{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2286148",
      "dok_id": "GR01FIU23",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "FIU23",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:FIU23",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "FIU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "23",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-04-13 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:40",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:44",
      "titel": "Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning 2003",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01FIU23/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01FIU23",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01FIU23",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01FIU23",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Finansutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:FIU23</div><h1>Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning 2003</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nUtskottet gör varje år en utvärdering av Riksbankens penningpolitik. Årets\r\nutvärdering omfattar perioden 2001-2003. Inflationen under perioden har\r\ni genomsnitt legat över inflationsmålet på 2 %, oavsett vilket mått på\r\ninflationen som används. Inflationen låg dock under målets övre gräns på\r\n3 %.\r\nI samband med utskottets granskning av Riksbankens versamhet under 2003\r\nredovisar utskottet sin syn på det sätt som Riksbankens direktion skött\r\nfrågan om bolagiseringen av Riksbankens kontanthantering. Utskottet anser\r\natt riksdagen borde ha beretts tillfälle att pröva Riksbankens planer på\r\natt bolagisera kontanthanteringen eftersom den innebar att Riksbankens\r\ngrundlagsenligt givna rätt att ensam ge ut sedlar och mynt delvis\r\nprivatiserades.\r\nUtskottet anser också att Riksbanken i den omfattning som skett inte borde\r\nha satsat på att bygga ut en kommersiell verksamhet som Riksbanken inte\r\när ålagd att utföra. Utbyggnaden av den kommersiella delen av kontanthanteringen\r\nblev inte lönsam utan bidrog till att rörelseresultatet försämrades.\r\nRiksbanksledningen har emellertid sedan 2002 med kraft försökt komma till\r\nrätta med de problem som bolagiseringen förorsakat. Antalet platser för\r\nin- och utlämning av sedlar har begränsats samtidigt som den riksbanksnära\r\nverksamheten effektiviserats. Ett avtal har slutits om försäljning av\r\nmerparten av den konkurrensutsatta verksamheten, och Riksbanken ser för\r\nnärvarande över hur kontanthanteringen ska organiseras i framtiden.\r\nUtskottet anser därför att det inte finns anledning för riksdagen att nu\r\ngöra något särskilt uttalande i denna fråga.\r\nUtskottet tillstyrker att riksbanksfullmäktige och direktionen beviljas\r\nansvarsfrihet för sin förvaltning av Riksbanken under 2003.\r\nUtskottet föreslår att riksdagen fastställer Riksbankens balansräkning\r\noch resultaträkning samt godkänner fullmäktiges förslag till disposition\r\nav 2003 års resultat. Det innebär att Riksbanken levererar in 6,1 miljarder\r\nkronor till statsverket.\r\nI betänkandet finns 4 reservationer och 3 särskilda yttranden.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Utvärdering av penningpolitiken 2001-2003\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anfört.\r\nReservation 1 (v) - motiv\r\n\r\n2.      Bolagiseringen av Riksbankens kontanthantering\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anfört.\r\n\r\n3.      Riksrevisionens styrelses redogörelse angående granskningen av\r\nRiksbankens\r\nverksamhet under år 2003\r\nRiksdagen lägger redogörelse 2003/04:RRS4 till handlingarna.\r\n\r\n4.      Ansvarsfrihet för fullmäktige i Riksbanken\r\nRiksdagen beviljar fullmäktige i Riksbanken ansvarsfrihet för dess\r\nverksamhet under 2003. Därmed bifaller riksdagen utskottets förslag.\r\n\r\n5.      Ansvarsfrihet för Riksbankens direktion\r\nRiksdagen beviljar direktionen i Riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen\r\nav Riksbanken under 2003. Därmed bifaller riksdagen utskottets förslag.\r\n\r\n6.\r\nRiksbankens balans- och resultaträkningar\r\nRiksdagen fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning för\r\nräkenskapsåret 2003 som de finns återgivna i bilaga 2. Därmed bifaller\r\nriksdagen förslag 2003/04:RB1.\r\n\r\n7.      Dispositionen av Riksbankens resultat\r\nRiksdagen beslutar att Riksbankens resultat, som före bokslutsdispositioner\r\nuppgår till -9 280 miljoner kronor, ska fördelas så att till statsverket\r\ninlevereras enligt vinstdisponeringsprincipen 6 100 miljoner kronor, från\r\nRiksbankens dispositionsfond förs 12 660 miljoner kronor samt från\r\nRiksbankens resultatutjämningsfond förs 2 720 miljoner kronor. Därmed bifaller\r\nriksdagen förslag 2003/04:RB2.\r\n\r\n8.      Direktionens instruktionsförbud\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Fi16.\r\nReservation 2 (c)\r\n\r\n9.      Riksbankens självständighet och målet för penningpolitiken\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Fi298 yrkande 1.\r\n\r\n10.     Offentliggörande av direktionens protokoll\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Fi298 yrkande 2.\r\nReservation 3 (m, fp)\r\n\r\n11.     Lagreglering av de offentliga utfrågningarna om Riksbanken\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Fi298 yrkande 3.\r\nReservation 4 (m, fp, c)\r\n\r\n12.     Lagreglering av dispositionen av Riksbankens resultat\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Fi298 yrkande 4.\r\nStockholm den 13 april 2004\r\nPå finansutskottets vägnar\r\nSven-Erik Österberg\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Sven-Erik Österberg (s),\r\nMikael Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Lars Bäckström\r\n(v), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Lena Ek\r\n(c), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida\r\n(mp), Tommy Ternemar (s), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd) och\r\nLars Johansson (s).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nFinansutskottet har sedan 1999 på eget initiativ varje år granskat och\r\nutvärderat Riksbankens förda penningpolitik under de tre närmast föregående\r\nåren. Initiativet motiverades av att Riksbanken 1999 fick en mer oberoende\r\nställning gentemot riksdag och regering.\r\nFörfattningsenligt är det finansutskottets uppgift att varje år pröva om\r\nfullmäktige och direktionen kan beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning\r\nunder det gångna verksamhetsåret. Utskottet ska i det sammanhanget också\r\nta ställning till Riksbankens bokslut och då bedöma om balansräkningen\r\noch resultaträkningen kan fastställas och hur stort belopp som ska levereras\r\nin till statskassan.\r\nSom underlag för prövningen har utskottet tillgång till bl.a. Riksbankens\r\nårsredovisning, fullmäktiges förslag till vinstdisposition och Riksrevisionens\r\nstyrelses redogörelse för granskningen av Riksbankens verksamhet samt\r\nfullmäktiges och direktionens allmänna och särskilda (hemliga) protokoll.\r\n\r\nInför årets granskning har utskottet anlitat revisionsbyrån KPMG för att\r\ngöra en specialstudie av Riksbankens bolagisering av kontanthanteringen.\r\nUtredningen Svensk kontantförsörjning AB med dotterbolag  finns i bilaga\r\n4. Utskottet har också tagit del av Riksdagens revisorers granskningspromemoria\r\nBolagiseringen av kontantförsörjningen  (bilaga 5) samt den 30 september\r\nhållit en intern utfrågning med riksbanksledningen i ämnet.\r\nUtskottet anordnade den 1 april 2004 en offentlig utfrågning med riksbankschef\r\nLars Heikensten med anledning av att Riksbanken samma dag lämnade en\r\npenningpolitisk redogörelse till finansutskottet. Riksbanken lämnar minst\r\ntvå gånger per år en sådan redogörelse. Protokoll från utfrågningen finns\r\ni bilaga 3.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nUtvärdering av penningpolitiken 2001-2003\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet föreslår att riksdagen godkänner vad utskottet anfört om\r\npenningpolitiken 2001-2003.\r\n\r\nInledning\r\nRiksbanken fick den 1 januari 1999 en mer oberoende ställning gentemot\r\nriksdagen och regeringen. Oberoendet betyder bl.a. att Riksbanken\r\nsjälvständigt ska utforma penningpolitiken för att uppnå de mål som riksdagen\r\nställt upp. Enligt riksbankslagen (1988:1385) ska målet för Riksbankens\r\nverksamhet vara att upprätthålla ett fast penningvärde. Oberoendet innebär\r\nvidare att Riksbanken fått en ny ledningsstruktur, bestående av en direktion\r\nmed sex heltidsanställda ledamöter som utses av riksbanksfullmäktige. I\r\nlikhet med tidigare är Riksbanken fortfarande en myndighet under riksdagen\r\noch ansvarig inför riksdagen för sina handlingar.\r\nI samband med behandlingen av Riksbankens förvaltning våren 1999 (bet.\r\n1998/99:FiU23) ansåg utskottet att det ökade oberoendet ökade behovet av\r\natt granska och utvärdera Riksbankens penningpolitik. Utskottet beslutade\r\ndärför att varje år utföra en granskning av den förda penningpolitiken.\r\nGranskningen ska göras i efterhand och omfatta utvecklingen under de gångna\r\ntre åren. Den utvärdering som nu genomförs är den sjätte i ordningen och\r\nomfattar perioden 2001-2003. Tidigare har utvärderingar gjorts för perioderna\r\n1996-1998 (bet. 1998/99:FiU23), 1997-1999 (bet. 1999/2000:FiU23), 1998-2000\r\n(bet. 2000/01:FiU23), 1999-2001 (bet. 2001/02:FiU23) samt 2000-2002 (bet.\r\n2002/03:FiU23).\r\nUtvärderingen bygger bl.a. på information och uppgifter ur Riksbankens\r\ninflationsrapporter, protokollen från direktionens penningpolitiska\r\nsammanträden, direktionsledamöternas publicerade tal samt de offentliga\r\nutfrågningar som utskottet minst två gånger per år håller med riksbankschefen.\r\n\r\nInflationsmålet och räntebeslutsregler\r\nI januari 1993, kort efter det att den fasta växelkursen övergavs och\r\nkronan började flyta på den internationella valutamarknaden, beslutade\r\ndåvarande riksbanksfullmäktige att den operativa penningpolitiken skulle\r\nbedrivas utifrån ett inflationsmål. Målet formulerades som att:\r\nInflationen skulle begränsas till 2 % per år med ett toleransintervall på\r\n± 1 procentenhet.\r\nMålvariabeln skulle vara konsumentprisindex (KPI). KPI valdes för att\r\nmåttet är allmänt känt och att det publiceras regelbundet och sällan\r\nreviderades. Dessutom är KPI det bredaste måttet på prisutvecklingen.\r\nInflationsmålet skulle vara symmetriskt, i den meningen att Riksbanken\r\nskulle ta lika allvarligt på en alltför låg som en alltför hög inflation.\r\n\r\nInflationsmålet skulle formellt börja tillämpas fr.o.m. den 1 januari\r\n1995.\r\nRiksbankens nya direktion fastställde inflationsmålet i anslutning till\r\nsitt tillträde den 1 januari 1999 och beslutade att målet även i fortsättningen\r\nska definieras i termer av KPI. Samtidigt angav direktionen i ett tillägg\r\ntill målet två anledningar för att avvika från målet vid penningpolitiska\r\nbeslut. Anledningarna är:\r\nOm KPI på ett till två års sikt påverkas av tillfälliga faktorer, som t.\r\nex. förändringar i hushållens räntekostnader eller förändringar av indirekta\r\nskatter och subventioner, som inte bedöms få varaktig inverkan på inflationen\r\noch inflationsförväntningarna.\r\nOm inflationen ligger utanför målet och om en snabb återgång till målet\r\nvia stora ränteförändringar får stora negativa konsekvenser för produktionen\r\noch sysselsättningen i samhället. Vid en sådan situation ska uppfyllandet\r\nav målet i stället ske gradvis.\r\nDirektionen har sedan 1999 hänvisat till tillägget till målet och angett\r\ni beslutsunderlagen att den bortser från tillfälliga faktorer i utformningen\r\nav penningpolitiken eftersom de inte bedömts få någon varaktig inverkan\r\npå inflationen. I praktiken betyder det att penningpolitiken 1999-2002\r\nbaserats på en bedömning av inflationen mätt med det underliggande\r\ninflationsmåttet, UND1X (se definition av UND1X i avsnitt nedan), i stället\r\nför en bedömning av KPI. Till följd av kraftiga svängningar i el- och\r\noljepriser har penningpolitiken under 2003 baserats på prognoser av\r\ninflationen mätt enligt UND1X exklusive energipriserna. Utskottet har\r\ntidigare mer utförligt behandlat frågan om tillfälliga inflationseffekter\r\noch inflationsmålets utformning. Se t.ex. granskningen av penningpolitiken\r\n2000-2002 (bet. 2002/03:FiU23).\r\nRiksbankens beslut om ränteförändringar styrs normalt efter en enkel\r\nhandlingsregel. Förenklat innebär handlingsregeln att om prognoserna över\r\ninflationen, gjorda under förutsättningen att reporäntan är oförändrad,\r\npå ett till två års sikt överskrider (eller underskrider) inflationsmålet\r\npå 2 % ska reporäntan normalt höjas (eller sänkas). Handlingsregeln\r\ntillämpas emellertid inte mekaniskt, utan avvikelser av den typ som nämns\r\novan förekommer.\r\nInflationen sedan inflationsmålet infördes\r\nSedan 1993, då riksbanksfullmäktige beslutade att införa inflationsmålet,\r\nhar priserna enligt KPI stigit med i genomsnitt 1,9 % per år. Sedan målet\r\nbörjade tillämpas formellt den 1 januari 1995 har inflationen uppgått\r\ntill i genomsnitt 1,5 % per år. Det kan jämföras med utvecklingen under\r\nperioden 1983-1993 då priserna steg med i genomsnitt 7,5 % per år.\r\nInflationen 2003\r\nEnligt KPI steg priser i fjol med i genomsnitt 2,1 %, vilket endast är en\r\ntiondel högre än Riksbankens inflationsmål. Enligt det underliggande\r\ninflationsmåttet UND1X steg priserna med i genomsnitt 2,3 %, dvs. något\r\növer inflationsmålet men inom toleransintervallet. Genomsnittssiffrorna\r\ndöljer dock ett dramatisk förlopp under året. KPI-inflationen steg kraftigt\r\ni början av året, från 2,3 % i december 2002 till 3,4 % i februari 2003,\r\nfrämst på grund av stigande el- och oljepriser men också av höjda kommunala\r\noch statliga avgifter. Inflationen föll dock tillbaka under våren och\r\nsommaren i takt med sjunkande energipriser, till en nivå på 1,4 % i\r\ndecember 2003. Rensat för energiprisernas utveckling steg priserna under\r\n2003 med i genomsnitt omkring 1,5 %.\r\nInflationen 2001-2003 enligt KPI och UND1X\r\nSom framgår av tabell 1 steg priserna mätt med KPI med i genomsnitt 2,4\r\n% per år under perioden 2001-2003. Det betyder att KPI-inflationen under\r\nperioden legat över Riksbankens inflationsmål på 2 %. Det är också det\r\nhögsta värdet under en treårsperiod som noterats sedan utskottet började\r\nmed utvärderingarna av penningpolitiken. Trots det låg inflationen inom\r\ntoleransintervallet på ± 1 procentenhet, även om inflationstakten under\r\nen stor del av 2001 och början av 2002 och 2003 låg nära eller ibland t.\r\no.m. över den övre toleransgränsen på 3 %.\r\nTabell 1. Inflationen 2001-2003 enligt olika inflationsmått\r\n\r\nKPI     UND1X   UND1X exkl. energi      HIKP    UNDINHX\r\n2001    2,6     2,8     2,5     2,7     3,8\r\n2002    2,4     2,5     2,8     2,0     3,5\r\n2003    2,1     2,3     1,5     2,3     3,6\r\nSnitt 2001-2003 2,4     2,5     2,3     2,3     3,6\r\nKälla: Riksbanken, Statistiska centralbyrån\r\nÄven mätt enligt UND1X låg inflationstakten över inflationsmålet, men\r\ninom toleransintervallet. Enligt UND1X ökade priserna med i genomsnitt 2,\r\n5 % per år under perioden 2001-2003. Precis som i fallet KPI är genomsnittet\r\nför treårsperioden det högsta värde som noterats sedan utskottets\r\nutvärderingar påbörjades. Som framgår av diagram 1 låg även UND1X över den\r\növre toleransgränsen på 3 % under en stor del av 2001 och i början av\r\n2002 och 2003.\r\nDiagram 1. Inflationstakten mätt enligt KPI och UND1X\r\n\r\nKälla: Riksbanken, Statistiska centralbyrån\r\nSom redovisats ovan har Riksbanken under perioden 1999-2002 använt UND1X\r\nsom målvariabel när den beslutat om penningpolitiska åtgärder. UND1X mäter\r\nkonsumentprisutvecklingen exklusive hushållens räntekostnader för egna\r\nhem och direkta effekter av ändrade indirekta skatter.\r\nInflationen exklusive energipriserna\r\nPå grund av de kraftiga förändringarna i energipriserna under 2002 och\r\n2003 har Riksbanken under 2003 i stället använt UND1X exklusive energipriser\r\nsom penningpolitisk målvariabel. I t.ex. protokollet från direktionens\r\npenningpolitiska möte den 4 december 2003 anger direktionen att\r\n..UND1X-inflationen exklusive energi för närvarande ger den bästa bilden\r\nav det underliggande, konjunkturrelaterade inflationstrycket. Det är därför\r\nnaturligt att penningpolitiken nu i första hand vägleds av detta mått på\r\ninflationen.\r\nSom framgår av tabell 1 och diagram 2 steg priserna exklusive energipriserna\r\nmed i genomsnitt 2,3 % per år under perioden 2001-2003. Det är i likhet\r\nmed inflationen enligt KPI och UND1X något över inflationsmålet men inom\r\ntoleransintervallet. Till skillnad från KPI och UND1X nådde dock\r\ninflationstakten exklusive energipriserna sin topp i början av 2002 för att\r\nsedan stadigt sjunka.\r\nDiagram 2. Inflationstakten exklusive energipriser\r\n\r\nKälla: Riksbanken, Statistiska centralbyrån\r\nAndra mått på inflationen\r\nEU:s statistikbyrå Eurostat har utvecklat ett mellan EU-länderna harmoniserat\r\ninflationsindex, det s.k. HIKP (Harmonised indices of consumer prices).\r\nHIKP används som målvariabel för penningpolitiken av Europeiska centralbanken,\r\nECB, och har speciellt tagits fram för stabiliseringspolitiska syften.\r\nTill skillnad från KPI exkluderar HIKP räntekostnader för egnahem,\r\nbostadsrättsavgifter, avgifter för viss hälso- och sjukvård, fastighetsskatt,\r\navskrivningar, tomträttsavgäld och försäkringar för egnahem, del av\r\nreparationer samt lotterier och tips. En annan skillnad mellan måtten är\r\natt i HIKP, men inte i KPI, ingår avgifter för barnomsorg.\r\nMätt enligt HIKP uppgick den svenska inflationen till 2,7 % 2001, 2,0 %\r\n2002 och 2,3 % 2003. Det ger ett genomsnitt för perioden på 2,3 %, dvs.\r\nnågot över inflationsmålet men inom toleransintervallet. Detta kan jämföras\r\nmed att HIKP-inflationen i EU och euroområdet under treårsperioden uppgick\r\ntill i genomsnitt 2,1 % respektive 2,2 %, dvs. något lägre än i Sverige.\r\n\r\nEtt mått på den inhemskt genererade prisutvecklingen som Riksbanken löpande\r\nanvänder i sin inflationsanalys är UNDINHX. UNDINHX definieras som UND1X\r\nrensat för förändringar i importpriserna. Enligt detta mått har inflationen\r\nökat med i genomsnitt 3,6 % per år under perioden 2001-2003. Kraftigt\r\nstigande priser på kött, grönsaker, el och prishöjningar inom tjänstesektorn\r\när några av förklaringarna till varför UNDINHX under perioden legat över\r\ntreprocentsnivån.\r\nDiagram 3. Inflationstakten enligt HIKP och UNDINHX\r\n\r\nKälla: Riksbanken, Statistiska centralbyrån\r\nReporäntan\r\nEfter en lång period av räntesänkningar från mitten av 1990-talet lades\r\npenningpolitiken om i slutet av 1990-talet. Reporäntan höjdes successivt\r\nunder 2000 och 2001 fram till september 2001 då Riksbanken, kort efter\r\nterrorattackerna i USA, sänkte reporäntan med 0,5 procentenheter i en\r\ngemensam aktion med andra centralbanker i västvärlden.\r\nVåren 2002 höjde Riksbanken på nytt reporäntan med bl.a. hänvisning till\r\natt den internationella konjunkturen var på väg att ta fart igen efter\r\nnedgången 2001 och den extra osäkerhet som följde av terrorattackerna.\r\nVidare hänvisades till att resursutnyttjandet i den svenska ekonomin var\r\nfortsatt högt.\r\nSom framgår av tabell 2 inledde Riksbanken en ny serie räntesänkningar\r\nnär den i slutet av 2002 sänkte reporäntan med sammanlagt 0,5 procentenheter.\r\nMotivet till sänkningarna var bl.a. att återhämtningen i världsekonomin\r\nförsvagats under sommaren och hösten och att konjunkturförsvagningen i\r\nkombination med en starkare krona dämpar både det inhemska och det\r\ninternationellt genererade pristrycket.\r\nDen svaga återhämtningen och osäkerheten i anslutning till konflikten i\r\nIrak var några av anledningarna till att Riksbanken fortsatte att sänka\r\nreporäntan med 0,25 procentenheter i mars 2003. Reporäntan sänktes sedan\r\nmed ytterligare sammanlagt 0,75 procentenheter i juni och juli 2003 till\r\nen nivå på 2,75 %. I likhet med de tidigare sänkningarna motiverades\r\nsänkningarna i början av sommaren med en fortsatt svag internationell\r\nefterfrågan, minskat resursutnyttjande i den svenska ekonomin och att\r\ninflationen på ett till två års sikt därmed bedömdes hamna under målet.\r\nTabell 2. Reporäntan 1999-2003\r\n\r\nDatum   Förändring      Nivå efter förändringen\r\n1999-02-17      -0,25   3,15\r\n1999-03-31      -0,25   2,90\r\n1999-11-17      +0,35   3,25\r\n2000-02-09      +0,50   3,75\r\n2000-12-13      +0,25   4,00\r\n2001-07-11      +0,25   4,25\r\n2001-09-19      -0,50   3,75\r\n2002-03-20      +0,25   4,00\r\n2002-05-02      +0,25   4,25\r\n2002-11-20      -0,25   4,00\r\n2002-12-11      -0,25   3,75\r\n2003-03-18      -0,25   3,50\r\n2003-06-05      -0,50   3,00\r\n2003-07-04      -0,25   2,75\r\nKälla: Riksbanken\r\nI mitten av april 2004 låg reporäntan på 2,0 %, efter en sänkning på 0,25\r\nprocentenheter i februari och 0,50 procentenheter i början av april.\r\nDiagram 4. Riksbankens styrräntor 1999-2003\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\nKronan\r\nEfter att ha legat relativt stabilt från sommaren 1999 till sommaren 2000\r\nsjönk den svenska kronans värde relativt kraftigt hösten och vintern 2000.\r\nFörsvagningen fortsatte under våren och sommaren 2001, och kronan nådde\r\nsin lägsta nivå i samband med den osäkerhet som präglade den internationella\r\nvalutamarknaden direkt efter terrorattackerna i New York i mitten av\r\nseptember. Som framgår av diagram 5 har kronan successivt förstärkts sedan\r\nslutet av 2001. I slutet av 2003 låg kronans värde, mätt enligt TCW-index,\r\npå ett indexvärde runt 125 (ju högre indexvärde, desto svagare krona).\r\nDet kan jämföras med ett indexvärde på i genomsnitt 136 respektive 134\r\nunder 2001och 2002. Genomsnittet för 2003 låg på 127,7, vilket är en\r\nförstärkning med nästan 5 % jämfört med 2002.\r\nDiagram 5. Kronans värde enligt TCW-index\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\nDiagram 6 visar att kronans förstärkning till stor del förklaras av att\r\nvärdet på den amerikanska dollarn sjunkit relativt kraftigt. Från början\r\nav juli 2001 till slutet av december 2003 sjönk dollarn med omkring 33 %\r\nmot kronan.\r\nDiagram 6. Kronans kurs mot euro och USA-dollar\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\nKronan stärktes kraftigt mot euron efter EMU:s bildande 1999, från en\r\nkurs på 9,47 kr per euro i början av 1999 till som lägst 8,10 våren 2000.\r\nFrån sommaren 2000 till hösten 2001 stärktes euron stadigt mot kronan,\r\ntill en högsta kurs i slutet av september 2001 på 9,94 kr per euro. Mot\r\nslutet av 2001 och under våren 2002 stärktes kronan ånyo mot euron. Sedan\r\nmitten av 2002 har kursen pendlat mellan 9,00 och 9,25 kr per euro,\r\nbortsett från en period i slutet av 2003 då kursen gick något under 9,00 kr\r\nper euro.\r\nI mitten av april 2004 låg kronans värde, mätt enligt TCW-index, på ett\r\nindexvärde omkring 127,4. Kursen mot dollarn noterades till omkring 7,54\r\nkr per dollar, och kursen mot euron noterades till omkring 9,16 kr per\r\neuro.\r\nInflationsprognoserna och penningpolitiken\r\nAvsnittet behandlar ekonomin, penningpolitiken, inflationen och\r\ninflationsprognoserna för främst 2003, eftersom åren 2001 och 2002 avhandlats\r\nmer noggrant i utskottets tidigare utvärderingar (bet. 2001/02:FiU23 och\r\nbet. 2002/03:FiU23). Inledningsvis görs dock en kort beskrivning av\r\nRiksbankens prognoser under hela perioden 2001-2003. Utvärderingens\r\nutgångspunkt är att det tar ett till två år innan ränteförändringar påverkar\r\nden ekonomiska aktiviteten och inflationen. Det innebär att det för en\r\nutvärdering av 2003 är mest intressant att studera de bedömningar,\r\növerväganden, prognoser som gjordes och de åtgärder som vidtogs under 2001\r\noch 2002.\r\nKort om bedömningarna för hela perioden 2001-2003\r\nEn genomgång av Riksbankens prognoser över tillväxten och inflation från\r\n1999 och framåt visar på följande resultat:\r\nPrognoserna för 2001. Under perioden mitten av 1999 till början av 2001\r\növerskattade Riksbanken BNP-tillväxten i den svenska ekonomin 2001 samtidigt\r\nsom man av olika skäl underskattade inflationstrycket. Till exempel räknade\r\nbanken i december 2000 med att BNP under 2001 skulle stiga med 3,4 %. Den\r\nkraftiga försvagningen i den internationella ekonomin från hösten 2000\r\nbidrog dock till att Sveriges BNP endast steg med 0,9 % 2001 (enligt SCB:s\r\nreviderade siffra). Vid samma tidpunkt bedömde Riksbanken att inflationen\r\nenligt KPI skulle stiga med i genomsnitt 1,6 % 2001 och att tolvmånaderstalet\r\ni december 2001 skulle uppgå till 1,8 %. Utfallet blev betydligt högre,\r\ni genomsnitt 2,6 % och 2,9 % i december 2001. Uppgången förklaras till\r\nstor del av tillfälliga och kraftigt stigande priser på bl.a. kött, el,\r\nolja, frukt och grönsaker. Inflationen enligt UND1X väntades i december\r\n2000 öka med i genomsnitt 1,7 % 2001 och uppgå till 1,8 % i december 2001.\r\nDen faktiska utvecklingen av UND1X blev 2,8 % i genomsnitt och 3,4 % i\r\ndecember 2001. Först under senvåren 2001 närmade sig bankens bedömningar\r\nutfallet. En genomgång av andra prognosinstituts bedömningar visar emellertid\r\natt Riksbanken varit varken sämre eller bättre än andra på att prognosticera\r\nutvecklingen under 2001. Så gott som samtliga prognosinstitut, såväl\r\nsvenska som utländska, gjorde under den aktuella perioden samma över- och\r\nunderskattningar av tillväxten och inflationen som Riksbanken.\r\nPrognoserna för 2002. Även bankens bedömningar av 2002 karakteriseras av\r\natt man åtminstone inledningsvis överskattade BNP-tillväxten och underskattade\r\ninflationens utveckling. Under både 2000 och 2001 förväntade man sig att\r\ntillväxten 2002 skulle ligga över det verkliga utfallet på 1,9 %. I t.ex.\r\ndecember 2000 bedömdes att BNP skulle stiga med 2,9 % 2002. Under 2001\r\npendlade bankens prognoser över KPI-inflationen 2002 mellan 1,8 % och 2,\r\n1 % i genomsnitt. Under 2002 höjdes dock prognoserna till mellan 2,3 %\r\noch 2,5 %. De kraftigt stigande priserna på t.ex. kött och energi gjorde\r\natt KPI ökade med i genomsnitt 2,4 % 2002. Av samma anledningar steg\r\ninflationen enligt UND1X med i genomsnitt 2,5 % 2002, vilket var mellan 0,\r\n1-0,7 procentenheter högre än de bedömningar av UND1X-inflationen 2002\r\nsom Riksbanken gjorde 2000 och 2001. Precis som för 2001står sig Riksbankens\r\nbedömningar för 2002 väl i jämförelse med andra prognosmakares. I vissa\r\nfall visar banken upp en bättre träffsäkerhet.\r\nPrognoserna för 2003. Till skillnad från prognoserna för 2001 och 2002\r\nhar Riksbankens genomsnittliga KPI-prognoser för 2003 under perioden legat\r\nrelativt nära utfallet på 2,1 %, om man bortser från prognosen i mars\r\n2003 då banken förväntade sig att KPI i genomsnitt skulle stiga med 2,5\r\n% under 2003. När det gäller den genomsnittliga UND1X-inflationen\r\nunderskattade Riksbanken under 2001 och 2002 utvecklingen under 2003 med upp\r\ntill 0,4 procentenheter. I likhet med prognoserna för 2001 och 2002\r\növerskattade Riksbanken inledningsvis BNP-tillväxten för 2003. Till exempel\r\nbedömde banken i mars 2002, då det fanns signaler om en relativt snabb\r\nåterhämtning i världsekonomin, att BNP skulle växa med 3 % 2003. Enligt\r\nSCB:s första preliminära uppskattning ökade BNP med 1,6 % i fjol. En\r\njämförelse visar att Riksbankens prognoser även för 2003 låg väl i linje\r\nmed andra prognosinstituts bedömningar för den aktuella perioden.\r\nBedömningar av 2003 gjorda 2001\r\nInledningen av 2001 symboliseras av en relativt snabb nedgång i den\r\ninternationella konjunkturen, framför allt i Förenta staterna. Under årets\r\nförsta tre månader sänker den amerikanska centralbanken, Federal Reserv,\r\nsin styrränta med 1,5 procentenheter för att dämpa nedgången och stimulera\r\nen återhämtning. Kursnedgången på världens aktiebörser tilltar, och\r\nräntorna sjunker till följd av svagare ekonomiska utsikter. Även den svenska\r\nindustrikonjunkturen försämras relativt snabbt, och hushållens optimism\r\nom den ekonomiska framtiden avtar. Värdet på kronan fortsätter att sjunka\r\nefter nedgången under andra halvan av 2000.\r\nSnabb konjunkturförsvagning\r\nI ljuset av den snabba konjunkturförsämringen skriver Riksbanken ned sina\r\ntillväxtprognoser i inflationsrapporten från mars 2001. Sveriges BNP bedöms\r\nstiga med 2,4 % både 2001 och 2002, vilket är 1 procentenhet respektive\r\n0,5 procentenheter lägre än bankens bedömning i december. Samtidigt räknar\r\nbanken i sin första officiella bedömning av 2003 med att BNP ökar med 2,\r\n7 % under 2003. Den svagare konjunkturen och ett minskat tryck från\r\nimportpriserna gör att direktionen skriver ned prognosen över UND1X-inflationen\r\n2001 men skriver upp UND1X-inflationen för 2002, bl.a. på grund av att\r\nRiksbanken nu räknar med att maxtaxan inte kommer att räknas in i KPI och\r\nUND1X när den införs 2002. Det får till effekt att inflationen 2002 blir\r\nnågot högre än vad som tidigare antagits. KPI- och UND1X-inflationen väntas\r\nligga på 2 % respektive 1,9 % i mars 2003.\r\nDirektionen gör bedömningen att riskerna för en lägre inflation är större\r\nän riskerna för en högre inflation. Inflationen förväntas dock i huvudsak\r\nligga i linje med inflationsmålet på ett och två års sikt. En enig direktion\r\nbeslutar att lämna reporäntan oförändrad.\r\nDiagram 7. Riksbankens och KI:s KPI-prognoser för 2003 samt utfall\r\nÅrsgenomsnitt\r\n\r\nKälla: Riksbankens inflationsrapporter, KI:s Konjunkturläget, SCB\r\nUnder perioden mars till maj ökar priserna betydligt mer än vad Riksbanken\r\ntidigare räknat med. Inflationstakten mätt enligt KPI stiger till 3 % i\r\nmaj bl.a. på grund av kraftigt stigande priser på kött, el- och teleprodukter.\r\nUnder våren blir det också tydligt att konjunkturnedgången i USA i högre\r\ngrad än vad som tidigare förväntats sprider sig till Europa. Federal\r\nReserve fortsätter att sänka den amerikanska reporäntan. I början av maj\r\nsänker också den europeiska centralbanken, ECB, sin styrränta med 0,25\r\nprocentenheter. Värdet på den svenska kronan sjunker ytterligare under\r\nvåren och obligationsräntorna stiger.\r\nI inflationsrapporten från maj skriver Riksbanken ned både den svenska\r\noch den internationella tillväxtprognosen för 2001 ytterligare. Däremot\r\nskrivs BNP-prognoserna för 2002 och 2003 upp något, till 2,5 % respektive\r\n2,9 %. Samtidigt justeras UND1X-inflationen för 2001 upp kraftigt till\r\nföljd av vårens prishöjningar. Prognosen över UND1X 2002 skrivs upp med\r\n0,2 procentenheter till en inflation på i genomsnitt 2,1 % och UND1X-inflationen\r\nväntas ligga på 2,1 % i juni 2003.\r\nDirektionen bedömer dock att prishöjningarna under våren till stor del är\r\ntemporära och att inflationen på ett till två års sikt utvecklas i linje\r\nmed inflationsmålet. Risken för lägre inflation på grund av konjunkturnedgången\r\nuppvägs enligt direktionen av risken för högre inflation till följd av\r\nkronans försvagning och ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande i ekonomin.\r\nEn enhällig direktion beslutar att lämna reporäntan oförändrad.\r\nInterventioner på valutamarknaden\r\nI slutet av maj och början av juni försvagas kronan ytterligare, och vid\r\ntre tillfällen under juni intervenerar Riksbanken på valutamarknaden för\r\natt stärka kronan. Industrikonjunkturen fortsätter att försvagas, enligt\r\nKI:s barometrar. Vid direktionens möte i juli 2001 beslutar direktionen\r\natt höja reporäntan med 0,25 procentenheter med motiveringen att risken\r\nökat för att inflationen på ett till två års sikt ska överstiga inflationsmålet.\r\nAnledningen är att resursutnyttjandet i ekonomin fortfarande är högt,\r\ntrots avmattningen, samtidigt som kronan är lågt värderad. Risken finns\r\natt prishöjningarna under våren påverkar inflationsförväntningarna i\r\nsamhället. Tre ledamöter reserverar sig mot beslutet. Riksbankschefens\r\nutslagsröst i direktionen avgör till förmån för en räntehöjning.\r\nDen amerikanska centralbanken fortsätter att sänka sin styrränta under\r\nsommaren samtidigt som aktiekurserna på världens olika börser fortsätter\r\natt sjunka.\r\nRäntesänkning efter 11 september\r\nEfter terrorattackerna i Förenta staterna den 11 september 2001 sänker\r\nflertalet av världens centralbanker, inklusive Riksbanken, sina styrräntor\r\nmed en halv procentenhet. Riksbanken motiverar beslutet med att terrordåden\r\nriskerar att ytterligare dämpa den internationella efterfrågan. Det skulle\r\nkunna göra att inflationen på ett till två års sikt underskrider\r\ninflationsmålet.\r\nI inflationsrapporten från oktober skriver Riksbanken på nytt ned prognoserna\r\növer tillväxten de närmaste åren. BNP-prognosen för den svenska ekonomin\r\nskrivs ned med 0,9 respektive 0,3 procentenheter till en tillväxt på 1,3 %\r\n2001 och 2,2 % 2002. Bedömningen av tillväxten 2003 justeras ned med 0,1\r\nprocentenheter till 2,8 %. Prognoserna över UND1X-inflationen skrivs dock\r\nupp med 0,3 procentenheter för både 2001 och 2002 till en inflation på 2,\r\n8 % respektive 2,4 %. Direktionen gör dock bedömningen att den svenska\r\ninflationen på ett till två års sikt kommer att ligga i linje med\r\ninflationsmålet. Lägre internationella priser förväntas uppväga ett stigande\r\ninflationstryck till följd av den svagare kronan. I september 2002 och\r\n2003 bedöms UND1X-inflationen ligga på 1,7 % respektive 2,0 %. En enig\r\ndirektion beslutar att lämna reporäntan oförändrad.\r\nKonjunkturen försämras ytterligare under senhösten i såväl Förenta staterna\r\nsom Europa och Japan. Både internationella och svenska prognosmakare\r\nskriver löpande ned sina prognoser över tillväxten de närmaste åren. Till\r\nföljd av nedgången och den ekonomiska osäkerheten fortsätter den amerikanska\r\ncentralbanken att sänka styrräntan. I slutet av året når styrräntan en\r\nnivå på 1,75 %. Även den europeiska centralbanken, ECB, sänker styrräntan\r\nmed en halv procentenhet vid mitten av november. Flertalet industriländer,\r\nframför allt Förenta staterna, beslutar också om omfattande finanspolitiska\r\nstimulansåtgärder för att motverka en ytterligare fördjupning av konjunkturen.