlångtgående        och        låta       handlingars\r\noffentlighetsgörande gälla även ECB:s mötesprotokoll\r\n(yrkande  14).  Målet är, enligt  motionärerna,  att\r\nkomma så nära den svenska offentlighetsprincipen som\r\nmöjligt. Motionärerna  ser  det  som en självklarhet\r\natt  protokoll ska vara offentliga  för  allmänheten\r\nför hela  den  lagstiftande processen och i samtliga\r\nberörda institutioner,  inklusive för ministerrådets\r\nsammanträden    och   för   ECB:s    mötesprotokoll.\r\nOffentlighetsprincipen  bör  fördragsfästas (yrkande\r\n15).\r\n\r\nI motion 2002/03:K431 av Holger  Gustafsson  m.fl.\r\n(kd)  föreslås  riksdagen tillkännage för regeringen\r\natt rådet ska ha  offentliga möten och protokoll när\r\ndet  sammanträder  i   sin   lagstiftande   funktion\r\n(yrkande 11). I motion K416 (kd) framförs samma krav\r\n(yrkande 24).\r\n\r\nKristdemokraterna   anför   i  motion  K8  att  ökad\r\nöppenhet inom EU bör ske parallellt  med att unionen\r\nockså  utvecklar en bättre organisationskultur.  Att\r\nkonventet   föreslår  bindande  regler  för  en  god\r\nförvaltning inom samtliga EU-institutioner är mycket\r\nvälkommet. EU-anställda  bör  få  meddelarfrihet och\r\nmeddelarskydd inskrivet i fördraget (yrkande 16).\r\n\r\nCenterpartiet anför i motion K2 att  det  är väldigt\r\nviktigt  att unionens medborgare känner att  de  kan\r\npåverka  arbetet   inom   unionen.  Möjligheten  att\r\nutkräva ansvar av ansvariga politiker och tjänstemän\r\nmåste förbättras. Ansvar av  politiker  bör utkrävas\r\ngenom  ökade  inslag  av direkta val. För tjänstemän\r\nkan  detta  exempelvis  ske   via   någon   form  av\r\nämbetsansvar.  Det  ska  således  vara  möjligt  att\r\nställa ansvariga politiker och tjänstemän till svars\r\nför  den  förda politiken, vilket bör ges regeringen\r\ntill känna (yrkande 2).\r\n\r\nVidare   anför    Centerpartiet    att    unionens\r\ninstitutioner  ska  föra  en  öppen  och regelbunden\r\ndialog  med  det  civila samhället. Det är  bra  och\r\nviktigt att det civila  samhället  involveras  i den\r\npolitiska  processen.  Vad detta i praktiken innebär\r\när oklart. Under regeringskonferensens  gång bör ett\r\nförtydligande och konkretiserande av den  öppna  och\r\nregelbundna  dialogen  med  det civila samhället ske\r\n(yrkande 5).\r\nCenterpartiet    påpekar    att   de    europeiska\r\ninstitutionerna  bildar en helhet  som  ska  fungera\r\nsmidigt. Konventsförslaget  har förstärkt respektive\r\ninstitution.     Centerpartiet    vill     se     en\r\nmaktförskjutning      till       det       folkvalda\r\nEuropaparlamentet.  Utifrån  Centerpartiets  syn  på\r\nmaktstrukturer  med individen i fokus och med öppna,\r\ntydliga och demokratiska  politiska institutioner är\r\nmotionärerna kritiska till  den bristande öppenheten\r\nsom  fortfarande finns inom unionens  institutioner.\r\nFör att  den  folkliga  förankringen  ska öka är det\r\nviktigt    att    demokratin   utvecklas   och   att\r\nbeslutsvägar,   ansvar   och   ansvarsområden   blir\r\ntydligare (yrkande 6).\r\nCenterpartiet anför  att  för  att  uppnå  verklig\r\nöppenhet inom institutionerna bör yttrandefrihet för\r\nEU-anställda   skrivas  in  i  det  konstitutionella\r\nfördraget (yrkande 3).\r\n\r\nMiljöpartiet    anser     i     motion    K13    att\r\nEuropaparlamentets    kontrollmakt    ska    stärkas\r\nytterligare   för   att   motverka   problemen   med\r\nineffektivitet och felaktigt användande  av resurser\r\ninom   EU-systemet.   I   dag   ger   EU-parlamentet\r\nansvarsfrihet  inte  bara till EU-kommissionen  utan\r\nockså    till    samtliga   övriga    institutioners\r\ngeneralsekreterare, med undantag av ECB. Det är dock\r\nbara   vad   gäller   EU-kommissionen    som   denna\r\nkontrollmakt  är  fördragsfäst.  Denna  kontrollmakt\r\nborde  fördragsfästas.  Även ECB borde utsättas  för\r\nnågon form av parlamentarisk  kontroll, t.ex. enligt\r\ndet  svenska systemet där riksdagen  ger  Riksbanken\r\nansvarsfrihet. Dessutom är fördragets formulering om\r\natt  bevilja   ansvarsfrihet  missvisande,  fatta\r\nbeslut om är lämpligare  så att det tydligt framgår\r\natt det finns andra beslut  än  ett positivt. Första\r\ndelen av artikel III-315.1 bör således  ha  följande\r\nlydelse:\r\n\r\nPå  rekommendation  av  ministerrådet  skall  EU-\r\nparlamentet  fatta  beslut  om ansvarsfrihet till\r\nkommissionen. EU-parlamentet  ska fatta beslut om\r\nansvarsfrihet till ECB samt övriga institutioners\r\ngeneralsekreterare (yrkande 10).\r\n\r\nMiljöpartiet  anför  vidare att parlamentet  behöver\r\ntillgång till information  för  att kunna utföra ett\r\ngott  kontrollarbete.  Sista meningen  i  fördragets\r\nartikel  III-315.2  lyder:  Kommissionen  skall  på\r\nbegäran  lägga fram alla  nödvändiga  uppgifter  för\r\nEuropaparlamentet.   Detta  har  gett  upphov  till\r\ntolkningsstrider och bör förtydligas till: Samtliga\r\ninstitutioner  skall  på  begäran  lägga  fram  alla\r\nuppgifter    som    EU-parlamentet    bedömer    som\r\nnödvändiga. En förstärkt kontrollmakt är ett krav i\r\nklassisk svensk förvaltningssed  som, inte minst mot\r\nbakgrund  av de senaste årens ekonomiska  skandaler,\r\nborde drivas hårt av den svenska regeringen (yrkande\r\n11).\r\n\r\nMiljöpartiet     stöder     förslaget    om    att\r\nministerrådets    möten    ska   vara   öppna    när\r\nministerrådet  ägnar  sig  åt lagstiftande,  men  de\r\narbetsgrupper där förhandlingarna  förs  och där upp\r\ntill 80 % av lagarna i praktiken redan antas  kommer\r\näven i fortsättningen att vara slutna. Risken är att\r\nännu fler beslut kommer att flyttas till denna nivå,\r\noch  Miljöpartiet  förespråkar därför att även dessa\r\nmöten  ska  vara offentliga.  Det  vore  ett  rejält\r\nframsteg för  öppenheten  i  EU (yrkande 16). Vidare\r\nanförs att de frågor som avgörs  med  medbestämmande\r\nmed  EU-parlamentet slutligen kommer att  avgöras  i\r\nförlikningskommittén.  Allmänheten har rätt att veta\r\nhur  EU-parlamentet  och  rådet   kommer  till  sina\r\nbeslut.  Därför  bör  möten med förlikningskommittén\r\nvara offentliga (yrkande 17).\r\nMiljöpartiet erinrar om att artikel I-45:4 stadgar\r\nföljande: De politiska  partierna på europeisk nivå\r\nbidrar  till  att  skapa  ett  europeiskt  politiskt\r\nmedvetande   och   till   att   ge    uttryck    för\r\nunionsmedborgarnas  vilja.  Fördragstexten är ingen\r\nbeskrivning  av  verkligheten,  utan   möjligen  ett\r\nönskemål  om hur det skulle kunna vara. Motionärerna\r\nser inget självändamål  i att man ska konstruera nya\r\npartier på EU-nivå som riskerar  att  likrikta  EU:s\r\noch medlemsstaternas politiska liv och bidra till en\r\nminskad demokratisk mångfald. Av dessa skäl föreslås\r\natt  denna  paragraf  strykes  ur fördraget (yrkande\r\n18).\r\nMiljöpartiet anser att det är  bra  att  konventet\r\nföreslår att ECB:s administrativa handlingar ska bli\r\noffentliga,  men  än  viktigare  vore  det  om ECB:s\r\nprotokoll  kunde  bli  offentliga i stället för  att\r\nvara hemligstämplade i upp  till  30  år.  Regeln om\r\nöppenhet måste även omfatta Europeiska centralbanken\r\n(yrkande 19).\r\nFör   att  komma  till  rätta  med  EU-byråkratins\r\nomfattande     problem    måste    EU:s    anställda\r\ntillförsäkras  yttrandefrihet   och  meddelarfrihet,\r\nenligt vad Miljöpartiet anför i motion K13. EU borde\r\nvälkomna,   inte   avvisa,  s.k.  whistle-blowers.\r\nMotionärerna välkomnar  regeringens  inställning att\r\nSverige ska arbeta för en stärkt yttrandefrihet  för\r\nde  EU-anställda  och  förutsätter att frågan kommer\r\natt drivas med stor kraft under regeringskonferensen\r\n(yrkande 20).\r\n\r\nHans  Stenberg och Susanne  Eberstein  (s)  anför  i\r\nmotion  K276  att  alla  sammanträden där Europeiska\r\nunionens  råd är lagstiftande  bör  ske  offentligt.\r\nSträvan  bör   vara   att  EU  instiftar  en  allmän\r\noffentlighetsprincip och att vi fortsätter att driva\r\nkraven på ökad öppenhet.  Detta  bör  ges regeringen\r\ntill känna.\r\n\r\nMedborgarinitiativ\r\n\r\nI  motion  K10  av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs  att\r\nförslaget om medborgarinitiativ bör strykas (yrkande\r\n20).\r\n\r\nKristdemokraterna  anser  däremot  i  motion  K8 att\r\nförslaget   är   mycket   positivt  och  finner  det\r\nförbryllande att den svenska regeringen inte ställer\r\nsig     tydligt    bakom    förslaget     om     ett\r\nmedborgarinitiativ  vars  syfte  är  att  bredda och\r\nfördjupa   den   demokratiska   förankringen  av  EU\r\n(yrkande 17). Kristdemokraterna är  också  i  motion\r\nK416  av  Alf Svensson m.fl. positiva till förslaget\r\nsom sägs medföra  att  det  civila  samhället skulle\r\nkunna  få ett större inflytande på Europasamarbetet.\r\nKristdemokraterna   anser  även  att  de  nationella\r\nparlamenten bör ges denna  möjlighet,  att  i  någon\r\nform   uppmana   kommissionären   att  ta  initiativ\r\n(yrkande 21).\r\n\r\nCenterpartiet anser i motion K2 att förslaget är ett\r\nstort steg framåt för människornas delaktighet i EU.\r\nEn  miljon  människor  känns  som väl många,  enligt\r\nmotionärerna.  Antalet borde minskas  till  en  halv\r\nmiljon. Hur initiativet  ska  fungera  och praktiskt\r\ngenomföras  är oklart. Detta bör klargöras  (yrkande\r\n4).\r\n\r\nMiljöpartiet  framhåller  i motion K13 att förslaget\r\nom  medborgarinitiativ  i grunden  är  ett  positivt\r\nförslag, men riskerar i praktiken  att bli tandlöst.\r\nSkrivningen   är   också  vinklad  i  riktning   mot\r\nytterligare centralisering.  Det  vore  bra  om  man\r\ntydliggjorde  att  medborgarna  har rätt att uppmana\r\nEU-kommissionen  att  avskaffa redan  befintlig  EU-\r\nlagstiftning och återföra makt till medlemsstaterna.\r\nMiljöpartiet anser också  att  det måste klargöras i\r\nkonstitutionen  hur  många medlemsländer  som  krävs\r\nsamt att antalet namnunderskrifter  blir färre än en\r\nmiljon (yrkande 21).\r\n\r\n\r\nFinansutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nFinansutskottet  yttrar sig i sitt yttrande  (FiU1y)\r\növer  motionerna  som   berör   öppenheten   i  ECB.\r\nFinansutskottet  välkomnar  att ECB:s administrativa\r\nhandlingar  ska  vara  offentliga.  Finansutskottets\r\nförhoppning är att ECB på  sikt  kan  bli lika öppen\r\nsom   Riksbanken   och  även  offentliggöra  bankens\r\nprotokoll.\r\n\r\nFinansutskottet konstaterar  vidare  att  ECB  måste\r\nkunna agera självständigt och att ECB är föremål för\r\nviss  parlamentarisk kontroll redan i dag. Mot denna\r\nbakgrund  anser  finansutskottet  att  motionerna K8\r\n(kd) yrkande 14 och K13 (mp) yrkandena 10 och 19 bör\r\navstyrkas.\r\n\r\nI   en  avvikande  mening  från  företrädare   för\r\nModerata     samlingspartiet,     Folkpartiet    och\r\nKristdemokraterna  förordas  att  motion   K8   (kd)\r\nyrkande    14    bör    tillstyrkas.   Miljöpartiets\r\nföreträdare har i en annan avvikande mening förordat\r\natt yrkande 10 i motion K13 bör tillstyrkas.\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet  betonar   i  sitt  yttrande\r\n(AU2y) att en ur arbetsmarknadsutskottets  synvinkel\r\nviktig   aspekt   på   öppenheten   är   frågan   om\r\nyttrandefrihet  för  anställda.  Utskottet har i ett\r\nnationellt perspektiv behandlat denna  fråga vid ett\r\nflertal tillfällen, senast i betänkande  2002/03:AU6\r\nStatens ansvarsnämnd och arbetsrättsliga frågor  där\r\nfrågan  om privatanställdas yttrandefrihet togs upp.\r\nUtskottet  förordade  en  stärkt  yttrandefrihet för\r\nprivatanställda.\r\n\r\nI  likhet med Svenska Journalistförbundet  i  dess\r\nremissvar på promemorian Ds 2003:36 är utskottet väl\r\nmedvetet om svårigheterna att få andra medlemsstater\r\ni unionen  att  acceptera  den  form av öppenhet och\r\nyttrandefrihet    som   finns   i   Sverige    genom\r\ngrundlagsbestämmelserna  i  tryckfrihetsförordningen\r\noch  yttrandefrihetsgrundlagen.  Trots  detta  anser\r\nutskottet  att regeringen i regeringskonferensen bör\r\ngöra ytterligare ansträngningar för att få gehör för\r\nvikten  av  yttrandefrihet   för  anställda  i  EU:s\r\ninstitutioner, organ och myndigheter.\r\nMed   hänvisning  till  vad  som   anförts   anser\r\nutskottet  att  motionerna  K2 yrkande 3 (c) och K13\r\nyrkande 20 (mp) bör avstyrkas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet vill inledningsvis  välkomna  de  framsteg\r\nsom gjorts inom konventet rörande öppenheten. Det är\r\nt.ex. positivt att öppenhetsreglerna utsträcks  till\r\natt  gälla  samtliga institutioner. Vidare är det av\r\nstor  vikt  att   rådets   sammanträden   ska   vara\r\noffentliga  när  lagstiftningsförslag diskuteras och\r\nantas. Lagar ska stiftas  offentligt. Regeringen bör\r\növerväga hur öppenheten i rådets  arbetsgrupper  och\r\nförlikningskommittéerna mellan rådet och parlamentet\r\nkan öka.\r\n\r\nUtskottet  förutsätter att regeringen noga bevakar\r\natt konventets  förslag  upprätthålls och om möjligt\r\nförstärks. Öppenheten är central för möjligheten att\r\nutkräva ansvar av politiker  och  tjänstemän. Vidare\r\nhar   öppenheten   stor   betydelse   för   unionens\r\nlegitimitet.   En  öppen  union  kan  lättare  vinna\r\nlegitimitet hos medborgarna.\r\nDärmed  kan  motionerna   K10   (m)   yrkande  19,\r\n2002/03:K431  (kd)  yrkande 11, K8 (kd) yrkande  15,\r\nK416 (kd) yrkande 24,  K2 (c) yrkandena 2 och 6, K13\r\n(mp)  yrkandena 11, 16 och  17  samt  K276  av  Hans\r\nStenberg    och    Susanne   Eberstein   (s)   anses\r\ntillgodosedda och avstyrkas.\r\n\r\nUtskottet noterar, i  likhet  med motion K2 (c), att\r\ndet konstitutionella fördraget  anger  att  unionens\r\ninstitutioner   ska   föra   en  öppen,  tydlig  och\r\nregelbunden dialog med det civila samhället. Även om\r\ndet inte tydligt framgår vad som  avses  i fördraget\r\nförefaller det utskottet som om skrivningen  kan bli\r\nett  bra  redskap när fördraget ska genomföras.  Det\r\nförtydligande  och  konkretiserande som motionärerna\r\nefterfrågar bör ske då.\r\n\r\nDärmed kan motion K2 (c) yrkande 5 avstyrkas.\r\n\r\nUtskottet vill i likhet  med arbetsmarknadsutskottet\r\nbetona  att  regeringen  i regeringskonferensen  bör\r\ngöra ytterligare ansträngningar för att få gehör för\r\nvikten  av  yttrandefrihet  för   anställda  i  EU:s\r\ninstitutioner,      organ      och      myndigheter.\r\nYttrandefriheten är naturligtvis central.\r\n\r\nUtskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten\r\nav meddelarskydd. Den svenska erfarenheten visar att\r\nyttrandefrihet     och    meddelarskydd    motverkar\r\nineffektivitet och korruption.  Öppenhet  och  insyn\r\nfrämjar en god förvaltning.\r\nArbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande\r\natt man, i likhet med Svenska Journalistförbundet  i\r\ndess  remissvar  på  promemoria  Ds  2003:36, är väl\r\nmedvetet om svårigheterna att få andra medlemsstater\r\ni  unionen  att  acceptera den form av öppenhet  och\r\nyttrandefrihet   som    finns    i   Sverige   genom\r\ngrundlagsbestämmelserna  i  tryckfrihetsförordningen\r\noch yttrandefrihetsgrundlagen.\r\nSammansatta konstitutions- och utrikesutskottet är\r\nockså väl medvetet om dessa svårigheter. Givet denna\r\nbegränsning vill dock utskottet betona vikten av att\r\nregeringen driver frågan om meddelarskydd.\r\nMotionerna K8 (kd) yrkande  16,  K2  (c) yrkande 3\r\noch K13 (mp) yrkande 20 avstyrks.\r\n\r\nSammansatta   konstitutions-   och  utrikesutskottet\r\ndelar  finansutskottets  uppfattning  om  att  ECB:s\r\nadministrativa handlingar  ska  vara offentliga. ECB\r\nbör på sikt bli lika öppen som Riksbanken  och  även\r\noffentliggöra  sina  protokoll.  Utskottet anser att\r\nregeringen i regeringskonferensen  ska verka för att\r\nEU:s öppenhetsregler ska gälla fullt  ut  för ECB, i\r\nlikhet  med  vad som gäller för övriga institutioner\r\n(undantaget domstolen).\r\n\r\nMotionerna K8 (kd) yrkande 14 och K13 (mp) yrkande\r\noch 19 är således tillgodosedda.\r\n\r\nSammansatta  konstitutions-   och   utrikesutskottet\r\nkonstaterar  vidare,  i  likhet med finansutskottet,\r\natt ECB måste kunna agera  självständigt och att ECB\r\när föremål för viss parlamentarisk  kontroll redan i\r\ndag.   Motion   K13   (mp)  yrkande  10  kan  därmed\r\navstyrkas.\r\n\r\nNär det gäller europeiska  politiska partier innebär\r\nkonventets  förslag  att  gällande   fördragstext  i\r\nartikel  191  i EG-fördraget återfinns också  i  det\r\nkonstitutionella   fördraget.   Utskottet  har  inga\r\ninvändningar mot det och avstyrker därmed motion K13\r\n(mp) yrkande 18.\r\n\r\nUtskottet  kan  inte  ställa sig bakom  konventets\r\nförslag om s.k. medborgarinitiativ  på  EU-nivå. Det\r\nfinns en risk för att ordningen utnyttjas av dem som\r\ngenom  centrala åtgärder kan anordna namninsamlingar\r\ni  olika   länder   medan   det   blir   svårt   för\r\ngräsrotsrörelser  att  kunna  nå erforderligt stöd i\r\ntillräckligt många länder. Vidare  kan ordningen med\r\nmedborgarinitiativ på EU-nivå ge intryck  av att EU,\r\nmed stöd av ett medborgarinitiativ, kan agera på nya\r\nområden  där  fördraget inte ger kompetens. När  det\r\ngäller antalet  namnunderskrifter kan inte utskottet\r\ndela  uppfattningen   i  motion  K2  att  en  miljon\r\nmänniskor känns som väl  många,  mot bakgrund av att\r\nEU  med  25  medlemsstater  kommer  att  ha  ca  450\r\nmiljoner invånare. En miljon människor kommer då att\r\nutgöra drygt 0,2 % av EU:s befolkning.\r\nAvslutningsvis  kan utskottet konstatera  att  det\r\ninte  från EU:s sida  finns  något  hinder  för  ett\r\nnationellt parlament att tillskriva kommissionen och\r\nuppmana den att ta ett initiativ.\r\nMed   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks\r\nmotionerna  K10  (m) yrkande 20, K8 (kd) yrkande 17,\r\nK2 (c) yrkande 4, K13 (mp) yrkande 21 samt K416 (kd)\r\nyrkande 21.\r\n\r\nMedlemskap i unionen\r\n\r\n\r\nEnligt  konventets   förslag   ska   del  I  av  det\r\nkonstitutionella  fördraget  innehålla  en  särskild\r\navdelning om medlemskap i unionen. Syftet  med dessa\r\nbestämmelser är att dels fastställa kriterierna  för\r\nmedlemskap, dels reglera förfarandena för anslutning\r\noch   upphävande  av  rättigheter  samt  utträde  ur\r\nunionen. (Artiklarna 5759.)\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\n\r\nMedlemskap och anslutning\r\n\r\nKriterierna för medlemskap i unionen redovisas i dag\r\nganska  allmänt  i  Unionsfördraget. Varje europeisk\r\nstat   som  respekterar   principerna   om   frihet,\r\ndemokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna\r\noch   de  grundläggande   friheterna   samt   rätts-\r\nstatsprincipen  får  ansöka om medlemskap. Konventet\r\nföreslår ett förtydligande  av  nuvarande  reglering\r\nsom  innebär  att  stater  som ansöker om medlemskap\r\nförbinder sig att gemensamt främja dessa värden.\r\n\r\nNär  det gäller förfarandet  för  anslutning  till\r\nunionen innehåller konventets förslag bara en nyhet,\r\nnämligen  att  Europaparlamentet  och  de nationella\r\nparlamenten  ska  underrättas  när en sådan  ansökan\r\ninkommit till rådet. I övrigt är  de  ändringar  som\r\nföreslås av rent teknisk natur.\r\n\r\nFråntagande av medlemsrättigheter\r\n\r\nDe   ändringar  konventet  föreslår  innebär  endast\r\ntekniska justeringar av nuvarande bestämmelser i EG-\r\nfördraget  och  Unionsfördraget om förfarandet i det\r\nfall en medlemsstat  åsidosätter unionens gemensamma\r\nvärden.\r\n\r\nUtträde\r\n\r\nKonventet föreslår en  ny artikel med ett förfarande\r\nsom ska följas i det fall  en medlemsstat frivilligt\r\nbeslutar att utträda ur unionen. Förfarandet vägleds\r\ndelvis   av   motsvarande  procedur   i   1969   års\r\nWienkonvention  om traktaträtten, men innehåller mer\r\nspecifika bestämmelser.\r\n\r\nKonventets förslag  innebär att en medlemsstat som\r\nbeslutar   att  utträda  ska   anmäla   detta   till\r\nEuropeiska rådet,  som då ska ta fram riktlinjer för\r\nett utträdesavtal. Unionen  ska  därefter  förhandla\r\nfram  ett  avtal  med  den berörda medlemsstaten  om\r\nvillkoren   för   utträdet,    med    beaktande   av\r\nmedlemsstatens  framtida  förbindelser med  unionen.\r\nAvtalet ska ingås på unionens  vägnar, och rådet ska\r\nfatta  beslut  om  dess  antagande med  kvalificerad\r\nmajoritet   efter  Europaparlamentets   godkännande.\r\nMedlemsstaten  i  fråga  får inte delta i Europeiska\r\nrådets eller rådets beslut eller överläggningar.\r\nKonventets   förslag  innebär   vidare   att   det\r\nkonstitutionella fördraget ska upphöra att gälla för\r\nden  berörda  medlemsstaten   antingen  när  avtalet\r\nträder i kraft eller, om något avtal inte finns, två\r\når   efter   medlemsstatens  anmälan   om   utträde.\r\nEuropeiska rådet  kan  dock,  i  samförstånd med den\r\nberörda  medlemsstaten, besluta att  förlänga  denna\r\ntidsfrist.  Förekomsten  av ett avtal är alltså inte\r\ntvingande för möjligheten  till  utträde. Konventets\r\npresidium  har  uttalat  att de rättsliga  följderna\r\nmåste undersökas i de fall  då  det inte sluts något\r\navtal om utträdet samt att bestämmelser om detta vid\r\nbehov kan läggas till i artikeln.\r\n\r\nAvslutningsvis  föreslås  att  en  medlemsstat   som\r\nutträtt  ur  unionen,  men  som på nytt vill ansluta\r\nsig,  ska  omfattas av det normala  förfarandet  för\r\nanslutning.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nDet är ändamålsenligt  att samla de bestämmelser som\r\nhar  med  medlemskapet i unionen  att  göra  på  ett\r\nställe  i  det   konstitutionella   fördraget.   Den\r\nväsentliga  nyheten  jämfört  med  dagens fördrag är\r\nförslaget om en artikel om frivilligt  utträde. Även\r\nom det inte hittills varit reglerat i fördraget  har\r\ndet setts som en politisk möjlighet för ett land att\r\nlämna  samarbetet.  Det har framstått som osannolikt\r\natt de andra medlemsstaterna  i ett sådant fall inte\r\nskulle  respektera  den  berörda statens  vilja.  En\r\nuttrycklig   bestämmelse   om   frivilligt   utträde\r\ntydliggör  dels  att  en  enskild  stats  vilja  att\r\nfrånträda  det  konstitutionella   fördraget   måste\r\nrespekteras, dels att det finns ett rättsenligt sätt\r\nför    en   medlemsstat   att   även   utan   övriga\r\nmedlemsstaters  medgivande  utträda  ur unionen. Det\r\nbör  dock  diskuteras ytterligare hur konsekvenserna\r\nav ett utträde ska hanteras.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nAlf Svensson  m.fl.  (kd)  anser  i  motion K416 att\r\nmöjligheten för en medlemsstat att frivilligt begära\r\nutträde   ur   unionen,   samt  bestämmelser   kring\r\ntillvägagångssättet för utträdet, bör fördragsfästas\r\n(yrkande 5).\r\n\r\nEnligt    samma   motion   bör   en    medlemsstat\r\ntillfälligtvis  kunna fråntas vissa konstitutionella\r\nrättigheter,   såsom    rösträtt    i    rådet,   om\r\nmedlemsstaten  allvarligt  åsidosätter grundläggande\r\nrättigheter eller friheter som ligger till grund för\r\nunionen (yrkande 9).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet har inga invändningar  mot  att det införs\r\nen uttrycklig bestämmelse om frivilligt  utträde  ur\r\nunionen,  även  om  det  redan  tidigare  har  varit\r\nmöjligt för en medlemsstat att lämna unionen.\r\n\r\nReglerna   om   tillfälligt   upphävande   av   en\r\nmedlemsstats  vissa  rättigheter om denna allvarligt\r\noch ihållande åsidosätter  unionens  värden markerar\r\nde  krav  som  ställs  på medlemsstaterna.  Reglerna\r\nföreslås i sak vara oförändrade  jämfört  med dagens\r\nfördrag.\r\nUtskottet  vill  vidare  erinra  om  ett avtal  om\r\nutträde bör inte vara något avtal mellan  EU  å  ena\r\noch  den  utträdande  medlemsstaten  å  andra sidan.\r\nUtträdesavtalet  bör  ingås  mellan  å ena sidan  de\r\nkvarvarande  medlemsstaterna och å andra  sidan  den\r\nutträdande  medlemsstaten.  Unionen  har  inte  fått\r\nkompetens att  besluta  om  medlemskap  eller  icke-\r\nmedlemskap. Detta bör framgå av artikeln. Vidare bör\r\ndet framgå av artikeln att enskildas rättigheter och\r\nskyldigheter skall bevaras.\r\nUtskottet  finner  ingen  anledning att tillstyrka\r\nmotion K416 (kd) yrkandena 5 och 9.\r\n\r\nUnionens finanser\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\n\r\nUnionens inkomster\r\n\r\nKonventet föreslår förändringar av beslutsproceduren\r\nom     EU-budgetens    inkomstsida,     dvs.     hur\r\nmedlemsstaternas    avgifter   till   budgeten   ska\r\nfastställas. Beslutet  om  vilka  kriterier  som ska\r\ngälla  för  att  fastställa  respektive medlemsstats\r\navgift ska till väsentliga delar fattas av rådet med\r\nkvalificerad majoritet efter godkännande från parla-\r\nmentet.   Idag   fattar  rådet  detta   beslut   med\r\nenhällighet efter att ha hört Europaparlamentet. Det\r\ntotala taket för EU:s  inkomster  samt  införande av\r\nnya inkomstkategorier ska dock även fortsättningsvis\r\nbeslutas av rådet med enhällighet efter att  ha hört\r\nEuropaparlamentet.\r\n\r\nBudgetmässiga och finansiella principer\r\n\r\nIdag  finns  ett  antal  grundläggande principer för\r\narbetet med unionens budget  bl.a.  om  att budgeten\r\nska  vara  i balans, att den ska innehålla  unionens\r\nsamtliga inkomster  och  utgifter  och  att  den ska\r\ngenomföras    i    enlighet   med   sund   ekonomisk\r\nförvaltning.  Principerna  regleras  i  dag  dels  i\r\nfördraget, dels  i  sekundärlagstiftning.  Konventet\r\nföreslår  att flera av dessa principer ska samlas  i\r\nen   särskild   artikel   i   det   konstitutionella\r\nfördraget.\r\n\r\nUnionens budgetförfarande\r\n\r\nKonventet   föreslår   att   det   s.k.  finansiella\r\nperspektivet,  dvs.  de  fleråriga taken  för  olika\r\ntyper av utgifter i EU:s budget, ska ges en rättslig\r\ngrund   i   det  konstitutionella   fördraget.   Det\r\nfinansiella perspektivet  ska  innehålla  årliga tak\r\nför olika typer av utgifter och gälla för en  period\r\npå  minst  fem  år.  I  dag regleras det finansiella\r\nperspektivet  i ett särskilt  avtal  mellan  Europa-\r\nparlamentet och  rådet.  Enligt  konventet  bör  det\r\nfinansiella  perspektivet  fastställas  av rådet med\r\nkvalificerad   majoritet   efter  godkännande   från\r\nEuropaparlamentet.\r\n\r\nI den årliga budgetprocessen har i dag rådet sista\r\nordet om jordbruksutgifterna,  medan parlamentet har\r\nden  slutliga  makten beträffande  övriga  utgifter.\r\nSåledes gäller olika beslutsregler för de respektive\r\ninstitutionerna  beroende  på vilken typ av utgifter\r\ndet är fråga om.\r\nKonventet    föreslår    att    en    och    samma\r\nbeslutsprocedur,       en       slags      förenklad\r\nmedbeslutandeprocedur,    ska   gälla    för    hela\r\nårsbudgeten,      inklusive     jordbruksutgifterna.\r\nFörslaget innebär att uppdelningen av olika typer av\r\nutgifter,     obligatoriska      respektive     icke\r\nobligatoriska, försvinner. Konkret  innebär  det att\r\nparlamentet   får   ökat  formellt  inflytande  över\r\njordbruksutgifterna samtidigt  som  rådet  får  ökat\r\nformellt    inflytande    över    övriga   utgifter.\r\nGrundläggande  i förslaget är att budgetmakten  även\r\nfortsättningsvis  ska  vara  delad  mellan rådet och\r\nparlamentet.  Processen  förenklas  vidare   så  att\r\ninstitutionerna   genomför   en   läsning   var   av\r\nkommissionens   budgetförslag,   jämfört   med   två\r\nläsningar  i dag. Kommer de två institutionerna inte\r\növerens föreslår  konventet  att  parlamentet med en\r\nmajoritet  av ledamöterna och tre femtedelar  av  de\r\navgivna rösterna  kan  avvisa rådets ändringsförslag\r\noch fatta beslut om budgeten.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nDet     är    positivt    att    de    grundläggande\r\nbudgetprinciperna   samlas   i   en  artikel  i  det\r\nkonstitutionella    fördraget.    Det    underlättar\r\növerskådligheten  och  kan också ge principerna  mer\r\ntyngd  än  när  de  presenteras   var  för  sig.  På\r\nbudgetens inkomstsida bör enhällighet  gälla i rådet\r\nbeträffande taket för EU:s egna medel och införandet\r\nav nya typer av inkomster.\r\n\r\nKonventets     förslag     att    den    fleråriga\r\nfinansieringsramen  (finansiella  perspektivet)  ges\r\nrättslig  grund  i  det  konstitutionella  fördraget\r\ninnebär en förbättring  jämfört  med  dagens system.\r\nDen fleråriga finansieringsramen spelar  en  så pass\r\ncentral  roll  i  EU:s  budgetsystem att det bör ges\r\ndenna  status.  Finansieringsramen   har  sedan  den\r\ninfördes  främjat  stabilitet  och långsiktighet  på\r\nbudgetområdet.\r\nEtt  mål  för  regelverket  avseende  EU-budgetens\r\nutgifter  bör vara att den institutionella  balansen\r\nbehålls. En  möjlighet vore att rådet även framdeles\r\nensamt beslutar  om  det  fleråriga  budgettaket. På\r\ndetta  sätt  skulle  man  undvika omfattande  årliga\r\nförhandlingar mellan rådet  och  parlamentet om både\r\ndet  finansiella  perspektivet och årsbudgeten.  Ett\r\nannat alternativ är att rådet blir mer jämställt med\r\nEuropaparlamentet i den årliga budgetprocessen.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI  Moderata  samlingspartiets   motion   K10  av  Bo\r\nLundgren  m.fl.  understryks vikten av att konventet\r\nföreslår  en  bestämmelse  om  att  det  finansiella\r\nperspektivet ska  ges en rättslig grund i fördraget.\r\nMotionärerna anser  att  det  fleråriga  finansiella\r\nperspektivet är grundläggande för att ge unionen  en\r\nstram   ekonomi   som   är  stabil  över  många  år.\r\nFördragsfästningen av detta  perspektiv  och  av  de\r\nsunda  budgetprinciperna är viktigt. Det är särskilt\r\nviktigt    att   konventet   inte   föreslår   någon\r\nbeskattningsrätt för EU (yrkande 21).\r\n\r\nKristdemokraterna  anför  i  motion  K416  av  Alf\r\nSvensson  m.fl.  (kd) att riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin  mening  vad i motionen anförs om\r\natt  Europaparlamentet ska få  medbeslutanderätt  på\r\nsamtliga budgetområden (yrkande 37).\r\nI Miljöpartiet  de  grönas  motion  K13  av Gustav\r\nFridolin  m.fl.  anförs  att  frågan  om  hur EU ska\r\ninförskaffa  och  använda  sin  budget  är en viktig\r\nfråga då det rör sig om stora belopp. Konventet  har\r\nlagt  ett  förslag som innebär stora förändringar av\r\nbeslutsprocedurerna.  Vad dessa förändringar innebär\r\ni   sin   helhet  är  dock  svårt   att   analysera.\r\nMotionärerna  föreslår därför att utskottet särskilt\r\nska uppmärksamma  frågan  om  unionens  finanser och\r\nutreda den vidare (yrkande 22).\r\n\r\nFinansutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nI likhet med regeringen anser finansutskottet i sitt\r\nyttrande   (FiU1y)  att  det  är  positivt  att   de\r\ngrundläggande budgetprinciperna samlas i en artikel.\r\nUtskottet anser  vidare  att  förslaget  om  att den\r\nfleråriga   finansieringsramen   ska   regleras   på\r\nsärskilt  sätt  i fördraget är en tillfredsställande\r\nförbättring. Beslut  om  det  totala  taket för EU:s\r\ninkomster  samt  införande  av nya inkomstkategorier\r\nska  även  fortsättningsvis beslutas  av  rådet  med\r\nenhällighet  efter  att  ha  hört Europaparlamentet.\r\nNågot särskilt tillkännagivande  om  det finansiella\r\nperspektivet  torde  mot  denna bakgrund  inte  vara\r\nerforderlig, varför motion  K10  (m)  yrkande 21 kan\r\navstyrkas.\r\n\r\nDet  hittillsvarande  systemet  för  besluten   om\r\nutgifterna  har  varit tämligen komplicerade, varför\r\nutskottet ser den  föreslagna  ordningen som en klar\r\nförbättring    med    enhetligare   och    tydligare\r\nansvarsfördelning.\r\nFinansutskottet   anser   dock,   i   likhet   med\r\nregeringen, att ett mål för regelverket avseende EU-\r\nbudgetens utgifter bör  vara att den institutionella\r\nbalansen behålls. Konventets  förslag,  om  vad  som\r\nhänder om institutionerna inte blir överens, innebär\r\natt parlamentet får för stor makt. En möjlighet vore\r\natt  rådet  även  i framtiden ensamt beslutar om det\r\nfleråriga budgettaket.  På  detta  sätt  skulle  man\r\nundvika omfattande årliga förhandlingar mellan rådet\r\noch parlamentet om både det finansiella perspektivet\r\noch årsbudgeten. Ett annat alternativ vore att rådet\r\nblir  mer  jämställt  med  Europaparlamentet  i  den\r\nårliga budgetprocessen.\r\nFinansutskottet   anser  mot  den  bakgrunden  att\r\nmotion K13 (mp) yrkande  22  inte  behöver föranleda\r\nnågon  åtgärd från riksdagens sida, varför  den  bör\r\navstyrkas  av  det  sammansatta  konstitutions-  och\r\nutrikesutskottet.\r\nI   en  avvikande  mening  från  företrädarna  för\r\nModerata  samlingspartiet  och  Folkpartiet förordas\r\natt  yrkande  21  i motion K10 (m) bör  tillstyrkas.\r\nMiljöpartiets företrädare menar i en annan avvikande\r\nmening  att  yrkande   22  i  motion  K13  (mp)  bör\r\ntillstyrkas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar  finansutskottets  uppfattning  och\r\navstyrker därmed motionerna  K10 (m) yrkande 21, K13\r\n(mp) yrkande 22 samt K416 (kd) yrkande 37.\r\n\r\n\r\nRevisionsrätten\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI  Folkpartiet  liberalernas  motion   K12  av  Lars\r\nLeijonborg    m.fl.    (yrkande   10)   anförs   att\r\ngranskningen  av  EU:s  verksamhet   bör   göras  av\r\nrevisionsrätten. Inte minst under senare år  har ett\r\nantal   missförhållanden  inom  Europeiska  unionens\r\nförvaltning  uppdagats. Kampen mot fusk, bedrägerier\r\noch  korruption   måste   stå   högt   på   unionens\r\ndagordning. Det är av stor vikt för att unionen  ska\r\nåtnjuta  förtroende  hos  medborgarna.  Revision och\r\ngranskning  för  emellertid  en  tämligen undanskymd\r\ntillvaro  i  regeringens  skrivelse till  riksdagen.\r\nGranskningen av EU:s verksamhet  måste  skärpas. Det\r\när väsentligt att exempelvis Europaparlamentet ägnar\r\ntid  och  kraft  åt  kontrollen av EU:s förvaltning.\r\nRevisionsrätten har av  naturliga  skäl  en  central\r\nroll i granskningsarbetet. I konventets utkast  till\r\nfördragstext  synes emellertid revisionsrättens roll\r\ninskränka    sig    till    att    ägna    sig    åt\r\nräkenskapsrevision.    Det    bör    övervägas    om\r\nrevisionsrätten också ska  ges  möjlighet att utföra\r\neffektivitetsrevision av EU:s verksamhet.\r\n\r\nI  Miljöpartiets  motion  K13  av Gustav  Fridolin\r\nm.fl.   (yrkande   13)   anförs   beträffande   EU:s\r\nrevisionsrätt  att  Sverige  även  bör   kräva   att\r\nbegreppet  miljörevision och social revision införs.\r\nEn artikel borde  skrivas  in  som  behandlar detta.\r\nRevisionsrätten ska skaffa nödvändig  kompetens  för\r\nmiljö-  och  social  revision, och EU-budgeten ska i\r\nmöjligaste mån innehålla kvantifierbara miljömål och\r\nsociala utvecklingskriterier.  Detta  skulle  ge  en\r\nökad  samordning mellan ekonomiska, miljömässiga och\r\nsociala  mål  och ge en bättre koherens mellan olika\r\nprogram.\r\n\r\nFinansutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nFinansutskottet  anför  i  sitt yttrande (FiU1y) att\r\nrevisionsrätten  enligt  nuvarande   bestämmelser  i\r\nRomfördraget,  artikel  248  punkt 2, ska  pröva  om\r\nsamtliga inkomster och utgifter  varit  lagliga  och\r\nkorrekta  och  om den ekonomiska förvaltningen varit\r\nsund. Revisionsrätten  kan  således enligt nuvarande\r\nbestämmelser  utföra granskning  av  de  frågor  som\r\nrätten anser bör  utredas.  Det  krävs  därför ingen\r\nändring av fördraget för att revisionsrätten  ska få\r\nrätt   att   utföra  effektivitetsrevision  av  EU:s\r\nverksamhet. Motionerna  K12  (fp) yrkande 10 och K13\r\n(mp) yrkande 13 bör mot denna bakgrund avstyrkas.\r\n\r\nAvvikande  meningar  har i denna  del  lämnats  av\r\nföreträdarna  för  Folkpartiet  och  Miljöpartiet  i\r\nvilka  reservanterna   anför  att  deras  respektive\r\npartiers motionsyrkanden bör tillstyrkas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar  finansutskottets  uppfattning  och\r\navstyrker därmed motionerna  K12 (fp) yrkande 10 och\r\nK13 (mp) yrkande 13.\r\n\r\n\r\nSamordning av den ekonomiska\r\npolitiken\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\n\r\nKompetensfördelningen mellan institutionerna\r\n\r\nKonventet   föreslår   inte   några    genomgripande\r\nförändringar        i        regelverket       eller\r\nkompetensfördelningen   på  det  ekonomisk-politiska\r\nområdet. En viss förskjutning  föreslås  i  riktning\r\nmot    mer    inflytande    för   kommissionen   och\r\nEuropaparlamentet.  Flera  av dessa  förslag  syftar\r\ntill att säkerställa genomförandet av medlemsstater-\r\nnas åtaganden.\r\n\r\nKommissionen ska till exempel få möjlighet att\r\nutfärda de första varningarna till\r\nmedlemsstater som inte bedöms efterleva de\r\nallmänna riktlinjerna för den ekonomiska\r\npolitiken och till medlemsstater som bedöms\r\nkunna få ett alltför stort underskott i de\r\noffentliga finanserna. För närvarande har rådet\r\ndenna befogenhet. Enligt konventets förslag ska\r\nkommissionen få möjlighet att lägga ett förslag\r\nnär det gäller beslut huruvida ett land har ett\r\nalltför stort underskott och även ett förslag\r\ntill rekommendation om åtgärd för landet i\r\nfråga. Det innebär en stärkt roll för\r\nkommissionen eftersom det krävs enhällighet i\r\nrådet för att ändra i kommissionens förslag.\r\nKonventet föreslår också att den berörda\r\nmedlemsstatens röst inte ska räknas vid beslut\r\nom att utfärda en rekommendation när en\r\nmedlemsstat inte efterlever de allmänna\r\nriktlinjerna eller vid beslut huruvida en\r\nmedlemsstat har ett alltför stort underskott i\r\nde offentliga finanserna.\r\nEuroområdet\r\n\r\nKonventet    föreslår    att   beslutsfattandet    i\r\neuroområdet  stärks.  Förslaget   innebär   att  den\r\ninformella  grupp  (den s.k. Eurogruppen) som utgörs\r\nav ministrarna från  de  medlemsstater  som är med i\r\nvalutaunionen ges en fastare ställning genom att den\r\nomnämns  i  fördraget och får en vald ordförande  på\r\ntvå och ett halvt  år.  Redan  i dag finns ett antal\r\nfrågor där euroländerna själva fattar  beslut, bl.a.\r\nsanktioner   i   stabilitets-   och  tillväxtpakten,\r\nväxelkurspolitik   och  tekniska  frågor   som   rör\r\neuromynten.  Konventet  föreslår  att  euroländerna,\r\ninom det ordinarie  rådet,  ska  kunna  samordna sin\r\npolitik  ytterligare genom att de ges möjlighet  att\r\nsjälva  besluta   om   särskilda   bestämmelser  för\r\neuroländerna  när  det  gäller  riktlinjer  för  den\r\nekonomiska  politiken samt förfarandet  vid  alltför\r\nstort underskott.\r\n\r\nVidare föreslår konventet att euroländernas\r\nexterna agerande stärks genom att de ska\r\nfastställa gemensamma ståndpunkter i frågor som\r\när av särskilt intresse för valutaunionen inom\r\nberörda internationella finansiella\r\ninstitutioner och konferenser. Syftet är att\r\nstärka eurons plats i det internationella\r\nvalutasystemet.\r\nEuropeiska centralbankens tillsynsbefogenheter\r\noch stadgar\r\nKonventet föreslår att beslutsregeln för\r\növerföring av tillsynsbefogenheter för den\r\nfinansiella sektorn till Europeiska\r\ncentralbanken (ECB) ska ändras. I dag krävs\r\nenhällighet i rådet och samtycke av Europa-\r\nparlamentet. Förslaget innebär att rådet ska\r\nbesluta med kvalificerad majoritet och att Eu-\r\nropaparlamentet ska ges medbeslutande för en\r\nsådan överföring. Vidare föreslås att\r\nEuropaparlamentet ges medbeslutande beträffande\r\nvissa frågor i stadgan för Europeiska central-\r\nbankssystemet.\r\nSkattefrågor\r\n\r\nKonventet föreslår  att  rådet även fortsättningsvis\r\nska fatta beslut med enhällighet  i skattefrågor. Om\r\nrådet  enhälligt  konstaterar att ett  förslag  till\r\nrättsakt avser administrativt  samarbete, bekämpning\r\nav skattebedrägeri eller bekämpning  av  skatteflykt\r\nska rättsakten antas med kvalificerad majoritet.\r\n\r\nBetalningsbalansstöd till tredje land samt\r\nEuropeiska investeringsbanken\r\n\r\nKonventet  föreslår  att  betalningsbalansstöd  till\r\ntredje  land  ska  få  en särskild  rättslig  grund.\r\nVidare föreslås att beslut  om sådant stöd ska kunna\r\nfattas med kvalificerad majoritet  i stället för som\r\ni dag med enhällighet. Konventet föreslår  även  att\r\nvissa    beslut    om    ändringar    i   Europeiska\r\ninvesteringsbankens stadgar, bl.a. avseende  bankens\r\nägande  och  styrning,  ska  fattas med kvalificerad\r\nmajoritet och inte som i dag med enhällighet.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nEn väl fungerande ekonomisk-politisk  samordning  är\r\nviktig   för   att   unionen   ska   kunna   hantera\r\ngränsöverskridande   effekter   av  medlemsstaternas\r\nekonomiska  politik  och  för att valutaunionen  ska\r\nfungera   väl.   Det   nuvarande    ramverket    och\r\nkompetensfördelningen  för  den  ekonomisk-politiska\r\nsamordningen  är  i  grunden  bra. Instrumenten  för\r\ngenomförande   och  uppföljning  kan   dock   behöva\r\nstärkas,  bl.a.  för  att  befästa  medlemsstaternas\r\nåtaganden.  Det är  därför  positivt  att  konventet\r\nlägger förslag  som  går i denna riktning. En viktig\r\nprincip är att den ekonomiska politiken är nationell\r\noch faller inom medlemsstaternas  befogenhet även om\r\nviss samordning är av gemensamt intresse.\r\n\r\nDet kan finnas skäl för euroländerna  att på olika\r\nsätt  säkerställa ett väl fungerande beslutsfattande\r\ni   euroområdet.    Det    är   dock   viktigt   att\r\nsamordningsprocesserna   behåller   sin   gemensamma\r\nkaraktär. Det är också förståeligt  att euroländerna\r\nvill uppnå en effektiv representation av euroområdet\r\ni internationella finansiella institutioner.\r\nBeslut  om skatter ska fattas med enhällighet,  då\r\nde enskilda medlemsstaterna fortsatt ska ha rätt att\r\nbesluta om  egna  skattenivåer.  För att säkerställa\r\nbudgetdisciplin  bör  enhällighet behållas  när  det\r\ngäller  beslut  om  Europeiska   investeringsbankens\r\nstadgar.  Medlemsstaterna bör även  fortsättningsvis\r\nsjälva kunna avgöra hur de organiserar övervakningen\r\nav de finansiella  marknaderna.  Det  är därför inte\r\nlämpligt  att  släppa  på kravet om enhällighet  för\r\növerföring     av     tillsynsbefogenheter      från\r\nmedlemsstaterna till ECB.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet  stöder i motion K10 av Bo\r\nLundgren   m.fl.  (yrkandena  7   delvis   och   22)\r\nkonventets förslag  att  det  är medlemsländerna som\r\nansvarar  för  den  ekonomiska  politiken.   Det  är\r\ncentralt för en dynamisk utveckling inom ett EU  som\r\ngenom    utvidgningen   blir   alltmer   heterogent.\r\nMotionärerna  välkomnar förslaget att EU inte får ta\r\npå sig ansvaret  för  socialpolitiken  som  ska vara\r\nnationella  och  lokala  frågor. Det innebär att  EU\r\ninte utvecklas till en transfereringsunion.\r\n\r\nMotionärerna delar regeringens utgångspunkt att en\r\nväl  fungerande  ekonomisk-politisk   samordning  är\r\nviktig   för   att   unionen   ska   kunna   hantera\r\ngränsöverskridande   effekter   av  medlemsstaternas\r\nekonomiska  politik  och  för att valutaunionen  ska\r\nfungera väl. Konventets förslag  går  således i rätt\r\nriktning.     EU     ansvarar    för    euron    och\r\npenningpolitiken. Reglerna om sunda statsfinanser är\r\nviktiga för att skydda  den  gemensamma  valutan och\r\nden inre marknaden. Motionärerna välkomnar förslaget\r\natt  kommissionen  får  möjlighet  att direkt  varna\r\nmedlemsstater med alltför stort budgetunderskott  så\r\natt inte politiska hänsyn tillåts spela in.\r\nKristdemokraterna  anför  i  motion K8 och K416 av\r\nAlf  Svensson  m.fl.  (yrkandena 18  resp.  33)  att\r\nstabilitetspakten bör reformeras och fördragsfästas.\r\nFör   att  EU-ländernas  ekonomier   ska   utvecklas\r\npositivt  och  valutaunionen  fungera bra måste alla\r\ndeltagande  länder  sköta  sin  ekonomiska  politik.\r\nPenningpolitiken för euroländerna  ska skötas av den\r\neuropeiska  centralbanken.  Den  ska vara  politiskt\r\noberoende   och   ha   som   huvudmål  att   bekämpa\r\ninflationen.  De grundläggande  principerna  i  EU:s\r\nstabilitetspakt får inte mjukas upp.\r\nVänsterpartiet  anför  i motion K9 av Ulla Hoffman\r\nm.fl. (yrkande 15) att när  länderna  saknar en egen\r\npenningpolitik       och       är       underkastade\r\nstabilitetsnormerna,    är    det    meningen    att\r\nförändringar  i  ekonomin till stor del ska hanteras\r\nav marknadskrafterna.  De  måste  därför avregleras,\r\nrörligheten på arbetsmarknaden måste öka och lönerna\r\nbli   mer   flexibla.   Detta   är  en  traditionell\r\nhögerpolitisk      syn     på     samhällsekonomiska\r\nförhållanden.\r\nDetta synsätt präglar  i  stor  utsträckning  även\r\nkonventets  fördragsutkast.  Konventets  förslag att\r\nskriva  in  marknadsekonomi   dock förskönat  med\r\nuttrycket   social   marknadsekonomi    som    ett\r\növergripande  mål  är  ett sätt att fördragsfästa en\r\nhögerpolitisk   världsbild.   För   att   respektera\r\nresultatet i folkomröstningen  om EMU bör regeringen\r\ni regeringskonferensen verka för  att denna syn inte\r\nges för stort utrymme i fördragstexten  och  för att\r\nstabilitetsnormerna          inte         överordnas\r\nsysselsättningsmålen.\r\nI motion K381 av Ulla Hoffmann  m.fl. (v) (yrkande\r\n2) anförs att Sverige har en stark offentlig ekonomi\r\nmen  inte  på  grund  av  Bryssel, stabilitetspakten\r\neller EG-kommissionens råd.  Sverige  har  en  stark\r\noffentlig   ekonomi   tack   vare  de  åtgärder  mot\r\nbudgetunderskotten  som  inleddes  genom  samarbetet\r\nmellan Vänsterpartiet och regeringen hösten 1994.\r\nDet var en självständig  politik  som  kombinerade\r\nstora skattehöjningar med besparingar, och den satte\r\nsysselsättningen  i  främsta  rummet.  Det  var   en\r\npolitik  för  arbete,  rättvisa och sunda offentliga\r\nfinanser,  och  den  förvaltas   nu   vidare   genom\r\nsamarbetet  mellan  Vänsterpartiet,  regeringen  och\r\nMiljöpartiet.   Detta   visar  att  det  inte  krävs\r\növerstatliga  stabilitetsnormer  för  att  driva  en\r\nansvarsfull finans- och budgetpolitik.\r\n\r\nI motion K13 av  Gustav Fridolin m.fl. (mp) (yrkande\r\n65) anförs beträffande arbetsmarknadsfrågor att det,\r\ni en av de allra första punkterna i förslaget på EU-\r\nkonstitutionen, slås  fast  att full sysselsättning\r\n... eftersträvas. Längre fram  i  förslaget, ändras\r\ndetta  till  kravet  på  hög  sysselsättningsnivå.\r\nMotionärerna anser att det är en  viss  skillnad  på\r\ndessa  mål.  Miljöpartiet  föreslår att målet om hög\r\nsysselsättningsnivå ska vara  jämbördigt  med  t.ex.\r\nden ekonomiska politiken.\r\n\r\nTvå motioner tar särskilt upp miljöskatter. I motion\r\nK2  (c)  anförs att det är beklagligt att regeringen\r\nbiter sig  fast  vid  att beslut om miljöskatter ska\r\nfattas   enhälligt.  Den  principen   har   förhalat\r\neffektiva  miljöskatter  inom  EU under lång tid. En\r\nmiljöskatteväxling på EU-nivå lär inte bli fallet så\r\nlänge   den   svenska   regeringen  envist   bromsar\r\nutvecklingen på området. För att åstadkomma resultat\r\npå  detta  område bör majoritetsbeslut  användas  om\r\nminiminivåer på miljöskatter (yrkande 34).\r\n\r\nMiljöpartiet anför i motion K13 att bestämmelserna\r\nom skatterna  i  Artikel III-62 måste ändras för att\r\nmöjliggöra  majoritetsbeslut  för  vissa  ekonomiska\r\nstyrmedel    för     miljöändamål:     skatter    på\r\nkoldioxidutsläpp,  svavelutsläpp  och handelsgödsel.\r\nSådana skatter kan ha god styreffekt  på aktiviteter\r\nsom  ger  upphov  till  miljöeffekter av övervägande\r\ninternationell karaktär (yrkandena 5254).\r\nVänsterpartiet  anför  i   motion  K9  att  enligt\r\nartikel lll-63 så kan ministerrådet  efter  det  att\r\nfrågor  om  bolagsskatt  kopplade till bedrägeri och\r\nskatteflykt konstaterats med  kvalificerad majoritet\r\nutarbeta lagar och ramlagar Detta  för  att  få  den\r\ninre  marknaden  funktionsduglig.  I  övrigt  gäller\r\nenhällighetsregler för skatter. Vänsterpartiet anser\r\natt  alla  beslut  i  EU  om  skatter  ska  tas  med\r\nenhällighet.  Detta  bör riksdagen som sin mening ge\r\nregeringen till känna (yrkande 14).\r\n\r\nFinansutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nFinansutskottet  delar   i   sitt  yttrande  (FiU1y)\r\nregeringens  uppfattning  att  en   väl   fungerande\r\nekonomisk-politisk  samordning  är  viktig  för  att\r\nunionen   ska   kunna   hantera   gränsöverskridande\r\neffekter av medlemsstaternas ekonomiska politik.\r\n\r\nFinansutskottet   anser   också   i   likhet   med\r\nregeringen   att   en  viktig  princip  är  att  den\r\nekonomiska politiken  är  nationell  och faller inom\r\nmedlemsstaternas befogenhet även om viss  samordning\r\när  av  gemensamt intresse. Utskottet anser mot  den\r\nbakgrunden  att  yrkandena 7 och 22 i motion K10 (m)\r\nredan är tillgodosedda  och  därför bör avstyrkas av\r\ndet sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet.\r\nUtskottet vill framhålla med  anledning av vad som\r\nanförs  i  motion  K9 (v) om att stabilitetsnormerna\r\ninte   ska   överordnas   sysselsättningsmålen   att\r\nmöjligheterna   att   föra  en  i  väsentliga  delar\r\nsjälvständig  ekonomisk  politik  är  goda  inom  de\r\ngränser som kravet  på  sunda statsfinanser ställer.\r\nEn långsiktigt hög sysselsättningsnivå kommer alltid\r\natt vara ett prioriterat mål för utformningen av den\r\nekonomiska politiken.\r\nFinansminister Bosse Ringholm har inför EU-nämnden\r\nden 3 mars 2003 uttalat följande:\r\n\r\nNär    det    gäller    den   ekonomisk-politiska\r\nsamordningen är tanken att vi ska anta slutsatser\r\nför att bättre samordna budgetpolitiken.  Det  är\r\nnu  andra  gången  som  vi diskuterar den frågan.\r\nEfter  det att Ekofinrådet  antagit  slutsatserna\r\nska  de vidarebefordras  till  Europeiska  rådets\r\nvårtoppmöte.\r\n\r\nDet  är en fråga som vi prioriterar mycket högt\r\nfrån svensk  sida. Det är viktigt att hitta vägar\r\nför att främja  efterlevnaden av stabilitets- och\r\ntillväxtpakten    och     därigenom     förbättra\r\nförutsättningarna för en sund finanspolitik   en\r\nfinanspolitik som förmår hantera behoven av såväl\r\nkortsiktig     stabilisering    som    långsiktig\r\nuthållighet.  Det   verkar   också   finnas  goda\r\nförutsättningar  för  att  uppnå  enighet  om  en\r\nslutsatstext   som   väl   motsvarar  de  svenska\r\nprioriteringarna.\r\n\r\nFinansutskottet anser också att  det  är viktigt att\r\nhitta   vägar   för  att  främja  efterlevnaden   av\r\nstabilitets-  och   tillväxtpakten   och   därigenom\r\nförbättra     förutsättningarna    för    en    sund\r\nfinanspolitik   en finanspolitik som förmår hantera\r\nbehoven  av  såväl  kortsiktig   stabilisering   som\r\nlångsiktig uthållighet.\r\n\r\nFinansutskottet     har     tidigare     behandlat\r\nmotionsyrkanden om att EU inte ska utvecklas till en\r\ntransfereringsunion  (bet.  2001/02:FiU5). Utskottet\r\nanförde att riksdagen hösten 1994 godkände målen för\r\nden  svenska EU-budgetpolitiken  (prop.  1994/95:40,\r\nbet. 1994/95:FiU5).  Målen innebär bl.a. att Sverige\r\nska   verka   för   en  effektiv   och   återhållsam\r\nbudgetpolitik inom EU.  Vidare ska Sverige verka för\r\nen förbättrad budgetdisciplin  vid  användningen  av\r\nEU:s  budgetmedel.  Finansutskottet  har  vid  flera\r\ntillfällen  hänvisat  till  dessa  mål (t.ex. i bet.\r\n2001/02:FiU1  s.  301). Utskottet avstyrkte  den  då\r\naktuella motionen.\r\nFinansutskottet anser  i likhet med regeringen att\r\nenigheten   bör   behållas   för   att   säkerställa\r\nbudgetdisciplin när det gäller  beslut om Europeiska\r\ninvesteringsbankens     stadgar.    Vidare     anser\r\nfinansutskottet som regeringen  att  medlemsstaterna\r\näven   i   framtiden   själva  bör  avgöra  hur   de\r\norganiserar   övervakningen    av   de   finansiella\r\nmarknaderna. Slutligen anser utskottet  att det inte\r\när lämpligt att släppa på kravet om enhällighet  för\r\növerföring      av     tillsynsbefogenheter     från\r\nmedlemsstaterna till Europeiska centralbanken.\r\nUtskottet anser  mot denna bakgrund att motionerna\r\nK8 (kd) yrkande 18,  K416  (kd)  yrkande  33, K9 (v)\r\nyrkande 15, K13 (mp) yrkande 65 och K381 (v) yrkande\r\n2  bör  avstyrkas  av det sammansatta konstitutions-\r\noch utrikesutskottet.\r\nTill yttrandet har  fogats avvikande meningar från\r\nföreträdarna  för  Moderaterna,   Kristdemokraterna,\r\nVänsterpartiet respektive Miljöpartiet.\r\n\r\nSkatteutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nI  sitt  yttrande (SkU2y) anför skatteutskottet  att\r\nför att riksdag  och  regering  ska  kunna  driva en\r\neffektiv  ekonomisk  politik är det en förutsättning\r\natt  en  oinskränkt rådighet  över  beslut  som  rör\r\nskatter  finns   kvar   på   den  nationella  nivån.\r\nUtskottet  har  under beredningen  av  detta  ärende\r\nkonstaterat  att de  utgångspunkter  för  arbetet  i\r\nregeringskonferensen  beträffande  skattefrågor  som\r\nredovisas  i  skrivelsen kan förväntas få stöd av en\r\nstor majoritet  av  riksdagens  ledamöter. Utskottet\r\nhar  mot  denna  bakgrund  inte  någon  erinran  mot\r\nregeringens utgångspunkt beträffande  skattefrågor i\r\nde  fortsatta förhandlingarna, dvs. att  hålla  fast\r\nvid kravet  på  enhällighet  när  EU  ska  besluta i\r\nskattefrågor.\r\n\r\nI   en   avvikande   mening  har  företrädare  för\r\nFolkpartiet, Kristdemokraterna  och  Centern  anfört\r\natt  riksdagen i enlighet med vad som föreslagits  i\r\nett par  av  motionerna  bör  samla  sig  kring  ett\r\ntillkännagivande  till  regeringen  med  uppdrag att\r\nföra in ett svenskt krav på kvalificerad majoritet i\r\nfråga    om    miljöskatter    i    det    fortsatta\r\nförhandlingsarbetet.\r\nVänsterpartiets ledamot i skatteutskottet  anför i\r\nett  särskilt  yttrande  att  hon  vill  betona  det\r\nangelägna  i  att  regeringen  håller fast vid den i\r\nskrivelsen redovisade utgångspunkten  om enhällighet\r\nnär  det  gäller  alla förändringar som kan  påverka\r\nskattesystemet.\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nSamordning    mellan    ekonomisk     politik    och\r\nsysselsättningspolitik  regleras  i artiklarna  I-14\r\noch  III-100.  Arbetsmarknadsutskottet  ser  i  sitt\r\nyttrande (AU2y)  positivt  på  en  samordning mellan\r\nekonomisk  politik  och  sysselsättningspolitik  men\r\nvill framhålla vikten av symmetri  mellan fördragets\r\nolika delar.\r\n\r\nDet finns enligt arbetsmarknadsutskottet  en  risk\r\nför  att  ordalydelsen i vissa artiklar i konventets\r\nförslag i del III av fördraget kan uppfattas som att\r\nsysselsättningspolitiken    är    underordnad    den\r\nekonomiska  politiken. Det gäller artikel III-99 där\r\ndet sägs att  sysselsättningsmålet  ska  beaktas när\r\nunionens  politik  utformas och artikel III-100  där\r\ndet  talas  om  att sysselsättningsriktlinjerna  ska\r\nstämma    överens   med    de    ekonomisk-politiska\r\nriktlinjerna.\r\nUtskottet förespråkar ett klarläggande att de båda\r\npolitikområdena ska vara jämbördiga. Med det anförda\r\nanser utskottet att motionerna K9 yrkande 15 (v) och\r\nK13 yrkande 65 (mp) bör avstyrkas.\r\nVänsterpartiets      respektive      Miljöpartiets\r\nföreträdare har i var sin avvikande mening  förordat\r\natt   deras   respektive   partiers   motioner   bör\r\ntillstyrkas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet       delar      finansutskottets      och\r\narbetsmarknadsutskottets     uppfattning.     Därmed\r\navstyrks   motionerna  som  rör  samordning  av  den\r\nekonomiska  politiken,   dvs.   motionerna  K10  (m)\r\nyrkandena  7  (delvis) och 22, K8 (kd)  yrkande  18,\r\nK416 (kd) yrkande  33,  K9  (v) yrkande 15, K381 (v)\r\nyrkande 2 och K13 (mp) yrkande 65.\r\n\r\nUtskottet  delar också skatteutskottets  uppfattning\r\nrörande skattefrågor.  Motionerna K2 (c) yrkande 34,\r\nK9  (v)  yrkande 14 samt K13  (mp)  yrkandena  5254\r\navstyrks därmed.\r\n\r\n\r\nEMU:s tredje steg\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI Centerpartiets  motion  K2  av Maud Olofsson m.fl.\r\n(yrkande 37) påpekas att folkomröstningen  om eurons\r\ninförande  i  Sverige  gav  ett  tydligt besked från\r\nsvenska  folket  om att euron inte bör  införas  som\r\nvaluta i Sverige.  Motionärerna anser att det ligger\r\ni Sveriges intresse  att euron utvecklas väl och att\r\nde institutioner som byggts runt EMU-samarbetet blir\r\nframgångsrika. Vad gäller  Sveriges förhållande till\r\neuron innebär folkomröstningens utslag att de beslut\r\nsom    riksdagen   fattat   1994   och    1997    om\r\nförutsättningarna   för   ett   eventuellt   svenskt\r\nmedlemskap   fortfarande  gäller,  dvs.  att  frågan\r\navgörs i Sveriges riksdag. Den fortsatta giltigheten\r\ni  denna  ståndpunkt  bör  upprepas  i  samband  med\r\nregeringskonferensen.\r\n\r\nI Vänsterpartiets motion K9 av Ulla Hoffmann m.fl.\r\n(yrkande 32)  och  i  motion  K381  av Ulla Hoffmann\r\nm.fl.  (yrkande  1)  anförs att Sverige  efter  EMU-\r\nomröstningen kunde ha  valt en mer bestämd linje och\r\nkunde  ha stött sig på den  folkmajoritet  som  inte\r\nönskar mer  av  överstatlighet  och centralstyrning.\r\nFolkomröstningen om medlemskap i  EMU:s  tredje steg\r\nresulterade  i ett tydligt nej från svenska  folket.\r\nDå  bör  inte  heller  Sverige  fördragsmässigt  och\r\nformellt fortsatt  vara  bundet av EMU:s olika steg.\r\nMotionärerna anser att det  vore  att visa bristande\r\nrespekt för folkomröstningsresultatet  om regeringen\r\nkort  tid efter folkomröstningen om EMU undertecknar\r\nett nytt  fördrag  där  Sverige förbinder sig att gå\r\nmed i EMU:s tredje steg så  snart  vissa  villkor är\r\nuppfyllda.  Vänsterpartiet  anser  att  den  svenska\r\nregeringen  därför i samband med förhandlingarna  om\r\nEU:s  nya  konstitution   bör   ta   initiativ  till\r\nförhandlingar om ett formellt undantag  för  Sverige\r\natt delta i EMU.\r\nI  Miljöpartiets  motion  K13 av Gustav Fridolin\r\nm.fl. (yrkande 62) och i Ulf Holms  (mp) motion K377\r\nanförs   att  Sverige  inte  förhandlade  fram   ett\r\nundantag  från  EMU:s  tredje  steg  i  samband  med\r\nanslutningsförhandlingarna  om EU-medlemskapet. Rent\r\njuridiskt är Sverige genom medlemskap i EU och genom\r\nden fördragslojalitet som följer  av detsamma bundet\r\natt  delta i samtliga tre steg inom  EMU.  De  andra\r\nmedlemsländerna   i   EU   har  hittills  accepterat\r\nSveriges ensidigt deklarerade  undantag av politiska\r\nskäl.  Motionärerna  anser  att förslaget  till  EU-\r\nförfattning  skulle  kunna  leda  till  att  Sverige\r\ntvingas  in  i EMU. De anser därför  att  en  bättre\r\nlösning vore om  Sverige förhandlade om ett undantag\r\npå samma sätt som  Danmark  och  Storbritannien  har\r\ngjort.\r\n\r\nFinansutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nFinansutskottet  erinrar  i sitt yttrande (FiU1y) om\r\natt Sverige inte uppfyller  de  nödvändiga villkoren\r\nför att införa euron och är därmed  enligt fördraget\r\nen  medlemsstat  med  undantag.  Ett medlemskap  i\r\nvalutaunionen    förutsätter   ett   deltagande    i\r\nväxelkursmekanismen  ERM II. Deltagandet i ERM II är\r\nfrivilligt. Regeringen  har  för närvarande inte för\r\navsikt att delta. Inte heller  ligger  det  i övriga\r\nmedlemsstaters   intresse   att   tvinga   fram  ett\r\nmedlemskap i ett politiskt projekt som EMU,  om  det\r\ninte   finns   en   folklig   majoritet  för  detta.\r\nKommissionen har vid olika tillfällen  gett  uttryck\r\nför att ett formellt undantag inte är nödvändigt för\r\nSveriges del. Kommissionären Pedro Solbes sade redan\r\npå  natten  efter  Sveriges folkomröstning att någon\r\ns.k. opt out inte behövs.  Kommissionens  ordförande\r\nRomano   Prodi   gjorde   dagen   därpå   klart  att\r\nkommissionen  inte  kommer  att kräva en opt out  av\r\nSverige.\r\n\r\nAtt förhandla fram ett protokoll tar tid och kraft\r\nfrån andra prioriterade frågor. En sådan förhandling\r\nskulle   också   kunna   försvaga   vårt    allmänna\r\nförhandlingsläge  och  skapa  prejudikat  som varken\r\nligger   i   Sveriges  eller  övriga  medlemsstaters\r\nintresse. Regeringen kommer därför inte att initiera\r\nen    förhandling     om     ett    protokoll    vid\r\nregeringskonferensen.\r\nRegeringens  linje kvarstår således  nämligen  att\r\ndet är den svenska  riksdagen  som  avgör  frågan om\r\nsvenskt deltagande.\r\nFinansutskottet   konstaterar   att   kommissionen\r\nförklarat  att ett formellt undantag om att  Sverige\r\ninte behöver införa euron inte är nödvändigt.\r\nFinansutskottet  anser,  i  likhet med regeringen,\r\natt  det kan försvaga Sveriges förhandlingsläge  vad\r\ngäller  andra  frågor  att  nu  förhandla  fram  ett\r\nundantag.  Mot  denna bakgrund bör motionerna K2 (c)\r\nyrkande 37, K9 (v)  yrkande  32,  K381(v) yrkande 1,\r\nK13 (mp) yrkande 62 och K377 (mp) avstyrkas  av  det\r\nsammansatta konstitutions- och utrikesutskottet.\r\nI  tre  avvikande  meningar  har  företrädarna för\r\nCentern,  Vänsterpartiet  och Miljöpartiet  förordat\r\natt  deras respektive partiers  motionsyrkanden  bör\r\ntillstyrkas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar  finansutskottets  uppfattning  och\r\navstyrker  således  motionerna K2 (c) yrkande 37, K9\r\n(v) yrkande 32, K381(v)  yrkande 1, K13 (mp) yrkande\r\n62 och K377 (mp).\r\n\r\nUtskottet  har  ovan  i  avsnittet   om   unionens\r\nstruktur framhållit att det är av stor betydelse för\r\nSverige   att   de   förklaringar,   anföranden  och\r\nskriftväxlingar som Sverige framförde  i  anslutning\r\ntill Sveriges anslutningsfördrag och som fortfarande\r\när   av   betydelse   kommer  att  bestå.  Utskottet\r\nförutsätter  att  regeringen   noga   bevakar  dessa\r\nfrågor.\r\n\r\nEtt område med frihet, säkerhet och\r\nrättvisa\r\n\r\n\r\nI detta avsnitt redovisas konventets förslag  och de\r\nmotioner  som  väckts på respektive område. Därefter\r\nredovisas    justitieutskottets    ställningstagande\r\nsamlat.\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\n\r\nBeslutsformer m.m.\r\n\r\nKonventets  förslag   innebär   att  pelarstrukturen\r\navskaffas och att det straffrättsliga  samarbetet, i\r\nvid    bemärkelse,    förändras    från   att   vara\r\nmellanstatligt  till  att  få  tydliga  överstatliga\r\ninslag. Något förenklat kan förslaget beskrivas  som\r\natt  de  frågor  som  nu  omfattas  av den nuvarande\r\ntredje  pelaren  överförs  till den första  pelaren.\r\nVissa     särbestämmelser    bl.a.     vad     avser\r\nbeslutsfattandet,  jämfört  med  gemenskapsrätten  i\r\növrigt, kommer dock alltjämt att finnas.\r\n\r\nFör närvarande fattas beslut i rådet om frågor som\r\nrör  det  straffrättsliga samarbetet med enhällighet\r\nefter det att  Europaparlamentet  haft möjlighet att\r\nyttra   sig.  Sverige  representeras  i   rådet   av\r\nföreträdare  för regeringen. Kravet på enhällighet i\r\nrådet för att  en  rättsakt, vanligen ett rambeslut,\r\nska  antas innebär att  samtliga  medlemsstater  har\r\nvetorätt.  Denna  används  inte  i  praktiken men är\r\nnaturligtvis    något   som   har   betydelse    för\r\nförhandlingsarbetet.\r\nOm     den    föreslagna     rättsakten     kräver\r\nlagstiftningsåtgärder  i  Sverige  måste  regeringen\r\ninhämta riksdagens godkännande innan den röstar  för\r\natt  rättsakten  ska  antas  i rådet (se 10 kap. 2 §\r\nRF).     Rörande     dessa     rättsakter     lämnar\r\nregeringsrepresentanter   en   s.k.   parlamentarisk\r\ngranskningsreservation under förhandlingarna.  Detta\r\ninnebär  att  regeringen  inte  kan  ingå  någon för\r\nSverige  bindande  överenskommelse  förrän riksdagen\r\nlämnat sitt godkännande. Såsom praxis  i Sverige har\r\nutbildats      föreslår      regeringen     i     en\r\ngodkännandeproposition att riksdagen  godkänner  ett\r\nutkast   till   rambeslut.   I   ärendet   redovisas\r\nlagstiftningsbehovet.  Regeringen  återkommer   till\r\nriksdagen  efter rambeslutets antagande i ett senare\r\närende med förslag  till lagändringar. Denna ordning\r\nblir inaktuell om konventets förslag antas.\r\nEnligt konventets förslag  ska nuvarande rättsliga\r\ninstrument   ersättas  med  europeiska   lagar   och\r\nramlagar (artiklarna 32 och 33). I likhet med dagens\r\nrambeslut binder europeiska ramlagar medlemsstaterna\r\navseende de mål  som  ska  uppnås men överlåter till\r\nmedlemsstaterna  att bestämma  hur  detta  ska  ske;\r\nhärför   krävs   alltså    nationell   lagstiftning.\r\nEuropeiska lagar däremot är direkt tillämpliga.\r\nFörslag kan läggas fram av  kommissionen  eller på\r\ninitiativ  av  minst en fjärdedel av medlemsländerna\r\n(artikel III-165).\r\nBeslut  fattas  enligt  konventets  förslag  i  de\r\nflesta fall  med  kvalificerad majoritet i rådet och\r\nmed medbeslutande av  Europaparlamentet. Rörande ett\r\nantal   frågor   inom  utskottets   beredningsområde\r\nföreslår konventet  dock  att  kravet på enhällighet\r\nvid beslutsfattandet i rådet ska  behållas.  Här kan\r\nnämnas  frågorna om en utökning av gärningar på  den\r\ns.k. listan  och  om  operativt  polissamarbete  (se\r\nartiklarna  III-172.1 tredje stycket och III-176.3).\r\nEn  genomgående   motivering  i  konventet  för  att\r\nbehålla kravet på enhällighet  i  dessa  delar är de\r\nrättsliga och inrikes frågornas särskilda  karaktär.\r\nDe    berör   nationalstatens   kärnuppgifter,   att\r\nupprätthålla  lag  och  ordning samt svara för bl.a.\r\ntvångsåtgärder mot enskilda.  Det bör tilläggas att\r\ndet krävs att Europaparlamentet lämnar sitt samtycke\r\nför att ytterligare brott ska kunna föras upp på den\r\ns.k.   listan.     När  beslut   ska   fattas   med\r\nkvalificerad  majoritet   i  rådet  på  området  med\r\nfrihet, säkerhet och rättvisa  krävs,  fr.o.m. den 1\r\nnovember   2009   enligt  konventets  förslag,   att\r\nförslaget   ska   stödjas   av   en   majoritet   av\r\nmedlemsstaterna som  företräder minst tre femtedelar\r\nav unionens befolkning för att det ska bli antaget.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nI motion K13 (mp) begärs att beslut på det rättsliga\r\nområdet  även  i  fortsättningen   ska   fattas  med\r\nenhällighet  i  rådet.  Här  anförs  bl.a.  att  den\r\npolisiära   verksamheten  och  straffrätten  tillhör\r\nnationalstatens kärnuppgifter samt att de föreslagna\r\nsärreglerna     rörande      beslutsfattandet     är\r\notillräckliga. Motionärerna ser  vidare  faror i ett\r\nsystem  som innebär att för Sverige bindande  beslut\r\nfattas utan  att först ha godkänts av riksdagen samt\r\natt det straffrättsliga  samarbetet  kan  leda  till\r\nomotiverade straffskärpningar (yrkandena 41 och 42).\r\n\r\n\r\nRådet  strategiska riktlinjer och en ständig\r\nkommitté\r\n\r\n\r\nKonventet föreslår att Europeiska rådet ska bestämma\r\nstrategiska  riktlinjer  för lagstiftningsprogrammet\r\noch den operativa programplaneringen  på området med\r\nfrihet,  säkerhet  och  rättvisa (artikel  III-159).\r\nBesluten ska fattas med konsensus.  Bestämmelsen  är\r\nny  men innebär i praktiken enbart en kodifiering av\r\nrådande praxis. Det arbetet syftar till att på bästa\r\nsätt  genomföra  bestämmelserna i Amsterdamfördraget\r\nom upprättandet av  ett  område med frihet, säkerhet\r\noch   rättvisa.   Slutsatserna   från   stats-   och\r\nregeringschefernas  möte  i  Tammerfors  hösten 1999\r\nutgör  sådana strategiska riktlinjer. Vid det  mötet\r\nfattades vissa strategiska beslut om vilka frågor på\r\ndet rättsliga området som skulle vara prioriterade.\r\n\r\nKonventet  föreslår vidare att det ska inrättas en\r\nständig kommitté  vid  ministerrådet för att se till\r\natt det operativa samarbetet inom unionen förbättras\r\ni frågor som rör den inre  säkerheten. Kommittén ska\r\nvidare främja samordningen av de åtgärder som vidtas\r\nav behöriga nationella myndigheter.  I konventet har\r\nförts  en diskussion om hur man kan stärka  unionens\r\noperativa samarbete. Det har uppfattats som en brist\r\natt det  inte finns någon övergripande samordning av\r\ndetta arbete,  inte  minst  med tanke på de behov av\r\ngränsöverskridande  insatser  som   kan  uppstå  vid\r\nstörre katastrofer, terrorist-attacker  och liknande\r\nsom  berör  flera  medlemsstater.  Företrädare   för\r\nberörda   unionsorgan   kan  medverka  i  kommitténs\r\narbete.   Europaparlamentet    och   de   nationella\r\nparlamenten  ska  hållas informerade  om  kommitténs\r\narbete (artikel III-162).  Även denna bestämmelse är\r\nny, men tanken är att den föreslagna  kommittén  ska\r\nersätta   dagens  Artikel  36-kommitté,  som  främst\r\nkommit att fungera som ett förhandlingsorgan rörande\r\nlagstiftningsfrågor. Den ständiga kommitténs uppgift\r\när tänkt att begränsas till övergripande strategiska\r\ninsatser. Det  faktiska  polisarbetet ska utföras av\r\nde nationella myndigheterna och av Europol.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nI  motion K10 (m) begärs att  konventets  förslag  i\r\ndessa   delar  avvisas.  Här  anförs  att  det  inte\r\nföreligger   skäl   att   ge   Europeiska  rådet  en\r\nfördragsreglerad   rätt  att  ta  fram   strategiska\r\nriklinjer på detta område.  Rörande  den  föreslagna\r\nständiga  kommittén  pekar  motionärerna på riskerna\r\nför dubbelarbete och interna  kompetensdiskussioner,\r\nvilket inte gagnar brottsbekämpningen.\r\n\r\n\r\nBrottsförebyggande åtgärder\r\n\r\n\r\nDet finns ingen rättslig grund  i  EU-fördraget  för\r\natt  unionen  ska kunna anta rättsakter som omfattar\r\nbrottsförebyggande åtgärder.\r\n\r\nKonventet föreslår  att  en  rättslig grund införs\r\nsom  möjliggör  samarbete  kring  brottsförebyggande\r\nfrågor.  Samarbetet  på  detta  område   är   enligt\r\nförslaget  begränsat till stödjande och uppmuntrande\r\nåtgärder som  ska  kunna regleras i europeiska lagar\r\neller ramlagar. Unionsåtgärderna på detta område får\r\ninte innebära någon tillnärmning av medlemsstaternas\r\nrättsordningar (artikel III-173).\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nI motion K10 (m) anförs  att  EU  inte ska ges någon\r\nkompetens avseende brottsförebyggande  åtgärder. Här\r\nanförs  att  de  åtgärder  som åsyftas i artikeln  i\r\nförsta   hand   är   en   nationell    angelägenhet.\r\nMotionärerna  pekar  på  att  de  brottsförebyggande\r\nåtgärder   som  unionen  bör  vidta  rör   polisiära\r\nåtgärder och  inte insatser som hör hemma inom delar\r\nav samhällslivet som inte till någon del omfattas av\r\nunionens kompetens.\r\n\r\n\r\nStraffrättsligt samarbete\r\n\r\n\r\nSamarbetet inom  det  straffprocessrättsliga området\r\nbygger bl.a. på principen  om  ömsesidigt erkännande\r\nav  medlemsstaternas  domar  och  beslut.  Inom  den\r\nmateriella    straffrätten    arbetar    man     med\r\ntillnärmning,  t.ex.  i  form  av minsta gemensamma\r\nmaximistraff men även med gemensamma brottsbeskriv-\r\nningar.\r\n\r\nKonventet   föreslår   att  samarbetet   också   i\r\nfortsättningen  ska  bygga  på   den   grundläggande\r\nprincipen  om  ömsesidigt  erkännande  i  fråga   om\r\nstraffprocessrätten.  I  förslaget anges att det ska\r\nvidtas åtgärder för att säkerställa  att alla former\r\nav  domar  och rättsliga avgöranden erkänns  i  hela\r\nunionen   och    för    att   förebygga   och   lösa\r\nbehörighetskonflikter mellan medlemsstaterna. Vidare\r\nska utbildning av domare  och  domarpersonal främjas\r\nsamt det straffrättsliga samarbetet mellan rättsliga\r\neller   likvärdiga   myndigheter  i  medlemsstaterna\r\nfrämjas inom ramen för  lagföring och verkställighet\r\nav beslut. Dessa åtgärder  ska regleras i europeiska\r\nlagar eller ramlagar (artikel III-171.1).\r\nVidare  föreslås att rådet,  i  syfte  att  stärka\r\nförtroendet mellan medlemsstaternas myndigheter, ska\r\nkunna  fatta   beslut  om  europeiska  ramlagar  med\r\nminimiregler om tillåtlighet av bevis, fastställande\r\nav  personers rättigheter  vid  det  straffrättsliga\r\nförfarandet  och  brottsoffers  rättigheter. Det ska\r\nockså   vara   möjligt   att  i  samma  syfte   anta\r\nminimiregler    på    andra    områden     av    det\r\nstraffprocessuella   förfarandet.  Detta  kräver   i\r\nsådana fall enhällighet  i  rådet  och  samtycke  av\r\nEuropaparlamentet.  Om sådana minimiregler antas ska\r\ndetta inte hindra medlemsstaterna  från  att behålla\r\neller införa en högre nivå när det gäller  skydd för\r\nenskilda  personers  rättigheter vid straffrättsliga\r\nförfaranden (artikel III-171.2).\r\nNär   det   gäller  den  materiella   straffrätten\r\nföreslår  konventet  en  ordning  med  ramlagar  med\r\nminimiregler  om  fastställande  av straffbarhet och\r\npåföljder. Dessa ska gälla inom områden  av särskilt\r\nallvarlig brottslighet med gränsöverskridande inslag\r\ntill följd av effekterna av brotten eller  på  grund\r\nav att det föreligger ett särskilt behov att bekämpa\r\nbrottsligheten  på  unionsrättsliga  grunder.  Detta\r\ngäller en rad i förslaget uppräknade brott, nämligen\r\nterrorism,  människohandel, sexuellt utnyttjande  av\r\nkvinnor och barn,  olaglig  narkotikahandel, olaglig\r\nvapenhandel, penningtvätt, korruption,  förfalskning\r\nav  betalningsmedel, IT-brottslighet och organiserad\r\nbrottslighet,  den  s.k.  listan. Rådet ges också en\r\nmöjlighet    att    i    enhällighet     och     med\r\nEuropaparlamentets   samtycke   besluta   om   andra\r\nspecifika  delar  av det straffrättsliga förfarandet\r\nsom  uppfyller  de  inledningsvis   angivna   kraven\r\n(artikel III-172.1).\r\nTill  sist  föreslås  också  att  ramlagar  ska få\r\nbeslutas inom områden av brottslighet som skadar ett\r\ngemensamt intresse som omfattas av unionens politik,\r\nom  straffrättsliga  påföljder  visar sig nödvändiga\r\nför att politiken ska genomföras  effektivt (artikel\r\nIII-172.2).\r\nDet nu sagda innebär att ramlagar enligt förslaget\r\nkan  beslutas dels beträffande brott  som  finns  på\r\nlistan,  dels  beträffande ännu inte närmare angivna\r\nbrott  som  skadar  unionens  gemensamma  intressen.\r\nRamlagar beslutas  med  majoritetsbeslut. Proceduren\r\nför att utvidga listan består av två steg. Brottet i\r\nfråga  måste uppfylla rekvisiten  i  artikel  172.1,\r\ndvs. brottet  ska  vara  av  allvarligt  slag och ha\r\ngränsöverskridande  inslag  eller så ska det  finnas\r\nett  särskilt  behov  av  att  bekämpa   brottet  på\r\nunionsrättsliga grunder. Ett beslut om att  tillföra\r\nlistan  ett  nytt  brott kräver enhällighet i rådet,\r\nefter  att  Europaparlamentet  hörts.  Därefter  ska\r\nrekvisiten  m.m.  för  det  nya  brottet  på  listan\r\nfastställas i  en  europeisk  ramlag. När det gäller\r\nbrott mot unionens intresse fattas  beslut direkt om\r\nen   europeisk  ramlag.  Som  framgår  ska   således\r\nsamtliga  rättsakter  som  antas inom unionen enligt\r\nartiklarna III-171 och III-172 regleras i europeiska\r\nramlagar.\r\nSom tidigare framgått kan  förslag  läggas fram av\r\nkommissionen   eller   på  initiativ  av  minst   en\r\nfjärdedel av medlemsländerna (artikel III-165).\r\nSlutligen  kan  anmärkas   att  det  i  konventets\r\nförslag  anges  att,  i likhet med  vad  som  gäller\r\nenligt  EU-fördraget,  ingen   av  bestämmelserna  i\r\navsnittet  om  det  straffrättsliga   och  polisiära\r\nsamarbetet påverkar medlemsstaternas ansvar  för att\r\nupprätthålla  lag  och  ordning  och skydda den inre\r\nsäkerheten (artikel III-163).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI motion K8 (kd) anförs att det är  viktigt  att det\r\nstraffrättsliga   samarbetet  vidareutvecklas  genom\r\nbl.a.   en  ökad  samordning   av   medlemsstaternas\r\nrättsordningar      och     en     förenkling     av\r\nbeslutsprocesserna inom unionen.\r\n\r\nI    motion    K2    (c)    begärs    en    tydlig\r\nkompetensfördelning      mellan     unionen      och\r\nmedlemsstaterna på det straffrättsliga  området  och\r\natt  användningen  av europeiska lagar ska begränsas\r\ntill unionsorganen Eurojust  och  Europol. Här pekas\r\npå  att noggranna överväganden behöver  göras  innan\r\nbeslut  fattas  som  medför  att  en  fråga därefter\r\nbeslutas  med  majoritetsbeslut  i rådet.  