{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2285930",
      "dok_id": "GR01FIU16",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "FIU16",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:FIU16",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "FIU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "16",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-03-02 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:24",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:28",
      "titel": "Svensk strategi för ökad global finansiell stabilitet (skr. 2002/03:118)",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01FIU16/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01FIU16",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01FIU16",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01FIU16",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Finansutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:FIU16</div><h1>Svensk strategi för ökad global finansiell stabilitet (skr. 2002/03:118)</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nVåren 2001 begärde finansutskottet att regeringen skulle arbeta fram en\r\nglobaliseringsstrategi, där bl.a. Tobinskatten och andra förslag för att\r\nöka stabiliteten i det internationella finansiella systemet värderades\r\noch prioriterades. Strategin skulle sedan utgöra grunden för Sveriges\r\nagerande i internationella församlingar.\r\nI skrivelse 2002/03:118 Spelregler för globala marknader - svensk strategi\r\nför ökad internationell finansiell stabilitet presenterar regeringen en\r\nrad olika åtgärder för att förhindra och hantera finansiella kriser.\r\nUtskottet granskar skrivelsen och anser att den redovisade strategin bildar\r\nen god grund för Sveriges politik i t.ex. IMF och Världsbanken.\r\nUtskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna.\r\nUtskottet behandlar ett antal motioner om att införa en global skatt på\r\nvalutamarknaderna, en s.k. Tobinskatt. Utskottet föreslår att motionerna\r\navstyrks bl.a. med motiveringen att skatten i praktiken är omöjlig att\r\ninföra eftersom det saknas en internationell enighet om att införa skatten.\r\nUtskottet behandlar också motioner om åtgärder för finansiell stabilitet\r\noch ökad insyn för riksdagen över Sveriges agerande i IMF och Världsbanken.\r\nEnligt utskottet ligger förslagen i linje med de förslag som presenteras\r\ni skrivelsen. Därför finns det ingen anledning för riksdagen att vidta\r\nnågra åtgärder med anledning av motionerna. Utskottet föreslår att motionerna\r\navstyrks. Vad gäller riksdagens inflytande över Sveriges agerande i IMF\r\noch Världsbanken noterar utskottet att förändringar är på gång. Dels genom\r\natt riksdagen nyligen beställt en regelbundet framtagen skrivelse av\r\nregeringen om det fortlöpande arbetet och de svenska prioriteringarna i\r\nIMF, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, dels genom att\r\nregeringen annonserat att det bör ske en kontakt mellan riksdagen och\r\nregeringen inför organisationernas årsmöten.\r\nI betänkandet finns 3 reservationer.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Svensk strategi för ökad global finansiell stabilitet\r\nRiksdagen lägger skrivelse 2002/03:118 till handlingarna.\r\n\r\n2.      Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi202 yrkandena 1-9, 2002/03:U263\r\nyrkande 8, 2002/03:U294 yrkande 13, 2002/03:U322 yrkande 5, 2003/04:Fi12\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:Fi251 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Fi264\r\nyrkandena 1-7.\r\nReservation 1 (v)\r\nReservation 2 (mp)\r\n\r\n3.      Åtgärder för finansiell stabilitet samt IMF:s verksamhet\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:U322 yrkande 4, 2003/04:Fi12 yrkande\r\n3 och 2003/04:Fi251 yrkandena 3 och 4.\r\nReservation 3 (v, mp)\r\n\r\n4.      Information om Sveriges agerande i IMF och Världsbanken\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Fi251 yrkandena 6 och 7.\r\nStockholm den 2 mars 2004\r\nPå finansutskottets vägnar\r\nSven-Erik Österberg\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Sven-Erik Österberg (s),\r\nCarin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell\r\n(kd), Lars Bäckström (v), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Tommy\r\nWaidelich (s), Christer Nylander (fp), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m),\r\nAgneta Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp), Cecilia Widegren (m), Gunnar\r\nNordmark (fp) och Jörgen Johansson (c).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nVåren 2001 behandlade finansutskottet utvecklingen på de internationella\r\nfinansmarknaderna och förslag om att införa en global skatt på\r\nvalutamarknaderna,\r\nen s.k. Tobinskatt (bet. 2000/01:FiU25). I betänkandet anförde utskottet\r\natt regeringen borde arbeta fram en globaliseringsstrategi, där både\r\nTobinskatten och andra förslag för att öka stabiliteten i det internationella\r\nfinansiella systemet och för att hantera och finansiera växande globala\r\nutmaningar värderas och prioriteras. Denna strategi och prioritering av\r\nåtgärder bör sedan utgöra grunden för Sveriges agerande i internationella\r\nförsamlingar. Skrivelse 2002/03:118 Spelregler för globala marknader -\r\nsvensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet är regeringens\r\nsvar på riksdagens begäran. I skrivelsen redogörs för olika åtgärder för\r\natt främja internationell finansiell stabilitet samt för det samarbete\r\nsom finns i olika internationella organisationer för att förebygga och\r\nhantera finansiella kriser. Skrivelsen har utarbetats parallellt med\r\nregeringens övriga arbete med globaliseringsfrågor, inom ramen för den\r\narbetsgrupp som letts av statsrådet Pagrotsky.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nSvensk strategi för ökad global finansiell stabilitet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet anser att den strategi för att förebygga och hantera finansiella\r\nkriser som regeringen presenterar i skrivelse 118 bildar en god grund för\r\nSveriges agerande i internationella församlingar. Utskottet föreslår att\r\nskrivelsen läggs till handlingarna.\r\nSkrivelsen\r\nUnder de senaste årtiondena har världens olika finansmarknader blivit\r\nalltmer sammanflätade. Flertalet nationella kapital- och valutakontroller\r\nhar tagits bort, verksamhets- och placeringsregler för olika typer av\r\nfinansinstitut har liberaliserats, nya institut och finansiella instrument\r\nhar utvecklats och omsättningen på marknaderna har stigit explosionsartat.\r\n\r\nI grunden är detta en positiv utveckling som ökar möjligheterna till\r\ninvesteringar, tillväxt och ekonomisk utveckling i såväl u-länder som mer\r\nutvecklade länder. Men sammankopplingen av finansmarknaderna ökar risken\r\nför att nationella finansiella kriser, som t.ex. valuta-, skuld- och\r\nbankkriser, snabbt sprider sig till omvärlden. Tydliga exempel på detta är\r\nden s.k. Mexikokrisen 1995/96, den s.k. Asienkrisen 1997/98, krisen i\r\nRyssland 1998/99 och Brasiliens valutaproblem 1999. På senare år har även\r\nkrisen i Argentina 2001 delvis fått globala effekter. Det är dock inte\r\nenbart kriser i u-länder som påverkat de internationella finansmarknaderna.\r\nÄven bankkriserna i USA, Japan och Europa (däribland Sverige) under 1980-\r\noch 1990-talen och nu senast de omdiskuterade redovisningsskandalerna i\r\nbl.a. USA har i olika grad spritt sig internationellt via finansmarknaderna.\r\n\r\nFria och öppna globala finansmarknader bidrar också till att missbruk i\r\nform av skatteflykt, finansiering av terrorism och organiserad brottslighet\r\nunderlättas.\r\nKostnaderna för finanskriser är omfattande, både ekonomiskt och socialt,\r\nvisar olika undersökningar av 1990-talets kriser. Produktionen minskar,\r\narbetslösheten stiger, inkomsterna sjunker och de offentliga utgifterna\r\nstiger till följd av krishanteringen och den försämrade ekonomin. Till\r\nexempel beräknas att bortfallet av produktion i de asiatiska länderna\r\nunder Asienkrisen var tio gånger större än världens samlade bistånd under\r\nde aktuella åren samtidigt som arbetslösheten i t.ex. Sydkorea och Indonesien\r\ntredubblades. I Thailand, Indonesien och Sydkorea uppgick den offentliga\r\nutgiften för hanteringen av krisen till mellan 34 % och 55 % av BNP, enligt\r\nuppskattningar av Bank of England.\r\nFör att de öppna och globala finansiella marknaderna ska ge största möjliga\r\nbidrag till att öka välfärden i världen måste de fungera smidigt och utan\r\nstörningar, enligt regeringen. Finansiell stabilitet är en grundförutsättning\r\nför tillväxt och utveckling. Återkommande globala kriser leder till en\r\nojämnare och över tiden svagare tillväxt. För att öka den finansiella\r\nstabiliteten krävs ett utökat internationellt regelverk och en ökad\r\ninternationell samordning.\r\nGlobal skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt\r\nDe senaste årtiondenas kriser har startat en intensiv debatt om finansiell\r\nstabilitet. Många olika förslag har förts fram. Ett av de mest framträdande\r\när förslaget om en global omsättningsskatt på valutatransaktioner, en s.\r\nk. Tobinskatt. Skatten är uppkallad efter det förslag som professorn och\r\nnobelpristagaren James Tobin lanserade i början av 1970-talet.\r\nUnder de senaste åren har det gjorts ett stort antal utvärderingar av\r\nTobinskatten av både privata och offentliga organisationer och forum.\r\nRegeringen konstaterar i skrivelsen att det råder mycket delade meningar\r\nom Tobinskatten och dess möjligheter att effektivt motverka finansiella\r\nkriser. Samtliga är dock överens om att det krävs en global överenskommelse\r\nför att en eventuell Tobinskatt ska kunna införas. Eftersom det inte finns\r\nnågon internationell enighet kring skatten är ett införande avlägset,\r\nenligt regeringen. Detta gäller även andra förslag som förts fram, t.ex.\r\nförslagen om ett växelkurssamarbete mellan USA, Japan och EU, en global\r\ncentralbank och en internationell finansinspektion.\r\nRegeringen menar därför i skrivelsen att andra vägar för att förebygga\r\noch hantera finansiella kriser bör prioriteras. Vid sidan av de åtgärder\r\nsom redan vidtagits eller är på väg att implementeras behövs ytterligare\r\nåtgärder för att minska både frekvensen av finansiella kriser och krisernas\r\nkonsekvenser för de drabbade och det internationella finansiella systemet.\r\n\r\n14 punkter för ökad finansiell stabilitet inom fyra områden\r\nI skrivelsen presenteras 14 konkreta förslag för ökad internationell\r\nfinansiell stabilitet inom följande fyra områden:\r\n- Goda regelverk\r\n- Hållbara kapitalflöden\r\n- Krishantering\r\n- Styrformer.\r\nNedan sammanfattas kort förslagen inom respektive område.\r\nRegelverken\r\nUtvärderingen och vidareutvecklingen av existerande regelverk och tillsyn\r\nav de finansiella marknaderna måste fortsätta. Reglerna måste hålla jämna\r\nsteg med den snabba utvecklingen på de finansiella marknaderna.\r\nInförandet av redan utarbetade minimiregler inom det finansiella området\r\nmåste intensifieras (olika typer av minimiregler presenteras i skrivelsen,\r\nsom t.ex. de tolv nyckelstandarder som utarbetats av Financial Stability\r\nForum, FSF). Införandet ska i första hand ske på frivillig basis med hjälp\r\nav bistånd och under övervakning av IMF. Däremot behövs olika typer av\r\npåtryckningar från det internationella samfundet för att få de länder som\r\nbrister i genomförande att införa minimireglerna. Dessutom krävs tvingande\r\nåtgärder för de länder som underlättar eller direkt inbjuder till missbruk\r\nav det finansiella systemet, i form av t.ex. penningtvätt.\r\nFör att förbättra utvecklingsländernas möjligheter att införa minimiregler\r\noch riktlinjer för tillsyn måste det tekniska biståndet och olika typer\r\nav kunskapsstöd till länderna öka. Det svenska biståndet för att främja\r\nefterlevnaden av internationella minimiregler och finansiell tillsyn bör\r\nhöjas. Det kan ske genom ökat stöd till IMF:s tekniska bistånd för\r\ngenomförande av minimiregler och genom samverkan med t.ex. Världsbanken och\r\nde regionala utvecklingsbankerna.\r\nKraftfulla åtgärder krävs mot de länder som inte vill införa de internationella\r\nminimireglerna och som inte vill samarbeta eller utbyta information med\r\nandra länders tillsynsmyndigheter. Det handlar t.ex. om vissa s.k. Offshore\r\nFinancial Centres (OFC) eller offshore-marknader (i skrivelsen beskrivs\r\nutvecklingen av OFC under de senaste tio åren). IMF bör få en mer\r\nframträdande roll i övervakningen av dessa länder. Samtidigt måste det\r\ngränsöverskridande samarbetet och kunskaps- och informationsutbytet mellan\r\ntillsynsmyndigheterna öka.\r\nAmbitionsnivån i kampen mot penningtvätt måste höjas. Bankernas incitament\r\natt kontrollera kontoinnehavare och anmäla misstänkta fall av penningtvätt\r\nmåste stärkas. Det gäller också samarbetet och informationsutbytet mellan\r\nbankerna och myndigheterna i respektive land och mellan olika länder.\r\nAnalyser bör genomföras om de metoder som utvecklas mot bekämpning av\r\nterroristfinansiering även kan användas i bekämpningen av den generella\r\npenningtvätten.\r\nKapitalflöden\r\nIMF bör fortsätta med att identifiera potentiella risker i enskilda\r\nmedlemsländer samt vidareutveckla metoder för att hantera olika risker. En\r\nrisk som bör uppmärksammas är ländernas val av växelkurssystem.\r\nStudier av 1990-talets kriser visar att problem kan uppstå i en situation\r\nmed fast växelkurs och fria kapitalrörelser. Det visar att tillväxtländer\r\nmed fast växelkurs bör gå gradvis till väga när de tar bort olika\r\nkapitalbegränsningar. Metoder för gradvisa kapitalliberaliseringar som\r\nskräddarsys efter enskilda länders förutsättningar och omständigheter bör\r\nutvecklas. IMF kan hjälpa länder att liberalisera kapitalrörelserna.\r\nI vissa situationer kan det vara motiverat att länder inför begränsningar\r\ni de kortfristiga kapitalflödena. Det mest kända exemplet än när Chile i\r\nbörjan av 1990-talet införde begränsningar av det kortfristiga kapitalflödet.\r\nDen internationella acceptansen för denna typ av åtgärder bör öka.\r\nBegränsningarna ska vara icke-diskriminerande, marknadsmässiga och temporära.\r\nDe måste ingå i ett bredare ekonomiskt åtgärdspaket och dessutom måste\r\nen plan för avveckling av begränsningarna presenteras. IMF bör i dessa\r\nsammanhang ha en rådgivande roll.