{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2225211",
      "dok_id": "GR01KU9",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "KU9",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:KU9",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "9",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-02-19 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:21",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:25",
      "titel": "Författningsfrågor",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01KU9/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01KU9",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01KU9",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01KU9",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Konstitutionsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:KU9</div><h1>Författningsfrågor</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlas under skilda rubriker motioner från allmänna\r\nmotionstiden 2002 och 2003 som rör rikets styrelse. Motionerna rör bl.a.\r\nfrågor om innehållet i en kommande författningsutredning, om statschefen,\r\nom grundlagsändring och folkomröstning i samband härmed, domstolarnas\r\nkonstitutionella ställning, Riksbankens ställning och riksdagens formella\r\nställning i EU-arbetet.\r\nUtskottet anser att riksdagen, med anledning av flera motionsyrkanden,\r\nsom sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anför om större\r\nöppenhet och insyn i fråga om anslaget till Kungliga hovstaten.\r\nÖvriga motioner avstyrks av utskottet.\r\nUtskottets ställningstaganden har föranlett 13 reservationer och 14\r\nsärskilda yttranden.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Författningsutredning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K296, 2002/03:K362, 2002/03:K379\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:K222, 2003/04:K271 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K290\r\nyrkandena 2 och 3 och 2003/04:K413.\r\n\r\n2.      Flernivådemokrati och kommunal självstyrelse\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K241 yrkandena 11, 22, 23 och 38,\r\n2002/03:K281 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K282 yrkande 6, 2002/03:K304\r\nyrkande 3, 2002/03:K360, 2002/03:K372, 2002/03:K379 yrkande 5, 2003/04:K223\r\nyrkandena 4 och 7, 2003/04:K224 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K271 yrkande\r\n5 och 2003/04:K290 yrkandena 8-10.\r\n\r\n3.      Antalet riksdagsledamöter\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K203, 2002/03:K379 yrkande 22,\r\n2003/04:K213 och 2003/04:K271 yrkande 24.\r\nReservation 1 (m)\r\n\r\n4.      Förtroendevalda som lämnar sitt parti\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K441.\r\n\r\n5.      Monarkins avskaffande\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K286 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K315\r\nyrkandena 1 och 2, 2002/03:K397, 2002/03:K425, 2003/04:K317, 2003/04:K437\r\nyrkande 1 och 2003/04:K438 yrkande 1.\r\nReservation 2 (v, mp)\r\n\r\n6.      Bekännelsekravet i successionsordningen\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K282 yrkande 8, 2003/04:K240,\r\n2003/04:K290 yrkande 12, 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del och 2003/04:K363\r\nyrkande 8.\r\nReservation 3 (fp, v, mp)\r\n\r\n7.      Successionsordningens giftermålsbestämmelser\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K301, 2003/04:K326 och 2003/04:K330\r\nyrkande 2 i denna del.\r\nReservation 4 (mp)\r\n\r\n8.      Kravet på samtycke vid tronföljarens utlandsresor\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del.\r\nReservation 5 (mp)\r\n\r\n9.      Statschefens immunitet\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K330 yrkande 1.\r\nReservation 6 (v, mp)\r\n\r\n10.     Statschefens uppgifter\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K437 yrkandena 2-5.\r\nReservation 7 (v, mp)\r\n\r\n11.     Redovisning av anslaget till hovstaten\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför\r\nom redovisning av anslaget till Kungliga hovstaten. Därmed bifaller\r\nriksdagen delvis motionerna 2003/04:K347, 2003/04:K401 och 2003/04:K438\r\nyrkande 2.\r\nReservation 8 (m, c)\r\nReservation 9 (kd)\r\n\r\n12.     Behörighetskrav för statsråd\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K246, 2002/03:Sf289 yrkande 15 och\r\n2003/04:K232.\r\nReservation 10 (fp, v, mp)\r\n\r\n13.     Regeringens verkställande av riksdagens beslut\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:K289 yrkande 6 och 2003/04:K303.\r\n\r\n14.     Förbud mot att \"döpa\" statliga medel\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K206.\r\n\r\n15.     Folkomröstningsinstitutet\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K321 yrkande 4, 2003/04:K214 yrkande\r\n3 och 2003/04:K364.\r\n\r\n16.     Folkomröstning om vilande grundlagsförslag\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K267 yrkandena 1 och 2.\r\n\r\n17.     Betänketid vid grundlagsändring\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K340.\r\n\r\n18.     Skärpta regler om prövning i Lagrådet\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande 24.\r\n\r\n19.     Lagprövning och författningsdomstol\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K282 yrkande 4, 2002/03:K379 yrkande\r\n14, 2002/03:K398, 2002/03:Ju364 yrkandena 21 och 22, 2003/04:K271 yrkande\r\n15 och 2003/04:K289 yrkande 1.\r\n\r\n20.     Domstolarnas konstitutionella ställning\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:K379 yrkande 15, 2003/04:K271 yrkande\r\n16 och 2003/04:Ju477 yrkande 3.\r\nReservation 11 (m)\r\nReservation 12 (fp)\r\n\r\n21.     Riksbankens ställning\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K381 yrkande 3.\r\nReservation 13 (v)\r\n\r\n22.     Riksdagens formella ställning i EU-arbetet\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:K389 yrkande 2.\r\nStockholm den 19 februari 2004\r\nPå konstitutionsutskottets vägnar\r\nGunnar Hökmark\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Gunnar Hökmark (m), Göran\r\nMagnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenth\r\nHögström (s), Ingvar Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s),\r\nHenrik S Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Tobias Krantz (fp), Kerstin\r\nLundgren (c), Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy\r\nGustafsson (s), Gustav Fridolin (mp) och Liselott Hagberg (fp).</pre><pre></pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nFörfattningsutredning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker motioner om att en bred författningsöversyn bör inledas,\r\nom inriktningen av en sådan översyn och om att ett särskilt författningskonvent\r\nskall tillkallas. Utskottet hänvisar till att regeringen nu påbörjat ett\r\nförberedelsearbete i syfte att en samlad översyn av regeringsformen skall\r\ninledas och vill inte föregripa detta arbete.\r\nJämför särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp), 3 (kd), 4 (c), 5 (v) och 6\r\n(mp).\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K296 av Mats Einarsson m.fl. (v) yrkas att riksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet\r\nav att tillsätta en utredning som kritiskt granskar och analyserar\r\nförfattningen ur ett könsperspektiv. Motionärerna anför bl.a. att grundlagarna\r\nframstår som strikt könsneutrala. De förefaller behandla könen lika.\r\nEmellertid kan författningen inte ses isolerat från samhället där jämlikhet\r\ninte råder. Enligt motionärerna handlar ojämlikheten mellan könen om\r\ndefinition av makt och orättvis fördelning av makt. Motionärerna anser att\r\nden omständigheten att kvinnor är underordnade bl.a. ställer krav på en\r\nny syn på konstitutionen.\r\nI motion 2002/03:K362 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen\r\nbegär av regeringen en parlamentarisk utvärdering av 1974 års regeringsform\r\nenligt vad som anförs i motionen. Motionärerna framhåller att 1974 års\r\nregeringsform har varit i kraft mer än ett kvarts sekel. Det är enligt\r\nmotionärerna dags att ta ett mer långsiktigt och översiktligt grepp över\r\nregeringsformen och dess konsekvenser för det svenska rättssamhället.\r\nI motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att riksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en\r\nutredning av de författningsfrågor som aktualiseras i motionen (yrkande 1).\r\nMotionärerna anser att det är nödvändigt med flera författningsändringar\r\nför att ge större utrymme för enskildas frihetssträvanden mot bakgrund av\r\nden utveckling av samhället som skett under de 25 år som gått sedan\r\nförfattningen trädde i kraft. Förändringarna är även nödvändiga för att\r\nSverige skall kunna leva upp till gjorda internationella åtaganden. En\r\ncentral utgångspunkt för författningsförnyelsen bör enligt motionärerna\r\nvara respekten för den enskildes rätt. En annan utgångspunkt är att\r\nförfattningen måste kunna säkerställa att de beslut som måste fattas gemensamt\r\nomfattas av en tillräcklig legitimitet. Motionärerna anser att bristerna\r\nhär är betydande i dag.\r\nVidare yrkas i motionen att regeringen ges till känna vad i motionen anförs\r\nom maktdelning (yrkande 2). Enligt motionärerna är poängen med maktdelning\r\natt den underlättar möjligheterna till ansvarsutkrävande och insyn genom\r\natt man har olika institutioner som självständigt granskar varandra.\r\nMotionärerna anser att maktdelning som princip har stora fördelar. Statens\r\noch kommunernas, liksom EU:s, uppgifter synliggörs. Den motverkar osund\r\nmaktkoncentration och möjliggör ett större mått av kontroll. Vidare anför\r\nmotionärerna bl.a. att en annan fördel är att en sådan förändring skulle\r\nstärka demokratins konstitutionella legitimitet och minska de rättsstatliga\r\nbristerna.\r\nLikalydande yrkanden framställs i motion 2003/04:K271  yrkandena 1 och 2\r\nav Bo Lundgren m.fl. (m) från innevarande riksmötes allmänna motionstid.\r\n\r\nI motion 2003/04:K222 av Maud Olofsson m.fl. (c ) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om att en ny samhällsordning,\r\nfederalismens principer, en öppnare samhällsorganisation och ett stärkt\r\ncivilsamhälle skall utgöra grunden för en översyn av regeringsformen. Vad\r\ngäller en ny samhällsordning framhåller motionärerna bl.a. att regeringsformens\r\nportalstadgande i praktiken har kommit att betyda att \"all offentlig makt\r\nutgår från riksdagen\". Ett samhälle byggt underifrån innebär enligt\r\nmotionärerna ett annat perspektiv där makten börjar hos de enskilda människorna\r\noch de lokala gemenskaperna. En ny samhällsordning och grundlag bör enligt\r\nmotionärerna med federalismens principer bygga på en mångfald nivåer där\r\nmakt i princip delegeras underifrån - från enskilda till frivilliga och\r\nlokala gemenskaper, vidare till kommuner och därefter till regioner, staten\r\noch EU. Enligt motionärerna är det vidare nödvändigt med en ny struktur\r\nför att öka samverkan mellan offentliga och privata aktörer samt det civila\r\nsamhället. Centerpartiet skall arbeta för att öka medborgarnas valfrihet\r\ni den offentliga servicen och uppmuntra mångfald och alternativ samt\r\nkonsekvent verka för ökade inslag av deltagardemokrati.\r\nI motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om en ny svensk författning (yrkande\r\n2). Enligt motionärerna behövs en genomgripande diskussion om en ny\r\nförfattning. Demokratins spelregler måste på nytt sättas under principiell\r\ndebatt.\r\nVidare yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförs om att\r\nett svenskt författningskonvent bör sammankallas med brett deltagande\r\nfrån hela samhället (yrkande 3). Motionärerna anser att en ny svensk\r\nförfattning måste bygga på ett brett deltagande i hela det svenska samhället.\r\nEtt författningskonvent bör inkallas, som bör bestå av representanter\r\nfrån olika delar av landet och inte enbart från etablerade politiska\r\npartier.\r\nI motion 2003/04:K413 av Kerstin Lundgren (c) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om ett svenskt demokratikonvent som ett\r\nled i översynen av regeringsformen. Hon anför bl.a. att ett särskilt värde\r\nmed en bredare process fram till en ny grundlag är den djupare förankring\r\nsom därmed kan uppnås och det mer allsidiga underlag för slutligt\r\nställningstagande som kan tas fram. Ett särskilt demokratikonvent måste enligt\r\nmotionären vara öppet för såväl det civila samhället och marknaden som\r\nden offentliga sektorn.\r\nBakgrund\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nKonstitutionsutskottet behandlade senast under riksmötet 2001/02 motioner\r\nsom rörde frågor om en översyn av den svenska författningen (bet.\r\n2001/02:KU13 s. 14-16).\r\nI betänkandet hänvisade utskottet till sitt tidigare betänkande 2000/01:KU11\r\ndär innehållet i gällande regeringsform och bakgrunden till denna redovisats.\r\nUtskottet framhöll inledningsvis i sitt ställningstagande att utskottet\r\nsenare samma vår skulle ta ställning till en proposition från regeringen\r\nmed förslag på ändringar i regeringsformen som byggde på\r\nFörfattningsutredningens\r\nförslag. I propositionen föreslogs ett grundlagsskydd för miljön samt att\r\ngrundlagsskyddet för utsatta grupper kompletterades och förstärktes.\r\nPropositionen innehöll också förslag på grundlagsändringar som rörde\r\nsamarbetet med EU, m.m. Utskottet hänvisade vidare till att\r\nFörfattningsutredningen\r\nunder innevarande vår skulle avsluta sitt arbete när det gällde frågorna\r\nom skilda valdagar och vårval samt i fråga om partibegreppet i regeringsformen.\r\nDärutöver anförde utskottet att det i samma betänkande behandlade motioner\r\nsom rörde frågor om flernivådemokrati och kommunal självstyrelse. I detta\r\nsammanhang hänvisade utskottet till den översyn av uppgifts- och\r\nansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna och landstingen som regeringen\r\naviserat i proposition 2001/02:7 Regional samverkan och statlig länsförvaltning.\r\nUtskottet ansåg att det inte var påkallat att nu göra ett tillkännagivande\r\ntill regeringen om en bred författningsutredning. Mot denna bakgrund\r\navstyrkte utskottet de aktuella motionerna.\r\nRegeringsförklaringen vid öppnandet av 2003/04 års riksmöte\r\nI regeringsförklaringen vid öppnandet av 2003/04 års riksmöte den 16\r\nseptember 2003 anförde statsministern bl.a. att reglerna för den svenska\r\ndemokratin - vår författning - snart fyller trettio år. Han framhöll att\r\nunder den perioden har samhället kraftigt förändrats och demokratin ställts\r\ninför nya utmaningar. Det är enligt statsministern tid för översyn av\r\ndemokratins spelregler. Riksdagens partier bjuds därför in till överläggningar\r\nom en samlad översyn av regeringsformen.\r\nRegeringen har i januari 2004 inlett samtal med de politiska partierna i\r\nriksdagen rörande en översyn av regeringsformen.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom redovisats ovan har regeringen nu inlett samtal med de politiska\r\npartierna i syfte att en samlad översyn av regeringsformen skall inledas.\r\nVad som efterfrågas i motionerna 2002/03:K362 och 2003/04:K290 yrkande\r\n2 synes därmed vara tillgodosett, varför de avstyrks.\r\nUtskottet vill erinra om att samtalen kring innehållet i den kommande\r\nförfattningsöversynen helt nyligen har inletts. Det finns därför skäl att\r\ninte nu föregripa resultatet av detta förberedelsearbete. Enligt utskottets\r\nmening kan man dock utgå från att den kommande översynen, med sitt samlade\r\nperspektiv, kommer att rymma flera av de frågor som efterfrågas i motionerna\r\n2002/03:K296, 2002/03:K379 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K222 och 2003/04:K271\r\nyrkandena 1 och 2. Sålunda kan förutsättas att frågor som rör både\r\nrelationerna mellan de organ som uppbär den offentliga makten och deras\r\nuppgifter kommer att beröras. Utskottet utgår också från att en analys av\r\nden framtida maktfördelningen bl.a. sker utifrån ett könsperspektiv. I\r\nenlighet med det anförda anser utskottet att nämnda motioner bör avslås\r\ni berörda delar.\r\nEnligt utskottets mening torde vidare en samlad översyn av regeringsformen,\r\ndär syftet är att finna regler för den svenska demokratin som svarar mot\r\nbehoven i dagens samhälle, gagnas av att arbetet sker under stor öppenhet\r\noch med biträde av en författningspolitisk diskussion i hela det svenska\r\nsamhället. Den nya tekniken erbjuder härvid stora möjligheter. Utskottet\r\när dock inte berett att förorda att ett särskilt konvent skall sammankallas\r\nsåsom anförs i motionerna 2003/04:K290 yrkande 3 och 2003/04:K413. Motionerna\r\navstyrks därför.\r\nFlernivådemokrati och kommunal självstyrelse\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker motioner som rör frågor om flernivådemokrati och\r\nkommunal självstyrelse med hänvisning till att regeringen i sina överväganden\r\nbeträffande innehållet i kommande utredningar förutsätts beakta att de\r\növerväganden av grundlagskaraktär som i motionerna aktuella frågor kan\r\nföranleda får sin plats i dessa utredningar.\r\nJämför särskilda yttrandena 7 (m), 8 (fp), 9 (kd) och 10 (c).\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen begär\r\natt regeringen lägger fram förslag till grundlagsändringar som möjliggör\r\nett stärkt kommunalt självstyre (yrkande 11). Enligt motionärerna bör det\r\nkommunala självstyret inte kunna inskränkas annat än genom kommunernas\r\nsamtycke eller med hänvisning till regeringsformens fri- och rättigheter.\r\n\r\nVidare yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförs om vikten\r\nav att den vertikala maktdelningen stärks i Sverige (yrkande 22).\r\nUtgångspunkten bör enligt motionärerna vara att öka människors självbestämmande.\r\nEn naturlig uppgift blir därför att åstadkomma en förnuftig vertikal\r\nmaktdelning där högre administrativa nivåer förhindras att detaljstyra\r\noch göra ingrepp i det lokala självstyret. Motionärerna vill formulera en\r\nprincip om delegation av makt underifrån. Regionerna och staten skall\r\nendast fatta sådana beslut som inte kan hanteras på kommunal nivå. Ytterst\r\nbör man enligt motionärerna tänka sig att all makt som riksdagen utövar\r\ngår att härleda ur de frivilliga gemenskapernas vilja att avstå makt till,\r\ni tur och ordning, kommuner, regioner och riksdag. Motionärerna anser\r\natt en fördjupning av den folkstyrda demokratin är nödvändig för att öka\r\nlegitimiteten i det demokratiska styrelseskicket. Därför krävs en omfattande\r\ndecentraliseringspolitik och förstärkning av den vertikala maktdelningen\r\ni Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.\r\nDärutöver yrkas i motionen att riksdagen begär att regeringen tillsätter\r\nen konstitutionell utredning med uppgift att se över hur en grundlag som\r\nutgår från att makten kommer underifrån skulle utformas (yrkande 23).\r\nI motionen yrkas också att regeringen ges till känna vad i motionen anförs\r\nom en lagstiftning med utkrävbara individuella rättigheter och förstärkt\r\nkommunalt självstyre (yrkande 38). Motionärerna anser att regeringen bör\r\ntillsätta en utredning med bred representation från landstings- och\r\nkommunalförbunden samt de berörda för att se över möjligheten att ersätta\r\nreglerande lagstiftning riktad mot kommunerna med en lagstiftning med\r\nutkrävbara individuella rättigheter och förstärkt kommunalt självstyre\r\nrörande hur rättigheterna skall tillgodoses.\r\nI motion 2002/03:K281 av Henrik S Järrel (m) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om inomkommunal skatteutjämning (yrkande\r\n1). Vidare yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförs om\r\nen ändring av 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen (yrkande 2).\r\nMotionären anser att en utjämning av skatteintäkter mellan kommuner och\r\nlandsting bör finansieras över statsbudgeten. Den möjlighet till inomkommunal\r\nskatteutjämning som finns i nuvarande grundlag bör därför tas bort.\r\nVid den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte avlämnades motion\r\n2003/04:K224  av samma motionär med i stort likalydande yrkanden som i\r\nden ovan redovisade motionen.\r\nI motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om en kompetenskatalog för\r\nmaktfördelningen mellan nationell, regional och lokal nivå (yrkande 6). Enligt\r\nmotionärerna bör staten respektive kommunerna kunna ges exklusiv\r\nbeslutskompetens på vissa sakområden. Inom andra sektorer kan delad kompetens\r\nvara att föredra. Motionärerna framhåller att det finns olika metoder för\r\nhur kompetenskatalogen skall regleras i lag.\r\nI motion 2002/03:K304 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) yrkas att riksdagen\r\nbegär att regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar i\r\nregeringsformen och kommunallagen att det kommunala självstyret förstärks i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 3). Enligt motionären\r\nurholkas det kommunala självstyret mer och mer. Hon anser att det kraftigt\r\noch entydigt behöver förstärkas och skyddas i grundlagen.\r\nI motion 2002/03:K360 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad som i motionen anförs om en utredning om\r\nsubsidiaritetsprincipen\r\ni syfte att göra den till en vägledande norm för den demokratiska\r\nuppbyggnaden. Motionärerna anser att mycket talar för att\r\nsubsidiaritetsprincipen\r\nbör vara ett styrande arbetsverktyg även för den nationella nivån i Sverige.\r\nEn sådan styrande effekt kan åstadkommas genom att principen ges en\r\nnormerande roll. Enligt motionärerna bör inte en sådan fastställd norm\r\ngöras utan en grundlig genomgång av principen. Regeringen bör tillkalla\r\nen utredning som får till uppgift att genomföra nödvändigt analysarbete\r\ni syfte att göra den till en vägledande norm för den demokratiska\r\nuppbyggnaden.\r\nI motion 2002/03:K372 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen\r\nbegär att regeringen tillsätter en utredning med syfte att fastställa en\r\ntydlig kommunal kompetens i grundlagen, t.ex. genom en hänvisning till en\r\nsärskild kommunalordning likartad riksdagsordningen, enligt vad i motionen\r\nanförs. Enligt motionärerna är de nuvarande förhållandena inte acceptabla.\r\nOm man vill ha en reell kommunal självstyrelse måste det till en kraftfull\r\nrättslig kompetens för kommunerna. Då krävs dessutom en reell lagprövningsrätt\r\nsom kommunerna kan använda. Motionärerna anser att en kommunal kompetens\r\nfastställd i grundlagen kanske inte får tillräcklig spännvidd. I stället\r\nkan man skapa en särskild lagstiftning lik riksdagsordningen.\r\nI motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att riksdagen begär\r\natt regeringen lägger fram förslag till ändring av grundlagsregleringen\r\nav den lokala självstyrelsen i enlighet med vad som anförs i motionen\r\n(yrkande 5). En del av en ökad maktdelning bör enligt motionärerna vara\r\nvertikal, dvs. det skall finnas en tydligare uppdelning mellan statens\r\noch kommunernas befogenheter. En stark kommunal självstyrelse är ett sätt\r\natt lägga makten närmare människorna. Motionärerna ifrågasätter vidare\r\nändamålsenligheten med att i framtiden ha två kommunala nivåer.\r\nEtt likalydande yrkande som det ovan redovisade framställs i motion\r\n2003/04:K271  yrkande 5 av Bo Lundgren m.fl. (m) som avlämnades vid den\r\nallmänna motionstiden under innevarande riksmöte.\r\nI motion 2003/04:K223 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om frågan att tolkningsföreträde när det\r\ngäller finansieringsprincipen måste klargöras (yrkande 4). Enligt\r\nmotionärerna måste kommunerna, i stället för att ha en servicefunktion, vara\r\nen plats för medborgarna att resonera om vilken politik man vill bedriva\r\ni sin närmiljö. För att inte underminera detta bör finansieringsprincipen\r\nutvecklas och gälla strikt vid statliga beslut som berör den kommunala\r\nekonomin. Frågan om tolkningsföreträde måste också klargöras, eftersom\r\ndet skall vara tydligt vem som bär ansvar och vem som skall stå för\r\neventuella kostnader.\r\nVidare yrkas i motionen att regeringen ges till känna vad som anförs om\r\nvikten av att den vertikala maktdelningen stärks i Sverige (yrkande 7).\r\nYrkandet är likalydande med det ovan redovisade i motion 2002/03:K241\r\nyrkande 23.\r\nI motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad som anförs om att värna det lokala självstyret (yrkande\r\n8). Motionärerna framhåller att det lokala självstyret har minskat i\r\nomfattning under senare år. Denna utveckling måste enligt motionärerna\r\nbrytas.\r\nVidare yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförs om att\r\nutreda en modell för hur nya statliga åligganden på kommuner och landsting\r\nenligt lag skall följas av statlig finansiering (yrkande 9). Motionärerna\r\nanser att självstyret på lokal och regional nivå måste ges ett tydligare\r\nreglerat lagskydd.\r\nDärutöver yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförs om\r\natt införa en kompetenskatalog som reglerar maktförhållandena mellan\r\nnationell, regional och lokal nivå (yrkande 10). Yrkandet är likalydande\r\nsom det som framställs i den ovan redovisade motionen 2002/03:K282 yrkande\r\n6.\r\nBakgrund\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nKonstitutionsutskottet behandlade senast under riksmötet 2001/02 motioner\r\nsom behandlade frågor om flernivådemokrati och förstärkning i grundlag av\r\nden kommunala självstyrelsen (bet. 2001/02:KU13 s. 16-22).\r\nI betänkandet lämnade utskottet en utförlig redogörelse för gällande\r\nordning.\r\nUtskottet hänvisade i sitt ställningstagande till att regeringen aviserat\r\nen översyn av uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna\r\noch landstingen. Härvid instämde utskottet i regeringens bedömning att\r\ndebatten i regionfrågan visade att det fanns ett behov av att mer samlat\r\noch långsiktigt se över uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan de olika\r\nnivåerna i samhällsorganisationen. Enligt utskottets mening skulle en\r\nsådan översyn som den aviserade, där inriktningen var att samlat och\r\nlångsiktigt överväga uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan\r\nsamhällsorganisationens olika nivåer, komma att behöva ske i perspektivet av\r\ngrundläggande och principiella ställningstaganden kring fördelning av\r\nuppgifter och ansvar. Det borde enligt utskottet också framhållas att\r\nregeringen hade anfört att utgångspunkten för den aviserade översynen var\r\nupprätthållandet av en långtgående kommunal självstyrelse. Mot denna\r\nbakgrund ansåg utskottet att det kunde antas att det i den aviserade\r\növersynen, med sitt grundläggande perspektiv, skulle komma att finnas utrymme\r\nför sådana frågor som berördes i de aktuella motionerna. I enlighet med\r\ndet anförda anser utskottet att motionerna borde avslås i berörda delar.\r\n\r\nUtredning\r\nRegeringen beslutade den 23 januari 2003 att tillkalla en parlamentarisk\r\nkommitté med uppdrag att se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom\r\nsamhällsorganisationen (dir. 2003:10). Arbetet skall bedrivas i två etapper.\r\nI den första etappen skall kommittén identifiera, belysa och övergripande\r\nanalysera de samhällsförändringar som inverkar på och skulle kunna föranleda\r\nförändringar av strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen mellan\r\nstaten, landstingen och kommunerna. Kommittén skall även göra motsvarande\r\növersyn rörande relationen mellan regeringen och de statliga\r\nförvaltningsmyndigheterna. I sitt arbete skall kommittén utgå från en\r\növergripande\r\nbeskrivning av rådande struktur och ansvarsfördelning, där såväl brister\r\nsom förtjänster med nuvarande ordning identifieras. För den första etappen\r\nskulle kommittén redovisa ett delbetänkande senast den 15 december 2003.\r\n\r\nEnligt direktiven skall kommittén göra en fördjupad analys och bedömning\r\nav strukturen och uppgiftsfördelningen. Kommittén skall också i de delar\r\ndär den finner det motiverat föreslå förändringar. Regeringen avser att\r\nåterkomma med tilläggsdirektiv till denna del av uppdraget.\r\nKommittén, som antagit namnet Ansvarskommittén, avlämnade i december 2003\r\ndelbetänkandet Utvecklingskraft för hållbar välfärd (SOU 2003:123). I\r\nbetänkandet föreslår kommittén att regeringen i det fortsatta utredningsarbetet\r\nutgår från en strävan att åstadkomma en likvärdig samhällsservice i en\r\nsamhällsorganisation med hög demokratisk legitimitet och närhet till\r\nmedborgarna. För att förverkliga detta i en framtid som kännetecknas av\r\nbetydande problem i balansen mellan resurser och anspråk bör enligt\r\nkommittén i ett första steg tre strategier utvecklas:\r\nen strategi för en tydligare ansvarsfördelning i samhällsorganisationen\r\nvid flernivåstyrning där en renodling av ansvaret inte är möjlig eller\r\nlämplig och som tar sikte på ökad utvecklingskraft,\r\nen strategi för ökad utvecklingskraft på kommunal nivå, som bygger på en\r\ntydlig ansvarsfördelning mellan kommunal och statlig nivå, samt\r\nen strategi för ökad utvecklingskraft på statlig nivå, som innefattar\r\ntvärsektoriell utveckling av statlig verksamhet och statlig styrning.\r\nDärutöver vill kommittén i ett andra steg pröva angelägna samhällsområden\r\ngentemot de nämnda tre strategierna för att finna balanspunkterna mellan\r\nolika samhällsnivåer. Det innebär att kommittén kommer att överväga\r\nstruktur och uppgiftsfördelning för tunga samhällsområden. De primära\r\nfrågorna är enligt kommittén förhållandet mellan regeringen och myndigheterna\r\nsamt ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna. Beroende på hur\r\nden senare besvaras övervägs därefter frågan om en eller två kommunala\r\nnivåer samt hur dessa bör organiseras och indelas.\r\nKommittén föreslår dessutom att följande konkreta frågeställningar ges\r\nsärskild prioritet i det fortsatta utredningsarbetet:\r\ndet samlade kommunala uppdraget inklusive en fördjupad kommunal samverkan,\r\n\r\nutformningen av den regionala samhällsorganisationen,\r\nförutsättningarna för riksdagens och regeringens styrning och\r\nkontroll,\r\nlikvärdighet i välfärdstjänsterna och rättighetsregleringen,\r\nvilka effekter alternativa driftsformer i offentlig verksamhet har på\r\nberörda välfärdstjänster, samt\r\nEU:s påverkan på den svenska samhällsorganisationen.\r\nSom stöd för dessa överväganden avser kommittén, redan i avvaktan på\r\ntilläggsdirektiv, att inleda fördjupade analyser av:\r\nden offentliga sektorns ekonomi på längre sikt och då främst i kommunerna\r\noch landstingen,\r\nproduktivitetsutveckling och utvecklingskraft i offentlig verksamhet,\r\nmedborgarnas eget ansvar, kapacitet och engagemang i välfärdsproduktionen,\r\n\r\nbehovet av förändringar eller begränsningar av det offentliga åtagandet,\r\ninklusive tillämpningen av finansieringsprincipen,\r\nanvändningen av nya driftsformer, samt\r\nhur ansvarsfördelning och strukturer kan påverka förutsättningarna för\r\ntillväxt.\r\nEnligt uppgift från Finansdepartementet har nu ett antal instanser bjudits\r\nin att lämna synpunkter på Ansvarskommitténs delbetänkande. Synpunkterna\r\nbör ha kommit in till departementet senast den 15 april 2004. Regeringen\r\nkan förväntas besluta om tilläggsdirektiv för kommitténs arbete tidigast\r\nunder maj 2004.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet konstaterar att Ansvarskommittén i förslaget för sitt kommande\r\nutredningsarbete aktualiserar en väsentlig del av de frågor som behandlas\r\ni de nu aktuella motionerna. Frågorna kan föranleda överväganden rörande\r\nhuruvida lagstiftningsåtgärder behövs och på vilken nivå det skall ske.\r\nUtskottet förutsätter att regeringen i sina överväganden beträffande\r\nAnsvarskommitténs fortsatta uppdrag och den kommande författningsutredningens\r\narbete beaktar att de överväganden av grundlagskaraktär som i motionerna\r\naktuella frågor kan föranleda får sin plats i nämnda utredningar. Mot\r\ndenna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2002/03:K241 yrkandena 11,\r\n22, 23 och 38, 2002/03:K281 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K282 yrkande 6,\r\n2002/03:K304 yrkande 3, 2002/03:K360, 2002/03:K372, 2002/03:K379 yrkande\r\n5, 2003/04:K223 yrkandena 4 och 7, 2003/04:K224 yrkandena 1 och 2,\r\n2003/04:K271 yrkande 5 och 2003/04:K290 yrkandena 8-10.\r\nAntalet riksdagsledamöter\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker motioner om en minskning av antalet riksdagsledamöter\r\nmed hänvisning till tidigare ställningstagande.\r\nJämför reservation 1 (m) och särskilt yttrande 11 (kd).\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K203 av Rolf Gunnarsson (m) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om att minska antalet ledamöter i Sveriges\r\nriksdag till 249 ledamöter. Enligt motionären skall man ställa samma krav\r\npå riksdagen som på övriga statliga förvaltningar att ha en rationell och\r\nbra organisation.\r\nEtt likalydande yrkande framställs av samma motionär i motion 2003/04:K213\r\nfrån den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte.\r\nI motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om riksdagens storlek och dess arbetsformer\r\n(yrkande 22). Motionärerna framhåller att om antalet ledamöter minskade\r\nskulle detta inte endast medverka till att de folkvalda blev mer kända\r\nute bland folket utan också förstärka ledamöternas möjligheter att fullgöra\r\nsin uppgift. Detta kan i sin tur leda till en mer arbetsduglig riksdag.\r\nMotionärerna förordar att en utveckling i denna riktning inleds.\r\nFrån den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte finns en motion\r\nmed ett likalydande yrkande, motion 2003/04:K271  yrkande 24 av Bo Lundgren\r\nm.fl. (m).\r\nBakgrund\r\nGällande ordning\r\nEnligt 3 kap. 1 § andra stycket RF består riksdagen av en kammare med 349\r\nledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare.\r\nSedan 1971 består riksdagen av en kammare. Författningsutredningen hade\r\n1963 föreslagit att antalet ledamöter i en ny enkammarriksdag skulle uppgå\r\ntill 290. Grundlagberedningen ansåg därefter att enkammarriksdagen borde\r\nbestå av 350 ledamöter, och riksdagen godtog det förslaget. Antalet\r\nminskades senare till 349. Folkstyrelsekommittén diskuterade frågan i sitt\r\nbetänkande Folkstyrelsens villkor  (SOU 1987:6). Kommittén ansåg att\r\nantalet ledamöter i riksdagen inte gärna kunde minskas om man ville behålla\r\nen rimlig representation även för de rena glesbygdsområdena.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nKonstitutionsutskottet har flera gånger behandlat motioner med förslag om\r\natt minska antalet ledamöter i riksdagen, senast under riksmötet 2001/02\r\n(bet. 2001/02:KU13 s. 35-37). Utskottet vidhöll då sin tidigare bedömning.\r\nEnligt sin tidigare bedömning ansåg utskottet att en minskning av antalet\r\nledamöter - mer än helt marginell - skulle medföra svårigheter att behålla\r\nsåväl en rimlig partirepresentation som en representation över huvud taget\r\nfrån olika delar av landet. Ett minskat antal ledamöter skulle enligt\r\nutskottet göra det ännu svårare för framför allt ledamöterna från de mindre\r\npartierna att tillfredsställa önskemål om deltagande i sammankomster och\r\nandra aktiviteter i valkretsarna.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vidhåller sin tidigare bedömning och avstyrker därför motionerna\r\n2002/03:K203, 2002/03:K379 yrkande 22, 2003/04:K213 och 2003/04:K271\r\nyrkande 24.\r\nFörtroendevalda som lämnar sitt parti\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker, med hänvisning till tidigare ställningstagande, en\r\nmotion om att en förtroendevald som under mandatperioden lämnar sitt parti\r\nskall ersättas av en annan av partiet utsedd person.\r\n\r\nMotionen\r\nI motion 2003/04:K441 av Lars Lilja och Britta Rådström (s) yrkas att\r\nregeringen ges till känna vad i motionen anförs om förtroendevalda i kommun,\r\nlandsting eller riksdag som under en mandatperiod lämnar sitt parti.\r\nMotionärerna framhåller att en ledamot inte kan fråntas sitt uppdrag om\r\nhan eller hon under mandatperioden lämnar partiet och blir s.k. politisk\r\nvilde. Enligt motionärerna bör lagstiftningen ändras så att en förtroendevald\r\nsom under en mandatperiod lämnar sitt parti skall ersättas av en annan av\r\npartiet utsedd person, lämpligen första ersättare på respektive lista.\r\nBakgrund\r\nGällande ordning\r\nDet finns ingen reglering vare sig i riksdagsordningen eller i kommunallagen\r\nsom tar sikte på den situation som beskrivs i den nu aktuella motionen.\r\nAv\r\n4 kap. 2 § RO framgår att val till utskott gäller till valperiodens slut,\r\ndvs. för närvarande under en tid av fyra år (jfr 3 kap. 3 § RF).\r\nTidigare avsåg utskottsvalen lagtima riksmöte, fram till dess nästa lagtima\r\nriksmöte började, dvs. i regel en ettårsperiod. Ändringen till att valen\r\nskulle avse hela valperioden gjordes 1978. Vid beslutet om övergång till\r\nen mandatperiod, som svarar mot riksdagens valperiod, uttalade\r\nkonstitutionsutskottet att det torde kunna förutsättas att frågor om\r\npersonförändringar\r\ni utskotten som hittills löstes internt inom respektive partigrupp (KU\r\n1977/78:30 s. 3). De personförändringar i utskotten som partigrupperna\r\nansåg böra komma till stånd under löpande mandatperiod kunde enligt\r\nutskottet utan svårighet genomföras.\r\nI 7 kap. RO finns bestämmelser som endast berör val inom riksdagen.\r\nBestämmelserna i 2-12 §§ tar sikte på val som ankommer på kammaren.\r\nÄr till ett uppdrag endast den valbar som tillhör riksdagen och lämnar\r\nden valde riksdagen eller utses han till riksdagens talman eller till\r\nstatsråd, skall han enligt 7 kap. 10 § avgå från uppdraget.\r\nVidare sägs i 7 kap. 11 § att den som har utsetts till uppdrag genom val\r\nav riksdagen inte får undandra sig uppdraget utan att riksdagen medger\r\ndet.\r\nI kommunallagen (1991:900) finns endast bestämmelser som tar sikte på\r\ndels fall då uppdraget som ledamot i fullmäktige skall upphöra (4 kap.\r\n7-10 §§), dels fall då uppdrag som ledamot i nämnd skall upphöra (4 kap.\r\n10 a §). Uppdrag i nämnd skall upphöra antingen när den politiska\r\nmajoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige, eller vid\r\nförändringar i nämndorganisationen.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nUnder riksmötet 2001/02 behandlade konstitutionsutskottet en motion med\r\nett liknande innehåll som den nu aktuella. I motionen berördes frågan om\r\npartibytares rätt i förhållande till erhållna uppdrag. Utskottet instämde\r\ni vad som anfördes i motionen om att det kan uppkomma problem i den\r\npolitiska beslutsprocessen om politiskt förtroendevalda under pågående\r\nmandatperiod byter parti och ändå behåller uppdrag som det ankommit på\r\npartigrupperna att besätta. Denna problembild kunde enligt utskottet\r\nvisserligen vara intressant att belysa. Utskottet såg dock stora svårigheter\r\nmed att genom någon form av reglering finna en lösning på problemet. En\r\nsådan reglering skulle ovillkorligen innebära ingrepp i grundläggande\r\nprinciper som rådande valsystem bygger på. Enligt utskottets mening borde\r\nordningen alltjämt vara den att frågan om vem som skall inneha den typ av\r\nuppdrag som nu var aktuell ankommer på respektive partigrupp, och eventuella\r\npersonförändringar löses internt inom gruppen. Utskottet framhöll att en\r\nutgångspunkt i detta sammanhang var att varje enskild ledamot bär sitt\r\nmandat med det parlamentariska ansvar det innebär. Mot denna bakgrund var\r\nutskottet inte berett att föreslå att riksdagen skulle vidta någon åtgärd\r\nmed anledning av vad som anfördes i motionen och avstyrkte den därför.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande. Motion 2003/04:K441\r\nbör därför avslås.\r\nFrågor om statschefen\r\nMonarkins avskaffande\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet vidhåller tidigare ställningstagande om valet av statsskick och\r\navstyrker därför motioner om att monarkin bör avskaffas.\r\nJämför reservation 2 (v, mp).\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K286 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna att monarkin såsom statsskick bör avskaffas till förmån\r\nför en statschef som utses av riksdagen (yrkande 1). Vidare yrkas att\r\nregeringen ges till känna att den nya statschefstjänsten skall inordnas\r\ni dagens parlamentariska styrelseskick (yrkande 2). Motionärerna påpekar\r\natt de monarkiska traditionerna upptar tjänsten som statschef och förhindrar\r\ndärför att denna tjänst används för att symbolisera de samhälleliga\r\nframsteg som vunnits just tack vare monarkins tillbakaträngande. Genom sin\r\narvsvunna samhällsställning innehar en monark enligt motionärerna en\r\npolitisk reell makt. Motionärerna anser att staten inte skall skänka någon\r\nmedborgare en sådan makt på annat sätt än genom att lämna debatten fri\r\nför envar att vinna stöd för sina åsikter samt genom att tillhandahålla\r\ndemokratiska instrument för ett representativt styrelseskick.\r\nI motion 2002/03:K315 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om införande av en statsstyrelse\r\nbyggd på folkets val - republik (yrkande 1). Därutöver yrkas i motionen\r\natt riksdagen begär förslag av regeringen till de ändringar av grundlagarna\r\nsom för en sådan tankes förverkligande skulle erfordras (yrkande 2).\r\nMotionärerna framhåller bl.a. att det ännu finns principiellt stötande\r\nrester av kungamakten kvar; kungens ordförandeskap i Utrikesnämnden, hans\r\nroll vid riksmötets öppnande, konseljen inför statschefen vid regeringsskifte\r\noch kungens personliga immunitet mot åtal. Oavsett statschefens formella\r\neller reella maktbefogenheter är enligt motionärerna ett offentligt ämbetes\r\närftlighet något som är oförenligt med ett demokratiskt synsätt. Motionärerna\r\npåpekar att därtill ger vecko- och kvällspress lika pinsamma som oräkneliga\r\nexempel på monarkins ideologiska funktion.\r\nI motion 2002/03:K397 av Mikaela Valtersson och Mikael Johansson (mp)\r\nyrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförs om en åtgärdsplan\r\nför att avveckla monarkin. Motionärerna anser att den ärftliga monarkin\r\nskall avvecklas i samband med att den nuvarande statschefen uppnår\r\ntraditionell pensionsålder. Under denna avvecklingstid bör regeringen tillsätta\r\nen utredning för att se över behovet av statschef och utreda alternativa\r\nmöjligheter att upprätthålla de formella arbetsuppgifter som kan åläggas\r\nen statschef. Republik med president skall då enbart vara en av flera\r\nalternativa lösningar.\r\nEtt likalydande yrkande framställs i motion 2003/04:K317 av Åsa Domeij m.\r\nfl. (mp) från den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte.\r\nI motion 2002/03:K425 av Mikael Damberg (s) yrkas att regeringen ges till\r\nkänna vad i motionen anförs om värdet av en övergång till ett republikanskt\r\nstatsskick vid nästa författningsändring. Motionären framhåller att den\r\nsvenska författningen nu har 30 år på nacken och det börjar bli dags för\r\nen översyn. Vid en sådan översyn borde en diskussion om möjliga övergångar\r\ntill ett republikanskt statsskick föras på ett seriöst sätt.\r\nI motion 2003/04:K437 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om att monarkin såsom statsskick bör\r\navskaffas (yrkande 1). Motionärerna anser att monarkin är principiellt\r\noförenlig med demokrati.\r\nI motion 2003/04:K438 av Johan Löfstrand och Fredrik Olovsson (s) yrkas\r\natt regeringen ges till känna vad i motionen anförs om behovet av en\r\növersyn av vårt framtida statsskick (yrkande 1). Enligt motionärerna är\r\nsystemet med arvkungadöme oförenligt med principen om alla människors\r\nlika värde.\r\nBakgrund\r\nGällande ordning\r\nI regeringsformens inledande kapitel sägs att riksdagen är folkets främsta\r\nföreträdare (4 §) och att konungen eller drottning, som enligt\r\nsuccessionsordningen innehar Sveriges tron, är rikets statschef (5 §).\r\nFörutsättningarna för att få tjänstgöra som statschef anges i 5 kap. RF.