Detta  är\r\nnödvändigt för att kunna bedöma vilka rättspolitiska\r\neffekter  en  förändring medför. Motionärerna  anför\r\nvidare  att  kommissionens   förslagsrätt  på  detta\r\nområde bör begränsas. Motionärerna  anför  slutligen\r\natt   det  bör  vara  ett  krav  att  de  nationella\r\nparlamenten hörs innan ytterligare brott förs upp på\r\nden s.k. listan.\r\nI motionerna K9 (v) och K12 (fp) anförs att det är\r\nviktigt    att    rättssäkerhetsaspekterna    alltid\r\nframhålls  och  noga beaktas i samband med införande\r\nav nya rättsakter  på  detta  område.  I  motionerna\r\nframhålls  att  detta  för  närvarande  är  särskilt\r\nviktigt    vad    gäller    genomförandet   av   den\r\ngrundläggande principen om ömsesidigt erkännande.\r\n\r\nPolis- och åklagarsamarbete\r\n\r\n\r\nEnligt EU-fördraget ska polis- och åklagarsamarbetet\r\ninom  unionen syfta till att förebygga  och  bekämpa\r\nbrottslighet vare sig denna är organiserad eller ej.\r\nVissa   brott,    t.ex.   olaglig   narkotikahandel,\r\nmänniskohandel,  korruption   och  bedrägeri,  anses\r\nsärskilt angelägna att bekämpa.  Samarbetet  ska ske\r\ndels  genom  direkt  samarbete  mellan de nationella\r\npolis- och åklagarmyndigheterna,  dels genom Europol\r\noch Eurojust.\r\n\r\nRamarna för Europols och Eurojusts verksamhet slås\r\nfast i EU-fördraget (artiklarna 30 och 31). I övrigt\r\nregleras, som framgått tidigare, Europols verksamhet\r\ni  Europolkonventionen  medan  Eurojusts  verksamhet\r\nregleras i ett rådsbeslut.\r\nEuropols   huvuduppgift  är  att  svara   för   en\r\nomfattande kriminalunderrättelseverksamhet  och  att\r\npå  olika sätt främja samarbete mellan de nationella\r\npolismyndigheterna  för  att förebygga, upptäcka och\r\nutreda  brott.  Det finns också  utrymme  för  visst\r\noperativt samarbete.  Detta  utförs i sådana fall av\r\nden     aktuella    medlemsstatens    polis,     men\r\nEuropolpersonal kan delta.\r\nEurojusts  huvuduppgift enligt EU-fördraget är att\r\nstödja     utredningar      som      gäller     grov\r\ngränsöverskridande   brottslighet  och  att   främja\r\nsamarbetet        mellan        de        nationella\r\nåklagarmyndigheterna.    Verksamheten    har    inga\r\noperativa inslag.\r\nDet  finns  ingen  fördragsreglerad  rätt  för  de\r\nnationella   parlamenten  att  granska  Europol  och\r\nEurojust. Däremot  ska Europaparlamentet varje år få\r\nen   rapport   om   deras   respektive   verksamhet.\r\nRapporterna avfattas av rådet.\r\nKonventet föreslår att polissamarbetet i stort ska\r\nha  samma utformning som  för  närvarande.  Europols\r\nuppgift  ska  sålunda  vara  att  stödja  och stärka\r\nmedlemsstaternas    polismyndigheters    och   andra\r\nbrottsbekämpande    organs   insatser   samt   deras\r\nömsesidiga samarbete  i  den förebyggande kampen mot\r\nallvarlig gränsöverskridande  brottslighet och sådan\r\nbrottslighet som skadar ett unionsintresse  (artikel\r\nIII-177.1). I europeiska lagar ska fastställas bl.a.\r\nEuropols   arbetsuppgifter  och  dess  insatsområde.\r\nUppgifterna    kan    omfatta    bl.a.   regler   om\r\ninformationsutbyte,  samordning,  organisering   och\r\ngenomförande  av  utredningar och operativa insatser\r\ntillsammans med nationella  åklagarmyndigheter eller\r\ninom   gemensamma   brottsutredningsgrupper.    Alla\r\nEuropols    operativa    insatser   ska   genomföras\r\ntillsammans     med     nationella      myndigheter.\r\nTvångsåtgärder  får  genomföras  endast  av  berörda\r\nnationella  myndigheter  (artikel  III-177.2  första\r\nstycket  och 177.3). Europols verksamhet ska sålunda\r\nenligt  förslaget   inte   längre   regleras  av  en\r\nkonvention   utan  av  en  europeisk  lag.   I   den\r\neuropeiska lagen  ska vidare regleras den granskning\r\nsom Europaparlamentet  redan med gällande regler ska\r\nutföra   av  Europols  verksamhet.   De   nationella\r\nparlamenten  ska  medverka  i  granskningen (artikel\r\nIII-177.2  andra stycket). I förslaget  finns  ingen\r\nbeskrivning   av   hur   och   i  vilken  omfattning\r\nEuropaparlamentet  ska  granska  Europol   eller  de\r\nnationella parlamentens roll.\r\nI  fråga  om  regleringen  av Eurojusts verksamhet\r\nföreslås en motsvarande ordning med en grundläggande\r\nreglering i fördraget och en europeisk  lag.  Enligt\r\nförslaget ska Eurojusts uppgift vara att stödja  och\r\nstärka  samordning  och  samarbete mellan nationella\r\nåklagarmyndigheter med uppgift att lagföra allvarlig\r\ngränsöverskridande brottslighet  eller  brottslighet\r\nför  vilken  det  krävs lagföring på unionsrättsliga\r\ngrunder (artikel III-174.1).  I europeiska lagar ska\r\nfastställas   bl.a.   Eurojusts   insatsområde   och\r\narbetsuppgifterna. Dessa uppgifter  kan  omfatta att\r\ninleda och samordna straffrättsliga förfaranden  som\r\ngenomförs   av   nationella   myndigheter,  särskilt\r\navseende  brott  som  skadar  unionens   finansiella\r\nintressen.  Vidare  kan  i europeiska lagar regleras\r\nfrågor  om  stärkande av det  rättsliga  samarbetet,\r\nbl.a. genom att  lösa behörighetskonflikter samt ett\r\nnära   samarbete  med   det   europeiska   rättsliga\r\nnätverket   (artikel   III-174.2   första  stycket).\r\nFormella  processrättsliga  åtgärder ska  vidtas  av\r\nbehörig  nationell personal (artikel  III-174.3).  I\r\nden europeiska  lagen ska tas in regler om villkoren\r\nför    Europaparlamentets    och    de    nationella\r\nparlamentens deltagande i utvärderingen av Eurojusts\r\nverksamhet.    I    förslaget   saknas   också   här\r\nbeskrivningar av hur  den  parlamentariska tillsynen\r\nska gå till (artikel III-174.2 andra stycket).\r\nKonventet föreslår vidare att rådet, efter hörande\r\nav Europaparlamentet, enhälligt  ska  kunna  anta en\r\neuropeisk   lag  eller  ramlag  för  att  fastställa\r\nvillkoren för  och  gränserna inom vilka de behöriga\r\nmyndigheterna som avses  i  artiklarna  III-171  och\r\nIII-176   kan   ingripa  på  en  annan  medlemsstats\r\nterritorium.  Ett   sådant   ingripande  ska  ske  i\r\nförbindelse och i samförstånd  med  myndigheterna  i\r\nden  stat  i  vilken  ingripandet sker (artikel III-\r\n178).  Artikeln  är  mot  bakgrund   av  de  angivna\r\nartikelhänvisningarna   inte   tillämplig   på   det\r\nsamarbete som sker via Eurojust och Europol eftersom\r\ndetta regleras i artiklarna III-174 och III-177. Här\r\navses   i   stället   samarbetet  i  övrigt   mellan\r\nmedlemsstaternas         åklagar-         respektive\r\npolismyndigheter.  I sammanhanget  kan  nämnas  att\r\nSverige  redan  i  dagsläget  tillåter att utländska\r\nmyndighetsföreträdare    på   svenskt    territorium\r\ntillgriper tvångsåtgärder  mot enskilda. Det får ske\r\ni  vissa  speciellt  reglerade   situationer  och  i\r\nbegränsad   omfattning  (se  bl.a.  57   §§   lagen\r\n[2000:343] om internationellt polisiärt samarbete).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI motion K13  (mp)  anförs  att Europol inte ska ges\r\noperativa  befogenheter  i  enskilda  medlemsstater.\r\nMotionärerna   betonar   vikten  av   att   enskilda\r\nmedlemsstater, i samarbete  med andra, bekämpar alla\r\ntyper av brott.\r\n\r\nI  motion  K2  (c) anförs att  tvångsåtgärder  mot\r\nenskilda   alltid   ska    vara   en   uppgift   för\r\nmedlemsstaternas nationella myndigheter.\r\nI  motionerna  K9  (v)  och K13  (mp)  begärs  att\r\nEuropaparlamentets  och  de nationella  parlamentens\r\nroll i granskningen av Europol  och utvärderingen av\r\nEurojust förtydligas och blir substantiell. I motion\r\nK13  (mp) anförs att det är viktigt  att  regeringen\r\nmed kraft  verkar  för  att  parlamenten ges rimliga\r\nmöjligheter     att    utföra    sin    demokratiska\r\nkontrollfunktion.  Liknande  synpunkter  framförs  i\r\nmotion K9 (v).\r\n\r\nEn europeisk åklagare\r\n\r\n\r\nKonventet   föreslår  att  det  ska  införas  en  ny\r\nrättslig grund  för  att  genom  enhälligt  beslut i\r\nrådet och med Europaparlamentets samtycke inrätta en\r\neuropeisk     åklagarmyndighet.    Den    europeiska\r\nåklagarmyndigheten  ska  vara  behörig  att  utreda,\r\nlagföra  och  väcka  åtal  avseende  grova brott som\r\npåverkar flera medlemsstater och rörande  brott  mot\r\nunionens  finansiella intressen. Åtal ska väckas och\r\ndrivas  av  den  europeiska  åklagarmyndigheten  vid\r\nbehöriga nationella domstolar i medlemsstaterna.\r\n\r\nI  en  europeisk   lag   ska   regleras  bl.a.  de\r\nprocessrättsliga   reglerna   för   den   europeiska\r\nåklagarmyndigheten,   inklusive   bestämmelser    om\r\ntillåtande    av    bevisning,    och   regler   för\r\ndomstolskontroll       av       den       europeiska\r\nåklagarmyndigheten (artikel III-175).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI  motionerna  K2 (c), K9 (v), K10 (m) och K13  (mp)\r\nanförs  att  det saknas  skäl  för  att  inrätta  en\r\neuropeisk åklagare  och  att  det  därför  inte  bör\r\nfinnas   någon   rättslig   grund  i  fördraget  som\r\nmöjliggör  detta.  I  motion K2  (c)  pekas  på  att\r\ninrättandet  av  en europeisk  åklagarmyndighet  kan\r\ninnebära    en    långtgående     tillnärmning    av\r\nmedlemsstaternas  straff- och processrätt.  Liknande\r\nsynpunkter framförs  i motion K13 (mp). I motion K10\r\n(m)  pekas  på  att  inrättandet   av  en  europeisk\r\nåklagare   skulle   strida   mot  den  grundläggande\r\nprincipen  att unionen inte ska  ha  förvaltning  på\r\nnationell eller lokal nivå.\r\n\r\nI motion K12 (fp) anförs att frågan om inrättandet\r\nav en europeisk åklagare får avgöras mot bakgrund av\r\nbrottslighetens  utveckling och fördragets möjlighet\r\natt på ett effektivt sätt hantera denna utveckling.\r\n\r\nEuropeiska gemenskapernas domstol och\r\nnormhierarkin\r\n\r\n\r\nDomstolens   behörighet    enligt   gemenskapsrätten\r\nomfattar bl.a. frågor om en  medlemsstat  underlåtit\r\natt   uppfylla   en   skyldighet   enligt  fördraget\r\n(fördragsbrottstalan), lagenligheten  av  rättsakter\r\n(ogiltighetstalan)  och om Europaparlamentet,  rådet\r\neller  kommissionen underlåtit  att  vidta  åtgärder\r\nenligt fördraget  (passivitetstalan).  Domstolen får\r\nvidare  på  begäran av en nationell domstol  meddela\r\nförhandsavgöranden om gemenskapsrättens tolkning och\r\ni vissa fall  dess  giltighet. Domstolens behörighet\r\nrörande  frågor  som  omfattas   av   det  nuvarande\r\nstraffrättsliga  samarbetet  är som ovan  redovisats\r\ninskränkt  jämfört  med  vad  som   gäller  avseende\r\ngemenskapsrätten (artikel 35 i EU-fördraget).\r\n\r\nKonventets förslag innebär  i likhet  med vad som\r\ngäller  i dag  att domstolen inte ska vara  behörig\r\natt pröva  frågor  som rör polis- och ordningsfrågor\r\nsom sorterar under nationell  rätt.  Undantaget från\r\ndomstolens  behörighet omfattar såväl frågor  om  en\r\ninsats  giltighet   och  dess  proportionalitet  som\r\nmedlemsstaternas ansvar  att  upprätthålla  lag  och\r\nordning  samt  att  skydda  statens  inre  säkerhet.\r\nDomstolen  är  dock  behörig  att pröva insatser  av\r\nbl.a. nationell polis som görs  med  tillämpning  av\r\nunionsrätt.\r\nKonventet föreslår att det uttryckligen ska framgå\r\natt  unionsrätten  har  företräde  framför nationell\r\nrätt  (artikel  10.1).    I  det  sammanhanget  bör\r\nframhållas     att     unionen     ska    respektera\r\nmedlemsstaternas nationella identitet som den kommer\r\ntill  uttryck i deras politiska och konstitutionella\r\ngrundstrukturer.   Unionen   ska  vidare  respektera\r\nmedlemsstaternas  väsentliga  statliga   funktioner,\r\nbl.a. de rättsvårdande myndigheterna (artikel 5.1).\r\n\r\nUnionens yttre gränser\r\n\r\n\r\nKonventet  föreslår  att  unionen ska fastställa  en\r\npolitik  som  syftar  till  bl.a.   att  säkerställa\r\nkontroll av personer och en effektiv  övervakning  i\r\nfråga  om passage av de yttre gränserna. Stegvis ska\r\ninrättas ett integrerat system för förvaltning av de\r\nyttre gränserna.  De  nödvändiga  åtgärder som krävs\r\nför att uppnå detta ska regleras genom  bestämmelser\r\ni europeiska lagar eller ramlagar (artikel III-166).\r\nFrågan om en gemensam gränskontrollstyrka  behandlas\r\ninte.\r\n\r\nHär kan tilläggas att statsministern berörde denna\r\nfråga  i  samband med att information lämnades  från\r\nregeringen  till riksdagen om EU-toppmötet i Bryssel\r\nden 16 och 17  oktober  2003.  Statsministern uppgav\r\natt  enighet uppnåtts om att fortsätta  arbetet  med\r\natt upprätta  en mellanstatlig byrå för att samordna\r\nde nationella ansträngningarna vad gäller kontrollen\r\nav EU:s yttre gränser. Statsministern underströk att\r\nbyrån inte kommer  att  inkräkta  på  det nationella\r\nansvar   som   medlemsstaterna  har  för  sin   egen\r\ngränskontroll (snabbprot. 2003/04:16 s. 10).\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nI motion K13 (mp)  begärs  att  det inte ska införas\r\nnågon gemensam gränskontrollstyrka inom unionen. Här\r\nanförs att frågor om förvaltning  av  yttre  gränser\r\noch gränskontroll ankommer på respektive medlemsstat\r\natt lösa.\r\n\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nBeslutsformer\r\n\r\nJustitieutskottet anför i sitt yttrande (JuU1y)  att\r\nkonventets  förslag  sammanfattningsvis  innebär att\r\npelarstrukturen inom unionen avskaffas och  att  det\r\nnuvarande samarbetet inom unionen rörande frågor som\r\nfaller   inom   justitieutskottets  beredningsområde\r\nförändras från att vara huvudsakligen mellanstatligt\r\ntill att få tydliga överstatliga inslag. Huvudregeln\r\nblir  att  nya rättsakter    europeiska  lagar  och\r\nramlagar    antas   genom   beslut   i   rådet  med\r\nkvalificerad  majoritet  och  med  medbeslutande  av\r\nEuropaparlamentet. Det har funnits en bred enighet i\r\nkonventet   om  denna  överstatliga  inriktning   på\r\nreformarbetet.   Rörande   ett   antal  frågor  inom\r\nutskottets beredningsområde föreslås dock att kravet\r\npå  enhällighet ska behållas vid beslutsfattandet  i\r\nrådet.\r\n\r\nEnligt  utskottets  mening  utgör  den  allvarliga\r\ngränsöverskridande  brottsligheten ett hot både  mot\r\nenskilda individer och,  i  förlängningen,  mot hela\r\nsamhället.   För   att   effektivt   kunna   bekämpa\r\ngränsöverskridande    brottslighet    krävs    bl.a.\r\ngränsöverskridande        operativa        insatser.\r\nBrottslighetens  internationalisering  talar  alltså\r\nför  att  det  på  unionsnivå måste finnas effektiva\r\nverktyg för att bekämpa denna typ av brottslighet.\r\nUtskottet konstaterar att framtidens EU kommer att\r\nbestå  av  25 eller fler  medlemsstater.  Reformeras\r\ninte beslutsformerna  finns det en uppenbar risk att\r\nsamarbetet allvarligt försvåras.  Det  är  angeläget\r\natt beslut kan fattas utan onödig försening  och att\r\nde  rättsakter  som antas verkligen innebär konkreta\r\nframsteg. Behovet av och förväntningarna på framsteg\r\ninom  området med  frihet,  säkerhet  och  rättvisa,\r\nsärskilt  när  det gäller brottsbekämpningen, kräver\r\nett  effektiviserat  beslutsfattande.  Detta  medför\r\nockså  ett behov av en ökad användning av omröstning\r\nmed  kvalificerad   majoritet.   De   av   konventet\r\nföreslagna särlösningarna i vissa frågor där  kravet\r\npå  enhällighet  vid  beslutsfattandet  ska  kvarstå\r\nförefaller godtagbara. Utskottet tillstyrker sålunda\r\nkonventets    förslag    vad    gäller    förändrade\r\nbeslutsformer  för området med frihet, säkerhet  och\r\nrättvisa  och  avstyrker   motion  K13  (mp)  i  här\r\nbehandlade delar.\r\n\r\nJustitieutskottets synpunkter i övrigt på\r\nkonventets förslag\r\n\r\nKonventets förslag innehåller  en rad olika åtgärder\r\nsom  syftar  till att förstärka samarbetet  mot  den\r\ngränsöverskridande  brottsligheten.  I  stora  delar\r\ninnebär   förslagen   att   redan  enligt  fördraget\r\ngällande eller i praxis tillämpade  regler  överförs\r\ntill  det  nya konstitutionella fördraget. I en  del\r\nfall innebär  förslagen  en  vidareutveckling  av en\r\nredan  tillämpad  ordning  och i några fall utvidgas\r\nunionens kompetens genom skapandet  av nya rättsliga\r\ngrunder.  Det  gäller  t.ex.  det brottsförebyggande\r\nsamarbetet och möjligheten att  inrätta en europeisk\r\nåklagare.\r\n\r\nUtskottet  konstaterar  redan  inledningsvis   att\r\nutskottet  ställer  sig  i  huvudsak  positivt  till\r\ninriktningen  på förslagen. Det finns dock anledning\r\natt något kommentera  en  del  förslag;  det  gäller\r\nnaturligtvis  särskilt  sådana  frågor  där motioner\r\nföreligger.  Utskottet  vill  här  understryka   att\r\nutskottet  inte  ser  motionerna  som  ett tecken på\r\nstora motsättningar. Tvärtom tas i flertalet  av  de\r\nmotioner  som avhandlas i detta avsnitt upp spörsmål\r\ndär några delade meningar i princip inte föreligger;\r\ndet handlar  i  motionerna  snarare  om  att i olika\r\nhänseenden understryka viktiga värden som  inte  får\r\nförloras ur sikte i förhandlingsarbetet.\r\nKonventet   föreslår   att  Europeiska  rådet  ska\r\nbesluta om strategiska riktlinjer  för  lagstiftning\r\noch  operativa  åtgärder  för  området  med  frihet,\r\nsäkerhet och rättvisa.\r\nUtskottet  har  i  princip  inget  att  erinra mot\r\nkonventets förslag i denna del. Det innebär  att den\r\nordning  som  introducerades  vid  Europeiska rådets\r\nmöte i Tammerfors fördragsfästs. De  slutsatser  som\r\nantogs  där  har varit betydelsefulla för samarbetet\r\ninom unionen på detta område.\r\nKonventet föreslår  att  det  inrättas  en ständig\r\nkommitté i ministerrådet med uppgift att understödja\r\noch stärka det operativa samarbetet i frågor om inre\r\nsäkerhet.  Kommittén ska främja samordningen  av  de\r\nåtgärder som ska vidtas av medlemsstaternas behöriga\r\nmyndigheter.\r\nEnligt  utskottets   mening  finns  det  uppenbara\r\nfördelar  med  en  övergripande  samordning  av  det\r\noperativa   samarbetet    när   behov   uppstår   av\r\ngränsöverskridande insatser.  Här  kan  pekas  på de\r\nbehov   som   kan  uppstå  vid  större  katastrofer,\r\nterroristattacker   och  liknande  som  berör  flera\r\nmedlemsstater.  Utskottet   vill   dock  understryka\r\nvikten av att reglerna utformas på ett  sådant  sätt\r\natt  det  inte  kan  uppstå  någon  oklarhet rörande\r\nkompetensfördelningen     mellan     unionen     och\r\nmedlemsstaterna.  Det  finns annars risk  för  såväl\r\ndubbelarbete som kompetenskonflikter.\r\nKonventet  föreslår  en   ny  rättslig  grund  som\r\nmöjliggör  samarbete  inom  det   brottsförebyggande\r\nområdet.  Enligt  förslaget är de ramar  inom  vilka\r\nunionen     får     anta     rättsakter      rörande\r\nbrottsförebyggande  åtgärder  kraftigt begränsade  i\r\noch   med   att   dessa   inte  får  medföra   någon\r\ntillnärmning av medlemsstaternas rättsordningar.\r\nUtskottet    anser    att    det    från     bl.a.\r\nkriminalpolitiska  utgångspunkter  är  angeläget att\r\nunionens       medlemsstater       arbetar       med\r\nbrottsförebyggande  åtgärder i ett brett perspektiv.\r\nDet  kan  vara av stort  värde  att  det  skapas  en\r\nrättslig grund  som  möjliggör  att man inom unionen\r\nsprider  och  samlar kunskap om t.ex.  framgångsrika\r\nbrottsförebyggande åtgärder. Den föreslagna artikeln\r\nmöjliggör även  unionsinitierad  forskning  på detta\r\nområde.  Det  kan  också  finnas  andra  områden där\r\nsamarbete   inom   unionen   kan  ge  ett  mervärde.\r\nUtskottet förordar att regeringen  i  det  fortsatta\r\nförhandlingsarbetet    dels   framhåller   att   det\r\nbrottsförebyggande arbete  som  faller utanför ramen\r\nför det polisiära och straffrättsliga  samarbetet  i\r\nförsta  hand  är  en  nationell  angelägenhet,  dels\r\nverkar  för att den eventuella kompetens som unionen\r\nska ges på  detta  område  bör ha den inriktning som\r\nangetts.\r\nSamarbetet på det straffrättsliga  området  bygger\r\nenligt  konventets  förslag,  i  likhet  med vad som\r\ngäller i dag, på principen om ömsesidigt erkännande.\r\nUtskottet vill framhålla att det är angeläget  att\r\ngenomföra  principen  om  ömsesidigt  erkännande  av\r\ndomar   och   beslut   rörande  det  straffrättsliga\r\nsamarbetet.  Denna  princip   måste   bygga  på  ett\r\nömsesidigt     förtroende    för    medlemsstaternas\r\nrättsordningar.   Bestämmelser  om  minimiregler  om\r\npersoners   rättigheter    i   det   straffrättsliga\r\nförfarandet  bidrar  till att  öka  medlemsstaternas\r\nförtroende för varandras straffrättsliga avgöranden.\r\nDet     har     dessutom    ett    egenvärde     att\r\nrättssäkerhetsgarantier  får  ett reellt genomslag i\r\nnuvarande      och      blivande      medlemsländers\r\nprocessordningar.   Detta  är  frågor  som  i   alla\r\nsammanhang bör prioriteras.  Det  är också angeläget\r\natt  stärka  brottsoffers  rättigheter.   Genom   en\r\nfortsatt  tillnärmning  av  medlemsstaternas straff-\r\noch  straffprocessrätt minskar  också  möjligheterna\r\natt använda sig av den fria rörligheten för att begå\r\nbrott; det blir svårare för gärningsmännen att hitta\r\nsafe havens.  Tillnärmning  av  materiell straffrätt\r\nbör  ske  när  det  behövs  för  att  bekämpa  vissa\r\nallvarliga och gränsöverskridande brott samt för att\r\nunderlätta  det praktiska rättsliga samarbetet.  Det\r\när  också  rimligt  att  tillnärmning  av  materiell\r\nstraffrätt kan  ske på områden som redan omfattas av\r\nandra  harmoniseringsåtgärder,   t.ex.   brott   mot\r\nunionens  ekonomiska  intressen,  om  det  visar sig\r\nnödvändigt för att säkerställa att unionens  politik\r\ngenomförs effektivt.\r\nUtskottet  ställer sig mot bakgrund av det anförda\r\npositivt  till   huvudinriktningen   på   konventets\r\nförslag   när   det   gäller   det   straffrättsliga\r\nsamarbetet.  Med en ökad roll för unionen  på  detta\r\nområde är det  angeläget  att de rättsliga grunderna\r\nför samarbetet avgränsas på  ett sådant sätt att det\r\nså  klart  som  möjligt framgår var  kompetensen  är\r\ndelad och var den  alltjämt  uteslutande  ligger hos\r\nmedlemsstaterna.  Det är självklart viktigt  att  de\r\nnationella parlamenten vet i vilken utsträckning och\r\nrörande  vilka  specifika   frågor   som   kompetens\r\növerförts  från medlemsstaterna till unionen  enligt\r\ndet  nya  fördraget.  En  uppgift  i  det  fortsatta\r\nförhandlingsarbetet,   när   det   gäller  både  det\r\nstraffrättsliga samarbetet och samarbetet  på  andra\r\nsakområden,  blir  därför  att  bevaka  den  närmare\r\nutformningen av de olika rättsgrunderna så att dessa\r\nfår  en  lämplig  och tydlig avgränsning. Regeringen\r\nbör vidare verka för  att åtgärder på detta område i\r\nstörsta möjliga utsträckning vidtas genom europeiska\r\nramlagar, vilket överlåter  åt medlemsstaterna att i\r\nrespektive rättsordning implementera  den  beslutade\r\nrättsakten.  Det  är  angeläget att riksdagen tidigt\r\ninvolveras  i  frågor som  rör  det  straffrättsliga\r\nområdet. I många  fall  kan en utgångspunkt vara att\r\nde  nationella  parlamenten  ska  få  tillfälle  att\r\nframföra synpunkter  på förslagen. Utskottet noterar\r\natt den ordning som föreslås för upprätthållandet av\r\nsubsidiaritetsprincipen i huvudsak får denna effekt.\r\nKonventet     föreslår     att      polis-     och\r\nåklagarsamarbetet  i  stort ska ha samma  utformning\r\nsom  för  närvarande,  med  en  viss  utvidgning  av\r\nEurojusts befogenheter.\r\nUtskottet anser att det är av strategisk nationell\r\nbetydelse för Sverige att  det europeiska samarbetet\r\npå  detta  område  kan  fortsätta   att   utvecklas.\r\nMänniskohandel,  narkotikahandel  och  terrorism  är\r\nexempel på brott som bara kan bekämpas effektivt  om\r\ndet   finns  ett  väl  fungerande  samarbete  mellan\r\nmedlemsstaternas polis- och åklagarorganisationer.\r\nTvångsåtgärder  mot enskilda i Sverige bör utföras\r\nav företrädare för  svenska  myndigheter.  Detta  är\r\näven   innebörden   av  konventets  förslag  rörande\r\noperativa  insatser  där  Europol  och  Eurojust  är\r\ninvolverade. I sammanhanget  noterar  utskottet  att\r\ndet  öppnas  en  möjlighet  att skapa regler för ett\r\ngemensamt   agerande   på   en  annan   medlemsstats\r\nterritorium i samförstånd med  den staten. Beslut om\r\ndetta fattas med enhällighet. Utskottet  konstaterar\r\natt liknande regler i viss utsträckning redan gäller\r\ni Sverige i förhållande till de länder som  deltar i\r\nSchengensamarbetet.  Försiktighet  bör  dock iakttas\r\nvid en eventuell utvidgning av regelsystemet.\r\nDen  utvidgning  av  Eurojusts  befogenheter   som\r\nförslaget   möjliggör   berör   förhållandet  mellan\r\nEurojust  och  de  nationella  åklagarmyndigheterna.\r\nDetta  och  parlamentens  roll  i  granskningen   av\r\nEuropol  respektive  utvärderingen  av  Eurojust  är\r\nfrågor  som enligt utskottet också bör beaktas i det\r\nfortsatta förhandlingsarbetet. Det bör också vara en\r\nnationell  uppgift  att  avgöra  hur polisen och det\r\növriga rättsväsendet ska vara organiserat,  så länge\r\nrespektive  myndighet  är  förmögen att delta i  det\r\npraktiska samarbetet inom unionen.\r\nKonventet föreslår att det ska införas en rättslig\r\ngrund  som  möjliggör inrättandet  av  en  europeisk\r\nåklagare  som  ska  driva  åtal  vid  de  nationella\r\ndomstolarna.  I  en europeisk lag ska regleras bl.a.\r\nde  processrättsliga  reglerna  för  den  europeiska\r\nåklagarmyndigheten,    inklusive   bestämmelser   om\r\ntillåtande   av   bevisning,    och    regler    för\r\ndomstolskontroll       av       den       europeiska\r\nåklagarmyndigheten.  Beslut  härom  ska  fattas  med\r\nenhällighet     och     kräver    Europaparlamentets\r\ngodkännande. Konventets förslag  i  denna del kan på\r\nmycket lång sikt medföra att det skapas en europeisk\r\nstraffprocessrätt   med   för   svenskt  vidkommande\r\nfrämmande inslag. Svenska domstolar skulle i så fall\r\nvara  tvingade  att tillämpa olika  processordningar\r\nberoende på om det  är  en  svensk åklagare eller en\r\nrepresentant för den europeiske  åklagaren  som  har\r\nväckt  åtal. I ett kortare perspektiv kan resultatet\r\nmåhända   bli   en   långtgående   harmonisering  av\r\nstraffprocessrätten i vissa delar.\r\nUtskottet kan för närvarande inte  se  något behov\r\nav   en   europeisk   åklagare.  Utöver  de  angivna\r\nstraffprocessrättsliga  problemen  kan  pekas på den\r\ngrundläggande  principen  att  unionen inte  ska  ha\r\nförvaltning   på   nationell   eller   lokal   nivå.\r\nInrättandet av ett nytt unionsorgan  i synnerhet på\r\nstraffrättens  område   är också en fråga  av  stor\r\nprincipiell betydelse. Det  kan få svåröverblickbara\r\nkonsekvenser.  Enligt utskottets  mening  finns  det\r\nsålunda skäl som  talar för att det inte bör införas\r\nen rättslig grund som  möjliggör  inrättandet  av en\r\neuropeisk åklagare. Under alla förhållanden bör inte\r\nfrågan  om  en europeisk åklagare aktualiseras innan\r\nverksamheten  i  Eurojust  utvärderats.  Det är inte\r\nheller   självklart   att   en  eventuell  europeisk\r\nåklagare bör ges en sådan utformning  som  konventet\r\nföreslår.  Förslagets  krav på enhälligt beslut  bör\r\ninte efterges.\r\nSom  redovisats  ovan  i  detta  betänkande  anför\r\njustitieutskottet   att  Europeiska   gemenskapernas\r\ndomstols kompetens kommer  enligt konventets förslag\r\natt omfatta fler frågor som  rör det straffrättsliga\r\nsamarbetet  än  vad  som  är fallet  i  dag.  Vidare\r\nföreslås  att  det  uttryckligen   ska   framgå  att\r\nunionsrätten har företräde framför nationell rätt.\r\nUtskottet  vill  framhålla  att  det är svårt  att\r\növerblicka   vilka  konsekvenser  dessa   föreslagna\r\nförändringar kan komma att medföra.\r\nHögsta  domstolen   har   i   sitt  remissyttrande\r\nframfört   synpunkter  rörande  bl.a.   behovet   av\r\nförtydliganden     av     vissa     hierarki-    och\r\nkompetensfrågor kopplade till artikel  7 i förslaget\r\ni  frågan  om  unionens  anslutning  till europeiska\r\nkonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna\r\noch  de grundläggande friheterna. Enligt  utskottets\r\nmening    bör   dessa   frågeställningar   övervägas\r\nytterligare i det fortsatta förhandlingsarbetet.\r\nKonventet       föreslår       ingen      gemensam\r\ngränskontrollstyrka.  Däremot  har,  som  redovisats\r\novan, enighet uppnåtts om att fortsätta  arbetet med\r\natt upprätta en mellanstatlig byrå för att  samordna\r\nde nationella ansträngningarna vad gäller kontrollen\r\nav unionens yttre gränser. Den angivna byrån  kommer\r\ninte att inkräkta på medlemsstaternas ansvar för den\r\negna gränskontrollen.\r\nUtskottet   anser   att   medlemsstaterna  bör  ha\r\nansvaret för den egna gränskontrollen. Å andra sidan\r\nkan  ett  visst  utbyte  vad gäller  utbildning  och\r\ninformationsutbyte inom unionen  innebära  ett visst\r\nmervärde   och   därmed  underlätta  det  nationella\r\narbetet på detta område.  Vidare  ställer  sig  inte\r\nutskottet  främmande  för att det, i särskilda fall,\r\nkan  föreligga  behov  av   att  personal  från  ett\r\nmedlemsland  bistår  ett  annat   lands   nationella\r\nmyndigheter  i  hithörande frågor. I dessa fall  bör\r\nsjälvfallet  den  tillkommande   personalen  ställas\r\nunder befäl av det mottagande landets myndigheter.\r\nSom framgått ovan är utskottet i huvudsak positivt\r\ntill  konventets  förslag  i  de  delar   som  berör\r\nutskottets beredningsområde. Ett antal förbättringar\r\nbör dock eftersträvas, t.ex. vad gäller frågan om en\r\neuropeisk   åklagare.   Utskottet   är  medvetet  om\r\nsvårigheterna att under regeringskonferensen få just\r\nde artiklar Sverige vill fokusera på omarbetade. Ett\r\ngenomförande   av  de  grundläggande  förslagen   om\r\nförändrade beslutsformer bör prioriteras.\r\nEtt möjligt alternativ till att justera artiklarna\r\ni  konventets förslag  skulle  kunna  vara  att  det\r\ninförs   en   nödbroms   i   form   av   en   s.k.\r\nsäkerhetsventil för området med frihet, säkerhet och\r\nrättvisa.  En  motsvarande ordning är föreslagen vad\r\ngäller unionens  utrikes-  och  säkerhetspolitik (se\r\nartikel III-201.2 andra stycket). Konventet föreslår\r\ni den delen sammanfattningsvis att  en  fråga som en\r\nmedlemsstat hävdar berör vitala nationella intressen\r\nska    avföras   från   ministerrådets   dagordning,\r\nalternativt  hänskjutas  till  Europeiska  rådet där\r\nbeslut i sådana fall ska fattas med enhällighet.\r\nUtskottet  vill samtidigt framhålla att frågan  om\r\nen   säkerhetsventil    inte    är    oproblematisk.\r\nUtformningen  av  en  sådan ventil kräver  noggranna\r\növerväganden.  Om  ventilen   inte  är  tillräckligt\r\ninskränkt  och används i för stor  utsträckning  kan\r\ndetta i förlängningen omintetgöra konventets förslag\r\nom en reformering av beslutsformerna för området med\r\nfrihet, säkerhet  och rättvisa. I sådana fall skulle\r\nkravet på enhällighet vid beslutsfattandet i rådet i\r\npraktiken komma att stå kvar. Detta skulle utskottet\r\nbetrakta som en olycklig utveckling.\r\nI  övrigt  har  utskottet  inget  att  anföra  med\r\nanledning av konventets förslag.\r\nMot bakgrund av det  ovan  anförda  får motionerna\r\nK2, K8K10, K12 och K13 i här behandlade delar anses\r\nbesvarade.\r\nVänsterpartiets  och  Miljöpartiets representanter\r\nhar avgivit en gemensam avvikande  mening  om  bl.a.\r\nbeslutsformerna. De moderata ledamöterna har avgivit\r\nen  avvikande  mening om brottsförebyggande åtgärder\r\noch en europeisk åklagare.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar   justitieutskottets   uppfattning.\r\nBeträffande  beslutsformer på det rättsliga  området\r\navstyrker  således   utskottet   motion   K13   (mp)\r\nyrkandena 41 och 42.\r\n\r\nBeträffande  övriga  frågor  noterar utskottet att\r\njustitietutskottet  inte  ser  motionerna   som  ett\r\ntecken på stora motsättningar. Som justitieutskottet\r\npåpekar tas i flertalet av de motioner som avhandlas\r\ni  detta  avsnitt  upp  spörsmål  där  några  delade\r\nmeningar  i  princip inte föreligger; det handlar  i\r\nmotionerna  snarare   om   att  i  olika  hänseenden\r\nunderstryka viktiga värden som  inte får förloras ur\r\nsikte i förhandlingsarbetet.\r\nMotionerna  kan  således i varierande  grad  anses\r\ntillgodosedda vilket innebär att de kan avstyrkas.\r\nNär  det  gäller Europeiska  rådet  samt  ständiga\r\nkommittén avstyrks  motion  K10 (m) yrkandena 23 och\r\n25.\r\nMotion K10 (m) yrkande 26 avstyrks  när det gäller\r\nbrottsförebyggande åtgärder.\r\nBeträffande  straffrättsligt  samarbete   avstyrks\r\nmotionerna K12 (fp) yrkande 18, K8 (kd) yrkande  20,\r\nK9  (v) yrkande 19 i denna del samt K2 (c) yrkandena\r\n2628 och 31.\r\nI frågan  om  polis- och åklagarsamarbete avstyrks\r\nmotionerna K9 (v)  yrkandena  17 och 19 i denna del,\r\nK2 (c) yrkande 30 samt K13 (mp) yrkandena 43, 45 och\r\n46.\r\nBeträffande europeisk åklagare avstyrks motionerna\r\nK10  (m)  yrkande 27, K12 (fp) yrkande  19,  K9  (v)\r\nyrkande 18,  K2 (c) yrkande 32 samt K13 (mp) yrkande\r\n47.\r\nNär det gäller  unionens  yttre  gränser  avstyrks\r\nmotion K13 (mp) yrkande 48.\r\n\r\nAsylpolitiken\r\n\r\n\r\nKonventet\r\n\r\nKonventet  föreslår  att  unionen ska fastställa  en\r\ngemensam politik avseende asyl och tillfälligt skydd\r\ni  enlighet med internationell  flyktingrätt.  Rådet\r\noch  parlamentet  ska  anta  europeiska  lagar eller\r\nramlagar om\r\n\r\n1.\r\nenhetlig asylstatus som ska vara giltig i hela\r\nunionen    samt   en   enhetlig   status   för\r\nalternativt skydd,\r\n2.\r\n3. en enhetlig skyddsstatus i massflyktssituationer,\r\n4.\r\n5. enhetliga  procedurer   för   att   bevilja   och\r\nåterkalla skyddsstatus,\r\n6.\r\n7. rättslig  grund för hur första asyllandsprincipen\r\nska regleras,\r\n8.\r\n9. gemensamma normer för mottagande av asylsökande.\r\n10.\r\nDen  viktigaste   skillnaden  jämfört  med  gällande\r\nfördrag   är   att   begreppet    minimistandarder\r\nkonsekvent strukits.\r\n\r\nKonventet föreslår också en artikel om en gemensam\r\ninvandringspolitik  för  hela  unionen.   Rådet  och\r\nparlamentet föreslås få lagstiftningsmakt i fråga om\r\ngemensamma  villkor  för inresa och bosättning  samt\r\nrättigheter  för  tredjelandsmedborgare.  Konventets\r\nförslag  tar  ytterligare   steg   mot  en  gemensam\r\npolitik.  Medlemsstaternas  rätt att fastställa  hur\r\nmånga tredjelandsmedborgare som  får beviljas inresa\r\ntill  deras territorium för att söka  sysselsättning\r\nsom  arbetstagare   eller  egenföretagare  får  inte\r\npåverkas.\r\nEuropeiska  lagar  eller  ramlagar  ska  antas  om\r\nillegal invandring och  i  fråga om åtgärder mot dem\r\nsom olagligen uppehåller sig  i unionen samt hur man\r\nska avvisa sådana personer.\r\nKonventet  föreslår  vidare  att   det  skapas  en\r\nrättslig  grund för att kunna stimulera  och  stödja\r\nmedlemsstaternas  verksamhet  i fråga om integration\r\nav tredjelandsmedborgare.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nI  skrivelsen  anges  bl.a.  att konventets  förslag\r\nsyftar  till  en  framtida  gemensam   och  enhetlig\r\neuropeisk  flyktingpolitik.  Denna  inriktning   bör\r\nstödjas. Riksdag och regering stod bakom en övergång\r\ntill  beslut  med  kvalificerad majoritet inom asyl-\r\noch migrationsområdet redan vid Unionsfördraget. Det\r\nfrämsta  skälet  för den  ståndpunkten  är  att  det\r\nsannolikt  är den enda  realistiska  beslutsmodellen\r\nnär  man  ska  skapa  ett  innehåll  i  en  gemensam\r\npolitik, särskilt  i  ett  utvidgat  EU. Solidaritet\r\nmellan medlemsstaterna och en rimlig bördefördelning\r\nutgör  också  viktiga  utgångspunkter  för   en  mer\r\nenhetlig och gemensam politik på unionsnivå.\r\n\r\nSåsom  konventets  förslag  är  utformat torde ett\r\ngemensamt   europeiskt  asylsystem  och   gemensamma\r\nregler för invandring  till medlemsstaterna samt fri\r\nrörlighet inom unionen för  de tredjelandsmedborgare\r\nsom    fått    uppehållstillstånd   i    någon    av\r\nmedlemsstaterna  förutsätta  att  alla medlemsstater\r\ntillämpar  i huvudsak överensstämmande  bestämmelser\r\noch erkänner  varandras beslut. Därigenom möjliggörs\r\nen   bättre   och   mer    samordnad    asyl-    och\r\nmigrationspolitik  i  EU.  Det fortsatta arbetet bör\r\ninriktas   på   en  hög  ambitionsnivå   vad   avser\r\nhumanitet,    tillämpning     av     asylrätt    och\r\ninternationella  åtaganden.  Vid  tillskapandet   av\r\ndenna    politik    ska   det   vara   möjligt   för\r\nmedlemsstaterna  att  nationellt   tillämpa   bättre\r\nvillkor.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI   Moderata   samlingspartiets  motion  K10  av  Bo\r\nLundgren  m.fl.  (m)   yrkande   24  (delvis)  anför\r\nmotionärerna att de anser att EU ska  ha en gemensam\r\nasyl- och invandringspolitik; en sådan  är en logisk\r\nföljd  av  den  fria rörligheten för människor  inom\r\nunionen   och   av   en    gemensam   utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitik.  De  gemensamma  asylreglerna  ska\r\nsvara mot högt ställda humanitära  krav. Meningen är\r\ninte att Sverige ska frånträda dagens standard, utan\r\ntvärtom att EU-länderna ska ta ett gemensamt  ansvar\r\nför människor som behöver skydd. Utvecklingen av  en\r\ngemensam   asyl-   och   invandringspolitik   kommer\r\nsannolikt  att  ta lång tid eftersom det handlar  om\r\nett  mycket  komplicerat   område,   där   de  olika\r\nmedlemsstaternas förhållningssätt väsentligt skiljer\r\nsig  åt.  Förslaget att ge medlemsstaterna rätt  att\r\nfastställa  hur  många  som  ska beviljas inresa för\r\narbete strider mot idén om en  gemensam  politik och\r\nbör därför avvisas. I stället måste målet  vara  ett\r\ngemensamt        modernt        regelverk        för\r\narbetskraftsinvandring  till  EU.  I motionen begärs\r\nett tillkännagivande härom.\r\n\r\nI  motion  K12  av  Lars  Leijonborg  m.fl.   (fp)\r\nyrkandena 15 och 16 anges att Folkpartiet står bakom\r\narbetet   inom   EU   om   att   skapa  en  gemensam\r\nflyktingpolitik liksom att kvalificerad  majoritet i\r\nstället    för    enhällighet   ska   användas   som\r\nbeslutsmodell.   Den    gemensamma   politiken   ska\r\nemellertid utformas med minimiregler som bevarar det\r\nenskilda  landets  möjlighet   att   föra   en   mer\r\nsolidarisk politik. Tydliga skrivningar bör göras  i\r\nfördraget,    som    utesluter    likformighet   och\r\nfastställer  att  de  gemensamma  reglerna   även  i\r\nframtiden  ska  utgöra minimiregler. Det är centralt\r\natt  regeringen driver  en  linje  som  innebär  att\r\ngemenskapens regler även i fortsättningen ska utgöra\r\nett  golv  och  inte  ett  tak.  I  motionen  begärs\r\ntillkännagivanden härom.\r\nI motion  K8 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 19\r\nbegärs ett tillkännagivande  om  att  regeringen bör\r\nverka    för   en   öppnare   gemensam   asyl-   och\r\ninvandringspolitik    och    kräva   att   de   s.k.\r\nminimireglerna, som möjliggör  för  länderna  att ha\r\ngenerösare  nationella regler än andra, ska kvarstå.\r\nMotionärerna     framhåller     att     asyl-    och\r\ninvandringspolitiken   ska   utgå  från  en  kristen\r\nmänniskosyn, bygga på folkrätten  och  genomföras  i\r\nsamverkan  med  andra  stater.  Inom EU har det dock\r\nvarit  lättare  att  enas  kring begränsningar,  och\r\nibland rent av repressiva åtgärder, än att närma sig\r\nden  öppna  dörrens politik. Motionärerna  välkomnar\r\natt beslut ska  fattas  med kvalificerad majoritet i\r\nstället för med enhällighet,  men ser risken att ett\r\nborttagande  av  de s.k. minimireglerna  kommer  att\r\ntvinga Sverige att  föra  en stramare asylpolitik än\r\nden vi har i dag. Det bör alltid  vara  möjligt  för\r\nett  land  att  ha  generösare  nationella regler än\r\nandra.\r\nI motion K9 av Ulla Hoffmann m.fl.  (v) yrkande 20\r\nanförs   att   Vänsterpartiet   är  fortsatt  starkt\r\nkritiskt till EU:s flyktingpolitik som de anser vara\r\ninhuman  och  alltför  restriktiv.  Ett  system  med\r\nminimiregler har visat sig innebära en  dragning mot\r\nen  harmonisering  nedåt  i riktning mot den  sämsta\r\ntillåtna nivån på rättssäkerhet  och behandling. Att\r\nregeln  om minimistandard tas bort  betyder  därtill\r\natt Sverige  och  andra  länder  som så skulle vilja\r\nförhindras  att föra en mer generös  flyktingpolitik\r\nän      EU:s     gemensamma.      Samtidigt      ska\r\nmigrationspolitiken       bli       föremål      för\r\nmajoritetsbeslut. Vänsterpartiet menar att asyl- och\r\ninvandringspolitiken även fortsättningsvis  ska vara\r\nföremål för enhällighet och att länder som så önskar\r\nges  möjlighet  att  föra  en  mer human och generös\r\nflyktingpolitik än den som bestämts  på  EU-nivå.  I\r\nmotionen föreslås ett tillkännagivande härom.\r\nI  motion K2 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 29\r\nanförs att EU:s gemensamma asylpolitik måste bli mer\r\nöppen,  generös,  solidarisk  och tolerant. Bindande\r\nmajoritetsbeslut i asylpolitiken  kan  vara ett steg\r\nmot detta, förutsatt att besluten tas utifrån en hög\r\nambitionsnivå. Sverige bör därför bejaka en gemensam\r\nasylpolitik, förutsatt att fördraget fastställer  en\r\nhög  standard  för unionens asylpolitik, innebärande\r\natt den gemensamma  asylpolitiken som minimikrav ska\r\nleva upp till samtliga  internationella  fördrag som\r\nreglerar  flykting-  och  asylrätt. Visar sig  detta\r\nomöjligt att uppnå, bör Sverige  hålla  fast vid att\r\ndet   ska  vara  möjligt  för  medlemsstaterna   att\r\nnationellt  tillämpa mer generösa villkor. Detta bör\r\nges regeringen till känna.\r\nI motion K13 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) yrkande\r\n44  anförs  att   EU-ländernas  flyktingpolitik  har\r\nhårdnat    betydligt    det    senaste    decenniet.\r\nMiljöpartiet anser därför  att  Sverige  måste agera\r\nför  att  medlemsstaterna  uttryckligen ska ha  kvar\r\nrätten  att  föra  en  bättre  och   mer  solidarisk\r\nflyktingpolitik.     I     motionen    begärs    ett\r\ntillkännagivande härom.\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottets utfrågning\r\n\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottet har  den  23 oktober 2003\r\nhaft   en   offentlig   utfrågning   i  ärendet   av\r\nstatssekreterare      Charlotte     Svensson     vid\r\nUtrikesdepartementet och  fil.dr  Hans E. Andersson,\r\nGöteborgs universitet. Utfrågningen har inriktats på\r\nden   del   av   ärendet   som   gäller  asyl-   och\r\nmigrationspolitiken. Utfrågningen återfinns i del 2,\r\nbilaga 14 till detta betänkande. Det  kan nämnas att\r\nHans  E. Andersson på uppdrag av Svenska  institutet\r\nför europapolitiska  studier  har avgivit en rapport\r\nom   konventets  förslag  och  flyktingpolitiken   i\r\nframtidens EU (Sieps rapport 2003:5).\r\n\r\nVid  utfrågningen  anförde statssekreteraren bl.a.\r\nföljande.\r\nDet  har sedan Amsterdamfördraget  varit  en  klar\r\nsvensk ståndpunkt  att  det överordnade målet om den\r\nfria  rörligheten  för  personer   inom   EU  skulle\r\ninnebära krav på harmonisering av asylpolitiken. Vid\r\nTammerforsmötet  i oktober 1999 beslöts att  arbetet\r\nskulle  snabbas upp.  Medlemsstaterna  skulle  bidra\r\ntill att  skapa  ett gemensamt europeiskt asylsystem\r\nbaserat   på   en   fullständig    tillämpning    av\r\nGenèvekonventionen.  På  längre  sikt borde det leda\r\ntill  ett  gemensamt  asylförfarande   och  till  en\r\nenhetlig  status  för dem som beviljas asyl  som  är\r\ngiltig   i  hela  EU.  Konventets   förslag   gäller\r\nrättsgrunderna för framtida lagstiftning på EU-nivå,\r\ndvs.   lagstiftningskompetensen    för   rådet   och\r\nEuropaparlamentet,   däremot   inte   de  materiella\r\nreglerna  i  sig. Förslaget innebär att miniminormer\r\ninte längre finns  med  och  att rådet fattar beslut\r\nmed   kvalificerad  majoritet.  Politiken   omfattar\r\nkriterierna  för  beslut  att  ge asylsökande skydd,\r\nprocedurerna   när   asylansökningar   prövas   samt\r\nnormerna för hur en asylsökande  tas  om  hand under\r\ntiden ansökan prövas.\r\nRegeringens utgångspunkt i skrivelsen är  att stöd\r\nbör  ges  för  en  gemensam  och  enhetlig europeisk\r\nasylpolitik.    Samtidigt   vill   regeringen    vid\r\ntillskapandet av  den  politiken  verka  för  en hög\r\nambitionsnivå   avseende   humanitet,  asylrätt  och\r\ninternationella  åtaganden  och  att  det  ska  vara\r\nmöjligt för en medlemsstat att  nationellt  tillämpa\r\nbättre  villkor. Under processen är det viktigt  att\r\ninte försämra nationella regler. Syftet är att skapa\r\nen gemensam  asylpolitik  som  i  grunden innebär en\r\nsolidarisk  politik, där inte några  länder  vältrar\r\növer  ansvar  på   andra   genom   att  tillämpa  en\r\nrestriktiv asylpolitik. Det kontroversiella  är inte\r\nom en medlemsstat vill tillämpa bättre villkor, utan\r\ndet är det omvända man vill komma åt. I resonemangen\r\nför  regeringens  ståndpunkt  har  också  ingått att\r\nSverige  har  ett kvotflyktingsystem samt regler  om\r\nhumanitära skäl. Det är svårt att se att något annat\r\nEU-land skulle  vara  mot att Sverige t.ex. tar emot\r\nfler  kvotflyktingar. Genom  att  staterna  erkänner\r\nvarandras beslut kan skyddsbehövande omfattas av den\r\nfria rörligheten  inom  EU.  En gemensam asylpolitik\r\nmedför också att den samlade politiken  för  hela EU\r\nblir  mer  generös  än  den skulle ha varit om varje\r\nland självt hade beslutat  om  sin  politik.  Att ha\r\nminiminormer  kan  medföra  problem med att normerna\r\nblir låga och att fördelen med  enhetliga regler går\r\nförlorad.   Miniminormer   har  hittills   motsvarat\r\nländernas  minsta  gemensamma   nämnare.  Det  finns\r\nsåledes skäl både för och emot miniminormer.  Vid en\r\nsamlad  bedömning  av  vad  som  är bäst på sikt har\r\nregeringen intagit den redovisade positionen.\r\nI  de  preliminära  underhandssynpunkter  som  det\r\nitalienska ordförandeskapet har bett om har angivits\r\natt regeringen under förhandlingarna avser att driva\r\natt det kommande fördraget uttrycker höga ambitioner\r\ni fråga om humanitet, asylrätt  och  internationella\r\nåtaganden och att den lagstiftning som ministerrådet\r\noch  Europaparlamentet  kan  anta inte ska  innebära\r\nlägre normer än medlemsstatens nationella lagar.\r\n\r\nHans E. Andersson anförde bl.a.:\r\n\r\nMed  miniminormer  enligt  nuvarande  fördrag  har\r\nSverige,    som    ofta   haft   en   mer    generös\r\nflyktingpolitik, kunnat  påverka  EU-samarbetet  och\r\ndriva  på en gemensam politik utan att självt behöva\r\nförändra  sina  regler.  Hur miniminormerna fungerat\r\nvet man däremot inte mycket  om  empiriskt.  Utan en\r\ngemensam  politik  finns  det  risk för att länderna\r\nkonkurrerar      nedåt      när     det     gäller\r\nflyktingmottagande. Tydliga tecken  på  att  EU inte\r\nhar   en   gemensam   politik   i  dag  syns  i  det\r\nförhållandet   att  när  antalet  asylsökande   till\r\nSverige ökar så  minskar  det t.ex. i Nederländerna.\r\nEn miniminorm kan också uppfattas  som  en  standard\r\noch  åberopas  som  skäl för att skärpa en nationell\r\nlagstiftning om t.ex. familjeåterförening.\r\nEn gemensam politik  skapar  över tiden en jämnare\r\nfördelning av asylsökande mellan stater. En gemensam\r\npolitik tar också bort nuvarande inslag av tur för\r\nen asylsökande att komma till det  land som har mest\r\ngenerösa  asylregler.  Om  man  ska  ha en  gemensam\r\npolitik  inom EU, något som förmodligen  tar  mycket\r\nlång tid att  utforma,  kan länderna förstås inte ha\r\nolika regler. Vilken nivå  en  gemensam lagstiftning\r\nhamnar  på beror på vilka regeringar  EU-medborgarna\r\nröstar   fram.    Europaparlamentets   medverkan   i\r\nlagstiftningsarbetet     ses     av     de    flesta\r\nflyktingorganisationer  som  positiv,  dock  vet  vi\r\ninget   om   Europaparlamentets  framtida  politiska\r\nsammansättning.\r\nSveriges kvotflyktingsystem  kommer i huvudsak att\r\nomfattas   av  artikel  III-167  (asylpolitiken)   i\r\nkonventets förslag,  men  när det gäller asylsökande\r\nsom får stanna av humanitära  skäl  är  det  en  mer\r\nöppen fråga om detta skulle omfattas av artikel III-\r\n167  eller  III-168  (invandringspolitiken). Även om\r\nden gruppen, liksom anhöriga,  hänförs  till artikel\r\nIII-168   så   är   det   fråga   om   en   gemensam\r\ninvandringspolitik   där   det   enda  undantaget  i\r\nkonventets    förslag   gäller   arbetstagare    och\r\negenföretagare.   Det   föreslagna   undantaget  för\r\narbetstagare och egenföretagare medför  dock att det\r\ninte    längre    är    fråga    om    en   gemensam\r\ninvandringspolitik.\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottet  erinrar i sitt  yttrande\r\n(SfU2y) om att det redan tidigare  har  uttalat  sin\r\nuppfattning  att  det  behövs  en gemensam europeisk\r\nasyl- och invandringspolitik, se  senast  betänkande\r\n2002/03:SfU8  Migration  och  asylpolitik  s. 2021.\r\nUtgångspunkten  var  därvid bl.a. att den gemensamma\r\nflyktingpolitiken utgörs  av  miniminormer som läggs\r\npå  en  så  hög  nivå  som  möjligt.  I  betänkandet\r\nredovisas också svårigheter med  genomförandet bl.a.\r\nberoende  på  problem  med  att jämka  samman  olika\r\nnationella  förhållningssätt till  känsliga  frågor,\r\nsom unionens institutionella ramar och den nuvarande\r\nbeslutsprocessen inte kan bidra till att lösa.\r\n\r\nUtskottet delar  således  regeringens  inställning\r\natt  inriktningen  på konventets förslag som  syftar\r\ntill  en  framtida  gemensam   europeisk  asyl-  och\r\ninvandringspolitik  bör stödjas.  Det  är  då  också\r\nnödvändigt  att  beslut  kan  fattas  av  rådet  med\r\nkvalificerad majoritet.  För  att uppnå en asyl- och\r\ninvandringspolitik som verkligen  är gemensam är det\r\näven  nödvändigt  att  alla  medlemsstater   har   i\r\nhuvudsak   överensstämmande   regler.  Detta  kommer\r\nsamtidigt att medföra att den samlade  politiken för\r\nalla medlemsstater blir mer humanitär och rättssäker\r\nän om olika regler tillåts.\r\nUtskottet  delar även regeringens uppfattning  att\r\nden gemensamma asyl- och invandringspolitiken ska ha\r\nen  hög nivå vad  avser  humanitet,  tillämpning  av\r\nasylrätt  och  internationella  åtaganden.  Även  om\r\nrådet  kommer  att  fatta  beslut  med  kvalificerad\r\nmajoritet  på  sätt  konventet  föreslagit  kan  det\r\nförmodas  att  det  kommer att ta lång tid innan  en\r\nsådan gemensam politik  föreligger.  Det  är en svår\r\navvägning hur situationen dessförinnan bör hanteras,\r\ninte  minst  med  hänsyn  till  vad som framkom  vid\r\nutfrågningen  om  att det finns såväl  fördelar  som\r\nnackdelar  med  nuvarande   miniminormer.  Utskottet\r\nstannar   därför   för  att  godta   den   avvägning\r\nregeringen,     i     avvaktan     på     riksdagens\r\nställningstagande,   gjort    inför   de   fortsatta\r\nförhandlingarna  och  som  bl.a.  innebär   att   en\r\nmedlemsstat  vid tillskapandet av den gemensamma och\r\nenhetliga politiken  ska  kunna  tillämpa  de bättre\r\nvillkor som följer av statens nationella lagar.\r\nMed   det  anförda  ställer  sig  utskottet  bakom\r\nskrivelsen  i dessa delar och avstyrker motionerna i\r\nberörda delar. Avvikande meningar har till denna del\r\nav yttrandet  fogats  av  företrädare  för  Moderata\r\nsamlingspartiet,       Folkpartiet      liberalerna,\r\nKristdemokraterna,      Vänsterpartiet,      Centern\r\nrespektive Miljöpartiet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet      delar     socialförsäkringsutskottets\r\nuppfattning och avstyrker således motionerna K10 (m)\r\nyrkande 24 (delvis),  K12  (fp) yrkandena 15 och 16,\r\nK8  (kd)  yrkande  19,  K9 (v) yrkande  20,  K2  (c)\r\nyrkande 29 samt K13 (mp) yrkande 44.\r\n\r\n\r\nAsylprotokollet\r\n\r\n\r\nTill Amsterdamfördraget har  fogats ett protokoll om\r\nasyl    för   medborgare   i   EU:s   medlemsstater.\r\nProtokollet gäller behandlingen i medlemsstaterna av\r\nasylansökningar   ingivna   av  medborgare  i  andra\r\nmedlemsstater. I protokollet anges tre situationer i\r\nvilka  asylansökningar  från  medborgare   i   andra\r\nmedlemsstater  får  prövas.  Den  första situationen\r\ngäller när en medlemsstat, i vilken  asylsökanden är\r\nmedborgare,   i   enlighet   med   artikel   15    i\r\nEuropakonventionen   vidtar   åtgärder  som  innebär\r\navvikelser från skyldigheter enligt konventionen. De\r\nbåda     övriga     fallen     knyter     an    till\r\nsuspensionsförfarandet mot en medlemsstat som  begår\r\nallvarliga   och   upprepade   brott  mot  mänskliga\r\nrättigheter     och    grundläggande    demokratiska\r\nprinciper.\r\n\r\nEn medlemsstat  kan  ensidigt besluta att pröva en\r\nasylansökan. Om medlemsstaten  gör  det,  ska  rådet\r\nomedelbart underrättas och ansökningen behandlas med\r\nutgångspunkt  i  antagandet  att  den  är  uppenbart\r\nogrundad,  utan  att detta påverkar medlemsstaternas\r\nbefogenhet att fatta beslut.\r\nI  en gemensam förklaring  anges  att  protokollet\r\ninte påverkar  medlemsstaternas  rätt  att  vidta de\r\norganisatoriska   åtgärder   som   de   anser   vara\r\nnödvändiga   för  att  uppfylla  sina  förpliktelser\r\nenligt Genèvekonventionen.\r\nBelgien  har   i   en   ensidig   förklaring  till\r\nprotokollet  klargjort att man kommer  att  göra  en\r\nindividuell prövning  av  varje  asylansökan från en\r\nmedborgare i en annan medlemsstat.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI motion Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett\r\ntillkännagivande    om   nödvändigheten    av    att\r\nasylprotokollet elimineras  i  det  nya fördraget. I\r\nmotionen åberopas bl.a. att 12 av 13  kandidatländer\r\ngenererar  asylsökande  till  Sverige  och  att  det\r\nförekommer allvarliga och omfattande kränkningar  av\r\nde  mänskliga  rättigheterna  i flera kandidatländer\r\n(yrkande 6).\r\n\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottet erinrar  i  sitt yttrande\r\n(SfU2y)  att  det uttalade sig om asylprotokollet  i\r\nsitt yttrande till utrikesutskottet inför riksdagens\r\ngodkännande     av     Amsterdamfördraget     (yttr.\r\n1997/98:SfU4y). I yttrandet anfördes bl.a. följande.\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottet   vill   framhålla  att\r\nSverige alltid i internationella sammanhang har lagt\r\nstor   vikt   vid   att   verka  för  en  solidarisk\r\nansvarsfördelning  och  för att  stärka  flyktingars\r\nrättsliga skydd. Utskottet  kan inte godta någon som\r\nhelst  inskränkning  vad  gäller   tillämpningen  av\r\nGenèvekonventionen  och  dess tilläggsprotokoll  och\r\nandra  internationella  åtaganden   avseende   asyl.\r\nRegeringen    framhåller    i    propositionen   att\r\nprotokollet    inte   på   något   sätt   inskränker\r\nmedlemsstaternas         skyldigheter         enligt\r\nGenèvekonventionen.   Protokollet  kommer  inte  att\r\nföranleda någon ändring  av de regler som gäller för\r\nprövningen  av  asylansökningar   i  Sverige.  Varje\r\nansökan ska enligt regeringen även  fortsättningsvis\r\ntas  upp  till individuell prövning. Sverige  har  i\r\nlikhet  med   övriga  medlemsstater  valt  att  inte\r\nansluta sig till  Belgiens  ensidiga förklaring till\r\nprotokollet att man kommer att  göra  en individuell\r\nprövning  av varje asylansökan från en medborgare  i\r\nen annan medlemsstat. Anledningen till det är enligt\r\nregeringen  att  man anser att protokollet, särskilt\r\ndå det ses tillsammans  med  den  nämnda  gemensamma\r\nförklaringen,   inte   inskränker   medlemsstaternas\r\nskyldigheter enligt Genèvekonventionen. Eftersom det\r\ni  ingressen  till  asylprotokollet  slås  fast  att\r\nGenèvekonventionen  beaktats  och  protokollet   tar\r\nhänsyn  till  konventionens  syften  och slutgiltiga\r\nkaraktär,   och  detta  sett  tillsammans  med   den\r\ngemensamma förklaringen,  är det utskottets bestämda\r\nuppfattning   att   protokollet    inte   inskränker\r\nmedlemsstaternas         skyldigheter         enligt\r\nGenèvekonventionen.\r\nSocialförsäkringsutskottet     vidhåller     denna\r\ninställning,     liksom    senast    i    betänkande\r\n2002/03:SfU8, och avstyrker motion Sf257.\r\nVänsterpartiets              ledamot             i\r\nsocialförsäkringsutskottet har avgett  en  avvikande\r\nmening.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet      delar     socialförsäkringsutskottets\r\nuppfattning och  avstyrker  motion Sf257 (v) yrkande\r\n6.\r\n\r\n\r\nUnionens yttre åtgärder\r\n\r\n\r\nEuropeiska gemenskapen hade på ett tidigt stadium en\r\nyttre   politik   på   ekonomiska   områden,   bl.a.\r\ntullpolitik  och  annan  utrikeshandelspolitik.  Det\r\nformella samarbetet på det allmänna utrikespolitiska\r\nområdet etablerades dock först  i  ett relativt sent\r\nskede i samband med Enhetsakten 1986. Inom ramen för\r\nUnionsfördraget   (det   s.k.   Maastrichtfördraget)\r\netablerades  dagens  bestämmelser  om   en  gemensam\r\nutrikes-  och  säkerhetspolitik  (GUSP).  Under  den\r\nsenaste   tioårsperioden  har  det  utrikespolitiska\r\nsamarbetet   mellan   EU:s   medlemsstater   gradvis\r\nbreddats och fördjupats, framför allt inom ramen för\r\nden gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.\r\n\r\nUtgångspunkten för konventets arbete när det\r\ngäller unionens yttre åtgärder har varit att nå\r\nökad effektivitet, förbättrad samordning och\r\nsamstämmighet mellan politikområden samt en\r\ntydligare representation gentemot omvärlden.\r\nKonventets förslag innehåller ett antal\r\nförändringar i förhållande till nuvarande\r\nfördrag. Inrättandet av en utrikesminister-\r\nfunktion utgör den största nyheten. En annan\r\nnyhet är att alla unionens yttre åtgärder förs\r\nsamman i ett avsnitt i det konstitutionella\r\nfördraget. I övrigt föreslås förändringar på\r\nområden som utrikes-, säkerhets- och\r\nförsvarspolitik, handelspolitik,\r\nutvecklingspolitik, humanitära insatser,\r\nsanktioner, internationella avtal och yttre\r\nrepresentation. (Artiklarna 15, 27, 39, 40, 42\r\noch III-193 till III-231 samt, angående\r\nfördjupat samarbete, artiklarna 43 och III-332\r\ntill III-329.)\r\n\r\nAllmänna bestämmelser  konventets förslag\r\n\r\nKonventets  förslag innebär en ny struktur för  EU:s\r\nutrikespolitik,   där   relevanta   artiklar   i  de\r\nnuvarande  fördragen  förs  samman i ett avsnitt för\r\nunionens yttre åtgärder i det  nya  konstitutionella\r\nfördraget. Samtidigt behålls skilda regelverk för de\r\nolika politikområdena. I och med att pelarstrukturen\r\navskaffas blir det möjligt att slå fast övergripande\r\nmål  för  EU:s yttre agerande i alla dess  delar.  I\r\nförslaget framhålls betydelsen av att unionens yttre\r\nåtgärder och interna politik är samstämmiga.\r\n\r\nUtrikesministern får en central roll när det\r\ngäller att formulera och genomföra unionens\r\npolitik. Han eller hon ska agera på uppdrag av\r\nrådet vid genomförande av den gemensamma\r\nutrikes- och säkerhetspolitiken. Samtidigt är\r\ndet tänkt att han eller hon ska vara vice\r\nordförande i kommissionen med ansvar för de\r\nyttre förbindelserna och samordningen av\r\nunionens yttre åtgärder inom kommissionen.\r\nKonventet föreslår även att en europeisk\r\navdelning för yttre åtgärder ska upprättas\r\nunder utrikesministerns ledning, i nära\r\nsamarbete med medlemsstaternas\r\nutrikesförvaltningar.\r\n\r\nDen gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken\r\n konventets förslag\r\n\r\nBeslut om unionens utrikes- och säkerhetspolitik ska\r\näven fortsättningsvis  fattas  med  enhällighet  som\r\nhuvudregel.   Redan   idag   kan  dock  kvalificerad\r\nmajoritet tillämpas vid beslut  om  ståndpunkter och\r\nåtgärder på grundval av Europeiska rådets  enhälligt\r\nantagna    gemensamma    strategier,    liksom   vid\r\ngenomförande  av  sådana  ståndpunkter och åtgärder.\r\nDenna   möjlighet   kvarstår  med   den   marginella\r\nförändringen att gemensamma  strategier  ersätts med\r\nEuropeiska  rådets  beslut  om  unionens strategiska\r\nintressen och mål. Möjligheten att  fatta beslut med\r\nkvalificerad majoritet utvidgas till  att även gälla\r\nförslag   som   utrikesministern   lägger  fram   på\r\nuppmaning av Europeiska rådet.\r\n\r\nEn  medlemsstat  ska  även fortsättningsvis  kunna\r\navstå från att delta i ett  beslut  och  därmed inte\r\nheller vara förpliktigad att tillämpa beslutet, s.k.\r\nkonstruktivt     avstående.     I     frågor     där\r\nmajoritetsbeslut  används  enligt  fördraget, kan en\r\nenskild  medlemsstat förhindra ett beslut  med  hän-\r\nvisning   till    viktiga    och    uttalade   skäl.\r\nBeslutsfattande   med  kvalificerad  majoritet   ska\r\nliksom idag inte kunna  tillämpas  i  frågor som har\r\nmilitära eller försvarsmässiga konsekvenser.\r\nKonventets  förslag  innebär  att  initiativrätten\r\ninom    GUSP    tillfaller    medlemsstaterna    och\r\nutrikesministern.  Utrikesministern  kan agera ensam\r\neller med stöd av kommissionen.\r\nKonventet   föreslår   också   att   de   allmänna\r\nbestämmelserna  om  s.k. fördjupade samarbeten  även\r\nska  innefatta utrikes-,  säkerhets-  och  försvars-\r\npolitiken.  Grupper av medlemsstater skulle således,\r\nefter beslut av rådet med kvalificerad majoritet och\r\nförutsatt  att   minst   en  tredjedel  av  unionens\r\nmedlemsstater  deltar,  i  framtiden  kunna  inrätta\r\nfördjupade  samarbeten  inom  detta   område.  Dessa\r\nstater skulle då använda EU:s institutioner  för att\r\ngenomföra  detta  samarbete. Under nuvarande fördrag\r\nkan fördjupade samarbeten  på  detta  område  endast\r\nkomma  i  fråga  vid  genomförande  av redan antagna\r\ngemensamma ståndpunkter eller åtgärder  och aldrig i\r\nfrågor    med    militära    eller   försvarsmässiga\r\nkonsekvenser.\r\nKonventet  föreslår  en finansieringsstruktur  för\r\nGUSP liknande den nuvarande.  En  ny  bestämmelse om\r\nsärskilda  förfaranden föreslås för finansiering  av\r\nbrådskande åtgärder  genom unionens budget. Dessutom\r\nföreslås att en startfond  inrättas utanför unionens\r\nbudget   för   finansiering  av  förberedelser   för\r\nmilitära insatser.\r\n\r\nDen gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken\r\n\r\nKonventet  föreslår   en   vidareutveckling  av  den\r\neuropeiska  säkerhets- och försvarspolitiken  (ESFP)\r\nför att förbättra  EU:s  möjligheter  att bidra till\r\ndet internationella fredsfrämjandet utanför unionens\r\ngränser. Vissa av förslagen innebär att  det  arbete\r\nsom      redan     i     dag     etablerats     inom\r\nkrishanteringsområdet   fördragsfästs,  medan  andra\r\ninnehåller nya komponenter  jämfört  med dagens för-\r\ndrag.\r\n\r\nDe      krishanteringsuppgifter      (de      s.k.\r\nPetersbergsuppgifterna) unionen vill kunna genomföra\r\nbör,  enligt  konventets förslag, vidareutvecklas så\r\natt   de   tydligare   täcker   in   både   unionens\r\nkonfliktförebyggande   verksamhet  och  dess  freds-\r\nfrämjande arbete med både civila och militära medel.\r\nKonventet föreslår att rådet ska få möjlighet att ge\r\nen  grupp  medlemsstater  i  uppdrag  att  genomföra\r\nsådana  uppgifter, om inte alla  medlemsstater  vill\r\neller kan  delta  i  en  viss  krishanteringsinsats.\r\nDenna möjlighet finns i praktiken redan i dag.\r\nFör   att   förbättra  unionens  möjligheter   att\r\ngenomföra krishanteringsinsatser anser konventet att\r\nmedlemsstaterna bättre behöver samordna och utveckla\r\nde  militära  resurser   som  ställs  till  unionens\r\nförfogande. För att underlätta detta arbete föreslår\r\nkonventet    att    en    europeisk     byrå     för\r\nförsvarsmateriel,  forskning  och  militära resurser\r\ninrättas.  Denna  fråga har redan börjat  diskuteras\r\ninom det ordinarie  EU-arbetet  och  vid sitt möte i\r\nThessaloniki  den  1920  juni  2003  gav Europeiska\r\nrådet  relevanta  organ  i  uppdrag  att  vidta   de\r\nåtgärder  som  krävs  för  att under 2004 inrätta en\r\nmellanstatlig försvarsmaterielbyrå.\r\nFörutom ovan nämnda förslag  om att ändra reglerna\r\nför fördjupade samarbeten, föreslår  konventet  även\r\natt  två  särskilda  samarbeten,  som  inte  behöver\r\ninnefatta   alla   medlemsstater,  ska  inrättas  på\r\nförsvarsområdet  direkt  genom  fördraget.  Det  ena\r\nförslaget handlar om att de medlemsstater som aktivt\r\nvill arbeta för att unionen ska kunna ta sig an även\r\nmycket krävande militära  insatser ska kunna inrätta\r\nett      eget      samarbete      kring      militär\r\nkapacitetsutveckling  inom  EU.  Samarbetet, som  av\r\nkonventet  benämns  strukturerat  samarbete,  skulle\r\nvara öppet för alla stater som vill  ingå gemensamma\r\nåtaganden  på  detta  område samt har kapacitet  och\r\nvilja att arbeta för att EU även ska kunna genomföra\r\nmer   komplexa  krishanteringsuppgifter.   Bara   de\r\nmedlemsstater   som   deltar   i  det  strukturerade\r\nsamarbetet  ska anta de beslut som  rör  samarbetet,\r\ninklusive  kriterier   och   åtaganden  i  fråga  om\r\nmilitära   resurser.   Övriga   medlemsstater    ska\r\ninformeras  av  den  föreslagna  utrikesministern om\r\nutvecklingen av det strukturerade  samarbetet. Rådet\r\nföreslås även kunna ge dessa länder  i  uppdrag  att\r\ngenomföra    krishanteringsinsatser   för   unionens\r\nräkning.  I  presidiets   förklaringar   nämns  även\r\nmöjligheten att gruppen ska kunna genomföra insatser\r\nsom inte är att betrakta som EU-insatser.\r\nKonventet  föreslår  även att det konstitutionella\r\nfördraget   ska  fastställa   att   den   gemensamma\r\nförsvarspolitiken  i  framtiden kommer att leda till\r\nett  gemensamt  försvar.  Detta  kommer  enligt  den\r\nföreslagna   texten   att   ske   när   stats-   och\r\nregeringscheferna enhälligt fattar ett sådant beslut\r\noch  efter  att  medlemsstaterna  antar  ett  sådant\r\nbeslut   i  enlighet   med   sina   konstitutionella\r\nbestämmelser. Eftersom många medlemsstater inte vill\r\nse en sådan  utveckling  i dag, föreslås även att de\r\nstater som redan nu vill påbörja  ett  sådant arbete\r\nska  kunna utfästa ömsesidiga försvarsgarantier  sig\r\nemellan.   Dessa   stater   förutses  kunna  använda\r\nunionens strukturer för att,  i  nära  samarbete med\r\nNato,  kunna  utveckla  ett  samarbete  inom   detta\r\nområde.  Detta utgör således det andra förslaget  om\r\natt fördragsfästa  ett  samarbete  som inte omfattar\r\nalla medlemsstater.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nAllmänna bestämmelser\r\n\r\nUtgångspunkten för konventets arbete på detta område\r\nhar   varit   att   öka  effektiviteten  i  arbetet,\r\nförbättra samordningen  och  samstämmigheten  mellan\r\nolika  områden av unionens yttre åtgärder samt skapa\r\nen tydligare  representation gentemot omvärlden. Det\r\nfinns goda skäl  att  bejaka denna ansats. Förslaget\r\natt inrätta en utrikesminister  ska  ses  mot  denna\r\nbakgrund.    Utrikesministerfunktionen    bör   dock\r\nutformas  så att den undviker en sammanblandning  av\r\nrådets respektive  kommissionens  skilda roller. Det\r\nförefaller vidare mindre lämpligt att  låta unionens\r\nutrikesminister ha ordförandeposten då beslut fattas\r\ni rådet, samtidigt som han eller hon har ett tydligt\r\nansvar     för     initiativ    och    genomförande.\r\nUtrikesministern bör ha ett effektivt administrativt\r\nstöd  inom  ramen  för   kommissionens   och  rådets\r\nnuvarande resurser.\r\n\r\nDen gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken\r\n\r\nDen   gemensamma   utrikes-  och  säkerhetspolitiken\r\nbygger  på  att den har  alla  medlemsstaters  stöd.\r\nFörslaget att behålla enhällighet som huvudregel bör\r\ndärför välkomnas. Konventets förslag innebär utökade\r\nmöjligheter  att   fatta   beslut  med  kvalificerad\r\nmajoritet  vid  genomförande  av   den  överenskomna\r\npolitiken, vilket bör bidra till ökad  effektivitet.\r\nSamtidigt  kvarstår  den  betydelsefulla möjligheten\r\nför enskilda medlemsstater  att  kunna  motsätta sig\r\nantagandet   av   ett  beslut  som  ska  fattas  med\r\nkvalificerad  majoritet  om  det  går  emot  viktiga\r\nnationella intressen,  liksom det absoluta kravet på\r\nenhällighet    i   frågor   med    militära    eller\r\nförsvarsmässiga konsekvenser.\r\n\r\nKommissionen bör  även  fortsättningsvis tilldelas\r\ninitiativrätt    inom    GUSP,    vid    sidan    av\r\nmedlemsstaterna och utrikesministern.\r\nFörslaget   om   att   den   gemensamma  utrikes-,\r\nsäkerhets-  och försvarspolitiken  inte  längre  ska\r\nvara  undantagen   från   de  allmänna  reglerna  om\r\nfördjupade samarbeten väcker den principiella frågan\r\nom  flexibel  integration  inom   detta  område.  På\r\nutrikes-  och  säkerhetspolitikens  område   är  det\r\nsärskilt betydelsefullt att alla medlemsstater  står\r\nbakom    den    förda    politiken.   De   särskilda\r\nbestämmelserna om GUSP i nuvarande  fördrag  innebär\r\natt  målsättningarna för de områden som omfattas  av\r\nmöjligheten   till   fördjupade   samarbeten   måste\r\nformuleras  genom  enhälliga  beslut.  De  nuvarande\r\nbestämmelserna   och   undantagen   när  det  gäller\r\nfördjupade samarbeten inom GUSP bör därför bevaras.\r\n\r\nDe nya förslagen på finansieringsområdet skulle\r\nkunna bidra till att ge EU kortare reaktionstid\r\nför igångsättande av civila eller militära\r\naktiviteter inom GUSP. Principen bör även\r\nfortsättningsvis vara att en så stor andel som\r\nmöjligt av kostnaderna förknippade med\r\ngenomförandet av EU:s militära\r\nkrishanteringsinsatser finansieras genom att\r\nvarje deltagande medlemsstat betalar kostnaden\r\nför sitt bidrag till insatsen.\r\n\r\nDen gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken\r\n\r\nUnionens   förmåga   att  påverka  frågor  som   rör\r\ninternationell fred och  säkerhet  både  kan och bör\r\nförbättras.     Den    gemensamma    utrikes-    och\r\nsäkerhetspolitiken är av stor betydelse för Sveriges\r\ninternationella         inflytande.         Unionens\r\nkrishanteringsförmåga, dvs. unionens möjligheter att\r\ndelta   med  civila  och  militära   medel   i   det\r\ninternationella  fredsfrämjande  arbetet,  utgör  en\r\nmycket   viktig   del   i  detta  arbete.  Många  av\r\nkonventsförslagen kan utgöra  positiva  bidrag  till\r\nunionens  framtida  förmåga att förebygga konflikter\r\noch  hantera  internationella   kriser.   Inget   av\r\nförslagen    påverkar   Sveriges   möjligheter   att\r\nfortsätta föra en militärt alliansfri politik. Inget\r\nav förslagen påverkar  heller  dagens  situation vad\r\ngäller mandat från FN:s säkerhetsråd.\r\n\r\nEU:s säkerhets- och försvarspolitik bör  utvecklas\r\ni  takt  med  att  globala  hot och säkerhetsproblem\r\nförändras.  En  vidareutveckling   av   Petersbergs-\r\nuppgifterna  är  en  naturlig  del  i denna process.\r\nKlargörandet  att  alla  medlemsstater inte  behöver\r\ndelta i samtliga krishanteringsinsatser kan också ge\r\nstörre  flexibilitet  vid  genomförandet.   Det   är\r\nsamtidigt  viktigt  att  den  övergripande politiska\r\nkontrollen    finns    kvar   hos   alla    unionens\r\nmedlemsstater.\r\nUnionens  målsättningar   om   att  förebygga  och\r\nhantera  konflikter  kan  ibland  hindras   av   att\r\notillräckliga    resurser   ställs   till   unionens\r\nförfogande. Med ökad  mellanstatlig  samordning  kan\r\nEU:s   möjligheter  att  bidra  till  internationell\r\nkrishantering  förbättras. Svenskt deltagande i EU:s\r\nkrishanteringsinsatser  och frågan om hur de svenska\r\nbidragen till EU:s krishanteringsverksamhet  ska  se\r\nut  kommer med konventets förslag, precis som i dag,\r\natt vara föremål för nationella beslut. Genom att på\r\nfrivillighetens    grund    samordna    visst    ka-\r\npacitetsarbete   i   en   försvarsmaterielbyrå   kan\r\nmedlemsstaterna  förbättra  sina  egna  resurser och\r\ngöra        dem        mer        kostnadseffektiva.\r\nFörsvarsmaterielbyrån bör inte regleras  i  detalj i\r\nfördraget.\r\nDet finns ett reellt behov inom hela Europa av att\r\neffektivisera och samordna resursutnyttjandet på det\r\nmilitära   kapacitetsområdet   så   att   unionen  i\r\npraktiken   bättre  ska  kunna  utnyttja  sin  fulla\r\npotential  som  en  effektiv  fredsfrämjande  kraft.\r\nAmbitionen bör  därför  vara  att alla medlemsstater\r\naktivt ska delta i detta arbete.  Konventets förslag\r\nom ett strukturerat samarbete riskerar  dock  att  i\r\nstället orsaka framtida spänningar mellan deltagarna\r\noch  de  som  väljer  att stå utanför, vilket skulle\r\nkunna  leda till en försvagning  av  den  gemensamma\r\nutrikes-  och  säkerhetspolitiken. Förutsättningarna\r\nför att ett sådant  samarbete  ska bli framgångsrikt\r\nökar   om   förslaget   revideras   så   att    alla\r\nmedlemsstater  kan delta i utformningen av kriterier\r\nför samarbetet,  att möjligheter till insyn ges även\r\nför de stater som  väljer  att  inte delta, att alla\r\nmedlemsstater  får  delta  när  beslut   fattas   om\r\ngenomförande  av  insatser  samt att de behåller den\r\növergripande politiska kontrollen om sådana insatser\r\ngenomförs.\r\nFrågan  om  flexibel integration  väcks  också  av\r\nförslaget om att  de  stater  som  så vill ska kunna\r\nutfärda ömsesidiga försvarsgarantier  inom  unionens\r\nram.  Vid inträdet i EU deklarerade Sverige att  det\r\ninte hade  för  avsikt  att  hindra  de stater som i\r\nframtiden  skulle  vilja arbeta i riktning  mot  ett\r\ngemensamt försvar. Förslaget riskerar emellertid att\r\nskapa  onödiga skiljelinjer  mellan  medlemsstaterna\r\noch  därmed  försämra  möjligheterna  att  gemensamt\r\nformulera    en    sammanhållen   politik   gentemot\r\nomvärlden. Ett sådant  samarbete  skulle  även skapa\r\nnya spänningar i den transatlantiska länken.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet  välkomnar  i  motion  K10\r\nkonventets förslag till en betydligt stärkt utrikes-\r\noch säkerhetspolitik. Dock beklagar motionärerna att\r\nkonventet  inte var berett att gå längre. De  skulle\r\ngärna  se  att   besluten   inom  det  utrikes-  och\r\nsäkerhetspolitiska   området   kunde    fattas   med\r\nkvalificerad majoritet med tre väsentliga  undantag:\r\ndels  möjlighet  till  konstruktivt  avstående  från\r\nbeslut,  dels  att  ett beslut aldrig får tas mot en\r\nmedlemsstats   vitala   nationella   intresse,   och\r\nslutligen att beslut om militära  insatser alltid är\r\nnationella och deltagandet frivilligt.\r\n\r\nEU:s  utrikesagerande  föreslås även  i  framtiden\r\nvara  delat mellan kommissionen  och  ministerrådet,\r\nsom på  detta  område inte bara är en beslutsinstans\r\nutan  också har verkställande  funktioner.  För  att\r\nmotverka   denna   olyckliga   uppdelning   föreslår\r\nkonventet att den vice ordförande i kommissionen som\r\nansvarar för dess utrikesfrågor också ska svara  för\r\nden  funktion  som  nu  upprätthålls  av rådets höge\r\nrepresentant  och  benämnas  utrikesminister.  Under\r\ndenna förutsättning välkomnas konventets förslag att\r\ninrätta  en  utrikesminister  som   kombinerar   två\r\nuppgifter.\r\nModerata  samlingspartiet  anser  att den framtida\r\nutformningen    av   en   effektiv   utrikes-    och\r\nsäkerhetspolitik    bäst   skulle   gagnas   av   om\r\nkommissionen fick det samlade verkställande ansvaret\r\näven  för  detta  område.   Det   skulle  underlätta\r\nsamordning och konsekvens i EU:s inre politik, t.ex.\r\njordbrukspolitiken, och dess utrikesagerande, vilket\r\när viktigt eftersom inrikes- och utrikesaspekten  av\r\nolika  sakfrågor  i  allt  högre  grad  vävs  samman\r\n(yrkande 28).\r\n\r\nFolkpartiet vill i motion K12 understryka behovet av\r\nen utökad samverkan på det utrikespolitiska området.\r\nMotionärerna  föreslår,  för  varje  punkt  där ökad\r\nsamverkan  behövs,  verkligt verksamma åtgärder  och\r\ninte vad som måste ses som lätt uppgivna halvmesyrer\r\n(yrkande   11).   Utgångspunkten    är    dock   att\r\nutrikespolitik   alltjämt   till   stor  del  är  en\r\nangelägenhet för regeringar  och att  ministerrådet\r\ninom EU därmed spelar en viktig roll.\r\n\r\nKristdemokraterna ser i sin motion K8 positivt på de\r\nuppsatta  målsättningarna  men  vill  se ytterligare\r\nförstärkningar och reformer inom EU:s bistånds-  och\r\nhandelspolitik.  EU:s  externa politik ska styra mot\r\nsamma  politiska  mål så att  handel,  jordbruk  och\r\nbistånd  samverkar för  att  bekämpa  fattigdomen  i\r\ntredje världen.  