\r\nKrishantering\r\nIMF bör fortsatt vara den organisation som har det främsta ansvaret för\r\natt hantera internationella finansiella kriser genom både utlåning och\r\nrådgivning. Den s.k. konditionaliteten, dvs. de villkor som IMF ställer\r\npå de länder man lånar ut till, ska fortsatt ses över. Grunden i\r\nkonditionaliteten bör vara att villkor som ställs ska rymmas inom IMF:s\r\nkärnområden, dvs. makroekonomiska och finansiella frågor. Konditionaliteten\r\nbör också bli mer resultatorienterad. Det innebär att villkoren för lån\r\nhellre bör utgå från de resultat man vill uppnå i stället för vilka\r\nenskilda ekonomisk-politiska åtgärder som ska genomföras. Därmed ökar\r\nflexibiliteten och låntagarländernas ansvar för att själva vidta de åtgärder\r\nsom krävs för att häva den akuta krisen och skapa en långsiktigt hållbar\r\nekonomisk utveckling. Vidare måste öppenheten öka. Vid en lånesituation\r\nmåste tydligt framgå vad som är IMF:s krav eller konditionalitet och vilka\r\nmål låntagarländerna själva sätter inom ramen för låneprogrammet.\r\nDen privata sektorns deltagande och ansvar för finansieringen och hanteringen\r\nav finansiella kriser måste öka. Systemet och ramverket för den privata\r\nsektorns medverkan måste stärkas och förtydligas. Till exempel bör s.k.\r\nstandardklausuler i obligationskontrakt användas i större utsträckning.\r\nStandardklausuler ökar möjligheterna till omförhandlingar av villkoren i\r\nobligationslån.\r\nEn internationell konkurs- eller skuldomstruktureringsmekanism bör skapas.\r\nEn sådan mekanism skulle ge en mer ordnad och snabbare skuld- omstrukturering,\r\neller t.o.m. nedskrivning av skulder, för de länder som hamnat i en\r\nohållbar skuldsituation. Därmed skulle också förloppet vid kriser bli mindre\r\nutdraget och den slutliga kostnaden för krisen lägre.\r\nStyrformer\r\nArbetet i olika organisationer med att utveckla finansiella standarder\r\noch koder behöver samordnas bättre. De organisationer, t.ex. Financial\r\nStability Forum (FSF), som arbetar med att utveckla minimiregler och\r\nriktlinjer, bör också utöka antalet medverkande länder. Det kan ske genom\r\nsamråd eller genom utvidgat medlemskap. Fler tillväxtländer bör inkluderas\r\ni arbetet för att öka ländernas motivation att genomföra reformer och\r\ninföra minimiregler.\r\nAlla länder ska ha möjlighet att delta i diskussionen om reformeringen av\r\ndet internationella finansiella systemet. Utvecklingsländerna måste kunna\r\ngöra sina röster hörda. Därför bör t.ex. utvecklingsländernas formella\r\ninflytande i IMF stärkas. Vidare bör utvecklingsländerna ges ökat tekniskt\r\nstöd för att effektivisera deras arbete i IMF och förbättra deras kompetens\r\ni de frågor som IMF ansvarar för. IMF:s årsmöten bör ges en tydlig och\r\nförstärkt roll som en global avstämning av åtgärder för förebyggande och\r\nhantering av finansiella kriser. Därmed skulle man kunna få en fortlöpande\r\ninventering av existerande åtgärder, förslag om nya åtgärder samt en\r\növersyn av behovet av resurser för att genomföra åtgärderna.\r\nFör att förbättra regelverken och tillsynen i relevanta tillväxt- och\r\nutvecklingsländer krävs utökade resurser. Den privata sektorn bör delta\r\ni finansieringen av sådan verksamhet eftersom stabila finansmarknader\r\näven ligger i den privata sektorns intresse. En möjlighet är att nå en\r\növerenskommelse mellan industriländerna i t.ex. OECD om att höja avgifterna\r\nför finansmarknadernas tillsyn och avsätta detta belopp till internationella\r\nstödinsatser. Denna möjlighet bör utredas närmare.\r\nUtrikesutskottets yttrande\r\nRegeringens information till riksdagen om Sveriges agerande i IMF och\r\nVärldsbanken\r\nNär det gäller information om och inflytande över Sveriges agerande i IMF\r\noch Världsbanken framhåller utrikesutskottet att flera deltagare vid\r\nkonferensen om Bretton Woods-institutionerna i riksdagen den 28 januari\r\n2004 talat om vikten av att stärka det parlamentariska inflytandet.\r\nStatsrådet Gunnar Lund anförde vid konferensen att regeringens ambition är\r\natt ha en närmare dialog med riksdagen. Inför årsmötena i IMF och\r\nVärldsbanken borde det, enligt statsrådet, ske en kontakt mellan riksdagen\r\noch regeringen. Utrikesutskottet välkomnar en sådan utveckling. I dagsläget\r\nhar regeringen en sådan kontakt med intresseorganisationerna på området.\r\nMen riksdagsledamöterna har större demokratisk legitimitet än\r\nintresseorganisationerna och en ordning där intressegrupperna har större\r\ninflytande\r\nän riksdagen över Sveriges agerande i Bretton Woods-institutionerna är,\r\nenligt utrikesutskottet, olämpligt.\r\nUtrikesutskottet förutsätter därför att regeringen utvecklar en närmare\r\ndialog med riksdagen kring dessa frågor. Regeringen bör ta initiativ till\r\nen diskussion om formerna för dialogen.\r\nUtrikesutskottet erinrar också om utskottets tillkännagivande i betänkande\r\n2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling. I betänkandet anför\r\nutskottet att det är angeläget att regeringen med regelbundna intervall,\r\ni en särskild skrivelse, för riksdagen redovisar hur arbetet i Världsbanken,\r\nIMF och de regionala utvecklingsbankerna fortlöper och Sveriges prioriteringar\r\ni sammanhanget.\r\nDen beställda skrivelsen jämte kontakterna inför institutionernas årsmöten\r\nborde enligt utrikesutskottet ge riksdagen goda förutsättningar för insyn\r\noch inflytande. Utrikesutskottet finner därför inte skäl till någon\r\nriksdagens åtgärd med anledning av motionen om information om den\r\nnordisk-baltiska representationens agerande i IMF och Världsbanken.\r\nUtrikesutskottet\r\nförutsätter att regeringen söker förbättra informationen till både riksdagen\r\noch medborgarna om den nordisk-baltiska representationens agerande.\r\nTobinskatten - global skatt på valutatransaktioner\r\nI likhet med skrivelsen konstaterar utrikesutskottet att det råder mycket\r\ndelade uppfattningar om huruvida Tobinskatten skulle vara ett effektivt\r\nmedel för att motverka finansiella kriser. Vissa har förkastat förslaget\r\nmedan andra pekar på olösta frågor som förslaget aktualiserar. Stort\r\nsamförstånd råder emellertid om att en eventuell Tobinskatt kräver en global\r\növerenskommelse. Skatten måste vara baserad på ett multilateralt åtagande\r\nfrån alla relevanta länder i det finansiella systemet.\r\nDärmed är Tobinskattens införande i praktiken en omöjlighet, skriver\r\nutrikesutskottet.\r\nMan måste beakta den omfattande kritiken av inte bara Tobinskattens förmåga\r\natt uppnå avsedda effekter utan också det faktum att den förutsätter total\r\ninternationell enighet. Regeringen pekar i skrivelsen på andra vägar att\r\nförebygga och hantera finansiella kriser. Dessa vägar bör användas,\r\nfortsätter utrikesutskottet.\r\nÅtgärder för finansiell stabilitet samt IMF:s och Världsbankens\r\nverksamhet\r\nUtrikesutskottet konstaterar att motionärernas krav om större öppenhet,\r\nförbättrade regelverk och tillsyn och ett ökat inflytande för\r\nutvecklingsländerna\r\ni IMF i flera avseenden överensstämmer med den syn som regeringen redovisar\r\ni skrivelsen.\r\nUtrikesutskottet erinrar samtidigt om att utskottet i betänkandet 2003/04:UU3\r\nSveriges politik för global utveckling bl.a. anför att Världsbanken och\r\nIMF under de senaste åren väsentligt förändrat sin verksamhet och anpassat\r\nden till en djupare förståelse kring vad som är effektivt utvecklingssamarbete\r\noch relevanta makroekonomiska åtgärder i fattiga länder. Enligt utskottet\r\när det dock viktigt att Världsbanken och IMF fortsätter förändringsprocessen\r\ninklusive ett ökat inflytande för utvecklingsländerna. Vidare anför\r\nutrikesutskottet i det refererade betänkandet att Bretton Woods-institutionerna\r\nfyller en viktig funktion, inte minst beträffande den internationella\r\nfinansiella stabiliteten liksom för finansieringen av fattigdomsbekämpningen.\r\nUtrikesutskottet erinrar också om att Sverige i EU bl.a. verkat för att\r\nstärka koordineringen mellan olika FN-organ, Bretton Woods-institutionerna,\r\nWTO och de regionala utvecklingsbankerna.\r\nUtrikesutskottet framhåller vidare betydelsen av demokrati och god\r\nsamhällsstyrning för en rättvis och hållbar global utveckling. Dessa har\r\ntidigare inte lyfts fram tillräckligt i utvecklingsansträngningarna. Man\r\nkan diskutera orsakssambanden, men erfarenheterna visar att fattigdom och\r\nsvält är mindre vanligt förekommande i demokratier än i icke-demokratier.\r\nEn annan aspekt, som kom fram vid konferensen om Bretton Woods-institutionerna\r\ni riksdagen den 28 januari 2004, är att det inte finns några empiriska\r\nexempel på att demokratier går i krig med varandra.\r\nUtrikesutskottet finner inte skäl till någon riksdagens åtgärd med anledning\r\nav motionerna i ärendet.\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nVåren 2001 begärde utskottet att regeringen skulle arbeta fram en\r\nglobaliseringsstrategi, där Tobinskatten och andra förslag för att öka\r\nstabiliteten i det internationella finansiella systemet värderades och\r\nprioriterades. Strategin skulle sedan utgöra grunden för Sveriges agerande\r\ni internationella församlingar.\r\nDen nu behandlade skrivelsen 2002/03:118 Spelregler för globala marknader\r\n- svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet är\r\nregeringens svar på utskottets begäran.\r\nUtskottet har granskat skrivelsen och anser med stöd av utrikesutskottets\r\nyttrande att den strategi för att förhindra och hantera finansiella kriser\r\nsom regeringen presenterar i skrivelsen bildar en god grund för Sveriges\r\nagerande i t.ex. IMF och Världsbanken. Utskottet föreslår att skrivelsen\r\nläggs till handlingarna.\r\nGlobal skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker motionerna om Tobinskatt bl.a. med motiveringen att\r\nskatten i praktiken är omöjlig att införa eftersom det saknas en internationell\r\nenighet om att införa skatten. I skrivelse 118 anger regeringen alternativa\r\nvägar för att förebygga och hantera finansiella kriser. Dessa vägar bör\r\nanvändas, enligt utskottet.\r\nJämför reservationerna 1 (v) och 2 (mp).\r\nMotionerna\r\nI motion Fi202 av Sten Tolgfors (m) anförs att avsikten med Tobinskatten\r\när att den ska vara ett handelshinder för pengar. Enligt motionären skadar\r\nalla handelshinder marknadens sätt att fungera. Tobinskatten skulle\r\ninnebära att investeringar i u-länder blir dyrare genom att pengaströmmarna\r\ndit beskattas. Den som vill gynna utvecklingen i u-länder bör inte försvåra\r\nför investeringsströmmarna utan tvärtom se till att mer pengar når dessa\r\nländer. Enligt motionären finns det inte någon global institution som är\r\nlämplig att administrera en Tobinskatt. IMF, Världsbanken och FN har nämnts\r\nsom möjliga organisationer för denna uppgift. Men dessa är vare sig\r\nlämpliga eller har mandat att beskatta människor, företag eller länder. En\r\ndel debattörer menar att intäkterna från en Tobinskatt bör användas för\r\natt finansiera FN:s verksamhet. FN är dock en organisation där länderna\r\när medlemmar och verksamheten bör finansieras av medlemsländerna. Budget\r\noch medlemsavgifter bör baseras på de uppgifter organisationen ska ha,\r\ninte på vilka intäkter en viss finansieringsform ger. Mycket talar också\r\nför att en Tobinskatt strider mot EG-rätten. EU-fördraget slår fast att\r\ndet ska råda fri rörlighet för kapital inom EU. Vid en Tobinskatt skulle\r\nkapitaltransaktioner mellan de EU-länder som infört euron och de länder\r\nsom står utanför euron beläggas med skatt och därmed motverkas. Vidare\r\nanförs att Tobinskatten innebär att beskattningsmakten förs över till\r\ninternationella - icke folkligt kontrollerade - organisationer. Ur en\r\ndemokratisk synvinkel är detta oacceptabelt. Dessutom skulle en stor del\r\nav världens valutahandel flytta till s.k. skatteparadis om skatten infördes.\r\nEnligt motionären bör Tobinskatten avvisas (yrkandena 1-9).\r\nI motion U263  av Lotta N Hedström m.fl. (mp) anförs att globaliseringen\r\noch hastigheten på transaktionerna har ökat känsligheten för störningar.\r\nEnligt motionärerna behövs ett globalt politiskt instrument för att minska\r\nsårbarheten. Tobinskatten är ett sådant instrument. En skatt på 0,1 % bör\r\ninföras på kortsiktiga valutaspekulationer mot alla OECD-valutor. De\r\nnationella centralbankerna bör bli ansvariga för uppbörden. Intäkterna\r\nfrån skatten bör användas som utvecklingsbistånd i FN:s regi (yrkande 8).\r\n\r\nI motion U294  av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att förslagen om en\r\ninternationell skatt på valutatransaktioner, en s.k. Tobinskatt, är en\r\ndålig idé som i praktiken är ogenomförbar. En Tobinskatt skulle med största\r\nsannolikhet leda till högre kapitalkostnader och ökad instabilitet på de\r\nfinansiella marknaderna (yrkande 13).\r\nI motion U322  av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att Sverige med kraft bör\r\nmotarbeta införandet av en s.k. Tobintull eller Tobinskatt. Skatten skulle\r\nframför allt drabba u-länderna. Förutom att skatten fördyrar och försvårar\r\nkapitalanskaffningen för u-länderna innebär Tobinskatten att det blir\r\nsvårare att överföra de viktiga kreditmarknadsinstrument som i-världen\r\nhar utvecklat och som är en förutsättning för ett väl fungerande näringsliv.\r\nSkatten skulle dessutom stimulera framväxten av stora valutaområden.\r\nInom respektive valutaområde skulle kapitalet kunna röra sig fritt utan\r\nbeskattning. Transaktioner till u-länder utanför valutaområdena skulle\r\ndäremot beskattas liksom transaktioner mellan u-länderna (yrkande 5).\r\nI motion Fi12  av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhålls att globalisering\r\nhaft en stor betydelse för att ojämlikheten mellan världens olika länder\r\nminskat avsevärt under de senaste 50 åren. I den processen har globaliseringen\r\nav världens finansmarknader spelat en avgörande roll. De fria internationella\r\nkapitalrörelserna är i grunden en bra utveckling och har varit avgörande\r\nför de fattiga ländernas förmåga att skapa tillväxt. Därför är enligt\r\nmotionärerna en global skatt på finansiella transaktioner, en s.k. Tobinskatt,\r\nen dålig idé. Införs en Tobinskatt stiger kapitalkostnaderna och stigande\r\nkapitalkostnader leder i förlängningen till färre investeringar och lägre\r\ntillväxt. En Tobinskatt skulle sannolikt också öka instabiliteten på\r\nfinansmarknaderna med välfärdsförluster som resultat. En Tobinskatt\r\nförutsätter också att samtliga länder är med i systemet och att kontrollen\r\ni länderna är tillfredställande. Risken är därför uppenbar att enskilda\r\nländer skulle utnyttja situationen och ställa sig utanför systemet. Av bl.