\r\nDen svenska kronan stärks under senhösten efter den kraftiga försvagningen\r\nefter terrordåden i Förenta staterna.\r\nÅterhämtning i världsekonomin mitten 2002 väntas\r\nI inflationsrapporten från december 2001 skriver Riksbanken ytterligare\r\nned sin bedömning av både den internationella och den svenska tillväxten\r\nde närmaste åren. Riksbanken räknar dock med att en återhämtning i\r\nvärldsekonomin inleds vid mitten av 2002. Sveriges BNP väntas nu stiga med\r\n1,2 % 2001, 1,8 % 2002 och 2,4 % 2003. Inflationen mätt enligt UND1X bedöms\r\nstiga med i genomsnitt 2,7 % 2001, 2,1 % 2002 och 1,9 % 2003. Enligt\r\nrapporten är prishöjningarna under 2001 till stor del av tillfällig natur,\r\noch enligt direktionens bedömning kommer den svenska inflationen att\r\nutvecklas i linje med inflationsmålet på två års sikt. I december 2002\r\noch 2003 väntas UND1X ligga på 2 % respektive 1,9 %. Reporäntan lämnas\r\noförändrad på 3,75 %. En ledamot reserverar sig mot beslutet och menar\r\natt reporäntan bör sänkas med 0,25 % till följd av den svaga konjunkturen.\r\n\r\nBedömningar av 2003 gjorda 2002\r\nUnder de första månaderna av 2002 syns tydliga tecken på återhämtning i\r\nden internationella konjunkturen. De kraftiga räntesänkningarna och\r\nstimulanserna via finanspolitiken i flertalet större industriländer börjar\r\nge effekt på den ekonomiska aktiviteten. Både hushållens och företagens\r\noptimism om framtiden stiger, framför allt i Förenta staterna men även i\r\nEuropa och andra delar av världen. Till en följd av bl.a. låga företagsvinster\r\noch redovisningsskandalen i det amerikanska företaget Enron sjunker\r\nkurserna på världens aktiebörser under inledningen av 2002, efter en uppgång\r\nmot slutet av 2001. Räntorna stiger och prognosmakare börjar revidera upp\r\nsina prognoser över både den internationella och svenska tillväxten.\r\nIndustrikonjunkturen visar tecken på förbättring\r\nKI:s barometrar för första kvartalet och andra ledande index visar på en\r\nåterhämtning i industrikonjunkturen sedan bottennivån hösten 2001. Företagen\r\när också relativt optimistiska om orderingången och produktionen framöver.\r\nHushållens framtidsförväntningar stiger. Kronan fortsätter att stärkas.\r\nTrots det ligger inflationen mätt enligt UND1X över 3 % under första\r\nkvartalet.\r\nI inflationsrapporten från mars konstaterar Riksbanken att de internationella\r\ntillväxtutsikterna förbättrats och att det senaste årets avmattning ser\r\nut att bli relativt mild. Banken räknar med att BNP i OECD-området stiger\r\nmed runt 1 % 2002 och 3 % både 2003 och 2004, vilket är något högre än\r\nden bedömning som gjordes i decemberrapporten. Den svenska BNP-tillväxten\r\nför 2002 skrivs ned med 0,2 procentenheter till 1,6 %, samtidigt som\r\nprognosen för 2003 skrivs upp med 0,6 procentenheter till en tillväxt på\r\n3 %. År 2004 väntas BNP stiga med 2,6 %. Uppgången i inflationen de senaste\r\nmånaderna beror enligt banken till stor del på prisökningarna på t.ex.\r\nenergi och kött men också på att priserna på övriga inhemska varor och\r\ntjänster stigit relativt kraftigt. Detta förklaras, enligt banken, av att\r\nresursutnyttjandet i ekonomin, trots den svaga konjunkturen, sannolikt är\r\nhögre än tidigare beräknat. Detta bidrar till att banken justerar upp sin\r\nbedömning av den svenska ekonomins inflationsbenägenhet.\r\nRiksbanken höjer reporäntan\r\nI sitt huvudscenario räknar banken med att priserna mätt enligt KPI stiger\r\nmed i genomsnitt 2,3 % respektive 2,2 % 2002 och 2003. Mätt enligt UND1X\r\nväntas en inflation på i genomsnitt 2,6 % 2002 och 2,1 % 2003. Risken för\r\nhögre inflation än i huvudscenariot anses dock vara större än risken för\r\nlägre inflation, bl.a. på grund av risken för fortsatt stigande inhemska\r\npriser. Direktionen gör bedömningen att den höga inflationen kommer att\r\nsjunka under den närmaste tiden men att UND1X-inflationen kommer att ligga\r\növer inflationsmålet på ett till två års sikt. UND1X-inflationen bedöms\r\nligga på 2,2 % både mars 2003 och mars 2004. Direktionen beslutar att\r\nhöja reporäntan med 0,25 procentenheter, till en nivå på 4 %. En ledamot\r\nreserverar sig mot beslutet och anför att reporäntan bör höjas med 0,5\r\nprocentenheter.\r\nDiagram 8. Riksbankens och KI:s UND1X-prognoser samt utfall\r\nÅrsgenomsnitt\r\n\r\nKälla: Riksbankens inflationsrapporter, KI:s konjunkturläget, SCB\r\nEn månad senare, vid mötet i slutet av april 2002, beslutar en enhällig\r\ndirektion att höja reporäntan med ytterligare 0,25 procentenheter, till\r\nen nivå på 4,25 %. Beslutet motiveras bl.a. med att återhämtningen i\r\nFörenta staterna varit starkare än vad som tidigare antagits samtidigt som\r\nden svenska inflationen fortfarande bedöms ligga över inflationsmålet på\r\nett till två års sikt, trots höjningen av reporäntan i mars. Tillväxten\r\ni både OECD-området och Sverige väntas under 2003 och 2004 uppgå till\r\nomkring 2,5-3 % per år - något lägre än den bedömning som gjordes i\r\nmarsrapporten. I anslutning till beslutet anger direktionen att reporäntan\r\nkan behöva höjas ytterligare om efterfrågan i Sverige och omvärlden\r\nfortsätter att förstärkas.\r\nUnder senvåren och försommaren tilltar den internationella återhämtningen,\r\näven om det samtidigt kommer signaler om att uppgången i euroområdet,\r\noch då speciellt i Tyskland, är relativt svag. Optimismen hos hushållen\r\noch företagen dämpas något, och oljepriset stiger på grund av en tilltagande\r\noro om en militär konflikt i Irak. Kurserna på världens aktiebörser\r\nfortsätter att sjunka under senvåren, främst på IT- och\r\ntelekommunikationsaktier.\r\n\r\nOrderingången hos de svenska företagen stiger, men utfallet är svagare än\r\nvad företagen tidigare räknat med, visar KI:s barometrar för andra kvartalet.\r\nDen höga inflationen i början av 2002 sjunker under senvåren, och de\r\nsvenska hushållen är fortfarande relativt optimistiska om den framtida\r\nutvecklingen.\r\nI inflationsrapporten från juni konstaterar Riksbanken att tecknen på en\r\nkonjunkturuppgång blivit tydligare, även om osäkerheten fortfarande är\r\nstor. BNP i OECD-området bedöms stiga med 1,4 % 2002 och 2,6 % respektive\r\n2,7 % 2003 och 2004. Sveriges BNP väntas öka med 1,6 % 2002, 2,7 % 2003\r\noch 2,5 % 2004. I huvudscenariot bedöms UND1X-inflationen uppgå till 1,9\r\n% respektive 2 % på ett och två års sikt. De största riskerna för stigande\r\ninflation är löneutvecklingen och det inhemska pristrycket. Detta gör att\r\nrisken för att inflationen blir högre än i huvudscenariot anses vara större\r\nän risken för lägre inflation. Justerat för riskerna bedöms därför UND1X\r\nstiga med 2 % respektive 2,1 % på ett till två års sikt. Direktionen gör\r\nbedömningen att inflationen ligger i linje med inflationsmålet de närmaste\r\nåren. Direktionen beslutar att hålla reporäntan oförändrad. En ledamot\r\nreserverar sig mot beslutet och anför att reporäntan bör höjas med 0,25\r\nprocentenheter. Enligt reservanten blir inflationen under de närmaste\r\nåren några tiondelar högre än vad som anges i inflationsrapporten.\r\nTilltagande börsfall under sommaren\r\nUnder sommaren och hösten accelererar kursfallen på världens aktiebörser,\r\nbl.a. på grund av nya redovisningsskandaler i t.ex. bolaget Worldcom.\r\nOron på finansmarknaderna förstärks av stigande risk för krig i Irak.\r\nUnder perioden juni till oktober sjunker börskurserna i Förenta staterna\r\nmed knappt 30 % samtidigt som kurserna i Sverige under samma tid faller\r\nmed knappt 40 %. I takt med börsfallen dämpas hushållens och företagens\r\noptimism i både Förenta staterna och euroområdet, och räntorna faller.\r\nÄven i Sverige minskar optimismen hos hushållen och i företagen. I KI:s\r\nolika barometrar redovisar företagen en betydligt lägre orderingång och\r\nproduktion än förväntat, och statistiken från detaljhandeln visar på en\r\navtagande privat konsumtion.\r\nPrognoserna revideras ned\r\nFlertalet prognosmakare reviderar ned sina prognoser över den internationella\r\noch svenska tillväxten. Under senhösten börjar kurserna på de internationella\r\naktiebörserna stiga något från bottennivån i början av oktober.\r\nI inflationsrapporten från oktober konstaterar Riksbanken att tillväxtutsikterna\r\nförsämrats under de senaste månaderna, vilket gör att den internationella\r\nåterhämtningen blir svagare och mer utdragen än vad banken tidigare räknat\r\nmed. Tillväxten i både OECD-området och Sverige under 2002 och 2003\r\nrevideras ned jämfört med bedömningarna i junirapporten. Den svenska tillväxten\r\nförsvagas också av att finanspolitiken väntas bli mindre expansiv under\r\nde närmaste åren. I huvudscenariot väntas UND1X stiga med i genomsnitt 2,\r\n6 %  2002 och 1,9 %  2003.  I september  2003 och  2004  bedöms\r\nUND1X-inflationen uppgå till 1,8 % respektive 1,9 %. Direktionen gör bedömningen\r\natt inflationen kommer att ligga något under inflationsmålet på ett till\r\ntvå års sikt. De stora svängningarna på finansmarknaderna gör, enligt\r\ndirektionen, att utvecklingen är svårbedömd. Direktionen beslutar att\r\nhålla reporäntan oförändrad men anger samtidigt att den avser att hålla\r\nett extra sammanträde en månad senare för att göra en ny bedömning av\r\nsituationen. En ledamot reserverar sig mot beslutet. Ledamoten anför att\r\nbedömningen i inflationsrapporten talar för att reporäntan bör sänkas med\r\n0,25 procentenheter.\r\nReporäntan sänks\r\nVid sammanträdet i mitten av november beslutar en enhällig direktion att\r\nsänka reporäntan med 0,25 procentenheter till 4 %. Direktionen motiverar\r\nbeslutet med att den senaste informationen visar att konjunkturen är\r\nfortsatt svag i såväl Förenta staterna som Europa. Svagare industrikonjunktur\r\noch lägre export talar för att den svenska tillväxten blir lägre än vad\r\nsom förväntades i inflationsrapporten från oktober, vilket bidrar till\r\natt dämpa pristrycket. Inflationen väntas, enligt direktionen, ligga under\r\ninflationsmålet på ett till två års sikt.\r\nDen internationella konjunkturen försvagas ytterligare under återstoden\r\nav 2002, bl.a. på grund av risken för krig i Irak. I mitten av november\r\nsänker den amerikanska centralbanken sin styrränta med 0,5 procentenheter\r\ntill 1,25 %, den lägsta nivå som noterats sedan början av 1960-talet. I\r\nbörjan av december följer den europeiska centralbanken efter och sänker\r\nsin styrränta med en halv procentenhet. I inflationsrapporten från december\r\nskriver Riksbanken ned prognoserna för såväl den internationella som den\r\nsvenska utvecklingen. Den svagare konjunkturen bidrar till att dämpa\r\npristrycket, och banken räknar i sitt huvudscenario med att UND1X stiger\r\nmed i genomsnitt 1,9 % under både 2003 och 2004. Samtidigt bedöms risken\r\nför lägre inflation än i huvudscenariot vara större än risken för högre\r\ninflation. Justerat för risken bedöms UND1X stiga med 1,9 % 2003 och 1,8\r\n% 2004. Direktionen beslutar att sänka reporäntan med ytterligare 0,25\r\nprocentenheter till en nivå på 3,75 %. En ledamot reserverar sig mot\r\nbeslutet. Ledamoten anför att riskbilden är balanserad, till skillnad från\r\nbedömningen i inflationsrapporten. Risken för lägre inflation är lika\r\nstor som risken för högre inflation, varför reporäntan bör hållas oförändrad,\r\nenligt ledamoten.\r\nBedömningar av 2003 gjorda 2003\r\nInledningen av 2003 präglas av en fortsatt svag världskonjunktur, till\r\nföljd av bl.a. den förestående konflikten i Irak, stigande oljepriser och\r\nen fortsatt svag börsutveckling. Både hushållens och företagens förtroende\r\nför den ekonomiska utvecklingen sjunker i såväl USA som i Europa. Speciellt\r\ntydlig är försvagningen i euroområdet.\r\nÄven i Sverige sjunker hushållens framtidsförväntningar om både den egna\r\nekonomin och landets ekonomiska utveckling. Arbetslösheten fortsätter att\r\nstiga under årets första månader och sysselsättningen sjunker. Hushållens\r\nförtroende påverkas också av höjningarna av kommunal- och landstingsskatter\r\nvid årsskiftet och kraftigt stigande priser på el och olja. Under första\r\nkvartalet stiger inflationen i den svenska ekonomin kraftigt, framför\r\nallt på grund av höjda el- och oljepriser. Inflationen mätt enligt KPI\r\noch UND1X uppgår i februari till 3,4 % respektive 3,3 %. Industrikonjunkturen\r\nuppvisar dock en viss förbättring. I KI:s barometrar anger företagen att\r\nsåväl orderingången som produktionen ökat under de senaste månaderna.\r\nSamtidigt är företagen mer optimistiska om utvecklingen framöver.\r\nDiagram 9. Riksbankens och KI:s BNP-prognoser för 2003 samt utfall\r\nÅrsgenomsnitt\r\n\r\nKälla: Riksbankens inflationsrapporter, KI:s konjunkturläget, SCB\r\nI inflationsrapporten från mars 2003 konstaterar Riksbanken att de\r\ninternationella konjunkturutsikterna försvagats ytterligare de senaste\r\nmånaderna, framför allt i euroområdet. Banken räknar dock med att de ekonomiska\r\nkonsekvenserna av Irakkonflikten blir relativt begränsade men att den\r\ninternationella återhämtningen blir mer utdragen än vad man tidigare räknat\r\nmed. Tillväxten för både OECD och Sverige revideras ned något. Sveriges\r\nBNP väntas nu stiga med 1,7 % 2003, vilket är en nedjustering med 0,4\r\nprocentenheter jämfört med decemberrapporten. För 2004 och 2005 bedöms\r\nBNP stiga med 2,4 % respektive 2,5 %. Den svagare tillväxten i kombination\r\nmed nya beräkningar av nationalräkenskaperna innebär att resursutnyttjandet\r\ni ekonomin blir mindre ansträngt än vad banken tidigare räknat med.\r\nRiksbanken konstaterar samtidigt att inflationen stigit betydligt mer än\r\nförväntat under årets första månader, på grund av främst höjda elpriser.\r\nBanken gör dock bedömningen att uppgången är tillfällig samt att\r\ninflationstakten börjar sjunka tillbaka redan under våren. Rensat för\r\nenergipriserna har inflationen t.o.m. sjunkit något i början av året på grund\r\nav de låga ekonomiska aktiviteten.\r\nReporäntan sänks ytterligare\r\nI huvudscenariot väntas UND1X stiga med i genomsnitt 2,4 % 2003 och endast\r\n1,2 % 2004. I mars 2004 och mars 2005 bedöms UND1X-inflationen uppgå till\r\n0,8 % respektive 1,8 %. Nedgången förklaras främst av att nuvarande höga\r\npriser på el och olja sjunker tillbaka. I protokollet från direktionens\r\nsammanträde anger direktionen att man vid bestämningen av penningpolitiken\r\ni dagsläget även bör ta hänsyn till el- och oljeprisutvecklingen.\r\nPrishöjningarna på dessa varor beror framför allt på tillfälliga\r\nutbudsstörningar\r\noch är därmed inte relevanta för utformningen av penningpolitiken. Banken\r\nförväntar sig att inflationen mätt enligt UND1X exklusive energipriser\r\nkommer att uppgå till omkring 2 % under prognosperioden. En enig direktion\r\nbeslutar att sänka reporäntan med 0,25 procentenheter till 3,5 %.\r\nNär det under våren står klart att Irakkriget blir kortvarigt stiger\r\nkurserna på världens aktiebörser och oljepriset sjunker. Efter en inledande\r\nuppgång sjunker dollarkursen relativt kraftigt mot både euron och den\r\nsvenska kronan. Även de internationella räntorna sjunker under våren efter\r\nen inledande uppgång i anslutning till krigsslutet. Hushållens och företagens\r\nförtroende för den ekonomiska utvecklingen är fortfarande dämpad, även om\r\nviss ökad optimism noteras hos hushållen trots stigande arbetslöshet i\r\nbåde USA och Europa.\r\nPrognoserna för världsekonomin revideras ned\r\nI inflationsrapporten från juni menar Riksbanken att utvecklingen under\r\nvåren tyder på att världskonjunkturen utvecklas svagare än vad som förutsågs\r\ni marsrapporten. Jämfört med marsrapporten revideras BNP-tillväxten i\r\nOECD-området ned till 1,7 % 2003, 2,5 % 2004 och 2,6 % 2005. Den svenska\r\ntillväxten för 2003 justeras ned med en halv procentenhet till 1,2 %. Den\r\nlägre tillväxten, i kombination med en starkare krona, bidrar till att\r\ndämpa både det internationella och svenska inflationstrycket. I huvudscenariot\r\nbedöms UND1X-inflationen stiga med 1,1 % och 1,6 % på ett respektive två\r\nårs sikt. Direktionen anser att risken för att inflationen ska bli lägre\r\nän i huvudscenariot är högre än risken för att inflationen ska bli högre.\r\nJusterat för riskerna bedöms därför UND1X stiga med 1,0 % respektive 1,\r\n5 % på ett respektive två års sikt. Rensat för energipriserna väntas UND1X\r\nstiga med 1,8 % på både ett och två års sikt. Direktionen gör bedömningen\r\natt inflationen på ett till två års sikt tydligt understiger inflationsmålet,\r\noavsett vilket inflationsmått som används. En enig direktion sänker\r\nreporäntan med 0,5 procentenheter till 3 %.\r\nI juni sänker flera centralbanker, däribland den amerikanska centralbanken\r\noch ECB, sina styrräntor till en nivå på 1 % respektive 2 %. Riksbanken\r\nbeslutar vid sitt möte i början av juli att sänka reporäntan med ytterligare\r\n0,25 procentenheter till 2,75 %. Motivet till sänkningen är bl.a. att\r\ninflationen, trots sänkningen av reporäntan i juni, på ett till två års\r\nsikt väntas understiga inflationsmålet. Samtidigt konstaterar banken att\r\ninflationen under våren varit något lägre än förväntat.\r\nTydliga tecken på återhämtning i USA\r\nUnder sommaren kommer tecken på en återhämtning i den internationella\r\nekonomin, framför allt i USA. Den finansiella osäkerheten minskar, optimismen\r\nhos hushåll och företag tilltar, aktiekurserna fortsätter att stiga och\r\nräntorna börjar stiga efter nedgången under våren. Undantaget är euroområdet\r\ndär den ekonomiska aktiviteten alltjämt är svag.\r\nDe svenska hushållens förväntningar om såväl den egna som Sveriges ekonomi\r\nbörjar på nytt stiga och konsumtionen ökar. Även industriföretagen redovisar\r\nen ökad optimism i KI:s barometrar men återhämtningen är dämpad. Efter en\r\nviss försvagning under sommaren fortsätter kronans värde att stiga efter\r\nEMU-omröstningen i september.\r\nI inflationsrapporten från oktober justerar Riksbanken upp tillväxtprognoserna\r\nför både OECD-området och Sverige. Den svenska ekonomin väntas nu växa\r\nmed 1,5 % 2003, 2,4 % 2004 och 2,5 % 2005. I huvudscenariot väntas UND1X\r\nstiga med i genomsnitt 1,2 % 2004 och 1,6 % 2005. I september 2004 och\r\n2005 bedöms UND1X-inflationen uppgå till 1,4 % respektive 1,7 %. UND1X\r\nexklusive energi väntas uppgå till 1,9 % respektive 2 % på ett och två\r\nårs sikt. Inflationen exklusive energipriser väntas därmed på ett till\r\ntvå års sikt ligga nära inflationsmålet. Direktionen gör bedömningen att\r\nriskbilden är balanserad. Risken för lägre inflation till följd av svagare\r\nkonjunktur bedöms som lika stor som risken för högre inflation till följd\r\nav ett högre inhemskt kostnadstryck. Direktionen beslutar att lämna\r\nreporäntan oförändrad på 2,75 %. Två ledamöter reserverar sig mot innehållet\r\ni inflationsrapporten. Båda menar att risken för lägre inflation är större\r\nän risken för högre inflation. En ledamot reserverar sig mot räntebeslutet\r\noch anför att reporäntan bör sänkas med 0,25 procentenheter.\r\nDen internationella konjunkturen fortsätter att förbättras under återstoden\r\nav 2003. Tydligast är återhämtningen i USA där ekonomin under tredje och\r\nfjärde kvartalen stiger snabbare än vad flertalet bedömare tidigare räknat\r\nmed. Även i euroområdet kommer nu signaler om en stigande konjunktur, men\r\nfrån en lägre nivå. Den amerikanska dollarn försvagas ytterligare mot\r\nslutet av året mot såväl euron som den svenska kronan. I november höjer\r\nBank of England sin styrränta med 0,25 procentenheter. Den svenska\r\nindustrikonjunkturen förstärks ytterligare mot slutet av året, framför allt\r\ngenom en stigande exportefterfrågan.\r\nArbetslösheten stiger över 5-procentsnivån\r\nUnder senhösten stiger arbetslösheten till över 5 % för första gången\r\nsedan våren 2000. Samtidigt blir hushållen något mindre optimistiska om\r\nden ekonomiska utvecklingen.\r\nI inflationsrapporten från december reviderar Riksbanken upp tillväxten\r\ni USA och OECD under 2004 och 2005 med några tiondelar. Det internationella\r\ninflationstrycket väntas dock bli något svagare under prognosperioden\r\njämfört med bankens bedömning i oktoberrapporten. Banken konstaterar\r\nsamtidigt att produktiviteten i den svenska ekonomin stigit överraskande\r\nstarkt. Detta i kombination med den svagare arbetsmarknaden och lägre\r\nlöneökningar gör att arbetskraftskostnaderna framöver utvecklas långsammare\r\nän tidigare beräknat. I huvudscenariot bedöms UND1X stiga med i genomsnitt\r\n1,1 % 2004 och 1,6 % 2005. UND1X-inflationen bedöms ligga på 1, 4 % i\r\ndecember 2004 och 1,8 % i december 2005. Rensat för energipriserna väntas\r\nUND1X ligga på 2 % både i december 2004 och i december 2005. Det är en\r\nliten uppjustering av den prognos banken gjorde i oktober bl.a. på grund\r\nav att inflationen exklusive energi under senhösten sjunkit mindre än\r\nväntat. Enligt inflationsrapporten är riskbilden balanserad. Riskerna för\r\nen högre inflation bedöms uppvägas av riskerna för en lägre inflation.\r\nDirektionen gör bedömningen att inflationen rensat för energipriserna\r\nutvecklas i linje med målet på ett till två års sikt. Direktionen beslutar\r\natt lämna reporäntan oförändrad på 2,75 %. Två ledamöter reserverar sig\r\nmot såväl inflationsrapporten som räntebeslutet. Båda anser att det finns\r\nen risk att inflationen blir lägre framöver och att reporäntan bör sänkas\r\nmed 0,25 procentenheter.\r\nRiksbankens räntepolitik med anledning av prognoserna\r\nRiksbankens räntepolitik styrs, som tidigare redovisats, av följande enkla\r\nhandlingsregel: Om inflationsprognosen visar att inflationen på ett till\r\ntvå års sikt avviker från inflationsmålet ska reporäntan normalt förändras.\r\nEn prognos över 2 % betyder normalt att reporäntan ska höjas och en\r\nprognos under 2 % att reporäntan ska sänkas. De finns flera anledningar\r\nför Riksbanken att avvika från handlingsregeln. Skälen redovisas under\r\navsnittet Inflationsmålet och räntebeslutsregler ovan.\r\nEn naturlig fråga är om Riksbanken följt handlingsregeln. Har banken,\r\ngivet de prognoser man presenterat i inflationsrapporterna och\r\nbeslutsprotokollen,\r\nändrat reporäntan i den riktning som prognoserna indikerat och i rätt\r\nproportioner?\r\nVåren 2002 genomförde KI på uppdrag av finansutskottets kansli en\r\nundersökning om Riksbanken följt handlingsregeln perioden 1997-2001. Resultatet\r\nfrån undersökningen indikerade att banken ganska väl följt regeln, bortsett\r\nfrån vid två tillfällen. Det ena tillfället var i slutet av 1998 och början\r\nav 1999 då reporäntan, i förhållande till regeln, sänktes extra mycket.\r\nDet andra tillfället var i början av 2000 då reporäntan höjdes relativt\r\nkraftigt. Skälen till avvikelserna har utskottet redovisat tidigare i t.\r\nex. betänkande 2002/03:FiU23 s. 24.\r\nI inflationsrapporterna från mars 2003 och mars 2004 redovisar Riksbanken\r\nen liknande analys av bankens ränteagerande för sammantaget perioden\r\n2000-2003. Enligt Riksbanken har banken ganska väl följt handlingsregeln\r\nunder perioden. Två avvikande tillfällen noteras. Det ena tillfället var\r\ni början 2000 då reporäntan var för hög i förhållande till prognoserna,\r\nvilket stämmer med KI:s analys. Det andra tillfället var direkt efter\r\nterrordåden i USA i september 2001 då Riksbanken tillsammans med andra\r\ncentralbanker sänkte reporäntan. Enligt Riksbankens analys var räntan då\r\nför låg i förhållande till inflationsprognoserna.\r\nI diagram 10 framgår att Riksbanken till stor del följt sin handlingsregel\r\natt sänka reporäntan när inflationsprognosen överstiger målet och höja\r\nnär prognosen understiger målet.\r\nDiagram 10. Inflationsprognoserna och ränteförändringar\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\nDen streckade linjen anger prognosen över UND1X-inflationen på ett års\r\nsikt vid varje inflationsrapportstillfälle och den heldragna linjen anger\r\nprognosen över UND1X-inflationen på två års sikt vid varje\r\ninflationsrapporttillfälle.\r\nPilarna markerar höjningar eller sänkningar av reporäntan. I diagrammet\r\nframgår också att sänkningen i september 2001 med 0,5 procentenheter\r\nskiljer sig något från mönstret genom att inflationsprognoserna inte\r\nindikerar en sänkning av den storleken.\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nUtskottet konstaterar att inflationen oavsett inflationsmått i genomsnitt\r\nlegat över inflationsmålet på 2 % under perioden 2001-2003. Inflationen\r\nhar dock legat inom det uppsatta toleransintervallet och överskridandet\r\nberor bl.a. på kraftiga men tillfälliga prishöjningar på främst el, olja,\r\nkött och grönsaker.\r\nGenomgången visar att Riksbanken i sina prognoser för åren 2001 och 2002,\r\ngjorda från 1999 och framåt, överskattade tillväxten i den svenska\r\nekonomin samtidigt som man av olika skäl, t.ex. oförutsägbara och tillfälligt\r\nstigande priser på enskilda varor, underskattade inflationen. Även när\r\ndet gäller prognoserna för 2003 överskattade Riksbanken inledningsvis\r\nBNP-tillväxten och underskattade den underliggande inflationen medan\r\nbedömningarna av KPI-inflationen i genomsnitt under 2003 under hela perioden\r\nlegat relativt nära utfallet.\r\nUtskottet kan dock t.ex. konstatera att Riksbankens prognoser våren 2002\r\nav såväl KPI- som UND1X-inflationens utveckling under senare delen av\r\n2003 och inledningen av 2004 låg över eller t.o.m. kraftigt över utfallet.\r\nMed facit i hand skulle man därför, precis som riksbankschefen gjorde\r\nvid utskottets offentliga utfrågning den 1 april 2004, kunna hävda att\r\nhöjningarna av reporäntan våren 2002 om sammanlagt 0,5 procentenheter var\r\nonödiga. Enligt utskottets mening måste man dock ta hänsyn till hur det\r\nekonomiska läget såg ut när besluten togs. Våren 2002 fanns tydliga\r\nsignaler om en återhämtning i såväl den internationella som den svenska\r\nkonjunkturen. Resursutnyttjandet i ekonomin var relativt högt och inflationen\r\nsteg kraftigt i början på året, över inflationsmålets övre toleransgräns.\r\n\r\nUtvärderingen visar också att Riksbankens prognoser, även prognoserna för\r\n2003, står sig förhållandevis väl i jämförelse med andra prognosinstituts\r\nbedömningar. Så gott som samtliga prognosinstitut, både svenska och\r\nutländska, gjorde under den aktuella perioden samma över- och underskattningar\r\nav tillväxt- och inflationsutsikterna som Riksbanken gjorde.\r\nOlika skattningar av Riksbankens agerande visar dessutom att Riksbanken\r\ni huvudsak utformat penningpolitiken i enlighet med sin egen officiella\r\nhandlingsregel, dvs. att sänka eller höja reporäntan när inflationsprognoserna\r\ngår under eller över inflationsmålet. Förutom vid några enstaka tillfällen\r\nhar Riksbankens höjningar och sänkningar av reporäntan i stort sett följt\r\nhandlingsregeln.\r\nBolagiseringen av Riksbankens kontanthantering\r\nUtskottets bedömning i korthet\r\nUtskottet redovisar sin syn på det sätt som Riksbankens direktion skött\r\nfrågan om bolagiseringen av Riksbankens kontanthantering. Enligt utskottets\r\nmening borde riksdagen ha beretts tillfälle att pröva Riksbankens planer\r\npå att bolagisera kontanthanteringen eftersom den innebar att Riksbankens\r\ngrundlagsenligt givna rätt att ensam ge ut sedlar och mynt delvis\r\nprivatiserades.\r\nUtskottet anser också att det är olämpligt att Riksbanken i den omfattning\r\nsom skett satsat statliga medel på att bygga ut en kommersiell verksamhet\r\nsom Riksbanken inte är ålagd att utföra.\r\nUtbyggnaden av den kommersiella delen av kontanthanteringen blev inte\r\nlönsam utan bidrog till att rörelseresultatet försämrades. Med utbyggnaden\r\nöppnade sig Riksbanken också för kritik från konkurrerande värdetransportörer\r\nsom kunde hävda att Riksbanken subventionerade en förlustbringande verksamhet\r\noch att bolaget drog fördel av sina myndighetsnära uppgifter.\r\nBolagsgruppens samlade underskott under de första 4,5 åren överstiger 800\r\nmiljoner kronor, och fortsatta betydande underskott förutses även för\r\n2004.\r\nRiksbanksledningen har emellertid sedan 2002 med kraft försökt komma till\r\nrätta med de problem som bolagiseringen förorsakat. Antalet platser för\r\nin- och utlämning av sedlar har begränsats samtidigt som ett nytt\r\navgiftssystem införts och kraven på inlämnade sedlar skärpts, vilket\r\neffektiviserat\r\nden riksbanksnära verksamheten. Ett avtal har slutits om försäljning av\r\nmerparten av inkråmet i den konkurrensutsatta verksamheten och Riksbanken\r\nser för närvarande över hur kontanthanteringen ska organiseras i framtiden.\r\n\r\nUtskottet anser därutöver att det inte finns anledning för riksdagen att\r\nnu göra något särskilt uttalande i denna fråga.\r\nBakgrund\r\nÅr 1999 fick Riksbanken en ny ledningsfunktion med ett fullmäktige bestående\r\nav elva ledamöter utsedda av riksdagen och en direktion med sex ledamöter\r\nutsedda av fullmäktige. Strax före omläggningen - den 17 december 1998 -\r\nfattade riksbanksfullmäktige i sin tidigare form principbeslut om att\r\nRiksbankens praktiska hantering med kontanter skulle överföras till ett\r\nseparat bolag.\r\nDet formella beslutet om bolagsbildningen togs senare på våren 1999 av\r\ndirektionen, och det nya bolaget - Pengar i Sverige AB (PSAB) - började\r\nsin verksamhet den 1 juni 1999. Riksbankens klart uttalade syfte var att\r\nefter en tid överlåta bolaget till bankerna. Inför bildandet räknade\r\nRiksbanken med att bolaget skulle redovisa förluster under 1999 och 2000,\r\nmen att dessa underskott skulle vändas i ett nollresultat 2001 som\r\ndärefter skulle övergå i successivt ökade vinster.\r\nUtvecklingen blev dock den motsatta. Bankerna visade inget intresse för\r\natt överta verksamheten som efterhand uppvisade allt större underskott.\r\nAlltsedan bolagiseringen 1999 har resultatutvecklingen varit negativ och\r\nverksamheten har under de första 4,5 åren givit ett sammanlagt underskott\r\npå mer än 800 miljoner kronor. Hälften av förlusterna avser 2003.\r\nDen negativa resultatutvecklingen gjorde det nödvändigt för Riksbanken\r\natt i december 2002 skjuta till 200 miljoner kronor i aktieägartillskott\r\ntill bolaget. Redan ett halvår senare behövdes ett nytt aktieägartillskott\r\n- denna gång på 150 miljoner kronor - och mot slutet av 2003 reserverade\r\nRiksbanken ytterligare 125 miljoner kronor för ett beslutat men inte\r\nutbetalat ägartillskott. Fortsatta, betydande underskott förutses således\r\näven för 2004.\r\nVid bildandet 1999 försågs PSAB med ett eget kapital på 419 miljoner kronor,\r\nvarav 279 miljoner kronor i form av fastigheter och maskiner och 140\r\nmiljoner kronor som ett kapitaltillskott. Därefter har Riksbanken alltså\r\nvid tre tillfällen skjutit till ytterligare 475 miljoner kronor som\r\naktieägartillskott. Sammanlagt har alltså PSAB och dess efterföljare Svensk\r\nKontantförsörjning AB (SKAB) fått ägartillskott på närmare 900 miljoner\r\nkronor.\r\nRiksbanken har i sitt bokslut för 2003 skrivit ned sitt aktieinnehav i\r\nSKAB till en krona. SKAB redovisar vid samma tidpunkt ett eget kapital\r\nför koncernen på 39 miljoner kronor. Riksbankens mer försiktiga bedömning\r\när ett tecken på att banken förutser fortsatta underskott i SKAB-koncernen.\r\n\r\nI det följande redovisar utskottet mer ingående underlaget för sin bedömning.\r\n\r\nFinansutskottets hittillsvarande behandling av frågan\r\nNär finansutskottet våren 2003 granskade Riksbankens förvaltning under\r\n2002 ägnade utskottet stor uppmärksamhet åt bankens hantering av bolagiseringen.\r\nUtskottet analyserade utvecklingen och höll också den 20 februari 2003\r\nen intern utfrågning i ämnet med riksbankschefen Lars Heikensten, den för\r\nbolagiseringen ansvarige vice riksbankschefen Lars Nyberg samt SKAB:s\r\ndåvarande VD Gunnar Bäckman.\r\nUngefär samtidigt inledde Riksdagens revisorer en särskild granskning av\r\nverksamheten. Två konsulter verksamma vid Handelshögskolan i Stockholm\r\nfick revisorernas uppdrag att närmare granska de kostnader som bolagiseringen\r\nav kontanthanteringen hade fört med sig. Syftet var bl.a. att undersöka\r\nvad bolagiseringen hade kostat Riksbanken brutto, att bedöma hur mycket\r\nkontanthanteringen skulle ha kostat om den legat kvar i banken samt att\r\nanalysera orsaken till de höga kostnaderna. Finansutskottet valde i detta\r\nläge att inte föregripa revisorernas undersökning som skulle redovisas på\r\nförsommaren 2003. Utskottet gick därför inte närmare in på dessa frågor\r\ni förra årets betänkande om Riksbankens förvaltning (bet. 2002/03:FiU23)\r\nutan hänvisade till den kommande granskningen.\r\nUtskottet har därefter tagit del av revisorernas undersökning -\r\ngranskningspromemoria 2002/03:2 - och vid en utfrågning med riksbankschefen\r\nLars Heikensten och vice riksbankschefen Irma Rosenberg den 30 september\r\n2003 också informerat sig om hur Riksbankens direktion ser på de iakttagelser\r\nsom revisorerna gjort. Vid detta tillfälle fick utskottet också en\r\nredogörelse för vad som hänt inom SKAB-koncernen sedan början av 2003.\r\nInför årets granskning av Riksbankens förvaltning har utskottet dessutom\r\nanlitat revisionsbyrån KPMG för att göra en specialstudie av Riksbankens\r\nbolagisering av kontanthanteringen. Revisionsbyrån har därvid haft i\r\nuppdrag att göra\r\n- en analys av det ekonomiska skeendet i Bolagsgruppen (PSAB och sedermera\r\nSKAB med dotterbolag) med presentation av verksamhetsgrenarnas utveckling\r\noch effekter av de olika strukturåtgärder som vidtagits,\r\n- en bedömning av möjligheterna att avyttra Bolagsgruppen, helt eller\r\ndelvis, till en kommersiell aktör,\r\n- en belysning av vilka alternativ som funnits vid olika tidpunkter och\r\nen bedömning av vilka skillnader i ekonomiskt utfall som kan uppskattas\r\ni det avseendet.