Här  återstår  det  mycket att göra\r\n(yrkande  21). I motion K416 (kd) anförs  att  EU  i\r\nhögre  utsträckning   bör  samordna  den  gemensamma\r\nutrikes-,       handels-,       bistånds-        och\r\nsäkerhetspolitiken.  Mycket  återstår att göra innan\r\nEU fått de nödvändiga resurserna (yrkande 23).\r\n\r\nVänsterpartiet menar i motion  K9  att ett bevarande\r\nav  vetorätten  och  även  ett återförande  av  fler\r\nfrågor än i dag till enhällighet är mycket angeläget\r\noch vill med detta understryka  att  det  mandat den\r\nsvenska  regeringen  gått  in  med  i det europeiska\r\nsamarbetet  kring  utrikes-  och  säkerhetspolitiken\r\nvilar  på  att  detta ska röra sig om  mellanstatlig\r\nsamverkan  där  den   nationella   bestämmanderätten\r\nbevaras. Kvalificerad majoritetsomröstning  bör inte\r\ntillämpas  inom utrikespolitikens område. Med  detta\r\navvisas alltså även nuvarande regler. Vetorätt måste\r\nfinnas vad gäller  samtliga utrikespolitiska frågor.\r\nDetta bör riksdagen  som  sin  mening  ge regeringen\r\ntill känna (yrkande 21).\r\n\r\nDen  gemensamma  utrikes-  och  säkerhetspolitiken\r\nomfattar alla frågor som rör EU:s säkerhet  och  ger\r\nEU-länderna  möjlighet  att  när  de så önskar agera\r\ntillsammans på den internationella arenan. Detta var\r\nsjälva  avsikten  med  den gemensamma  utrikes-  och\r\nsäkerhetspolitiken, och detta bör fortsätta att vara\r\ndess  målsättning. Vänsterpartiet  vill  understryka\r\nvikten  av  att  Sverige  inom EU värnar nationernas\r\nsjälvbestämmanderätt.  EU bygger  på  ett  samarbete\r\nmellan självständiga stater,  och all utveckling mot\r\nen europeisk superstat måste undvikas  för  att EU:s\r\nfolkliga legitimitet inte ska förfalla i ännu större\r\nutsträckning  än  vad  som  redan  skett.  Detta bör\r\nriksdagen  som  sin mening ge regeringen till  känna\r\n(yrkande 22). Regeringen måste med kraft avvisa alla\r\nförslag som leder  till  att  EU  utvecklas  till en\r\nmilitär  allians  (yrkande  23). Vänsterpartiet vill\r\nockså med bestämdhet ta avstånd från alla försök och\r\nalla tendenser till ömsesidiga försvarsbeslut. Detta\r\nbör  riksdagen  som sin mening  ge  regeringen  till\r\nkänna (yrkande 27).\r\n\r\nCentern anför i sin motion K2 att konventets förslag\r\ntill   en   vidareutveckling   av   den   europeiska\r\nsäkerhets- och  försvarspolitiken  för att förbättra\r\nEU:s    möjligheter    till    det   internationella\r\nfredsfrämjandet utanför unionens gränser är bra. Det\r\när även bra att krishanteringsuppgifterna,  de  s.k.\r\nPetersbergsuppgifterna,   vidareutvecklas.   Det  är\r\nviktigt   att   det   konfliktförebyggande   arbetet\r\nutvecklas och prioriteras. Inom detta område har  EU\r\ngedigen  erfarenhet  och  kunskap som kan komma till\r\nnytta på flera sätt. Medlemsstaternas  och  unionens\r\nsätt att hantera konflikter är väsensskild från  den\r\nmetod som USA använder sig av. Medlemsstaterna måste\r\nskynda   på   att   uppnå   sina   åtaganden  enligt\r\növerenskommelsen  om  en  krishanteringsstyrka.   En\r\nuppgift  som  behöver  diskuteras  och  lösas är det\r\ngemensamma   behovet   av   logistisk  kapacitet   i\r\nkrishanteringsarbetet.           Innan           det\r\nkonfliktförebyggande  arbetet  har utvecklats  fullt\r\nut, är det enligt Centerpartiet  inte  aktuellt  att\r\ndiskutera  ett  eventuellt bildande av ett gemensamt\r\nförsvar. Vad ovan  anförts  om  prioritering  av det\r\nkonfliktförebyggande arbetet bör ges regeringen till\r\nkänna (yrkande 24).\r\n\r\nMiljöpartiet  anför  i motion K13 att i artikel I-39\r\nfastslås att utrikes-  och  säkerhetspolitik normalt\r\nbeslutas   enhälligt,   men  att  Europeiska   rådet\r\nenhälligt  kan besluta att  beslut  ska  fattas  med\r\nkvalificerad  majoritet!  Det  behövs  alltså  ingen\r\nfördragsändring   för  detta.  Detta  är  en  av  de\r\ntidigare  nämnda passerellerna  (artikel  I-39:8).\r\nGenom denna  skrivning  kan Sveriges politiker godta\r\natt den utrikespolitiska  vetorätten försvinner utan\r\natt  folket tillfrågas i ett  val.  Bakgrunden  till\r\ndenna lösning motiveras i en kommentar av konventets\r\npresidium:  Presidiet  anser  att  med  tanke på de\r\nmotsättningar  som  råder  är  det  bäst att behålla\r\nenhällighet som allmän princip men att  medge  flera\r\nundantag  från  denna  regel ... Förslaget till EU-\r\nkonstitution  innebär  på   detta   område  att  man\r\npåbörjar   avvecklingen   av   den  utrikespolitiska\r\nvetorätten.    Miljöpartiet    har    inget     emot\r\nutrikespolitiskt   samarbete   inom  EU,  men  säger\r\nbestämt  nej till att ett land ska  kunna  påtvingas\r\nett visst  utrikespolitiskt agerande av en majoritet\r\n(yrkande 36).\r\n\r\nMotionärerna  menar  vidare  att  en annan sak som\r\ninte  kan  lämnas  utan kommentar är målsättningarna\r\nför den gemensamma utrikespolitiken i artikel I-3.4,\r\ni vilken man anger en  lång rad mål som EU ska bidra\r\ntill i omvärlden, däribland  fred  och  säkerhet. En\r\nsak   är   anmärkningsvärd   genom   sin   frånvaro:\r\ndemokratins främjande. Främjandet av demokrati anges\r\ninte som ett mål, vilket är betänkligt med tanke  på\r\nden  historia flera av EU:s gamla kolonialmakter har\r\nav att  stödja brutala och repressiva regimer. Varje\r\nanledning till misstanke om en fortsättning av denna\r\npolitik på  unionsnivå  är helt oacceptabel, och det\r\nvore därför en fördel om  främjandet  av  demokratin\r\nuttryckligen    kunde   skrivas   in   som   en   av\r\nmålsättningarna för unionens utrikespolitik (yrkande\r\n37).\r\n\r\nUtrikesministern\r\n\r\nUtrikesministerns  föreslagna  roll,  anför Moderata\r\nsamlingspartiet i motion K10, som ordförande i rådet\r\nför  utrikesfrågor  är ett avsteg från principen  om\r\nkommissionens och rådets  skilda roller. Förslaget i\r\ndenna del är dikterat av önskemålet från utomstående\r\nländer att ha kontinuitet i  relationen  med  EU vad\r\navser  den  del av utrikesagerandet som ligger under\r\nrådet.  Moderata   samlingspartiet   kan   acceptera\r\nförslaget,   men   även   denna  problematik  skulle\r\nunderlättas  om  det  verkställande   ansvaret   för\r\nutrikesrelationerna  låg  samlat  inom  kommissionen\r\n(yrkande 18).\r\n\r\nAtt  sammanföra  de  två  uppgifterna i rådet  och\r\nkommissionen   i  en  roll,  utrikesministerns,   är\r\nnödvändigt  för  att  stärka  EU:s  utrikespolitiska\r\nröst. Folkpartiet  motsätter  sig dock i motion K12,\r\nliksom  regeringen, att utrikesministern  ska  agera\r\nordförande  i  rådet för yttre förbindelser. Det kan\r\nleda till en olycklig  sammanblandning av rådets och\r\nkommissionens      respektive      roller.      Inom\r\nutrikespolitiken    har     rådet     en     tydligt\r\nbeslutsfattande  funktion medan kommissionen har  en\r\nmer   exekutiv   och   verkställande    roll.    Den\r\nrollfördelningen  bör  vara  så  klar och tydlig som\r\nmöjligt (yrkande 12).\r\nKristdemokraterna   instämmer   i  motion   K8   i\r\nkonventets     ambition     att     förbättra    den\r\nutrikespolitiska samordningen och tydliggöra  EU som\r\naktör   i   utrikesfrågor.   Den   konstruktion  som\r\nkonventet  föreslår  riskerar dock att  sammanblanda\r\nrådets  respektive  kommissionens   skilda   roller.\r\nKristdemokraterna    instämmer    med    regeringens\r\nbedömning   att   utrikesministern   inte  bör  vara\r\nordförande i rådet för externa relationer. I stället\r\nförordar  Kristdemokraterna, liksom regeringen,  ett\r\nroterande ordförandeskap (yrkande 12).\r\n\r\nVänsterpartiet anför i motion K9 att en struktur där\r\nen person sitter  på  två politiska mandat samtidigt\r\ninte är önskvärd då utrikes-  och säkerhetspolitiken\r\nföreträdesvis   bör  betraktas  som   en   nationell\r\nbestämmandefråga.  Tillsättningen av posten som EU:s\r\nutrikespolitiska talesman  var  i  sig  ett led i en\r\nutveckling     mot     ökad     överstatlighet     i\r\nutrikespolitiska   frågor.   Det   är   den  svenska\r\nutrikesministern    som    är    och    ska   förbli\r\ntalesman/taleskvinna     vad     gäller     Sveriges\r\nutrikespolitik.   Därför   bör   varje  förslag  som\r\nutvecklar   och   förstärker   unionens   gemensamma\r\nutrikespolitik avfärdas. Detta bör riksdagen som sin\r\nmening ge regeringen till känna (yrkande 8).\r\n\r\nCenterpartiets  förslag  i  motion   K2   är   att\r\nutrikesministern  placeras i rådet, eftersom Centern\r\ni sitt alternativ har  renodlat  kommissionens  roll\r\ntill ett verkställande organ (yrkande 12).\r\n\r\nMiljöpartiet erinrar i motion K13 om att enligt\r\nkonventets förslag ska utrikesministern ha ett\r\nmycket brett mandat. Han eller hon ska både\r\nutforma förslag och verkställa politiken. Han\r\neller hon ska också vara inblandad i EU:s\r\nstrukturerade militärarbete. På en och samma\r\ngång ska utrikesministern vara viceordförande i\r\nEU-kommissionen och ordförande för rådet för\r\nEU:s utrikesministrar. Denna roll är för bred,\r\nden kan leda till intressekonflikter och bör\r\nredan på dessa grunder avvisas. Syftet med\r\nkonventets förslag är att utveckla en\r\nutrikespolitik för hela EU. Motionärerna tycker\r\ninte att det är något självändamål att\r\ninstitutionalisera och styra utrikespolitiken\r\nför EU:s 25 sinsemellan ofta mycket olika\r\nmedlemsländer. Här, som så ofta annars, menar\r\nmotionärerna att mångfald kan vara en fördel.\r\nRisken med en utrikespolitik på EU-nivå är att\r\ndet civila samhällets och de folkliga\r\nkrafternas inflytande minskar. Inrättandet av\r\nen utrikesminister på EU-nivå är ett tydligt\r\noch viktigt steg mot förverkligandet av en\r\nutrikespolitik för EU, vilket motionärerna\r\nmotsätter sig (yrkandena 6 och 7).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  vill  inledningsvis  ställa sig bakom den\r\ngrundläggande analysen och problemformuleringen från\r\nkonventet, nämligen att det finns  utrymme  för ökad\r\npolitisk  samordning  och  samverkan  i  EU:s  yttre\r\nagerande.  Med  den  problemformuleringen  blir  det\r\nlogiskt   att   söka   utveckla  de  instrument  och\r\nlösningar   som  främjar  samverkan   mellan   olika\r\naktörer,  institutioner   och   politikområden.  Som\r\nutskottet anfört tidigare (bet. 2002/03:KUU2)  finns\r\ndet   flera   dimensioner   där  ökad  samverkan  är\r\nönskvärd:\r\n\r\n   mellan     olika     politikområden      (t.ex.\r\nutrikeshandel,    GUSP,   hållbar   utveckling,\r\nutvecklingssamarbete     samt     asyl-     och\r\nmigrationsfrågor),\r\n\r\n   mellan medlemsstaterna,\r\n   mellan EU:s institutioner samt\r\n   mellan inre och yttre agerande.\r\n\r\nKonventets  förslag innebär tydliga möjligheter till\r\nförstärkt  samverkan  avseende  dessa  aspekter  och\r\ndärmed en förstärkning  av  den  gemensamma utrikes-\r\noch  säkerhetspolitiken.  Detta  ligger  i  Sveriges\r\nintresse. Genom att Sverige kan agera  genom unionen\r\nstärks Sveriges röst i världen. Utskottet  välkomnar\r\nsåledes   i  stora  drag  den  förstärkning  av  den\r\ngemensamma   utrikes-   och  säkerhetspolitiken  som\r\nkonventets förslag innebär.\r\n\r\nAvskaffandet av pelarstrukturen  underlättar  ökad\r\nsamordning  när  det gäller EU:s yttre agerande. Den\r\nnya samlade målparagrafen för EU:s yttre agerande är\r\nett  exempel. Det är  första  gången  en  sådan  kan\r\nformuleras,   eftersom   den  tidigare  uppdelningen\r\nmellan  yttre  agerande  i första  respektive  andra\r\npelaren gjort det omöjligt  att samla alla element i\r\npolitiken på ett ställe i fördraget.\r\nSom    regeringen    påpekar    kan    många    av\r\nkonventsförslagen   utgöra   positiva  bidrag   till\r\nunionens framtida förmåga att  förebygga  konflikter\r\noch   hantera   internationella   kriser.  Inget  av\r\nförslagen   påverkar   Sveriges   möjligheter    att\r\nfortsätta föra en militärt alliansfri politik. Inget\r\nav  förslagen  påverkar  heller dagens situation vad\r\ngäller mandat från FN:s säkerhetsråd.\r\nNär det gäller motionsyrkandet  om att demokratins\r\nfrämjande  inte  nämns som ett mål i  artikel  I-3.4\r\nvill utskottet erinra  om  den nya målartikeln, III-\r\n193, som inleder avdelningen  i  del III om unionens\r\nyttre åtgärder. Där nämns demokrati  som  en  av  de\r\nprinciper    som    unionens    åtgärder    på   den\r\ninternationella  arenan  ska utgå från. Vidare  sägs\r\natt  unionen  ska  bidra till  att  konsolidera  och\r\nstödja demokrati.\r\nUtskottet   ställer    sig    bakom    regeringens\r\nutgångspunkter i denna del. Motionerna, varav  vissa\r\ni varierande grad kan anses tillgodosedda, avstyrks.\r\nDet  gäller  motionerna K10 (m) yrkande 28, K12 (fp)\r\nyrkande 11, K8  (kd)  yrkande  21, K416 (kd) yrkande\r\n23,  K9  (v)  yrkandena  22,  23  (delvis)   och  27\r\n(delvis),  K2 (c) yrkande 24 (delvis) samt K13  (mp)\r\nyrkande 37.\r\n\r\nNär det gäller  beslutsregler  vill utskottet erinra\r\nom  att  pelarstrukturens  avskaffande  i  sig  inte\r\ninnebär  någon  tillämpning på  utrikespolitiken  av\r\növerstatliga beslutsformer  som  hämtas  från dagens\r\nförsta  pelare  (EG-fördraget).  Konventet  föreslår\r\nsåledes särskilda regler för den gemensamma utrikes-\r\noch  säkerhetspolitiken. Liksom regeringen välkomnar\r\nutskottet  att  enhällighet  föreslås  behållas  som\r\nhuvudregel.  Det  är  en  styrka  i  den  gemensamma\r\nutrikes-  och  säkerhetspolitiken  att den har  alla\r\nmedlemsstaters   stöd.   Samtidigt   kan  konventets\r\nförslag om utökade möjligheter att fatta  beslut med\r\nkvalificerad  majoritet  vid  genomförande  av   den\r\növerenskomna politiken bidra till ökad effektivitet.\r\nDen betydelsefulla möjligheten för enskilda medlems-\r\nstater  att  kunna  motsätta  sig  antagandet av ett\r\nbeslut som ska fattas med kvalificerad  majoritet om\r\ndet  går  emot viktiga nationella intressen,  liksom\r\ndet absoluta  kravet  på  enhällighet  i  frågor med\r\nmilitära    eller    försvarsmässiga   konsekvenser,\r\nkvarstår. Varje medlemsstat  har  vetorätt  när  det\r\ngäller   övergång   till   beslut  med  kvalificerad\r\nmajoritet enligt artikel I-39.8.\r\n\r\nMed   hänvisning   till   det  anförda   avstyrker\r\nutskottet motionerna K9 (v) yrkande  21 och K13 (mp)\r\nyrkande 36.\r\n\r\nUtrikesministern\r\n\r\nUtskottet  vill  se  förslaget  om  att  inrätta  en\r\nutrikesminister mot bakgrund av konventets generella\r\nansats  beträffande  den  gemensamma  utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitiken. Utgångspunkten har varit att öka\r\neffektiviteten i arbetet, förbättra samordningen och\r\nsamstämmigheten  mellan  olika  områden  av unionens\r\nyttre    åtgärder    samt    skapa    en   tydligare\r\nrepresentation  gentemot omvärlden. Utskottet  delar\r\ndetta grundläggande  synsätt och anser att förslaget\r\nom en utrikesminister  kan  passa  in  väl  i  denna\r\nansats.\r\n\r\nSamtidigt  bör  utrikesministerfunktionen utformas\r\nså  att  en  sammanblandning  av  rådets  respektive\r\nkommissionens  skilda roller undviks. Som regeringen\r\nanför förefaller det vidare mindre lämpligt att låta\r\nunionens  utrikesminister   ha  ordförandeposten  då\r\nbeslut fattas i rådet, samtidigt  som  han eller hon\r\nhar   ett   tydligt   ansvar   för   initiativ   och\r\ngenomförande.  Utrikesministern bör ha ett effektivt\r\nadministrativt stöd inom ramen för kommissionens och\r\nrådets nuvarande resurser.\r\nUtskottet     stöder      således      regeringens\r\nutgångspunkter. Motionerna K10 (m) yrkande  18,  K12\r\n(fp)  yrkande 12, K8 (kd) yrkande 12, K9 (v) yrkande\r\n8, K2 (c) yrkande 12 samt K13 (mp) yrkandena 6 och 7\r\navstyrks.\r\n\r\nFörsvarsfrågor\r\n\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet välkomnar (K10 yrkande 29)\r\nkonventets   förslag   att   stärka  den  europeiska\r\nsäkerhets- och försvarspolitiken.  Det  är  särskilt\r\nviktigt  att  öka  EU:s  förmåga till krishantering,\r\nvilket  ställer  krav  på  att   ställa   nödvändiga\r\nresurser  till  förfogande. Däremot är förslaget  om\r\ns.k.  strukturerat  samarbete  överflödigt  eftersom\r\nsamarbetet  i  sin  militära  del  bygger på en s.k.\r\nkoalition av de frivilliga.\r\n\r\nFolkpartiet  liberalerna  avvisar i K12  yrkande  13\r\nalla  tankar  på  ett EU-försvar  och  tillbakavisar\r\ntanken på att vissa  EU-länder  ska  kunna  gå  före\r\neller  utfärda  försvarsgarantier  för  varandra och\r\ndärmed driva försvarspolitik i EU:s namn.  I  motion\r\nFö243  yrkande 2 av Allan Widman m.fl. (fp) framförs\r\nsamma synpunkt.\r\n\r\nKristdemokraterna  är  positiva till (K8 yrkande 24)\r\natt  konventet  föreslår  en   vidareutveckling   av\r\nunionens   konfliktförebyggande  och  fredsfrämjande\r\nverksamhet och  anser att EU:s medlemsstater bör öka\r\nkapaciteten     för     fredsfrämjande     insatser.\r\nKristdemokraterna accepterar  vidare  idén  med  ett\r\nfördjupat  samarbete på försvarsområdet (yrkande 22)\r\nmellan de länder  som  så  önskar  förutsatt att det\r\nbygger på frivillighet och att samarbetet hålls inom\r\nEU:s institutioner. Kristdemokraterna  motsätter sig\r\ntvingande ömsesidiga försvarsgarantier (yrkande 23).\r\n\r\nVänsterpartiet  framhåller i K9 yrkande 23  (delvis)\r\natt regeringen med  kraft  måste avvisa alla förslag\r\nsom  leder  till att EU utvecklas  till  en  militär\r\nallians och tar  med  bestämdhet  avstånd  från alla\r\nförslag och tendenser till ömsesidiga försvarsbeslut\r\n(yrkande  27, delvis). Alliansfriheten måste  värnas\r\n(yrkande 24).  Det  måste  vidare stå klart att EU:s\r\nstyrkor  endast kan användas  efter  beslut  i  FN:s\r\nsäkerhetsråd.  Utan  ett  klart uttalat mandat av FN\r\nleder tankarna till uppbyggandet  av en ny supermakt\r\ni Europa (yrkande 26).\r\n\r\nCenterpartiet  anser  (K2  yrkande 24,  delvis)  att\r\nkonventets   förslag   för   att   förbättra    EU:s\r\nmöjligheter till det internationella fredsfrämjandet\r\nutanför   unionens  gränser  är  bra.  Centerpartiet\r\nställer sig  bakom att krishanteringsuppgifterna, de\r\ns.k.  Petersbergsuppgifterna,  vidareutvecklas.  Men\r\ndet är  viktigt att det konfliktförebyggande arbetet\r\nprioriteras.  Innan detta har utvecklats fullt ut är\r\ndet för tidigt att diskutera ett eventuellt bildande\r\nav ett gemensamt försvar.\r\n\r\nMiljöpartiet de  gröna  anser  (K13 yrkandena 3034)\r\natt  om  EU  utvecklas i den riktning  som  anges  i\r\nförslaget till  fördrag  kommer  talet  om  fortsatt\r\nsvensk  alliansfrihet  inte  längre  vara  hållbart.\r\nSverige    bör    använda    sitt    veto   mot   de\r\nförsvarspolitiska   ambitioner  som  förslaget   ger\r\nuttryck för. De föreslagna artiklarna om en gemensam\r\nförsvarspolitik  och att  öka  sina  rustningar  bör\r\nstrykas ur fördraget.  Om  fördraget  ger  möjlighet\r\ntill  s.k. strukturerat samarbete är risken uppenbar\r\natt  medlemsstaterna   inte   garanteras  insyn  och\r\npolitisk kontroll över de militära insatser som görs\r\ni EU:s namn. EU riskerar att delas  upp  i ett A-lag\r\noch ett B-lag.\r\n\r\n\r\nFörsvarsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nFörsvarsutskottet  delar  i  sitt  yttrande  (FöU3y)\r\nregeringens  bedömning att det finns ett behov  inom\r\nhela Europa av  att  effektivisera och samordna sina\r\nresurser bl.a. på det militära kapacitetsområdet, så\r\natt unionen i praktiken  bättre  ska  kunna utnyttja\r\nsin  fulla  potential som en effektiv fredsfrämjande\r\nkraft.    Utskottet     noterar     att     Moderata\r\nsamlingspartiet,       Folkpartiet      liberalerna,\r\nKristdemokraterna   och  Centerpartiet   delar   den\r\nprincipiella  inriktningen   att  EU:s  förmåga  att\r\nmedverka  i  fredsfrämjande  insatser  bör  breddas,\r\nfördjupas och göras mer effektiv.  Utskottet bedömer\r\natt  dessa  motionärers  ståndpunkter ligger  väl  i\r\nlinje med regeringens i detta  avseende.  Genom  det\r\nbreda  spektrum  till  fredsfrämjande  insatser  som\r\nskapas  inom EU blir unionen ett bra komplement till\r\nNatos förmåga i det avseendet.\r\n\r\nUtskottet  anser  liksom regeringen att ambitionen\r\nbör  vara att alla medlemsstater  aktivt  ska  kunna\r\ndelta  i  detta  arbete  vilket  bör  ske  inom EU:s\r\ninstitutioner.  Utgångspunkten bör för Sveriges  del\r\nsålunda vara att  alla  fredsfrämjande  insatser som\r\nsker i EU:s namn  i synnerhet militära  ska ske på\r\nett sådant sätt att alla medlemsstater ges  insyn  i\r\noch kontroll över insatserna.\r\nUtskottet  delar  bedömningen att förslaget om att\r\nde stater som så vill  ska  kunna utfärda ömsesidiga\r\nförsvarsgarantier  inom  unionens   ram   kan  skapa\r\nonödiga  skiljelinjer  mellan  medlemsstaterna   och\r\ndärmed    försämra   möjligheterna   att   gemensamt\r\nformulera   en    sammanhållen    politik   gentemot\r\nomvärlden. För de stater som önskar  utfärda  sådana\r\ngarantier  finns  ju  redan en allians som har bl.a.\r\ndet syftet  Nato. Unionen  bör  undvika  att  skapa\r\nspänningar  i  den  transatlantiska  länken och till\r\nNato.   Utskottet  tillstyrker  sålunda  regeringens\r\nutgångspunkt.\r\nTill denna  del av försvarsutskottets yttrande har\r\nfogats  avvikande   meningar  från  företrädare  för\r\nFolkpartiet,    Kristdemokraterna,    Vänsterpartiet\r\nrespektive Miljöpartiet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet delar försvarsutskottets  uppfattning  och\r\nnoterar att det i konventets slutdokument inte finns\r\nnågot   förslag   om  ömsesidiga  försvarsgarantier.\r\nEnligt utskottets mening  skall  EU  inte  utvecklas\r\ntill     en    militär    allians    med    bindande\r\nförsvarsgarantier.  Motionerna  K10  (m) yrkande 29,\r\nK12 (fp) yrkande 13, K8 (kd) yrkandena 2224, K9 (v)\r\nyrkandena  23  (delvis), 24, 26 och 27 (delvis),  K2\r\n(c) yrkande 24 delvis, K13 (mp) yrkandena 3034 samt\r\nFö243 (fp) yrkande 2 avstyrks.\r\n\r\n\r\nFörsvarsmateriel\r\n\r\n\r\nRegeringens skrivelse\r\n\r\n\r\nFör att förbättra unionens möjligheter att genomföra\r\nkrishanteringsinsatser     anser    konventet    att\r\nmedlemsstaterna bättre behöver samordna och utveckla\r\nde  militära  resurser  som  ställs   till  unionens\r\nförfogande. För att underlätta detta arbete föreslår\r\nkonventet     att     en    europeisk    byrå    för\r\nförsvarsmateriel, forskning  och  militära  resurser\r\ninrättas.\r\n\r\nRegeringens    utgångspunkt    är    att    unionens\r\nmålsättningar  om att förebygga och hantera konflik-\r\nter ibland kan hindras av att otillräckliga resurser\r\nställs   till   unionens    förfogande.   Med   ökad\r\nmellanstatlig samordning kan  EU:s  möjligheter  att\r\nbidra  till internationell krishantering förbättras.\r\nSvenskt deltagande i EU:s krishanteringsinsatser och\r\nfrågan  om   hur   de  svenska  bidragen  till  EU:s\r\nkrishanteringsverksamhet   ska   se  ut  kommer  med\r\nkonventets  förslag,  precis  som  i dag,  att  vara\r\nföremål   för  nationella  beslut.  Genom   att   på\r\nfrivillighetens    grund    samordna    visst    ka-\r\npacitetsarbete   i   en   försvarsmaterielbyrå   kan\r\nmedlemsstaterna  förbättra  sina  egna  resurser och\r\ngöra        dem        mer        kostnadseffektiva.\r\nFörsvarsmaterielbyrån bör enligt regeringens  mening\r\ninte regleras i detalj i fördraget.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nFolkpartiet   liberalerna   avvisar  ett  europeiskt\r\nsamarbete på försvarsmaterielsidan  som riskerar att\r\nexkludera Nato, och då särskilt USA,  på  ett område\r\ndär  alla  Natoländer  bör  delta  på  lika villkor.\r\nDärför avvisar partiet i motion K12 yrkande  14  ett\r\nfördragsfäst       EU-samarbete      vad      gäller\r\nförsvarsmateriel.\r\n\r\nKristdemokraterna  ställer  sig  positiva till ett\r\nvidgat europeiskt försvarsmaterielsamarbete som även\r\ngör det möjligt med ett fortsatt nära  samarbete med\r\nUSA  och  andra länder utanför Europa. Grundläggande\r\nför Sverige  är  att  samarbetet  i  detta  avseende\r\nbygger på frivilligt ingångna avtal (K8 yrkande 25).\r\nVänsterpartiet avvisar alla förslag som leder till\r\natt  EU  utvecklas  till en militär allians, således\r\näven förslaget att inrätta  en  försvarsmaterielbyrå\r\n(K9 yrkande 23 i denna del).\r\nCenterpartiet    anser    att   samarbetet    inom\r\nförsvarsmaterielområdet         är        välkommet.\r\nKonventsförslaget om byråns uppgifter  är emellertid\r\nför  detaljerat.  Det behövs vidare en utredning  om\r\nhur         existerande        samarbeten         på\r\nförsvarsmaterielområdet  ska  kopplas till byrån (K2\r\nyrkande 25).\r\nMiljöpartiet  de gröna avvisar  (K13  yrkande  40)\r\nförslaget  till en  europeisk  försvarsmaterielbyrå.\r\nDet är oklart vilka befogenheter som byrån ska ha.\r\n\r\nFörsvarsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nKonventets förslag  innebär, anför försvarsutskottet\r\ni  sitt  yttrande  (FöU3y),   att  omfattningen  och\r\nkaraktären   av   Sveriges   deltagande    i    EU:s\r\nkrishanteringsinsatser  ska    precis  som  i dag \r\nbestämmas   av   Sveriges   riksdag   och  regering.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att  genom att\r\npå   frivillighetens   grund   samordna   visst  ka-\r\npacitetsarbete   i   en   försvarsmaterielbyrå   kan\r\nmedlemsstaterna   sannolikt   förbättra   sina  egna\r\nresurser   sammantaget   och  därmed  göra  dem  mer\r\nkostnadseffektiva.\r\n\r\nUtskottet vill emellertid  understryka  betydelsen\r\nav    att    Sveriges    bi-    och    multilaterala\r\nförsvarsmaterielsamarbete kan fortsätta,  t.ex. inom\r\nramen för det s.k. sexnationssamarbetet samt  med de\r\nnordiska länderna, vilket riksdagen redan har ställt\r\nsig  bakom.  Det  är  även angeläget att Sverige kan\r\nfortsätta  ett  nära samarbete  med  USA  och  andra\r\nländer utanför Europa.  Utskottet tillstyrker därför\r\nregeringens   utgångspunkt    att   byråns   närmare\r\nuppgifter m.m. inte bör detaljregleras i fördraget.\r\nMiljöpartiet   avvisar   i  en  avvikande   mening\r\nförslaget   om  en  europeisk  försvarsbyrå,   medan\r\nFolkpartiets företrädare i en annan avvikande mening\r\när skeptiska.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar   försvarsutskottets   uppfattning.\r\nMotionerna K12 (fp) yrkande 14, K8 (kd) yrkande  25,\r\nK9  (v)  yrkande  23  i denna del, K2 (c) yrkande 25\r\nsamt K13 (mp) yrkande 40 avstyrks därmed.\r\n\r\n\r\nDen gemensamma handelspolitiken\r\n\r\n\r\nKonventet\r\n\r\n\r\nDen gemensamma handelspolitiken  behandlar  unionens\r\nyttre  handelspolitik,  dvs.  gentemot  tredje land.\r\nKonventet   föreslår   ett   flertal   ändringar   i\r\nbestämmelserna om den gemensamma handelspolitiken.\r\n\r\nDen  gemensamma handelspolitiken föreslås  omfatta\r\näven utländska  direktinvesteringar,  vilket inte är\r\nfallet i dag.\r\nKonventets förslag innebär vidare att  handel  med\r\ntjänster  inom  utbildning, folkhälsa och de sociala\r\nsektorerna  också   ska   omfattas  av  de  allmänna\r\nprinciperna för den gemensamma handelspolitiken.\r\nEnligt  förslaget  ska  Europaparlamentet  ges  en\r\nförstärkt roll på handelspolitikens område genom att\r\nde  åtgärder  som  krävs  för  att   genomföra   den\r\ngemensamma   handelspolitiken   ska   antas   enligt\r\nmedbeslutandeförfarandet.  Vidare krävs parlamentets\r\nsamtycke    vid    ingående    av    internationella\r\nhandelsavtal.\r\nBeslutsfattande  med  kvalificerad  majoritet  ska\r\nenligt   förslaget  vara  huvudregel  i  rådet   vid\r\nförhandlingar  om  och  ingående  av internationella\r\navtal. Enhällighet föreslås dock krävas  på  områden\r\nsom  rör  handel  med tjänster som innebär personers\r\nrörlighet   samt   handelsrelaterade   aspekter   av\r\nimmateriella rättigheter,  i  de fall interna regler\r\nförutsätter enhällighet. Enhällighet  föreslås också\r\ngälla   på   området  kulturella  och  audiovisuella\r\ntjänster i de  fall  där  sådana  avtal riskerar att\r\nskada  unionens  kulturella och språkliga  mångfald.\r\nSärskilda bestämmelser föreslås också fortsatt gälla\r\npå transportområdet.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nDet är bra att unionens kompetens att agera inom den\r\ngemensamma  handelspolitiken   tydliggörs.  Unionens\r\nhandlingskraft          vid          internationella\r\nhandelsförhandlingar  bör  upprätthållas  genom  att\r\nnuvarande   ordning  med  en  begränsad   roll   för\r\nEuropaparlamentet  bevaras.  I  allmänhet  välkomnas\r\nmöjligheten att tillämpa kvalificerad majoritet  som\r\nbeslutsregel.   Utgångspunkten  bör  dock  vara  att\r\nbalansera  intresset   av   en  öppen  och  effektiv\r\nhandelspolitik  med  en  möjlighet  till  nationellt\r\ninflytande i vissa specifika tjänstesektorer. Regler\r\nför   beslutsfattande   som   rör    EU:s    externa\r\nhandelspolitik  bör  därför motsvara gällande regler\r\nför interna beslut inom  EU, dvs. i det fall interna\r\nregler förutsätter enhällighet ska också motsvarande\r\nexterna beslut fattas med  enhällighet.  Enhällighet\r\nbör   vidare   alltid  gälla  som  beslutsregel  vid\r\ningående av handelsavtal  inom vissa tjänstesektorer\r\nsom har nära anknytning till  nationell  politik,  i\r\ndet  fall avtalen går längre i harmoniseringsgrad än\r\nvad som gäller internt inom EU. Detta bör inte bara,\r\nsom konventet  föreslår,  gälla  kulturtjänster  och\r\naudiovisuella tjänster utan även utbildningstjänster\r\nsamt   sociala   tjänster   och   tjänster  som  rör\r\nmänniskors  hälsa.  Det bör också övervägas  om  det\r\nfinns behov av att förtydliga  medlemsstaternas rätt\r\natt upprätthålla vissa statliga  monopol  även  inom\r\nden gemensamma handelspolitiken.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet  välkomnar  i  motion  K10\r\nförslagen  på handelsområdet men anser att de bör gå\r\nlängre.  Motionärerna  anser  att  det  är  särskilt\r\nglädjande  att  unionen  sätter  som mål att gradvis\r\navskaffa   alla   restriktioner  för  internationell\r\nhandel.  Beslut  om ingående  av  handelsavtal  inom\r\ntjänstesektorerna  bör  fattas på samma sätt som när\r\ndet   gäller   varuhandel,   det   vill   säga   med\r\nkvalificerad  majoritet.  Moderata   samlingspartiet\r\nanser, till skillnad från regeringen,  att  det inte\r\nbör finnas något särskilt skydd för att upprätthålla\r\nstatliga monopol (yrkande 30).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar  regeringens  uppfattning  att  vid\r\ningående  av handelsavtal inom vissa tjänstesektorer\r\nsom har nära  anknytning till nationell politik bör,\r\nom avtalen går  längre  i  harmoniseringsgrad än vad\r\nsom gäller internt inom EU,  enhällighet  gälla  som\r\nbeslutsregel.   Det   bör,   som  regeringen  anför,\r\növervägas  om  det  finns  behov av  att  förtydliga\r\nmedlemsstaternas   rätt   att   upprätthålla   vissa\r\nstatliga    monopol   även   inom   den   gemensamma\r\nhandelspolitiken.\r\n\r\nMotion K10 (m) yrkande 30 avstyrks därmed.\r\n\r\nSamarbete med tredjeland\r\n\r\n\r\nGemensamma mål  och  principer blir genom konventets\r\nförslag   styrande  för  unionens   yttre   agerande\r\ninklusive     utvecklingssamarbete,      ekonomiskt,\r\nfinansiellt  och  tekniskt samarbete samt humanitärt\r\nbistånd. Målen har  utvecklats  något  i förhållande\r\ntill nuvarande fördrag och inbegriper bl.a.  hållbar\r\nutveckling och fattigdomsbekämpning, förebyggande av\r\nkonflikter  samt respekt för demokrati och mänskliga\r\nrättigheter.\r\n\r\nInom    utvecklingssamarbetet     föreslås     att\r\nfattigdomsbekämpning  ska  vara  det  främsta målet.\r\nSamstämmighet mellan olika politikområden  slås fast\r\nsom  princip  genom  att unionen ska ta hänsyn  till\r\nmålen för utvecklingssamarbetet  vid genomförande av\r\npolitik som kan påverka utvecklingsländerna.  Vidare\r\nska   unionen   och   medlemsstaterna   uppfylla  de\r\nåtaganden och beakta de mål som de har godkänt  inom\r\nramen  för  FN  och  andra  behöriga internationella\r\norganisationer. Samarbetet med  Afrika, Stilla havet\r\noch Västindien föreslås i fortsättningen  inte  vara\r\nundantaget   från  det  konstitutionella  fördragets\r\nbestämmelser.\r\nFörslaget     gör     en     åtskillnad     mellan\r\nutvecklingssamarbetet  och genomförandet av unionens\r\nekonomiska,  finansiella   och  tekniska  samarbete,\r\ninklusive finansiellt bistånd, med annat tredje land\r\nän utvecklingsländerna. Samarbetet  med annat tredje\r\nland    ska    vara    samstämmigt    med   unionens\r\nutvecklingspolitik   och   principer  och  mål   för\r\nunionens yttre åtgärder. De  närmare  villkoren  för\r\ngenomförandet  av  samarbetet  kan  bli  föremål för\r\nassocieringsavtal  mellan unionen och berört  tredje\r\nland. Förslaget om det  ekonomiska,  finansiella och\r\ntekniska samarbetet innehåller också en  bestämmelse\r\nom  att  omedelbart  finansiellt  bistånd ska  kunna\r\nlämnas när situationen så kräver.\r\nKonventet föreslår att unionens humanitära bistånd\r\näven fortsättningsvis ska bestå av  att  skydda  och\r\nstödja  människor som drabbats av katastrofer, såsom\r\nkrigshandlingar   och   naturkatastrofer.  Konventet\r\nföreslår  att  en europeisk  lag  eller  ramlag  ska\r\nutformas  som  ramverk   för   unionens   humanitära\r\nbiståndsinsatser.    Vidare   stärks   kommissionens\r\nnuvarande möjlighet att  främja  samordningen mellan\r\nunionens  och medlemsstaternas humanitära  insatser.\r\nDet understryks  att unionens humanitära bistånd ska\r\nbaseras på den internationella humanitära rätten och\r\nvara    utformat   i   samstämmighet    med    andra\r\ninternationella organisationers humanitära arbete, i\r\nsynnerhet  FN:s.  Konventet  föreslår  också  att en\r\neuropeisk  frivilligkår  ska  inrättas  i syfte att,\r\ninom  unionens  ram,  främja  bidrag från europeiska\r\nungdomar till unionens humanitära insatser.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nEn utgångspunkt för konventets  arbete har varit att\r\nunionens   yttre  åtgärder  ska  vara   samstämmiga.\r\nUtvecklingssamarbete,  ekonomiskt,  finansiellt  och\r\ntekniskt  samarbete  med tredje land samt humanitärt\r\nbistånd bör ses som en  del av en större helhet. Här\r\nfinns  således  en grund för  att  bedriva  en  bred\r\nutvecklingspolitik,  där  fattigdomsbekämpning utgör\r\ndet  främsta målet för utvecklingssamarbetet.  Genom\r\natt  samarbetet   med   Afrika,   Stilla  havet  och\r\nVästindien  inte  undantas  från dessa  bestämmelser\r\nfinns inget hinder i det konstitutionella  fördraget\r\nför  att  Europeiska utvecklingsfonden skulle  kunna\r\nintegreras  i  den gemensamma EU-budgeten. Det finns\r\ngoda  skäl  att  bejaka   dessa  ambitioner  och  de\r\nföreslagna förändringarna.\r\n\r\nFörslaget om omedelbart finansiellt  bistånd  till\r\ntredje   land  bör  klargöras  ytterligare.  Det  är\r\ntveksamt  om   en   bestämmelse  av  detta  slag  är\r\nmotiverad. Det konstitutionella  fördraget bör också\r\ntydligare markera de humanitära grundprinciperna  om\r\nneutralitet och oberoende, i enlighet med vedertagen\r\ninternationell   humanitär  praxis.  Den  humanitära\r\nverksamheten bör bedrivas  oberoende  av  politiska,\r\nekonomiska,  militära  eller  andra  icke-humanitära\r\nintressen.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nDetta politikområde föreslås i konventets förslag få\r\nfattigdomsbekämpning    som    övergripande     mål.\r\nFolkpartiet  anser  i  motion  K12  att  demokrati i\r\nstället  bör vara det överordnade målet för  bistånd\r\n(yrkande 17).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet vill inledningsvis erinra om att riksdagen\r\nför  närvarande   bereder   regeringens  proposition\r\nGemensamt  ansvar:  Sveriges  politik   för   global\r\nutveckling    (prop.   2002/03:122).   Propositionen\r\ngrundar sig på  SOU 2001:96 En rättvisare värld utan\r\nfattigdom   som  avgavs   av   den   parlamentariskt\r\ntillsatta kommittén  om  Sveriges politik för global\r\nutveckling (Globkom).\r\n\r\nPropositionens förslag fokuserar  på  att  Sverige\r\nbör   föra   en   sammanhållen  politik  för  global\r\nutveckling. Politiken  bör enligt propositionen utgå\r\nfrån en helhetssyn på utvecklingens  drivkrafter och\r\npå  de åtgärder som krävs för att uppnå  en  rättvis\r\noch hållbar  global  utveckling  i hela världen. Den\r\nbör omfatta alla politikområden.\r\nEnligt utskottets uppfattning bör dessa riktlinjer\r\nkunna   gälla  också  på  EU-nivå.  Som   anförs   i\r\nproposition  2002/03:122  (s.  52  f.)  bör  Sverige\r\naktivt   arbeta  för  bättre  samstämmighet  i  EU:s\r\npolitik i  relation  till  utvecklingsländer och för\r\natt  utvecklingsaspekter  beaktas   inom  alla  EU:s\r\npolitikområden.\r\nEnligt  utskottets uppfattning innebär  konventets\r\nförslag  ökade   möjligheter  till  en  sammanhållen\r\npolitik  för  det  humanitära   biståndet.  Unionens\r\nsamlade politik för yttre åtgärder kan stärkas genom\r\natt pelarstrukturen avskaffas.\r\n\r\nNär  det gäller målen för utvecklingspolitiken  vill\r\nutskottet  erinra om att det i den första artikeln i\r\navsnittet  om   utvecklingssamarbete  (artikel  III-\r\n218.1) anges att  unionens  politik  ska  föras inom\r\nramen  för principerna och målen för unionens  yttre\r\nåtgärder.  Den  nya  målartikeln,  III-193,  inleder\r\navdelningen  i  del  III om unionens yttre åtgärder.\r\nDär  nämns demokrati som  en  av  de  principer  som\r\nunionens  åtgärder på den internationella arenan ska\r\nutgå från.  Vidare  sägs  att unionen ska bidra till\r\natt konsolidera och stödja  demokrati.  Detta gäller\r\nsåledes också för utvecklingssamarbetet.\r\n\r\nMed  hänvisning  till det anförda avstyrks  motion\r\nK12 (fp) yrkande 17.\r\n\r\nSanktioner\r\n\r\n\r\nKonventet\r\n\r\nKonventet föreslår att  de  nuvarande  artiklarna om\r\nsanktioner   i   EG-fördraget  sammanförs  till   en\r\nartikel.   Det   föreslås    att   möjligheten   för\r\nmedlemsstaterna att i brådskande fall vidta ensidiga\r\nrestriktiva åtgärder försvinner.  En  nyhet är också\r\nförslaget   om   en   särskild  rättslig  grund   om\r\nsanktioner mot fysiska  och  juridiska personer samt\r\nicke-statliga  grupper och enheter.  Sanktioner  mot\r\npersoner, grupper  och  enheter används redan i viss\r\nutsträckning. I dag saknas dock en specifik rättslig\r\ngrund  för  detta.  Enligt  förslaget  ska  unionens\r\nutrikesminister och kommissionen  tillsammans  lägga\r\nfram  förslag  till  åtgärder,  vilka  ska antas med\r\nkvalificerad   majoritet   av   rådet.   Rådet   ska\r\nunderrätta Europaparlamentet om detta.\r\n\r\nKonventet  föreslår  också  en  särskild  rättslig\r\ngrund  för  åtgärder  avseende  kapitalrörelser  och\r\nbetalningar i fördragets kapitel om detta. Om det är\r\nnödvändigt  för  att  uppnå  målen  på  området  för\r\nfrihet,  säkerhet  och  rättvisa,  särskilt  när det\r\ngäller   att   förebygga   och  bekämpa  organiserad\r\nbrottslighet,  terrorism  och   människohandel,  får\r\nenligt  konventets  förslag  en  ram   för  åtgärder\r\navseende  kapitalrörelser  och  betalningar,   såsom\r\nfrysning  av  tillgångar,  fastställas  i europeiska\r\nlagar. Enligt förslaget ska kommissionen  lägga fram\r\nförslag   till   åtgärder,   vilka   ska  antas  med\r\nkvalificerad majoritet av ministerrådet.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nKonventets   förslag   innebär   en  förenkling   av\r\nnuvarande  regelverk.  En kombination  av  nuvarande\r\nartiklar i EG-fördraget  utgör  i dag rättslig grund\r\nför flertalet förordningar om ekonomiska sanktioner.\r\nDet  är  angeläget  att  i alla sammanhang  överväga\r\nlämpliga avgränsningar av  den rättsliga grunden för\r\nsanktioner, och en viktig uppgift  i  det  fortsatta\r\narbetet blir att bevaka att det finns garantier  för\r\natt  sanktioner  som  beslutas  eller  genomförs  av\r\nunionen  får en utformning som inte står i strid med\r\ngrundläggande rättssäkerhetskrav.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nFörslaget  om  att ministerrådet ska kunna ta beslut\r\nmed kvalificerad  majoritet om ekonomiska sanktioner\r\nmot enskilda och grupper  bör,  menar miljöpartiet i\r\nmotion  K13,  läsas  i  ljuset av skandalen  med  de\r\nutpekade s.k. somaliasvenskarna.  En  sådan paragraf\r\nfår    inte    inrättas   utan   att   grundläggande\r\nrättssäkerhetskrav  är  tillgodosedda. Det kan också\r\nifrågasättas om det verkligen  är en lämplig uppgift\r\nför  EU:s  ministerråd  att ägna sig  åt  att  frysa\r\nprivatpersoners bankkonton.  Den  sortens beslut bör\r\ninte  vara en uppgift för politiker  utan  i  första\r\nhand en angelägenhet för rättssystemet (yrkande 38).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  vill,  i  likhet  med  vad  som  anförs i\r\nskrivelsen, betona att det är viktigt att det  finns\r\ngarantier  för  att  sanktioner  som  beslutas eller\r\ngenomförs av unionen får en utformning som inte står\r\ni strid med grundläggande rättssäkerhetskrav. Det är\r\nmöjligt  att  införlivandet  av  EU:s stadga  om  de\r\ngrundläggande rättigheterna kan vara ett verktyg för\r\ndetta.  Utskottet  förutsätter  att regeringen  noga\r\nbevakar frågan om rättssäkerhet.\r\n\r\nMotion K13 (mp) yrkande 38 kan därmed avstyrkas.\r\n\r\nInternationella avtal\r\n\r\n\r\nKonventet\r\n\r\nI och med att EU får status som juridisk  person och\r\npelarstrukturen   avskaffas  föreslås  att  samtliga\r\nbestämmelser som rör  förhandling  och  ingående  av\r\ninternationella  avtal mellan EU och tredje land och\r\ninternationella  organisationer   sammanförs   i  en\r\nbestämmelse.  Avtal  som unionen ingår föreslås vara\r\nbindande för unionens  institutioner  och  för  dess\r\nmedlemsstater.\r\n\r\nOavsett  vilket område avtalet gäller föreslås rå-\r\ndet ge bemyndigande  att  inleda  förhandlingar  och\r\nutfärda  förhandlingsdirektiv samt ingå de avtal som\r\nförhandlats  fram.  Rådet  ska  som huvudregel fatta\r\nbeslut med kvalificerad majoritet, utom i frågor där\r\nenhällighet krävs för interna beslut  samt  när  det\r\ngäller  associeringsavtal  och  unionens  anslutning\r\ntill   Europeiska   konventionen  om  skydd  för  de\r\nmänskliga   rättigheterna   och   de   grundläggande\r\nfriheterna (Europakonventionen).\r\nMed undantag  av  sådana  avtal som endast rör den\r\ngemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska rådet\r\nhöra Europaparlamentet innan det antar ett beslut om\r\ningående av avtalet. Europaparlamentets  godkännande\r\nska   krävas   när   det  gäller  associeringsavtal,\r\nunionens anslutning till  Europakonventionen,  avtal\r\nsom skapar en särskild institutionell ram genom  att\r\nsamarbetsförfaranden   inrättas,   avtal   som   har\r\nbetydande  budgetmässiga  följder  för  unionen samt\r\navtal     som    omfattar    områden    för    vilka\r\nlagstiftningsförfarandet ska tillämpas.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nFörslaget  innebär   att  unionen  uttryckligen  ges\r\nbefogenhet   att  ingå  internationella   avtal   på\r\nsamtliga   områden    som   omfattas   av   unionens\r\nbehörighet. Detta välkomnas  eftersom  det  inverkar\r\npositivt  på  unionens  roll  på den internationella\r\narenan, vilket är av yttersta vikt i internationella\r\nförbindelser  med  tredje  land och  internationella\r\norganisationer.  Dessutom innebär  förslaget  om  en\r\nenda bestämmelse med  förfarande för förhandling och\r\ningående  av avtal att nuvarande  beslutsförfaranden\r\nförenklas och effektiviseras.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI  motion  K8   anför   kristdemokraterna   att  det\r\nförhållandet  att  EU  tillåts  ingå internationella\r\navtal är en viktig faktor i EU:s  utveckling  som en\r\nbetydande  internationell  aktör.  Alla åtgärder för\r\natt   öka   unionens   möjligheter   att   agera   i\r\ninternationella  sammanhang bör uppmuntras. Unionens\r\nunika struktur, omfattning  och enorma resursinnehav\r\nger  EU  ett  alldeles extra stort  ansvar  gentemot\r\nomvärlden. Ett  ansvar som bl.a. innebär att angripa\r\nglobala   problem   som   rör   fattigdom,   hunger,\r\nhumanitära     kriser     och     gränsöverskridande\r\nmiljöförstöring.  Detta får  inte  till  något  pris\r\nhamna  i  skymundan i  framtidsdebatten.  EU  verkar\r\nockså som en  viktig samverkansmodell för en positiv\r\nutveckling i flera  regioner, däribland i Afrika och\r\nför den Afrikanska unionen, AU (yrkande 26).\r\n\r\nMiljöpartiet ser i motion  K13  inget självändamål i\r\natt    EU-ländernas   insatser   i   internationella\r\norganisationer   och   förhandlingar   harmoniseras.\r\nMotionärerna  ser  i  stället en stor fördel  i  att\r\nolika länder ges möjlighet  att  driva olika linjer.\r\nSverige  borde ha en egen röst i världen  i  stället\r\nför att sitta tyst i EU-kollektivet. Under toppmötet\r\ni  Johannesburg   satt  Sverige  tyst  när  de  rika\r\nländerna ville driva  igenom  avtal  mot  de fattiga\r\nländernas vilja. Det ankom på Norge och Schweiz  att\r\nfrån  nordländernas  sida  föra  talan  för  en  mer\r\nsolidarisk  politik. Det gjorde de med framgång, och\r\ntillsammans  med   utvecklingsländerna   kunde   man\r\navfärda  de  bakåtsträvande  förslagen. Motionärerna\r\ntror att ett aktivt och solidariskt  Sverige  skulle\r\nfå  större  genomslag  i  arbetet  för en rättvisare\r\nvärld än ett land som blekt och suddat ut sin profil\r\nför att solidarisera sig med EU-kollektivet.  Det är\r\ni  detta  ljus motionärerna ser förslaget om att  EU\r\nska ges rätt  att  förhandla  och ingå avtal på egen\r\nhand,  och förslaget bör därför  avstyrkas  (yrkande\r\n39).\r\n\r\nMotion  K13 (mp) yrkande 29 om att EU inte ska ges\r\nstatus som  juridisk  person  har  behandlats ovan i\r\navsnittet om unionens struktur.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nKonventets  samlade  förslag rörande yttre  åtgärder\r\ninnebär att EU kan agera  mer  sammanhållet  på  den\r\ninternationella  arenan.  Utskottet  välkomnar detta\r\noch ser förslaget rörande internationella  avtal som\r\nen del av den övergripande strävan att stärka EU som\r\ninternationell aktör.\r\n\r\nSom  utskottet  anfört ovan ligger en förstärkning\r\nav den gemensamma utrikes-  och säkerhetspolitiken i\r\nSveriges intresse. Genom att Sverige kan agera genom\r\nunionen stärks Sveriges röst i världen.\r\nMotionerna K8 (kd) yrkande 26 och K13 (mp) yrkande\r\n39 kan därmed avstyrkas.\r\n\r\nSolidaritetsklausul\r\n\r\n\r\nKonventet\r\n\r\nKonventet föreslår en klausul som förklarar att alla\r\nunionens tillgängliga instrument ska kunna utnyttjas\r\nför att förhindra terroristhot  inom  EU,  skydda de\r\ndemokratiska  institutionerna  och civilbefolkningen\r\nvid  en  eventuell  terroristattack  samt  bistå  en\r\nmedlemsstat som drabbas  av  en  terroristattack, en\r\nannan  av  människor  skapad  katastrof   eller   en\r\nnaturkatastrof.  Skulle  en sådan katastrof inträffa\r\nska den utsatta medlemsstaten kunna begära hjälp och\r\nassistans  från  övriga medlemsstater.  Beroende  på\r\nkatastrofens  natur   skulle  därmed  alla  lämpliga\r\nexisterande samarbeten inom unionen kunna utnyttjas.\r\nSådana    områden    skulle   t.ex.    kunna    vara\r\nräddningstjänstsamordning,    polissamarbete    samt\r\nanvändning av militära resurser.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nSolidaritetsklausulen   bygger   på   den  politiska\r\nsolidaritet  som  redan  i  dag  finns  mellan   EU-\r\nländerna.   Klausulen   uttrycker   medlemsstaternas\r\npolitiska vilja att solidariskt hjälpa  varandra  om\r\nen medlemsstat skulle drabbas av en terroristattack,\r\nen  annan  av  människor  skapad  katastrof eller en\r\nnaturkatastrof. Regeringens utgångspunkt är att stöd\r\nfrån EU:s medlemsstater, precis som  i dag, ska vara\r\nfrivilligt   och   ges   efter   nationella  beslut.\r\nKlausulen fastslår att alla instrument som står till\r\nunionens förfogande kan användas.  Den  innebär inte\r\nbindande försvarsförpliktelser eller skapande av ett\r\ngemensamt  försvar. Den är därmed förenlig  med  vår\r\nmilitära  alliansfrihet.   Klausulen   innebär  inte\r\nheller   att  unionen  överväger  s.k.  föregripande\r\ninsatser.  Den tydliggör i stället möjligheterna att\r\ni  en katastrofsituation  utnyttja  de  tillgängliga\r\ninstrument  som  finns  inom  unionen.  Detta  är en\r\nnaturlig   utveckling,  som  möjliggör  att  unionen\r\nutnyttjas för  att  skapa  ytterligare  säkerhet för\r\nsina medborgare.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata samlingspartiet anser i motion K10  att den\r\nföreslagna   solidaritetsklausulen   kodifierar  den\r\nsolidaritet som bör gälla mellan EU:s  medlemsstater\r\nredan  i  dag.  Moderata  samlingspartiet  välkomnar\r\ndärför förslaget (yrkande 31).\r\n\r\nKristdemokraterna  anser  i  motion K8 i likhet  med\r\nflera remissinstanser att innebörden av klausulen är\r\notydlig. Kristdemokraterna anser att definitionen av\r\nvilka   nationella   åtaganden   som   avses   måste\r\nförtydligas (yrkande 30).\r\n\r\nVänsterpartiet  anser  i  motion  K9 att  konventets\r\nförslag om en ny solidaritetsklausul skulle innebära\r\nen     utvidgning     av     mandatet    för    EU:s\r\nkrishanteringsförmåga      till     att      omfatta\r\nterroristbekämpning med militära medel. Detta är ett\r\nsteg   på   vägen   mot   ett  kollektivt   försvar.\r\nVänsterpartiet kan således  inte  ställa  sig  bakom\r\ntankarna på en solidaritetsklausul (yrkandena 25 och\r\n27 i denna del).\r\n\r\nMiljöpartiet  de  gröna  ser  i motion K13 helst att\r\nsolidaritetsklausulen  avvisades.   Definitionen  av\r\nterroristhot  är  ytterst  luddig och ger  möjlighet\r\ntill vida tolkningar. Kravet  på  att  även sätta in\r\nmilitära resurser reser en rad frågor (yrkande 35).\r\n\r\n\r\nFörsvarsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nFörslaget  om  en solidaritetsklausul ligger,  anför\r\nförsvarsutskottet  i  sitt  yttrande  (FöU3y), väl i\r\nlinje  med  Sveriges vidgade syn på säkerheten,  för\r\natt  kunna möta  ett  bredare  spektrum  av  hot  än\r\ntidigare.  Detta  är  en  naturlig  utveckling,  som\r\nmöjliggör   att  unionen  utnyttjas  för  att  skapa\r\nytterligare säkerhet  för dess medborgare. Utskottet\r\ndelar   regeringens   uppfattning    att   klausulen\r\nuttrycker  medlemsstaternas strävan att  solidariskt\r\nhjälpa varandra  om en medlemsstat skulle drabbas av\r\nen terroristattack,  en  annan  av  människor skapad\r\nkatastrof  eller  en  naturkatastrof. Den  tydliggör\r\nmöjligheterna  att  i  en  katastrofsituation  kunna\r\nutnyttja de tillgängliga  instrument  som finns inom\r\nunionen.\r\n\r\nFormuleringen  i  konventsförslaget är  emellertid\r\notydlig om vilka nationella  åtaganden  som  ytterst\r\navses,  i  synnerhet när det gäller användningen  av\r\nmilitära resurser.  Utgångspunkten  är  att stödet \r\nprecis som i dag  ska vara frivilligt och ges efter\r\nde regler för insatsbeslut som redan gäller. Mot den\r\nbakgrunden  delar  inte  utskottet  de farhågor  som\r\nVänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna ger uttryck\r\nför. Utskottet tillstyrker regeringens  ståndpunkt i\r\nfrågan.\r\nI denna del har företrädare för Kristdemokraterna,\r\nVänsterpartiet    respektive   Miljöpartiet   avgett\r\navvikande meningar.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet delar försvarsutskottets uppfattning.\r\n\r\n\r\nMotionerna K10 (m) yrkande 31, K8\r\n(kd) yrkande 30, K9 (v) yrkandena 25\r\noch 27 (delvis) och K13 (mp) yrkande\r\n35 avstyrks därmed.\r\n\r\n\r\nAndra politikområden\r\n\r\n\r\nI detta avsnitt behandlas  konventets  förslag i del\r\nIII  i  utkastet  till konstitutionellt fördrag  som\r\ninnehåller    särbestämmelser    om    EU:s    olika\r\npolitikområden.  Denna  del  har,  med  undantag för\r\nområdena rörande yttre åtgärder, ekonomisk  styrning\r\nsamt   frihet,  säkerhet  och  rättvisa,  behandlats\r\nrelativt  summariskt inom konventet. Syftet har inte\r\nheller   varit    att    ändra   i   de   befintliga\r\nbestämmelserna på övriga områden. Konventets förslag\r\ni del III innebär huvudsakligen  en  anpassning till\r\nden  s.k. lagstiftningsproceduren samt  förenklingen\r\nav rättsliga  instrument  som  återfinns  i  del  I.\r\nFrämst  innebär  detta  en  generell  utvidgning  av\r\nbeslut  med kvalificerad majoritet och medbeslutande\r\nför   Europaparlamentet.    Därtill   föreslås   nya\r\nrättsliga  grunder,  bl.a. för  energi,  rymden  och\r\nidrott.\r\n\r\n\r\nInre marknaden\r\n\r\n\r\nKonventet placerar det nuvarande fördragets artiklar\r\nom  EU:s  inre marknad i  ett  sammanhållet  avsnitt\r\n(artiklarna   III-14   till  III-68).  Innehållet  i\r\nartiklarna   har  inte  ändrats   i   någon   större\r\nutsträckning jämfört med nuvarande fördrag utöver en\r\nanpassning till den s.k. lagstiftningsproceduren.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nKonventets förslag  bevarar  den nuvarande balansen,\r\nökar användandet av kvalificerad  majoritet  och har\r\ngjort   avsnittet   om   den   inre   marknaden  mer\r\növerskådligt.\r\n\r\nDen  inre  marknaden  har  alltid  haft en  mycket\r\ntydlig  och framskjuten plats i EG-fördraget.  Detta\r\nbör   inte   ändras,   utan   snarare   manifesteras\r\nytterligare.  Grunden  för den inre marknaden är den\r\nfria rörligheten för varor,  tjänster,  kapital  och\r\npersoner. Sverige är ett starkt handelsberoende land\r\noch den fria rörligheten måste säkerställas så långt\r\ndet  är  möjligt. Undantag från den fria rörligheten\r\nkan vara motiverade  på vissa områden, t.ex. när det\r\ngäller en hög skyddsnivå  i fråga om hälsa, säkerhet\r\nsamt miljö- och konsumentskydd.  Det  är viktigt att\r\ndessa  undantag  är  klart  och  tydligt  reglerade.\r\nVidare  ska  det  fortsatt finnas principer för  hur\r\navvägningen ska ske  mellan den fria rörligheten och\r\nbegränsande av denna.  Frågor  om den inre marknaden\r\när  även  starkt  beroende  av snabba  och  konkreta\r\nresultat,  inte  minst  som  dess  grund  utgörs  av\r\nrättsakter  eller  avgöranden  från  domstolen.  Det\r\nföreligger  således  en  klar  koppling   till   ett\r\neffektivt beslutsfattande i EU.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nKonventsutkastets  skrivningar  om  konkurrensregler\r\nför  företag  (artikel  III-50)  inskränker,   menar\r\nMiljöpartiet i motion K13, i onödan samarbete mellan\r\nföretag  i  syfte  att uppnå specificerade miljömål.\r\nDetta samarbete kan  vara  av stor betydelse för att\r\nta till vara miljöengagemanget  i  näringslivet  för\r\nfrivilliga   åtgärder,   som   ett  komplement  till\r\nregleringar eller ekonomiska styrmedel.  Det  skulle\r\ntill  exempel  kunna  inkräkta  på  möjligheten  för\r\nföretag  att  ställa  krav  på miljöanpassning i sin\r\nupphandling. Artikel III-50.3  skulle  därför behöva\r\nändras  till  följande: Punkt 1 får dock  förklaras\r\nicke tillämplig  på  alla  \u0085  som  bidrar  till  att\r\nförbättra   produktionen   eller  distributionen  av\r\nvaror,   eller  till  att  främja   tekniskt   eller\r\nekonomiskt   eller   miljömässigt  framåtskridande\u0085\r\n(yrkande 55).\r\n\r\nDen  inre  marknadens   konkurrensregler   rörande\r\nstatsstöd  (artikel  III-56)  medger  inte  stöd för\r\nmiljöskyddsåtgärder. Den vedertagna principen om att\r\nförorenaren   ska   betala   kostnaderna   för   att\r\nåterställa  miljön  eller  vidta  åtgärder  för  att\r\nuppfylla  lagkrav  bör  värnas  och snarast stärkas,\r\näven   om  vissa  tillfälliga  undantag   kan   vara\r\nbefogade,  t.ex. i nya medlemsstater. Men offentligt\r\nstöd bör medges för att t.ex. påskynda införandet av\r\nny teknik. Därför  bör  en  ny punkt läggas in efter\r\nIII-56.3.c  som  möjliggör  stöd   för  att  främja\r\nmiljöskyddsaktiviteter, som att påskynda  införandet\r\noch  användning  av  nya,  miljöanpassade processer,\r\nprodukter eller tjänster (yrkande 56).\r\nKonventsutkastets  artikel   III-40  om  den  fria\r\nvarurörligheten  i  den  inre marknaden  anger  ökad\r\nhandel och ökad konsumtion  som  mål i sig. Detta är\r\nen vanlig tanke men inte desto mindre fel. Dessa ska\r\ni  stället  ses som medel för att uppfylla  mål  som\r\nmedborgarnas  välbefinnande  och  andra övergripande\r\nmål  för EU. Därför bör III-40.a om  nödvändigheten\r\nav att  främja handelsutbytet mellan medlemsstaterna\r\noch   tredjeland    strykas.   Eftersom   en   ökad\r\nkonsumtionsnivå i den rika världen knappast kan vara\r\nett mål i sig bör\r\nIII-40.d ändras till nödvändigheten  av att undvika\r\nallvarliga  störningar i medlemsstaternas  ekonomier\r\noch av att trygga  en  förnuftig  och  miljöanpassad\r\nutveckling    av   produktionen   och   en   lämplig\r\nkonsumtionsnivå inom unionen (yrkande 59).\r\n\r\nMiljö- och jordbruksutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nDe frågor som tas upp i de aktuella motionsyrkandena\r\nrör  inte  primärt  miljö-  och  jordbruksutskottets\r\nområde, men  i  MJU2y  behandlas  närliggande frågor\r\n(yttrandet  behandlas  mer  fullständigt   nedan   i\r\navsnittet om miljöpolitik).\r\n\r\nMiljö-  och  jordbruksutskottet  delar i yttrandet\r\nregeringens   uppfattning   att   förbättringar   av\r\nmiljöskyddskraven  i det konstitutionella  fördraget\r\nvore  önskvärt.  Som  regeringen   anfört  motsvarar\r\nkonventets     förslag     om    miljöbestämmelserna\r\n(artiklarna III-129 till III-131)  i allt väsentligt\r\nde    skrivningar   om   hållbar   utveckling    och\r\nmiljöintegration  som  finns  i nu gällande fördrag.\r\nEtt av unionens mål ska vara en  hållbar  utveckling\r\nsom bland andra mål bygger på en hög miljöskyddsnivå\r\noch  en bättre miljö. I artikel 3 och artikel  III-4\r\nintroduceras   hållbar  utveckling  och  en  central\r\nbestämmelse  om sektorsintegrationen.  Förslagen  om\r\nmiljöbestämmelserna i konventets tredje del (III-129\r\noch III-131) överensstämmer  även  de i huvudsak med\r\nbestämmelserna i nuvarande fördrag.\r\nUtskottet instämmer med regeringen  i att det vore\r\nönskvärt  med  förbättringar  i  fördraget  när  det\r\ngäller  tillämpningen av försiktighetsprincipen  och\r\nen   introduktion    i   fördraget   av   den   s.k.\r\nsubstitutionsprincipen.  Dessa principer bör beaktas\r\nvid   harmonisering   och   vid    tillämpning    av\r\nharmoniserade  bestämmelser  och  av  fördraget  som\r\nsådant.  Miljösamarbetet över nationsgränserna är en\r\nav EU:s viktigaste  uppgifter,  och  utskottet anser\r\natt Sverige bör vara mer pådrivande än i dag.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  vill  erinra  om  att  en  effektiv  inre\r\nmarknad  ligger  i  Sveriges och EU:s intresse.  Som\r\nregeringen   påpekar   är    Sverige    ett   starkt\r\nhandelsberoende land och den fria rörligheten  måste\r\nsäkerställas så långt det är möjligt. Miljöskydd kan\r\nmotivera undantag från den fria rörligheten men  det\r\när  viktigt  att dessa undantag är klart definierade\r\noch tydligt reglerade.\r\n\r\nUtskottet vill,  med instämmande i vad MJU anför i\r\nsitt yttrande, framhålla  vikten  av  att regeringen\r\ndriver  miljökrav  inom olika politikområden  i  EU-\r\nsamarbetet.  Utskottet  förutsätter  att  regeringen\r\nväger av vilka  vägar  som  är  framkomliga  när det\r\ngäller den inre marknaden.\r\n\r\nNågon riksdagens åtgärd är inte\r\npåkallad med anledning av motion K13\r\n(mp) yrkandena 55, 56 och 59 som\r\ndärmed avstyrks.\r\n\r\nSocialförsäkringsfrågor\r\n\r\nGällande ordning\r\n\r\nNär  det gäller socialförsäkringsförmåner är det  en\r\nnationell  angelägenhet  vilka förmåner ett land ska\r\nerbjuda sina medborgare eller  nivån  på de förmåner\r\nsom finns. Däremot finns EG-regler som  samordnar de\r\nnationella  socialförsäkringssystemen  för   att  de\r\npersoner som flyttar mellan medlemsländerna inte ska\r\nmissgynnas   när   det  gäller  rätten  till  social\r\ntrygghet liksom för att förhindra att dessa personer\r\nuppbär  dubbla förmåner.  EG-fördragets  artikel  42\r\ninnehåller    de    grundläggande   principerna   om\r\nsammanläggning   och   exportabilitet   av   sociala\r\nförmåner och är således  grunden  för  den sekundära\r\nlagstiftningen på socialförsäkringsområdet. Reglerna\r\npå   gemenskapsnivå   om   samordning  återfinns   i\r\nförordning  (EEG)  nr 1408/71  om  tillämpningen  av\r\nsystemen   för  social   trygghet   när   anställda,\r\negenföretagare  eller deras familjemedlemmar flyttar\r\ninom  gemenskapen  samt  i  tillämpningsförordningen\r\n(EEG) nr  574/72. Artikel 42 i EG-fördraget omfattar\r\ninte   egna  företagare,   men   denna   grupp   har\r\ninkluderats med stöd av bestämmelserna i artikel 308\r\nom fördragsutfyllnad.\r\n\r\nGenom   Amsterdamfördraget   har  det  skapats  en\r\nfördragsmässig    grund    för   EU-medlemsstaternas\r\nsamarbete  på  det  sociala  området,  och  följande\r\nartiklar är närmast i fråga när det gäller samarbete\r\npå socialförsäkringsområdet:\r\n\r\nArtikel 136: Gemenskapens och  medlemsstaternas  mål\r\nska  vara  att bl.a. åstadkomma ett fullgott socialt\r\nskydd och bekämpa  social  utslagning. Det följer av\r\nden gemensamma marknaden som  främjar  harmonisering\r\nav de sociala systemen samt förfaranden  i fördraget\r\noch tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra\r\nförfattningar.\r\n\r\nArtikel 137:\r\n\r\n1. För att uppnå målen i artikel 136 ska gemenskapen\r\nunderstödja    och    komplettera   medlemsstaternas\r\nverksamhet inom bl.a.\r\n\r\nc.   social  trygghet  och   socialt   skydd   för\r\narbetstagarna\r\nk. modernisering  av  systemen  för socialt skydd,\r\nutan att det påverkar tillämpningen av punkt c.\r\n\r\n2.  Rådet  beslutar  enligt medbeslutandeförfarandet\r\nutom  på  bl.a. punkt 1  c  där  rådet  ska  besluta\r\nenhälligt på  förslag  av  kommissionen efter att ha\r\nhört Europaparlamentet.\r\n\r\n4. De bestämmelser som antagits enligt denna artikel\r\nska inte påverka medlemsstaternas  erkända  rätt att\r\nfastställa  de  grundläggande  principerna  för sina\r\nsystem  för social trygghet och ska inte i väsentlig\r\ngrad påverka den finansiella jämvikten i dessa.\r\n\r\n\r\nKonventet\r\n\r\n\r\nKonventet placerar det nuvarande fördragets artiklar\r\nom EU:s inre  marknad  i  ett  sammanhållet avsnitt.\r\nInnehållet  i artiklarna har inte  ändrats  i  någon\r\nstörre utsträckning  jämfört  med  nuvarande fördrag\r\nutöver     en     anpassning     till    den    s.k.\r\nlagstiftningsproceduren.\r\n\r\nKonventets   förslag   om   sociala   frågor   och\r\narbetsmarknadsfrågor     innebär     inga     större\r\nförändringar  på det sociala området. Utgångspunkten\r\när  liksom  i  nuvarande   fördrag   att  frågor  om\r\nvälfärdens  utformning  utgör  nationell  kompetens.\r\nUnionens kompetens på detta område handlar främst om\r\natt genomföra åtgärder som främjar samarbetet mellan\r\nmedlemsstaterna.  Förslaget  innebär  en  anpassning\r\ntill    det    s.k.   lagstiftningsförfarandet    av\r\nbeslutsprocedurerna på detta område.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nNär det gäller den  inre  marknaden  anges bl.a. att\r\nkonventets  förslag bevarar den nuvarande  balansen,\r\nökar användandet  av  kvalificerad majoritet och har\r\ngjort avsnittet mer överskådligt.\r\n\r\nKompetensfördelningen  mellan  medlemsstaterna och\r\nunionen   på  det  sociala  området  bör   behållas.\r\nKonventets  förslag  bör  därför stödjas. Att beslut\r\nfår   tas   med  kvalificerad  majoritet   möjliggör\r\nframsteg på det  sociala  området inom den kompetens\r\nsom unionen har.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nBo  Lundgren  m.fl.  (m)  anger  i  motion  K10  att\r\nutgångspunkten  för konventets  förslag  liksom  för\r\nnuvarande  fördrag   är  att  frågor  om  välfärdens\r\nutformning utgör nationell  kompetens. I yrkandena 7\r\noch 32 (båda delvis) framhålls  vikten  av  att  den\r\nnationella   beslutanderätten  bibehålls  för  bl.a.\r\nsocialpolitiken och sociala transfereringar.\r\n\r\nVänsterpartiet     begär     i     tre    motioner\r\ntillkännagivanden  om att regeringen bör  verka  för\r\natt den nationella beslutanderätten  på  det sociala\r\nområdet bevaras. Det gäller motionerna Sf288 av Ulla\r\nHoffmann m.fl. (v) yrkande 9, Sf360 av Ulla Hoffmann\r\nm.fl.  (v) yrkande 1 och Sf242 av Rolf Olsson  m.fl.\r\n(v) yrkande  2.  I  motionerna åberopas bl.a. att EU\r\nenligt konventets förslag kan ta sig kompetens på de\r\nområden  man  önskar,  en  allvarlig  risk  för  det\r\noffentliga trygghetssystemet  i Sverige. I praktiken\r\npågår en harmonisering på området  som  drivs  på av\r\nEMU-projektet.\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottet  anför  följande  i  sitt\r\nyttrande      (SfU2y).      När      det      gäller\r\nsocialförsäkringsförmåner   är   det   en  nationell\r\nangelägenhet  vilka  förmåner  ett land ska  erbjuda\r\nsina medborgare och nivån på de  förmåner som finns.\r\nDäremot finns EG-regler som samordnar  de nationella\r\nsocialförsäkringssystemen   för   de  personer   som\r\nflyttar  mellan medlemsländerna, varvid  artikel  42\r\ninnehåller de grundläggande principerna.\r\n\r\nNär det  gäller  medlemsstaternas samarbete på det\r\nsociala området har  en fördragsmässig grund införts\r\ngenom Amsterdamfördraget.\r\nI     sitt    yttrande    1999/2000:SfU6y     till\r\nutrikesutskottet   med   anledning   av  regeringens\r\nskrivelse   om   verksamheten   i   EU   1999  angav\r\nsocialförsäkringsutskottet att principerna  om icke-\r\ndiskriminering  och  likabehandling av EU-medborgare\r\nliksom krav på likabehandling  av  kvinnor  och  män\r\nvisserligen       påverkar      utformningen      av\r\nsocialförsäkringssystemen,  men utskottet underströk\r\natt   själva  utformningen  av  och   innehållet   i\r\nmedlemsländernas   socialförsäkringssystem   är   en\r\nnationell  fråga. Enligt utskottets mening finns, på\r\nvissa håll inom  EU, tendenser att bitvis vilja föra\r\növer   frågor   som  rör   de   nationella   sociala\r\ntrygghetssystemen    till    beslutsfattande    inom\r\ngemenskapen. Utskottet betonade därför att frågor om\r\nden  sociala  dimensionen när det gäller en gemensam\r\nstrategi för att modernisera social trygghet handlar\r\nom ett samarbete mellan de enskilda medlemsstaterna.\r\nI yttrandet angavs  vidare  att  regeringen  i olika\r\nsammanhang  och  forum  inom  EU  bör  markera denna\r\ninställning,  något  som  utskottet  i  samband  med\r\ninformation   om   EU-frågor   även   framfört  till\r\nSocialdepartementet.\r\nUtskottet  vidhåller  detta ställningstagande  och\r\nkonstaterar  att konventets  förslag  i  motsvarande\r\ndelar inte innebär  någon ändring av EU:s kompetens.\r\nDäremot kommer beslut  som  grundar  sig  på  den av\r\nkonventet  föreslagna  artikeln  III-21 (motsvarande\r\ndagens artikel 42) att fattas enligt huvudregeln för\r\ndet         vanliga         lagstiftningsförfarandet\r\n(medbeslutandeförfarandet),   vilket   innebär   att\r\nrådets  beslut  kommer att fattas  med  kvalificerad\r\nmajoritet. I dag gäller att rådets beslut måste vara\r\nenhälligt.  Det  innebär   således   att  beslut  om\r\nändringar i förordning 1408/71 enligt  förslaget kan\r\nfattas med kvalificerad majoritet i rådet.\r\nUtskottet  ställer  sig bakom skrivelsen  i  dessa\r\navseenden och avstyrker  motionerna Sf242 yrkande 2,\r\nSf288 yrkande 9 och Sf360 yrkande 1. Även motion K10\r\nyrkandena 7 och 32 (i dessa  delar),  som  får anses\r\ntillgodosedd, avstyrks.\r\nAvvikande meningar har avgetts av företrädarna för\r\nModeraterna respektive Vänsterpartiet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet      delar     socialförsäkringsutskottets\r\nuppfattning.\r\n\r\nMotionerna K10  (m)  yrkandena  7  (delvis) och 32\r\n(delvis) och Sf242 (v) yrkande 2, Sf288  (v) yrkande\r\n9 och Sf360 (v) yrkande 1 avstyrks.\r\n\r\nSociala frågor och\r\narbetsmarknadsfrågor  allmänt\r\n\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nRegeringen  konstaterar  i skrivelsen att konventets\r\nförslag inte innebär några  större  förändringar  på\r\ndet sociala området.\r\n\r\nDagens  kompetensfördelning mellan medlemsstaterna\r\noch unionen  på  det  sociala  området bör behållas,\r\nanser  regeringen.  Konventets  förslag  bör  därför\r\nstödjas. Regeringen konstaterar att  omröstning  med\r\nkvalificerad  majoritet  möjliggör  framsteg  på det\r\nsociala området inom den kompetens som unionen  har.\r\nMedbeslutande   för   Europaparlamentet   kan  också\r\növervägas i vissa delar.\r\nEn  teknisk-juridisk översyn kan behöva göras  för\r\natt tillförsäkra  att  förslaget  inte  får oönskade\r\neffekter   på   möjligheterna   att  införliva  EU:s\r\nlagstiftning genom kollektivavtal.\r\nRegeringen  konstaterar att det  under  konventets\r\narbete visade sig  vara svårt att vinna stöd för att\r\nskriva  in rätten till  gränsöverskridande  fackliga\r\nsympatiåtgärder.  Enligt regeringen bör frågans läge\r\npå nytt värderas under regeringskonferensen.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet  välkomnar  i  motion  K10\r\nyrkande 32  i  denna  del  konventets förslag på det\r\nsociala området eftersom det  enligt partiet innebär\r\natt socialpolitiska och sociala  transfereringar  är\r\noch förblir nationella frågor.\r\n\r\nEnligt  Vänsterpartiet  i motion K9 yrkandena 13 och\r\n16 bör regeringen i regeringskonferensen säkerställa\r\nmöjligheten att införliva  EU:s  lagstiftning  genom\r\nkollektivavtal.  Där  bör regeringen också föra fram\r\nförslag    om    att    föra    in    rätten    till\r\ngränsöverskridande   fackliga   sympatiåtgärder    i\r\nfördraget såsom en form av femte frihet.\r\n\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU2y)\r\natt  det är mycket angeläget att bibehålla nuvarande\r\nmöjligheter   att   genomföra   EU-regler   på   det\r\narbetsrättsliga  området  genom  kollektivavtal  och\r\ndetta  oavsett  om  de  regler  som  ska  genomföras\r\ntillkommit   genom   gängse  lagstiftningsförfarande\r\neller  med  stöd  av  fördraget   genom   avtal   på\r\nunionsnivå mellan arbetsmarknadens parter. Riksdagen\r\nbör    kunna    förutsätta    att    regeringen    i\r\nregeringskonferensen  kraftfullt  verkar för att ett\r\nmotsvarande  tillvägagångssätt  kan  användas   även\r\nframgent på det socialpolitiska området.\r\n\r\nEnligt  utskottets  uppfattning  bör  regeringen i\r\nregeringskonferensen   söka   vinna  gehör  för   en\r\nreglering    i    fördraget    av    rätten     till\r\ngränsöverskridande fackliga sympatiåtgärder.\r\nSom  framgått  står  regeringen  bakom  konventets\r\nförslag   om   kompetensfördelning  på  det  sociala\r\nområdet. Utskottet konstaterar att också Moderaterna\r\nstöder konventets förslag på det sociala området.\r\nArbetsmarknadsutskottet  erinrar  om att utskottet\r\ntidigare    i    sitt   yttrande   har   kommenterat\r\nformuleringarna om full sysselsättning och social\r\nmarknadsekonomi som  ingår  i  unionens  mål enligt\r\nartikel  I-3. Eftersom det bör råda symmetri  mellan\r\nfördragets  olika  delar  bör  formuleringar om hög\r\nsysselsättningsnivå  (artikel  III-99)  och  öppen\r\nmarknadsekonomi (artiklarna III-69, III-70 och III-\r\n77) ersättas med begreppen full sysselsättning och\r\nsocial marknadsekonomi.\r\nUtskottet anser att motionerna  K10  yrkande  32 i\r\ndenna  del  (m)  och  K9 yrkandena 13 och 16 (v) bör\r\navstyrkas.\r\nAvvikande meningar har  i  denna  del  fogats till\r\nyttrandet  från  företrädarna  för  Moderaterna  och\r\nVänsterpartiet.  Företrädarna för m, fp,  kd  och  c\r\navvisar i en gemensam  avvikande mening förslaget om\r\natt fördragsreglera rätten  till  gränsöverskridande\r\nfackliga sympatiåtgärder.\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet tar i sitt  yttrande  vidare\r\nupp      den     öppna     samordningsmetoden     på\r\nsysselsättningsområdet.      Arbetsmarknadsutskottet\r\nanför att EU:s sysselsättningsstrategi genomförs med\r\nhjälp  av  den öppna samordningsmetoden.  Regeringen\r\nhar i en skrivelse,  2001/02:187, redovisat Sveriges\r\ngenomförande  av  sysselsättningsstrategin.  I  sitt\r\nställningstagande till skrivelsen (bet. 2002/03:AU1)\r\nbetonade  arbetsmarknadsutskottet   vikten   av   en\r\nnationell  förankring  av sysselsättningssamarbetet.\r\nUtskottet  framhöll  att  det   är   angeläget   att\r\nsamarbetet  är förankrat hos arbetsmarknadens parter\r\noch såg positivt  på  en  ökad  regional  och  lokal\r\nförankring av detta.\r\n\r\nI  EU:s gällande sysselsättningsriktlinjer betonas\r\natt  samarbetet   med  arbetsmarknadens  parter  bör\r\nuppmuntras nationellt,  regionalt och lokalt samt på\r\nsektors- och företagsnivå  för  att  säkerställa att\r\nsysselsättningsstrategin   genomförs,  bevakas   och\r\nföljs upp. På såväl nationell  nivå som på europeisk\r\nbranschövergripande   nivå  respektive   sektorsnivå\r\nuppmanas arbetsmarknadens  parter  att vara aktiva i\r\nsåväl     genomförande    som    rapportering     av\r\nsysselsättningsriktlinjerna.  Också andra aktörer än\r\nparterna    kan   bidra   till   genomförandet    av\r\nsysselsättningsstrategin.\r\nUtskottet vill  i  likhet  med  LO och TCO i deras\r\nremissvar fästa uppmärksamhet på att  det kan finnas\r\nbehov   av   att   i  fördraget  reglera  hur  bl.a.\r\narbetsmarknadens parter  kan tillföra synpunkter när\r\nden  öppna  samordningsmetoden  används.  Detta  var\r\nockså  en  fråga   som   behandlades   i  konventets\r\narbetsgrupp Ett socialt Europa. Gruppen förespråkade\r\ni   sina   slutsatser  en  reglering  av  den  öppna\r\nsamordningsmetoden  i  fördraget och ansåg att denna\r\nskulle    göras    på    ett   sådant    sätt    att\r\ntillvägagångssätt  och  olika   inblandade  aktörers\r\nroller klarläggs.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning\r\nrörande sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor  och\r\navstyrker  motionerna K10 (m) yrkande 32 i denna del\r\noch K9 (v) yrkande 13.\r\n\r\nUtskottet      gör     samma     bedömning     som\r\narbetsmarknadsutskottet      när      det     gäller\r\ngränsöverskridande fackliga sympatiåtgärder.  Därmed\r\navstyrks motion K9 (v) yrkande 16.\r\nArbetsmarknadsutskottets yttrande i\r\nden del som rör samordning mellan\r\nekonomisk politik och\r\nsysselsättningspolitik har\r\nbehandlats ovan i avsnittet om\r\nsamordning av den ekonomiska\r\npolitiken.\r\n\r\nArbetskraft från tredjeland\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nDen  rättsliga ställningen för tredjelandsmedborgare\r\nsom  är   lagligen  bosatta  i  unionen  bör  enligt\r\nregeringen   tillnärmas   den  som  medlemsstaternas\r\nmedborgare åtnjuter. En viktig  rättighet  är att ha\r\ntillgång  till  arbetsmarknaden,  på villkor som  är\r\njämförbara med EU-medborgarnas.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet efterlyser  i  motion  K10\r\nyrkande 24  i  denna  del  ett modernt regelverk för\r\narbetskraftsinvandring. Partiet anser att konventets\r\nförslag   om   att  ge  medlemsstaterna   rätt   att\r\nfastställa hur många  tredjelandsmedborgare  som ska\r\nbeviljas  inresa  för arbete strider mot idén om  en\r\ngemensam invandringspolitik.  Förslaget  bör  därför\r\navvisas.  I  stället  måste målet vara ett gemensamt\r\nmodernt  regelverk  för arbetskraftsinvandring  till\r\nEU.\r\n\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet\r\n\r\n\r\nUtskottet  ser positivt  på  konventets  förslag  om\r\narbetskraftsinvandring av tredjelandsmedborgare. Det\r\ninnebär ett klargörande av medlemsstaternas rätt att\r\nsjälva fastställa  hur  många  tredjelandsmedborgare\r\nsom   får   beviljas   inresa  för  att   där   söka\r\nsysselsättning      som      arbetstagare      eller\r\negenföretagare.\r\n\r\nSom    framgått   förespråkar   regeringen    ökad\r\növerensstämmelse  mellan  den  rättsliga ställningen\r\nför tredjelandsmedborgare som är  lagligen bosatta i\r\nunionen  och  den  som  medlemsstaternas  medborgare\r\nåtnjuter. Utskottet delar denna uppfattning och vill\r\nunderstryka  att  en  viktig  rättighet  är  att  ha\r\ntillgång till arbetsmarknaden,  på  villkor  som  är\r\njämförbara med EU-medborgarnas.