\r\nSom statschef får endast den tjänstgöra som är svensk medborgare och har\r\nfyllt 18 år. Den som skall tjänstgöra som statschef får inte samtidigt\r\nvara statsråd eller utöva uppdrag som talman eller riksdagsledamot (2 §).\r\n\r\nBestämmelser om statschefens uppgifter finns i 2 och 5 kap. RF samt i\r\nriksdagsordningen.\r\nStatschefens uppgifter inskränktes vid införandet av den nuvarande\r\nregeringsformen till att avse vissa väsentligen representativa funktioner.\r\nInför\r\n1974 års regeringsform hölls inom Grundlagberedningen ingående överläggningar\r\nom statschefens ställning, innan beredningens ledamöter nådde fram till\r\nen gemensam ståndpunkt i de väsentliga frågorna rörande statschefens\r\nställning, den s.k. Torekovskompromissen. Föredragande statsrådet konstaterade\r\ni propositionen att beredningens ledamöter hade enats om att i den nya\r\nregeringsformen inte frångå den dittills gällande statsformen och att\r\ndenna ståndpunkt hade vunnit mycket stark anslutning vid remissbehandlingen\r\n(prop. 1973:90 s. 172). Statsrådet tillade att konungadömets bevarande\r\nvar en given utgångspunkt vid utformningen av en ny författning, om\r\nförfattningen skulle få önskvärt stöd i riksdagen och folkopinionen.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nFrågan om att avskaffa monarkin behandlades i riksdagen senast under\r\nriksmötet 2001/02 (bet. 2001/02:KU13 s. 43-45). Konstitutionsutskottet\r\nvidhöll sin tidigare bedömning då utskottet hänvisat till att riksdagen\r\nvid ett stort antal tillfällen behandlat motionsyrkanden om övergång till\r\nrepublik och avstyrkt dessa under erinran om den ståndpunkt angående\r\nstatsskicket som intogs vid 1974 års författningsreform. Mot denna bakgrund\r\navstyrkte utskottet motioner om dels en åtgärdsplan för att avveckla\r\nmonarkin, dels utarbetandet av ett förslag till en republikansk författning.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vidhåller alltjämt sin tidigare bedömning och avstyrker därmed\r\nmotionerna 2002/03:K286 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K315 yrkandena 1 och\r\n2, 2002/03:K397, 2002/03:K425, 2003/04:K317, 2003/04:K437 yrkande 1 och\r\n2003/04:K438 yrkande 1.\r\nSuccessionsordningen\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet är alltjämt inte berett att vidta någon åtgärd med anledning av\r\nyrkanden om att bekännelsekravet i successionsordningen bör tas bort och\r\navstyrker motionerna. Samma bedömning gör utskottet i fråga om motionsyrkanden\r\nom att successionsordningens giftermålsbestämmelser bör tas bort. Utskottet\r\navstyrker också en motion om utreseförbudet för tronföljaren i\r\nsuccessionsordningen.\r\nJämför reservationerna 3 (fp, v, mp), 4 (mp) och 5 (mp).\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad som i motionen anförs om reglerna om kungahusets\r\nmedlemmars religionstillhörighet enligt 4 § successionsordningen (yrkande\r\n8). Motionärerna anser att bestämmelsen strider mot den grundläggande\r\nprincipen om religionsfrihet enligt 2 kap. 1 § 6 RF. Den torde enligt\r\nmotionärerna dessutom strida mot 2 kap. 2 § RF om att varje medborgare är\r\nskyddad gentemot det allmänna mot tvång att giva till känna sin åskådning\r\ni religiöst hänseende eller tvång att tillhöra visst trossamfund.\r\nEtt likalydande yrkande finns i motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.\r\nfl. (fp) från den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte (yrkande\r\n12).\r\nI motion 2002/03:K301 av Hillevi Larsson (s) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om att alla svenska medborgare som fyllt\r\n18 år, kungliga eller icke, skall ha fullständig frihet att själva välja\r\nvem de vill gifta sig med under förutsättning att personen är myndig.\r\nEnligt motionären bör statschefen och regeringen inte vara de som beslutar\r\nom en vuxen människas val av livspartner. Motionären anser det helt\r\notidsenligt att behandla någon människa, oavsett börd, som en omyndig utan\r\nrätt att fatta beslut om sitt privatliv.\r\nEtt likalydande yrkande framställs av samma motionär i motion 2003/04:K326\r\nfrån den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte.\r\nI motion 2003/04:K240 av Torsten Lindström (kd) yrkas att riksdagen\r\nbeslutar om en sådan ändring av grundlagen att statschefen och övriga\r\nmedlemmar i den kungliga familjen erhåller religionsfrihet på samma villkor\r\nsom rikets övriga invånare. Motionären anser att den svenska inskränkningen\r\ni den kungliga familjens religionsfrihet knappast är rimlig i ett modernt\r\ndemokratiskt samhälle, utan ter sig mer som en kvarleva från en föråldrad\r\ntid då religiös enhet påstods råda.\r\nI motion 2003/04:K330 av Gustav Fridolin (mp) yrkas att riksdagen begär\r\natt regeringen lägger fram förslag till ändringar av successionsordningen\r\ni enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 2). Motionären framhåller\r\natt staten och svenska kyrkan är åtskilda i lag. Sverige är ett mångkulturellt\r\noch mångreligiöst land. Enligt motionären bör vi inte ha stadganden om\r\nstatschefens religionstillhörighet. Han anser vidare att statschefen och\r\nregeringen inte bör ha formell beslutanderätt över kungahusets medlemmars\r\nval av partner. Därutöver anser han att utreseförbudet för tronföljaren\r\nutan kungens samtycke strider mot 2 kap. 8 § RF, vari varje medborgare är\r\nskyddad gentemot det allmänna mot frihetsberövande och tillförsäkrad rätten\r\natt fritt förflytta sig inom riket och att lämna detta.\r\nI motion 2003/04:K363 av Tobias Krantz m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om religionsfrihet för statschefen,\r\nprinsar och prinsessor (yrkande 8). Enligt motionärerna är den omständigheten\r\natt staten föreskriver vilken tro statschefen skall bekänna sig till inte\r\nförenlig med uppfattningen om trosfrihet. Motionärerna framhåller att\r\nförutom de principiella religionsfrihetsaspekterna är bekännelsekravet\r\nnärmast en förolämpning mot dem som bekänner sig till en annan tro.\r\nBakgrund\r\nGällande regler\r\nI 2 § i 1809 års regeringsform föreskrevs att konungen alltid skall vara\r\nav den rena evangeliska läran, sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska\r\nbekännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är.\r\nEnligt punkt 14 av övergångsbestämmelserna till 1974 års regeringsform\r\ngörs ej ändring i vad som dittills gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen.\r\n\r\nI 4 § successionsordningen hänvisas beträffande konungen till den angivna\r\nbestämmelsen i 1809 års regeringsform samt föreskrivs att också prinsar\r\noch prinsessor av det kungliga huset skall uppfödas i samma lära och inom\r\nriket. Den i familjen som inte bekänner sig till samma lära utesluts från\r\nall successionsrätt.\r\nVidare föreskrivs i 5 § successionsordningen att prins eller prinsessa av\r\ndet kungliga huset inte må gifta sig, med mindre regeringen på hemställan\r\nav konungen lämnat sitt samtycke därtill. Om det ändå sker, har han eller\r\nhon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande.\r\nEnligt 7 § successionsordningen må tronföljaren ej anträda utrikes resa\r\nutan konungens vetskap och samtycke.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nBekännelsekravet för kungen och den kungliga familjen behandlades av\r\nkonstitutionsutskottet senast under riksmötet 2000/01 (bet. 2000/01:KU11\r\ns. 35-38). I sin bedömning ville utskottet inte frångå sin tidigare\r\nbedömning, enligt vilken utskottet erinrat om att utskottet i samband med\r\nbehandlingen våren 1998 av propositionen Staten och trossamfunden -\r\ngrundlagsfrågor  (prop. 1997/98:49, bet. 1997/98:KU20) avstyrkt en rad\r\nmotioner om upphävande av bl.a. 4 § successionsordningen och om att utskottet\r\ndå, liksom regeringen, konstaterade att det förelåg delade meningar om\r\nhur frågan om statschefens tro borde betraktas. Bland annat Riksmarskalksämbetet\r\nhade föreslagit att den rättsliga regleringen av frågan om bekännelsekravet\r\nför statschefen skulle bibehållas. Frågan hade i sig inte varit beroende\r\nav de då aktuella grundlagsförslagen och borde enligt utskottet lösas\r\nförst när den var mera brett förankrad i samhället.\r\nFrågan om en ändring av successionsordningens giftermålsbestämmelser\r\nbehandlades av konstitutionsutskottet under riksmötet 2001/02 (bet.\r\n2001/02:KU13 s. 42) med anledning av en motion med liknande yrkande som de\r\nnu aktuella. Utskottet var inte berett att förorda att riksdagen skall\r\nvidta någon åtgärd med anledning av vad som anfördes i motionen. Den\r\navstyrktes därför.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nNär det gäller bekännelsekravet i 4 § successionsordningen är utskottet\r\nalltjämt inte berett att vidta någon åtgärd med anledning av vad som anförs\r\ni motionerna 2002/03:K282 yrkande 8, 2003/04:K240, 2003/04:K290 yrkande\r\n12, 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del och 2003/04:K363 yrkande 8. Motionerna\r\nbör därför avslås i nämnda delar.\r\nUtskottet gör samma bedömning när det gäller successionsordningens\r\ngiftermålsbestämmelser och avstyrker därför motionerna 2002/03:K301,\r\n2003/04:K326 och 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del.\r\nInte heller vad som anförs i motion 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del om\r\nutreseförbud för tronföljaren enligt 7 § successionsordningen bör enligt\r\nutskottet föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker\r\ndärför motionen också i denna del.\r\nStatschefens immunitet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker en motion om att statschefen inte längre bör åtnjuta\r\nimmunitet.\r\nJämför reservation 6 (v, mp).\r\nMotionen\r\nI motion 2003/04:K330 av Gustav Fridolin (mp) yrkas att riksdagen beslutar\r\nupphäva 5 kap. 7 § RF (yrkande 1). Han anser att konungen och drottningen\r\nlikt andra straffmyndiga individer bör kunna åtalas i det fall misstanke\r\nom brott föreligger. Konungens uppdrag är av ceremoniell natur. Enligt\r\nmotionären kan det sålunda inte föreligga något behov av åtalsimmunitet\r\ni anledning av gärningar utfärda i kraft av något reellt formellt\r\nmaktutövande.\r\nBakgrund\r\nEnligt 5 kap. 7 § regeringsformen kan konungen inte åtalas för sina\r\ngärningar. Riksföreståndare kan ej åtalas för sina gärningar som statschef.\r\n\r\nI förarbetena till regeringsformen anförde föredragande statsrådet i fråga\r\nom konungens immunitet att en sådan ordning är mycket nära förbunden med\r\nmonarkins begrepp (prop. 1973:90 s. 175). Han konstaterade att den sålunda\r\nhade sin motsvarighet i andra monarkier, bl.a. i Danmark och Norge. Enligt\r\nhonom kunde det knappast vara förenat med några praktiska betydelsefulla\r\nolägenheter att behålla en ordning som innebär att konungen inte kan\r\nställas till ansvar för brott. Han ansåg att man borde kunna gå önskemålen\r\nom ett behållande av då gällande ordning till mötes genom att också i den\r\nnya författningen föreskriva att konungen inte kan åtalas för brott.\r\nVidare konstaterade departementschefen att en regel som den nämnda innebär\r\natt konungen inte kan åtalas för sina gärningar vare sig som statschef\r\neller som privatperson. Däremot innebär den inte att konungen åtnjuter\r\nimmunitet i civilrättsliga angelägenheter.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet ser inget skäl att nu förorda en ändring av gällande ordning\r\nbeträffande statschefens immunitet. Motion 2003/04:K330 yrkande 1 avstyrks\r\ndärmed.\r\nStatschefens uppgifter\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker en motion om att statschefen bör fråntas vissa av\r\nsina uppgifter.\r\nJämför reservation 7 (v, mp).\r\nMotionen\r\nI motion 2003/04:K437 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om att så länge monarkin existerar\r\nsom statsskick bör kungen fråntas sin roll som ordförande i Utrikesnämnden\r\n(yrkande 2), utländska ambassadörer bör överlämna sina kreditivbrev hos\r\ntalmannen eller utrikesministern (yrkande 3), utrikesministern utfärda\r\nutnämningsbreven till svenska konsuler utomlands (yrkande 4) samt\r\nstatschefsrollen i förhållande till främmande makt utövas av talmannen eller\r\nstatsministern (yrkande 5). Motionärerna framhåller att det trots den\r\npolitiska demokratins grundläggande princip om att \"all offentlig makt\r\nutgår från folket\" ändå finns rester av icke-demokratiska principer och\r\nodemokratiska förhållanden i våra grundlagar.\r\nBakgrund\r\nGenom 1974 års författningsreform och den s.k. Torekovskompromissen fick\r\nstatschefen väsentligen representativa uppgifter (prop. 1973:90 s. 170 f.\r\n). Vissa av statschefens uppgifter följer av bestämmelser i regeringsformen\r\noch riksdagsordningen.\r\nAv 5 kap. 1 § RF framgår att regeringen när så erfordras sammanträder i\r\nkonselj under statschefens ordförandeskap.\r\nI 6 kap. 4 § RF föreskrivs att regeringsskifte äger rum vid en särskild\r\nkonselj inför statschefen. Vid förfall för denne inträder talmannen.\r\nEnligt 10 kap. 7 § andra stycket RF är statschefen ordförande vid sammanträde\r\nmed Utrikesnämnden. Om denne har förfall inträder statsministern.\r\nI 1 kap. 4 § RO finns bestämmelser om det särskilda sammanträde då ett\r\nriksmöte öppnas. Av första stycket framgår att statschefen på talmannens\r\nbegäran förklarar riksmötet öppnat. Om statschefen har förfall öppnar\r\ntalmannen mötet.\r\nVidare sägs i 2 kap. 10 § andra stycket RO att statschefen får avge\r\nämbetsförklaring inför kammaren.\r\nStatschefens representativa uppgifter i övrigt bestäms i huvudsak genom\r\nsedvana. Uppgiften att företräda en stat i mellanfolkliga relationer ligger\r\nfrämst på statsledningen, för vårt lands vidkommande på regeringen, i\r\nvissa fall med en formell medverkan av statschefen (Holmberg/Stjernquist,\r\nGrundlagarna, 1980, s. 341 f.). Denna behörighet för statsledningen följer\r\nav folkrättsliga principer, särskilt Wienkonventionerna om diplomatiska\r\nförbindelser och om traktaträtten. Statschefen har här en roll som rikets\r\nfrämsta företrädare (prop. 1973:90 s. 173). Enligt folkrätten ackrediteras\r\nandra länders sändebud hos statschefen och tas emot av honom. Det är också\r\nstatschefen som undertecknar de svenska sändebudens kreditbrev genom vilka\r\nde ackrediteras i främmande stater. De statsbesök som statschefen avlägger\r\ni andra stater anses betydelsefulla för våra utlandsförbindelser. Omvänt\r\nutövar statschefen värdskapet vid utländska statsöverhuvudens besök i\r\nSverige.\r\nFör att statschefen skall kunna fullgöra sina plikter som en symbol för\r\nrikets försvarskrafter bör han av regeringen titulärt tilläggas försvarets\r\nhögsta militära grad (prop. 1973:90 s. 174).\r\nStatschefen har även uppgifter i fråga om ordensväsendet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet anser inte att någon ändring bör göras i de lagregler som styr\r\nvissa av statschefens uppgifter. Vidare finner utskottet inte skäl att\r\nförorda en ändring i de uppgifter som följer av sedvana. Motion 2003/04:K437\r\nyrkandena 2-5 bör därför avslås.\r\nRedovisning av anslaget till hovstaten\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet anser att riksdagen med anledning av flera motionsyrkanden bör\r\nge regeringen till känna vad utskottet anför om en större öppenhet och\r\ninsyn i fråga om anslaget till Kungliga hovstaten.\r\nJämför reservationerna 8 (m, c) och 9 (kd).\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:K347 av Hans Backman (fp) yrkas att regeringen ges till\r\nkänna vad i motionen anförs om att hela det statliga apanaget, precis som\r\nannan skattefinansierad verksamhet, bör redovisas och granskas offentligt.\r\nMotionären anser att skattebetalarna bör få veta vad kungens apanage\r\nanvänds till.\r\nI motion 2003/04:K401 av Britt-Marie Lindkvist och Anders Karlsson (s)\r\nyrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförs om öppen\r\nredovisning av alla medel som anslås till hovstaten. Motionärerna anser att\r\nRiksrevisionen bör göra en offentlig granskning av hovstatens räkenskaper,\r\nsom sedan bör föreläggas riksdagen. Det är enligt motionärerna svenska\r\nfolkets rätt att kunna se vad skattepengarna används till.\r\nI motion 2003/04:K438 av Johan Löfstrand och Fredrik Olovsson (s) yrkas\r\natt regeringen ges till känna vad i motionen anförs om vikten av en öppen\r\nredovisning av anslaget till hovstaten (yrkande 2). Motionärerna anser\r\natt det är i grunden fel att den del av anslaget till hovstaten som inte\r\ngår till driften av kungliga slott är hemlig. Enligt motionärerna bör\r\nallt redovisas och granskas.\r\nBakgrund\r\nGällande ordning\r\nDe Kungl. Hovstaterna är den officiella beteckningen på den organisation\r\n(i dagligt tal kallad hovet) som har till uppgift att bistå statschefen\r\noch det Kungl. Huset i deras officiella plikter (prop. 2001/02:K190 s.\r\n73).\r\nAnslaget Kungliga hov- och slottsstaten avser att täcka kostnaderna för\r\nstatschefens officiella funktioner inklusive kostnaderna för den kungliga\r\nfamiljens resor. Från anslaget betalas också driftskostnader för de\r\nkungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll, som finansieras av Statens\r\nfastighetsverk (prop. 200304:1 utg.omr. 1 s. 45). Med de kungliga slotten\r\navses härvid de slott som Ståthållarämbetet har till uppgift att förvalta\r\ninom ramen för den kungliga dispositionsrätten. Kungliga Djurgården med\r\ntillhörande byggnader förvaltas dock som en självförsörjande ekonomisk\r\nenhet av Kungliga Djurgårdens förvaltning för Ståthållarämbetets räkning\r\n(prop. 2001/02:190 s. 73).Vidare betalas Kungl. Husgerådskammarens underhåll\r\noch vård av de konstverk, möbler och andra inventarier som tillhör staten,\r\nmen som disponeras av konungen. Husgerådskammaren förvaltar även de\r\nBernadotteska stiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk\r\nsamt administrerar Bernadottebiblioteket.\r\nEn utförlig redogörelse för bakgrunden till gällande ordning när det gäller\r\nredovisning och revision rörande anslaget Kungliga hov- och slottsstaten\r\nlämnades i konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU1 (s. 7-9).\r\nAv redogörelsen framgår att Riksmarskalksämbetet år 1996 på regeringens\r\nuppdrag gjorde en översyn av vissa frågor med anknytning till konungens\r\napanage. Bakgrunden var bl.a. oklarheter om hur redovisning och revision\r\nskulle genomföras och rapporteras, sedan tre olika anslag förts samman\r\ntill det nya samlade anslaget för statschefen med benämningen Kungliga\r\nhov- och slottsstaten fr.o.m. budgetåret 1995/96.\r\nMot bakgrund av Riksmarskalksämbetets utredning kom hovstaterna och\r\nregeringen överens om att Riksrevisionsverket även i fortsättningen skall\r\ngranska Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren (den del av anslaget som\r\nbetecknas Kungliga slottsstaten) men att apanagedelen, inklusive\r\nRiksmarskalksämbetet, undantas från detta (den del av anslaget som kallas\r\nKungliga hovstaten). En överenskommelse träffades också om att de Kungl.\r\nhovstaterna skall lämna en berättelse över den samlade verksamheten. Denna\r\nskall läggas till grund för bedömningen av framtida medelsbehov.\r\nVerksamhetsberättelsen skall koncentreras på verksamheterna vid\r\nStåthållarämbetet\r\noch Husgerådskammaren medan övrig verksamhet endast behandlas mycket\r\növersiktligt. (prop. 1996/97:1 utg.omr. 1 s. 9) En sådan berättelse lämnas\r\nnumera årligen.\r\nEnligt 2 § 3 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. får\r\nRiksrevisionen granska den verksamhet som bedrivs av Kungliga Slottsstaten\r\noch Kungliga Djurgårdens förvaltning. Lagen trädde i kraft den 1 juli\r\n2003. Granskningen skall, med de begränsningar som följer av att någon\r\nresultatredovisning inte behöver lämnas, kunna ske både som årlig revision\r\noch effektivitetsrevision (prop. 2001/02:190 s. 73-75, bet. 2002/03:KU12,\r\nrskr. 2002/03:22). I granskningen ingår dock inte att bedöma om ledningens\r\nförvaltning följer tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut.\r\nTidigare riksdagsbehandling m.m.\r\nVid anslagsbehandlingen för budgetåret 1995/96 förklarade konstitutionsutskottet\r\natt det inte hade något att erinra mot regeringens förslag om ett nytt\r\nsamlat anslag för statschefen, benämnt Kungliga hov- och slottsstaten.\r\nUtskottet ville samtidigt framhålla vikten av att regeringens anslagsberäkning\r\nredovisades på ett sådant sätt att den gav tillräckligt underlag för\r\nriksdagens bedömning av medelsbehovet. För att underlätta uppföljning och\r\nutvärdering i detta avseende ansåg utskottet att regeringen fortsättningsvis\r\nborde redovisa i budgetpropositionen hur tilldelade medel hade använts\r\n(bet. 1994/95:KU32).\r\nI regleringsbrevet för Kungliga hov- och slottsstaten, utfärdat den 15\r\njuni 1995, fastslogs att förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning\r\noch anslagsframställning med visst undantag skulle tillämpas på\r\nRiksmarskalksämbetet, inklusive Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren.\r\nFörordningen skulle däremot inte tillämpas beträffande den anslagspost som\r\nbenämndes Hovförvaltningen, apanage.\r\nEfter det att Riksmarskalksämbetet framfört invändningar mot att omfattas\r\nav förordningen beslutade regeringen den 7 mars 1996 om ändring av\r\nregleringsbrevet för budgetåret 1995/96. Ändringen bestod i att endast\r\nStåthållarämbetet och Husgerådskammaren ålades redovisningsskyldighet. I\r\ngengäld skulle Riksmarskalksämbetet göra en översyn av vad som skulle\r\ningå i apanaget och därmed undantas från förordningen om myndigheters\r\nårsredovisning och anslagsframställning. En utgångspunkt skulle enligt\r\nregeringen därvid vara de krav som riksdagen ställt på att det måste finnas\r\nett tillräckligt underlag för att bedöma medelsbehovet och följa upp hur\r\ntilldelade medel har använts. Översynen skulle resultera i att förordningen\r\nskulle vara möjlig att tillämpa, förutom på Ståthållarämbetet och\r\nHusgerådskammaren, även på Riksmarskalksämbetet, sedan vissa delar av ämbetet\r\nhänförts till apanaget. Översynen skulle också innehålla förslag till hur\r\nredovisningen kunde utgöra ett bättre beslutsunderlag vid anslagstilldelningen\r\noch anslagsuppföljningen, exempelvis genom verksamhetsberättelse.\r\nRiksmarskalksämbetet överlämnade den 1 augusti 1996 till regeringen en\r\nutredning angående årsredovisning och revision för Kungl. Hov- och\r\nSlottsstaten. Till utredningen var fogad en PM med analys av rättsläget när\r\ndet gällde konungens apanage och tillhörande frågor. Riksmarskalksämbetet\r\nkonstaterade, med hänvisning till den juridiska analysen, att hovstaterna\r\ninte är någon myndighet och att de står utanför den statliga\r\nförvaltningsorganisationen, att offentlighetsprincipen inte gäller för\r\nhovstaterna\r\nsamt att regeringen inte har någon förordningsmakt gentemot hovstaterna,\r\nvilka lyder direkt under statschefen. Riksmarskalksämbetet drog av den\r\nsistnämnda punkten slutsatsen att regeringen inte kan ge Riksrevisionsverket\r\ndirektiv att granska hovstaternas ekonomiska redovisning. Att detta\r\nhittills ändå skett för de delar av hovets budget som avser Ståthållarämbetet\r\noch Husgerådskammaren byggde enligt Riksmarskalksämbetet på tidigare\r\növerenskommelser mellan regeringen och ämbetet. Motiven till denna\r\növerenskommelse var att verksamheten vid dessa delar av hovstaterna dels var\r\nav stor ekonomisk omfattning (tillsammans över hälften av den totala\r\nbudgeten), dels var av annan art än övrig verksamhet. Medan verksamheten\r\nvid övriga enheter var inriktad på att bistå och stödja konungen i hans\r\nroll som statschef, var verksamheten vid Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren\r\ninriktad på att vårda och för allmänheten visa det nationella kulturarv\r\nsom finns i de kungliga slotten och deras omgivningar.\r\nBeträffande konungens apanage anförde Riksmarskalksämbetet följande.\r\nGränsen mellan konungens privata ekonomi och hans ekonomi som statschef är\r\nmycket svår att dra. Konungen är rikets statschef dygnet runt när han\r\nvistas i landet. Vad gäller egendom är lösöret på de kungliga slotten en\r\nblandning av statlig, stiftelseägd och privat egendom, som allt brukas av\r\nkonungen både som statschef och som privatperson. För att undvika ständiga\r\ndiskussioner i denna gränsdragningsfråga lovade riksdagen (då ständerna)\r\når 1809 att årligen utge ett penningbelopp (apanage) till konungens\r\nhovhållning. I utbyte överlämnade konungen uppräknade kungliga slott och\r\nkungsgårdar till staten med förbehåll om dispositionsrätt för honom av\r\nvissa av dessa slott, inklusive inredning. För det belopp som utgavs för\r\nhovhållningen skulle varken krävas någon speciell anhållan eller redogörelse\r\nför hur medlen använts. Enligt Riksmarskalksämbetet är denna ordning än\r\ni dag gällande i Danmark och Norge, där beloppen endast justeras årligen\r\nmed hänsyn till kostnadsindex.\r\nRiksmarskalksämbetet inger årligen en anslagsframställning för hovstaternas\r\ndel av statsbudgeten. Verksamhetsberättelser avges för Ståthållarämbetets\r\noch Husgerådskammarens verksamheter. En motsvarande redogörelse för övrig\r\nverksamhet skulle, enligt Riksmarskalksämbetet, strida mot den ursprungliga\r\növerenskommelsen, som förnyas vid varje trontillträde. Enligt utredningen\r\navsåg Riksmarskalksämbetet likväl att framdeles, i informations- och\r\nPR-syfte, producera en årlig rapport över den samlade verksamheten vid\r\nhovstaterna.\r\nKonstitutionsutskottet erinrade i det nämnda betänkandet 1996/97:KU1 om\r\natt hovstaterna och regeringen kommit överens om att Riksrevisionsverket\r\näven i fortsättningen skulle granska Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren,\r\nmen att apanagedelen, inklusive Riksmarskalksämbetet, skulle undantas\r\nhärifrån. För att framtida medelsbehov skulle kunna bedömas hade hovstaterna\r\noch regeringen också kommit överens om att hovstaterna årligen skulle\r\nlämna en berättelse över den samlade verksamheten.\r\nUtskottet såg med tillfredsställelse på att dessa överenskommelser nåtts.\r\nDärmed avstyrkte utskottet en motion, vari begärdes att de delar av\r\napanaget som inte utgick som arvode till kungafamiljen skulle underkastas\r\nredovisning och revision på samma sätt som andra statsutgifter.\r\nFrågor om redovisningsprinciper rörande anslaget Kungliga hov- och\r\nslottsstaten behandlades av konstitutionsutskottet senast under riksmötet\r\n2000/01 (bet. 2000/01:KU11 s. 35-38). Utskottet erinrade då om sin tidigare\r\nbedömning och avstyrkte en motion med yrkande om ändring av\r\nersättningsprinciperna\r\nför statschefen och hans kansli.\r\nFörhållandena i vissa europeiska kungahus\r\nRiksdagens utredningstjänst har för utskottets räkning skaffat in uppgifter\r\nom kontroll och revision av offentliga anslag till kungahusen i Norge,\r\nDanmark, Storbritannien och Nederländerna. Uppgifter har kommit in avseende\r\nsamtliga kungahus utom det nederländska.\r\nDet engelska kungahuset finansieras delvis av offentliga medel. De offentligt\r\nanslagna medlen avser den s.k. Civil List (apanaget), statsbidrag till\r\nunderhåll av de kungliga slotten samt resor. De s.k. kungliga förvaltarna\r\n(bl.a. premiärministern och finansministern) granskar utgifter hänförliga\r\ntill the Civil List och är skyldiga att lägga fram rapporter till\r\nfinansdepartementet, vilka sedan läggs fram för parlamentet. Rapporten utgör\r\ngrunden för nivån på anslagen för den kommande tioårsperioden. Förfarandet\r\när lagreglerat. Den kungliga familjen publicerar på frivillig basis en\r\nårsredovisning, som är mer detaljerad än de kungliga förvaltarnas rapport.\r\nVad gäller anslagen till de kungliga slotten och resorna har parlamentet\r\nfull insyn i användningen av de offentliga medlen, eftersom årsredovisningar\r\nrörande dessa anslag publiceras.\r\nI Norge anslås offentliga medel som apanage till kungahuset samt ytterligare\r\nmedel till det kungliga hovet, vilket också skall täcka utgifter för bl.\r\na. fastighetsunderhåll. Ytterligare medel från statsbudgeten anslås till\r\nkronprinsens och kronprinsessans apanage och stabskostnader. Ett särskilt\r\nekonomireglemente gäller för hovet, eftersom hovförvaltningen inte är en\r\ndel av staten. Hovförvaltningen är inte heller lagd under den norska\r\nriksrevisionens kontroll. Revision företas i stället av en privat\r\nrevisionsfirma.\r\nÅrsredovisning, räkenskaper och revisionsberättelse för hovförvaltningen\r\nskall enligt ekonomireglementet skickas in till berört departement. Detta\r\ngäller dock inte den del som omfattar apanaget till den kungliga familjen.\r\n\r\nApanaget till den danska drottningen regleras i en lag från 1972. Beloppet,\r\nsom ingår i den danska statsbudgeten, utvärderas årligen med utgångspunkt\r\ni den nationella konsumtionen och löneökningar. Apanaget skall även täcka\r\npersonalkostnader. Genom offentliga medel finansieras också utvändigt\r\nunderhåll av slotten. Det sker ingen offentlig redovisning av hur apanaget\r\nanvänds. Endast momsredovisning sker, eftersom momsen som hovet betalar\r\nåterbetalas till fullo. De medel som går till yttre underhåll av de\r\nkungliga slotten är föremål för sedvanliga danska redovisningsregler för\r\noffentlig verksamhet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nÄven om de Kungl. hovstaterna inte är någon myndighet anslås allmänna\r\nmedel för dess verksamhet genom det samlade anslaget Kungliga hov- och\r\nslottsstaten. Enligt den överenskommelse som träffades med regeringen\r\n1996 skall de Kungl. hovstaterna lämna en berättelse över den samlade\r\nverksamheten. Verksamhetsberättelsen läggs till grund för bedömningen av\r\nframtida medelsbehov. Tyngdpunkten av redovisningen läggs enligt\r\növerenskommelsen på Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren, medan övrig\r\nverksamhet behandlas mycket översiktligt. Nuvarande ordning innebär vidare\r\natt endast Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren omfattas av Riksrevisionens\r\ngranskning.\r\nEnligt utskottets mening vore det önskvärt med en större öppenhet och\r\ninsyn än vad som nu är fallet i fråga om den verksamhet inom de Kungl.\r\nhovstaterna som i dag varken redovisas annat än mycket översiktligt i den\r\nårliga verksamhetsberättelsen eller är föremål för Riksrevisionens granskning.\r\nUtskottet vill framhålla att detta önskemål ligger i linje med den strävan\r\nmot ökad öppenhet som inte minst i dag finns i fråga om såväl offentlig\r\nsom enskild verksamhet. Enligt utskottets mening bör detta med anledning\r\nav vad som efterfrågas i motionerna 2003/04:K347, 2003/04:K401 och\r\n2003/04:K438 yrkande 2 ges regeringen till känna.\r\nBehörighetskrav för statsråd\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet är inte berett att förorda att riksdagen nu skall vidta någon\r\nåtgärd med anledning av vad som anförs i motionerna om att kravet på\r\ntioårigt svenskt medborgarskap bör tas bort och avstyrker därför motionerna.\r\n\r\nJämför reservation 10 (fp, v, mp).\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K246 av Nyamko Sabuni (fp) yrkas att riksdagen beslutar\r\natt upphäva första meningen i 6 kap. 9 § RF. Motionären anför bl.a. att\r\ndet i en modern demokrati inte skall förekomma begränsningar som hindrar\r\nmedborgare med invandrarbakgrund att inneha höga politiska poster såsom\r\nstatsråd och statsminister.\r\nI motion 2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen\r\nbegär att regeringen lägger fram förslag till ändring av grundlagens\r\ntioårskrav på svenskt medborgarskap vid tillsättning av ministrar (yrkande\r\n15). Motionärerna framhåller att medborgarna skall behandlas lika och\r\nneutralt. Ingen medborgarkategori skall diskrimineras på grund av födelseort\r\neller andra ovidkommande faktorer. Enligt motionärerna är grundlagens\r\nkrav på att en svensk medborgare inte kan bli minister förrän han eller\r\nhon varit medborgare i tio år därför diskriminerande och bör tas bort.\r\nI motion 2003/04:K232 av Peter Danielsson och Tobias Billström (m) yrkas\r\natt regeringen ges till känna vad i motionen anförs om att ta bort kravet\r\npå tio års medborgarskap för att bli statsråd. Motionärerna anser att\r\nstatsministern skall kunna välja de statsråd han eller hon anser vara\r\nbäst lämpade utan hänsyn till hur länge de har varit svenska medborgare.\r\nKravet på tio års medborgarskap för att bli statsråd bör därför tas bort.\r\n\r\nBakgrund\r\nGällande bestämmelse\r\nEnligt 6 kap. 9 § första stycket RF får endast den som är svensk medborgare\r\nsedan minst tio år vara statsråd.\r\nI förarbetena anförs att det, främst med tanke på faran för påtryckningar\r\ni ett spänt läge, är betydelsefullt att grundlagen ställer upp krav på\r\natt statsråd skall ha varit svensk medborgare under avsevärd tid (prop.\r\n1973:90 s. 283). Tio år ansågs härvid som en rimlig tid.\r\nEnligt 1809 års RF gällde att statsråd skulle ha blivit svensk medborgare\r\ngenom födseln.\r\nUtredningen om medborgarskapskrav\r\nKommittén om medborgarskapskrav (Ku 1999:02) överlämnade i december 2000\r\nbetänkandet Medborgarskapskrav i svensk lagstiftning  (SOU 2000:106).\r\nDess uppgift var bl.a. att kartlägga i vilka sammanhang det i lagar och\r\nandra författningar ställs krav på svenskt medborgarskap eller andra krav\r\nrelaterade till medborgarskap samt analysera dels de argument med vilka\r\nförekommande krav tidigare motiverats, dels vad olika krav relaterade\r\ntill medborgarskap i praktiken innebär (dir. 1999:4). Kommittén skulle\r\npröva relevansen av befintliga krav samt vid behov föreslå\r\nförfattningsändringar.\r\nSom ledande princip i arbetet angavs att lika rättigheter och skyldigheter\r\noavsett medborgarskap i största möjliga utsträckning skall gälla för\r\nlandets invånare. Bakom krav på svenskt medborgarskap eller andra krav\r\nrelaterade till medborgarskap skulle det alltid i sammanhanget ligga\r\ngodtagbara sakliga skäl. Sådana skäl kunde enligt direktiven vara t.ex.\r\nhänsyn till rikets säkerhet eller allmän säkerhet eller förhållandet till\r\nfrämmande stat eller mellanfolklig organisation.\r\nVad gällde kravet på tio års medborgarskap för statsråd ansåg kommittén\r\ndetta sakligt motiverat (SOU 2000:106 s. 336 f.). Med hänsyn till rikets\r\nsäkerhet och förhållandet till andra stater var det enligt kommittén ett\r\noeftergivligt krav att endast svenska medborgare får ha befattning som\r\nstatsråd. Den särskilda kvalifikationstiden borde enligt kommittén behållas,\r\neftersom den borgar för att statsråden är tillräckligt förtrogna med\r\nallmänna och mer långsiktiga frågor som rör det svenska samhällets\r\ngrundläggande struktur och värderingar. Kommittén ansåg vidare att faran för\r\npåtryckningar i ett spänt läge torde vara något mindre för den som har\r\nvarit svensk medborgare en längre tid innan han eller hon utses till\r\nstatsråd.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nKonstitutionsutskottet behandlade under riksmötet 2000/01 en motion med\r\nyrkande om att behörighetskravet för statsråd om minst tio års svenskt\r\nmedborgarskap skulle tas bort. Utskottet ansåg att beredningen av betänkandet\r\nfrån Kommittén om medborgarskap borde avvaktas och avstyrkte motionen.\r\nStatsrådet Pär Nuders svar på en interpellation\r\nStatsrådet Pär Nuder svarade den 21 januari 2003 på en interpellation\r\nfrån Nyamko Sabuni (fp), som var ställd till justitieministern, om denne\r\navsåg att ta initiativ till att utreda den s.k. tioårsregeln för statsråd.\r\nI sitt svar anförde Pär Nuder att betänkandet från Kommittén om\r\nmedborgarskapskrav för närvarande bereddes inom Regeringskansliet. Vidare\r\nanförde han att ändringar av de grundläggande reglerna för det svenska\r\nstyrelseskicket brukar genomföras endast om det finns en brett förankrad\r\npolitisk uppslutning. Detta är en princip som han anser att det finns all\r\nanledning att även fortsättningsvis ha som utgångspunkt när frågor av det\r\nhär slaget diskuteras.\r\nI den efterföljande debatten anförde han vidare att den aktuella regeln\r\ni regeringsformen hade kommit till i stor endräkt. Så sent som för något\r\når sedan hade partiernas representanter i Kommittén om medborgarskapskrav\r\nuttalat att man ansåg att medborgarskapskravet för statsråd var ett\r\noeftergivligt krav. Pär Nuder anförde att om det nu sker positionsförändringar\r\ni partierna, får denna fråga tas upp till diskussion när man närmar sig\r\nslutet av mandatperioden.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet är inte berett att förorda att riksdagen nu skall vidta någon\r\nåtgärd med anledning av vad som anförs i motionerna 2002/03:K246,\r\n2002/03:Sf289 yrkande 15 och 2003/04:K232. Motionerna avstyrks därför.\r\nRegeringens verkställande av riksdagens beslut\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet är inte berett att förorda att riksdagen skall vidta någon åtgärd\r\nmed anledning av motioner om skärpta rutiner för regeringens verkställande\r\nav riksdagens beslut och avstyrker motionerna.\r\nJämför särskilt yttrande 12 (m, fp).\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om att strama upp rutinerna för\r\nverkställande av riksdagsbeslut (yrkande 6). Enligt motionärerna måste\r\nriksdagen skärpa tonen mot det trots av riksdagsbeslut som regeringen\r\nägnar sig åt. Motionärerna anser att regeringen måste ges i uppdrag att\r\nstrama upp sina rutiner för verkställandet av riksdagens beslut.\r\nI motion 2003/04:K303 av Magdalena Andersson och Anita Sidén (m) yrkas\r\natt regeringen ges till känna vad i motionen anförs om att analysera och\r\nutreda formerna för regeringens verkställande av riksdagens beslut. Enligt\r\nmotionärerna bör det analyseras vad som kan anses vara rimlig tid för att\r\ngenomföra ett beslut eller vad som är en egentlig obstruktion av riksdagens\r\nfattade beslut. Motionärerna anser att det bör bli någon form av påföljd\r\nefter rimlig tid.\r\nBakgrund\r\nGällande regler\r\nEnligt 8 kap. 19 § RF skall beslutad lag utfärdas av regeringen utan\r\ndröjsmål. Vidare sägs att lagar skall kungöras så snart det kan ske.\r\nDetsamma gäller förordningar, om inte annat föreskrivs i lag. I vissa fall\r\nkan lagar med föreskrifter om riksdagen eller dess myndigheter utfärdas\r\nav riksdagen.\r\nFörfattningar som har beslutats av riksdagen eller regeringen eller av en\r\nmyndighet under regeringen eller riksdagen skall kungöras enligt lagen\r\n(1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar (1 §).\r\nI 3 § av den nyss nämnda lagen anges att för kungörande av författningar\r\nskall bl.a. finnas Svensk författningssamling (SFS), författningssamlingar\r\nför centrala myndigheter under regeringen, författningssamlingar för\r\nRiksdagens förvaltningskontor och för förvaltningsmyndigheter under riksdagen\r\nsamt en författningssamling för varje län.\r\nEnligt 4 § första stycket skall författning som utfärdas av regeringen\r\nkungöras i SFS. Denna utges genom regeringens försorg.\r\nI andra och tredje styckena föreskrivs undantag från vad som sägs i första\r\nstycket.\r\nI 13 § sägs att det av en författning skall framgå när den träder i kraft.\r\n\r\nI författningssamlingsförordningen (1976:725) finns närmare bestämmelser\r\nom kungörande i SFS och andra författningssamlingar. Enligt 4 § kommer\r\nSFS ut varje vecka, om ej särskilda skäl föranleder annat.\r\nStatsrådsberedningen anger i den s.k. Gröna Boken (Ds 1998:6), som innehåller\r\nriktlinjer för författningsskrivningen, att tiden mellan det att en\r\nförfattning kommer ut från trycket och författningens ikraftträdande bör\r\nvara minst fyra veckor. Den bör enligt riktlinjerna endast i undantagsfall\r\nsättas kortare än två veckor.\r\nEnligt 5 kap. 13 § riksdagsordningen skall, om ett riksdagsbeslut kräver\r\nverkställighet, det organ som har att verkställa beslutet underrättas\r\ngenom en skrivelse. Riksdagens beslut med anledning av en proposition\r\neller en framställning skall alltid meddelas regeringen respektive det\r\nriksdagsorgan som lämnat framställningen genom en skrivelse.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nKonstitutionsutskottet har i samband med sin allmänna granskning av\r\nregeringsärendenas handläggning vid flera tillfällen granskat den\r\nförfattningsutgivning som regeringen ansvarar för. Detta skedde senast under\r\nriksmötet 1997/98 (bet. 1997/98:KU10).\r\nEn form av riksdagsbeslut som föranleder en skrivelse från riksdagen till\r\nregeringen är s.k. tillkännagivanden, dvs. att riksdagen ger regeringen\r\ntill känna att t.ex. en viss åtgärd bör vidtas eller att regeringen bör\r\nbeakta ett visst förhållande.\r\nDet finns ingen reglering kring s.k. tillkännagivanden. Däremot brukar\r\ndenna form av riksdagsbeslut följas upp i samband med att regeringen lämnar\r\nsin redogörelse till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit\r\nmed anledning av riksdagens olika beslut. Denna ordning har tillämpats\r\nsedan år 1961. Redogörelsen är knuten till de skrivelser i vilka riksdagen\r\nmeddelar regeringen sina beslut. I samband med sin behandling av skrivelsen\r\nbrukar konstitutionsutskottet regelmässigt anmoda övriga utskott att yttra\r\nsig över regeringens skrivelse.\r\nVid sin senaste behandling förutsatte utskottet, liksom tidigare, att\r\nregeringen hörsammar riksdagens tillkännagivanden och att regeringen för\r\nriksdagen redovisar sina bedömningar om de begärda åtgärderna inte vidtas\r\n(bet. 2002/03:KU29 s. 20 f.). Om regeringen inte avser att vidta en begärd\r\nåtgärd i enlighet med riksdagsbeslutet måste detta enligt utskottets mening\r\nredovisas för riksdagen inom tidsramen, om en sådan uppställts av riksdagen.\r\nÄven skälen för att riksdagsbeslutet inte följs borde tas upp i sammanhanget.\r\nOm en redovisning inte kan ges i skrivelse eller proposition till riksdagen\r\nborde den enligt utskottets mening lämnas till riksdagen i annan form som\r\ngör den tillgänglig för riksdagens samtliga ledamöter. Därmed ansåg\r\nutskottet att motioner som rörde att skärpta rutiner för regeringens\r\nverkställande av riksdagens beslut borde införas var delvis tillgodosedda.\r\nUtskottets\r\nställningstagande\r\nUtskottet utgår från att frågor rörande relationen mellan riksdagen och\r\nregeringen kommer att beröras i den kommande författningsutredningen.\r\nSådana frågor bör belysas utifrån ett helhetsperspektiv. Mot denna bakgrund\r\när utskottet inte berett att förorda att riksdagen nu vidtar någon åtgärd\r\nmed anledning av vad som anförs i motionerna 2003/04:K289 yrkande 6 och\r\n2003/04:K303, utan vidhåller sitt tidigare ställningstagande om vad som\r\nbör gälla för regeringens verkställande av riksdagens beslut. Motionerna\r\navstyrks därför.\r\nFörbud mot att \"döpa\" statliga medel\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker en motion\r\nom att statsråd skall förbjudas att \"döpa\" statliga medel.\r\n\r\nMotionen\r\nI motion 2003/04:K206 av Rolf Gunnarsson (m) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om att förbjuda statsråd/statsministrar\r\natt \"döpa\" våra skattepengar med sina namn. Enligt motionären skall det\r\nvara förbjudet för regeringar att använda sådana falska uttryck som\r\n\"Perssonpengar\", \"Wärnerssonpengar\" m.m. Motionären anser att den\r\nsocialdemokratiska regeringen på senare tid har försökt \"lura\" svenska folket\r\natt man har egna pengar som man nu underdånigt och välvilligt skickar ut\r\ntill folket. Det handlar enligt motionären i realiteten om skattepengar\r\nsom staten har tagit in. Han anser att riksdagen bör \"stoppa detta falska\r\nPR-spel\".\r\nBakgrund\r\nGällande regler\r\nEnligt 9 kap. 2 § RF får statens medel inte användas på annat sätt än\r\nriksdagen har bestämt.\r\nVidare sägs att riksdagen genom budgetreglering enligt 3-5 §§ bestämmer\r\nom användningen av statsmedel för skilda behov. Riksdagen får dock bestämma\r\natt medel tas i anspråk i annan ordning.\r\nI 9 kap. 8 § RF föreskrivs att statens medel och dess övriga tillgångar\r\nstår till regeringens disposition. Detta gäller dock inte tillgångar som\r\när avsedda för riksdagen eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts\r\nför särskild förvaltning.