\r\na. dessa skäl anser motionärerna att frågan om en Tobinskatt bör avskrivas\r\nfrån dagordningen för en lång tid framöver. Motionärerna anser också att\r\nregeringen i internationella forum bör arbeta mot ett införande av\r\nTobinskatten (yrkandena 1 och 2).\r\nI motion Fi251  av Ulla Hoffmann m.fl. (v) menar motionärerna att en\r\nTobinskatt på valutatransaktioner bör införas för att bl.a. bromsa\r\nspekulationsekonomin. Inkomsterna från skatten bör användas för att bekämpa\r\nden globala fattigdomen. Därför bör Sverige i internationella sammanhang\r\narbeta för att det införs en Tobinskatt (yrkande 1). För att göra en\r\nTobinskatt effektiv vid större akuta kriser bör regeringen även verka för\r\natt skatten eller avgiften höjs när värdet på en valutakurs över- eller\r\nunderskrider en viss spännvidd, enligt ett förslag av den tyske ekonomen\r\nPaul Berndh Spahn (yrkande 2).\r\nI motion Fi264  av Lotta N Hedström m.fl. (mp) anförs att Tobinskatten är\r\nett sätt för det politiska systemet att återta kontrollen över marknaden\r\nsamt skaffa resurser till globalt utvecklingsarbete och fattigdomsbekämpning.\r\nEnligt motionärerna bör regeringen ta fram en strategi för införande av\r\nTobinskatten (yrkande 1). Denna strategi bör bygga på det förslag till\r\nfördrag om en global transaktionsskatt som utarbetats av forskare vid\r\nNetwork Institute for Global Democratization (yrkande 2). I fördraget\r\nföreslås bl.a. att ett land bör åta sig att inbjuda alla övriga länder\r\ntill en konferens eller ett konvent om Tobinskatten (yrkande 3). Enligt\r\nmotionärerna är det inte nödvändigt att alla länder inför Tobinskatten,\r\nutan i ett första steg räcker det med att ett antal länder visar vägen.\r\nSverige bör därför i EU-kretsen driva frågan om att EU är en lämplig grupp\r\nav länder som kan gå i bräschen för att införa skatten (yrkande 4). Enligt\r\nmotionen har Frankrikes nationalförsamling beslutat införa en Tobinskatt\r\nså snart samtliga EU-länder ställt sig bakom förslaget. En sådan deklaration\r\nbör även Sverige utfärda (yrkande 5). I motionen yrkas också på att en\r\nregistrering av alla internationella finansiella transaktioner bör påbörjas\r\ni Sverige och bland EU:s medlemsstater (yrkande 6). Vidare bör regeringen\r\noch Sida ta initiativ till en dialog med folkrörelser från syd och nord\r\ni syfte att ta fram konkreta förslag på hur de resurser Tobinskatten\r\ngenererar ska fördelas (yrkande 7).\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nI skrivelsen går regeringen igenom de för- och nackdelar med Tobinskatten\r\nsom förts fram i en mängd olika utvärderingar och ställningstaganden.\r\nUtifrån denna redovisning och tidigare beredningar av ärendet kan utskottet,\r\ni likhet med regeringen, konstatera att det råder mycket delade uppfattningar\r\nom huruvida Tobinskatten skulle vara ett effektivt medel för att motverka\r\nfinansiella kriser. Vissa har förkastat förslaget medan andra pekar på\r\nolösta frågor som förslaget aktualiserar. Stort samförstånd råder emellertid\r\nom att en eventuell Tobinskatt kräver en global överenskommelse. Skatten\r\nmåste vara baserad på ett multilateralt åtagande från alla relevanta länder\r\ni det finansiella systemet.\r\nNär man bedömer och värderar Tobinskattens egenskaper som instrument för\r\natt skapa finansiell stabilitet måste man beakta dels den omfattande\r\nkritiken mot Tobinskattens förmåga att uppnå avsedda effekter, dels det\r\nfaktum att den förutsätter internationell enighet.\r\nSlutsatsen av en sådan genomgång blir enligt utskottets mening att det i\r\npraktiken är omöjligt att införa Tobinskatten. Utrikesutskottet delar\r\ndenna bedömning i sitt yttrande.\r\nI skrivelsen pekar regeringen på andra vägar och åtgärder att förebygga\r\noch hantera finansiella kriser. Utskottet anser, i likhet med utrikesutskottet,\r\natt dessa vägar bör användas.\r\nMed det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi202 (m) yrkandena 1-9,\r\nU263 (mp) yrkande 8, U294 (fp) yrkande 13, U322 (m) yrkande 5, Fi12 (fp)\r\nyrkandena 1 och 2, Fi251 (v) yrkandena 1 och 2 samt Fi264 (mp) yrkandena\r\n1-7.\r\nÅtgärder för finansiell stabilitet samt IMF:s verksamhet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker motionerna om åtgärder för finansiell stabilitet och\r\nIMF:s verksamhet bl.a. med motiveringen att förslagen i stort sett stämmer\r\növerens med de förslag som regeringen presenterar i skrivelse 118.\r\nJämför reservation 3 (v, mp).\r\nMotionerna\r\nI motion U322  av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att den viktigaste lärdomen\r\nav u-ländernas finanskriser är att det behövs kraftfulla finansinspektioner\r\noch tydliga lagar som reglerar förhållandet på kreditmarknaderna. Banker,\r\nförsäkringsbolag och andra kreditinstitutioner måste stå fria från\r\nländernas regimer. Risken är annars stor att den offentliga lagstiftningen\r\nsätts ur spel genom att statsägda och regimnära banker de facto följer\r\nandra och dolda spelregler. Sverige bör därför i IMF verka för en kod för\r\ntransparenta och öppna finansmarknader så att otillbörlig statlig och\r\nannan påverkan på banker och andra finansiella aktörer förhindras (yrkande\r\n4).\r\nI motion Fi12  av Karin Pilsäter m.fl. (fp) menar motionärerna att Sveriges\r\narbete kring de internationella finansmarknaderna bör inriktas på fem\r\nområden. För det första bör Sverige fortsatt verka för ytterligare\r\navregleringar av marknaderna samt ett ökat stöd till länder som vill öppna\r\nsin ekonomi mot omvärlden. För det andra bör Sverige verka för ökad\r\nöppenhet. På nationell nivå innebär detta att staters öppenhet kring beslut\r\noch mål för den ekonomiska politiken bör öka samt att den ekonomiska\r\nstatistiken blir mer tillförlitlig. Till exempel bör övervägas hur IMF\r\nytterligare kan pressa enskilda länder att offentliggöra de rapporter om\r\nlandets ekonomiska situation som IMF tar fram. På företagsnivå handlar\r\ndet om riktlinjer för revision och öppenhet om aktieägare m.m. För det\r\ntredje bör Sverige verka för att regler och tillsynsstandarder genomförs,\r\nbl.a. genom att arbeta för ökat tekniskt bistånd till t.ex. tillväxtländerna.\r\nFör det fjärde bör Sverige verka för mer skuldavskrivningar för de\r\nfattigaste länderna och för det femte bör Sverige driva på för en ökad\r\nsamordning av det internationella reformarbete på det finansiella området\r\nsom pågår. Vidare bör u-ländernas ställning i IMF och andra internationella\r\nforum stärkas, t.ex. vad gäller frågor om öppenhet och finansiell stabilitet.\r\nEnligt motionärerna bör det också övervägas att införa en internationell\r\nfinansinspektion. En alternativ lösning är att IMF:s tillsynsverksamhet\r\ntydligare än i dag särskiljs från IMF:s övriga verksamheter (yrkande 3).\r\n\r\nI motion Fi251 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att IMF och Världsbanken\r\ni utlåningssituationer pådyvlat de låntagande länderna hårda ekonomiska\r\nprogram som inte tagit hänsyn till vare sig ländernas betalningsförmåga\r\neller programmens sociala eller ekologiska effekter. Sverige bör därför\r\ni internationella sammanhang verka för att hindra IMF och Världsbanken\r\nfrån att påtvinga enskilda länder en viss ekonomisk politik, som t.ex.\r\navregleringar av valutamarknaderna. Varje land bör självt få bestämma\r\nvilken politik och vilka verktyg som ska användas för att uppnå finansiell\r\nstabilitet (yrkande 3). Regeringen bör också ta initiativ till en\r\ninternationell diskussion om vilka institutioner och regelverk som behövs för\r\natt inte 1980- och 1990-talens spekulationskaruseller ska upprepas.\r\nTonvikten bör ligga på finansiella verktyg som premierar stabilitet, ekologisk\r\nuthållighet och utjämning mellan länder (yrkande 4).\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nUtskottet delar motionärernas uppfattningar att större öppenhet, införande\r\nav koder och tillsynsregler, ökad internationell samordning, förbättrade\r\nmöjligheter till skuldavskrivningar samt ett utökat inflytande för u-länderna\r\ni internationella finansiella forum är några viktiga instrument för att\r\nöka den globala finansiella stabiliteten.\r\nUtskottet kan samtidigt konstatera att dessa ganska väl stämmer överens\r\nmed det förslag till strategi för att öka den internationella finansiella\r\nstabiliteten som regeringen presenterar i skrivelsen. Som redovisats\r\ntidigare i betänkandet presenteras i skrivelsen en mängd olika åtgärder\r\ninom fyra prioriterade områden - goda regelverk, hållbara kapitalflöden,\r\nkrishantering och styrformer. Det handlar bl.a. om att vidareutvecklingen\r\nav existerande koder och regelverk måste fortsätta, att införandet av\r\nminimiregler ska intensifieras genom t.ex. utökat tekniskt bistånd, att\r\nmekanismerna för skuldomförhandlingar snabbas upp och förbättras, att\r\nsamordningen mellan olika internationella organisationer vad gäller\r\nutvecklingen och införandet av regelverk förbättras samt att antalet deltagande\r\nländer i organisationerna på olika sätt utökas. Vidare poängteras vikten\r\nav att utvecklingsländerna får större möjligheter att göra sina röster\r\nhörda i t.ex. IMF samt att ramverket för den privata sektorns ansvar och\r\ndeltagande i hanteringen av finansiella kriser stärks och förtydligas.\r\nUtskottet vill det här sammanhanget också erinra om att statsrådet Gunnar\r\nLund vid konferensen om Bretton Woods-institutionerna i januari 2004 bl.\r\na. menade att Sverige på olika sätt ska arbeta för att stärka u-ländernas\r\nställning i IMF och Världsbanken.\r\nVänsterpartiet tar i motion Fi251 upp frågan om IMF:s konditionalitet,\r\ndvs. de villkor och krav som IMF ställer på länder i samband med utlåning.\r\nUtskottet vill erinra om att det sedan några år tillbaka pågår en omfattande\r\növersyn av konditionaliteten. Antalet lånevillkor och graden av detaljrikedom\r\nhar minskat och större tonvikt har lagts på de makroekonomiska och\r\nfinansiella frågorna. Detta är en utveckling som också utrikesutskottet\r\nuppmärksammar i sitt yttrande.\r\nEnligt utskottets mening fyller konditionaliteten en nödvändig roll i\r\nIMF:s långivning. Rätt utformad kan den skapa förutsättningar för en snabb\r\nåterhämtning i länder som drabbats av en finansiell eller ekonomisk kris\r\nsamt förhindra att länderna i framtiden hamnar i liknande situationer.\r\nDäremot är det enligt utskottets mening viktigt att den pågående reformeringen\r\nfortsätter. Utskottet delar regeringens ståndpunkt i skrivelsen att Sverige\r\nbör arbeta för att konditionaliteten blir mer resultatorienterad.\r\nLånevillkoren bör i större utsträckning än tidigare sättas utifrån vad man\r\nvill uppnå i stället för vilka konkreta ekonomisk-politiska åtgärder ett\r\nland bör vidta. En sådan ordning skulle öka låntagarländernas flexibilitet\r\noch öka deras eget ansvar för att vidta de åtgärder som krävs för att\r\nhäva en akut kris och skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar\r\nekonomisk och social utveckling.\r\nSammanfattningsvis konstaterar utskottet att flertalet av de förslag som\r\ntas upp i motionerna ligger i linje med de åtgärder som regeringen\r\npresenterar i skrivelsen. Det finns därför ingen anledning för riksdagen att\r\nvidta några åtgärder med anledning av motionerna. Motionerna U322 (m)\r\nyrkande 4, Fi12 (fp) yrkande 3 och Fi251 (v) yrkandena 3 och 4 avstyrks.\r\n\r\nInformation om Sveriges agerande i IMF och Världsbanken\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nFörhållandena är på väg att förbättras bl.a. genom att riksdagen nyligen\r\nbeställt en regelbundet framtagen skrivelse av regeringen om det fortlöpande\r\narbetet och de svenska prioriteringarna i IMF, Världsbanken och de regionala\r\nutvecklingsbankerna. Vidare angav statsrådet Gunnar Lund vid en konferens\r\nnyligen att det bör ske en kontakt mellan regeringen och riksdagen inför\r\nIMF:s och Världsbankens årsmöten. Utskottet utgår ifrån att regeringen\r\ntar upp en diskussion med riksdagen om hur denna kontakt och dialog ska\r\nutformas. Med hänvisning till detta avstyrker utskottet motionen.\r\nMotionen\r\nI motion Fi251  av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att Sveriges strategi\r\ni internationella församlingar måste bli mer öppen och transparent. Till\r\nexempel är det viktigt att medborgarna i de nordiska och baltiska länderna\r\nfår information om hur deras representanter i den nordisk-baltiska\r\nrepresentationen agerar i IMF och Världsbanken. I andra länder presenteras\r\nårsrapporter om representationens arbete, utfrågningar anordnas och\r\ninformation läggs ut på Internet. Någon sådan ordning finns inte i de\r\nnordisk-baltiska länderna. Regeringen bör därför arbeta för att införa en\r\nliknande ordning vad gäller den nordisk-baltiska representationen (yrkande\r\n6). Vidare bör regeringen årligen rapportera till riksdagen om Sveriges\r\nagerande i IMF och Världsbanken. Inför institutionernas vår- och höstmöten\r\nbör också ansvarig minister offentliggöra och diskutera den svenska linjen\r\ni olika frågor (yrkande 7).\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nEnligt utskottets mening är det viktigt att riksdagens möjligheter att få\r\ninformation om och inflytande över Sveriges agerande i IMF och Världsbanken\r\nförbättras. Utskottet delar motionärernas uppfattning i denna fråga.\r\nRegeringen har i dagsläget kontakter och dialoger med olika\r\nintresseorganisationer\r\ninför IMF:s och Världsbankens årsmöten. Någon liknande dialog förs inte\r\nmed den folkvalda svenska riksdagen. Som utrikesutskottet påpekar i sitt\r\nyttrande är detta på många sätt en olämplig ordning.\r\nEnligt utskottets mening borde det vara en styrka, inte minst för regeringen,\r\natt de ståndpunkter som förs fram i t.ex. IMF och Världsbanken förankrats\r\noch varit föremål för diskussion i riksdagen.\r\nUtskottet vill, i likhet med utrikesutskottet, erinra om att statsrådet\r\nGunnar Lund  vid  en  konferens om Bretton  Woods-institutionerna i\r\nriksdagen  den 28 januari 2004 anförde att regeringens ambition är att ha\r\nen närmare dialog med riksdagen i dessa frågor. Inför årsmötena i IMF och\r\nVärldsbanken borde det, enligt statsrådet, tas en kontakt mellan riksdagen\r\noch regeringen.\r\nUtskottet välkomnar en sådan utveckling och förutsätter att regeringen\r\ntar initiativ till en diskussion med riksdagen om hur denna kontakt och\r\ndialog ska utformas.\r\nUtskottet vill också erinra om att riksdagen med anledning av utrikesutskottets\r\nbetänkande om Sveriges politik för global utveckling (bet. 2003/04:UU3)\r\ntillkännagav att regeringen med regelbundna intervall i en särskild\r\nskrivelse till riksdagen bör redovisa det fortlöpande arbetet och de svenska\r\nprioriteringarna i IMF, Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna.\r\n\r\nSammanfattningsvis delar utskottet utrikesutskottets uppfattning att den\r\nbeställda skrivelsen och de kontakter inför årsmötena som statsrådet Gunnar\r\nLund annonserat skapar goda förutsättningar för riksdagen att få insyn\r\noch utöva inflytande över Sveriges ståndpunkter i de aktuella institutionerna.\r\nUtskottet förutsätter att detta även inbegriper att regeringen förbättrar\r\ninformationen till både riksdagen och allmänheten om den nordisk-baltiska\r\nrepresentationens agerande i IMF och Världsbanken.\r\nEnligt utskottets mening ligger detta i linje med intentionerna i motionen.\r\nMed det anförda avstyrker utskottet därför motion Fi251 (v) yrkandena 6\r\noch 7.</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag\r\ntill riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt, punkt 2 (v)\r\nav Lars Bäckström (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Tobinskatt. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:Fi251 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2002/03:Fi202\r\nyrkandena 1-9, 2002/03:U263 yrkande 8, 2002/03:U294 yrkande 13, 2002/03:U322\r\nyrkande 5, 2003/04:Fi12 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Fi264 yrkandena 1-7.\r\n\r\nStällningstagande\r\nGlobaliseringen och liberaliseringen av världens finansmarknader har\r\nkraftigt ökat omsättningen på marknaderna och bidragit till ett stort antal\r\ninternationella finans- och valutakriser som varit extremt kostsamma,\r\nbåde ekonomiskt, socialt och ekologiskt.\r\nJag och Vänsterpartiet anser därför att Sverige bör arbeta för att införa\r\nen global skatt på valutatransaktioner, en s.k. Tobinskatt, detta i syfte\r\natt dämpa svängningarna på marknaderna, minska riskerna för nya globala\r\nkriser och öka det politiska och demokratiska handlingsutrymmet.\r\nJag kan dela utskottets bedömning att det föreligger betydande svårigheter\r\ni att införa en Tobinskatt. Detta bör dock inte leda till slutsatsen att\r\nSverige inte bör verka för införandet av en Tobinskatt. Det finns t.ex.\r\ngott om exempel på andra områden där det föreligger stora svårigheter att\r\nnå framgång i det internationella samarbetet. Det gäller t.ex. Kyotoprotokollet\r\nför reduktion av koldioxidutsläpp, regler för rättvis handel inom\r\nWTO-förhandlingarna, eller internationella konventioner för att trygga fred,\r\nmänskliga rättigheter eller för reducering av den globala fattigdomen.\r\nDetta har dock inte avhållit en internationell opinion, Sverige som stat\r\neller andra stater att verka i denna riktning.\r\nOckså inom Europeiska unionen har staterna enats om direktiv för beskattning\r\nav kapital, regler som dock inte kan ratificeras eller få full verkan\r\nförrän avtal har tecknats och blivit godkända av alla medlemmar av Europeiska\r\nunionen eller områden som är direkt eller indirekt berörda av detta\r\ndirektiv. Dessa betydande svårigheter har dock inte avhållit unionens stater\r\nfrån att ställa sig bakom direktivet om regler och uppförandekoder för\r\nbeskattning av kapital.\r\nOm en Tobinskatt ska få maximal effekt bör den vara global. För att få\r\ntill stånd en global Tobinskatt krävs självklart stora och långsiktiga\r\ninsatser i organ som FN och andra internationella forum. Frågan kommer\r\nsäkert också att resas om detta kräver någon typ av bindande regler på\r\ninternationell nivå och om internationella påtryckningar och åtgärder mot\r\nländer som ej vill bidra till solidariteten och stabiliteten i det\r\ninternationella samfundet.\r\nEn sådan process kommer att ta tid men den kan inledas genom att några\r\nländer driver på och skapar opinion och genom att ett flertal viktiga\r\nstater därefter sluter avtal om att gemensamt arbeta i denna riktning.\r\nDet finns också flera exempel på gällande internationella avtal och\r\növerenskommelser som fungerar trots att inte alla länder är med. Flera\r\nundersökningar visar dessutom på att det är möjligt att införa en verkningsfull\r\nTobinskatt även om inte alla länder deltar.\r\nSverige bör därför i internationella forum och organisationer aktivt lyfta\r\nfram frågan om en Tobinskatt och agera för att en sådan successivt införs.\r\n\r\nDet har framförts kritik mot att en Tobinskatt inte skulle vara verksam\r\ni akuta krissituationer. Det kan därför finnas anledning pröva det förslag\r\ntill rörlig Tobinskatt som den tyske ekonomen Paul Berndh Spahn lanserat.\r\nEnligt Spahn bör skattesatsen höjas vid tilltagande spekulation för att\r\nförhindra stora spekulativa förlopp.\r\nHur intäkterna från en Tobinskatt skall disponeras och brukas kräver vidare\r\növervägande, men en rimlig inriktning bör kunna vara att använda en\r\nbetydande andel för att minska den globala fattigdomen.\r\nMed ett bifall till denna reservation kommer riksdagen att bifalla motion\r\nFi251 (v) yrkandena 1 och 2. Även motionerna Fi264 (mp) yrkandena 1-7\r\nsamt U263 (mp) yrkande 8 kommer därmed i allt väsentligt att vara\r\ntillgodosedda,.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\njag anfört om Tobinskatten. Jag tillstyrker därmed motion Fi251 (v)\r\nyrkandena 1 och 2. Motionerna Fi202 (m) yrkandena 1-9, U263 (mp) yrkande 8,\r\nU294 (fp) yrkande 13, U322 (m) yrkande 5, Fi12 (fp) yrkandena 1 och 2\r\noch Fi264 (mp) yrkandena 1-7 avstyrks.\r\n\r\n2.      Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt, punkt 2 (mp)\r\nav Yvonne Ruwaida (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om Tobinskatt. Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2002/03:U263 yrkande 8 och 2003/04:Fi264 yrkandena 1-7 och avslår motionerna\r\n2002/03:Fi202 yrkandena 1-9, 2002/03:U294 yrkande 13, 2002/03:U322 yrkande\r\n5, 2003/04:Fi12 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Fi251 yrkandena 1 och 2.\r\n\r\n\r\nStällningstagande\r\nDe senaste decenniernas globalisering av marknaderna har lett till ett\r\nkraftigt ökat antal finansiella kriser. Mellan 1980 och 1998 inträffade\r\n114 bank- och finanskriser, enligt Världsbankens uppgifter, och 1990-talet\r\nhar präglats av flera omfattande valutakriser. Omsättningshastigheten på\r\nett kapital som inte längre har direkt koppling till produktion är svindlande.\r\nDen globala valutahandeln omsätter dagligen ca 1 785 miljarder dollar.\r\nValutahandeln i världen är i dag ca 50 gånger större än varuhandeln.\r\nKriserna har varit enormt kostsamma, både ekonomiskt, socialt och ekologiskt.\r\n\r\nFör att bromsa den växande spekulationsekonomin och underlätta för det\r\npolitiska systemet att återta kontrollen över marknaderna anser jag att\r\nSverige bör arbeta fram en strategi för att införa en global skatt på\r\nvalutatransaktioner, en s.k. Tobinskatt. Skatteförslaget har under de\r\nsenaste åren fått ett brett stöd från den framväxande globala rättviserörelsen\r\nmen även från olika länders parlament och från t.ex. presidenterna i\r\nBrasilien, Chile och Frankrike. Intäkterna från skatten bör bl.a. användas\r\nför att finansiera FN:s millenniemål, vars första prioritet är att avskaffa\r\nextrem fattigdom och hunger.\r\nSveriges strategi bör bygga på det förslag till fördrag om en global\r\ntransaktionsskatt som utarbetats av forskare vid Network Institute for\r\nGlobal Democratization. Enligt fördraget behövs ingen internationell\r\nenighet för att skatten ska kunna införas utan den kan träda i kraft när\r\n30 länder har anslutit sig eller när ett antal stater som motsvarar minst\r\n20 % av den globala valutamarknaden är med. Som ett led i detta bör Sverige\r\ndärför i EU-kretsen driva frågan om att EU är en lämplig grupp av länder\r\nsom kan gå i bräschen för att införa Tobinskatten. Den svenska regeringen\r\noch Sida bör också ta initiativ till en dialog med folkrörelser från syd\r\noch nord i syfte att ta fram konkreta förslag på hur de resurser Tobinskatten\r\ngenererar ska fördelas.\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\njag anfört om Tobinskatten. Jag tillstyrker därmed motionerna U263 (mp)\r\nyrkande 8 och Fi264 (mp) yrkandena 1-7. Motionerna Fi202 (m) yrkandena\r\n1-9, U294 (fp) yrkande 13, U322 (m) yrkande 5, Fi12 (fp) yrkandena 1 och\r\n2 och Fi251 (v) yrkandena 1 och 2 avstyrks.\r\n\r\n3.      Åtgärder för finansiell stabilitet samt IMF:s verksamhet, punkt 3 (v,\r\nmp)\r\nav Lars Bäckström (v) och Yvonne Ruwaida (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om finansiell stabilitet. Därmed bifaller riksdagen\r\ndelvis motion 2003/04:Fi251 yrkandena 3 och 4 och avslår motionerna\r\n2002/03:U322 yrkande 4 och 2003/04:Fi12 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att det är bra att regeringen har tagit fram en strategi för\r\nSveriges agerande i internationella organisationer när det gäller åtgärder\r\nför att öka den globala finansiella stabiliteten. De förslag som presenteras\r\ni skrivelsen stämmer i många stycken överens med vad vi anser är nödvändiga\r\nåtgärder för att förhindra och hantera finansiella kriser.\r\nDäremot anser vi bl.a. att Sverige mer kraftfullt än vad som anges i\r\nskrivelsen bör verka för att förändra och reformera de krav som IMF och\r\nVärldsbanken ställer på enskilda länder i samband med långivning. Dagens\r\nmycket hårdföra krav på ekonomisk och strukturell anpassning, i form av\r\nt.ex. långtgående avregleringar av marknader, får ofta allvarliga sociala\r\noch ekologiska konsekvenser. Ibland har också kraven förvärrat den akuta\r\nkrisen i det aktuella landet eller området. De enskilda ländernas möjlighet\r\natt själva bestämma vilken ekonomisk politik som krävs och vilka\r\nekonomisk-politiska instrument som ska användas för att häva en kris och uppnå\r\nfinansiell stabilitet bör öka.\r\nSverige bör i detta sammanhang också ta initiativ till en bred internationell\r\ndiskussion om vilka institutioner och regelverk som krävs för att inte\r\n1980- och 1990-talens spekulativa ekonomiska klimat ska upprepas. Tonvikten\r\ni en sådan diskussion bör ligga på att upprätta finansiella verktyg som\r\npremierar stabilitet, ekologisk uthållighet och en utjämning av ekologiska,\r\nsociala och ekonomiska klyftor mellan länderna. FN är det bästa forumet\r\nför sådana diskussioner.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nvi anfört om åtgärder för finansiell stabilitet. Vi tillstyrker därmed\r\ndelvis motion Fi251 yrkandena 3 och 4. Motionerna U322 (m) yrkande 4 och\r\nFi12 (fp) yrkande 3 avstyrks.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nSkrivelsen\r\nRegeringens skrivelse 2002/03:118 Spelregler för globala marknader - svensk\r\nstrategi för ökad internationell finansiell stabilitet.\r\nFöljdmotion\r\n2003/04:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om globaliseringens betydelse för de fattiga ländernas utveckling.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen i internationella forum skall arbeta emot den s.\r\nk. Tobinskatten.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ökad öppenhet, en bra tillsyn, skuldaviseringar och\r\nstrukturella reformer bör prioriteras i Sveriges ställningstaganden i\r\ninternationella finansiella frågor.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2002\r\n2002/03:Fi202 av Sten Tolgfors (m):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Tobinskatten är ett handelshinder för pengar.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att tanken på en ny och global beskattningsnivå bör avvisas.\r\n3.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det inte finns någon global beslutsinstans som är myndig\r\neller är lämplig att fatta beslut om, administrera eller upprätthålla\r\nTobinskatten.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att det inte finns någon global instans som är lämplig eller\r\nmyndig att besluta om användningen av eventuella intäkter från en Tobinskatt.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de ökade kostnader och risker för internationella investerare\r\nsom en Tobinskatt skulle föra med sig drabbar investeringar i\r\nutvecklingsländerna\r\nhårdast.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om de negativa effekterna av en Tobinskatt på utvecklingsländernas\r\nekonomier.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Tobinskatten och EG-rätten.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Tobinskattens demokratiska problem.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Tobinskatten leder till att valutahandel flyttar till\r\nskatteparadis.\r\n2002/03:U263 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Tobinskatten.\r\n2002/03:U294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om en internationell skatt på valutatransaktioner.\r\n2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i IMF skall verka för en kod för transparenta och\r\nöppna finansmarknader.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en s.k. Tobinskatt, ett slags tull på kapitalrörelser till\r\nu- länder, med kraft bör motarbetas.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:Fi251 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i internationella sammanhang agerar för att det\r\ninförs en transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i internationella sammanhang bör agera för att en\r\ns.k. Tobinskatt kombineras med en högre avgift när valutakurser rusar i\r\nväg uppåt eller nedåt utanför en viss spännvidd.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att hindra\r\nIMF och Världsbanken från att försöka påtvinga enskilda länder en viss\r\nform av ekonomisk politik.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Sverige bör ta initiativ till en internationell diskussion\r\nom vilka institutioner och regelverk som behövs för att inte 1980- och\r\n1990-talens spekulationskaruseller skall upprepas och att tonvikten här\r\nbör ligga på att upprätta finansiella verktyg som premierar stabilitet,\r\nekologisk uthållighet och en utjämning av ekologiska, sociala och ekonomiska\r\nklyftor mellan länder.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att öka insynen och rapporteringen från den nordisk-baltiska\r\nrepresentationen.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen årligen bör rapportera till riksdagen om Sveriges\r\nagerande i IMF och Världsbanken och att ansvarig minister inför varje\r\nvår- och höstmöte bör diskutera den svenska linjen så att denna också\r\nblir offentliggjord för allmänheten.\r\n2003/04:Fi264 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att skyndsamt utreda en svensk strategi för Tobinskatt.