\r\nKPMG:s utredning - Svensk Kontantförsörjning AB med dotterbolag, den 15\r\nmars 2004 - redovisas i bilaga 4.\r\nRiksdagens revisorers granskningspromemoria 2002/03:2 Bolagiseringen av\r\nkontantförsörjningen med bilagor återfinns som bilaga 5.\r\nRiksbanksdirektionens synpunkter med anledning av Riksdagens revisorers\r\niakttagelser framgår av ett utdrag ur direktionens protokoll den 14 augusti\r\n2003 som återges i bilaga 6.\r\nRiksbankens kontanthantering före bolagsbildningen\r\nRiksbankens regionala kontorsorganisation har genomgått en radikal omvandling\r\nsedan början av 1980-talet. Tidigare fanns det i princip ett avdelningskontor\r\ni varje län vars uppgift var att lagerhålla samt kostnadsfritt ta emot\r\noch lämna ut sedlar och mynt till post och banker och att redovisa dessa\r\ntransaktioner mot konton i Riksbanken. Genom dessa transaktioner, kallade\r\nvaluering, omvandlades sedlar och mynt från lagervara till gångbara\r\nbetalningsmedel. Dessutom svarade kontoren för en omfattande manuell kontroll,\r\nsortering och makulering av mottagna sedlar.\r\nNär vissa icke centralbanksmässiga uppgifter föll bort1 Riksbanken beviljade\r\nexempelvis bosättningslån fram till 1982. Banken förmedlade också\r\navbetalningslån till fysiska personer för bl.a. förvärv av bostadsrätter och\r\ninköp av möbler liksom hypotekslån för förvärv av nyemitterade\r\npremieobligationer.\r\nfrån avdelningskontoren och en ökad användning av sedelsorteringsmaskiner\r\nminskade behovet av personal försökte Riksbanken finna nya arbetsuppgifter\r\nför den övertaliga personalen. Det fick till följd att kontoren i mitten\r\nav 1980-talet började erbjuda olika avgiftsbelagda tilläggstjänster i\r\nanslutning till kontanthanteringen. Dessa tjänster kunde avse såväl\r\nuppräkning av dagskassor som utökad packningsservice med försändelser\r\nanpassade till bankernas och postens egna transportslingor. I den mån\r\ntilläggstjänster erbjöds på den konkurrensutsatta marknaden - såsom uppräkning\r\nav dagskassor och försäljning av premieobligationer - tog man ut\r\nmarknadsmässiga avgifter. För övriga tilläggstjänster motsvarade\r\navgiftssättningen\r\nsjälvkostnadspriset. Den traditionella in- och utlämningen av sedlar och\r\nmynt var dock fortfarande avgiftsfri.\r\nMotiven bakom bolagsbildningen\r\nMed bolagiseringen ville Riksbanken renodla två sidor av Riksbankens\r\nkontanthantering, nämligen dels myndighetsfunktionen, dels ansvaret för\r\natt kontanter finns tillgängliga runtom i landet. Den senare uppgiften\r\nansågs ha många likheter med industriell produktion i privata företag,\r\noch genom att föra över den till ett bolag med ett tydligt lönsamhetsmål\r\nräknade man med att kunna effektivisera verksamheten2 Kontanter i samhället\r\noch kontanthantering år 2002, Riksbankens betalningsmedelsavdelning, den\r\n8 maj 1998 (98-631-BMA), Ny organisation av kontanthanteringen - Underlag\r\nför beslut i riksbanksfullmäktige den 17 december1998 (98-631-BMA) samt\r\nÖversyn av kontanthanteringen i Sverige, Protokollsbilaga D till Direktionens\r\nprotokoll den 16 december 2003..\r\nRiksbanken önskade synliggöra kostnaderna för kontanthanteringen och låta\r\ndessa kostnader bäras av banker och andra aktörer, som i och med detta\r\nskulle få tydliga motiv att effektivisera den egna verksamheten. Avsikten\r\nvar också att stimulera till ökad konkurrens och produktutveckling för\r\ntjänster i hela kontanthanteringskedjan, vilket på sikt skulle kunna bidra\r\ntill att sänka de samhällsekonomiska kostnaderna för kontanthanteringen\r\ni landet.\r\nLösningen blev att man i enlighet med detta synsätt förde över merparten\r\nav betalningsmedelsavdelningens personal och arbetsuppgifter till det nya\r\nbolaget, i syfte att inom några få år sälja det till bankerna.\r\nBolaget fick till uppgift att på Riksbankens uppdrag\r\n- se till att sedlar och mynt fanns tillgängliga på ett antal orter i\r\nlandet,\r\n- hålla Riksbankens lager av sedlar och mynt samt att omvandla dem till\r\ngångbara betalningsmedel,\r\n- kontrollera sedlars äkthet och kvalitet.\r\nDessutom skulle bolaget utveckla den kommersiella verksamhet som bedrivits\r\npå riksbankskontoren och som bl.a. gällt uppräkning av dagskassor från\r\nhandeln.\r\nKvar i Riksbanken skulle finnas bara de uppgifter som med bankledningens\r\ntolkning krävdes för att banken skulle kunna tillgodose riksbankslagens\r\nkrav på att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Riksbankens\r\nuppgift skulle enligt denna tolkning vara att ge ut sedlar och mynt samt\r\natt utöva tillsyn över kontanthanteringssystemet. Övriga uppgifter skulle\r\növerlåtas på bolaget vars verksamhet skulle regleras genom avtal med\r\nRiksbanken. Som självklara delägare i detta bolag såg Riksbanken de s.k.\r\nRix-bankerna, dvs. de banker som har konton i Riksbanken. De skulle enligt\r\nett förslag från maj 1998 erbjudas 100 % av aktierna i bolaget.\r\nBolagsbildningen 1999\r\nDen 1 juni 1999 övertog det nybildade bolaget PSAB Pengar i Sverige AB\r\nhuvuddelen av ansvaret för Riksbankens kontanthantering. Bolaget fungerade\r\nfram till 2002 som ett helägt dotterbolag till Riksbanken. Dess viktigaste\r\nuppgift blev att på Riksbankens uppdrag svara för valuteringen av sedlar\r\noch mynt, dvs. den in- och utlämning då sedlar och mynt omvandlas till\r\noch från gångbara betalningsmedel. PSAB svarade också för sortering och\r\npackning av sedlar och mynt, lagerhållning, distribution samt äkthets-\r\noch kvalitetskontroll av kontanter. Bolaget hade också möjlighet att\r\nkonkurrera på marknaden för betalnings- och kontanthanteringstjänster med\r\nsådana tjänster som uppräkning av dagskassor, drift av serviceboxar,\r\nladdning av sedelautomater samt värdetransporter.\r\nVid starten 1999 erbjöds berörd riksbankspersonal att gå över till PSAB\r\nmed oförändrade anställningsvillkor. De som så önskade hade dock möjlighet\r\natt avböja anställning i bolaget.\r\nAv de ca 340 anställda som var sysselsatta med betalningsmedelsfrågor i\r\nRiksbanken följde ca 240 med till PSAB, ca 25 knöts till den nya, kraftigt\r\nbantade betalningsmedelsavdelningen medan resterande ca 75 valde att gå\r\ni pension eller att sluta i Riksbanken med ett års lön.\r\nNär PSAB startade sin verksamhet den 1 juni 1999 överfördes de tillgångar\r\nsom användes i Riksbankens regionala kontorsrörelse till bolaget.\r\nApportegendomen omfattade tio fastigheter, sedelräkningsmaskiner,\r\nsäkerhetsutrustning\r\nm.m. och hade ett sammanlagt värde på 279 miljoner kronor. Därutöver fick\r\nPSAB ett kapitaltillskott på 140 miljoner kronor. Vid bildandet hade alltså\r\nbolaget ett eget kapital på (279+140=) 419 miljoner kronor.\r\nAv kapitaltillskottet på 140 miljoner kronor motsvarade 50 miljoner kronor\r\nett bedömt behov av investeringar i maskiner och IT-utrustning samt\r\nerforderligt rörelsekapital. Resterande 90 miljoner kronor ansågs nödvändiga\r\nför att säkerställa att bolagets finansiella ställning inte äventyrades.\r\nMed denna kapitalisering bedömdes bolaget kunna drivas med god soliditet\r\noch klara de utvecklings- och omställningskostnader som förutsågs uppkomma\r\ntill dess att bolaget skulle vara strukturerat för en överlåtelse.\r\nVid bildandet räknade Riksbanken med att bolaget skulle redovisa förluster\r\nunder 1999 och 2000, men att verksamheten skulle vändas i ett nollresultat\r\n2001 och därefter successivt ökande vinster. Något kapitaltillskott utöver\r\nde 140 miljoner kronorna bedömdes därför inte vara nödvändigt.\r\nUnder 1999-2001 gick PSAB varje år med förlust. Rörelseresultatet efter\r\nfinansiella poster var negativt och gav dessa år ett underskott på -21\r\n(sju månader), -81 respektive -68 miljoner kronor.\r\nEn bidragande orsak till den dåliga resultatutvecklingen under 2001 var\r\natt kostnaderna för att utveckla ett nytt IT-system för bolaget blev\r\noväntat höga. Ledningen för Riksbankens direktionsavdelning uppger att man\r\nvid bildandet av PSAB var medveten om att det befintliga IT-systemet måste\r\nbyggas om eftersom kontorsrörelsens IT-system var integrerat med Riksbankens\r\nstora RIX-system och behövde särskiljas innan bolaget kunde säljas. Detta\r\nsystem var egenutvecklat och behövde också av den anledningen bytas ut.\r\nBehovet av en IT-anpassning uppges ha beaktats när nivån på kapitaltillskottet\r\nfastställdes, men man hade då kraftigt underskattat omfattningen av detta\r\nutvecklingsarbete. Den totala investeringskostnaden för den nya IT-plattformen\r\nuppgick för PSAB:s del till ca 35 miljoner kronor och finansierades genom\r\nett leasingavtal med Nordea Finans. När den nya IT-plattformen skulle tas\r\ni drift uppstod olika problem som gav upphov till betydande kostnader för\r\nPSAB under sista kvartalet 2001. De ökade kostnaderna avsåg personal-,\r\ntransport- och konsultkostnader och försämrade det väntade resultatet för\r\n2001.\r\nI direktionens kommentarer till Riksdagens revisorers iakttagelser uppges\r\natt det nya IT-systemet behövdes oavsett om verksamheten organiserats i\r\nbolag eller ej.\r\nEn annan omständighet som kraftigt bidrog till den fortsatta, negativa\r\nresultatutvecklingen var PSAB:s satsning på en egen transportrörelse 2001.\r\nRiksbanken hade i sitt tidigare kontorsnät aldrig haft någon egen\r\ntransportrörelse för lokala transporter, och de transporttjänster som PSAB\r\nerbjöd sina kunder ombesörjdes av inhyrda transportörer. Det var en lösning\r\nsom ansågs dyrbar och därför mindre lämplig.\r\nI Riksbankens årsredovisning för 20013 Årsredovisning för Sveriges riksbank\r\nför räkenskapsåret 2001 (redog. 2001/02:RB1) s. 27. sägs följande om\r\nsatsningen på en egen transportrörelse:\r\nFör att kunna erbjuda kunderna helhetslösningar har Pengar i Sverige under\r\nåret bildat ett bolag för transportverksamheten, Pengar i Sverige\r\nVärdetransport AB. Detta bolag har förvärvat Örnsköldsviks bevakningstjänst\r\nAB och verksamheten inom Panaxia Security. Efter förvärvet har Pengar i\r\nSverige Värdetransport AB cirka 60 värdetransportfordon och cirka 80\r\nanställda.\r\nSjälv såg PSAB det som viktigt att kunna erbjuda helhetslösningar som\r\ninnefattade hela värdehanteringskedjan inklusive transporter. I\r\nårsredovisningen för 20014 Årsredovisning för PSAB Pengar i Sverige AB 2001 s.\r\n4. framhöll bolaget att marknaden dittills hade dominerats av Securitas\r\noch Group 4 Falck, men att kunderna genom PSAB:s etablering kunde erbjudas\r\nett tredje alternativ, vilket förbättrat konkurrensen på marknaden.\r\nSecuritas och Group 4 Falck ansåg dock att denna konkurrens inte skedde\r\npå lika villkor och var därför starkt kritiska till PSAB:s verksamhet.\r\nPSAB kunde dra fördel av sin nära koppling till Riksbanken med valutering\r\nav sedlar och mynt, och verksamheten hade dessutom inte full kostnadstäckning\r\nutan gick med betydande underskott som täcktes av ägaren Riksbanken.\r\nKritiken från de båda bolagen fick till följd att direktionen den 17 april\r\n2002 fattade ett inriktningsbeslut om att dela upp PSAB:s verksamhet i en\r\nriksbanksnära och en konkurrensutsatt del.\r\nUppdelningen av PSAB 2002\r\nDirektionens inriktningsbeslut innebar en radikal omprövning av den\r\nursprungliga strategin för PSAB. Enligt beslutet skulle de affärsorienterade\r\ndelarna av bolaget avskiljas i ett separat bolag som skulle säljas. Man\r\nskulle också undersöka förutsättningarna för att överlåta resterande delar\r\nav PSAB till banksystemet. Vidare skulle Riksbanken i fortsättningen åta\r\nsig att leverera sedlar och mynt till endast fyra platser i landet, där\r\nman även skulle hålla strategiska lager. Antalet valuteringsplatser kom\r\ndärigenom att kraftigt begränsas samtidigt som en betydande del av ansvaret\r\nför kontanthanteringen fördes över från Riksbanken till bankerna och\r\nprivata aktörer.\r\nDen riksbanksnära verksamheten inordnades i SKAB, som till 100 % ägs av\r\nRiksbanken. SKAB är också moderbolag för nya Pengar i Sverige AB (PiS)\r\nsom fick ansvar för den konkurrensutsatta delen av kontanthanteringen.\r\nDirektionens beslut om ny inriktning på verksamheten fattades den 17 april\r\nvarefter delningen genomfördes formellt den 1 september 2002. De båda\r\nbolagen hade dock gemensam produktion t.o.m. den 16 februari 2003.\r\nNågra månader före den formella delningen byttes också bolagets VD ut och\r\nersattes av Gunnar Bäckman. Vid en extra bolagsstämma den 6 mars 2003\r\nfick SKAB också en ny ordförande hämtad utanför riksbankskretsen då vice\r\nriksbankschefen Lars Nyberg valt att avgå före mandatperiodens utgång.\r\nTvå månader tidigare hade vice riksbankschefen Irma Rosenberg dessutom\r\növertagit Lars Nybergs ansvar för att i direktionen bereda frågor om\r\nRiksbankens bolag.\r\nKostnaderna för omstruktureringen blev höga och kom att belasta koncernens\r\nresultat för 2002 och 2003 med 97 respektive 142 miljoner kronor, dvs.\r\nmed sammanlagt 239 miljoner kronor.\r\nOmstruktureringskostnaderna avsåg hyror under återstående kontraktstid\r\nför lokaler som i fortsättningen inte behövdes. De avsåg också uppsägningslöner\r\noch avtalspensioner för de ca 60 anställda som blev övertaliga i den nya\r\norganisationen. Där ingick också kostnader på ca 100 miljoner kronor för\r\nombyggnad och säker uppdelning av lokaler och datasystem mellan de båda\r\nbolagen, liksom kostnader för avskrivning av investeringar som inte kunde\r\nutnyttjas efter bolagsdelningen.\r\nKapitaltillskottet i december 2002\r\nUnder 1999-2001 hade PSAB varje år gått med förlust. Som en följd av detta\r\nhade bolagets eget kapital urholkats och mot slutet av 2002 stod SKAB och\r\nPiS inför risken att tvångslikvideras om inte ytterligare medel tillsköts.\r\n\r\nFör att förhindra detta och ge SKAB möjlighet att täcka kostnaderna för\r\nomstruktureringen fick bolaget i december 2002 ett kapitaltillskott på\r\n200 miljoner kronor från Riksbanken.\r\nOmstruktureringen av PiS våren 2003\r\nMycket snart stod det klart att Riksbanken behövde skjuta till ytterligare\r\nkapital till SKAB. Den nya bolagsstruktur som började tillämpas praktiskt\r\nden 17 februari 2003 medförde att affärsvolymen i dotterbolaget PiS\r\nminskade. I början av sommaren bedömdes att rörelseresultatet under 2003\r\nskulle ge ett underskott på 80 miljoner kronor. Samtidigt försökte Riksbanken\r\nhitta köpare av bolaget och förhandlade i omgångar med olika intressenter.\r\n\r\nUnder hela 2003 inriktade sig styrelsen på att hålla kostnaderna nere.\r\nFör att komma till rätta med förlusterna genomfördes under våren 2003 ett\r\nbesparingsprogram som innebar att 9 av PiS:s 13 kontor omvandlades till\r\nomlastningsstationer, varvid ca 100 anställda blev övertaliga. Kostnaderna\r\nför denna omstrukturering beräknades till 147 miljoner kronor, varav 76\r\nmiljoner kronor kom att belasta 2003 års resultat. Efter denna omstrukturering\r\nhade PiS kvar fullservicekontor bara i Malmö, Mölndal, Akalla och Härnösand.\r\n\r\nSKAB:s överkapacitet\r\nVid övergången till den nya bolagsstrukturen i februari 2003 införde SKAB\r\nen ny prismodell som innebar att kunderna fick betala en fast avgift per\r\nbesök. Tidigare hade avgifter huvudsakligen varit volymberoende. SKAB tar\r\nendast emot garanterat äkta och sorterade sedlar och i den mån felaktigheter\r\neller falska sedlar förekommer tas särskilda avgifter ut.\r\nNyordningen fick till följd att antalet besök per dag vid SKAB:s anläggningar\r\nblev väsentligt färre än man räknat med, och denna tendens stod sig under\r\nresten av året. Detta var i och för sig en eftersträvad utveckling eftersom\r\nRiksbankens ambition var att banksystemet i större utsträckning skulle\r\nåtercirkulera sedlar utan valutering. I november 2003 kunde emellertid\r\nbolagets VD konstatera att SKAB hade en maskinell och personell överkapacitet\r\nsom innebar att bolagets totala resurser översteg det samlade behovet med\r\n100 %.\r\nKapitaltillskottet i juni 2003\r\nPiS förutsedda underskott och SKAB:s fortsatta kostnader för den tidigare\r\ngenomförda uppdelningen medförde att direktionen den 18 juni 2003 beslutade\r\nom ett kapitaltillskott till SKAB på 150 miljoner kronor\r\nUnder sommaren skärpte Riksbanken också kraven på SKAB:s ekonomiska\r\nrapportering till banken. Riksbanken begärde bl.a. att\r\nomstruktureringsprogrammen\r\ni SKAB och PiS skulle särredovisas samt att den dittillsvarande rapporteringen\r\nvar fjärde månad skulle ersättas av månadsvisa lägesrapporter signerade\r\nav VD.\r\nKapitaltillskottet i december 2003\r\nProblemen för PiS accentuerades under året. Den utdragna försäljningsprocessen\r\nförsvårade möjligheterna att teckna nya kontrakt, vilket fick till följd\r\natt rörelseintäkterna inte utvecklades som väntat. Av bolagets intäkter\r\nunder 2003 svarade uppräkningen av detaljhandelns dagskassor för 38 %.\r\nDen tidigare dominerande tjänsten att ta emot och leverera sedlar och\r\nmynt till och från banker mer än halverades efter den 17 februari 2003.\r\nMot slutet av 2003 beräknades årets rörelseförlust till 136 miljoner kronor\r\noch till detta kom kostnaderna för omstruktureringen. Bolagets sammanlagda\r\nförlust beräknades därför till 216 miljoner kronor strax innan året var\r\ntill ända.\r\nDirektionen beslöt mot denna bakgrund den 16 december 2003 att lämna SKAB\r\nett aktieägartillskott på högst 125 miljoner kronor. Kapitaltillskottet\r\nskulle betalas ut på begäran av SKAB efter redovisat behov av likviditet.\r\nDess storlek var anpassad för att täcka PiS förväntade förluster fram\r\ntill andra kvartalet 2004 då man räknade med att försäljningen av detta\r\nbolag skulle kunna vara avslutad.\r\nFörsäljningen av PiS\r\nDirektionens inriktningsbeslut den 17 april 2002 innebar att PiS skulle\r\nsäljas. Efter den formella uppdelningen den 1 september 2002 har ett\r\nomfattande försäljningsarbete bedrivits. Det visade sig inte möjligt att\r\nnå en uppgörelse om en försäljning av aktierna i bolaget till villkor som\r\nRiksbanken kunde godta. Olika lösningar har därefter prövats för att sälja\r\nrörelsen i bolaget.\r\nI december 2003 träffades en ramöverenskommelse om försäljning av merparten\r\nav rörelsen i PiS till Securitas Värde AB. En slutlig överenskommelse\r\ningicks den 20 februari 2004 och försäljningen har därefter anmälts till\r\nKonkurrensverket för prövning. Ett första beslut i ärendet kommer från\r\nKonkurrensverket tidigast i slutet av april 2004.\r\nRiksbankens översyn av den framtida kontanthanteringen\r\nDen 18 december 2003 fick SKAB:s VD Kai Barvéll i uppdrag att utvärdera\r\neffekterna av den omfattande strukturförändring som genomfördes i februari\r\n2003 och pröva möjligheterna att ytterligare effektivisera kontanthanteringen.\r\nResultatet av översynen ska redovisas senast den 30 april 2004 och ska\r\nbl.a. ge svar på sådana frågor som om SKAB:s verksamhet i fortsättningen\r\nska bedrivas i bolagsform eller om verksamheten ska inordnas i Riksbanken.\r\nUtredningsmannen ska också undersöka om delar av SKAB:s verksamhet kan\r\nutföras av aktörer inom den privata sektorn.\r\nVissa nyckeltal för koncernens utveckling\r\nKPMG redovisar i sin analys följande nyckeltal för hur kostnaderna för\r\nbolagsgruppens kontanthantering har utvecklats under 1998-2003. Under\r\ndessa år har verksamheten legat först på Riksbankens betalningsmedelsavdelning\r\noch därefter på PSAB och SKAB.\r\nTabell 3. Nyckeltal koncernen\r\n\r\n¹ Avser betalningsmedelsavdelningen inom Riksbanken.\r\n² Det löpande resultatet är ett genomsnitt beräknat för helår (första\r\nverksamhetsåret bestod av 7 månader).\r\n³ Antalet anställda vid utgången av 2003 är betydligt lägre: i PiS 354\r\noch i SKAB 59,5, eller sammantaget 413,5.\r\nNär PSAB bildades fanns det i Riksbanken ca 340 personer som var sysselsatta\r\nmed betalningsmedelsfrågor. Av dessa fick ca 25 arbeta vidare i den nya,\r\nkraftigt bantade betalningsmedelsavdelningen. Av resterande 315 personer\r\nvar vid utgången av 2003 ett 80-tal fortfarande anställda i PiS eller\r\nSKAB. I samband med övertalighet hade fram till dess ca 175 tidigare\r\nriksbanksanställda fått sluta med pension eller uppsägningslön medan i\r\nrunt tal 60 slutat av annan anledning.\r\nAv SKAB:s och PiS personalstyrka på sammanlagt drygt 410 personer vid\r\nutgången av 2003 hade alltså ungefär 330 tillkommit genom företagsuppköp\r\neller nyanställningar efter ombildningen.\r\nUnder de 4,5 första åren gick PSAB- och SKAB-koncernen med ett sammanlagt\r\nunderskott på 822 miljoner kronor. Av detta belopp var 355 miljoner kronor\r\nomstruktureringskostnader och 37 miljoner kronor extraordinära kostnader.\r\n\r\nDet samlade resultatet kan enligt KPMG grovt och översiktligt delas upp\r\npå löpande förluster i den verksamhet som nu ligger i SKAB på mellan 30\r\noch 40 miljoner kronor per år, eller totalt 150 miljoner kronor;\r\nomstruktureringskostnader på ca 350 miljoner kronor, medan resterande ca 300\r\nmiljoner kronor är föranledda av såväl ett omfattande IT-projekt som\r\nlöpande förluster i PiS.\r\nPosten extraordinära kostnader 2003 avser rån där försäkringsfrågan ännu\r\ninte är slutreglerad.\r\nOmstruktureringskostnaderna fördelar sig på tre omstruktureringsprogram\r\noch avser kostnaderna för dessa program fram t.o.m. 2003. Det tredje\r\nomstruktureringsprogrammet avser kostnaderna för nedläggningen av nio av\r\nPiS kontor. Kostnaderna för detta program är beräknade till 147 miljoner\r\nkronor varav 76 miljoner kronor belastade 2003 års resultat. Resterande\r\nkostnader kommer alltså att belasta senare års resultat.\r\nTabell 4. Kostnaderna för bolagsgruppens tre omstruktureringsprogram\r\nMiljoner kronor\r\n\r\nDen mest kostsamma omstruktureringen är uppdelningen av den riksbanksnära\r\noch den kommersiella verksamheten. Kostnaderna för detta andra\r\nomstruktureringsprogram är 239 miljoner kronor och belastar SKAB:s resultat. Av\r\ndetta belopp togs 97 miljoner kronor upp under 2002 och 142 miljoner kronor\r\nunder 2003.\r\nKPMG:s utlåtande\r\nKPMG har i sin studie bedömt vilka handlingsalternativ som funnits till\r\nde viktigare beslut som riksbanksledningen fattat under bolagiseringsprocessens\r\ngång. Enligt konsulterna kan följande alternativ urskiljas:\r\n- Vid bolagiseringen: att avveckla den konkurrensutsatta delen i stället\r\nför att utveckla den.\r\n- Vid expansionen som inleddes 2000: att pröva alternativa expansionsplaner\r\n(konsulterna vill på denna punkt reservera sig då de inte haft tillgång\r\ntill bolagets interna underlag).\r\n- Vid uppdelningen 2002: att avveckla den kommersiella verksamheten.\r\n- Under avyttringsfasen 2002 och 2003: att påskynda processen eller\r\navveckla den kommersiella verksamheten.\r\nKonsulterna har också prövat i vilken utsträckning det har varit möjligt\r\natt vid olika tidpunkter avyttra verksamheten.\r\n- De bedömer att verksamheten inte vid någon tidpunkt under bolagsgruppens\r\nhistoria skulle ha varit intressant för en finansiell köpare, t.ex. ett\r\nriskkapitalbolag.\r\n- Under hela tidsperioden borde däremot enligt deras mening bolagsgruppen\r\nha varit ett attraktivt rationaliseringsobjekt för en industriell köpare\r\nsom kan utnyttja synergier mellan verksamheterna.\r\n- Verksamheten har varit attraktiv som ett expansionsobjekt för en\r\nindustriell investerare vid endast ett tillfälle. Det var hösten 2001 då\r\nIT-plattformen var mer eller mindre färdig och då utbyggnaden av\r\ntransportrörelsen ännu inte kommit i gång.\r\nFinansutskottets samlade bedömning\r\nBolagiseringen har inte varit underställd riksdagen\r\nFrågan om Riksbankens bolagisering av kontanthanteringen har inte varit\r\nunderställd riksdagens prövning.\r\nDenna fråga rymmer inte enbart rent ekonomiska aspekter utan rör också\r\nuppgifter som Riksbanken tilldelats i grundlag. Riksbanken har givits en\r\nsjälvständig ställning när det gäller utformningen av penningpolitiken.\r\nLedamöter av direktionen får inte söka eller ta emot instruktioner när de\r\nfullgör sina penningpolitiska uppgifter. Något motsvarande oberoende gäller\r\ndäremot inte kontanthanteringen.\r\nEnligt 9 kap. 13 § regeringsformen har Riksbanken ensamrätt att ge ut\r\nsedlar och mynt. I lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank föreskrivs även\r\natt Riksbanken ska svara för landets försörjning med sedlar och mynt.\r\nRiksbanken ska också främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.\r\nNär\r\nRiksbanken bildade PSAB för att senare kunna sälja bolaget till bankerna\r\növerfördes till detta inte bara den konkurrensutsatta verksamheten utan\r\nockså uppgifter som är, eller ligger mycket nära vad som kan karakteriseras\r\nsom rena myndighetsuppgifter. Dit hör inte minst valuteringen av sedlar,\r\ndvs. det moment då sedlar omvandlas till och från gångbara betalningsmedel.\r\n\r\nRiksbankens egen roll i detta sammanhang inskränkte sig i huvudsak till\r\natt utfärda anvisningar och utöva tillsyn över betalningsmedelssystemet\r\nsamt att upphandla sedlar och mynt och leverera dem till PSAB:s olika\r\nkontor.\r\nDen riksbanksnära verksamheten i PSAB reglerades genom ett särskilt avtal\r\noch stod också under Riksbankens direkta tillsyn.\r\nLösningen innebar att ett privaträttsligt subjekt som senare skulle\r\navyttras fick i uppdrag av Riksbanken att ansvara för den praktiska hanteringen\r\nav vissa av bankens myndighetsåligganden.\r\nMed hänsyn till de offentligrättsliga aspekter en sådan privatisering\r\nrymmer, borde enligt utskottets mening Riksbanken ha underställt riksdagen\r\nett förslag i frågan i vilket konsekvenserna av förändringen tydligt\r\nredovisats.\r\nExpansion i stället för nedläggning\r\nNär PSAB bildades 1999 avstod en femtedel av den berörda personalen från\r\natt gå över till bolaget och valde i stället att sluta med avtalspension\r\neller avgångslön. Merparten av de ca 240 riksbankstjänstemännen som började\r\ni PSAB har senare tvingats sluta eller själva sökt sig från bolaget. Vid\r\nutgången av 2003 fanns fortfarande ett 80-tal av dem kvar i bolagsgruppen.\r\n\r\nFöre bolagsbildningen hade Riksbanken avvecklat ett antal avdelningskontor\r\neller ombildat dem till depåer. Kvar fanns då tio avdelningskontor och\r\nåtta depåer.\r\nInför bolagsbildningen var en fortsatt neddragning av kontorsrörelsen och\r\navveckling av övertalig personal inte något öppet redovisat alternativ.\r\nInte heller övervägde Riksbanken att helt lägga ned den då fortfarande\r\ntämligen begränsade, konkurrensutsatta verksamhet som bedrevs vid kontoren\r\noch som i första hand tillkommit för att sysselsätta övertalig personal.\r\nI stället expanderades denna verksamhet för att skapa lönsamhet och göra\r\nbolaget mer attraktivt för en blivande köpare.\r\nI detta syfte byggde PSAB upp en egen transportrörelse genom att 2001\r\nförvärva andra värdetransportbolag. Dessa var inledningsvis lönsamma, men\r\nunder 2002 ökade expansionstakten, och förlusterna i enbart transportrörelsen\r\nuppgick detta år till ca 40 miljoner kronor.\r\nSamtidigt som personalneddragningar gjordes i den traditionella verksamheten\r\nökade antalet anställda snabbt i de konkurrensutsatta verksamheterna.\r\nUnder 2002 och 2003 var i genomsnitt ca 550 personer anställda i koncernen,\r\nvilket var mer än en fördubbling sedan starten.\r\nInte heller när PSAB:s verksamhet 2002 delades upp på två bolag var\r\nnedläggning av delar av verksamheten något redovisat alternativ. Riksbankens\r\nambition var i stället att den konkurrensutsatta verksamheten skulle säljas\r\noch att man skulle undersöka förutsättningarna för att överlåta de\r\nriksbanksnära delarna till bankerna.\r\nI sina kommentarer till Riksdagens revisorers granskning har direktionen\r\ni efterhand tillstått att kostnaderna sannolikt blivit lägre om man hade\r\navstått från att bygga ut den kommersiella verksamheten, och om man i\r\nstället för att dela upp bolaget 2002 hade valt att då avveckla den\r\nkommersiella verksamheten.\r\nFinansutskottet är inte av någon annan mening. Att i den omfattning som\r\nskett satsa statliga medel på att bygga ut en kommersiell verksamhet som\r\nRiksbanken inte är ålagd att utföra framstår som olämpligt. Riksbankens\r\navsikt med bolagiseringen var att effektivisera kontanthanteringen, vilket\r\nutskottet ser som lovvärt. I efterhand kan man emellertid lätt konstatera\r\natt detta hade kunnat uppnås på ett annat och mindre kostsamt sätt än\r\ngenom en bolagisering. Riksbanken har i princip själv pekat ut lösningen\r\ngenom att bilda SKAB med ansvar för enbart riksbanksnära frågor, begränsa\r\nantalet valuteringsställen till fyra och ta betalt av transportörerna för\r\nvarje besök då sedlar lämnas in eller hämtas ut samt att kräva att alla\r\ninlämnade sedlar ska vara äkthetskontrollerade och förpackade i\r\nstandardförpackningar. Denna ordning har under det senaste året i hög grad\r\nfrämjat återcirkulationen av utelöpande sedlar och minskat värdetransportörernas\r\nbesök vid SKAB:s anläggningar, vilket inneburit att kontanthanteringen\r\neffektiviserats.\r\nEtt alternativ som borde övervägts från början var att successivt minska\r\nantalet riksbankskontor och utveckla verksamheten i enlighet med denna\r\nlösning utan att gå omvägen över en bolagisering. Enligt utskottets mening\r\nskulle kostnaderna för omläggningen då sannolikt ha kunnat begränsas i\r\nbetydande utsträckning.\r\nKonkurrens på olika villkor\r\nExpansionen av PSAB:s kommersiella verksamhet fick också andra följder.\r\nAv direktionens kommentarer till Riksdagens revisorers granskning framgår\r\natt Riksbanken underskattat reaktionen från konkurrenterna.\r\nGenom att blanda riksbanksnära uppgifter med konkurrensutsatt verksamhet\r\nöppnade man sig för kritik från andra, konkurrerande värdetransportörer\r\nsom Securitas och Group 4 Falck. Dessa kunde peka på att PSAB drog fördel\r\nav sin nära koppling med Riksbankens in- och utlämning av sedlar, liksom\r\npå att bolaget gick med stora underskott som täcktes av Riksbanken medan\r\nderas egen avgiftssättning täckte kostnaderna och gav positiva rörelseresultat.\r\n\r\nRiksbankens direktion reagerade dock snabbt på kritiken och beslutade i\r\napril 2002 att PSAB:s verksamhet skulle delas upp på två bolag, ett med\r\nriksbanksnära uppgifter och ett med konkurrensutsatt verksamhet.\r\nI sina kommentarer framhåller direktionen vidare:\r\nDen snabba expansionen av transportrörelsen innebar risker och det kan i\r\nefterskott konstateras att verksamheten inte styrdes på ett tillfredsställande\r\nsätt och att det saknades tillräcklig kontroll över kostnaderna. Trots\r\natt styrelsen hade betonat att bolagets tjänster aldrig fick underprissättas,\r\neftersom detta kunde leda till kritik om att Riksbanken subventionerade\r\nverksamheten, visade transportrörelsen löpande förluster. I juni 2002\r\nbeslutade styrelsen i PSAB att inga nya transportslingor fick etableras\r\nsom inte visade lönsamhet från början. Trots detta fortsatte en viss\r\nutbyggnad även under hösten 2002 utan att tillräckliga affärsvolymer\r\nuppnåddes. I december 2002 lämnade PSAB:s VD bolaget. Vid samma tid uppdrog\r\ndirektionen åt en advokatbyrå att granska beslutsfattande och internkontroll\r\ni bolaget.\r\nBankerna ovilliga köpare\r\nSamhällets kostnader för att hantera kontanter är betydande, och dessa\r\nkostnader faller i stor utsträckning på bankväsendet. Det ligger i bankernas\r\nintresse att se till att kontanthanteringen i samhället bedrivs på ett\r\neffektivt och rationellt sätt. Enligt Riksbankens bedömning var bankerna\r\ndärför också bäst skickade att utveckla denna verksamhet. Utgångspunkten\r\nför Riksbanken var således att överlåta sitt kontorsnät till i första\r\nhand bankerna. Riksbanken skulle därigenom kunna minska de egna kostnaderna\r\noch fokusera verksamheten på vad man ansåg vara de egentliga kärnuppgifterna.\r\n\r\nSedan 1998 har Riksbanken återkommande fört diskussioner med bankerna om\r\natt låta dem ta över verksamheten. Diskussionerna gällde först PSAB, senare\r\nden konkurrensutsatta verksamheten i PiS. De senaste kontakterna tog\r\nRiksbanken sommaren 2003. Hela tiden har emellertid bankernas intresse\r\nvarit ringa, främst beroende på att man ansett att det inte gått att få\r\ntäckning för de ökade kostnader de i så fall skulle dra på sig.\r\nKPMG ifrågasätter antagandet att affärsbankerna skulle ha sett verksamheten\r\nsom ett attraktivt komplement till de egna tjänsterna. Resonemanget bygger\r\npå att bankerna skulle ha kunnat bedriva verksamheten med lönsamhet, vilket\r\nvisat sig svårt att uppnå, påpekar konsulterna. I sin analys konstaterar\r\nde att Riksbanken genomgående tycks ha haft väl optimistiska förhoppningar\r\nom att kunna avyttra hela eller delar av verksamheten till främst\r\naffärsbankerna. Utskottet delar denna bedömning. Bankernas motiv för att ta\r\növer kontanthanteringen har redan från början varit svagt och Riksbanken\r\nhar haft små eller inga möjligheter att tvinga på bankerna ett olönsamt\r\nbolag. Vilken grund Riksbanken haft för sin bedömning av\r\nförsäljningsmöjligheterna\r\nframgår inte av beslutsunderlaget.\r\nUtdragen försäljning\r\nNär direktionen i april 2002 beslöt att dela upp PSAB var, som tidigare\r\nnämnts, utgångspunkten att det bolag som svarade för den konkurrensutsatta\r\nverksamheten skulle säljas. Flera kontakter togs med tänkbara köpare och\r\ndessa resulterade i att Riksbanken i februari 2004 kunde träffa en\r\növerenskommelse om att sälja merparten av PiS till Securitas Värde AB.\r\nKPMG anser i sin studie att tidsutdräkten från beslutet om uppdelningen\r\nfram till avyttringen är lång. Under denna tid uppvisar troligen den\r\nverksamhet som nu avyttras löpande förluster, som enligt konsulternas\r\nbedömning åtminstone delvis hade kunnat undvikas om ett tidigare avslut\r\nuppnåtts. Konsulterna har förstått att det hos riksbanksledningen funnits\r\nen medvetenhet om detta och en beredskap för nedläggning.\r\nRiksbanksledningen har också framhållit att processen fördröjts av att\r\nEG:s statsstödsregler har måst beaktas.