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nKonstitutionsutskottet behandlade under riksmötet 2001/02 en motion med\r\nett liknande innehåll som den nu aktuella (bet. 2001/02:KU1 s. 45).\r\nMotionen avstyrktes av utskottet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nFrågan om huruvida statsråd i vissa sammanhang kan \"namnge\" statsmedel är\r\ninte föremål för någon form av reglering. Det är således inte någon fråga\r\nsom det ankommer på riksdagen att besluta om. Utskottet vidhåller därför\r\nsitt tidigare ställningstagande och avstyrker motion 2003/04:K206.\r\nFolkomröstningsinstitutet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nMed hänvisning till sitt tidigare tillkännagivande om en utredning rörande\r\nfolkomröstningsinstitutet och att överväganden om en sådan utredning torde\r\nutgöra en del av förberedelsearbetet inför den kommande författningsöversynen\r\navstyrker utskottet motioner som rör folkomröstningsinstitutet.\r\n\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K321  av Gustav Fridolin (mp) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om att samma regler om medborgarinitiativ\r\nbör gälla på landstings- och riksdagsnivå som på kommunal nivå (yrkande\r\n4). Enligt motionären skall folkomröstningar som kommer av medborgarinitiativ\r\nvara beslutande och det skall finnas två svarsalternativ. Han anser vidare\r\natt samma regler skall gälla på den kommunala, regionala och nationella\r\nnivån. Om man kan samla ihop 5 % av Sveriges röstberättigade i kravet på\r\nen specifik folkomröstning så skall enligt motionären den folkomröstningen\r\nhållas och vara beslutande.\r\nI motion 2003/04:K214 av Gustav Fridolin (mp) yrkas att riksdagen begär\r\natt regeringen återkommer till riksdagen med förslag om lämplig lagstiftning\r\nför att ge möjlighet till beslutande folkomröstningar på andra datum än\r\nvid ordinarie valdag (yrkande 3). Enligt motionären är det rimligt att en\r\nfolkomröstning så ofta som möjligt är beslutande så att resultatet inte\r\nkan undergrävas i den efterföljande parlamentariska behandlingen på sätt\r\nsom skedde med kärnkraftsavvecklingen. Han anser att det måste bli möjligt\r\natt hålla beslutande folkomröstningar vid andra tillfällen än på ordinarie\r\nvaldag.\r\nI motion 2003/04:K364 av Björn von der Esch (kd) yrkas att rikdagen begär\r\natt regeringen låter utreda definitionen av \"folket\" såsom begreppet ingår\r\ni 1 kap. 1 § första satsen RF: \"All offentlig makt i Sverige utgår från\r\nfolket\". Motionären påpekar att i den senaste folkomröstningen hade även\r\npersoner som saknade svenskt medborgarskap rösträtt. Dessa utgjorde ca 5\r\n% av de röstberättigade. Motionären anför att den rent nationella frågan\r\nom eurons införande i Sverige förutspåddes bli avgjord med endast några\r\nfå procents marginal. Hade dessa förutsägelser infriats skulle det enligt\r\nmotionären inneburit att röster från personer som saknade svenskt\r\nmedborgarskap avgjort folkomröstningen. Motionären anser att denna möjlighet\r\nuppenbart torde strida mot avsikten i 1 kap. 1 § första meningen RF: \"All\r\noffentlig makt i Sverige utgår från folket\".\r\nBakgrund\r\nGällande regler\r\nEnligt 1 kap. 1 § första stycket RF utgår all offentlig makt i Sverige\r\nfrån folket.\r\nVidare sägs i andra stycket att den svenska folkstyrelsen bygger på fri\r\nåsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom\r\nett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal\r\nsjälvstyrelse.\r\nEnligt 8 kap. 4 § första stycket RF meddelas föreskrifter om rådgivande\r\nfolkomröstning i hela riket och om förfarandet vid folkomröstning i\r\ngrundlagsfråga genom lag.\r\nBestämmelser om folkomröstning finns i folkomröstningslagen (1979:369).\r\nI 18 § föreskrivs att inför rådgivande folkomröstning anges i särskild\r\nlag den fråga som skall ställas till folket samt tidpunkten för omröstningen.\r\n\r\nI förarbetena till 1974 års regeringsform anförs att man i den inledande\r\nbestämmelsen i 1 kap. 1 § första stycket ger uttryck åt det svenska\r\nstatsskickets karaktär av folkstyrelse (prop. 1973:90 s. 228). Vidare\r\nmarkeras i det andra stycket den fria åsiktsbildningens samt den allmänna\r\noch lika rösträttens grundläggande betydelse för folkstyrelsen. För att\r\nytterligare klargöra folkstyrelsens karaktär har i detta sammanhang lagts\r\ntill att folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och\r\nparlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.\r\nI fråga om folkomröstningar anförde departementschefen bl.a. att han delade\r\nGrundlagberedningens uppfattning att det kan vara av värde att ha möjlighet\r\natt efter majoritetsbeslut i riksdagen hålla rådgivande folkomröstning,\r\nt.ex. i en fråga där partierna önskar få kännedom om uppfattningen bland\r\nväljarna innan de tar ställning för egen del (a. prop. s. 186 f.). Han\r\nanförde vidare att han i likhet med beredningen var bestämd motståndare\r\ntill tanken att tillägga en minoritet i riksdagen rätt att få till stånd\r\nen folkomröstning. En sådan ordning skulle enligt honom inte kunna undgå\r\natt minska parlamentarismens funktionsduglighet. Han anförde vidare att\r\nett folkomröstningsinstitut av rådgivande karaktär inte innebär att\r\navgörandet undandras statsorganen. Det finns enligt honom därför inte något\r\nbehov av att i grundlag ha närmare regler om möjligheterna att anordna\r\nsådan folkomröstning. Han ansåg att det är tillräckligt att det i grundlag\r\nslås fast att befogenheten att besluta om rådgivande folkomröstning i\r\nhela riket skall ligga hos riksdagen.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nKonstitutionsutskottet behandlade senast under riksmötet 2000/01 motioner\r\nsom rörde möjligheten att hålla beslutande folkomröstning och om en\r\nutredning av folkomröstningsinstitutet (bet. 2000/01:KU11 s. 21-24). I sitt\r\nställningstagande anförde utskottet att den svenska folkstyrelsen historiskt\r\nbygger på att folkets vilja förverkligas genom valda ombud. Enligt utskottets\r\nuppfattning är emellertid en folkstyrelse genom ombud inte nog. Folkstyrelsen\r\nskulle vitaliseras genom att medborgarna i folkomröstning deltar i och\r\npåverkar besluten på ett tydligare sätt. Utskottet anförde att som ett\r\nkomplement till den representativa demokratin finns det därför skäl att\r\nöka användningen av folkomröstningsinstitutet.\r\nEn förstärkning av minoritetsskyddet skulle enligt utskottet kunna utgöra\r\nett väsentligt inslag i den allmänna strävan att stärka demokratin.\r\nUtskottet ansåg att en möjlighet för en viss minsta minoritet av riksdagen\r\natt få till stånd en folkomröstning där medborgarna kan förkasta ett beslut\r\nsom fattats av riksdagen är en modell som kan vara av intresse att överväga.\r\nÄven möjligheten i övrigt att öka användningen av beslutande folkomröstningar\r\nborde ses över.\r\nUtskottet ansåg med hänsyn till det anförda att regeringen i enlighet med\r\nde aktuella motionerna på nytt borde låta utreda folkomröstningsinstitutet.\r\nUtredningen borde enligt utskottet ha parlamentarisk sammansättning. Den\r\nborde bygga på och följa upp 1996 års Folkomröstningsutrednings arbete.\r\nUtskottet föreslog att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna\r\nvad utskottet anfört.\r\nI regeringens skrivelse 2002/03:75 med redogörelse för regeringens behandling\r\nav riksdagens skrivelser anfördes rörande bl.a. det ovan redovisade\r\ntillkännagivandet att det inom Regeringskansliet för närvarande övervägs de\r\nnärmare formerna för det utredningsarbete rörande konstitutionella frågor\r\nsom tar sikte på förslag till grundlagsändringar inför valåret 2006.\r\nSkrivelsen föranledde i denna del inte något uttalande från\r\nkonstitutionsutskottets\r\nsida (bet. 2002/03:KU29 s. 20 f.).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom framgår ovan redovisade regeringen i sin skrivelse 2002/03:75 beträffande\r\nriksdagens tidigare tillkännagivande om folkomröstningsinstitutet att de\r\nnärmare formerna för det utredningsarbete rörande konstitutionella frågor,\r\nsom tar sikte på förslag till grundlagsändringar inför valåret 2006,\r\növervägdes inom Regeringskansliet. Regeringens redovisning föranledde i\r\ndenna del inget uttalande från utskottets sida. Utskottet utgår från att\r\ndessa överväganden alltjämt pågår och därmed utgör en del av förberedelsearbetet\r\ninför den kommande författningsöversynen. Motionerna 2002/03:K321 yrkande\r\n4, 2003/04:K214 yrkande 3 och 2003/04:K364 avstyrks därför.\r\nGrundlagsändring och folkomröstning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet anser att det även i fortsättningen får ankomma på\r\nkonstitutionsutskottet\r\noch kammarkansliet att inom ramen för planeringen av kammarens arbete se\r\ntill att beslut om vilande grundlagsförslag fattas i tillräckligt god tid\r\nföre sommaruppehållet. Därmed avstyrker utskottet en motion om tillkännagivanden\r\ntill regeringen respektive riksdagsstyrelsen om behovet av ändring i\r\nregeringsformen och riksdagsordningen rörande bestämmelserna om behandlingen\r\nav förslag till grundlagsändring och yrkanden om folkomröstning om sådant\r\nförslag.\r\nDärutöver avstyrker utskottet en motion om mer betänketid vid grundlagsändringar\r\nmed hänvisning till att vad som efterfrågas kan tillgodoses, i likhet med\r\nvad som gäller för väljare som skall ta ställning i riksdagsval, inom\r\nramen för den offentliga debatten.\r\n\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K267 av Mats Einarsson m.fl. (v) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om behovet av ändring i regeringsformen\r\nvad gäller bestämmelserna om behandlingen av förslag till grundlagsändring\r\noch yrkanden om folkomröstning om sådant förslag (yrkande 1). I samma\r\nfråga yrkas att riksdagsstyrelsen ges till känna vad i motionen anförs om\r\nändringar i riksdagsordningen (yrkande 2). Motionärerna bedömer att det\r\när tveksamt om ett beslut om folkomröstning om vilande grundlagsförslag\r\növer huvud är praktiskt genomförbart om det fattas i ett sent skede. Såväl\r\nformella som praktiska problem talar enligt motionärerna för att en översyn\r\nav regelverket bör göras. Motionärerna framhåller att det minoritetsskydd\r\nsom bestämmelserna om folkomröstning utgör måste vara möjliga att tillämpa\r\ni praktiken. Vidare anför de att det också är olyckligt om en regel i\r\nregeringsformen, som har uppfattats som en garanti och en del av\r\nminoritetsskyddet (femtondagarsregeln), kan sättas ur spel av riksdagsordningens\r\nbestämmelser om sammanträdestider. En möjlighet är enligt motionärerna\r\natt komplettera den nu gällande tidsgränsen för framläggande av förslag\r\nom grundlagsändring med en tidsgräns för riksdagens beslut i sådant ärende.\r\nMotionärerna framhåller att här måste givetvis kravet att ett beslut om\r\nfolkomröstning är praktiskt genomförbart förenas med behovet av tillräcklig\r\ntid för utskottsbehandling och offentlig debatt innan beslut fattas. Även\r\nandra relevanta regler i regeringsformen och riksdagsordningen kan behöva\r\nses över i detta sammanhang.\r\nI motion 2003/04:K340 av Karin Granbom och Nina Lundström (fp) yrkas att\r\nregeringen ges till känna vad i motionen anförs om att votering i fråga\r\nsom rör grundlagsändring tidigast får ske kalenderåret efter det att\r\nallmänt val hållits. Motionärerna anför att det i valrörelsen inför valet\r\n2002 talades mycket lite om vilande förslag om ändringar i grundlagarna.\r\nDetta gjorde enligt motionärerna att både väljare och nya ledamöter var\r\nsvagt insatta i frågorna. När den nya riksdagen valts kom beslut om\r\ngrundlagsändringar mycket hastigt. Motionärerna anser att tiden för de nya\r\nriksdagsledamöterna att finna och läsa igenom beslutsunderlag var alldeles\r\nför kort. Det fanns inte heller tid att kontakta utomstående och opartiska\r\nsakexperter. Enligt motionärerna medförde detta att flera nya ledamöter\r\nvar osäkra på lagändringarnas innebörd. Mot denna bakgrund anser de att\r\nvotering i fråga som rör grundlagsändring tidigast får ske kalenderåret\r\nefter det att allmänt val hållits.\r\nBakgrund\r\nGällande regler\r\nI 8 kap. 15 § första stycket RF föreskrivs att grundlag stiftas genom två\r\nlikalydande beslut. Det andra beslutet får inte fattas, förrän det efter\r\ndet första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den\r\nnyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall minst tio månader förflyta\r\nmellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare\r\noch valet, såvida inte konstitutionsutskottet genom beslut, som fattas\r\nsenast vid ärendets beredning och varom minst fem sjättedelar av ledamöterna\r\nförenar sig, medger undantag härifrån.\r\nVidare sägs i andra stycket att riksdagen inte får såsom vilande anta ett\r\nförslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande\r\ngrundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget.\r\n\r\nEnligt tredje stycket gäller därutöver att folkomröstning om vilande\r\ngrundlagsförslag skall anordnas, om yrkande därom framställs av minst en\r\ntiondel av riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna\r\nröstar för bifall till yrkandet. Sådant yrkande skall framställas inom\r\nfemton dagar från det att riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande.\r\nYrkandet skall inte beredas i utskott.\r\nI fjärde stycket föreskrivs att folkomröstningen skall hållas samtidigt\r\nmed det val till riksdagen som avses i första stycket. Vid omröstningen\r\nfår de som har rösträtt vid valet förklara huruvida de godtar det vilande\r\ngrundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat, om de flesta av dem\r\nsom deltar i omröstningen röstar mot förslaget och de till antalet är\r\nfler än hälften av dem som har avgett godkända röster vid riksdagsvalet.\r\nI annat fall upptar riksdagen förslaget till slutlig prövning.\r\nEnligt 3 kap. 15 § riksdagsordningen skall ett yrkande om folkomröstning\r\ni en grundlagsfråga framställas vid ett sammanträde med kammaren. Yrkandet\r\nskall lämnas skriftligen så snart det har framställts.\r\nUppföljning och utvärdering\r\nI samband med riksdagens behandling av grundlagsärendet om ändringar i\r\nregeringsformen rörande bl.a. samarbetet i EU (prop. 2001/02:72, bet.\r\n2001/02:KU18, bet. 2002/03:KU6, rskr. 15 och 16) uppkom en diskussion\r\nrörande gällande ordning i riksdagen i samband med grundlagsändring dels\r\ni fråga om folkomröstning om vilande grundlagsförslag, dels i fråga om\r\nbeslutsordningen i ärende om vilande grundlagsförslag.\r\nUtskottet beslutade den 28 maj 2003 att låta de ovan nämnda frågorna bli\r\ntema för en uppföljning och utvärdering inom utskottet. Arbetet har utförts\r\ngenom utskottets kansli, varvid biträde har lämnats av referensgrupper\r\nbestående av såväl experter som riksdagsledamöter. Denna uppföljning och\r\nutvärdering redovisas i en rapport, se bilaga 2.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom framgått har utskottet låtit utföra en uppföljning och utvärdering\r\nbeträffande reglerna rörande dels möjligheten att yrka folkomröstning om\r\nvilande grundlagsförslag, dels beslutsordningen i ärende om vilande\r\ngrundlagsförslag. I rapporten från detta arbete konstateras att gällande\r\nregler förutsätter att riksdagen fattar ett vilande beslut i en grundlagsfråga\r\ni så god tid före sommaruppehållet i kammarens arbete att den i 8 kap. 15\r\n§ tredje stycket RF föreskrivna femtondagarsfristen kan löpa ut och beslut\r\nom folkomröstning fattas. Enligt rapporten innehåller gällande regler\r\ninte någon fullständig lösning på det problem som kan uppstå om en\r\nutskottsbehandling av ett grundlagsförslag drar ut på tiden, och det därvid\r\nuppstår en konflikt mellan reglerna om femtondagarsfristen och vad som\r\ngäller i fråga om kammarens arbete och uppehåll i detta.\r\nEnligt utskottets mening får det även i fortsättningen ankomma på\r\nkonstitutionsutskottet och kammarkansliet att inom ramen för planeringen av\r\nkammarens arbete se till att beslut om vilande grundlagsförslag fattas i\r\ntillräckligt god tid före sommaruppehållet. Utskottet vill vidare framhålla\r\natt detta också, vilket påpekats i rapporten, är av betydelse för att\r\ntillräckligt utrymme skall lämnas för en allmän debatt kring grundlagsärendet\r\ni fråga. I rapporten framhålls därutöver betydelsen av att man vid\r\nriksdagsbehandlingen av ett grundlagsärende inför det första riksdagsbeslutet\r\nfäster uppmärksamhet vid huruvida grundlagsärendet har en sådan avgränsning\r\natt det kan utgöra en lämplig folkomröstningsfråga. Mot bakgrund av vad\r\nsom nu anförts är utskottet inte berett att, såsom anförs i motion\r\n2002/03:K267 yrkandena 1 och 2, förorda att regeringen respektive\r\nriksdagsstyrelsen\r\nskall ges till känna vad i motionen anförs om behovet av ändring i\r\nregeringsformen respektive riksdagsordningen.\r\nNär det gäller vad som anförs i motion 2003/04:K340 vill utskottet framhålla\r\natt den särskilda beslutsordning som gäller i fråga om grundlagsärenden,\r\nsom innebär att stiftande av grundlag sker genom två likalydande\r\nriksdagsbeslut med mellanliggande riksdagsval, syftar till att lämna särskilt\r\nlång betänketid i dessa lagärenden för såväl beslutsfattare som väljare.\r\nDen särskilda tidsfristen om nio månader mellan ärendets väckande i\r\nrikdagen och riksdagsvalet syftar vidare till att utrymme skall finnas för\r\nytterligare betänketid. Mot denna bakgrund anser utskottet att vad som\r\nefterfrågas i den nämnda motionen tillgodoses, i likhet med vad som gäller\r\nför de väljare som skall ta ställning i riksdagsval, inom ramen för den\r\noffentliga debatten i vilken bl.a. de politiska partierna deltar. Vidare\r\nkan tilläggas att riksdagen ger ut ett särskilt informationsmaterial om\r\nvilande grundlagsförslag inför de riksdagsval då sådana förslag föreligger.\r\nI enlighet med det anförda avstyrker utskottet den nämnda motionen.\r\nSkärpta regler om prövning i Lagrådet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker en motion rörande skärpta regler om prövning i Lagrådet\r\nmed hänvisning till förberedelsearbetet inför den kommande\r\nförfattningsöversynen.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\nI motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om att kravet på en prövning i Lagrådet\r\nbör göras mer tvingande (yrkande 24). Motionärerna anför att det inte är\r\novanligt att regeringar avstår från en prövning i Lagrådet, liksom man i\r\nandra sammanhang bortser från Lagrådets yttranden. Enligt motionärerna är\r\nen ordning där kraven på prövning i Lagrådet görs mer tvingande därför\r\nvärd att pröva. Därmed bör Lagrådets roll stärkas. Motionärerna är däremot\r\ntveksamma till att ge Lagrådet vetorätt i fråga om ny lagstiftning.\r\nBakgrund\r\nGällande ordning\r\nEnligt 8 kap. 18 § andra stycket RF bör yttrande av Lagrådet inhämtas\r\ninnan riksdagen beslutar om grundlag om tryckfriheten eller motsvarande\r\nfrihet att yttra sig i ljudradio, television och vissa liknande överföringar\r\nsamt tekniska upptagningar, lag om begränsning av rätt att ta del av\r\nallmänna handlingar, lag som avses i 2 kap. 3 § andra stycket, 12 § första\r\nstycket, 17-19 §§ eller 22 § andra stycket eller lag som ändrar eller\r\nupphäver sådan lag, lag om kommunal beskattning, lag som avses i 2 eller\r\n3 § eller lag som avses i 11 kap., om lagen är viktig för enskilda eller\r\nfrån allmän synpunkt. Vad som nu har sagts gäller dock inte om Lagrådets\r\nhörande skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller\r\nskulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle\r\nuppkomma. Om regeringen föreslår riksdagen att stifta lag i något av de\r\nämnen som avses i första meningen och har Lagrådets yttrande dessförinnan\r\ninte inhämtats, skall regeringen samtidigt för riksdagen redovisa skälen\r\nhärtill. Att Lagrådet inte har hörts över ett lagförslag utgör emellertid\r\naldrig hinder mot lagens tillämpning.\r\nLagrådets uppgifter består i att undersöka hur ett lagförslag förhåller\r\nsig till grundlagarna och till rättsordningen i övrigt samt hur förslagets\r\nföreskrifter förhåller sig till varandra och till rättssäkerhetens krav.\r\nLagrådet skall vidare överväga om förslaget är så utformat att det kan\r\nantas tillgodose angivna syften och vilka problem som kan uppstå vid\r\ntillämpningen (8 kap. 18 § tredje stycket RF).\r\nSådana lagbestämmelser om grunderna för kommunernas organisation och\r\nverksamhetsformer och för den kommunala beskattningen eller föreskrifter\r\nom kommunernas befogenheter och åligganden i övrigt som avses i 8 kap. 5\r\n§ regeringsformen omfattas däremot inte av Lagrådets granskningsområde.\r\nEnligt förarbetena till regeringsformen kan regeringen utan lagstöd inom\r\nramen för sin restkompetens som villkor för statsbidrag föreskriva att\r\nverksamhet som kommun bedriver med stöd av statsbidrag skall administreras\r\npå visst sätt. Föredragande statsrådet förutsatte att regeringen iakttar\r\nden återhållsamhet i fråga om reglering av den kommunala verksamheten som\r\npåkallas av hänsyn till den kommunala självstyrelsen (prop. 1973:90 s.\r\n306).\r\nI Statsrådsberedningens propositionshandbok (Ds 1997:1) understryks att\r\nregeringen, om den tillämpar någon av undantagsreglerna för att underlåta\r\nlagrådsremiss, måste motivera sitt ställningstagande i propositionen. Det\r\när inte tillräckligt att bara återge den lagtext som åberopas för undantaget.\r\nUnder den särskilda underrubriken Lagrådet i avsnittet Ärendet och dess\r\nberedning bör enligt handboken redogöras kortfattat för hur Lagrådets\r\nsynpunkter påverkat propositionens innehåll. Det måste tydligt framgå av\r\npropositionen vilka synpunkter som accepterats. Likaså måste det föras en\r\ntydlig argumentation i de delar där Lagrådets synpunkter inte följs.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nKonstitutionsutskottet behandlade under riksmötet 2001/02 en motion med\r\nett liknande yrkande som den nu aktuella motionen (bet. 2001/02:KU18 s.\r\n51-53). Utskottet konstaterade att det som efterfrågades i motionen innebar\r\natt Lagrådet skulle få en ställning som i hög grad liknar en\r\nförfattningsdomstols.\r\nHärvid ville utskottet erinra om att utskottet nyligen i betänkande\r\n2001/02:KU13 hade tagit ställning till motioner som behandlade frågor om\r\nlagprövning och författningsdomstol. I detta sammanhang avstyrkte utskottet\r\nmotionerna med hänvisning till riksdagens tillkännagivande till regeringen\r\nunder föregående riksmöte om att regeringen borde låta utreda nämnda frågor,\r\nvarvid som ett exempel nämndes överväganden kring Lagrådets ställning.\r\nMot denna bakgrund ansåg utskottet att vad som efterfrågades i motionen\r\ntill viss del var tillgodosett och att motionen därför borde avslås i\r\nberörd del.\r\nVidare har utskottet under innevarande riksmöte inom ramen för sin\r\nadministrativt inriktade granskning genomfört en granskning rörande regeringens\r\nberedning av lagärenden. Granskningen avsåg under år 2002 avlämnade\r\npropositioner till riksdagen som innehöll lagförslag med yttrande från\r\nLagrådet. Utskottet redovisade att regeringen under 2002 avlämnat 84\r\npropositioner till riksdagen som innehöll lagförslag som låg inom Lagrådets\r\ngranskningsområde. Av dessa hade 61 lagförslag remitterats till Lagrådet\r\nför yttrande. I övriga 23 fall hade regeringen i propositionen redogjort\r\nför varför någon lagrådsremiss inte hade ägt rum.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande att överväganden kring\r\nLagrådets ställning torde behöva ingå i ett utredningsarbete som rör frågor\r\nom lagprövning och författningsdomstol. Ett sådant utredningsarbete har\r\nutskottet, som framgår ovan, genom ett tillkännagivande till regeringen\r\nefterfrågat. I följande avsnitt utgår utskottet i sitt ställningstagande\r\nfrån att överväganden kring ett sådant utredningsarbete alltjämt pågår\r\noch därmed utgör en del av förberedelsearbetet inför den kommande\r\nförfattningsöversynen. Utskottet gör samma bedömning i detta sammanhang och\r\navstyrker därför motion 2002/03:K241 yrkande 24.\r\nLagprövning och författningsdomstol\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet hänvisar till sitt tidigare tillkännagivande om en utredning\r\nrörande lagprövning och uppenbarhetsrekvisitet och att överväganden rörande\r\nen sådan utredning torde utgöra en del av förberedelserna inför den\r\nkommande författningsöversynen. Därmed avstyrker utskottet motioner om\r\nlagprövning och författningsdomstol.\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om en författningsdomstol (yrkande\r\n4). Enligt motionärerna har Sverige i förhållande till andra stater ett\r\nrelativt svagt skydd för de fri- och rättigheter som medborgarna är\r\ntillförsäkrade i grundlagen. Motionärerna anser att en författningsdomstol\r\nbör införas. Dess uppgift skall vara att särskilt värna de medborgerliga\r\nfri- och rättigheterna från inskränkningar som alltför ofta är betingade\r\nav politisk klåfingrighet och populism.\r\nI motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om lagprövningsrätten, uppenbarhetsrekvisitet\r\noch författningsdomstol (yrkande 14). Motionärerna framhåller att som en\r\nföljd av den rättsmiljö som Sverige numera är en del av har\r\nuppenbarhetsrekvisitet\r\nförlorat en del i betydelse. EG-rätten har företräde framför svensk\r\nlagstiftning utan att det finns något krav på uppenbar motstridighet. Vidare\r\nhar varje medlemsstat inför EU-medlemskapet varit skyldig att inkorporera\r\nEuropakonventionen i sin nationella lagstiftning. EG-rätten härleder\r\ndessutom en del av sina grundläggande rättsprinciper ur denna. Motionärerna\r\nanför att de delar av Europakonventionen som genom EG-domstolens\r\nställningstaganden utgör en del av EG-rätten mot den här bakgrunden skall\r\ntillämpas omedelbart framför svensk lag. Andra delar av konventionen skall\r\ntillämpas först om det föreligger ett uppenbart fel. Vad gäller en\r\nförfattningsdomstol kan det enligt motionärerna med beaktande av regeringens\r\nnycentralistiska iver och återkommande åsidosättande av Lagrådets\r\nrekommendationer finnas intresse av att upprätthålla en starkare gräns mellan\r\nolika beslutsnivåer, exempelvis vad gäller bevakning av den kommunala\r\nsjälvstyrelsen gentemot staten. Motionärerna påpekar att ett ytterligare\r\nskäl som anförts för en författningsdomstolsfunktion är EU-medlemskapet.\r\nVidare framhåller motionärerna att regeringen fortfarande inte hörsammat\r\nriksdagens uppdrag att utreda frågor om uppenbarhetsrekvisitet och frågan\r\nom på vilket sätt en utökad lagprövningsrätt bör kunna utövas. I uppdraget\r\ninnefattades även frågan huruvida det behövs en författningsdomstol. Det\r\när enligt motionärerna angeläget att regeringen efterföljer riksdagens\r\nbeslut och tar initiativ till en sådan utredning.\r\nEtt likalydande yrkande framställs i motion 2003/04:K271 av Bo Lundgren\r\nm.fl. (m) från den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte\r\n(yrkande 15).\r\nI motion 2002/03:K398 av Gustav Fridolin (mp) yrkas att riksdagen begär\r\natt regeringen tillsätter en utredning som ser över behovet av en svensk\r\nförfattningsdomstol i enlighet med vad i motionen anförs. Motionären anför\r\natt EU-medlemskapet innebär att vår egen rättstradition och rättskultur\r\nurholkas allteftersom nya förordningar, direktiv och rambeslut får direkt\r\ntillämplighet, direkt effekt eller skall implementeras genom olika\r\nföljdlagstiftningar. Framför allt ser man enligt motionären allt oftare hur\r\nvåra olika rättskulturer krockar. Han framhåller att det medför osäkerhet\r\noch missförstånd och om vad som egentligen gäller. Vidare anför han att\r\nlagstiftningsarbetets tidsramar minskat till nackdel för de demokratiska\r\nbeslutsprocesserna och rättssäkerheten. Motionären ser därför ett behov\r\nav en viss tröghet i systemet. En författningsdomstol skulle kunna utgöra\r\nen garant för att lagstiftningen är förenlig med våra grundlagar så att\r\nvåra fri- och rättigheter inte inskränks. Det är därför viktigt att utreda\r\nmöjligheterna att införa en författningsdomstol med uppgift att exempelvis\r\npåpeka konflikter mellan grundlagarna och gemenskapsrättsakter samt att\r\nutgöra domstol för enskilda och vissa juridiska personer vid\r\n\"författningsbesvär\".\r\n\r\nI motion 2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om den svenska rättsordningen och EU\r\n(yrkande 21). Motionärerna anför att EG-rättens införlivande i svensk\r\nrättsordning innebär att domstolarnas ställning och oberoende förstärks\r\ni förhållande till den politiska makten. Enligt motionärerna finns det\r\nstarka skäl till att se EG-rättens inflytande på den svenska ordningen\r\nsom positiva förändringar till gagn för de enskilda medborgarna på\r\nmyndigheternas och de politiska organens bekostnad.\r\nVidare yrkas i motionen att regeringen skall ges till känna vad som anförts\r\nom inrättande av en författningsdomstol (yrkande 22). Motionärerna framhåller\r\natt Lagrådets synpunkter varken behöver inhämtas eller beaktas samt att\r\nen lags grundlagsstridighet måste vara uppenbar för att en domstol skall\r\nkunna åsidosätta lagen. Detta medför enligt motionärerna att den rättssäkerhet\r\nsom grundlagen skall trygga inte är så säker som den borde vara. Mot denna\r\nbakgrund bör en författningsdomstol inrättas.\r\nI motion 2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad som anförs om att inrätta en författningsdomstol\r\n(yrkande 1). Motionärerna anför att den yttre juridiska granskningen av\r\nriksdagens beslut i grundlagsfrågor bör skärpas. Riksdagen är det svenska\r\nfolkets främsta företrädare men dess makt får enligt motionärerna inte\r\nvara oinskränkt. Därför bör en författningsdomstol inrättas.\r\nFörfattningsdomstolens\r\nuppgift skall vara att särskilt värna de medborgerliga fri- och rättigheterna\r\nfrån inskränkningar. Vidare påpekar motionärerna att någon utredning om\r\nlagprövningsrätten i enlighet med riksdagens beslut från våren 2001\r\nfortfarande inte har tillsatts. Enligt motionärerna bör riksdagen skarpt\r\nkritisera regeringens agerande och kräva att dess beslut fullföljs.\r\nRegeringen måste snarast tillsätta en utredning om förstärkt lagprövningsrätt.\r\n\r\nBakgrund\r\nKonstitutionsutskottet behandlade under riksmötet 2001/02 flera motioner\r\nsom tog upp frågor om lagprövningsrätt och författningsdomstol (bet.\r\n2001/02:KU13 s. 55-58). I detta sammanhang lämnade utskottet en utförlig\r\nredovisning av frågans tidigare behandling i utskottet under riksmötet\r\n2000/01. I sin bedömning av då aktuella motioner hade utskottet konstaterat\r\natt det i motioner och av Demokratiutredningen framhållits den s.k.\r\neuropeiseringen av svensk rätt, som kan härledas bl.a. från EU-medlemskapet\r\n(bet. 2000/01:KU11 s. 39-46). Vid tidigare tillfällen hade utskottet\r\nkonstaterat att utrymmet för att tillämpa uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap.\r\n14 § andra punkten RF har minskat genom Sveriges medlemskap i EU och\r\ninförlivandet av Europakonventionen i svensk rätt. Utskottet framhöll att\r\nEG-rätten ju har företräde framför svensk lag utan att det finns något\r\nkrav på uppenbar motstridighet. Därutöver konstaterade utskottet att vissa\r\ndelar av Europakonventionen - de som ingår i EG-rätten - därmed skall\r\ntillämpas omedelbart framför svensk lag, medan andra delar av konventionen\r\nskall tillämpas först om \"felet är uppenbart\". Europadomstolen i Strasbourg\r\ntillämpar inte något uppenbarhetsrekvisit vid sin prövning. Vidare anförde\r\nutskottet att om EU skulle ansluta sig till Europakonventionen så att\r\nkonventionen i sin helhet blir EG-rätt med generell tillämpning, blir\r\nutrymmet för att i Sverige tillämpa uppenbarhetsrekvisitet vid normkollisioner\r\nännu mindre.\r\nUtskottet erinrade också om sina tidigare påpekanden att även om regeln\r\ni 11 kap. 14 § regeringsformen tar sikte på konflikter mellan svenska\r\nrättsnormer av skilda valörer, är det tveksamt om någon klar skiljelinje\r\ni längden kan upprätthållas i rättstillämpningen mellan situationer som\r\nsynes reglerade av endast nationell rätt och situationer då den \"europeiska\"\r\nrätten inverkar. Envar av de normer som ställs mot varandra vid en\r\nlagprövning kan härledas ur politiska beslut, och det kunde därför enligt\r\nutskottets mening inte anses stå i strid med demokratins grundsatser att\r\nen norm av högre statsrättslig valör, som antagits i demokratisk ordning,\r\nges företräde framför en norm av lägre statsrättslig valör.\r\nUtskottet ansåg mot bakgrund av det anförda att regeringen borde ges i\r\nuppdrag att låta utreda frågor om skyldigheten enligt 11 kap. 14 §\r\nregeringsformen för domstolar eller andra offentliga organ att i vissa fall\r\ninte tillämpa en föreskrift och om undantaget från denna skyldighet, det\r\ns.k. uppenbarhetsrekvisitet. Uppenbarhetsrekvisitet borde enligt utskottet\r\nbelysas, inte minst med hänsyn till att Europakonventionen införlivats\r\nmed svensk rätt och att Sverige anslutit sig till EU. Utredningen borde\r\nomfatta frågan på vilket sätt en förstärkt lagprövning bör kunna utövas.\r\nDetta borde t.ex. kunna innefatta överväganden kring Lagrådets ställning\r\noch frågan om behovet av en speciell författningsdomstol eller om prövning\r\nbör ske inom det vanliga domstolsväsendet. Enligt utskottets mening var\r\ndet angeläget att utredningen belyste möjligheterna att även fortsättningsvis\r\ngarantera domstolsväsendets självständighet och undvika politisering av\r\ndomstolarna.\r\nUtskottet ansåg att riksdagen med bifall till och med anledning av de\r\naktuella motionerna borde ge regeringen det anförda till känna. Riksdagen\r\nbeslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr. 2000/01:149).\r\nI sitt ställningstagande rörande motioner aktuella under 2001/02 års\r\nriksmöte ansåg utskottet att det alltjämt fanns ett behov av att de frågor\r\nsom berördes i utskottets tillkännagivande till regeringen under föregående\r\nriksmöte blir föremål för utredning. Enligt utskottets mening var det\r\nangeläget att åtgärder vidtogs så att ett utredningsarbete snarast möjligt\r\nkunde inledas. Utskottet förutsatte att så skulle ske. Mot denna bakgrund\r\navstyrkte utskottet motionerna.\r\nI regeringens skrivelse 2002/03:75 med redogörelse för regeringens behandling\r\nav riksdagens skrivelser anfördes rörande bl.a. det ovan redovisade\r\ntillkännagivandet att det inom Regeringskansliet för närvarande övervägs de\r\nnärmare formerna för det utredningsarbete rörande konstitutionella frågor\r\nsom tar sikte på förslag till grundlagsändringar inför valåret 2006.\r\nSkrivelsen föranledde i denna del inte något uttalande från\r\nkonstitutionsutskottets\r\nsida (bet. 2002/03:KU29 s. 20 f.).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom framgår ovan redovisade regeringen i sin skrivelse 2002/03:75 beträffande\r\nriksdagens tidigare tillkännagivande om lagprövning och uppenbarhetsrekvisitet\r\natt de närmare formerna för det utredningsarbete rörande konstitutionella\r\nfrågor, som tar sikte på förslag till grundlagsändringar inför valåret\r\n2006, övervägdes inom Regeringskansliet. Regeringens redovisning föranledde\r\ni denna del inget uttalande från utskottets sida. Utskottet utgår från\r\natt dessa överväganden alltjämt pågår och därmed utgör en del av\r\nförberedelsearbetet inför den kommande författningsöversynen. Motionerna\r\n2002/03:K282 yrkande 4, 2002/03:K379 yrkande 14, 2002/03:K398, 2002/03:Ju364\r\nyrkandena 21 och 22, 2003/04:K271 yrkande 15 och 2003/04:K289 yrkande 1\r\navstyrks därför.\r\nDomstolarnas konstitutionella ställning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet vidhåller tidigare ställningstaganden och avstyrker motioner om\r\natt domstolarnas konstitutionella ställning skall stärkas.\r\nJämför reservationerna 11 (m) och 12 (fp).\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om domstolarnas konstitutionella ställning\r\n(yrkande 15). Ett sätt att stärka domstolarnas konstitutionella ställning\r\nkan enligt motionärerna vara att i regeringsformen ge domstolarna ett\r\nnormgivningsbemyndigande att besluta om sina egna arbetsordningar, dvs.\r\nrättskipnings- och domstolsfrågor. Motionärerna framhåller att gällande\r\nnormgivningsbestämmelser innebär att även andra myndigheter än domstolarna,\r\nfrämst Domstolsverket, efter delegering kan besluta om bindande normer\r\nför domstolarnas verksamhet. Kritik har enligt motionärerna riktats mot\r\ndenna ordning eftersom den riskerar att urholka domstolarnas självständighet\r\noch därmed rubba maktbalansen till nackdel för den dömande verksamheten,\r\nvilket skulle kunna äventyra allmänhetens förtroende för domstolarna.\r\nMotionärerna anser också att ansvaret i riksdagen för domstolsväsendet\r\nbör föras över till konstitutionsutskottet i syfte att tydligare inskärpa\r\ndomstolarnas konstitutionella ställning.\r\nEtt likalydande yrkande framställs i motion 2003/04:K271 av Bo Lundgren\r\nm.fl. (m) från den allmänna motionstiden under innevarande riksmöte\r\n(yrkande 16).\r\nI motion 2003/04:Ju477 av Johan Pehrson m.fl. (fp) yrkas att regeringen\r\nges till känna vad i motionen anförs om att införa ett förstärkt skydd i\r\ngrundlagen för den dömande makten (yrkande 3). Motionärerna anser att det\r\ninte kan accepteras att domstolarnas möjligheter att fullgöra sina viktiga\r\narbetsuppgifter blir beroende av den statsfinansiella utvecklingen.\r\nBristerna på resurser, som leder till stora balanser av oavgjorda mål, kan\r\nbli ett brott mot Europakonventionens krav på att domstolar skall avgöra\r\nmål inom skälig tid. Det kan leda till att staten blir skadeståndsskyldig\r\nmot enskilda personer. Enligt motionärerna finns det anledning att fråga\r\nsig varför domstolarna i Sverige inte har erhållit det förstärkta\r\ngrundlagsskydd som tredje statsmakt som gäller bl.a. i Norge, Danmark och\r\nFinland.\r\nBakgrund\r\nGällande ordning\r\nI regeringsformens inledningskapitel (1 kap. 8 §) föreskrivs att det för\r\nrättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen\r\nstatliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.\r\nEn domstol får enligt 2 kap. 11 § RF inte inrättas för redan begången\r\ngärning och inte heller för en viss tvist eller i övrigt för visst mål.\r\nI\r\n11 kap. 1-5 §§ RF finns bestämmelser till skydd för domstolarnas och\r\ndomarnas oavhängighet.\r\nEnligt 11 kap. 1 § är Högsta domstolen högsta allmän domstol och\r\nRegeringsrätten högsta förvaltningsdomstol. Om andra domstolar föreskrivs att\r\nde skall inrättas med stöd av lag. Vid domstolar skall det finnas ordinarie\r\ndomare. Undantag från den regeln får dock göras i lag för domstolar som\r\nhar inrättats för handläggning av en viss bestämd grupp eller vissa\r\nbestämda grupper av mål.\r\nEnligt 11 kap. 2 § får ingen myndighet, inte heller riksdagen, besluta\r\nhur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i\r\növrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall.\r\nFöreskrifter om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av\r\nderas organisation och om rättegången skall ges i lag (11 kap. 4 §\r\nRF).\r\nDen som har utnämnts till ordinarie domare får endast i vissa särskilt\r\nangivna fall skiljas från tjänsten (11 kap. 5 § RF). Dessa fall är dels\r\nom domaren genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av\r\ntjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten,\r\ndels  om domaren har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt\r\nlag är skyldig att avgå med pension. Om det påkallas av organisatoriska\r\nskäl, får den som har utnämnts till ordinarie domare förflyttas till annan\r\njämställd domartjänst.\r\nEn tjänst vid domstol skall enligt 11 kap. 9 § RF tillsättas av regeringen\r\neller av myndighet som regeringen bestämmer. Vid tillsättning av statlig\r\ntjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst\r\noch skicklighet.\r\nFöreskrifter meddelade genom lag om de allmänna domstolarna och om\r\nrättegången i dessa domstolar finns främst i rättegångsbalken. Motsvarande\r\nbestämmelser för de allmänna förvaltningsdomstolarnas del finns i lagen\r\n(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och i förvaltningsprocesslagen\r\n(1971:292).\r\nEnligt 8 kap. 13 § första stycket 2 RF får regeringen genom förordning\r\nbesluta föreskrifter som ej enligt grundlag skall beslutas av riksdagen.\r\nAv paragrafens tredje stycke framgår att regeringen i sådan förordning\r\nfår överlåta åt myndighet under regeringen att meddela bestämmelser i\r\nämnet. Med stöd härav har i förordningar med instruktioner för respektive\r\ndomstol meddelats bestämmelser av administrativ karaktär.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nKonstitutionsutskottet behandlade senast under riksmötet 2001/02 en motion\r\nsom rörde domstolarnas konstitutionella ställning (bet. 2001/02:KU13 s.\r\n51-55). Utskottet lämnade därvid en redovisning av liknande frågors\r\nbehandling i riksdagen under senare år.\r\nI sitt ställningstagande fann utskottet inte anledning att gå ifrån\r\ntidigare uttalanden med anledning av motionsyrkanden som syftat till att\r\ndomstolarnas konstitutionella ställning skulle stärkas. Utskottet avstyrkte\r\ndärför den aktuella motionen. I sina tidigare uttalanden hade utskottet\r\nkonstaterat att frågeställningar som rört förhållandet mellan domstolarna\r\noch Domstolverket hade behandlats av justitieutskottet, och riksdagen,\r\nunder samma riksmöte och att man inte funnit skäl till någon förändring.\r\nKonstitutionsutskottet ansåg för egen del att det inte fanns skäl till\r\nen sådan förändring i riksdagsutskottens beredningsområde som begärts i\r\nen av motionerna och som innebar att domstolsväsendet borde föras över\r\ntill konstitutionsutskottets ansvarsområde. Utskottet ansåg inte heller\r\natt en sådan åtgärd skulle innebära en ändring av domstolarnas konstitutionella\r\nställning. Vidare påpekade utskottet att frågan om utskottsindelningen\r\nkunde komma upp i en senare riksdagsintern utredning. Utskottet avstyrkte\r\nmotionerna.\r\nVidare hade justitieutskottet under riksmötet 2000/01 behandlat en motion\r\nom domstolarnas ställning i samband med sin behandling av regeringens\r\nskrivelse Reformeringen av domstolsväsendet (skr. 2000/01:112, bet.\r\n2000/01:JuU29). Utskottet ställde sig bakom de tidigare uttalanden som gjorts\r\nav såväl konstitutionsutskottet som justitieutskottet. Vidare ansåg\r\nutskottet att det utvecklingsarbete som bedrivits inom rättsväsendet för\r\natt öka samverkan mellan myndigheterna var värdefullt. Det skedde med\r\niakttagande av de skilda myndigheternas kompetens- och ansvarsområde och\r\nkunde som utskottet såg det inte sägas utgöra något hot mot domstolarnas\r\nsjälvständighet eller opartiskhet. Utskottet delade vidare\r\nkonstitutionsutskottets\r\novan redovisade uppfattning i betänkande 2000/01:KU11 att ett överförande\r\nav ärenden om domstolarna till konstitutionsutskottets beredningsområde\r\ninte skulle innebära någon ändring av domstolarnas konstitutionella\r\nställning. Inte heller justitieutskottet kunde se att en sådan överföring\r\nav frågorna i sig skulle innebära att domstolarnas ställning stärktes.\r\nUtskottet avstyrkte den berörda motionen.\r\nDärutöver hade justitieutskottet under samma riksmöte vid sin behandling\r\nav regeringens förslag till anslag för 2002 under utgiftsområde 4\r\nRättsväsendet behandlat en motion med yrkande om att domstolarnas\r\nkonstitutionella\r\nställning skall stärkas (bet. 2001/02:JuU1 s. 68 f.). Utskottet fann inte\r\nheller nu skäl att bifalla ett sådant motionsyrkande.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet finner inte heller nu anledning att gå ifrån tidigare\r\nställningstaganden när det gäller yrkanden som syftar till att domstolarnas\r\nkonstitutionella ställning skall stärkas. Motionerna 2002/03:K379 yrkande\r\n15, 2003/04:K271 yrkande 16 och 2003/04:Ju477 yrkande 3 bör därför avslås.