{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2288576",
      "dok_id": "GR01FIU13",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "FIU13",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:FIU13",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "FIU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "13",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-02-12 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:19",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:24",
      "titel": "Staten och den finansiella sektorn",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01FIU13/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01FIU13",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01FIU13",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01FIU13",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Finansutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:FIU13</div><h1>Staten och den finansiella sektorn</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2002/03:141 Staten och den\r\nfinansiella sektorn.\r\nSkrivelsen innehåller en programförklaring för regeringens arbete med den\r\nfinansiella sektorn och ett handlingsprogram för prioriterad lagstiftning\r\npå området. Stabilitet i systemet och ett gott konsumentskydd utgör\r\nhörnstenar.\r\nRegeringen anser att det är viktigt att det finansiella systemet är stabilt\r\noch präglas av sund verksamhet med ett gott konsumentskydd. Det är viktigt\r\natt det finns fungerande styr- och kontrollsystem. Enligt regeringen är\r\ndet viktigt att belöningssystem utformas så att de inte lockar personal\r\natt ta för stora risker eller för mycket betonar kortsiktiga vinster.\r\nKrav måste ställas på god moral, disciplin och professionalism hos enskilda\r\naktörer.\r\nEnligt regeringen syftar regleringen av den finansiella sektorn till\r\natt\r\nvärna om stabilitet i det finansiella systemet,\r\ntrygga ett gott konsumentskydd,\r\nlägga grunden till en sund konkurrens.\r\nRegeringen anser att Sverige bör verka för att riktlinjerna för den svenska\r\nregleringen, t.ex. funktionell inriktning och flexibla regler som stimulerar\r\nutveckling och konkurrens, även ligger till grund för det arbete som\r\nbedrivs inom EU.\r\nRegeringen anser att lagstiftningen inom försäkringssektorn måste\r\nmoderniseras bl.a. för att underlätta produktutveckling och stimulera\r\nkonkurrens.\r\n\r\nRegeringen anser att Sverige bör bedriva ett aktivt internationellt arbete\r\nför att bekämpa penningtvätt och terroristfinansiering.\r\nRegeringen gör slutligen bedömningen att tillsynsuppgifterna kommer att\r\nöka de närmaste åren, både i omfattning och i komplexitet.\r\nI betänkandet behandlar utskottet också en följdmotion, två motioner som\r\nväckts under allmänna motionstiden 2002 samt tre motioner som väckts under\r\nallmänna motionstiden 2003.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning om syftet med regleringen av den\r\nfinansiella sektorn och föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna.\r\nMotionerna avstyrks.\r\nI betänkandet finns fyra reservationer.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Staten och den finansiella sektorn\r\nRiksdagen lägger skrivelse 2002/03:141 till handlingarna.\r\n\r\n2.      Flyttning av livförsäkringssparande\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi208 och 2003/04:Fi257 i denna del.\r\n\r\nReservation 1 (c)\r\n\r\n3.      Översyn m.m.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Fi13, 2003/04:Fi257 i denna del och\r\n2003/04:Fi293.\r\nReservation 2 (kd)\r\nReservation 3 (c)\r\n\r\n4.      Kollektiva hemförsäkringar\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi211 och 2003/04:Fi215.