\r\nFinansutskottet vill för egen del framhålla följande. Riksbanken har sedan\r\nseptember 2002 bedrivit ett intensivt försäljningsarbete. Av direktionens\r\nprotokoll från 2003 framgår att frågan har behandlats vid praktiskt taget\r\nvarje sammanträde.\r\nAvsikten var att PiS skulle säljas odelat. Det visade sig emellertid inte\r\nmöjligt att nå en uppgörelse om en försäljning av aktierna i bolaget till\r\nvillkor som Riksbanken kunde acceptera. Riksbanken prövade därefter olika\r\nlösningar för att sälja rörelsen i bolaget. Det resulterade i december\r\n2003 i en ramöverenskommelse om en försäljning av merparten av rörelsen\r\ni PiS till Securitas Värde AB.\r\nFörsäljningen har som konsulterna framhåller dragit ut på tiden och under\r\ndenna tid har PiS gått med fortsatta underskott. Även om Riksbanken nu\r\ningått ett avtal med Securitas Värde AB är uppgörelsen ännu inte förd i\r\nhamn eftersom frågan f.n. prövas av Konkurrensverket. Det spär ytterligare\r\npå underskotten, i synnerhet som PiS under prövotiden har svårt att teckna\r\nnya avtal.\r\nDen långa tidsutdräkten beror enligt riksbanksledningen till en del på\r\natt man tvingats ta hänsyn till statsstödsreglerna i EG-fördraget. De\r\ninnebär enligt artikel 87.1 att alla former av statsstöd som snedvrider\r\neller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller\r\nviss produktion i princip är förbjudna i den mån de påverkar handeln mellan\r\nmedlemsstaterna.\r\nRiksbanken omfattas av statsstödsreglerna, däremot inte privata ägare som\r\nvill avyttra ett förlustbolag. Riksbanken kan alltså inte på samma sätt\r\nsom en privat ägare göra ett försäljningserbjudande mer tilltalande genom\r\natt låta andra förmåner ingå i köpet om affären kan anses påverka handeln\r\nmellan medlemsländerna. Självklart försvårar detta Riksbankens möjligheter\r\natt träffa uppgörelser i former som annars kanske är gängse inom det\r\nprivata näringslivet. Det är därför inte orimligt att räkna med att\r\nRiksbankens försäljningsprocess kunde bli något utdragen. Det kan ändå\r\nkonstateras att den utdragna försäljningsprocessen fört med sig ökade\r\nkostnader. EG-fördragets statsstödsregler gällde redan 1998 när det första\r\nbeslutet om en bolagisering togs liksom 2002 när direktionen beslutade om\r\natt dela upp bolaget, och detta förstärker snarare argumenten för att den\r\nkonkurrensutsatta verksamheten borde ha lagts ned redan 2002.\r\nSammanfattning\r\nUpprinnelsen till Riksbankens bolagisering av kontanthanteringen var att\r\nRiksbanken önskade effektivisera denna verksamhet, synliggöra dess kostnader\r\noch renodla den egna verksamheten.\r\nSyftet var gott, men med facit i hand framstår den valda lösningen som\r\nolämplig. Problem uppstod ganska snart eftersom man inte redan från början\r\ngjort någon tydlig åtskillnad mellan myndighetsfunktioner och den\r\nkonkurrensutsatta verksamheten.\r\nDet var också olämpligt att satsa på en snabb och riskfylld utbyggnad av\r\nden konkurrensutsatta verksamheten eftersom detta var uppgifter som låg\r\nutanför Riksbankens ansvarsområde. Utbyggnaden blev dessutom inte lönsam\r\nutan bidrog till att rörelseresultatet försämrades. Med utbyggnaden öppnade\r\nsig Riksbanken också för kritik från konkurrerande värdetransportörer som\r\nkunde hävda att Riksbanken subventionerade en förlustbringande verksamhet\r\noch att PSAB drog fördel av sina myndighetsnära uppgifter. När så Riksbanken\r\ntvingades separera myndighetsfunktionen från den konkurrensutsatta\r\nverksamheten tillkom betydande kostnader för att dela upp bl.a. ett nyss\r\nutvecklade IT-system och separera gemensamma lokalerna med mellanväggar\r\nav hög säkerhetsstandard. Mycket snart efter denna uppdelning stängdes 9\r\nav PiS 13 kontor och omvandlades till omlastningsstationer med ytterligare\r\nomstruktureringskostnader som följd.\r\nRiksbanksledningen har emellertid sedan 2002 med kraft försökt komma till\r\nrätta med de problem som bolagiseringen förorsakat. Den för expansionen\r\nansvarige VD:n har bytts ut, bolagsgruppen har fått en ny extern ordförande,\r\ninom direktionen har ansvaret för bolagsfrågor omfördelats, direktionens\r\növervakning av bolagsgruppens ekonomiska utveckling har stramats upp,\r\nantalet valuteringsplatser har begränsats samtidigt som ett nytt avgiftssystem\r\ninförts och kraven på inlämnade sedlar skärpts vilket effektiviserat\r\nhanteringen, ett avtal har slutits om försäljning av merparten av inkråmet\r\ni PiS och en utredning är tillsatt för att se över hur kontanthanteringen\r\ni Sverige ska organiseras framöver och vilken roll Riksbanken ska ha i\r\ndetta sammanhang.\r\nEnligt utskottets mening finns det med hänsyn härtill inte anledning för\r\nriksdagen att nu göra något särskilt uttalande i denna fråga.\r\nFrågan om ansvarsfrihet för fullmäktige och direktionen\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet föreslår att riksbanksfullmäktige och Riksbankens direktion\r\nbeviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning av Riksbanken under 2003.\r\nRedogörelsen\r\nRiksrevisionen tillstyrker (redog. 2003/04:RRS4, bil.) att riksdagen\r\nbeviljar ansvarsfrihet för fullmäktige för dess verksamhet och för direktionen\r\nför förvaltningen av Riksbanken för 2003.\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nFinansutskottet har vid sin nyss redovisade genomgång av riksbanksledningens\r\nsätt att sköta frågan om bolagiseringen av kontanthanteringen i flera\r\navseenden riktat kritik mot de åtgärder direktionen vidtagit eller\r\nalternativt underlåtit att vidta. Mot bakgrund av att direktionen sedan 2002\r\nmed kraft försökt komma till rätta med de uppkomna problemen har utskottet\r\ninte funnit att det finns anledning för riksdagen att nu göra något\r\nuttalande i frågan. De uppdagade bristerna är inte heller av den arten att\r\nde påverkar frågan om ansvarsfrihet för någon enskild ledamot av direktionen.\r\nEnligt 10 kap. 4 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank får nämligen\r\nansvarsfrihet vägras endast om det finns skäl att föra talan om ekonomiskt\r\nansvar mot en ledamot eller om denne bör åtalas för brottsligt förfarande\r\ni samband med sin anställning.\r\nUtskottet har vid sin granskning av Riksbankens förvaltning under 2003 i\r\növrigt inte funnit något som ger anledning till särskilt uttalande. I\r\nlikhet med Riksrevisionen tillstyrker utskottet därför att Riksbanksfullmäktige\r\noch Riksbankens direktion beviljas ansvarsfrihet för 2003.\r\nFördelningen av Riksbankens resultat\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet föreslår att riksdagen fastställer Riksbankens balans- och\r\nresultaträkningar samt godkänner fullmäktiges förslag till disposition av\r\n2003 års resultat. Det innebär att Riksbanken levererar in 6,1 miljarder\r\nkronor till statsverket och att en avräkning görs med 12,7 miljarder kronor\r\nfrån dispositionsfonden och 2,7 miljarder kronor från resultatutjämningsfonden.\r\n\r\nRiktlinjer för Riksbankens vinstdisposition\r\nRiksbanken har sedan 1987 års bokslut värderat tillgångar och skulder\r\ntill marknadsvärden. Denna princip innefattade från början dock inte\r\nguldinnehavet som fram till årsskiftet 1998/99 fördes upp med samma, mycket\r\nlåga bokföringsvärde som gällt sedan 1950-talet.\r\nÖvergången till en marknadsvärdering medförde att Riksbankens\r\nvärdepappersportfölj kom att exponeras för valuta- och ränterisker på ett mer\r\npåtagligt sätt än tidigare. För att motverka de fluktuationer detta kunde\r\nge upphov till på resultatet och inleveranserna till staten fastställde\r\nriksbanksfullmäktige 1988 nya riktlinjer för dispositionen av Riksbankens\r\nresultat. Förenklat uttryckt innebar de nya riktlinjerna att Riksbanken\r\nvarje år skulle leverera in 80 % av sitt överskott till staten medan\r\nresterande 20 % skulle användas för att bygga upp det egna kapitalet. Mer\r\ndetaljerat innebar riktlinjerna följande:\r\n1. Inleveranserna till statsverket ska varje år motsvara 80 % av de fem\r\nsenaste årens genomsnittliga resultat före bokslutsdispositioner. Det\r\ninlevererade beloppet ska avrundas till jämnt 100-tal miljoner kronor.\r\n2. Till dispositionsfonden ska årligen avsättas 10 % av samma underlag.\r\nAvsättningar till dispositionsfonden ska dock bara göras i den mån årets\r\nresultatet överstiger den beräknade inleveransen till staten.\r\n3. Återstoden av årets resultat före bokslutsdispositioner ska föras\r\ntill/från resultatutjämningsfonden.\r\n4. Den resultatpåverkan som uppkom vid en eventuell uppskrivning eller\r\nnedskrivning av kronans värde skulle enligt de ursprungliga riktlinjerna\r\ninte påverka det årsgenomsnitt som lades till grund för inleveranserna\r\ntill statsverket. Vid en av fullmäktige beslutad justering av växelkursen\r\nborde i stället dispositionsfonden utnyttjas.\r\nRiktlinjerna kom i denna form att tillämpas fram t.o.m. 1992 års bokslut.\r\nEfter det att kronan släppts fri modifierade emellertid fullmäktige den\r\nfjärde punkten och fr.o.m. 1993 års bokslut har gällt att underlaget för\r\ninleveranserna ska utgöras av de fem senaste årens genomsnittliga resultat\r\nföre bokslutsdispositioner exklusive den resultatpåverkan som en ändrad\r\nkronkurs haft. Varje förändring av kronkursen påverkar därmed underlaget\r\nför inleveranserna. Har kronan fallit i värde blir inleveransen mindre\r\neftersom ett belopp motsvarande effekten av kursfallet då ska reserveras\r\npå dispositionsfonden. Har den stärkts blir inleveransen på motsvarande\r\nsätt större eftersom kursstegringseffekten då räknas av mot samma fond.\r\nI\r\n1999 års bokslut modifierades riktlinjerna i ytterligare ett avseende,\r\nvilket hade sin upprinnelse i att Riksbanken året innan gått över till\r\natt marknadsvärdera sitt guldinnehav. Den orealiserade värdestegring som\r\nuppkommit på detta innehav har i de fem senaste boksluten behandlats på\r\nsamma sätt som en valutakurseffekt och således fått påverka inleveransens\r\nstorlek. Därmed utgörs numera underlaget för inleveranserna av de fem\r\nsenaste årens genomsnittliga resultat före bokslutsdispositioner men efter\r\ndet att valutakurseffekter och guldvärdeeffekter räknats bort.\r\nFullmäktiges förslag till disposition av 2003 års resultat\r\nFör 2003 uppvisar Riksbanken före bokslutsdispositioner ett underskott på\r\n9 280 miljoner kronor. Kronan stärktes under det gångna året, vilket\r\nmedförde att Riksbankens utländska tillgångar blev mindre värda räknat i\r\nkronor. I enlighet med de fastlagda riktlinjerna ska ett belopp motsvarande\r\ndenna valutakurseffekt tas från dispositionsfonden och läggas till resultatet\r\nsom därmed ökar med 12 480 miljoner kronor.\r\nOmvärderingen av Riksbankens guldinnehav ska behandlas på motsvarande\r\nsätt. Riksbankens guldtillgångar uppgick oförändrat till 185,4 ton, men\r\ndet bokförda värdet av detta innehav ökade under året med 180 miljoner\r\nkronor. Årets resultat ska därför ökas med ett lika stort belopp som tas\r\nfrån dispositionsfonden.\r\nEfter det att valutakurseffekten och omvärderingen av guldtillgångarna\r\nhar räknats bort uppgår 2003 års resultat före bokslutsdispositioner därmed\r\ntill  (-9 280 + 12 480 + 180 =) 3 380 miljoner kronor. Detta resultat\r\nliksom de fyra närmast föregående årens motsvarande resultat ligger till\r\ngrund för beräkningen av inleveransen.\r\nDe fem senaste årens genomsnittliga resultat före bokslutsdispositioner\r\nuppgår till 7 642 miljoner kronor och 80 % av detta belopp, eller avrundat\r\n6 100 miljoner kronor, ska levereras in till statsverket. Eftersom\r\ninleveransen är större än årets resultat ska inte något belopp motsvarande\r\n10 % av samma genomsnittsresultat sättas av till dispositionsfonden.\r\nSkillnaden mellan inleveransen och årets resultat täcks av medel från\r\ndispositionsfonden och resultatutjämningsfonden.\r\nI sammandrag innebär detta följande för 2003 års resultat.\r\nTabell 5. Fullmäktiges förslag till disposition av Riksbankens resultat\r\n2003\r\nMiljoner kronor\r\n\r\nFullmäktiges förslag innebär således att 6,1 miljarder kronor levereras\r\nin till statsverket. De föreslagna vinstdispositionerna leder till att\r\ndispositionsfonden och resultatutjämningsfonden minskar med 12,7 respektive\r\n2,7 miljarder kronor.\r\nRiksrevisionen tillstyrker att riksdagen fastställer balansräkningen och\r\nresultaträkningen för 2003.\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nFrämst till följd av kronans fall ökade Riksbankens eget kapital snabbt\r\nunder andra hälften av 1990-talet. På fem år fördubblades det. Fullmäktige\r\nföreslog därför våren 2001 att Riksbanken utöver den reguljärt fastställda\r\ninleveransen skulle leverera in 20 miljarder kronor extra till statsverket.\r\nÄven våren 2002 föreslog en majoritet av fullmäktiges ledamöter att\r\nRiksbanken skulle leverera in 20 miljarder kronor extra till statsverket.\r\nFullmäktige föreslår nu att årets inleverans i enlighet med tidigare\r\nfastlagda regler ska uppgå till 6,1 miljarder kronor. Förslaget innebär\r\natt Riksbanken på fyra år har levererat in sammanlagt 69,1 miljarder kronor\r\ntill statsverket, varav 40 miljarder kronor i form av särskilda inleveranser.\r\nInleveranserna har bidragit till att bankens eget kapital minskat med 38,\r\n9 miljarder kronor under samma period.\r\nFinansutskottet har inget att invända mot fullmäktiges förslag till\r\ndisposition av 2003 års resultat. Liksom Riksrevisionen tillstyrker utskottet\r\nockså att riksdagen fastställer de balans- och resultaträkningar som finns\r\nintagna i Riksbankens årsredovisning. Balansräkningen och resultaträkningen\r\nframgår också av bilaga 2 i detta betänkande.\r\nRiksbankens självständighet och målet för penning-politiken\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksbankens självständiga ställning regleras i riksbankslagen. I lagen\r\nanges också tydligt att Riksbankens mål ska vara att upprätthålla ett\r\nfast penningvärde samt främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.\r\nEnligt utskottet finns det ingen anledning att vare sig förtydliga eller\r\nförändra lagen till följd av resultatet i höstens folkomröstning om EMU.\r\nUtskottet avstyrker motionen.\r\nMotionen\r\nI motion Fi298 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) föreslår motionärerna att\r\nriksdagen dels slår fast att Riksbankens självständighet ska bibehållas,\r\ndels bekräftar målen för penningpolitiken (yrkande 1). Förslaget framförs\r\nmot bakgrund av utgången av folkomröstningen om införandet av euron.\r\nRiksdagen bör enligt motionärerna tydligt slå fast att någon i grunden\r\nförändrad ekonomisk politik inte är aktuell. Med anledning av den debatt\r\nom penningpolitik och Riksbankens ställning som föregick folkomröstningen,\r\nfinns det enligt deras mening också anledning för riksdagen att på ett\r\nantal punkter förtydliga och förnya riksdagens syn på Riksbankens ställning.\r\n\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nRiksbankens självständiga ställning slås tydligt fast i riksbankslagen\r\n(1988:1385). I lagen anges också att målet för Riksbanken ska vara att\r\nupprätthålla ett fast penningvärde samt främja ett säkert och effektivt\r\nbetalningsväsendet.\r\nDet är det som gäller och enligt utskottets mening finns det ingen anledning\r\natt vare sig förtydliga eller förändra lagen till följd av resultatet i\r\nhöstens folkomröstning om införande av euron. Att svenska folket röstade\r\nnej till att införa euron innebär på intet sätt någon förändring av\r\nSveriges rådande penningpolitiska regim.\r\nMed det anförda tillgodoses enligt utskottets mening intentionerna i\r\nfolkpartiets motion. Utskottet avstyrker därmed motion Fi298 (fp) yrkande\r\n1.\r\nDirektionens instruktionsförbud\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet anser att det är viktigt att det finns en öppen debatt om\r\npenningpolitiken. Det s.k. instruktionsförbudet i riksbankslagen ger\r\nledamöterna i Riksbankens direktion den nödvändiga integriteten att fatta\r\nsjälvständiga och oberoende beslut men utesluter inte en diskussion om\r\npenningpolitiken mellan riksdagen, regeringen och Riksbanken eller mellan\r\nRiksbanken och andra organ eller personer. Utskottet avstyrker motionen.\r\n\r\nMotionen\r\nI motion Fi16 av Lena Ek m.fl. (c) föreslår motionärerna att riksdagen\r\nska göra ett tillkännagivande om att regeringens företrädare ska avstå\r\nfrån att blanda sig i penningpolitiken och respektera gällande lagstiftning\r\noch riksbanksdirektionens självständighet i utövandet av sitt penningpolitiska\r\nuppdrag. Enligt motionärerna har företrädare för regeringen vid flera\r\ntillfällen under 2003 och början av 2004 valt att offentligt värdera och\r\nkommentera reporäntans nivå. Det har, skriver motionärerna, gjorts trots\r\natt ledamöter av Riksbankens direktion enligt lagen (1998:85) om Sveriges\r\nriksbank inte får \"söka eller ta emot instruktioner när de fullgör\r\npenningpolitiska uppgifter\".\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nUtskottet anser att det är viktigt att det finns en öppen och fri debatt\r\nom den svenska penningpolitiken. En bred offentlig diskussion stärker i\r\nförlängningen förtroendet för Riksbanken och penningpolitiken.\r\nDagens penningpolitiska system är dessutom på många sätt, inte minst genom\r\nRiksbankens öppna agerande, uppbyggt för att främja en bred offentlig\r\ndebatt om räntepolitiken. Till exempel bestäms penningpolitiken utifrån\r\nett uppföljbart siffersatt inflationsmål. Dessutom publicerar Riksbanken\r\nlöpande såväl ekonomiska prognoser som andra uppgifter som ligger till\r\ngrund för bankens olika räntebeslut. Vidare offentliggörs protokollen\r\nfrån direktionens sammanträden med viss eftersläpning samtidigt som\r\npenningpolitiken diskuteras i utskottets återkommande offentliga utfrågningar\r\nmed riksbankschefen.\r\nI riksbankslagen (1988:1385) 3 kap. 3 § anges att riksbanksdirektionens\r\nledamöter inte får söka eller ta emot instruktioner när de fullgör\r\npenningpolitiska uppgifter. Detta s.k. instruktionsförbud ger direktionens\r\nledamöter den integritet som krävs för att de självständigt och utan\r\npåtryckningar ska kunna fatta penning- och räntepolitiska beslut.\r\nInstruktionsförbudet är däremot inte ett förbud mot en offentlig debatt om\r\npenningpolitikens utformning. I propositionen om Riksbankens ställning\r\n(prop. 1997/98:40) anges tvärtom att instruktionsförbudet inte ska tolkas\r\nså att det exkluderar en dialog om den ekonomiska politiken mellan regeringen,\r\nriksdagen och Riksbanken eller mellan Riksbanken och andra externa organ\r\neller personer.\r\nMed det anförda avstyrker utskottet motion Fi16 (c).\r\nOffentliggörande av direktionens protokoll\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nDen nuvarande ordningen för offentliggörande av direktionens protokoll\r\nfungerar tillfredsställande. Därför finns det inga skäl att reglera frågan\r\ni riksbankslagen. Om utvecklingen däremot skulle gå i en negativ riktning\r\när utskottet berett att ta ny ställning och överväga en eventuell\r\nlagstiftning. Utskottet avstyrker motionen.\r\nJämför reservation 3 (m, fp).\r\nMotionen\r\nI motion Fi298 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) anförs att Folkpartiet\r\nliberalerna välkomnar Riksbankens beslut att med fördröjning offentliggöra\r\nprotokollen från direktionens sammanträden. Detta beslut har bidragit\r\ntill dagens livaktiga diskussion om penningpolitiken och därmed en djupare\r\nförståelse bland allmänheten för politikens mål. För att säkerställa denna\r\nordning för framtiden bör, enligt motionärerna, den nu tillämpade praxisen\r\ninföras i riksbankslagen (yrkande 2).\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nLiknande förslag om Riksbankens protokoll har behandlats av utskottet vid\r\nflera tillfällen, senast i 2002/03:FiU23.\r\nNär den nya riksbankslagen trädde i kraft den 1 januari 1999 valde Riksbanken\r\natt frivilligt, med viss tidseftersläpning, publicera protokollen från\r\ndirektionens sammanträden. Som framgår av tabell 6 har Riksbanken\r\nsystematiskt arbetat med att minska tiden mellan mötena och protokollens\r\noffentliggörande. Under 1999 dröjde det i genomsnitt 29 arbetsdagar innan\r\nprotokollen offentliggjordes. I fjol var fördröjningen nere i 9 arbetsdagar\r\ni genomsnitt.\r\n\r\nTabell 6. Eftersläpningen av offentliggörandet av direktionens\r\nprotokoll\r\n\r\n\r\nGenomsnittligt antal arbetsdagar per år mellan direktionens sammanträde\r\noch protokollens publicering\r\n1999    29\r\n2000    12\r\n2001    11\r\n2002    10\r\n2003    9\r\nKälla: Riksbanken\r\nEn viktig anledning till att Riksbanken inte tvingades att offentliggöra\r\nprotokollen i den nya riksbankslagen var att en sådan regel skulle kunna\r\ninnebära avsteg från sekretesslagens principer. En annan anledning var\r\natt det fanns en osäkerhet om värdet av innehållet i protokollen om\r\noffentliggörandet lagreglerades. För att stärka den demokratiska insynen i\r\nRiksbankens och direktionens verksamhet infördes i den nya riksbankslagen\r\nen rätt för ordföranden och vice ordföranden i riksbanksfullmäktige att\r\nnärvara och yttra sig vid direktionens sammanträden. För att denna insyn\r\nska fungera är det, enligt utskottets mening, av avgörande betydelse att\r\ndirektionens möten präglas av en öppen diskussion där olika meningar om\r\nekonomin och penningpolitiken bryts. Ett offentliggörande av protokollen\r\nfår inte leda till att diskussionen på direktionsmötena urvattnas genom\r\natt ståndpunkter och ställningstaganden formas redan före de beslutande\r\nmötena.\r\nUtskottet har granskat direktionens penningpolitiska protokoll för åren\r\n1999 till 2003. Granskningen visar att debatten om det ekonomiska läget\r\noch inriktningen av penning- och räntepolitiken varit öppen och fri. Av\r\nprotokollen framgår hur diskussionen förts och hur argumenten vägts.\r\nPrecis som vid tidigare behandlingar gör utskottet även nu bedömningen\r\natt den nuvarande ordningen för protokollens offentliggörande fungerar\r\ntillfredsställande, både vad gäller kraven på demokratisk insyn och\r\nsnabbheten i offentliggörandet. Därför finns det enligt utskottets mening\r\ninga skäl för att reglera frågan om direktionens protokoll i riksbankslagen.\r\n\r\nI likhet med tidigare är dock utskottet medvetet om att situationen kan\r\nförändras. Om utvecklingen, mot förmodan, går i en negativ riktning, där\r\nt.ex. innehållet i protokollen urvattnas och det går allt längre tid mellan\r\ndirektionens möten och protokollens publicering, är utskottet berett att\r\nta ny ställning i frågan och överväga en eventuell lagstiftning.\r\nMed det anförda avstyrker utskottet motionen Fi298 (fp) yrkande 2.\r\nLagreglering av de offentliga utfrågningarna om Riksbanken\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nOffentliga utskottssammanträden regleras av föreskrifterna i 4 kap. 12 §\r\nriksdagsordningen med tillhörande tilläggsbestämmelser. Någon särskild\r\nreglering av utfrågningarna med riksbankschefen är enligt utskottet inte\r\nnödvändig. Utskottet är dock berett att ta frågan under förnyad prövning\r\nom det i framtiden visar sig svårt att få riksbankschefen eller någon\r\nannan medlem i direktionen att delta i utskottets utfrågningar. Utskottet\r\navstyrker motionen.\r\nJämför reservation 4 (m, fp, c).\r\nMotionen\r\nI motion Fi298 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) föreslår motionärerna att\r\nriksdagens rätt att hålla utfrågning med representanter för Riksbanken\r\nska regleras i riksbankslagen. I riksdagsordningen finns inga regler som\r\ngaranterar allmänhetens insyn genom offentliga utfrågningar, ej heller om\r\nRiksbankens skyldighet att delta (yrkande 3).\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nUtskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat liknande motionsförslag,\r\nsenaste i betänkande 2002/03:FiU23 Penningpolitiken och Riksbankens\r\nförvaltning 2002.\r\nUtskottet har vid samtliga tillfällen avslagit förslagen med motiveringen\r\natt de offentliga utfrågningarna av riksbankschefen, i likhet med andra\r\noffentliga utskottssammanträden, regleras av föreskrifterna i 4 kap. 12\r\n§ riksdagsordningen med tillhörande tilläggsbestämmelser. Någon särskild\r\nreglering av de offentliga utskottsutfrågningarna med riksbankschefen har\r\ninte bedömts som nödvändig.\r\nUtskottet finner inte heller nu någon anledning att ompröva detta\r\nställningstagande. Utskottet är dock, i likhet med tidigare, berett att ta\r\nfrågan under förnyad prövning om det, mot förmodan, skulle visa sig svårt\r\natt i framtiden få riksbankschefen eller övriga direktionsmedlemmar att\r\ndelta i utskottets offentliga utfrågningar.\r\nUtskottet vill i sammanhanget tillägga att utskottet sedan halvårsskiftet\r\n1995 t.o.m. april 2004 sammanlagt hållit 22 utfrågningar med Riksbankschefen.\r\nAv dessa har 17 varit offentliga och fem interna.\r\nMed det anförda avstyrker utskottet motion Fi298 (fp) yrkande 3.\r\nLagreglering av dispositionen av Riksbankens resultat\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet föreslår att riksdagen avslår en motion med förslag om lagreglering\r\nav dispositionen av Riksbankens resultat.\r\nMotionen\r\nFolkpartiet är i motion Fi298  kritiskt till att Riksbanken 2002 ålades\r\natt göra en extra inleverans på 20 miljarder kronor. Ska banken kunna\r\nbedriva verksamheten på ett trovärdigt och självständigt sätt krävs ett\r\neget kapital som är så stort att Riksbanken kan bära sina driftskostnader\r\noch dessutom täcka potentiella förluster i verksamheten. Motionärerna\r\nföreslår att riksdagen beslutar om lagreglering av Riksbankens balansräkning\r\noch vinstdisposition samt om en skyddsbestämmelse som hindrar att vinsten\r\ndisponeras på ett sådant sätt att man riskerar att åsidosätta Riksbankens\r\nmöjligheter att självständigt utföra de uppgifter banken är ålagd i lag\r\n(yrkande 4).\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nEnligt vad utskottet har inhämtat håller Finansdepartementet för närvarande\r\npå att utarbeta ett förslag till nya vinstdelningsprinciper för Riksbanken.\r\nUtgångspunkten är att finna ett regelverk som garanterar att Riksbanken\r\nförblir finansiellt oberoende gentemot riksdagen och samtidigt förhindrar\r\nen omotiverad kapitaluppbyggnad i banken. Projektet genomförs bl.a. för\r\natt svara upp mot de krav som Europeiska centralbanken ställer.\r\nFinansdepartementet räknar med att en departementsstencil ska kunna\r\npresenteras senare i vår och att förslagen i den efter remissbehandling ska\r\nligga till grund för en proposition till riksdagen.\r\nEnligt utskottets mening är det inte motiverat att föregripa regeringens\r\nförslag i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motion Fi298 (fp) yrkande\r\n4.</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i\r\nutskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Utvärdering av penningpolitiken 2001-2003, punkt 1 - motiveringen\r\n(v)\r\nav Lars Bäckström (v).\r\nStällningstagande\r\nJag anser att texten under Finansutskottets ställningstagande  på s. 28\r\nfrån det stycke som börjar \"Utskottet kan dock t.ex. konstatera\" borde\r\nersättas med följande text:\r\nUtskottet kan dock konstatera att riksbankens prognoser från våren 2002\r\nav såväl KPI- som UND1X-inflationens utveckling under senare delen av\r\n2003 och inledningen av 2004 legat över eller t.o.m. kraftigt över det\r\nverkliga utfallet.\r\nMissbedömningen har fått till följd att Riksbanken under de senaste två\r\nåren bedrivit en alltför stram penningpolitik, vilket bidragit till att\r\ndämpa tillväxten i den svenska ekonomin, minskat sysselsättningen samt\r\nökat arbetslösheten.\r\n\r\n2.      Direktionens instruktionsförbud, punkt 8 (c)\r\nav Lena Ek (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om respekt för Riksbankens självständighet. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:Fi16.\r\nStällningstagande\r\nRiksbanken har en självständig och oberoende ställning gentemot riksdagen\r\noch regeringen. Oberoendet garanteras bl.a. genom att ledamöterna i\r\nRiksbankens direktion enligt riksbankslagen (1988:1385) inte får söka eller\r\nta emot instruktioner när de fullgör sina penningpolitiska uppgifter.\r\nDetta s.k. instruktionsförbud borgar enligt min mening för att Riksbanken\r\nsjälvständigt ska kunna fatta penningpolitiska beslut samtidigt som det\r\nöppnar för en viktig och bred offentlig debatt om penningpolitikens\r\nutformning.\r\nUnder det senaste året har emellertid företrädare för regeringen offentligen\r\nuttryckt mycket starka synpunkter på såväl Riksbankens penningpolitiska\r\nbeslut som vilken nivå man anser att den s.k. reporäntan egentligen borde\r\nligga på. Jag anser att detta beteende på sikt hotar att skada både\r\nallmänhetens och marknadens förtroende för Riksbankens möjligheter att föra\r\nen oberoende penningpolitik, vilket på sikt kan leda till en högre svensk\r\ninflation och en högre ränta. Blotta misstanken om att Riksbanken skulle\r\nta hänsyn till regeringens önskemål kan leda till att inflationsförväntningarna\r\ni samhället stiger, vilket i sin tur kan tvinga Riksbanken att justera\r\nupp sina inflationsprognoser och höja reporäntan. På samma sätt kan mycket\r\nlångtgående offentliga regeringssynpunkter leda till oro på valutamarknaden\r\noch därmed påverka såväl kronans kurs som inflationstrycket.\r\nJag anser att regeringens företrädare bör avstå från att blanda sig i\r\npenningpolitikens praktiska utformning och i högre utsträckning än vad de\r\nnu gör respektera Riksbankens självständighet och den gällande lagstiftningen.\r\n\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\njag anfört om regeringens bristande respekt för Riksbankens självständighet.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion Fi16 (c).\r\n\r\n3.      Offentliggörande av direktionens protokoll, punkt 10 (m, fp)\r\nav Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Tomas\r\nHögström (m) och Gunnar Nordmark (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om riksbanksdirektionens protokoll. Därmed bifaller\r\nriksdagen delvis motion 2003/04:Fi298 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att en oberoende och självständig riksbank förutsätter en hög\r\ngrad av öppenhet och en livaktig penningpolitisk debatt. En viktig ingrediens\r\ni ett sådant klimat är att protokollen från riksbanksdirektionens möten\r\noffentliggörs.\r\nI flertalet länder med självständig centralbank föreskrivs i lag att\r\nprotokollen från centralbankens direktionssammanträden ska offentliggöras.\r\nI samband med reformen av den svenska riksbanken beslutade emellertid\r\nriksdagsmajoriteten att inte i lag föreskriva en sådan skyldighet. Detta\r\nmotiverades med att det visserligen var välkommet med ett offentliggörande\r\nmen att det borde ankomma på direktionen att bestämma i vilken form\r\nprotokollen skulle göras tillgängliga.\r\nRiksbanken har sedermera frivilligt valt att - med allt kortare\r\ntidseftersläpning - offentliggöra protokollen från direktionens sammanträden.\r\nVi kan i detta sammanhang konstatera att de farhågor från sekretessynpunkt\r\nsom anfördes och som fortfarande anförs mot att göra protokollen offentliga\r\nhar visat sig vara ogrundade.\r\nFör att tydligt säkerställa ett offentliggörande av protokollen anser vi\r\natt den ordning som nu tillämpas av Riksbanken bör införas i riksbankslagen.\r\n\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nvi anfört om en lagreglering av offentliggörandet av direktionens protokoll.\r\nRiksdagen bifaller därmed delvis motion Fi298 yrkande 2.\r\n\r\n4.      Lagreglering av de offentliga utfrågningarna om Riksbanken, punkt 11\r\n(m, fp, c)\r\nav Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Lena Ek\r\n(c), Tomas Högström (m) och Gunnar Nordmark (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om offentliga utfrågningar av Riksbanken. Därmed\r\nbifaller riksdagen delvis motion 2003/04:Fi298 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nRiksdagens offentliga utfrågningar av Riksbanken fyller en viktig funktion\r\ni granskningen av och debatten om den svenska penningpolitiken.\r\nMen till skillnad från Europeiska centralbanken, ECB, finns för Riksbanken\r\ningen legal skyldighet att delta i utfrågningar som arrangeras av riksdagen.\r\nDe offentliga utfrågningar som finansutskottet håller med riksbankschefen\r\nminst två gånger per år tillkom också från början på initiativ av Riksbanken.\r\n\r\nFör att säkerställa riksdagens framtida möjligheter att hålla offentliga\r\nutfrågningar med Riksbanken anser vi att riksdagens rätt till offentlig\r\nutfrågning av riksbankschefen eller övriga direktionsmedlemmar i Riksbanken\r\nbör lagregleras.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nvi anfört om lagreglering av rätten av hålla offentliga utskottsutfrågningar\r\nmed företrädare för Riksbanken. Riksdagen bifaller därmed delvis motion\r\nFi298 yrkande 3.\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n1.      Bolagiseringen av Riksbankens kontanthantering, punkt 2 (v)\r\nLars Bäckström (v) anför:\r\nJag står helt bakom den kritik som ett enigt utskott riktat mot de\r\nmissförhållanden som framkommit under beredningen av ärendet om Riksbankens\r\nbolagisering av kontanthanteringen.\r\nEnligt min mening var det således fel av direktionen att utan riksdagens\r\nmedgivande föra över riksbanksnära uppgifter till ett särskilt bolag.\r\nFormerna för Riksbankens framtida kontanthantering prövas f.n. i en\r\nsärskild utredning. Jag förutsätter att detta utredningsarbete leder fram\r\ntill att de riksbanksnära uppgifterna återförs till Riksbanken.\r\nEnligt min mening borde riksdagen tydligt ha markerat denna uppfattning\r\ngenom att göra ett tillkännagivande till Riksbankens direktion. Av formella\r\nskäl är jag emellertid förhindrad att för riksdagen lägga fram ett sådant\r\nyrkande.\r\n\r\n2.      