\r\n\r\nRiksbankens ställning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet vidhåller tidigare ställningstaganden rörande Riksbankens\r\nställning och ledningsorganisation. Vidare finner utskottet inte skäl att\r\ngöra annan bedömning än vad finansutskottet tidigare har gjort beträffande\r\nen lagreglering av offentliggörandet av Riksbankens protokoll och rätten\r\natt hålla offentlig utfrågning med bankens företrädare. Därmed avstyrker\r\nutskottet en motion om en utredning om Riksbankens ställning och demokratisk\r\nstyrning och insyn i banken.\r\nJämför reservation 13 (v). Jämför också särskilda yttranden (m, fp) och\r\n(mp).\r\nMotionen\r\nI motion 2003/04:K381 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att regeringen ges\r\ntill känna vad i motionen anförs om en utredning om Riksbankens ställning,\r\nden demokratiska styrningen och insynen i Riksbanken (yrkande 3).\r\nMotionärerna anser att det finns principiella skäl som talar för att Riksbanken\r\nskall ha en vald ledning. Vänsterpartiet står därför fast vid sitt\r\nprincipiella ställningstagande att Riksbankens ställning och\r\nledningsorganisation\r\nborde återställas till vad som gällde före den 1 januari 1999. Även om\r\nriksdagen i detta läge inte skulle fatta beslut om att fullt ut återställa\r\nRiksbankens ledning och organisation till tidigare ordning, finns det\r\nenligt motionärerna skäl att vidta andra åtgärder som syftar till att\r\nstärka det demokratiska inflytandet över Riksbanken och sambandet mellan\r\nriksdagen och Riksbanken. Frågor om lagreglering av utfrågningar i Riksbanken\r\noch krav på publicering av protokoll bör övervägas vidare i särskild form.\r\nMotionärerna anför att ett mer långtgående alternativ skulle kunna vara\r\natt flytta makten att utse riksbankschef och riksbanksdirektion helt eller\r\ndelvis från regeringen till riksdagen. En samlad översyn borde enligt\r\nmotionärerna avse frågan om Riksbankens ställning och ledningsorganisation\r\ni syfte att överväga förslag för att öka den demokratiska styrningen och\r\ninsynen i Riksbankens arbete.\r\nBakgrund\r\nGällande regler\r\nEnligt 9 kap. 13 § första stycket RF är Riksbanken landets centralbank\r\noch en myndighet under riksdagen. Riksbanken har ansvaret för penningpolitiken.\r\nIngen myndighet får bestämma hur Riksbanken skall besluta i frågor som\r\nrör penningpolitik.\r\nVidare sägs i andra stycket att Riksbanken har elva fullmäktige, som väljs\r\nav riksdagen. Riksbanken leds av en direktion, som utses av fullmäktige.\r\n\r\nI tredje stycket föreskrivs att riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige\r\noch direktionen skall beviljas ansvarsfrihet. Om riksdagen vägrar en\r\nfullmäktige ansvarsfrihet är han därmed skild från sitt uppdrag. Fullmäktige\r\nfår skilja en ledamot av direktionen från hans anställning endast om han\r\ninte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra\r\nsina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.\r\n\r\nEnligt fjärde stycket meddelas bestämmelser om val av fullmäktige och om\r\nRiksbankens ledning och verksamhet i lag.\r\nEnligt 1 kap. 3 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank väljer fullmäktige\r\ninom sig en ordförande samt en vice ordförande.\r\nVidare sägs i 1 kap. 4 § att direktionen består av sex ledamöter som utses\r\nför en tid av sex år. Fullmäktige utser ordförande i direktionen, som\r\nsamtidigt skall vara chef för Riksbanken, och minst en vice ordförande,\r\nsom samtidigt skall vara vice riksbankschef.\r\nI 1 kap. 5 § föreskrivs att ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige\r\navgörs av direktionen. Direktionen kan besluta att ärenden får avgöras av\r\nriksbankschefen eller någon annan tjänsteman i Riksbanken.\r\nEnligt 2 kap. 3 § skall protokoll föras vid fullmäktiges sammanträden.\r\nDetsamma gäller vid direktionens sammanträden (3 kap. 3 §).\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nNu gällande regler om Riksbankens ställning och ledning trädde i kraft\r\nden 1 januari 1999 (prop. 1997/98:40, bet. 1997/98:KU15, rskr. 1997/98:147,\r\nbet. 1998/99:KU2, rskr. 1998/99:6). Lagstiftningen hade bl.a. till syfte\r\natt stärka Riksbankens ställning och att förändra Riksbankens ledningsstruktur.\r\n\r\nI lagstiftningsärendet hade motioner väckts med principiella invändningar\r\nmot förslagen. Bland annat anfördes i en motion (v) att behovet av att\r\nändra i Riksbankens organisation och ställning hade sin grund i ett behov\r\nav att EMU-anpassa Sverige.\r\nKonstitutionsutskottet hänvisade till regeringens redovisning att det i\r\nhuvudsak fanns två skäl för att ytterligare öka Riksbankens oberoende\r\n(bet. 1997/98:KU15 s. 11 f.). För det första kunde en delegering av\r\nansvaret för utformningen av penningpolitiken till en självständig riksbank\r\nmed ett klart angivet prisstabilitetsmål ge politiken det långsiktiga\r\nperspektiv som skapar förutsättningar för att målet skall vara trovärdigt.\r\nFör det andra hade Sverige som en följd av EU-medlemskapet åtagit sig\r\natt stärka Riksbankens självständighet.\r\nMed anledning av vad som anfördes i flera av motionerna ville\r\nkonstitutionsutskottet något utveckla vad EU-medlemskapet innebär i detta\r\nhänseende.\r\nSverige hade genom anslutningslagen, lagen (1994:1500) med anledning av\r\nSveriges anslutning till Europeiska unionen, införlivat de bestämmelser\r\nom EMU som finns i EG-fördraget och hade till EG överlåtit rätten att\r\nfatta beslut i den omfattning som följer av dessa bestämmelser. Utskottet\r\nframhöll att EG:s rättsakter därmed också inom detta område gäller före\r\nsvensk lagstiftning.\r\nVidare påpekade utskottet att den andra etappen av EMU inleddes den 1\r\njanuari 1994. Under denna etapp skulle bl.a. det europeiska\r\ncentralbankssystemet,\r\nECBS, och den europeiska centralbanken, ECB, upprättas, dock senast\r\nomedelbart efter den 1 juli 1998 (artikel 109 l i EG-fördraget). ECBS skall\r\nbestå av ECB och de nationella centralbankerna (artikel 106.1 i EG-fördraget\r\noch artikel 1.2 i ECBS-stadgan). Senast då ECBS upprättas skall varje\r\nmedlemsstat i EU enligt artikel 108 i EG-fördraget säkerställa att dess\r\nlagstiftning är förenlig med EG-fördraget och ECBS-stadgan. Denna\r\nlagstiftning skall gälla för ett lands centralbank, oavsett om medlemsstaten\r\ndeltar i valutaunionen eller inte (jfr prop. s. 43).\r\nDärutöver framhöll utskottet att EG-fördraget och ECBS-stadgan innehåller\r\nföljande krav på centralbankslagstiftningen, vilka Sverige alltså måste\r\nuppfylla:\r\nförbud för centralbanken och medlemmar i dess beslutande organ att begära\r\neller ta emot instruktioner från gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan,\r\nfrån medlemsstaternas regeringar eller från något annat organ samt\r\nåtaganden från gemenskapsinstitutionerna, gemenskapsorganen och medlemsstaternas\r\nregeringar att respektera denna princip och att inte söka påverka medlemmarna\r\nav ECB:s eller de nationella centralbankernas beslutande organ när de\r\nfullgör sina uppgifter (artikel 107 i EG-fördraget och artikel 7 i\r\nECBS-stadgan),\r\nkrav på kriterier för avsättande av centralbankschefen, artikel 14.2 andra\r\nstycket i ECBS-stadgan.\r\nAtt vår nationella lagstiftning skall vara förenlig med EG-rättens krav\r\ninnebar enligt utskottet inte att alla dessa krav måste återges i svenska\r\nrättsregler. EG-rättens direkta effekt och företräde framför svensk rätt\r\ngör inte detta nödvändigt. Däremot måste svenska bestämmelser som strider\r\nmot EG-rätten ändras. De svenska bestämmelser som finns måste alltså vara\r\nså utformade att de gör det möjligt för de EG-regler som skall tillämpas\r\ndirekt att få fullt genomslag.\r\nUtskottet anförde att det enda uttryckliga kravet på visst innehåll i\r\nsvensk rätt rörande Riksbanken som EG-rätten ställer är artikel 14.2 i\r\nECBS-stadgan, där det sägs att det i stadgarna för de nationella\r\ncentralbankerna särskilt skall föreskrivas att centralbankschefens ämbetstid\r\nskall vara minst fem år.\r\nRiksdagen får alltså inte stifta en riksbankslag vars innehåll strider\r\nmot EG-rätten. Om så skulle ske, blir de svenska bestämmelserna \"ogiltiga\"\r\ni den meningen att EG-rätten tar över de svenska bestämmelserna, oavsett\r\nderas konstitutionella valör.\r\nSammanfattningsvis anförde utskottet att Sverige genom medlemskapet i EU\r\nhar åtagit sig att säkerställa Riksbankens självständighet. Även ekonomiska\r\nskäl talade för ett ökat oberoende för Riksbanken. Konstitutionsutskottet\r\ndelade alltså regeringens uppfattning att Riksbankens oberoende borde\r\nstärkas och avstyrkte därför motionerna i vilka man motsatte sig de\r\nföreslagna förändringarna av Riksbankens ställning.\r\nKonstitutionsutskottet behandlade också motioner som rörde frågor om\r\noffentliggörande av direktionens protokoll (a. bet. s. 26 f.). I detta\r\nsammanhang anförde utskottet bl.a. att Riksbankens protokoll enligt\r\ntryckfrihetsförordningens regler är allmänna handlingar när de justerats.\r\nAtt en handling är allmän  är dock inte detsamma som att den är offentlig.\r\nMed att en handling är offentlig menas att ingen sekretess gäller för\r\nden. Därvid hänvisade utskottet till att uppgifter i Riksbankens protokoll\r\nkan sekretessbeläggas både med stöd av 3 kap. 1 § och 2 kap. 1 § sekretesslagen\r\n(sekretess med hänsyn till rikets centrala finanspolitik, penningpolitik\r\neller valutapolitik respektive utrikessekretess). Enligt dessa bestämmelser\r\ngäller sekretess om det kan antas  att syftet med t.ex. ett penningpolitiskt\r\nbeslut skulle motverkas om det blir offentligt eller om det skulle störa\r\nSveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skada landet om\r\nuppgifterna röjs.\r\nVidare anförde utskottet att det skulle välkomna att Riksbanken aktivt\r\nmedverkade till att göra protokollen tillgängliga för en bredare allmänhet.\r\nUtskottet delade motionärernas uppfattning att detta skulle öka den\r\ndemokratiska förankringen av penningpolitiken. Enligt utskottet var en\r\nform för publicering, som används av exempelvis Bank of England i\r\nStorbritannien och Federal Reserve Bank i USA, att lägga ut protokollen på\r\nbankens hemsida på Internet.\r\nUtskottet ansåg emellertid att det måste ankomma på den blivande direktionen\r\natt bestämma i vilken form protokollen skall göras tillgängliga. Enligt\r\nutskottet var också direktionen bäst lämpad att avgöra när  en publicering\r\nav protokollens offentliga delar är lämplig. Utskottet förutsatte vidare\r\natt direktionen kontinuerligt omprövar vilka delar som måste omfattas av\r\nsekretess och offentliggör materialet så snart sekretessbestämmelserna\r\nmedger detta. Det var därför inte meningsfullt att, som motionärerna ville,\r\npå förhand bestämma en viss tidsgräns som alltid skulle gälla för\r\npubliceringen.\r\nNågon författningsreglering av denna fråga var enligt utskottet inte\r\nbehövlig. Motionerna avstyrktes därför.\r\nFinansutskottet har återkommande sedan den nya riksbankslagen trädde i\r\nkraft den 1 januari 1999 behandlat motioner rörande offentliggörandet av\r\nRiksbankens protokoll. Detta skedde senast under föregående riksmöte (bet.\r\n2002/03:FiU23 s. 31-33). Utskottet anförde att Riksbanken sedan den nya\r\nlagstiftningen trätt i kraft har valt att frivilligt med viss eftersläpning\r\npublicera protokollen från direktionens sammanträden. Riksbanken har\r\nsystematiskt arbetat med att minska tiden mellan mötena och protokollens\r\noffentliggörande. Sammantaget gjorde utskottet bedömningen att den nuvarande\r\nordningen för protokollens offentliggörande fungerade tillfredsställande,\r\nbåde vad gäller kraven på demokratisk insyn och snabbheten i offentliggörandet.\r\nDärför fanns det enligt utskottets mening inga skäl för att nu reglera\r\nfrågan om direktionens protokoll i riksbankslagen. Utskottet anförde att\r\ndet dock var medvetet om att situationen kan förändras. Om utvecklingen,\r\nmot förmodan, går i negativ riktning, där t.ex. innehållet i protokollen\r\nurvattnas och det går allt längre tid mellan direktionens möten och\r\nprotokollens publicering, var utskottet berett att ta ny ställning i frågan\r\noch överväga en eventuell lagstiftning. Med det anförda avstyrkte utskottet\r\nmotionerna.\r\nDärutöver har finansutskottet återkommande behandlat motioner rörande\r\nfrågan om en lagreglering av de offentliga utfrågningarna om Riksbanken.\r\nÄven detta skedde senast i det ovan nämna betänkandet under föregående\r\nriksmöte. Utskottet fann då inte skäl att ompröva sitt tidigare\r\nställningstagande enligt vilket utskottet hänvisat till att de offentliga\r\nutfrågningarna med riksbankschefen, i likhet med andra offentliga\r\nutskottssammanträden, regleras av föreskrifterna i 4 kap. 12 § RO med\r\ntillhörande\r\ntilläggsbestämmelser. Någon särskild reglering av utfrågningarna med\r\nriksbankschefen ansåg utskottet inte var nödvändig. Utskottet var dock\r\nberett att ta frågan under förnyad prövning om det, mot förmodan, skulle\r\nvisa sig svårt i framtiden att få riksbankschefen eller övriga\r\ndirektionsmedlemmar att delta i utskottets offentliga utfrågningar.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet anser inte att det finns skäl att nu frångå de bedömningar som\r\ngjordes i samband med att nu gällande regler om Riksbankens ställning och\r\nledningsorganisation infördes 1999. Vidare har finansutskottet återkommande\r\nbehandlat frågor om offentliggörande av Riksbankens protokoll och en\r\nlagreglering av de offentliga utfrågningarna med Riksbanken. Som redovisats\r\nhar finansutskottet inte funnit skäl för någon ytterligare lagreglering\r\ni dessa frågor. Konstitutionsutskottet finner inte skäl att göra någon\r\nannan bedömning. Någon sådan utredning som efterfrågas i motion 2003/04:K381\r\nyrkande 3 behövs enligt utskottets mening därför inte. Motionen bör avslås\r\ni denna del.\r\nRiksdagens formella ställning i EU-arbetet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nMed hänvisning till vad den kommande författningsöversynen ger möjlighet\r\ntill i fråga om överväganden och det arbete som för närvarande pågår inom\r\nRiksdagskommittén avstyrker utskottet en motion om en parlamentarisk\r\nutredning för att se över regeringsformen i syfte att stärka riksdagens\r\nformella ställning i EU-arbetet.\r\n\r\nMotionen\r\nI motion 2003/04:K389 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen\r\nbegär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning för att se\r\növer regeringsformen i syfte att stärka riksdagens formella ställning i\r\nEU-arbetet (yrkande 2). Av EU-medlemskapet följer enligt motionärerna\r\ninte i formell mening något krav på medlemsstaterna att förändra\r\nmaktfördelningen mellan regeringen och parlamentet eller valet av\r\n\"arbetsformer\".\r\nMotionärerna framhåller att regeringsformens portalparagrafer inte har\r\nändrats i och med medlemskapet, varför man kan ges intrycket att\r\nmaktfördelningen alltjämt är intakt. Enligt motionärerna har förutsättningarna\r\ndock väsentligen förändrats och vissa deländringar i regeringsformen\r\nförstärker förskjutningen från de folkvalda till regeringen, t.ex. införandet\r\nav förhandsgodkännande i 10 kap. 2 § RF. Motionärerna anser att regeringsformen\r\noch riksdagsordningen bör ses över för att svara mot den förändrade\r\nverkligheten i syfte att stärka riksdagens ställning i EU-arbetet.\r\nBakgrund\r\nGällande regler\r\nEnligt 10 kap. 1 § RF ingås överenskommelse med annan stat eller med\r\nmellanfolklig organisation av regeringen.\r\nI 10 kap. 2 § första stycket RF föreskrivs att regeringen inte får ingå\r\nbindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt\r\ndenna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller\r\natt ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen\r\nskall besluta.\r\nVidare sägs i andra stycket att är i fall som avses i första stycket\r\nsärskild ordning föreskriven för det riksdagsbeslut om förutsätts, skall\r\nsamma ordning iakttas vid godkännandet av överenskommelsen.\r\nEnligt tredje stycket får regeringen inte heller i annat fall än som avses\r\ni första stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse\r\nutan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen är av större\r\nvikt. Regeringen kan dock underlåta att inhämta riksdagens godkännande av\r\növerenskommelsen, om riksdagens intresse kräver det. I sådant fall skall\r\nregeringen i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen\r\ningås.\r\nDärutöver gäller enligt fjärde stycket att riksdagen kan godkänna sådan\r\növerenskommelse som avses i första och tredje styckena och som ingås inom\r\nramen för samarbetet i Europeiska unionen, även om överenskommelsen inte\r\nföreligger i slutligt skick.\r\nEnligt 10 kap. 5 § första stycket RF kan riksdagen inom ramen för samarbete\r\ni EU överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket.\r\nSådan överlåtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det\r\nsamarbetsområde till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i\r\ndenna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för\r\nde mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Riksdagen\r\nbeslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar\r\nav de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den\r\nordning som gäller för stiftande av grundlag. Överlåtelse kan beslutas\r\nförst efter riksdagens godkännande av överenskommelse enligt 2 §.\r\nVidare föreskrivs i 10 kap. 6 § första stycket RF att regeringen fortlöpande\r\nskall informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om\r\nvad som sker inom ramen för samarbetet i EU. Närmare bestämmelser om\r\ninformations- och samrådsskyldigheten meddelas i riksdagsordningen.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nI grundlagsärendet om ändringar i regeringsformen - samarbetet i EU m.m.\r\n(prop. 2001/02:72, bet. 2001/02:KU18, prot. 2001/02:124, bet. 2002/03:KU6,\r\nrskr. 2002/03:15) infördes det ovan redovisade fjärde stycket i 10 kap.\r\n2 § RF. Vidare fick 10 kap. 5 § första stycket RF sin nuvarande lydelse.\r\nDet infördes också ett nytt första stycke i 10 kap. 6 § RF. Det sistnämnda\r\ninnebar att regeringens skyldighet att informera och samråda med riksdagen\r\ni EU-frågor grundlagsfästes. Bakgrunden till denna ändring var följande.\r\n\r\nI december 1998 beslutade talmanskonferensen att tillkalla en kommitté\r\nmed parlamentarisk sammansättning med uppdrag att se över och utvärdera\r\nvissa frågor som rör riksdagens arbetsformer. Kommittén utsåg en referensgrupp\r\nrörande riksdagens hantering av EU-frågor vari samtliga partier var\r\nrepresenterade.\r\nReferensgruppen lämnade i juni 2000 en slutrapport till kommittén. I denna\r\nrapport anförde gruppen att bestämmelserna om samverkan mellan riksdag\r\noch regering är av mycket stor betydelse för riksdagens möjligheter att\r\npåverka utvecklingen inom de områden som samarbetet i EU avser. Vidare\r\nanförde gruppen att eftersom de EU-frågor som leder fram till bindande\r\nnormgivning inte är rent utrikespolitiska utan ofta rör inrikespolitiska\r\nförhållanden motiverar detta att riksdagen ges ett ännu starkare inflytande\r\növer EU-frågorna än över den traditionella utrikespolitiken. Enligt\r\nreferensgruppen var ett sätt att markera den starka ställning som riksdagen\r\nbör ha i dessa frågor att riksdagens roll regleras i regeringsformen. Mot\r\ndenna bakgrund föreslog referensgruppen att regeringens skyldighet att\r\ninformera och samråda med riksdagen i EU-frågor skulle regleras i en\r\nsärskild bestämmelse i 10 kap. RF. Referensgruppen framhöll att förslaget\r\ni sig inte innebar någon ändring av gällande regler utan var ett sätt att\r\nmarkera frågans vikt. Förslaget syftade inte heller till att ändra den\r\npraxis som utvecklats i förhållandet mellan riksdag och regering i EU-frågor.\r\nRiksdagskommittén, som enhälligt ställde sig bakom referensgruppens\r\nförslag, överlämnade genom talmannen frågan till regeringen.\r\nFör att samordna referensgruppens förslag med Författningsutredningens\r\narbete gav regeringen Författningsutredningen i uppdrag att lämna förslag\r\ntill en ny bestämmelse i regeringsformen som skulle reglera regeringens\r\nskyldighet att informera och samråda med riksdagen i EU-frågor.\r\nFörfattningsutredningen föreslog därefter att en bestämmelse borde införas som\r\nett nytt första stycke i 10 kap. 6 § RF i vilken föreskrevs att regeringen\r\nfortlöpande skall informera riksdagen och samråda med organ som utses av\r\nriksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i EU (SOU 2001:19 s.\r\n265 f.).\r\nRegeringen följde Författningsutredningens förslag i proposition 2001/02:72.\r\nRiksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Konstitutionsutskottet\r\nframhöll härvid att ändringen av 10 kap. 6 § RF inte var avsedd att\r\ninnebära någon ändring i den skyldighet för regeringen att informera och\r\nsamråda med riksdagen som redan gällde, utan syftet var att markera frågans\r\nvikt genom att regeringens skyldighet gentemot riksdagen grundlagsfästes\r\n(bet. 2001/02:KU18 s. 49).\r\nPågående arbete i Riksdagskommittén\r\nRiksdagsstyrelsen beslutade den 1 oktober 2003 att ge Riksdagskommittén\r\ni uppdrag att kartlägga och analysera konsekvenserna för riksdagen av ett\r\nnytt EU-fördrag vad gäller formella regler och sakligt innehåll. Kommittén\r\nskall också utvärdera riksdagens beslut från 2001 med anledning av kommitténs\r\nförslag om EU-frågornas hantering (2000/01:RS1, 2000/01:KU23). En\r\nutgångspunkt för kommitténs arbete skall vara att EU-frågorna så långt är\r\nmöjligt skall integreras i det sedvanliga riksdagsarbetet och att alla\r\nledamöter skall ha möjlighet att sätta sig in i och följa EU-frågorna. En\r\nannan utgångspunkt är att tydliggöra riksdagens roll och stärka riksdagens\r\ninflytande i EU-samarbetet. EU-arbetet i riksdagen skall också präglas av\r\nöppenhet med goda möjligheter till insyn för medborgarna.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vill framhålla att vilken roll riksdagen respektive regeringen\r\nhar när det gäller Sveriges förhållande till EU och det samarbete som\r\nsker inom unionen följer av de regler i grundlagen som generellt styr\r\ndenna rollfördelning när det gäller Sveriges förhållande till andra stater\r\noch mellanfolkliga organisationer. Av dessa regler följer att regeringen\r\ninte utan riksdagens godkännande kan ingå en folkrättsligt bindande\r\növerenskommelse för Sveriges räkning, om överenskommelsen rör ämne i vilket\r\nriksdagen skall besluta eller annars är av större vikt. Om en överenskommelse\r\ninte enbart är folkrättsligt bindande utan kräver att beslutanderätt\r\növerlåts till ett icke svenskt organ, följer av reglerna att det är riksdagen\r\nsom beslutar om sådan överlåtelse. Sådan kompetens kan rikdagen dock inte\r\növerlåta utan att det finns stöd för det i grundlagen. Vilka möjligheter\r\nriksdagen har att överlåta beslutanderätt inom ramen för samarbete i EU\r\nhar, som redovisats ovan, reglerats särskilt. Vidare framgår av redovisningen\r\novan att regeringens skyldighet att informera och samråda med riksdagen\r\ni EU-frågor grundlagsfästes år 2003. Syftet med att låta denna skyldighet\r\nframgå av grundlagen var att markera frågans vikt. Skyldigheten omfattar\r\nfrågor inom alla EU:s tre pelare (jfr bet. 2001/02:KU20 s. 65).\r\nSom framgått har regeringen vidtagit åtgärder för att en samlad översyn\r\nav regeringsformen skall kunna inledas. Utskottet ser som en möjlighet\r\natt den kommande översynen, med sitt samlande perspektiv, kan komma att\r\nrymma frågor rörande hur det svenska EU-medlemskapet och riksdagens och\r\nregeringens roll i detta sammanhang återspeglas i regeringsformen. Därutöver\r\nvill utskottet framhålla det arbete som för närvarande bedrivs inom\r\nRiksdagskommittén med utgångspunkt att ytterligare tydliggöra riksdagens\r\nroll och stärka riksdagens inflytande i EU-arbetet. Mot bakgrund av vad\r\nsom nu anförts anser utskottet att det inte är påkallat att begära en\r\nsådan utredning som efterfrågas i motion 2003/04:K389 yrkande 2. Motionen\r\nbör därför avslås i denna del.</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i\r\nutskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Antalet riksdagsledamöter, punkt 3 (m)\r\nav Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K203,\r\n2002/03:K379 yrkande 22, 2003/04:K213 och 2003/04:K271 yrkande 24.\r\n\r\nStällningstagande\r\nVi vill framhålla att Sverige har en i förhållande till landets folkmängd\r\nexceptionellt stor folkrepresentation i jämförelse med andra demokratiska\r\nländer. Det har hävdats att det krävs relativt många riksdagsledamöter\r\nför att alla delar av landet skall tillförsäkras en god representation i\r\nriksdagen. Enligt vår mening måste man dock ta i beaktande det faktum att\r\nbl.a. tillgången till Internet innebär nya möjligheter till interaktiv\r\nkontakt oberoende av geografiska avstånd.\r\nEn minskning av antalet ledamöter skulle kunna medverka såväl till att de\r\nfolkvalda blev mer kända ute i landet som till att förbättra den enskilde\r\nledamotens arbetssituation och möjlighet att prioritera de centrala\r\npolitiska frågorna. Detta skulle i sin tur leda till en mer arbetsduglig\r\nriksdag. Vad som nu anförts bör med bifall till motionerna 2002/03:K203,\r\n2002/03:K379 yrkande 22, 2003/04:K213 och 2003/04:K271 yrkande 24 ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n2.      Monarkins avskaffande, punkt 5 (v, mp)\r\nav Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K286\r\nyrkandena 1 och 2, 2002/03:K315 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K397, 2002/03:K425,\r\n2003/04:K317, 2003/04:K437 yrkande 1 och 2003/04:K438 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\nVi vill framhålla att det ännu finns principiellt stötande rester av\r\nkungamakten kvar som kungens ordförandeskap i Utrikesnämnden, hans roll\r\nvid riksmötets öppnande, konseljen inför statschefen vid regeringsskifte\r\noch kungens personliga immunitet mot åtal. Oavsett statschefens formella\r\neller reella maktbefogenheter är ett offentligt ämbetes ärftlighet något\r\nsom är oförenligt med ett demokratiskt synsätt. På samma sätt som vi har\r\navvecklat andra fördemokratiska funktioner, traditioner och regelverk,\r\nvilka inte ansetts förenliga med grundläggande demokratiska principer,\r\nbör därför den ärftliga monarkin avvecklas. I detta perspektiv motsätter\r\nvi oss också att barn från födseln skall utses till uppdrag och att hela\r\nuppväxten därefter präglas av detta. Varje människa måste ges rätten att\r\nväxa och utvecklas så fritt som möjligt. Att monarkin fortfarande har en\r\nideologisk funktion framgår vidare av såväl oräkneliga som pinsamma exempel\r\ni vecko- och kvällspress.\r\nSom argument för monarki brukar framföras att ett fritt demokratiskt val\r\nav statschef kan \"splittra folket\". Ett sådant synsätt bottnar i någon\r\nsorts förakt för demokrati och folkstyre. Ett annat argument som framförs\r\när att kungaparet bidrar till att öka intresset för svenskt näringsliv\r\ngenom att monarken fungerar som ett varumärke för Sverige. Vi vill starkt\r\nifrågasätta det rimliga i att en ätt, tillsatt för snart 200 år sedan, på\r\ndetta sätt skall hjälpa till att sälja svenska produkter.\r\nMot bakgrund av vad som nu anförts bör enligt vår uppfattning regeringen,\r\ni enlighet med vad som anförs i motionerna 2002/03:K286 yrkandena 1 och\r\n2, 2002/03:K315 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K397, 2002/03:K425, 2003/04:K317,\r\n2003/04:K437 yrkande 1 och 2003/04:K438 yrkande 1, låta utreda frågan om\r\nstatsskickets framtida utformning med inriktning på att monarkin skall\r\navskaffas. De nämnda motionerna bör därför bifallas.\r\n\r\n3.      Bekännelsekravet i successionsordningen, punkt 6 (fp, v, mp)\r\nav Mats Einarsson (v), Tobias Krantz (fp), Gustav Fridolin (mp) och\r\nLiselott Hagberg (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K282\r\nyrkande 8, 2003/04:K290 yrkande 12, 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del\r\noch 2003/04:K363 yrkande 8 och bifaller delvis motion 2003/04:K240.\r\n\r\nStällningstagande\r\nVi vill framhålla att bestämmelsen i successionsordningen som innebär att\r\nstatschefen alltid skall vara av \"den rena evangeliska läran\" och att\r\nprinsar och prinsessor av det kungliga huset skall uppfödas i samma lära\r\när otidsenlig. Staten och Svenska kyrkan är numera åtskilda. Kravet på\r\natt statschefen och prinsar och prinsessor av det kungliga huset skall\r\ntillhöra en viss religiös tro är vidare inte förenligt med den grundläggande\r\nprincipen om religionsfrihet i 2 kap. 1 § 6 RF. Det torde dessutom strida\r\nmot bestämmelserna i 2 kap. 2 § RF om att varje medborgare gentemot det\r\nallmänna är skyddad mot både tvång att ge till känna sin religiösa åskådning\r\noch att tillhöra visst trossamfund. Vad som nu anförts bör med bifall\r\ntill motionerna 2002/03:K282 yrkande 8, 2003/04:K290 yrkande 12, 2003/04:K330\r\nyrkande 2 i denna del och 2003/04:K363 yrkande 8 samt med delvis bifall\r\ntill motion 2003/04:K240 ges regeringen till känna.\r\n\r\n4.      Successionsordningens giftermålsbestämmelser, punkt 7 (mp)\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K301,\r\n2003/04:K326 och 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del.\r\nStällningstagande\r\nJag anser att det tillkommer en myndig människa att själv bestämma vem\r\nhan eller hon vill gifta sig med. Därför delar jag uppfattningen i motionerna\r\n2002/03:K301, 2003/04:K326 och 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del att\r\nstatschefen och regeringen inte bör ha befogenhet att besluta om kungahusets\r\nmedlemmars val av partner. Detta stadgande i successionsordningen är\r\notidsenligt och bör därför inte längre gälla. Vad som nu anförts bör med\r\nbifall till de nämnda motionerna ges regeringen till känna.\r\n\r\n5.      Kravet på samtycke vid tronföljarens utlandsresor, punkt 8 (mp)\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K330\r\nyrkande 2 i denna del.\r\nStällningstagande\r\nJag anser att kravet på statschefens samtycke enligt 7 § successionsordningen\r\nvid tronföljarens utlandsresor strider mot 2 kap. 8 § RF, enligt vilken\r\nvarje medborgare är skyddad gentemot det allmänna mot frihetsberövande\r\noch tillförsäkrad rätten att förflytta sig inom riket och att lämna detta.\r\nDetta bör med bifall till motion 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n6.      Statschefens immunitet, punkt 9 (v, mp)\r\nav Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:K330\r\nyrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nEndast den som är 18 år kan vara statschef. Statschefen är således\r\nstraffmyndig när denne tillträder. Vi anser att statschefen, i likhet med\r\növriga straffmyndiga, bör kunna åtalas om det finns misstanke om att han\r\neller hon har begått brott. Statschefens uppdrag är enbart av ceremoniell\r\nnatur. Enligt vår mening finns det därmed inget behov av åtalsimmunitet\r\nmed anledning av gärningar som utförts i kraft av något reellt maktutövande.\r\nVi anser för övrigt att den som ges formella maktbefogenheter skall utöva\r\ndessa under lagarna och vara ansvarig för sina beslut och gärningar.\r\nRiksdagen bör därför med delvis bifall till motion 2003/04:K330 yrkande 1\r\nge regeringen till känna vad som nu anförts om att upphäva 5 kap. 7 § RF.\r\n\r\n7.      Statschefens uppgifter, punkt 10 (v, mp)\r\nav Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K437\r\nyrkandena 2-5.\r\nStällningstagande\r\nVi har tidigare i detta betänkande tillstyrkt bifall till motionsyrkanden\r\nom att monarkin bör avskaffas. I avvaktan på att så sker bör statschefen\r\ndock fråntas vissa av sina uppgifter som utgör från principiell synpunkt\r\nstötande rester av den forna kungamakten. I enlighet med vad som anförs\r\ni motion 2003/04:K437 yrkandena 2-5 bör därför statschefen fråntas\r\nuppgifterna att vara ordförande i Utrikesnämnden, att ackreditera andra\r\nländers sändebud - vilket i stället bör ske hos talmannen eller utrikesministern\r\n-, att underteckna de svenska sändebudens kreditivbrev eller att i övrigt\r\nutöva statschefsrollen i förhållande till främmande makt. De två sistnämnda\r\nuppgifterna bör i stället åligga talmannen eller statsministern. Vad som\r\nnu anförts bör med bifall till den nämnda motionen i berörda delar ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n8.      Redovisning av anslaget till hovstaten, punkt 11 (m, c)\r\nav Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m), Kerstin Lundgren (c) och\r\nNils Fredrik Aurelius (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 8. Därmed avslår riksdagen motionerna 2003/04:K347,\r\n2003/04:K401 och 2003/04:K438 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nVi vill framhålla att de Kungl. hovstaterna inte är någon myndighet och\r\nstår utanför den statliga förvaltningsorganisationen. Denna skillnad är\r\nviktig att upprätthålla bl.a. för att klargöra att där inte utövas någon\r\nform av myndighetsutövning. Den olikhet som finns i fråga om å ena sidan\r\nStåthållarämbetet och Husgerådskammaren, som både granskas och vars\r\nverksamhet redovisas mer utförligt, och å andra sidan övrig verksamhet inom\r\nde Kungl. hovstaterna som inte granskas och endast redovisas översiktligt,\r\nhar sin grund i förhållanden som har gällt sedan länge. Detta framgår av\r\nden utredning som Riksmarskalksämbetet tog fram inför överenskommelsen\r\nmed regeringen år 1996. Överenskommelsen mellan regeringen och de Kungl.\r\nhovstaterna från 1996 avviker inte från denna grundläggande syn som\r\nanlades för länge sedan på frågor om konungens apanage och andra därtill\r\nhörande frågor.\r\nDet har sedan dess inte framkommit något nytt som föranleder en annan\r\nbedömning än den som då gjordes. Något problem som skapar nya behov av\r\nkontroll och insyn har heller inte konstaterats av utskottets majoritet.\r\nVi finner därför skäl att respektera den gränsdragning som i dag gäller.\r\nDet tydliggör också det faktum att statschefen inte utövar någon\r\nmyndighetsutövning som normalt annars är grunden för offentlighetsprincipen.\r\n\r\nEnligt vår uppfattning finns det inget i dagens situation som ger anledning\r\natt nu, och endast till viss del, avvika från den överenskommelse som\r\nrelativt nyligen har ingåtts och, vilket framhållits, bygger på sedan\r\nlänge gällande förhållanden. Enligt vår uppfattning bör därför motionerna\r\n2003/04:K347, 2003/04:K401 och 2003/04:K438 yrkande 2 avslås.\r\n\r\n9.      Redovisning av anslaget till hovstaten, punkt 11 (kd)\r\nav Ingvar Svensson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 9. Därmed avslår riksdagen motionerna 2003/04:K347,\r\n2003/04:K401 och 2003/04:K438 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nEnligt 2 § 3 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. får\r\nRiksrevisionen granska den verksamhet som bedrivs av Kungliga Slottsstaten\r\noch Kungliga Djurgårdens förvaltning. I lämpligt sammanhang bör regeringen\r\növerväga behovet av större öppenhet och insyn inom detta avgränsade område.\r\nDetta bör, med avslag på motionerna 2003/04:K347, 2003/04:K401 och\r\n2003/04:K438 yrkande 2, ges regeringen till känna.\r\n\r\n10.     Behörighetskrav för statsråd, punkt 12 (fp, v, mp)\r\nav Mats Einarsson (v), Tobias Krantz (fp), Gustav Fridolin (mp) och\r\nLiselott Hagberg (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sf289\r\nyrkande 15 och 2003/04:K232 och bifaller delvis motion 2002/03:K246.\r\n\r\nStällningstagande\r\nVi vill framhålla att alla svenska medborgare bör behandlas lika och\r\nneutralt. I en modern demokrati bör det inte förekomma att en medborgarkategori\r\ndiskrimineras på grund av födelseort eller andra ovidkommande faktorer.\r\nDärför bör, såsom anförs i motionerna 2002/03:K246, 2002/03:Sf289 yrkande\r\n15 och 2003/04:K232, kravet i 6 kap. 9 § första stycket RF om att statsråd\r\nskall ha varit svensk medborgare i minst tio år tas bort. Vad som nu\r\nanförts bör med bifall till motionerna 2002/03:Sf289 yrkande 15 och\r\n2003/04:K232 samt med delvis bifall till motion 2002/03:246 ges regeringen\r\ntill känna.\r\n\r\n11.     Domstolarnas konstitutionella ställning, punkt 20 (m)\r\nav Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K379\r\nyrkande 15, 2003/04:K271 yrkande 16 och 2003/04:Ju477 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\nDomstolarna har en central roll i en demokratisk rättsstat. Till skillnad\r\nfrån polis- och åklagarväsendet är domstolarnas uppgifter inte begränsade\r\ntill att medverka i arbetet med att bekämpa brott, utan till domstolarnas\r\nviktigaste uppgifter hör att värna rättsstatens principer. En sätt att\r\nstärka domstolarnas konstitutionella ställning kan därför, såsom anförs\r\ni motionerna 2002/03:K379 yrkande 15 och 2003/04:K271 yrkande 16, vara\r\natt i regeringsformen ge domstolarna ett bemyndigande att besluta om sina\r\negna arbetsordningar. Kritik har riktats mot rådande ordning, där delegation\r\nav sådana beslut kan ske till Domstolsverket eller annan myndighet,\r\neftersom den riskerar att urholka domstolarnas självständighet och därmed\r\nrubba maktbalansen till nackdel för den dömande verksamheten.\r\nMed nuvarande ordning, där frågor om domstolsväsendet sorterar under\r\njustitieutskottets beredningsområde, tenderar vidare domstolarna att\r\nuppfattas mer som brottsbekämpande myndigheter än som den rättsstatens kärna\r\nsom de utgör. Såsom anförs i ovan nämnda motioner bör ansvaret för\r\ndomstolsväsendet föras över till konstitutionsutskottet i syfte att inskärpa\r\nderas konstitutionella ställning. Ett annat skäl för att i regeringsformen\r\nstärka domstolarnas ställning är vad som anförs i motion 2003/04:Ju477\r\nyrkande 3, att domstolarnas möjlighet att fullgöra sina viktiga uppgifter\r\nblir beroende av den statsfinansiella utvecklingen.\r\nVad som nu anförts bör med bifall till de nämnda motionerna ges regeringen\r\ntill känna.\r\n\r\n12.     Domstolarnas konstitutionella ställning, punkt 20 (fp)\r\nav Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K379\r\nyrkande 15, 2003/04:K271 yrkande 16 och 2003/04:Ju477 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\nDomstolarna har en central roll i en demokratisk rättsstat. Domstolarnas\r\nuppgifter är inte begränsade till att medverka i arbetet med att begränsa\r\nbrott utan till domstolarnas viktigaste uppgifter hör att värna rättsstatens\r\nprinciper. Det är exempelvis inte rimligt att domstolarnas möjligheter\r\natt fullgöra sina uppgifter blir beroende av den statsfinansiella\r\nutvecklingen.\r\nDärför bör det införas ett förstärkt skydd i grundlagen för den dömande\r\nmakten. En liknande ordning till värn för det som rimligen bör betraktas\r\nsom den tredje statsmakten finns bl.a. i Norge, Danmark och Finland. I\r\nsyfte att slå vakt om domstolarnas självständighet bör domstolarna bl.a.\r\nfå större möjligheter att besluta över sina egna arbetsordningar. Vad\r\nsom nu anförts bör med bifall till motionerna 2002/03:K379 yrkande 15,\r\n2003/04:K271 yrkande 16 och 2003/04:Ju477 yrkande 3 ges regeringen till\r\nkänna.\r\n\r\n13.     Riksbankens ställning, punkt 21 (v)\r\nav Mats Einarsson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K381\r\nyrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nVid de förändringar i Riksbankens ställning och dess ledning som gjordes\r\n1999, i syfte att göra Riksbanken mer självständig, var Vänsterpartiet\r\nemot dessa ändringar. Vänsterpartiet framhöll i lagstiftningsärendet att\r\ndet var svårt att se behovet av att penningpolitiken skall styras utan\r\npolitisk eller demokratisk påverkan. De principiella skäl som talar för\r\natt Riksbanken skall ha en vald ledning kvarstår alltjämt. Vänsterpartiet\r\nstår därför fast vid sitt principiella ställningstagande och anser att\r\nRiksbankens ställning och ledningsorganisation bör återställas till vad\r\nsom gällde före den 1 januari 1999. Även om riksdagen i detta läge inte\r\nfattar beslut om att fullt ut återställa Riksbankens ledning och organisation\r\ntill tidigare ordning finns det, såsom anförs i motion 2003/04:K381 yrkande\r\n3, skäl att vidta andra åtgärder som syftar till att stärka det demokratiska\r\ninflytandet över Riksbanken och sambandet mellan riksdagen och Riksbanken.\r\nÄven om den rådande ordningen beträffande utfrågningar av Riksbanken och\r\noffentliggörandet av dess protokoll i praktiken fungerar tillfredsställande\r\nför närvarande, finns det enligt Vänsterpartiets mening skäl att i särskild\r\nform överväga ytterligare lagreglering av dessa frågor. Ett mer långtgående\r\nalternativ skulle kunna vara att flytta makten att utse riksbankchef och\r\ndirektion helt eller delvis från regeringen till riksdagen. Vänsterpartiet\r\ntar dock inte nu ställning för ett sådant alternativ. Som anförs i den\r\nnämnda motionen bör emellertid frågan om Riksbankens ställning och\r\nledningsorganisation bli föremål för en samlad översyn i syfte att överväga\r\nförslag för att öka den demokratiska styrningen och insynen i Riksbankens\r\nverksamhet. Vad som nu anförs bör med bifall till den nämnda motionen i\r\nberörd del ges regeringen till känna.\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n1.      Författningsutredning, punkt 1 (m)\r\nGunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius (m)\r\nanför:\r\nRegeringen har inlett samtal med de politiska partierna om en samlad\r\növersyn av regeringsformen. Vi anser att den bör vara omfattande och\r\nfokusera på tre övergripande frågeställningar. Dessa frågeställningar är\r\ngränsdragningen mellan offentlig maktutövning och enskildas rättigheter,\r\nolika sätt att öka maktdelningen samt frågor om val och regeringsbildning.\r\n\r\nDen första frågeställningen innefattar bl.a. frågor som en stärkt\r\nlagprövningsrätt, och särskilt då avskaffandet av uppenbarhetsrekvisitet och\r\nfrågan om inrättandet av en författningsdomstol. Den inbegriper också\r\nfrågor om hur skyddet för äganderätten, den negativa föreningsfriheten\r\noch andra individuella fri- och rättigheter kan stärkas samt frågan om\r\ndomstolarnas konstitutionella ställning.\r\nNär det gäller möjligheterna att åstadkomma en ökad maktdelning bör frågor\r\nom en stärkt kommunal självstyrelse och riksdagens roll i förhållande\r\ntill regeringen, bl.a. när det gäller EU-frågor, tas upp.\r\nDen tredje övergripande frågeställningen om val och regeringsbildning\r\ninnefattar t.ex. frågan om skilda valdagar, personvalssystemet,\r\nfolkomröstningsinstitutet, småpartispärren samt tillvägagångssättet vid\r\nregeringsbildning.\r\n\r\n2.      Författningsutredning, punkt 1 (fp)\r\nTobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp) anför:\r\nSverige behöver en levande konstitutionell debatt om den moderna demokratins\r\nvillkor. Folkpartiet ser positivt på att samtal nu har inletts mellan de\r\npolitiska partierna om en samlad översyn av regeringsformen. Det ligger\r\nväl i linje med det krav som vi för fram i partimotion 2003/04:K290.\r\nEnligt Folkpartiets uppfattning bör tre aspekter särskilt analyseras under\r\nden kommande grundlagsöversynen. Det handlar, för det första, om hur den\r\noffentliga makten granskas. Under denna rubrik hör flera viktiga\r\nförfattningsfrågor hemma, bl.a.: riksdagens roll i förhållande till regeringen,\r\nförstärkt lagprövningsrätt (inrättande av författningsdomstol) och\r\nEuropapolitikens förankring i riksdagen.\r\nEn andra central aspekt rör det lokala självstyret. Enligt Folkpartiets\r\nmening måste det lokala självstyrets ställning bli tydligare. I syfte att\r\nnå det målet avser Folkpartiet bl.a. att lyfta fram förslag på skilda\r\nvaldagar för kommun, landsting och riksdag liksom inrättande av en\r\nkompetenskatalog för makt- och ansvarsfördelningen mellan skilda nivåer i\r\ndet svenska folkstyret. En tredje kärnpunkt som grundlagsöversynen bör\r\nfokusera rör den enskilde medborgarens möjligheter att påverka i demokratin.