\r\nReservation 4 (m, fp, kd, c)\r\nStockholm den 12 februari 2004\r\nPå finansutskottets vägnar\r\nSven-Erik Österberg\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Sven-Erik Österberg (s),\r\nCarin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström (s), Mats Odell\r\n(kd), Lars Bäckström (v), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Tommy\r\nWaidelich (s), Christer Nylander (fp), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m),\r\nAgneta Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp), Cecilia Widegren (m), Gunnar\r\nNordmark (fp) och Jörgen Johansson (c).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nSkrivelse 2002/03:141 Staten och den finansiella sektorn innehåller en\r\nprogramförklaring för regeringens arbete med den finansiella sektorn och\r\nett handlingsprogram för prioriterad lagstiftning på området. Stabilitet\r\ni systemet och ett gott konsumentskydd utgör hörnstenar. Med anledning av\r\nskrivelsen har en följdmotion väckts. Under allmänna motionstiden 2002\r\nväcktes två motioner och tre motioner väcktes under allmänna motionstiden\r\n2003. Motionerna behandlas i betänkandet. Förslagen i motionerna återges\r\ni bilaga 1.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nStaten och den finansiella sektorn\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet föreslår att regeringens skrivelse 2002/03:141 Staten och den\r\nfinansiella sektorn läggs till handlingarna.\r\n\r\nSkrivelsen\r\nI skrivelsen lämnas en programförklaring för regeringens arbete med den\r\nfinansiella sektorn och ett handlingsprogram för prioriterad lagstiftning\r\npå området.\r\nDen finansiella sektorns roll\r\nDen finansiella sektorn är av stor betydelse för ekonomisk tillväxt och\r\nutveckling. Sektorn har utvecklats till en betydande näringsgren. Den\r\nsvarar för centrala funktioner som betalningsförmedling, sparande och\r\nförmedling av kapital samt riskhantering.\r\nRegeringen anser att det är viktigt att se till att det finansiella\r\nsystemet är stabilt och präglas av sund verksamhet med ett gott konsumentskydd.\r\nRegeringen anser vidare att sektorns aktörer måste fostras till att se\r\nmycket strängt på missbruk av den speciella ställning i samhällsekonomin\r\nsom den finansiella sektorn har. Det kan handla om insiderhandel och andra\r\notillbörliga beteenden på marknaden. Det är bl.a. viktigt att det finns\r\nfungerande styr- och kontrollsystem. Vidare är det viktigt att belöningssystem\r\nutformas så att de inte lockar personal att ta för stora risker eller för\r\nmycket betonar kortsiktiga vinster.\r\nFinanssektorn ansvarar för stora ekonomiska värden och det är andras pengar\r\nsom förvaltas. Verksamheternas karaktär är sådan att krav måste ställas\r\npå god moral, disciplin och professionalism hos enskilda aktörer. Hantering\r\nav kunder och information måste ske så att risker för en destabiliserande\r\nutveckling minskas.\r\nRegleringen av den finansiella sektorn\r\nRegeringen anger att regleringen av den finansiella sektorn syftar till\r\natt\r\nvärna om stabilitet i det finansiella systemet,\r\ntrygga ett gott konsumentskydd,\r\nlägga grunden till en sund konkurrens.\r\nRegeringen anser att vägledande  för arbetet med reglering och tillsyn\r\nska vara att verka för funktionsinriktade och flexibla regler som tar\r\nhänsyn till marknadens utveckling, understödjer förnyelse och undanröjer\r\nhinder för marknadstillträde. Regeringen anser att det är viktigt att\r\nregleringen är framåtblickande. Dessa riktlinjer ska också ligga till\r\ngrund för Sveriges hållning i det internationella samarbetet. Regeringen\r\nvill så långt möjligt verka för gemensamma regler och begränsa utrymmet\r\nför nationella särlösningar.