Direktionens instruktionsförbud, punkt 8 (m, fp, kd)\r\nMikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Tomas\r\nHögström (m), Gunnar Nordmark (fp) och Olle Sandahl (kd) anför:\r\nDen viktiga offentliga debatten om den svenska penningpolitiken bygger på\r\natt det finns en långt gående respekt för riksbankslagen och Riksbankens\r\nsjälvständighet. Om inte den respekten existerar kan allmänhetens och\r\nmarknadens förtroende för en oberoende penningpolitik rubbas.\r\nVi anser att vissa offentliga uttalanden från olika regeringsledamöter\r\nunder hösten och våren brutit mot denna respekt. I stället för allmänna\r\ninlägg om penningpolitiken har uttalandena haft karaktären av en bred\r\nregeringskampanj för lägre räntor i syfte att kompensera och dölja bristerna\r\ni regeringens egen finanspolitik.\r\n\r\n3.      Offentliggörande av direktionens protokoll och Lagreglering av de\r\noffentliga utfrågningarna om Riksbanken, punkterna 10 och 11 (v)\r\nLars Bäckström (v) anför:\r\nVänsterpartiet anser att frågor om den demokratiska kontrollen och insynen\r\ni Riksbanken och Riksbankens verksamhet är mycket viktiga.\r\nVänsterpartiet har tidigare motionerat om en samlad översyn av Riksbankens\r\nställning och ledningsorganisation i syfte att öka den demokratiska insynen\r\ni och styrningen av Riksbanken (senaste mot. 2003/04:K381). Vi menar att\r\nfrågorna om lagreglering av offentliggörande av direktionens protokoll\r\noch lagreglering av riksdagens rätt att hålla offentliga utfrågningar med\r\nriksbankschefen eller övriga direktionsmedlemmar borde prövas i en sådan\r\nsamlad översyn.\r\nNär det gäller de specifika frågorna om offentliggörandet av direktionens\r\nprotokoll och de offentliga utfrågningarna kan dock konstateras att\r\nfrågorna för närvarande fungerar tillfredsställande. Utskottets majoritet\r\nanger dessutom i sitt ställningstagande att utskottet är berett att\r\növerväga lagstiftning om det i framtiden visar sig att utvecklingen går i\r\nnegativ riktning, dvs. om innehållen i protokollen urvattnas eller\r\noffentliggörandet fördröjs samt om det framöver blir svårt att få\r\nriksbankschefen\r\neller övriga direktionsledamöter att delta i Riksdagens och finansutskottets\r\noffentliga utfrågningar.\r\nAv denna anledning avstår jag nu från att framföra ett eget yrkande i\r\närendet. Vänsterpartiet avser emellertid att återkomma med krav på en\r\nsamlad översyn av Riksbankens ställning och styrning.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nFramställningarna\r\nFramställning 2003/04:RB1 Årsredovisning för Sveriges riksbank för\r\nräkenskapsåret 2003:\r\nFramställning 2003/04:RB2 Förslag från fullmäktige i Riksbanken till\r\ndisposition av Riksbankens vinst för räkenskapsåret 2003 m.m.:\r\nRedogörelsen\r\nRedogörelse 2003/04:RRS4 Riksrevisionens styrelses redogörelse angående\r\ngranskningen av Riksbankens verksamhet under år 2003.\r\nFöljdmotion\r\n2003/04:Fi16 av Lena Ek m.fl. (c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att regeringens företrädare skall avstå från inblandning i\r\npenningpolitiken och därigenom respektera gällande lagstiftning och\r\nriksbanksdirektionens självständighet i utövandet av sitt penningpolitiska\r\nuppdrag.\r\nMotion från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:Fi298 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om bibehållande av Riksbankens självständighet och bekräftande av\r\nmålen för penningpolitiken, det stabila penningvärdet.\r\n2. Riksdagen beslutar att det i riksbankslagen införs en bestämmelse\r\nom offentliggörande, efter möjlighet till viss fördröjning, av direktionens\r\nprotokoll.\r\n3. Riksdagen beslutar att det i riksbankslagen införs en bestämmelse\r\nom offentliga utfrågningar i riksdagens utskott.\r\n4. Riksdagen beslutar om lagreglering av Riksbankens balansräkning\r\noch vinstdisposition samt om en skyddsbestämmelse som hindrar en\r\nvinstdisposition som riskerar att åsidosätta Riksbankens möjligheter att\r\nsjälvständigt utföra de uppgifter som åläggs banken i lag.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nResultat- och balansräkning\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 3\r\nFinansutskottets offentliga utfrågning\r\nDen aktuella penningpolitiken\r\nTid: Torsdagen den 1 april kl. 09.00-11.15\r\nLokal: Skandiasalen\r\nInbjuden\r\nRiksbankschef Lars Heikensten\r\nDeltagande ledamöter\r\nMikael Odenberg (m), vice ordförande\r\nKarin Pilsäter (fp)\r\nMats Odell (kd)\r\nAgneta Ringman (s)\r\nChrister Nylander (fp)\r\nHans Hoff (s)\r\nTomas Högström (m)\r\nOlle Sandahl (kd)\r\nSiv Holma (v)\r\nJörgen Johansson (c)\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nFinansutskottets offentliga utfrågning om den aktuella penningpolitiken\r\nOrdföranden:\r\nVi startar vårens sedvanliga utfrågning med riksbankschefen Lars Heikensten.\r\nUtskottets ledamöter, samtliga åhörare och framför allt Lars Heikensten\r\nmed medarbetare hälsas hjärtligt välkomna hit till finansutskottet.\r\nUtfrågningen går till som vanligt. Först går ordet till Lars Heikensten\r\nför en genomgång. Därefter släpps ordet till utskottets ledamöter för\r\nfrågor. Ungefär kl. 9.30 har vi kaffepaus. Därefter fortsätter utfrågningen.\r\n\r\nÄn en gång: Hjärtligt välkommen, Lars Heikensten! Härmed lämnas ordet\r\növer till dig. Varsågod!\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Tack så mycket! Som ni vet värdesätter jag\r\nmycket möjligheten att få komma till finansutskottet och prata om\r\npenningpolitik. Jag värdesätter den tradition som vi nu har, att det här sker\r\nregelbundet, så att vi får möjlighet att hålla er uppdaterade om de\r\növerväganden vi gör och så att ni har möjlighet att framföra synpunkter på\r\noch kritik mot det sätt på vilket vi arbetar.\r\nSom brukligt vid de här framträdandena tänkte jag börja med att säga några\r\nord om de överväganden som vi har gjort vid våra möten under de senaste\r\nveckorna och som tar sig uttryck i den inflationsrapport som i dag har\r\npublicerats. Därmed tänkte jag också ge bakgrunden till det beslut som vi\r\ni går fattade om reporäntan.\r\nDärefter tänkte jag gå in på fjolåret och säga något om vad som hände i\r\nden svenska ekonomin och om resultatet av den penningpolitik vi fört. Vi\r\nbrukar försöka göra det just vid sammanträdena på våren för att delvis\r\nägna dem åt en utvärdering.\r\nJag börjar, som sagt, med den aktuella bedömningen. Först ska jag säga\r\nnågra ord om utvecklingen i världsekonomin.\r\nSverige är ett litet land. Vi är mycket starkt utlandsberoende. Det gör\r\natt den ekonomiska utvecklingen och konjunkturen i omvärlden spelar stor\r\nroll för vår ekonomi. I stora drag kan man väl säga att utvecklingen i\r\nvärldsekonomin under hösten och vintern har följt de banor som vi räknat\r\nmed sedan sensommaren 2003. Jämfört med den bild vi hade i december -\r\nsenaste gången vi publicerade ett mer utförligt underlag om penningpolitiken\r\n- har vi nu en kanske något mer optimistisk syn på utvecklingen i Förenta\r\nstaterna och Asien. Även i Latinamerika och Central- och Östeuropa har\r\ndet varit en stark utveckling. Däremot ser det ut som att euroområdet -\r\nkanske framför allt kärnländerna, det vill säga Tyskland, Frankrike och\r\näven för all del Italien - har haft en något svagare utveckling än vi\r\nhade föreställt oss. Detta gör sammantaget att efterfrågeutvecklingen i\r\nstora drag följer de banor vi tidigare räknat med.\r\nDetsamma gäller dock inte för prisutvecklingen. Den internationella\r\nprisutvecklingen har varit mer dämpad än vi föreställt oss. Det hänger säkert\r\ndelvis samman med den tidigare konjunkturavmattningen. Men det kan också\r\nfinnas andra förklaringsfaktorer. En möjlig orsak till det svagare\r\npristrycket är den globalisering av handel och produktionsmönster som följt\r\ni spåren av avregleringar, informationsteknikens utbredning och så vidare.\r\nMånga nya marknader integreras nu i världsekonomin. Inte minst utvecklingen\r\ni Centraleuropa kan man se påverkar det svenska mönstret. När jag varit\r\nute och rest och besökt företag i olika delar av landet har jag märkt att\r\nrätt många nu känner av en ökad konkurrens och en ökad prispress, från de\r\nhär länderna i vår närhet. Det är säkert något som ni också märkt när ni\r\nhar varit ute i era olika hemtrakter.\r\n\r\nDen konjunkturbild som jag berättade om att vi haft är i stort sett den\r\nsom varit dominerande. Den sammanställning som visas på bilden kommer\r\nfrån Consensus Forecasts. Man ser det generella mönstret. Under våren\r\n2003 blir bedömningarna av år 2003 mer pessimistiska. Men till sommaren\r\nstabiliseras bilden för euroområdet och Sverige. Så sakteliga börjar man\r\ndå också revidera upp sin syn på USA. I stort sett följer prognoserna för\r\når 2004 samma mönster men det är lite mindre dramatiskt, lite mindre\r\npåtagligt, där.\r\n\r\nNär det gäller prisutvecklingen ser vi att utvecklingen för bearbetade\r\nvaror har varit ganska försiktig, som jag tidigare sagt. Däremot har det\r\nvarit en kraftig uppgång för råvaror. Skillnaderna kan ni se på bilden.\r\nSamtidigt är det stora svängningar för båda, så det är osäkert hur\r\nlångsiktiga slutsatser som kan dras av detta. Det är ändå påfallande att vi\r\nvid det här tillfället har haft en starkare utveckling av råvarupriser\r\nrelativt prisutvecklingen för bearbetade varor än man kanske normalt har.\r\nÄven detta kan naturligtvis tänkas hänga samman med det som jag tidigare\r\nvar inne på - internationella produktions- och handelsmönster.\r\nKina är ett intressant land i det här sammanhanget. Numera är Kina en av\r\nvärldens största råvaruimportörer, i synnerhet när det gäller råolja,\r\nkoppar och olika jordbruksvaror. Under senare år har tillväxten i Kina\r\nvarit ungefär 8 % och dessförinnan ungefär 10 %. Det har bidragit till en\r\nväldigt snabb ökning av t.ex. stål- och cementproduktion men också till\r\nen ökad import av de här varorna. Detta har drivit upp priserna. Samtidigt\r\nsprutar Kina formligen ut bearbetade varor, ofta av något enklare karaktär.\r\nMan använder lågt betald men alltmer kvalificerad arbetskraft. Man har\r\nfortfarande en mycket stor arbetskraftsreserv att dra på, så det finns\r\nall anledning att tro att det här mönstret kan bli bestående under ett\r\nantal år framöver. En liknande utveckling ser vi nu komma i gång i Indien\r\noch på andra håll. Det kan bidra till att vi i världen får en lite snabbare\r\nprisökning på råvarupriser och en lite långsammare prisökning på bearbetade\r\nvaror.\r\nSammanfattningsvis utgår vi i inflationsrapporten från en fortsatt god\r\ntillväxt i omvärlden. Vi tror att tillväxten i OECD-området kan bli ungefär\r\n3 % per år under de kommande två åren. Det internationella pristrycket\r\nväntas stiga framöver i takt med att konjunkturen förstärks, men inte\r\nriktigt så snabbt som historiska mönster visar.\r\nDäremot har vi reviderat upp oljepriserna för hela prognosperioden, i\r\nförsta hand till följd av en ökad efterfrågan. Det internationella\r\npristrycket bedöms ändå bli något lägre under hela prognosperioden jämfört\r\nmed tidigare bedömningar. Det påverkar naturligtvis våra inflationsprognoser,\r\nsom jag så småningom kommer till.\r\nÄven den svenska konjunkturbilden har under hösten och vintern i stort\r\nsett följt den utveckling som vi hade räknat med. Kanske är det värt att\r\nnotera att den konjunktursvacka som vi nu av allt att döma har bakom oss\r\nvarit förhållandevis mild, med en genomsnittlig tillväxt på runt 1,5 %.\r\nViktiga orsaker till att konjunkturen inte har försvagats mer i Sverige\r\nunder de här åren är att vi har fört en expansiv finanspolitik. Dessutom\r\nhar vi haft låga räntor. Bådadera har bidragit till att hålla uppe hushållens\r\nkonsumtion. Samtidigt har en relativt svag krona under större delen av\r\nden här konjunktursvackan bidragit till en gynnsam exportutveckling.\r\nVi ser nu framför oss att konjunkturuppgången fortsätter att gradvis\r\nförstärkas. Industrikonjunkturen har kommit en bra bit på väg. Exportefterfrågan\r\nhar tagit fart. Företagen ser förhållandevis ljust på framtiden.\r\nKapacitetsutnyttjandet fortsätter också att öka.\r\nHushållens förväntningar vad gäller den egna ekonomin och även svensk\r\nekonomi är åter något mer optimistiska efter en försvagning i slutet av\r\nförra året. Detaljhandelssiffrorna tyder på en fortsatt god konsumtion.\r\nEn\r\nnågot starkare utveckling av de disponibla inkomsterna, inte minst till\r\nföljd av att inflationen kommit ut så lågt, samt fortsatt låga räntor,\r\nsamtidigt som vi haft en stark utveckling när det gäller tillgångspriser,\r\nbedöms gynna konsumtionen också framöver.\r\nMot den bakgrunden har vi, som jag nyss var inne på, inte sett skäl att\r\nändra vår bedömning särskilt mycket jämfört med i höstas. Av\r\nförsörjningsbalansen\r\npå bilden framgår de prognoser som vi gjorde i december - inom parentes.\r\nNi kan se att det på en del punkter finns en del skillnader, men sammantaget\r\när de inte särskilt stora.\r\nVi tror på en tillväxt på runt 2,5 % i genomsnitt under de närmaste två\r\nåren. Det är någon tiondel mer än vi tidigare har räknat med. De årliga\r\nutfallen skiljer sig dock lite mer. Det beror i hög grad på att det sker\r\nganska stora förändringar i antalet arbetsdagar mellan de här åren. Det\r\nhänger ihop med i vilken utsträckning helgdagar överlappar lördagar,\r\nsöndagar osv. Detta har dock egentligen inte någon betydelse för vår syn\r\npå resursutnyttjandet eftersom man får föreställa sig att både produktionen\r\noch efterfrågan påverkas av de här förändringarna.\r\nSlutsatsen av den här konjunkturbedömningen är ändå att vi i slutet av\r\nprognosperioden närmar oss ett fullt resursutnyttjande i ekonomin.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nFörsörjningsbalans i huvudscenariot\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\nVi har alltså inte ändrat vår syn på konjunkturutvecklingen särskilt mycket\r\nsedan sensommaren. Annorlunda är det när det gäller vår syn på inflationstrycket\r\ni den svenska ekonomin. Där har det kommit in information som förändrat\r\nbilden en hel del. Arbetsmarknaden har utvecklats svagare än vi trodde.\r\nDet innebär naturligtvis, allt annat lika, att inflationstrycket blir\r\nlägre. Framför allt kan det förväntas påverka löneutfallen. Där har vi\r\nreviderat ned något.\r\nEn annan faktor är produktiviteten. Den har ökat snabbare än väntat, med\r\nett lägre kostnadstryck som följd. Ytterligare en faktor är att den senaste\r\ntidens inflationsnedgång, vilken jag strax återkommer till, har fått en\r\nviss effekt på inflationsförväntningarna och i varje fall minskat risken\r\nför spridningseffekter från de kraftiga elprisuppgångar som vi tidigare\r\nsåg.\r\nEn del av de här faktorerna lyfte vi fram redan i december, så det är\r\ninte en fullständig scenförändring jag talar om. Vid vårt ställningstagande\r\ni februari kunde vi luta oss mot ytterligare ett par månaders statistik\r\nsom förstärkte bilden i samma riktning. Inflationen förväntades då hamna\r\nunder målet. Vi sänkte räntan, som ni vet, med 0,25 procentenheter.\r\nLåt mig säga ett par ord till om de olika faktorerna eftersom det är just\r\nde som i första hand ligger bakom det beslut som vi i går fattade. Jag\r\nbörjar med arbetslösheten. Denna steg i slutet av år 2003. Flera faktorer\r\nbidrog till detta. Efterfrågan på arbetskraft minskade både inom näringslivet\r\noch inom den offentliga sektorn. Som ni vet skedde också en ganska påtaglig\r\nneddragning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som också fick\r\neffekter.\r\nÄnnu ser man inga tydliga tecken på en vändning på arbetsmarknaden.\r\nBarometerdata och liknande information tyder på att sysselsättningsuppgången\r\ni den privata sektorn blir relativt svag även i år. Samtidigt talar de\r\nansträngda finanserna inom den offentliga sektorn för en svag\r\nsysselsättningsutveckling i kommuner och landsting framöver.\r\nSituationen på arbetsmarknaden har inneburit att vi har reviderat ned\r\nvåra bedömningar av lönekostnadsutvecklingen framöver. Detta ingick i\r\nbilden redan i februari. De avtal som sedan har slutits på industrins och\r\nhandelns område har bekräftat denna utveckling. Våra nya prognoser tyder\r\npå lönekostnadsökningar på ca 3,5 % under de närmaste två åren, vilket är\r\nnågot lägre än vi räknade med i december.\r\nOckså under fjolåret kom det alltså tecken på en snabbare\r\nproduktivitetsutveckling.\r\nDen starkare produktivitetsutvecklingen hänger troligen delvis samman\r\nmed konjunkturutvecklingen. I början av en återhämtning utnyttjas normalt\r\nde befintliga resurserna i företagen bättre. Först när återhämtningen är\r\nsäkerställd brukar nyinvesteringar och nyanställningar på allvar komma i\r\ngång. Produktiviteten förefaller dock ha stigit mer än vad som är normalt\r\nför konjunkturläget. Detta mönster är tydligare i Förenta staterna än hos\r\noss, men tydligare hos oss än i Europa generellt.\r\n\r\nProduktivitetstillväxt i Sverige 1971-2003\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nProduktivitetstillväxt i USA 1971-2003\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\nKällor: Bureau of Labour Statistics och Riksbanken\r\nVi har en fördjupningsruta om den här saken i rapporten. Vi har fört en\r\ndiskussion om detta också vid tidigare tillfällen, i Nationalekonomiska\r\nföreningen och på andra håll, under fjolåret. Det går inte att med säkerhet\r\navgöra vad som har orsakat den här utvecklingen. Men som ni ser på bilden\r\nförefaller det ändå finnas en tendens till att vi har en högre\r\nproduktivitetsutveckling än vi tidigare haft. Det förefaller som att den har\r\naccelererat ytterligare under senare tid. Detta ligger, som sagt, bakom\r\natt vi nu räknar med en något bättre produktivitetstillväxt under de\r\nnärmaste åren än vi tidigare räknat med.\r\nNya inflationssiffror har inkommit som också visar på ett något mer dämpat\r\ninflationstryck än vi hade räknat med. De här siffrorna bekräftar alltså\r\nden bild som löneprognoser och produktivitetsutveckling också ger. I hög\r\ngrad - det ska man naturligtvis komma ihåg - beror den här nedgången i\r\ninflationen på att elpriserna har fallit tillbaka efter de kraftiga\r\nuppgångar som vi tidigare hade. Men det finns också tecken på en generellt\r\nlägre inflation.\r\nViktigt i sammanhanget - ja, det viktigaste - är de lägre importpriserna,\r\nsom jag tidigare var inne på. Men även det inhemska pristrycket förefaller\r\nha ökat något långsammare. Det kan naturligtvis hänga samman med det som\r\njag tidigare var inne på, till exempel att vi har en högre produktivitet\r\ni näringslivet. Det skulle i så fall kunna innebära att ekonomin skulle\r\nkunna växa lite snabbare än vi räknat med, utan att inflationen skulle\r\nbehöva ta fart - särskilt som inflationsförväntningarna nu har krupit ned.\r\n\r\nNär vi blickar framåt en bit kan vi konstatera att de tillfälliga\r\nsvängningarna i elpriserna, som inverkat starkt på inflationsutvecklingen\r\nsedan år 2002 och som drivit ned inflationen påtagligt under senare tid,\r\nberäknas ha klingat av i mitten av år 2005.\r\nI takt med att både den internationella och den svenska konjunkturen bedöms\r\nförstärkas finns det anledning att tro att pristrycket kommer att tillta.\r\nTill följd främst av lägre lönekostnadsökningar och en bättre\r\nproduktivitetsutveckling bedöms inflationen ändå utvecklas försiktigt och hamna\r\nunder Riksbankens mål på både ett och två års sikt. Det är den bedömning\r\nsom vi gör i vårt huvudscenario.\r\nSedan brukar vi, som ni vet, alltid resonera en del om olika risker. Den\r\nrisk som vi framför allt har lyft fram den här gången är att både den\r\ninternationella och den svenska konjunkturen skulle kunna förstärkas något\r\nsnabbare och att det skulle kunna leda till ett lite högre pristryck än\r\nvi tänkt oss.\r\nI inflationsrapporten gör vi klart att vi tycker att risken för en sämre\r\ninternationell och svensk konjunktur har minskat i takt med att återhämtningen\r\nhar fortgått. Erfarenheten visar att det är lätt att i början av\r\nkonjunkturuppgångar underskatta kraften i uppgången när den väl \"har fått\r\nfäste\".\r\nI den andra vågskålen finns sysselsättningsutvecklingen som har varit\r\nsvag i både Sverige och Förenta staterna och detta skulle kunna dämpa\r\nuppgången. Vi ser också att uppgången i euroområdet har varit svag. Senaste\r\ndata till exempel från Tyskland är inte uppmuntrande.\r\nI USA finns, som ni alla vet, problem med andra typer av obalanser - i\r\nutrikeshandeln, i hushållssektorn och i statens finanser. Vår uppfattning\r\när ändå att det jämfört med den bild som vi presenterade i huvudscenariot\r\nfinns en viss risk uppåt för inflationen från den internationella och den\r\nsvenska konjunkturutvecklingen.\r\nSedan finns det argument för att vi i huvudscenariot kan ha både överskattat\r\noch underskattat det inhemska kostnadstrycket. Jämfört med i december har\r\nvi reviderat upp vår grundsyn, som jag var inne på, när det gäller\r\nproduktiviteten. Men osäkerheten är stor, vilket jag tidigare underströk,\r\nmot bakgrund av att den här utvecklingen ändå har varit överraskande och\r\nmot bakgrund av att vi inte vet vad som egentligen ligger bakom de bättre\r\nsiffrorna. Däremot kan man säga att osäkerheten har minskat när det gäller\r\nlönerna. I och med att det nu finns avtal för en betydande del av\r\narbetsmarknaden kan vi känna oss något tryggare där.\r\nSammantaget bedömer vi att riskerna när det gäller det inhemska\r\ninflationstrycket, pris- och kostnadsutvecklingen, är balanserade.\r\nSlutsatsen av riskdiskussionen, som jag bara mycket kort har berört här,\r\när att vi såg anledning att justera upp vår inflationsprognos med någon\r\ntiondel jämfört med huvudscenariot. Men det förtar inte slutsatsen att\r\ninflationen enligt både KPI och UND1X enligt våra bedömningar kommer att\r\nunderskrida målet under de närmaste två åren. Under första året tror vi\r\natt inflationen kommer att bli påtagligt lägre än vårt mål. Men också i\r\nslutet av tvåårsperioden räknar vi med att målet underskrids med viss\r\nmarginal när vi utgår från UND1X. Det är bakgrunden till att vi i går tog\r\nbeslutet att sänka räntan med 0,5 procentenheter.\r\n\r\n\r\nInflationsprognos med beaktande av\r\nriskbilden\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\nJag ska också säga ett par ord om den historiska utvecklingen. Vi har som\r\nbrukligt tagit fram ett underlag som ska underlätta utvärderingen av\r\npenningpolitiken. Fokus i fördjupningsrutan är på inflationsutvecklingen\r\n2003 och därmed på den penningpolitik som i huvudsak bedrevs under 2001\r\noch 2002. Det är huvudsakligen hur vi hanterade räntan under den perioden\r\nsom spelar roll för inflationen år 2003.\r\nNär det gäller själva utfallet kan man väl kort konstatera att vi under\r\når 2003 i genomsnitt hamnade mycket nära målet. KPI ökade faktiskt just\r\nprecis med 2 %, medan UND1X - när vi plockat bort effekter av skatte- och\r\nränteförändringar - ökade med 2,3 %.\r\n\r\nR24. Inflationsutfall och inflationsprognoser för UND1X\r\n2001-2003\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\nBakom de här genomsnittssiffrorna döljer sig också, som ni vet, ganska\r\nkraftiga förändringar i inflationsutvecklingen. I början av året hade vi\r\nen inflation som låg över den övre gränsen i intervallet, som var över\r\n3 %, och i slutet hade vi kommit ner klart under målet. Den avgörande\r\nfaktorn bakom de här fluktuationerna över året var, som framgått, elpriserna.\r\n\r\nSett till inflationens genomsnittliga avvikelse från målet var den, trots\r\nden här svängningen, faktiskt lägre än den brukat vara, omkring\r\n0,5 procentenheter jämfört med 1 procentenhet under perioden 1995-2002.\r\nVid en jämförelse med andra inflationsmålsländer var vi i genomsnitt\r\nnärmare målet än vad flertalet av de andra var. När det däremot gäller\r\navvikelserna fanns det ett antal länder som kom bättre ut än vad vi gjorde.\r\n\r\nLåt mig återge lite av de penningpolitiska överväganden vi gjorde under\r\nåren 2001 och 2002. I början av 2001 var vi på väg in i en svagare konjunktur.\r\nMen vi gjorde bedömningen att vi ändå hade ett relativt högt resursutnyttjande\r\ni den svenska ekonomin.\r\nPå vårkanten, i maj, kom vi med en inflationsrapport. I den situationen\r\nhade priserna stigit mycket kraftigt. Frågeställningen var vad detta\r\nberodde på. När vi gick igenom det föreföll prisökningarna vara starkt\r\nkoncentrerade till några varugrupper - el, olja och livsmedel. Detta kunde\r\ndelvis härledas till torka i Spanien, mul- och klövsjuka, galna ko-sjukan\r\noch liknande fenomen och sedan till de problem som vi har med prisbildningen\r\npå el här hemma. Vi gjorde bedömningen att det i allt väsentligt var en\r\ntillfällig uppgång i inflationen. Men vissa tendenser syntes till att\r\ninflationsförväntningarna kröp upp, i alla fall som de var prissatta på\r\nde finansiella marknaderna. Samtidigt hade vi en mycket kraftig kronförsvagning.\r\n\r\nDetta ledde först till att Riksbanken intervenerade på valutamarknaden\r\noch senare till att vi höjde räntan strax efter midsommar, i början av\r\njuli, det året.\r\nSenare under sommaren, framför allt i augusti-september, syntes det tydliga\r\ntecken på att den internationella konjunkturen blev svagare. I september\r\n2001 skedde, som ni vet, terrordåden i New York. I direkt anslutning till\r\ndetta sänkte vi räntan med 0,5 procentenheter.\r\nMan kan konstatera att det i någon mening var bäddat för en sänkning redan\r\ntidigare i och med att det hade skett en omsvängning i den internationella\r\nkonjunkturen. Men argumenten förstärktes självfallet av det som hände.\r\nDet fanns anledning att anta att framtidstron hos hushåll och företag\r\nkunde ta skada, och det fanns också risker för stabiliteten i det finansiella\r\nsystemet.\r\nLättnaderna i den ekonomiska politiken bidrog till att man började se\r\ntecken på en förbättrad konjunktur både i Sverige och internationellt.\r\nUnder våren 2002 gjorde vi bedömningen att inflationen på ett till två\r\nårs sikt skulle komma att överstiga målet. Det fanns tecken på det. Den\r\nunderliggande inflationen steg under våren, och vi fick också oväntat\r\nhöga löneökningar i främst tjänstesektorerna. Båda dessa saker tydde på\r\natt vi kunde ha ett högre resursutnyttjande än vi hade räknat med. I flera\r\nandra mindre länder höjdes också räntorna vid den här tiden.\r\nSedan blev det uppenbart under sommaren och hösten att återhämtningen i\r\nvärldsekonomin hade kommit av sig. Industrikonjunkturen försvagades. Den\r\nsäkerhetspolitiska oron tilltog. Detsamma gällde oron för de kraftiga\r\nbörsfallen som hade rullat på under sommaren. Det här ledde återigen till\r\nen omvärdering. Vi sänkte räntan sent under 2002 och gjorde ytterligare\r\nsänkningar, som ni kommer ihåg, under våren förra året.\r\nMed facit i hand kan man naturligtvis å ena sidan hävda att räntehöjningarna\r\nunder våren 2001 och 2002 hade kunnat utebli. Man kan å andra sidan fråga\r\nsig hur fruktbar en sådan diskussion är. Det är ju alltid lättare att\r\nveta i efterhand vad man borde ha gjort. Väl så intressant är kanske\r\nhuruvida de här besluten var begripliga i termer av det sätt på vilket vi\r\nbrukar agera.\r\nDen bild ni ser här är avsedd att åskådliggöra detta. Den finns i\r\ninflationsrapporten. På den vänstra sidan ser ni att vi vid de tillfällen som\r\när markerade här har trott att inflationen skulle hamna två tiondelar\r\nunder målet. Vid andra tillfällen har vi trott på fyra tiondelar under\r\nmålet. Det här anger förändringar i reporäntan. Normalt sett kan ni se\r\natt vi när vi tror att vi ligger under målet, dvs. till vänster i diagrammet,\r\nhar gjort sänkningar. Det finns också en tendens att ju mer vi tror att\r\nvi ligger under målet, desto större sänkningar har vi genomfört.\r\nMen ni kan också se att de två tillfällen som jag nämnde särskilt, juli\r\n2001 respektive september 2001, avviker lite grann från mönstret. Vi höjde\r\ni juli trots att det inte var uppenbart utifrån den prognos som då låg på\r\nbordet. Det var den problematik jag talade om: inflationsförväntningarna,\r\nkronans fall och så vidare. Vi sänkte å andra sidan mer än man normalt\r\nskulle ha väntat direkt efter terrordåden i New York.\r\nSamtidigt ska man komma ihåg att vi vid de här beslutstillfällena inte\r\nalltid har prognoser som är publicerade. När det finns inflationsrapporter\r\nvet vi precis vilken bedömning vi gjorde. Men för mellanliggande möten\r\nkan man säga att det har dragits ett streck mellan bedömningspunkterna.\r\nDet finns alltså vissa metodmässiga aspekter som påverkat bilden. Det var\r\ndärför jag särskilt nämnde att den prognos som vi faktiskt hade vid det\r\nhär tillfället (2001-09-14) låg under vad ett sådant streck skulle ha\r\ninneburit. Det hade hänt en hel del annat under augusti och början av\r\nseptember som talade för en lägre inflation. Men den bild ni ser visar\r\nändå att vårt agerande i huvudsak följde det normala mönstret. Men vid de\r\nhär två tillfällena avvek vi en del, och det var därför jag uppehöll mig\r\nlite vid dem.\r\nYtterligare en frågeställning är förstås hur bra vi egentligen är på att\r\ngöra prognoser. Då kan man konstatera att precisionen i de prognoser för\r\nprisutvecklingen i sin helhet som gjordes för 2003 under de två föregående\r\nåren framstår som relativt bra. Bakom detta döljer sig dock ibland betydande\r\nprognosfel i enskilda komponenter. Vi har exempelvis underskattat den\r\ninhemska inflationen, medan vi har tenderat att överskatta de internationella\r\npriserna. Det är bilden under senare år.\r\nHär finns alltså en hel del ytterligare arbete att göra för att vi ska\r\nbli bättre. Ändå är det så att vi vid de jämförelser som vi löpande gör\r\nmed andra prognosmakare inte har kommit ut sämre. Vi är fortfarande aningen\r\nbättre för den här perioden än andra bedömare är i genomsnitt.\r\n\r\n\r\n\r\nRiksbankens inflationsprognoser och repoförändringar under 2001 och\r\n2002\r\nRepoförändringar på vertikal axel och prognosavvikelse från riskjusterad\r\nUND1X\r\npå horisontell axel\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\nLåt mig nu lämna historien och avslutningsvis understryka ett par saker\r\nsom har med den beslutssituation att göra som vi befann oss i igår.\r\nI allt väsentligt har, som jag sade, konjunkturen följt de banor som vi\r\nhade räknat med sedan sensommaren och början av hösten. Däremot vill jag\r\nunderstryka att det gradvis - det handlar inte om en enskild siffra -\r\nkommit in ny information som tyder på ett lägre pris- och kostnadstryck.\r\nSom jag sade handlar det om internationella priser, produktivitet,\r\narbetsmarknad och även om utfallet av den faktiska inflationen samt den\r\nförväntade inflationen.\r\nSammantaget har det här medfört att vi sedan oktober har gjort en påtaglig\r\nförändring i våra bedömningar av det inhemska inflationstrycket. Det har\r\ni sin tur fått oss att totalt sett sänka räntan med 0,75 procentenheter.\r\nDet påminner egentligen mycket om situationen förra våren. Då genomförde\r\nvi ett antal sänkningar i följd när vi gjorde en omvärdering av den\r\ninternationella konjunkturutvecklingen. Det är så vi arbetar normalt. När\r\nvi får ny information påverkar den våra bedömningar, och det leder ibland\r\ntill att vi omvärderar inflationsbilden. Sker det är det klart att vi\r\nockså agerar med penningpolitiken.\r\nJag tycker att det som skiljer dagsläget från situationen förra våren\r\nfrämst är att osäkerheten då i betydligt högre grad gällde den realekonomiska\r\nutvecklingen. Risken framstod som påtaglig för att konjunkturen inte skulle\r\nåterhämta sig. I så måtto tycker jag att dagens problem trots att\r\ndiskussionen ibland är lite uppjagad, rimligen är mindre än de vi hade under\r\nvåren.\r\nTillväxten har ökat det senaste halvåret-året, och det mesta talar för\r\natt vi får en fortsatt förstärkning av konjunkturen. I den här meningen\r\när behovet av räntesänkningar mindre akut. Samtidigt ser vi ett minskat\r\ninflationstryck i ekonomin. Det är viktigt att ta inflationsmålet på lika\r\nstort allvar när det öppnar för sänkningar som när det ställer krav på\r\nhöjningar. Det finns normalt sett inte skäl att ha en högre ränta än\r\nsituationen kräver. I det ligger en del av trovärdigheten i den politik\r\nsom vi bedriver. Resultatet av att på det här sättet försöka agera konsekvent\r\noch symmetriskt har också varit hyfsat; inflationen har under de här åren\r\nlegat i stort sett i linje med vårt mål.\r\nÄndå vill jag understryka att vi inte följer våra handlingsregler och\r\nvåra metoder på ett mekaniskt sätt. Fokus är normalt inställt på inflationen\r\nett till två år fram i tiden, och i det perspektivet är vi alltså klart\r\nunder målet. I den meningen är dagens beslut väl motiverat. Men till bilden\r\nhör att inflationen troligen kommer att vara rejält under målet en stor\r\ndel av det närmaste året samtidigt som det nu är svårt att se några starka\r\nskäl för att den skulle accelerera starkt bortom den här perioden. Hade\r\nså varit fallet kunde det möjligen ha föranlett ett annat övervägande.\r\nDet här hänger naturligtvis ytterst samman med att det i dagsläget finns\r\nen hel del lediga resurser i ekonomin och att vi tror att resursutnyttjandet\r\nkommer att öka relativt långsamt. Det bör mot den här bakgrunden finnas\r\ntid att agera och höja räntan framöver när och om det skulle finnas skäl\r\natt tro att inflationstrycket är på väg att åter tillta.\r\nVi försöker också i vårt agerande att ta hänsyn till risker för finansiell\r\nstabilitet. Främst gör vi detta på basis av information om hur utlåning\r\noch så vidare påverkar bankerna och via dem betalningssystemet. Det är\r\nnaturligt att vi ägnar mycket uppmärksamhet åt det, därför att omsorg om\r\nbetalningssystemet är ett av Riksbankens mål. Förutom prisstabilitetsmålet\r\nhar vi målet att vi ska bidra till ett säkert och effektivt betalningsväsende.\r\n\r\nMen det är inte den enda aspekt som man kan lägga på finansiell stabilitet.