\r\nUtskottet  anser att motion K10 yrkande 24 i denna\r\ndel (m) bör avstyrkas.\r\nAvvikande mening  har  fogats  till  yttrandet  av\r\nutskottets moderata ledamöter.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning\r\noch avstyrker motion K10 (m) yrkande 24 (delvis).\r\n\r\nArbetsmarknadsparternas roll och den\r\nsociala dialogen\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nRegeringen  konstaterar  i  skrivelsen att de flesta\r\nremissinstanser som uttalat sig  om  sociala  frågor\r\noch  arbetsmarknadsfrågor  ställer sig positiva till\r\nkonventets förslag och att LO,  TCO  och SACO i sina\r\nremissvar  markerar  starkt stöd för den  föreslagna\r\nbestämmelsen  om  arbetsmarknadens  parter  och  den\r\nsociala dialogen.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nEnligt Moderata samlingspartiet i motion K10 yrkande\r\n32  i denna del hade  det  varit  önskvärt  att  den\r\nrättsliga grunden för den s.k. sociala dialogen hade\r\ntagits  bort  ur  fördraget.  Motionärerna anser det\r\nvara  odemokratiskt  att de avtalsslutande  parterna\r\nges    en    särställning    i     den    europeiska\r\nlagstiftningsprocessen.\r\n\r\n\r\nArbetsmarknadsutskottet\r\n\r\n\r\nUtskottet  ser  positivt  på  den  sociala  dialogen\r\nmellan arbetsmarknadens parter på Europanivå och kan\r\nkonstatera  att  denna  har  undergått en  betydande\r\nutveckling,  inte  minst  under senare  år.  Det  är\r\nangeläget    att    arbetsmarknadsparternas     roll\r\nuttryckligen  erkänns  och  att den sociala dialogen\r\nfår  en  rättslig grund i fördraget.  I  ett  vidare\r\nperspektiv  kan  detta också ses som ett uttryck för\r\nvikten  av  öppenhet  och  medborgarinflytande  inom\r\nunionen.\r\n\r\nSom framgått  fäster  LO,  TCO  och  SACO  i  sina\r\nremissvar   på   departementspromemorian  Europeiska\r\nkonventet   om   EU:s   framtid      Resultat   och\r\nutgångspunkter inför  nästa  regeringskonferens  (Ds\r\n2003:36) stor vikt vid den aktuella artikeln.\r\nSvenskt  Näringsliv  berör  i  sitt remissvar inte\r\nkonventets  förslag  om  reglering  i  fördraget  av\r\narbetsmarknadens  parters  roll  och  den   autonoma\r\nsociala dialogen. Däremot har utskottet noterat  att\r\nkonventets   förslag  på  denna  punkt  uttryckligen\r\nvärdesätts         av         den         europeiska\r\narbetsgivarorganisationen    Unice    där    Svenskt\r\nNäringsliv  är  medlem. I en skrivelse den 1 oktober\r\n2003 till rådets  ordförande skriver organisationen:\r\nI egenskap av arbetsmarknadspart,  är  det också en\r\nnyckelfaktor   för  Unice  att  regeringskonferensen\r\nbekräftar konventets  förslag  att  i konstitutionen\r\nstarkare  erkänna  arbetsmarknadsparternas  autonomi\r\noch den sociala dialogen.  Unice företräder fler än\r\n16 miljoner privata företag i 28 europeiska länder.\r\nArbetsmarknadsutskottet vill  i  detta  sammanhang\r\nerinra  om  att  konventets  arbetsgrupp Ett socialt\r\nEuropa i sina slutsatser (CONV 516/03 den 30 januari\r\n2003)  rekommenderade  att  arbetsmarknadsparternas\r\nroll uttryckligen skall erkännas i fördraget och att\r\nlämpliga   bestämmelser  om  konsultationsförfarande\r\nskall   ingå   i   detta   liksom   att   befintliga\r\ntillvägagångssätt  för  förhandlingar  om  avtal  på\r\narbetsmarknaden   skall  stärkas.  I  arbetsgruppen\r\ningick företrädare för bl.a. den svenska riksdagen.\r\nTill    skillnad    från     Moderaterna     anser\r\narbetsmarknadsutskottet   att  det  är  viktigt  att\r\nartikel  I-47  om arbetsmarknadens  parter  och  den\r\nautonoma  sociala  dialogen  återfinns  i  ett  nytt\r\nfördrag. Regeringen bör starkt verka för att så blir\r\nfallet.  Utskottet   anser  därmed  att  motion  K10\r\nyrkande 32 i denna del (m) bör avstyrkas.\r\nModerata  samlingspartiets   företrädare   har   i\r\navvikande  mening  förordat  att  riksdagen bifaller\r\nyrkandet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning\r\noch avstyrker motion K10 (m) yrkande 32 (delvis).\r\n\r\n\r\nFolkhälsopolitiken och hälso- och\r\nsjukvård\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\nKonventets förslag innebär inga sakliga förändringar\r\npå  folkhälsoområdet.  Utgångspunkten  är  liksom  i\r\nnuvarande    fördrag    att    frågor     som    rör\r\nfolkhälsopolitikens   utformning   utgör   nationell\r\nkompetens.   Unionens   kompetens  på  detta  område\r\nhandlar  främst  om  att gemenskapen  ska  genomföra\r\nåtgärder     som    främjar    samarbetet     mellan\r\nmedlemsstaterna.  Undantag  gäller  dock  för  vissa\r\nfrågor  som  rör organ, ämnen av mänskligt ursprung,\r\nblod och blodderivat  och åtgärder på veterinär- och\r\nväxtskyddsområdet som direkt  syftar till att skydda\r\nfolkhälsan.\r\n\r\nFörslaget innebär ett förtydligande av att unionen\r\nhar  en roll i fråga om att stödja  medlemsstaternas\r\ninsatser      för     att     bekämpa     omfattande\r\ngränsöverskridande  sjukdomar.  Dessa  åtgärder  får\r\ndock    inte    omfatta   någon   harmonisering   av\r\nmedlemsstaternas lagar eller andra författningar och\r\nmedför   således   inte    någon    förändring    av\r\nansvarsförhållandena  på  folkhälsoområdet  (artikel\r\nIII-179).\r\nUnder     konventsarbetet     var    hälso-    och\r\nsjukvårdsfrågorna  inte föremål för  diskussion  och\r\nkonventet  föreslog  heller   inga   förändringar  i\r\nfördraget med avseende på politikområdet.  I artikel\r\nIII-179.7 framgår att när unionen vidtar åtgärder på\r\nfolkhälsoområdet   ska   den   fullt  ut  respektera\r\nmedlemsstaternas ansvar för att  organisera  och  ge\r\nhälso- och sjukvård.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nFolkhälsopolitikens  utformning  är  ett  nationellt\r\nansvar.  Detta  är särskilt viktigt för Sverige  som\r\nvill behålla en restriktiv  nationell narkotika- och\r\nalkoholpolitik.     Kompetensfördelningen     mellan\r\nmedlemsstaterna och unionen  på folkhälsoområdet bör\r\ni  princip  behållas.  En  utgångspunkt   bör   även\r\nfortsättningsvis vara att en hög hälsoskyddsnivå för\r\nmänniskor  ska  säkerställas vid utformningen av all\r\ngemenskapspolitik.         Relationen         mellan\r\nalkoholpolitikens  mål  och  reglerna  för  den inre\r\nmarknadens funktion bör fortsatt bevakas. Konventets\r\nförslag  att  förtydliga  unionens  roll  att stödja\r\nmedlemsstaternas  insatser  i  fråga  om att bekämpa\r\ngränsöverskridande  sjukdomar  bör kunna  accepteras\r\nunder  förutsättning  att  kompetensfördelningen  på\r\nsmittskyddsområdet inte förändras.\r\n\r\nDe senaste årens rättsutveckling gör det angeläget\r\natt   förtydliga   medlemsstaternas    ansvar    att\r\norganisera och ge hälso- och sjukvård. Det gäller  i\r\nförsta hand vid genomförandet av den inre marknaden,\r\nmen   även  inom  den  gemensamma  handelspolitiken.\r\nMedlemsstaterna   bör  i  fördraget  uppmuntras  att\r\nsamarbeta inom detta område.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI  motion  K10 anför  Moderata  samlingspartiet  att\r\nkonventets förslag innebär att folkhälsopolitiken är\r\nett fortsatt  nationellt  ansvar.  Dock  ska unionen\r\nkunna  stödja  medlemsstaternas  insatser  när   det\r\ngäller  att  bekämpa  gränsöverskridande  sjukdomar.\r\nMotionärerna  har  inget  att  erinra mot konventets\r\nförslag (yrkande 33).\r\n\r\nModerata samlingspartiets utgångspunkt  är  vidare\r\natt  det  är  medlemsstaterna  som  bär  ansvar  för\r\norganisationen   av  hälso-  och  sjukvårdssystemet.\r\nMotionärerna välkomnar till skillnad från regeringen\r\nde  senaste årens rättsutveckling  som  innebär  att\r\npatienter   ges   rätt   att   söka   sjukvård  över\r\nnationsgränserna.   Det  är  särskilt  viktigt   för\r\npatienter som får vänta  i  sjukvårdsköer på adekvat\r\nbehandling. Patienternas efterfrågan av sjukvård bör\r\nses  som en del av den inre marknaden.  Motionärerna\r\nmenar  dessutom att också rätten till etablering för\r\nvårdtjänstproducenter  ska  omfattas av reglerna för\r\nden inre marknaden (yrkande 34).\r\nModerata samlingspartiet menar  vidare att det för\r\nden enskilde konsumenten är viktigt  att  det  finns\r\nett  brett  utbud  av  tjänster  och  varor  av  god\r\nkvalitet  att  välja  mellan.  Det största problemet\r\ngäller offentliga monopol när konsumenten  inte  kan\r\nvända  sig till något alternativ. Motionärerna anser\r\ndärför att  den  viktigaste  åtgärden för att stärka\r\nkonsumenten är att bryta upp nationella  monopol och\r\nföra   in   dem  under  EU:s  inre  marknad  och  de\r\nkonkurrensregler som gäller för denna (yrkande 37).\r\nUnder avsnittet om folkhälsopolitik (III-179) vill\r\nMiljöpartiet   i   motion  K13  med  kraft  peka  på\r\nskrivningarna  om  förebyggande   verksamhet,   även\r\nkallad  harm reduction, och att politiken på EU-nivå\r\nska vara  s.k.  kompletterande  för medlemsländernas\r\nnarkotikapolitik. Det är väl känt  att  Sverige  med\r\nkraft   jobbar   mot   utbredningen   av  narkotika-\r\nanvändningen   och   att   denna   politik  har   en\r\nförkrossande majoritet av svenskarnas  stöd.  Det är\r\nväl   känt   att  EU:s  olika  medlemsländer  tolkar\r\nskrivningar om förebyggande verksamhet på olika sätt\r\noch  vad  menas  egentligen  med  att  komplettera\r\nnarkotikapolitiken.  Sveriges  restriktiva  hållning\r\nkan  hotas och redan i dag påverkas vi av andra  EU-\r\nländers   slapphänta  politik  inom  detta  området.\r\nRegeringen  bör  därför  med  kraft  försöka få bort\r\nskrivningarna   om   förebyggande  verksamhet   etc.\r\nMiljöpartiet anser att  det  i  skrivningarna räcker\r\nmed  att  framhålla vikten av samarbete,  utbyte  av\r\nerfarenhet och stimulering av forskning inom området\r\n(yrkande 66).\r\n\r\nEnligt  flerpartimotionen  K6  (delvis)  av  Gabriel\r\nRomanus  m.fl.   (fp,   kd,  v,  c,  mp)  behövs  en\r\nförstärkning  av  den  föreslagna  artikel  III-179,\r\nvarvid  en betydelsefull  förändring  kan  vara  att\r\nalkoholrelaterade    hälsoskador   förs   in   som\r\nkomplement till narkotikarelaterade hälsoskador.\r\n\r\n\r\nSocialutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nSocialutskottet vill i  sitt yttrande (SoU2y) erinra\r\nom att inom folkhälsoområdet  bedriver Sverige sedan\r\nlång tid tillbaka en restriktiv  alkoholpolitik  för\r\natt   begränsa  alkoholens  medicinska  och  sociala\r\nskadeverkningar.  Ambitionsnivån  är  hög. Utskottet\r\nvill    betona    vikten   av   att   Sverige   även\r\nfortsättningsvis  kan   behålla   målsättningen  att\r\nbegränsa alkoholens skadeverkningar  och  verka  för\r\natt   minska  den  totala  alkoholkonsumtionen.  Det\r\ninternationella   arbetet   på   alkoholområdet  bör\r\nutvecklas  och  förstärkas.  Särskilt   viktigt   är\r\nutarbetandet  av  en  EU-strategi för att utforma en\r\neffektiv, ansvarsfull och  social alkoholpolitik som\r\ngagnar  folkhälsan  inom  unionen.   Socialutskottet\r\nerinrar om de initiativ som togs under  det  svenska\r\nordförandeskapet.\r\n\r\nSystembolagets  detaljhandelsmonopol är ett av  de\r\nviktigaste inslagen  i den svenska alkoholpolitiken.\r\nEftersom vissa andra alkoholpolitiska instrument har\r\nförsvagats  har  Systembolagets   roll  blivit  allt\r\nviktigare.   Socialutskottet   anser  att   det   är\r\nangeläget att detaljhandelsmonopolet bevaras.\r\nSocialutskottet har vid flera  tillfällen  uttalat\r\nsin  principiella  ståndpunkt  att tobaksodling inte\r\nbör  stödjas  med  medel  ur  EU:s  budget.  Sverige\r\narbetar  aktivt  med frågor om tobaksprevention  och\r\nanser att det i första hand är en folkhälsofråga.\r\nFlera av motionerna  ger  uttryck  för det synsätt\r\noch   de   ställningstaganden   som  nu  beskrivits.\r\nRegelmässigt  finns  en  bred  och  fast   förankrad\r\npolitisk uppfattning på området.\r\nDet är vidare synnerligen angeläget att regeringen\r\nmed  kraft  fortsätter  att  bekämpa  alla  krav  på\r\nlegalisering  av  narkotika  och  liberalisering  av\r\nnarkotikapolitiken  på  det  internationella planet.\r\nSverige  måste  fortsätta  att  aktivt   driva   sin\r\ninställning  i  narkotikafrågor  inom  EU.  En  enig\r\nsvensk riksdag står bakom detta ställningstagande.\r\nMot   bakgrund   av   vad   som  nu  anförts  vill\r\nsocialutskottet   betona   att   folkhälsopolitikens\r\nutformning  är  och  bör  fortsätta  att   vara  ett\r\nnationellt  ansvar.  Detta  är  särkilt viktigt  för\r\nSverige  som  vill  behålla en restriktiv  nationell\r\npolitik.        Kompetensfördelningen         mellan\r\nmedlemsstaterna och unionen på folkhälsoområdet  bör\r\nsåledes   i   princip   behållas.   Utskottet  delar\r\nsamtidigt   såväl   regeringens   uppfattning    som\r\nuppfattningen  i  flera  av  motionerna  att  en hög\r\nhälsoskyddsnivå  för människor ska säkerställas  vid\r\nutformningen  av all  gemenskapspolitik.  Relationen\r\nmellan alkoholpolitikens mål och regler för den inre\r\nmarknadens funktion  bör  fortsatt  bevakas. Det bör\r\nframgå av konstitutionen att skyddet  för folkhälsan\r\ninte bör underordnas handelspolitiska krav.\r\nStatsministern  har  i  Sveriges  riksdag  den  21\r\noktober 2003 redovisat att han informerat  toppmötet\r\natt regeringen inte har något utrymme för att inleda\r\nförhandlingar     förrän     riksdagen     behandlat\r\nkonventsförslaget.   Statsministern  har  vid  samma\r\ntillfälle  betonat att  Sverige  önskar  behålla  en\r\nnationell     restriktiv     alkoholpolitik     inom\r\nfolkhälsoområdet.\r\nRegeringskansliet har på begäran av det italienska\r\nordförandeskapet  inför  regeringskonferensen den 27\r\noktober 2003 meddelat ordförandelandet Italien vilka\r\nicke-institutionella frågor  som  Sverige  vill föra\r\nupp     till     diskussion     inom    ramen    för\r\nregeringskonferensen. I dokumentet,  dagtecknat  den\r\n20  oktober 2003, behandlas bl.a. frågan om balansen\r\nmellan  den  inre  marknaden och folkhälsan. Tillägg\r\npresenteras för såväl  artikel  III-179 om folkhälsa\r\nsom artikel III-217 om gemensam handelspolitik.\r\nDen svenska regeringen anför bl.a.  att  den  inre\r\nmarknaden  är  baserad  på  förutsättningen  att fri\r\nrörlighet  och  ekonomisk  tillväxt  skapar välfärd.\r\nAlkohol   och   tobak  är  emellertid  en  form   av\r\nhandelsvaror där  marginalnyttan  är  negativ. Detta\r\nmåste  tas  med i beräkningen. Tobakskonsumtion  och\r\nalkohol är de  viktigaste  hälsodeterminanterna inom\r\nEU. Alkoholmissbruk förorsakar  allvarliga  bekymmer\r\nför   folkhälsan  och  den  sociala  välfärden.  Den\r\nsvenska  regeringen  föreslår  ett tillägg i artikel\r\nIII-179  punkt  4  om åtgärder rörande  alkohol  och\r\ntobak.\r\nVidare föreslår den svenska regeringen ett tillägg\r\ntill den föreslagna  artikel  III-217  punkt  4  med\r\ninnebörden  att det ska krävas enhällighet också vid\r\nbeslut som omfattar  sociala  tjänster,  hälso-  och\r\nsjukvård  och  statliga  monopol,  då  detta  är  av\r\nnationellt intresse.\r\nSocialutskottet   ställer  sig  bakom  dessa  båda\r\ntillägg.\r\nModerata     samlingspartiets      ledamöter     i\r\nsocialutskottet har fogat en avvikande  mening  till\r\nyttrandet  i  vilket  de  anför  att  de  inte delar\r\nmajoritetens    uppfattningar,   utom   vad   gäller\r\nnarkotikapolitiken.  I  stället ställer de sig bakom\r\nyrkandena 33, 34 och 38 i  motion  K10  (m)  där det\r\nbegärs    tillkännagivanden    om    att    det   är\r\nmedlemsstaterna som ansvarar för folkhälsopolitiken,\r\nom    patienters    rätt    att   söka   vård   över\r\nnationsgränserna respektive vårdproducenternas  fria\r\netableringsrätt  och  om  avskaffande  av offentliga\r\nmonopol.\r\nMiljöpartiets   företrädare  har  i  ett  särskilt\r\nyttrande anfört att  hon står bakom socialutskottets\r\nställningstagande och därutöver står bakom yrkandena\r\n26  och  66  i  motion  K13   (mp)  med  begäran  om\r\ntillkännagivanden   om   förtydliganden   av   barns\r\nrättigheter i EU:s målsättningar och om förebyggande\r\nverksamhet   och  kompletterande   EU-politik   inom\r\nnarkotikaområdet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar  socialutskottets  uppfattning  och\r\navstyrker motionerna  K10  (m)  yrkandena 33, 34 och\r\n38, motion K13 (mp) yrkande 66 samt  K6  (fp, kd, v,\r\nc, mp) (delvis).\r\n\r\nUtskottet har behandlat frågorna om folkhälsa  som\r\nmål  och  barns  rättigheter  ovan  i  avsnittet  om\r\nunionens upprättande, värden och mål.\r\n\r\nJordbruks- och fiskepolitiken\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\nI   det   konstitutionella  fördraget  föreslås  att\r\nEuropaparlamentet   ges  ett  ökat  inflytande  över\r\njordbrukspolitiken.  Lagstiftningsförfarandet,  dvs.\r\nmedbeslutande  för Europaparlamentet,  föreslås  bli\r\ntillämpat vid antagandet  av de europeiska lagar och\r\neuropeiska  ramlagar  genom  vilka   den  gemensamma\r\npolitiken   för   fiske   och   jordbruk  genomförs.\r\nParlamentet föreslås dock inte ges  motsvarande  in-\r\nflytande  vid  antagandet av europeiska förordningar\r\neller beslut om  fastställande  av priser, avgifter,\r\nstöd    och    kvantitativa    begränsningar    samt\r\nfastställande och fördelning av fiskemöjligheter.\r\n\r\nKonventet föreslår ingen ändring  av målen för den\r\ngemensamma jordbrukspolitiken.\r\nFiske beskrivs i konventets förslag  som  en delad\r\nbefogenhet,  med  undantag  för bevarandet av havets\r\nbiologiska  resurser som är en  exklusiv  befogenhet\r\n(artiklarna III-121 till III-128).\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nKonventsförslaget  innebär att Europaparlamentet får\r\nett   utökat   inflytande    över   den   gemensamma\r\njordbrukspolitiken.   Om   en  begränsad   form   av\r\nmedbeslutande införs är det  angeläget  att  tydligt\r\nklargöra         kompetensfördelningen        mellan\r\nEuropaparlamentet  och  rådet samt att finna en form\r\nav medbeslutande som är väl avvägd.\r\n\r\nDe nu angivna målsättningarna  för  den gemensamma\r\njordbrukspolitiken  är anpassade till den  situation\r\nsom rådde i Europa på  1950-talet. Målsättningarna i\r\nexisterande fördrag är därför  inte längre relevanta\r\ni  förhållande  till den nuvarande  situationen  för\r\nEuropas jordbruk. En uppgift i det fortsatta arbetet\r\nmed  det nya fördraget  bör  därför  vara  att  söka\r\nmodernisera målen för jordbrukspolitiken.\r\nRegeringen  bedömer  att  konventets  förslag inte\r\nsyftar       till      någon      förändring      av\r\nkompetensfördelningen  för  den  gemensamma fiskeri-\r\npolitiken.  Begreppet  havets biologiska  resurser\r\nkan behöva klargöras.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nEnligt  motion  K5 (s) bör  en  målsättning  om  att\r\njordbrukspolitiken  också ska omfatta ett djuretiskt\r\nhållbart samhälle inom  hela EU införas i fördraget.\r\nFördraget bör innehålla texter  om hur vi på EU-nivå\r\nkan  bilda ett djuretiskt råd, bestående  av  etiker\r\noch andra  personer  som står fria från den pågående\r\ndjuranvändningen.  Rådet   bör  ta  fram  djuretiska\r\nanalyser   kring  samhällsutvecklingen   och   olika\r\nenskilda frågor.\r\n\r\nI  motion  K8   (kd)  anförs  att  den  europeiska\r\njordbrukspolitiken  har mycket negativa konsekvenser\r\nför fattiga jordbrukare i u-världen. Följderna av de\r\nomfattande subventionerna  inom  unionen  leder till\r\ndumpning av produktion på u-landsmarknader, vilket i\r\nsin  tur  slår  ut inhemsk produktion och förhindrar\r\nexport till EU. Målsättningen  bör  vara  en minskad\r\növerskottsproduktion och en jordbrukspolitik som tar\r\nett globalt ansvar (yrkande 27).\r\nEnligt  motion  K10  (m) om en reformering av  den\r\ngemensamma   jordbruks-   och   fiskepolitiken   bör\r\nkonventets  förslag  om en förändrad  beslutsordning\r\nför  jordbrukspolitiken   göra   det   lättare   att\r\nreformera    den    jordbrukspolitik   som   orsakar\r\növerproduktion och dumpning. En reformering av målen\r\nför jordbrukspolitiken bör genomföras (yrkande 35).\r\nI   motion   K13   (mp)   anförs   regeringen   på\r\nregeringskonferensen       bör       driva       att\r\njordbrukspolitiken åternationaliseras  (yrkande 67).\r\nProblemen  med EU:s fiskeripolitik kan exemplifieras\r\nmed förbudet för Sverige att genomföra det aviserade\r\nstoppet  av torskfisket.  Regeringen  bör  analysera\r\nförslaget  att  göra bevarandet av havets biologiska\r\nresurser  till  en   exklusiv  EU-befogenhet.  Flera\r\nremissinstanser har också pekat på oklarheterna inom\r\ndetta område. Regeringens  linje  borde  vara att EU\r\nenbart   ska   ha   rätt  att  sätta  miljöskyddande\r\nminimistandarder inom  politikområdet,  inte  tvinga\r\nländer   att  föra  en  mindre  miljövänlig  politik\r\n(yrkande 68).\r\n\r\nMiljö- och jordbruksutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nJordbruk\r\n\r\nSom anförs  i  skrivelsen  innebär konventsförslaget\r\natt Europaparlamentet får ett utökat inflytande över\r\nden    gemensamma   jordbrukspolitiken.    Utskottet\r\ninstämmer   i  att  det  är  angeläget  att  tydligt\r\nklargöra        kompetensfördelningen         mellan\r\nEuropaparlamentet  och  rådet samt att finna en form\r\nav medbeslutande som är väl avvägd.\r\n\r\nNär  det  gäller  frågan  om  avreglering  av  den\r\ngemensamma jordbrukspolitiken  uttalade  utskottet i\r\napril 2002 (bet. 2001/02:MJU15 s. 22) att  riksdagen\r\nhar  godkänt de riktlinjer regeringen presenterat  i\r\npropositionen  Riktlinjer  för  Sveriges  arbete med\r\njordbruks-  och  livsmedelspolitiken inom EU  (prop.\r\n1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241).\r\nRiktlinjerna    innebär     att    jordbruks-    och\r\nlivsmedelsproduktionen ska främjas  genom  en reform\r\nav  jordbruks-  och livsmedelspolitiken inom EU  med\r\nsärskilt avseende  på successivt borttagande av EG:s\r\nmarknadsordningar   och    på   en   avveckling   av\r\ngränsskyddet   med   hänsyn   till   internationella\r\nåtaganden.    Utskottet    uppmärksammade     vidare\r\nregeringens  avsikt  att under de närmaste åren ägna\r\nkraft   åt   reformeringen    av   EU:s   gemensamma\r\njordbrukspolitik     utifrån     de     övergripande\r\nmålsättningar som slogs fast av riksdagen  1998. Den\r\nstora   andel  av  EG:s  budget  som  går  till  den\r\ngemensamma  jordbrukspolitiken  motiverar  i sig att\r\ndessa  frågor  bereds  i särskild ordning. Utskottet\r\nföreslog   därför   i   ett   tillkännagivande   att\r\nregeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté med\r\nuppgift   att  utarbeta  en  svensk   strategi   för\r\nreformeringen  av den gemensamma jordbrukspolitiken.\r\nRiksdagen  beslutade   i   enlighet  med  utskottets\r\nförslag (rskr. 2001/02:255).\r\nVid  Jordbruksrådets  möte  den   26   juni   2003\r\nträffades    en    överenskommelse   om   den   s.k.\r\nhalvtidsöversynen   (mid-term    review)    av   den\r\ngemensamma jordbrukspolitiken. Beslutet innebär  att\r\nnuvarande  direktstöd  med vissa undantag ersätts av\r\nett    frikopplat   gårdsstöd.    Arealstödet    för\r\njordbruksgrödor  kan  frikopplas med mellan 75 % och\r\n100 %. Jordbruksreformen  innebär  att  direktstöden\r\ndras  ned  successivt  och  att pengarna genom  s.k.\r\nmodulering   används   för  stöd  till   miljö   och\r\nlandsbygdsutveckling. Genom  att  stärka miljöns och\r\nlandsbygdsutvecklingens   roll  ges  medlemsländerna\r\nmöjlighet  att  i ökad utsträckning,  genom  riktade\r\nåtgärder, tillgodose behov på landsbygden.\r\nRegeringens ståndpunkt  i  det arbete som föregick\r\nhalvtidsöversynen har varit att  kostnaden för t.ex.\r\narealstöd bör minska och att medel  bör  föras  över\r\ntill   åtgärder   för   landsbygdsutveckling,  t.ex.\r\nmiljöersättningar. Denna  ståndpunkt har fortlöpande\r\nredovisats och diskuterats  i  den  samrådsgrupp med\r\nrepresentanter  från  miljö-  och jordbruksutskottet\r\noch      Jordbruksdepartementet      som       följt\r\nförhandlingarna.\r\nJordbruksministern har i svar på fråga 2002/03:663\r\nom  det  svenska  jordbruket  anfört  att regeringen\r\nverkar  kraftfullt  för  att jordbrukspolitiken  ska\r\nreformeras. Jordbruksministern  arbetar  för att den\r\növersyn  och reformprocess som för närvarande  pågår\r\nska  leda  till   en   mer   effektiv  och  dynamisk\r\njordbrukspolitik inom EU.\r\nUtskottet  delar regeringens  uppfattning  att  de\r\nmålsättningar  för den gemensamma jordbrukspolitiken\r\nsom angetts i konventets  förslag  är anpassade till\r\nden  situation  som  rådde  i Europa på  1950-talet.\r\nMålsättningarna i existerande fördrag är därför inte\r\nlängre relevanta i förhållande  till  den  nuvarande\r\nsituationen    för   Europas   jordbruk.   Utskottet\r\ninstämmer i att  en  uppgift i det fortsatta arbetet\r\nmed det nya fördraget  bör vara att söka modernisera\r\nmålen  för jordbrukspolitiken.  Motionerna  K8  (kd)\r\nyrkande  27  och  K10 (m) yrkande 35 bör lämnas utan\r\nvidare åtgärd i den  mån  de  inte tillgodosetts med\r\nvad  som anförts. Även motion K13  (mp)  yrkande  67\r\navstyrks med det anförda.\r\nI avvikande meningar har företrädarna för Moderata\r\nsamlingspartiet  respektive Kristdemokraterna anfört\r\navvikande meningar  om  reformerad jordbrukspolitik.\r\nFolkpartiets   företrädare   har   lämnat   särskilt\r\nyttrande.\r\n\r\nFiske\r\n\r\nPå förslag av regeringen  i proposition 1997/98:2 om\r\nhållbart  fiske  och jordbruk  fattade  riksdagen  i\r\ndecember 1997 beslut om att såväl det svenska fisket\r\nsom fisket inom EU ska bedrivas på ett hållbart sätt\r\n(bet.  1997/98:JoU,  rskr.  1997/98:116).  Riksdagen\r\ndelade också  regeringens  bedömning att Sverige bör\r\nverka    för   förändringar   av   den    gemensamma\r\nfiskepolitiken   i   samband   med  den  förestående\r\növersynen för att politiken bättre ska svara mot det\r\nangivna målet och att försiktighetsprincipen  härvid\r\nbör   tillämpas   liksom   att  miljöaspekterna  bör\r\nbeaktas. I april 1999 fattade riksdagen beslut om en\r\nny struktur i arbetet med miljömål  och  fastställde\r\n15  nationella miljökvalitetsmål (bet. 1998/99:MJU6,\r\nrskr.  1998/99:183) av vilka framför allt målen Bara\r\nnaturlig  försurning,  Levande  sjöar och vattendrag\r\noch  Hav  i  balans samt Levande kust  och  skärgård\r\nberör fisket. I november 2001 beslutade riksdagen om\r\nett  antal delmål  för  de  tre  miljökvalitetsmålen\r\n(bet. 2001/02:MJU3 rskr. 2001/02:36).\r\n\r\nUtskottet    konstaterade   i   maj   2002   (bet.\r\n2001/02:MJU23) att  den gemensamma fiskepolitiken är\r\nen  fullt  utvecklad gemenskapspolitik  där  EU  har\r\nexklusiv   kompetens,    vilket    i    likhet   med\r\njordbrukspolitiken  innebär  att  alla  gemenskapens\r\nländer  omfattas  av  samma  bestämmelser. Politiken\r\nreglerar alla aspekter på fisket,  från  havet  till\r\nkonsumenten. Målet för den gemensamma fiskepolitiken\r\ni  fråga  om  utnyttjandet  är  enligt  artikel  2 i\r\ngrundförordningen   3760/92   att   den   gemensamma\r\nfiskepolitiken  ska  skydda  och  bevara  de levande\r\nmarina  akvatiska  resurser som är tillgängliga  och\r\nfår utnyttjas. Den gemensamma  fiskepolitiken ska se\r\ntill att dessa resurser långsiktigt utnyttjas på ett\r\nändamålsenligt  och  ansvarsfullt   sätt   under  de\r\nekonomiska   och  sociala  förhållanden  som  passar\r\nsektorn, varvid  hänsyn  ska  tas till följderna för\r\ndet    marina   ekosystemet   och   särskilt    till\r\nproducenternas  och konsumenternas behov. För att nå\r\nmålet  har  EU  infört   ett   gemenskapssystem  för\r\nstyrning av utnyttjandet. Systemet  ska  se till att\r\ndet  finns en varaktig balans mellan resurserna  och\r\nutnyttjandet  av  dem  inom  de olika fiskeområdena.\r\nEnligt    den    gemensamma   målbestämmelsen    har\r\nmedlemsstaterna en  skyldighet  att se till att icke\r\nyrkesmässiga  verksamheter, som t.ex.  fritidsfiske,\r\ninte äventyrar  bevarandet  och  förvaltningen av de\r\nresurser    som    omfattas    av   den   gemensamma\r\nfiskepolitiken. För att dessa mål  ska  kunna uppnås\r\noch för att säkerställa att utnyttjandet sker på ett\r\nhållbart sätt anges i förordningen bl.a.  ramar  för\r\ntillträde  samt  för  förvaltning  och  kontroll  av\r\nfiskeaktiviteterna samt de medel och förfaranden som\r\nkrävs.  Syftet  med  fiskepolitiken  är att säkra en\r\nansvarsfull  förvaltning  av bestånden främst  genom\r\nförbättrad övervakning och  kontroll,  användning av\r\nmer selektiva redskap samt minskning av bifångst och\r\nkasserad   fångst.   Vidare  ska  produktionshöjande\r\nsubventioner  reduceras  för  att  uppnå  en  bättre\r\nbalans   mellan   fiskekapacitet   och   långsiktigt\r\nhållbart  nyttjande  av  fiskeresurserna.  Utskottet\r\nanser, i likhet  med  regeringen, att den gemensamma\r\nfiskepolitiken inte har lyckats uppfylla målen i den\r\ngemensamma fiskepolitiken.  Som  utskottet vid flera\r\ntillfällen    tidigare    har    framhållit    (bet.\r\n1999/2000:MJU8) ska målsättningen för den gemensamma\r\nfiskepolitiken   vara   att  den  bedrivs   på   ett\r\nlångsiktigt    hållbart    sätt.     Den    framtida\r\nfiskepolitiken  bör  därför  utvecklas  så  att  den\r\nbättre  bidrar  till  detta mål. Arbetet måste  utgå\r\nfrån  vetenskapliga  bedömningar  av  bestånden  och\r\nfiskemöjligheterna.            Vidare            ska\r\nförsiktighetsprincipen tillämpas och miljöaspekterna\r\nbeaktas.\r\nSom regeringen anfört i skrivelsen  beskrivs fiske\r\ni  konventets  förslag som en delad befogenhet,  med\r\nundantag  för  bevarandet   av   havets   biologiska\r\nresurser  som  är en exklusiv befogenhet (artiklarna\r\nIII-121 till III-128).  Som  redovisas  i skrivelsen\r\n(s.  24)  ska unionen ensam ha befogenhet bl.a.  för\r\nden gemensamma  handelspolitiken  och  bevarandet av\r\nhavets  biologiska  resurser  inom  ramen  för   den\r\ngemensamma   fiskeripolitiken.   Förteckningen  över\r\nområdena med exklusiv befogenhet är  uttömmande.  På\r\nde  områden  där  unionen har exklusiva befogenheter\r\ntillämpas inte subsidiaritetsprincipen.\r\nUtskottet   delar   regeringens    bedömning   att\r\nkonventets förslag inte syftar till någon förändring\r\nav    kompetensfördelningen   för   den   gemensamma\r\nfiskeripolitiken.  Utskottet  vill emellertid erinra\r\nom    att    målsättningen    för   den   gemensamma\r\nfiskepolitiken  ska  vara  att den  bedrivs  på  ett\r\nlångsiktigt    hållbart    sätt.    Den     framtida\r\nfiskepolitiken  bör  därför  utvecklas  så  att  den\r\nbättre  bidrar  till  detta  mål. Arbetet måste utgå\r\nfrån  vetenskapliga  bedömningar  av  bestånden  och\r\nfiskemöjligheterna.            Vidare            ska\r\nförsiktighetsprincipen tillämpas och miljöaspekterna\r\nbeaktas. Enligt utskottets bedömning  bör syftet med\r\nmotion K13 yrkande 68 med det anförda till  stor del\r\nvara tillgodosett. Yrkandet bör således inte påkalla\r\nnågon   ytterligare   riksdagens  åtgärd.  Utskottet\r\ninstämmer i att begreppet havets biologiska resurser\r\nkan behöva klargöras.\r\nVänsterpartiets företrädare  har  i  en  avvikande\r\nmening  anfört  att  det  bör vara regeringens linje\r\nunder förhandlingarna att EU  enbart ska ha rätt att\r\nsätta  miljöskyddande  minimistandarder  inom  detta\r\npolitikområde, inte tvinga länder att föra en mindre\r\nmiljövänlig politik.\r\n\r\nDjurskydd m.m.\r\n\r\nDet av riksdagen antagna  målet för djurpolitiken är\r\nett gott djurskydd och ett  gott  djurhälsotillstånd\r\nbland djur i människans tjänst och att viltstammarna\r\nförvaltas på ett sådant sätt att oacceptabla  skador\r\npå   människor   och   egendom  inte  uppstår  (bet.\r\n2000/01:MJU3).\r\n\r\nUtskottet redovisade vid  riksdagsbehandlingen  av\r\nstatsbudgeten  för  år  2002 (bet. 2001/02:MJU2) att\r\ndet  svenska  arbetet  med djurhälsa  och  djurskydd\r\ninnebär att principen om  ett tydligt samband mellan\r\ndet  sätt  på vilket jordbruket  och  djurhållningen\r\nbedrivs  och   kvaliteten   hos   de  livsmedel  som\r\nproduceras  även fortsättningsvis ska  beaktas.  Med\r\nslutsatserna  från diskussionen om människors ansvar\r\nför  de  djur som  nyttjas  för  olika  ändamål  kan\r\ngrunden läggas  för  att  djurskydd  och  djuretiska\r\naspekter   ska   integreras  och  bli  en  självklar\r\nbeståndsdel  i  den   framtida   jordbrukspolitiken.\r\nUtskottet  anförde  vidare  att  utgångspunkten  för\r\ndjurhållning  bör  vara  att  så långt  som  möjligt\r\nundvika att djuren utsätts för  stress,  smärta  och\r\nskador, att djurens hälsa ska främjas och att hänsyn\r\nska    tas    till    djurens    fysiologiska    och\r\nbeteendemässiga  behov.  Det  finns  också  en stark\r\nkoppling   mellan   en  god  skötsel  och  hygien  i\r\ndjurhållningen och en hög livsmedelskvalitet.\r\nDet svenska synsättet när det gäller djurhälsa och\r\ndjurskydd  är präglat  av  höga  etiska  ambitioner.\r\nEkonomisk hänsyn  får  inte  gå  före djurens bästa.\r\nGenom   detta   synsätt   skapas   en   etiskt   god\r\ndjurhållning vars goda djurmiljö är en förutsättning\r\nför  bl.a.  ett  lågt  användande  av antibiotika  i\r\ndjurskötseln.\r\nUtskottet  anförde  i  april 2002 att  regeringens\r\narbete  med djurskyddsfrågor  inom  EU  nyligen  har\r\nredovisats  i  skrivelse  2001/02:160  Berättelse om\r\nverksamheten i Europeiska unionen under  2001  (bet.\r\n2001/02:MJU20).   Av   avsnittet  om  djurskydd  och\r\ndjurhälsa framgår att Sverige  har tagit initiativ i\r\neller hårt drivit ett antal frågor på dessa områden.\r\nDet framgår även att Sverige under  ordförandeskapet\r\ntydligt   markerade   att  djurskydd  bör  ges   hög\r\nprioritet inom det europeiska samarbetet. Inom ramen\r\nför ordförandeskapet i  EU lyfte Sverige under våren\r\n2001 fram frågorna om vad  som  är god djurhållning,\r\nvilket  egenvärde  djur  har  och  vilket  moraliskt\r\nansvar   människan   har  att  behandla  djur   väl.\r\nRegeringen initierade  bl.a. en debatt om djuretik i\r\nministerrådet        och       höll       informella\r\nrundabordsdiskussioner     med    företrädare    för\r\ndjurskyddsorganisationer.  I  skrivelsen  framhåller\r\nregeringen vidare att Sverige  under  lång  tid  har\r\narbetat     med     djurskydd    och    vill    höja\r\nförändringstakten  inom   EU  genom  att  mana  till\r\neftertanke inför djurhanteringen.\r\nUtskottet   redovisade   vid    behandlingen    av\r\nstatsbudgeten för år 2003 (bet. 2002/03:MJU2) att de\r\nsenaste  årens  arbete med etik i djurhållningen har\r\nmött  stort  gensvar.   Djurskydd   och   djuretiska\r\naspekter  ska  enligt  regeringen  vara en självklar\r\nbeståndsdel  i  den framtida jordbrukspolitiken  för\r\natt bidra till säkrare  livsmedel  och  skapa en god\r\nfolkhälsa.\r\nUtskottet vill erinra om att det genom den nyligen\r\nbeslutade jordbruksreformen införs t.ex. en koppling\r\nmellan  efterlevnad  av  vissa djurskyddsregler  och\r\nutbetalning  av jordbruksstöd.  Dessutom  införs  en\r\nmöjlighet för  medlemsländerna  att  lämna stöd till\r\nlantbrukare  som driver sitt lantbruk med  särskilda\r\nhänsyn    till    djurens     välbefinnande.    Både\r\nutrikesutskottet  och miljö- och  jordbruksutskottet\r\nhar tidigare redovisat  (bet.  2002/03:UU10 och bet.\r\n2001/02:MJU15)  att EU i WTO-förhandlingarna  driver\r\nviktiga samhälleliga  frågor såsom förbättrad miljö-\r\noch djurskyddshänsyn. Utskottet har inhämtat att den\r\nsvenska regeringen stöder  detta  arbete.  Utskottet\r\nvill  dessutom  påpeka att regeringen har lagt  fram\r\nförslag  till  förbättringar   av   djurskyddet  vid\r\narbetet  med nya direktiv och förordningar  inom  EU\r\noch Europarådet. Den svenska regeringen har dessutom\r\ndrivit ståndpunkten  att  djurskydd  ska omfattas av\r\nEU:s förhandlingsförslag i WTO.\r\nNär det gäller den fråga som tas upp  i  motion K5\r\n(s) om ett djuretiskt hållbart samhälle inom hela EU\r\nvill utskottet redovisa ett uttalande av utskottet i\r\ndecember  2002 (bet. 2002/03:MJU5 s. 12) beträffande\r\nden nya djurskyddsmyndigheten,  nämligen att den nya\r\nmyndigheten bör ha ett rådgivande organ likt det som\r\nfinns vid Jordbruksverket i dag.  Utskottet instämde\r\nmed regeringen i att detta råd bör  diskutera etiska\r\nfrågor  och  att  rådet  därför  bör ha bl.a.  etisk\r\nkompetens.\r\nDet svenska synsättet när det gäller djurhälsa och\r\ndjurskydd  är  präglat  av  höga etiska  ambitioner.\r\nEkonomisk  hänsyn får inte gå  före  djurens  bästa.\r\nGenom   detta   synsätt   skapas   en   etiskt   god\r\ndjurhållning vars goda djurmiljö är en förutsättning\r\nför bl.a.  ett  lågt  användande  av  antibiotika  i\r\ndjurskötseln. Utskottet utgår från att detta synsätt\r\näven  präglar  Sveriges  agerande  inom  EU  och att\r\nregeringen  även  fortsättningsvis  arbetar  för  en\r\netiskt god djurhållning inom EU. Mot bakgrund av vad\r\nsom anförts och i avvaktan på det arbete som således\r\npågår  föreslår  utskottet  att motion K5 (s) lämnas\r\nutan vidare åtgärd.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   delar   miljö-  och  jordbruksutskottets\r\nuppfattning.\r\n\r\nDet    innebär   att   beträffande    målen    för\r\njordbrukspolitiken   avstyrks   motionerna  K10  (m)\r\nyrkande 35, K8 (kd) yrkande 27 och  K13 (mp) yrkande\r\n67.\r\nNär  det gäller fiskepolitik avstyrks  motion  K13\r\n(mp) yrkande 68.\r\nI likhet  med  miljö- och jordbruksutskottet anser\r\nutskottet  att  motion  K5  (s)  om  ett  djuretiskt\r\nhållbart samhälle kan lämnas utan vidare åtgärd.\r\nFrågan  om  djurskydd   har  också  behandlats  av\r\nutskottet ovan i avsnittet  om unionens upprättande,\r\nvärden och mål.\r\n\r\nMiljöpolitiken\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\nDe  inledande  bestämmelserna  i  nuvarande  fördrag\r\ninnehåller   texter   om   hållbar  utveckling   och\r\nintegration av miljöhänsyn.  I  de  första förslagen\r\ntill det konstitutionella fördraget fanns  en  sämre\r\nskrivning  än  den  nuvarande om hållbar utveckling,\r\noch  miljöintegration  saknades  helt.  Efter  bl.a.\r\nupprepade    svenska    påstötningar    förbättrades\r\nskrivningen  om  hållbar  utveckling och en  central\r\nbestämmelse om sektorsintegration introducerades.\r\n\r\nKonventets     förslag     om    miljöbestämmelserna\r\n(artiklarna III-129 till III-131)  motsvarar  i allt\r\nväsentligt de skrivningar om hållbar utveckling  och\r\nmiljöintegration  som  finns  i nu gällande fördrag.\r\nEtt av unionens mål ska vara en  hållbar  utveckling\r\nsom bland andra mål bygger på en hög miljöskyddsnivå\r\noch en bättre miljö. I artikel I-3 och artikel III-4\r\nintroduceras   hållbar  utveckling  och  en  central\r\nbestämmelse  om sektorsintegrationen.  Förslagen  om\r\nmiljöbestämmelserna i konventets tredje del (III-129\r\noch III-131) överensstämmer  även  de i huvudsak med\r\nbestämmelserna i nuvarande fördrag.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nFörbättringar    av    miljöskyddskraven    i    det\r\nkonstitutionella  fördraget  vore önskvärt. Dessutom\r\nbör  miljöskyddsbestämmelser  integreras   i   olika\r\nsakpolitiska  artiklar,  såsom redan är fallet i den\r\nnya   artikeln  om  energi  och   i   de   inledande\r\nbestämmelserna   om  unionens  yttre  åtgärder.  Mer\r\nkonkret gäller det  jordbruk  och  fiske, statsstöd,\r\ntransport, industri samt forskning och utveckling.\r\n\r\nDärutöver  vore  det önskvärt med förbättringar  i\r\nfördraget   när   det   gäller    tillämpningen   av\r\nförsiktighetsprincipen   och   en   introduktion   i\r\nfördraget av den s.k. substitutionsprincipen.  Dessa\r\nprinciper  bör  beaktas  vid  harmonisering  och vid\r\ntillämpning  av  harmoniserade  bestämmelser och  av\r\nfördraget  som sådant. Den skiss till  ett  särskilt\r\nprotokoll  för   miljöfrågor   som   diskuterats   i\r\nkonventet  har  inte  vunnit  något  stöd. Förslaget\r\ninnehöll  dessutom en utökning av domstolsprövningen\r\nav miljöfrågor med oklara konsekvenser.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nMiljöpolitiken  bör  enligt  motion K2 (c) styras av\r\nminiminormer. Unionen bör inte  reglera  alla delar.\r\nDet   är   inte  den  lägsta  normen  som  bör  vara\r\nvägledande för  alla andra, utan det bör även finnas\r\nen möjlighet för  enskilda  länder  att  gå  före  i\r\nutformningen av sin miljöpolitik. Det bör utredas om\r\ndet  finns  möjlighet  att  tvinga  in  det  sista\r\nmedlemslandet   i  förbättringar  av  miljöpolitiken\r\n(yrkande  35).  Vidare   bör   revidering   av   den\r\nexisterande   miljöpolicyn   inte   leda   till  att\r\nmedlemsstaterna måste sänka sina krav och standarder\r\n(yrkande 36).\r\n\r\nEnligt  motionerna  K2 (c) yrkande 33 och K11  (s)\r\nhar hållbar utveckling som ett grundläggande mål för\r\nEU lyfts fram och tydliggjorts. Det är angeläget att\r\ndetta också förstärker  den  praktiska politiken. På\r\nandra områden, t.ex. de sociala  och ekonomiska, har\r\ndetta tydliggjorts som särskilda protokoll som anger\r\ninriktningen   för   den  gemensamma  politiken.   I\r\nslutskedet av förhandlingarna  i  konventet  om EU:s\r\nnya  fördrag  presenterade  miljökommissionär Margot\r\nWallström  ett  förslag  till protokoll  om  hållbar\r\nutveckling. Frågan om ett  miljöprotokoll  har  inte\r\ndiskuterats  inom  ramen för konventet, och vi anser\r\ndärför att riksdagen  bör  ge  regeringen till känna\r\natt   närmare  pröva  förslaget.  Tanken   med   ett\r\nprotokoll är att det ska ingå som en bilaga till det\r\nnya  fördraget  och  därmed  manifestera  vikten  av\r\nhållbar  utveckling. Målet om hållbar utveckling bör\r\nlyftas  fram   i   ett   protokoll   så   att   alla\r\ninstitutionerna  kan försäkra att större policy- och\r\nlagstiftningsförslag utformas i enlighet med hållbar\r\nutveckling. Även i  motion K13 (mp) förordas att ett\r\nprotokoll om hållbar utveckling införs. Motionärerna\r\nstödjer  EU-kommissionär   Wallströms  förslag  till\r\nprotokoll om hållbar utveckling.  Förslaget bör dock\r\njusteras för att lyfta in ett krav  på  en  strategi\r\nför   hållbar   utveckling,  med  konkreta  mål  och\r\ntidtabeller. Vidare bör hänsyn tas till konsekvenser\r\nför  hållbar  utveckling   i   tredje   världen  vid\r\nbedömning av EU-förslag (yrkande 51).\r\nEnligt motion K8 (kd) bör Sverige vara  pådrivande\r\nför  att skärpa EU:s politik för hållbar utveckling.\r\nSom en  av  världens  rikaste regioner bör Europa ta\r\nett ökat globalt ansvar  för  en hållbar utveckling.\r\nMiljösamarbetet över nationsgränserna  är en av EU:s\r\nviktigaste  uppgifter,  och  motionärerna anser  att\r\nSverige bör vara mer pådrivande  än  i  dag (yrkande\r\n28).\r\nHållbar utveckling har i konventets förslag  lyfts\r\nfram som en av unionens grundläggande värden, vilket\r\nenligt  motion  K9  (v)  är  positivt. En definition\r\nsaknas  emellertid  om  att  social,  ekologisk  och\r\nekonomisk hållbarhet ska utgöra  tre jämställda ben.\r\nBåde  den  sociala och ekologiska dimensionen  är  i\r\nrealiteten    frånvarande     i    fördragsutkastet.\r\nRegeringen  bör  verka  för  att  den   sociala  och\r\nekologiska   dimensionen   av   hållbar   utveckling\r\njämställs med den ekonomiska (yrkande 30, delvis).\r\nI  motion  K10  (m)  om EU:s framtida miljöpolitik\r\naccepteras  konventets  förslag.  Det  innebär  inte\r\nnågon   förändring   i  jämförelse   med   nuvarande\r\nförhållanden (yrkande 36).\r\nEnligt motion K13 (mp)  har den s.k. miljögarantin\r\nvisat     sig     ha     begränsat     värde.     De\r\nundantagsmöjligheter  som  finns  är kringskurna  av\r\nkrav  på  att lagstiftning måste motiveras  med  nya\r\nvetenskapliga  bevis  m.m.  Sverige  bör  verka  för\r\ninförandet av en verklig miljögaranti i EU-fördraget\r\nsom  ger  medlemsländerna  rätt  att  gå före med en\r\nhögre nivå på miljö- och hälsoskyddet (yrkande  49).\r\nÄven  enligt  motion MJ434 (mp) bör regeringen verka\r\nför att EU:s nya grundlag ger en uttrycklig rätt för\r\nmedlemsstater att  gå  före den gemensamma politiken\r\nför att vidta nationella  åtgärder  till  skydd  för\r\nmiljö, naturresurser och hälsa (yrkande 8).\r\nMiljöpartiet     erinrar     vidare     om     att\r\nÅrhuskonventionen   slår   fast   att   allmänhetens\r\ntalerätt,  eller rätten att vända sig till  domstol,\r\nutgör  en väsentlig  del  av  deltagande  demokrati.\r\nArtikel  46  bör därför kompletteras med en ny punkt\r\nefter nuvarande  punkt 3, som ger en uttrycklig rätt\r\ntill berörda EU-medborgare  och deras organisationer\r\natt  vända  sig  direkt  till EU-domstolen  för  att\r\növerklaga beslut av EU-organ. Detta kan jämföras med\r\nden talerätt som miljöorganisationer  i  Sverige har\r\nenligt miljöbalken (yrkande 57).\r\nVidare  bör  enligt motion K13 (mp) artikel  II-37\r\ninnehålla en uttrycklig  rätt  för  varje person, nu\r\noch i framtiden, att leva i en miljö  anpassad  till\r\nhennes  hälsa  och  välbefinnande. Konventsutkastets\r\nförslag till rättighet om miljöskydd (artikel II:37)\r\nnår inte upp till Århuskonventionens krav och är för\r\nsvagt  (yrkande  58).  Vidare   bör  artikel  III-43\r\nreformeras. Artikeln anger när restriktioner  i  den\r\nfria  varurörligheten  får  göras. Fördragsutkastets\r\nskrivning  om intresset att skydda  människors  och\r\ndjurs hälsa  och  liv,  att  bevara växter \u0085 är för\r\nsnäv.  I enlighet med praxis från  EG-domstolen  bör\r\nartikeln  kompletteras  med  en  uttrycklig rätt att\r\nvidta inskränkningar för miljöskydd,  förutsatt  att\r\nåtgärderna  i  övrigt  är  förenliga  med  EU-kraven\r\n(yrkande    60).    I    enlighet   med   den   s.k.\r\nCardiffprocessen bör integreringen  av miljöhänsyn i\r\nfördraget öka. Genomgripande revideringar  behövs av\r\nområden som jordbruk, fiske och miljö (yrkande 61).\r\n\r\nMiljö- och jordbruksutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nMiljö-   och  jordbruksutskottet  instämmer  i  sitt\r\nyttrande (MJU2y)  i  vad  som anförs i motionerna K8\r\n(kd) yrkande 28 och K9 (v) yrkande 30 om att Sverige\r\nbör vara pådrivande för att  skärpa EU:s politik för\r\nhållbar utveckling och att regeringen  bör verka för\r\natt  den  sociala  och  ekologiska  dimensionen   av\r\nhållbar utveckling jämställs med den ekonomiska. Som\r\nregeringen     anfört    vore    förbättringar    av\r\nmiljöskyddskraven  i  det konstitutionella fördraget\r\nönskvärt.  Dessutom bör,  vilket  även  framhålls  i\r\nmotion K13 (mp)  yrkande 61, miljöskyddsbestämmelser\r\nintegreras  i  olika  sakpolitiska  artiklar,  såsom\r\nredan är fallet  i  den nya artikeln om energi och i\r\nde  inledande  bestämmelserna   om   unionens  yttre\r\nåtgärder. Mer konkret gäller det jordbruk och fiske,\r\nstatsstöd,  transport,  industri samt forskning  och\r\nutveckling.\r\n\r\nSom regeringen anfört motsvarar konventets förslag\r\nom miljöbestämmelserna (artiklarna III-129 till III-\r\n131)  i allt väsentligt de  skrivningar  om  hållbar\r\nutveckling  och  miljöintegration  som  finns  i  nu\r\ngällande  fördrag.  Ett  av unionens mål ska vara en\r\nhållbar utveckling som bland  andra mål bygger på en\r\nhög miljöskyddsnivå och en bättre  miljö.  I artikel\r\nI-3   och   artikel   III-4   introduceras   hållbar\r\nutveckling    och    en   central   bestämmelse   om\r\nsektorsintegrationen.          Förslagen          om\r\nmiljöbestämmelserna i konventets tredje del (III-129\r\noch  III-131)  överensstämmer även de i huvudsak med\r\nbestämmelserna i nuvarande fördrag.\r\nUtskottet instämmer  med regeringen i att det vore\r\nönskvärt  med  förbättringar  i  fördraget  när  det\r\ngäller tillämpningen  av  försiktighetsprincipen och\r\nen   introduktion   i   fördraget    av   den   s.k.\r\nsubstitutionsprincipen. Dessa principer  bör beaktas\r\nvid    harmonisering    och   vid   tillämpning   av\r\nharmoniserade  bestämmelser  och  av  fördraget  som\r\nsådant. Miljösamarbetet  över nationsgränserna är en\r\nav EU:s viktigaste uppgifter,  och utskottet anser i\r\nlikhet med motionärerna i motion  K8 (kd) yrkande 28\r\natt  Sverige  bör  vara  mer pådrivande  än  i  dag.\r\nMotionerna K8 (kd) yrkande  28,  K9  (v)  yrkande 30\r\nsamt K13 (mp) yrkandena 60 och 61 innehåller krav på\r\nSveriges      agerande      i      den     fortsatta\r\nregeringskonferensen som till stor del  sammanfaller\r\nmed utskottets här redovisade synpunkter. Motionerna\r\nbör  inte föranleda någon vidare riksdagens  åtgärd.\r\nInte heller  motion K10 (m) yrkande 36 bör föranleda\r\nnågon ytterligare åtgärd.\r\nSom anförs i motionerna K2 (c) yrkande 33, K11 (s)\r\noch K13 (mp) yrkande  51  har hållbar utveckling som\r\nett  grundläggande  mål  för  EU   lyfts   fram  och\r\ntydliggjorts  i  konventsförslaget.  Det  är  enligt\r\nutskottets  uppfattning  angeläget  att  detta också\r\nuppmärksammas  i  den praktiska politiken. På  andra\r\nområden,  t.ex.  det   ekonomiska,  finns  särskilda\r\nprotokoll som anger inriktningen  för den gemensamma\r\npolitiken.\r\nSom      regeringen     redovisat     presenterade\r\nmiljökommissionär  Margot  Wallström i slutskedet av\r\nförhandlingarna i konventet  om EU:s nya fördrag ett\r\nförslag   till  protokoll  om  hållbar   utveckling.\r\nUtskottet anser  att det vore värdefullt om målet om\r\nhållbar utveckling kunde lyftas fram i ett protokoll\r\ntill  det nya fördraget.  Alla  större  förslag  och\r\nstörre   förändringar   i   dessa   bör  föregås  av\r\nhållbarhetsbedömningar    av    deras    potentiella\r\nekonomiska,  sociala  och miljömässiga konsekvenser.\r\nEffekterna av ett förslag  och  konsekvenser på kort\r\noch på lång sikt bör kunna bedömas.  Utskottet anser\r\nsåledes  att frågan om ett miljöprotokoll  förtjänar\r\nfortsatt uppmärksamhet  inom  ramen  för  konventet.\r\nRegeringen bör därför närmare pröva förslaget.\r\nI  det sammanhanget kan frågan om en mer utvecklad\r\nstrategi  för  hållbar  utveckling,  som  innehåller\r\nbl.a.  konkreta  mål, tidsramar och en bedömning  av\r\nkonsekvenserna för  utvecklingen  i  tredje världen,\r\nbehöva uppmärksammas. Det anförda, som även ligger i\r\nlinje med de synpunkter som redovisas  i  motionerna\r\nK2 (c) yrkande 33, K11 (s) och K13 (mp) yrkande  51,\r\nbör ges regeringen till känna.\r\nUtskottet instämmer i vad som anförts i motionerna\r\nK2  (c) yrkandena 35 och 36, K13 (mp) yrkande 49 och\r\nMJ434  yrkande  8  om att bestämmelserna i fördraget\r\ninte får leda till att  medlemsstaterna  måste sänka\r\nsin  miljökrav.  Utskottet  anförde i november  2001\r\n(bet.   2001/02:MJU3  s.  31)  att   Sverige   genom\r\nmedlemskapet  i  EU  sedan  1995  är  bundet  av den\r\nrättsordning  som  gäller för Europeiska gemenskapen\r\n(EG).  EG:s  direktiv   kan   kräva  en  fullständig\r\nharmonisering av medlemsstaternas  nationella regler\r\nmen  kan också ange endast de minimikrav  som  måste\r\ngaranteras  (s.k.  minimidirektiv).  Att  rättsakten\r\nkräver  en  fullständig harmonisering på ett  område\r\ninnebär i princip  att  den  gemensamma kravnivå som\r\nföreskrivs  måste genomföras i  alla  medlemsstater.\r\nDen rättsliga  grunden för detta slag av direktiv är\r\nartiklarna 94 och  95 i EG-fördraget som syftar till\r\nupprättandet av den  inre marknaden med dess krav på\r\nfri rörlighet för varor och tjänster. I artikel 95 i\r\nEG-fördraget finns den  s.k. miljögarantin som under\r\nvissa förutsättningar ger  en  medlemsstat möjlighet\r\natt besluta om strängare regler än dem som angetts i\r\ndirektiv som grundar sig på denna  artikel. I likhet\r\nmed regeringen anser utskottet att det  är svårt att\r\nbedöma hur långt miljögarantin i praktiken  sträcker\r\nsig, då någon praxis ännu inte vuxit fram.\r\nSom regeringen anfört överensstämmer förslagen  om\r\nmiljöbestämmelserna i konventets tredje del (III-129\r\noch   III-131)   i  huvudsak  med  bestämmelserna  i\r\nnuvarande fördrag.  Motionerna  bör  med det anförda\r\nlämnas utan vidare åtgärd.\r\nKonventionen   om   tillgång   till   information,\r\nallmänhetens   deltagande  i  beslutsprocesser   och\r\ntillgång till rättslig  prövning  i miljöfrågor, den\r\ns.k. Århuskonventionen, har som syfte  att  se  till\r\natt  allmänheten  har  tillgång till fakta om miljön\r\noch medel att påverka myndigheters  beslut  som  har\r\ninverkan  på  miljön.  Artikel  1 i konventionen har\r\nföljande lydelse i översättning från  engelska:  För\r\natt bidra till att skydda den rätt som var och en  i\r\nnuvarande  och  framtida generationer har att leva i\r\nen miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa\r\noch välbefinnande  ska  varje  part garantera rätten\r\natt få tillgång till information,  allmänhetens rätt\r\natt  delta  i  beslutsprocesser  och rätten  att  få\r\ntillgång  till  rättslig  prövning i  miljöfrågor  i\r\nenlighet  med  bestämmelserna  i  denna  konvention.\r\nÅrhuskonventionen  är  en FN/ECE-konvention (Förenta\r\nnationernas ekonomiska kommission  för  Europa)  som\r\nSverige undertecknat år 1998. Utskottet har inhämtat\r\natt  lagstiftningsarbete och andra förberedelser för\r\natt     ratificera      konventionen     pågår     i\r\nRegeringskansliet.  Utskottet  är  inte  berett  att\r\nförorda att lydelsen  av  Århuskonventionen  nu  får\r\ninverkan  på det aktuella fördraget. Motion K13 (mp)\r\nyrkande 58 bör lämnas utan vidare åtgärd.\r\nTill denna  del  av utskottets yttrande har fogats\r\nfyra avvikande meningar från Vänsterpartiets ledamot\r\noch en från Centerpartiets.  Folkpartiet  har anfört\r\nsynpunkter i ett särskilt yttrande.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   delar   miljö-  och  jordbrukspolitikens\r\nuppfattning  rörande  miljöpolitiken.   Därmed   kan\r\nmotionerna  K10  (m) yrkande 36, K8 (kd) yrkande 28,\r\nK9 (v) yrkande 30  (delvis)  samt K13 (mp) yrkandena\r\n60 och 61 avstyrkas.\r\n\r\nI frågan om hållbar utveckling  anför utskottet, i\r\nlikhet  med miljö- och jordbruksutskottet,  att  det\r\nvore värdefullt om målet om hållbar utveckling kunde\r\nlyftas fram  i ett protokoll till det nya fördraget.\r\nSom   miljö-  och   jordbruksutskottet   anför   bör\r\nregeringen därför närmare pröva förslaget. Utskottet\r\ndelar också  i övrigt miljö- och jordbruksutskottets\r\nsynpunkter i denna  fråga.  Vad utskottet anfört bör\r\nges regeringen till känna. Därmed  tillstyrks delvis\r\nmotionerna  K2 (c) yrkande 33, K13 (mp)  yrkande  51\r\noch K11 (s).\r\nBeträffande   miljöbestämmelser   delar  utskottet\r\nmiljö-    och    jordbruksutskottets    uppfattning.\r\nMotionerna  K2  (c)  yrkandena  35 och 36, K13  (mp)\r\nyrkande  49  samt  MJ434  (mp)  yrkande  8  avstyrks\r\ndärmed.\r\nÄven i fråga om Århuskonventionen  delar utskottet\r\nmiljö-    och    jordbruksutskottets    uppfattning.\r\nSammansatta  konstitutions- och utrikesutskottet  är\r\ninte  heller berett  att  förorda  att  lydelsen  av\r\nÅrhuskonventionen  nu  får  inverkan på det aktuella\r\nfördraget. Därmed avstyrks motion K13 (mp) yrkandena\r\n57 och 58.\r\n\r\nTransporter\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\nTransporter utgör ett självständigt  politikområde i\r\ngemenskapsfördraget. Det berörs primärt  av del III,\r\navdelning  III,  kapitel  III,  där följande avsnitt\r\nåterfinns.\r\n\r\nTransporter (avsnitt 7; artiklarna III-134143),\r\n\r\nTranseuropeiska nätverk (avsnitt  8; artiklarna III-\r\n144 och 145).\r\n\r\nAvsnittet  om  transporter  innefattar  artiklar  om\r\nbl.a. följande.\r\n\r\n1          Målet       med       den      gemensamma\r\ntransportpolitiken.\r\n2\r\n3          Områden som ska omfattas av lagarna.\r\n4\r\n5          Tillåtlighet  av  stöd  om   behovet   av\r\nsamordning  av transporter tillgodoses eller innebär\r\nersättning för allmän trafikplikt.\r\n6\r\n7          Krav  på  hänsyn till transportföretagens\r\nekonomiska situation.\r\n8\r\n   Förbud mot diskriminering  genom  att  tillämpa\r\nolika  fraktsatser  och befordringsvillkor  för\r\nsamma tjänst.\r\n   Förbud för medlemsstaterna  att  ge  stöd genom\r\nfraktsatser och villkor.\r\n   Förbud   mot   oskäliga   avgifter   m.m.   vid\r\ngränspassage.\r\n1          Omfattningen av avsnittet om transporter.\r\nEnligt artikelns första stycke ska järnväg, landsväg\r\noch  inre  vattenvägar omfattas. I dess andra stycke\r\nsägs  att  i europeiska  lagar  eller  ramlagar  får\r\nåtgärder fastställas som är lämpliga för sjöfart och\r\nluftfart.\r\n2\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nI sin skrivelse  har  regeringen inte redovisat sina\r\nutgångspunkter för alla  de politikområden som finns\r\ni  konventsförslaget;  sålunda   saknas   en   sådan\r\nredovisning   när   det   gäller   transporter   och\r\ntranseuropeiska  nät.  Under rubriken Miljöpolitiken\r\nframhåller  regeringen emellertid  som  en  av  sina\r\nutgångspunkter   att   miljöskyddsbestämmelser   bör\r\nintegreras  i  de  olika sakpolitiska artiklar såsom\r\nredan är fallet i den  nya  artikeln om energi och i\r\nde inledande artiklarna om unionens  yttre åtgärder.\r\nSom ett konkret exempel nämns transporter.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nI  motion K4 av Carina Moberg m.fl. (s)  konstateras\r\natt   regeringens   skrivelse   inte  innehåller  en\r\nredovisning   av  regeringens  viljeinriktning   och\r\nambition  för  det   framtida   Europasamarbetet  på\r\ntransportområdet. Motionärerna begär  att  riksdagen\r\ngör  ett  tillkännagivande om angelägenheten av  att\r\nden gemensamma transportpolitiken tydligt lyfts fram\r\ni  det  vidare   Europasamarbetet.  En  ny  form  av\r\nlagstiftning på gemenskapsnivå  för transportsektorn\r\nbör   utvecklas,   anser   de   och  efterlyser   en\r\nhelhetsstrategi    genom    vilken    även     andra\r\npolitikområden än transportpolitik inkluderas.\r\n\r\n\r\nTrafikutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nTrafikutskottet   vill   i   sitt   yttrande  (TU1y)\r\ninledningsvis betona att väl fungerande  transporter\r\ninom EU utgör en viktig förutsättning för  den  inre\r\nmarknadens  funktion.  Regelverket  på  detta område\r\nutgör därmed en av hörnstenarna i fördraget.\r\n\r\nAvsnitten  om  transporter  och om transeuropeiska\r\nnät  har  emellertid    i  likhet med  vissa  andra\r\navsnitt      inte   varit   föremål    för    samma\r\ngenomarbetning  av  konventet  som  övriga  avsnitt.\r\nMålformuleringen  i  gemenskapsfördraget har sålunda\r\növerförts  till  konventets   förslag   endast   med\r\ntekniskt  juridiska justeringar. Den första artikeln\r\nlyder enligt  följande.  Konstitutionens mål på det\r\nområde som behandlas i denna  avdelning skall uppnås\r\ninom   ramen   för   en  gemensam  transportpolitik\r\n(artikel III-133). Det  handlar  således  om vad som\r\nska  uppnås  med  transportpolitiken.  Till skillnad\r\nfrån    vad    som    föreslås   gälla   för   andra\r\npolitikområden,  t.ex. i  avsnitten  om  miljö-  och\r\nkonsumentskydd samt  det  nya  avsnittet  om energi,\r\nanges inte något mål för transportpolitiken.\r\nDenna    brist    i    konventets    förslag   har\r\nuppmärksammats  i  motion K4 av Carina Moberg  m.fl.\r\n(s). I motionen konstateras  också  att  inte heller\r\nregeringen i sin skrivelse till riksdagen  har tagit\r\nupp  denna  fråga.  Innebörden i motionen är således\r\natt  målformuleringen  på  transportområdet  behöver\r\nutvecklas.     Motionärerna    påminner    om    att\r\ntrafikutskottet tidigare, bl.a. i sitt yttrande till\r\nEU-nämnden om Europeiska  kommissionens  vitbok  Den\r\ngemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval\r\ninför   framtiden  (2001/02:TU2y),  behandlat  denna\r\nfråga.    Vid     detta     tillfälle     underströk\r\ntrafikutskottet    att    målet    bör    vara   ett\r\ntransportsystem   som   är   långsiktigt   hållbart.\r\nUtskottet   betonade   samtidigt   vikten   av   att\r\nförutsättningar  skapas  som  innebär att en hållbar\r\nutveckling nås där olika transportslag  utnyttjas på\r\nsamhällsekonomiskt   och   marknadsmässigt  lämpligt\r\nsätt.\r\nTrafikutskottet ansluter sig  mot  denna  bakgrund\r\ntill  vad  som  nu anförs i motion K4, nämligen  att\r\ngränsöverskridande   transporter   kommer  att  vara\r\nmycket   viktiga   i   det   nya   regionalpolitiska\r\nperspektiv   som   följer  av  unionens  utvidgning.\r\nÖverskuggande frågor  gäller  tilltagande  trängsel,\r\ntrafiktillväxt,   bl.a.  till  följd  av  Europeiska\r\nunionens utvidgning,  och  behovet  av att integrera\r\ntransporterna i målet om en hållbar utveckling.  Ett\r\nmodernt   transportsystem  förutsätts  sålunda  vara\r\nhållbart från  såväl  ekonomisk  och social synpunkt\r\nsom miljösynpunkt. Trafikutskottet  konstaterar  att\r\nmotionsförslaget i stora drag överensstämmer med vad\r\nutskottet har anfört i tidigare sammanhang.\r\nLikaså  finner  trafikutskottet    i  likhet  med\r\nmotionärerna  att det är angeläget att målet för de\r\ngränsöverskridande  transporterna  tas upp i den nya\r\nfördragstexten,   eftersom   de   är  centrala   för\r\nutvecklingen av den inre marknaden  i framtiden. Det\r\nbehöver  förtydligas  vilka  avgränsningar  som  bör\r\ngöras när det gäller de frågor som faller under EU:s\r\nkompetens och de som bättre och effektivare hanteras\r\npå nationell eller regional nivå.\r\nTrafikutskottet ställer sig  också  bakom  vad som\r\nanförs   i  motionen  om  att  regeringen  även  bör\r\nuppmanas att    i detta och andra sammanhang  söka\r\natt få med skrivningar  om  en  hög ambitionsnivå på\r\ntrafiksäkerhetsområdet. Inte minst behöver frågan om\r\nbarn och trafiksäkerhet uppmärksammas. Vidare bör EU\r\näven    i    fortsättningen   driva   arbetet    med\r\nharmoniserade  regler  för fordonsutrustning och med\r\nen rättvisande prissättning inom transportområdet.\r\nRent allmänt anser trafikutskottet  att  det  hade\r\nvarit värdefullt med en mer genomgripande översyn av\r\nstrukturen i de olika politikområdena i del III.  En\r\nmer enhetlig uppbyggnad av de olika avsnitten skulle\r\nunderlätta  fördragets läsbarhet och förståelsen för\r\ndet, vilket ju också var en av konventets uppgifter.\r\nMed det sagda  föreslår  trafikutskottet  att  det\r\nsammansatta   konstitutions-   och  utrikesutskottet\r\nansluter sig till vad här har uttalats; motionen får\r\ndärmed anses tillgodosedd.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  ansluter  sig  till  vad  trafikutskottet\r\nuttalat. Motion K4 (s) kan därmed avstyrkas.\r\n\r\n\r\nRymden\r\n\r\n\r\nKonventet föreslår att rymdpolitik  införs  bland de\r\nområden   i   det   konstitutionella  fördraget  som\r\nomfattas   av   delad  kompetens   (artikel   I-13).\r\nInnehållet i politikområdet utvecklas i artikel III-\r\n155.  Enligt  denna  föreslås  unionen  utarbeta  en\r\neuropeisk rymdpolitik  för  att främja vetenskapliga\r\noch  tekniska framsteg, industriell  konkurrenskraft\r\noch genomförandet  av  sin  politik.  För  att uppnå\r\nsyftet  föreslås  unionen  kunna  främja  gemensamma\r\ninitiativ,  stödja  forskning och teknisk utveckling\r\nsamt samordna insatser för att utforska och utnyttja\r\nrymden. Europeiska lagar  eller  ramlagar  ska kunna\r\nantas  i  enlighet med lagstiftningsförfarandet.  De\r\nåtgärder som  därvid fastställs kan få formen av ett\r\neuropeiskt rymdprogram.\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nFörslaget att införa  rymdpolitik som en specialform\r\nav delad kompetens är nytt.  Europeisk  rymdpolitik,\r\nliksom  utformandet  av  ett europeiskt rymdprogram,\r\nbedrivs  i dag i ett mellanstatligt  samarbete  inom\r\nramen för det europeiska rymdorganet, European Space\r\nAgency (ESA).  Uppgiften  att utarbeta och implemen-\r\ntera en europeisk rymdpolitik  är  inskriven i ESA:s\r\nkonvention  som ratificerats av dess  medlemsstater.\r\nSyftet med konventsförslaget  är  att  tillskapa ett\r\nnytt kompetensområde för unionen, vilket  väcker  en\r\nrad  frågor  som behöver belysas närmare. Främst rör\r\ndet   hur  ESA-konventionen   och   medlemsstaternas\r\ninflytande i rymdsamarbetet kommer att påverkas. Det\r\nrör också  hur  finansieringen  av  medlemsländernas\r\nindustriella   medverkan   i   rymdsamarbetet    ska\r\norganiseras.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet  menar  i  motion  K10 att\r\nförslaget   att   införa   rymden   som   ett   nytt\r\nkompetensområde  för  unionen  är mindre välbetänkt.\r\nDet  finns  redan ett välfungerande  europeiskt  och\r\ninternationellt  samarbete  på detta område (yrkande\r\n38). Inte heller Miljöpartiet  anser  att rymden bör\r\nvara en EU-befogenhet (motion K13, yrkande 63).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   delar   regeringens   uppfattning    att\r\nkonventets  förslag väcker en rad frågor som behöver\r\nbelysas   närmare.    Utskottet    förutsätter   att\r\nregeringen analyserar förslagets innebörd noga.\r\n\r\nDärmed avstyrks motionerna K10 (m)  yrkande 38 och\r\nmotion K13 (mp) yrkande 63.\r\n\r\nEnergi\r\n\r\n\r\nKonventet  föreslår  att  energi  införs  bland   de\r\nområden   i   det   konstitutionella  fördraget  som\r\nomfattas  av  delad  kompetens  mellan  unionen  och\r\nmedlemsstaterna.   Den   rättsliga    grunden    för\r\npolitikområdet  utvecklas  i artikel III-157. Enligt\r\ndenna   ska   målet   för   unionens    politik   på\r\nenergiområdet vara att garantera att energimarknaden\r\nfungerar, garantera energiförsörjningstryggheten och\r\nfrämja energieffektivitet och energibesparingar samt\r\nutveckling av nya och förnybara energikällor.  Detta\r\nska  ske  inom  ramen för den inre marknaden och med\r\nhänsyn  till kravet  på  att  bevara  och  förbättra\r\nmiljön.\r\n\r\nEuropeiska  lagar  eller  ramlagar  ska  på  detta\r\nområde      enligt     huvudregeln     antas     med\r\nlagstiftningsförfarandet.  Undantag  gäller  dock  i\r\nenlighet    med    en   nuvarande   bestämmelse   på\r\nmiljöområdet för åtgärder  som  väsentligen påverkar\r\nen medlemsstats val mellan olika  energikällor eller\r\nden  allmänna strukturen hos dess energiförsörjning.\r\nSådana  lagar  skulle  alltså också fortsättningsvis\r\nantas  med  enhällighet  i   rådet   efter  det  att\r\nEuropaparlamentet hörts.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nFörslaget att införa energi som ett område för delad\r\nkompetens  är  en  nyhet.  Såväl  förordningar   som\r\ndirektiv  har tidigare antagits på energiområdet men\r\ndå  med  bl.a.  artiklar  på  områdena  miljö,  inre\r\nmarknad  eller   försörjningstrygghet  som  rättslig\r\ngrund. Syftet med konventets förslag är således inte\r\natt tillföra en ny  kompetens  utan  att anpassa det\r\nkonstitutionella  fördraget  till hur politikområdet\r\npraktiskt    redan    behandlas.   Frågor    rörande\r\nenergiförsörjning, val  av energislag, produktion av\r\nenergi  samt  effektiv  energianvändning   bör  även\r\nfortsättningsvis  kunna hanteras på nationell  nivå.\r\nDärutöver   bör   såväl    genomförandet    av    en\r\nliberaliserad inre marknad för energi, som en möjlig\r\nprioritering  av  åtgärder som främjar miljön och är\r\nsamhällsekonomiskt   lönsamma,   uppmärksammas   vid\r\nutformningen av den rättsliga grunden.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nKristdemokraterna   välkomnar   i   motion   K8  att\r\nenergifrågor   omfattas   av   områden   för   delad\r\nbefogenhet  inom unionen. Att en uttrycklig rättslig\r\ngrund skapas  för  energiområdet  är mycket positivt\r\noch  kommer  förhoppningsvis  att  leda   till  ökat\r\nsamarbete för en utökad användning och utveckling av\r\nnya  och  förnybara  energikällor  i Europa (yrkande\r\n29).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet vill erinra om att syftet  med  konventets\r\nförslag   är   att   anpassa   fördraget   till  hur\r\nenergiområdet  redan  behandlas i unionen. Utskottet\r\nvälkomnar  att  fördraget   därigenom   mer  korrekt\r\navspeglar unionens verksamhet.\r\n\r\nBland  de  mål som nämns i den nya artikeln  anges\r\nutveckling  av   nya   och  förnybara  energikällor.\r\nUtskottet  ser mot denna  bakgrund  ingen  anledning\r\ntill något riksdagens tillkännagivande och avstyrker\r\ndärmed motion K8 (kd) yrkande 29.\r\n\r\nIndustri\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\nIndustri  finns   redan   som  politikområde  i  EG-\r\nfördragets  artikel  157.  Konventet   föreslår  att\r\npolitikområdet   ska   ingå  i  befogenhetskategorin\r\nstödjande,    samordnande    eller    kompletterande\r\nåtgärder.  Konventets  förslag  innebär  inte  några\r\nförändringar av innehållet i politikområdet.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nDet är, anför Moderata samlingspartiet i motion K10,\r\npositivt att unionens befogenheter  tydliggörs.  Det\r\nkan ifrågasättas om fyra områden som kan bli föremål\r\nför  stödjande  åtgärder över huvud taget borde vara\r\nunionskompetens. Det gäller industri, idrott, kultur\r\noch  rymden.  Den föreslagna  kompetensen  på  dessa\r\nområden  bör  alltså   utgå.  EU  ska  inte  bedriva\r\nindustripolitik (yrkande 39).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet konstaterar att  industri  redan finns som\r\npolitikområde i EG-fördragets artikel  157  och  att\r\nkonventets  förslag  inte innebär några förändringar\r\nav   innehållet   i  politikområdet.   Inte   heller\r\nfortsättningsvis får  artikeln  utgöra  en grund för\r\nunionen  att  införa  åtgärder  som kan medföra  att\r\nkonkurrensen    snedvrids    eller   som    omfattar\r\nbestämmelser om skatter.\r\n\r\nMed  hänvisning till det anförda  avstyrks  motion\r\nK10 (m) yrkande 39.\r\n\r\nKultur\r\n\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\nKultur finns redan som politikområde i EG-fördragets\r\nartikel  151.  Konventet föreslår att politikområdet\r\nska    ingå   i   befogenhetskategorin    stödjande,\r\nsamordnande     eller    kompletterande    åtgärder.\r\nKonventets förslag innebär ett stort sett oförändrat\r\ninnehållet i politikområdet.  Det  nya  är att rådet\r\nska fatta beslut med kvalificerad majoritet istället\r\nför  som  i  dag med enhällighet. Europaparlamentets\r\nroll som medbeslutande består.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nMotionärerna bakom  motion  K10 (m) anför att det är\r\npositivt   att  unionens  befogenheter   tydliggörs.\r\nSamtidigt ifrågasätter  de  om  det över huvud taget\r\nbehövs  någon  unionskompetens  på  vissa   områden,\r\ndäribland  på kulturområdet. Detta område, som  blir\r\nalltmer omfattande  och  vitalt, ska kännetecknas av\r\nmångfald,  menar  de. Någon  särskild  kulturpolitik\r\nbehövs    inte    i   EU.   Således    bör    enligt\r\nmotionsförslaget EU inte ha någon kompetens på detta\r\nområde (yrkande 40).\r\n\r\n\r\nKulturutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nKulturutskottet påminner  i sitt yttrande (KrU1y) om\r\natt  genom  Maastrichtfördraget  blev  kulturen  ett\r\nsamarbetsområde inom Europeiska gemenskapen och fick\r\nsin rättsliga  grund i artikel 128. Ett tillägg till\r\nartikeln om att  främja  kulturell  mångfald tillkom\r\ngenom  Amsterdamfördraget,  då  kulturartikeln  även\r\nfick ett nytt nummer, artikel 151.  I kulturartikeln\r\npunkt    5   sägs   att   rådet   får   besluta   om\r\nstimulansåtgärder  som  dock  inte får omfatta någon\r\nharmonisering av medlemsstaternas  lagar eller andra\r\nförfattningar.  Vidare  sägs att rådet  ska  besluta\r\nenhälligt. Enhällighet gäller  även  då  rådet antar\r\nrekommendationer   på   förslag   av   kommissionen.\r\nSlutligen  kan  nämnas  att på kulturområdet  gäller\r\nmedbeslutsförfarande mellan  rådet  och  parlamentet\r\n(nuvarande artikel 251).\r\n\r\nFramtidskonventets      förslag     innebär     på\r\nkulturområdet dels att en ny  kulturartikel  införs,\r\ndels  att beslutsförfarandet på detta område ändras.\r\nInnehållet  i  den  nya kulturartikeln, artikel III-\r\n181, är i stort sett  oförändrat i jämförelse med nu\r\ngällande kulturartikel utom i ett avseende, nämligen\r\ndå det gäller beslutsförfarandet.  Bestämmelsen i nu\r\ngällande    kulturartikel    om   beslutsförfarandet\r\nåterfinns  inte i den nya kulturartikeln.  Konventet\r\nföreslår  i  stället   att  det  nya  fördraget  ska\r\ntillföras en generell bestämmelse  som  innebär  att\r\nministerrådet  ska  fatta  beslut  med  kvalificerad\r\nmajoritet  om inte annat föreskrivs i konstitutionen\r\n(artikel I-22)  samt  en  generell  bestämmelse  som\r\ngäller lagar och ramlagar som ska antas gemensamt av\r\nEuropaparlamentet   och   ministerrådet,   vilket  i\r\nfördragsutkastet      benämns      det      vanliga\r\nlagstiftningsförfarandet (artikel I-33).\r\nDet   nya   på   kulturområdet   är   således  att\r\nkvalificerad  majoritet i ministerrådet ska  råda  i\r\nfortsättningen.\r\nEnligt  kulturutskottets  uppfattning  är  det  av\r\nstörsta vikt att kulturområdet även i fortsättningen\r\nförblir    en     nationell     angelägenhet.     Av\r\nfördragsutkastet framgår att subsidiaritetsprincipen\r\n  liksom  hittills    ska  vara  en  grundläggande\r\nprincip  i  fördraget.  Även  det  förhållandet  att\r\nkulturen   nu   föreslås   bli   inordnad   i    den\r\nbefogenhetskategori   som  endast  avser  stödjande,\r\nsamordnande  eller kompletterande  insatser  innebär\r\natt medlemsstaterna  behåller  sin egen kompetens på\r\nde  områden  som  ingår i denna kategori.  Slutligen\r\nframgår det av såväl kulturartikeln som artikel I-16\r\natt juridiskt bindande akter som antas av unionen på\r\ngrundval   av  de  särskilda   bestämmelserna   inom\r\nkulturområdet  inte  får  medföra  harmonisering  av\r\nmedlemsstaternas lagar och andra författningar (skr.\r\ns. 26).\r\nInför    Sveriges    inträde    i    EU   uttalade\r\nkulturutskottet bl.a. att kultursamarbetet inom EU \r\ndå   det   gäller   inflytandet  på  den  nationella\r\nkulturpolitiken  i grunden  inte  skulle  komma att\r\nskilja  sig  från  annat kultursamarbete som Sverige\r\ndeltar    i   inom   ramen    för    internationella\r\norganisationer  såsom  Unesco och Europarådet (yttr.\r\n1994/95:KrU3y  s. 3). Kulturutskottet  har  alltjämt\r\nsam-ma    inställning    till    EU-samarbetet    på\r\nkulturområdet.\r\nUtskottet vill framhålla att det funnits ett värde\r\ni  att  enhällighetsprincipen   har  tillämpats  vid\r\nbeslutsfattandet på kulturområdet. Denna princip har\r\ninneburit att även små medlemsstater  kunnat påverka\r\nbeslutsprocessen  och hindra förslag som  man  t.ex.\r\nanser strida mot fördraget.  Genom  en övergång till\r\nkvalificerad majoritet skulle emellertid små länders\r\ninflytande kunna komma att minska. Utskottet kan mot\r\nden     bakgrunden     instämma     i    regeringens\r\nförhållningssätt   som   innebär   att   frågan   om\r\nbeslutsform på kulturområdet noggrant bör övervägas.\r\nUtskottet        har       uppmärksammat       att\r\nenhällighetsprincipen     bibehållits     på     det\r\nhandelspolitiska     området    när    det    gäller\r\nförhandlingar  om  och ingående  av  avtal  som  rör\r\nhandel med kulturella och audiovisuella tjänster, om\r\ndessa  riskerar att skada  unionens  kulturella  och\r\nspråkliga     mångfald.    Därmed    markeras    att\r\nkulturprodukter,  t.ex.  filmer  och TV-program, har\r\nett särskilt kulturellt värde och inte kan betraktas\r\nsom vilka varor som helst.\r\n\r\nDå det gäller förslaget i motion K10  (m)  att  helt\r\nundanta  kulturpolitiken  från  EU:s kompetensområde\r\nvill utskottet erinra om att unionens  insatser  ska\r\nsyfta  till  att  vid  behov  stödja och komplettera\r\nmedlemsstaternas verksamhet i olika avseenden då det\r\ngäller\r\n\r\n- att förbättra kunskaperna om de europeiska folkens\r\nkultur och historia,\r\n-\r\n-  att  bevara  och  skydda  det kulturarv  som  har\r\neuropeisk betydelse,\r\n-\r\n- icke-kommersiellt kulturutbyte samt\r\n-\r\n- konstnärligt och litterärt skapande.\r\n-\r\nUtskottet konstaterar att EU:s möjligheter att agera\r\npå kulturområdet hittills har  varit begränsade, och\r\nutskottet utgår från att så förblir  fallet också om\r\ndet      nya      fördragsutkastet      antas     av\r\nregeringskonferensen. De internationella kontakterna\r\npå  kulturområdet  har ändå kunnat utvecklas  starkt\r\nunder de senaste åren av flera olika skäl, bl.a. EU-\r\nmedlemskapet.   