\r\nUtvecklingstendenser i den finansiella sektorn\r\nRegeringen gör bedömningen att de svenska bankkoncernernas marknad har\r\nvidgats till Norden och den övriga Östersjöregionen. En fortsatt\r\nstrukturomvandling kan förutses på den nordiska marknaden. På den svenska\r\nmarknaden är bankkoncernerna dominerande aktörer. Inom områdena investment\r\nbanking1Frågor om börsintroduktion, utgivning av värdepapper, köp och\r\nförsäljning av företag och liknande. och företagsaffärer har det utländska\r\ninslaget ökat.\r\nDen historiskt kraftiga kursnedgången (2001-2002) på aktiemarknaden ställer\r\nkrav på anpassningsförmåga från de finansiella institutens sida. Regeringen\r\nanser att det finns ett bristande förtroende för aktiemarknadens förmåga\r\natt spegla de reella ekonomiska värdena i företagen och för finansiella\r\naktörer med rådgivning som uppgift. Analyser har varit grovt felaktiga\r\noch rådgivningen ofta illa anpassad till kundens situation och behov.\r\nRisken för högre kreditförluster har ökat.\r\nUtvecklingen har lett till ett försvagat förtroende för aktiemarknadens\r\nfunktionssätt och för det traditionella försäkringssparandet. I dag\r\nframstår läget som stabilt för bankerna men svagare för försäkringsbolagen.\r\nArbetet inom EU leder till en fortsatt integration. Det medför ökande\r\nkonkurrens samt hårdare omvandlings- och rationaliseringstryck.\r\nRegeringen har en öppen attityd till strukturförändringar som bidrar till\r\natt höja effektiviteten. Regeringen anser att en stark svensk finanssektor\r\nmed huvudsakligt säte i Sverige har en positiv inverkan både på sektorns\r\negen utveckling och på den svenska samhällsekonomin. Ett ökat inslag av\r\nutländskt ägande kan vitalisera marknaden och öka konkurrensen.\r\nPrioriterad lagstiftning\r\nRegeringen prioriterar lagstiftning inom bank-, försäkrings- och\r\nvärdepappersområdena.\r\nDen europeiska regleringen\r\nRegeringen gör bedömningen att fördelarna med den europeiska integrationen\r\nav de finansiella marknaderna måste tas till vara. Det är angeläget att\r\nEU:s handlingsplan för finansiella tjänster genomförs i fortsatt hög takt\r\noch med hög kvalitet. Sverige bör verka för att riktlinjerna för den\r\nsvenska regleringen, t.ex. funktionell inriktning och flexibla regler som\r\nstimulerar utveckling och konkurrens, även ligger till grund för det arbete\r\nsom bedrivs inom EU. Regeringen anser vidare att den nya och mer effektiva\r\nlagstiftningsmodell som tillämpas inom EU på värdepappersmarknadsområdet\r\nockså bör tillämpas för hela den finansiella sektorn.\r\nBanksektorn\r\nPå bankområdet har regeringen i proposition 2002/03:139 Reformerade regler\r\nför bank- och finansieringsrörelse föreslagit en genomgripande reform av\r\nrörelsereglerna. Regeringen gör bedömningen att en modern reglering på\r\nbankområdet måste präglas av höga krav på riskhantering, genomlysning och\r\nstabilitet. Stor vikt måste läggas vid ökad konkurrens och jämbördiga\r\nkonkurrensvillkor. En förstärkt tillsyn krävs och ett ökat internationellt\r\nsamarbete kring tillsynen.\r\nHantering av banker i kris\r\nRegeringen anser att lagstiftningen behöver kompletteras med regler för\r\nhantering av allvarliga bankproblem som hotar systemets stabilitet.\r\nDet pågår ett arbete inom EU för att skapa ett effektivt samarbete mellan\r\ntillsynsmyndigheter och centralbanker i krisförebyggande syfte. Det är\r\nviktigt att information kan utbytas mellan myndigheter inom länderna och\r\nmellan olika länders myndigheter.