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att utredningen bör utgå från förslagen i Draft Treaty\r\non Global Currency Transaction Tax.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att inbjuda alla länder till ett konvent om Tobinskatt\r\nför att utröna intresset för ett konventionsarbete.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att Sverige i EU-kretsen bör driva frågan om EU som\r\nlämplig startgrupp.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att i EU, i likhet med Frankrike, deklarera sin avsikt\r\natt stödja ett arbete för Tobinskatt, så snart uppslutning av flera länder\r\nfinns.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att en registrering av alla internationella finansiella\r\ntransaktioner bör påbörjas i Sverige och bland EU:s medlemsstater.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om att regeringen och Sida bör ta initiativ till en dialog\r\nmed folkrörelser från syd och nord för att ta fram konkreta förslag på\r\nhur de resurser som en Tobinskatt genererar skall fördelas.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nUtrikesutskottets yttrande 2003/04:UU2y\r\nSpelregler för globala marknader - svensk strategi för ökad internationell\r\nfinansiell stabilitet\r\nTill finansutskottet\r\nFinansutskottet har berett utrikesutskottet tillfälle att avge yttrande\r\növer regeringens skrivelse 2002/03:118 Spelregler för globala marknader\r\n- svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet.\r\nUtrikesutskottet har beslutat att avge yttrande samt att, under förutsättning\r\nav finansutskottets medgivande, med detta yttrande överlämna motionerna\r\n2002/03:Fi202 (m) yrkandena 3, 4 och 6 samt 2002/03:U263 (mp) yrkande 8\r\ntill finansutskottet.\r\nRegeringens skrivelse lämnas mot bakgrund av vad finansutskottet anfört\r\ni betänkande 2000/01:FiU25 Global skatt på valutamarknaderna, s.k.\r\nTobinskatt. Utrikesutskottet avgav yttrande 2000/01:UU3y i det ärendet.\r\nUtskottet\r\nUtskottets beredning av ärendet\r\nYttrandet har arbetats fram av utskottets arbetsgrupp för bankfrågor.\r\nBankgruppen har bl.a. tagit del av en rapport från Holger Gustafsson (kd),\r\nledamot av utskottet och bankgruppen, om ett möte i Parliamentary Network\r\non the World Bank (PNoWB) i mars 2003. Vidare har uppsatsen Globalisation\r\nand democracy  av Carl B Hamilton (fp), också ledamot av utskottet och\r\nbankgruppen, tjänat som underlag för bankgruppens arbete.1\"Globalisation\r\nand Democracy\", i Baldwin, R och Winters, L.A. (red), Challenges to\r\nGlobalisation, University of Chicago Press, utkommer 2004.\r\nInformation om Världsbanken och IMF har inhämtats under utskottets besök\r\ni Washington i januari 2004 och vid en konferens om Bretton\r\nWoods-institutionerna\r\nsom hölls i riksdagen den 28 januari 2004. Konstitutionsutskottets utfrågning\r\nom EU och den parlamentariska demokratin den 3 februari 2004 belyste också\r\nfrågor som diskuteras i detta yttrande.\r\nInledning\r\nRegeringen redovisar i skrivelse 2002/03:118 Spelregler för globala\r\nmarknader - svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet\r\nen globaliseringsstrategi som ska utgöra grunden för Sveriges agerande\r\ni olika internationella församlingar. Utskottet behandlar inledningsvis\r\nnågra aspekter på parlamentens roll i den internationella politiken.\r\nDärefter behandlar utskottet motionerna och skrivelsen.\r\nParlamentens roll\r\nRiksdagen hanterar allt fler internationella frågor i sitt dagliga arbete.\r\nInom skilda politikområden aktualiseras internationella aspekter. Det\r\ninternationella beroendet skapar både begränsningar och möjligheter. I en\r\nformell mening kan internationaliseringen synas begränsa utrymmet för\r\nriksdagens beslutsfattande. Reellt skapar dock internationaliseringen\r\nutrymme samt nya förutsättningar för riksdagen och dess ledamöter att\r\nutöva påverkan också på andra arenor än den nationella.\r\nSamtidigt som internationella frågor har blivit allt viktigare för\r\nparlamentens vardagliga arbete har parlamenten blivit allt viktigare i den\r\ninternationella politiken. Många internationella organisationer söker på\r\nolika sätt relatera till parlament och parlamentariker. Utvecklingen kan\r\nuppfattas som att internationella organisationer försöker skapa ökad\r\nlegitimitet för den egna verksamheten, men inspiration kan också ha hämtats\r\nfrån den framgångsrika växelverkan mellan ministerråd och\r\nparlamentarikerförsamling\r\nsom finns inom organisationer såsom Europarådet.\r\nInternationella finansieringsinstitutioner och parlament\r\nEtt exempel på den ökade parlamentariska aktiviteten i frågor kring\r\ninternationella finansieringsinstitutioner är Parliamentary Network on the\r\nWorld Bank (PNoWB). PNoWB  är ett parlamentariskt nätverk som anordnat\r\nårliga möten sedan år 2000. Nätverket har bildats på initiativ av\r\nparlamentariker. Riksdagen har deltagit med en eller två deltagare vid varje\r\nmöte, senast den 15-16 februari 2004 i Paris.\r\nEn bakgrund till nätverket är att Världsbankens arbetsmetoder och\r\nprioriteringar i den globala miljön har utsatts för kraftfull kritik av NGO:er\r\n(non-governmental organizations) och gatudemonstrationer. I syfte att\r\narbeta med större öppenhet och i dialog med medborgarna globalt söker\r\nbanken någon form av parlamentariskt forum för dialog. Genom att vända\r\nsig till parlamentariker vinner man högre legitimitet.\r\nKonferensen kan inte ses som en parlamentarisk församling i sig, utan i\r\nstället som ett löst sammansatt nätverk med parlamentariker som har ett\r\nspeciellt intresse för den typ av bistånd och utveckling som Världsbanken\r\nförväntas bidra med. Det är en konferens där Världsbanken möter både\r\ngivarländernas och mottagarländernas parlamentariker i ett försök till\r\nkonstruktiv dialog kring komplicerade problem.\r\nOckså Internationella valutafonden (IMF) söker utveckla kontakterna med\r\nnationella parlamentariker.2Report of the Working Group of IMF Executive\r\nDirectors on Enhancing Communication with National Legislators. 15 januari\r\n2004. Inom IMF har en arbetsgrupp tillsatts i detta syfte. IMF har arbetat\r\nnära PNoWB  bl.a. genom att anställda vid IMF har deltagit i de årliga\r\nmöten som anordnats av PNoWB. När frågor av intresse för IMF har diskuterats\r\nvid konferenser anordnade av Interparlamentariska unionen (IPU) har IMF\r\ndeltagit som observatör. Vidare har IMF anordnat seminarier i enskilda\r\nländer, bl.a. i Zambia, Indonesien och Kenya, i syfte att förklara IMF:s\r\nroll för parlamentariker.\r\nUtskottet vill framhålla att det är angeläget att söka legitimitet för\r\nett effektivt bistånd hos bl.a. givarländernas medborgare genom ett\r\nengagemang från deras valda parlamentariker.\r\nParlamentarikers respektive intressegruppers aktivitet\r\nEnskilda organisationer, s.k. NGO:er, är ofta aktiva i internationella\r\nsammanhang, t.ex. genom att de anordnar möten i anslutning till större\r\ninternationella konferenser. Detta är i sig positivt.\r\nUtskottet vill dock framhålla att parlamentariker är folkvalda. De har\r\ndärigenom i allmänna val vunnit en legitimitet som företrädare för\r\nmedborgarna i sitt hemland som NGO:er helt saknar. Trots detta har\r\npåtryckargrupper, som kan vara ett slag av NGO:er, normalt större genomslag i\r\nde opinionsbildnings- och inflytandeprocesser som föregår besluten i\r\ninternationella sammanhang. Från demokratisk synpunkt är detta problematiskt\r\nbl.a. därför att det kan leda till en falsk föreställning om folklig\r\nförankring av beslut, när förankringen i stället skett hos en grupp aktivister\r\nutan definierat mandat eller ur demokratisk synpunkt säkra interna\r\nbeslutprocesser och av vilka ansvar ej kan utkrävas.\r\nFolkets valda representanter bör ha möjlighet att tidigt och i relevanta\r\nforum delta i den strategiska opinionsbildning som får betydelse för\r\nförhållandena i respektive hemländer. Alternativet är att parlamentarikerna\r\ni samband med ratifikation eller antagande av följdlagstiftning i det\r\negna parlamentet bara kan acceptera eller förkasta dokument i sin helhet,\r\nvilka de själva inte kunnat påverka annat än marginellt men som starkt\r\ninfluerats av intressegrupper.\r\nRiksdagsledamöters möjlighet att delta i internationella konferenser\r\nUtskottets resonemang om parlamentarikers legitimitet innebär att det är\r\nviktigt att riksdagens ledamöter har möjlighet att delta i internationella\r\nkonferenser. Det är inte tillfredsställande om det främst är påtryckargrupper\r\nmed stora ekonomiska resurser som kan göra sin röst hörd.\r\nRiksdagen bör således avsätta tillräckliga finansiella resurser för detta\r\nändamål. Vid beslut om vilka ledamöter som ska delta bör beaktas vikten\r\nav att politiska åsiktsskillnader avspeglas, men också att den tyngd\r\nväljarna givit åt olika uppfattningar får genomslag. En jämn könsfördelning\r\nska eftersträvas.\r\nEn bedömning av vilka konferenser som riksdagens ledamöter ska delta i\r\nbör göras mot bakgrund av flera faktorer. Frågor där riksdagen särskilt\r\nhar engagerat sig är viktiga att följa upp internationellt. Samtidigt kan\r\nandra frågor, som riksdagen ännu inte uppmärksammat, vara angelägna att\r\ninformera sig om. En avvägning får också göras mot i vilken utsträckning\r\nparlamentarikerna kan förväntas få tillfälle att utöva inflytande, formellt\r\neller informellt. Mindre meningsfulla konferenser ska undvikas.\r\nInte minst konferenser om internationell finansiell stabilitet kan beröra\r\nflera utskott. Det är då viktigt att finna former som innebär att alla\r\nberörda utskott engageras. Det kan röra sig om så enkla saker som att\r\nåterrapporteringen sker inte bara till det utskott som skickat representanter\r\nutan till samtliga berörda utskott.\r\nRiksdagsstyrelsen har tidigare gjort ställningstaganden som ligger i linje\r\nmed vad utskottet anfört i denna del.\r\nParlamentariker i internationella sammanhang\r\nEnskilda riksdagsledamöter som uppträder i internationella sammanhang kan\r\ninte binda riksdagen. Det torde dock vara en styrka i internationella\r\nsammanhang att kunna hänvisa till en riksdagens ståndpunkt i de frågor\r\nsom diskuteras. Det är naturligt att riksdagens ledamöter söker olika\r\nvägar, också på den internationella arenan, i syfte att vinna genomslag\r\nför riksdagens uppfattningar i skilda frågor. En ökad internationell\r\naktivitet kan i sig vara ett incitament för riksdagen i dess helhet att\r\nägna internationella frågor ökad uppmärksamhet i det vardagliga arbetet.\r\nOm riksdagens syn på olika frågor sprids internationellt blir arbetet i\r\nriksdagen med frågorna mer relevant. Det är därför viktigt att de\r\nriksdagsledamöter som deltar i t.ex. en viss interparlamentarisk konferens är\r\nväl förtrogna med riksdagens beslut i de frågor som ska diskuteras.\r\nRegeringens särskilda roll i utrikespolitiken måste naturligtvis respekteras.\r\n\r\nVid WTO:s ministermöte i Singapore i december 1996 gavs ett intressant\r\nexempel på parlamentariskt inflytande. Dåvarande handelsministern, som\r\nledde den svenska delegationen, har i ett tal redovisat följande:\r\nI delegationen ingick två riksdagsledamöter, en socialdemokrat och en\r\nmoderat, som dessutom var ledamöter i riksdagens EU-nämnd. Detta gjorde\r\natt jag genom sammansättningen av delegationen kunde förvissa mig om\r\nparlamentarisk förankring när det blev nödvändigt. Jag frågade helt enkelt\r\nom de, på vägar av sina partigrupper, var emot att jag röstade på ett\r\nvisst sätt i slutförhandlingarna. Det är samma formulering som EU-nämndens\r\nordförande använder för att konstatera att det inte finns en majoritet\r\nemot regeringens föreslagna agerande i ministerrådet. Ett nekande besked\r\nfrån parlamentsledamöterna i Singapore gav mig ett väsentligt mandat.3Björn\r\nvon Sydow Decision making in a European Perspective  (tal 1997-06-14).\r\n\r\nDetta är ett exempel på hur parlamentariker kan medverka i internationella\r\nprocesser.\r\nUtskottet vill vidare erinra om att internationella frågor är lättare att\r\nförankra nationellt om valda parlamentariker kan få insyn och kunskap\r\ninternationellt. Parlamentarikernas internationella arbete måste återkopplas\r\ntill den nationella debatten. För riksdagens del innebär det att det ska\r\nske en återkoppling till riksdagen sedan riksdagsledamöter deltagit i\r\ninternationella konferenser.\r\nOm de internationella erfarenheterna kan utnyttjas i den nationella\r\npolitiken ökar också incitamenten för att vara aktiv i internationell politik.\r\nKoppling mellan internationell och nationell politik innebär att\r\ninternationell aktivitet bör värdesättas nationellt. Det är viktigt att kunskap\r\nom de insatser som görs av parlamentariker internationellt sprids också\r\nnationellt.\r\nFrågan om demokrati på internationell nivå kan ibland leda till krav på\r\natt organisationer som WTO och Världsbanken ska vara mer demokratiska.\r\nDet är dock oklart vad det är som åsyftas med detta. Är det demokratiskt\r\natt Maltas knappt 400 000 invånare har samma inflytande som Kinas nära 1,\r\n3 miljarder invånare? Varför ska icke-demokratiska länder ha samma inflytande\r\nsom demokratiska länder, om det är demokrati som eftersträvas?\r\nRiksdagens och regeringens dialog\r\nI det föregående har utskottet argumenterat för vikten av att enskilda\r\nparlamentariker är aktiva i internationella sammanhang. Riksdagen bör\r\nockså föra en löpande dialog med regeringen.\r\nUtskottet vill hänvisa till sitt tidigare ställningstagande att regeringen\r\nbör verka för att folkets valda representanter får vederbörliga\r\npåverkansmöjligheter såväl i förberedelsefasen inför betydelsefulla\r\ninternationella\r\nkonferenser (exempelvis inom kommittéer som förbereder sådana konferenser)\r\nsom när dessa konferenser genomförs (bet. 2001/02:UU4 s. 16).\r\nUtskottet vill särskilt betona att när det gäller viktigare internationella\r\nkonferenser som den svenska regeringen anordnar är det en självklarhet\r\natt riksdagsledamöter erbjuds utrymme att delta och påverka.\r\nVid konferensen om Bretton Woods-institutionerna i riksdagen den 28 januari\r\n2004 framhöll flera talare vikten av att stärka det parlamentariska\r\ninflytandet. Statsrådet Gunnar Lund anförde att regeringen har som ambition\r\natt ha en närmare dialog med riksdagen. Inför årsmötena i IMF och\r\nVärldsbanken borde det, enligt statsrådet, tas kontakt mellan riksdagen och\r\nregeringen. För närvarande finns en sådan kontakt mellan regeringen och\r\nintresseorganisationerna.