Utskottet   ser   positivt   på   de\r\nmöjligheter  som  finns  för  Sverige  att  komma  i\r\nåtnjutande  av EU:s  kultursatsningar,  bl.a.  genom\r\nkulturramsprogrammet.     Genom    det    europeiska\r\nsamarbetet  över  gränserna  torde  förståelsen  och\r\nintresset  mellan  medlemsstaterna  komma  att  öka,\r\nvilket kulturutskottet  välkomnar.  Motion  K10  (m)\r\nyrkande    40    bör    avstyrkas   av   sammansatta\r\nkonstitutions- och utrikesutskottet.\r\n\r\nModerata samlingspartiets företrädare har fogat en\r\navvikande mening till yttrandet där de menar att den\r\nmoderata motionen bör tillstyrkas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar  kulturutskottets  uppfattning  och\r\navstyrker således motion K10 (m) yrkande 40.\r\n\r\nIdrott\r\n\r\nKonventets förslag\r\n\r\nKonventet föreslår  att en rättslig grund för idrott\r\nupprättas såsom en del  av  området  för  stödjande,\r\nsamordnande eller kompletterande åtgärder. Konventet\r\nanser det särskilt lämpligt att nämna idrotten i den\r\nredan  befintliga artikeln som behandlar utbildning,\r\nyrkesutbildning och ungdomsfrågor. Förslaget innebär\r\natt unionen  ska bidra till främjandet av europeiska\r\nidrottssatsningar  med avseende på deras sociala och\r\npedagogiska roll. Vidare föreslås målet för unionens\r\ninsats  vara  att  utveckla   idrottens   europeiska\r\ndimension genom att främja rättvisan i tävlingar och\r\nsamarbete  mellan  idrottsorganisationerna  och  att\r\näven  skydda  idrottsutövarnas moraliska och fysiska\r\nintegritet (artikel III-182).\r\n\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nIdrotten har redan  tidigare  omfattats  av den fria\r\nrörligheten för idrottsmän och bestämmelserna om den\r\ninre marknaden. Förslaget ger en uttrycklig och klar\r\nrättslig  grund för idrotten, vilket välkomnas.  Det\r\nbör ses i enlighet  med  de principer som uttrycks i\r\nEuropeiska rådets uttalande  i  Nice  år  2000 om de\r\nsärskilda  kännetecknen  för  idrott  och  idrottens\r\nsociala funktion. Förslaget om en rättslig grund för\r\nidrott  kopplas till utbildning och ungdom, eftersom\r\nidrotten  anses  vara en del av detta mer omfattande\r\nområde. Det är bra att de åtgärder som förutses inte\r\nfår omfatta någon  harmonisering av medlemsstaternas\r\nlagar eller andra författningar.\r\n\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nMotionärerna bakom motion K10 (m) anser att det inte\r\nbehövs  någon  särskild   EU-kompetens   vad  gäller\r\nidrott,  eftersom det på detta område utvecklas  ett\r\nlivskraftigt  samarbete  inom det civila samhället i\r\nEuropa och internationellt (yrkande 41).\r\n\r\nMotionärerna bakom motion  K13  (mp) gör bedömningen\r\natt   idrottspolitiken   bör  förbli  en   nationell\r\nangelägenhet (yrkande 64).  I motionen framhålls att\r\nidrottens    särart   och   idrottsorganisationernas\r\nsjälvständighet måste betonas i konstitutionen i det\r\nfall idrottspolitiken  över  huvud taget ska vara en\r\nEU-fråga.\r\n\r\n\r\nKulturutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nKulturutskottet erinrar i sitt  yttrande  (KrU1y) om\r\natt idrotten i dag är en nationell angelägenhet utan\r\nnågon  formell status i EU. I samband med Europeiska\r\nrådets möte  i  Nice  i  december  2000  fogades ett\r\nuttalande    om    idrott   till   ordförandeskapets\r\nslutsatser. EU:s medlemsstater  har ställt sig bakom\r\nuttalandet,      som      kommit      att     kallas\r\nIdrottsdeklarationen. Deklarationen slår  bl.a. fast\r\natt     det     är    idrottsorganisationerna    och\r\nmedlemsstaterna som har det främsta ansvaret för att\r\nsköta  idrottsärendena.  Vidare  sägs  att  även  om\r\ngemenskapen  inte  har direkta befogenheter på detta\r\nområde bör den i åtgärder  i enlighet med fördragets\r\nolika   bestämmelser   beakta   idrottens   sociala,\r\nfostrande och kulturella funktion,  som  ligger till\r\ngrund   för   dess  särart.  Deklarationen  är  inte\r\nbindande   för   medlemsstaterna   eller   för   EU-\r\ninstitutionerna.\r\n\r\nKulturutskottet   ser   i  likhet  med  regeringen\r\npositivt  på  att  idrotten  nu   föreslås   få   en\r\nuttrycklig rättslig grund i konstitutionen. I likhet\r\nmed  vad  som  sagts ovan när det gäller kultur vill\r\nutskottet särskilt framhålla att någon harmonisering\r\nav medlemsstaternas  lagar eller andra författningar\r\ninte får komma i fråga. Utskottet vill betona vikten\r\nav     idrottsorganisationernas     självständighet.\r\nEftersom  idrotten  är ett nytt område som nu kommer\r\natt  regleras  är  det  enligt   utskottets   mening\r\nsärskilt  viktigt  att  unionens  befogenheter hålls\r\ninom  ramen  för  samordnande,  kompletterande   och\r\nstödjande   åtgärder.  Därmed  kommer  idrotten  att\r\ntillhöra   samma    kategori   som   kulturen.   Det\r\nprincipiella resonemang  som  utskottet  fört  i det\r\nföregående  om  beslutsfattande  inom  kulturområdet\r\ngäller självfallet även för idrottens del.\r\nUtskottet  föreslår att sammansatta konstitutions-\r\noch utrikesutskottet ska avstyrka motionerna K10 (m)\r\nyrkande 41 och K13 (mp) yrkande 64.\r\nModerata samlingspartiets företrädare har fogat en\r\navvikande mening till yttrandet där de menar att den\r\nmoderata motionen bör tillstyrkas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar  kulturutskottets  uppfattning  och\r\navstyrker således  motion K10 (m) yrkande 41 och K13\r\n(mp) yrkande 64.\r\n\r\n\r\nTjänster av allmänt ekonomiskt\r\nintresse\r\n\r\n\r\nKonventet föreslår en  skyldighet att i en europeisk\r\nlag  fastställa de principer  och  villkor  som  ska\r\ngälla   vid   utförande   av   tjänster  av  allmänt\r\nekonomiskt       intresse      (artikel      III-6).\r\nÄndringsförslaget  lades fram i konventets slutskede\r\ntrots invändningar från flera håll.\r\n\r\nEnligt  gällande  bestämmelser   ska  unionen  och\r\nmedlemsstaterna,  var  och  en inom ramen  för  sina\r\nbefogenheter    och    inom   det   konstitutionella\r\nfördragets   tillämpningsområde,   sörja   för   att\r\ntjänster  av  allmänt  ekonomiskt  intresse  utförs.\r\nTjänsterna ska  utföras på grundval av principer och\r\nvillkor, bl.a. ekonomiska  och  finansiella, som gör\r\ndet  möjligt  för  unionen  och medlemsstaterna  att\r\nfullgöra sina uppgifter.\r\nKonventets förslag innebär  således  en uttrycklig\r\nrättslig  grund  för  stiftandet  av en övergripande\r\neuropeisk lag. Hittills har gemenskapen  sektor  för\r\nsektor  antagit lagstiftning för tjänster av allmänt\r\nekonomiskt intresse.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nBegreppet  tjänster  av  allmänt ekonomiskt intresse\r\nsaknar en tydlig definition och det är därför oklart\r\nvilka  tjänster som kan komma  att  omfattas.  Dessa\r\nomständigheter    gör    det   svårt   att   förutse\r\nkonsekvenserna   och   värdet    av   en   europeisk\r\nlagstiftning på detta område. Så länge  begreppet är\r\notillräckligt definierat bör fördraget inte  omfatta\r\nen  skyldighet  att  anta  en övergripande europeisk\r\nlag.   I   de   fall   behov  av  gemenskapsrättslig\r\nlagstiftning anses föreligga  kan detta tills vidare\r\nske sektorsvis.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nModerata  samlingspartiet anser  i  motion  K10  att\r\nkonventets förslag om tjänster av allmänt ekonomiskt\r\nintresse är  oklart,  men  kan tolkas som ett försök\r\natt  ge skydd åt offentliga monopol.  Detta  strider\r\nmot EU:s  strävan  till  en  öppen  marknad  och bör\r\ndärför  avvisas.  Offentliga  monopol  har betydande\r\nnegativa  sociala  och  ekonomiska konsekvenser  och\r\ndrabbar många gånger den enskilde hårt. Motionärerna\r\nmenar att förslaget riskerar  att äventyra nödvändig\r\nliberalisering   och   att   negativt   påverka   en\r\neffektivisering  och  konkurrensutsättning   på  nya\r\nmarknader  inom  den  inre  marknaden. Förslaget bör\r\navvisas (yrkande 42).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nBåde motionärerna och regeringen  ser  nackdelar med\r\nkonventets  förslag  i denna del. Även utskottet  är\r\nnegativt   inställt  och   anser,   i   likhet   med\r\nregeringen,   att   begreppet  tjänster  av  allmänt\r\nekonomiskt intresse saknar  en tydlig definition och\r\natt  det  därför är oklart vilka  tjänster  som  kan\r\nkomma  att  omfattas.   Som   regeringen  anför  bör\r\nfördraget   så  länge  begreppet  är   otillräckligt\r\ndefinierat inte  omfatta  en  skyldighet att anta en\r\növergripande europeisk lag.\r\n\r\nNågon  riksdagens  åtgärd  är  inte  påkallad  med\r\nanledning av motion K10 (m) yrkande  42  som  därmed\r\navstyrks.\r\n\r\nRäddningstjänst\r\n\r\n\r\nKonventet\r\n\r\nKonventet   föreslår   att   räddningstjänst  civil\r\nprotection skrivs in i fördraget som ett område där\r\nunionen  kan  vidta  stödjande,  samordnande   eller\r\nkompletterande     åtgärder    (artikel    III184).\r\nÅtgärderna får dock  inte  innebära en harmonisering\r\nav medlemsstaternas bestämmelser i lagar eller andra\r\nförfattningar.  Förslaget  är   en  förändring  från\r\nnuvarande fördrag där räddningstjänst  inte  har  en\r\negen  rättslig  grund. Det samarbete som i dag finns\r\npå räddningstjänstområdet  är  i  stället baserat på\r\nartikel 308 i EG-fördraget.\r\n\r\nFörslaget   innebär   att   unionen   ska   främja\r\nsamarbetet mellan medlemsstaterna för att  förstärka\r\neffektiviteten   hos   systemet   inom  unionen  för\r\nförebyggande  av och skydd mot naturkatastrofer  som\r\norsakas av människor.  Detta  ska  enligt  förslaget\r\ngöras    genom    att    stödja    och   komplettera\r\nmedlemsstaternas  eget  arbete på området  på  såväl\r\nnationell som regional och  lokal  nivå. Unionen ska\r\näven  främja  operativ  samverkan mellan  nationella\r\nräddningstjänstmyndigheter        samt        främja\r\növerensstämmelse   mellan  åtgärder  som  vidtas  på\r\ninternationell nivå  inom området. Räddningstjänsten\r\nberörs även av den solidaritetsklausul som införts i\r\nfördraget.\r\n\r\nRegeringens utgångspunkter\r\n\r\n\r\nI dag finns det ingen  gemensam  definition i EU för\r\nbegreppet civil protection som i  Sverige hittills\r\növersatts med räddningstjänst. Begreppet  har skilda\r\nbetydelser  i olika medlemsstater, dels eftersom  de\r\nnationella strukturerna  skiljer sig åt, dels därför\r\natt själva begreppet givits  olika  innebörd i olika\r\nländer. Inom ramen för det intensiva  EU-arbete  som\r\npå  detta  område bedrivits efter terrorattackerna i\r\nUSA den 11 september  2001,  har  det  framgått  att\r\nbegreppet  civil  protection  nu  används  med  en\r\nvidare   innebörd   i   EU-sammanhang  än  tidigare.\r\nInnebörden av civil protection  har  vidgats  till\r\natt    utöver   räddningstjänst   närmast   motsvara\r\növergripande  frågor  kring  skydd  och  säkerhet  i\r\nsamhället,  att  ha en god beredskap för olika typer\r\nav olyckor och kriser  inom olika samhällsfunktioner\r\noch att vidta förebyggande  åtgärder.  Förslaget  om\r\nett  fördjupat  samarbete  och  beslutsfattande  med\r\nkvalificerad  majoritet  i  ministerrådet inom detta\r\nområde  kommer  att  kräva  en definitionsdiskussion\r\nkring civil protection-begreppet.\r\n\r\nÄven om de åtgärder som unionen  kan  komma  att\r\nvidta   inom   civil   protection  genom  det  nya\r\nlagstiftningsförfarandet    inte   ska   harmonisera\r\nmedlemsstaternas lagstiftning,  är det angeläget att\r\nbevaka denna fråga noga för att värna om kommunernas\r\nsjälvbestämmande.  Med  stödjande  åtgärder  förstås\r\nfrån  svensk  sida bidrag med befintliga  nationella\r\nresurser.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nKristdemokraterna  ser  positivt  (K8 yrkande 31) på\r\natt räddningstjänsten  civil protection  förs in\r\ni   fördraget   som   ett   område   för  stödjande,\r\nsamordnande     eller    kompletterande    åtgärder.\r\nTolkningen av begreppet skiftar varför det finns ett\r\nbehov att ytterligare  diskutera  vad  denna form av\r\nräddningstjänst ska innefatta innan det  lagfästs  i\r\nfördraget.\r\n\r\nI Miljöpartiets motion (K13 yrkande 69) anförs att\r\ndet  breda EU-begreppet civil protection är oklart\r\noch konventet  har  valt  att inte definiera området\r\n(som   i   huvudsak   handlar   om    frågor   kring\r\nräddningstjänsten). Konventet föreslår  trots  detta\r\nen   övergång   till  överstatligt  beslutsfattande.\r\nRegeringens  omsorg,  som  man  ger  uttryck  för  i\r\nskrivelsen, om  att  dessa lagar inte ska undergräva\r\ndet  kommunala självstyret  är  positivt,  men  inte\r\ntillräckligt.  Så  länge  inte en klar definition på\r\nbegreppet  civil  protection   kan   uppvisas  bör\r\nregeringen  hålla  fast  vid  att  området inte  ska\r\növergå till överstatligt beslutsfattande.\r\n\r\nFörsvarsutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nFörsvarsutskottet  bejakar  i sitt yttrande  (FöU3y)\r\nett   utvidgat   samarbete  i  fråga   om   unionens\r\nräddningstjänstresurser.   Utskottet   noterar   att\r\nregeringen  anser  att  förslaget  om  ett fördjupat\r\nsamarbete   och   beslutsfattande  med  kvalificerad\r\nmajoritet i ministerrådet  inom  detta område kommer\r\natt  kräva  en  definitionsdiskussion  kring  civil\r\nprotection-begreppet.            Kristdemokraternas\r\nuppfattning ligger i linje med regeringens och torde\r\ndärmed     tillgodoses.     Utskottet    tillstyrker\r\nregeringens ståndpunkt i frågan.\r\n\r\nKristdemokraternas företrädare  har  i  denna  del\r\nfogat en avvikande mening till yttrandet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  delar  försvarsutskottets uppfattning och\r\nnoterar således att  regeringen  anser att förslaget\r\nom  ett fördjupat samarbete och beslutsfattande  med\r\nkvalificerad  majoritet  i  ministerrådet inom detta\r\nområde  kommer  att  kräva  en definitionsdiskussion\r\nkring civil protection-begreppet.\r\n\r\nMed   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks\r\nmotionerna K8 (kd) yrkande 31 och K13  (mp)  yrkande\r\n69.\r\n\r\nRegeringens skrivelse\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet har i sina ställningstaganden i de olika\r\navsnitten  i detta betänkande redogjort för vad  som\r\nenligt  utskottets  uppfattning  bör  vara  Sveriges\r\nutgångspunkter        under       den       pågående\r\nregeringskonferensen.   Utskottet    föreslår    att\r\nriksdagen  godkänner  vad  utskottet  anfört och vad\r\nregeringen i övrigt anfört i skrivelsen. Regeringens\r\nskrivelse bör läggas till handlingarna.\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\n1. Samarbete i Europeiska unionen, punkt 1 (v)\r\n\r\nav Lars Ohly (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  samarbete  i\r\nEuropeiska unionen. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2002/03:K288   yrkandena  3,  4  och  7  och  avslår\r\nmotionerna 2002/03:\r\nK432  yrkandena  1  och  4,  2003/04:K8  yrkande  5,\r\n2003/04:K10 yrkandena  13,  2003/04:K12  yrkande 1,\r\n2003/04:K353,    2003/04:K416    yrkande    2   samt\r\n2003/04:K419 yrkandena 1 och 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVänsterpartiet  förespråkar  internationell politisk\r\nsamverkan.  Samarbete  och  överenskommelser  mellan\r\nstater    om   gemensamma   och   gränsöverskridande\r\nsamhällsproblem   som   miljöförstöring,  kapitalets\r\ninternationellt samordnade angrepp på arbetsrätt och\r\nsociala  rättigheter, människohandel,  prostitution,\r\nnarkotika och undergrävande av mänskliga rättigheter\r\när  i  vår  tid   en   absolut  nödvändighet.  Denna\r\nsamverkan kan och måste ske i former som respekterar\r\noch stärker demokratin i  stället  för  att  urholka\r\nden.\r\n\r\nUtvecklingen  av  EU  rör  sig i en mycket bestämd\r\nriktning.   I   samband   med   Maastrichtfördragets\r\ntillkomst  i början av 1990-talet  doldes  inte  att\r\nmotivet  var   att   utveckla  EU  till  en  federal\r\nstatsbildning.  I Maastrichtfördraget  skrevs  också\r\nmålen  om  ett gemensamt  försvar  och  en  gemensam\r\nvaluta in, två  områden  som  utgör  grunden när man\r\ndefinierar  en  stat. Att EU måste kunna  agera  och\r\nkonkurrera politiskt,  ekonomiskt  och  militärt  på\r\nvärldsarenan  var  ett  budskap  som  framfördes  av\r\ndåtidens  ledande  EU-företrädare.  De  jämförde sig\r\ngärna med USA och frammanade bilden av att målet var\r\natt bli lika starkt och mäktigt som jätten i väster.\r\nPå toppmötet i Köln i juni 1999 syntes EU:s militära\r\nambitioner tydligt, och utvecklingen på detta område\r\nhar  gått  oerhört  snabbt.  Det  lär  bara vara  en\r\ntidsfråga  innan EU självständigt visar de  militära\r\nmusklerna  så   som  anstår  en  sammanslutning  med\r\nsuperstatsambitioner.  Den  svenska  regeringen  har\r\nhaft få invändningar mot denna utveckling.\r\nI  EU:s  fördrag har kapitalets frihet i praktiken\r\ngjorts   till    överordnad    princip    och   dess\r\nbeslutsstrukturer   innebär   en   inskränkning   av\r\ndemokratin.  Mellanstatliga överenskommelser ersätts\r\nalltmer av överstatliga majoritetsbeslut och folkets\r\nmöjlighet   att    utkräva   ansvar   blir   alltmer\r\nillusorisk,    såväl    reellt     som     formellt.\r\nVänsterpartiet   motsatte  sig  mot  denna  bakgrund\r\nSveriges medlemskap  i  EU.  Även  om vi respekterar\r\nresultatet  i folkomröstningen 1994 har  skälen  för\r\nvårt ställningstagande  inte  förlorat  i styrka och\r\nvår  principiella  ståndpunkt  har inte ändrats.  Vi\r\nverkar för en demokratisering av  Europas  politiska\r\ninstitutioner.   Vårt   mål   är  att  ersätta  EU:s\r\nodemokratiska   beslutsformer   och   fördragsbundna\r\nhögerpolitik med fri, alleuropeisk samverkan grundad\r\npå demokratiska ideal, social rättvisa  och  respekt\r\nför mänskliga rättigheter.\r\nUnder  de  senaste  15 åren har EU präglats av  en\r\nökad  misstro mellan medborgarna  i  medlemsstaterna\r\noch den  styrande  eliten  inom EU. Samtidigt har en\r\nbetydande      maktförskjutning      skett      från\r\nmedlemsländerna  till  EU:s olika institutioner.  De\r\nfördragsändringar   som   antagits   i   Maastricht,\r\nAmsterdam  och  Nice pekar alla  i  denna  riktning.\r\nKonventets förslag  innebär att nya steg tas i denna\r\nriktning.  Ett system  som  bygger  på  kvalificerad\r\nmajoritetsomröstning  ger inte väljarna i respektive\r\nmedlemsstat någon möjlighet  att  utkräva ett samlat\r\npolitiskt  ansvar  av  den  församling  som  stiftar\r\nlagarna. Riksdagen har vare sig  formell eller reell\r\nmakt  över de lagar som bestäms i EU.  Därför  måste\r\nden svenska  regeringen  verka  för  att enhällighet\r\nblir den normala beslutsformen i ministerrådet.\r\n\r\n2. Samarbete i Europeiska unionen, punkt 1 (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  samarbete  i\r\nEuropeiska unionen. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:K353   och  avslår  motionerna  2002/03:K288\r\nyrkandena 3, 4 och  7,  2002/03:K432 yrkandena 1 och\r\n4, 2003/04:K8 yrkande 5, 2003/04:\r\nK10   yrkandena   13,   2003/04:K12    yrkande   1,\r\n2003/04:K416 yrkande 2 samt 2003/04:K419 yrkandena 1\r\noch 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag vill framhålla att EU är en viktig politisk nivå\r\nför att regionalt hantera globala frågor. EU är vårt\r\ninstrument  för  freden, miljön, för mångfalden  och\r\nför  de mänskliga rättigheterna.  EU  bör  utvecklas\r\ntill att  bli  smalare och vassare och arbeta med de\r\nfrågor som inte  går  att  lösa på någon annan nivå.\r\nCenterpartiet har definierat  fem områden där vi bör\r\nsamarbeta på europeiskt plan för  att kunna nå bästa\r\nmöjliga framgång:\r\n\r\n1          Mångfald i Europa.\r\n2\r\n3          Fred och stabilitet.\r\n4\r\n5          Tillväxt,                    innefattande\r\nsammanhållningspolitiken, där unionens regioner  bör\r\nfå en mer framträdande roll.\r\n6\r\n7          Bättre miljö.\r\n8\r\n9          Kampen mot brottslighet.\r\n10\r\nDet  är  naturligt  att bygga makten underifrån. Det\r\nkonstitutionella fördrag som ska bilda stommen i det\r\nframtida   EU:s   konstruktion    bör   grundas   på\r\nfederalismens        principer,       dvs.       med\r\nunderifrånperspektiv.   En  europeisk  statsbildning\r\nminskar medborgarnas demokratiska deltagandet vilket\r\ninte är förenligt med min  syn  på samhällsbildning.\r\nFederalismens    kärna   är   att   kombinera    ett\r\nhandlingskraftigt  men  tydligt  avgränsat politiskt\r\ncentrum   med  krav  på  stor  lokal  autonomi   och\r\ndecentralism.  Federalism  bygger  på den självklara\r\nrätten att det alltid är de lägre nivåerna som avgör\r\nhur mycket makt som ska flyttas upp  till  den högre\r\nnivån.  Möjlighet  måste  finnas att efter gemensamt\r\nbeslut återta delegerad makt enligt samma regler som\r\nvid delegering. Varje politisk nivå måste vara öppen\r\nför  insyn och demokratisk påverkan.  EU:s  framtida\r\nuppgifter bör baseras på federalismens principer.\r\n\r\n\r\n3. Samarbete i Europeiska unionen, punkt 1 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  samarbete  i\r\nEuropeiska unionen. Därmed bifaller riksdagen delvis\r\nmotion  2002/03:K288 yrkande 7 och avslår motionerna\r\n2002/03:K288   yrkandena   3   och  4,  2002/03:K432\r\nyrkandena 1 och 4, 2003/04:K8 yrkande 5, 2003/04:K10\r\nyrkandena 13, 2003/04:K12 yrkande  1, 2003/04:K353,\r\n2003/04:K416 yrkande 2 samt 2003/04:K419 yrkandena 1\r\noch 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMiljöpartiet  de  grönas  demokratiska dröm  är  att\r\nmakten   ska   vara  så  nära  människor   som   det\r\növerhuvudtaget är  möjligt. Vår politik är att varje\r\nindivid ska kunna påverka varje beslut som de själva\r\nblir påverkade av, inte  bara  indirekt  utan  också\r\ndirekt.  Det  kräver  långtgående  decentralisering,\r\nsåväl som ett globalt beslutsfattande  i  de  frågor\r\nsom inte känner några gränser. Det kräver vidare ett\r\nökat    internationellt    samarbete,    något   som\r\nMiljöpartiet alltid förordat och ställt sig bakom.\r\n\r\nDen  grundsyn  vi  nu  presenterat  gör  oss  till\r\nmotståndare   till   Europeiska   unionen  och  dess\r\nutveckling,  då  vi  ser att man flyttar  makt  allt\r\nlängre ifrån människor,  och  inte  heller  blir  en\r\noptimal  beslutsnivå  för gränsöverskridande frågor.\r\nDe principer EU vilar på  går  dessutom stick i stäv\r\nmed de principer vi gröna bygger  vår politik på och\r\nförfattar våra politiska program utifrån, det gäller\r\nmiljö  kontra  ohämmad ekonomisk tillväxt,  rättvisa\r\nkontra    oinskränkt     frihandel     såväl     som\r\ndecentralisering  kontra  centralisering.  EU:s  väg\r\nfrån Maastrichtfördraget via Amsterdam och Nice till\r\nden   konstitution   som   nu   förhandlas   fram  i\r\nregeringskonferensen går allt tydligare mot att  mer\r\nmakt  centraliseras  till  EU:s institutioner och vi\r\nser en federal statsbildning  ta  form. Miljöpartiet\r\ngodkänner  inte denna statsbildning,  som  vi  menar\r\nsaknar folklig förankring, legitimitet och skäl, och\r\ngodkänner därför  inte heller den utveckling som EU-\r\nkonventets förslag innebär.\r\nMiljöpartiet   delar   inte   utskottsmajoritetens\r\nuppfattning  att konventsförslaget  svarar  väl  mot\r\nansatserna i Nice  och  Laeken. I Laekenförklaringen\r\nstår   det  att  unionen  måste   flyttas   närmare\r\nmedborgarna, istället har man på flera områden ökat\r\nunionens  maktbefogenheter  och därmed avlägsnat den\r\nän  mer från medborgarna. I Laekenförklaringen  slås\r\nfast    att   behörighetsfördelningen   måste   bli\r\ntydligare,  men  fortfarande råder otydlighet kring\r\nhur  kategorin  delade   befogenheter  kommer  att\r\ndelas. Maktlösheten i Europa  har  ökat allt mer och\r\ninom  EU  har  misstron  mot den allt mer  svällande\r\nunionen blivit allt större.  Detta  har  märkts  vid\r\nfolkomröstningar  om  tidigare fördragsförändringar,\r\nsåsom      den      franska     omröstningen      om\r\nMaastrichtfördraget eller  den  irländska  om  Nice.\r\nÄndå  har konventet valt att på flera områden stärka\r\nEU:s  institutioner,   begränsa   möjligheten   till\r\nnationellt   veto   och   minska  den  enskilde  EU-\r\nmedborgarens möjligheter att  påverka EU. Konventets\r\nförslag  utgör  således  inte  en  god   grund   för\r\nregeringskonferensen utan riskerar stärka känslan av\r\nmaktlöshet och utanförskap bland EU:s medborgare.\r\nPå  regeringskonferensen bör regeringen arbeta för\r\natt det  slås  fast  att  EU bygger på ett samarbete\r\nmellan självständiga stater  och att beslutsformerna\r\nvid  fördragsändringar  även  fortsättningsvis   ska\r\ninnebära   krav   på   enhällighet.  Detta  bör  ges\r\nregeringen tillkänna.\r\n\r\n4. Konventsmetoden, punkt 2 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om  konventsmetoden.\r\nDärmed  bifaller  riksdagen motionerna  2002/03:K432\r\nyrkande 8 samt 2003/04:K416 yrkande 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag vill framhålla att framtidskonventets arbete har\r\nfungerat väl och att  konventsmetoden  kan  vara  en\r\nlämplig  arbetsform  vid framtida fördragsändringar.\r\nKristdemokraterna   föreslår   därför   att   formen\r\nfördragsfästs i framtiden.\r\n\r\n\r\n5. Konventsmetoden, punkt 2 (v och mp) \r\nmotiveringen\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKonventsmetoden har inte  fungerat  väl.  Konventets\r\nsammansättning saknade förutsättningar att  innebära\r\nen  nytändning  för  unionen,  bara  17  procent  av\r\ndelegaterna  var  kvinnor  och vid arbetets slut kom\r\nmedelåldern i församlingen att  vara  närmare 70 år.\r\nKonventet saknade dessutom demokratisk förankring då\r\nt  ex  ingen  ledamot  hade  tillhört  den halva  av\r\nbefolkningen  som  avvisade  Maastrichtfördraget   i\r\nFrankrike,  Nicefördraget  i Irland eller EMU (dryga\r\nhalva) i Sverige. Det förekom  inga  omröstningar  i\r\nkonventet och det tilläts heller inga reservationer.\r\nOm  konventsmetoden ska användas i framtiden, vilket\r\nvi starkt  ifrågasätter,  krävs  fundamentalt  andra\r\narbetsformer.\r\n\r\n\r\n6. Tidsschemat för regeringskonferensen, punkt\r\n3 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs  i  reservationen om tidsschemat för\r\nregeringskonferensen.   Därmed   bifaller  riksdagen\r\nmotion 2003/04:K13 yrkande 75.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nVi anser att det är viktigt att förhandlingarna\r\nunder regeringskonferensen får ta den tid\r\nsom krävs. Det finns ingen anledning att ge\r\nefter för de krafter inom EU som vill\r\nstressa fram den nya konstitutionen. Detta\r\när en fråga om demokratisk förankring, och\r\nallt för viktig för att kunna hastas igenom.\r\n\r\n\r\n7. Folkomröstning, punkt 5 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen om folkomröstning.\r\nDärmed   bifaller   riksdagen    delvis   motionerna\r\n2003/04:K9 yrkande 31, 2003/04:K1  yrkandena 2 och 3\r\nsamt 2003/04:K13 yrkandena 76 och 77.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringskonferensens slutresultat kommer  bli en så\r\nomfattande  förändring av EU-systemet att svenskarna\r\nbör  få  rätten   att  besluta  om  godkännandet  av\r\nkonstitutionen i en folkomröstning. Flera länder har\r\nredan  beslutat att  göra  så.  I  Danmark,  Irland,\r\nSpanien,    Portugal,    Luxemburg,   Tjeckien   och\r\nNederländerna (den första folkomröstningen i landets\r\nhistoria) planeras folkomröstningar.  Det  är  också\r\ntroligt att det blir folkomröstning i Frankrike  och\r\ni flera andra länder är kampanjerna för att ordna en\r\nfolkomröstning  hårda. I sammanhanget kan nämnas att\r\nde  båda tyska regeringspartierna  uttryckt  att  de\r\nskulle  vilja  se  en  folkomröstning  och  att EU:s\r\ntidigare  ombudsman Jacob Söderman driver kravet  på\r\nen folkomröstning i Finland.\r\n\r\nAtt förvägra  folket  att  få  säga  sin  mening  om\r\nkonstitutionen  brister  i  logik  när den uttryckta\r\ngrundtanken  med  konventet  var att flytta  unionen\r\nnärmare  medborgarna.  I  ett samtal  om  detta  har\r\nFrankrikes  premiärminister   Jean-Pierre   Raffarin\r\nuttryckt  att en sann europé kan inte vara emot  en\r\nfolkomröstning.\r\n\r\nVi anser  inte  att  riksdagen är lämpad att fatta\r\nbeslut  om  konstitutionsförslaget.   Dels  för  att\r\nfrågan inte diskuterades i den valrörelse där dagens\r\nriksdag  är  vald  och för att medborgarna  omöjligt\r\ndärför kan ha valt dagens  riksdagsledamöter  på ett\r\nmandat  att fatta beslut om en konstitution för  EU.\r\nDels för att vi vet att riksdagens ledamöter inte är\r\nrepresentativ  för  svenska  folket  i synen på EU:s\r\nframtid,  något  som inte minst folkomröstningen  om\r\nEMU med all tydlighet visade.\r\nRiksdagen  borde   ge   regeringen  tillkänna  att\r\nregeringskonferensens slutprodukt  bör ställas under\r\nfolkomröstning.\r\n\r\n8. Folkomröstning, punkt 5 (c)  motiveringen\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag  delar  inte majoritetens negativa  principiella\r\ninställning  till   folkomröstningar,   så  som  den\r\nuttrycks i betänkandet.  Jag anser däremot  i likhet\r\nmed utskottet att det nu inte finns skäl att besluta\r\ni annan ordning än vad som gällde för Amsterdam- och\r\nNicefördragen.\r\n\r\n\r\n9. Yttrande från Lagrådet, punkt 6 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 6  borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om yttrande från\r\nLagrådet.    Därmed    bifaller   riksdagen   motion\r\n2003/04:K9 yrkande 3 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi vill erinra om de inslag  i fördraget som i detta\r\nsammanhang är mest problematiska:\r\n\r\n   Utvidgningen   av   området   för    beslut   med\r\nkvalificerad majoritet.\r\n\r\n   Unionsrättens överordning.\r\n\r\n   Flexibilitetsklausulen.\r\n\r\n   Passerellerna.\r\n\r\nSammantaget   innebär   dessa   fyra   punkter   att\r\nkonventsförslagets  förenlighet  med svensk grundlag\r\nmed  fog  kan  ifrågasättas. Regeringens  analys  av\r\nproblemen  i  skrivelsen   är   summarisk,  för  att\r\nuttrycka sig milt. Därför bör regeringen  uppdra  åt\r\nLagrådet  att närmare granska dessa konstitutionella\r\nelements konsekvenser  vad  gäller förhållandet till\r\nsvensk grundlag.\r\n\r\n\r\n10. Unionsrättens företräde, punkt 7 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen om  unionsrättens\r\nföreträde. Därmed bifaller  riksdagen  delvis motion\r\n2003/04:K2 yrkande 21 samt avslår motion 2003/04:K10\r\nyrkandena 11 och 43.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nUnionsrättens  företräde  förs  nu  in  i fördraget.\r\nDetta  innebär  att  svensk  lagstiftning, inklusive\r\nSveriges grundlagar, alltid kommer i andra hand. Det\r\nfinns sedan tidigare en praxis  inom  EG-rätten  som\r\netablerats  av  EG-domstolen  att  unionsrätten  har\r\nföreträde  när  det  gäller  första pelaren, framför\r\nallt den inre marknaden. Detta  vidgas  nu  till att\r\nomfatta hela EU. Förändringen är dock än större.  Vi\r\ndelar    det    sammansatta    konstitutions-    och\r\nutrikesutskottets  analys  i betänkande 2002/03:KUU1\r\natt  det är riskabelt att fördragsfästa  en  princip\r\nsom hittills  härletts  ur domstolspraxis: En sådan\r\nkodifiering  medför inte ökad  förutsägbarhet  eller\r\nklarhet,  utan   kan   tvärtom  skapa  osäkerhet  om\r\nhuruvida   alla   de   omfattande   och   nyanserade\r\nresonemang som EG-domstolen  fört  i sina vägledande\r\ndomslut  fortfarande  skall  anses  gälla   när   de\r\növerförs  till  en  formulering  på  blott  ett  par\r\nmeningar i en fördragsartikel. Förändringen innebär\r\natt  unionsrättens  företräde blir principiellt, och\r\ndärigenom betydligt starkare.\r\n\r\nFördragsfästandet   av   unionsrättens   företräde\r\ninnebär att den tydligt  sätts  över  de  nationella\r\ngrundlagarna.   De   nationella   domstolarnas   och\r\nrättstillämpande  myndigheterna  mister  den  legala\r\nmöjlighet de i dag har att vägra tillämpa unionsrätt\r\nom de efter en självständig bedömning finner att den\r\nstrider mot nationella grundlagsbestämmelser (den av\r\nden tyska författningsdomstolen fastslagna so-lange-\r\nals-principen).  Risken är stor att EU-rätten kommer\r\ni   konflikt   med   tryckfrihetsförordningen    och\r\nyttrandefrihetsgrundlagen    som    är    delar   av\r\nprinciperna för det svenska statsskickets  grunder\r\n(formuleringen  i  10  kap.  5 § RF). Det finns även\r\nrisk för konflikt med regeringsformen.\r\n\r\nUnionsrättens företräde bör ej fördragsfästas.\r\n\r\n\r\n11. Förenlighet med svensk grundlag, punkt 8 (v\r\noch mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservationen om  förenlighet  med\r\nsvensk    grundlag.    Därmed   bifaller   riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:K9 yrkande  3  i  denna  del  och\r\n2003/04:K13 yrkande 74 samt avslår motion 2003/04:K1\r\nyrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  vill erinra om att i den svenska regeringsformen\r\nåterfinns  bl.a. följande villkor för maktöverföring\r\ntill EU: Inom  ramen  för  samarbete  i  Europeiska\r\nunionen  kan  riksdagen överlåta beslutanderätt  som\r\ninte rör principerna  för  statsskicket  (...)  (10\r\nkap.  5  §   RF).  Innebär denna formulering att det\r\nfinns en gräns bortom  vilken  svensk  grundlag inte\r\ntillåter  ytterligare  överförande av beslutanderätt\r\ntill EU:s institutioner?  Riksdagens  eget  svar har\r\nvarit  att en sådan gräns finns, men att vi hittills\r\ninte passerat den, eftersom EU:s (EG:s) överstatliga\r\nbeslutsformer  framför  allt rört den inre marknaden\r\noch således inte rört principerna  för statsskicket.\r\nDet bör dock noteras att även inre marknadsbeslut  i\r\nflera  fall  kolliderat med svensk grundlag, framför\r\nallt   när   det  gäller   tryckfriheten.   Det   nu\r\nföreliggande förslaget  till fördrag innehåller dock\r\nelement som innebär att vi  närmar  oss  och  kanske\r\npasserar   den  gräns  som  den  svenska  grundlagen\r\nställer upp.  Det  skulle  i så fall innebära att en\r\nratificering av fördraget i  nuvarande  form  kräver\r\ngrundlagsändring.\r\n\r\nDe  inslag  i  fördraget som vi i detta sammanhang\r\nser som mest problematiska är följande:\r\n\r\n·  Utvidgningen   av    området   för   beslut   med\r\nkvalificerad majoritet.\r\n·\r\nDe överstatliga inslagen  i  EU  förstärks  relativt  kraftigt.\r\nNågon  avgränsning  till  den inre marknaden  i och\r\nför  sig  redan  uppluckrad     görs  inte  längre.\r\nRegeringens    argument    att    det   endast    är\r\nkompetensområdet (vad EU får besluta  om)  och  inte\r\nbeslutsmetoden    (kvalificerad    majoritet   eller\r\nenhällighet) som är avgörande för förenligheten  med\r\n10  kap.  5 § RF är enligt vår mening inte hållbart.\r\nFörändringen     begränsar     svensk    suveränitet\r\nytterligare. Alltfler beslut kan  komma att fattas i\r\nstrid   med   den   svenska   riksdagens   och/eller\r\nregeringens   vilja,   även   på  områden  som  rör\r\nprinciperna för statsskicket.  Regeringens synsätt,\r\natt endast kompetensområdet som sådant  är relevant,\r\nskulle  innebära  att  redan  dagens  EU-fördrag  är\r\noförenligt med grundlagen, eftersom en  stor  del av\r\nde    politiska   områden   som   i   dag   hanteras\r\nmellanstatligt   helt   klart  rör  principerna  för\r\nstatsskicket.\r\n\r\n- Unionsrättens överordning.\r\n-\r\nFormuleringen i konventets  förslag  vilar på ett antal domar i\r\nEG-domstolen  på  1960-  och  1970-talet där  det  i\r\nenskilda fall hävdades att EG-rätten  var överordnad\r\nnationell   rätt,   inklusive  grundlag.  Regeringen\r\nhävdar att detta endast  är  en  kodifiering  av ett\r\nallmänt  erkänt  förhållande.  Denna  ståndpunkt kan\r\ndock    ifrågasättas.    Principen   om   EG-rättens\r\növerordning är inte helt oomstridd  vare  sig  bland\r\njurister  eller  politiska företrädare. Dessutom har\r\npraxis hittills inneburit  att  domstolen trots allt\r\ngjort  en  avvägning  mellan  unionsrätten   och  de\r\nnationella  grundlagarna. Med artikel 10.1 har  inte\r\nlängre domstolen  något  skäl  att fundera på sådana\r\nhänsyn.\r\n\r\n1. Flexibilitetsklausulen.\r\n2.\r\nI  konventsförslagets  flexibilitetsklausul  (artikel  17)  ges\r\nministerrådet  rätt  att med  enhälligt  beslut  och\r\nefter   godkännande   av   Europaparlamentet   vidta\r\nåtgärder för vilka det inte  finns  rättsligt stöd i\r\nfördraget, om det krävs för att uppnå  de  mål  som\r\nfastställs  genom  konstitutionen.  Denna  paragraf\r\ninnebär  att  EU:s  institutioner  kan ge sig själva\r\nkompetenser  som de inte har i fördraget.  Trots  de\r\nbegränsningar  som  anges  är detta principiellt och\r\nkonstitutionellt oacceptabelt. Regeringen hävdar att\r\ndenna   paragrafs  utformning  i   kombination   med\r\ndomstolens   kontroll  utgör  en  garanti  för  att\r\nbestämmelsen  inte   kommer  att  tillämpas  så  att\r\nunionens  kompetens utvidgas  på  ett  sätt  som  de\r\nnationella  parlamenten  inte  haft möjlighet att ta\r\nställning    till    genom   ett   godkännande    av\r\nfördragsändring. Resonemanget  är  obegripligt.  De\r\nnationella  parlamenten ges ingen som helst roll vid\r\nen sådan kompetensutvidgning  som  det  här är fråga\r\nom.\r\n\r\n- De s.k. passerellerna.\r\n-\r\nKonventsförslagets två paragrafer om mekanismer  för  förenklat\r\nändringsförfarande,     de    s.k.    passerellerna,\r\nartiklarna  24.4 och 39.8,  innebär  att  Europeiska\r\nrådet med enhällighet  kan  ändra  beslutsförfarande\r\nfrån särskilt lagstiftningsförfarande  till  vanligt\r\nsådant,  samt  från  enhällighet  till  kvalificerad\r\nmajoritet.  Här  ges  alltså EU-institutioner,  vars\r\nbefogenheter skall regleras  av fördraget, kompetens\r\natt  själva  ändra detta fördrags  innehåll  på  ett\r\nsådant sätt att dessa institutioner stärker sin egen\r\nmakt i förhållande  till  medlemsstaterna. Förslaget\r\när oacceptabelt.\r\n\r\nSammantaget   innebär   dessa   fyra   punkter   att\r\nkonventsförslagets förenlighet med  svensk  grundlag\r\nmed  fog  kan  ifrågasättas.  Regeringens analys  av\r\nproblemen  i  skrivelsen  är  summarisk,   för   att\r\nuttrycka sig milt.\r\n\r\nRegeringen   bör   återkomma   med   en  utförligare\r\nutredning,   utifrån   Uppsala   universitets    och\r\njuridiska  fakulteten  vid  Stockholms  universitets\r\nremissvar    samt    Sieps   forskningsrapport,   av\r\nkonventsförslagets bristande  samstämmighet  med den\r\nsvenska grundlagen.\r\n\r\n\r\n12. Flexibilitetsklausulen, punkt 10 (fp, kd,\r\nv, c och mp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp), Holger Gustafsson  (kd),\r\nLars   Ohly  (v),  Tobias  Krantz  (fp),  Kerstin\r\nLundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad     som    anförs     i     reservationen     om\r\nflexibilitetsklausulen.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\ndelvis motionerna 2003/04:K2 yrkande 23 i denna del,\r\n2003/04:K8  yrkande 6, 2003/04:K9 yrkande 3 i  denna\r\ndel,  2003/04:K12   yrkande   8  i  denna  del  samt\r\n2003/04:K13 yrkande 14.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nGenom att flexibilitetsklausulen föreslås gälla över\r\nhela fältet får rådet makt att på egen hand utveckla\r\nfördragen, dvs. ett inslag av kompetenskompetens. Vi\r\nanser  att  regeringen ska avvisa  denna  klausul  i\r\nregeringskonferensen.\r\n\r\n\r\n13. Fördragets struktur, punkt 11 (mp) \r\nmotiveringen\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nJag delar inte utskottsmajoritetens åsikt att\r\nkonventet föreslaget en tydlig struktur på\r\nfördraget som gör att medborgarna lättare\r\n[kan] ta del av det regelverk som styr\r\nunionen. Konventsförslaget är en i många\r\ndelar svårgenomtränglig text och\r\navskaffandet av pelarstrukturen har inte\r\nbidragit till ökad tydlighet. Miljöpartiet\r\när inga anhängare av pelarstrukturen som\r\ngrund, men frångåendet av den har kommit att\r\ninnebära ökad överstatlighet och ökad\r\nkompetens för unionen.\r\n\r\n\r\n14. Euratom, punkt 12 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs  i  reservationen  om Euratom. Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2003/04:K9  yrkande  2\r\noch 2003/04:K13 yrkande 50.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFörslaget   att   bibehålla   Euratomfördraget   har\r\nkritiserats  från  många  håll, kanske främst därför\r\natt det strider mot principen  att  inte  prioritera\r\noch    stödja   ett   energislag   framför   övriga.\r\nEuratomfördraget      bör      lyftas      ut     ur\r\nkonstitutionsförslaget och tillämpliga delar som har\r\natt göra med skydd av miljö, liv och hälsa bakas  in\r\ni själva konstitutionstexten.\r\n\r\n\r\n15. Unionen som juridisk person, punkt 13 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 13\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  unionen  som\r\njuridisk  person.  Därmed bifaller riksdagen  motion\r\n2003/04:K13 yrkande 29.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nJag anser inte att EU ska få status som\r\njuridisk person. Även om det kan förefalla\r\nsympatiskt av EU att underteckna\r\nEuroparådets konvention om mänskliga\r\nrättigheter och grundläggande friheter är\r\nvinsten liten. EU-medborgarna har redan idag\r\nrätt att få övergrepp prövade enligt\r\nkonventionen med bakgrund av deras\r\nnationella anslutning till konventionen.\r\nDärför finns det ingen anledning att ge EU\r\nrätt att som juridisk person i framtiden\r\nkunna underteckna fler och mer\r\nkontroversiella avtal utan att\r\nmedlemsstaterna ska behöva ratificera dessa.\r\nDetta bör med bifall av yrkande 29 i motion\r\nK13 ges regeringen tillkänna.\r\n\r\n\r\n16. Värden och mål, punkt 14 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  14\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs  i  reservationen om värden och mål.\r\nDärmed bifaller riksdagen  motion 2003/04:K8 yrkande\r\n3 och avslår motion 2003/04:K10 yrkande 8.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag anser att i förslaget till  fördragstext blandas\r\ngrundläggande  värden  och  instrumentella   värden.\r\nEnligt Kristdemokraterna skulle fördragstexten vinna\r\ni  tydlighet  och  styrka  om artikel 2 har följande\r\nlydelse: Unionen bygger på grundläggande  värden som\r\nmänniskans  värdighet,  liv,  frihet,  sanning   och\r\nrättvisa.  Dessa  värden  och skydd för de mänskliga\r\nrättigheterna är gemensamma  för  medlemsstaterna  i\r\nett  samhälle där demokrati, mångfald, jämställdhet,\r\nöppenhet,    solidaritet,    tolerans    och   icke-\r\ndiskriminering råder.\r\n\r\nDe   mänskliga   rättigheterna   ska   ingå   i  det\r\nkonstitutionella  fördraget  och  unionen  ska  söka\r\nanslutning till Europakonventionen som skydd för  de\r\nmänskliga   rättigheterna   och   de   grundläggande\r\nfriheterna.  Positivt  är  också  att jämställdheten\r\nbetonas    och   ingår,   utöver   den   lagstadgade\r\nrättigheten,  även  som  en rättighet som aktivt bör\r\nfrämjas.\r\n\r\n\r\n17. Federalismens principer, punkt 15 (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  15\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs  i  reservationen  om  federalismens\r\nprinciper.    Därmed   bifaller   riksdagen   motion\r\n2003/04:K2 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nEn federal ordning ska fungera som en garant\r\nmot både en centralstyrd superstat och det\r\nmellanstatliga kotteriet. Ett\r\nkonstitutionellt fördrag är nödvändigt\r\neftersom EU befinner sig i en accelererande\r\nprocess där alltfler beslut föreläggs\r\ncentralt. Bara ett konstitutionellt fördrag,\r\ndär både medlemsländernas ansvarsområden och\r\nunionens definieras, kan stoppa\r\ncentraliseringsprocessen. För att\r\nmaktfördelningen mellan EU å ena sidan och\r\nmedlemsländerna å andra sidan ska vara\r\ntydlig och väldefinierad bör federalismens\r\nprinciper skrivas in i artikeln om\r\nupprättandet av unionen.\r\n\r\n\r\n18. Federalismens principer, punkt 15 (fp) \r\nmotiveringen\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFolkpartiets vision är att EU utvecklas till en form\r\nav  federalt system    en  överstatlig  demokratisk\r\narena  med  enkla,  öppna och effektiva modeller för\r\natt  fatta  beslut.  Ett  federalt  system  för  oss\r\ninnebär,   för  det  första,   en   konstitutionellt\r\nreglerad    maktdelning     mellan    unionen    och\r\nmedlemsstaterna,  för det andra  att  de  europeiska\r\nbesluten ska fattas av förtroendevalda politiker som\r\ndet på nationellt sätt  är  enkelt  och okomplicerat\r\natt  avsätta  i  allmänna  val.  Därför  bör   bl.a.\r\nEuropaparlamentets    inflytande    stärkas      på\r\nministerrådets bekostnad.\r\n\r\nPå   sikt   bör,   enligt   liberal   uppfattning,\r\nministerrådet  och Europaparlamentet omvandlas  till\r\nen typ av tvåkammarsystem  med en första kammare som\r\nrepresenterar  medlemsstaterna  (motsvarande  dagens\r\nministerråd) och  en andra kammare som representerar\r\nunionens  befolkning   i  dess  helhet  (motsvarande\r\ndagens Europaparlament).\r\n\r\nVi konstaterar att Europeiska unionen med konventets\r\nförslag tar steg, i vår  mening, i federal riktning.\r\nDet  nya  konstitutionella  fördraget   kommer   att\r\ninnehålla  en  tydlig fördelning av beslutskompetens\r\nmellan europeisk  och nationell nivå och en mekanism\r\ndär nationella parlament  ges  uppgiften  att bevaka\r\ndenna fördelning även för framtiden när nya  problem\r\noch     förslag    dyker    upp.    Det    folkvalda\r\nEuropaparlamentets  ställning stärks väsentligt. Det\r\när en utveckling som  vi  välkomnar. Vi delar därför\r\ninte utskottsmajoritetens negativa  formuleringar om\r\nfederalismen.\r\n\r\n\r\n19. Unionens symboler, punkt 16 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om unionens symboler.\r\nDärmed  bifaller  riksdagen  motionerna   2003/04:K9\r\nyrkande 1 och 2003/04:K13 yrkande 27.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nVi är mot att konventets förslag om unionens\r\nsymboler som en del av konstitutionen och\r\nvill uppmana regeringen att avvisa dessa\r\nsymbolers plats i det kommande fördraget.\r\nDet ger inte rätt associationer att EU\r\nförsöker klä sig i de symboler som\r\nvanligtvis förknippas med en stat.\r\n\r\n\r\n20. Öppenheten, punkt 17 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  17\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om öppenheten. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:K13 yrkande 23.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag  finner det anmärkningsvärt  att  just  öppenhet\r\nsaknas  helt i den långa listan av målsättningar för\r\nEU,  samtidigt   som   den   också   försvinner   ur\r\nportalparagrafen.  Miljöpartiet beklagar, i enlighet\r\nmed  tidigare  uttalanden   från   det   sammansatta\r\nkonstitutions-  och utrikesutskottet, att öppenheten\r\ninte  fördes  in bland  målen  för  EU  när  den  nu\r\nförsvinner ur portalparagrafen.\r\n\r\n\r\n21. Kristendomen i ingressen, punkt 18 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  18\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs  i  reservationen  om kristendomen i\r\ningressen.  Därmed  bifaller  riksdagen   motionerna\r\n2003/04:K8 yrkande 1 och 2003/04:K416 yrkande 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKristendomens historiska och idéhistoriska betydelse\r\nför   formandet  av  Europas  identitet,  gemensamma\r\nvärden,  kulturarv och samhälleliga institutioner är\r\nav oomtvistlig  karaktär.  För  Kristdemokraterna är\r\ndet högst naturligt att den kristna  idétraditionens\r\nbetydelse  för Europa omnämns i ingressen  till  det\r\nkonstitutionella fördraget.\r\n\r\nEU bör vara  en  union  uppbyggd  på  den  kristna\r\ntraditionen och med en värdegemenskap som innefattar\r\nreligionsfrihet  för  alla,  respekt  för människans\r\nvärdighet,    frihet,    demokrati,    jämställdhet,\r\nrättsstatsprincipen   och   skydd  av  de  mänskliga\r\nrättigheterna.\r\n\r\n22. Jämställdhet, punkt 19 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  19\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs  i  reservationen  om  jämställdhet.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K13 yrkande\r\n25, bifaller delvis motion 2003/04:K9 yrkande 28 och\r\navslår motion 2003/04:K3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEtt  flertal   remissinstanser,  bland  annat  JämO,\r\nlyfter   i  sina  remissvar   fram   att   begreppet\r\njämställdhet    saknas    som    ett   av   unionens\r\ngrundläggande    värden.    Engelskans    equality\r\nrespektive franskans egalité, har på flera ställen\r\nfelaktigt översatts med jämställdhet i den svenska\r\nversionen. Jämlikhet betecknar förhållandet mellan\r\nklasser, medan jämställdhet beskriver förhållandet\r\nmellan könen.\r\n\r\nI  fördraget  ska  det  tydligt  framgå  att såväl\r\njämlikhet    som    jämställdhet   utgör   både   de\r\ngrundläggande värden  som  unionen  bygger på och de\r\nmål som ska förverkligas. Detta för att i möjligaste\r\nmån    säkerställa    att    instrument,    metoder,\r\ninstitutioner  m.m. skapas för att arbeta för  detta\r\nmål.\r\n\r\n23. Folkhälsa, punkt 20 (fp, kd, c och mp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton  (fp), Holger Gustafsson (kd),\r\nTobias  Krantz  (fp), Kerstin  Lundgren  (c)  och\r\nGustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om folkhälsa. Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2003/04:K6 i denna del\r\noch  2003/04:K12  yrkande  20  samt  avslår   motion\r\n2003/04:K7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  vill  framhålla  vikten  av  att  stå upp för en\r\nrestriktiv svensk alkoholpolitik. Inom  EU  har  den\r\nlinjen  stundtals kommit i konflikt med handels- och\r\nnäringspolitiska  intressen    en konflikt i vilken\r\nden  svenska  alkoholpolitiken,  som   motiveras  av\r\nfolkhälsoskäl,  ofta fått ge vika. Främjande  av  en\r\ngod folkhälsa bör  föras in bland EU:s mål i artikel\r\nI-3. Formuleringen av  regeringens  utgångspunkter i\r\ndetta stycke är alltför svag. Regeringen skriver att\r\ndet  kan  övervägas  att  föreslå  att  skyddet  av\r\nmänniskors fysiska och psykiska hälsa nämns. Det är\r\ninte tillräckligt.\r\n\r\nDet måste vara en synpunkt för regeringen att föra\r\nfram med kraft under förhandlingarna med fördraget.\r\nVidare vill vi erinra om flerpartimotionen  K6  av\r\nGabriel  Romanus  m.fl.  (fp, kd, c, mp, v), där det\r\nföreslås att regeringen i  regeringskonferensen  med\r\nkraft  verkar för att det konstitutionella fördraget\r\nfår ett klart uttryckt mål om en god folkhälsa.\r\nIngrepp  i  marknadens frihet, som har kommit till\r\nför att skydda  människors  hälsa  och minska risken\r\nför både medicinska och sociala skador,  har vid den\r\ns.k. proportionalitetsbedömningen tillmätts  alltför\r\nliten betydelse i förhållande till den vikt som  har\r\nlagts  vid  de  ekonomiska  aspekterna. Om folkhälsa\r\nförs in i målparagrafen i konstitutionens inledning,\r\nbör risken för en sådan felaktig avvägning minska.\r\n\r\n24. Barns rättigheter, punkt 21 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  21\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om barns rättigheter.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:\r\nK13 yrkande 26.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet bör göras  förtydliganden  i  vad  som avses med\r\nmålsättningen i fråga om barns rättigheter.\r\n\r\n\r\n25. Djurskydd, punkt 22 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om djurskydd.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:K13 yrkande 24.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEn viktig målsättning som saknas i konventsförslaget\r\när djurskydd. Detta bör åtgärdas.\r\n\r\n\r\n26. Socialt och ekologiskt hållbar utveckling,\r\npunkt 23 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  socialt  och\r\nekologiskt   hållbar   utveckling.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:K9 yrkande 30 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nHållbar utveckling har i konventets förslag\r\nlyfts fram som ett av unionens grundläggande\r\nvärden. Detta är naturligtvis positivt.\r\nDäremot saknas en definition kring att\r\nsocial, ekologisk och ekonomisk hållbarhet\r\nska utgöra tre jämställda ben. Regeringen\r\nbör verka för att den sociala och ekologiska\r\ndimensionen av hållbar utveckling jämställs\r\nmed den ekonomiska.\r\n\r\n\r\n27. Stadgan om grundläggande rättigheter, punkt\r\n25 (v)\r\n\r\nav Lars Ohly (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  25\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som   anförs  i  reservationen  om  stadgan  om\r\ngrundläggande rättigheter. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:K9  yrkande  4  och avslår motionerna\r\n2003/04:K10 yrkande 9, 2003/04:K13  yrkande  28  och\r\n2003/04:K416 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEU:s  egen  stadga för grundläggande rättigheter bör\r\ninte införlivas  i  fördraget  utan  förbli  en icke\r\njuridiskt   bindande  deklaration.  Däremot  är  det\r\nviktigt att fördraget  ändras så att EU kan anslutas\r\ntill Europakonventionen  om  mänskliga  rättigheter.\r\nDet  skulle  göra  EG-domstolen mer återhållsam  att\r\nstödja sig på EU-stadgan  i  sina  beslut. Detta bör\r\nriksdagen som sin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n28. Stadgan om grundläggande rättigheter, punkt\r\n25 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  25\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen   om  stadgan  om\r\ngrundläggande rättigheter. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:K13 yrkande 28 och avslår  motionerna\r\n2003/04:K9  yrkande  4,  2003/04:K10  yrkande 9  och\r\n2003/04:K416 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet kan förefalla sympatiskt att stadgan  förs  in i\r\nfördraget,  men  jag vill ifrågasätta det starkt, då\r\nde rättigheter som  stadgan  föreskriver redan finns\r\nnedtecknade i varje enskilt medlemslands  nationella\r\nkonstitution. Detta senare ger inte bara att stadgan\r\när onödig i sig, utan väcker också frågan om  vilken\r\njuridisk status EU:s stadga kommer att få efter  ett\r\neventuellt  införlivande  i  fördraget i förhållande\r\ntill       medlemsländernas,      ofta      hårdare,\r\ngrundlagsskrivningar.   Denna  fråga  är  ännu  inte\r\ntillräckligt utredd.\r\n\r\n\r\n29. Befogenhetskategorier, punkt 28 (m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m),  Gunnar  Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad     som     anförs     i     reservationen    om\r\nbefogenhetskategorier.  Därmed  bifaller   riksdagen\r\nmotion  2003/04:K10 yrkande 12 och avslår motionerna\r\n2003/04:K2 yrkande 20 och 2003/04:K416 yrkande 10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet   är   positivt    att   unionens   befogenheter\r\ntydliggörs.  Det  kan  dock   ifrågasättas  om  fyra\r\nområden som kan bli föremål för  stödjande  åtgärder\r\növer  huvud  taget  borde vara unionskompetens.  Det\r\ngäller  industri, idrott,  kultur  och  rymden.  Den\r\nföreslagna  kompetensen  på dessa områden bör alltså\r\nutgå. Unionens befogenhetskategorier  bör  avgränsas\r\ntydligare.\r\n\r\n\r\n30. Beslut inom kategorin stödjande åtgärder,\r\npunkt 29 (c och mp)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  beslut  inom\r\nkategorin   stödjande   åtgärder.   Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:K2 yrkande 15.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI   regeringskonferensen   måste   Sverige    starkt\r\npoängtera  att  ministerrådet  inte  ska kunna fatta\r\nbeslut  om lagar inom de områden där unionen  endast\r\nska vara stödjande.\r\n\r\n\r\n31. Parlamentarism eller maktdelning, punkt 30\r\n(m)\r\n\r\nav Göran  Lennmarker  (m), Gunnar Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservationen  om  parlamentarism\r\neller maktdelning.  Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:K10 yrkande 13.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEU:s institutionella  system  bygger  på maktdelning\r\nmellan  den  lagstiftande,  den  utövande  och   den\r\ndömande makten. En viktig del i maktdelningen är att\r\nde   olika   institutionerna   är   fristående  från\r\nvarandra.  Att EU är ett maktdelningssystem  innebär\r\natt  den  demokratiska   beslutsprocessen   i  vissa\r\navseenden  är  mer  tydlig  och  öppen inom EU än  i\r\nmedlemsstaterna    som    nästan    alla   tillämpar\r\nparlamentarism.\r\n\r\n\r\nEU ska även i framtiden bygga på\r\nmaktdelningsprincipen. Den parlamentarism\r\nsom tillämpas nationellt bör inte överföras\r\ntill EU.\r\n\r\n\r\n32. Parlamentarism eller maktdelning, punkt 30\r\n(fp)  motiveringen\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFolkpartiet   liberalerna  delar  inte  majoritetens\r\nskepsis inför ett ökat inslag av parlamentarism inom\r\nEuropeiska  unionen.   Ett   större   genomslag  för\r\nparlamentarismens   principer,  också  på  europeisk\r\nnivå, är ett naturligt steg i arbetet med att stärka\r\ndemokratin i Europa.  Det skapar förutsättningar för\r\nett  tydligare  demokratiskt  ansvarsutkrävande  för\r\neuropeiska politiska beslut.\r\n\r\nI  själva  verket   har   också  parlamentarismens\r\nprinciper  vuxit  sig starkare  inom  unionen  under\r\nsenare tid. Exempelvis  kan kommissionen avsättas om\r\nden     förlorar    en    förtroendeomröstning     i\r\nEuropaparlamentet.  Enligt  konventets  förslag  ska\r\ndessutom   kommissionsordföranden  kunna  tvinga  en\r\nenskild kommissionär  att avgå. Inget av dessa  och\r\nandra  liknande    konstitutionella   inslag  synes\r\nutskottsmajoriteten  ha  några  invändningar   emot.\r\nEnligt  Folkpartiets  mening  bör  denna  utveckling\r\nvarmt välkomnas, inte förtigas eller förtalas.\r\n\r\n33. Vald ordförande för Europeiska rådet, punkt\r\n31 (s)\r\n\r\nav  Urban Ahlin (s), Göran Magnusson (s),  Barbro\r\nHietala  Nordlund  (s),  Pär  Axel  Sahlberg (s),\r\nBirgitta  Ahlqvist  (s),  Helene  Petersson  (s),\r\nInger Segelström (s) och Kenneth G Forslund (s).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande  7,\r\n2003/04:K8  yrkande   9,   2003/04:K9   yrkande   7,\r\n2003/04:K10   yrkandena   6   och   14,  2003/04:K12\r\nyrkandena 3 och 4 samt 2003/04:K13 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSocialdemokraternas     ledamöter     i     sammansatta\r\nkonstitutions-   och   utrikesutskottet   har  en  från\r\nmajoriteten i utskottet avvikande uppfattning  i frågan\r\nom en vald ordförande i Europeiska rådet.\r\n\r\nKonventets     förslag     till     institutionell\r\nhelhetslösning  är  en god grund till en  kompromiss\r\nsom kan underlätta beslutsfattandet  i  en  utvidgad\r\nunion.   Förslaget   stärker   och  förbättrar  alla\r\ninstitutioner   samtidigt   som   balansen    mellan\r\ninstitutionerna   behålls,   vilket   är   positivt.\r\nÅtgärder för att stärka parlamentet och kommissionen\r\nbalanseras  med förslag för att stärka rådet,  bland\r\nannat en större kontinuitet i rådets arbete genom en\r\nvald ordförande  i  Europeiska  rådet samt öppningar\r\nför ett roterande gruppordförandeskap för länderna i\r\nrådet.\r\nDen  valde  ordförandens  roll  är   att  samordna\r\narbetet i Europeiska rådet och sammanjämka  de olika\r\nmedlemsstaternas   ståndpunkter.  Samtidigt  behålls\r\nbalansen  mellan institutionerna  genom  att  det  i\r\nkonventsförslaget  finns  en  befattningsbeskrivning\r\nsom anger de begränsningar som finns för funktionen.\r\n\r\nDet ligger inte minst i de mindre\r\nmedlemsstaternas intresse att Europeiska\r\nrådet ska fungera bättre än nu.\r\nErfarenheterna visar att det blir svårare\r\noch svårare att kombinera ett aktivt\r\nordförandeskap i Europeiska rådet med att\r\ninneha posten som stats- eller regeringschef\r\ni ett medlemsland. Svårigheterna torde\r\ndessutom öka när unionen får nya medlemmar.\r\nDärtill visar aktuella erfarenheter på de\r\nproblem för unionens gemensamma agerande som\r\nuppstår när ett enskilt medlemsland driver\r\nen egen agenda samtidigt som medlemslandet\r\när ordförande i unionen.\r\n\r\n34. Arbetet i Europeiska rådet, punkt 32 (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  32\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs   i   reservationen  om  arbetet  i\r\nEuropeiska rådet. Därmed  bifaller  riksdagen motion\r\n2003/04:K2 yrkandena 8 och 9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nReglerna om Europeiska rådets beslutsförfaranden bör\r\nförtydligas  och  förenhetligas. Samtidigt  bör  man\r\nklargöra när Europeiska rådet kan utfärda formbundna\r\neuropeiska beslut.  Vidare  ska  huvudprincipen vara\r\natt  Europeiska  rådets  möten  är öppna.  Eventuell\r\nsekretess ska särskilt kunna motiveras och detta bör\r\nanges i det konstitutionella fördraget.\r\n\r\n35. Röstregler i rådet, punkt 34 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  34\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservationen om\r\nröstregler i rådet. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:K12 yrkande 9 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:K431 yrkandena 8 och 9,\r\n2003/04:K2 yrkande 13, 2003/04:K8 yrkande 7,\r\n2003/04:K9 yrkande 9, 2003/04:K13 yrkande 2\r\nsamt 2003/04:K416 yrkandena 15 och 16.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFör godkännande  med  kvalificerad  majoritet  i det\r\nEuropeiska   rådet   eller   ministerrådet  föreslår\r\nkonventet   att   det   krävs   en   majoritet    av\r\nmedlemsstaterna  som  samtidigt  motsvarar minst tre\r\nfemtedelar av unionens befolkning.  Om förslaget går\r\nigenom kommer definitionen av kvalificerad majoritet\r\ndärmed att förändras från 1 november  2009,  och man\r\nfrångår   därmed   det   system  som  gäller  enligt\r\nNicefördraget från 2000.\r\n\r\n\r\nJag ser ingen anledning till att bestämmelserna\r\nenligt Nicefördraget skall ändras och anser\r\ndärför att Sveriges regering skall motverka\r\nden nya beräkningsmetoden, som främst gynnar\r\nde stora länderna.\r\n\r\n\r\n36. Röstregler i rådet, punkt 34 (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  34\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs  i  reservationen  om  röstregler  i\r\nrådet.  Därmed  bifaller riksdagen motion 2003/04:K2\r\nyrkande  13  och  avslår   motionerna   2002/03:K431\r\nyrkandena 8 och 9, 2003/04:K8 yrkande 7,  2003/04:K9\r\nyrkande   9,   2003/04:K12  yrkande  9,  2003/04:K13\r\nyrkande 2 samt 2003/04:K416 yrkandena 15 och 16.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDubbla majoriteter  är  bra, men förutsätter att man\r\nslår  vakt  om  balansen  mellan   små   och   stora\r\nmedlemsstater.   Sverige  bör  därför  slå  vakt  om\r\nparallellitet mellan  den  majoritet av befolkningen\r\nsom krävs och den del av antalet  medlemsländer  som\r\nstår  bakom  beslutet.  Detta  kan givetvis innebära\r\nantingen  en  majoritet  av såväl medlemsländer  som\r\nbefolkning   eller   kvalificerad    majoritet    av\r\nmedlemsländerna    och   motsvarande   kvalificerade\r\nmajoritet av befolkningen.\r\n\r\n\r\n37. Röstregler i rådet, punkt 34 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen  om  röstregler  i\r\nrådet. Därmed bifaller  riksdagen motion 2003/04:K13\r\nyrkande  2  och 2003/04:K9  yrkande  9  samt  avslår\r\nmotionerna   2002/03:K431   yrkandena   8   och   9,\r\n2003/04:K2 yrkande  13,  2003/04:K8  yrkande  7, och\r\n2003/04:K12 yrkande 9 samt 2003/04:K416 yrkandena 15\r\noch 16.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDe  små  ländernas  röst  måste  värnas för att EU:s\r\narbete ska ske med den legitimitet som krävs. Därför\r\nförkastar  vi konventets förslag. Vi  förespråkar  i\r\nstället,  i  likhet   med  minoritetsförslaget  inom\r\nkonventet (som utarbetades  under  ledning  av en av\r\nEU-parlamentets     konventsledamöter,    Jens-Peter\r\nBonde),  ett  system  där   kvalificerad   majoritet\r\ninnebär  tre  fjärdedelar av medlemsstaterna och  en\r\nmajoritet av befolkningen.  Ett sådant system skulle\r\nskapa en bättre balans mellan  stora  och små stater\r\noch garantera att alla medlemsstater får  inflytande\r\növer besluten.\r\n\r\n\r\n38. Europaparlamentets ställning, punkt 35 (v)\r\n\r\nav Lars Ohly (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  35\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om Europaparlamentets\r\nställning.   Därmed   bifaller   riksdagen    motion\r\n2003/04:K9 yrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nDet är orimligt att ett parlament med så svag\r\nlegitimitet som Europaparlamentet kan\r\ntillåtas öka sin makt över Europas\r\nmedborgare. Ett ökat inflytande för EU-\r\nparlamentet innebär ett reducerat inflytande\r\nför rådet och därmed i förlängningen för\r\nmedborgarna som får allt svårare att utkräva\r\nansvar för fattade beslut. Därför måste\r\nhuvudlinjen under regeringskonferensen vara\r\natt återflytta makt till medlemsländerna och\r\nmotverka ökad centralstyrning och\r\növerstatlighet.\r\n\r\n\r\n39. Europaparlamentets namn, punkt 36 (v och\r\nmp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om Europaparlamentets\r\nnamn.  Därmed  bifaller riksdagen motion 2003/04:K13\r\nyrkande 9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nEuropaparlamentet bör döpas om till det mer\r\nrimliga namnet EU-parlamentet eller i mer\r\nformella sammanhang till Europeiska unionens\r\nparlament. Europa är en geografisk benämning\r\npå ett område som är tveksamt definierat och\r\ndessutom i sin helhet inte medlem av EU, det\r\när sålunda en vilseledande benämning.\r\n\r\n\r\n40. Kommissionens roll och initiativrätt, punkt\r\n38 (v)\r\n\r\nav Lars Ohly (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  38\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om kommissionens roll\r\noch   initiativrätt.   Därmed   bifaller   riksdagen\r\nmotionerna  2003/04:K9  yrkande  6  och 2002/03:K288\r\nyrkande   6   samt  avslår  motionerna  2002/03:K432\r\nyrkande 6, 2003/04:K2  yrkandena  11,  14 och 16 och\r\n2003/04:K13 yrkandena 3, 5, 8 och 12.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi   anser   att   kommissionen   bör   fråntas  sin\r\ninitiativrätt  och göras till ett kansliorgan  under\r\nrådet. Vi upprepar vårt tidigare krav på att på sikt\r\navskaffa  kommissionen.   En  sammanslagning  mellan\r\nkommissionen och ministerrådets  sekretariat  skulle\r\ntillsammans  med  initiativrätt  för  de  nationella\r\nparlamenten  kraftigt  försvaga  EU:s federalistiska\r\nkaraktär.\r\n\r\n\r\n41. Kommissionens roll och initiativrätt, punkt\r\n38 (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  38\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om kommissionens roll\r\noch initiativrätt.  Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:K2  yrkandena  11,  14  och  16  och  avslår\r\nmotionerna  2002/03:K288   yrkande  6,  2002/03:K432\r\nyrkande  6, 2003/04:K9 yrkande  6  samt  2003/04:K13\r\nyrkandena 3, 5, 8 och 12.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nUtifrån federalismens  principer  bör  dagens balans\r\nmellan institutionerna förändras i riktning mot ökad\r\nmakt  för  medborgarna och EU-parlamentet.  Enskilda\r\nkommissionärer  bör, liksom hela kommissionen, kunna\r\navsättas    genom   en    misstroendeomröstning    i\r\nEuropaparlamentet.\r\n\r\nVidare bör Europaparlamentet och ministerrådet ges\r\nen formell initiativrätt  inom  ramen  för  unionens\r\nkompetenser.\r\n\r\n42. Kommissionens roll och initiativrätt, punkt\r\n38 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  38\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om kommissionens roll\r\noch initiativrätt. Därmed bifaller  riksdagen motion\r\n2003/04:K13  yrkandena  3,  5, 8 och 12  och  avslår\r\nmotionerna  2002/03:K288  yrkande   6,  2002/03:K432\r\nyrkande 6, 2003/04:K2 yrkandena 11, 14  och  16 samt\r\n2003/04:K9 yrkande 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEuropaparlamentet  ska  ges  initiativrätt inom EU:s\r\nbefogenheter.  Vidare  ska  Europaparlamentet  kunna\r\nrikta  misstroendevotum både gentemot  enskilda  EU-\r\nkommissionärer och mot hela EU-kommissionen.\r\n\r\nVi vill  erinra om att enligt konventets förslag får\r\nEU-kommissionens  president en starkare ställning. I\r\nframtiden  kommer  EU-kommissionens  ordförande  att\r\nväljas  av  Europaparlamentet,  efter  förslag  från\r\nEuropeiska  rådet.   Förslaget   innebär  också  att\r\nordförandens  ställning inom EU-kommissionen  stärks\r\noch transparensen  minskar  då  parlamentet inte ska\r\nsäga  sitt om varje enskild kommissionär.  Det  blir\r\ntydligare  att  det  är  ordföranden  som väljer EU-\r\nkommissionärerna.  Vi  anser  att  rollen  för   EU-\r\nkommissionens   ordförande  inte  ska  ändras.  Inte\r\nheller ska förfarandet  i  valet  till  kommissionen\r\nändras.  EU-kommissionens makt bör vidare  begränsas\r\ntill att i  princip  ha rent administrativa uppdrag.\r\nDetta innebär att kommissionen i praktiken blir till\r\nett rent kansliorgan.\r\n\r\n\r\n43. Kvinnor i institutionerna, punkt 41 (v och\r\nmp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde\r\nha  följande  lydelse:  Riksdagen  tillkännager  för\r\nregeringen  som  sin  mening   vad   som   anförs  i\r\nreservationen  om kvinnor i institutionerna.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:K9 yrkande 29.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nDet är anmärkningsvärt att regeringen inte alls\r\nhar berört den låga kvinnorepresentationen\r\nsom ett allvarligt demokratiproblem i sin\r\nskrivelse. Regeringen bör inom ramen för\r\nregeringskonferensen driva kravet på att öka\r\nrepresentationen av kvinnor i EU:s\r\ninstitutioner.\r\n\r\n\r\n44. De nationella parlamentens roll, punkt 42\r\n(v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i  reservationen  om  de  nationella\r\nparlamentens   roll.   Därmed   bifaller   riksdagen\r\nmotionerna  2003/04:K9  yrkande  10  och 2003/04:K13\r\nyrkandena 7073 samt avslår motionerna  2002/03:K431\r\nyrkandena  6 och 7, 2002/03:K432 yrkande 7  i  denna\r\ndel, 2003/04:K2  yrkandena 1719, 2003/04:K8 yrkande\r\n2, 2003/04:\r\nK10 yrkande 10, 2003/04:K12  yrkandena  5 och 6 samt\r\n2003/04:K416 yrkan-dena 13 och 14.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi välkomnar förslaget om subsidiaritetskontroll men\r\nförslaget är inte tillräckligt långtgående. T.ex. är\r\ntidsfristen  på  sex  veckor  för  kort.  Den  måste\r\nförlängas.\r\n\r\nKommissionen   kan  antingen  stå  fast  vid  sitt\r\nförslag, ändra det  eller dra tillbaka det helt, men\r\nparlamenten kan inte  stoppa något förslag. Någon ny\r\nbeslutanderätt för de nationella  parlamenten medger\r\nsåledes  inte  konventets  förslag. Snarare  är  det\r\nfrågan  om  en  väckarklocka  som  kommissionen  kan\r\nstänga  av  om  den  så önskar. EU-kommissionen  bör\r\nåläggas  att  dra tillbaka  sitt  förslag  helt  och\r\nhållet om en tredjedel  av de nationella parlamenten\r\nanser att det strider mot subsidiaritetsprincipen.\r\nDet är bra att de nationella  parlamenten  ska  få\r\nmöjlighet   att  be  EU-domstolen  pröva  frågan  om\r\nsubsidaritsprincipen   åsidosatts.   Domstolen   har\r\nvisserligen   en   lång  historia  av  att  verka  i\r\ncentraliserande riktning,  men möjligheten att väcka\r\ntalan  är  ett  steg  i  rätt  riktning.  Det  stora\r\nproblemet inom EU är inte att EU  bestämmer för lite\r\nutan att unionsorganen bestämmer för  mycket, vilket\r\nbl.a.   har   lett  till  en  bristande  demokratisk\r\nlegitimitet och  detaljreglering.  Regeringen  borde\r\nunder  regeringskonferensen  dels  vägra  gå  med på\r\nnågra  som  helst  försvagningar  inom detta område,\r\ndels  driva  på  för att klart få definierat  en  så\r\ndecentraliseringsvänlig  policy  som  möjligt att ha\r\ntill grund för framtida domstolsärenden.\r\nVidare är det angeläget att vi i Sverige,  när  vi\r\nska  forma  vår  nationella organisation för att via\r\ndet nationella parlamentet  klara  övervakningen  av\r\nsubsidiaritetsprincipen,  gör det på ett sådant sätt\r\nså att kommuner och regioner/landsting  kan  delta i\r\ndetta   som   företrädare  för  lokal  och  regional\r\nsamhällsverksamhet.   Annars  riskerar  det  att  få\r\nkonsekvensen att kommuner  och regioner i länder med\r\ntvåkammarsystem  får en särställning  jämfört  med\r\nandra regioner och kommuner. Det är därför angeläget\r\natt      regeringen      i     samverkan      mellan\r\nLandstingsförbundet och Kommunförbundet  presenteras\r\nförslag till hur kommuner och regioner/landsting kan\r\nmedverka   i   och  berika  den  svenska  nationella\r\növervakningen av subsidiaritetsprincipen.\r\n\r\n45. De nationella parlamentens roll, punkt 42\r\n(c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  42\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs  i  reservationen  om  de nationella\r\nparlamentens roll. Därmed bifaller riksdagen  motion\r\n2003/04:K2  yrkandena  1719  och  avslår motionerna\r\n2002/03:K431 yrkandena 6 och 7, 2002/03:K432 yrkande\r\n7  i  denna  del,  2003/04:K8 yrkande 2,  2003/04:K9\r\nyrkande  10,  2003/04:K10  yrkande  10,  2003/04:K12\r\nyrkandena 5 och  6, 2003/04:K13 yrkandena 7073 samt\r\n2003/04:K416 yrkandena 13 och 14.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag välkomnar förslaget  om  subsidiaritetskontroll.\r\nTidsfristen på sex veckor är dock  för  kort.  Denna\r\ntid   bör   förlängas   till   minst   det   dubbla.\r\nCenterpartiet  är starkt ifrågasättande av förslaget\r\natt kommissionen ska kunna stå fast vid sitt förslag\r\näven  om de nationella  parlamenten  avvisat  det  i\r\nsubsidiaritetskontrollen.  Har  ett förslag avvisats\r\nav de nationella parlamenten enligt  den fastställda\r\nprincipen ska förslaget falla.\r\n\r\nVidare är det angeläget att vi i Sverige, när vi ska\r\nforma vår nationella organisation för  att  via  det\r\nnationella   parlamentet   klara   övervakningen  av\r\nsubsidiaritetsprincipen, gör det på  ett sådant sätt\r\nså att kommuner och regioner/landsting  kan  delta i\r\ndetta   som   företrädare  för  lokal  och  regional\r\nsamhällsverksamhet.   Annars  riskerar  det  att  få\r\nkonsekvensen att kommuner  och regioner i länder med\r\ntvåkammarsystem  får en särställning  jämfört  med\r\nandra regioner och kommuner. Det är därför angeläget\r\natt      regeringen      i     samverkan      mellan\r\nLandstingsförbundet och Kommunförbundet  presenteras\r\nförslag till hur kommuner och regioner/landsting kan\r\nmedverka   i   och  berika  den  svenska  nationella\r\növervakningen av  subsidiaritetsprincipen. Förslaget\r\natt ge Regionkommittén  möjlighet att föra talan hos\r\ndomstolen      är      en      förstärkning       av\r\nsubsidiaritetskontrollen   och   bör  inte  utgå  ur\r\nfördraget.\r\n\r\n\r\n46. Delegerad normgivning, punkt 44 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   anförs  i  reservationen  om   delegerad\r\nnormgivning.   Därmed   bifaller   riksdagen  motion\r\n2003/04:K9 yrkande 12 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFörslaget om delegering av lagstiftningen  till EU:s\r\nkommittéväsende är inte bra. Det finns möjlighet att\r\nåterta delegationen, men för att detta ska kunna ske\r\nkrävs en majoritet av parlamentets ledamöter  och en\r\nkvalificerad  majoritet i ministerrådet. Enligt  vår\r\nuppfattning bör  lagstiftning  aldrig delegeras till\r\narbetsgrupper   utan   i  stället    när   EU   har\r\nlagstiftningsmakt    alltid   ske   i   öppenhet  i\r\nministerrådet.\r\n\r\n\r\n47. Öppenheten i EU, punkt 45 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om öppenheten  i  EU.\r\nDärmed   bifaller   riksdagen   motion   2003/04:K13\r\nyrkandena  11,  16  och  17  och  avslår  motionerna\r\n2002/03:K431 yrkande 11, 2003/04:K2 yrkandena  2 och\r\n6,  2003/04:K8  yrkande  15, 2003/04:K10 yrkande 19,\r\n2003/04:K276 samt 2003/04:K416 yrkande 24.