\r\nFör oss är frågan om ett mer renodlat personval av stor betydelse.\r\nI fråga om formerna för grundlagsöversynen har Folkpartiet poängterat\r\nvikten av ett öppet förhållningssätt som inbjuder till bred samhällelig\r\ndebatt. Föreningar, organisationer, den akademiska världen, det civila\r\nsamhället i övrigt skall uppmuntras och ges möjligheter att aktivt delta\r\ni det offentliga samtalet om Sveriges nya grundlag. Folkpartiet har\r\ndärvidlag pekat på att viss inspiration kan hämtas i den s.k. konventsmetoden,\r\nfrån det europeiska konvent som har arbetat fram ett förslag till ny\r\nförfattning för Europeiska unionen.\r\nI och med att en översyn av regeringsformen nu inleds påbörjas ett arbete\r\nsom, med alla dess olika faser inräknade, kan komma att uppgå till ett\r\ndecennium. Det är, enligt Folkpartiets mening, viktigt att det inte leder\r\ntill att det läggs en död hand över alla tänkbara reformer under de\r\nkommande tio åren. Skulle breda överenskommelser i författningsfrågor kunna\r\nnås under tiden måste det vara möjligt att också genomföra partiella\r\nreformer av grundlagen.\r\n\r\n3.      Författningsutredning, punkt 1 (kd)\r\nIngvar Svensson (kd) anför:\r\nKristdemokraterna avlämnade 1998 en kommittémotion med syfte att totalrevidera\r\ngrundlagen sett ur ett rättsnormsperspektiv. En sådan översyn skulle få\r\ngod tid på sig. Vi välkomnar därför en bred översyn och utvärdering av\r\nregeringsformen. I andra sammanhang har vi också väckt motioner om översyn\r\nav den grundlagsreglerade delen av valsystemet. Till exempel behöver\r\neffekterna av personvalssystemet djupanalyseras.\r\nEn sådan stor, bred utredning bör bl.a. enligt vårt förmenande innehålla\r\nföljande uppgifter:\r\nRiksdagens tillkännagivanden fullföljs\r\nom lagprövningsrätten och i förlängningen vilket/vilka organ som skall\r\nutöva den (författningsdomstol)\r\nom folkomröstningsinstitutet - (uppföljning av den Ruinska utredningen).\r\n\r\nAnalys av subsidiaritetsprincipen som arbetsverktyg i maktdelningen.\r\nEtt förstärkt grundlagsskydd för de kommunala nivåerna måste till. En\r\ntanke är en särskild svårändrad kommunalordning lik riksdagsordningen.\r\nEtt sådant förstärkt skydd förutsätter också lagprövningsrätt.\r\nMöjligheten till ett faktiskt grundlagsfäst diskrimineringsskydd för\r\nmänniskans integritet oberoende av religion, ålder, ras, kön, sexuell\r\nidentitet, ekonomisk eller social ställning, funktionshinder, etnisk eller\r\npolitisk tillhörighet.\r\nÖversyn av fri- och rättigheter, t.ex. rätten till personlig integritet,\r\nföräldrarätten, den negativa föreningsfriheten och äganderätten. Även\r\nrättigheter mellan enskilda.\r\nKriminalisering av enskilds deltagande i och/eller stöd till kriminella\r\norganisationer.\r\nRegeringsbildning/talmansval.\r\nRegeringens hantering av tillkännagivanden.\r\n\r\n4.      Författningsutredning, punkt 1 (c)\r\nKerstin Lundgren (c) anför:\r\nCenterpartiet har i motion 2003/04:K222 framfört krav på en översyn av\r\nregeringsformen i syfte att forma en samhällsordning för 2000-talet som\r\nstärker individen, stärker civilsamhället och möjligheterna för\r\ndeltagardemokrati. En samhällsorganisation byggd underifrån, enligt\r\nfederalismens\r\nprinciper bör utgöra grunden för en kommande översyn av regeringsformen.\r\nMakten utgår från de enskilda människorna och de lokala gemenskaperna,\r\nfördelas via delegation från enskilda till olika nivåer och inte som i\r\ndag enbart till riksdagen.\r\nVi noterar att regeringen inlett samtal med samtliga politiska partier om\r\nen samlad och bred översyn av regeringsformen. Detta välkomnar vi. I detta\r\nsammanhang förutsätter vi att ovan nämnda och därmed sammanhängande frågor\r\nsom t.ex. skilda valdagar, stärkt personval samt stärkta fri- och rättigheter\r\nkommer att behandlas. Utifrån det tydliga syftet att stärka medborgarnas\r\nmakt, delaktighet och möjlighet till ansvarsutkrävande krävs att det\r\nverkligen blir en bred översyn där såväl maktdelning horisontellt som\r\nvertikalt behandlas. Vi förutsätter även att den kommande översynen genomförs\r\npå ett sätt som involverar olika nivåer, civilsamhället och olika aktörer\r\ni en bred författningspolitisk dialog. Huruvida detta ges formen av konvent\r\nförutsätter vi kan prövas av den parlamentariska utredningen.\r\n\r\n5.      Författningsutredning, punkt 1 (v)\r\nMats Einarsson (v) anför:\r\nJag och Vänsterpartiet välkomnar en författningsöversyn, men inte därför\r\natt den gällande författningen skulle vara behäftad med betydande\r\nkonstruktionsfel. Tvärtom menar jag att de grundläggande principer som tre av\r\nvåra fyra grundlagar (RF, TF och YGL) vilar på är demokratiskt radikala\r\noch viktiga att försvara. Däremot är det viktigt att grundlagarna är en\r\nlevande lagstiftning som är relevant och giltig till såväl bokstav som\r\nanda. En löpande revidering av grundlagarna är därför nödvändig för att\r\nbibehålla deras styrka och betydelse och så har också skett alltsedan\r\n1974. Dock kan det nu vara tid för en mer övergripande översyn som inte\r\nfrämst syftar till att lösa avgränsade och identifierade problem utan mer\r\nser till helheten.\r\nVänsterpartiets författningspolitiska utgångspunkt är folksuveränitetsprincipen.\r\nAll (offentlig) makt skall utgå från folket. Riksdagen är folkets främsta\r\nföreträdare. Ingen makt förutom folket självt skall stå över riksdagen.\r\nDärför menar jag att förslag om författningsdomstol bör avvisas.\r\nRiksdagen är folkets främsta företrädare. Det kräver ett högt valdeltagande\r\noch att den valda församlingen åtnjuter ett brett förtroende. Det förutsätter\r\ni sin tur att riksdagen upplevs som rimligt representativ, i synnerhet\r\nvad gäller politiska och ideologiska ståndpunkter, men även t.ex. vad\r\ngäller könsfördelning. Av bl.a. detta skäl bör ett valsystem med långtgående\r\nproportionalitet mellan partierna bibehållas.\r\nDet är viktigt att inte anlägga ett alltför snävt statsrättsligt perspektiv\r\npå författningsanalysen utan lägga särskild vikt vid hur Regeringsformen,\r\neller rättare sagt de konstitutionella förhållanden och institutioner\r\nsom den reglerar, samverkar med samhället och medborgarna. Här krävs såväl\r\nett klass- som ett könsperspektiv i analysen. I motion 2002/03:K296 har\r\nVänsterpartiet särskilt lyft fram behovet av en analys ur könsperspektiv\r\noch jag delar utskottsmajoritetens bedömning att en sådan analys finner\r\nen naturlig plats i den kommande författningsöversynen.\r\n\r\n6.      Författningsutredning, punkt 1 (mp)\r\nGustav Fridolin (mp) anför:\r\nDe frågor som tas upp i motioner som behandlas i denna del av betänkandet\r\nkommer med stor sannolikhet att tas upp i den kommande parlamentariska\r\növersynen av regeringsformen. Miljöpartiet delar därför utskottets bedömning\r\natt motionerna bör avslås. Vi delar dock i sak den uppfattning som framförs\r\ni motion 2003/04:K296 om behovet av en översyn av författningen ur ett\r\nkönsperspektiv. Vi är inte lika positiva till tankarna om att\r\nförfattningsöversynen bör ske i konventsform, även om vi gärna understryker\r\nvikten\r\nav ett öppet förfarandesätt där frivilligorganisationer såväl som övriga\r\ndelar av det civila samhället har möjlighet att aktivt delta i\r\nutredningsarbetet.\r\nDen nya grundlagen skall bli allas grundlag. Därför kommer Miljöpartiet\r\ni de författningspolitiska samtalen främst att prioritera två områden:\r\nRelationen mellan riksdag och regering. Vi anser att den folkvalda riksdagens\r\nställning på flera sätt bör stärkas, bl.a. handlar det om EU-frågor,\r\nutnämningsmakten och möjligheten att förmå regeringen att efterfölja av\r\nriksdagen fattade beslut. Vi tror också att Sverige skulle tjäna på en\r\nstarkare lagprövning.\r\nÖkat medborgerligt engagemang. Erfarenheterna av ett sjunkande valdeltagande\r\nmåste ligga till grund när man ser över regeringsformen. Det medborgerliga\r\nengagemanget kan bl.a. stärkas genom skilda valdagar, ökat inslag av\r\npersonval, stärkt folkinitiativ och folkomröstningsinstitut samt sänkt\r\nrösträttsålder och begränsning av möjligheten till återval (s.k.\r\nrotationsprincip).\r\n\r\n7.      Flernivådemokrati och kommunal självstyrelse, punkt 2 (m)\r\nGunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius (m)\r\nanför:\r\nVi vill framhålla att ett samhälle som värdesätter den enskildes rätt och\r\nsjälvständighet måste bygga på demokratiska institutioner som gör det\r\nlätt för varje människa att påverka, inte bara personliga angelägenheter,\r\nutan också offentliga beslut. Detta talar enligt vår mening för att\r\nkommunerna tillerkänns en viktig roll i det demokratiska systemet. Det\r\nåligger kommunerna att följa generella regler. Inom sådana ramar måste\r\ndet dock finnas stor frihet. Enligt vår uppfattning kräver självständiga\r\nkommuner en stat som både respekterar och värdesätter olikheter.\r\nEn stark kommunal självstyrelse är att lägga makten nära människorna. Vi\r\nförordar därför en i grundlagen förstärkt kommunal självstyrelse i enlighet\r\nmed vad som anförs i motionerna 2002/03:K281 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K304\r\nyrkande 3, 2002/03:K379 yrkande 5, 2003/04:K224 yrkandena 1 och 2 och\r\n2003/04:K271 yrkande 5.\r\n\r\n8.      Flernivådemokrati och kommunal självstyrelse, punkt 2 (fp)\r\nTobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp) anför:\r\nEnligt vår uppfattning har den kommunala självstyrelsen en fundamental\r\nbetydelse för den svenska demokratin. Under senare tid har dock den lokala\r\nsjälvstyrelsen minskat i omfång genom regler som inskränkt kommunernas\r\nsåväl politiska som finansiella autonomi. Vi anser att denna utveckling\r\nmåste brytas.\r\nFolkpartiet liberalerna anser att en modell för hur nya statliga ålägganden\r\ngentemot kommuner och landsting skall följas av statlig finansiering bör\r\nutredas.\r\nDärutöver bör en särskild kompetenskatalog för maktfördelningen mellan\r\nnationell, regional och lokal nivå införas. På vissa sakområden bör därmed\r\nstaten respektive kommunerna kunna ges exklusiv beslutskompetens. Inom\r\nandra sektorer kan delad kompetens vara att föredra. I enlighet med vad\r\nsom anförs i motionerna 2002/03:K282 yrkande 6 och 2003/04:K290 yrkandena\r\n8-10 förordar vi således att nu beskrivna åtgärder vidtas för att värna\r\ndet lokala självstyret.\r\n\r\n9.      Flernivådemokrati och kommunal självstyrelse, punkt 2 (kd)\r\nIngvar Svensson (kd) anför:\r\nI mitt särskilda yttrande om författningsutredning har frågor om grundlagsskydd\r\nför den kommunala självstyrelsen hög prioritet. Jag förutsätter således\r\natt dessa frågor blir föremål för seriösa diskussioner i den kommande\r\nförfattningsutredningen.\r\n\r\n10.     Flernivådemokrati och kommunal självstyrelse, punkt 2 (c)\r\nKerstin Lundgren (c) anför:\r\nEn översyn av regeringsformen utifrån federalismens principer skulle skapa\r\nförutsättningar att forma en verklig flernivådemokrati. Därmed skulle\r\ninte bara det civila samhället och individen stärkas, utan också den\r\nkommunala självstyrelsens rum skulle bli tydligt - likväl som den regionala,\r\nnationella och kontinentala nivåns rum.\r\nHärmed skulle det kommunala självstyret inte kunna inskränkas annat än\r\ngenom kommunernas samtycke eller med hänvisning till regeringsformens\r\nfri- och rättigheter.\r\nMed en översyn av gällande författning utifrån federalismens principer\r\nföljer även en ökad tydlighet kring finansieringsfrågorna. Här förutsätts\r\natt den s.k. finansieringsprincipen utvecklas och gäller strikt vid\r\nstatliga beslut som rör annan demokratisk nivås ekonomi.\r\nSåväl Ansvarskommittén som den kommande författningsutredningen berör\r\nfrågor som hänger samman med de frågor som aktualiseras i motionerna från\r\nMaud Olofsson m.fl. (c). Här finns skäl att stryka under vikten av att\r\ninte de båda utredningarna ges sådana begränsningar att frågor antingen\r\nhamnar mellan stolarna eller blockeras.\r\n\r\n11.     Antalet riksdagsledamöter, punkt 3 (kd)\r\nIngvar Svensson (kd) anför:\r\nEn bred översyn av regeringsformen kan också ta i beaktande om riksdagen\r\nhar en optimal storlek. Sådana överväganden bör ta hänsyn till sambandet\r\nmellan ändamålsenlighet och antalet riksdagsledamöter.\r\n\r\n12.     Regeringens verkställande av riksdagens beslut, punkt 13 (m, fp)\r\nGunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik\r\nAurelius (m) och Liselott Hagberg (fp) anför:\r\nVåren 2003 skärpte konstitutionsutskottet praxisen i fråga om regeringens\r\nverkställande av riksdagsbeslut i form av tillkännagivanden. Det skedde\r\ndels mot bakgrund av regeringens allmänna redogörelse för hur riksdagsbeslut\r\nhade hanterats, dels med anledning av ett särskilt anmält ärende till\r\nutskottet. Det finns anledning att med stor uppmärksamhet följa utvecklingen\r\nockså framöver.\r\nRegeringens verkställande av riksdagsbeslut aktualiserar principiella\r\nfrågor som rör relationerna mellan regering och riksdag. Eftersom dessa\r\nfrågor kommer att beröras i den kommande författningsutredningen väljer\r\nvi denna gång att inte reservera oss.\r\n\r\n13.     Lagreglerad insyn i Riksbankens verksamhet (m, fp)\r\nGunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik\r\nAurelius (m) och Liselott Hagberg (fp) anför:\r\nI flertalet länder med självständig centralbank föreskrivs i lag att\r\nprotokollen från centralbankens direktionssammanträden skall offentliggöras.\r\nDen ordning som man har valt för den svenska riksbankens del innebär att\r\nRiksbanken frivilligt offentliggör protokollen från direktionens sammanträden,\r\nvilket sker med allt kortare tidseftersläpning. De farhågor från\r\nsekretessynpunkt som ansågs utgöra hinder mot en lagreglering har visat sig\r\nvara ogrundade. Vi förordar därför, i likhet med vad vi gjort vid\r\nfinansutskottets tidigare behandling av frågan om protokollens offentliggörande,\r\natt den ordning som nu tillämpas av Riksbanken bör förankras i riksbankslagen.\r\n\r\nDärutöver förordar vi, i likhet med vad vi anfört i finansutskottet, att\r\nrätten till offentlig utfrågning av riksbankschefen eller övriga\r\ndirektionsmedlemmar i Riksbanken bör lagregleras. Vi vill framhålla att en\r\npolitiskt oberoende centralbank både är väl förenlig med och förutsätter\r\nen effektiv demokratisk insyn och kontroll. För att säkra allmänhetens\r\ninsyn anser vi att det i riksbankslagen bör föreskrivas en rätt att hålla\r\noffentliga utskottsutfrågningar med företrädare för Riksbanken.\r\n\r\n14.     Lagreglering av Riksbankens offentliggörande av sina protokoll\r\n(mp)\r\nGustav Fridolin (mp) anför:\r\nJag vill framhålla att en självständig riksbank förutsätter att det finns\r\nmöjligheter till demokratisk insyn och kontroll. Någon skyldighet att\r\noffentliggöra direktionens protokoll infördes inte i samband med reformen\r\nav den svenska riksbanken. Nuvarande ordning, som innebär att Riksbanken\r\nfrivilligt offentliggör direktionsprotokollen, har visat sig fungera väl\r\ni praktiken och att några problem ur sekretessynpunkt inte har uppstått.\r\nJag anser därför, i likhet med vad Miljöpartiet anfört vid frågans\r\nbehandling i finansutskottet, att den ordning som nu tillämpas av Riksbanken\r\nbör komma till uttryck i riksbankslagen.\r\nDet finns vidare anledning att också överväga möjligheten till samråd\r\nmellan Riksbankens ledning och riksdagen i valutapolitiska frågor, möjligen\r\ngenom informella konsultationer på motsvarande sätt som i säkerhetspolitiska\r\nfrågor.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2002\r\n2002/03:K203 av Rolf Gunnarsson (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att minska antalet ledamöter i Sveriges riksdag till 249 ledamöter.\r\n2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n11.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till\r\ngrundlagsändringar som möjliggör ett stärkt kommunalt självstyre.\r\n22.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vikten av att den vertikala maktdelningen stärks i Sverige.\r\n23.        Riksdagen begär att regeringen tillsätter en konstitutionell\r\nutredning med uppgift att se över hur en grundlag som utgår från att makten\r\nkommer underifrån skulle utformas.\r\n24.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att kravet på en prövning i Lagrådet bör göras mer\r\ntvingande.\r\n38.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om en lagstiftning med utkrävbara individuella rättigheter\r\noch förstärkt kommunalt självstyre.\r\n2002/03:K246 av Nyamko Sabuni (fp):\r\nRiksdagen beslutar att upphäva första meningen i 6 kap. 9 § RF.\r\n2002/03:K267 av Mats Einarsson m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av ändring av regeringsformen vad gäller bestämmelser\r\nom behandlingen av förslag till grundlagsändring och yrkanden om folkomröstning\r\nom sådant förslag.\r\n2. Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad\r\ni motionen anförs om behovet av ändring av riksdagsordningen vad gäller\r\nbestämmelser om behandlingen av förslag till grundlagsändring och yrkanden\r\nom folkomröstning om sådant förslag.\r\n2002/03:K281 av Henrik S Järrel (m):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inomkommunal skatteutjämning.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ändring av grundlagsregleringen i 1 kap. 7 § andra stycket\r\nregeringsformen.\r\n2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en författningsdomstol.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en kompetenskatalog för maktfördelningen mellan nationell,\r\nregional och lokal nivå.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om reglerna om kungahusets medlemmars religionstillhörighet\r\nenligt 4 § successionsordningen.\r\n2002/03:K286 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att monarkin\r\nsåsom statsskick bör avskaffas till förmån för en statschef som utses av\r\nriksdagen.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den nya\r\nstatschefstjänsten skall inordnas i dagens parlamentariska styrelseskick.\r\n\r\n2002/03:K296 av Mats Einarsson m.fl. (v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av att tillsätta en utredning som kritiskt granskar och analyserar\r\nvår författning ur ett könsmaktsperspektiv.\r\n2002/03:K301 av Hillevi Larsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att alla svenska medborgare som fyllt 18 år, kungliga eller icke, skall\r\nha fullständig frihet att själva välja vem de vill gifta sig med under\r\nförutsättning att personen är myndig.\r\n2002/03:K304 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\n\r\n3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådana\r\nändringar i regeringsformen och kommunallagen att det kommunala självstyret\r\nförstärks i enlighet med vad som anförs i motionen.\r\n2002/03:K315 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om införande av en statsstyrelse byggd på folkets val (republik).\r\n2. Riksdagen begär av regeringen förslag till de ändringar av\r\ngrundlagarna som för en sådan tankes förverkligande skulle erfordras.\r\n2002/03:K321 av Gustav Fridolin (mp):\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att samma regler om medborgarinitiativ bör gälla på landstings-\r\noch riksdagsnivå som på kommunal nivå.\r\n2002/03:K360 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom en utredning om subsidiaritetsprincipen i syfte att göra den till en\r\nvägledande norm för den demokratiska uppbyggnaden.\r\n2002/03:K362 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):\r\nRiksdagen begär av regeringen en parlamentarisk utvärdering av 1974 års\r\nregeringsform enligt vad som i motionen anförs.\r\n2002/03:K372 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):\r\nRiksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med syfte att\r\nfastställa en tydlig kommunal kompetens i grundlagen, t.ex. genom en\r\nhänvisning till en särskild kommunalordning likartad riksdagsordningen,\r\nenligt vad i motionen anförs.\r\n2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en utredning av de författningsfrågor som aktualiseras i motionen.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om maktdelning.\r\n5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring\r\nav grundlagsregleringen av den lokala självstyrelsen i enlighet med vad\r\nsom anförs i motionen.\r\n14.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om lagprövningsrätten, uppenbarhetsrekvisitet och\r\nförfattningsdomstol.\r\n15.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om domstolarnas konstitutionella ställning.\r\n22.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om riksdagens storlek och dess arbetsformer.\r\n2002/03:K397 av Mikaela Valtersson och Mikael Johansson (båda mp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom en åtgärdsplan för att avveckla monarkin.\r\n2002/03:K398 av Gustav Fridolin (mp):\r\nRiksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som ser över behovet\r\nav en svensk författningsdomstol i enlighet med vad i motionen anförs.\r\n2002/03:K425 av Mikael Damberg (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom värdet av en övergång till ett republikanskt statsskick vid nästa\r\nförfattningsändring.\r\n2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n21.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om den svenska rättsordningen och EU.\r\n22.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om inrättande av en författningsdomstol.\r\n2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):\r\n\r\n15.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring\r\nav grundlagens 10-årskrav på svenskt medborgarskap vid tillsättning av\r\nministrar.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:K206 av Rolf Gunnarsson (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att förbjuda statsråd/statsministrar att \"döpa\" våra skattepengar med\r\nsina namn.\r\n2003/04:K213 av Rolf Gunnarsson (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att minska antalet ledamöter i Sveriges riksdag till 249.\r\n2003/04:K214 av Gustav Fridolin (mp):\r\n\r\n3. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med\r\nförslag om lämplig lagstiftning för att ge möjlighet till beslutande\r\nfolkomröstningar på andra datum än vid ordinarie valdag.\r\n2003/04:K222 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att en ny samhällsordning för 2000-talet, federalismens principer, en\r\nöppnare samhällsorganisation och ett stärkt civilsamhälle skall utgöra\r\ngrunden för en översyn av regeringsformen.\r\n2003/04:K223 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om frågan om att tolkningsföreträde när det gäller finansieringsprincipen\r\nmåste klargöras.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om vikten av att den vertikala maktdelningen stärks i Sverige.\r\n2003/04:K224 av Henrik S Järrel (m):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om mellankommunal skatteutjämning.\r\n2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring\r\nav grundlagsregleringen 1 kap. 7 § andra stycket regeringsformen i enlighet\r\nmed vad som anförs i motionen.\r\n2003/04:K232 av Peter Danielsson och Tobias Billström (båda m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att ta bort kravet på tio års medborgarskap för att bli statsråd.\r\n2003/04:K240 av Torsten Lindström (kd):\r\nRiksdagen beslutar om sådan ändring av grundlagen att statschefen och\r\növriga medlemmar i den kungliga familjen erhåller religionsfrihet på samma\r\nvillkor som rikets övriga invånare.\r\n2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en utredning av de författningsfrågor som aktualiseras i motionen.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om maktdelning.\r\n5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring\r\nav grundlagsregleringen av den lokala självstyrelsen i enlighet med vad\r\nsom anförs i motionen.\r\n15.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om lagprövningsrätten, uppenbarhetsrekvisitet och\r\nförfattningsdomstol.\r\n16.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om domstolarnas konstitutionella ställning.\r\n24.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om riksdagens storlek och dess arbetsformer.\r\n2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inrätta en författningsdomstol.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att strama upp rutinerna för verkställande av\r\nriksdagsbeslut.\r\n2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en ny svensk författning.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ett svenskt författningskonvent bör sammankallas med ett\r\nbrett deltagande från hela samhället.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att värna det lokala självstyret.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att utreda en modell för hur nya statliga åligganden på kommuner\r\noch landsting enligt lag skall följas av statlig finansiering.\r\n10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att införa en kompetenskatalog som reglerar maktförhållandena\r\nmellan nationell, regional och lokal nivå.\r\n12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om reglerna om kungahusets medlemmars religionstillhörighet\r\nenligt successionsordningens 4 §.\r\n2003/04:K303 av Magdalena Andersson och Anita Sidén (båda m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att analysera och utreda formerna för regeringens verkställande av\r\nriksdagens beslut.\r\n2003/04:K317 av Åsa Domeij m.fl. (mp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom en åtgärdsplan för att avveckla monarkin.\r\n2003/04:K326 av Hillevi Larsson (s):\r\nRiksdagen beslutar om sådan ändring av successionsordningen att alla\r\nsvenska medborgare som fyllt 18 år, har fullständig frihet att själv välja\r\nvem han eller hon vill gifta sig med under förutsättning att den personen\r\när myndig.\r\n2003/04:K330 av Gustav Fridolin (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen beslutar upphäva 5 kap. 7 § regeringsformen.\r\n2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar\r\nav successionsordningen i enlighet med vad som anförs i motionen.\r\n2003/04:K340 av Karin Granbom och Nina Lundström (båda fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att votering i fråga som rör grundlagsändring tidigast får ske\r\nkalenderåret efter det att allmänt val hållits.\r\n2003/04:K347 av Hans Backman (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att hela det statliga apanaget, precis som annan skattefinansierad\r\nverksamhet, bör redovisas och granskas offentligt.\r\n2003/04:K363 av Tobias Krantz m.fl. (fp):\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om religionsfrihet för statschefen, prinsar och prinsessor.\r\n2003/04:K364 av Björn von der Esch (kd):\r\nRiksdagen begär att regeringen låter utreda definitionen av \"folket\" så\r\nsom begreppet ingår i RF 1 kap. 1 § första satsen \"All offentlig makt i\r\nSverige utgår från folket\".\r\n2003/04:K381 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en utredning om Riksbankens ställning, den demokratiska styrningen\r\noch insynen i Riksbanken.\r\n2003/04:K389 av Peter Eriksson m.fl. (mp):\r\n\r\n2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk\r\nutredning för att se över regeringsformen i syfte att stärka riksdagens\r\nformella och faktiska ställning i EU-arbetet.\r\n2003/04:K401 av Britt-Marie Lindkvist och Anders Karlsson (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om öppen redovisning av alla medel som anslås till hovstaten.\r\n2003/04:K413 av Kerstin Lundgren (c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening i vad motionen anförs\r\nom ett svenskt demokratikonvent som ett led i översynen av regeringsformen.\r\n\r\n2003/04:K437 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att monarkin såsom statsskick bör avskaffas.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att så länge som monarkin existerar som statsskick bör kungen\r\nfråntas sin roll som ordförande för Utrikesnämnden.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att så länge som monarkin existerar som statsskick bör utländska\r\nambassadörer överlämna sina kreditivbrev hos talmannen eller utrikesministern.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att så länge som monarkin existerar som statsskick bör\r\nutrikesministern utfärda utnämningsbreven till svenska konsuler utomlands.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att så länge som monarkin existerar som statsskick bör\r\nstatschefsrollen i förhållande till främmande makt utövas av talmannen eller\r\nstatsministern.\r\n2003/04:K438 av Johan Löfstrand och Fredrik Olovsson (båda s):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om behovet av en översyn av vårt framtida statsskick.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om vikten av öppen redovisning av anslaget till hovstaten.\r\n\r\n2003/04:K441 av Lars Lilja och Britta Rådström (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom förtroendevalda i kommun, landsting eller riksdag som under en\r\nmandatperiod lämnar sitt parti.\r\n2003/04:Ju477 av Johan Pehrson m.fl. (fp):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att införa ett förstärkt skydd i grundlagen för den dömande\r\nmakten.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nRapport från uppföljning och utvärdering av vissa frågor om formerna för\r\ngrundlagsändring\r\nSammanfattning\r\nI denna rapport redovisas den uppföljning och utvärdering som\r\nkonstitutionsutskottet låtit utföra av vissa frågor som rör formerna för\r\ngrundlagsändring.\r\nInledning\r\nI samband med riksdagens behandling av grundlagsärendet om ändringar i\r\nregeringsformen rörande bl.a. samarbetet i EU (prop. 2001/02:72, bet.\r\n2001/02:KU18, bet. 2002/03:KU6, rskr. 15-16) uppkom en diskussion beträffande\r\ngällande ordning i riksdagen i samband med grundlagsändring  dels i fråga\r\nom folkomröstning om vilande grundlagsförslag, dels i fråga om beslutsordningen\r\ni ärende om vilande grundlagsförslag.\r\nUtskottet beslutade den 28 maj 2003 att låta de ovan nämnda frågorna bli\r\ntema för en uppföljning och utvärdering inom utskottet.\r\nFolkomröstning om vilande grundlagsförslag\r\nNär det gäller uppföljningen och utvärderingen beträffande de bestämmelser\r\nsom reglerar möjligheterna att yrka folkomröstning om vilande grundlagsförslag\r\nkonstateras i rapporten att gällande regler innebär att det kan uppkomma\r\nen konflikt mellan å ena sidan intresset av att kunna iaktta den\r\nfemtondagarsfrist som föreskrivs i 8 kap. 15 § tredje stycket RF för att\r\nframställa ett yrkande om folkomröstning och å andra sidan intresset av att\r\nlåta utskottsbehandlingen av ett grundlagsärende pågå så länge som möjligt\r\nunder den tid riksdagen är samlad före sommaruppehållet. I rapporten\r\nkonstateras att inte ens då man införde reglerna om möjlighet att yrka\r\nfolkomröstning i en grundlagsfråga löste man helt och fullt denna konflikt.\r\n\r\nDäremot fanns fram till 1995 en bestämmelse i riksdagsordningen som\r\nföreskrev att riksmötet skulle pågå till dess att ett redan väckt yrkande\r\nom folkomröstning hade prövats. Numera ingår i talmannens behörighet att\r\nbesluta att ett uppehåll i kammarens arbete skall avbrytas för t.ex. ett\r\nsådant ändamål. Någon skyldighet för talmannen att göra så föreligger\r\ndock inte.\r\nNuvarande reglering ger vid handen att det är av stor betydelse, för att\r\nfemtondagarsfristen skall kunna iakttas, att utskottsbehandlingen av ett\r\ngrundlagsärende avslutas inom sådan tid att rikdagen hinner fatta beslut\r\ni ärendet och femtondagarsfristen löpa ut innan kammarens arbete avslutas\r\nföre sommaruppehållet.\r\nEn riksdagsbehandling av ett grundlagsärende som inte sker alltför sent\r\nföre sommaruppehållet är också av betydelse för att tillräckligt utrymme\r\nskall finnas för en allmän debatt kring ärendet. Detta torde inte minst\r\nvara viktigt om grundlagsärendet blir föremål för en folkomröstning.\r\nBeslutsordningen i ärende om vilande grundlagsförslag\r\nI fråga om uppföljningen och utvärderingen av reglerna som rör beslutsordningen\r\ni ärende om vilande grundlagsförslag konstateras att det inte finns\r\nuttryckliga regler för vilken beslutsordning som skall tillämpas vid den\r\nprövningen av ett vilande grundlagsförslag. Emellertid kan man inte säga\r\natt praxis har vuxit fram på ett oreglerat område. Av särskild betydelse\r\när dels  reglerna för vad som är ett lagärende i riksdagen och hur ett\r\nsådant avgörs, dels  kravet på att de två riksdagsbesluten om att ändra\r\ngrundlag skall vara likalydande. Dessa regler i samverkan ger vid handen\r\nden beslutsordning som hitintills tillämpats vid det slutliga beslutet.\r\nVidare\r\nkonstateras att om man skall hårdra resonemanget kan man påstå att det\r\negentligen inte är fråga om någon beslutsordning framvuxen genom praxis.\r\nReglerna tycks nämligen inte ge utrymme för någon alternativ beslutsordning.\r\nEtt lagärende avgörs ju genom att riksdagen beslutar i fråga om den\r\naktuella lagen som sådan, dvs. i fråga om helheten. Ett beslut om att ett\r\ngrundlagsförslag skall vila innebär således att det är den föreslagna\r\nlagen, sådan den ser ut efter delbesluten, som preliminärt antas. För att\r\nde båda riksdagsbesluten skall bli likalydande, måste också det slutliga\r\nbeslutet avse denna lag, dvs. helheten.\r\nVid en närmare granskning av framför allt de grundlagsärenden där en\r\ndiskussion har uppstått kring hur dessa ärenden skall slutligen avgöras,\r\nsynes diskussionerna inte ha gällt beslutsordningen i sig och reglerna\r\nför denna. I stället synes diskussionen ha gällt just den valda \"enheten\",\r\ndvs. hur man i respektive fall har \"paketerat\" grundlagsärendet. I\r\nsamtliga fall har det handlat om att man har ansett att \"paketet\" har varit\r\nför stort, dvs. att det har inte rört en enda utan - som man uppfattat\r\ndet - flera sakfrågor.\r\nPå vilka sätt har det då betydelse hur man \"paketerar\" ett grundlagsärende?\r\nI rapporten konstateras att problem uppstår om en avvikande minoritetsmening\r\nfinns i en viss fråga och minoriteten inte accepterar att det är fråga om\r\nen avvikande mening i en delfråga, utan anser att reservationsrätt rörande\r\ndenna fråga borde föreligga även vid det slutliga beslutet. Man kan också\r\ntänka sig ett fall där majoriteten i ett grundlagsärende svänger mellan\r\ndet första och det slutliga beslutet, och den nya majoriteten i riksdagen\r\nvill förkasta det vilande beslutet. Ett för stort \"paket\" kan då uppfattas\r\n\"binda upp\" riksdagsmajoriteten och göra det svårare att förkasta ett\r\ngrundlagsförslag.\r\nEtt alltför stort \"grundlagspaket\" synes dock utgöra ett särskilt problem\r\nnär det gäller möjligheten enligt 8 kap. 15 § tredje stycket RF att besluta\r\nom folkomröstning i en grundlagsfråga. Yrkande om sådan folkomröstning\r\nkan framställas inom femton dagar från det att riksdagen antog det aktuella\r\ngrundlagsförslaget som vilande. Ett sådant yrkande kan alltså framställas\r\nefter  att riksdagen har fattat sitt första beslut, dvs. vid en tidpunkt\r\ndå det saknas möjlighet att \"paketera om\" ett grundlagsärende som uppfattas\r\nsom alltför stort för att utgöra en lämplig folkomröstningsfråga.\r\nNär det gäller frågan om vem som avgör huruvida det är fråga om ett eller\r\nflera grundlagsärenden redovisas i rapporten att konstitutionsutskottet\r\ni ett fall delade upp ett grundlagsärende, såsom det presenterats av\r\nregeringen i en proposition, på tre ärenden vid riksdagsbehandlingen.\r\nDärutöver har i åtminstone två fall vid riksdagsbehandlingen diskuterats\r\nom de då aktuella grundlagsärendena skulle delas upp på fler ärenden.\r\nBeträffande frågan om vid vilken tidpunkt ett grundlagsärende senast skall\r\ndelas upp på två eller fler ärenden, anförs i rapporten att detta skall\r\nske inför det första riksdagsbeslutet. Att göra en sådan uppdelning inför\r\nriksdagens andra beslut, när det redan finns en preliminärt antagen lag\r\nom ändring i aktuell grundlag, torde inte vara i överensstämmelse med\r\nkravet på likalydande beslut i 8 kap. 15 § första stycket RF.\r\n1 Inledning\r\n1.1 Bakgrund\r\nEnligt 4 kap. 18 § riksdagsordningen ingår numera som en uppgift i utskottens\r\nberedning av ärenden att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut inom de\r\nämnesområden som respektive utskott har att bereda.\r\nI samband med riksdagens behandling av grundlagsärendet om ändringar i\r\nregeringsformen rörande bl.a. samarbetet i EU (prop. 2001/02:72, bet.\r\n2001/02:KU18, bet. 2002/03:KU6, rskr. 15-16) uppkom en diskussion rörande\r\ngällande ordning i riksdagen i samband med grundlagsändring dels i fråga\r\nom beslutsordningen i ärende om vilande grundlagsförslag, dels i fråga om\r\nfolkomröstning om vilande grundlagsförslag.\r\nVid den allmänna motionstiden 2002 avlämnades motion 2002/03:K267 av Mats\r\nEinarsson m.fl. (v) med yrkanden om att regeringen respektive riksdagsstyrelsen\r\nskall ges till känna vad i motionen anförs om behovet av ändring i\r\nregeringsformen respektive riksdagsordningen vad gäller bestämmelser om\r\nbehandlingen av förslag till grundlagsändring och yrkanden om folkomröstning\r\nom sådant förslag. Motionen planeras bli behandlad i utskottet i samband\r\nmed andra motioner rörande författningsfrågor under våren 2004.\r\nUnder hösten 2002 fanns en samstämmig mening i konstitutionsutskottet att\r\nman borde återkomma till ovan nämnda frågor vid ett lämpligt tillfälle.\r\nEtt sådant tillfälle skulle kunna vara ett uppföljningsprojekt med dessa\r\nfrågor som tema. Målet för ett sådant projekt kunde vara att dels grundligt\r\nbelysa de aktuella frågeställningarna, dels utgöra underlag inför utskottets\r\nbehandling av den ovan nämnda motionen.\r\nUtskottet beslutade den 28 maj 2003 att låta de ovan nämnda frågorna bli\r\ntema för ett uppföljnings- och utvärderingsprojekt inom utskottet.\r\nGenomförandet\r\nUppföljningen och utvärderingen har bedrivits på så sätt att en inledande\r\nanalys av de aktuella frågeställningarna har gjorts inom utskottskansliet.\r\nAnalysen har redovisats i en promemoria för var och en av frågeställningarna.\r\nDärefter har analysen diskuterats vad gäller frågan om folkomröstning om\r\nvilande grundlagsförslag med dels en sakkunnig från Valmyndigheten, dels\r\nen expertreferensgrupp bestående av docenten Thomas Bull vid Juridiska\r\ninstitutionen, Uppsala universitet och chefen för riksdagens kammarkansli,\r\nUlf Christoffersson.\r\nAnalysen rörande frågan om beslutsordningen i ärenden om vilande\r\ngrundlagsförslag har diskuterats med en expertreferensgrupp bestående av\r\ndåvarande chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh, departementsrådet Henrik\r\nJermsten, Justitiedepartementet/L6 och chefen för riksdagens kammarkansli,\r\nUlf Christoffersson.\r\nEn parlamentarisk referensgrupp bestående av riksdagsledamöterna Pär-Axel\r\nSahlberg och Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Tobias Krantz\r\n(fp), Ingvar Svensson (kd), Kerstin Lundgren (c), Gustav Fridolin (mp)\r\noch Mats Einarsson (v) har också biträtt projektet. I denna grupp har\r\nanalysen av de båda frågeställningarna samt synpunkterna från\r\nexpertreferensgrupperna diskuterats.\r\nDispositionen\r\nI rapporten redogörs först för frågeställningen rörande folkomröstning i\r\nen grundlagsfråga. Därefter redovisas frågeställningen beträffande\r\nbeslutsordningen i ärende om vilande grundlagsförslag. Rapporten avslutas\r\nmed en kommentar rörande de båda frågeställningarnas beröringspunkter.\r\n2 Folkomröstning om vilande grundlagsförslag\r\n2.1 Inledning\r\nI denna del av rapporten belyses frågeställningen rörande folkomröstning\r\nom vilande grundlagsförslag. Texten har disponerats på så sätt att den\r\nför frågeställningen aktuella motionen först redovisas. Därefter redogörs\r\ni ett avsnitt för gällande regler om sådan folkomröstning. Detta avsnitt\r\navslutas med en sammanfattning och kommentar. I avsnittet som följer därpå\r\nbehandlas frågeställningen hur sent under ett riksmöte som ett beslut om\r\nfolkomröstning i en grundlagsfråga kan fattas. Även detta avsnitt avslutas\r\nmed en sammanfattning och kommentar. Denna del av rapporten avslutas med\r\nen kommentar.\r\n2.2 Motionen\r\nSom nämnts ovan avlämnades vid den allmänna motionstiden 2002 en motion\r\n- motion 2002/03:K267 av Mats Einarsson m.fl. (v) - med yrkanden om att\r\nregeringen respektive riksdagsstyrelsen skall ges till känna vad i motionen\r\nanförs om behovet av ändring av regeringsformen respektive riksdagsordningen\r\nvad gäller bestämmelser om behandlingen av förslag till grundlagsändring\r\noch yrkanden om folkomröstning om sådant förslag.\r\nI motionen påpekas att i diskussionerna kring grundlagsärendet om ändringar\r\ni bl.a. 10 kap. RF våren 2002 hävdades att frågan borde avgöras genom\r\nfolkomröstning. Den sena riksdagsbehandlingen av frågan innebar dock vissa\r\nproblem. Motionärerna anför att talmannen inte ansåg att femtondagarsregeln\r\ni 8 kap. 15 § RF medförde att hon var tvungen att skjuta upp sommaruppehållet\r\neller kalla till extra sammanträde. De som ville pröva frågan om folkomröstning\r\nmenade att talmannen därmed använde riksdagsordningen för att vägra den\r\nfemtondagarsfrist som anges i regeringsformen.\r\nMotionärerna anser att det är tveksamt om ett beslut om folkomröstning om\r\nvilande grundlagsförslag över huvud taget är praktiskt genomförbart om\r\ndet fattas i ett sent skede. Såväl de formella som praktiska problem som\r\nbeskrivits i motionen talar för att en översyn av regelverket bör göras.\r\nMotionärerna framhåller att det minoritetsskydd som bestämmelserna om\r\nfolkomröstning utgör måste vara möjligt att tillämpa i praktiken. Det är\r\nenligt motionärerna också olyckligt om en regel i regeringsformen, som\r\nhar uppfattats som en garanti och en del av minoritetsskyddet, kan sättas\r\nur spel av riksdagsordningens (RO) bestämmelser om sammanträdestider. En\r\nmöjlighet är att komplettera den gällande tidsgränsen för framläggande av\r\nförslag om grundlagsändring med en tidsgräns för riksdagens beslut i sådant\r\närende. Motionärerna framhåller att kravet att ett beslut om folkomröstning\r\nskall vara praktiskt genomförbart måste förenas med behovet av tillräcklig\r\ntid för utskottsbehandling och offentlig debatt innan beslut fattas. Även\r\nandra relevanta regler i regeringsformen och rikdagsordningen kan behöva\r\nses över i detta sammanhang. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen\r\nrespektive riksdagsstyrelsen till känna.\r\n2.3 Gällande regler\r\nRegeringsformen\r\nLagtext\r\nEnligt 8 kap. 15 § tredje stycket regeringsformen (RF) skall folkomröstning\r\nom vilande grundlagsförslag anordnas, om yrkande därom framställs av minst\r\nen tiondel av riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna\r\nröstar för bifall till yrkandet. Sådant yrkande skall framställas inom\r\nfemton dagar från det att riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande.\r\nYrkandet skall inte beredas i utskott.\r\nPropositionen\r\nBestämmelsen i 8 kap. 15 § tredje stycket RF om folkomröstning om vilande\r\ngrundlagsförslag trädde i kraft den 1 januari 1980 och gäller alltjämt.\r\nDen har dock aldrig tillämpats. I förarbetena (prop. 1978/79:195, s. 52\r\nf.) framhölls att all offentlig makt i Sverige utgår enligt regeringsformens\r\n(RF) inledande stadgande från folket. Vissa principiella skäl talade därför\r\nför att folket skulle få möjlighet att ta direkt del i den beslutsprocess\r\nsom syftar till att ställa upp de grundläggande reglerna om vilka organ\r\nsom skall utöva denna makt, om hur makten skall fördelas mellan dem och\r\nom vilka gränser som skall sättas för den offentliga maktutövningen.\r\nFöredragande statsrådet anförde att de principiella skälen för folkomröstning\r\nsom ett led i grundlagsstiftningsförfarandet ytterligare hade ökat i styrka\r\ni och med att det i regeringsformen hade först in ett omfattande regelsystem\r\nmed uppgift att skydda de medborgerliga fri- och rättigheterna mot angrepp\r\nfrån det allmännas sida.