\r\nDet finns en problematik som kanske är ännu svårare, som har att göra\r\nmed hur kreditexpansionen och tillgångsprisutvecklingen i ett samhälle\r\nkan påverka förutsättningarna inte bara direkt för stabiliteten i\r\nbetalningssystemet utan också hur det kan få realekonomiska konsekvenser i\r\nett lite längre perspektiv. Det här är frågor som jag vågar påstå att vi\r\nhar diskuterat mer i Riksbanken än man har gjort i de allra flesta\r\ncentralbanker under de gångna tio åren mot bakgrund av krisen i början av\r\n1990-talet.\r\nI gårdagens konkreta beslutssituation ansåg vi dock inte att den\r\nkredituppbyggnad och ökade skulduppbyggnad som skett under senare år varit så\r\nallvarlig att den motiverade ett avsteg från det normala sätt som vi\r\nanvänder när vi bedriver penningpolitiken, det vill säga att vi tar vår\r\nutgångspunkt i den väntade inflationsutvecklingen ett par år fram i tiden.\r\nVi ser i dagsläget inga egentliga problem för bankerna och för stabiliteten\r\ni det finansiella systemet. Vi ser inte heller några stora problem för\r\nhushållssektorn som helhet, vilket naturligtvis inte hindrar, och det\r\nvill jag gärna understryka, att det kan uppstå problem för enskilda hushåll\r\nnär räntan förr eller senare kan komma att stiga.\r\nSammantaget finns det naturligtvis all anledning för oss att fortsätta\r\nfölja kreditutvecklingen och skulduppbyggnaden i samhället noga.\r\nOrdföranden: Tack så mycket, riksbankschef Lars Heikensten.\r\nVi tar en kort paus innan vi går in på själva utfrågningen.\r\nOrdföranden: Nu börjar vi själva frågestunden.\r\n\r\nAgneta Ringman (s): Herr ordförande! I tisdagens nummer av Dagens Industri\r\nsade generaldirektören på Konjunkturinstitutet, Ingemar Hansson, så här:\r\n\"En orsak till att arbetslösheten stigit så snabbt som den gjort är att\r\nreporäntan varit för hög.\" I samma artikel säger också prognoschefen på\r\nKonjunkturinstitutet, Hans Lindberg: \"Alla indikatorer pekar på att\r\npenningpolitiken varit för stram det senaste året.\"\r\nJag undrar om riksbankschefen skulle vilja kommentera Konjunkturinstitutets\r\nanalys och slutsats.\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Problemet med den typen av utsagor är att\r\nde förenklar problematiken. Man får gå tillbaka till det jag pratade om\r\ntidigare, utvecklingen 2001-2002. Bland annat har vi sedan dess haft\r\nIrakkriget. Vi har haft den 11 september. Vi har haft prisfall på el som\r\när dramatiska, efter en uppgång som vi inte hade fångat. Så kan man gå\r\nvidare och se att det har skett radikala förändringar i bilden under den\r\nhär perioden. Resonemanget förutsätter att man kan se runt hörn på ett\r\nsätt som i praktiken inte går.\r\nDet är klart att man i efterskott, när vi nu ser att inflationen har fallit\r\nut så lågt som den har, kan säga att det hade varit möjligt att ha en\r\nlägre ränta 2001-2002. Men jag är inte säker på att det resonemanget i\r\ngrund och botten är så intressant. Annorlunda vore det om vi systematiskt\r\nmissbedömde inflationen mer än andra eller om vi systematiskt över tiden\r\nhade missat vårt mål. Men så är det inte. Jag tror att man får räkna med\r\natt det från tid till annan kommer avvikelser både uppåt och nedåt.\r\nSedan har vi en möjlighet när bilden förändras - om den förändras påtagligt,\r\nsom den gjorde förra våren till exempel eller som den har gjort nu - att\r\nagera på den nya information som vi har. Vi kan i viss mån kompensera,\r\nkan man säga, om det har gjorts bedömningar som inte visat sig hålla till\r\nföljd av att ny information kommit in.\r\nAgneta Ringman (s): Riksbankens uppgift är att upprätthålla prisstabilitet\r\noch därutöver, om det inte äventyrar prisstabilitetsmålet, understödja\r\nden ekonomiska politiken i övrigt. Jag undrar om riksbankschefen, när han\r\nser tillbaka på den period som han har lett bankens arbete med penningpolitiken,\r\ntror att det hade varit möjligt för Riksbanken att ge finanspolitiken\r\nett starkare stöd utan att äventyra den här prisstabiliteten.\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: En sak till apropå den första frågan. Låt\r\nmig visa en bild. Den belyser problematiken. Här ser ni de bedömningar\r\nsom Konjunkturinstitutet gjorde av reporäntan under den här perioden. Då\r\nser ni ju att man genomgående, precis som vi, har reviderat ned sin syn\r\npå inflationen och reporäntan under den här tiden.\r\nSedan vet ni, och jag vet, att de vid flera av de här tillfällena har\r\nförordat att vi skulle sänka med 25 punkter mer eller så. Men i grunden\r\när likheten mellan vår syn och deras syn på inflationsperspektivet och på\r\nräntorna under den här perioden mycket större än skillnaderna.\r\nReporäntan\r\nUtfall och Konjunkturinstitutets prognoser\r\n\r\nKällor: KI och Riksbanken\r\nDet är primärt verkligheten som har förändrats. Det är inte så att de har\r\ngjort en helt annan bedömning av världen än vi under den här perioden. Vi\r\nhar båda förändrat vår syn. De har föreställt sig att man kunde ha ett\r\nlite lägre ränteläge. Siffrorna har under ett och ett halvt år bekräftat\r\nderas syn i den meningen att produktivitet och löner har kommit ut lite\r\nlägre. I denna mening har de legat något närmare sanningen under det\r\nsenaste året än vad vi gjort. Men den stora skillnaden är förändringar i\r\nverkligheten, som har påverkat oss båda.\r\nNär det gäller Agnetas andra fråga uppfattar jag det som ett annat sätt\r\natt ställa den första frågan. När vi nu har all den information som vi\r\nhar kan vi se att det hade varit möjligt att utan att äventyra inflationen\r\nsom det ser ut just nu ha en något lägre ränta. Men vi får utgå ifrån den\r\ntyp av information som vi har vid de olika tillfällena. Vi har gjort\r\nbedömningar när det gäller prisutveckling, tillväxt och liknande ungefär\r\nsom andra bedömare har gjort. Vi har agerat utifrån det. Jag tycker att\r\ndet är viktigt att i det här sammanhanget påminna sig om att tillväxten\r\nnu är på väg upp, som jag var inne på tidigare. Sista ordet är alltså\r\ninte heller sagt om detta. Det visar sig om ett halvår, ett år eller ett\r\noch ett halvt år. Då kan vi återkomma till den här frågan och se vad rätt\r\npenningpolitik under 2003 och 2004 skulle ha varit. Det är för tidigt att\r\nutvärdera den saken än så länge.\r\nMikael Odenberg (m): Det är tre omständigheter som i redovisningen sägs\r\nligga bakom det minskade inflationstrycket. Det är den internationella\r\nprisutvecklingen, en snabbare produktivitetsutveckling än väntat och ett\r\ndåligt arbetsmarknadsläge. Har jag uttolkat riksbankschefen rätt när jag\r\nhar dragit slutsatsen att det är det dåliga arbetsmarknadsläget som är\r\nden viktigaste av de bakomliggande omständigheterna?\r\nJag vill också ställa en fråga som mer har att göra med tillväxtens\r\nförutsättningar. Inför utfrågningen i höstas skrev du en artikel och pekade\r\npå att det var viktigt att vidta åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet.\r\nAnnars skulle den svenska ekonomins tillväxtpotential kunna komma att\r\ndämpas under ganska lång tid framöver. Du ansåg i artikeln att en viktig\r\nlärdom som vi borde dra av krisen för tio år sedan var att vidta nödvändiga\r\noch erforderliga åtgärder i tid för att förebygga problemen och inte vänta\r\ntills problemen har växt oss över huvudet.\r\nVid den förra utfrågningen beklagade riksbankschefen att man inte lyssnade\r\npå honom. Min fråga är om riksbankschefen tycker att man lyssnar mer på\r\nhonom nu, om vi har sett några av de beslut som han efterlyste i höstas\r\nför att få fart på arbetskraftsutbudet.\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Jag kan börja med den sista frågan. Jag\r\ntycker att det förs en bra diskussion i olika sammanhang inte minst om\r\nproblemen med arbetskraftsutbudet. Man lyfter på ett annat sätt fram\r\ndemografin, i långtidsutredningar och på andra håll. Men jag tycker att\r\ndet finns utrymme att göra betydligt mer, och jag tror att betydligt mer\r\nbehöver göras än vad som hitintills har gjorts. Jag tänkte inte gå in i\r\nnågra detaljer på det området i dag. Jag gjorde ett litet undantag förra\r\ngången och lyfte fram de här problemen eftersom jag tycker att det är\r\noerhört viktigt att de hanteras. Hur det hanteras kommer att ha konsekvenser\r\nför penningpolitiken framöver. Men jag hade inte tänkt att i dag fördjupa\r\nmig så mycket mer i detta.\r\nPå den första frågan skulle jag nog svara nej. Min bild är att det lägre\r\npristrycket i första hand hänger ihop med ett lägre globalt pristryck, i\r\nandra hand med en bättre produktivitetsutveckling och i tredje hand med\r\natt arbetsmarknadsläget slår igenom på lönerna. Det här kan man säkert\r\ndiskutera. Det är inte alldeles uppenbart utifrån våra siffror. Jag kan\r\nha kolleger som skulle kunna ha en något avvikande bild av detta, men det\r\när i grova drag min bild.\r\nLöneavtalen har kommit ut ungefär som vi hade prognostiserat. Det har\r\nkanske blivit några tiondelar lägre än vad vi räknade med för ett halvår\r\nsedan när vi hade ett annat arbetsmarknadsläge, men det är inte den\r\navgörande faktorn i det här sammanhanget.\r\nKarin Pilsäter (fp): Jag tänkte ställa en fråga som har att göra med den\r\nmer långsiktiga utvärderingen. Det gäller målvariabeln UND1X kontra KPI\r\noch UND1X plus och minus olika effekter. Sedan vi började jobba på det\r\nhär sättet har det ju skett en förskjutning från Riksbankens sida. Man\r\nanvänder helt och hållet UND1X som sitt mål och inte alls KPI. Från tid\r\ntill annan ska olika faktorer vara avräknade. För dem som inte följer med\r\noerhört detaljerat kan det bli lite krångligt. Det kan man säkert leva\r\nmed. För dem som följer med noga skulle jag vilja höra om du skulle kunna\r\ngöra en egen liten utvärdering av hur du tycker att ni har hanterat\r\nkommunikationen av vad som för den närmaste tiden är målet, vilka faktorer\r\nman ska räkna till och dra ifrån och varför. Tycker du att ni är duktiga\r\npå att kommunicera det?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Jag drar mig för att recensera vårt eget\r\nagerande. Det är samtidigt bra att du reser frågeställningen. När man\r\nursprungligen lade fast inflationsmålet var tanken att försöka hitta det\r\nmått på inflationen som de flesta människor i Sverige förknippade med\r\ninflation. Konsumentprisindex är den naturliga utgångspunkten. Det fanns\r\nandra skäl för att man ville ha konsumentprisindex. Det var en säker\r\nstatistik som levererades löpande och så vidare. Det fanns ett antal goda\r\nskäl att välja KPI.\r\nMen redan när man valde det insåg man att det kunde finnas situationer\r\nnär utvecklingen i KPI inte var lämplig att styra politiken mot. Det skulle\r\ni vissa situationer kunna leda till en mindre klok uppläggning av\r\npenningpolitiken. Vi observerade under senare delen av 90-talet vid flera\r\ntillfällen att KPI föll dramatiskt. Bakgrunden vid de speciella tillfällena\r\nvar i hög grad att ränteläget i Sverige föll, som ni kommer ihåg. Det\r\nslog igenom just på bostadsposten i KPI. När vi sänkte räntan blev effekten\r\natt KPI rasade kraftigt. Därav kunde man inte dra slutsatsen att man kunde\r\nsänka räntan ytterligare. Vi tvingades fundera över hur vi skulle resonera\r\nkring de här sakerna. I samband med att direktionen tillträdde 1999\r\npublicerade vi ett förtydligande. Där sade vi att det tyvärr inte finns\r\nnågot index som kommer att fungera i alla sammanhang. Man kommer vid olika\r\ntillfällen att behöva justera för effekter på inflationen som inte är så\r\nlångsiktiga att vi bör beakta dem.\r\nBakom det låg ganska mycket utredningsarbete. Vi hade funderat på att gå\r\növer till något underliggande mått, till exempel UND1X, där man har plockat\r\nbort just ränteeffekterna och en del skatteeffekter. Vi hade också funderat\r\npå att gå över till HIKP, som man har ute i Europa. Det senare var inte\r\nså bra av den anledningen att man då inte så väl hade definierat indexet\r\ni alla delar, bland annat var bostadsposten inte ordentligt utredd. UND1X\r\nstrandade på att vi ändå kommer att behöva göra justeringar ibland. Det\r\nvisade sig ganska snabbt 2001 när vi fick förändringarna i priserna på el,\r\nolja, kött och frukt som jag berörde tidigare. Det var exempel på faktorer\r\ndär vi inte hade varit hjälpta av att justera enbart med UND1X. Det krävdes\r\nytterligare justeringar.\r\nDärför sade vi redan 1999 att vi vid varje enskilt beslutstillfälle kan\r\nföra ett resonemang om vad det finns för tillfälliga effekter. Vi kan\r\nprecisera dem så gott det går och göra klart att det i den speciella\r\nsituationen finns mindre anledning än normalt att ta hänsyn till\r\nprisförändringarna på vad det nu kan vara. I höstas var elpriserna aktuella. Vi\r\ntyckte dock inte i den situationen att man slaviskt kunde följa UND1X\r\nrensat för elpriserna. Det fanns ett tydligt tillfälligt inslag i\r\nelprisutvecklingen, som hade att göra med vattentillgången och saker som man\r\nkunde förutsäga skulle förändras. Men det finns också mer permanenta inslag\r\ni elprisutvecklingen. Det åskådliggör att det är väldigt svåra bedömningar.\r\nDet finns inget enkelt index som kan befria oss från att göra dessa\r\nbedömningar löpande. Vi kan inte göra något annat än att från tid till\r\nannan tydligt göra klart vad som just den gången är av mindre betydelse.\r\nIbland kan man konstruera ett index som i alla fall grovt ger en bild av\r\ndetta. Ett sådant var UND1X rensat för elpriserna.\r\n\r\nR23. KPI, UND1X och UND1X exkl. energi och livsmedel 1995-2003\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\nKälla: SCB\r\nI dagens situation konstaterar vi - jag ordade inte så mycket om det i\r\nmin inledning - att de stora svängningarna i elpriserna inte är av betydelse\r\nnär vi tittar två år framåt på det sätt som de var för ett år sedan. Nu\r\nhar vi ingen anledning att speciellt fokusera på elpriser. Nu är det\r\nnaturligt att titta på en mer normal underliggande inflation.\r\nEn möjlighet att komma vidare med det här pedagogiskt och som vi avser\r\natt pröva är att förutom att resonera i termer av tillfälliga effekter\r\nockså förlänga tidshorisonten. Vi kan publicera diagram som visar hur\r\ninflationen ser ut på tre års sikt. Det behöver i och för sig inte innebära\r\natt vi förändrar det tidsperspektiv vi primärt fokuserar politiken på.\r\nDet är en annan fråga. Men vi kan publicera bedömningar som går lite längre\r\nfram i tiden. Om man hade gjort det när det gällde elpriserna och hållit\r\nfast vid UND1X skulle man ha sett att vi fick en prisuppgång och att den\r\nföll tillbaka. Men den föll tillbaka bortom tvåårsperioden. Det är ett\r\nannat sätt att pedagogiskt åskådliggöra att det är en tillfällig effekt.\r\nI stället för att byta index och rensa förlänger man tidsperspektivet.\r\nDet\r\nfinns mer att göra och utveckla på det här området. Låt mig bara avslutningsvis\r\nsäga att jag tror att det faktum att vi har haft ett precist mål på det\r\nsätt som vi har haft, och där vi skiljer oss från en del andra centralbanker,\r\nhar varit av godo. Det har tvingat oss att föra en mycket mer precis\r\ndiskussion om det här än vad många andra tvingats göra. Dialogen med er,\r\nmedier och marknadsaktörer har också stimulerat oss i den diskussionen.\r\n\r\nKarin Pilsäter (fp): Det var mycket intressant att höra att man kan\r\nutveckla kommunikationen exempelvis genom att lägga till tid. Om man ska\r\nutvärdera hur bra man når inflationsmålet är det inte bara viktigt att\r\nman vet att det ska vara 2 % utan också vad det ska vara 2 % av. Genom\r\natt man har en tydlig kommunikation kan man få en penningpolitisk debatt\r\nsom inte bara rör frågan om man ska höja eller sänka räntan utan vad som\r\när rimligt att man räknar bort eller lägger till. Jag har egentligen ingen\r\nföljdfråga utan mer en uppmaning att jag hoppas att vi kan fortsätta\r\nutvärderingen och diskussionen framöver.\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: På det hela taget följer serierna varandra.\r\nVid en del tillfällen är det lite mer dramatiska avvikelser. Det är dem\r\nsom man kan hoppas i bästa fall kunna identifiera. Visst finns det\r\nbedömningar som inte har fungerat, men jag är själv lite stolt över att\r\nbedömningen 2001 - att vi skulle få kraftiga prisfall efter den uppgång vi\r\ndå hade - huvudsakligen var rätt. Elprisutvecklingen har också i huvudsak\r\nföljt de banor som vi räknat med. Jag är också mycket nöjd med att de\r\nkraftiga prisuppgångarna vid de här tillfällena inte ledde till uppgång\r\ni inflationsförväntningarna eller till konsekvenser för lönebildningen.\r\nDet visar att vi gemensamt i Sverige har kommit en bit på väg när det\r\ngäller att etablera låginflationsregimen. Det har gett oss en större\r\nhandlingsfrihet än vi annars skulle ha haft. Det är viktigt att vårda dessa\r\nlandvinningar väl.\r\nSiv Holma (v): Jag skulle vilja ställa en fråga som hänger ihop med det\r\nsom Agneta Ringman tog upp. Lars Heikensten säger i sitt tal att med facit\r\ni hand skulle man kanske kunna hävda att räntehöjningarna våren 2001 och\r\n2002 hade kunnat utebli. Räntenivån har med facit i hand varit för hög.\r\nDet konstateras också att det till bilden hör att inflationen troligen\r\nkommer att vara rejält under målet en stor del av det närmaste året. Det\r\när svårt att se några starka skäl till att den skulle accelerera snabbt\r\nbortom en period av ett till två år.\r\nLars Heikensten sade att vi har haft en mild konjunktursvacka, expansiv\r\nfinanspolitik och låg ränta. Då kan man fundera på om det är till priset\r\nav att vi har fått en svag arbetsmarknadsutveckling. Det finns en koppling\r\ndär. Jag kommer till min konkreta fråga: Varför gör man en sänkning med\r\nbara 0,5 procentenheter och inte ned till en ränta på 1,75 % eller ännu\r\nlägre? Vad är det som gör att man utifrån denna bakgrund stannar vid denna\r\nsiffra?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Låt mig gå ett steg tillbaka. Det fokus\r\nsom diskussionen får med den typen av uttalanden som Agneta refererade\r\nfrån Dagens Industri bekymrar mig lite. Det finns en viss risk att vi\r\ntror att det mest väsentliga för arbetslösheten i Sverige är om räntan är\r\n25 punkter högre eller lägre. Så förhåller det sig ju inte. Vi hade en\r\narbetslöshet som låg över 4 %, om jag inte minns fel, på toppen av\r\nkonjunkturuppgången, när vi närmast hade överhettning i den svenska ekonomin\r\neller tendenser till det.\r\nOm man ska åstadkomma stora effekter när det gäller arbetslösheten måste\r\ndiskussionen handla om hur arbetsmarknaden i Sverige fungerar. Det är det\r\nsom är den stora och viktiga faktorn. Det går bra att titta på hur\r\narbetslösheten fördelar sig mellan branscher och regioner. Då ser man tydligt\r\natt det är väldigt stora skillnader av strukturellt betingad art. Jag\r\nvill än en gång understryka att det är där man ska skjuta in sig om man\r\nvill göra något radikalt åt arbetslösheten.\r\nDet åskådliggörs av denna bild av andelen arbetslösa. I det här fallet\r\nhar jag tagit en uppdelning på olika branscher. Jag hade kunnat ta regioner.\r\nDå hade ni sett samma sak. Det är väldiga skillnader emellan dem. Det är\r\ni och för sig genomgående en viss uppgång på senare tid. Den hänger ihop\r\nmed både konjunkturutvecklingen och förändringarna i arbetsmarknadspolitiken\r\nunder den här perioden. Det som vi hade kunnat påverka om vi hade sett\r\ndet här fullt ut tidigare hade varit den del som hänger ihop med\r\nkonjunkturutvecklingen, men inte resten. Det sätter den diskussionen i relief.\r\n\r\nNär det gäller din konkreta fråga är det hela tiden en avvägning. I grunden\r\när det den inflationsprognos som vi gör som spelar in. Majoriteten i\r\nRiksbankens direktion tyckte att den talar för en sänkning av den här\r\nstorleksordningen. Som du ser i förhållande till trappan som jag visade\r\ntidigare, och om du relaterar sänkningen till de prognoser vi nu gjort,\r\nföljer det ungefär det normala mönstret. Man skulle om något kunna säga\r\natt den här sänkningen är aningen större än vad vi tidigare i genomsnitt\r\nhar gjort vid den typen av situationer. Det skulle jag för min del delvis\r\nmotivera med att vi har haft den situationen några månader bakåt att vi\r\ntagit i lite mindre än prognoserna skulle kunna ha medgivit. Nu har vi så\r\natt säga fullt ut beaktat de bedömningar som vi gör. Sedan kan man förstås\r\nalltid göra en annan bedömning av inflationen. Det är uppenbart att\r\nKonjunkturinstitutet till exempel har gjort en på marginalen ännu mer\r\noptimistisk bedömning av inflationen.\r\nDet är viktigt att komma ihåg i en sådan här situation, där vi blir\r\növerraskade positivt av inflationen och ser de tendenser som jag nämnde,\r\nproduktivitet, internationella priser och sådant, att vi inte ska föreställa\r\noss att det är självklart att det fortsätter, komma in bara positiva\r\nnyheter för inflationen. Vi hade precis samma typ av diskussioner 1998-1999.\r\nNi kommer ihåg det där med ny ekonomi. Vi låg länge väldigt lågt med\r\nräntan. Men vi kan i efterskott se att det blev en viss uppgång i den\r\nunderliggande inflationen i Sverige åren därefter. Det finns skillnader\r\nmellan perioderna. Vi tror att det finns betydligt mer lediga resurser i\r\nekonomin nu än vad det gjorde då, men det finns likheter i diskussionen.\r\nMan hör personer som uttalar sig och säger att allting talar för att\r\ninflationen kommer att vara låg jämt och att räntorna aldrig kommer att\r\nbehöva höjas. Det påminner mig om diskussionen om aktiemarknaden för tre\r\nfyra år sedan. I allmänhet säger ändå de historiska mönstren\r\nnågonting.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nAndel öppet arbetslösa medlemmar i olika\r\narbetslöshetskassor\r\nProcent av medlemsantalet\r\n\r\nKälla: AMS\r\nSiv Holma (v): Jag förstår att det handlar om bedömningar och avvägningar.\r\nLars Heikensten sade att det är viktigt att Riksbanken inte har ett\r\nmekaniskt sätt att se på de här frågorna. Jag tycker ändå, utifrån det som\r\nriksbankschefen har tagit upp här, att det är lite för lite att göra den\r\nhär sänkningen av räntan. Nu är ju Riksbanken självständig och oberoende.\r\nNi gör det ni anser vara mest korrekt. Jag skulle i alla fall vilja vädja\r\nom att man sänkte ytterligare.\r\nMats Odell (kd): Jag skulle vilja fokusera lite grann på det lägre\r\ninflationstrycket som har överraskat alla, framför allt den komponent som du\r\nnämnde som nummer två. Det är en glad nyhet, men från arbetsmarknadssynpunkt\r\nockså negativ. Produktiviteten ökar oväntat snabbt. Jag har skummat de\r\nfördjupningsrutor som finns om detta. Jag tycker att det vore intressant\r\nom du kunde utveckla det något. Kan det här bli bestående? Om det är något\r\nokänt kan det bli bestående. Vi vet inte om det är den nya ekonomin som\r\nplötsligt har kommit. Är det ett ökat IT-innehåll i produktionen eller\r\nvad är det?\r\nBaksidan av myntet är ju, som du har varit inne på, att arbetslösheten\r\nfaktiskt ökar. Det talas om lediga resurser. Du talar om Kina och att det\r\nfinns en stor arbetskraftsreserv. Vi har ju också en ganska stor\r\narbetskraftsreserv i Sverige, nästan 1,1 miljon människor som lever av sociala\r\nersättningar på grund av ohälsa eller för att de är arbetslösa. Betraktar\r\ndu detta som lediga resurser? Hur kan den komponenten komma in? Det var\r\ndet första. Det andra är: Hur hög skulle tillväxten behöva vara givet den\r\nnya produktiviteten för att också sysselsättningen skulle öka?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Det finns rätt mycket att säga om detta.\r\nDet finns i Sverige tecken på en kraftigare produktivitetsuppgång än vad\r\nvi historiskt har sett. Dessa tecken är ännu starkare i Förenta staterna.\r\nVi utmärker oss ändå lite i ett europeiskt perspektiv. Samtidigt tycker\r\njag att man ska tona ned vår särställning lite grann, och även USA:s, i\r\nså måtto att vi mäter en del av de här sakerna på ett lite annat sätt.\r\nDet spelar ganska stor roll vilka prisindex man använder när man beräknar\r\nproduktiviteten. Den metodik som används i Sverige påminner mer om den i\r\nFörenta staterna än om de metoder som används i många av de europeiska\r\nländerna. Det förklarar en del av skillnaderna, tror jag.\r\nÄven om man tar hänsyn till det förefaller det ha gått lite bättre hos\r\noss. Vi vet inte fullt ut vad detta hänger samman med, som jag underströk.\r\nI Förenta staterna har man talat om att det kan hänga samman med att det\r\ngjordes stora investeringar under slutet av 90-talet, i IT till exempel,\r\noch att man först nu har kunnat få ut den fulla effekten av det. Det är\r\nen hypotes som är möjlig. En annan typ av hypotes i vårt fall skulle vara\r\natt det faktum att vår ekonomi är så liten och starkt utlandsberoende gör\r\natt vi får ett kraftigare genomslag i Sverige än vad andra länder får av\r\ndet låga internationella pristrycket. Vi är mer utsatta för konkurrens.\r\nDet gäller i varje fall de varuproducerande delarna av ekonomin.\r\nDet är några av de resonemang jag föreställer mig är väsentliga i det här\r\nsammanhanget. Sedan är frågan vad det här betyder för sysselsättningen.\r\nDär är jag relativt optimistisk. Man måste tänka sig att om människor när\r\nde jobbar producerar mer så innebär det att det blir ett större överskott.\r\nNågonstans hamnar överskottet. I sinom tid lär det leda till att man\r\nköper mer, normalt sett. Därför är det normalt sett en tillväxtdrivande\r\nprocess. Det finns i och för sig stabiliseringspolitiska aspekter på detta.\r\nMan kan tänka sig under olyckliga omständigheter - det är ju den\r\ndiskussionen som förs i Förenta staterna - att det faktum att sysselsättningen\r\nnu inte kommer i gång skulle skrämma hushållen så pass mycket att de inte\r\nskulle vilja konsumera och att det skulle kunna bryta konjunkturuppgången.\r\nJag förnekar inte att den typen av risker finns. Men jag tror att de är\r\növerdrivna. Jag skulle bli förvånad, och det är också det som ligger till\r\ngrund för vår bedömning, om inte den här konjunkturuppgången fortsätter.\r\n\r\nJag tror att den här problematiken kommer att få väldigt mycket fokus nu.\r\nVi är så starkt styrda i vår offentliga debatt av diskussionen i Förenta\r\nstaterna. Nu när det är valår i Förenta staterna kommer det här att bli\r\nfråga nummer ett i valkampanjen ända tills sysselsättningen stiger.\r\nMärkligt nog slår det igenom i alla nyhetsbrev och präglar vår diskussion\r\nockså. Men jag tror att det där är en överdriven farhåga. Det har skett\r\ndramatiska förändringar om vi tittar på de senaste hundra åren i\r\nsektorfördelning och i hur jobben fördelar sig - nu talar man om outsourcing.\r\nVi har lagt ned hela vår textilindustri. Man kan gå vidare och titta på\r\nsektor efter sektor i Sverige, samma sak i Förenta staterna. Ändå har vi\r\nlyckats hålla en hög sysselsättningsnivå, både i Förenta staterna och i\r\nSverige, över tiden. Då kommer man tillbaka till kärnfrågan. Det är\r\narbetsmarknadens förmåga att anpassa sig till de yttre förändringarna som\r\navgör hur stor sysselsättningen blir.\r\nJag ser i allt väsentligt goda möjligheter i den här utvecklingen. Det\r\ngäller bara att arbetsmarknad och systemet i stort fungerar så att man\r\nkan ta till vara möjligheterna. När det lägre pristrycket nu slår igenom\r\ni våra inflationsbedömningar och ger oss möjlighet att ha en något lägre\r\nränta är det ju också ett sätt att direkt ta vara på den möjlighet som en\r\neventuellt något högre potentiell tillväxt erbjuder, att acceptera att vi\r\nfår en något starkare efterfrågeutveckling i ekonomin. En penningpolitik\r\nsom bedrivs på det sätt som vi gör innebär att vi mer eller mindre\r\nautomatiskt tar hänsyn till förändringarna av det här slaget i takt med att\r\nvi bedömer att utrymme finns.\r\nMats Odell (kd): Du svarade inte på frågan om hur stor tillväxten skulle\r\nbehöva vara för att sysselsättningen också skulle öka. Vi ser att inte\r\nens den relativt mycket starkare tillväxten i USA räcker till att få upp\r\nsysselsättningen där. Men det kanske kommer på längre sikt.\r\nKonjunkturinstitutet pekar på det som jag var inne på. Det är i stort\r\nsett lika många människor i dag som antingen är arbetslösa eller sjukskrivna\r\nsom under den djupaste lågkonjunkturen i början av 90-talet. Det är en\r\nväldig potential men samtidigt ett stort strukturproblem. Vi hade det\r\nuppe, och du var väldigt öppenhjärtig kring det förra gången. Vi kanske\r\nkan få en kommentar kring om detta är att betrakta som en ledig\r\nresurs.\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Du ställde en fråga om hur mycket tillväxten\r\nskulle behöva öka. Vi kan konstatera i vår prognos att vi har en tillväxt\r\nrunt 2½ % de närmaste åren. Vi ser framför oss att sysselsättningen vänder\r\nupp i början av nästa år eller i slutet av det här året. Det kan ge något\r\nslags vägledning, men jag kan inte ge dig någon enkel tumregel. Det skulle\r\nman säkert kunna ha, men jag är inte säker på hur mycket den skulle säga\r\nom verkligheten i slutänden. I den prognos som vi gör räknar vi med att\r\nen tillväxt på den här nivån faktiskt leder till att sysselsättningen\r\nvänder uppåt.\r\nSysselsättningen i ekonomin som helhet är inte alls bara beroende av detta.\r\nDen är också i väldigt hög grad beroende av till exempel utvecklingen av\r\nde offentliga finanserna och den expansion man kan tänka sig där. Det är\r\nett av de områden där vi har haft anledning att bli mer pessimistiska och\r\nett skäl till att vi reviderat ned sysselsättningen. Det har inte så mycket\r\natt göra med den här processen. Det är alltså svårt att ge några exakta\r\nsiffror.\r\nNär det gäller arbetskraftsutbudet är en orsak till att jag lyfte fram\r\nden frågan här förra gången att vi har utgått ifrån att vi i Sverige skulle\r\nkunna ha en något högre potentiell tillväxt än vad vi historiskt hade, om\r\nvi nu med historiskt menar 70- och framför allt 80-talet. Bakgrunden var\r\natt vi såg en sådan utveckling av effektiviteten i ekonomin att detta\r\nborde vara möjligt. Men den potentiella tillväxten hänger ju också ihop\r\nmed hur många som arbetar. På det området såg vi tydliga bekymmer. Det\r\nvar därför jag ville lyfta fram det förra gången. Där har jag egentligen\r\ninte mer att säga än vad jag sade i svaret till Mikael Odenberg, att det\r\nfinns mer att göra.\r\nJörgen Johansson (c): Det är bra att ni betonar Riksbankens självständighet.\r\nJag tror att det är viktigt för trovärdigheten efter alla de diskussioner\r\nsom har varit såväl under hösten som under våren.\r\nJag konstaterar att det görs en beskrivning av rimliga hyresavtal, rimliga\r\nlönehöjningar, en produktivitet som ökar och en global inflation som\r\nsjunker trendmässigt. Det måste innebära att den räntesats som ni nu har\r\nsatt vilar på stabil grund.\r\nFrågetecken finns ändå, och de gäller arbetsmarknaden. Jag kommer tillbaka\r\ntill jämförelsen med USA, där produktiviteten ökar kraftigt men\r\nsysselsättningen minskar. Som det verkar får vi samma utveckling här i Sverige.\r\nSkillnaden mellan USA och Sverige är att man där har höga investeringar\r\ni näringslivet, medan vi i Sverige kritiserade, bland annat i uppföljningen\r\nav Lissabonprocessen, att vi ligger lågt i fråga om investeringar i\r\nnäringslivet. Hur påverkar det dina bedömningar?\r\nMin andra fråga är: Står vi inför ett paradigmskifte när det gäller\r\nRiksbankens roll att via penningpolitiken påverka sysselsättningen? Jag\r\ntänker då på de händelser som sker fortlöpande här då företagen flyttar\r\nfrån Sverige till låglöneländer. Senaste fallet var i Västervik.\r\n\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: När det gäller investeringarna beror det\r\npå vilka kategorier som man väljer att fokusera på. Om vi jämför de totala\r\ninvesteringarna i Sverige med investeringarna i andra länder har vi haft\r\nen mycket svag investeringsutveckling under en längre tid. Nu sammanhänger\r\ndet delvis med att vi hade mycket kraftiga investeringar i bostadssektorn,\r\ndelvis framsubventionerade så att säga under senare delen av 80-talet.\r\nVi har reducerat bostadsinvesteringarna, till att börja med dramatiskt\r\noch till en lägre nivå än vad som rimligen långsiktigt är möjligt. Nu har\r\nbostadsinvesteringarna ändå börjat återhämta sig lite grann. Men fortfarande\r\när de kanske låga i ett långsiktigt perspektiv. Och de är normalt sett en\r\nstor del av de totala investeringarna.\r\nMen om vi fokuserar mer på industrins investeringar, och ser på dem i ett\r\nkonjunkturellt perspektiv, är det ett av de områden där man kan säga att\r\nvi har blivit försiktiga under det senaste året. I Sverige och i andra\r\nländer har det tagit längre tid för investeringarna att komma i gång än\r\nvad vi hade föreställt oss. Vi har skjutit uppgången framför oss.\r\nMen som framgick av försörjningsbalansen räknar vi med att det nu kommer\r\natt komma i gång en uppgång i investeringarna. Mycket är på plats för det.\r\nEfterfrågan ökar, ränteläget är lågt, aktiepriserna har varit ganska\r\nstabila.\r\nEn annan sak är att jag tror att du har rätt i att det inte skulle skada\r\nmed en kraftigare industriell investeringsutveckling i Sverige i ett mera\r\nlångsiktigt tillväxtperspektiv.\r\nSedan hade du ytterligare en fråga som jag inte kommer ihåg.\r\nJörgen Johansson (c): Den gällde ett paradigmskifte.\r\n\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Det framgick kanske av det som jag sade\r\ntidigare att jag tycker att man överdriver dramatiken i strukturomvandlingen\r\njust nu. Min bild är att vi under decennier har haft en ganska dramatisk\r\nstrukturomvandling i Sverige och i västvärlden. Det är visserligen sant\r\natt vi har utflyttningar och att detta delvis tar sig andra former än\r\ntidigare, men vi har tidigare haft mycket stora utlandsinvesteringar också,\r\noch vi har haft hela sektorer som har lagts ned.\r\nDet som möjligen skulle tala i motsatt riktning just i vårt fall är väl\r\natt hela vårt närområde nu har öppnats upp, och då tänker jag på Baltikum,\r\nRyssland, Polen och liknande länder, och att det skulle kunna ge ett\r\nextra stort förändringstryck under en tid.