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEuropaparlamentet behöver  tillgång till information\r\nför att kunna utföra ett gott  kontrollarbete. Sista\r\nmeningen  i  fördragets  artikel  III-315.2   lyder:\r\nKommissionen  skall  på  begäran  lägga  fram  alla\r\nnödvändiga  uppgifter  för Europaparlamentet. Detta\r\nhar  gett  upphov  till  tolkningsstrider   och  bör\r\nförtydligas  till: Samtliga institutioner skall  på\r\nbegäran lägga fram alla uppgifter som EU-parlamentet\r\nbedömer som nödvändiga.  En  förstärkt kontrollmakt\r\när  ett krav i klassisk svensk förvaltningssed  som,\r\ninte   minst   mot  bakgrund  av  de  senaste  årens\r\nekonomiska  skandaler,  borde  drivas  hårt  av  den\r\nsvenska regeringen.\r\n\r\nVi stöder förslaget  om  att  ministerrådets möten\r\nska  vara  öppna  när  ministerrådet  ägnar  sig  åt\r\nlagstiftning,     men    de    arbetsgrupper     där\r\nförhandlingarna förs  och upp till 80 % av lagarna i\r\npraktiken redan antas kommer  även  i fortsättningen\r\natt  vara  slutna.  Risken  är att ännu fler  beslut\r\nkommer att flyttas till denna nivå, och Miljöpartiet\r\noch Vänsterpartiet förespråkar därför att även dessa\r\nmöten  ska  vara  offentliga. Det  vore  ett  rejält\r\nframsteg  för öppenheten  i  EU.  Vidare  kommer  de\r\nfrågor   som    avgörs    med   medbestämmande   med\r\nEuropaparlamentet   slutligen    att    avgöras    i\r\nFörlikningskommittén.  Allmänheten har rätt att veta\r\nhur Europaparlamentet och  rådet  kommer  fram  till\r\nsina     beslut.     Därför     bör     möten    med\r\nFörlikningskommittén vara offentliga.\r\n\r\n48. Yttrandefrihet och meddelarskydd, punkt 47\r\n(v och c)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om yttrandefrihet och\r\nmeddelarskydd.  Därmed  bifaller  riksdagen   motion\r\n2003/04:K2   yrkande   3   och   avslår   motionerna\r\n2003/04:K8 yrkande 16 samt 2003/04:K13 yrkande 20.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFör  att uppnå verklig öppenhet inom institutionerna\r\nbör yttrandefrihet för EU-anställda skrivas in i det\r\nkonstitutionella fördraget.\r\n\r\n\r\n49. Yttrandefrihet och meddelarskydd, punkt 47\r\n(mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 47\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om yttrandefrihet och\r\nmeddelarskydd.   Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2003/04:K13  yrkande   20   och   avslår  motionerna\r\n2003/04:K2 yrkande 3 och 2003/04:K8 yrkande 16.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nFör att komma tillrätta med EU-byråkratins\r\nomfattande problem måste EU:s anställda\r\ntillförsäkras yttrandefrihet och\r\nmeddelarfrihet. EU borde välkomna, inte\r\navvisa, s.k. whistle-blowers. Jag\r\nvälkomnar regeringens inställning att\r\nSverige ska arbeta för en stärkt\r\nyttrandefrihet för de EU-anställda och\r\nförutsätter att frågan kommer att drivas med\r\nstor kraft under regeringskonferensen.\r\n\r\n\r\n50. Parlamentarisk kontroll av Europeiska\r\ncentralbanken, punkt 49 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  49\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservationen  om  parlamentarisk\r\nkontroll   av   Europeiska   centralbanken.   Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:K13 yrkande 10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag anser att  Europaparlamentets  kontrollmakt  ska\r\nstärkas  ytterligare  för att motverka problemen med\r\nineffektivitet och felaktigt  användande av resurser\r\ninom   EU-systemet.   I  dag  ger  Europaparlamentet\r\nansvarsfrihet inte bara  till  EU-kommissionen  utan\r\nockså    till    samtliga    övriga   institutioners\r\ngeneralsekreterare, med undantag av ECB. Det är dock\r\nbara   vad   gäller   EU-kommissionen    som   denna\r\nkontrollmakt är fördragsfäst. Fördragsfästning borde\r\nbli  verklighet,  framför  allt  med  tanke  på  att\r\nministerrådet  i allt högre utsträckning finansierar\r\noperativ verksamhet  med  hjälp av särskilda anslag.\r\nÄven   ECB  borde  utsättas  för   någon   form   av\r\nparlamentarisk kontroll.\r\n\r\nEuropaparlamentet har till uppgift att granska EU-\r\nkommissionen  och  kan rikta misstroendevotum om man\r\ninte anser att EU-kommissionen sköter sin verksamhet\r\nordentligt. I samband med de stora skandalerna i EU-\r\nkommissionen i slutet  av  1990-talet  så framkom en\r\nstor brist i denna hantering eftersom EU-parlamentet\r\ninte kunde rikta misstroendevotum mot en enskild EU-\r\nkommissionär.  Detta  är en stor brist eftersom  den\r\nenskilda EU-kommissionären  då  kan  gömma sig bakom\r\nhela EU-kommissionen och undvika enskilt ansvar. Jag\r\nanser   att   Europaparlamentet   ska  kunna   rikta\r\nmisstroendevotum   såväl   gentemot   enskilda   EU-\r\nkommissionärer  som  för  hela EU-kommissionen.  Jag\r\nanser att riksdagen bör tillkännage  för  regeringen\r\nsom   sin   mening   vad  som  här  anförts  om  att\r\nEuropaparlamentet    skall     fatta    beslut    om\r\nansvarsfrihet  för  ECB  samt övriga  institutioners\r\ngeneralsekreterare och om  att  ECB:s  protokoll ska\r\nvara offentliga.\r\n\r\n51. Europeiska politiska partier, punkt 50\r\n(v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 50 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   anförs  i  reservationen  om  europeiska\r\npolitiska partier.  Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:K13 yrkande 18.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  vill  erinra  om  att   artikel  I-45:4  stadgar\r\nföljande: De politiska partierna  på europeisk nivå\r\nbidrar  till  att  skapa  ett  europeiskt  politiskt\r\nmedvetande    och   till   att   ge   uttryck    för\r\nunionsmedborgarnas  vilja.  Fördragstexten är ingen\r\nbeskrivning  av  verkligheten  utan   möjligen   ett\r\nönskemål  om hur det skulle kunna vara. vi ser inget\r\nsjälvändamål i att man ska konstruera nya partier på\r\nEU-nivå  som   riskerar   att   likrikta   EU:s  och\r\nmedlemsstaternas  politiska  liv  och bidra till  en\r\nminskad demokratisk mångfald. Av dessa skäl föreslås\r\natt denna paragraf stryks ur fördraget.\r\n\r\n\r\n52. Medborgarinitiativ, punkt 51 (c och mp)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 51 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad     som     anförs     i     reservationen    om\r\nmedborgarinitiativ.   Därmed   bifaller    riksdagen\r\nmotionerna  2003/04:K2  yrkande  4  och  2003/04:K13\r\nyrkande   21   samt   avslår  motionerna  2003/04:K8\r\nyrkandena   17,   2003/04:K10    yrkande    20   och\r\n2003/04:K416 yrkande 21.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFörslaget  om  medborgarinitiativ är ett stort  steg\r\nframåt för människornas  delaktighet i EU. En miljon\r\nmänniskor känns som väl många.  Förslaget riskerar i\r\npraktiken  att  bli  tandlöst.  Hur initiativet  ska\r\nfungera och praktiskt genomföras  är  oklart.  Detta\r\nbör klargöras.\r\n\r\n\r\n53. Medborgarinitiativ, punkt 51 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 51\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad     som     anförs     i     reservationen    om\r\nmedborgarinitiativ.   Därmed   bifaller    riksdagen\r\nmotionerna  2003/04:K8 yrkandena 17 och 2003/04:K416\r\nyrkande 21 samt avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande\r\n4, 2003/04:K10  yrkande  20  och 2003/04:K13 yrkande\r\n21.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag  anser  att  förslaget om medborgarinitiativ  är\r\nmycket positivt och  finner det förbryllande att den\r\nsvenska regeringen inte  ställer  sig  tydligt bakom\r\nförslaget, vars syfte är att bredda och fördjupa den\r\ndemokratiska  förankringen  av EU. Kristdemokraterna\r\när positiva till förslaget som medför att det civila\r\nsamhället skulle kunna få ett  större  inflytande på\r\nEuropasamarbetet.\r\n\r\n\r\n54. Beslut om unionens finanser, punkt 53 (m,\r\nfp och c)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m), Carl\r\nB  Hamilton  (fp),  Tobias  Krantz (fp),  Kerstin\r\nLundgren (c) och Nils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 53 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om beslut om unionens\r\nfinanser.    Därmed   bifaller   riksdagen    motion\r\n2003/04:K10  yrkande   21   samt  avslår  motionerna\r\n2003/04:K13 yrkande 22 och 2003/04:K416 yrkande 37.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att det fleråriga finansiella  perspektivet\r\när grundläggande för att ge unionen en stram ekonomi\r\nsom  är stabil över många år. Fördragsfästningen  av\r\ndetta  och  av  de sunda budgetprinciperna är därför\r\nviktigt. Vi anser  också  att  det  är  centralt att\r\ngränserna  för unionens medel och inrättandet  eller\r\nupphävandet   av   nya  kategorier  av  medel  måste\r\ngodkännas  av medlemsstaterna.  Det  garanterar  att\r\nbeslut   om   unionens   inkomster   är   ordentligt\r\nförankrade i vart och ett av medlemsländerna. Det är\r\nsärskilt viktigt  att  konventet inte föreslår någon\r\nbeskattningsrätt  för EU.  Dess  inkomster  ska  som\r\nhittills utgöras av  medlemsavgifter.  Vi  anser att\r\ndet  också är bra att det blir samma beslutsprocedur\r\nför   hela   årsbudgeten.   Det   borde   underlätta\r\nmöjligheten  att  reformera  jordbrukspolitiken.  Vi\r\nanser  att  riksdagen bör tillkännage för regeringen\r\nsom  sin  mening   vad   som   här  anförts  om  det\r\nfinansiella perspektivet och att  unionen  ej ska ha\r\nbeskattningsrätt.\r\n\r\n\r\n55. Beslut om unionens finanser, punkt 53 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  53\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om beslut om unionens\r\nfinanser.    Därmed   bifaller   riksdagen    motion\r\n2003/04:K416  yrkande   37  samt  avslår  motionerna\r\n2003/04:K10 yrkande 21 och 2003/04:K13 yrkande 22.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag har anser att den demokratiska  kontrollen  över\r\nutgifterna  måste  förbättras  inom  unionen. Tyvärr\r\nfinns  inte  denna kontroll på alla områden  i  dag.\r\nStora  delar av  budgeten,  de  s.k.  obligatoriska\r\nutgifterna,       ligger      nämligen      utanför\r\nEuropaparlamentets beslutsmakt. Det är med andra ord\r\nministerrådet som på  egen  hand fattar besluten och\r\ndärmed  saknas  den demokratiska  insynen  på  flera\r\nstora budgetområden. Kristdemokraterna vill ändra på\r\ndetta.   Europaparlamentet    är    EU:s   folkvalda\r\nförsamling och måste självklart få medbeslutanderätt\r\npå  samtliga  budgetområden.  Det gäller  t.ex.  för\r\njordbruks- och biståndspolitiken.  Det  är just inom\r\ndessa två områden som vi ser de största problemen  i\r\nEU:s   politik   i   dag.  Anledningen  är  med  all\r\nsannolikhet  att  de  folkvalda   här   inte   getts\r\nmöjlighet  att  driva  igenom reformförslag eftersom\r\nregeringarnas  företrädare   enväldigt  beslutat  om\r\nbudgeten.  Därmed  har  också  nödvändiga   reformer\r\nskjutits på framtiden. Kristdemokraterna vill  verka\r\nför en klokare och mer sammanhållen gemensam budget,\r\nsom satsar på långsiktiga investeringar. Men för att\r\ndetta    ska    ske    måste    således   mycket   i\r\nbeslutsprocessen delvis göras om.\r\n\r\n\r\n56. Beslut om unionens finanser, punkt 53 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  53\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om beslut om unionens\r\nfinanser.   Därmed    bifaller    riksdagen   motion\r\n2003/04:K13  yrkande  22  samt avstyrker  motionerna\r\n2003/04:K10 yrkande 21 och 2003/04:K416 yrkande 37.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag anser att frågan om hur  EU  ska införskaffa och\r\nanvända sin budget är en viktig fråga  eftersom  det\r\nrör  sig om stora belopp. Konventets förslag innebär\r\nstora   förändringar   av  beslutsprocedurerna.  Vad\r\nförändringarna innebär är  dock svårt att analysera.\r\nI skrivelsen förklarar regeringen,  med  avseende på\r\nde  nya  reglerna  över hur utgifterna ska beslutas,\r\natt Europaparlamentet  kommer  att få mer inflytande\r\növer  jordbrukspolitiken, samtidigt  som  rådet  får\r\nökat formellt  inflytande  över övriga utgifter. Jag\r\nmisstänker  att  frågans komplexitet  är  en  starkt\r\nbidragande orsak till  att så få remissinstanser har\r\nvalt  att  kommentera den.  Jag  noterar  också  att\r\nregeringen inte är helt nöjd med konventets förslag.\r\nJag  anser  att   riksdagen   bör   tillkännage  för\r\nregeringen som sin mening vad som i motionen  anförs\r\nom att särskilt uppmärksamma frågan om EU:s finanser\r\noch utreda den vidare.\r\n\r\n\r\n57. Revisionsrätten, punkt 54 (fp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservationen om revisionsrätten.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:\r\nK12 yrkande  10  och  avstyrker  motion  2003/04:K13\r\nyrkande 13.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser  att  granskningen av EU:s verksamhet  bör\r\ngöras av revisionsrätten. Inte minst under senare år\r\nhar  ett  antal  missförhållanden   inom  Europeiska\r\nunionens  förvaltning  uppdagats. Kampen  mot  fusk,\r\nbedrägerier  och  korruption   måste   stå  högt  på\r\nunionens  dagordning.  Vi anser att det är  av  stor\r\nvikt  för  att unionen ska  åtnjuta  förtroende  hos\r\nmedborgarna.  Granskningen  av EU:s verksamhet måste\r\ndärför  skärpas.  Det är väsentligt  att  exempelvis\r\nEuropaparlamentet ägnar  tid och kraft åt kontrollen\r\nav   EU:s   förvaltning.  Revisionsrätten   har   av\r\nnaturliga skäl en central roll i granskningsarbetet.\r\nI  konventets   utkast   till   fördragstext   synes\r\nemellertid  revisionsrättens roll inskränka sig till\r\natt ägna sig åt räkenskapsrevision. Vi anser att det\r\nbör  övervägas  om  revisionsrätten  också  ska  ges\r\nmöjlighet  att  utföra effektivitetsrevision av EU:s\r\nverksamhet. Vi anser  att  riksdagen bör tillkännage\r\nför regeringen som sin mening  vad  som  i  motionen\r\nanförs  om  revisionsrättens  möjligheter  att också\r\nutföra effektivitetsrevision av EU:s verksamhet.\r\n\r\n\r\n58. Revisionsrätten, punkt 54 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  54\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om  revisionsrätten.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:\r\nK13 yrkande 13 och avslår motion 2003/04:K12 yrkande\r\n10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag  anser  att  Sverige  bör  kräva  att Europeiska\r\nrevisionsrätten utför miljö- och social revision och\r\natt   en   artikel  om  detta  införs  i  fördraget.\r\nRevisionsrätten  ska  skaffa nödvändig kompetens för\r\nmiljörevision och social revision. Jag anser att EU-\r\nbudgeten    i   möjligaste   mån    ska    innehålla\r\nkvantifierbara       miljömål       och      sociala\r\nutvecklingskriterier.  Detta  skulle  ge   en   ökad\r\nsamordning   mellan   ekonomiska,  miljömässiga  och\r\nsociala mål och ge en bättre  koherens  mellan olika\r\nprogram. Jag anser att riksdagen bör tillkännage för\r\nregeringen som sin mening vad som i motionen  anförs\r\nom  att  till revisionsrättens befogenheter tillföra\r\nuppgiften  att den ska göra miljörevision och social\r\nrevision av EU:s verksamhet.\r\n\r\n\r\n59. Samordning av den ekonomiska politiken,\r\npunkt 55 (m)\r\n\r\nav Göran  Lennmarker  (m), Gunnar Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 55 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om samordning av den\r\nekonomiska  politiken.  Därmed  bifaller   riksdagen\r\nmotion  2003/04:K10  yrkandena 7 i denna del och  22\r\nsamt  avslår  motionerna   2003/04:K8   yrkande  18,\r\n2003/04:K9  yrkande  15,  2003/04:K13  yrkande   65,\r\n2003/04:K381 yrkande 2 samt 2003/04:K416 yrkande 33.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKonventet  behandlade  utförligt  frågan om ansvaret\r\nför den ekonomiska politiken. Förslaget  innebär att\r\nmedlemsländerna  även  fortsättningsvis ska  ansvara\r\nför denna. Vi menar att det är nödvändigt med hänsyn\r\ntill de skilda förhållanden  som råder inom de olika\r\nmedlemsländerna,  särskilt  när   EU  utvidgas  till\r\nCentral-  och  Östeuropa  och blir  ett  mycket  mer\r\nheterogent område. Det vore  inte  rimligt att ha en\r\nekonomisk   politik   som   ser   likadan   ut   när\r\nförhållandena   skiljer   sig  så  pass  mycket.  EU\r\nansvarar för euron och penningpolitiken. Reglerna om\r\nsunda statsfinanser är viktiga  för  att  skydda den\r\ngemensamma  valutan  och  den  inre  marknaden.   Vi\r\nvälkomnar  förslaget  att kommissionen får möjlighet\r\natt  direkt varna medlemsstater  med  alltför  stort\r\nbudgetunderskott   så   att  inte  politiska  hänsyn\r\ntillåts  spela  in.  En  väl  fungerande  ekonomisk-\r\npolitisk samordning är viktig  för  att  unionen ska\r\nkunna   hantera   gränsöverskridande   effekter   av\r\nmedlemsstaternas  ekonomiska  politik  och  för  att\r\nvalutaunionen ska fungera väl.\r\n\r\nVi  anser  att skattefrågor ska förbli nationella.\r\nDet är därför  principiellt  viktigt  att  konventet\r\ninte föreslår att EU ska få beskattningsrätt. Det är\r\nockså   centralt  att  beslut  om  harmonisering  av\r\nnationella  skatter för inre marknadens behov enbart\r\nkan fattas med enhällighet.\r\nLikaså välkomnar  vi  förslaget att EU inte får ta\r\npå  sig ansvaret för socialpolitiken  som  ska  vara\r\nnationella  och  lokala  frågor.  Det innebär att EU\r\ninte utvecklas till en transfereringsunion.\r\nVi   anser  att  riksdagen  bör  tillkännage   för\r\nregeringen  som  sin mening vad i motionen anförs om\r\natt EU inte ska bli  en  transfereringsunion och att\r\ndet  är  medlemsstaterna  som   ansvarar   för   den\r\nekonomiska politiken.\r\n\r\n60. Samordning av den ekonomiska politiken,\r\npunkt 55 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 55\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om samordning  av den\r\nekonomiska   politiken.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:K8  yrkande  18  och 2003/04:K416\r\nyrkande 33 samt avslår motionerna 2003/04:K9 yrkande\r\n15,  2003/04:K10  yrkandena  7 i denna del  och  22,\r\n2003/04:K13 yrkande 65 och 2003/04:K381 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag anser att stabilitetspakten  bör  reformeras och\r\nfördragsfästas.  För att EU-ländernas ekonomier  ska\r\nutvecklas positivt  och  valutaunionen  fungera  bra\r\nmåste  alla  deltagande  länder sköta sin ekonomiska\r\npolitik.  Penningpolitiken   för   euroländerna  ska\r\nskötas  av Europeiska centralbanken.  Den  ska  vara\r\npolitiskt  oberoende och ha som huvudmål att bekämpa\r\ninflationen.  Erfarenheterna  visar att detta gynnar\r\nhela ekonomin och alla arbetstagare.\r\n\r\nFör medlemsländerna gäller det  att  genom  en god\r\nstruktur-  och  finanspolitik  bidra  till att hålla\r\ninflationen  på  en  låg  nivå och att de offentliga\r\nbudgetarna är i balans eller visar överskott över en\r\nkonjunkturcykel. Detta gäller även de länder som för\r\nnärvarande  står utanför valutaunionen.  Därför  får\r\ninte   de   grundläggande    principerna    i   EU:s\r\nstabilitetspakt   mjukas   upp.   Genom  att  koppla\r\nunderskottsgränsen      till      den     offentliga\r\nskuldsättningen införs ett positivt  incitament  för\r\nmedlemsländerna att minska skuldsättningen genom att\r\nde     därigenom     får     ett     något    större\r\nstabiliseringspolitiskt      manöverutrymme      vid\r\nlågkonjunkturer. På detta sätt  kommer sannolikheten\r\natt   öka   för   en  ansvarsfull  finanspolitik   i\r\nhögkonjunktur som dämpar efterfrågan.\r\nDet är också viktigt att samtliga länder behandlas\r\nlika om de bryter mot  reglerna  i  fördraget  eller\r\nstabilitets- och tillväxtpakten. Jag kommer inte att\r\nacceptera  att  regeringar  av partipolitiska hänsyn\r\nslipper undan varningar från  EU:s  sida. Därför bör\r\ndet  övervägas att institutionalisera  systemet  med\r\ntidiga   varningar   för   länder   som  närmar  sig\r\nunderskottsgränsen samt systemet för  hur eventuella\r\nböter   ska   utdömas   vid   brott  mot  fördragets\r\nunderskottsregler.  Detta  skulle   bidra  till  att\r\nstärka   trovärdigheten   i   att  stabilitetspakten\r\nefterlevs.\r\nJag  anser  att  riksdagen  bör  tillkännage   för\r\nregeringen  som  sin mening vad i motionen anförs om\r\natt reformera och fördragsfästa stabilitetspakten.\r\n\r\n61. Samordning av den ekonomiska politiken,\r\npunkt 55 (v)\r\n\r\nav Lars Ohly (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  55\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs i reservationen om samordning av den\r\nekonomiska   politiken.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:K9  yrkande  15  och 2003/04:K381\r\nyrkande 2 samt avslår motionerna 2003/04:K8  yrkande\r\n18,  2003/04:K10  yrkandena  7  i  denna del och 22,\r\n2003/04:K13 yrkande 65 och 2003/04:K416 yrkande 33.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFör att respektera resultatet i folkomröstningen  om\r\nEMU  bör regeringen i regeringskonferensen verka för\r\natt     stabilitetsnormerna      inte     överordnas\r\nsysselsättningsmålen.\r\n\r\nSverige har en stark offentlig ekonomi men inte på\r\ngrund  av  Bryssel,  stabilitetspakten   eller   EU-\r\nkommissionens  råd.  Sverige  har en stark offentlig\r\nekonomi    bl.a.   tack   vare    de  åtgärder   mot\r\nbudgetunderskotten  som  inleddes genom   samarbetet\r\nmellan Vänsterpartiet och  regeringen  hösten  1994.\r\nDet  var  en  självständig  politik  som kombinerade\r\nstora skattehöjningar med besparingar, och den satte\r\nsysselsättningen  i  främsta  rummet.  Det   var  en\r\npolitik  för  arbete,  rättvisa och sunda offentliga\r\nfinanser,  och  den  förvaltas   nu   vidare   genom\r\nsamarbetet  mellan  Vänsterpartiet,  regeringen  och\r\nMiljöpartiet.\r\nDetta   visar  att  det  inte  krävs  överstatliga\r\nstabilitetsnormer   för  att  driva  en  ansvarsfull\r\nfinans- och budgetpolitik.  Jag  anser att riksdagen\r\nbör tillkännage för regeringen som  sin  mening  vad\r\nsom  i  motionerna anförs om att stabilitetsnormerna\r\ninte ska överordnas sysselsättningsmålen och att det\r\ninte krävs  överstatliga  regler  för  att  driva en\r\nansvarsfull finanspolitik.\r\n\r\n62. Samordning av den ekonomiska politiken,\r\npunkt 55 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  55\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om samordning av den\r\nekonomiska  politiken.  Därmed  bifaller   riksdagen\r\nmotion 2003/04:K13 yrkande 65 samt avslår motionerna\r\n2003/04:K8   yrkande   18,  2003/04:K9  yrkande  15,\r\n2003/04:K10  yrkandena  7   i   denna  del  och  22,\r\n2003/04:K381 yrkande 2 och 2003/04:K416 yrkande 33.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag anser att skattefrågor ska förbli nationella. EU\r\nska inte få beskattningsrätt. EU  ska inte heller få\r\nta på sig ansvaret för socialpolitiken.  EU ska inte\r\nutvecklas till en transfereringsunion.\r\n\r\nJag  vill  framhålla att stabilitetsnormerna  inte\r\nska överordnas sysselsättningsmålen.\r\nI    förslaget    till    EU-konstitution    nämns\r\narbetsmarknadsfrågor.   Det   slås  fast  att  full\r\nsysselsättning  ...  eftersträvas.  Längre  fram  i\r\nförslaget ändras dock  detta  till  kravet  på  hög\r\nsysselsättningsnivå.  Jag  anser att det är en viss\r\nskillnad  på  dessa  mål. Jag förutsätter  dock  att\r\nregeringen självmant driver  fram  en  förändring av\r\ndetta.\r\nVidare   anges   att   målet  att  uppnå  en  hög\r\nsysselsättningsnivå   ska   beaktas   när   unionens\r\npolitik och verksamhet utformas  och genomförs. Jag\r\nanser att ordet beaktas är svagt i detta sammanhang.\r\nJag    föreslår    därför    att    målet   om   hög\r\nsysselsättningsnivå ska vara jämbördig med t.ex. den\r\nekonomiska  politiken.  Jag anser att riksdagen  bör\r\ntillkännage för regeringen  som sin mening vad som i\r\nmotionen  anförs  om  att  prioritera   arbetet  för\r\nsysselsättning  jämbördigt  med  till  exempel   den\r\nekonomiska politiken.\r\n\r\n63. Skattefrågor, punkt 56 (fp, kd, c och mp)\r\n\r\nav  Carl B Hamilton (fp), Holger Gustafsson (kd),\r\nTobias  Krantz  (fp),  Kerstin  Lundgren  (c) och\r\nGustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 56 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om skattefrågor.\r\nDärmed    bifaller   riksdagen   delvis   motionerna\r\n2003/04:K2  yrkande  34  och  2003/04:K13  yrkandena\r\n5254 och avslår motion 2003/04:K9 yrkande 14.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nPrincipen  att  beslut  om  alla  skatter ska fattas\r\nenhälligt  i  EU  hindrar  införandet  av  effektiva\r\nmiljöskatter. Om skatter ska kunna användas  som ett\r\nverksamt  styrmedel  i arbetet för bättre miljö  bör\r\nbeslutsformerna inom EU  därför  utformas  så att de\r\nmöjliggör    att    beslut    om   miniminivåer   på\r\nmiljörelaterade skatter kan fattas  med kvalificerad\r\nmajoritet.   Detta   skulle  också  på  ett   mycket\r\npåtagligt sätt placera  miljöfrågorna i centrum inom\r\nEU. Vi anser att en utvidgad  behörighet  för EU när\r\ndet  gäller miljöskatter ska kunna användas  så  att\r\ndet inte  uppkommer  något  hinder  för  de enskilda\r\nmedlemsstaterna att driva en framgångsrik  ekonomisk\r\npolitik och skattepolitik.\r\n\r\nEftersom  konventet  inte  har  nått fram till  en\r\ntillräckligt  långtgående  lösning  i  dessa  frågor\r\nanser  vi  att  riksdagen  i  enlighet med  vad  som\r\nföreslagits i ett par av motionerna  bör  samla  sig\r\nkring   ett  tillkännagivande  till  regeringen  med\r\nuppdrag att föra in ett svenskt krav på kvalificerad\r\nmajoritet  i  fråga  om miljöskatter i det fortsatta\r\nförhandlingsarbetet.\r\n\r\n64. EMU:s tredje steg, punkt 57 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 57 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om EMU:s tredje steg.\r\nDärmed  bifaller  riksdagen   motionerna  2003/04:K9\r\nyrkande 32, 2003/04:K381 yrkande  1  och 2003/04:K13\r\nyrkande 62 samt avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande\r\n37 och 2003/04:K377.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att efter EMU-omröstningen kunde Sverige ha\r\nvalt en mer bestämd linje och kunnat stödja  sig  på\r\nden   folkmajoritet   som   inte   önskar   mer   av\r\növerstatlighet och centralstyrning. Folkomröstningen\r\nom  medlemskap i EMU:s tredje steg resulterade i ett\r\ntydligt  nej från svenska folket. Då bör inte heller\r\nSverige fördragsmässigt  och  formellt fortsatt vara\r\nbundet  av  EMU:s  olika  steg. Att  ta  ansvar  för\r\nfolkomröstningen och förvalta  det  på  ett sätt som\r\ngagnar  Sverige  måste  också  innebära den formella\r\nrätten  att  fortsätta  den  framgångsrika   politik\r\nSverige  drivit under en rörlig växelkursregim.  Att\r\nknyta värdet av kronan till euron skulle riskera att\r\nleda till  en  situation som riskerar att bli mycket\r\nogynnsam för den svenska ekonomin. Det vore att visa\r\nbristande respekt  för  folkomröstningsresultatet om\r\nregeringen kort tid efter  folkomröstningen  om  EMU\r\nundertecknar  ett nytt fördrag där Sverige förbinder\r\nsig att gå med  i  EMU:s  tredje steg så snart vissa\r\nvillkor är uppfyllda.\r\n\r\nVi  anser  att  den svenska  regeringen  därför  i\r\nsamband med förhandlingarna om EU:s nya konstitution\r\nbör ta initiativ till  förhandlingar om ett formellt\r\nundantag för Sverige att  delta i EMU, och att det i\r\nundantaget    ska    framgå    att   Sverige    även\r\nfortsättningsvis kan välja att ha  rörlig växelkurs,\r\nsamt att ett initiativ om ett svenskt  medlemskap  i\r\nEMU:s  olika  steg  endast  kan  komma från Sverige.\r\nDärför är det viktigt att ett sådant undantag skrivs\r\nin   i   fördraget   och  att  detta  bifogas   till\r\nprotokollet. Vi anser  att riksdagen bör tillkännage\r\nför regeringen som sin mening  vad  som  i  motionen\r\nanförs om att undantag för Sverige att delta  i  EMU\r\nska  skrivas  in  i fördraget och att regeringen tar\r\ninitiativ till undantag från EMU:s tredje steg.\r\n\r\n65. EMU:s tredje steg, punkt 57 (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  57\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om EMU:s tredje steg.\r\nDärmed  bifaller riksdagen motion 2003/04:K2 yrkande\r\n37 samt avslår  motionerna  2003/04:K9  yrkande  32,\r\n2003/04:K13    yrkande    62,    2003/04:K377    och\r\n2003/04:K381 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag anser att folkomröstningen om eurons införande i\r\nSverige gav ett tydligt besked om att euron inte bör\r\ninföras  som  valuta  i  Sverige.  Sverige  kvarstår\r\ngivetvis  som medlem i EMU:s två första steg med  de\r\nmöjligheter  och  förpliktelser  detta  medför.  Det\r\nligger   därför   i   Sveriges  intresse  att  euron\r\nutvecklas väl och att de  institutioner  som  byggts\r\nrunt  EMU-samarbetet  blir  framgångsrika.  I  detta\r\narbete  är det angeläget att värna stabilitetspakten\r\noch en sund ekonomisk politik i hela unionen.\r\n\r\nFolkomröstningens  utslag  innebär  också  att  de\r\nbeslut   som  riksdagen  fattat  1994  och  1997  om\r\nförutsättningarna   för   ett   eventuellt   svenskt\r\nmedlemskap   fortfarande  gäller,  dvs.  att  frågan\r\navgörs i Sveriges  riksdag.  Jag  anser  att   denna\r\nståndpunkt    bör   återupprepas   i   samband   med\r\nregeringskonferensen.  Jag  anser  att riksdagen bör\r\ntillkännage för regeringen som sin mening  vad som i\r\nmotionen   anförs  om  förhållningssättet  till  ett\r\neventuellt medlemskap i EMU:s tredje steg.\r\n\r\n66. Beslutsformer på det rättsliga området,\r\npunkt 58 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 58 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs  i  reservationen om beslutsformer på\r\ndet  rättsliga området.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\nmotion 2003/04:K13 yrkandena 41 och 42.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen tillnärmning som redan skett inom unionen på det\r\nrättsliga området har minskat Sveriges möjlighet att\r\npå ett  självständigt  sätt bygga upp ett alternativ\r\nför omvärlden som bl.a. innefattar ett effektivt och\r\nhumant   arbete   på   det   polisiära    och    det\r\nstraffrättsliga   området.   Vi   är  därför  starkt\r\nskeptiska  till  ett  ökat  inslag av överstatlighet\r\ninom   dessa   politikområden.  Konventets   förslag\r\ninnebär att ytterligare  steg  tas i den riktningen.\r\nVi motsätter oss en sådan utveckling  av unionen. De\r\nrättsliga    frågorna    tillhör   nationalstaternas\r\nkärnuppgifter.  Det  är  därför  nödvändigt  med  en\r\nbetydligt  starkare nationell  kontroll  inom  dessa\r\nområden än vad  konventet föreslår. De särregler som\r\nföreslås   är   otillräckliga.   Förslaget   om   de\r\nnationella parlamentens roll på detta område innebär\r\ninte något reellt inflytande.\r\n\r\nUtvecklingen inom  det  operativa  polissamarbetet\r\ngår nu mycket fort och det sker utan bredare debatt.\r\nStor  försiktighet  måste  iakttas  med förslag  som\r\ninnebär  att kompetens överförs från medlemsländerna\r\ntill unionen  på  detta  område.  Även om konventets\r\nförslag innehåller vissa restriktioner,  innebär ett\r\nprincipbeslut  om  viss överstatlighet att det  förr\r\neller senare kan komma  att  följas  av  beslut  som\r\ninnebär ytterligare steg i den riktningen.\r\n\r\nEuropol   ska  inte  ha  operativ  befogenhet  i  de\r\nenskilda medlemsländerna.  Vi  tror  inte  heller på\r\növerstatlighet  inom  detta  område. Tvärtom är  det\r\nviktigt  att  betona enskilda staters  roll  att,  i\r\nsamarbete  med  andra,   bekämpa   alla   typer   av\r\nbrottslighet.  Vi  tror  att  polissamarbete kan ske\r\ninom andra, mindre överstatliga, samarbetsorgan.\r\n\r\nVi motsätter oss en ytterligare  tillnärmning av den\r\nmateriella  straffrätten. Vi ser inget  egenvärde  i\r\natt medlemsländerna  ska  ha en gemensam straffrätt.\r\nMedlemsländernas syn på de  straffrättsliga frågorna\r\nskiljer  sig  åt  på väsentliga  punkter.  Ett  ökat\r\ninslag  av överstatlighet  på  straffrättens  område\r\nriskerar   att  skapa  oordning  i  medlemsländernas\r\nnationella straffrättssystematik.  Risken  är  också\r\nstor    att   förslaget   leder   till   omotiverade\r\nskärpningar  av  påföljderna.  I  förlängningen  kan\r\ndetta   medföra   att  medborgarnas  förtroende  för\r\nrättsväsendet skadas.\r\n\r\n\r\nSammanfattningsvis bör kravet på enhällighet\r\nvid beslutsfattandet i rådet behållas på\r\ndetta område och regeringen ges i uppdrag\r\natt driva denna linje i det fortsatta\r\nförhandlingsarbetet.\r\n\r\n\r\n67. Europeiska rådet samt ständiga kommittén,\r\npunkt 59 (m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker  (m),  Gunnar Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 59 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om  Europeiska rådet\r\nsamt  ständiga kommittén. Därmed bifaller  riksdagen\r\nmotion 2003/04:K10 yrkandena 23 och 25.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  motsätter   oss   att   Europeiska   rådet   ges\r\nfördragsfästa    uppgifter   såsom   att   ta   fram\r\nstrategiska   riktlinjer    för   lagstiftning   och\r\noperativa åtgärder på området  med  frihet, säkerhet\r\noch rättvisa.\r\n\r\n\r\nVi vill vidare framföra viss tveksamhet mot\r\ninrättandet av den ständiga kommittén om det\r\ninte görs en tydligare avgränsning av\r\nkommitténs ansvar. Det finns annars en risk\r\natt det blir såväl dubbelarbete som interna\r\nkompetensdiskussioner som inte gagnar\r\nbrottsbekämpningen.\r\n\r\n\r\n68. Brottsförebyggande åtgärder, punkt 60 (m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark  (m)  och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 60 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om brottsförebyggande\r\nåtgärder.    Därmed    bifaller   riksdagen   motion\r\n2003/04:K10 yrkande 26.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att brottsförebyggande  åtgärder  utöver de\r\nsom  ligger  inom ramen för det polisiära samarbetet\r\när en nationell  fråga.  Unionen ska därför inte ges\r\nkompetens på detta område.\r\n\r\n\r\n69. Straffrättsligt samarbete, punkt 61 (v och\r\nmp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 61 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservationen  om  straffrättsligt\r\nsamarbete.    Därmed   bifaller   riksdagen   motion\r\n2003/04:K9  yrkande   19  i  denna  del  och  avslår\r\nmotionerna  2003/04:K2  yrkandena   2628   och  31,\r\n2003/04:K8 yrkande 20 och 2003/04:K12 yrkande 18.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  vill  framhålla  att  vi  är  tveksamma till hur\r\nprincipen om ömsesidigt erkännande  har  kommit  att\r\nanvändas.   Här   kan   pekas   på   den  europeiska\r\narresteringsordern.\r\n\r\n\r\n70. Polis- och åklagarsamarbete, punkt 62 (v\r\noch mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 62 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  polis-   och\r\nåklagarsamarbete.    Därmed    bifaller    riksdagen\r\nmotionerna   2003/04:K2   yrkande   30,   2003/04:K9\r\nyrkandena  17  och  19  i denna del samt 2003/04:K13\r\nyrkandena 43, 45 och 46.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI enlighet med vårt grundläggande  synsätt  vill  vi\r\nframhålla  att  stor  försiktighet måste iakttas med\r\nförslag  som  innebär att  kompetens  överförs  från\r\nmedlemsländerna  till  unionen rörande det operativa\r\npolissamarbetet.\r\n\r\nDet är viktigt att betona  enskilda  staters  roll\r\natt,  i  samarbete  med andra, bekämpa alla typer av\r\nbrottslighet. Vi tror  att  polissamarbete  kan  ske\r\ninom  andra,  mindre överstatliga, samarbetsorgan än\r\nEuropol.\r\n\r\nDet bör inte införas någon rättslig grund som\r\nmöjliggör inrättandet av en europeisk\r\nåklagare.\r\n\r\n\r\n71. En europeisk åklagare, punkt 63 (m och c)\r\n\r\nav  Göran Lennmarker  (m),  Gunnar  Hökmark  (m),\r\nKerstin  Lundgren  (c)  och Nils Fredrik Aurelius\r\n(m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 63 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen  om  en  europeisk\r\nåklagare.  Därmed  bifaller   riksdagen   motionerna\r\n2003/04:K10  yrkande  27  och 2003/04:K2 yrkande  32\r\nsamt  avslår  motionerna,  2003/04:K9   yrkande  18,\r\n2003/04:K12 yrkande 19 och 2003/04:K13 yrkande 47.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nDe nationella åklagarmyndigheterna samarbetar i\r\nEurojust, som fördragsfästs enligt\r\nkonventets förslag, vilket vi anser vara\r\npositivt. Detta är bra och en riktig\r\nprincip. Vi anser däremot att det är fel att\r\ninrätta en gemensam åklagarmyndighet för EU.\r\nEn sådan skulle bli en parallell till den\r\nnationella myndigheten, eftersom det enbart\r\nfinns nationell straffrätt. Bakgrunden till\r\nförslaget är tanken att den gemensamma\r\nåklagarmyndigheten skulle få en särskild\r\nuppgift att bevaka unionens intressen, t.ex.\r\natt förhindra korruption och förskingring av\r\nunionens medel. Detta är viktigt, men\r\nmotiverar inte att man därför skall inrätta\r\nett nytt unionsorgan. Vi menar dessutom att\r\ndetta skulle strida mot den grundläggande\r\nprincipen om att EU inte skall ha\r\nförvaltning på nationell eller lokal nivå.\r\nDet är medlemsstaterna som ansvarar för att\r\ntillämpa unionsbeslut på nationell eller\r\nlokal nivå. Förslaget om en gemensam\r\nåklagarmyndighet bör därför avvisas.\r\n\r\n\r\n72. Asylpolitiken, punkt 65 (fp, kd och c)\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp), Holger Gustafsson  (kd),\r\nTobias Krantz (fp) och Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 65 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen om asylpolitiken.\r\nDärmed   bifaller   riksdagen   delvis   motionerna,\r\n2003/04:K2 yrkande 29,  2003/04:K8  yrkande  19 samt\r\n2003/04:K12   yrkandena   15   och   16  och  avslår\r\nmotionerna   2003/04:K9   yrkande   20,  2003/04:K10\r\nyrkande 24 i denna del samt 2003/04:K13 yrkande 44.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEU:s  gemensamma asyl- och invandringspolitik  måste\r\nbli mer  öppen, generös, solidarisk och tolerant. Vi\r\nanser att asyl- och invandringspolitiken skall bygga\r\npå folkrätten  och  genomföras i samverkan med andra\r\nstater. Inom EU har det  dock varit lättare att enas\r\nkring begränsningar, och ibland  rent  av repressiva\r\nåtgärder,   än  att  närma  sig  den  öppna  dörrens\r\npolitik.\r\n\r\nVi välkomnar att beslut skall tas med kvalificerad\r\nmajoritet i stället  för  med  enhällighet  men  ser\r\nrisken   att   ett  borttagande  av  de  så  kallade\r\nminimireglerna kommer att tvinga Sverige att föra en\r\nstramare asylpolitik  än  den  vi har i dag. För att\r\nundvika  att Sverige tvingas att  föra  en  stramare\r\nasylpolitik   måste  besluten  tas  utifrån  en  hög\r\nambitionsnivå.\r\nDen  gemensamma   politiken   kan   under   sådana\r\nomständigheter  vara ett verktyg för att fler länder\r\nskall  öka  flyktingmottagningen  och  att  ansvaret\r\nfördelas mer  rättvis  i  Europa. Sverige bör därför\r\nbejaka  en  gemensam  asylpolitik,   förutsatt   att\r\nfördraget  fastställer  en hög standard för unionens\r\nasylpolitik,   innebärande    att   den   gemensamma\r\nasylpolitiken  som minimikrav skall  leva  upp  till\r\nsamtliga  internationella   fördrag   som   reglerar\r\nflykting- och asylrätt.\r\nTydliga  skrivningar  bör  göras i fördraget,  som\r\nutesluter  likformighet  och  fastställer   att   de\r\ngemensamma  reglerna  även  i framtiden skall utgöra\r\nminimiregler. Det är centralt  att regeringen driver\r\nen linje som innebär att gemenskapens  regler även i\r\nfortsättningen  skall utgöra ett golv och  inte  ett\r\ntak.\r\nDet bör således  alltid  vara möjligt för ett land\r\natt  ha  generösare  nationella   regler  än  andra.\r\nRegeringen bör verka för en öppnare  gemensam  asyl-\r\noch   invandringspolitik   och  kräva  att  de  s.k.\r\nminimireglerna,  som möjliggör  för  länder  att  ha\r\ngenerösare  nationella   regler   än   andra,  skall\r\nkvarstå.\r\n\r\n73. Asylpolitiken, punkt 65 (m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark  (m)  och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 65 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen om asylpolitiken.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K10 yrkande\r\n24  i  denna del samt avslår  motionerna  2003/04:K2\r\nyrkande   29,   2003/04:K8  yrkande  19,  2003/04:K9\r\nyrkande 20, 2003/04:K12  yrkandena  15  och  16 samt\r\n2003/04:K13 yrkande 44.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser  att  EU  skall  ha  en gemensam asyl- och\r\ninvandringspolitik; en sådan är  en  logisk följd av\r\nden fria rörligheten för människor inom  unionen och\r\nav  en  gemensam  utrikes- och säkerhetspolitik.  De\r\ngemensamma asylreglerna skall svara mot högt ställda\r\nhumanitära krav. Meningen  är inte att Sverige skall\r\nfrånträda  dagens  standard, utan  tvärtom  att  EU-\r\nländerna skall ta ett gemensamt ansvar för människor\r\nsom behöver skydd. Utvecklingen av en gemensam asyl-\r\noch invandringspolitik  kommer sannolikt att ta lång\r\ntid eftersom det handlar  om  ett mycket komplicerat\r\nområde,     där     de     olika    medlemsstaternas\r\nförhållningssätt   väsentligt    skiljer   sig   åt.\r\nKonventets förslag att ge medlemsstaterna  rätt  att\r\nfastställa  hur  många som skall beviljas inresa för\r\narbete strider mot  idén  om en gemensam politik och\r\nbör därför avvisas. I stället  måste  målet vara ett\r\ngemensamt        modernt        regelverk        för\r\narbetskraftsinvandring till EU. Detta bör med bifall\r\ntill   motion   K10  yrkande  24  i  denna  del  ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n\r\n74. Asylpolitiken, punkt 65 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 65 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i  reservationen  om  asylpolitiken.\r\nDärmed   bifaller  riksdagen  motionerna  2003/04:K9\r\nyrkande 20  och  2003/04:K13  yrkande 44 samt avslår\r\nmotionerna 2003/04:K2 yrkande 29, 2003/04:K8 yrkande\r\n19,  2003/04:K10  yrkande  24  i  denna   del   samt\r\n2003/04:K12 yrkandena 15 och 16.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  är starkt kritiska till EU:s flyktingpolitik som\r\nvi anser  vara  inhuman  och alltför restriktiv. Ett\r\nsystem med minimiregler har  visat  sig  innebära en\r\ndragning  mot en harmonisering nedåt i riktning  mot\r\nden  sämsta  tillåtna  nivån  på  rättssäkerhet  och\r\nbehandling.  Att  regeln  om minimistandard tas bort\r\nbetyder därtill att Sverige  och andra länder som så\r\nskulle  vilja  förhindras att föra  en  mer  generös\r\nflyktingpolitik  än EU:s gemensamma. Samtidigt skall\r\nmigrationspolitiken       bli       föremål      för\r\nmajoritetsbeslut.    Vi   menar   att   asyl-    och\r\ninvandringspolitiken  även   fortsättningsvis  skall\r\nvara föremål för enhällighet och  att  länder som så\r\nönskar  ges  möjlighet  att  föra  en mer human  och\r\ngenerös flyktingpolitik än den som bestämts  på  EU-\r\nnivå.  Detta  bör  med bifall till motionerna K9 och\r\nK13 i berörda delar ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n75. Asylprotokollet, punkt 66 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 66 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om  asylprotokollet.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:\r\nSf257 yrkande 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nAsylprotokollet    som   antogs   i   samband    med\r\nAmsterdamfördraget står  inte i överensstämmelse med\r\nde förpliktelser som följer  av  Genèvekonventionen.\r\nDet  är  dessutom  så  att  12 av 13 kandidatländer,\r\nenligt   Migrationsverkets   rapport   våren   2003,\r\ngenererar  asylsökande  till  Sverige.   Med  hänsyn\r\nhärtill   och   då  det  förekommer  allvarliga  och\r\nomfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna\r\ni  flera  kandidatländer   är   det  nödvändigt  att\r\nasylprotokollet  elimineras  i  det  nya  fördraget.\r\nDetta bör med bifall till motion Sf257 yrkande 6 ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n\r\n76. Yttre åtgärder, punkt 67 (m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar  Hökmark  (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 67 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen om yttre åtgärder.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K10 yrkande\r\n28 och avslår motionerna  2003/04:K2  yrkande  24  i\r\ndenna   del,   2003/04:K8   yrkande  21,  2003/04:K9\r\nyrkandena 22, 23 i denna del  och  27  i  denna del,\r\n2003/04:K12 yrkande 11, 2003/04:K13 yrkande 37 samt\r\n2003/04:K416 yrkande 23.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nModerata    samlingspartiet   välkomnar   konventets\r\nförslag  till   en  betydligt  stärkt  utrikes-  och\r\nsäkerhetspolitik.  Dock  beklagar  vi  att konventet\r\ninte  var beredd att gå längre. Vi skulle  gärna  se\r\natt    besluten     inom     det     utrikes-    och\r\nsäkerhetspolitiska   området   kunde   fattas    med\r\nkvalificerad  majoritet med tre väsentliga undantag:\r\ndels  möjlighet  till  konstruktivt  avstående  från\r\nbeslut,  dels  att  ett beslut aldrig får tas mot en\r\nmedlemsstats   vitala   nationella   intresse,   och\r\nslutligen att beslut om militära  insatser alltid är\r\nnationella och deltagandet frivilligt.\r\n\r\nEU:s  utrikesagerande  föreslås även  i  framtiden\r\nvara  delat mellan kommissionen  och  ministerrådet,\r\nsom på  detta  område inte bara är en beslutsinstans\r\nutan  också har verkställande  funktioner.  För  att\r\nmotverka   denna   olyckliga   uppdelning   föreslår\r\nkonventet att den vice ordförande i kommissionen som\r\nansvarar för dess utrikesfrågor också ska svara  för\r\nden  funktion  som  nu  upprätthålls  av rådets höge\r\nrepresentant  och  benämnas  utrikesminister.  Under\r\ndenna förutsättning välkomnas konventets förslag att\r\ninrätta  en  utrikesminister  som   kombinerar   två\r\nuppgifter.\r\nModerata  samlingspartiet  anser  att den framtida\r\nutformningen    av   en   effektiv   utrikes-    och\r\nsäkerhetspolitik    bäst   skulle   gagnas   av   om\r\nkommissionen fick det samlade verkställande ansvaret\r\näven  för  detta  område.   Det   skulle  underlätta\r\nsamordning och konsekvens i EU:s inre politik, t.ex.\r\njordbrukspolitiken, och dess utrikesagerande, vilket\r\när viktigt eftersom inrikes- och utrikesaspekten  av\r\nolika sakfrågor i allt högre grad vävs samman.\r\n\r\n77. Yttre åtgärder, punkt 67 (fp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 67 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen om yttre åtgärder.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:\r\nK12  yrkande  11 och  avslår  motionerna  2003/04:K2\r\nyrkande  24  i denna  del,  2003/04:K8  yrkande  21,\r\n2003/04:K9 yrkandena  22,  23  i  denna del och 27 i\r\ndenna  del,  2003/04:K10  yrkande  28,   2003/04:K13\r\nyrkande 37 samt 2003/04:\r\nK416 yrkande 23.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFolkpartiet  vill  understryka behovet av en  utökad\r\nsamverkan  på  det  utrikespolitiska   området.   Vi\r\nföreslår, för varje punkt där ökad samverkan behövs,\r\nverkligt  verksamma  åtgärder och inte vad som måste\r\nses som lätt uppgivna  halvmesyrer.  Utgångspunkt är\r\ndock att utrikespolitik alltjämt till stor del är en\r\nangelägenhet   för  regeringar    och  att   därmed\r\nministerrådet inom EU spelar en viktig roll.\r\n\r\n\r\n78. Yttre åtgärder, punkt 67 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  67\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs  i  reservationen om yttre åtgärder.\r\nDärmed  bifaller  riksdagen   motionerna  2003/04:K8\r\nyrkande 21 och 2003/04:K416 yrkande  23  samt avslår\r\nmotionerna   2003/04:K2  yrkande  24  i  denna  del,\r\n2003/04:K9 yrkandena  22,  23  i  denna del och 27 i\r\ndenna  del,  2003/04:K10  yrkande  28,   2003/04:K12\r\nyrkande 11 och 2003/04:K13 yrkande 37.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKristdemokraterna    ser    positivt   på   uppsatta\r\nmålsättningar men vill se ytterligare förstärkningar\r\noch reformer inom EU:s bistånds- och handelspolitik.\r\nEU:s externa politik ska styra  mot  samma politiska\r\nmål  så  att handel, jordbruk och bistånd  samverkar\r\nför att bekämpa  fattigdomen  i  tredje världen. Här\r\nåterstår  det  mycket  att  göra.  EU  bör  i  högre\r\nutsträckning   samordna   den  gemensamma  utrikes-,\r\nhandels-,  bistånds- och säkerhetspolitiken.  Mycket\r\nåterstår  att  göra  innan  EU  fått  de  nödvändiga\r\nresurserna.\r\n\r\n79. Yttre åtgärder, punkt 67 (v)\r\n\r\nav Lars Ohly (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  67\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen om yttre åtgärder.\r\nDärmed   bifaller   riksdagen    motion   2003/04:K9\r\nyrkandena 22, 23 i denna del och 27 i denna del samt\r\navslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 24 i denna del,\r\n2003/04:K8  yrkande  21,  2003/04:K10   yrkande  28,\r\n2003/04:K12 yrkande 11, 2003/04:K13 yrkande  37 samt\r\n2003/04:K416 yrkande 23.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen   gemensamma   utrikes-  och  säkerhetspolitiken\r\nomfattar alla frågor  som  rör EU:s säkerhet och ger\r\nEU-länderna möjlighet att när  de  så  önskar  agera\r\ntillsammans på den internationella arenan. Detta var\r\nsjälva  avsikten  med  den  gemensamma  utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken, och detta bör fortsätta att vara\r\ndess  målsättning.  Vänsterpartiet  vill understryka\r\nvikten  av  att  Sverige inom EU värnar  nationernas\r\nsjälvbestämmanderätt.  EU  bygger  på  ett samarbete\r\nmellan självständiga stater, och all utveckling  mot\r\nen  europeisk  superstat måste undvikas för att EU:s\r\nfolkliga legitimitet inte ska förfalla i ännu större\r\nutsträckning än vad som redan skett.\r\n\r\nRegeringen måste med kraft avvisa alla förslag som\r\nleder till att EU utvecklas till en militär allians.\r\nVänsterpartiet vill  också med bestämdhet ta avstånd\r\nfrån alla försök och alla  tendenser till ömsesidiga\r\nförsvarsbeslut.\r\n\r\n80. Yttre åtgärder, punkt 67 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  67\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs  i  reservationen  om yttre åtgärder.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K13 yrkande\r\n37 samt avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande  24  i\r\ndenna   del,   2003/04:K8   yrkande  21,  2003/04:K9\r\nyrkandena 22, 23 i denna del  och  27  i  denna del,\r\n2003/04:K10 yrkande 28, 2003/04:K12 yrkande 11 samt\r\n2003/04:K416 yrkande 23.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMiljöpartiet  menar  att en sak som inte kan  lämnas\r\nutan kommentar är målsättningarna för den gemensamma\r\nutrikespolitiken i artikel I-3.4, i vilken man anger\r\nen lång rad mål som EU  ska  bidra till i omvärlden,\r\ndäribland   fred   och   säkerhet.   En    sak    är\r\nanmärkningsvärd   genom  sin  frånvaro:  demokratins\r\nfrämjande. Främjandet  av  demokrati  anges inte som\r\nett  mål,  vilket  är  betänkligt med tanke  på  den\r\nhistoria flera av EU:s gamla  kolonialmakter  har av\r\natt  stödja  brutala  och  repressiva regimer. Varje\r\nanledning till misstanke om en fortsättning av denna\r\npolitik på unionsnivå är helt  oacceptabel,  och det\r\nvore  därför  en  fördel om främjandet av demokratin\r\nuttryckligen   kunde    skrivas   in   som   en   av\r\nmålsättningarna för unionens utrikespolitik.\r\n\r\n\r\n81. Röstregler inom GUSP, punkt 68 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 68 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om  röstregler  inom\r\nGUSP.    Därmed    bifaller   riksdagen   motionerna\r\n2003/04:K9 yrkande 21 och 2003/04:K13 yrkande 36.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi menar att ett bevarande  av  vetorätten är mycket\r\nangeläget.  Vi  vill med detta understryka  att  det\r\nmandat den svenska  regeringen  gått  in  med  i det\r\neuropeiska    samarbetet    kring    utrikes-    och\r\nsäkerhetspolitiken  vilar  på att detta ska röra sig\r\nom  mellanstatlig  samverkan  där   den   nationella\r\nbestämmanderätten        bevaras.       Kvalificerad\r\nmajoritetsomröstning   bör   inte   tillämpas   inom\r\nutrikespolitikens område.\r\n\r\nVi vill erinra om att i artikel  I-39 fastslås att\r\nutrikes-   och  säkerhetspolitik  normalt   beslutas\r\nenhälligt, men  att  Europeiska  rådet enhälligt kan\r\nbesluta  att  beslut  ska  fattas  med  kvalificerad\r\nmajoritet!  Det  behövs alltså ingen fördragsändring\r\nför  detta.  Genom  denna   skrivning  kan  Sveriges\r\npolitiker godta att den utrikespolitiska  vetorätten\r\nförsvinner  utan  att  folket tillfrågas i ett  val.\r\nBakgrunden  till  denna  lösning   motiveras   i  en\r\nkommentar  av konventets presidium: Presidiet anser\r\natt med tanke  på  de motsättningar som råder är det\r\nbäst att behålla enhällighet  som allmän princip men\r\natt  medge  flera  undantag  från  denna  regel....\r\nFörslaget  till  EU-konstitution  innebär  på  detta\r\nområde   att  man  påbörjar  avvecklingen   av   den\r\nutrikespolitiska vetorätten.\r\n\r\n82. Utrikesministern, punkt 69 (m)\r\n\r\nav Göran  Lennmarker  (m), Gunnar Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 69 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om utrikesministern.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K10 yrkande\r\n18  och  avslår  motionerna 2003/04:K2  yrkande  12,\r\n2003/04:K8  yrkande   12,   2003/04:K9   yrkande  8,\r\n2003/04:K12 yrkande 12, samt 2003/04:K13 yrkandena 6\r\noch 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nUtrikesministerns  föreslagna roll som ordförande  i\r\nrådet för utrikesfrågor är ett avsteg från principen\r\nom kommissionens och rådets skilda roller. Förslaget\r\ni  denna  del  är  dikterat   av   önskemålet   från\r\nutomstående  länder  att ha kontinuitet i relationen\r\nmed EU vad avser den delen  av  utrikesagerandet som\r\nligger  under  rådet.  Moderata samlingspartiet  kan\r\nacceptera  förslaget,  men  även  denna  problematik\r\nskulle underlättas om det verkställande ansvaret för\r\nutrikesrelationerna låg samlat inom kommissionen.\r\n\r\n\r\n83. Utrikesministern, punkt 69 (fp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 69 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om utrikesministern.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K12 yrkande\r\n12  och  avslår  motionerna 2003/04:K2  yrkande  12,\r\n2003/04:K8  yrkande   12,   2003/04:K9   yrkande  8,\r\n2003/04:K10 yrkande 18 samt 2003/04:K13 yrkandena  6\r\noch 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nAtt  sammanföra  de  två  uppgifterna  i  rådet  och\r\nkommissionen  till  en  roll,  utrikesministerns, är\r\nnödvändigt  för  att  stärka  EU:s  utrikespolitiska\r\nröst.    Folkpartiet   motsätter   sig   dock    att\r\nutrikesministern  ska  agera  ordförande i rådet för\r\nyttre förbindelser. Det kan leda  till  en  olycklig\r\nsammanblandning    av   rådets   och   kommissionens\r\nrespektive roller. Inom  utrikespolitiken  har rådet\r\nen    tydligt    beslutsfattande    funktion   medan\r\nkommissionen  har en mer exekutiv och  verkställande\r\nroll. Den rollfördelningen  bör  vara  så  klar  och\r\ntydlig som möjligt.\r\n\r\n\r\n84. Utrikesministern, punkt 69 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 69\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservationen om utrikesministern.\r\nDärmed   bifaller  riksdagen  motionerna  2003/04:K8\r\nyrkande 12  och avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande\r\n12, 2003/04:K9  yrkande  8,  2003/04:K10 yrkande 18,\r\n2003/04:K12 yrkande 12 och 2003/04:K13  yrkandena  6\r\noch 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nJag instämmer i konventets ambition att\r\nförbättra den utrikespolitiska samordningen\r\noch tydliggöra EU som aktör i utrikesfrågor.\r\nDen konstruktion som konventet föreslår\r\nriskerar dock att sammanblanda rådets\r\nrespektive kommissionens skilda roller genom\r\natt ministern föreslås ta över både de\r\nuppgifter som idag åligger den höge\r\nrepresentanten och kommissionsledamoten för\r\nyttre förbindelser samt föreslås leda\r\nrådsmötena inom utrikesområdet  ha en så\r\nkallad dubbel hatt. Kristdemokraterna anser\r\natt utrikesministern skall vara vice\r\nordförande i kommissionen men motsätter sig\r\natt utrikesministern samtidigt är ordförande\r\ni rådet för externa relationer. Istället\r\nförordar Kristdemokraterna, liksom\r\nregeringen, ett roterande ordförandeskap i\r\nMinisterrådet.\r\n\r\n\r\n85. Utrikesministern, punkt 69 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 69 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservationen om utrikesministern.\r\nDärmed  bifaller riksdagen motion 2003/04:K9 yrkande\r\n8 samt 2003/04:K13  yrkandena  6  och  7  och avslår\r\nmotionerna 2003/04:K2 yrkande 12, 2003/04:K8 yrkande\r\n12, 2003/04:K10 yrkande 18 samt 2003/04:K12  yrkande\r\n12.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEn  struktur  där  en person sitter på två politiska\r\nmandat samtidigt är  inte  önskvärd  då utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken  företrädesvis bör betraktas  som\r\nen  nationell  bestämmandefråga.  Tillsättningen  av\r\nposten som EU:s  utrikespolitiska talesman var i sig\r\nett led i en utveckling  mot  ökad  överstatlighet i\r\nutrikespolitiska   frågor.   Det   är   den  svenska\r\nutrikesministern    som    är    och    ska   förbli\r\ntalesman/taleskvinna     vad     gäller     Sveriges\r\nutrikespolitik.   Därför   bör   varje  förslag  som\r\nutvecklar   och   förstärker   unionens   gemensamma\r\nutrikespolitik avfärdas.\r\n\r\nVi  vill  erinra om att enligt konventets  förslag\r\nska utrikesministern ha ett mycket brett mandat. Han\r\neller hon ska  både  utforma  förslag och verkställa\r\npolitiken. Han eller hon ska också  vara inblandad i\r\nEU:s strukturerade militärarbete. På  en  och  samma\r\ngång  ska  han  eller hon vara vice ordförande i EU-\r\nkommissionen, och  ordförande  för  rådet  för  EU:s\r\nutrikesministrar.  Denna  roll  är för bred, den kan\r\nleda till intressekonflikter och  bör redan på dessa\r\ngrunder  avvisas. Syftet med konventets  förslag  är\r\natt utveckla  en  utrikespolitik för hela EU. Det är\r\ninte något självändamål  att  institutionalisera och\r\nstyra utrikespolitiken för EU:s  25 sinsemellan ofta\r\nmycket olika medlemsländer. Här, som så ofta annars,\r\nkan   mångfald  vara  en  fördel.  Risken   med   en\r\nutrikespolitik   på   EU-nivå   är  att  det  civila\r\nsamhällets  och  de  folkliga krafternas  inflytande\r\nminskar. Inrättandet av  en  utrikesminister  på EU-\r\nnivå   är   ett   tydligt   och   viktigt  steg  mot\r\nförverkligandet av en utrikespolitik  för EU, vilket\r\nvi motsätter oss.\r\n\r\n86. Utrikesministern, punkt 69 (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  69\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om utrikesministern.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion  2003/04:K2 yrkande\r\n12  och  avslår  motionerna 2003/04:K8  yrkande  12,\r\n2003/04:K9  yrkande   8,   2003/04:K10  yrkande  18,\r\n2003/04:K12 yrkande 12 och 2003/04:K13  yrkandena  6\r\noch 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nCenterpartiet välkomnar en utrikesminister, men utan\r\ndubbla  hattar.  Centerpartiet  förordar  därför att\r\nutrikesministern placeras i rådet, eftersom  vi vill\r\nrenodla  kommissionens  roll  till ett verkställande\r\norgan.\r\n\r\n\r\n87. Försvarsfrågor, punkt 70 (fp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 70 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservationen  om  försvarsfrågor.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K12 yrkande\r\n13  och   2003/04:Fö243   yrkande   2   samt  avslår\r\nmotionerna  2003/04:K2  yrkande  24  i  denna   del,\r\n2003/04:K8 yrkandena 2224, 2003/04:K9 yrkandena  23\r\n(delvis),   24,  26  och  27  (delvis),  2003/04:K10\r\nyrkande 29 samt 2003/04:K13 yrkandena 3034.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFolkpartiet avvisar  alla  tankar på ett EU-försvar,\r\näven   om  vi  som  bekant  inte  står   bakom   den\r\ngrundläggande   utgångspunkten   i  form  av  svensk\r\nsäkerhetspolitisk  doktrin.  Vi anser  att  Sveriges\r\nsäkerhet  och  möjligheter  att ta  till  vara  sina\r\neuropeiska och globala egenintressen genom att utöva\r\ninflytande internationellt bäst främjas genom att vi\r\nutan dröjsmål söker medlemskap i Nato, där de flesta\r\nEU-länder, USA samt Norge och Island är medlemmar.\r\n\r\nVi tillbakavisar tanken på att vissa EU-länder ska\r\nkunna    gå    före    på    egen    hand,   utfärda\r\nförsvarsgarantier    för    varandra    och    driva\r\nförsvarspolitik   i   EU:s  namn.  På  utrikes-  och\r\nsäkerhetspolitikens område  är  det viktigt att alla\r\nmedlemsstater står bakom den förda EU-politiken.\r\n\r\n88. Försvarsfrågor, punkt 70 (kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  70\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs  i  reservationen  om försvarsfrågor.\r\nDärmed    bifaller   riksdagen   motion   2003/04:K8\r\nyrkandena 2224  samt  avslår  motionerna 2003/04:K2\r\nyrkande  24  i  denna del, 2003/04:K9  yrkandena  23\r\n(delvis),  24,  26   och  27  (delvis),  2003/04:K10\r\nyrkande  29,  2003/04:K12  yrkande  13,  2003/04:K13\r\nyrkandena 3034 samt 2003/04:Fö243 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nKristdemokraterna har i andra sammanhang\r\nförespråkat principen om flexibel\r\nintegration, eller fördjupat samarbete som\r\ndet också kallas, och kan acceptera en sådan\r\nprincip även när det gäller ett fördjupat\r\nsamarbete på försvarsområdet mellan de\r\nstater som så önskar. Ett sådant samarbete\r\nmåste dock bygga på tydlig frivillighet,\r\ndvs. att ingen medlemsstat ska tvingas in i\r\nett eventuellt gemensamt europeiskt försvar,\r\nsamt hållas inom EU:s institutioner.\r\nKristdemokraterna anser att det är\r\nförknippat med större risker att bedriva ett\r\nfördjupat och frivilligt försvarssamarbete\r\nmellan olika medlemsstater utanför än\r\ninnanför unionens institutioner.\r\n\r\n\r\n89. Försvarsfrågor, punkt 70 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 70 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs  i  reservationen  om försvarsfrågor.\r\nDärmed  bifaller  riksdagen  motionerna   2003/04:K9\r\nyrkandena  23  (delvis),  24,  26  och  27  (delvis)\r\n2003/04:K13  yrkandena  3034 samt avslår motionerna\r\n2003/04:K2  yrkande  24  i  denna   del,  2003/04:K8\r\nyrkandena 2224, 2003/04:K10 yrkande 29, 2003/04:K12\r\nyrkande 13 och 2003/04:Fö243 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSverige  måste avvisa formuleringarna  om  att  EU:s\r\ngemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kommer att\r\nleda till  ett gemensamt försvar då det innebär ett\r\növergivande  av  svensk alliansfrihet utan att något\r\nsådant beslut har  fattats.  Också  förslaget om ett\r\nstrukturerat    samarbete   som   förs   i   hemliga\r\nförhandlingar måste  avvisas. Risken är uppenbar att\r\nmedlemsstaterna med ett  sådant  förslag  varken ges\r\ninsyn  i  eller  garanteras  politisk kontroll  över\r\nmilitära insatser som görs i EU:s namn.\r\n\r\nSolidaritetsklausulen   bör   också    avvisas.\r\nDefinitionen  av  terroristhotet som kan komma  från\r\nbåde länder och grupper  är  ytterst  luddig och ger\r\nmöjlighet till vida tolkningar. Kravet  på att sätta\r\nin  militära  resurser reser en lång rad frågor  som\r\nförslaget till  fördragstext  över  huvud taget inte\r\nbehandlar.  I  praktiken utgör solidaritetsklausulen\r\nmed sitt krav på  att  sätta  in  militära  resurser\r\nstarkare    skrivningar    än    Natos    ömsesidiga\r\nförsvarsgaranti.  Förslaget om solidaritetsklausulen\r\ni grundlagsförslaget torde därför vara svårförenligt\r\nmed svensk alliansfrihet.\r\n\r\n90. Försvarsmateriel, punkt 71 (fp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 71 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om försvarsmateriel.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K12 yrkande\r\n14  samt  avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande  25,\r\n2003/04:K8 yrkande 25, 2003/04:K9 yrkande 23 i denna\r\ndel samt 2003/04:\r\nK13 yrkande 40.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFolkpartiet   är   skeptiskt   till  ett  europeiskt\r\nsamarbete på försvarsmaterielsidan  som riskerar att\r\nexkludera Nato, särskilt USA, på ett område där alla\r\nNatoländerna bör vara med på lika villkor.  Vi  vill\r\ninte   riskera   att  det  skapas  nya  skiljelinjer\r\ngentemot  bl.a.  USA   och  Nato.  Det  är  för  oss\r\nuppenbart   att   Europas   både   långsiktiga   och\r\nkortsiktiga    intresse    ligger   i    en    stark\r\ntransatlantisk  länk,  inte  i  isolering  från  USA\r\neller, än värre, konfrontation.\r\n\r\n\r\n91. Försvarsmateriel, punkt 71 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 71 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om försvarsmateriel.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K13 yrkande\r\n40  samt  avslår motionerna 2003/04:K2  yrkande  25,\r\n2003/04:K8 yrkande 25, 2003/04:K9 yrkande 23 i denna\r\ndel samt 2003/04:\r\nK12 yrkande 14.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi    avvisar     förslaget     om    en    gemensam\r\nförsvarsmaterielbyrå. Det kan rimligtvis  inte  höra\r\nhemma  i  en  grundlag  att  man  ska förbättra sina\r\nmilitära    resurser    och    att    en    gemensam\r\nförsvarsmaterielbyrå  ska  ställa upp kriterier  för\r\ndet samt utvärdera att medlemsstaterna så gör.\r\n\r\n\r\n92. Den gemensamma handelspolitiken, punkt 72\r\n(m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m),  Gunnar  Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 72 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen om den  gemensamma\r\nhandelspolitiken. Därmed  bifaller  riksdagen motion\r\n2003/04:K10 yrkande 30.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi välkomnar förslagen på handelsområdet,  men anser\r\natt det bör gå längre. Motionärerna anser att det är\r\nsärskilt  glädjande  att  unionen  sätter målet  att\r\ngradvis    avskaffa    alla    restriktioner     för\r\ninternationell   handel.   Beslut   om  ingående  av\r\nhandelsavtal inom tjänstesektorerna bör  beslutas på\r\nsamma sätt som när det gäller varuhandel, d.v.s. med\r\nkvalificerad   majoritet.  Moderata  samlingspartiet\r\nanser, till skillnad  från  regeringen, att det inte\r\nbör finnas något särskilt skydd för att upprätthålla\r\nstatliga monopol.\r\n\r\n\r\n93. Samarbete med tredjeland, punkt 73 (fp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 73 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservationen  om  samarbete  med\r\ntredje  land.   Därmed   bifaller  riksdagen  motion\r\n2003/04:K12 yrkande 17.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser  att demokrati bör  vara  det  överordnade\r\nmålet  för  bistånd.   Det   gäller  även  för  EU:s\r\nbiståndspolitik.\r\n\r\n\r\n94. Sanktioner, punkt 74 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 74 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om sanktioner. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:K13 yrkande 38.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFörslaget  om  att  ministerrådet  ska  kunna  fatta\r\nbeslut  med  kvalificerad  majoritet  om  ekonomiska\r\nsanktioner mot  enskilda och grupper bör, enligt vår\r\nmening, läsas i ljuset  av skandalen med de utpekade\r\ns.k. somaliasvenskarna. En  sådan  paragraf får inte\r\ninrättas  utan  att grundläggande rättssäkerhetskrav\r\när tillgodosedda.  Det kan också ifrågasättas om det\r\nverkligen är en lämplig uppgift för EU:s ministerråd\r\natt   ägna   sig   åt  att   frysa   privatpersoners\r\nbankkonton. Den sortens  beslut  bör  inte  vara  en\r\nuppgift   för   politiker  utan  i  första  hand  en\r\nangelägenhet för rättssystemet.\r\n\r\n\r\n95. Internationella avtal, punkt 75 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 75 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i  reservationen  om  internationella\r\navtal. Därmed bifaller riksdagen motion  2003/04:K13\r\nyrkande 39 och avslår motion 2003/04:K8 yrkande 26.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi   ser   inget  självändamål  i  att  EU-ländernas\r\ninsatser   i  internationella   organisationer   och\r\nförhandlingar harmoniseras. Vi ser i stället en stor\r\nfördel i att  olika  länder  ges möjlighet att driva\r\nolika  linjer.  Sverige  borde ha  en  egen  röst  i\r\nvärlden  i  stället  för  att   sitta   tyst  i  EU-\r\nkollektivet.  Under  toppmötet  i Johannesburg  satt\r\nSverige tyst när de rika länderna ville driva igenom\r\navtal mot de fattiga ländernas vilja.  Det  ankom på\r\nNorge  och Schweiz att från nordländernas sida  föra\r\ntalan för  en  mer solidarisk politik. Det gjorde de\r\nmed      framgång,     och      tillsammans      med\r\nutvecklingsländerna    kunde    man    avfärda    de\r\nbakåtsträvande förslagen. Vi tror att ett aktivt och\r\nsolidariskt  Sverige  skulle  få  större genomslag i\r\narbetet  för  en rättvisare värld än  ett  land  som\r\nblekt och suddat  ut sin profil för att solidarisera\r\nsig med EU-kollektivet.  Det  är i detta ljus vi ser\r\nförslaget om att EU ska ges rätt  att  förhandla och\r\ningå  avtal  på egen hand, och förslaget bör  därför\r\navstyrkas.\r\n\r\n\r\n96. Solidaritetsklausulen, punkt 76 (v)\r\n\r\nav Lars Ohly (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  76\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  solidaritet.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K9  yrkande\r\n27  i  denna  del  och  avslår motionerna 2003/04:K8\r\nyrkande 30,  2003/04:K10  yrkande 31 och 2003/04:K13\r\nyrkande 35.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVänsterpartiet anser att konventets förslag om en ny\r\nsolidaritetsklausul skulle innebära en utvidgning av\r\nmandatet  för  EU:s krishanteringsförmåga  till  att\r\nomfatta  terroristbekämpning   med  militära  medel.\r\nVänsterpartiet  kan således inte  ställa  sig  bakom\r\ntankarna på en solidaritetsklausul.\r\n\r\n\r\n97. Solidaritetsklausulen, punkt 76 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  76\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  solidaritet.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K13 yrkande\r\n35  samt   avslår   motion  2003/04:K8  yrkande  30,\r\n2003/04:K9 yrkande 27  i  denna  del och 2003/04:K10\r\nyrkande 31.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSolidaritetsklausulen bör avvisas.  Definitionen  av\r\nterroristhotet,  som  kan komma från både länder och\r\ngrupper, är ytterst luddig  och  ger  möjlighet till\r\nvida  tolkningar.  Kravet  på att sätta in  militära\r\nresurser reser en lång rad frågor som förslaget till\r\nfördragstext  över  huvud taget  inte  behandlar.  I\r\npraktiken utgör solidaritetsklausulen  med sitt krav\r\npå   att   sätta   in   militära  resurser  starkare\r\nskrivningar  än  Natos  ömsesidiga  försvarsgaranti.\r\nFörslaget      om      solidaritetsklausulen       i\r\ngrundlagsförslaget  torde  därför vara svårförenligt\r\nmed svensk alliansfrihet.\r\n\r\n\r\n98. Inre marknaden, punkt 77 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  77\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs  i  reservationen  om inre marknaden.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:\r\nK13 yrkandena 55, 56 och 59.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKonventsutkastets  skrivningar  om  konkurrensregler\r\nför  företag  (artikel III-50) inskränker  i  onödan\r\nsamarbete  mellan   företag   i   syfte   att  uppnå\r\nspecificerade miljömål. Detta samarbete kan  vara av\r\nstor   betydelse   för   att  ta  till  vara  miljö-\r\nengagemanget i näringslivet för frivilliga åtgärder,\r\nsom ett komplement till regleringar eller ekonomiska\r\nstyrmedel. Det skulle till exempel kunna inkräkta på\r\nmöjligheten   för  företag  att   ställa   krav   på\r\nmiljöanpassning  i sin upphandling. Artikel III-50.3\r\nskulle därför behöva  ändras till följande: Punkt 1\r\nfår dock förklaras icke  tillämplig  på  alla  \u0085 som\r\nbidrar   till   att   förbättra  produktionen  eller\r\ndistributionen  av  varor,  eller  till  att  främja\r\ntekniskt   eller   ekonomiskt   eller   miljömässigt\r\nframåtskridande ...\r\n\r\nDen  inre  marknadens   konkurrensregler   rörande\r\nstatsstöd  (artikel  III-56)  medger  inte  stöd för\r\nmiljöskyddsåtgärder. Den vedertagna principen om att\r\nförorenaren   ska   betala   kostnaderna   för   att\r\nåterställa  miljön  eller  vidta  åtgärder  för  att\r\nuppfylla  lagkrav  bör  värnas  och snarast stärkas,\r\näven   om  vissa  tillfälliga  undantag   kan   vara\r\nbefogade,  t.ex. i nya medlemsstater. Men offentligt\r\nstöd bör medges för att t.ex. påskynda införandet av\r\nny teknik. Därför  bör  en  ny punkt läggas in efter\r\nartikel  III-56.3  c  som möjliggör  stöd  för  att\r\nfrämja  miljöskyddsaktiviteter,   som  att  påskynda\r\ninförandet  och  användning  av  nya, miljöanpassade\r\nprocesser, produkter eller tjänster.\r\nKonventsutkastets  artikel  III-40   om  den  fria\r\nvarurörligheten  i  den  inre  marknaden anger  ökad\r\nhandel och ökad konsumtion som mål  i  sig. Detta är\r\nen vanlig tanke men inte desto mindre fel. Dessa ska\r\ni  stället  ses som medel för att uppfylla  mål  som\r\nmedborgarnas  välbefinnande  och  andra övergripande\r\nmål  för  EU.  Därför  bör  artikel  III-40   a   om\r\nnödvändigheten  av att främja handelsutbytet mellan\r\nmedlemsstaterna och  tredje  land strykas. Eftersom\r\nen ökad konsumtionsnivå i den  rika världen knappast\r\nkan vara ett mål i sig bör artikel  III-40  d ändras\r\ntill   nödvändigheten  av  att  undvika  allvarliga\r\nstörningar  i  medlemsstaternas ekonomier och av att\r\ntrygga en förnuftig  och miljöanpassad utveckling av\r\nproduktionen  och  en lämplig  konsumtionsnivå  inom\r\nunionen.\r\n\r\n99. Socialförsäkringsfrågor, punkt 78 (m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker  (m),  Gunnar Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 78 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad     som     anförs     i    reservationen     om\r\nsocialförsäkringsfrågor. Därmed  bifaller  riksdagen\r\nmotion 2003/04:K10 yrkandena 7 i denna del och  32 i\r\ndenna   del  samt  avslår  motionerna  2003/04:Sf242\r\nyrkande 2, 2003/04:Sf288 yrkande 9 samt 2003/04:\r\nSf360 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nUtgångspunkten  för  konventets  förslag är liksom i\r\nnuvarande   fördrag   att   frågor   om   välfärdens\r\nutformning  utgör  nationell kompetens. Vi välkomnar\r\nkonventets förslag på  detta område, som innebär att\r\nsocialpolitiken och sociala  transfereringar förblir\r\nnationella  frågor  och  att  EU  inte   kommer  att\r\nutvecklas till en transfereringsunion. Riksdagen bör\r\nmed  bifall  till motion K10 yrkandena 7 och  32  (i\r\ndessa delar) göra  ett tillkännagivande om vikten av\r\natt  den nationella beslutanderätten  bibehålls  för\r\nbl.a. socialpolitiken och sociala transfereringar.\r\n\r\n\r\n100. Socialförsäkringsfrågor, punkt 78 (v och\r\nmp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 78 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad    som     anförs     i     reservationen     om\r\nsocialförsäkringsfrågor.  Därmed  bifaller riksdagen\r\nmotionerna  2003/04:Sf242  yrkande 2,  2003/04:Sf288\r\nyrkande 9 samt 2003/04:Sf360  yrkande  1  och avslår\r\nmotion 2003/04:K10 yrkandena 7 i denna del  och 32 i\r\ndenna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEU kan enligt konventets förslag ta sig kompetens på\r\nde  områden man önskar, vilket är en allvarlig  risk\r\nför det  offentliga  trygghetssystemet  i Sverige. I\r\npraktiken pågår därtill en harmonisering  på området\r\nsom   drivs   på   av   EMU-projektet.   