\r\nUtskottet välkomnar utvecklade kontakter mellan riksdag och regering i\r\ndessa frågor. Som utskottet anfört ovan har parlamentariker mer demokratisk\r\nlegitimitet än intresseorganisationer och en ordning där intressegrupper\r\nhar större inflytande än riksdagen över Sveriges agerande i Bretton\r\nWoods-institutionerna är olämpligt.\r\nUtskottet förutsätter således att regeringen utvecklar en närmare dialog\r\nmed riksdagen kring dessa frågor. Regeringen bör ta initiativ till en\r\ndiskussion om formerna för dialogen.\r\nUtskottet vill i detta sammanhang erinra om riksdagens tillkännagivande\r\ni betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling  (s.\r\n160):\r\nFlera motioner efterfrågar ett ökat inflytande för riksdagen. Utskottet\r\nnoterar att Världsbanken initierat ett flertal möten med parlamentariker\r\nför att öka dessa aktörers intresse för och inflytande över bankens\r\nverksamhet. Utskottet välkomnar detta men anser samtidigt att det är angeläget\r\natt den svenska riksdagen av regeringen informeras om och kan påverka\r\nbankens arbete. Utskottet anser att detsamma bör gälla för IMF och de\r\nregionala bankerna. Utskottet anser det därför angeläget att regeringen\r\nmed regelbundna intervall för riksdagen, i en särskild skrivelse, redovisar\r\nhur arbetet i dessa institutioner förlöper och vilka de svenska\r\nprioriteringarna är. Riksdagen får därigenom möjlighet att delge sina synpunkter\r\npå regeringens arbete i de olika bankerna och finansieringsinstitutionerna.\r\nDetta bör ges regeringen till känna.\r\nDen skrivelse som riksdagen beställt torde jämte kontakterna inför\r\ninstitutionernas årsmöten skapa goda förutsättningar för riksdagen att få\r\ninsyn och kunna utöva inflytande. Det ligger också i regeringens intresse\r\natt förankra de ståndpunkter som framförs internationellt. Det är en styrka\r\natt kunna hänvisa till att ståndpunkterna är förankrade.\r\nUtskottet övergår nu till att behandla skrivelsen och motionerna.\r\nTobinskatten - global skatt på valutatransaktioner\r\nSkrivelsen\r\nRegeringen erinrar i skrivelsen om att 1990-talets kriser, och då särskilt\r\nAsienkrisen, har medfört en intensifierad debatt om finansiell stabilitet.\r\nDet som i dagligt tal kallas för globaliseringen har ofta hamnat i centrum\r\nför debatten. Genom globaliseringen har de nationella finansiella marknaderna\r\nintegrerats och omfattningen av de globala kapitalflödena har ökat dramatiskt.\r\n\r\nDebatten kring den finansiella globaliseringen och behovet av att främja\r\nfinansiell stabilitet har ånyo väckt intresset för förslaget om en\r\nomsättningsskatt på valutatransaktioner. Professor James Tobin lanserade på\r\n1970-talet en nygammal idé om omsättningsskatt på valutatransaktioner.\r\nFörslaget syftade i första hand till att skapa större handlingsutrymme\r\nför länder att bedriva en självständig finans- och penningpolitik. Frågan\r\nom finansiella kriser var av underordnad betydelse i Tobins resonemang,\r\nliksom frågan om skatteintäkterna. Det är emellertid dessa två aspekter\r\nav förslaget som rönt störst uppmärksamhet på senare år.\r\nDet råder starkt delade uppfattningar huruvida valutamarknadens omsättning\r\när en väsentlig orsak till finansiella kriser och om förslaget om en\r\nTobinskatt skulle kunna motverka uppkomsten av sådana kriser. Debatten om\r\nskatten har varit mest framträdande i Europa och Kanada. Frankrikes\r\npresident Jacques Chirac och f.d. premiärminister Jospin gjorde uppmärksammade\r\nuttalanden till stöd för Tobinskatten. Tysklands förbundskansler Schröder\r\nhar manat till debatt i EU, men har samtidigt framhållit att han är tveksam\r\ntill Tobinskatten. I november 2001 fattade Frankrikes nationalförsamling\r\nett principbeslut om att Frankrike ska införa en Tobinskatt så snart som\r\nsamtliga EU:s medlemsländer ställer sig bakom förslaget. På liknande sätt\r\nantog Kanadas federala parlament i mars 1999 ett positivt, men icke\r\nbindande, uttalande om en transaktionsskatt på den internationella\r\nvalutahandeln.\r\n\r\nAndra har intagit en mer kritisk hållning till förslaget. Den europeiska\r\nkommissionen presenterade i mars 2002 för EU:s finansministrar en\r\nglobaliseringsrapport som bl.a. berör Tobinskatten. Kommissionen pekade på\r\natt en Tobinskatt, tvärtemot Tobins avsikt, riskerar att öka fluktuationerna\r\ni valutakurser. En stor del av de kortsiktiga valutatransaktionerna har\r\nnämligen en stabiliserande funktion. Varje valutatransaktion med en\r\nbakomliggande kapital- och varutransaktion ger upphov till en lång rad\r\naffärer mellan olika banker där valutahandlare i flera led försöker täcka\r\nrisken av valutatransaktionen. En Tobinskatt skulle därmed kunna leda\r\ntill ökade risker och verka destabiliserande på valutamarknaderna. Dessutom\r\ndrog kommissionen slutsatsen att en Tobinskatt sannolikt är för begränsad\r\nför att avskräcka valutaspekulanter eller kapitalflykt vid förväntningar\r\nom en devalvering, och det är just vid sådana tillfällen som valutarörelserna\r\nblir som häftigast.\r\nEuropaparlamentet har också behandlat frågan vid ett flertal tillfällen.\r\nParlamentet höll bl.a. en diskussion om Tobinskatten redan 1993, efter\r\nkrisen för det europeiska växelkurssamarbetet, EMS. I mars 1999 lade\r\nparlamentet fram en ingående rapport om Tobinskatten. Rapporten var kritisk\r\ntill påståendet att en Tobinskatt skulle bidra till minskad risk för\r\nvalutakriser medan inkomsterna av en skatt antogs vara betydande. Med\r\nhänvisning till problemen med att införa en skatt på valutatransaktioner\r\ndrog rapporten också slutsatsen att en Tobinskatt måste införas på global\r\nnivå för att nå syftet att öka den finansiella stabiliteten.\r\nSamma slutsats drog G7-ländernas finansministrar i ett uttalande om\r\nTobinskatten vid toppmötet i Genua i juli 2001. De menade att skatten kan\r\nöka den finansiella instabiliteten om det inte råder en global överenskommelse\r\nom att införa den. Dessutom pekade G7-länderna på risken för att skatten\r\nbidrar till ökade växelkursfluktuationer, att den inte är tillräckligt\r\navskräckande för att motverka kapitalflykt och att den drabbar samtliga\r\nformer av kortfristiga kapitalflöden och därmed är skadlig för tillväxten.\r\n\r\nOckså i internationella organisationer har förslaget om Tobinskatten\r\ndiskuterats vid flera tillfällen, men då mer med utgångspunkt i skattens\r\neventuella inkomstbringande fördelar. Framför allt har skatten behandlats\r\ninom ramen för FN. Den s.k. Carlsson - Ramphal - kommissionen (1995)\r\npresenterade bl.a. Tobinskatten som ett sätt att finansiera FN:s bistånd\r\noch annat utvecklingsbistånd. Rapporten underströk också behovet av att\r\nbeakta de många praktiska problem som finns med förslaget. På senare tid\r\naktualiserades frågan om skatt på valutatransaktioner i förberedelserna\r\ninför det s.k. högnivåmötet om utvecklingsfinansiering, UN Conference on\r\nFinancing for Development, som ägde rum i mars 2002 i Monterrey, Mexiko.\r\n\r\nRegeringen anför att det således råder mycket delade uppfattningar om\r\nhuruvida Tobinskatten skulle vara ett effektivt medel för att motverka\r\nfinansiella kriser. Vissa har förkastat förslaget. Andra pekar på olösta\r\nfrågor som förslaget aktualiserar. Stort samförstånd råder emellertid om\r\natt en eventuell Tobinskatt kräver en global överenskommelse. Skatten\r\nmåste vara baserad på ett multilateralt åtagande från alla relevanta länder\r\ni det finansiella systemet. Därmed är Tobinskattens införande avlägset i\r\ndagsläget.\r\nSamma sak gäller en rad andra förslag som, i likhet med Tobinskatten,\r\nlagts fram i kölvattnet av Asienkrisen. Bland annat har förslag formulerats\r\nom växelkurssamarbete mellan USA, EU och Japan, en global centralbank, en\r\nform av internationell finansinspektion, eller ett offentligt försäkringsbolag\r\nför att skydda privata investerare mot betalningsinställelser på skuld.\r\nDet\r\nråder i många fall tveksamhet om fördelarna med dessa förslag och om olika\r\npraktiska aspekter av dem. Det har därför inte hittills varit möjligt att\r\nnå en överenskommelse om att genomföra den här typen av reformer. Därmed\r\nhar behovet ökat av att undersöka andra vägar att främja finansiell\r\nstabilitet som inte i första hand förutsätter nya institutionsbyggen eller\r\nfullständig global enighet. När vi värderar och prioriterar olika sätt\r\natt främja internationell finansiell stabilitet, måste vi beakta de\r\nfrågetecken kring Tobinskattens förmåga att uppnå avsedda effekter liksom\r\ndet faktum att den förutsätter internationell enighet. Andra vägar att\r\nförebygga och hantera finansiella kriser bör ges prioritet.\r\nMotionerna\r\nI flera motioner diskuteras Tobinskatten. I motionerna 2003/04:Fi12 av\r\nKarin Pilsäter m.fl. (fp), 2002/03:Fi202 av Sten Tolgfors (m), 2003/04:U322\r\nav Bo Lundgren m.fl. (m) samt 2002/03:U294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)\r\navvisas tankarna på en Tobinskatt. Stöd för Tobinskatt uttrycks i motionerna\r\n2003/04:Fi251 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) samt 2002/03:U263 och 2003/04:Fi264,\r\nbåda av Lotta N Hedström m.fl. (mp).\r\nUtskottet\r\nUtskottet har tidigare anfört att de problem som tas upp i debatten om\r\nTobin-skatten är väsentliga för den internationella utvecklingen i stort,\r\ninte minst eftersom de utgör aspekter på vad som kommit att kallas\r\nglobaliseringen (yttr. 2000/01:UU3y). Problemen hänger inbördes samman och\r\ndet har föreslagits en rad olika medel, däribland införandet av en Tobinskatt,\r\nför att komma till rätta med dem.\r\nSom regeringen konstaterar råder det mycket delade uppfattningar om\r\nhuruvida Tobinskatten skulle vara ett effektivt medel för att motverka\r\nfinansiella kriser. Vissa har förkastat förslaget medan andra pekar på\r\nolösta frågor som förslaget aktualiserar. Stort samförstånd råder emellertid\r\nom att en eventuell Tobinskatt kräver en global överenskommelse. Skatten\r\nmåste vara baserad på ett multilateralt åtagande från alla relevanta länder\r\ni det finansiella systemet. Därmed är Tobinskattens införande i praktiken\r\nen omöjlighet.\r\nMan måste beakta den omfattande kritiken av inte bara Tobinskattens förmåga\r\natt uppnå avsedda effekter utan också det faktum att den förutsätter total\r\ninternationell enighet. Regeringen pekar i skrivelsen på andra vägar att\r\nförebygga och hantera finansiella kriser. Dessa vägar bör användas.\r\nUtskottet finner inte någon riksdagens åtgärd påkallad med anledning av\r\nmotionerna.\r\nÅtgärder för finansiell stabilitet samt IMF:s och Världsbankens\r\nverksamhet\r\nSkrivelsen\r\nRegeringen anför i skrivelsen att Mexikokrisen och Asienkrisen blev\r\nväckarklockor för det internationella samfundet. Sedan dess pågår ett\r\nintensivt och omfattande arbete för att öka stabiliteten i det globala\r\nfinansiella systemet. Det handlar om att förebygga kriser, men också om\r\natt hantera de kriser som trots allt kommer att uppstå i framtiden.\r\nDet finns inga enkla lösningar. Olika kriser och länder kräver olika typer\r\nav insatser. För att nå resultat krävs en bred uppsättning åtgärder och\r\natt ett stort antal länder respekterar dem. Att förstärka det finansiella\r\nsystemet är en fortlöpande process. Regeringen välkomnar den internationella\r\ndiskussion som tagit fart om vilken typ av åtgärder som är lämpliga för\r\natt främja finansiell stabilitet på lång sikt, men strävar samtidigt efter\r\natt åstadkomma förbättringar inom existerande strukturer.\r\nRegeringens strategi för främjandet av finansiell stabilitet identifierar\r\nfyra övergripande områden där reformarbetet behöver drivas vidare:\r\nRegelverk\r\nKapitalflöden\r\nKrishantering\r\nStyrformer.\r\nRegeringen presenterar ett antal förslag inom respektive område.\r\nRegelverk\r\nUtvärderingen och vidareutvecklingen av existerande regelverk och tillsyn\r\nav de finansiella marknaderna måste fortsätta. Reglerna måste hålla jämna\r\nsteg med den snabba utvecklingen på de finansiella marknaderna.\r\nInförandet av redan utarbetade minimiregler inom det finansiella området\r\nmåste intensifieras. Införandet ska i första hand ske på frivillig basis\r\nmed hjälp av bistånd och under övervakning av IMF. Däremot behövs olika\r\ntyper av påtryckningar från det internationella samfundet för att få de\r\nländer som brister i genomförande att införa minimireglerna. Dessutom\r\nkrävs tvingande åtgärder mot de länder som underlättar eller direkt\r\ninbjuder till missbruk av det finansiella systemet, i form av t.ex.\r\npenningtvätt.\r\nFör att förbättra utvecklingsländernas möjligheter att införa minimiregler\r\noch riktlinjer för tillsyn måste det tekniska biståndet och olika typer\r\nav kunskapsstöd till länderna öka. Det svenska biståndet för att främja\r\nefterlevnaden av internationella minimiregler och finansiell tillsyn bör\r\nhöjas. Det kan ske genom ökat stöd till IMF:s tekniska bistånd för\r\ngenomförande av minimiregler och genom samverkan med t.ex. Världsbanken och\r\nde regionala utvecklingsbankerna.\r\nKraftfulla åtgärder krävs mot de länder som inte vill införa de internationella\r\nminimireglerna och som inte vill samarbeta eller utbyta information med\r\nandra länders tillsynsmyndigheter. IMF bör få en mer framträdande roll i\r\növervakningen av dessa länder. Samtidigt måste det gränsöverskridande\r\nsamarbetet och kunskaps- och informationsutbytet mellan tillsynsmyndigheterna\r\nöka.\r\nAmbitionsnivån i kampen mot penningtvätt måste höjas. Bankernas incitament\r\natt kontrollera kontoinnehavare och anmäla misstänkta fall av penningtvätt\r\nmåste stärkas. Det gäller också samarbetet och informationsutbytet mellan\r\nbankerna och myndigheterna i respektive land och mellan olika länder.\r\nAnalyser bör genomföras om de metoder som utvecklas mot bekämpning av\r\nterroristfinansiering även kan användas i bekämpningen av den generella\r\npenningtvätten.\r\nKapitalflöden\r\nIMF bör fortsätta att identifiera potentiella risker i enskilda medlemsländer\r\nsamt vidareutveckla metoder för att hantera olika risker. En risk som bör\r\nuppmärksammas är ländernas val av växelkurssystem.\r\nStudier av 1990-talets kriser visar att problem kan uppstå i en situation\r\nmed fast växelkurs och fria kapitalrörelser. Det visar att tillväxtländer\r\nmed fast växelkurs bör gå gradvis till väga när de tar bort olika\r\nkapitalbegränsningar. Metoder för gradvisa kapitalliberaliseringar som\r\nskräddarsys efter enskilda länders förutsättningar och omständigheter bör\r\nutvecklas. IMF kan hjälpa länder att liberalisera kapitalrörelserna.