\r\nJörgen Johansson (c): Min följdfråga gäller sysselsättningen. Det blir\r\nminskad sysselsättning. Samtidigt räknar man med att hushållen ska öka\r\nkonsumtionen, med andra ord via lånta pengar. Samtidigt konstaterar man\r\natt vart femte hushåll går över styr om de får en ökad belastning på 1 000\r\nkronor. Min fråga handlar om stabiliteten och riskbedömningen i detta\r\nförhållande att man så att säga konsumerar med lånta pengar.\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Detta är naturligtvis en väsentlig\r\nfrågeställning för oss att beakta. Vad vi har kunnat konstatera är att när\r\ndet gäller banksektorn - som vi primärt fokuserar på och följer väldigt\r\nnoga, och vi diskuterar det löpande med bankcheferna och så vidare - finns\r\ndet inga indikationer som tyder på att vi i dag har haft en utveckling\r\nsom på något sätt skulle hota betalningssystemen.\r\nDet som du skjuter in dig på är hushållssektorn. Där kan man naturligtvis\r\nhysa en viss oro. Därför har vi ett antal gånger under det senaste året,\r\nbåde jag och mina kolleger, lyft fram att detta är en problematik för de\r\nenskilda hållen och naturligtvis för dem som lånar ut pengar. Om beteendet\r\nbyggs under av den typen av bedömningar där man säger att räntan kommer\r\natt vara låg i all framtid och att vi är i en ny värld och så vidare så\r\nökar riskerna. Det är bland annat därför som jag starkt betonar att jag\r\ninte tror att vi är i en ny värld på de sätt debatten ibland ger intryck\r\nav på de sätt debatten ibland ger intryck av. Jag tror att vi kommer att\r\nfå se ränteuppgångar framöver. Och det måste alla vara beredda på.\r\nMen vi har i detta sammanhang bara ett medel, och det är räntan. Vi kan\r\ninte detaljstyra upplåningen för hushållen samtidigt som vi eftersträvar\r\nprisstabilitet. Vi får i huvudsak inrikta politiken på prisstabilitet.\r\nMen du kan vara förvissad om att dessa frågeställningar hela tiden har\r\nfunnits med i övervägandena under det senaste året för mig och mina\r\nkolleger. Det är enligt min bedömning något som har bidragit till att vi\r\nborde agera lite försiktigt. Det är så att säga andra sidan av Siv Holmas\r\nperspektiv.\r\nJag kan visa en bild som vi har använt oss av i olika sammanhang. Den\r\nvisar hushållens skuldkvot. Det som brukar lyftas fram är att skuldkvoten\r\nnu har stigit ganska kraftigt. En orsak till det är naturligtvis att\r\nräntorna är låga. Hushållens räntekostnader i förhållande till deras\r\ndisponibla inkomster ser dock inte alls oroande ut.\r\nHushållens skuldkvot och räntekvot\r\nProcent av disponibel inkomst\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\nProblematiken är, som du var inne på: Vad händer om vi tvingas höja\r\nräntorna? Det är risken i detta sammanhang. Man bör utgå från att vi kommer\r\natt tvingas göra det.\r\nDet har skett en hel del förändringar under det senaste decenniet som kan\r\nha påverkat utvecklingen, exempelvis från en höginflationsvärld med ett\r\nhelt annat skattesystem till en låginflationsvärld, som vi nu är inne i.\r\nOch i länder som har gått från hög inflation till låg inflation har man\r\nofta fått en förändring av den genomsnittliga skulduppbyggnaden. Jag tror\r\ndärför att den högre skuldkvoten är både ett konjunkturellt fenomen och\r\nen anpassning till en delvis annorlunda situation med låg inflation och\r\nmed mer avreglerade finansmarknader och så vidare.\r\nMen, som sagt, vi jämför detta med andra länder, och vi följer det. Det\r\när inte rättvisande, det ska jag kanske understryka avslutningsvis, att\r\ni detta sammanhang jämföra oss med Storbritannien. Där har man en annan\r\nkonjunkturell situation. Man anser att man har fullt kapacitetsutnyttjande\r\neller överfullt kapacitetsutnyttjande. Man har inte haft ett kvartal med\r\nfallande tillväxt på 10-15 år, tror jag. Man har haft högre tillväxt än\r\nvad vi har haft. Och arbetslösheten är på väg ned och så vidare. Jag kan\r\npeka på en massa olika saker som skiljer Storbritannien från Sverige. Men\r\ndessutom har man haft årliga prisökningar på egnahem som har varit mycket\r\nstora under en lång tid, väsentligen högre än vad våra har varit. Där är\r\nalltså läget annorlunda än hos oss. Men det är klart att det är intressant\r\nför oss att följa vad som händer där, och det gör vi. Men det har inte\r\nvarit vår bedömning att det finns anledning för oss att nu agera på det\r\nsätt som man där har valt att agera.\r\nHans Hoff (s): Tack, Jörgen Johansson, för att du tog upp den fråga som\r\njag hade tänkt att ta upp. Jag tror nämligen, precis som Jörgen Johansson\r\noch riksbankschefen, att detta är oerhört väsentliga frågor för vår ekonomi.\r\nHushållens skuldsättning är i dag nämligen i stort sett lika hög som den\r\nvar inför bankkrisen på 90-talet, och enligt den rapport som kommer i dag\r\nser vi inte heller att det sker någon större avmattning av ökningen av\r\nskuldsättningen. I den situation som vi i dag befinner oss med låga räntor\r\nså klarar hushållen dessa kapitalkostnader, men över tid vid ett högre\r\nränteläge är det klart att det kan slå mot hushållens betalningsförmåga\r\noch så vidare.\r\nRiksbankschefen berörde också den brittiska centralbankens del i detta.\r\nDet hade jag också tänkt att ta upp, just vilka olika skillnader som man\r\ngör eftersom det är en av förutsättningarna. Där har man nu höjt styrräntan\r\nför att dämpa utvecklingen på den brittiska fastighetsmarknaden men också\r\nför att dämpa hushållens skuldsättning.\r\nJag skulle vilja formulera min fråga på följande sätt: Om man nu kan anta\r\natt det över tid kan vara ett problem i svensk ekonomi med en hög\r\nskuldsättning och en högre ränta, vilka andra medel än just räntehöjningar\r\nhar Riksbanken i så fall för att kunna förebygga en sådan situation?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Det finns ett antal länder förutom\r\nStorbritannien där man tydligt kan se att det har funnits problem med\r\nfastighetsprisutvecklingen. Nederländerna är ett exempel och Australien ett\r\nannat. Det är klart att utvecklingen i alla de här länderna har påverkats\r\nav det allmänna efterfrågeläget som har varit uppdrivet och man har varit\r\nnärmare fullt kapacitetsutnyttjande. I sådana situationer finns det\r\negentligen inte någon motsatsställning. Inflationsmålet går i någon mening\r\nhand i hand med det som de behöver göra med hänsyn till fastighetspriserna.\r\n\r\nJag tycker att din fråga är bra på det viset att den lyfter fram ett\r\nviktigt problem som diskuteras mycket i centralbanksvärlden. Det har att\r\ngöra med att man inte kan utesluta att om man har en längre period med\r\nlåg inflation och ett väldigt lågt ränteläge, så kan man få en utveckling\r\nav egendomspriserna som långsiktigt är problematisk.\r\nNi känner igen den här diskussionen i hög grad från den som var i slutet\r\nav 90-talet. Då handlade det om aktieprisutvecklingen. Det var en väldigt\r\nlivlig diskussion kring detta framför allt i Förenta staterna. Det var\r\nden amerikanska penningpolitiken som primärt drev den här utvecklingen.\r\nMin amerikanske kollega valde att inta linjen att man i det läget inte\r\nskulle bry sig om aktieprisuppgången eftersom man ändå aldrig skulle veta\r\nnär den har gått bortom den punkt som är mer fundamentalt motiverad. Och\r\nskulle man möjligen ingripa resolut riskerade man att spräcka en eventuell\r\nbubbla, och då kunde det få negativa konsekvenser. I princip var hans\r\nlinje alltså att man skulle ställa sig lite vid sidan om den här utvecklingen,\r\natt man möjligen kunde kritisera den, vilket han gjorde vid några tillfällen.\r\nSedan får man hantera konsekvenserna av bubblan om den så småningom\r\nspricker och det gjorde den ju. Då hanterade man det genom att mycket\r\ndramatiskt sänka räntorna.\r\nFör min egen del har jag aldrig riktigt accepterat det resonemanget. Det\r\nhar jag också gjort klart i ett antal olika internationella diskussioner\r\nsom vi har haft. Jag tycker att det är rimligare att se på dessa saker\r\nsom man ser på andra risker. Och när prisutvecklingen, till exempel på\r\naktier, börjar lämna de nivåer som förefaller vara historiskt normala har\r\nvi ett argument för att väga in detta i våra funderingar kring räntan. Ju\r\nmer ett pris på en tillgång avviker från det som verkar rimligt, desto\r\nstörre är risken för att det leder till störningar framöver. Därmed bör\r\ndet få en viss vikt i de bedömningar som vi sammantaget gör, särskilt som\r\nvi har andra mål än inflationsmålet.\r\n\r\nVi ska enligt lagstiftningen också, som jag var inne på tidigare, försöka\r\nhantera stabiliteten i det finansiella systemet, men vi ska också försöka\r\nbidra till att man får en långsiktigt stabil realekonomisk utveckling.\r\nFrån båda dessa utgångspunkter tycker jag att man har anledning att väga\r\nin risker med utvecklingen på tillgångsmarknaderna. Men en utomordentligt\r\nsvår fråga är: När ska man göra det? När har utvecklingen gått så långt\r\natt man bör låta sig påverkas påtagligt? Vi har resonerat en del om detta,\r\noch vi har sagt oss att vi ska försöka öka informationen om dessa\r\nfrågeställningar i inflationsrapporter och i andra sammanhang.\r\nSom jag sade är detta en problematik där vi ligger relativt långt fram\r\noch där vi aktivt har engagerat oss i en internationell diskussion i\r\ncentralbanksvärlden. Och vi tillhör dem som tydligt har argumenterat för\r\natt tillgångsprisernas utveckling bör vägas in i bedömningarna. I detta\r\navseende har vi som jag uppfattar det varit tydligare än exempelvis\r\nStorbritannien, även om prisutvecklingen där nu gör att de lyft fram problemet.\r\n\r\nMen sedan tog du upp ytterligare en fråga: Vad kan man därutöver göra?\r\nDär tror jag inte att Riksbanken egentligen har så väldigt många medel.\r\nHur skattepolitiken är utformad spelar in. Det finns också andra typer av\r\nregelverk. Exempelvis sade min kollega i Australien till mig nyligen att\r\nman där har en situation där det är en mycket kraftig spekulation i\r\nbostadsrätter eller motsvarande. Såvitt jag förstår har vi regler som gör\r\ndet svårt att köpa många bostadsrätter och spekulera i dem och hyra ut\r\ndem till andra. Men där är det ett etablerat sätt att tjäna pengar. När\r\naktiepriserna föll flyttade man pengar till lägenheter. Och många\r\nprivatpersoner äger många lägenheter. Det menar han i det sammanhanget har\r\nbidragit till att driva upp en bubbla, medan vi så att säga i allt väsentligt\r\nbor i våra egna bostäder.\r\nJag nämner detta som ett exempel på att det finns olika typer av regelverk\r\nsom spelar in på olika marknader. Om detta skulle visa sig bli en allvarlig\r\nproblematik i Sverige tror jag att det är utomordentligt väsentligt att\r\ndiskutera om det finns andra metoder än penningpolitik som kan användas.\r\nOch då bör ni självfallet vara inblandade i detta eftersom det har mycket\r\natt göra med lagstiftning, kanske inte bara på finansutskottets område,\r\nmen bland annat på finansutskottets område. Och man ska inte inbilla sig\r\natt penningpolitiken fullt ut kan hantera detta. Det är att lägga en för\r\nstor börda på penningpolitiken.\r\nHans Hoff (s): Jag uppfattade att riksbankschefen nämnde att en viktig\r\ndel i att förebygga en alltför dramatisk fortsatt skulduppbyggnad, den är\r\nju relativt omfattande i dag, kunde vara att kommunicera dessa frågor.\r\nDet var ändå ett av de redskap som riksbankschefen nämnde.\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Jag håller med om det. Rent konkret är det\r\nexempelvis så att när jag och några av mina kolleger i riksbanksledningen\r\nlöpande informellt träffar cheferna för bankerna för att diskutera olika\r\ntyper av frågeställningar som är av gemensamt intresse brukar denna\r\nproblematik regelbundet vara uppe, ofta på basis av våra stabilitetsrapporter\r\ndär vi resonerar om dessa och liknande frågor. Det är ett sätt att få\r\nockså dem att uppmärksamma riskerna om det nu inte redan har skett.\r\nDen typ av diskussion som har förts under senare tid välkomnar jag därför\r\nockså starkt. Det finns en spänning i denna diskussion, där det å ena\r\nsidan finns de som kräver att vi ska sänka räntan och sänka den mycket\r\noch som har en föreställning om att detta hanterar sysselsättningsproblem\r\noch annat, och där det å andra sidan finns de som är oroade för\r\nkreditmarknadsexpansion och vad detta kan betyda. För oss handlar det om att\r\nfundera på båda dessa typer av aspekter.\r\n\r\nVi menar att den inflationsprognos som vi har gjort väl motiverar vårt\r\nräntebeslut. Det är grunden. Men som jag sade i slutet av min inledning\r\nhar vi vägt in också stabilitetsaspekter. De spelar också en roll i detta\r\nsammanhang.\r\nTomas Högström (m): Det är många som har åsikter om hur Riksbanken gör\r\nsitt jobb. Det har vi kunnat ta del av. Många har uppfattningar om det.\r\nOch en gängse uppfattning på många håll är att räntan ska ned. Det har vi\r\nkunnat läsa i tidningarna under de senaste veckorna. Särskilt\r\nregeringsföreträdare har gett uttryck för sådana åsikter. Nu levererar\r\nRiksbanken,\r\noch vi kommer säkert att få kommentarer i stil med att det borde ha varit\r\nmer. Man kan från majoritetssidan i riksdagen konstatera att dessa signaler\r\nredan har skickats.\r\nVi ser nu hur produktiviteten ökar, och vi ser att arbetslösheten ökar.\r\nOch penningpolitiken ska lösa problemen med arbetslösheten. Samtidigt\r\nsäger riksbankschefen att det finns en överdriven tilltro till penningpolitikens\r\nbetydelse. Och jag snappade upp några synpunkter här. Det diskuteras om\r\nräntan avgör utvecklingen när det gäller arbetslösheten. Så är det ju\r\ninte. Det är på det strukturella planet som åtgärder behöver vidtas för\r\natt man ska komma till rätta med arbetslösheten, för att ta ett annat\r\nexempel.\r\nÅtgärder och förslag diskuteras på många håll, och vi ser med ett visst\r\nintresse fram mot att den ekonomiska vårpropositionen ska läggas fram.\r\nInför den har man diskuterat förslag som höjda ersättningsnivåer, avtal\r\nom kortare arbetstid, friår och annat. Ska jag tolka riksbankschefen som\r\natt det i sin tur driver upp arbetslösheten?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Jag uppskattar inte helt uttrycket levereras.\r\nJag tror att ni kan vara helt trygga i fråga om att det kommer att uppstå\r\nsituationer i framtiden när vi i denna mening inte kommer att leverera.\r\nJag vill understryka att vi gör de bedömningar som vi gör, och det kommer\r\nvi att fortsätta att göra. Att det sedan råkar vara så, framför allt när\r\nvi sänker räntan, att detta har påhejats av ledande politiker förändrar\r\ninte bedömningen från vår sida.\r\nNär det gäller den andra frågan är vi tillbaka till den problematik som\r\nMikael Odenberg tog upp tidigare om hur man ska se på arbetskraftsutbudet.\r\nDet är klart att åtgärder som leder till att fler människor söker sig ut\r\npå arbetsmarknaden är av godo på det viset att vi får ett större\r\narbetskraftsutbud och långsiktigt en högre potentiell tillväxt. Men utöver\r\ndetta tänker jag inte ge mig in i diskussionen om exakt vad man ska göra\r\neller hur man ska hantera arbetsmarknaden. Det är frågeställningar som\r\ndiskuteras i väldigt många andra sammanhang, där naturligtvis jag som\r\nprivatperson kan ha både den ena och andra synpunkten, men jag tänker\r\ninte ge mig in på det i dag.\r\nTomas Högström (m): Men hur kunde riksbankschefen själv konstatera att\r\ndet fanns en överdriven tilltro till penningpolitikens betydelse? Det är\r\nju i allra högsta grad en fråga för både Riksbanken och riksbankschefen.\r\nOm den nu finns, hur hanterar Riksbanken och riksbankschefen det\r\nproblemet?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Det hanterar jag bland annat genom att i\r\nsådana här sammanhang och i andra sammanhang understryka problemet. Bland\r\nannat när jag var i konstitutionsutskottet i förra veckan började jag med\r\natt tala just om detta, att jag tycker att vi i många sammanhang har för\r\nmycket diskussion kring penningpolitiken och att det ibland avleder\r\nuppmärksamheten från frågeställningar som vore väsentligare att diskutera.\r\nDock är inte detta ett sådant tillfälle eftersom vi vid detta tillfälle\r\nhar träffats just för att diskutera penningpolitik. Men det finns många\r\nandra sammanhang där jag skulle förorda, och jag tror att Sverige skulle\r\ngagnas av, att man diskuterade andra saker än penningpolitik. Detta är en\r\nväldigt generell utsaga. Men jag har byggt under den i dag med att till\r\nexempel visa hur hög arbetslöshet vi hade på toppen av konjunkturutvecklingen\r\noch hur liten förändringen därefter egentligen är i förhållande till vad\r\nvi hade från början. Det säger någonting om storleksordningen och var de\r\nstora insatserna bör ske.\r\nChrister Nylander (fp): Min fråga handlar om samspelet mellan finanspolitik\r\noch penningpolitik. Det brukar sägas att penningpolitiken ska understödja\r\nfinanspolitiken men samtidigt ha ett mer konjunkturellt ansvar på ett-två\r\når. Jag kan också tycka att finanspolitiken ibland är alldeles för kortsiktig,\r\ndelvis till följd av att statsfinanserna ser ut som de gör. I\r\nKonjunkturinstitutets senaste prognos slår man fast att finanspolitiken 2002 var\r\nväldigt expansiv, 2003 ganska åtstramande och för 2004 vet vi inte riktigt\r\neftersom förhandlingar fortfarande pågår.\r\nMin fråga är om denna kortsiktighet i finanspolitiken försvårar för\r\npenningpolitiken att verka på det sätt som den ska. Och är det så att dagens\r\nbeslut att sänka räntan innebär att penningpolitiken nu är så expansiv\r\natt ytterligare sänkningar skulle få väldigt liten effekt?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Först och främst, när det gäller\r\nrollfördelningen som du touchade vid, tror jag att det viktigaste bidraget som\r\nfinanspolitiken kan ge är att vi får en långsiktigt hållbar utveckling av\r\nstatens finanser. För att åstadkomma detta har vi i Sverige under senare\r\når haft ett budgetpolitiskt ramverk som i huvudsak har följts. De beräkningar\r\nsom finns i inflationsrapporten kring dessa saker antyder att det\r\nstrukturella sparandet under senare år har varit aningen för lågt. Det\r\nstrukturella sparandet bör vara i genomsnitt ungefär 2 % om man ska nå upp\r\ntill det mål som regeringen har satt, 2 % över konjunkturcykeln. Även om\r\ndet är ungefär 2 % i genomsnitt under hela denna period målet funnits vet\r\nvi att det har vidtagits ganska många expansiva finanspolitiska åtgärder\r\nunder senare år. Jag känner alltså en oro underbyggd av de beräkningar\r\nsom finns i inflationsrapporten för att vi i dag med den politik som\r\nföreligger inte kommer att klara av att uppnå det uppsatta tvåprocentsmålet.\r\n\r\nDessa beräkningar är svåra, och de har mycket att göra med hur man ser på\r\nkapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Men vi har använt några olika typer av\r\nmetoder, och de ger ändå denna bild.\r\nJag delar Ingemar Hanssons uppfattning, som den har kommit till uttryck\r\ni en del tidningar, nämligen att penningpolitiken, när den bedrivs med\r\ninriktning på prisstabilitet, ofta kan bidra till att vi kan lindra\r\nsvängningarna i ekonomin. Däremot ges detta ibland tolkningen att vi så att\r\nsäga har som primär uppgift att stabilisera ekonomin, men det har vi ju\r\ninte, utan vi har som primär uppgift att stabilisera penningvärdet. Om vi\r\nlyckas med det, när vi jobbar på det sätt som vi gör, kommer vi ofta att\r\nkunna bidra, som en bieffekt, till att minska svängningarna i\r\nekonomin.\r\n\r\n\r\n35. Strukturellt sparande 1997-2006, HP-metoden\r\nProcent av BNP\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\nFinanspolitiken är i detta sammanhang en viktig faktor. Det är självklart.\r\nVi försöker så gott vi kan att väga in de förändringar som sker i\r\nfinanspolitiken. Ett exempel är när det fattades beslut om skattesänkningar\r\ni fråga om egenavgifterna, jag kommer inte ihåg om beslutet togs 2000\r\neller 2001. Det var ganska stora belopp. Då lade vi in det i våra prognoser,\r\noch det påverkade vår syn på hushållens konsumtion och annat och fick\r\ndärmed återverkningar på inflationen och på ränteläget. Annorlunda uttryckt:\r\nOm man inte hade tagit dessa beslut under den perioden hade vi med största\r\nsannolikhet haft ett lägre ränteläge. Detta är inte ett argument vare sig\r\nför eller emot det som gjordes utan bara ett konstaterande av hur vårt\r\narbetssätt fungerar.\r\nFör att återknyta till den dagsaktuella diskussionen är det naturligtvis\r\nså att om riksdagen bestämmer som man gjorde i fjol - det kanske var\r\nArbetsmarknadsstyrelsen eller regeringen, jag vet inte vem som formellt\r\ntog beslutet - att reducera de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under\r\nandra halvåret samma år är det klart att det inte är någonting som vi kan\r\nkompensera med räntesänkningar på ett meningsfullt sätt. Så snabbt verkar\r\ninte ränteändringar och så precisa är inte redskapen.\r\nDå är vi tillbaka till en aspekt på Tomas Högströms tidigare fråga. Jag\r\nvill alltså understryka och varna för en övertro på att man kan bedriva\r\nen finjusterande politik. Där tycker jag att det finns ett visst problem\r\ni diskussionen. Det här har också att göra med Agneta Ringmans fråga. Jag\r\ntror exempelvis inte att det är meningsfullt att säga att arbetslösheten\r\nhar gått upp två tiondelar och att man alltså borde ha haft två tiondelar\r\nlägre ränta om man hade gjort allt rätt för två år sedan. Osäkerheten är\r\nalldeles för stor för att den typen av resonemang ska ha något intresse.\r\n\r\nOm vi kan lyckas stabilisera prisnivån ungefär kring 2 %, då tror jag att\r\nvi i allt väsentligt får vara nöjda. Sedan är det andra politikgrenar som\r\nmåste se till att ekonomin fungerar så väl att man kan få en bättre\r\nsysselsättning eller vilket mål man nu har.\r\nChrister Nylander (fp): Av bilden hur expansiv finanspolitiken är kan man\r\nmöjligen gissa när valår inträder i det här landet.\r\nJag har en annan fråga. Innebär denna sänkning att penningpolitiken är så\r\nexpansiv att det är svårt att få effekt med ytterligare expansiva åtgärder\r\nfrån penningpolitikens sida?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Den här frågan berör en annan svår diskussion\r\nsom förs i centralbanksvärlden. Det råder väl bred enighet om att man i\r\nen situation där man har så att säga verklig deflation, i en ekonomi med\r\nprisfall som är orsakade av efterfrågebortfall, om jag uttrycker mig så,\r\nkan få problem med att använda penningpolitik på ett vanligt sätt. Det\r\nfinns väl utvecklat både i arbeten som vi har gjort internt men är också\r\nlätt att komma åt i tal som har hållits av några av våra kolleger i till\r\nexempel Förenta staterna. Där framgår hur man kan använda penningpolitik\r\ni den typen av situationer.\r\nMen huruvida penningpolitiken har mer effekt vid 2 ½ % ränta än vid 2 %,\r\neller mer vid 3 % än vid 2 % har jag ingen välgrundad uppfattning om.\r\nHur effektiv penningpolitiken är beror också på många andra aspekter som\r\nman måste väga in i bilden.\r\nOlle Sandahl (kd): Jag tänkte försöka klämma in två frågor. Den ena är\r\nlite grann i förlängningen av vad Christer Nylander var inne på.\r\nKonjunkturinstitutet har nu prognostiserat ett underskott på 8 miljarder\r\ni budgeten om inga åtgärder vidtas. Nu sätter regeringen en ära i att\r\nhantera - manipulera, eller hur man ska uttrycka det - saldot så att man\r\nändå hamnar inom ramen för vad som kan anses vara acceptabelt. Detta kommer\r\ndock naturligtvis att påfordra vissa insatser av mer eller mindre\r\nartificiellt slag.\r\nKommer de här förutsedda insatserna att ha någon penningpolitisk implikation?\r\nFunderar ni på vad det i så fall skulle kunna vara för typ av insatser,\r\nom vi utgår från att de 8 miljarderna kommer att tvättas bort?\r\nMan kan möjligen lägga till att prognoserna för kommunsektorn är back\r\n4 miljarder, detta trots att ni i era bedömningar kalkylerar med en\r\nskattehöjning på 20 öre.\r\nDet var den ena frågan, som i någon mån var lokal. Den andra frågan är\r\nmera global och allmän. Riksbankschefen säger att det inte är en ny värld.\r\nMen i det tal som riksbankschefen höll här nämns Kina. Och Kina är, vad\r\njag förstår, ett exempel på någonting som aldrig tidigare har skett,\r\nnågonting som bryter alla rådande paradigmer just nu, med en tillväxt på\r\n9 % och en befolkning på 1,3 miljarder. Man räknar med att 400 miljoner\r\nmänniskor - det vill säga lika många som hela EU:s samlade befolkning -\r\nkommer att ha flyttat till städer om tio år. 2003 byggde man vägar\r\nmotsvarande hela Frankrikes vägnät i denna enda nation.\r\nSåvitt jag kan förstå måste det här ha implikationer på vår näring, på\r\nrederibranschen. Stålpriserna har ökat med 30 % på bara tre månader, och\r\nimporten av olja har ökat med 77 % och så vidare. Det är en gigantisk\r\nexpansion inom just Sveriges näringssektor.\r\nDå är frågan: Är de traditionella analysmetoder som Riksbanken har\r\nkonstruerade för att hantera sådana här anomalier, så att vi lugnt kan lita\r\npå bedömningarna? Eller faller de utanför? Det vill säga, fräckt uttryckt:\r\nHur är tankekvoten på Riksbanken? Räknar ni efter givna formler enbart,\r\neller tänker ni också?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Jag kanske ska göra som jag gjorde i\r\nkonstitutionsutskottet, ge ett kort svar och säga nej på den sista frågan.\r\n\r\nSkämt åsido - jag kan börja med den första frågan som du tog upp, om\r\nfinanspolitiken. Vi har den här gången inte specifikt inkluderat några nya\r\nfinanspolitiska åtgärder i den analys vi har gjort. Normalt sett får vi\r\nutgå från den information som finns. Men det kan hända, och har hänt, att\r\nvi gör prognoser på finanspolitiken. Det har nog oftast varit när vi haft\r\ngoda skäl att tro att en större omläggning skulle ske. Vi kanske inte har\r\nkänt till detaljerna, men vi har inkluderat de grova dragen. Jag vill\r\nminnas att det skedde till exempel i samband med egenavgiftssänkningarna.\r\nDet var ännu inte beslut tagna då men vi tog ändå med det i våra bedömningar.\r\n\r\nEtt exempel i den senaste rapporten är att vi har räknat med höjning av\r\nkommunalskatterna med 20 öre. Det finns med i bedömningen här, även om\r\nbesluten säkert inte alltid har tagits. Men vad som specifikt kan komma\r\nut ur budgetpropositionen har vi inte räknat på.\r\nNär vi väl vet vad det blir spelar åtgärdernas karaktär en viss roll. Det\r\när inte så att vi i detalj kan gå in på varenda åtgärdstyp, men i grova\r\ndrag har vi en känsla av att en del åtgärder påverkar hushållens\r\nkonsumtionsutrymme och andra åtgärder leder till att landsting och kommuner\r\nkanske växer snabbare och så vidare. Det får lite olika effekter, beroende\r\npå hur expansionen - om det nu är det som det handlar om - fördelas.\r\nDen andra frågan gällde Kina. Jag tyckte att det var lämpligt att göra\r\ndet, därför att jag delar din uppfattning att det ändå är någonting ganska\r\ndramatiskt som sker där. Sedan är frågan hur  dramatiskt det är. Jag tror\r\ninte att det för vår del innebär en ny värld, utan jag tror, som jag har\r\nunderstrukit, att de normala utbuds- och efterfrågeförhållandena i Sverige\r\nockså i fortsättningen kommer att spela den avgörande rollen för\r\ninflationsutvecklingen.\r\nNär det sedan gäller vad vi kan göra på det här området, tror jag att man\r\nfår vara realist och säga att det viktigaste vi kan göra är att ta till\r\noss analyser som andra gör. Vi har kontakter med Internationella valutafonden,\r\nsom till exempel har gjort mycket på det här området. Vi träffar löpande\r\nvåra kolleger i andra länder. Jag har träffat min kinesiske kollega säkert\r\ntre fyra gånger under det senaste året, och då är det tillfälle att\r\ndiskutera saker, exempelvis deras växelkurspolitik och annat som har varit\r\naktuellt.\r\n\r\n\r\nKina: Handel som andel av världshandel\r\n(export+import)\r\nProcent\r\n\r\nKällor: OECD och Riksbanken\r\nNär det gäller bedömningar av det internationella pristrycket har till\r\nexempel den tidigare chefsekonomen på Valutafonden Ken Rogoff skrivit ett\r\npapper om den här saken - de som är intresserade kan lätt få tillgång\r\ntill det - där han resonerar igenom detta. Slutsatsen är, om jag minns\r\nrätt, i linje med den som vi själva har dragit, att det här nog talar för\r\natt man kan få ett något lägre internationellt pristryck under de närmaste\r\nåren än vad man normalt skulle ha förväntat sig. Men när konjunkturen går\r\nupp har man ändå anledning att tro att pristrycket stiger också i Sverige.\r\n\r\nKarin Pilsäter (fp): Jag ställde bara en fråga i den första omgången, men\r\njag hade en fråga till. Den gäller lite grann inför den debatt som vi ska\r\nha här senare i dag om de offentliga finansernas långsiktiga utveckling.\r\n\r\nRiksbankens bedömning av det strukturella sparandet skiljer sig en del\r\nfrån Konjunkturinstitutets bedömning, framför allt för det kommande året.\r\nJag undrar bara om du har någon uppfattning om och någon kommentar till\r\nde skillnaderna, om du tror att skillnaderna kommer att växa.\r\nDet är en plats tom här, som någon påpekade, beroende på att det just nu\r\npågår budgetförhandlingar, så det finns i och för sig ett stokastiskt\r\ninslag i de offentliga finanserna på kort sikt. Har du någon kommentar\r\ntill de skillnader som finns?\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Jag har inte haft tillfälle att i detalj\r\ntitta på Konjunkturinstitutets bedömning, men det är klart att det räknar\r\nmed en något svagare konjunkturbild under de närmaste åren. Det är sannolikt\r\natt det är en faktor som påverkar detta. Det är det spontana svar som jag\r\nskulle kunna ge.\r\nPå bilden här ser ni de beräkningar som jag nämnde tidigare och som finns\r\nrefererade i inflationsrapporten. Ni behöver inte fundera på vad metoderna\r\ninnebär, men vi har använt ett par olika typer av metoder. Ni ser att det\r\när skillnader mellan metoderna, men sammantaget tyder de på en utveckling\r\nsom är för svag i förhållande till det tvåprocentsmål som finns.\r\nJag kan ta upp en sak till som jag tänkte på i anslutning till frågan om\r\nvad det är som driver inflationen. Det är viktigt att diskutera de\r\ninternationella aspekterna, men det är också viktigt att fundera över andra\r\nfaktorer som påverkar inflationen. En sak som nu är av viss betydelse är\r\nprisutvecklingen på administrativa tjänster. De har ökat betydligt mer än\r\nandra priser på senare tid. Här handlar det i ganska hög grad om\r\nprimärkommunala tjänster: vatten, transporter, parkeringsavgifter och det ena\r\nmed det andra. Desssa tjänster har stor betydelse för hushållens konsumtion\r\noch utgör en icke föraktlig del av KP. De förtjänar en större uppmärksamhet\r\ni diskussionen. Allt handlar förvisso inte om Kina.\r\nTabell 5. Strukturellt sparande 2003-2006, olika metoder\r\nProcent av BNP\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\nDet är viktigt att komma ihåg att inflationen har väldigt många komponenter.\r\nEn ytterligare komplikation med detta är, som ni ser, att prisutvecklingen\r\npå administrativa tjänster normalt sett inte alls samvarierar med\r\nkonjunkturen, som man skulle tänka sig. Snarare är det precis tvärtom. Det\r\nkanske inte är så konstigt, för jag gissar att det delvis handlar om att\r\nnär konjunkturen viker försvagas de offentliga finanserna. Och när de\r\nförsvagas höjer man avgifterna.\r\nSlutsatsen är att inflationsbilden är ganska sammansatt, och det finns\r\nmer att beakta än de internationella frågorna och konkurrenssituationen\r\ni varuhandeln.\r\n\r\nTjänstepriser och resursutnyttjande\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\nKälla: SCB och Riksbanken\r\nJörgen Johansson (c): Jag fick egentligen svar på frågan, men jag skulle\r\ntrots allt vilja göra ett påstående. Det gäller de röda dagarna, som du\r\ntalade om tidigare. Man kan väl konstatera att i och med att det är mindre\r\nröda dagar under innevarande år ger det någon tiondel extra på tillväxten.\r\nSka man då uppfatta signalen från den ekonomiska världen i Sverige så\r\natt vi ska glömma diskussionen om sex timmars arbetsdag, friår och liknande?\r\nDet ansluter lite till Tomas fråga tidigare.\r\nRiksbankschef Lars Heikensten: Du uttryckte dig mer pregnant än vad jag\r\ngjorde när jag vimsade till det om söndagar och helgdagar. Det handlar ju\r\nom att de överlappar varandra, och det kan de göra i olika stor utsträckning\r\nolika år.\r\nEgentligen är du återigen inne på samma frågeställning som Mikael Odenberg\r\noch andra har varit inne på. Det är helt klart att det är väsentligt för\r\nden potentiella tillväxten hur mycket människor arbetar och hur många som\r\narbetar. Därför är det väsentligt för penningpolitiken.\r\nSedan är det också så - det var det jag lyfte fram lite mer i höstas -\r\natt hur många som arbetar är av särskild betydelse när det gäller de\r\noffentliga finansernas utveckling. Det är svårt att med en bättre\r\nproduktivitetsutveckling kompensera att färre arbetar och att det arbetas färre\r\ntimmar. En bättre produktivitetsutveckling leder normalt sett till en\r\nhögre reallöneutveckling, och det påverkar normalt sett utgiftsutvecklingen\r\ni den offentliga sektorn också.\r\nFrån penningpolitisk synpunkt är produktivitet och arbetskraftsutbud\r\nungefär jämförbara. Det är naturligtvis viktigt med båda delarna, om vi\r\nska ha en hög tillväxt och bra välståndsutveckling. Men med tanke på de\r\noffentliga finanserna är det speciellt viktigt att många arbetar.\r\nOrdföranden: Det är nu ingen av utskottets ledamöter som har begärt ordet.\r\nDå ber jag att få rikta ett stort tack till Lars Heikensten, som har\r\nnärvarat vid denna utfrågning i dag. Jag riktar också ett tack till\r\nutskottets ledamöter för frågorna och ett tack till alla som har följt detta\r\ndels här i lokalen, dels via andra medier.\r\nDärmed förklarar jag dagens utfrågning av riksbankschefen avslutad.