I  och  med\r\nNicefördraget  slog  Europeiska  rådet fast en  s.k.\r\neuropeisk  social  modell.  Rådet  har  vidare  gett\r\nmedlemsstaterna   generella   riktlinjer    om   att\r\noffentlig   sektor   ska  privatiseras.  Vi  ser  en\r\nuppenbar risk att EU-samarbetet  kommer  att medföra\r\nen   ökad   privatisering  av  socialförsäkringarna,\r\nvilket i sin  tur  riskerar  att  hota det generella\r\nvälfärdssystemet  i  Sverige. Riksdagen  bör  därför\r\ngöra  ett tillkännagivande  om  att  regeringen  bör\r\nverka för att den nationella beslutanderätten på det\r\nsociala  området  bevaras. Därmed bifalls motionerna\r\nSf242 yrkande 2, Sf288  yrkande  9 och Sf360 yrkande\r\n1.\r\n\r\n\r\n101. Sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor,\r\npunkt 79 (v)\r\n\r\nav Lars Ohly (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  79\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om sociala frågor och\r\narbetsmarknadsfrågor.   Därmed   bifaller  riksdagen\r\nmotionerna  2003/04:K9  yrkande 13 samt  2003/04:K10\r\nyrkande 32 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag delar inte den positiva  syn på marknadsekonomin\r\ni konventets fördragsutkast, vilket där är förskönat\r\ntill social marknadsekonomi.  Från Vänsterpartiets\r\nsida anser vi att det i konventsförslaget  finns  en\r\nrad  exempel  som  syftar  till  att  syftet  är att\r\nfördragsfästa en högerpolitisk världsbild och det är\r\ni  det  sammanhanget  man  skall  sätta in begreppet\r\nmarknadsekonomi.\r\n\r\nArbetsmarknadens  parter och den sociala  dialogen\r\nhar en viktig funktion i EU-samarbetet. Även om vi i\r\ngrunden motsätter oss  skapande av ett unionsfördrag\r\när  vi,  om  ett  fördrag ändå  kommer  till  stånd,\r\npositiva till att detta  innehåller  en  bestämmelse\r\nsom  lyfter  fram  arbetsmarknadens  parter och  den\r\nsociala dialogen.\r\n\r\n102. Gränsöverskridande fackliga\r\nsympatiåtgärder, punkt 80\r\n(m, fp, kd och c)  motiveringen\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m), Carl\r\nB Hamilton (fp), Holger Gustafsson  (kd),  Tobias\r\nKrantz   (fp),  Kerstin  Lundgren  (c)  och  Nils\r\nFredrik Aurelius (m).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nTill skillnad  från  arbetsmarknadsutskottet  gör vi\r\nbedömningen  att  förslaget  om  att fördragsreglera\r\nrätten      till     gränsöverskridande     fackliga\r\nsympatiåtgärder  ska avvisas. Därmed avstyrks motion\r\nK9 (v) yrkande 16.\r\n\r\n\r\n103. Arbetskraft från tredjeland, punkt 81 (m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker  (m),  Gunnar Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 80 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen  om  arbetskraft från\r\ntredje   land.  Därmed  bifaller  riksdagen   motion\r\n2003/04:K10 yrkande 24 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att  det  är  av  betydande  vikt  att  ett\r\nmodernt  regelverk  arbetas  fram  inom  EU avseende\r\narbetskraftsinvandring.  Konventets förslag  att  ge\r\nmedlemsländerna  rätt  att  fastställa   hur   många\r\ntredjelandsmedborgare  som  ska  beviljas inresa för\r\narbete    strider    mot   idén   om   en   gemensam\r\ninvandringspolitik. Förslaget bör avvisas.\r\n\r\n\r\n104. Arbetsmarknadsparternas roll och den\r\nsociala dialogen, punkt 82 (m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker  (m),  Gunnar Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 82 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservationen om\r\narbetsmarknadsparternas roll och den sociala\r\ndialogen. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:K10 yrkande 32 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att den rättsliga grunden gällande den s.k.\r\nsociala  dialogen  bör  tas  bort ur  fördraget.  De\r\navtalsslutande parterna ges i  dag en särställning i\r\nden  europeiska lagstiftningsprocessen  som,  enligt\r\nvår mening,  är  olämplig,  detta  i  synnerhet  som\r\narbetsmarknadens  parter inte kan ställas till svars\r\nför lagstiftningen.\r\n\r\n\r\n105. Arbetsmarknadsparternas roll och den\r\nsociala dialogen, punkt 82 (fp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 82 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad     som     anförs     i    reservationen     om\r\narbetsmarknadsparternas   roll   och   den   sociala\r\ndialogen.  Därmed bifaller riksdagen  delvis  motion\r\n2003/04:K10 yrkande 32 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att  det är fel att överenskommelser mellan\r\narbetsmarknadens parter genom beslut i ministerrådet\r\nkan överföras till  lagstiftning utan parlamentarisk\r\nmedverkan  eller ansvarstagande  för  konsekvenserna\r\nför  samhället   utanför   parternas   intressesfär.\r\nExempel  är  uppgörelser  som  ökar  det offentligas\r\nkostnader. Detta är odemokratisk korporativism medan\r\nvi istället förordar beslutsordningar  som bygger på\r\nöppenhet  och  där  folkvalda  tar  beslut  och  bär\r\nutkrävbart ansvar.\r\n\r\n\r\n106. Folkhälsopolitiken och hälso- och\r\nsjukvård, punkt 83 (m)\r\n\r\nav  Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m)  och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 83 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om folkhälsopolitiken\r\noch hälso-  och  sjukvård. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:K10  yrkandena  33,  34  och  37 samt\r\navslår   motionerna  2003/04:K6  i  denna  del  samt\r\n2003/04:K13 yrkande 66.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi har inget  att  erinra  mot konventets förslag om\r\natt   folkhälsopolitik   ska   vara   ett   fortsatt\r\nnationellt ansvar. Vi ställer oss  bakom  begäran om\r\ntillkännagivanden om att det är medlemsstaterna  som\r\nansvarar  för folkhälsopolitiken, om patienters rätt\r\natt  söka  vård   över  nationsgränserna  respektive\r\nvårdproducenternas   fria   etableringsrätt  och  om\r\navskaffande av offentliga monopol.\r\n\r\n107. Folkhälsopolitiken och hälso- och\r\nsjukvård, punkt 83 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  83\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om folkhälsopolitiken\r\noch hälso- och  sjukvård.  Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:K13 yrkande 66 samt avslår motionerna\r\n2003/04:K6 i denna del och 2003/04:K10 yrkandena 33,\r\n34 och 37.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag  vill  peka  på  skrivningarna  om  förebyggande\r\nverksamhet,  även kallad  harm  reduction,  och  att\r\npolitiken på EU-nivå  ska  vara  s.k. kompletterande\r\nför medlemsländernas narkotikapolitik.  Det  är  väl\r\nkänt  att  Sverige med kraft jobbar mot utbredningen\r\nav narkotikaanvändningen,  och  denna politik har en\r\nförkrossande majoritet av svenskarnas  stöd.  Det är\r\nväl   känt   att  EU:s  olika  medlemsländer  tolkar\r\nskrivningar  om  förebyggande  verksamhet  på  olika\r\nsätt; och vad menas egentligen med att komplettera\r\nnarkotikapolitiken?  Sveriges  restriktiva  hållning\r\nkan hotas, och redan i dag påverkas vi av andra  EU-\r\nländers   slapphänta   politik  inom  detta  område.\r\nRegeringen  bör därför med  kraft  försöka  få  bort\r\nskrivningarna   om   förebyggande   verksamhet  etc.\r\nMiljöpartiet  anser  att det i skrivningarna  räcker\r\natt  framhålla  vikten  av   samarbete,   utbyte  av\r\nerfarenhet   och   stimulering   av  forskning  inom\r\nområdet.\r\n\r\n\r\n108. Målen för jordbrukspolitiken, punkt 84 (m)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar  Hökmark  (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 84 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   anförs  i  reservationen  om  målen  för\r\njordbrukspolitiken. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:K10  yrkande   35   och   avslår  motionerna\r\n2003/04:K8 yrkande 27 och 2003/04:K13 yrkande 67.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  välkomnar  konventets  förslag om  en  förändrad\r\nbeslutsordning för jordbrukspolitiken.  Vi menar att\r\ndet   bör   göra   det  lättare  att  reformera  den\r\njordbrukspolitik  som   orsakar  överproduktion  och\r\ndumpning.    En    reformering    av    målen    för\r\njordbrukspolitiken bör genomföras. Detta förtar dock\r\ninte  behovet  av att  i  Sverige  skapa  likvärdiga\r\nkonkurrensvillkor.\r\n\r\n\r\n109. Målen för jordbrukspolitiken, punkt 84\r\n(kd)\r\n\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  84\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som   anförs   i  reservationen  om  målen  för\r\njordbrukspolitiken. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:K8   yrkande  27   och   avslår   motionerna\r\n2003/04:K10 yrkande 35 och 2003/04:K13 yrkande 67.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nJag anser att konventets förslag att ge\r\nEuropaparlamentet ökat inflytande i\r\njordbrukspolitiken är mycket välkommet. Det\r\nkommer förhoppningsvis att medverka till att\r\nreformeringen av den gemensamma\r\njordbrukspolitiken kan fortsätta. Att\r\nkonventet inte föreslår några förändringar\r\nav målen för jordbrukspolitiken är\r\notillfredsställande. Vissa delar av den\r\neuropeiska jordbrukspolitiken har negativa\r\nkonsekvenser för jordbrukare i u-länderna.\r\nFöljderna av omfattande subventioner leder\r\ntill dumpning av produktionen på u-\r\nlandsmarknaden, vilket kan leda till att\r\ninhemsk produktion slås ut.\r\nKristdemokraterna anser att en övergripande\r\nmålsättning för den gemensamma\r\njordbrukspolitiken bör vara en produktion i\r\nbalans och ett globalt ansvarstagande.\r\n\r\n\r\n110. Målen för jordbrukspolitiken, punkt 84\r\n(mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  84\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservationen om målen\r\nför jordbrukspolitiken. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:K13 yrkande 67 och\r\navslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 27 och\r\n2003/04:K10 yrkande 35.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKonventet   vågade  inte  ta  i  en  av  de  hetaste\r\npotatisarna man  hade  att  behandla.  Man  föreslår\r\ningen  som helst ändring av de 50-talsmässiga  målen\r\nför jordbrukspolitiken,  även  om en ändring är akut\r\npåkallat.  Regeringen  bör  på  regeringskonferensen\r\nhårt        driva       att       jordbrukspolitiken\r\nåternationaliseras.\r\n\r\n111. Målen för jordbrukspolitiken, punkt 84\r\n(fp)  motiveringen\r\n\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEU:  s export-,  inkomst-  och  produktionsstöd  bör\r\navskaffas  liksom  alla  former av handelshinder mot\r\ntredje land. Detta bör ske till senast år 2015, dvs.\r\ndet  år  är  när  FN:  s  Millenniemål   skall  vara\r\nuppfyllda.  Genom  ökad  import  till  EU  t  ex  av\r\nlivsmedel  kan  priset  även på inhemskt producerade\r\nprodukter falla. Det tjänar  både  konsumenterna och\r\nEuropas miljö på. Det krävs jämfört med idag skärpta\r\nregler för europeisk matproduktion:  nej  till långa\r\ndjurtransporter,  nej  till  antibiotika i djurfoder\r\noch  åtgärder  som  medför  mindre   användning   av\r\nbekämpningsmedel med miljöpåverkan.\r\n\r\n\r\n112. Fiskepolitik, punkt 85 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 85 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om fiskepolitik.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K13 yrkande\r\n68.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nProblemen med EU:s fiskeripolitik kan  exemplifieras\r\nmed  EU:s  förbud  för  Sverige  att  genomföra  det\r\naviserade  stoppet av torskfisket. Regeringen  borde\r\nutifrån detta grundligt analysera förslaget att göra\r\nbevarandet av  havets  biologiska  resurser  till en\r\nexklusiv  EU-befogenhet.  Flera remissinstanser  har\r\nockså  pekat  på  oklarheterna  inom  detta  område.\r\nRegeringens linje borde  vara att EU enbart skall ha\r\nrätt att sätta miljöskyddande  minimistandarder inom\r\ndetta politikområde, inte tvinga  länder att föra en\r\nmindre miljövänlig politik.\r\n\r\n\r\n113. Miljöpolitiken, punkt 87 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 87 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i reservationen om miljöpolitiken.\r\nDärmed   bifaller   riksdagen   motion   2003/04:K13\r\nyrkandena   60   och  61  samt   avslår   motionerna\r\n2003/04:K8 yrkande 28, 2003/04:K9 yrkande 30 i denna\r\ndel och 2003/04:K10 yrkande 36.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nArtikel III-43 anger  när  restriktioner  i den fria\r\nvarurörligheten    får    göras.    Vi   anser   att\r\nfördragsutkastets skrivning om intresset att skydda\r\nmänniskors  och  djurs  hälsa  och  liv, att  bevara\r\nväxter  \u0085  är  alldeles  för  snäv. I enlighet  med\r\npraxis  från EG-domstolen bör artikeln  kompletteras\r\nmed en uttrycklig  rätt att vidta inskränkningar för\r\nmiljöskydd, förutsatt  att  åtgärderna  i  övrigt är\r\nförenliga med EU-kraven.\r\n\r\nVi anser att genomgripande revideringar behövs  av\r\nområden  som jordbruk, fiske, miljö, transeuropeiska\r\nnät,  transport   och   energi  för  att  på  allvar\r\nintegrera     miljöhänsyn     i     fördraget      i\r\nCardiffprocessens  anda.  Konkreta  förslag  som  vi\r\nstöder   har   lämnats  av  den  samlade  europeiska\r\nmiljörörelsen.\r\n\r\n114. Miljöbestämmelser, punkt 89 (v och mp)\r\n\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 89 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om miljöbestämmelser.\r\nDärmed  bifaller   riksdagen  motionerna  2003/04:K2\r\nyrkandena 35 och 36,  2003/04:K13  yrkande  49  samt\r\n2003/04:\r\nMJ434 yrkande 8.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi   anser   att   miljöpolitiken   bör   styras  av\r\nminiminormer.  Det är inte den lägsta ambitionsnivån\r\nsom bör vara bestämmande,  utan  det  bör  finnas en\r\nmöjlighet   för   enskilda  länder  att  gå  före  i\r\nutformningen av sin miljöpolitik. Det bör utredas om\r\ndet  finns  möjlighet  att  tvinga  in  det  sista\r\nmedlemslandet  i  förbättringar  av  miljöpolitiken.\r\nRevideringen av miljöbestämmelserna i  fördraget får\r\ninte leda till att medlemsstaterna måste  sänka sina\r\nkrav och standarder.\r\n\r\nVi konstaterar att miljögarantin fortfarande  inte\r\när  en  miljögaranti på riktigt. Paragrafen ger inte\r\nmedlemsländerna  någon rättighet att införa starkare\r\nlagstiftning för att  skydda  miljö  och  hälsa.  De\r\nundantagsmöjligheter   som   trots   allt  finns  är\r\nfortfarande    kringskurna    av    krav    på   att\r\nlagstiftningen måste motiveras med nya vetenskapliga\r\nbevis, att problemet måste vara speciellt allvarligt\r\njust inom det medlemslandet och att problemet ska ha\r\nuppkommit   först  efter  att  EU  harmoniserat  sin\r\nlagstiftning.  Om  så  är fallet kan ett medlemsland\r\nbegära att EG-kommissionen  prövar  undantaget.  EG-\r\nkommissionen  kan  dock  besluta att undantaget inte\r\nska tillåtas om den bedömer  att  det  skulle utgöra\r\nett  hinder för den inre marknadens funktion.  Detta\r\när inte  en  miljögaranti.  Vi anser att Sverige bör\r\nverka  för införandet av en verklig  miljögaranti  i\r\nEU-fördraget  som  ger  medlemsländerna  rätt att gå\r\nföre med en högre nivå på miljö- och hälsoskyddet.\r\n\r\nSverige bör verka för en ändring av EU:s\r\nregelverk. Havsmiljökommissionen drar\r\nslutsatsen att de internationella\r\nbeslutsstrukturerna måste förändras så att\r\nmöjligheter skapas för berörda kuststater\r\natt själva besluta om hur havet skall\r\nskyddas. Ett steg i den riktningen är att i\r\nEU:s nya grundlag införa en uttrycklig rätt\r\nför medlemsstater att vidta nationella\r\nåtgärder till skydd för naturresurser, miljö\r\noch hälsa. Denna rätt skulle betyda mycket\r\npå t.ex. kemikalieområdet men måste\r\nsjälvfallet även omfatta jordbruket och\r\nfisket.\r\n\r\n\r\n115. Miljöbestämmelser, punkt 89 (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  89\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om miljöbestämmelser.\r\nDärmed   bifaller   riksdagen   motion    2003/04:K2\r\nyrkandena  35  och  36  och  avstyrker   2003/04:K13\r\nyrkande 49 samt 2003/04:MJ434 yrkande 8.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag   anser   att   miljöpolitiken   bör  styras  av\r\nminiminormer.  Det är inte den lägsta ambitionsnivån\r\nsom bör vara bestämmande,  utan  det  bör  finnas en\r\nmöjlighet   för   enskilda  länder  att  gå  före  i\r\nutformningen av sin miljöpolitik. Det bör utredas om\r\ndet  finns  möjlighet  att  tvinga  in  det  sista\r\nmedlemslandet  i  förbättringar  av  miljöpolitiken.\r\nRevideringen av miljöbestämmelserna i  fördraget får\r\ninte leda till att medlemsstaterna måste  sänka sina\r\nkrav och standarder.\r\n\r\n\r\n116. Århuskonventionen, punkt 90 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  90\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservationen om Århuskonventionen.\r\nDärmed   bifaller   riksdagen   motion   2003/04:K13\r\nyrkandena 57 och 58.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nÅrhuskonventionen   slår   fast   att   allmänhetens\r\ntalerätt,  eller rätten att vända sig till  domstol,\r\nutgör  en väsentlig  del  av  deltagande  demokrati.\r\nArtikel  46  bör därför kompletteras med en ny punkt\r\nefter nuvarande  punkt  3 som ger en uttrycklig rätt\r\ntill berörda EU-medborgare  och deras organisationer\r\natt  vända  sig  direkt  till EU-domstolen  för  att\r\növerklaga beslut av EU-organ. Detta kan jämföras med\r\nden talerätt som miljöorganisationer  i  Sverige har\r\nenligt miljöbalken.\r\n\r\nKonventutkastets förslag till rättighet om\r\nmiljöskydd (artikel II-37) når inte upp till\r\nÅrhuskonventionens krav och är för svagt.\r\nDet bör därför ersättas med en uttrycklig\r\nrätt för varje person, nu och i framtiden,\r\natt leva i en miljö avpassad till hennes\r\nhälsa och välbefinnande.\r\n\r\n117. Rymden, punkt 92 (m, fp, c, v och mp)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m), Carl\r\nB  Hamilton  (fp),  Lars Ohly (v), Tobias  Krantz\r\n(fp), Kerstin Lundgren (c), Nils Fredrik Aurelius\r\n(m) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 92 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs i reservationen  om  rymden.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2003/04:K10 yrkande 38\r\noch 2003/04:K13 yrkande 63.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser inte att rymden ska bli ett kompetensområde\r\nför EU.\r\n\r\n118. Industri, punkt 94 (m)\r\n\r\nav  Göran  Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 94 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs  i  reservationen om industri. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:K10 yrkande 39.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet kan ifrågasättas om fyra områden som kan\r\nbli föremål för stödjande åtgärder över\r\nhuvud taget borde vara unionskompetens. Det\r\ngäller industri, idrott, kultur och rymden.\r\nDen föreslagna kompetensen på dessa områden\r\nbör alltså utgå. EU ska inte bedriva\r\nindustripolitik.\r\n\r\n119. Kultur, punkt 95 (m, v och mp)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m), Lars\r\nOhly (v), Nils Fredrik  Aurelius  (m)  och Gustav\r\nFridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 95 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen om kultur. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:K10 yrkande 40.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nNågon särskild kulturpolitik behövs inte i EU.\r\n\r\n\r\n120. Idrott, punkt 96 (m, v, c och mp)\r\n\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m), Lars\r\nOhly  (v),  Kerstin Lundgren  (c),  Nils  Fredrik\r\nAurelius (m) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 96 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i  reservationen  om  idrott.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2003/04:K10 yrkande 41\r\noch 2003/04:K13 yrkande 64.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nNågon särskild idrottspolitik behövs inte i EU.\r\n\r\n\r\n121. Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse,\r\npunkt 97 (m)\r\n\r\nav  Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m)  och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 97 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservationen  om  tjänster  av\r\nallmänt   ekonomiskt   intresse.   Därmed   bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:K10 yrkande 42.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser  att  konventets  förslag  om  tjänster av\r\nallmänt  ekonomiskt intresse är oklart men  att  det\r\nkan tolkas som ett försök att ge skydd åt offentliga\r\nmonopol. Detta  strider  mot  EU:s  strävan efter en\r\nöppen  marknad  och  bör därför avvisas.  Offentliga\r\nmonopol   har   betydande   negativa   sociala   och\r\nekonomiska konsekvenser och drabbar många gånger den\r\nenskilde hårt. Vi  menar  att förslaget riskerar att\r\näventyra nödvändig liberalisering  och  att negativt\r\npåverka  en effektivisering och konkurrensutsättning\r\npå nya marknader  inom den inre marknaden. Förslaget\r\nbör avvisas.\r\n\r\n122. Räddningstjänst, punkt 98 (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  98\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservationen om\r\nräddningstjänst. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:\r\nK13 yrkande 69 och avslår motion 2003/04:K8\r\nyrkande 31.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet breda  EU-begreppet  civil protection är oklart,\r\noch konventet har valt att  inte  definiera  området\r\n(som    i   huvudsak   handlar   om   frågor   kring\r\nräddningstjänsten).  Konventet  föreslår trots detta\r\nen   övergång   till  överstatligt  beslutsfattande.\r\nRegeringens  omsorg,  som  man  ger  uttryck  för  i\r\nskrivelsen, om  att  dessa lagar inte ska undergräva\r\ndet  kommunala  självstyret  är  positiv,  men  inte\r\ntillräcklig.  Så  länge   en   klar   definition  på\r\nbegreppet  civil  protection  inte kan uppvisas  bör\r\nregeringen  hålla  fast  vid  att området  inte  ska\r\növergå till överstatligt beslutsfattande.\r\n\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\n\r\n-  Tidsschemat för regeringskonferensen, punkt\r\n3 (c)\r\n-\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nNär  det  gäller  riksdagen och regeringskonferensen\r\nvill jag anföra följande.  Visserligen har ett antal\r\nåtgärder genomförts, men det  ändrar inte det faktum\r\natt riksdagens ställningstagande  kommer  att  göras\r\nnär regeringskonferensen redan hunnit halvvägs.  Med\r\ndet  nya  tidsschemat för regeringskonferensen borde\r\nriksdagen inkallats  i särskild ordning, i syfte att\r\nskapa tillräcklig tid  för processen och ett tydligt\r\nmandat    från    riksdagen    inför     regeringens\r\nförhandlingar.\r\n\r\n\r\n-  Mandat, punkt 4 (c)\r\n\r\n-\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nJag anser inte att dagens ordning med EU-nämnden  är\r\ntillfyllest   men  konstaterar  att  dagens  ordning\r\nförutsätter att  regeringen  samråder med EU-nämnden\r\ninför ställningstaganden av vikt, vilket självfallet\r\ngäller  för  det  nya  fördraget.   Självklart   ska\r\nriksdagens  beslut med anledning av detta betänkande\r\nvara   en   utgångspunkt   för   såväl   regeringens\r\nförhandlingar som för samrådet mellan EU-nämnden och\r\nregeringen. Efter regeringskonferensen har riksdagen\r\natt pröva frågan  om  fördraget  ska  godkännas  för\r\nsvensk  del.  Regeringen  kommer  att  förelägga  en\r\nproposition  i frågan. Riksdagen är i denna kommande\r\nprövning fri att  pröva  frågan  om  godkännande  av\r\nfördraget oavsett tidigare ställningstaganden.\r\n\r\n\r\n-  Övergångsmöjligheter rörande beslutsregler\r\n(passerellerna) punkt 9 (v och mp)\r\n\r\n-\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nKonventsförslagets  två paragrafer om mekanismer för\r\nförenklat ändringsförfarande, de s.k. passerellerna,\r\nartiklarna  24.4 och 39.8,  innebär  att  Europeiska\r\nrådet med enhällighet  kan  ändra  beslutsförfarande\r\nfrån särskilt lagstiftningsförfarande  till  vanligt\r\nsådant,  samt  från  enhällighet  till  kvalificerad\r\nmajoritet.  Här  ges  alltså EU-institutioner,  vars\r\nbefogenheter skall regleras  av fördraget, kompetens\r\natt  själva  ändra detta fördrags  innehåll  på  ett\r\nsådant sätt att dessa institutioner stärker sin egen\r\nmakt i förhållande  till  medlemsstaterna. Förslaget\r\när oacceptabelt.\r\n\r\n\r\n-  Euratom, punkt 12 (c)\r\n\r\n-\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nJag delar den kritik som riktas mot Euroatomavtalet,\r\ninte minst från miljörörelsen.  Euroatomavtalet  är,\r\nså  som utskottet konstaterar i stora delar obsolet.\r\nDet  ideala   hade  varit  om  frågan  förberetts  i\r\nkonventet så att  avtalet nu kunnat ersättas. Siktet\r\nför EU måste självklart  vara inställt på att främja\r\nhållbar  utveckling  och förnybar  energi.  Även  om\r\nbedömningen av vad medlemsstaterna  är  redo  att nu\r\ndiskutera  torde  vara  riktig,  förutsätter jag att\r\nregeringen i annat sammanhang kommer att aktualisera\r\ndenna fråga.\r\n\r\n\r\n-  Anslutning till Europakonventionen, punkt 24\r\n(mp)\r\n\r\n-\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nJag  anser  inte att EU ska få status  som  juridisk\r\nperson. Denna inställning omöjliggör i praktiken att\r\nEU  får  möjlighet   att   underteckna  Europarådets\r\nkonvention    om    mänskliga    rättigheter     och\r\ngrundläggande  friheter. Jag vill framhålla att även\r\nom  det  kan  förefalla   sympatiskt   av   EU   att\r\nunderteckna  denna  konvention är vinsten liten. EU-\r\nmedborgarna har redan  idag  rätt  att  få övergrepp\r\nprövade  enligt konventionen med bakgrund  av  deras\r\nnationella   anslutning  till  konventionen.  Därför\r\nfinns det ingen  anledning  att  ge  EU rätt att som\r\njuridisk  person i framtiden kunna underteckna  fler\r\noch    mer   kontroversiella    avtal    utan    att\r\nmedlemsstaterna ska behöva ratificera dessa.\r\n\r\n\r\n-  Principen om tilldelade befogenheter, punkt\r\n26 (mp)\r\n\r\n-\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nPå annan  plats  i  betänkandet  behandlas frågan om\r\ninförandet av en så kallad flexibilitetsklausul. Jag\r\nräds  att denna kan komma att innebära  att  EU  kan\r\nutöka sin egen kompetens.\r\n\r\n\r\n-  Återtagande av befogenheter, punkt 27 (c)\r\n\r\n-\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nJag delar  utskottets  bedömning  att det inte finns\r\nnågot  hinder  för  att  medlemsstaterna   att  låta\r\nområden som finns med i dagens fördrag utgå  ur  det\r\nkonstitutionella  fördraget. Jag vill tydliggöra att\r\nEU är en process, i  flera riktningar, där makt både\r\ndelegeras uppåt och kan  återtas av medlemsstaterna.\r\nI likhet med vad som betonas om att ny makt bara kan\r\ntilldelas EU genom ändring  av  fördraget,  bör  det\r\nframgå att återtagande av makt bara kan ske på samma\r\nsätt.\r\n\r\n\r\n-  Europaparlamentets ställning, punkt 37 (mp)\r\n\r\n-\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nJag   vill   i   detta  sammanhang  understryka  att\r\nMiljöpartiet  de  gröna  stödjer  tanken  på  att  i\r\npraktisk handling visa  att  EU:s makt inte ska vara\r\ncentraliserad  till de ursprungliga  staterna  genom\r\natt flytta EU-parlamentet till Prag, mitt i Europa.\r\n\r\n\r\n-  Beslut om unionens finanser, såvitt avser\r\nEkofins förslag i regeringskonferensen,\r\npunkt 53 (fp)\r\n\r\n-\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nVi    anser    att    det     ändringsförslag    som\r\nEkofinministrarna nyligen presenterat rörande beslut\r\nom   unionens   finanser   och   Stabilitets-    och\r\ntillväxtpakten   är   ett  steg  tillbaka  från  det\r\nframsteg som konventets  förslag innebär. Konventets\r\nförslag    innebär   en   stärkt    ställning    för\r\nEuropaparlamentet,  vilket  vi  välkomnar.  Vi anser\r\ndärför  att  Ekofinministrarna  har  fel när de vill\r\nbegränsa   Europaparlamentets   makt   jämfört   med\r\nkonventets  förslag.  Vi  anser också att konventets\r\nförslag   beträffande   en   starkare    roll    för\r\nkommissionen    vad    gäller    tillämpningen    av\r\nStabilitets- och Tillväxtpakten bör gälla.\r\n\r\n\r\n-  Revisionsrätten, punkt 54 (m och fp)\r\n\r\n-\r\nav Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m), Carl\r\nB  Hamilton  (fp),  Tobias  Krantz  (fp) och Nils\r\nFredrik Aurelius (m).\r\n\r\nVi   vill   i   detta   sammanhang   för  regeringen\r\naktualisera  de problem som uppstår, om  inget  görs\r\nvad   gäller   Revisionsrättens    omfattning    och\r\norganisation  när  EU  utvidgas.  Problematiken  bör\r\nföranleda     att     man     i     den    fortsatta\r\nregeringskonferensen   vad  gäller  Revisionsrättens\r\norganisation ser till de  modeller som präglar t.ex.\r\nEuropeiska   investeringsbanken.    Om    man   inte\r\nreformerar  Revisionsrätten  finns det en stor  risk\r\natt den blir en koloss på lerfötter.\r\n\r\n\r\n-  Samordning av den ekonomiska politiken,\r\npunkt 55 (mp)\r\n\r\n-\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nJag vill erinra om att Miljöpartiet har, tillsammans\r\nmed  Socialdemokraterna  och  Vänsterpartiet,  tagit\r\nansvar   för   goda   offentliga   finanser.    EU:s\r\növerstatliga  stabilitetsnormer  behövs  inte.  Inte\r\nminst Miljöpartiet har i samarbetet med de två andra\r\npartierna   kraftfullt  verkat  för  en  ansvarsfull\r\nekonomisk politik.\r\n\r\n\r\n-  Europeiska rådet och ständiga kommittén,\r\npunkt 59 (v och mp)\r\n\r\n-\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nVi vill erinra  om  att  vi har utvecklat vår syn på\r\nsamarbetet i rättsliga frågor  i  vår  reservation i\r\npunkt  58.  Vår  grundläggande  inställning   gäller\r\nnaturligtvis  även om vi inte har reserverat oss  på\r\nvarje punkt.\r\n\r\n\r\n-  Brottsförebyggande åtgärder, punkt 60 (v och\r\nmp)\r\n\r\n-\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nVi vill erinra  om  att  vi har utvecklat vår syn på\r\nsamarbetet i rättsliga frågor  i  vår  reservation i\r\npunkt  58.  Vår  grundläggande  inställning   gäller\r\nnaturligtvis  även om vi inte har reserverat oss  på\r\nvarje punkt.\r\n\r\n\r\n-  En europeisk åklagare, punkt 63 (v och mp)\r\n\r\n-\r\nav Lars Ohly (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nVi vill erinra  om  att  vi har utvecklat vår syn på\r\nsamarbetet i rättsliga frågor  respektive polis- och\r\nåklagarsamarbete i våra reservationer i punkterna 58\r\noch   62.   Vår  grundläggande  inställning   gäller\r\nnaturligtvis  även  om vi inte har reserverat oss på\r\nvarje punkt.\r\n\r\n\r\n-  En europeisk åklagare, punkt 63 (kd)\r\n\r\n-\r\nav Holger Gustafsson (kd).\r\n\r\nKonventets  förslag  att   inrätta   en   fristående\r\neuropeisk åklagarmyndighet i syfte att bekämpa brott\r\nmot  unionens  intressen samt mot gränsöverskridande\r\nbrottslighet   välkomnas    av    Kristdemokraterna.\r\nKristdemokraterna har som enda svenskt  parti drivit\r\nfrågan,   som   även   har   efterlysts   av   OLAF,\r\nRevisionsrätten, kommissionen och Europaparlamentet,\r\nmen hittills avvisats av den svenska regeringen  som\r\nmotsatt sig förslaget.\r\n\r\nJag   anser   att   åklagarmyndigheten   skall  ha\r\nbefogenhet  att  utreda, lagfara och väcka åtal  mot\r\nförövare  av allvarliga  brott  som  påverkar  flera\r\nmedlemsstater  och  brott  mot  unionens finansiella\r\nintressen.  Åtalen  skall  väckas  vid  de  behöriga\r\ndomstolarna i medlemsstaterna. Vidare  anser  jag  i\r\nenlighet  med  justitieutskottets  yttrande  att  en\r\neuropeisk   åklagare  inte  bör  inrättas  innan  en\r\nutvärdering av  Eurojusts verksamhet på det aktuella\r\nansvarsområdet    genomförts.     Utformningen    av\r\ninstitutionen europeisk åklagare bör  styras  av  de\r\nerfarenheter    som    framkommer   vid   en   sådan\r\nutvärdering. Det är inte  heller  självklart  att en\r\neuropeisk   åklagarmyndighet   ska   ha   en   sådan\r\nutformning som konventet föreslår.\r\n\r\n-  Yttre åtgärder, punkt 67 (c)\r\n\r\n-\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nKraven  på  inre  sammanhållning och solidaritet med\r\nden gemensamma politiken bör öka. EU:s medlemsstater\r\nmåste förbinda sig  att underrätta och överlägga med\r\növriga medlemsländer innan man agerar på egen hand i\r\nutrikespolitiken.  Dessutom  måste  möjligheten  att\r\nförhindra    ett    gemensamt    agerande    minska.\r\nKoncensusprincipen bör därför ses över syftande till\r\natt  finna  former för  gemensamma  beslut  där  ett\r\nagerande inte  kan  hindras  av  ett eller ett fåtal\r\nmedlemsstater.\r\n\r\nSamarbetet med regionala säkerhetsanordningar  som\r\nfinns,  exempelvis  OSSE  bör  stärkas.  Likaså  bör\r\nsamarbetet    med   organisationer   för   mänskliga\r\nrättigheter, exempelvis  Europarådet  och  olika FN-\r\norgan, förstärkas.\r\n\r\n-\r\nFörsvarsfrågor, punkt 70 (m)\r\n-\r\nav  Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m)  och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nModerata  Samlingspartiet  välkomnar  att  EU i nära\r\nsamverkan  med  Nato  (Berlin plus avtalen) stärker\r\nsin möjlighet till krishantering. Det är viktigt att\r\nEU  och USA samverkar och  att  den  transatlantiska\r\nlänken  värnas. Nato är den grundläggande europeiska\r\nsäkerhetsordningen  där  Sverige  bör bli medlem för\r\natt fullt ut kunna påverka arbetet  för frihet, fred\r\noch  säkerhet  i vårt närområde och i Europa  i  sin\r\nhelhet.\r\n\r\n\r\n-  Försvarsfrågor, punkt 70 (fp)\r\n\r\n-\r\nav Carl B Hamilton (fp) och Tobias Krantz (fp).\r\n\r\nFolkpartiet liberalerna  välkomnar  att  EU  i  nära\r\nsamverkan med Nato (Berlin plusavtalen) stärker sin\r\nmöjlighet    till   krishantering.   Nato   är   den\r\ngrundläggande   säkerhetspolitiska   alliansen   för\r\nEuropa.  Den  har under senare år utvidgats med Öst-\r\noch  Centraleuropa   och  Sveriges  nära  grannar  i\r\nBaltikum. Ryssland är  förbundet  med Nato genom ett\r\nsärskilt samarbetsråd och har därigenom  en  närmare\r\nformell  relation med Nato än Sverige har. Nato  har\r\nfått helt  nya  uppgifter  än under det kalla kriget\r\noch terrorbalansens år. I analogi  med  resonemangen\r\nom  medlemskap  i eurosamarbetet för att vinna  ökat\r\ninflytande, bör Sverige  utan  dröjsmål och utan att\r\navvakta  utvecklingen i varje annat  nordiskt  land,\r\nbli medlem av Nato för att på så sätt fullt ut utöva\r\ninflytande  över  för Sverige viktiga frågor rörande\r\nvårt närområde, men  även  beträffande övriga Europa\r\noch exempelvis Nato-engagemangen  i  Afghanistan och\r\npå Balkan.\r\n\r\n\r\n-  Ett djuretiskt hållbart samhälle, punkt 86\r\n(mp)\r\n\r\n-\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\nJag  vill  erinra  om att jag under punkt  22  har\r\nreserverat mig rörande  djurskydd. Jag anför där att\r\nen viktig målsättning som saknas i konventsförslaget\r\när djurskydd.\r\n\r\nBilaga\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\n2003/04:13 Europeiska konventet om\r\nEU:s framtid\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre>\r\nFöljdmotioner\r\n\r\n2003/04:K1 av Björn von der Esch (kd):\r\n\r\n1. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till\r\nen grundlagsändring enligt vad i motionen anförs.\r\n\r\n2. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till\r\nen    folkomröstning    i   frågan    om    Sveriges\r\nställningstagande till nytt konstitutionellt fördrag\r\nför EU.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen  anförs  om  att  om  en\r\nfolkomröstning inte  äger  rum  skall frågan avgöras\r\nefter ett nyval.\r\n\r\n2003/04:K2 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening vad i\r\nmotionen  anförs  om  att  skriva  in  federalismens\r\nprinciper i artikeln om upprättandet av unionen.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  ökade möjligheter\r\natt  ställa ansvariga politiker och tjänstemän  till\r\nsvars för den förda politiken.\r\n\r\n3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att yttrandefrihet\r\nför   EU-anställda    bör    skrivas    in   i   det\r\nkonstitutionella fördraget.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om ett förtydligande av\r\nmedborgarinitiativet   samt   minskning  av  antalet\r\nmänniskor till 500 000 som skall ha rätt att uppmana\r\nkommissionen att lägga fram förslag.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  ett förtydligande\r\noch  konkretiserande  av  den öppna och  regelbundna\r\ndialogen med det civila samhället.\r\n\r\n6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att det är viktigt\r\nför  den  folkliga   förankringen   att   demokratin\r\nutvecklas   och   att   beslutsvägar,   ansvar   och\r\nansvarsområden blir tydligare.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att  Sverige  bör\r\navvisa  förslaget   om   en   vald   ordförande  för\r\nEuropeiska rådet.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  ett förtydligande\r\noch     klargörande     av     Europeiska     rådets\r\nbeslutsförfarande.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  öppenhet   och\r\nsekretess inom Europeiska rådet.\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om  att  Sverige  bör\r\ndriva frågan om  att  alla medlemsländer skall ha en\r\nfullvärdig kommissionär.\r\n\r\n11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att avsätta såväl\r\nenskilda kommissionärer som hela kommissionen.\r\n\r\n12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att utrikesministern\r\nbör vara placerad i rådet.\r\n\r\n13.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om dubbla majoriteter i\r\nministerrådet.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att ministerrådet\r\nbör ha initiativrätt.\r\n\r\n15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att ministerrådet\r\ninte skall kunna  fatta  beslut  om  lagar  inom  de\r\nområden där unionen endast skall vara stödjande.\r\n\r\n16.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen    anförs   om    att\r\nEuropaparlamentet bör ha initiativrätt.\r\n\r\n17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att den tidsperiod\r\nsom de nationella  parlamenten  har  att kontrollera\r\nsubsidiaritetsprincipen bör förlängas till minst det\r\ndubbla.\r\n\r\n18.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att de förslag som\r\nde nationella parlamenten avvisat bör falla.\r\n\r\n19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att  regeringen  i\r\nsamverkan     mellan     Landstings-/Kommunförbundet\r\npresenterar  ett   förslag  till  hur  kommuner  och\r\nregioner/landsting kan  medverka  i  och  berika den\r\nsvenska       nationella       övervakningen      av\r\nsubsidiaritetsprincipen.\r\n\r\n20.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om ett förtydligande av\r\nkompetensfördelningen i unionens befogenheter.\r\n\r\n21. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om ett förtydligande av\r\npunkten om unionsrättens företräde framför nationell\r\nrätt.\r\n\r\n22.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om återtagande av makt\r\ntill medlemsstaterna.\r\n\r\n23. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  att  den   s.   k.\r\npasserellen inte är acceptabel.\r\n\r\n24.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om  prioriteringen  av\r\ndet konfliktförebyggande arbetet.\r\n\r\n25. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om en  utredning av hur\r\ndet   existerande   internationella  samarbetet   på\r\nförsvarsmaterielområdet     kan     kopplas     till\r\nförsvarsmaterielbyrån.\r\n\r\n26.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen    anförs   om    att\r\nkompetensfördelningen     mellan     unionen     och\r\nmedlemsstaterna skall vara klart definierad.\r\n\r\n27.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om lagar respektive\r\nramlagar.\r\n\r\n28. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  tydlighet  och\r\nexakthet  av definitioner som gäller straffrättsliga\r\nbefogenheter.\r\n\r\n29. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om unionens  gemensamma\r\nasylpolitik.\r\n\r\n30.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om att tvångsåtgärder\r\nmot enskilda på svenskt territorium även i framtiden\r\nskall vara en uppgift för nationella myndigheter.\r\n\r\n31.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att de nationella\r\nparlamenten skall höras vid utvidgning av områden av\r\nbrottslighet.\r\n\r\n32. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att inte inrätta  en\r\neuropeisk åklagarmyndighet.\r\n\r\n33.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om   ett  särskilt\r\nprotokoll för hållbar utveckling.\r\n\r\n34.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att majoritetsbeslut\r\nbör användas om miniminivåer på miljöskatter.\r\n\r\n35. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om miniminormer.\r\n\r\n36.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att revidering av\r\nden existerande miljöpolicyn  inte  skall  leda till\r\natt   medlemsstaterna  måste  sänka  sina  krav  och\r\nstandarder.\r\n\r\n37. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om förhållningssättet\r\ntill ett eventuellt medlemskap i EMU:s tredje steg.\r\n\r\n2003/04:K3 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i\r\nmotionen anförs om jämställdhet i EU:s fördrag.\r\n\r\n2003/04:K4 av Carina Moberg m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i\r\nmotionen  anförs  om  angelägenheten   av   att  den\r\ngemensamma  transportpolitiken tydligt lyfts fram  i\r\ndet vidare Europasamarbetet.\r\n\r\n2003/04:K5 av Jan Emanuel Johansson (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i\r\nmotionen   anförs  om  att  i  fördraget  införa  en\r\nmålsättning  om  att  jordbrukspolitiken också skall\r\nomfatta ett djuretiskt  hållbart  samhälle inom hela\r\nEU.\r\n\r\n2003/04:K6 av Gabriel Romanus m.fl.  (fp,  kd, v, c,\r\nmp):\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för regeringen som sin  mening  vad  i\r\nmotionen anförs om behovet av att stärka folkhälsans\r\noch den sociala trygghetens  ställning  i  EU:s  nya\r\ngrundlag.\r\n\r\n2003/04:K7   av   Nils-Erik  Söderqvist  och  Agneta\r\nLundberg (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i\r\nmotionen  anförs  om  att  i  avsnittet Unionens mål\r\ntydliggöra kravet på en god folkhälsa.\r\n\r\n2003/04:K8 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att verka för att en skrivning om\r\nden  kristna  idétraditionens  betydelse  för Europa\r\ninförlivas   i   den  föreslagna  EU-konstitutionens\r\ningress.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening    vad    i    motionen    anförs    om   att\r\nsubsidiaritetsprincipen  inom  EU  måste  få  större\r\ngenomslag  i  praktiken  och  i  förlängningen kunna\r\nprövas i EG-domstolen.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs  om  en  tydligare\r\nskrivning om unionens grundläggande värden.\r\n\r\n4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att principen om\r\ntilldelade befogenheter fortsättningsvis  skall vara\r\ngällande för EU.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om  att  all  eventuell\r\növerlåtelse  av  makt  till  gemenskapsnivå  även  i\r\nframtiden   bör   styras  av  medlemsstaterna  genom\r\nratificering i nationella parlament.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att verka för att\r\nartikel 17 om den s.k. flexibilitetsklausulen stryks\r\ni förslaget till fördraget.\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att införa det\r\nvanliga lagstiftningsförfarandet med beslut  som tas\r\nmed   kvalificerad  majoritet  i  ministerrådet  och\r\nmedbeslutande  för  Europa-parlamentet  förutom  för\r\nbeslut om bl.a. fördragsändringar, skattepolitik och\r\ninom det säkerhets- och försvarspolitiska området.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  verka  för  att\r\növerbryggningsmekanismen  -  de  s.k.  passerellerna\r\nstryks ur det föreslagna fördraget.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om att regeringen går\r\nemot   förslaget   om  en  vald  EU-ordförande   för\r\nEuropeiska rådet.\r\n\r\n10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att verka för  ett\r\nroterande   ordförandeskap   i   ministerrådet   med\r\nmöjlighet till s.k. gruppordförandeskap.\r\n\r\n11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att avvisa förslaget\r\nom  att  instifta  ett  samlat lagstiftningsråd  som\r\ntillsammans  med  Europaparlamentet  antar  samtliga\r\neuropeiska lagar och ramlagar.\r\n\r\n12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om den dubbelhattade\r\nutrikesministern.\r\n\r\n13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att verka för  att\r\nkommissionens    samtliga   ledamöter   skall   vara\r\nröstberättigade  och   att   samtliga  medlemsländer\r\nbidrar med en kommissionär.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att låta handlingars\r\noffentliggörande  gälla  all  verksamhet  inom  ECB,\r\ninklusive     ett    offentliggörande    av    ECB:s\r\nmötesprotokoll.\r\n\r\n15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att verka för  att\r\noffentlighetsprincipen  inom  EU  fördragsfästs  och\r\nefterliknar den svenska principen.\r\n\r\n16.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om  att  verka  för att\r\nEU-anställda  får  meddelarfrihet  och meddelarskydd\r\ninskrivet i fördraget.\r\n\r\n17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att verka för att\r\nförslaget om ett s.k. medborgarinitiativ införs.\r\n\r\n18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att reformera  och\r\nfördragsfästa stabilitetspakten.\r\n\r\n19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att  verka  för  en\r\nöppnare gemensam  asyl-  och  invandringspolitik och\r\nkräva att de s.k. minimireglerna,  som möjliggör för\r\nländer att ha generösare nationella regler än andra,\r\nskall kvarstå.\r\n\r\n20.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att verka för att\r\ndet  straffrättsliga  samarbetet  vidareutvecklas  i\r\nsamma utsträckning som polissamarbetet.\r\n\r\n21. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  verka  för  att\r\nEU:s externa politik skall styra mot samma politiska\r\nmål  så  att  handel, jordbruk och bistånd samverkar\r\nför att bekämpa fattigdomen i tredje världen.\r\n\r\n22. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att acceptera  ett\r\nfördjupat samarbete  på  försvarsområdet  mellan  de\r\nmedlemsländer som så önskar.\r\n\r\n23.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  om   att   inget\r\nmedlemsland  skall   tvingas  in  i  ett  eventuellt\r\ngemensamt europeiskt försvar.\r\n\r\n24. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att EU genom sina\r\nmedlemsstater bör öka kapaciteten för fredsbevarande\r\noch    fredsframtvingande    insatser,    de    s.k.\r\nPetersbergsuppgifterna.\r\n\r\n25. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  anskaffning  av\r\nförsvarsmateriel  fortsättningsvis  skall  bygga  på\r\nmedlemsländers frivilligt ingångna samarbetsavtal.\r\n\r\n26.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att betona vikten av\r\natt EU blir en juridisk person.\r\n\r\n27. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  målen för EU:s\r\njordbrukspolitik.\r\n\r\n28.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige bör vara\r\npådrivande  för  att skärpa EU:s politik för hållbar\r\nutveckling.\r\n\r\n29. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att verka för  att\r\nenergifrågorna  omfattas  av  delad  befogenhet inom\r\nunionen.\r\n\r\n30.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att förtydliga\r\ndefinitionen av vilka nationella åtaganden som avses\r\ni solidaritetsklausulen.\r\n\r\n31.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om en definition av\r\nräddningstjänstens insatsområden.\r\n\r\n2003/04:K9 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att avvisa EU-symbolernas plats i\r\ndet kommande fördraget.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  lyfta  ut\r\nEuratomfördraget ur konstitutionsförslaget  och baka\r\nin  tillämpliga delar som har att göra med skydd  av\r\nmiljö, liv och hälsa i själva konstitutionstexten.\r\n\r\n3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om utvidgningen av\r\nområdet  för  beslut  med  kvalificerad   majoritet,\r\nunionsrättens   överordning,  flexibilitetsklausulen\r\noch  de  s.k.  passerellerna   samt  om  behovet  av\r\nlagrådsgranskning.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att EU ansluts till\r\nEuropakonventionen för mänskliga rättigheter och att\r\nstadgan för de grundläggande  rättigheterna  förblir\r\nen politisk deklaration.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om EU-parlamentets\r\ninflytande.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  sammanslagning\r\nmellan kommissionen och ministerrådets sekretariat.\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om vald ordförande i\r\nEuropeiska rådet.\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om dubbel hattning.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  skydda  de  små\r\nländernas inflytande.\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om  att  förstärka  och\r\nutveckla de mellanstatliga samverkansformerna och de\r\nnationella parlamentens roll.\r\n\r\n11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om   översyn   av\r\nförändringar       av       rättsinstrument      och\r\nbeslutsprocedurer.\r\n\r\n12. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  lagstiftning i\r\nministerrådet.\r\n\r\n13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om att säkerställa\r\nmöjligheten  att  införliva EU-lagstiftningen  genom\r\nkollektivavtal.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  beslut om\r\nskatter i EU skall tas med enhällighet.\r\n\r\n15.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening    vad    i   motionen    anförs    om    att\r\nstabilitetsnormerna     inte     skall    överordnas\r\nsysselsättningsmålen.\r\n\r\n16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om gränsöverskridande\r\nfackliga sympatiåtgärder.\r\n\r\n17. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om granskningen  av\r\nEuropol och Eurojust.\r\n\r\n18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om rättslig grund  vad\r\ngäller EU-åklagare.\r\n\r\n19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om den  europeiska\r\narresteringsordern.\r\n\r\n20.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om enhällighet inom\r\nasyl- och invandringspolitiken.\r\n\r\n21. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  vetorätt  inom\r\nutrikespolitiken.\r\n\r\n22.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om   att   undvika\r\nutveckling mot en europeisk superstat.\r\n\r\n23.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att  avvisa  alla\r\nförslag  som  leder  till  att  EU utvecklas till en\r\nmilitär allians.\r\n\r\n24.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs  om  att  värna\r\nalliansfriheten.\r\n\r\n25. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om kollektivt försvar.\r\n\r\n26.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om    EU:s\r\nsnabbinsatsstyrka.\r\n\r\n27. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs  om  ömsesidiga\r\nförsvarsbeslut.\r\n\r\n28. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om jämställdhet som\r\nmål.\r\n\r\n29. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om   att  öka\r\nrepresentationen av kvinnor i EU:s institutioner.\r\n\r\n30.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om global, ekologiskt\r\nhållbar utveckling.\r\n\r\n31.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att förslaget till\r\nnytt   fördrag   ställs    under   prövning   i   en\r\nfolkomröstning.\r\n\r\n32. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att undantag för\r\nSverige  att  delta  i  EMU  skall   skrivas   in  i\r\nfördraget.\r\n\r\n2003/04:K10 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening  vad i\r\nmotionen   anförs  om  att  Sverige  skall  vara  en\r\nfullvärdig medlem  av Europeiska unionen och delta i\r\nsamarbetets alla delar utan undantag.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  EU  och  om  den\r\nbegränsade statsmaktens princip.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om  EU:s  sex\r\nhuvuduppgifter.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs   om   regeringens\r\nskyldighet  att aktivt driva riksdagens ståndpunkter\r\nunder regeringskonferensen.\r\n\r\n5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att EU inte själv\r\nkan utöka sin kompetens.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att Sverige skall\r\nmotsätta  sig förslaget  om  att  institutionalisera\r\nEuropeiska   rådet  samt  om  att  inrätta  en  vald\r\nordförande för det.\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att EU inte skall\r\nbli en transfereringsunion.\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om en koncentration i\r\nbeskrivningen av unionens värden och mål.\r\n\r\n9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  att  begränsa\r\nomfattningen   av   EU:s   skydd  för  grundläggande\r\nrättigheter till de områden där EU har kompetens.\r\n\r\n10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om förbättrad kontroll\r\nav  subsidiaritetsprincipen   genom  möjlighet  till\r\ndomstolsprövning.\r\n\r\n11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om förtydligandet av\r\nprincipen  om att  unionsrättens  företräde  framför\r\nnationell rätt endast gäller under förutsättning att\r\nhänsyn  tas till  medlemsstaternas  konstitutionella\r\ntraditioner.\r\n\r\n12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  en   tydligare\r\navgränsning av unionens befogenhetskategorier.\r\n\r\n13.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om EU och maktdelning.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   i   motionen  anförs  om  förbud  för\r\nEuropeiska rådets ordförande  att inneha två uppdrag\r\ninom EU samtidigt.\r\n\r\n15. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  om  rotation  av\r\nordförandeskap för ministerrådet.\r\n\r\n16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om avskaffande av  den\r\ns.k. passerellen.\r\n\r\n17. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  kommissionens\r\nsammansättning   och   att   det   skall  finnas  en\r\nkommissionär med rösträtt per medlemsstat.\r\n\r\n18.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om en utrikesminister\r\nför unionen.\r\n\r\n19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om ökad  öppenhet  och\r\nmeddelarfrihet.\r\n\r\n20. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om medborgarinitiativ.\r\n\r\n21.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om det finansiella\r\nperspektivet   och   att   unionen   ej   skall   ha\r\nbeskattningsrätt.\r\n\r\n22.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs   om  att  det  är\r\nmedlemsstaterna  som  ansvarar  för  den  ekonomiska\r\npolitiken.\r\n\r\n23.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Europeiska rådet\r\ninte  skall  ges  mandat  att  ta  fram  strategiska\r\nriktlinjer  på  området  för  frihet,  säkerhet  och\r\nrättvisa.\r\n\r\n24.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om   högt  ställda\r\nhumanitära   krav  för  den  gemensamma  asyl-   och\r\ninvandringspolitiken  samt ett modernt regelverk för\r\narbetskraftsinvandring.\r\n\r\n25. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att avvisa förslaget\r\nom  inrättandet  av  en  ständig  kommitté  för  att\r\nunderstödja  det  operativa  samarbetet inom området\r\nför frihet, säkerhet och rättvisa.\r\n\r\n26. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att förebyggandet av\r\nbrott är en nationell angelägenhet.\r\n\r\n27.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att EU inte skall ha\r\nen egen åklagarmyndighet.\r\n\r\n28. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om utformningen av den\r\ngemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.\r\n\r\n29. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om förstärkningen  av\r\nden gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.\r\n\r\n30. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  EU  skall verka\r\nför frihandel och avskaffande av skydd för  statliga\r\nmonopol    inom    området    för   den   gemensamma\r\nhandelspolitiken.\r\n\r\n31. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om införandet av en\r\nsolidaritetsklausul.\r\n\r\n32. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att EU inte skall ha\r\nkompetens      för      sociala      frågor      och\r\narbetsmarknadspolitik   samt   avskaffandet  av  den\r\nsociala dialogen.\r\n\r\n33.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  om  att  det  är\r\nmedlemsstaterna som ansvarar för folkhälsopolitiken.\r\n\r\n34. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om patienters rätt  att\r\nsöka    vård    över   nationsgränserna   respektive\r\nvårdtjänstproducenters fria etableringsrätt.\r\n\r\n35. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om en reformering  av\r\nden gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken.\r\n\r\n36. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  EU:s  framtida\r\nmiljöpolitik.\r\n\r\n37.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  avskaffande av\r\noffentliga monopol.\r\n\r\n38.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att EU inte skall ha\r\nnågon kompetens vad gäller rymdpolitik.\r\n\r\n39. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att EU inte skall ha\r\nnågon kompetens vad gäller industripolitik.\r\n\r\n40.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att EU inte skall ha\r\nnågon kompetens vad gäller kulturpolitik.\r\n\r\n41. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att EU inte skall ha\r\nnågon kompetens vad gäller idrottsfrågor.\r\n\r\n42.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  avskaffande av\r\noffentliga   monopol   och   tjänster   av   allmänt\r\nekonomiskt intresse.\r\n\r\n43.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om ett tydliggörande av\r\nförhållandet mellan  artiklarna  5.1, 7.3 respektive\r\n10 i förslaget till konstitutionellt fördrag.\r\n\r\n2003/04:K11 av Sinikka Bohlin och Alf Eriksson (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad  i\r\nmotionen  anförs  om  att hållbar utveckling som ett\r\ngrundläggande mål för EU lyfts fram och tydliggörs.\r\n\r\n2003/04:K12 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att konventets  förslag sett till\r\nhelheten är en betydande framgång.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att varje land skall\r\nha en fullvärdig kommissionär med rösträtt.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att avvisa förslaget\r\nom  att  inrätta  en  post  som  vald ordförande för\r\nEuropeiska rådet.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att ordförandeskapet\r\ni    Europeiska   rådet    skall    rotera    mellan\r\nmedlemsländerna  i  enlighet  med  de principer som,\r\nenligt konventets förslag, skall gälla för flertalet\r\nav ministerrådets rådskonstellationer.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  de  nationella\r\nparlamentens   och    domstolens    möjlighet    att\r\nkontrollera subsidiaritetsprincipens efterlevnad.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om Regionkommitténs\r\nrätt att väcka talan hos domstolen  i frågor som rör\r\nsubsidiaritetsprincipens tillämpning.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen   anförs   om   de   s.k.\r\npasserellerna och flexibilitetsklausulen.\r\n\r\n9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att regeringen bör\r\nstödja konventets förslag till nya röstregler.\r\n\r\n10. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om Revisionsrättens\r\nmöjligheter  att också utföra  effektivitetsrevision\r\nav EU:s verksamhet.\r\n\r\n11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om utökad  samverkan på\r\ndet utrikespolitiska området.\r\n\r\n12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att utrikesministern\r\ninte  skall   vara  ordförande  i  rådet  för  yttre\r\nförbindelser.\r\n\r\n13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att avvisa förslag\r\nom ett gemensamt EU-försvar.\r\n\r\n14. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att  avvisa  ett\r\nfördragsfäst      EU-samarbete      vad       gäller\r\nförsvarsmateriel.\r\n\r\n15.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  skapa  en\r\ngemensam, men inte likartad, flyktingpolitik.\r\n\r\n16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att Sverige skall\r\narbeta för att fördraget skall utesluta likformighet\r\nsamt  fastställa  att  de  gemensamma  reglerna  vad\r\ngäller asyl- och flyktingpolitik  även  i  framtiden\r\nskall utgöra minimiregler.\r\n\r\n17.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att demokrati bör\r\nvara     det    övergripande    målet    för    EU:s\r\nbiståndspolitik.\r\n\r\n18. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening      vad     i     motionen     anförs     om\r\nrättssäkerhetsgarantier i EU:s rättsliga samarbete.\r\n\r\n19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  en   europeisk\r\nåklagare.\r\n\r\n20.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att främjande av en\r\ngod folkhälsa bör ingå bland EU:s mål.\r\n\r\n2003/04:K13 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\ni motionen anförs om att avvisa förslaget om en vald\r\nordförande i Europeiska rådet.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad som i motionen anförs om ett annat system\r\nför röstfördelningen i EU:s ministerråd.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs om  att  inte ändra\r\nrollen   för  ordföranden  i  EU-kommissionen  eller\r\nförfarandet i valet till kommissionen.\r\n\r\n4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om  att varje\r\nmedlemsland  i  EU  skall ha rätt till en fullvärdig\r\nEU-kommissionär med rösträtt.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad  som  i  motionen  anförs  om  att  EU-\r\nkommissionens makt bör begränsas till i princip rent\r\nadministrativa uppdrag.\r\n\r\n6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen anförs om att förkasta\r\nförslaget om en utrikesminister på EU-nivå.\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om att avvisa den\r\ns.k. dubbelhattningen för utrikesministern.\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om att ge EU-\r\nparlamentet initiativrätt inom EU:s befogenheter.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   som  i   motionen   anförs   om   att\r\nEuropaparlamentet   byter   namn   till   Europeiska\r\nunionens parlament.\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening  vad  som  i   motionen  anförs  om  att  EU-\r\nparlamentet skall fatta  beslut om ansvarsfrihet för\r\nECB samt övriga institutioners generalsekreterare.\r\n\r\n11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad som i motionen anförs om EU-parlamentets\r\ntillgång   till   information   från   samtliga  EU-\r\ninstitutioner.\r\n\r\n12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad  som  i  motionen  anförs  om  att  EU-\r\nparlamentet  skall  kunna rikta misstroendevotum och\r\navsätta både enskilda EU-kommissionärer och hela EU-\r\nkommissionen.\r\n\r\n13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om  att  till\r\nRevisionsrättens befogenheter tillföra uppgiften att\r\nden skall göra miljörevision och social revision  av\r\nEU:s verksamhet.\r\n\r\n14.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs  om  att  den  s.k.\r\nflexibilitetsklausulen      skall     strykas     ur\r\nkonstitutionen.\r\n\r\n15. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs om att de s.k.\r\npasserellerna skall strykas ur konstitutionen.\r\n\r\n16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om öppenhet i\r\narbetsgrupper underställda ministerrådet.\r\n\r\n17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   som   i   motionen   anförs   om  att\r\nFörlikningskommitténs möten skall vara offentliga.\r\n\r\n18.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening  vad som i  motionen  anförs  om  att  stryka\r\nartikeln som behandlar Europapartier.\r\n\r\n19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs om  att  ECB:s\r\nprotokoll skall vara offentliga.\r\n\r\n20.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om  att  alla\r\nanställda  vid samtliga EU:s institutioner skall ges\r\nfull yttrande- och meddelarfrihet.\r\n\r\n21. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening   vad   som  i  motionen  anförs  om   stärkt\r\ninstrument för medborgarinitiativ.\r\n\r\n22. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen anförs om att särskilt\r\nuppmärksamma frågan om  EU:s finanser och utreda den\r\nvidare.\r\n\r\n23. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen anförs om öppenhet som\r\nmålsättning för EU:s politik.\r\n\r\n24. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om djurskydd  som\r\nmålsättning för EU:s politik.\r\n\r\n25. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad som i motionen anförs om  förtydliganden\r\nav jämställdhetsbegreppet i EU:s målsättningar.\r\n\r\n26. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad som i motionen anförs om  förtydliganden\r\nav barns rättigheter i EU:s målsättningar.\r\n\r\n27. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om  strykande  av\r\nskrivningar om EU:s symboler.\r\n\r\n28. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om  att  inte\r\ninkorporera     stadgan    om    de    grundläggande\r\nrättigheterna i konstitutionen.\r\n\r\n29. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad som i motionen anförs om att inte ge  EU\r\nstatus som juridisk person.\r\n\r\n30. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs om  att  regeringen\r\naktivt    skall    använda    sitt   veto   mot   de\r\nförsvarspolitiska ambitionerna  i förslaget till EU-\r\nkonstitution.\r\n\r\n31.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om att artiklarna\r\nom gemensam försvarspolitik skall strykas.\r\n\r\n32. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om   att  den\r\n\"fördragsfästa  upprustningen\" i artikel I-40:3  bör\r\nstrykas.\r\n\r\n33. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om att artiklarna\r\nom militära operationer i EU:s namn skall strykas.\r\n\r\n34. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om  avvisande  av\r\nfrågan   om   flexibiliteten    i    försvars-   och\r\nutrikespolitiken.\r\n\r\n35.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad som i motionen anförs om strykning av den\r\ns.k. solidaritetsklausulen.\r\n\r\n36. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs om strykning av den\r\nutrikespolitiska s.k. passerellen (artikel I-39:8).\r\n\r\n37.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs om demokratins\r\nfrämjande   som   målsättning  för  den   gemensamma\r\nutrikespolitiken.\r\n\r\n38. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   som   i   motionen   anförs   om  att\r\nministerrådet   inte   skall   få  fatta  beslut  om\r\nekonomiska sanktioner mot enskilda eller grupper.\r\n\r\n39.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om behovet av\r\nmångfald  på den internationella arenan och  minskad\r\nsamordning av den gemensamma utrikespolitiken.\r\n\r\n40. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen anförs om  att  avvisa\r\navsnittet om krigsmaterielbyrån.\r\n\r\n41. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i motionen anförs om de nationella\r\nparlamentens   kontroll   över   polis,   tull   och\r\nstraffrätt.\r\n\r\n42. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om att avvisa\r\nförslagen om harmoniserad straffrätt.\r\n\r\n43.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   som   i   motionen  anförs  om  ökade\r\nparlamentariska   kontrollmöjligheter   i   Europol,\r\nEurojust och kommittén för operativt samarbete.\r\n\r\n44. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om att EU:s asyl-\r\noch flyktingpolitik skall utgöras av minimiregler så\r\natt varje land  har  rätt att föra en bättre och mer\r\nsolidarisk politik än den EU antar.\r\n\r\n45. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs om att inte ge\r\nEuropol   operativa  befogenheter  i   de   enskilda\r\nmedlemsländerna.\r\n\r\n46. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs om  att inte införa\r\növerstatligt         beslutsfattande         rörande\r\nbrottsbekämpning.\r\n\r\n47.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad som i motionen anförs om att inte inrätta\r\nen europeisk åklagarmyndighet.\r\n\r\n48. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad som i motionen anförs om att inte inrätta\r\nen gränskontrollstyrka på EU-nivå.\r\n\r\n49.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad som i  motionen  anförs om att en verklig\r\nmiljögaranti  som ger medlemsländerna  rätt  att  gå\r\nföre   med   en   högre    nivå    på   miljö-   och\r\nhälsoskyddsområdet bör införas.\r\n\r\n50.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs om att upphäva\r\nEuratomfördraget.\r\n\r\n51.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad som i motionen anförs om införande av ett\r\nprotokoll om hållbar utveckling.\r\n\r\n52. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om  införande  av\r\nminimiregler för koldioxidskatter.\r\n\r\n53. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om  införande  av\r\nminimiregler för svavelskatter.\r\n\r\n54. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om  införande  av\r\nminimiregler för skatt på konstgödsel.\r\n\r\n55. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs om  att  ändra\r\nartikel  III-50  för  att  möjliggöra   miljövänligt\r\nföretagande.\r\n\r\n56.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i motionen anförs om att i artikel\r\nIII-56 prioritera miljöskydd före konkurrens.\r\n\r\n57. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   som  i  motionen  anförs  om  att  ge\r\nuttrycklig rätt till berörda EU-medborgare och deras\r\norganisationer  att   vända   sig  direkt  till  EU-\r\ndomstolen för att överklaga beslut av EU-organ.\r\n\r\n58. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad som i motionen anförs om att artikel II-\r\n37 skall  innehålla  en  uttrycklig  rätt  för varje\r\nperson,  nu  och  i  framtiden,  att leva i en miljö\r\nanpassad till hennes hälsa och välbefinnande.\r\n\r\n59.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i motionen anförs om att reformera\r\nartikel III-40.\r\n\r\n60. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i motionen anförs om att reformera\r\nartikel III-43.\r\n\r\n61. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad  som  i  motionen  anförs  om  att  öka\r\nintegreringen  av miljöhänsyn i fördraget i enlighet\r\nmed Cardiffprocessens anda.\r\n\r\n62.   Riksdagen   begär   att   regeringen   inleder\r\nförhandlingar i EU  om  införandet  av  ett  svenskt\r\njuridiskt  undantag  från  det  tredje  steget i den\r\nekonomiska monetära unionen, EMU, i enlighet med vad\r\ni motionen anförs.\r\n\r\n63.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   som   i   motionen   anförs   om  att\r\nrymdpolitiken inte bör bli en exklusiv befogenhet.\r\n\r\n64.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening   vad   som  i   motionen   anförs   om   att\r\nidrottspolitiken    bör    förbli    en    nationell\r\nangelägenhet.\r\n\r\n65.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad som i  motionen  anförs om att prioritera\r\narbetet  för  sysselsättning  jämbördigt   med  till\r\nexempel den ekonomiska politiken.\r\n\r\n66.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad som i  motionen  anförs  om  förebyggande\r\nverksamhet   och   kompletterande  EU-politik   inom\r\nnarkotikaområdet.\r\n\r\n67. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs  om  att  åter\r\nnationalisera jordbrukspolitiken.\r\n\r\n68.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs  om  att  EU enbart\r\nskall    ha    rätt    att    sätta   miljöskyddande\r\nminimistandard inom fiskeripolitiken.\r\n\r\n69. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i motionen anförs om att beslut om\r\n\"civil   protection\"    inte    bör    övergå   till\r\növerstatlighet.\r\n\r\n70.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   som  i  motionen  anförs  om  att  de\r\nnationella parlamentens  tidsfrist  för  att  bevaka\r\nsubsidiariteten bör utökas till minst åtta veckor.\r\n\r\n71.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs   om  att  EU-\r\nkommissionen skall vara tvingad att dra tillbaka ett\r\nförslag  helt  och  hållet om flera av de nationella\r\nparlamenten anser att  ett  lagförslag  strider  mot\r\nsubsidiaritetsprincipen.\r\n\r\n72.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs  om  att  under IGC\r\nvägra  gå  med  på några som helst försvagningar  av\r\nförslagen kring subsidiaritetsprincipen.\r\n\r\n73. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   som   i  motionen  anförs  om  en  så\r\ndecentraliseringsvänlig policy som möjligt som grund\r\nför      framtida      domstolsärenden       rörande\r\nsubsidiaritetsprincipen.\r\n\r\n74.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram\r\nförslag   till  en  utförligare  utredning,  utifrån\r\nUppsala universitets  och  juridiska  fakulteten vid\r\nStockholms   universitets   remissvar   samt   SIEPS\r\nforskningsrapport,  av konventsförslagets  bristande\r\nsamstämmighet med den svenska grundlagen.\r\n\r\n75. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som i motionen anförs om tidtabell  för\r\nregeringskonferensen.\r\n\r\n76. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening   vad   i   motionen   framförs  om  att   en\r\nfolkomröstning  om  regeringskonferensens   slutliga\r\nförslag till EU-konstitution skall hållas.\r\n\r\n77. Riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om lämplig tidpunkt\r\nför folkomröstning om\r\nregeringskonferensens slutliga\r\nförslag till EU-konstitution.\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2002\r\n\r\n2002/03:K202 av Rolf Gunnarsson (m):\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för regeringen som sin  mening  vad  i\r\nmotionen anförs om hanteringen  av  skattemedel inom\r\nEU.\r\n\r\n2002/03:K288 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening vad i\r\nmotionen  anförs  om att regeringen bör utarbeta ett\r\nhelhetsförslag      till       EU-fördrag      inför\r\nregeringskonferensen 2004.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att regeringen i EU\r\nbör vara kritisk till EU:s  federala  utveckling och\r\ndärmed bör verka för en mellanstatlig utveckling.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att regeringen i EU\r\nskall  ta  initiativ  för att  förstärka  riksdagens\r\ninflytande över EU-politiken  och  att de nationella\r\nparlamenten  ges  initiativrätt  om  lagar   så  att\r\nkommissionens monopol bryts.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  regeringen i EU\r\nskall    verka    för    att   beslutsformerna   vid\r\nfördragsändringar   även   fortsättningsvis    skall\r\ninnebära krav på enhällighet.\r\n\r\n2002/03:K291 av Birgitta Carlsson (c):\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i\r\nmotionen anförs om att regeringen  skall  arbeta för\r\natt    EU-parlamentet    alltid    förlägger    sina\r\nsammanträden till Bryssel.\r\n\r\n2002/03:K431 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening  vad i\r\nmotionen  anförs  om  att  göra  EU till en juridisk\r\nperson.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs   om   att  stärka\r\ntillämpningen av subsidiaritetsprincipen i EU.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om  att  stärka  de\r\nnationella  parlamentens  roll  i  beslutsprocessen,\r\ngenom  att flera parlament tillsammans  skall  kunna\r\nkräva granskning  av  kommissionsförslag  man  anser\r\nbryta mot subsidiaritetsprincipen.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  generellt\r\nanvända   beslut   med   kvalificerad  majoritet   i\r\nministerrådet.\r\n\r\n9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att majoritetsbeslut\r\ni    ministerrådet   generellt   bör   åtföljas   av\r\nmedbestämmande för Europaparlamentet.\r\n\r\n10. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen    anförs    om   att\r\nEuropaparlamentets  säte  och arbetsplats bör finnas\r\npå en och samma plats.\r\n\r\n11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att rådet skall  ha\r\noffentliga  möten och protokoll när det sammanträder\r\ni sin lagstiftande funktion.\r\n\r\n2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen   anförs   om   ett   medborgarnas   Europa\r\ninnebärande  åtgärder för att öka  EU:s  legitimitet\r\noch acceptans  hos unionens medborgare samt åtgärder\r\nför ökad öppenhet.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om   flexibel\r\nintegration.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om  åtgärder  för  att\r\nreformera EU:s institutioner.\r\n\r\n7.1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om  att  svenska  EU-\r\nparlamentariker  bör ges möjlighet att delta i vissa\r\ndebatter i Sveriges  riksdag  och  behovet av att se\r\növer    möjligheten   att   stärka   de   nationella\r\nparlamentens inflytande i EU-samarbetet.\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om nya former och\r\nmetoder för författningsändringar i\r\nEU.\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2003\r\n\r\n2003/04:K210 av Rolf Gunnarsson (m):\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i\r\nmotionen  anförs  om hanteringen av skattemedel inom\r\nEU.\r\n\r\n2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen  anförs  om  EU  och Europakonventionen  om\r\nskydd   för  de  mänskliga  rättigheterna   och   de\r\ngrundläggande friheterna.\r\n\r\n2003/04:K276  av Hans Stenberg och Susanne Eberstein\r\n(s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i\r\nmotionen  anförs  om  öppenheten  i  den  europeiska\r\nunionen.\r\n\r\n2003/04:K353 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening vad som i\r\nmotionen  anförs  om  inriktningen  av EU:s framtida\r\nuppgifter baserade på federalismens principer.\r\n\r\n2003/04:K377 av Ulf Holm m.fl. (mp):\r\n\r\nRiksdagen begär att regeringen inleder  förhandlingar  i  EU om\r\ninförandet  av  ett  svenskt juridiskt undantag från\r\ndet tredje steget i den ekonomiska monetära unionen,\r\nEMU.\r\n\r\n2003/04:K381 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen begär att  regeringen  tar initiativ till undantag\r\nfrån  EMU:s  tredje steg i enlighet med  vad  som  i\r\nmotionen anförs.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om finanspolitiken och\r\natt det inte krävs överstatliga regler för att driva\r\nen ansvarsfull finanspolitik.\r\n\r\n2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen    anförs    om   att   verka    för    ett\r\nkonstitutionellt fördrag för EU som uppfyller kravet\r\npå   att   det   skall  vara  ett   enhetligt,   väl\r\nstrukturerat dokument  som  medborgaren  kan ta till\r\nsig.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om  att  målet med EU:s\r\nkonstitutionella  fördrag  skall  vara att  förenkla\r\nunionens      rättsliga     grund,     effektivisera\r\nbeslutsfattandet,  stärka  demokratin och öppenheten\r\nsamt definiera och avgränsa unionens uppgifter.\r\n\r\n3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att låta EU:s stadga\r\nom  de   grundläggande  rättigheterna  ingå  i  EU:s\r\nkonstitution.\r\n\r\n4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att göra EU till  en\r\njuridisk person.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att  fördragsfästa\r\nmöjligheten för en medlemsstat att frivilligt begära\r\nutträde ur unionen.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om  att  göra\r\n\"konventsmetoden\"  till  en fördragsfäst arbetsmetod\r\nför diskussion om fördragsändringar.\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att göra EU till en\r\nunion uppbyggd  på  den  kristna idétraditionen samt\r\natt skriva in unionens värdegemenskap och värdegrund\r\n-   om   skydd   för  de  grundläggande   fri-   och\r\nrättigheterna i EU:s fördrag.\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att göra det möjligt\r\nför EU att tillträda Europakonventionen om skydd för\r\nde  mänskliga  rättigheterna  och  de  grundläggande\r\nfriheterna.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om att en medlemsstat\r\ntillfälligtvis     bör    kunna    fråntas     vissa\r\nkonstitutionella   rättigheter    om   medlemsstaten\r\nallvarligt  åsidosätter  grundläggande   rättigheter\r\neller friheter som ligger till grund för unionen.\r\n\r\n10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att införa tre olika\r\nbefogenhetskategorier    för    att   avgränsa   och\r\nförtydliga    EU:s   befogenhetsområden:    exklusiv\r\nbefogenhet,  delad   befogenhet   och   områden  för\r\nstödjande samordnande eller kompletterande åtgärder.\r\n\r\n11.Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs  om  att  rätten  att\r\navgöra vilka nya  uppgifter som skall tillföras EU i\r\nframtiden även bör tillfalla medlemsstaterna och ske\r\ngenom enhälliga beslut.\r\n\r\n12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att införa tydligare\r\nbenämningar   av   olika  rättsliga  instrument  och\r\nreducera  dessa genom  införandet  av  ramlagar  och\r\nlagar.\r\n\r\n13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om att  stärka  de\r\nnationella  parlamentens  roll  i  beslutsprocessen,\r\ngenom införandet av ett s.k. tidigt  varningssystem,\r\ndär   nationella   parlament   skall   kunna   kräva\r\ngranskning  av  de  kommissionsförslag som man anser\r\nbryter mot subsidiaritetsprincipen.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att Europeiska\r\ndomstolen,   efter   anmälan  från  medlemsstaternas\r\nnationella parlament,  skall ges tillfälle att pröva\r\nsubsidiaritetsprincipens tillämpning.\r\n\r\n15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att reducera antalet\r\nbeslutsprocedurer    och   att   låta   beslut   med\r\nkvalificerad   majoritet    i   ministerrådet   vara\r\nhuvudregel för beslutsförfarandet inom unionen.\r\n\r\n16. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att majoritetsbeslut\r\ni   ministerrådet   som   regel   bör   åtföljas  av\r\nmedbestämmande för Europaparlamentet.\r\n\r\n17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att kommissionens\r\nsamtliga   ledamöter   även   fortsättningsvis   har\r\nrösträtt.\r\n\r\n18. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  pelarstrukturen\r\nbör ersättas med en mer enhetlig struktur  för  EU:s\r\nbeslutsprocess och institutionella struktur.\r\n\r\n19.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen    anförs   om    att\r\nEuropaparlamentets arbetsplats bör  finnas på en och\r\nsamma plats och det bör vara i Bryssel.\r\n\r\n21.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att införa ett s.k.\r\nmedborgarinitiativ  som  innebär att minst en miljon\r\nunionsmedborgare   kan  uppmana   kommissionen   att\r\nutarbeta ett förslag  i  en  fråga  som  medborgarna\r\nanser angelägen.\r\n\r\n23.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att EU:s i högre\r\nutsträckning bör samordna den  gemensamma  utrikes-,\r\nhandels-, bistånds- och säkerhetspolitiken.\r\n\r\n24.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om att rådet skall ha\r\noffentliga möten och protokoll när  det sammanträder\r\ni sin lagstiftande funktion.\r\n\r\n33.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  reformera\r\nstabilitetspakten.\r\n\r\n37.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening    vad    i   motionen    anförs    om    att\r\nEuropaparlamentet   skall  få  medbeslutanderätt  på\r\nsamtliga budgetområden i EU.\r\n\r\n2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen  anförs  om  att  öka EU:s legitimitet  och\r\nförtroende hos unionens medborgare samt åtgärder för\r\nökad öppenhet.\r\n\r\n3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om ett federalt system\r\nför  EU,  där   endast   gränsöverskridande   frågor\r\nbehandlas   på   EU-nivå,   samt   där   makt-   och\r\nansvarsfördelningen   mellan   medlemsstaterna   och\r\nunionen tydligt regleras i en europeisk författning.\r\n\r\n2003/04:Fö243 av Allan Widman m.fl. (fp):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening  vad  i\r\nmotionen  anförs  om  att Sverige skall motsätta sig\r\nplanerna på en försvarsunion  och  ett gemensamt EU-\r\nförsvar.\r\n\r\n2003/04:Sf242 av Rolf Olsson m.fl. (v):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening vad i\r\nmotionen  anförs  om  att  inom EU verka för att den\r\nnationella beslutanderätten  på  det sociala området\r\nbevaras.\r\n\r\n2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening vad i\r\nmotionen    anförs    om   nödvändigheten   av   att\r\nasylprotokollet elimineras i det nya fördraget.\r\n\r\n2003/04:Sf288 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att inom EU verka  för att bevara\r\nden   nationella   beslutanderätten  och  värna   de\r\noffentliga trygghetssystemen.\r\n\r\n2003/04:Sf360 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att inom EU verka  för att bevara\r\nden   nationella   beslutanderätten  och  värna   de\r\noffentliga trygghetssystemen.\r\n\r\n2003/04:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin mening att\r\nregeringen skall verka för att EU:s nya grundlag ger\r\nen uttrycklig rätt för medlemsstater att gå före den\r\ngemensamma   politiken   för  att  vidta  nationella\r\nåtgärder  till  skydd för miljö,  naturresurser  och\r\nhälsa.\r\n\r\nElanders Gotab, Stockholm  2003\r\n\r\n</pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Samarbete i Europeiska unionen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K288 yrkandena 3, 4 och 7, 2002/03:K432 yrkandena 1 och 4, 2003/04:K8 yrkande 5, 2003/04:K10 yrkandena 1-3, 2003/04:K12 yrkande 1, 2003/04:K353, 2003/04:K416 yrkande 2 och 2003/04:K419 yrkandena 1 och 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "B5EA7494-7568-44EC-B257-606235F45085",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "1",