\r\nI vissa situationer kan det vara motiverat att länder inför begränsningar\r\ni de kortfristiga kapitalflödena. Det mest kända exemplet än när Chile i\r\nbörjan av 1990-talet införde begränsningar av det kortfristiga kapitalflödet.\r\nDen internationella acceptansen för denna typ av åtgärder bör öka.\r\nBegränsningarna ska vara icke-diskriminerande, marknadsmässiga och temporära.\r\nDe måste ingå i ett bredare ekonomiskt åtgärdspaket, och dessutom måste\r\nen plan för avveckling av begränsningarna presenteras. IMF bör i dessa\r\nsammanhang ha en rådgivande roll.\r\nKrishantering\r\nIMF bör fortsatt vara den organisation som har det främsta ansvaret för\r\natt hantera internationella finansiella kriser genom både utlåning och\r\nrådgivning. Grunden i konditionaliteten, dvs. de villkor som IMF ställer\r\npå de länder man lånar ut till, bör vara att de villkor som ställs ska\r\nrymmas inom IMF:s kärnområden, dvs. makroekonomiska och finansiella frågor.\r\nKonditionaliteten bör också bli mer resultatorienterad. Det innebär att\r\nvillkoren för lån hellre bör utgå i från de resultat man vill uppnå i\r\nstället för vilka enskilda ekonomisk-politiska åtgärder som ska genomföras.\r\nDärmed ökar flexibiliteten och låntagarländernas ansvar för att själva\r\nvidta de åtgärder som krävs för att häva den akuta krisen och skapa en\r\nlångsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Vidare måste öppenheten öka.\r\nVid en lånesituation måste tydligt framgå vad som är IMF:s krav eller\r\nkonditionalitet och vilka mål låntagarländerna själva sätter inom ramen\r\nför låneprogrammet.\r\nDen privata sektorns deltagande i och ansvar för finansieringen och\r\nhanteringen av finansiella kriser måste öka. Systemet och ramverket för den\r\nprivata sektorns medverkan måste stärkas och förtydligas. Till exempel\r\nbör s.k. standardklausuler i obligationskontrakt användas i större\r\nutsträckning. Standardklausuler ökar möjligheterna till omförhandlingar av\r\nvillkoren i obligationslån.\r\nEn internationell konkurs- eller skuldomstruktureringsmekanism bör skapas.\r\nEn sådan mekanism skulle ge en mer ordnad och snabbare skuldomstrukturering,\r\neller t.o.m. nedskrivning av skulder, för de länder som hamnat i en\r\nohållbar skuldsituation. Därmed skulle också förloppet vid kriser bli mindre\r\nutdraget och den slutliga kostnaden för krisen lägre.\r\nStyrformer\r\nArbetet i olika organisationer med att utveckla finansiella standarder\r\noch koder behöver samordnas bättre. De organisationer som arbetar med att\r\nutveckla minimiregler och riktlinjer bör också utöka antalet medverkande\r\nländer. Det kan ske genom samråd eller genom utvidgat medlemskap. Fler\r\ntillväxtländer bör inkluderas i arbetet för att öka ländernas motivation\r\natt genomföra reformer och införa minimiregler.\r\nAlla länder ska ha möjlighet att delta i diskussionen om reformeringen av\r\ndet internationella finansiella systemet. Utvecklingsländerna måste kunna\r\ngöra sina röster hörda. Därför bör t.ex. utvecklingsländernas formella\r\ninflytande i IMF stärkas. Vidare bör utvecklingsländerna ges ökat tekniskt\r\nstöd för att effektivisera deras arbete i IMF och förbättra deras kompetens\r\ni de frågor som IMF ansvarar för. IMF:s årsmöten bör ges en tydlig och\r\nförstärkt roll som en global avstämning av åtgärder för förebyggande och\r\nhantering av finansiella kriser. Därmed skulle man kunna få en fortlöpande\r\ninventering av existerande åtgärder, förslag om nya åtgärder samt en\r\növersyn av behovet av resurser för att genomföra åtgärderna.\r\nFör att förbättra regelverken och tillsynen i relevanta tillväxt- och\r\nutvecklingsländer krävs utökade resurser. Den privata sektorn bör delta\r\ni finansieringen av sådan verksamhet eftersom stabila finansmarknader\r\näven ligger i den privata sektorns intresse. En möjlighet är att nå en\r\növerenskommelse mellan industriländerna i t.ex. OECD om att höja avgifterna\r\nför finansmarknadernas tillsyn och avsätta detta belopp till internationella\r\nstödinsatser. Denna möjlighet bör utredas närmare.\r\nMotionerna\r\nI motionerna tas olika aspekter av internationell finansiell stabilitet\r\nupp.\r\nI motion 2003/04:Fi12 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) anförs att Sveriges\r\narbete kring de internationella finansmarknaderna bör inriktas på fem\r\nområden. För det första bör Sverige fortsatt verka för ytterligare\r\navregleringar av marknaderna samt för ett ökat stöd till länder som vill\r\nöppna sin ekonomi mot omvärlden, för det andra verka för ökad öppenhet.\r\nPå nationell nivå innebär detta att staters öppenhet kring beslut och mål\r\nför den ekonomiska politiken bör öka samt att den ekonomiska statistiken\r\nbör bli mer tillförlitlig. Till exempel bör övervägas hur IMF ytterligare\r\nkan pressa enskilda länder att offentligöra de rapporter om landets\r\nekonomiska situation som IMF tar fram. På företagsnivå handlar det om\r\nriktlinjer för revision och öppenhet om aktieägare m.m. För det tredje bör\r\nSverige verka för att regler och tillsynsstandarder genomförs, bl.a. genom\r\natt arbeta för ökat tekniskt bistånd till t.ex. tillväxtländerna. För det\r\nfjärde bör Sverige verka för mer skuldavskrivningar för de fattigaste\r\nländerna, och för det femte bör Sverige driva på för en ökad samordning\r\nav det internationella reformarbete på det finansiella området som pågår.\r\nVidare bör u-ländernas ställning i IMF och andra internationella forum\r\nstärkas, t.ex. vad gäller frågor om öppenhet och finansiell stabilitet.\r\nEnligt motionärerna bör det också övervägas att införa en internationell\r\nfinansinspektion. En alternativ lösning är att IMF:s tillsynsverksamhet\r\ntydligare än i dag särskiljs från IMF:s övriga verksamheter (yrkande 3).\r\n\r\nI motion 2003/04:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att den viktigaste\r\nlärdomen av u-ländernas finanskriser är att det behövs kraftfulla\r\nfinansinspektioner och tydliga lagar som reglerar förhållandet på\r\nkreditmarknaderna.\r\nBanker, försäkringsbolag och andra kreditinstitutioner måste stå fria\r\nfrån ländernas regimer. Risken är annars stor att den offentliga lagstiftningen\r\nsätts ur spel genom att statsägda och regimnära banker de facto följer\r\nandra och dolda spelregler. Sverige bör därför i IMF verka för en kod för\r\ntransparenta och öppna finansmarknader så att otillbörlig statlig och\r\nannan påverkan på banker och andra finansiella aktörer förhindras (yrkande\r\n4).\r\nI motion 2003/04:Fi251 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att IMF och\r\nVärldsbanken i utlåningssituationer pådyvlat de låntagande länderna hårda\r\nekonomiska program som inte tagit hänsyn till vare sig ländernas\r\nbetalningsförmåga eller programmens sociala eller ekologiska effekter. Sverige\r\nbör därför i internationella sammanhang verka för att hindra IMF och\r\nVärldsbanken från att påtvinga enskilda länder en viss ekonomisk politik,\r\nsom t.ex. avregleringar av valutamarknaderna. Varje land bör själva få\r\nbestämma vilken politik och vilka verktyg som ska användas för att uppnå\r\nfinansiell stabilitet (yrkande 3). Regeringen bör också ta initiativ till\r\nen internationell diskussion om vilka institutioner och regelverk som\r\nbehövs för att inte 1980- och 1990-talens spekulationskaruseller ska\r\nupprepas. Tonvikten bör ligga på finansiella verktyg som premierar stabilitet,\r\nekologisk uthållighet och utjämning mellan länder (yrkande 4).\r\nI motion 2003/04:Fi251 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs vidare att\r\nSveriges strategi i internationella församlingar måste bli mer öppen och\r\ntransparent. Till exempel är det viktigt att medborgarna i de nordiska\r\noch baltiska länderna får information om hur deras representanter i den\r\nnordisk-baltiska representationen agerar i IMF och Världsbanken. I andra\r\nländer presenteras årsrapporter om representationens arbete, utfrågningar\r\nanordnas och information läggs ut på Internet. Någon sådan ordning finns\r\ninte i de nordisk-baltiska länderna. Regeringen bör därför arbeta för att\r\ninföra en liknande ordning vad gäller den nordisk-baltiska representationen\r\n(yrkande 6). Vidare bör regeringen årligen rapportera till riksdagen om\r\nSveriges agerande i IMF och Världsbanken. Inför institutionernas vår- och\r\nhöstmöten bör också ansvarig minister offentliggöra och diskutera den\r\nsvenska linjen i olika frågor (yrkande 7).\r\nUtskottet\r\nUtskottet har nyligen behandlat frågor om de internationella\r\nfinansieringsinstitutionerna i sitt betänkande om Sveriges politik för global\r\nutveckling. Utskottet vill erinra om följande uttalande i betänkandet (bet.\r\n2003/04:UU3 s.160):\r\nVärldsbanken och IMF har förändrat sin verksamhet väsentligt under de\r\nsenaste åren och anpassat den till en fördjupad förståelse kring vad som\r\när effektivt utvecklingssamarbete och relevanta makroekonomiska åtgärder\r\ni fattiga länder. Verksamheten behöver dock anpassas kontinuerligt till\r\nnya rön och förändrade förutsättningar. Utskottet anser det därför viktigt\r\natt Världsbanken och IMF fortsätter denna förändringsprocess inklusive\r\nett ökat inflytande för utvecklingsländerna. Sverige har sedan länge drivit\r\nen politik för att Världsbanken skall ta mer sociala och miljömässiga\r\nhänsyn vid utformningen av sina projekt och program. Sedan 1997 har en\r\nomfattande reformprocess genomförts i banken med syfte att effektivisera\r\nverksamheten och fokusera tydligare på fattigdomsbekämpning. Världsbanken\r\ngör i dag också ambitiösa miljökonsekvensbedömningar och har nyligen även\r\npresenterat en miljöstrategi. Utskottet menar att Bretton Woods-institutionerna\r\nfyller en viktig funktion, inte minst beträffande den internationella\r\nfinansiella stabiliteten liksom för finansieringen av fattigdomsbekämpningen.\r\n\r\nUtskottet erinrade vidare i betänkandet om att Sverige inom EU har verkat\r\nför att ge stöd till en förstärkning och rationalisering av FN-systemet,\r\ninklusive de operativa fonderna och specialprogrammen och varit drivande\r\nnär det gäller att tillförsäkra givarna en effektiv kontroll och insyn i\r\nbåde de ekonomiska processerna och i att stärka koordinering mellan de\r\nolika FN-organen, Bretton Woods-institutionerna, WTO och de regionala\r\nutvecklingsbankerna.\r\nUtskottet vidhåller sin uppfattning.\r\nVidare kan utskottet konstatera att motionärernas krav i det nu aktuella\r\närendet om större öppenhet, förbättrade regelverk och tillsyn och ett\r\nökat inflytande för utvecklingsländerna i IMF i flera avseenden överensstämmer\r\nmed den syn som regeringen redovisar i skrivelsen.\r\nUtskottet vill också erinra om följande uttalande (bet. 2003/04:UU3\r\nSveriges politik för global utveckling  s. 32):\r\nUtskottet menar att demokrati och god samhällsstyrning utgör ett grundläggande\r\nhuvuddrag i politiken för en rättvis och hållbar global utveckling.\r\nBetydelsen av demokrati och god samhällsstyrning har inte lyfts fram\r\ntillräckligt i tidigare utvecklingsansträngningar. Demokrati, mänskliga\r\nrättigheter och jämställdhet är grundläggande förutsättningar för en rättvis\r\noch hållbar global utveckling och de kan sägas vara både mål och\r\nmedel.\r\nUtskottet anförde också (bet. 2003/04:UU3 s. 170):\r\nDemokrati kräver bl.a. fria val och fungerande politiska partier som kan\r\nrepresentera medborgarnas intressen. En viktig aktör i detta arbete är\r\nparlamenten och de politiska partierna.\r\nDemokrati och god samhällsstyrning är således av stor vikt.\r\nMan kan diskutera orsakssambanden, men erfarenheten visar att fattigdom\r\noch svält är mindre vanligt förekommande i demokratier än i icke-demokratier.\r\nEn annan aspekt, som erinrades om vid konferensen om Bretton\r\nWoods-institutionerna i riksdagen den 28 januari 2004, är att det inte finns\r\nnågra\r\nempiriska exempel på att demokratier går i krig med varandra.4Levy, J.\r\n(2002), \"War and Peace\" i W. Carlsnaes, T. Rissne och Beth A. Simmons\r\n(red.), Handbook of International Relations, SAGE Publications, London.\r\n\r\nI en motion reses frågan om information om den nordisk-baltiska\r\nrepresentationens agerande i IMF och Världsbanken. Utskottet har ovan under\r\nrubriken Riksdagens och regeringens dialog  diskuterat hur riksdagens\r\nkontakter med regeringen kan utvecklas. Utskottet förutsätter att regeringen\r\nsöker förbättra informationen både till riksdagen och medborgarna om den\r\nnordisk-baltiska representationens agerande.\r\nMotionerna kan med det anförda anses delvis tillgodosedda. Utskottet finner\r\ninte skäl till någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna.\r\nStockholm den 17 februari 2004\r\nPå utrikesutskottets vägnar\r\nUrban Ahlin\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt\r\nEkholm (s), Carl B Hamilton (fp), Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s),\r\nHolger Gustafsson (kd), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Cecilia\r\nWigström (fp), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m), Lotta N Hedström\r\n(mp), Sermin Özürküt (v) och Kaj Nordquist (s).\r\nAvvikande meningar\r\n1. Tobinskatt\r\nLotta N Hedström (mp) och Sermin Özürküt (v) anför:\r\nFria och globala marknader ger inte bara guld utan också högst påtagliga\r\nkostnader och nackdelar. Företag och länder tvingas till en mördande\r\nkonkurrens där man för att överleva tvingas tumma på miljö, anständighet\r\noch medmänsklighet.\r\nSom många namnkunniga ekonomer konstaterat - se t.ex. Tobin (2001),\r\nEichengreen (2000), Krugman (1999) och Stiglitz (1999) - har globaliseringen\r\nlett till alltmer omfattande finanskriser och till att behovet av\r\nkapitalregleringar fått förnyad aktualitet. Finanssektorn drabbades enligt\r\nVärldsbanken mellan 1980 och 1998 av 114 bank- och finanskriser. Under\r\n1990-talet inträffade flera omfattande valutakriser. Detta bevisar att\r\nden s.k. effektiva marknaden inte existerar i sinnevärlden.\r\nOmsättningshastigheten\r\npå ett kapital som inte längre har direkt koppling till äkta produktion\r\när svindlande. Den globala valutahandeln omsätter dagligen ca 1 785\r\nmiljarder dollar.5Bank for International Settlements\r\nhttp://www.bis.org/press/p011009.\r\npdf Valutahandeln i världen är i dag ca 50 gånger större än varuhandeln.\r\n\r\nDärför har förslaget om införandet av en skatt, ca 0,1 % på varje transaktion,\r\npå globala valutatransaktioner, en s.k. Tobinskatt, fått brett stöd,\r\ninte bara inom den framväxande globala rättviserörelsen utan också av\r\npresidenterna i Brasilien, Frankrike och Chile. De avslutade nyligen ett\r\nbesök hos FN:s generalsekreterare där de framlade förslag om införande av\r\nen skatt på valutatransaktioner för att finansiera en fond att användas\r\ntill hungerbekämpning i enlighet med FN:s millenniemål.