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 4\r\nKPMG:s utredning\r\nSvensk kontantförsörjning AB med dotterbolag\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 5\r\nRiksdagens revisorers utredning\r\nGranskningspromemoria 2002/03:2 Bolagiseringen av kontantförsörjningen\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 6\r\nRiksbanksdirektionens kommentarer\r\n\r\nLars Heikenstens redogörelse för direktionens kommentarer till Riksdagens\r\nrevisorers granskningspromemoria 2002/03:2 \"Bolagiseringen av\r\nkontantförsörjningen\"\r\n1. Inledning\r\nRiksdagens revisorer har under våren 2003 granskat bolagiseringen av\r\nRiksbankens kontanthantering och de kostnader Riksbanken och bolagen -\r\nPengar i Sverige AB (PSAB) och Svensk Kontanthantering AB (SKAB) - haft\r\nför denna samt det ekonomiska utfallet av PSAB:s/SKAB:s verksamhet.\r\nRevisorernas granskning täcker ett komplext skeende under perioden 1998-2002.\r\nDeras utlåtande innehåller både detaljerade synpunkter, främst gällande\r\nden ekonomiska redovisningen, och mer övergripande kommentarer. Denna\r\nredogörelse för fullmäktige innehåller direktionens syn på huvuddragen i\r\nutvecklingen.\r\n2. Riksdagens revisorers granskningspromemoria\r\nRevisorernas granskningspromemoria utgår bl.a. från en studie gjord av\r\nkonsulter till Riksdagens revisorer. I promemorian riktar Riksdagens\r\nrevisorer i sammanfattning följande kritik mot Riksbanken och PSAB/SKAB:s\r\nverksamhet.\r\nPå basis av konsulternas analys anser Riksdagens revisorer att bolagiseringen\r\noch omstruktureringen varit onödigt kostsam. Två handlingsalternativ utan\r\nbolagisering presenteras, vilka antas skulle ha kunnat leda till lägre\r\nkostnader med liknande effekter på kontantmarknaden. I ett första alternativ\r\nantas att Riksbanken redan 1999 skulle ha reducerat sitt ansvar för\r\nkontanthanteringen och avvecklat kontorsrörelsen. I ett andra antas att\r\nmotsvarande skulle ha skett först år 2003 och att verksamheten till dess\r\nskulle ha drivits som tidigare. Konsulternas beräkningar leder dem till\r\nslutsatsen att merkostnaden är i storleksordningen 250 miljoner\r\nkronor.\r\nRiksdagens revisorer anser att de höga kostnaderna främst förklaras av\r\natt bolaget gjort affärsmässigt olämpliga företagsförvärv och olönsamma\r\nnyinvesteringar samtidigt som man anser att rörelsetillgångar och\r\npersonalstyrka varit överdimensionerade. Vidare menar revisorerna att bolagets\r\nlöpande rörelseverksamhet inte heller har bedrivits på ett resurseffektivt\r\nsätt.\r\nRiksbankens årsredovisningar anses vidare vara ofullständiga och inte ge\r\ninformation som räcker för en bedömning av vad kontanthanteringen egentligen\r\nhar kostat. Riksdagens revisorer anger också att det i bolagens\r\nårsredovisningar saknas särredovisning för posten övriga kostnader, att det\r\ninte tydligt redovisas hur de olika affärsområdena utvecklats samt att\r\nposter i resultaträkning respektive i noter till denna inte överensstämmer.\r\n\r\nI sina överväganden framhåller Riksdagens revisorer att de ser allvarligt\r\npå Riksbankens sätt att hantera kontantförsörjningen. Revisorerna anser\r\natt Riksbanken satsat statliga medel i riskfylld kommersiell verksamhet\r\nutan tillräcklig marknadsanalys och att Riksbanken inte ingripit trots\r\natt bolaget under lång tid gått med förlust. De anser också att eftersom\r\nRiksbankens och bolagens redovisning inte gav tillräcklig information\r\nfinns det mycket som talar för att Riksbankens direktion inte haft\r\ntillräcklig kunskap om bolagens ekonomi.\r\nRiksdagens revisorer anser att redovisningen i bolagen som ett minimum\r\nbör uppfylla de krav som ställs på börsnoterade företag. Direktionen har\r\nenligt Riksdagens revisorer ansvar för att se till att redovisningen fyller\r\nhögt ställda krav.\r\n3. Bakgrund till förändringarna av kontanthanteringen\r\nUtredningar inom Riksbanken, som gjordes under åren 1997-1998, visade att\r\nkontanthanteringen i det svenska samhället kunde vara effektivare. En del\r\nav förklaringen till den bristande effektiviteten var Riksbankens eget\r\nagerande. Genom att erbjuda service till bankerna, utan att fullt ut ta\r\nbetalt för den, hade Riksbanken medverkat till att bevara en gammal\r\nstruktur på kontantmarknaden och ett ineffektivt arbetssätt med bl.a. onödiga\r\ntransporter till och från Riksbanken. Bankerna och övriga aktörer på\r\nkontanthanteringsmarknaden hade svaga motiv för att förändra och rationalisera\r\nen hantering som Riksbanken till största delen bekostade.\r\nDe samlade årliga kostnaderna för kontantförsörjningen i samhället,\r\ninklusive Riksbankens ca 250 miljoner kronor, beräknades 1998 i en\r\nriksbanksrapport till drygt 10 miljarder kronor. Riksbanken bedömde i rapporten\r\natt det fanns utrymme för betydande effektivisering av den totala\r\nkontanthanteringen. Riksbanken ville därför göra sina egna kostnader för\r\nkontanthanteringen synliga och låta dem bäras av banker och andra aktörer,\r\nsom i och med detta skulle få tydligare motiv till att effektivisera sin\r\nverksamhet. Avsikten var också att stimulera till ökad konkurrens och\r\nproduktutveckling för tjänster i hela kontanthanteringskedjan, vilket på\r\nsikt skulle kunna bidra till att sänka de samhällsekonomiska kostnaderna.\r\n\r\nDet fanns dessutom skäl för Riksbanken att se över sin egen roll i\r\nkontanthanteringen. Riksbankens eget kontorsnät och arbetssätt ansågs vara\r\nalltför kostnadskrävande med bl.a. för stora lokalytor och för många\r\nanställda, trots det förändringsarbete som inletts under 1980-talet. Genom\r\natt överlåta kontorsnätet i första hand till bankerna ville Riksbanken\r\nminska de egna kostnaderna och fokusera verksamheten på sina kärnuppgifter;\r\natt upprätthålla ett fast penningvärde och främja ett säkert och effektivt\r\nbetalningsväsende.\r\nMot denna bakgrund bildades bolaget Pengar i Sverige AB (PSAB) efter beslut\r\nav riksbankfullmäktige 1998. Redan dessförinnan fördes diskussioner om en\r\növerlåtelse av verksamheten till bankerna utan att någon överenskommelse\r\nnåddes.\r\nSkälen till att Riksbanken beslöt att driva verksamheten i aktiebolagsform\r\nvar att ge den bättre utvecklingsbetingelser med en ledning skild från\r\nRiksbanken samt att underlätta en framtida överlåtelse av bolaget, vilket\r\nhela tiden varit Riksbankens mål. Bolagiseringen gjorde också kostnaderna\r\nför verksamheten synliga på ett annat sätt än tidigare. Dessutom skapades\r\nmöjligheter att utöka den kommersiella verksamhet som sedan länge bedrivits\r\ni Riksbanken i mindre skala genom uppräkning av dagskassor och laddning\r\nav bankomatkassetter.\r\n4. Kostnaderna för förändringsarbetet\r\nRevisorernas konsulter uppskattar, på basis av de företagsekonomiska\r\nkalkyler de gjort, att Riksbankens kostnader för att förändra kontanthanteringen\r\nskulle ha kunnat vara cirka 250 miljoner kronor lägre än vad de faktiskt\r\nblev. Direktionen menar att denna siffra är för hög på grund av att\r\nkonsulterna inte synes ha gjort korrekta jämförelser mellan de olika alternativ\r\nsom belyses. Till detta kommer att bilden av förändringarna inom kontantområdet\r\ninte blir fullständig eftersom konsulterna valt att inte beröra vidare\r\nsamhällsekonomiska konsekvenser av de åtgärder som vidtagits.\r\nNär det gäller kalkylernas utförande, har konsulterna för det första i\r\nsina jämförelsealternativ räknat med försäljningsvärden på fastigheterna\r\nsom förutsätter att dessa är uthyrda under lång tid. Om Riksbanken minskat\r\nsitt lokalbehov hade det varit svårt att finna andra hyresgäster till de\r\nspeciellt utformade fastigheterna utan kostsamma ombyggnader. De\r\nförsäljningsvärden som konsulterna använt i sina beräkningar är därför för\r\nhöga.\r\nFör det andra har konsulterna inte tagit hänsyn till bolagets kostnader\r\nför VD, styrelse etc. som bör belasta kalkylerna för jämförelsealternativen.\r\n\r\nFör det tredje har kostnaderna för det nya IT-systemet, som behövdes\r\noavsett om verksamheten organiserats i bolag eller ej, underskattats i\r\njämförelsealternativen.\r\nTar man hänsyn till dessa tre faktorer synes skillnaden mellan det verkliga\r\nutfallet och Riksdagens revisorers konsulters beräknade alternativ vara\r\n100-150 miljoner kronor. Till detta kommer att en rättvisande jämförelse\r\nockså förutsätter att de olika alternativen på samma vis belastas med\r\nmoms och försäkringskostnader. Tar man hänsyn till dessa kostnader minskar\r\nskillnaderna ytterligare.\r\nDet finns alltså goda skäl att ifrågasätta konsulternas kalkyler av\r\nmerkostnaden. Denna slutsats förstärks ytterligare om man beaktar de\r\nsamhällsekonomiska effekterna. De förändringar av kontanthanteringen som\r\ngenomförts under senare år har lagt grunden för en mer effektiv hantering\r\nav sedlar och mynt i samhället som helhet. Visserligen har omställningen\r\nmedfört betydande kostnader för värdetransportföretagen, bankerna och för\r\nRiksbanken och dess bolag SKAB/PSAB. Dessa kostnader är dock i stor\r\nutsträckning hänförliga till förändringsarbetet medan vinsterna av en\r\neffektivare kontanthantering uppkommer under en lång följd av år framöver.\r\n\r\nTrots de invändningar som kan riktas mot revisorernas analys står det\r\nklart att förändringarna i kontanthanteringen blivit dyrare än vad de\r\nursprungliga kalkylerna indikerade. Direktionen kan också konstatera att\r\nmed de kunskaper Riksbanken har idag skulle vissa av kostnaderna ha kunnat\r\nundvikas.\r\nEtt sätt att belysa detta är att utgå från de strategiska avgöranden\r\nfullmäktige och direktionen ställdes inför under åren 1998-2002. Idag\r\nframstår, enligt direktionens uppfattning fyra avgöranden som särskilt\r\ncentrala för kostnadsutvecklingen: beslutet att bilda bolaget PSAB, valet\r\natt behålla bolaget till dess att det nya IT-systemet var färdigt, beslutet\r\n2002 att dela upp bolaget i ett med den riksbanksnära verksamheten och\r\nett med den konkurrensutsatta och att sälja den konkurrensutsatta\r\nverksamheten samt beslutet vid samma tidpunkt att starkt begränsa den\r\nriksbanksnära verksamheten.\r\nEn del av beslutet 1998 var att PSAB skulle ges möjlighet att konkurrera\r\npå kontanthanteringsmarknaden utan att missbruka den särställning det\r\ninnebar att inledningsvis vara ägd av Riksbanken. Ett problem, som i detta\r\nläge underskattades var reaktionen från konkurrenterna. Ett möjligt\r\nalternativ hade varit att avstå från att bygga ut den kommersiella verksamheten\r\ni bolaget och att i stället söka komma överens med bankerna om att ta\r\növer ansvaret för den traditionella verksamheten. Den kanadensiska\r\ncentralbanken valde t ex att göra på detta sätt. Riksbankens kostnader hade\r\nmed detta vägval sannolikt blivit lägre.\r\nOm verksamheten, som avsett när bolaget bildades, hade överlåtits till\r\nbankerna 1999 eller år 2000 hade sannolikt kostnader för Riksbanken kunnat\r\nundvikas under de kommande åren. Omstruktureringen av bolaget liksom\r\nkostnaderna för denna hade då fått hanteras av de nya ägarna. Riksbankens\r\nintressen hade fått tas tillvara på annat sätt, t.ex. genom att under en\r\növergångsperiod behålla en aktiepost i bolaget och på annat sätt tillförsäkra\r\nsig ett tillfredsställande inflytande, exempelvis genom styrelserepresentation.\r\nSå gjorde i en liknande situation den norska centralbanken.\r\nDet hade också varit möjligt att avveckla den kommersiella verksamheten\r\n2002 i stället för att genomföra en uppdelning med sikte på försäljning.\r\nKostnaden för att skilja ut och sälja den verksamheten hade då sannolikt\r\nblivit mindre.\r\nBeslutet att begränsa Riksbankens roll och tillhandahålla tjänster på\r\nendast fyra platser i landet var förenat med betydande kostnader i samband\r\nmed nedläggning av ett antal kontor. Det framstår ändå, så vitt det idag\r\ngår att bedöma, som ett samhällsekonomiskt välmotiverat beslut.\r\nKlart är att verksamheten i PSAB påverkats av de strategiska val som\r\nRiksbanken gjort. De har direkt på olika vis bidragit till högre kostnader.\r\nSamtidigt har de lagt en god grund för en fortsatt effektivisering av\r\nkontantmarknaden som inte självklart följt med en del av de ovanstående\r\nalternativen. De ändringar som gjorts under färden har naturligtvis\r\ndärutöver påverkat arbetsförutsättningarna för PSAB:s ledning.\r\n5. Utvecklingen i bolaget\r\nRevisorerna anser att kostnaderna blivit höga främst till följd av att\r\nbolaget genomfört olämpliga företagsförvärv, olönsamma nyinvesteringar\r\noch haft överdimensionerad personalstyrka och överdimensionerade\r\nrörelsetillgångar i förhållande till efterfrågan. Bolagets löpande verksamhet\r\nhar heller inte bedrivits resurseffektivt menar revisorerna. De anser\r\nockså att Riksbanken satsat statliga medel på riskfylld kommersiell\r\nverksamhet utan marknadsanalys.\r\nDirektionen har en annan bild av verksamheten i bolaget än revisorerna.\r\nNär verksamheten överfördes i bolagsform beräknades den ha ett negativt\r\nrörelseresultat om knappt 70 miljoner kronor per år. Bolaget tillfördes\r\ndärför 140 miljoner kronor vid bildandet 1999. Summan var avsedd att täcka\r\nberäknade förluster under perioden fram till försäljning av bolaget.\r\nFörlusterna skulle successivt minska enligt då gjorda planer. Av den samlade\r\nförlusten 1999 - 2002 om 398 miljoner kronor kan rörelseförlusten bedömas\r\nha varit 143 miljoner kronor. Resterande 255 miljoner kronor kan i huvudsak\r\nses som omstruktureringskostnader. Även om rörelseresultatet, justerat\r\nför omstruktureringskostnader, inte förbättrats som planerat när bolaget\r\nbildades har alltså huvudanledningen till förlusterna i bolaget inte varit\r\nrörelsen utan de omstruktureringsåtgärder som vidtagits, till stor del\r\nsom ett resultat av beslut i Riksbanken.\r\nDe företagsförvärv som vidtagits är fyra till antal och i värde cirka 15\r\nmiljoner kronor. De avser framför allt ett värdetransportbolag och inkråmet\r\ni ett annat för sammanlagt cirka 9 miljoner kronor. Bolagen var lönsamma\r\ninledningsvis. Dessutom inköptes ett tidigare delägt IT-bolag samt ett\r\nlokalt bolag för kassauppräkning till ett värde av 6 miljoner kronor.\r\nNyinvesteringarna avser i huvudsak det av Riksbanken initierade IT-systemet\r\ntill en kostnad av cirka 70 miljoner kronor. När det gäller personalstyrkan\r\nvar den när bolaget bildades 240 personer. Det bedömdes vara för mycket\r\noch minskningar skedde i två omgångar med sammanlagt drygt 80 personer i\r\nden traditionella verksamheten. Samtidigt anställdes personal för de\r\nkonkurrensutsatta tjänsterna. Under år 2002 hade bolaget 419 årsarbetare.\r\nKonsulterna har utgått från medelantalet anställda, som var 554. I en\r\nekonomisk analys är antalet årsarbetare den rättvisande siffran, särskilt\r\ni ett företag med många deltidsarbetande. En marknadsanalys gjordes av\r\nkonsultföretaget SMG 1998 som en del i bakgrundsmaterialet inför bildandet\r\nav bolaget PSAB. Som förberedelse för försäljningen av den konkurrensutsatta\r\nverksamheten i SKAB/PSAB gjorde Carta-Booz-Allen en analys av\r\nkonkurrenssituation\r\noch marknadsförutsättningar i juli 2002. Därutöver gjordes löpande\r\nbedömningar i bolaget och i Riksbanken i olika projekt och utredningar.\r\nI ett avseende skedde en påtaglig kommersiell utbyggnad. PSAB började\r\n2001 att utveckla en transportrörelse, efter att tidigare ha köpt\r\ntransporttjänster av konkurrenterna. En egen transportrörelse ansågs nödvändig\r\nför att ge kunderna önskad service av uppräkning och transporter i\r\npaketlösningar, vilket konkurrenterna erbjöd. Ny teknik för transport i\r\nsäkerhetsväskor, som konkurrenterna inte börjat använda, var billigare än\r\ntransport i de traditionella pansarbilarna, vilket bedömdes ge förutsättning\r\nför lönsamhet på längre sikt. Expansionstakten ökade under 2002 och i\r\ndecember 2002 fanns 75 leasade fordon och 115 årsarbetare. Förlusten i\r\ntransportrörelsen under 2002 uppgick till cirka 40 miljoner kronor.\r\nDen snabba expansionen av transportrörelsen innebar risker och det kan i\r\nefterskott konstateras att verksamheten inte styrdes på ett tillfredsställande\r\nsätt och att det saknades tillräcklig kontroll över kostnaderna. Trots\r\natt styrelsen hade betonat att bolagets tjänster aldrig fick underprissättas,\r\neftersom detta kunde leda till kritik om att Riksbanken subventionerade\r\nverksamheten, visade transportrörelsen löpande förluster. I juni 2002\r\nbeslutade styrelsen i PSAB att inga nya transportslingor fick etableras\r\nsom inte visade lönsamhet från början. Trots detta fortsatte en viss\r\nutbyggnad även under hösten 2002 utan att tillräckliga affärsvolymer\r\nuppnåddes. I december 2002 lämnade PSAB:s VD bolaget. Vid samma tid uppdrog\r\ndirektionen åt en advokatbyrå att granska beslutsfattande och internkontroll\r\ni bolaget.\r\n6. Information och ägarstyrning\r\nI granskningspromemorian hävdas att Riksbankens ledning inte haft tillräcklig\r\ninformation om utvecklingen i bolagen och att redovisningen i bolagen bör\r\nfölja de krav som ställs på börsnoterade företag. Direktionen håller inte\r\nmed om detta. Som ensam ägare har Riksbanken självfallet inte enbart\r\nårsredovisningen som informationskälla för ägarstyrningen. Genom att\r\nstyrelsens ordförande fram till mars 2003 var en av ledamöterna i Riksbankens\r\ndirektion och en av Riksbankens medarbetare ingick i styrelsen, fanns\r\nnära källor till information i Riksbanken om bolaget. Därutöver har löpande\r\nmuntlig och skriftlig rapportering om verksamheten lämnats till direktionen\r\nvid cirka 40 tillfällen 1999-2002. Till detta kommer ett stort antal\r\ninformella överläggningar. Även riksbanksfullmäktige har informerats\r\nregelbundet.\r\nNär det gäller den externa informationen delar direktionen revisorernas\r\nuppfattning att det är väsentligt med öppenhet och genomlysning. Detta\r\nsynsätt har också i många avseenden präglat Riksbankens arbete, inte minst\r\nunder senare år. Ett syfte med bolagiseringen av kontanthanteringen var\r\njust att öka genomlysningen av verksamheten. Det kan finnas skäl att\r\növerväga hur informationen om kontanthanteringen i samhället kan förbättras\r\nytterligare, även om Riksbanken redan idag i flera olika sammanhang - t.\r\nex. i årsredovisningarna och i artiklar - publicerar sådan\r\ninformation.\r\nDirektionen delar däremot inte revisorernas synpunkt att redovisningen i\r\ndotterbolagen bör följa de specifika krav som ställs på börsnoterade\r\nföretag. Årsredovisningarna i PSAB och SKAB har upprättats i enlighet med\r\nkraven i aktiebolagslagen och årsredovisningslagen. För att tillförsäkra\r\nsig om en hög redovisningsstandard i bolagen har Riksbanken dels anlitat\r\nordinarie av bolagsstämman valda revisorer, dels haft biträde av en av\r\nRiksbanken särskilt vald revisor vid KPMG. Ingen av revisorerna har haft\r\nnågra anmärkningar mot de årsredovisningar som upprättats.\r\nNär det gäller redovisningen av kontanthanteringens kostnader i Riksbankens\r\nårsredovisning ställer riksbankslagen inte några krav på en mer långtgående\r\nsärredovisning av dessa kostnader eller på sammanställning av bolagens\r\nresultat med bankens övriga verksamheter. Riksbanken har här utformat\r\nårsredovisningen i nära samarbete med de av Riksdagens revisorer utsedda\r\nexternrevisorerna utan att få anmärkningar på detta.\r\n7. Riksbankens agerande\r\nRevisorerna menar slutligen att Riksbanken inte ingripit trots att bolaget\r\nunder lång tid gått med förlust. Direktionen delar inte denna uppfattning.\r\nFörlusterna under de första åren följde i stort sett den fastlagda planen.\r\nUndantaget gäller främst utbyggnaden av det nya IT-systemet, en fråga\r\ndär Riksbanken engagerade sig på flera sätt för att påverka utvecklingen.\r\nFörst under 2002 avvek förlusterna i bolagen kraftigt från de prognostiserade.\r\nBakgrunden till detta var i första hand kostnaderna för uppdelningen av\r\nbolaget och neddragningen av kontorsnätet, men också utbyggnaden av\r\ntransportverksamheten och en ökande återcirkulering av sedlar utanför\r\nRiksbankens bolag, som reducerade efterfrågan på bolagets tjänster.\r\nUtvecklingen under 2002 ledde bland annat till förändringar i bolagets\r\nstyrelse och ledning, exempelvis avgick bolagets VD. Under första kvartalet\r\nav 2003 tillsattes också en extern styrelseordförande i bolaget. Styrelsen\r\ni bolaget beslutade om flera omstruktureringar av kontorsnätet, minskningar\r\nav personalen inom den traditionella verksamheten och förändringar i\r\nbolagets ledning. Riksbanken har också haft överläggningar med bankerna om\r\nförsäljning av bolaget både före dess bildande och efter bildandet.\r\n8. Avslutning\r\nFörändringen av kontanthanteringen har haft två syften; att effektivisera\r\nkontantförsörjningen i samhället och att reducera och modernisera\r\nverksamheten i Riksbanken.\r\nMed facit i hand kan direktionen konstatera att vissa av de kostnader som\r\nuppstått under resans gång hade kunnat undvikas om andra vägar valts.\r\nMerkostnaden är dock lägre, enligt direktionens bedömning väsentligt lägre,\r\nän de som Riksdagens revisorer räknat fram i sina jämförelsealternativ.\r\n\r\nDessutom beaktar revisorerna inte de samhällsekonomiska konsekvenserna av\r\nRiksbankens arbete för att förändra kontanthanteringen. Reformarbetet har\r\nmedfört att kostnaderna har synliggjorts och i stor utsträckning fördelats\r\npå banker och värdetransportörer. Det har skapat förutsättningar för en\r\nförbättrad samhällsekonomisk effektivitet och för vidare strukturförändringar\r\npå kontantmarknaden, vilket var det ursprungliga syftet.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Utvärdering av penningpolitiken 2001-2003",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anfört.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "6BA90C4F-3D04-43EF-BCE0-1FA5FCE50671",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i motivfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "49",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "19",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "291",
                    "25",
                    "0",
                    "33"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/6BA90C4F-3D04-43EF-BCE0-1FA5FCE50671",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Bolagiseringen av Riksbankens kontanthantering",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anfört.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Riksrevisionens styrelses redogörelse angående granskningen av Riksbankens verksamhet under år 2003",
          "forslag": "Riksdagen lägger redogörelse 2003/04:RRS4 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Ansvarsfrihet för fullmäktige i Riksbanken",
          "forslag": "Riksdagen beviljar fullmäktige i Riksbanken ansvarsfrihet för dess verksamhet under 2003. Därmed bifaller riksdagen utskottets förslag.\r\nRiksdagen beviljar fullmäktige i Riksbanken ansvarsfrihet för dess verksamhet under 2003. Därmed bifaller riksdagen utskottets förslag.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Ansvarsfrihet för Riksbankens direktion",
          "forslag": "Riksdagen beviljar direktionen i Riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2003. Därmed bifaller riksdagen utskottets förslag.\r\nRiksdagen beviljar direktionen i Riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2003. Därmed bifaller riksdagen utskottets förslag.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Riksbankens balans- och resultaträkningar",
          "forslag": "Riksdagen fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning för räkenskapsåret 2003 som de finns återgivna i bilaga 2.\r\nRiksdagen fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning för räkenskapsåret 2003 som de finns återgivna i bilaga 2. \r\nDärmed bifaller riksdagen förslag 2003/04:RB1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Dispositionen av Riksbankens resultat",
          "forslag": "Riksdagen beslutar att Riksbankens resultat, som före bokslutsdispositioner uppgår till -9 280 miljoner kronor, ska fördelas så att till statsverket inlevereras enligt vinstdisponeringsprincipen 6 100 miljoner kronor, från Riksbankens dispositionsfond förs 12 660 miljoner kronor samt från Riksbankens resultatutjämningsfond förs 2 720 miljoner kronor.\r\nRiksdagen beslutar att Riksbankens resultat, som före bokslutsdispositioner uppgår till -9 280 miljoner kronor, ska fördelas så att till statsverket inlevereras enligt vinstdisponeringsprincipen 6 100 miljoner kronor, från Riksbankens dispositionsfond förs 12 660 miljoner kronor samt från Riksbankens resultatutjämningsfond förs 2 720 miljoner kronor.\r\nDärmed bifaller riksdagen förslag 2003/04:RB2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Direktionens instruktionsförbud",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi16.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"c\"",
          "votering_id": "4F3DDB6D-0634-49E3-8CE2-F9E752778282",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "49",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "19",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "297",
                    "19",
                    "0",
                    "33"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4F3DDB6D-0634-49E3-8CE2-F9E752778282",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Riksbankens självständighet och målet för penningpolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi298 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Offentliggörande av direktionens protokoll",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi298 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\"",
          "votering_id": "1F1A1712-08E2-404F-8323-7EFDA6F56454",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "134",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "48",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "19",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "221",
                    "92",
                    "0",
                    "36"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/1F1A1712-08E2-404F-8323-7EFDA6F56454",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Lagreglering av de offentliga utfrågningarna om Riksbanken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi298 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\"",
          "votering_id": "6FD5655F-A7FE-49C7-B3BA-C521D8164AC8",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (m, c, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "136",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "49",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "19",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "204",
                    "112",
                    "0",
                    "33"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/6FD5655F-A7FE-49C7-B3BA-C521D8164AC8",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Lagreglering av dispositionen av Riksbankens resultat",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi298 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Utvärdering av penningpolitiken 2001-2003",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Direktionens instruktionsförbud",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Offentliggörande av direktionens protokoll",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Lagreglering av de offentliga utfrågningarna om Riksbanken",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-03-16 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-03-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-04-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-04-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-04-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-05-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-05-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-05-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-05-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-05-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till förslag 2003/04:RB1 och förslag 2003/04:RB2. Redogörelse 2003/04:RRS4 läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 00:20:30"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen godkände finansutskottets kritik mot hur Riksbanken skött bolagiseringen av sin kontanthantering. Bolagiseringen innebar att Riksbanken delvis privatiserade sin ensamrätt enligt grundlagen att ge ut sedlar och mynt. Riksdagen borde därför ha fått möjlighet att i förväg ta ställning till Riksbankens planer. Bolagiseringen har dessutom förorsakat betydande förluster. Eftersom Riksbanken själv har börjat ta itu med problemen valde riksdagen att nu inte gå vidare med frågan. Riksdagen godkände också utskottets granskning av hur Riksbanken skött penningpolitiken under 2001-2003. Riksbanksfullmäktiges förslag att leverera in 6,1 miljarder kronor till statsverket godkändes. Riksdagen beviljade slutligen riksbanksfullmäktige och direktionen ansvarsfrihet för sin förvaltning av Riksbanken under 2003 samt fastställde Riksbankens balansräkning och resultaträkning. ",
          "dok_id": "GR01FIU23",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning (FiU23)",
          "dok_id": "GR01FIU23",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 00:20:30"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01FIU23",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:58"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Finansutskottet är starkt kritiskt mot hur Riksbanken skött bolagiseringen av sin kontanthantering. Bolagiseringen innebar att Riksbanken delvis privatiserade sin ensamrätt enligt grundlagen att ge ut sedlar och mynt. Riksdagen borde därför ha fått möjlighet att i förväg ta ställning till Riksbankens planer. Bolagiseringen har dessutom förorsakat betydande förluster. Eftersom Riksbanken själv har börjat ta itu med problemen föreslår utskottet att riksdagen nu inte ska gå vidare med frågan. Finansutskottet har också granskat hur Riksbanken skött penningpolitiken under 2001-2003 utan att ha något att anmärka och föreslår att riksdagen godkänner granskningen. Utskottet föreslår också att riksdagen godkänner Riksbanksfullmäktiges förslag att leverera in 6,1 miljarder kronor till statsverket. Utskottet föreslår slutligen att riksdagen beviljar riksbanksfullmäktige och direktionen ansvarsfrihet för sin förvaltning av Riksbanken under 2003 samt fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning.</p>",
          "dok_id": "GR01FiU23",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:29"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning (FiU23)",
          "dok_id": "GR01FiU23",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:29"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01FIU23",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_FiU_23.pdf",
          "filstorlek": "7028115",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning 2003",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/38E72A61-5535-4652-9585-4FAA5AA6738D"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "forslag 2003/04:RB1 Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2003",
          "ref_dok_id": "GR04RB1",
          "ref_dok_typ": "frsrdg",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "RB1",
          "ref_dok_titel": "Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2003",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Framställning / redogörelse"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "forslag 2003/04:RB2 Förslag från fullmäktige i Riksbanken till disposition av Riksbankens vinst för räkenskapsåret 2003 m.m.",
          "ref_dok_id": "GR04RB2",
          "ref_dok_typ": "frsrdg",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "RB2",
          "ref_dok_titel": "Förslag från fullmäktige i Riksbanken till disposition av Riksbankens vinst för räkenskapsåret 2003 m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Framställning / redogörelse"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi16 med anledning av förs. 2003/04:RB1 Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2003",
          "ref_dok_id": "GR02Fi16",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi16",
          "ref_dok_titel": "med anledning av förs. 2003/04:RB1 Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2003",
          "ref_dok_subtitel": "av Lena Ek m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi298 Riksbanken och penningpolitiken",
          "ref_dok_id": "GR02Fi298",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi298",
          "ref_dok_titel": "Riksbanken och penningpolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Karin Pilsäter m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "redogorelse 2003/04:RRS4 Riksrevisionens styrelses redogörelse angående granskningen av Riksbankens verksamhet under år 2003",
          "ref_dok_id": "GR04RRS4",
          "ref_dok_typ": "redogorelse",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "RRS4",
          "ref_dok_titel": "Riksrevisionens styrelses redogörelse angående granskningen av Riksbankens verksamhet under år 2003",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "redogorelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-05-05",
          "ref_dok_id": "GR09109",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "109",
          "ref_dok_titel": "2004-05-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-05-05",
          "ref_dok_id": "GR09109",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "109",
          "ref_dok_titel": "2004-05-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:207",
          "ref_dok_id": "GR0K207",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "207",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:207",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:208",
          "ref_dok_id": "GR0K208",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "208",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:208",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}