                    "0",
                    "15",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "0",
                    "1",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "12",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "227",
                    "24",
                    "28",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B5EA7494-7568-44EC-B257-606235F45085",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Konventsmedoden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 8 och 2003/04:K416 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Tidsschemat för regeringskonferensen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 75.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Mandat",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Folkomröstning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K1 yrkandena 2 och 3, 2003/04:K9 yrkande 31 och 2003/04:K13 yrkandena 76 och 77.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "7",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "6F1AFBCD-69E9-4286-AD33-7C2A1081627C",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 7 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "119",
                    "1",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "10",
                    "3",
                    "3",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "1",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "1",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "23",
                    "1",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "234",
                    "41",
                    "4",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/6F1AFBCD-69E9-4286-AD33-7C2A1081627C",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Yttrande från Lagrådet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 3 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Unionsrättens företräde",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 21 och 2003/04:K10 yrkandena 11 och 43.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Förenlighet med svensk grundlag",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis motionerna 2003/04:K1 yrkande 1, 2003/04:K9 yrkande 3 i denna del och 2003/04:K13 yrkande 74.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "11",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "6ED354B9-0DDA-4D0E-BD91-D8C0D7A794B8",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 11 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "119",
                    "1",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "13",
                    "3",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "1",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "238",
                    "41",
                    "0",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/6ED354B9-0DDA-4D0E-BD91-D8C0D7A794B8",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Övergångsmöjligheter rörande beslutsregler (passerellerna)",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis motionerna 2003/04:K2 yrkande 23 i denna del, 2003/04:K8 yrkande 8, 2003/04:K9 yrkande 3 i denna del, 2003/04:K10 yrkande 16, 2003/04:K12 yrkande 8 i denna del, 2003/04:K13 yrkande 15 och 2003/04:K416 yrkande 11.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Flexibilitetsklausulen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 23 i denna del, 2003/04:K8 yrkande 6, 2003/04:K9 yrkande 3 i denna del, 2003/04:K12 yrkande 8 i denna del och 2003/04:K13 yrkande 14.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "12",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\",\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "A0C56077-7E66-4E50-8E2C-30ACF92325E4",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 12 (c, fp, kd, v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "40",
                    "1",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "160",
                    "119",
                    "0",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A0C56077-7E66-4E50-8E2C-30ACF92325E4",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Fördragets struktur",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K416 yrkandena 1 och 18.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Euratom",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K9 yrkande 2 och 2003/04:K13 yrkande 50.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Unionen som juridisk person",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K431 yrkande 2, 2003/04:K13 yrkande 29 och 2003/04:K416 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Värden och mål",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 3 och 2003/04:K10 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Federalismens principer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K2 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Unionens symboler",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K9 yrkande 1 och 2003/04:K13 yrkande 27.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Öppenheten",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 23.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Kristendomen i ingressen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 1 och 2003/04:K416 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "21",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "8976D2B6-1167-44A8-A415-D1D99CDCA6B6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 21 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "15",
                    "1",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "11",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "250",
                    "27",
                    "0",
                    "72"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/8976D2B6-1167-44A8-A415-D1D99CDCA6B6",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "19",
          "rubrik": "Jämställdhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K3, 2003/04:K9 yrkande 28 och 2003/04:K13 yrkande 25.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "20",
          "rubrik": "Folkhälsa",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K6 i denna del, 2003/04:K7 och 2003/04:K12 yrkande 20.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "23",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "B5CA96C2-AAF0-413D-A286-EFEFEDEBB165",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 23 (c, fp, kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "15"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "1",
                    "25",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "3",
                    "21",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "164",
                    "114",
                    "0",
                    "71"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B5CA96C2-AAF0-413D-A286-EFEFEDEBB165",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "21",
          "rubrik": "Barns rättigheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 26.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "22",
          "rubrik": "Djurskydd",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 24.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "23",
          "rubrik": "Socialt och ekonomiskt hållbar utveckling",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 30 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "24",
          "rubrik": "Anslutning till Europakonventionen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K271 yrkande 7 och 2003/04:K416 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "25",
          "rubrik": "Stadgan om grundläggande rättigheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K9 yrkande 4, 2003/04:K10 yrkande 9, 2003/04:K13 yrkande 28 och 2003/04:K416 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "26",
          "rubrik": "Principen om tilldelade befogenheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 4 och 2003/04:K10 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "27",
          "rubrik": "Återtagande av befogenheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K2 yrkande 22.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "28",
          "rubrik": "Befogenhetskategorier",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 20, 2003/04:K10 yrkande 12 och 2003/04:K416 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "29",
          "rubrik": "Beslut inom kategorin stödjande befogenheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K2 yrkande 15.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "30",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"mp\"",
          "votering_id": "0A11D1A6-C3DE-45B5-B983-60CCE7DEFC7E",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 30 (c, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "251",
                    "28",
                    "0",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/0A11D1A6-C3DE-45B5-B983-60CCE7DEFC7E",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "30",
          "rubrik": "Parlamentarism eller maktdelning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 13.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "32",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "5C6C2107-683A-4D1B-8B8B-84E696EAA040",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i motivfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 32 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "3",
                    "0",
                    "38",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "12",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "201",
                    "40",
                    "38",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/5C6C2107-683A-4D1B-8B8B-84E696EAA040",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "31",
          "rubrik": "Vald ordförande för Europeiska rådet",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis motionerna 2003/04:K2 yrkande 7, 2003/04:K8 yrkande 9, 2003/04:K9 yrkande 7, 2003/04:K10 yrkandena 6 och 14, 2003/04:K12 yrkandena 3 och 4 och 2003/04:K13 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "33",
          "motforslag_partier": "\"s\"",
          "votering_id": "5F80AC5B-76DE-486C-B4D7-C13E7C5C8C36",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 33 (s)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "0",
                    "120",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "12",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "159",
                    "120",
                    "0",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/5F80AC5B-76DE-486C-B4D7-C13E7C5C8C36",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "32",
          "rubrik": "Arbetet i Europeiska rådet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K2 yrkandena 8 och 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "33",
          "rubrik": "Kommissionens sammansättning och tillsättning",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis motionerna 2003/04:K2 yrkande 10, 2003/04:K8 yrkande 13, 2003/04:K10 yrkande 17, 2003/04:K12 yrkande 2, 2003/04:K13 yrkande 4 och 2003/04:K416 yrkande 17.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "34",
          "rubrik": "Röstregler i rådet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K431 yrkandena 8 och 9, 2003/04:K2 yrkande 13, 2003/04:K8 yrkande 7, 2003/04:K9 yrkande 9, 2003/04:K12 yrkande 9, 2003/04:K13 yrkande 2 och 2003/04:K416 yrkandena 15 och 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "35",
          "rubrik": "Europaparlamentets ställning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "36",
          "rubrik": "Europaparlamentets namn",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "37",
          "rubrik": "Europaparlamentets säte",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K202, 2002/03:K291, 2002/03:K431 yrkande 10, 2003/04:K210 och 2003/04:K416 yrkande 19.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "38",
          "rubrik": "Kommissionens roll och initiativrätt",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K288 yrkande 6, 2002/03:K432 yrkande 6, 2003/04:K2 yrkandena 11, 14 och 16, 2003/04:K9 yrkande 6 och 2003/04:K13 yrkandena 3, 5, 8 och 12.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "39",
          "rubrik": "Ordförandeskap för ministerrådet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 10 och 2003/04:K10 yrkande 15.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "40",
          "rubrik": "Lagstiftningsråd",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 11 och 2003/04:K9 yrkande 12 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "41",
          "rubrik": "Kvinnor i institutionerna",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 29.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "42",
          "rubrik": "De nationella parlamentens roll",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K431 yrkandena 6 och 7, 2002/03:K432 yrkande 7 i denna del, 2003/04:K2 yrkandena 17-19, 2003/04:K8 yrkande 2, 2003/04:K9 yrkande 10, 2003/04:K10 yrkande 10, 2003/04:K12 yrkandena 5 och 6, 2003/04:K13 yrkandena 70-73 och 2003/04:K416 yrkandena 13 och 14.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "44",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "EC127701-D519-41F0-83B7-0E0E9A515BEB",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 44 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "16",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "24",
                    "0",
                    "2",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "225",
                    "36",
                    "18",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/EC127701-D519-41F0-83B7-0E0E9A515BEB",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "43",
          "rubrik": "Rättsliga instrument",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K9 yrkande 11 och 2003/04:K416 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "44",
          "rubrik": "Delegerad normgivning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 12 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "45",
          "rubrik": "Öppenheten i EU",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K431 yrkande 11, 2003/04:K2 yrkandena 2 och 6, 2003/04:K8 yrkande 15, 2003/04:K10 yrkande 19, 2003/04:K13 yrkandena 11, 16 och 17, 2003/04:K276 och 2003/04:K416 yrkande 24.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "46",
          "rubrik": "Dialog med det civila samhället",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K2 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "47",
          "rubrik": "Yttrandefrihet och meddelarskydd",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 3, 2003/04:K8 yrkande 16 och 2003/04:K13 yrkande 20.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "48",
          "rubrik": "Öppenhet i Europeiska centralbanken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 14 och 2003/04:K13 yrkande 19.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "49",
          "rubrik": "Parlamentarisk kontroll av Europeiska centralbanken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "50",
          "rubrik": "Europeiska politiska partier",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 18.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "51",
          "rubrik": "Medborgarinitiativ",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 4, 2003/04:K8 yrkande 17, 2003/04:K10 yrkande 20, 2003/04:K13 yrkande 21 och 2003/04:K416 yrkande 21.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "52",
          "rubrik": "Medlemskap i unionen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K416 yrkandena 5 och 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "53",
          "rubrik": "Beslut om unionens finanser",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K10 yrkande 21, 2003/04:K13 yrkande 22 och 2003/04:K416 yrkande 37.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "54",
          "rubrik": "Revisionsrätten",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K12 yrkande 10 och 2003/04:K13 yrkande 13.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "55",
          "rubrik": "Samordning av den ekonomiska politiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 18, 2003/04:K9 yrkande 15, 2003/04:K10 yrkandena 7 i denna del och 22, 2003/04:K13 yrkande 65, 2003/04:K381 yrkande 2 och 2003/04:K416 yrkande 33.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "56",
          "rubrik": "Skattefrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 34, 2003/04:K9 yrkande 14 och 2003/04:K13 yrkandena 52-54.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "63",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "AD5EB107-3C3F-4F89-B0AC-674272ED247C",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 63 (c, fp, kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "185",
                    "94",
                    "0",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/AD5EB107-3C3F-4F89-B0AC-674272ED247C",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "57",
          "rubrik": "EMU:s tredje steg",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 37, 2003/04:K9 yrkande 32, 2003/04:K13 yrkande 62, 2003/04:K377 och 2003/04:K381 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "64",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "DD737115-8643-42A8-ABB3-F31DDDEB8455",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 64 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "119",
                    "1",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "3",
                    "13",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "23",
                    "2",
                    "1",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "223",
                    "42",
                    "14",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DD737115-8643-42A8-ABB3-F31DDDEB8455",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "58",
          "rubrik": "Beslutsformer på det rättsliga området",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkandena 41 och 42.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "59",
          "rubrik": "Europeiska rådet samt ständiga kommittén",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkandena 23 och 25.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "60",
          "rubrik": "Brottsförebyggande åtgärder",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 26.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "61",
          "rubrik": "Straffrättsligt samarbete",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkandena 26-28 och 31, 2003/04:K8 yrkande 20, 2003/04:K9 yrkande 19 i denna del och 2003/04:K12 yrkande 18.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "62",
          "rubrik": "Polis- och åklagarsamarbete",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 30, 2003/04:K9 yrkandena 17 och 19 i denna del och 2003/04:K13 yrkandena 43, 45 och 46.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "63",
          "rubrik": "En europeisk åklagare",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 32, 2003/04:K9 yrkande 18, 2003/04:K10 yrkande 27, 2003/04:K12 yrkande 19 och 2003/04:K13 yrkande 47.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "71",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\"",
          "votering_id": "04CB57B0-EB8C-42DC-B53C-81E0F582C102",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 71 (m, c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "15"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "24",
                    "0",
                    "2",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "12",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "208",
                    "56",
                    "14",
                    "71"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/04CB57B0-EB8C-42DC-B53C-81E0F582C102",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "64",
          "rubrik": "Unionens yttre gränser",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 48.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "65",
          "rubrik": "Asylpolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 29, 2003/04:K8 yrkande 19, 2003/04:K9 yrkande 20, 2003/04:K10 yrkande 24 i denna del, 2003/04:K12 yrkandena 15 och 16 och 2003/04:K13 yrkande 44.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "72",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "F20F8A5D-0763-40DD-8048-0E30D676A4A3",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 72 (c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "1",
                    "0",
                    "40",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "0",
                    "24",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "1",
                    "10",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "121",
                    "82",
                    "74",
                    "72"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F20F8A5D-0763-40DD-8048-0E30D676A4A3",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "66",
          "rubrik": "Asylprotokollet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf257 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "67",
          "rubrik": "Yttre åtgärder",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 24 i denna del, 2003/04:K8 yrkande 21, 2003/04:K9 yrkandena 22, 23 och 27, de båda senare i denna del, 2003/04:K10 yrkande 28, 2003/04:K12 yrkande 11, 2003/04:K13 yrkande 37 och 2003/04:K416 yrkande 23.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "79",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "50FCD2B6-5A96-4673-A4B3-D063E33BC4DC",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 79 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "41",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "13",
                    "0",
                    "3",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "40",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "26",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "12",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "133",
                    "24",
                    "122",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/50FCD2B6-5A96-4673-A4B3-D063E33BC4DC",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "68",
          "rubrik": "Röstregler inom GUSP",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K9 yrkande 21 och 2003/04:K13 yrkande 36.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "81",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "731240B1-413F-479A-B655-D35F86041AE8",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 81 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "15"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "13",
                    "0",
                    "3",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "1",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "238",
                    "37",
                    "3",
                    "71"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/731240B1-413F-479A-B655-D35F86041AE8",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "69",
          "rubrik": "Utrikesministern",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 12, 2003/04:K8 yrkande 12, 2003/04:K9 yrkande 8, 2003/04:K10 yrkande 18, 2003/04:K12 yrkande 12 och 2003/04:K13 yrkandena 6 och 7.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "85",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "0F1CB238-3895-4E11-A16F-EA731B93F889",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 85 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "41",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "16",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "1",
                    "0",
                    "39",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "26",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "121",
                    "36",
                    "122",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/0F1CB238-3895-4E11-A16F-EA731B93F889",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "70",
          "rubrik": "Försvarsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 24 i denna del, 2003/04:K8 yrkandena 22-24, 2003/04:K9 yrkandena 23 i denna del, 24, 26 och 27 i denna del, 2003/04:K10 yrkande 29, 2003/04:K12 yrkande 13, 2003/04:K13 yrkandena 30-34 och 2003/04:Fö243 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "89",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "B39A827F-3764-4B8F-BECC-07A1502E215F",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 89 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "119",
                    "0",
                    "1",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "13",
                    "0",
                    "3",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "40",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "4",
                    "0",
                    "21",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "177",
                    "36",
                    "65",
                    "71"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B39A827F-3764-4B8F-BECC-07A1502E215F",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "71",
          "rubrik": "Försvarsmateriel",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkande 25, 2003/04:K8 yrkande 25, 2003/04:K9 yrkande 23 i denna del, 2003/04:K12 yrkande 14 och 2003/04:K13 yrkande 40.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "72",
          "rubrik": "Den gemensamma handelspolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 30.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "73",
          "rubrik": "Samarbete med tredjeland",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K12 yrkande 17.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "74",
          "rubrik": "Sanktioner",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 38.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "75",
          "rubrik": "Internationella avtal",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 26 och 2003/04:K13 yrkande 39.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "76",
          "rubrik": "Solidaritetsklausulen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 30, 2003/04:K9 yrkandena 25 och 27 i denna del, 2003/04:K10 yrkande 31 och 2003/04:K13 yrkande 35.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "97",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "03063624-27C0-4D41-86FC-997DB385A0A8",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 97 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "13",
                    "0",
                    "3",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "0",
                    "24",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "240",
                    "12",
                    "27",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/03063624-27C0-4D41-86FC-997DB385A0A8",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "77",
          "rubrik": "Inre marknaden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkandena 55, 56 och 59.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "78",
          "rubrik": "Socialförsäkringsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K10 yrkandena 7 och 32, båda i denna del, 2003/04:Sf242 yrkande 2, 2003/04:Sf288 yrkande 9 och 2003/04:Sf360 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "79",
          "rubrik": "Sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K9 yrkande 13 och 2003/04:K10 yrkande 32 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "80",
          "rubrik": "Gränsöverskridande fackliga sympatiåtgärder",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K9 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "81",
          "rubrik": "Arbetskraft från tredjeland",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 24 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "82",
          "rubrik": "Arbetsmarknadsparternas roll och den sociala dialogen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 32 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "83",
          "rubrik": "Folkhälsopolitiken och hälso- och sjukvård",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K6 i denna del, 2003/04:K10 yrkandena 33, 34 och 37 och 2003/04:K13 yrkande 66.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "84",
          "rubrik": "Målen för jordbrukspolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 27, 2003/04:K10 yrkande 35 och 2003/04:K13 yrkande 67.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "110",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "17C43084-272C-447B-9A18-DB929DEFA87F",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 110 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "41",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "15",
                    "0",
                    "1",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "33",
                    "0",
                    "7",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "26",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "1",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "191",
                    "12",
                    "76",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/17C43084-272C-447B-9A18-DB929DEFA87F",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "85",
          "rubrik": "Fiskepolitik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkande 68.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "86",
          "rubrik": "Ett djuretiskt hållbart samhälle",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "87",
          "rubrik": "Miljöpolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 28, 2003/04:K9 yrkande 30 i denna del, 2003/04:K10 yrkande 36 och 2003/04:K13 yrkandena 60 och 61.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "113",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "9F75DB12-2DA1-4D9A-A5A7-33B6D622DD29",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 113 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "13",
                    "0",
                    "3",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "238",
                    "36",
                    "3",
                    "72"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/9F75DB12-2DA1-4D9A-A5A7-33B6D622DD29",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "88",
          "rubrik": "Hållbar utveckling",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis motionerna 2003/04:K2 yrkande 33, 2003/04:K11 och 2003/04:K13 yrkande 51.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "89",
          "rubrik": "Miljöbestämmelser",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K2 yrkandena 35 och 36, 2003/04:K13 yrkande 49 och 2003/04:MJ434 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "114",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "FDF0F5FA-C380-486B-8E85-F9F46824EBAE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 114 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "16",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "227",
                    "36",
                    "16",
                    "70"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FDF0F5FA-C380-486B-8E85-F9F46824EBAE",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "90",
          "rubrik": "Århuskonventionen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K13 yrkandena 57 och 58.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "91",
          "rubrik": "Transporter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "92",
          "rubrik": "Rymden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K10 yrkande 38 och 2003/04:K13 yrkande 63.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "117",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "6690929C-4478-4FA7-A37F-A5ABADA33F14",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 117 (m, c, fp, v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "39",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "1",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "23",
                    "1",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "12",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "145",
                    "132",
                    "1",
                    "71"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/6690929C-4478-4FA7-A37F-A5ABADA33F14",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "93",
          "rubrik": "Energi",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K8 yrkande 29.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "94",
          "rubrik": "Industri",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 39.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "95",
          "rubrik": "Kultur",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 40.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "96",
          "rubrik": "Idrott",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K10 yrkande 41 och 2003/04:K13 yrkande 64.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "97",
          "rubrik": "Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K10 yrkande 42.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "98",
          "rubrik": "Räddningstjänst",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K8 yrkande 31 och 2003/04:K13 yrkande 69.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "99",
          "rubrik": "Regeringens skrivelse",
          "forslag": "Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:13 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Samarbete i Europeiska unionen",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Samarbete i Europeiska unionen",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Samarbete i Europeiska unionen",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Konventsmedoden",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Konventsmedoden",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Tidsschemat för regeringskonferensen",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Folkomröstning",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Folkomröstning",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Yttrande från Lagrådet",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Unionsrättens företräde",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Förenlighet med svensk grundlag",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Flexibilitetsklausulen",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Fördragets struktur",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Euratom",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Unionen som juridisk person",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Värden och mål",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Federalismens principer",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Federalismens principer",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Unionens symboler",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "16"
        },
        {
          "nummer": "20",
          "rubrik": "Öppenheten",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "17"
        },
        {
          "nummer": "21",
          "rubrik": "Kristendomen i ingressen",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "18"
        },
        {
          "nummer": "22",
          "rubrik": "Jämställdhet",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "19"
        },
        {
          "nummer": "23",
          "rubrik": "Folkhälsa",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "20"
        },
        {
          "nummer": "24",
          "rubrik": "Barns rättigheter",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "21"
        },
        {
          "nummer": "25",
          "rubrik": "Djurskydd",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "22"
        },
        {
          "nummer": "26",
          "rubrik": "Socialt och ekonomiskt hållbar utveckling",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "23"
        },
        {
          "nummer": "27",
          "rubrik": "Stadgan om grundläggande rättigheter",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "25"
        },
        {
          "nummer": "28",
          "rubrik": "Stadgan om grundläggande rättigheter",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "25"
        },
        {
          "nummer": "29",
          "rubrik": "Befogenhetskategorier",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "28"
        },
        {
          "nummer": "30",
          "rubrik": "Beslut inom kategorin stödjande befogenheter",
          "partier": "\"c\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "29"
        },
        {
          "nummer": "31",
          "rubrik": "Parlamentarism eller maktdelning",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "30"
        },
        {
          "nummer": "32",
          "rubrik": "Parlamentarism eller maktdelning",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "30"
        },
        {
          "nummer": "33",
          "rubrik": "Vald ordförande för Europeiska rådet",
          "partier": "\"s\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "31"
        },
        {
          "nummer": "34",
          "rubrik": "Arbetet i Europeiska rådet",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "32"
        },
        {
          "nummer": "35",
          "rubrik": "Röstregler i rådet",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "34"
        },
        {
          "nummer": "36",
          "rubrik": "Röstregler i rådet",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "34"
        },
        {
          "nummer": "37",
          "rubrik": "Röstregler i rådet",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "34"
        },
        {
          "nummer": "38",
          "rubrik": "Europaparlamentets ställning",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "35"
        },
        {
          "nummer": "39",
          "rubrik": "Europaparlamentets namn",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "36"
        },
        {
          "nummer": "40",
          "rubrik": "Kommissionens roll och initiativrätt",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "38"
        },
        {
          "nummer": "41",
          "rubrik": "Kommissionens roll och initiativrätt",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "38"
        },
        {
          "nummer": "42",
          "rubrik": "Kommissionens roll och initiativrätt",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "38"
        },
        {
          "nummer": "43",
          "rubrik": "Kvinnor i institutionerna",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "41"
        },
        {
          "nummer": "44",
          "rubrik": "De nationella parlamentens roll",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "42"
        },
        {
          "nummer": "45",
          "rubrik": "De nationella parlamentens roll",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "42"
        },
        {
          "nummer": "46",
          "rubrik": "Delegerad normgivning",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "44"
        },
        {
          "nummer": "47",
          "rubrik": "Öppenheten i EU",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "45"
        },
        {
          "nummer": "48",
          "rubrik": "Yttrandefrihet och meddelarskydd",
          "partier": "\"c\",\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "47"
        },
        {
          "nummer": "49",
          "rubrik": "Yttrandefrihet och meddelarskydd",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "47"
        },
        {
          "nummer": "50",
          "rubrik": "Parlamentarisk kontroll av Europeiska centralbanken",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "49"
        },
        {
          "nummer": "51",
          "rubrik": "Europeiska politiska partier",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "50"
        },
        {
          "nummer": "52",
          "rubrik": "Medborgarinitiativ",
          "partier": "\"c\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "51"
        },
        {
          "nummer": "53",
          "rubrik": "Medborgarinitiativ",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "51"
        },
        {
          "nummer": "54",
          "rubrik": "Beslut om unionens finanser",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "53"
        },
        {
          "nummer": "55",
          "rubrik": "Beslut om unionens finanser",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "53"
        },
        {
          "nummer": "56",
          "rubrik": "Beslut om unionens finanser",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "53"
        },
        {
          "nummer": "57",
          "rubrik": "Revisionsrätten",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "54"
        },
        {
          "nummer": "58",
          "rubrik": "Revisionsrätten",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "54"
        },
        {
          "nummer": "59",
          "rubrik": "Samordning av den ekonomiska politiken",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "55"
        },
        {
          "nummer": "60",
          "rubrik": "Samordning av den ekonomiska politiken",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "55"
        },
        {
          "nummer": "61",
          "rubrik": "Samordning av den ekonomiska politiken",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "55"
        },
        {
          "nummer": "62",
          "rubrik": "Samordning av den ekonomiska politiken",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "55"
        },
        {
          "nummer": "63",
          "rubrik": "Skattefrågor",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "56"
        },
        {
          "nummer": "64",
          "rubrik": "EMU:s tredje steg",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "57"
        },
        {
          "nummer": "65",
          "rubrik": "EMU:s tredje steg",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "57"
        },
        {
          "nummer": "66",
          "rubrik": "Beslutsformer på det rättsliga området",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "58"
        },
        {
          "nummer": "67",
          "rubrik": "Europeiska rådet samt ständiga kommittén",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "59"
        },
        {
          "nummer": "68",
          "rubrik": "Brottsförebyggande åtgärder",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "60"
        },
        {
          "nummer": "69",
          "rubrik": "Straffrättsligt samarbete",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "61"
        },
        {
          "nummer": "70",
          "rubrik": "Polis- och åklagarsamarbete",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "62"
        },
        {
          "nummer": "71",
          "rubrik": "En europeisk åklagare",
          "partier": "\"m\",\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "63"
        },
        {
          "nummer": "72",
          "rubrik": "Asylpolitiken",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "65"
        },
        {
          "nummer": "73",
          "rubrik": "Asylpolitiken",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "65"
        },
        {
          "nummer": "74",
          "rubrik": "Asylpolitiken",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "65"
        },
        {
          "nummer": "75",
          "rubrik": "Asylprotokollet",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "66"
        },
        {
          "nummer": "76",
          "rubrik": "Yttre åtgärder",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "67"
        },
        {
          "nummer": "77",
          "rubrik": "Yttre åtgärder",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "67"
        },
        {
          "nummer": "78",
          "rubrik": "Yttre åtgärder",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "67"
        },
        {
          "nummer": "79",
          "rubrik": "Yttre åtgärder",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "67"
        },
        {
          "nummer": "80",
          "rubrik": "Yttre åtgärder",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "67"
        },
        {
          "nummer": "81",
          "rubrik": "Röstregler inom GUSP",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "68"
        },
        {
          "nummer": "82",
          "rubrik": "Utrikesministern",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "69"
        },
        {
          "nummer": "83",
          "rubrik": "Utrikesministern",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "69"
        },
        {
          "nummer": "84",
          "rubrik": "Utrikesministern",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "69"
        },
        {
          "nummer": "85",
          "rubrik": "Utrikesministern",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "69"
        },
        {
          "nummer": "86",
          "rubrik": "Utrikesministern",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "69"
        },
        {
          "nummer": "87",
          "rubrik": "Försvarsfrågor",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "70"
        },
        {
          "nummer": "88",
          "rubrik": "Försvarsfrågor",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "70"
        },
        {
          "nummer": "89",
          "rubrik": "Försvarsfrågor",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "70"
        },
        {
          "nummer": "90",
          "rubrik": "Försvarsmateriel",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "71"
        },
        {
          "nummer": "91",
          "rubrik": "Försvarsmateriel",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "71"
        },
        {
          "nummer": "92",
          "rubrik": "Den gemensamma handelspolitiken",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "72"
        },
        {
          "nummer": "93",
          "rubrik": "Samarbete med tredjeland",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "73"
        },
        {
          "nummer": "94",
          "rubrik": "Sanktioner",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "74"
        },
        {
          "nummer": "95",
          "rubrik": "Internationella avtal",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "75"
        },
        {
          "nummer": "96",
          "rubrik": "Solidaritetsklausulen",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "76"
        },
        {
          "nummer": "97",
          "rubrik": "Solidaritetsklausulen",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "76"
        },
        {
          "nummer": "98",
          "rubrik": "Inre marknaden",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "77"
        },
        {
          "nummer": "99",
          "rubrik": "Socialförsäkringsfrågor",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "78"
        },
        {
          "nummer": "100",
          "rubrik": "Socialförsäkringsfrågor",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "78"
        },
        {
          "nummer": "101",
          "rubrik": "Sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "79"
        },
        {
          "nummer": "102",
          "rubrik": "Gränsöverskridande fackliga sympatiåtgärder",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "80"
        },
        {
          "nummer": "103",
          "rubrik": "Arbetskraft från tredjeland",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "81"
        },
        {
          "nummer": "104",
          "rubrik": "Arbetsmarknadsparternas roll och den sociala dialogen",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "82"
        },
        {
          "nummer": "105",
          "rubrik": "Arbetsmarknadsparternas roll och den sociala dialogen",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "82"
        },
        {
          "nummer": "106",
          "rubrik": "Folkhälsopolitiken och hälso- och sjukvård",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "83"
        },
        {
          "nummer": "107",
          "rubrik": "Folkhälsopolitiken och hälso- och sjukvård",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "83"
        },
        {
          "nummer": "108",
          "rubrik": "Målen för jordbrukspolitiken",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "84"
        },
        {
          "nummer": "109",
          "rubrik": "Målen för jordbrukspolitiken",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "84"
        },
        {
          "nummer": "110",
          "rubrik": "Målen för jordbrukspolitiken",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "84"
        },
        {
          "nummer": "111",
          "rubrik": "Målen för jordbrukspolitiken",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "84"
        },
        {
          "nummer": "112",
          "rubrik": "Fiskepolitik",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "85"
        },
        {
          "nummer": "113",
          "rubrik": "Miljöpolitiken",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "87"
        },
        {
          "nummer": "114",
          "rubrik": "Miljöbestämmelser",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "89"
        },
        {
          "nummer": "115",
          "rubrik": "Miljöbestämmelser",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "89"
        },
        {
          "nummer": "116",
          "rubrik": "Århuskonventionen",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "90"
        },
        {
          "nummer": "117",
          "rubrik": "Rymden",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "92"
        },
        {
          "nummer": "118",
          "rubrik": "Industri",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "94"
        },
        {
          "nummer": "119",
          "rubrik": "Kultur",
          "partier": "\"m\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "95"
        },
        {
          "nummer": "120",
          "rubrik": "Idrott",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "96"
        },
        {
          "nummer": "121",
          "rubrik": "Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "97"
        },
        {
          "nummer": "122",
          "rubrik": "Räddningstjänst",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "98"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-10-23 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-10-28 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "YTT",
          "namn": "Yttranden inkomna",
          "datum": "2003-10-28 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "2",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-11-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-11-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-11-12 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-11-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-11-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-11-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-11-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-11-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-11-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-11-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Delvis bifall till motioner om unionsrättens företräde, övergångsmöjligheter rörande beslutsregler (passerellerna), vald ordförande för Europeiska rådet, kommissionens sammansättning och tillsättning och hållbar utveckling. Avslag på övriga motioner. Skrivelsen  läggs till handlingarna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-19 23:00:38"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen vill, till skillnad från regeringen, inte ha en vald ordförande i Europeiska rådet. EU bör behålla det nuvarande systemet med roterande ordförandeskap i Europeiska rådet. Regeringen har rapporterat till riksdagen om sina utgångspunkter för EU:s regeringskonferens om EU:s framtid. Regeringskonferensen ska behandla ett förslag till nytt konstitutionellt fördrag som lagts fram av EU:s framtidskonvent. Riksdagen har nu talat om för regeringen vilka utgångspunkter Sverige ska ha under regeringskonferensen. EU bör behålla ordningen med en kommissionär med rösträtt för varje medlemsstat. Konventet har föreslagit att Europeiska rådet ska kunna ändra beslutsregler i fördraget. Sverige bör arbeta för att reglerna bara ska kunna ändras när fördraget ändras. Det skulle vara bra om målet för hållbar utveckling lyftes fram i ett protokoll till fördraget. Sedan lång tid tillbaka är det så att EU-lagar går före EU-ländernas egna lagar. Två viktiga bestämmelser ingår i EU:s lagar: Respekten för medlemsstaternas nationella identitet, som uttrycks i deras politiska och konstitutionella grund, och de grundläggande rättigheter som följer av EU-ländernas gemensamma konstitutionella traditioner. Sverige bör dock arbeta för att dessa regler framgår tydligare. ",
          "dok_id": "GR01KUU1",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:35:18"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "EU:s framtid (KUU1)",
          "dok_id": "GR01KUU1",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:35:18"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-19 23:00:38"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01KUU1",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:48"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Riksdagen vill, till skillnad från regeringen, inte ha en vald ordförande i Europeiska rådet. EU bör behålla det nuvarande systemet med roterande ordförandeskap i Europeiska rådet. Det föreslår sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet att riksdagen talar om för regeringen. Regeringen har rapporterat till riksdagen om sina utgångspunkter för EU:s regeringskonferens om EU:s framtid. Regeringskonferensen ska behandla ett förslag till nytt konstitutionellt fördrag som lagts fram av EU:s framtidskonvent. Utskottet föreslår att riksdagen talar om för regeringen vilka utgångspunkter Sverige ska ha under regeringskonferensen. EU bör behålla ordningen med en kommissionär med rösträtt för varje medlemsstat. Konventet har föreslagit att Europeiska rådet ska kunna ändra beslutsregler i fördraget. Sverige bör arbeta för att reglerna bara ska kunna ändras när fördraget ändras. Det skulle vara bra om målet för hållbar utveckling lyftes fram i ett protokoll till fördraget. Sedan lång tid tillbaka är det så att EU-lagar går före EU-ländernas egna lagar. Två viktiga bestämmelser ingår i EU:s lagar: Respekten för medlemsstaternas nationella identitet, som uttrycks i deras politiska och konstitutionella grund, och de grundläggande rättigheter som följer av EU-ländernas gemensamma konstitutionella traditioner. Sverige bör dock arbeta för att dessa regler framgår tydligare.</p>",
          "dok_id": "GR01KUU1",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:35:18"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "EU:s framtid (KUU1)",
          "dok_id": "GR01KUU1",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:35:18"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01KUU1",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_kuu_1.docx",
          "filstorlek": "375555",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Europeiska   konventet   om  EU:s  framtid   (skr.2003/04:13)",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/2DB52E61-C972-49C5-BD6D-B32EB9202C6F"
        },
        {
          "dok_id": "GR01KUU1",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200304_kuu_1_del-2.pdf",
          "filstorlek": "1394412",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200304_kuu_1_del-2",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/C288E4E9-F26C-4DD3-B621-B8A3A243ACB6"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K202 Användningen av skattemedel inom EU",
          "ref_dok_id": "GQ02K202",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K202",
          "ref_dok_titel": "Användningen av skattemedel inom EU",
          "ref_dok_subtitel": "av Rolf Gunnarsson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K288 EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GQ02K288",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K288",
          "ref_dok_titel": "EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K291 Europaparlamentets sammanträden",
          "ref_dok_id": "GQ02K291",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K291",
          "ref_dok_titel": "Europaparlamentets sammanträden",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Carlsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K431 Europas framtidsfrågor",
          "ref_dok_id": "GQ02K431",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K431",
          "ref_dok_titel": "Europas framtidsfrågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K432 Liberal europapolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02K432",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K432",
          "ref_dok_titel": "Liberal europapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fö243 Försvaret i ny tid",
          "ref_dok_id": "GR02Fö243",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fö243",
          "ref_dok_titel": "Försvaret i ny tid",
          "ref_dok_subtitel": "av Allan Widman m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K1 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K1",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K1",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Björn von der Esch (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K10 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K10",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K10",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K11 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K11",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K11",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Sinikka Bohlin och Alf Eriksson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K12 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K12",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K12",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K13 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K13",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K13",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K2 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K2",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K2",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K210 Användningen av skattemedel inom EU",
          "ref_dok_id": "GR02K210",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K210",
          "ref_dok_titel": "Användningen av skattemedel inom EU",
          "ref_dok_subtitel": "av Rolf Gunnarsson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K271 En frihetens författning",
          "ref_dok_id": "GR02K271",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K271",
          "ref_dok_titel": "En frihetens författning",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K276 Ett demokratiskt Europa",
          "ref_dok_id": "GR02K276",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K276",
          "ref_dok_titel": "Ett demokratiskt Europa",
          "ref_dok_subtitel": "av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K3 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K3",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K3",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Anne Ludvigsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K353 Ett EU för framtiden",
          "ref_dok_id": "GR02K353",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K353",
          "ref_dok_titel": "Ett EU för framtiden",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K377 Undantag från tredje steget i EMU",
          "ref_dok_id": "GR02K377",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K377",
          "ref_dok_titel": "Undantag från tredje steget i EMU",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulf Holm m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K381 EMU - Efter folkomröstningen",
          "ref_dok_id": "GR02K381",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K381",
          "ref_dok_titel": "EMU - Efter folkomröstningen",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K4 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K4",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K4",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Moberg m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K416 Europas framtidsfrågor",
          "ref_dok_id": "GR02K416",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K416",
          "ref_dok_titel": "Europas framtidsfrågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K419 Liberal europapolitik",
          "ref_dok_id": "GR02K419",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K419",
          "ref_dok_titel": "Liberal europapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K5 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K5",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K5",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Jan Emanuel Johansson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K6 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K6",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K6",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Gabriel Romanus m.fl. (FP, KD, V, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K7 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K7",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K7",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Nils-Erik Söderqvist och Agneta Lundberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K8 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K8",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K8",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K9 med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR02K9",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K9",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:MJ434 Havsmiljön",
          "ref_dok_id": "GR02MJ434",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "MJ434",
          "ref_dok_titel": "Havsmiljön",
          "ref_dok_subtitel": "av Åsa Domeij m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf242 Privatiserade försäkringar",
          "ref_dok_id": "GR02Sf242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf242",
          "ref_dok_titel": "Privatiserade försäkringar",
          "ref_dok_subtitel": "av Rolf Olsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf257 Flykting- och immigrationspolitiken",
          "ref_dok_id": "GR02Sf257",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf257",
          "ref_dok_titel": "Flykting- och immigrationspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf288 Jämställd ekonomisk barnpolitik",
          "ref_dok_id": "GR02Sf288",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf288",
          "ref_dok_titel": "Jämställd ekonomisk barnpolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf360 Rättvisa pensioner",
          "ref_dok_id": "GR02Sf360",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf360",
          "ref_dok_titel": "Rättvisa pensioner",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GR0313",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "13",
          "ref_dok_titel": "Europeiska konventet om EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-11-20",
          "ref_dok_id": "GR0932",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "32",
          "ref_dok_titel": "2003-11-20",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-11-20",
          "ref_dok_id": "GR0932",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "32",
          "ref_dok_titel": "2003-11-20",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:57",
          "ref_dok_id": "GR0K57",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "57",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:57",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}