\r\nRättighetsskyddsutredningen hade erinrat om att två av de tyngsta skälen\r\nmot folkomröstningar - svårigheterna att formulera frågorna och svårigheterna\r\natt tolka omröstningsresultaten - skulle komma att sakna bärkraft i fråga\r\nom grundlagsomröstningar som får den formen att folket endast har att\r\nsäga ja eller nej till ett förslag som dessförinnan har antagits som\r\nvilande av riksdagen. Mot bakgrund av det anförda förordade föredragande\r\nstatsrådet, i likhet med kommittén, att grundlagsstiftningsförfarandet\r\nkompletterades med ett folkomröstningsinstitut som innebär att beslutande\r\nfolkomröstning i en grundlagsfråga kan förrättas efter det första men\r\nföre det andra av de två riksdagsbesluten.\r\nVidare kom föredragande statsrådet till slutsatsen att folkomröstning av\r\ndet slag som det här var frågan om borde komma till stånd först efter\r\nsärskilt beslut, men att ett sådant beslut skulle kunna fattas redan av\r\nen minoritet av riksdagens ledamöter. Därutöver borde gälla att ett sådant\r\nyrkande skulle få framställas endast under en ganska kort tidsperiod efter\r\nbeslutet att anta ett grundlagsförslag som vilande.\r\nFöredragande statsrådet framhöll också att för de rådgivande folkomröstningarnas\r\ndel gäller att besluten om de frågor som skall ställas till medborgarna\r\noch om tidpunkten för omröstning skall ha formen av lag. Skälet härtill\r\när att dessa beslut ofta innefattar besvärliga ställningstaganden av stor\r\npolitisk betydelse. Föredragande statsrådet påpekade att några sådana\r\nsvårigheter inte föreligger såvitt gäller folkomröstningar i\r\ngrundlagsstiftningsfrågor. Både frågeställningen och tidpunkten är på förhand\r\ngivna.\r\nDet fanns därför enligt honom inte någon anledning vare sig att ge\r\nbeslutet om en sådan folkomröstning lagform eller att bereda frågan i utskott.\r\nFöredragande statsrådet ansåg att beslutsförfarandet i stället borde\r\nutformas efter mönster av vad som gäller för beslut om misstroendeförklaring\r\nmot statsråd. Den enda punkt i sammanhanget som enligt honom skulle kunna\r\nge upphov till svårigheter gäller vad som skall anses vara ett vilande\r\ngrundlagsförslag i motsats till två eller flera. Han påpekade att det av\r\n2 kap. 9 § riksdagsordningen (RO) följer att denna fråga i första hand\r\nskall avgöras av talmannen i samband med kammarbehandlingen. Om kammaren\r\ninte skulle dela talmannens mening får frågan på vanligt sätt avgöras av\r\nkonstitutionsutskottet.\r\nI specialmotiveringen (a. prop. s. 64) anfördes att tidsfristen för att\r\nframställa yrkande om folkomröstning efter mönster av 3 kap. 10 och 11 §§\r\nRO (väckande av motioner) hade bestämts till femton dagar. Vidare framhölls\r\natt de föreslagna nya bestämmelserna förutsätter att riksdagen, när den\r\nfattar ett vilande beslut i en grundlagsfråga, gör detta i så god tid\r\nunder riksmötet att den i tredje stycket angivna femtondagarsfristen kan\r\nlöpa ut och beslut fattas med anledning av ett eventuellt yrkande om\r\nfolkomröstning. I propositionen hänvisades härvid till vad fri- och\r\nrättighetsskyddsutredningen hade anfört under 1 kap. 4 § RO (SOU 1978:34 s.\r\n216).\r\nKonstitutionsutskottet\r\nVid riksdagsbehandlingen tillstyrkte konstitutionsutskottet förslaget om\r\nfolkomröstning i grundlagsfrågor (bet. KU 1978/79:39 s. 19). Utskottet\r\nanförde bl.a. att det är naturligt att eventuella uppkommande frågor om\r\nfolkomröstning i grundlagssammanhang i första hand kommer att aktualiseras\r\ndirekt i grundlagsärendet och sålunda normalt tas upp redan i kammardebatten\r\ni sådant ärende. Med förslagets utformning mötte enligt utskottet därvid\r\ninte något hinder att yrkande om folkomröstning framställs redan vid det\r\nsammanträde då kammaren avgör frågan om grundlagsförslaget skall antas\r\nsom vilande. Utskottet ansåg att sådant yrkande blir definitivt, om\r\ngrundlagsförslaget antas som vilande.\r\nRiksdagsordningen\r\nBestämmelser som infördes i riksdagsordningen med anledning av möjligheten\r\natt yrka folkomröstning i grundlagsfråga\r\nNär bestämmelser om folkomröstning om vilande grundlagsförslag infördes\r\ni 8 kap. 15 § tredje stycket RF var riksmötet enligt bestämmelser i\r\nriksdagsordningen indelat i lagtima och urtima riksmöte. Då skulle lagtima\r\nriksmöte som hade inletts under augusti, september eller oktober, enligt\r\n1 kap. 4 § första stycket RO, avslutas senast den 31 maj. Om synnerliga\r\nskäl förelåg kunde riksdagen förlänga riksmötet, dock längst t.o.m. den\r\n15 juni. Vidare föreskrevs att annat (urtima) riksmöte pågick så länge\r\nriksdagen fann det nödvändigt.\r\nMed anledning av att bestämmelser om folkomröstning om vilande grundlagsförslag\r\ninfördes i 8 kap. 15 § RF gjordes också en ändring i 1 kap. 4 § RO. Där\r\ntillades att om yrkande hade väckts om folkomröstning i grundlagsfråga,\r\nskulle, utan hinder av vad som annars i paragrafen sades om riksmötets\r\nlängd, riksmöte pågå till dess yrkandet hade prövats.\r\nNär det gällde förslagen till ändringar i riksdagsordningen hänvisades i\r\nproposition 1978/79:195 till vad rättighetsskyddsutredningen hade anfört\r\ni dessa delar (prop. s. 67).\r\nI fråga om ändringen i 1 kap. 4 § RO anförde rättighetsskyddsutredningen\r\natt de föreslagna reglerna i 8 kap. 15 § RF förutsätter ett visst\r\ntidsmellanrum mellan det första beslutet i ett grundlagsärende och riksmötets\r\navslutande (SOU 1978:34 s. 216). Detta innebar enligt kommittén att\r\nriksdagen vid sin arbetsplanering beträffande sådana ärenden får se till\r\natt beslut fattas i tillräckligt god tid före den tidpunkt för riksmötets\r\navslutande som följer av reglerna i förevarande paragrafs första stycke.\r\nKommittén framhöll att det emellertid inte kunde uteslutas att ett beslut\r\ni en grundlagsfråga någon gång måste fattas så sent under ett riksmöte\r\natt det uppkommer en viss konflikt mellan dessa regler och vad som förutsätts\r\ni 8 kap. 15 § RF. Av denna anledning föreslog kommittén att paragrafen\r\nkompletterades med en bestämmelse som innebar att ett riksmöte, utan hinder\r\nav vad som annars gällde i fråga om riksmötets längd, skulle pågå till\r\ndess ett föreliggande ärende om beslutande folkomröstning hade avgjorts.\r\n\r\nVidare infördes bestämmelser i 3 kap. 17 § samt i 5 kap. 2 § och 8 § andra\r\nstycket RO som innebar att ärende om folkomröstning i grundlagsfråga skulle\r\nbehandlas på samma sätt i riksdagen som ärende om missförtroendeförklaring.\r\nI 3 kap. 17 § RO föreskrevs därmed att yrkande om folkomröstning i\r\ngrundlagsfråga skulle framställas vid sammanträde med kammaren. Enligt 5\r\nkap. 2 § RO skulle ärende om folkomröstning ligga på kammarens bord till\r\ndet andra sammanträdet efter det då yrkandet framställdes och avgöras\r\nsenast vid det därpå följande sammanträdet. I 5 kap. 8 § andra stycket\r\nföreskrevs att om två eller flera yrkanden om folkomröstning beträffande\r\nsamma vilande grundlagsförslag förelåg skulle endast en omröstning äga\r\nrum.\r\nDen ovan nämnda bestämmelsen i 3 kap. 17 § RO finns sedan den 1 juli 2003\r\ni 3 kap. 15 § RO. Vid samma tidpunkt flyttades bestämmelsen i 5 kap. 8 §\r\nandra stycket RO till 5 kap. 9 § andra stycket samma lag.\r\nReformering av riksdagsarbetet och därmed slopandet av 1 kap. 4 § RO\r\nDen 1 januari 1995 upphörde 1 kap. 4 § RO att gälla.\r\nÄndringen hade sin grund i Riksdagsutredningens arbete. Utredningen\r\navlämnade i juni 1993 sitt principbetänkande Reformera riksdagsarbetet!\r\ntill talmanskonferensen med bl.a. förslag till ändringar i den statliga\r\nbudgetprocessen och riksmötets längd. Talmanskonferensen överlämnade i\r\nsin tur Riksdagsutredningens förslag till författningsändringar samt vissa\r\nav förslagen i övrigt i principbetänkandet för riksdagens bedömning och\r\nbeslut (1994/95:TK1).\r\nUtredningen anförde (a. försl. s. 87 f.) att en reform av riksmötet var\r\nangelägen för att hävda riksdagens ställning och ge riksdagen möjlighet\r\natt anpassa riksdagsarbetet till utvecklingen. En mer flexibel planering\r\nav riksdagsåret förutsatte enligt utredningen att riksdagen inte var bunden\r\nav en tidsram för sitt arbete. Sluttidpunkten den 15 juni (som införts\r\n1992) föreslogs därför utgå. Talmannen och talmanskonferensen borde i\r\nstället få vidgade befogenheter och ökat ansvar när det gällde den årliga\r\nplaneringen av riksdagsarbetet.\r\nEnligt utredningen borde riksmötet normalt inledas i september och\r\nsommaruppehållet normalt börja i juni. Under ett valår skulle tidpunkten för\r\nvalet avgöra tidsramarna för riksdagsarbetet. Vidare framhöll utredningen\r\natt talmannen alltid kunde kalla riksdagen till i förväg ej planerade\r\nsammanträden. Inget hinder mötte att sammanträden planerades in under\r\nsommaruppehållet.\r\nUtredningen ville dock inte binda riksdagen till några definitiva tidsramar.\r\nDet stred mot grundtanken bakom förslaget om ett nytt mer flexibelt\r\nriksmöte. Planeringen av kammarens sammanträden ankom enligt utredningen\r\npå talmannen i samråd med talmanskonferensen. De angivna ramarna borde\r\ndärför endast ses som riktlinjer för planeringen av den närmast överblickbara\r\nframtiden.\r\nDärutöver anförde utredningen att en annan utgångspunkt för förslagen var\r\natt, i den utsträckning så var möjligt, anpassa den nya ordningen till\r\nrådande förhållanden. Det innebar bl.a. att gällande bestämmelser om\r\ninkallande av urtima riksmöte överfördes till en skyldighet för talmannen\r\natt kalla riksdagen till sammanträde om en minoritet (115) av riksdagens\r\nledamöter eller regeringen begärde det. Regeringens möjlighet att avbryta\r\nriksmötet om den förordnat om extra val omvandlades till en möjlighet att\r\nbesluta att kammarens sammanträden skall avbrytas fram till nästa riksmöte.\r\nTalmannen kunde enligt utredningen dock alltid kalla riksdagen till\r\nsammanträde på nytt antingen på eget initiativ eller på begäran av regeringen\r\neller en minoritet av riksdagens ledamöter. Utredningen framhöll att detta\r\nvar i överensstämmelse med då gällande regler om inkallande av urtima\r\nriksmöte.\r\nRiksdagen följde talmanskonferensens, och därmed Riksdagsutredningens,\r\nförslag (bet. 1993/94:KU18, rskr. 1993/94:425, bet. 1994/95:KU2, rskr.\r\n1994/95:4).\r\nSedan den 1 januari 1995 gäller därmed enligt 2 kap. 6 § första stycket\r\nRO att talmannen beslutar efter samråd med (numera) riksdagsstyrelsen\r\nvilka uppehåll i kammarens arbete om en vecka eller längre tid som skall\r\nförekomma under pågående riksmöte.\r\nVidare föreskrivs i tredje stycket att talmannen får besluta att avbryta\r\nuppehåll i kammarens arbete. Ett sådant beslut skall fattas om regeringen\r\neller minst 115 av ledamöterna begär det. Talmannen skall kalla kammaren\r\ntill ett sammanträde som skall hållas inom tio dagar från det att begäran\r\nframställdes.\r\nFolkomröstningslag\r\nInledning\r\nI samband med att bestämmelser infördes i regeringsformen och riksdagsordningen\r\nom folkomröstning i grundlagsfrågor infördes också en särskild lag om\r\nförfarandet vid folkomröstning.\r\nI proposition 1978/79:195 anfördes att man knappast kan undvara en permanent\r\nlagstiftning om folkomröstningsförfarandet om man gör det möjligt för en\r\nminoritet inom riksdagen att få till stånd en folkomröstning (s. 54). I\r\nannat fall skulle man vara hänvisad antingen till lösningen att i det\r\nsärskilda fallet låta samma minoritet fastställa också de nödvändiga\r\nförfarandereglerna eller till metoden att låta riksdagen varje gång besluta\r\ndessa med vanlig majoritet. Båda alternativen var enligt föredragande\r\nstatsrådet förenade med nackdelar av i första hand principiell natur. Han\r\nanförde vidare att det också i fråga om rådgivande folkomröstningar får\r\nanses från principiell synpunkt tillfredsställande att de grunder som\r\nskall gälla vid en landsomfattande folkomröstning permanent finns angivna\r\ni lag. Också från praktiskt synpunkt kunde en sådan lagstiftning ha\r\nfördelar. Han förordade därför att generella lagbestämmelser meddelades om\r\nförfarandet vid folkomröstning.\r\nGällande bestämmelser\r\nEnligt 1 § folkomröstningslagen (1979:369) gäller lagen för folkomröstning\r\nsom avses i 8 kap. 4 § RF. Av sistnämnda bestämmelse framgår att lagen\r\ngäller både för rådgivande folkomröstning i hela riket och för folkomröstning\r\ni grundlagsfråga.\r\nVidare sägs i 2 § att central valmyndighet som avses i 1 kap. 15 § vallagen\r\n(1997:157) också är central myndighet för folkomröstning.\r\nI 3 § föreskrivs att riket är indelat i omröstningsdistrikt för folkomröstning.\r\nDel av kommun som vid val enligt vallagen bildar ett valdistrikt utgör\r\nett omröstningsdistrikt.\r\nEnligt 4 § svarar valnämnd som avses i 1 kap. 17 § vallagen för folkomröstnings\r\ngenomförande i varje kommun.\r\nDärutöver sägs i 5 § att rösträtt vid folkomröstning tillkommer den som\r\när röstberättigad vid val till riksdagen.\r\nI 6 § första stycket föreskrivs att när en folkomröstning skall förrättas\r\nskall, i den mån den centrala valmyndigheten inte bestämmer annat, för\r\nvar och en som enligt röstlängden är röstberättigad upprättas ett röstkort\r\nmed uppgifter om den röstande. Röstkortet skall dessutom innehålla uppgifter\r\nom omröstningen till ledning för den röstberättigade. För folkomröstning\r\noch val till riksdagen som äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort.\r\n\r\nVidare sägs att den centrala valmyndigheten på lämpligt sätt bör sprida\r\nkännedom bland allmänheten om tid och sätt för röstning och om de\r\nbestämmelser i övrigt som gäller för folkomröstningen. Myndigheten bör också\r\ninför folkomröstning i grundlagsfråga på lämpligt sätt sprida kännedom\r\nbland allmänheten om lydelsen av det förslag som omröstningen avser.\r\nSammanfattning och kommentar\r\nDen rättsliga regleringen av möjligheten att yrka folkomröstning i\r\ngrundlagsfråga\r\nSedan 1980 finns en möjlighet enligt 8 kap. 15 § tredje stycket RF att\r\nför en minoritet av riksdagens ledamöter (minst en tiondel, dvs. minst 35\r\nledamöter) framställa yrkande om folkomröstning om vilande grundlagsförslag.\r\nYrkandet skall framställas inom femton dagar från det att riksdagen antog\r\ndet aktuella grundlagsförslaget som vilande.\r\nEnligt 3 kap. 15 § RO skall yrkande om folkomröstning i grundlagsfråga\r\nframställas vid sammanträde med kammaren.\r\nI förarbetena har bestämmelserna tolkats så att det inte möter något hinder\r\natt framställa yrkandet redan vid det sammanträde då kammaren avgör frågan\r\nom grundlagsförslaget skall antas som vilande (jfr bet. KU 1978/79:39 s.\r\n19, att notera härvid är att det numera förekommer skilda debatt- och\r\nvoteringsdagar i ett ärende). Sådant yrkande får i sådant fall uppfattas\r\nsom definitivt, om grundlagsförslaget antas som vilande. Det kan alltså\r\nkonstateras att det sammanträde då kammaren avgör frågan om grundlagsförslaget\r\nskall antas som vilande förefaller vara den tidigaste tidpunkten då ett\r\nyrkande om folkomröstning kan framställas.\r\nDärutöver framhölls i förarbetena att bestämmelserna i 8 kap. 15 § tredje\r\nstycket RF förutsätter att riksdagen, när den fattar ett vilande beslut\r\ni en grundlagsfråga, gör detta i så god tid under riksmötet att den i\r\ntredje stycket angivna femtondagarsfristen kan löpa ut och beslut fattas\r\nmed anledning av ett eventuellt yrkande om folkomröstning (jfr prop.\r\n1978/79:195 s. 64).\r\nFram till den 1 januari 1995 fanns en bestämmelse i 1 kap. 4 § RO som\r\nkompletterade bestämmelsen i 8 kap. 15 § tredje stycket RF. I 1 kap. 4 §\r\nRO föreskrevs att om yrkande hade väckts om folkomröstning i grundlagsfråga\r\nskulle riksmöte pågå till dess yrkandet hade prövats. Detta gällde oavsett\r\nvad som annars föreskrevs i samma paragraf om riksmötets längd. Enligt\r\nförarbetena kunde det inte uteslutas att ett beslut i en grundlagsfråga\r\nnågon gång måste fattas så sent under ett riksmöte att det kunde uppkomma\r\nen viss konflikt mellan reglerna om riksmötets längd i 1 kap. 4 § RO och\r\nvad som förutsätts i 8 kap. 15 § tredje stycket RF (jfr SOU 1978:34 s.\r\n216). Därför föreslogs den kompletterande bestämmelsen i riksdagsordningen.\r\n\r\nDet bör framhållas att bestämmelsen i 1 kap. 4 § RO således inte utgjorde\r\nnågon garanti för att den i 8 kap. 15 § tredje stycket RF föreskrivna\r\nfemtondagarsfristen kunde iakttas. Bestämmelsen i 1 kap. 4 § RO säkerställde\r\nendast att ett redan  väckt yrkande om folkomröstning kunde prövas innan\r\nriksmötets slut. I det fall riksdagen t.ex. beslutade att som vilande\r\nanta en grundlagsändring två dagar före riksmötets slut, återstod dessa\r\ntvå dagar för att vid ett sammanträde i kammaren yrka folkomröstning i\r\ngrundlagsfrågan. Om så skedde, garanterade bestämmelsen i 1 kap. 4 § RO\r\natt riksmötet skulle pågå till dess yrkandet hade prövats. Inte ens då\r\nmöjligheten att yrka folkomröstning i en grundlagsfråga infördes i\r\nregeringsformen var reglerna således konstruerade så att den föreskrivna\r\nfemtondagarsfristen alltid skulle iakttas under pågående riksmöte.\r\nNär 1 kap. 4 § RO upphörde att gälla infördes inte någon annan särskild\r\nbestämmelse i syfte att komplettera 8 kap. 15 § tredje stycket RF. Enligt\r\nde nya bestämmelserna om riksmötets längd pågår riksmöte till dess nästa\r\nriksmöte börjar (1 kap. 2 § fjärde stycket RO). Talmannen beslutar om\r\nvilka uppehåll i kammarens arbete som skall förekomma under pågående\r\nriksmöte (2 kap. 6 § första stycket RO). Därutöver kan talmannen besluta\r\natt avbryta uppehåll i kammarens arbete (2 kap. 6 § tredje stycket RO).\r\nSkyldighet för talmannen att göra så föreligger dock endast i två fall,\r\nnämligen om regeringen eller minst 115 av riksdagens ledamöter begär det.\r\n\r\nSedan 1995 finns alltså inte någon bestämmelse i riksdagsordningen som på\r\nsamma sätt som tidigare garanterar att ett väckt yrkande om folkomröstning\r\ni grundlagsfråga kan prövas under pågående riksmöte. De nu gällande\r\nreglerna innebär emellertid att talmannen har behörighet att besluta att\r\nett uppehåll i kammarens arbete skall avbrytas för att ett yrkande om\r\nfolkomröstning skall kunna prövas.\r\nAnsvaret för att ett yrkande om folkomröstning kan framställas och\r\nprövas\r\nEnligt 8 kap. 15 § tredje stycket RF skall yrkande om folkomröstning i\r\ngrundlagsfråga inte beredas i utskott. Frågan är om det utskott som bereder\r\ndet aktuella lagförslaget ändock kan anses ha ett visst ansvar för att\r\nett yrkande om folkomröstning i grundlagsfråga kan framställas och prövas.\r\nI förarbetena till 8 kap. 15 § tredje stycket RF sägs, som redovisats\r\novan, att bestämmelsen förutsätter att riksdagen, när den fattar ett\r\nvilande beslut i en grundlagsfråga, gör detta i så god tid under riksmötet\r\natt den angivna femtondagarsfristen kan löpa ut och beslut fattas med\r\nanledning av ett eventuellt yrkande om folkomröstning. Numera pågår\r\nriksmöte till dess nästa riksmöte börjar. Emellertid gör kammaren, efter\r\nbeslut av talmannen, uppehåll i sitt arbete under sommaren. För dagens\r\nsituation torde nämnda förarbetsuttalanden därför innebära att riksdagen\r\nvid sin arbetsplanering får se till att beslut fattas i tillräckligt god\r\ntid före sommaruppehållet. I praktiken har utskotten och kammarkansliet\r\nett gemensamt ansvar för denna arbetsplanering. På detta sätt kan utskott\r\nanses ha ett visst ansvar för att ett yrkande om folkomröstning i en\r\ngrundlagsfråga skall kunna framställas och prövas.\r\nÅ andra sidan har utskott också ett ansvar för att dess ärenden blir\r\ntillräckligt beredda. Detta ansvar kan komma i konflikt med ett ansvar för\r\natt riksdagsbeslut i ett grundlagsärende fattas i så god tid före\r\nsommaruppehållet att ett eventuellt yrkande om folkomröstning kan framställas\r\noch prövas. Tidigare fanns den ovan redovisade bestämmelsen i 1 kap. 4 §\r\nRO, som syftade till att åtminstone i viss mån lösa en sådan konflikt.\r\nNågon sådan regel finns inte längre. Talmannen är ju numera endast skyldig\r\natt avbryta uppehåll i kammarens arbete om regeringen eller 115 ledamöter\r\nbegär det. Som framhållits ovan är talmannen dock behörig att besluta att\r\nett uppehåll i kammarens arbete skall avbrytas.\r\n2.4 När bör ett beslut om folkomröstning i grundlagsfråga senast\r\nfattas?\r\nInledning\r\nSom konstaterats ovan torde det sammanträde då riksdagens kammare avgör\r\nfrågan om det aktuella grundlagsförslaget skall antas som vilande vara\r\nden tidpunkt då ett yrkande om folkomröstning tidigast kan framställas.\r\nAv intresse i sammanhanget kan också vara att något undersöka när ett\r\nbeslut om folkomröstning i grundlagsfråga senast  bör fattas, inte minst\r\nmed tanke på att ett sådant beslut medför att vissa praktiska förberedelser\r\nbehöver vidtas.\r\nDen särskilda tidsfristen vid grundlagstiftning\r\nEnligt 8 kap. 15 § första stycket RF skall minst nio månader förflyta\r\nmellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare\r\noch valet, såvida inte konstitutionsutskottet genom beslut, som fattas\r\nsenast vid ärendets beredning och varom minst fem sjättedelar förenar sig,\r\nmedger undantag härifrån.\r\nI förarbetena till bestämmelsen anfördes att det är angeläget att\r\ngrundlagsförslag med stor principiell och praktisk räckvidd inte behandlas\r\nmot slutet av riksmötet närmast före valet, något som under senare decennier\r\nsnarare hade varit regel än undantag (prop. 1978/79:195 s. 51). En\r\nbestämmelse om tidsfrist borde enligt föredragande statsrådet utformas så\r\natt den innebär att en viss minsta tid skall förflyta mellan\r\ngrundlagsstiftningsärendets väckande och valet. Han ansåg att man härigenom får\r\nstörst säkerhet för en grundlig behandling i riksdagen och för att utrymme\r\nges för en omfattande allmän debatt.\r\nVidare anfördes att det måste förutsättas att det ibland kan vara angeläget\r\natt få ett grundlagsförslag antaget kort efter ett förestående riksdagsval,\r\nfastän ärendet kan väckas först när mindre än tio månader återstår till\r\nvalet. En möjlighet till undantag från tidsfristen borde därför finnas.\r\nUndantagsregeln borde dock utformas så att man inte träder intresset av\r\nen omsorgsfull utskottsbehandling för när. Föredragande statsrådet ansåg\r\natt det borde ligga i konstitutionsutskottets hand att pröva frågor om\r\nundantag från den särskilda tidsfristen. En förutsättning borde därmed\r\nvara att en majoritet om fem sjättedelar av utskottets ledamöter förenar\r\nsig om ett beslut om undantag.\r\nNär den särskilda tidsfristen infördes 1980 var den tio månader. År 1989\r\nförkortades den till nio månader. Skälet var att något underlätta för de\r\nhårt ansträngda resurserna i Regeringskansliet under de arbetstyngda\r\nhöstmånaderna (prop. 1987/88:22 s. 58).\r\nBestämmelser om val till riksdagen och folkomröstning\r\nValdag och dag för folkomröstning\r\nEnligt 3 kap. 4 § RF förrättas ordinarie val till riksdagen vart fjärde\r\når.\r\nDärutöver sägs i 8 kap. 15 § fjärde stycket RF att folkomröstning skall\r\nhållas samtidigt med det val till riksdagen som avses i första stycket,\r\ndvs. det riksdagsval som skall ha hållits innan det andra beslutet om\r\nstiftande av grundlag fattas.\r\nI 1 kap. 9 § vallagen föreskrivs att val skall hållas på en söndag.\r\nVidare framgår av 1 kap. 10 § att valdag för ordinarie val till riksdagen\r\när den tredje söndagen i september.\r\nRöstkort och röstsedlar vid folkomröstning\r\nAv 6 § folkomröstningslagen framgår att det skall upprättas ett röstkort\r\nmed uppgift om den röstande när en folkomröstning skall förrättas, om\r\ninte den centrala valmyndigheten bestämmer annat. För folkomröstning och\r\nval till riksdagen som förrättas samtidigt upprättas gemensamt röstkort.\r\nI fråga om röstkort tillämpas i övrigt 7 kap. 7-9 §§ vallagen (1997:157).\r\n\r\nValmyndigheten skall också på lämpligt sätt sprida kännedom om tid och\r\nsätt för röstning och om de bestämmelser i övrigt som gäller för\r\nfolkomröstningen. Myndigheten bör också inför folkomröstning i grundlagsfråga\r\npå lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om lydelsen av det\r\nförslag som omröstningen avser.\r\nEnligt 7 § första stycket får vid folkomröstningen endast användas röstsedlar\r\nsom tillhandahålls av centrala valmyndigheten.\r\nI andra stycket sägs att för varje förslag som är föremål för omröstning\r\nframställs röstsedlar försedda med tryckt meningsyttring. Dessutom skall\r\nfinnas blanka röstsedlar. Röstsedlar för en och samma omröstning skall\r\nvara lika till storlek, färg och material.\r\nVidare föreskrivs i 8 § att statsverket svarar för kostnaderna för\r\nframställning av det antal röstsedlar som behövs. I lokal där omröstning\r\näger rum skall de röstande ha tillgång till röstsedlar för varje förslag\r\nsom är föremål för folkomröstning och blanka sedlar. Därutöver sägs att\r\ni fråga om kuvert tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket, 2\r\noch 3 §§ vallagen om valkuvert.\r\nAv 10 § andra stycket framgår att om folkomröstning äger rum i samband\r\nmed val till riksdagen skall den som röstar på postkontor, på ett särskilt\r\nröstmottagningsställe inom landet eller hos utlandsmyndighet och som önskar\r\ndelta i både omröstningen och i valet, avge sin röst i folkomröstningen\r\nsamtidigt som han röstar i valet.\r\nVidare framgår av tredje stycket att i fråga om röstningen och om den\r\nvidare behandlingen av röster som har avlämnats på postkontor, på ett\r\nsärskilt röstmottagningsställe inom landet eller hos utlandsmyndighet\r\ntillämpas i övrigt bestämmelserna om ordinarie val till riksdagen i 11-15\r\nkap. vallagen.\r\nRöstkort och röstmottagning vid riksdagsval\r\nEnligt 7 kap. 7 § första stycket vallagen skall den centrala valmyndigheten\r\nupprätta ett röstkort för var och en som finns i en röstlängd. För val\r\nsom hålls samtidigt skall det upprättas ett gemensamt röstkort.\r\nVidare sägs i andra stycket att ett röstkort skall innehålla uppgift om\r\nväljarens namn och nummer i röstlängden, och vilka val som väljaren får\r\ndelta i.\r\nI tredje stycket sägs att röstkortet också bör innehålla annan information\r\nom valet.\r\nEnligt 7 kap. 8 § vallagen skall röstkort skickas ut så snart som möjligt,\r\ndock senast i så god tid att de kan beräknas vara väljare som är\r\nfolkbokförda i landet till handa senast 18 dagar före valdagen.\r\nAv 11 kap. 2 § framgår att poströstning i bl.a. ordinarie val till riksdagen\r\nskall vara möjligt från och med den artonde dagen före valdagen till och\r\nmed valdagen.\r\nVidare föreskrivs i 12 kap. 5 § att särskild röstmottagning vid sjukhus,\r\nålderdomshem, kriminalvårdsanstalter eller liknande vårdinrättningar\r\neller vårdanstalter får anordnas från och med den sjunde dagen före\r\nvaldagen till och med valdagen.\r\nEnligt 13 kap. 2 § får vid ordinarie val till riksdagen röstmottagning\r\nhos en utlandsmyndighet börja tidigast den tjugofjärde dagen före valdagen.\r\n\r\nDärutöver sägs i 14 kap. 11 § att vid ordinarie val till riksdagen får en\r\nbudröst göras i ordning tidigast 24 dagar före valdagen.\r\nBrevröstning\r\nEnligt 1 § lagen (2003:84) om brevröstning i vissa fall får vid ordinarie\r\nval eller omval till riksdagen, ordinarie val till landstings- och\r\nkommunalfullmäktige samt vid extra val till riksdagen, val till\r\nEuropaparlamentet\r\noch folkomröstning väljare som vistas utomlands eller ombord på ett fartyg\r\ni utrikesfart brevrösta enligt bestämmelserna i denna lag.\r\nAv 6 § framgår att ett ytterkuvert för brevröst från utlandet får göras\r\ni ordning tidigast 30 dagar före valdagen.\r\nExtra val\r\nInledning\r\nBestämmelserna i 8 kap. 15 § RF om stiftande av grundlag hindrar inte att\r\nen grundlagsändring görs i anslutning till ett extra val (Holmberg/Stjernquist,\r\n1980, s. 296). Det kan därför vara av intresse att också något redogöra\r\nför vad som gäller för extra val till riksdagen. Därmed kan också belysas\r\nvilka tidsfrister som har ansetts rimliga för de valförberedelser som\r\nbehöver vidtas inför ett extra val.\r\nBestämmelser i regeringsformen\r\nEnligt 3 kap. 4 § RF får regeringen förordna om extra val till riksdagen\r\nmellan ordinarie val. Extra val hålls inom tre månader efter förordnandet.\r\n\r\nVidare finns bestämmelser i 6 kap. 3 § RF om extra val i visst fall (om\r\nriksdagen fyra gånger har förkastat talmannens förslag till statsminister\r\noch ordinarie val till riksdagen inte skall hållas inom tre månader).\r\nÄven i detta fall skall extra val hållas inom tre månader.\r\nGrundlagberedningen föreslog att extra val skulle hållas inom två månader\r\nfrån regeringens förordnande (SOU 1972:15 s. 126 f.). I proposition 1973:90\r\nanförde departementschefen att Grundlagberedningens förslag, enligt\r\nberäkningar av Riksskatteverket, skulle innebära en förkortning av tiden\r\nför förberedelse av extra val med upp till tre veckor i jämförelse med\r\nden tid som för närvarande stod till buds (s. 249). Han påpekade att\r\nberedningen hade föreslagit förkortade tider vid extra val för utsändande\r\nav röstkort samt för post- och utlandsröstning (SOU 1972:16 s. 12).\r\nRiksskatteverket hade bedömt det som visserligen möjligt att genomföra ett\r\nextra val inom två månader. Verket ansåg emellertid att den tillgängliga\r\ntiden skulle bli ytterligt knapp. Bland annat skulle endast en mycket\r\nkort tid vara tillgänglig för nomineringar inom partierna.\r\nDepartementschefen anförde vidare att redan Riksskatteverkets beräkningar\r\ningav starkt tvivel om det lämpliga i att bestämma fristen för extra val\r\ntill endast två månader. Tidsramarna för olika led i valförberedelserna\r\nfick enligt hans mening inte pressas så att några marginaler inte finns.\r\nEn rimlig tid för nomineringar måste stå till buds. Till vad som nu sagts\r\nkom att riksdagen vid sin behandling av förslag till ny vallag (KU 1972:49,\r\nrskr. 1972:269) hade beslutat frister för valförberedelserna, som inte\r\nvar oväsentligt längre än de som beredningen räknade med. Förlängningen\r\ngällde bl.a. tiden för leverans av valsedlar till partierna, tiden för\r\npoströstning och för röstning hos utlandsmyndighet samt tiden för utsändande\r\nav röstkort. Mot denna bakgrund föreslog departementschefen att perioden\r\nmellan beslut om extra val och valet förlängdes till tre månader. Han\r\npåpekade att tiden är en maximifrist, som alltså inte behöver utnyttjas\r\ntill fullo. Därutöver ville han framhålla att en fördel med en längre\r\nfrist var att möjligheterna därigenom ökade att finna en valdag som var\r\ngynnsam med tanke på valdeltagandet.\r\nVallagen\r\nEnligt 1 kap. 11 § första stycket vallagen bestämmer regeringen vilken\r\ndag som skall vara valdag vid extra val till riksdagen som beslutats av\r\nregeringen.\r\nVidare framgår av 1 kap. 11 § andra stycket att om extra val hålls på\r\ngrund av att riksdagen fyra gånger har förkastat talmannens förslag till\r\nstatsminister, bestämmer riksdagens talman efter samråd med den centrala\r\nvalmyndigheten vilken dag som skall vara valdag.\r\nAv 11 kap. 2 § vallagen framgår att poströstning i extra val till riksdagen\r\nskall vara möjligt från och med den tionde dagen före valdagen till och\r\nmed valdagen.\r\nVidare framgår av 13 kap. 2 § vallagen att röstmottagning hos utlandsmyndighet\r\nfår börja tidigast den tjugonde dagen före valdagen vid extra val till\r\nriksdagen.\r\nDärutöver framgår av 14 kap. 11 § vallagen att vid extra val till riksdagen\r\nfår en budröst som lämnas i vallokalen, på ett särskilt röstmottagningsställe\r\neller på ett postkontor göras i ordning tidigast 10 dagar före valdagen.\r\nEn budröst som lämnas hos en utlandsmyndighet vid ett sådant val får\r\ngöras i ordning tidigast 20 dagar före valdagen.\r\nBrevröstningslagen\r\nAv 1 § brevröstningslagen (2003:84) framgår att samma regler gäller för\r\nbrevröstning vid extra val till riksdagen som vid ordinarie val eller\r\nomval till riksdagen (se vidare ovan). Även vid extra val får således ett\r\nytterkuvert för brevröst från utlandet göras i ordning tidigast 30 dagar\r\nföre valdagen.\r\nSammanfattning och kommentar\r\nAv redovisningen ovan framgår att den särskilda tidsfristen vid\r\ngrundlagstiftning, som sedan 1989 uppgår till nio månader, infördes för att\r\nförlänga den betänkandetid som övriga regler om grundlagstiftningsförfarandet\r\ninnebär. Genom den särskilda tidsfristen ville man komma ifrån den ordning\r\nsom utvecklats att grundlagsförslag med stor principiell och praktisk\r\nräckvidd behandlades mot slutet av riksmötet närmast före valet. Tidsfristen\r\nsyftar till att så långt möjligt säkerställa en grundlig behandling av\r\ngrundlagsförslag i riksdagen och att utrymme ges för en omfattande allmän\r\ndebatt. Utgångspunkten vid grundlagstiftning att detta skall ske med\r\nsärskilt mycket betänketid, där utrymme också skall lämnas för den allmänna\r\ndebatten, innebär således i sig att ett första riksdagsbeslut om att anta\r\nen grundlagsändring - med eventuellt i anslutning därtill beslutad\r\nfolkomröstning - inte bör ske alltför nära inpå det andra riksdagsbeslutet.\r\n\r\nOrdinarie val till riksdagen skall hållas tredje söndagen i september. En\r\nfolkomröstning i grundlagsfråga skall hållas samtidigt med riksdagsvalet.\r\n\r\nFör folkomröstning och val till riksdagen som förrättas samtidigt upprättas\r\ngemensamt röstkort. Ett röstkort skall vara väljare som är folkbokförda\r\ni landet till handa senast 18 dagar före valdagen.\r\nDärutöver gäller att röstmottagning hos en utlandsmyndighet får börja\r\ntidigast den tjugofjärde dagen före valdagen. Röstkort är inte nödvändigt\r\nvid utlandsröstning (prop. 1996/97:70 s. 210). Samma tidsfrist om 24 dagar\r\ngäller också för hur långt före valdagen som en budröst får göras i ordning.\r\n\r\nVidare framgår av bestämmelserna i brevröstningslagen att ytterkuvert för\r\nbrevröstning får göras i ordning tidigast 30 dagar före valdagen.\r\nSammanfattningsvis innebär föreskrivna tidsfrister att val till riksdagen\r\noch samtidig folkomröstning i en grundlagsfråga i vissa fall får påbörjas\r\nredan 30 dagar före valet. Val- och röstningsförberedelserna behöver därför\r\nvara avslutade vid denna tidpunkt. Ett beslut om folkomröstning i en\r\ngrundlagsfråga bör alltså fattas i så god tid att förberedelserna kan vara\r\nklara vid nämnda tidpunkt.\r\nHur lång tid kan då rimligen behövas för praktisk förberedelse av en\r\nfolkomröstning om ett vilande grundlagsförslag? En jämförelse kan härvid\r\ngöras med den tid som har ansetts behövas för förberedelse av extra val\r\ntill riksdagen. Som framgått ovan gäller en maximifrist om tre månader\r\nfrån regeringens förordnande att extra val skall hållas. Här har bl.a.\r\nbeaktats att en rimlig tid för nomineringar inom partierna måste stå till\r\nbuds. Sådana hänsynstaganden behöver inte göras när det gäller förberedelser\r\nav en folkomröstning i grundlagsfråga. En rimlig tid för förberedelse bör\r\ndärför kunna vara kortare än tre månader. Dock bör, som påpekats ovan,\r\nförberedelserna vara klara 30 dagar före omröstningen.\r\nEtt tänkt scenario kan vara att ett beslut om vilande grundlagsförslag\r\nfattas vid en så sen tidpunkt som dagen före sommaruppehållet i riksdagsarbetet,\r\nvilket brukar inledas omkring den 15 juni. Om hänsyn därefter skall tas\r\ntill den föreskrivna fristen om femton dagar för framställande av ett\r\nyrkande om folkomröstning får man räkna med ytterligare 15 dagar fram i\r\ntiden. Givet att ett sådant yrkande framställs på den femtonde dagen behövs\r\nviss ytterligare tid för bordläggning av ärendet om folkomröstning och\r\nför riksdagens beslut. Därmed torde återstå åtminstone två månader fram\r\ntill valdagen.\r\nFör att återknyta till inledningen av sammanfattningen kan man fråga sig\r\nom en tidsfrist om två månader innebär tillräckligt utrymme för en allmän\r\ndebatt kring en folkomröstning i en grundlagsfråga.\r\n2.5 Avslutande kommentar\r\nMöjligheten att framställa yrkande om att folkomröstning om ett vilande\r\ngrundlagsförslag skall hållas infördes 1980. Något sådant yrkande har\r\nhitintills aldrig framställts och en folkomröstning av detta slag har\r\nföljaktligen aldrig hållits. I grundlagsbestämmelsen föreskrivs en\r\nfemtondagarsfrist för att framställa ett sådant yrkande från  det att det\r\naktuella grundlagsförslaget antogs som vilande. Samtidigt föreskrev man\r\nredan från början som ett krav i riksdagsordningen att yrkandet skall\r\nframställas vid ett sammanträde i kammaren. Därmed har det från början\r\nfunnits en konflikt mellan intresset av att iaktta femtondagarsfristen\r\noch intresset av att låta utskottsbehandlingen av grundlagsärendet pågå\r\nså länge som möjligt under den tid riksdagen är samlad före sommaren. Som\r\nframhållits ovan fanns det inte ens vid reglernas införande någon bestämmelse\r\nsom helt och fullt löste denna konflikt.\r\nDäremot fanns fram till 1995 en bestämmelse i riksdagsordningen som\r\nföreskrev att riksmötet skulle pågå till dess att ett redan väckt yrkande\r\nom folkomröstning hade prövats. Numera ingår i talmannens behörighet att\r\nbesluta att ett uppehåll i kammarens arbete skall avbrytas för t.ex. ett\r\nsådant ändamål. Någon skyldighet för talmannen att göra så föreligger\r\ndock inte.\r\nNuvarande reglering ger vid handen att det är av stor betydelse, för att\r\nfemtondagarsfristen skall kunna iakttas, att utskottsbehandlingen av ett\r\ngrundlagsärende avslutas inom sådan tid att rikdagen hinner fatta beslut\r\ni ärendet och femtondagarsfristen löpa innan kammarens arbete avslutas\r\nföre sommaruppehållet.\r\nEn riksdagsbehandling av ett grundlagsärende som inte sker alltför sent\r\nföre sommaruppehållet är också av betydelse för att tillräckligt utrymme\r\nskall finnas för en allmän debatt kring ärendet. Detta torde inte minst\r\nvara viktigt om grundlagsärendet blir föremål för en folkomröstning.\r\nOm ett grundlagsärende blir föremål för folkomröstning har en tidig\r\nriksdagsbehandling också betydelse för de praktiska förberedelser som måste\r\nvidtas inför en sådan folkomröstning. En komplicerande faktor är härvid\r\natt folkomröstningen skall hållas samtidigt som riksdagsvalet, varför en\r\nsamordning av förberedelserna för omröstningen och valet behöver ske.\r\nBland annat följer av bestämmelserna i vallagen att gemensamt röstkort\r\nskall upprättas.\r\n3 Beslutsordningen i ärende om vilande grundlagsförslag\r\n3.1 Inledning\r\nI denna del av rapporten belyses frågeställningen om beslutsordningen i\r\närende om vilande grundlagsförslag. Gällande bestämmelser för denna\r\nbeslutsordning redovisas först i ett avsnitt som avslutas med en sammanfattning\r\noch kommentar. Därefter redogörs för praxis kring ordningen vid rikdagens\r\nandra beslut om en grundlagsändring. Avsnittet avslutas med en kommentar.\r\nI det påföljande avsnittet förs, med redovisning av vissa grundläggande\r\nfrågeställningar, ett resonemang kring vari den enhet som utgör det vilande\r\ngrundlagsförslaget består. Avsnittet avslutas med en sammanfattning och\r\nkommentar. Efter detta följer ett avsnitt med en redogörelse för diskussioner\r\nsom har förekommit i riksdagen kring den enhet som valts för ett\r\ngrundlagsärende. Därefter följer en avslutande kommentar till denna del av\r\nrapporten.\r\n3.2 Gällande bestämmelser\r\nRegeringsformen\r\nLagtext\r\nEnligt 8 kap. 15 § första stycket regeringsformen (RF) stiftas grundlag\r\ngenom två likalydande beslut. Det andra beslutet får inte fattas förrän\r\ndet efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket\r\noch den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall minst nio månader\r\nförflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens\r\nkammare och valet, såvida icke konstitutionsutskottet genom beslut, som\r\nfattas senast vid ärendets beredning och varom minst fem sjättedelar av\r\nledamöterna förenar sig, medger undantag härifrån.\r\nI andra stycket föreskrivs att riksdagen inte får såsom vilande anta ett\r\nförslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande\r\ngrundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget.\r\n\r\nBakgrund\r\nFormkraven för beslut om grundlagsändring har ett huvudinslag - beslut\r\nvid två riksmöten med val emellan. Denna ordning har hävd sedan 1766, då\r\nman bestämde att en grundlagsändring skulle kunna ske endast genom beslut\r\nvid två riksmöten (Grundlagarna, Holmberg/Stjernquist, 1980, s. 295).\r\nKravet vid grundlagsstiftning att de båda riksdagsbesluten skall vara\r\nlikalydande har också gällt under lång tid. Enligt 81 § i 1809 års\r\nregeringsform kunde grundlag inte ändras eller upphävas \"utan genom Konungens\r\noch två riksdagars beslut\". I 64 § RO stadgades därutöver följande.\r\nFörslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag\r\nkan förkastas å den riksdag, vid vilken förslaget väcktes, men ej slutligen\r\nantagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, vilket\r\nskall vila för att efter därpå förrättade nya val i hela riket till andra\r\nkammaren av den riksdag, som först sammanträder, ånyo prövas. Varder\r\nförslaget därvid av bägge kamrarna antaget, bliver det riksdagens beslut;\r\nägande kamrarna ej rätt att uti vilande förslag ändring göra. Ej må beslut\r\növer vilande förslag till annan riksdag, än nu är nämnt, uppskjutas, utan\r\natt Konungen och bägge kamrarna därom äro ense.\r\nEtt vilande grundlagsförslag skulle alltså antingen oförändrat antas eller\r\nförkastas (Malmgren, Riksdagen och grundlagarna, Sveriges riksdag XIV, s.\r\n136 f.).\r\nEn nyhet i 1974 års regeringsform är däremot förbudet i 8 kap. 15 § andra\r\nstycket RF mot parallella vilande beslut om ändring i samma grundlagsföreskrift\r\nsom sinsemellan var oförenliga.\r\nEnligt praxis förelåg tidigare inget hinder mot att riksdagen fattade ett\r\nvilande beslut som stod i strid med ett tidigare under samma\r\nandrakammarvalsperiod\r\nfattat vilande beslut. I konsekvens härmed hade det tillåtits att alternativa\r\nbeslut antogs vid en och samma riksdag och vid ett och samma sammanträde.\r\nDetta möjliggjordes av den särskilda voteringsordning som tillämpades,\r\nvilken innebar att förslag som uteslöt varandra inte ställdes mot varandra\r\nutan varje yrkande för sig blev föremål för proposition på bifall och\r\navslag. Det hade därvid inträffat, att mer än ett förslag bifallits och\r\nalltså förklarats vilande. Anledningen kunde vara att kammaren inte hade\r\nnågon klar uppfattning utan ville kunna välja mellan de båda alternativen\r\nvid det slutliga beslutet (vilket bl.a. skedde i samband med tillkomsten\r\nav 1949 års tryckfrihetsförordning). Vidare hade inträffat att kamrarna\r\nhaft olika mening i ett ärende, men att den kammare som sist tagit ställning\r\ntill ärendet fattat alternativa beslut för att därmed dels markera sin\r\nuppfattning, dels inte stjälpa ärendet (Nils Stjernquist, Riksdagens arbete\r\noch arbetsformer, Samhälle och riksdag del IV, s. 411 f.).\r\nFörfattningsutredningen ansåg att man inte längre skulle få tillämpa\r\nförfaringssättet att som vilande anta alternativa beslut eller under en\r\nvalperiod fatta ett vilande beslut, som strider mot ett tidigare under\r\nperioden fattat vilande beslut (SOU 1963:17 s. 349). Enligt utredningen\r\nborde väljarna vid det riksdagsval, som skall föregå det slutliga beslutet,\r\ninte ställas inför den situationen att de inte vet vilket av de vilande\r\nbesluten i en och samma fråga som riksdagen egentligen förordar. Utredningen\r\nanförde vidare att förfaringssättet inte heller var förenligt med de regler\r\nangående folkomröstning om vilande beslut, som utredningen föreslog.\r\nGrundlagberedningen anslöt sig till Författningsutredningens ståndpunkt\r\n(SOU 1972:15). Beredningen förordade därför att en föreskrift infördes\r\nenligt vilken riksdagen inte skulle kunna anta ett grundlagsförslag såsom\r\nvilande, om förslaget var oförenligt med annat vilande grundlagsförslag.