\r\nSyftet med skatten är dels att bromsa spekulationen, dels att generera\r\ninkomster till finansiering av FN:s millennieutvecklingsmål som har som\r\nförsta prioritet att avskaffa extrem fattigdom och hunger. I ett första\r\nsteg mot förverkligandet av global skatt på valutatransaktioner räcker\r\ndet med att ett antal länder visar vägen.\r\nTobinskatten står och faller inte med att alla länder ansluter sig. Tvärtom.\r\nDärför är det viktigt att länder som Sverige står upp och kämpar för\r\nförslaget. Ett förslag till fördrag finns redan framtaget. Det ska vara\r\nöppet för alla länder att ansluta sig till fördraget, men det behövs inte\r\nnågon global enighet. Det ska träda i kraft när 30 länder har anslutit\r\nsig eller när ett antal stater motsvarande minst 20 % av den globala\r\nvalutamarknaden är med. Denna grupp länder kan starta när som helst, det\r\nenda som behövs är att ett land tar initiativ. Heikki Patomäki, professor\r\nvid Nothingham Trent University har i boken Democratising\r\nglobalisation6http://www.\r\nnigd.org/docs/HPatomaki_leaflet.pdf utvecklat en modell för Tobinskatten\r\nenligt vilken det skulle räcka med ett 30-tal länder för att inleda ett\r\nTobin-skattsamarbete.\r\nInnan Patomäkis modell avvisats finns det ingen anledning att avfärda\r\nTobinskatten på grund av föreställningen att den kräver global uppslutning.\r\nInnan Patomäkis modell avvisats finns det ingen anledning att misstro\r\nTobinskatten som ett effektivt medel för att den kräver global uppslutning.\r\n\r\n2. Åtgärder för finansiell stabilitet samt IMF:s och Världsbankens\r\nverksamhet\r\nSermin Özürküt (v) anför:\r\nIMF och Världsbanken har i utlåningssituationer pådyvlat de låntagande\r\nländerna hårda ekonomiska program som inte tagit hänsyn till vare sig\r\nländernas betalningsförmåga eller programmens sociala eller ekologiska\r\neffekter. Sverige bör därför i internationella sammanhang verka för att\r\nhindra IMF och Världsbanken från att påtvinga enskilda länder en viss\r\nekonomisk politik, som t.ex. avregleringar av valutamarknaderna. Varje\r\nland bör självt få bestämma vilken politik och vilka verktyg som ska\r\nanvändas för att uppnå finansiell stabilitet. Regeringen bör också ta\r\ninitiativ till en internationell diskussion om vilka institutioner och\r\nregelverk som behövs för att inte 1980- och 1990-talens spekulationskaruseller\r\nska upprepas. Tonvikten bör ligga på finansiella verktyg som premierar\r\nstabilitet, ekologisk uthållighet och utjämning mellan länder.\r\nVidare vill jag framhålla att Sveriges strategi i internationella\r\nförsamlingar måste bli mer öppen och transparent. Till exempel är det viktigt\r\natt medborgarna i de nordiska och baltiska länderna får information om\r\nhur deras representanter i den nordisk-baltiska representationen agerar\r\ni IMF och Världsbanken. I andra länder presenteras årsrapporter om\r\nrepresentationens arbete, utfrågningar anordnas och information läggs ut på\r\nInternet. Någon sådan ordning finns inte i de nordisk-baltiska länderna.\r\nRegeringen bör därför arbeta för att införa en liknande ordning vad gäller\r\nden nordisk-baltiska representationen. Vidare bör regeringen årligen\r\nrapportera till riksdagen om Sveriges agerande i IMF och Världsbanken.\r\nInför institutionernas vår- och höstmöten bör också ansvarig minister\r\noffentliggöra och diskutera den svenska linjen i olika frågor.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n3. Insyn i IMF och Världsbanken\r\nLotta N Hedström (mp) anför:\r\nDe internationella finansiella institutionerna Internationella valutafonden\r\n(IMF) och Världsbanken (WB) har en mycket stor påverkan på fattiga länders\r\nutveckling genom sin makt över fattiga länders makroekonomiska reformer\r\noch genom sitt direkta finansiella stöd.\r\nSverige ingår i en nordisk-baltisk krets och bekläder därför enligt en\r\nrullande turordning IMF/WB-mandaten för vår del av världen. Dock förs\r\ndiskussionen mellan dessa länder kontinuerligt, varför UD konstant är\r\nuppdaterat om aktuella ärenden och omröstningar. IMF och Världsbanken\r\nhåller två gånger per år mer policyorienterade möten där många länders\r\nministrar deltar. Det vore rimligt att den linje som Sverige framför på\r\ndessa möten först diskuteras och sedan redovisas offentligt i riksdagen,\r\nså att den också görs tillgänglig för allmänheten. Den position som\r\nSverige genom valkretsen avser att inta offentliggörs för riksdagen och\r\nblir föremål för debatt, särskilt om principiellt intressanta fall är\r\naktuella eller om en ny policy ska beslutas. Därmed kan riksdagen vara\r\nmed och påverka regeringens arbete i ett tidigare skede.\r\nDen stora direkta vinsten skulle vara den öppna och säkert livliga debatt\r\nom ekonomiska världsordningsfrågor som skulle bli följden inför varje\r\nhöst- och vårmöte i Världsbanken och IMF. Genom t.ex. kammardebatter och\r\nutfrågningar öppna för engagerade frivilligorganisationer skulle de globala\r\nfrågorna och fattigdomsbekämpningen i mycket större utsträckning bli en\r\nmedborgerlig angelägenhet\r\nRiksdagen är naturligtvis redan i dag indirekt involverad i många beslut\r\nsom rör Sveriges agerande i IMF och Världsbanken genom sina anslag och\r\nfinansieringen av olika fonder och initiativ. Det har dock varit betydligt\r\nsämre med informationen kring de mer övergripande positioner som Sverige\r\nverkat i. En utförligare årlig rapportskrivelse från Regeringskansliet,\r\ni likhet med vad som nu tillställs riksdagen om FN-arbetet, är således\r\nett elementärt krav.\r\nDen dunkla ordning som nu råder är för övrigt inte alls allom given, utan\r\ni många andra länder, inte minst USA, Frankrike, Italien och England, är\r\ndetta förankringsarbete en erkänd del i den parlamentariska vardagen. På\r\nsikt bör även möjligheten att kunna skicka uppvaktande\r\nparlamentarikerdelegationer\r\ntill ministermöten och involvera riksdagen i nomineringsförfarandet\r\ndiskuteras.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Svensk strategi för ökad global finansiell stabilitet",
          "forslag": "Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:118 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU16",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi202 yrkandena 1-9, 2002/03:U263 yrkande 8, 2002/03:U294 yrkande 13, 2002/03:U322 yrkande 5, 2003/04:Fi12 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Fi251 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Fi264 yrkandena 1-7.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "35DE6B14-58D1-4C7E-B1B6-1FD0FA501687",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "124",
                    "1",
                    "0",
                    "19"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "47",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "14",
                    "0",
                    "1",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "4",
                    "10",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "253",
                    "30",
                    "11",
                    "55"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/35DE6B14-58D1-4C7E-B1B6-1FD0FA501687",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU16",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Åtgärder för finansiell stabilitet samt IMF:s verksamhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U322 yrkande 4, 2003/04:Fi12 yrkande 3 och 2003/04:Fi251 yrkandena 3 och 4.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "3B37D00A-7295-4150-9AAA-5FEC6BF5E994",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "123",
                    "0",
                    "1",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "253",
                    "39",
                    "1",
                    "56"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/3B37D00A-7295-4150-9AAA-5FEC6BF5E994",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU16",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Information om Sveriges agerande i IMF och Världsbanken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi251 yrkandena 6 och 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU16",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Global skatt på valutamarknaderna, s.k. Tobinskatt",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Åtgärder för finansiell stabilitet samt IMF:s verksamhet",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-01-27 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-02-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-03-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-03-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-03-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-03-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-03-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-03-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-03-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-03-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 09:26:35"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Regeringen har rapporterat till riksdagen om en svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet. Regeringen presenterar olika åtgärder för att förhindra och hantera finansiella kriser. Riksdagen tycker att strategin bildar en god grund för Sveriges politik i t.ex. Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra något mer. Riksdagen gav år 2001 regeringen i uppdrag att utarbeta och formulera en globaliseringsstrategi som skulle bilda grunden för Sveriges agerande i olika internationella församlingar (se 2000/01:FiU25 ). Riksdagen sade också nej till motioner om att införa en global skatt på valutamarknaderna, en s.k. Tobinskatt.",
          "dok_id": "GR01FIU16",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Svensk strategi för ökad global finansiell stabilitet (FiU16)",
          "dok_id": "GR01FIU16",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 09:26:35"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01FIU16",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:59"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Regeringen har rapporterat till riksdagen om en svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet. Regeringen presenterar olika åtgärder för att förhindra och hantera finansiella kriser. Finansutskottet tycker att strategin bildar en god grund för Sveriges politik i t.ex. Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken. Utskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra något mer. Riksdagen gav år 2001 regeringen i uppdrag att utarbeta och formulera en globaliseringsstrategi som skulle bilda grunden för Sveriges agerande i olika internationella församlingar (se <a href=\"http://www.riksdagen.se/bik/beslut.asp?ptnr=1519\">2000/01:FiU25</a>). Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till motioner om att införa en global skatt på valutamarknaderna, en s.k. Tobinskatt.</p>",
          "dok_id": "GR01FiU16",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:43"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Svensk strategi för ökad global finansiell stabilitet (FiU16)",
          "dok_id": "GR01FiU16",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:43"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01FIU16",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_FiU_16.pdf",
          "filstorlek": "217729",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Svensk strategi för ökad global finansiell stabilitet (skr. 2002/03:118)",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/E9F3034B-D7B3-4E8B-9300-4B527C0BC003"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi202 Tobinskatten",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi202",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi202",
          "ref_dok_titel": "Tobinskatten",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U263 WTO och global rättvisa",
          "ref_dok_id": "GQ02U263",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U263",
          "ref_dok_titel": "WTO och global rättvisa",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U294 Global solidaritet",
          "ref_dok_id": "GQ02U294",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U294",
          "ref_dok_titel": "Global solidaritet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U322 Sverige i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02U322",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U322",
          "ref_dok_titel": "Sverige i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi12 med anledning av skr. 2002/03:118 Spelregler för globala marknader - svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet",
          "ref_dok_id": "GR02Fi12",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi12",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:118 Spelregler för globala marknader - svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet",
          "ref_dok_subtitel": "av Karin Pilsäter m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi251 Strategi för global finansiell stabilitet",
          "ref_dok_id": "GR02Fi251",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi251",
          "ref_dok_titel": "Strategi för global finansiell stabilitet",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi264 Tobinskatt",
          "ref_dok_id": "GR02Fi264",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi264",
          "ref_dok_titel": "Tobinskatt",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2002/03:118 Spelregler för globala marknader - svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet",
          "ref_dok_id": "GQ03118",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "118",
          "ref_dok_titel": "Spelregler för globala marknader - svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-03-17",
          "ref_dok_id": "GR0984",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "84",
          "ref_dok_titel": "2004-03-17",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-03-17",
          "ref_dok_id": "GR0984",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "84",
          "ref_dok_titel": "2004-03-17",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:157",
          "ref_dok_id": "GR0K157",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "157",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:157",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}