\r\nTillvägagångssättet skulle därmed bli att riksdagen senast i samband med\r\ndet senare beslutet upphävde det tidigare beslutet. Enligt beredningen\r\ninnebar detta att det blev en uppgift för talmannen att vid ställandet av\r\nbeslutsproposition pröva de två förslagens förenlighet. Om talmannen och\r\nkammaren hade skilda meningar, skulle konstitutionsutskottet skilja mellan\r\ndem (2 kap. 9 § beredningens förslag till RO). Den antagna grundlagstexten\r\nkom att följa, med en viss redaktionell ändring, Grundlagberedningens\r\nförslag (prop. 1973.90 s. 323).\r\nRiksdagsordningen\r\nLagtext\r\nEnligt 3 kap. 16 § riksdagsordningen (RO) skall konstitutionsutskottet\r\nanmäla vilande beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsordningen\r\ntill kammaren för slutligt beslut.\r\nI 4 kap. 8 § fjärde stycket RO föreskrivs vidare att utskott skall till\r\nanmälan till kammaren av vilande beslut som sägs i 3 kap. 16 § foga\r\nyttrande i ärendet.\r\nBakgrund\r\nFöre de ändringar som gjordes i RO i samband med 1974 års författningsreform\r\ngällde enligt praxis att det ankom på konstitutionsutskottet att till\r\nkamrarna anmäla vilande förslag för slutligt beslut (utskottens yttranden\r\neller betänkanden betecknades fram till 1971 antingen som utlåtanden,\r\nvilka avgavs som svar på kamrarnas remisser, eller som memorial, vilka\r\ninnefattade utskottens på eget initiativ gjorda framställningar, Malmgren\r\nm.fl., Sveriges grundlagar, 9:e upplagan, s. 182. Anmälan om vilande\r\ngrundlagsförslag gjordes alltså fram till 1971 i form av memorial. Därefter\r\nanvändes beteckningen betänkande.) Samtliga förslag kunde, men behövde\r\ninte, samlas ihop i ett enda memorial eller betänkande. Om alternativa\r\nförslag förelåg, brukade detta anmärkas. Detsamma gällde om en och samma\r\ngrundlagsparagraf även annars var föremål för mer än ett vilande förslag.\r\nI sistnämnda fall presenterade utskottet en sammanställning av den\r\ndefinitiva lydelsen, om de vilande förslagen antogs (Nils Stjernquist,\r\nRiksdagens arbete och arbetsformer, Samhälle och riksdag del IV, s. 413).\r\n\r\nGrundlagberedningen föreslog att konstitutionsutskottets uppgift att anmäla\r\nvilande grundlagsbeslut för slutligt beslut skulle lagfästas i 3 kap. 15\r\n§ RO (SOU 1972:15 s. 271). Förslaget stämde i sak överens med\r\nFörfattningsutredningens förslag (2 kap. 9 § FRO, se SOU 1963:18 s. 78).\r\nDepartementsförslaget (prop. 1973:90) innebar dock att bestämmelsen infördes\r\ni 3 kap. 16 § RO.\r\nVidare gällde enligt praxis före författningsreformen att konstitutionsutskottet\r\nlade fram de vilande grundlagsförslagen utan eget yttrande för den nyvalda\r\nriksdagen, även om förslagen var politiskt kontroversiella\r\n(Holmberg/Stjernquist,\r\nGrundlagarna, 1980, s. 689 f.).\r\nKonstitutionsutskottets anmälan till kamrarna betraktades vid denna tid\r\nsom en expeditionsåtgärd (se t.ex. bet. KU 1971:6 s. 1, bifogas som bilaga\r\n1). Grundlagberedningen menade att det emellertid kunde vara värdefullt\r\natt den nyvalda riksdagen får ta ställning till vilande beslut, i fråga\r\nom grundlag eller annat ämne, på grundval av uttalanden från ett utskott\r\nsom återspeglar den nya riksdagens sammansättning (SOU 1972:15 s. 275).\r\nFör att undanröja tvekan föreslog beredningen därmed att utskott, som\r\nanmäler vilande beslut, uttryckligen berättigades genom en bestämmelse i\r\n4 kap. 8 § RO att foga ett eget yttrande vid anmälan. Beredningen framhöll\r\natt yttrandet givetvis kunde avse endast frågan huruvida det vilande\r\nbeslutet skulle antas eller förkastas. Det anmärktes vidare att någon\r\nsärskild befogenhet att väcka motion med anledning av vilande beslut inte\r\nförelåg enligt förslaget.\r\nDepartementsförslaget stämde överens med Grundlagberedningens förslag\r\n(prop. 1973:90 s. 480).\r\nVid riksdagsbehandlingen beslutades dock, med bifall till en motion, att\r\nett utskott skall vara skyldigt, och inte enbart berättigat, att foga ett\r\nyttrande till en anmälan om vilande beslut. Genom en sådan omformulering\r\ntorde enligt konstitutionsutskottet t.ex. inget tvivel råda om att en\r\nminoritet inom utskottet i reservation kunde yrka avslag på det vilande\r\ngrundlagsförslaget, medan majoriteten tillstyrkte (KU 1973:26 s. 84).\r\nBestämmelsen finns sedan den 1 juli 2003 i 4 kap. 9 § tredje stycket RO\r\n(tidigare 4 kap. 8 § fjärde stycket RO).\r\nÄven om konstitutionsutskottets uppgift att anmäla vilande grundlagsförslag\r\nför slutligt beslut uppfattades som en expeditionsåtgärd enligt den äldre,\r\noreglerade ordningen, betraktades ingalunda det slutliga beslutet som en\r\nren formalitet. Det förekom vid flera tillfällen att vilande grundlagsförslag\r\nförkastades vid det slutliga beslutet (se t.ex. Malmgren, Riksdagen och\r\nlagstiftningen, Sveriges riksdag XIV, s. 137 f. och Stjernquist, Riksdagens\r\narbetsformer, Samhälle och riksdag del IV, s. 414).\r\nSammanfattning och kommentar\r\nAlltsedan 1766 har det uppställts ett formkrav vid grundlagsändring som\r\ninnebär att en ändring skall antas genom två beslut med mellanliggande\r\nriksdagsval.\r\nÄven enligt den ordning som gällde före 1974 års författningsreform krävdes\r\natt de båda riksdagsbesluten var likalydande. Dock förelåg enligt denna\r\ntids praxis inget hinder mot att riksdagen fattade beslut om ett vilande\r\ngrundlagsförslag som stod i strid med ett tidigare fattat vilande beslut,\r\neller att beslut om alternativa vilande grundlagsförslag fattades. I\r\n1974 års RF infördes emellertid ett förbud mot detta förfarande, dvs. att\r\nanta parallella vilande grundlagsbeslut som sinsemellan var oförenliga.\r\nHur\r\nett ärende om vilande grundlagsförslag skulle anhängiggöras i de båda\r\nkamrarna för slutligt beslut var oreglerat. Enligt praxis hade\r\nkonstitutionsutskottet till uppgift att anmäla de vilande förslagen för slutligt\r\nbeslut. Denna anmälan uppfattades som en expeditionsåtgärd, och utskottet\r\nlade fram de vilande förslagen utan något eget yttrande (och följaktligen\r\nutan reservationer).\r\nVid 1974 års författningsreform lagfästes konstitutionsutskottets uppgift\r\natt anmäla vilande grundlagsförslag för slutligt beslut genom en bestämmelse\r\ni riksdagsordningen. Samtidigt infördes en bestämmelse (också i RO) om\r\natt utskott var skyldigt att foga ett yttrande till en anmälan om vilande\r\nbeslut. Denna skyldighet infördes för att bl.a. klargöra att en minoritet\r\ninom ett utskott i en reservation kan yrka avslag på ett vilande\r\ngrundlagsförslag.\r\nDe grundläggande momenten vid ändring av grundlag har alltså varit desamma\r\nunder lång tid; två beslut med mellanliggande riksdagsval och krav på att\r\nde båda besluten skall vara likalydande.\r\nEn nyhet från 1974 års författningsreform är däremot att konstitutionsutskottets\r\nuppgift att anmäla vilande förslag för slutligt beslut inte längre betraktas\r\nsom en ren expeditionsåtgärd, utan utskottet är numera skyldigt att foga\r\nett eget yttrande till anmälan.\r\nEn annan förändring från denna tid är förbudet mot parallella beslut om\r\nvilande grundlagsförslag som sinsemellan är oförenliga. Därmed skall\r\nväljarna kunna veta vilket grundlagsförslag i en viss fråga som riksdagen\r\nförordar.\r\n3.3 Praxis kring ordningen vid det slutliga beslutet\r\nKonstitutionsutskottets första anmälan av vilande grundlagsbeslut efter\r\natt 1974 års författningsreform genomförts\r\nDet första riksmöte då konstitutionsutskottet hade att anmäla vilande\r\ngrundlagsförslag för slutligt beslut efter att 1974 års författningsreform\r\nhade genomförts inträffade 1976/77. Därvid hade utskottet också att för\r\nförsta gången göra anmälan enligt de nya reglerna, dvs. uppgiften att\r\nanmäla var nu lagfäst och till anmälan skulle fogas ett yttrande från\r\nutskottet.\r\nI betänkande KU 1976/77:1 anmälde utskottet fyra vilande grundlagsförslag\r\nför slutligt beslut. Förslagen hade sin bakgrund i fyra skilda propositioner\r\noch i fyra skilda utskottsbetänkanden. Enligt betänkandet avsåg\r\ngrundlagsförslagen dels medborgerliga fri- och rättigheter med förslag till lag\r\nom ändring i regeringsformen (berörde flera paragrafer i 1, 2, 10 och 11\r\nkap. RF), dels kungörande av lagar och andra författningar med förslag\r\ntill lag om ändring i regeringsformen (berörde en paragraf i 8 kap. RF),\r\ndels allmänna handlingars offentlighet med förslag till lag om ändring\r\ni tryckfrihetsförordningen (berörde hela 2 kap. TF), dels  grundlagsändringar\r\nangående tryckfriheten med förslag till lag om ändring i\r\ntryckfrihetsförordningen\r\n(berörde ett stort antal paragrafer i samtliga kapitel i TF utom 2 kap.).\r\n\r\nUtskottet erinrade i sitt yttrande om att då riksdagen våren 1976 fattade\r\nbeslut om de vilande grundlagsförslagen förelåg i vissa fall delade\r\nmeningar i särskilda delfrågor. Vidare anförde utskottet att den prövning\r\nav vilande förslag till grundlagsändring som riksdagen har att slutligt\r\nföreta innebär att ta ställning till varje särskilt grundlagsförslag som\r\nen enhet. Utskottet framhöll att detta givetvis får ske mot bakgrund av\r\növerväganden om för- och nackdelar med lösningen av olika delfrågor och\r\ndessas betydelse vid helhetsbedömningen. Inom utskottet rådde i förevarande\r\nfall enighet om att vart och ett av de vilande förslagen vid en sådan\r\nprövning var att föredra framför ett bibehållande av dittills gällande\r\ngrundlag. Utskottet förordade därför att samtliga vilande grundlagsförslag\r\nantogs också slutligt av riksdagen.\r\nKommentar\r\nI betänkande KU 1976/77:1 avgav utskottet alltså för första gången ett\r\nyttrande i samband med sin anmälan om vilande grundlagsbeslut. I yttrandet\r\nuttalar utskottet att den prövning som riksdagen har att slutligt företa\r\ninnebär att ta ställning till varje särskilt grundlagsförslag som en enhet.\r\nDetta skulle ske mot bakgrund av överväganden om för- och nackdelar med\r\nlösningen av olika delfrågor och dessas betydelse vid helhetsbedömningen.\r\n\r\nDet vilande grundlagsförslaget utgörs enligt utskottet alltså av en enhet,\r\nsom i sin tur kan bestå av olika delfrågor. Utskottet gjorde dock inget\r\nuttalande om hur  denna enhet skall bestämmas. I förevarande ärende\r\nmotsvarade ramen för dessa enheter de hemställanspunkter som fanns i respektive\r\nproposition från regeringen med förslag om olika grundlagsändringar (som\r\nvar och en kunde ta sikte på ändring i en eller flera grundlagar beroende\r\npå vad sakfrågan gällde). Det synes inte som om utskottet vid detta\r\ntillfälle la fast någon ny praxis, utan den valda ordningen förefaller vara\r\ni enlighet med den praxis som tillämpades före 1974 års författningsreform.\r\nÄven tidigare avsåg alltså den slutliga prövningen att ta ställning till\r\ndet vilande grundlagsförslaget som en enhet. Samma praxis kring\r\nbeslutsordningen har tillämpats ända fram till i dag.\r\n3.4 Vari består den enhet som utgör det vilande grundlagsförslaget?\r\nInledning\r\nKonstitutionsutskottets uttalande vid riksmötet 1976/77 om att riksdagen\r\nvid den slutliga prövningen av ett vilande grundlagsförslag har att ta\r\nställning till varje särskilt grundlagsförslag som enhet innebar inte,\r\nsom framgått, att utskottet samtidigt gav uttryck för hur en sådan enhet\r\nbestäms och vad som därmed utgör det vilande grundlagsförslaget.\r\nDet kan konstateras att regeringens formulering av respektive grundlagsförslag\r\ni flertalet fall har accepterats från riksdagens sida som ramen för den\r\nenhet som vid den slutliga prövningen skall antingen antas eller förkastas.\r\nEmellertid har det förekommit att diskussioner har uppstått i riksdagen\r\nhuruvida den valda enheten är den rätta. Som framgått finns inga uttryckliga\r\nregler för hur enheten skall fastställas, utan man har förfarit på ett\r\nvisst sätt enligt praxis. För att få så god insikt som möjligt om denna\r\npraxis behöver alltså en analys göras av hur enheten bestäms. Därmed kan\r\nman också få vägledning för de resonemang som kan föras vid framtida\r\ndiskussioner om vad som utgör den enhet och därmed det grundlagsärende som\r\nriksdagen skall ta ställning till.\r\nNedan redovisas vissa grundläggande frågor som torde ha betydelse för\r\nanalysen av praxis. Därefter lämnas en sammanfattning och kommentar.\r\nVissa grundläggande frågor\r\nTvå likalydande beslut\r\nSedan länge har grundlagen innehållit ett krav på att de två riksdagsbesluten\r\nom ändring av grundlag skall vara likalydande. Någon ändring i det vilande\r\nförslaget får alltså inte göras, utan det skall antingen antas eller\r\nförkastas i sin helhet.\r\nUtgångspunkten i praxis kring beslutsordningen är, som redovisats ovan,\r\natt det vilande grundlagsförslaget utgörs av en enhet, som i sin tur kan\r\nbestå av olika delfrågor. Vid det första riksdagsbeslutet kan delade\r\nmeningar finnas i en eller flera delfrågor. Grundlagsärendet delas i sådant\r\nfall upp på punktvisa beslut (delbeslut). Den enhet som riksdagen därvid\r\nantar som vilande är grundlagsförslaget sådant det föreligger efter\r\ndelbesluten. Mot bakgrund av kravet på att de två riksdagsbesluten om ändring\r\nav grundlag skall vara likalydande, tar också det slutliga beslutet sikte\r\npå enheten och avser att antingen anta eller förkasta denna. En annan\r\nordning, dvs. att det vid det slutliga beslutet skulle vara tillåtet att\r\nånyo ta ställning till enskilda delfrågor och därvid förkasta en viss del\r\nav enheten/grundlagsförslaget, skulle medföra att de båda besluten inte\r\nblev likalydande. Det första respektive det andra beslutet skulle då inte\r\navse samma enhet.\r\nPraxis rörande beslutsordningen innebär således att, i de fall ett förslag\r\nomfattar ändringar i flera lagrum, varje enskild ändring i olika\r\ngrundlagsparagrafer inte utgör någon sådan enhet som den slutliga prövningen\r\ntar sikte på. De enskilda ändringarna utgör i stället delfrågor i den\r\nstörre enheten; grundlagsförslaget, och har ingen självständig betydelse\r\nsåsom sakfrågor. Ramen för enheten bestäms enligt praxis alltså på något\r\nannat sätt och kan spänna över såväl flera paragrafer som flera grundlagar.\r\n\r\nFrånvaron av motionsrätt\r\nEn omständighet som också torde vara av betydelse för förståelsen av praxis\r\när att det inför det andra riksdagsbeslutet inte finns någon rätt att\r\navlämna följdmotioner (dock förekommer att det under den allmänna\r\nmotionstiden avlämnas motioner som berör vilande grundlagsförslag). Inför den\r\nslutliga prövningen saknas alltså möjlighet för riksdagens ledamöter att\r\nånyo väcka egna förslag inom ramen för grundlagsärendet (sådan möjlighet\r\nfinns då propositioner har skjutits upp till nästföljande valperiod, jfr\r\n3 kap. 12 § RO). Om det hade funnits en rätt att även inför det slutliga\r\nriksdagsbeslutet väcka följdmotioner med anledning av propositionen, hade\r\ndet inneburit att riksdagen skulle kunna komma fram till helt eller delvis\r\nnya lösningar i olika delfrågor. Därvid skulle i dessa frågor ett nytt,\r\nförsta beslut fattas. Med en sådan ordning skulle man således inte uppfylla\r\nkravet på att det andra riksdagsbeslutet skall vara likalydande med det\r\nförsta. Den skulle också kunna strida mot förbudet mot parallella vilande\r\nbeslut som sinsemellan är oförenliga.\r\nDet kan vidare konstateras att gällande praxis, där det är enheten som\r\nskall antas eller förkastas vid det slutliga beslutet, innebär att det\r\ninte finns något behov av en motionsrätt i detta skede av beslutsprocessen.\r\nDen enda prövning som skulle kunna yrkas i en följdmotion (eller i samband\r\nmed kammarbehandlingen) - att anta eller förkasta det vilande förslaget\r\n- skall ju företas ändå.\r\nVad är ett ärende i riksdagen?\r\nFör att förstå praxis kring beslutsordningen för den slutliga prövningen\r\nav vilande grundlagsförslag bör också något beröras den terminologiska\r\nfrågan om vad som är ett ärende i riksdagen.\r\nMed ett ärende i riksdagen förstod Grundlagberedningen en sakfråga till\r\nvilken riksdagen som statsorgan skall eller kan ta ställning (SOU 1972:15\r\ns. 232 f.). Vilka dessa sakfrågor är bestäms enligt beredningen av reglerna\r\nom riksdagens behörighet och uppgifter t.ex. i fråga om lagstiftning,\r\nbudgetreglering, regeringsbildning och parlamentarisk kontroll. Beredningen\r\nframhöll att redogörelse från riksdagsorgan (eller från regeringen) och\r\nkonstitutionsutskottets granskningsbetänkande gav upphov till ärende,\r\nfastän riksdagen i dessa fall inte behövde fatta annat beslut än att lägga\r\nredogörelsen eller betänkandet till handlingarna.\r\nDäremot räknade beredningen inte val inom riksdagen, interpellationer\r\neller frågor till ärenden. Till kategorin ärenden hör inte heller\r\nprocedurfrågor av olika slag som kan uppkomma under behandlingen av ett ärende\r\n(t.ex. om till vilket utskott ett förslag skall hänvisas), och inte heller\r\nmera fristående frågor av tillämpningskaraktär angående riksdagsarbetet\r\n(t.ex. frågor om att avsluta eller förlänga ett riksmöte). Angelägenhet\r\nsom gäller förfarandet eller arbetet i riksdagen och som inte är ett ärende\r\nbetecknade beredningen fråga. Beredningen påpekade att samma ord emellertid\r\nanvänds för att allmänt beteckna ett handläggningsämne, vare sig det gäller\r\närende, procedurfråga eller annat.\r\nNär det gällde reglerna om ärendenas väckande (3 kap. RO) anförde beredningen\r\natt reglerna om initiativformerna innefattar att ett en gång väckt,\r\nsjälvständigt förslag bildar en ram för ärendets fortsatta behandling i\r\nriksdagen (a.bet. s. 263). I viss utsträckning måste enligt beredningen\r\nemellertid riksdagsledamöterna under handläggningens gång kunna få ställa\r\n\"nya\" yrkanden i ärendet. Beredningen erinrade om att sådana \"osjälvständiga\"\r\nförslag - liksom enligt tidigare regler - på tre vägar kunde tillföras\r\nett redan väckt ärende; i följdmotion, under utskottsbehandlingen och i\r\nyrkanden under överläggningen i kammaren (vilket gäller än i dag med\r\nundantag för möjligheten att framställa yrkanden under beredningen i\r\nkammaren. Denna möjlighet togs bort genom en ny lydelse av 5 kap. 3 § RO\r\nsom trädde i kraft den 1 juli 2003.) Beredningen framhöll att det i fråga\r\nom utskotten endast är reservanternas förslagsrätt som här är av intresse,\r\neftersom utskottsmajoriteten alltid kan falla tillbaka på sin självständiga\r\nförslagsrätt (7 §).\r\nI skriften Riksdagspraxis (Bengt Törnell, januari 1996, s. 48 f.) anförs\r\natt innebörden av begreppet ärende ofta har ställts på sin spets när\r\nåterförvisning kommit i fråga. Huvudregeln är att hela det aktuella\r\nutskottsbetänkandet återförvisas. I skriften påpekas att betänkandet emellertid\r\ni många fall har ansetts innefatta flera ärenden. Så var t.ex. fallet den\r\n7 maj 1980 när lika röstetal uppkom vid behandlingen av konstitutionsutskottets\r\ngranskningsbetänkande. Återförvisning ansågs då kunna avse enskilda\r\ngranskningsärenden. I andra fall har återförvisningen begränsats till visst\r\navsnitt i betänkandet, som alltså har betraktats som ett separat ärende.\r\nEnligt skriften finns vidare exempel på att ett enskilt moment i utskottets\r\nhemställan har ansetts utgöra ett särskilt ärende (16 december 1982\r\navseende SkU 1981/82:15 mom. 2).\r\nI skriften anförs att ärendebegreppet i första hand måste avgränsas efter\r\nsakliga grunder. En fråga som är fristående från andra i samma betänkande\r\nbehandlade sakfrågor bör betraktas som ett självständigt ärende, dock\r\nunder förutsättning att det inte finns en politisk bindning mellan de\r\nolika frågorna. Med politisk bindning menas att regeringen, utskottsledamöter\r\neller en motionär anser att de båda sakfrågorna är beroende av varandra\r\npå ett eller annat sätt.\r\nSärskilt om lagärendens avgörande\r\nEnligt 8 kap. 17 § RF får lag inte ändras eller upphävas annat än genom\r\nlag.\r\nBestämmelsen i 8 kap. 17 § RF ger uttryck för den formella lagkraftens\r\nprincip, dvs. att grundlag bara kan ändras genom grundlag och lag bara\r\ngenom lag eller grundlag, osv. Principen ansågs självklart giltig även\r\nvid tiden för 1809 års RF, men var inte direkt utsagd i denna\r\n(Holmberg/Stjernquist, Grundlagarna, 1980, s. 300). Riksdagen kan således bara\r\nändra en lag genom att besluta att anta en lag om ändring i denna lag.\r\nEtt ärende som avser ett förslag om ändring i en lag - ett lagärende -\r\nkan alltså avgöras av riksdagen bara genom att riksdagen antar en lag om\r\nändring i den lagen.\r\nI 5 kap. RO finns regler för hur ärenden i riksdagen avgörs. Allmänt gäller\r\nbl.a. enligt 5 kap. 3 § tredje stycket att avgörandet av ett ärende, om\r\ndet behövs, skall delas upp på skilda beslut.\r\nVidare finns i 5 kap. 7 § RO en bestämmelse som särskilt tar sikte på\r\nlagärenden. Där föreskrivs att om avgörandet i ett lagärende har delats\r\nupp på två eller flera beslut, får riksdagen omedelbart efter det sista\r\ndelbeslutet på förslag av talmannen eller en ledamot besluta att ärendet\r\nskall återförvisas till utskottet för ytterligare beredning. Om riksdagen\r\nbeslutar om återförvisning, har delbesluten fallit. Beslut enligt denna\r\nparagraf om återförvisning av ett ärende får inte upprepas.\r\nFörfattningsutredningen påpekade att om ett avgörande har delats upp på\r\ndelbeslut kan den situationen uppstå att det i och för sig föreligger\r\nmajoritet för varje enskilt delbeslut, men inte för avgörandet i dess\r\nhelhet (FRO 4:5, SOU 1963:18 s. 143 f.). Det var också tänkbart att olika\r\ndelbeslut kunde stå i strid med varandra. Med hänsyn härtill föreslog\r\nutredningen ett stadgande att i fråga om ett lagärende, som delats upp på\r\ndelbeslut, skulle riksdagen besluta om att anta eller förkasta lagförslaget\r\ni dess helhet sådant det förelåg efter delbesluten. Därigenom fick man\r\nenligt utredningen en garanti för att det fanns en majoritet för lagförslaget.\r\n\r\nStadgandet borde enligt utredningen begränsas till att avse lagärenden.\r\nUtredningen påpekade att det visserligen förekom uppdelning på delbeslut\r\näven i fråga om andra ärenden, men ifrågavarande komplikationer tycktes\r\nha förekommit egentligen endast beträffande lagärenden. Beslut om antagande\r\neller förkastande av ett lagförslag i dess helhet sådant det förelåg efter\r\ndelbesluten borde enligt utredningen vara obligatoriskt och fattas med\r\nacklamation eller omröstning. Någon ny överläggning i saken borde inte få\r\nförekomma.\r\nUtredningen anförde också att det var tänkbart att de påtalade komplikationerna\r\nväsentligen var av teknisk art och att de kunde undanröjas genom ytterligare\r\nutskottsberedning. Det var enligt utredningen vidare möjligt att genom\r\nsådan utskottsberedning även i annat fall komma till rätta med komplikationerna.\r\n\r\nGrundlagberedningen framhöll att när det gäller att bedöma lämpligheten\r\nav obligatoriskt slutavgörande i lagärende, i vilket det har förekommit\r\ndelbeslut, måste beaktas det fallet att det redan från början föreligger\r\nyrkande om avslag på förslaget i dess helhet, vid sidan om ändringsyrkanden\r\nvid två eller flera paragrafer i lagförslaget (SOU 1972:15 s. 283). Enligt\r\nberedningen kan man i detta läge antingen först rösta för och emot\r\navslagsyrkandet och därefter, om detta yrkande inte bifalls, genom delbeslut\r\nfastställa lagens lydelse. Beredningen påpekade vidare att man också kan\r\ngå den motsatta vägen och därefter rösta huruvida förslaget i sålunda\r\nföreliggande skick bör antas eller förkastas. Praxis följde den först\r\nangivna propositionsordningen. Beredningen framhöll att man fick gå över\r\ntill den senare ordningen om man införde en föreskrift om obligatoriskt\r\nslutavgörande.\r\nIngetdera förfaringssättet var enligt beredningen invändningsfritt. Mot\r\ndet senare kunde det anmärkas att det genomgående favoriserar anhängarna\r\ntill avslagslinjen. Dessa kunde nämligen få tillfälle att vid de olika\r\nomröstningarna om de olika lagrummen rösta fram en lydelse, som var\r\noacceptabel för riksdagsmajoriteten. Beredningen förordade att den dittills\r\ntillämpade ordningen skulle användas även i framtiden. Något stadgande i\r\nriksdagsordningen som direkt lade hinder i vägen för det andra av de två\r\ndiskuterade förfaringssätten ville beredningen dock inte föreslå. En\r\nkonsekvens av beredningens ställningstagande blev emellertid att någon\r\nbestämmelse om obligatoriskt slutavgörande i lagärende inte togs upp i\r\nförslaget till riksdagsordning. Beredningen framhöll också att ett avgörande\r\nskäl var att man redan genom att införa en särskild möjlighet till återremiss\r\n(5 kap. 7 § RO, se ovan) i stor utsträckning kunde neutralisera olägenheterna\r\nav att innehållet i skilda lagrum bestämdes genom delbeslut.\r\nBestämmelser om utfärdande och kungörande av författningar\r\nEnligt 8 kap. 19 § första stycket RF skall beslutad lag utfärdas av\r\nregeringen utan dröjsmål. Lag med sådana föreskrifter om riksdagen eller\r\ndess myndigheter som inte skall tas in i grundlag eller riksdagsordningen\r\nkan dock utfärdas av riksdagen.\r\nVidare föreskrivs i andra stycket att lagar skall kungöras så snart det\r\nkan ske. Detsamma gäller förordningar, om inte annat föreskrivs i lag.\r\nNärmare bestämmelser om kungörande av lagar finns i lagen (1976:633) om\r\nkungörande av lagar och andra författningar.\r\nI Statsrådsberedningens riktlinjer för författningsskrivning Gröna boken\r\n(Ds 1998:66) påpekas att varje lag skall utfärdas för sig, dvs. regeringen\r\nfår inte föra samman två beslutade lagändringar till en författning (s.\r\n113). Detta skulle strida mot den formella lagkraftens princip, eftersom\r\nman i så fall måste redigera ihop lagarnas ingresser samt ikraftträdande-\r\noch övergångsbestämmelser.\r\nSammanfattning och kommentar\r\nSom framgått finns inga uttryckliga regler för vilken beslutsordning som\r\nskall användas vid den slutliga prövningen av ett vilande grundlagsförslag.\r\nFörsta gången konstitutionsutskottet hade att foga ett yttrande till sin\r\nanmälan till kammaren om vilande grundlagsförslag vid riksmötet 1976/77\r\ngjorde utskottet ett uttalande om vad den slutliga prövning som riksdagen\r\nhar att företa innebär. Enligt utskottet innebär denna prövning att ta\r\nställning till varje särskilt grundlagsförslag som en enhet, och inte att\r\nånyo pröva lösningen av olika delfrågor. Utskottet lade vid detta tillfälle\r\ninte fast någon ny praxis, utan gav uttryck för den ordning som hade\r\ntillämpats dessförinnan och som man också har använt sig av därefter ända\r\nfram till i dag.\r\nÄven om det saknas uttryckliga regler för hur beslutsordningen skall se\r\nut vid riksdagens slutliga prövning av ett grundlagsförslag, kan man inte\r\nsäga att praxis har vuxit fram på ett oreglerat område. Om man ser på\r\npraxis i belysningen av de regler som gäller dels kravet på två likalydande\r\nbeslut vid grundlagsändring, dels hur ärenden i riksdagen och i synnerhet\r\nlagärenden avgörs, synes praxis vara i enlighet med och en konsekvens av\r\ndessa regler. Praxis kring beslutsordningen i grundlagsärenden är alltså\r\ninte något som i egentlig mening avviker från vad som gäller för andra\r\nlagärendens avgörande, utan torde snarare vara en följd av hur dessa\r\nhanteras.\r\nAv grundläggande betydelse för förståelsen av praxis kring beslutsordningen\r\ni grundlagsärenden är alltså vad som utgör ett ärende, och i synnerhet\r\nett lagärende, i riksdagen. Ett ärende i riksdagen är den sakfråga som\r\nriksdagen skall eller kan ta ställning till. Ett en gång väckt, självständigt\r\nförslag bildar ramen för ärendets fortsatta behandling. En proposition\r\nmed lagförslag kan innehålla ett eller flera ärenden. Detsamma gäller\r\nmotioner från allmänna motionstiden (i en motion får dock inte sammanföras\r\nförslag i skilda ämnen, jfr 3 kap. 9 § andra stycket RO). En följdmotion\r\när dock inget självständigt ärende eller sakfråga, utan utgör ett\r\nosjälvständigt förslag som tillförs ett redan väckt ärende, dvs. en följdmotion\r\nbehandlas inom ramen för ärendet.\r\nNär ett lagärende skall avgöras kan detta, t.ex. om det har väckts\r\nföljdmotioner med förslag på andra lösningar i olika delfrågor, behöva ske\r\npunktvis genom delbeslut. Som framgått ovan har det inte införts något\r\nkrav på ett obligatoriskt slutavgörande i lagärenden, dvs. det krävs inte\r\natt riksdagen fattar ett särskilt, avslutande beslut varigenom riksdagen\r\nantar lagen (om t.ex. ändring i gällande lag) sådan den föreligger efter\r\ndelbesluten. Dock måste det av propositionsordningen för ärendets avgörande\r\nframgå att riksdagen antar ifrågavarande lag, eftersom det är enbart genom\r\nett sådant beslut som riksdagen kan anta en ny lag eller ändra eller\r\nupphäva en gällande lag. Detta följer, som redovisats ovan, av den formella\r\nlagkraftens princip. Av regeringsformens bestämmelser framgår vidare att\r\ndet är den beslutade lagen som sedan utfärdas av regeringen och kungörs\r\ni behörig ordning. Det beslut varigenom riksdagen avgör det aktuella\r\nlagärendet består alltså i att riksdagen antar den lag som är i fråga. Ett\r\nlagärende avgörs alltså genom att riksdagen tar ställning till helheten,\r\ninte de enskilda delfrågorna.\r\nEtt grundlagsärende prövas vid riksdagens första beslut på precis samma\r\nsätt som ett vanligt lagärende. Den enda skillnaden är att riksdagen genom\r\nsitt beslut inte slutligt avgör ärendet, utan man beslutar att anta den\r\naktuella grundlagen som vilande. Det beslut, varigenom riksdagen preliminärt\r\navgör ärendet, tar alltså inte heller i detta fall sikte på delfrågorna\r\nutan på helheten. Riksdagen antar alltså grundlagsförslaget som sådant\r\nsom vilande. Därmed framstår den praxis som konstitutionsutskottet gav\r\nuttryck för vid 1976/77 års riksmöte som en logisk följd av och i enlighet\r\nmed gällande regler, nämligen att också den slutliga prövningen innebär\r\natt man tar ställning till grundlagsförslaget som en enhet. Därmed blir\r\ndet första och det andra beslutet att anta den aktuella grundlagen\r\nlikalydande.\r\n3.5 Diskussioner i riksdagen kring den valda enheten\r\nInledning\r\nSom påpekats ovan har regeringens formulering av den enhet som utgör ett\r\ngrundlagsärende i allmänhet accepterats av riksdagen som ramen för dess\r\nprövning, och som vid den slutliga prövningen skall antingen antas eller\r\nförkastas. En minoritet i konstitutionsutskottet, som visserligen avser\r\natt slutligen anta det vilande grundlagsförslaget, kan inför riksdagens\r\nandra beslut ändock känna ett behov av att markera att man vid det första\r\nbeslutet hade avlämnat en reservation i en viss delfråga och att man\r\nfortfarande har samma inställning i denna delfråga. En sådan markering\r\nbrukar göras i ett särskilt yttrande, där man vanligen har anfört att \"på\r\ngrund av hittills gällande praxis beträffande beslutsordningen i ärenden\r\nav detta slag har de avstått från att nu framställa yrkande om att den\r\naktuella bestämmelsen skall utgå ut det vilande grundlagsförslaget\" (se\r\nt.ex. bet. 1988/89:KU2).\r\nDet har dock vid några tillfällen förekommit att en diskussion i riksdagen\r\nhar uppstått kring den valda enheten för ett grundlagsärende. Nedan\r\nredovisas först ett grundlagsärende från mitten av 1980-talet, där man i\r\nriksdagen var överens om att ett grundlagsärende skulle delas upp på tre\r\nskilda ärenden. Därefter redovisas två grundlagsärenden där man inte har\r\nvarit helt överens i riksdagen om hur enheten skall se ut. Den fråga som\r\ndärmed har ställts på sin spets har rört i vilka enskilda delar reservationer\r\nkan lämnas inför riksdagens slutliga beslut. Det sista av dessa ärenden\r\när det grundlagsärende från 2001/2002 som kan sägas vara upphovet till\r\natt denna uppföljning och utvärdering inleddes.\r\nGrundlagsförslag med anledning av proposition 1984/85:83 om ändring i\r\nregeringsformen m.m.\r\nSom redovisats ovan har det förekommit att riksdagen inte har accepterat\r\nden enhet som av regeringen har presenterats som ett och samma grundlagsärende,\r\nutan riksdagen har delat upp regeringens grundlagsförslag på flera ärenden.\r\nSå skedde med anledning av regeringens förslag i proposition 1984/85:83\r\nom ändring i regeringsformen. I propositionen föreslogs en ny bestämmelse\r\ni regeringsformen som rörde den kommunala beslutanderätten i krig och\r\nkrigsfara. Därutöver föreslogs en ändring i övergångsbestämmelserna till\r\nlagen (1976:871) om ändring i regeringsformen för att det skulle bli\r\nmöjligt att förhandsgranska videogram som skall visas offentligt. Vidare\r\ninnehöll propositionen ett förslag om att riksdagens lönedelegation skulle\r\navskaffas och dess uppgifter föras över till riksdagens finansutskott.\r\nDetta förslag föranledde ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen\r\nsamt vissa följdändringar i riksdagsordningens tilläggsbestämmelser och\r\ni sekretesslagen.\r\nSamtliga föreslagna ändringar i regeringsformen och i övergångsbestämmelserna\r\ntill lagen (1976:871) om ändring i regeringsformen lades fram i en och\r\nsamma lag om ändring i regeringsformen (a. prop. s.12 f.). När det gällde\r\navskaffandet av riksdagens lönedelegation lades det fram förslag till\r\nföljdlagstiftning i form av en lag om ändring i riksdagsordningen samt en\r\nlag om ändring i sekretesslagen (a. prop. s. 27 f.).\r\nVid behandlingen i riksdagen delade konstitutionsutskottet upp propositionens\r\nlagförslag i tre skilda ärenden. Förslaget till en ny bestämmelse i\r\nregeringsformen som rörde den kommunala beslutsrätten i krig och krigsfara\r\nbehandlades i betänkande 1984/85:KU18. Vidare behandlades förslaget om en\r\nändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1976:871) om ändring i\r\nregeringsformen, som innebar att det skulle bli möjligt att förhandsgranska\r\nvideogram som skall visas offentligt, i betänkande 1984/85:KU20. Därutöver\r\nbehandlades i betänkande 1984/85:KU34 förslaget om ändring i regeringsformen\r\nsom rörde att riksdagens lönedelegation skulle avskaffas och dess uppgifter\r\nföras över till finansutskottet.\r\nGenom betänkande 1985/86:KU1 anmälde konstitutionsutskottet samtliga\r\nvilande grundlagsförslag från riksmötet 1984/85 för slutligt beslut. Anmälan\r\nrörde således bl.a. de ovan redovisade tre ärendena. Utskottet hemställde\r\nom slutligt beslut i dessa ärenden i tre skilda hemställanspunkter, var\r\noch en avseende ett vilande förslag till lag om ändring i regeringsformen.\r\n\r\nBehandlingen av de ovan redovisade grundlagsärendena är ett exempel på\r\natt konstitutionsutskottet/riksdagen inte känt sig bundet/bunden av hur\r\nregeringen i en proposition har redovisat hur ramen för ett grundlagsärende\r\nser ut. I stället fann man vid riksdagsbehandlingen att ärendet rörde tre\r\nolika sakfrågor, och delade därför upp det på tre skilda grundlagsärenden\r\ninför det första riksdagsbeslutet. Uppdelningen tydliggjordes genom att\r\nutskottet behandlade ärendena i tre olika betänkanden.\r\nGrundlagsärendet om inkorporering av Europakonventionen och andra fri-\r\noch rättighetsfrågor\r\nI proposition 1993/94:117 föreslog regeringen bl.a. en ny bestämmelse i\r\nregeringsformen - 2 kap. 23 § - som föreskrev att lag eller föreskrift\r\ninte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska\r\nkonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de\r\ngrundläggande friheterna (Europakonventionen). Propositionen innehöll också\r\nförslag till några ytterligare ändringar i regeringsformen. I bestämmelsen\r\ni 2 kap. 18 § om rätt till ersättning vid expropriation eller annat sådant\r\nförfogande föreslogs en närmare precisering av det egendomsskydd som\r\nEuropakonventionen anger. Ett uttryckligt förbehåll för allemansrätten i\r\ndenna bestämmelse föreslogs också. Vidare föreslogs att det som en ny\r\ngrundläggande fri- och rättighet skulle föras in ett skydd för närings-\r\noch yrkesfriheten. En bestämmelse som garanterar alla barn som omfattas\r\nav den allmänna skolplikten rätt att kostnadsfritt få grundläggande\r\nutbildning i allmän skola föreslogs också samt att det allmänna skulle svara\r\nför att det finns högre utbildning.\r\nPropositionens hemställan innehöll en punkt med förslag till lag om ändring\r\ni regeringsformen där samtliga föreslagna ändringar ingick.\r\nKonstitutionsutskottet behandlade propositionens förslag i sitt betänkande\r\n1993/94:KU24. Utskottets hemställan inför riksdagens första beslut innehöll\r\nsex punkter där olika delar av regeringens förslag till lag om ändring i\r\nregeringsformen behandlades samt ett av utskottet framlagt förslag till\r\nen kompletterande ändring i 8 kap. 18 § RF. Tre reservationer hade lämnats\r\ni dessa delar, samt en meningsyttring från en suppleant i utskottet.\r\nI sitt betänkande 1994/95:KU5 anmälde konstitutionsutskottet det vilande\r\nbeslutet rörande förslag till lag om ändring i regeringsformen för slutligt\r\nbeslut. I en punkt hemställde utskottet att riksdagen slutligen skulle\r\nanta förslaget till lag om ändring i regeringsformen.\r\nTvå partier i utskottet hade emellertid haft invändningar rörande den\r\nvalda enheten. Av konstitutionsutskottets allmänna protokoll från den 25\r\noktober 1994 (prop. 1994/95:3), § 3.9, framgår att en ledamot (mp) yrkade\r\natt förslaget till 2 kap. 18 § RF skulle utgå ur det vilande grundlagsförslaget.\r\nOrdföranden vägrade med hänsyn till rådande praxis att ställa detta\r\nyrkande under proposition. Utskottet beslutade i enlighet med ordförandens\r\nförslag. Ledamöterna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverade sig\r\nmot beslutet.\r\nI ett särskilt yttrande till utskottets betänkande erinrade Vänsterpartiet\r\nom sin meningsyttring vid utskottets behandling inför det första beslutet,\r\ndär man ansett att riksdagen borde avslå regeringens förslag till lag om\r\nändring i regeringsformen i vissa delar. Vänsterpartiet vidhöll nu sin\r\ninställning. Vidare ansåg man att det inte fanns något sakligt samband\r\nmellan den föreslagna förstärkningen av egendomsskyddet samt närings- och\r\nyrkesfriheten å den ena sidan och allemansrätten, rätten till utbildning\r\noch Europakonventionens konstitutionella ställning å den andra sidan.\r\nPartiet ansåg att när ärendet nu anmäldes för slutligt beslut borde det\r\nha varit möjligt att fullfölja dess inställning med yrkande att riksdagen\r\nförkastade förslaget i de delar som var föremål för avslagsyrkande i\r\nmeningsyttringen. Utskottsmajoriteten hade emellertid inte tillåtit detta.\r\nEnligt majoriteten måste de olika paragraferna ses som en enhet och då\r\ni sin helhet antingen antas eller förkastas. Vänsterpartiet ansåg att\r\nkonsekvensen därmed blev att en riksdagsmajoritet i fall som detta kan\r\nbinda upp en framtida riksdag på ett olyckligt sätt. Då övriga delar av\r\nförslagen var positiva valde Vänsterpartiet att genom detta särskilda\r\nyttrande framföra sin uppfattning.\r\nÄven Miljöpartiet invände mot den valda enheten för ärendet. Man anförde\r\ni ett särskilt yttrande att förslaget om förstärkning av egendomsskyddet\r\nsaknade samband med Europakonventionen och ärendet i övrigt. Enligt\r\nMiljöpartiet borde det ha varit möjligt att inför det slutliga beslutet\r\nlägga fram en reservation med ett yrkande om att riksdagen förkastade\r\nförslaget i denna del.\r\nUtskottsmajoriteten (s, m, fp och c) anförde i ett särskilt yttrande att\r\nlagförslagen i detta ärende var sakligt förbundna med varandra.\r\nÄndringar i regeringsformen rörande samarbetet i EU m.m.\r\nI proposition 2001/02:72 föreslog regeringen ändringar i bl.a. regeringsformen\r\noch riksdagsordningen. Förslaget innebar att skyddet för utsatta grupper\r\nkompletterades och förstärktes i regeringsformens målsättningsstadgande\r\n(1 kap. 2 §). Där föreslogs också en föreskrift om skydd för miljön. Vidare\r\nföreslogs en ändring av främst språklig karaktär i bestämmelsen rörande\r\nrikets indelning i kommuner (1 kap. 7 §). Därutöver föreslogs ändringar\r\nbeträffande normgivningsrätten på kulturmiljöområdet (8 kap. 7 §) samt\r\nrörande Lagrådets sammansättning (8 kap. 18 §). Dessutom föreslogs ändringar\r\ni 10 kap. som innebar dels att riksdagen gavs möjlighet att överlåta\r\nbeslutanderätt inom ramen för samarbetet i EU (5 §), dels att det av\r\ngrundlagen uttryckligen skulle framgå att riksdagen kan godkänna en ännu\r\ninte slutförhandlad internationell överenskommelse inom ramen för samarbetet\r\ni EU (2 §). Det föreslogs också att det skulle föras in en bestämmelse i\r\n10 kap. 6 § om att regeringen fortlöpande skall informera riksdagen och\r\nsamråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom samarbetet\r\ni EU. Sistnämnda förslag föranledde en ändring i riksdagsordningen.\r\nI propositionen föreslogs under en punkt en lag om ändring i regeringsformen\r\noch under en annan punkt en lag om ändring i riksdagsordningen.\r\nKonstitutionsutskottet behandlade förslagen i betänkande 2001/02:KU18. I\r\nsitt förslag till riksdagsbeslut behandlade utskottet förslagen under sex\r\nolika förslagspunkter. Utskottets förslag föranledde två reservationer.\r\nI\r\nbetänkande 2002/03:KU6 anmälde konstitutionsutskottet det vilande förslaget\r\ntill lagar om ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen för\r\nslutligt beslut. Utskottet föreslog under en punkt att riksdagen slutligen\r\nantog förslaget till dels lag om ändring i regeringsformen, dels lag om\r\nändring i riksdagsordningen.\r\nTre partier i konstitutionsutskottet hade dock invändningar rörande den\r\nvalda enheten. I ett särskilt yttrande anförde Moderaterna att de föreslagna\r\nändringarna i regeringsformen gällde tre separata frågor. Man ansåg att\r\nriksdagen vid det andra beslutstillfället borde få ta ställning till dessa\r\nvar och en för sig. Först därigenom blev det möjligt att fullt ut reflektera\r\növer de åsikter riksdagen rymde. Separata beslut var också den beslutsform\r\nsom enligt Moderaterna närmast anslöt till stadgandet i 8 kap. 15 § RF om\r\natt riksdagens beslut vid det första och andra beslutstillfället skall\r\nvara likalydande. Man konstaterade att en sådan beslutsordning emellertid\r\ninte skulle komma att tillämpas. Moderata samlingspartiet skulle under\r\ndessa omständigheter komma att vid det andra beslutstillfället rösta ja\r\ntill de föreslagna ändringarna i regeringsformen och i riksdagsordningen.\r\nInnebörden av detta ställningstagande var emellertid att partiet vidhöll\r\nsamma uppfattning i de tre frågorna som vid riksdagens första beslut. Man\r\nframhöll att ställningstagandet nu innefattade en kombination av ett ja\r\ntill huvuddelen av de föreslagna ändringarna och en förklaring att detta\r\nja inte inbegrep ändringar i 10 kap. 2 § RF. Den valda beslutsordningen\r\ngav enligt Moderaterna inte möjlighet att på ett annat rättvisande sätt\r\nåskådliggöra partiets mening.\r\nVidare anförde Vänsterpartiet i ett särskilt yttrande att det vilande\r\ngrundlagsförslaget inrymde ett flertal ändringar av regeringsformen,\r\nändringar som i flera fall hade föga med varandra att göra. Vänsterpartiet\r\nstödde dessa ändringar. Man ville särskilt peka på de förstärkta\r\nformuleringarna om det allmännas ansvar för en god miljö i 1 kap. 2 § RF samt\r\nden i samma paragraf utvidgade och preciserade skyldigheten för det\r\nallmänna att motverka diskriminering. Man stödde också ändringen av 10 kap.\r\n2 § RF. Dock konstaterade man att riksdagens beslutsordning, sådan den\r\nhar tolkats i praxis, tyvärr inte medgav att Vänsterpartiet fullföljde\r\nsitt ställningstagande i dessa delar då beslutsordningen innebar att\r\nsamtliga vilande grundlagsändringar i detta betänkande skulle avgöras i\r\nett beslut. De tvingades därför - på grund av den vikt de tillmätte\r\nändringen av 10 kap. 5 § RF - att rösta nej till samtliga ändringar.\r\nDärutöver anförde Miljöpartiet i ett särskilt yttrande att gällande praxis\r\nbeträffande beslutsordningen i ärenden om grundlagsändring innebär att de\r\nolika paragraferna i förslaget till lag om ändring i regeringsformen vid\r\nriksdagens slutliga behandling skall ses som en enhet. Denna enhet skall\r\ndå i sin helhet antingen antas eller förkastas av riksdagen. Detta innebar\r\nför Miljöpartiets del att man, om man ville fullfölja sina ställningstaganden\r\nfrån vårens riksdagsbehandling, nu måste förkasta också förslaget till\r\növriga ändringar i regeringsformen. Man påpekade att dessa bl.a. innebar\r\nett förstärkt grundlagsskydd för utsatta grupper och för miljön, vilka\r\npartiet självfallet ställde sig bakom. De ansåg dock att förslaget till\r\nändringar i 10 kap. 2 och 5 §§ RF var förknippade med så allvarliga brister\r\nur demokratisk synvinkel att de nu valde att fullfölja sina ställningstaganden\r\nfrån vårens riksdagsbehandling. Man ville understryka att man ansåg\r\nnuvarande praxis vara märklig och innebar att tanken med att grundlagsändringar\r\nskall underställas två riksdagsbeslut urholkades. Denna praxis hade\r\nemellertid tvingat dem att prioritera mellan de förslag på ändringar i\r\ngrundlagen som förelåg, och de konstaterade att ändringen i 10 kap. 2 och\r\n5 §§ RF tyvärr innehöll mer av substans än ändringarna som föreskrev\r\nförstärkt grundlagsskydd för utsatta grupper och miljön. De befarade också,\r\nutifrån de erfarenheter EU-medlemskapet hittills inbringat, att skyddet\r\nför utsatta grupper och miljön försvagades i och med övriga ändringar i\r\nRF, och inte stärktes. Man anförde att man därmed nödgades rösta nej till\r\ndet vilande förslaget till lag om ändring i regeringsformen i dess helhet.\r\n\r\n3.6 Avslutande kommentar\r\nProblem på grund av gällande regler för beslutsordningen?\r\nOm man anser att det finns problem förknippade med den hittills tillämpade\r\nbeslutsordningen rörande vilande grundlagsförslag - t.ex. såsom anförts\r\natt \"en riksdagsmajoritet kan binda upp en framtida riksdag på ett olyckligt\r\nsätt\" eller att \"tanken med att grundlagsändringar skall underställas två\r\nriksdagsbeslut urholkas\" - kan man fråga sig på vilket sätt problemen\r\nskall angripas? Kan problemen, för det första, härledas till gällande\r\nregler?\r\nI redovisningen ovan har påpekats att det inte finns uttryckliga regler\r\nför vilken beslutsordning som skall tillämpas vid den slutliga prövningen\r\nav ett vilande grundlagsförslag. Emellertid kan man inte säga att praxis\r\nhar vuxit fram på ett oreglerat område. Av särskild betydelse är dels\r\nreglerna för vad som är ett lagärende i riksdagen och hur ett sådant avgörs,\r\ndels kravet på att de två riksdagsbesluten om att ändra grundlag skall\r\nvara likalydande. Dessa regler i samverkan ger vid handen den beslutsordning\r\nsom hitintills tillämpats vid det slutliga beslutet. Om man skall hårdra\r\nresonemanget kan man påstå att det egentligen inte är fråga om någon\r\nbeslutsordning framvuxen genom praxis. Reglerna tycks nämligen inte ge\r\nutrymme för någon alternativ beslutsordning. Ett lagärende avgörs ju genom\r\natt riksdagen beslutar i fråga om den aktuella lagen som sådan, dvs. i\r\nfråga om helheten (av detta följer bl.a. att om ett lagärende har delats\r\nupp på två eller flera beslut och återförvisning beslutas efter det sista\r\ndelbeslutet, har delbesluten fallit, se 5 kap. 7 § RO). Ett beslut om att\r\nett grundlagsförslag skall vila innebär således att det är den föreslagna\r\nlagen, sådan den ser ut efter delbesluten, som preliminärt antas. För att\r\nde båda riksdagsbesluten skall bli likalydande, måste också det slutliga\r\nbeslutet avse denna lag, dvs. helheten.\r\nVad som nu sagts innebär att om man anser att problem med beslutsordningen\r\nbör lösas genom att gällande regler ändras, får en sådan ändring antingen\r\navse det sedan länge gällande kravet på två likalydande beslut eller  de\r\nallmänt gällande reglerna för vad som är ett lagärende och hur dessa avgörs.\r\n\r\nProblem med för stora \"grundlagspaket\"\r\nVid en närmare granskning av framför allt de grundlagsärenden där en\r\ndiskussion har uppstått kring hur dessa ärenden slutligen skall avgöras,\r\nsynes diskussionerna inte ha gällt beslutsordningen i sig och reglerna\r\nför denna. I stället synes diskussionen ha gällt just den valda enheten,\r\ndvs. hur man i respektive fall har \"paketerat\" grundlagsärendet. I\r\nsamtliga fall har det handlat om att man har ansett att \"paketet\" har varit\r\nför stort, dvs. att det inte har rört en enda utan - som man uppfattat\r\ndet - flera sakfrågor.\r\nPå vilka sätt har det då betydelse hur man \"paketerar\" ett grundlagsärende?\r\nI de fall grundlagsärenden avgörs i enhällighet vid i vart fall det\r\nslutliga riksdagsbeslutet har det ingen betydelse. Problem uppstår, som\r\nframgått, om en avvikande minoritetsmening finns i en viss fråga och\r\nminoriteten inte accepterar att det är fråga om en avvikande mening i en\r\ndelfråga, utan anser att reservationsrätt rörande denna fråga borde\r\nföreligga även vid det slutliga beslutet. Man kan också tänka sig ett fall\r\ndär majoriteten i ett grundlagsärende svänger mellan det första och det\r\nslutliga beslutet, och den nya majoriteten i riksdagen vill förkasta det\r\nvilande beslutet. Ett för stort \" paket\" kan då uppfattas \"binda upp\"\r\nriksdagsmajoriteten och göra det svårare att förkasta ett grundlagsförslag.\r\n\r\nEtt alltför stort \"grundlagspaket\" synes dock utgöra ett särskilt problem\r\nnär det gäller möjligheten enligt 8 kap. 15 § tredje stycket RF att besluta\r\nom folkomröstning i en grundlagsfråga. Yrkande om sådan folkomröstning\r\nkan framställas inom femton dagar från det att riksdagen antog det aktuella\r\ngrundlagsförslaget som vilande. Ett sådant yrkande kan alltså framställas\r\nefter  det att riksdagen har fattat sitt första beslut, dvs. vid en\r\ntidpunkt då det saknas möjlighet att \"paketera om\" ett grundlagsärende som\r\nuppfattas som alltför stort för att utgöra en lämplig folkomröstningsfråga.\r\nSärskilt med tanke på möjligheten att besluta om folkomröstning i en\r\ngrundlagsfråga kan således ett alltför stort \"grundlagspaket\" innebära\r\nett konstitutionellt problem. (I förarbetena till 8 kap. 15 § tredje\r\nstycket RF synes man medveten om problemet, eftersom man påpekar att\r\nsvårighet kan uppstå gällande vad som skall anses vara ett vilande\r\ngrundlagsförslag i motsats till två eller flera, se prop. 1978/79:195 s. 53 f.\r\nFöredragande statsrådet påpekade härvid att det följer av 2 kap. 9 § RO\r\natt denna fråga i första hand skall avgöras av talmannen i samband med\r\nkammarbehandlingen. Vad som härvid sägs i förarbetena förutsätter dock\r\natt yrkandet om folkomröstning framställs i samband med kammarbehandlingen\r\nav grundlagsärendet och inte under de femton dagarna därefter.)\r\nVem bestämmer om det är fråga om ett eller flera grundlagsärenden, och\r\nnär skall en sådan fråga senast avgöras?\r\nVid en granskning av hur grundlagsärenden har presenterats i propositioner\r\nframgår att praxis har varierat. Före 1974 års författningsreform förekom\r\natt regeringen avlämnade enbart ett fåtal grundlagspropositioner till\r\nriksdagen. Dessa propositioner kunde i stället innehålla flera grundlagsärenden.\r\nÄrendena åtskildes därvid på ett tydligt sätt i propositionens hemställan.\r\nEfter 1974 års författningsreform förefaller det vanligaste vara att\r\nvarje proposition innehåller ett grundlagsärende. Under i vart fall den\r\nsenaste tioårsperioden kan en tendens mot allt större \"grundlagspaket\"\r\nskönjas. Numera kan propositionerna därför innehålla förslag till dels\r\nändringar som av uppenbara skäl, t.ex. lagtekniska och systematiska skäl,\r\nmåste hållas ihop (och ibland kan avse paragrafer i flera grundlagar),\r\ndels förslag som av inte lika uppenbara skäl fogats in i samma grundlagsärende.\r\nOm ändringsförslagen i en grundlagsproposition tar sikte på paragrafer\r\ni flera grundlagar, brukar hemställan punktvis behandla förslag om ändring\r\ni varje grundlag för sig. De skilda punkterna i propositionens hemställan\r\nfår därmed uppfattas utgöra förslag till olika delbeslut i det aktuella\r\ngrundlagsärendet.\r\nKonstitutionsutskottets praxis rörande hur behandlingen av grundlagsförslag\r\nredovisas i betänkanden har också varierat. Under den tid då regeringen\r\navlämnade enbart ett fåtal grundlagspropositioner, som dock var och en\r\nkunde innehålla flera grundlagsärenden, redovisade också utskottet i\r\nallmänhet sin första behandling av grundlagsförslagen i ett fåtal utlåtanden.\r\nDäremot anmäldes de vilande grundlagsförslagen i flera s.k. memorial,\r\nsom emellertid även de kunde beröra flera grundlagsärenden.\r\nEfter 1974 års författningsreform övergick utskottet till att redovisa\r\nsin andra behandling av aktuella vilande grundlagsförslag i ett enda\r\nbetänkande. I utskottets hemställan gjordes dock en tydlig åtskillnad mellan\r\nde olika grundlagsärendena; den kunde alltså innehålla t.ex. flera punkter\r\nsom samtliga avsåg lag om ändring i regeringsformen. Sedan 1990-talet har\r\nutskottet övergått till att redovisa grundlagsärendena i skilda betänkanden\r\nockså vid den andra behandlingen. I vart och ett av dessa betänkanden\r\nbrukar vilande grundlagsförslag tas upp under en och samma hemställanspunkt\r\n(betecknas numera förslagspunkt), dvs. även i de fall då det är fråga om\r\nändringar i flera grundlagar. Det kan konstateras att en sådan ordning är\r\nkonsekvent om ändringsförslagen tillhör ett och samma grundlagsärende,\r\neftersom ändringarna då utgör delar i samma enhet.\r\nSom redovisats i det föregående har konstitutionsutskottet vid behandlingen\r\nav grundlagsförslag inte känt sig bundet av hur regeringen har uppfattat\r\natt det aktuella grundlagsärendet ser ut, dvs. vilka olika delfrågor som\r\ningår i ärendet. Det har, som framgått, förekommit diskussioner huruvida\r\ndet har varit fråga om ett grundlagsärende i motsats till två eller flera.\r\nI ett fall har konstitutionsutskottet också vid sin första behandling\r\ndelat upp ett grundlagsärende (såsom det presenterats i propositionen) på\r\ntre skilda ärenden. Vid sin beredning av grundlagsförslag står det alltså\r\nutskottet fritt att redovisa sin uppfattning huruvida det är fråga om ett\r\neller flera ärenden. Enligt 2 kap. 9 § RO ankommer det dock i första hand\r\npå talmannen att avgöra en sådan fråga. Av samma bestämmelse framgår att\r\nom talmannen och kammaren inte är överens, skall talmannen hänvisa frågan\r\ntill konstitutionsutskottet för avgörande. Proposition får därefter inte\r\nvägras på vad utskottet har förklarat inte strider mot grundlag eller mot\r\nriksdagsordningen.\r\nFrågan är härefter när ett grundlagsärende kan delas upp på flera ärenden.\r\nSom framgått har, i de två fall då delade meningar har funnits i riksdagen\r\nom den valda enheten för då aktuella grundlagsärenden varit den rätta,\r\ndiskussionen uppstått inför det andra och slutliga riksdagsbeslutet. Som\r\nframgått finns inte någon bestämmelse vare sig i regeringsformen eller i\r\nriksdagsordningen som uttryckligen reglerar beslutsordningen i grundlagsärenden,\r\nvare sig vid det första eller andra beslutet. Det har ovan framhållits\r\natt praxis kring beslutsordningen inte har vuxit fram på ett oreglerat\r\nområde, utan av betydelse är dels reglerna för vad som är ett lagärende\r\ni riksdagen och hur ett sådant avgörs, dels kravet på att de två besluten\r\nom att ändra grundlag skall vara likalydande. Som påpekats tycks dessa\r\nregler egentligen inte ge utrymme för någon alternativ beslutsordning.\r\nEtt lagärende avgörs genom att riksdagen beslutar i fråga om den aktuella\r\nlagen som sådan, dvs. i fråga om helheten. Att anta ett grundlagsförslag\r\nsom vilande innebär därmed att det är den föreslagna lagen, sådan den ser\r\nut efter delbesluten, som preliminärt antas. För att de båda riksdagsbesluten\r\nskall bli likalydande, måste också det slutliga beslutet avse denna lag,\r\ndvs. helheten. Av detta torde följa att det inte är möjligt att inför\r\ndet andra riksdagsbeslutet dela upp en som vilande antagen lag om ändring\r\ni aktuell grundlag. De båda besluten att anta grundlagen i fråga skulle\r\ndå inte bli likalydande.\r\nOm man vid riksdagsbehandlingen finner att ett grundlagsärende bör delas\r\nupp på två eller fler ärenden, bör detta alltså ske inför det första\r\nriksdagsbeslutet. Att göra en sådan uppdelning inför rikdagens andra beslut,\r\nnär det redan finns en preliminärt antagen lag om ändring i aktuell\r\ngrundlag, torde inte vara i överensstämmelse med kravet på likalydande\r\nbeslut i 8 kap. 15 § första stycket RF.\r\n4 En kommentar till de båda frågeställningarnas beröringspunkter\r\nDenna uppföljning och utvärdering inleddes i föreställningen att dess\r\nbåda teman - folkomröstning om vilande grundlagsförslag samt beslutsordningen\r\ni grundlagsärenden - rörde två frågeställningar som inte egentligen hade\r\nnågon beröring med varandra.\r\nVid den inledande analys som har gjorts av de regler som har betydelse\r\nför de båda frågeställningarna har det dock visat sig att dessa har\r\nberöringspunkter med varandra. Frågan om hur och när det bör avgöras vilken\r\nenhet som skall utgöra ett grundlagsärende har visat sig ha en avgörande\r\nbetydelse för folkomröstningsfrågan. Genom att riksdagen avgör vilken\r\nenhet som utgör det aktuella grundlagsärendet, avgörs också vad som skall\r\nutgöra den fråga som svenska folket skall ta ställning till i en eventuell\r\nfolkomröstning. Den slutsats som har dragits ovan beträffande beslutsordningen\r\ni grundlagsärenden är vidare att gällande regler ger vid handen att en\r\neventuell uppdelning av ett grundlagsärende, sådant det presenterats av\r\nregeringen, på två eller fler ärenden skall  ske senast inför det första\r\nriksdagsbeslutet.\r\nEn komplicerande omständighet i detta sammanhang är att yrkandet om\r\nfolkomröstning i en grundlagsfråga kan framställas tidigast vid det sammanträde\r\ni kammaren då grundlagsärendet tas upp till behandling för ett första\r\navgörande. Femtondagarsfristen för att framställa yrkande om folkomröstning\r\nbörjar löpa från denna tidpunkt. Om man vid riksdagsbehandlingen inte har\r\nvarit uppmärksam på att grundlagsärendet är \"för stort\" - i vart fall för\r\nstort för att utgöra en lämplig fråga i en folkomröstning - och yrkandet\r\nom folkomröstning framställs under femtondagarsfristen efter det första\r\nbeslutet, kan situationen bli komplicerad. Eftersom det första beslutet\r\nom att anta grundlagen i fråga redan är fattat, är det vid denna tidpunkt\r\nför sent att omformulera grundlagsärendet.\r\nEn enkel lösning på problemet skulle kunna vara att slopa femtondagarsfristen\r\noch i ställa föreskriva att yrkande om folkomröstning senast skall\r\nframställas i samband med att det första beslutet om att anta aktuell grundlag\r\nfattas. I sådant fall skulle utrymme finnas att, innan riksdagen första\r\ngången fattar beslut om grundlagsärendet i fråga, t.ex. återförvisa ärendet\r\ntill konstitutionsutskottet för en uppdelning av ett alltför stort\r\n\"grundlagspaket\". För att kompensera ett slopande av femtondagarsfristen kan\r\nman möjligen tänka sig att i stället ha en regel som innebär att viss tid\r\nmåste förflyta mellan det att utskottsbehandlingen avslutas och att\r\nbetänkandet bordläggs i kammaren samt att därefter kammarbehandlingen av\r\ngrundlagsförslaget sker. En sådan regel torde medföra att sommaruppehållet\r\nvid en utdragen utskottsbehandling får skjutas upp. Intresset av att iaktta\r\nen viss tidsfrist för att ett yrkande om folkomröstning skall kunna\r\nframställas före sommaruppehållet torde då inte komma i konflikt med intresset\r\nav att tillräcklig tid ges för utskottsbehandlingen av ett grundlagsförslag.\r\n\r\nDet förefaller dock finnas flera problem med en sådan lösning. En regel\r\nom att en viss tid skall förflyta mellan utskotts- respektive kammarbehandling\r\nbör i och för sig föranleda att planeringen av ett visst grundlagsärende\r\nblir mer given på förhand. Dock hindrar inte en sådan regel en \"sen\"\r\nriksdagsbehandling. Problemet med att en \"sen\" riksdagsbehandling inte\r\nlämnar tillräckligt utrymme för en allmän debatt om grundlagsärendet och\r\nför praktiska förberedelser av en eventuell folkomröstning kvarstår således.\r\n\r\nEtt annat problem med ett slopande av gällande femtondagarsfrist, som\r\nlöper från riksdagsbeslutet, är att en debatt om ett grundlagsförslag -\r\nbåde i riksdagen och bland allmänheten - kanske uppstår först när riksdagens\r\nbeslut om att anta förslaget som vilande är fattat.\r\nOavsett hur man ställer sig i frågan om femtondagarsfristen förefaller\r\ndet vara av stor vikt att en diskussion om en eventuell folkomröstning\r\nuppstår före det att grundlagsärendet i fråga behandlas första gången av\r\nriksdagen, så att man vid denna behandling är uppmärksam på huruvida\r\ngrundlagsärendet i fråga också utgör en lämplig folkomröstningsfråga.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Författningsutredning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K296, 2002/03:K362, 2002/03:K379 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K222, 2003/04:K271 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K290 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:K413.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Flernivådemokrati och kommunal självstyrelse",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K241 yrkandena 11, 22, 23 och 38, 2002/03:K281 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K282 yrkande 6, 2002/03:K304 yrkande 3, 2002/03:K360, 2002/03:K372, 2002/03:K379 yrkande 5, 2003/04:K223 yrkandena 4 och 7, 2003/04:K224 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K271 yrkande 5 och 2003/04:K290 yrkandena 8-10.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Antalet riksdagsledamöter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K203, 2002/03:K379 yrkande 22, 2003/04:K213 och 2003/04:K271 yrkande 24.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "AC71D1AB-8C4C-4D22-A4CF-DBB457F6F9A1",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "124",
                    "0",
                    "1",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "46",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "1",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "244",
                    "47",
                    "1",
                    "57"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/AC71D1AB-8C4C-4D22-A4CF-DBB457F6F9A1",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Förtroendevalda som lämnar sitt parti",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K441.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Monarkins avskaffande",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K286 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K315 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K397, 2002/03:K425, 2003/04:K317, 2003/04:K437 yrkande 1 och 2003/04:K438 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "51D9737D-F3C2-48DF-A556-1289C0D424B7",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "1",
                    "4",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "32",
                    "7",
                    "1",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "1",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "2",
                    "10",
                    "1",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "242",
                    "44",
                    "6",
                    "57"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/51D9737D-F3C2-48DF-A556-1289C0D424B7",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Bekännelsekravet i successionsordningen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K282 yrkande 8, 2003/04:K240, 2003/04:K290 yrkande 12, 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del och 2003/04:K363 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"fp\",\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "B2553861-513E-4230-BD34-96DC4402D4D8",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (fp, v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "124",
                    "0",
                    "0",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "1",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "39",
                    "1",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "1",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "1",
                    "24",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "1",
                    "12",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "214",
                    "76",
                    "2",
                    "57"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B2553861-513E-4230-BD34-96DC4402D4D8",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Successionsordningens giftermålsbestämmelser",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K301, 2003/04:K326 och 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Kravet på samtycke vid tronföljarens utlandsresor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K330 yrkande 2 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Statschefens immunitet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K330 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Statschefens uppgifter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K437 yrkandena 2-5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Redovisning av anslaget till hovstaten",
          "forslag": "Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om redovisning av anslaget till Kungliga hovstaten.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om redovisning av anslaget till Kungliga hovstaten.\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:K347, 2003/04:K401 och 2003/04:K438 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\"",
          "votering_id": "BD28E36A-9491-4BC3-BD61-D9F0DBAAE1A2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (m, c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "123",
                    "0",
                    "1",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "46",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "17",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "40",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "27",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "201",
                    "63",
                    "28",
                    "57"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/BD28E36A-9491-4BC3-BD61-D9F0DBAAE1A2",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Behörighetskrav för statsråd",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K246, 2002/03:Sf289 yrkande 15 och 2003/04:K232.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "10",
          "motforslag_partier": "\"fp\",\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "E25DE0C4-E5E3-4EC1-9DBC-7B3D5AA0E41C",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 10 (fp, v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "125",
                    "0",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "17",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "1",
                    "39",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "13",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "216",
                    "77",
                    "0",
                    "56"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/E25DE0C4-E5E3-4EC1-9DBC-7B3D5AA0E41C",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Regeringens verkställande av riksdagens beslut",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K289 yrkande 6 och 2003/04:K303.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Förbud mot att \"döpa\" statliga medel",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K206.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Folkomröstningsinstitutet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K321 yrkande 4, 2003/04:K214 yrkande 3 och 2003/04:K364.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Folkomröstning om vilande grundlagsförslag",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K267 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Betänketid vid grundlagsändring",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K340.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Skärpta regler om prövning i Lagrådet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande 24.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "19",
          "rubrik": "Lagprövning och författningsdomstol",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K282 yrkande 4, 2002/03:K379 yrkande 14, 2002/03:K398, 2002/03:Ju364 yrkandena 21 och 22, 2003/04:K271 yrkande 15 och 2003/04:K289 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "20",
          "rubrik": "Domstolarnas konstitutionella ställning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K379 yrkande 15, 2003/04:K271 yrkande 16 och 2003/04:Ju477 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "12",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "721DA629-868E-4692-B6A6-E56B7B0427EE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 12 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "125",
                    "0",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "46",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "17",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "207",
                    "40",
                    "46",
                    "56"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/721DA629-868E-4692-B6A6-E56B7B0427EE",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "21",
          "rubrik": "Riksbankens ställning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K381 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "22",
          "rubrik": "Riksdagens formella ställning i EU-arbetet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:K389 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "KU9",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Antalet riksdagsledamöter",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Monarkins avskaffande",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Bekännelsekravet i successionsordningen",
          "partier": "\"fp\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Successionsordningens giftermålsbestämmelser",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Kravet på samtycke vid tronföljarens utlandsresor",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Statschefens immunitet",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Statschefens uppgifter",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Redovisning av anslaget till hovstaten",
          "partier": "\"m\",\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Redovisning av anslaget till hovstaten",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Behörighetskrav för statsråd",
          "partier": "\"fp\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Domstolarnas konstitutionella ställning",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "20"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Domstolarnas konstitutionella ställning",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "20"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Riksbankens ställning",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "21"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-01-29 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-02-05 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-02-10 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-02-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-02-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-02-24 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-02-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-02-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-03-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-03-04 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-03-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-03-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-03-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Delvis bifall till motioner om redovisning av anslaget till Kungl. hovstaten. Avslag på övriga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 03:42:24"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen vill att insynen i hur hovet använder anslaget från riksdagen ska bli större. Riksdagen gjorde, med anledning av motionsförslag, ett tillkännagivande till regeringen om en större insyn och öppenhet när det gäller hur hovet använder pengarna från riksdagen. ",
          "dok_id": "GR01KU9",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:35:18"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Ökad insyn i hur hovet använder anslaget från riksdagen (KU9)",
          "dok_id": "GR01KU9",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:35:18"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 03:42:24"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01KU9",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:48"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Konstitutionsutskottet vill att insynen i hur hovet använder anslaget från riksdagen ska bli större. Utskottet föreslår, med anledning av motionsförslag, att riksdagen ska göra ett tillkännagivande till regeringen om en större insyn och öppenhet när det gäller hur hovet använder pengarna från riksdagen.</p>",
          "dok_id": "GR01KU9",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:35:18"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Ökad insyn i hur hovet använder anslaget från riksdagen (KU9)",
          "dok_id": "GR01KU9",
          "systemdatum": "2016-08-09 12:35:18"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01KU9",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_KU_9.pdf",
          "filstorlek": "457964",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Författningsfrågor",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/7F8C1F5C-5449-451A-92C4-6249EF5AD8C8"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju364 Stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju364",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju364",
          "ref_dok_titel": "Stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K203 Minskning av antalet ledamöter i Sveriges riksdag",
          "ref_dok_id": "GQ02K203",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K203",
          "ref_dok_titel": "Minskning av antalet ledamöter i Sveriges riksdag",
          "ref_dok_subtitel": "av Rolf Gunnarsson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K241 Demokrati - Där människor får växa",
          "ref_dok_id": "GQ02K241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K241",
          "ref_dok_titel": "Demokrati - Där människor får växa",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K246 Behörighetskrav för statsråd",
          "ref_dok_id": "GQ02K246",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K246",
          "ref_dok_titel": "Behörighetskrav för statsråd",
          "ref_dok_subtitel": "av Nyamko Sabuni (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K267 Bestämmelser om beslut angående folkomröstning om vilande grundlagsförslag",
          "ref_dok_id": "GQ02K267",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K267",
          "ref_dok_titel": "Bestämmelser om beslut angående folkomröstning om vilande grundlagsförslag",
          "ref_dok_subtitel": "av Mats Einarsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K281 Den kommunala beskattningsrätten",
          "ref_dok_id": "GQ02K281",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K281",
          "ref_dok_titel": "Den kommunala beskattningsrätten",
          "ref_dok_subtitel": "av Henrik S Järrel (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K282 Konstitutionella frågor",
          "ref_dok_id": "GQ02K282",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K282",
          "ref_dok_titel": "Konstitutionella frågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Helena Bargholtz m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K286 Avskaffande av monarkin",
          "ref_dok_id": "GQ02K286",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K286",
          "ref_dok_titel": "Avskaffande av monarkin",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K296 Feministisk analys av grundlagarna",
          "ref_dok_id": "GQ02K296",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K296",
          "ref_dok_titel": "Feministisk analys av grundlagarna",
          "ref_dok_subtitel": "av Mats Einarsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K301 Successionsordningens giftermålsbestämmelser",
          "ref_dok_id": "GQ02K301",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K301",
          "ref_dok_titel": "Successionsordningens giftermålsbestämmelser",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K304 Det kommunala självstyret",
          "ref_dok_id": "GQ02K304",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K304",
          "ref_dok_titel": "Det kommunala självstyret",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K315 Införande av republikanskt statsskick",
          "ref_dok_id": "GQ02K315",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K315",
          "ref_dok_titel": "Införande av republikanskt statsskick",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K321 Kommunala folkomröstningar",
          "ref_dok_id": "GQ02K321",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K321",
          "ref_dok_titel": "Kommunala folkomröstningar",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K360 Subsidiaritetsprincipen som svensk rättsnorm",
          "ref_dok_id": "GQ02K360",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K360",
          "ref_dok_titel": "Subsidiaritetsprincipen som svensk rättsnorm",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingvar Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K362 Utvärdering av regeringsformen",
          "ref_dok_id": "GQ02K362",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K362",
          "ref_dok_titel": "Utvärdering av regeringsformen",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingvar Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K372 Grundlagsfäst kommunal kompetens",
          "ref_dok_id": "GQ02K372",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K372",
          "ref_dok_titel": "Grundlagsfäst kommunal kompetens",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingvar Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K379 En frihetens författning",
          "ref_dok_id": "GQ02K379",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K379",
          "ref_dok_titel": "En frihetens författning",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K397 Monarkin",
          "ref_dok_id": "GQ02K397",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K397",
          "ref_dok_titel": "Monarkin",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikaela Valtersson och Mikael Johansson (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K398 Författningsdomstol",
          "ref_dok_id": "GQ02K398",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K398",
          "ref_dok_titel": "Författningsdomstol",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K425 Republik",
          "ref_dok_id": "GQ02K425",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K425",
          "ref_dok_titel": "Republik",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Damberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf289 Ett mångkulturellt samhälle",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf289",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf289",
          "ref_dok_titel": "Ett mångkulturellt samhälle",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Ju477 Domstolsväsendet",
          "ref_dok_id": "GR02Ju477",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Ju477",
          "ref_dok_titel": "Domstolsväsendet",
          "ref_dok_subtitel": "av Johan Pehrson m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K206 Benämningen på vissa statsbidrag",
          "ref_dok_id": "GR02K206",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K206",
          "ref_dok_titel": "Benämningen på vissa statsbidrag",
          "ref_dok_subtitel": "av Rolf Gunnarsson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K213 Antalet ledamöter i Sveriges riksdag",
          "ref_dok_id": "GR02K213",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K213",
          "ref_dok_titel": "Antalet ledamöter i Sveriges riksdag",
          "ref_dok_subtitel": "av Rolf Gunnarsson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K214 Öppenhet och demokrati",
          "ref_dok_id": "GR02K214",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K214",
          "ref_dok_titel": "Öppenhet och demokrati",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K222 En samhällsordning för 2000-talet",
          "ref_dok_id": "GR02K222",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K222",
          "ref_dok_titel": "En samhällsordning för 2000-talet",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K223 Demokrati - vår tids utmaning",
          "ref_dok_id": "GR02K223",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K223",
          "ref_dok_titel": "Demokrati - vår tids utmaning",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K224 Ändring av 1 kap. 7 § andra stycket i regeringsformen",
          "ref_dok_id": "GR02K224",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K224",
          "ref_dok_titel": "Ändring av 1 kap. 7 § andra stycket i regeringsformen",
          "ref_dok_subtitel": "av Henrik S Järrel (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K232 Behörighet för statsråd",
          "ref_dok_id": "GR02K232",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K232",
          "ref_dok_titel": "Behörighet för statsråd",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Danielsson och Tobias Billström (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K240 Religionsfriheten för kungafamiljen",
          "ref_dok_id": "GR02K240",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K240",
          "ref_dok_titel": "Religionsfriheten för kungafamiljen",
          "ref_dok_subtitel": "av Torsten Lindström (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K271 En frihetens författning",
          "ref_dok_id": "GR02K271",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K271",
          "ref_dok_titel": "En frihetens författning",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K289 Skärpt granskning av den offentliga makten",
          "ref_dok_id": "GR02K289",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K289",
          "ref_dok_titel": "Skärpt granskning av den offentliga makten",
          "ref_dok_subtitel": "av Tobias Krantz m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K290 En ny författning för Sverige",
          "ref_dok_id": "GR02K290",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K290",
          "ref_dok_titel": "En ny författning för Sverige",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K303 Verkställande av riksdagens beslut",
          "ref_dok_id": "GR02K303",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K303",
          "ref_dok_titel": "Verkställande av riksdagens beslut",
          "ref_dok_subtitel": "av Magdalena Andersson och Anita Sidén (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K317 Avskaffande av monarkin",
          "ref_dok_id": "GR02K317",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K317",
          "ref_dok_titel": "Avskaffande av monarkin",
          "ref_dok_subtitel": "av Åsa Domeij m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K326 Successionsordningens giftermålsbestämmelser",
          "ref_dok_id": "GR02K326",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K326",
          "ref_dok_titel": "Successionsordningens giftermålsbestämmelser",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K330 En moderniserad monarki",
          "ref_dok_id": "GR02K330",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K330",
          "ref_dok_titel": "En moderniserad monarki",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K340 Votering om grundlagsändringar",
          "ref_dok_id": "GR02K340",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K340",
          "ref_dok_titel": "Votering om grundlagsändringar",
          "ref_dok_subtitel": "av Karin Granbom och Nina Lundström (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K347 Redovisning och granskning av kungliga hov- och slottsstaten",
          "ref_dok_id": "GR02K347",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K347",
          "ref_dok_titel": "Redovisning och granskning av kungliga hov- och slottsstaten",
          "ref_dok_subtitel": "av Hans Backman (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K363 Likställigheten mellan trossamfunden",
          "ref_dok_id": "GR02K363",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K363",
          "ref_dok_titel": "Likställigheten mellan trossamfunden",
          "ref_dok_subtitel": "av Tobias Krantz m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K364 Definition av \"folket\"",
          "ref_dok_id": "GR02K364",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K364",
          "ref_dok_titel": "Definition av \"folket\"",
          "ref_dok_subtitel": "av Björn von der Esch (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K381 EMU - Efter folkomröstningen",
          "ref_dok_id": "GR02K381",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K381",
          "ref_dok_titel": "EMU - Efter folkomröstningen",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K389 Riksdagen och EU-arbetet",
          "ref_dok_id": "GR02K389",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K389",
          "ref_dok_titel": "Riksdagen och EU-arbetet",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K401 Redovisning av skattemedel till hovstaten",
          "ref_dok_id": "GR02K401",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K401",
          "ref_dok_titel": "Redovisning av skattemedel till hovstaten",
          "ref_dok_subtitel": "av Britt-Marie Lindkvist och Anders Karlsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K413 Demokratikonvent för ny grundlag",
          "ref_dok_id": "GR02K413",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K413",
          "ref_dok_titel": "Demokratikonvent för ny grundlag",
          "ref_dok_subtitel": "av Kerstin Lundgren (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K437 Införande av republik",
          "ref_dok_id": "GR02K437",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K437",
          "ref_dok_titel": "Införande av republik",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K438 Monarkins roll i det svenska samhället",
          "ref_dok_id": "GR02K438",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K438",
          "ref_dok_titel": "Monarkins roll i det svenska samhället",
          "ref_dok_subtitel": "av Johan Löfstrand och Fredrik Olovsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:K441 Förtroendevalda som lämnar sitt parti",
          "ref_dok_id": "GR02K441",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "K441",
          "ref_dok_titel": "Förtroendevalda som lämnar sitt parti",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Lilja och Britta Rådström (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-03-10",
          "ref_dok_id": "GR0980",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "80",
          "ref_dok_titel": "2004-03-10",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-03-04",
          "ref_dok_id": "GR0977",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "77",
          "ref_dok_titel": "2004-03-04",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:148",
          "ref_dok_id": "GR0K148",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "148",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:148",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}