\r\nBanklagskommittén har i sitt slutbetänkande Offentlig administration av\r\nbanker i kris (SOU 2000:66) lämnat ett utförligt förslag till lagstiftning\r\nför rekonstruktion av banker. I förslaget ingår att upprätta en särskild\r\nkrishanteringsmyndighet. Förslaget har remissbehandlats. Kritiken mot\r\nförslaget har varit betydande från många remissinstanser, vilket bl.a.\r\nska ses mot bakgrund av att förslaget är detaljerat och långtgående.\r\nRegeringen anser att det är angeläget att införa någon form av lagstiftning\r\nsom kan fylla nuvarande lucka i den reglering som omger bankerna. Ett\r\nhuvudsakligt syfte är att till samhällsekonomiskt låga kostnader kunna ta\r\nhand om systemhotande banker i kris. Det är viktigt att i förväg ge\r\nmarknaden tydliga signaler om ansvarsutkrävande. Ansvariga i styrelse och\r\nledning, liksom ägarna, ska veta vad konsekvenserna kan bli om risktagandet\r\ndrivs för långt. En effektiv reglering på detta område förstärker bankernas\r\ndrivkrafter att undvika problem.\r\nEnligt uppgifter som utskottet inhämtat från Finansdepartementet pågår nu\r\nett arbete med att ta fram regler.\r\nEU-frågor\r\nKapitaltäckningsreglerna, som är en central del av rörelsereglerna för\r\nbanker, bygger på EG-regler. Det pågår ett omfattande arbete med att ändra\r\nreglerna i syfte att göra dessa mer riskanpassade och effektiva. En ny\r\nsvensk lagstiftning bör vara klar före utgången av år 2006. Bankerna ska\r\nbl.a. ges möjlighet att utnyttja egna, mer avancerade riskmätningssystem\r\nnär de mäter sin kapitaltäckning.\r\nEU har beslutat ett direktiv om finansiella konglomerat som bl.a. innehåller\r\nregler om extra tillsyn av företagsgrupper i vilka ingår flera olika slag\r\nav finansiella företag som banker, försäkrings- och värdepappersföretag.\r\nDen särskilda tillsynen tar sikte främst på interntransaktioner,\r\nriskexponering och kapitaltäckning. Direktivet ska vara genomfört i Sverige\r\ni augusti 2004. Inom Finansdepartementet pågår ett arbete med att ta fram\r\nett förslag som ska remissbehandlas under våren 2004.\r\nFörsäkringssektorn\r\nRegeringen gör bedömningen att försäkringstagarnas ställning i traditionella\r\nlivförsäkringsbolag måste stärkas. Försäkringstagarna bör antingen betraktas\r\nenbart som kunder och deras kapital därmed skiljas från bolagets riskkapital\r\neller ges en ökad insyn och inflytande över bolagets styrning. Regeringen\r\nanser att det är viktigt att försäkringsbolagens information till\r\nförsäkringstagarna förbättras. Informationen måste vara relevant och\r\nlättbegriplig.\r\n\r\nRegeringen anser att lagstiftningen måste moderniseras bl.a. för att\r\nunderlätta produktutveckling och stimulera konkurrens.\r\nEtt kraftigt negativt trendbrott har skett i försäkringssektorn. Problemen\r\när mycket internationella och konsekvenserna för svenska bolag har allmänt\r\nsett inte varit värre än för bolag i flera andra länder.\r\nFör sakförsäkringsbolagen  gäller det att anpassa premiesättning och andra\r\nvillkor i syfte att stärka lönsamheten i försäkringsrörelsen. Läget i\r\nlivförsäkringsbolagen  är besvärligare såtillvida att det kan ta längre\r\ntid att uppnå en helt stabil situation. Livbolagens solvens, dvs. möjligheten\r\natt uppfylla de åtaganden som garanterats försäkringstagarna, är emellertid\r\ntotalt sett fortfarande tillfredsställande. De större livförsäkringsbolag\r\nsom varit med om börsuppgången under 1990-talet har fortfarande betydande\r\nkapitalbuffertar. Solvensen i ett antal mindre livförsäkringsbolag är\r\ndäremot ansträngd. I vissa bankägda livförsäkringsbolag har under de\r\nsenaste åren krävts kapitaltillskott från ägarna.\r\nVärdepappersmarknaden\r\nRegeringen gör bedömningen att regleringsarbetet på värdepappersområdet\r\när koncentrerat till att skapa en gemensam värdepappersmarknad inom EU.\r\nRegeringen anser att Sverige bör driva ett aktivt arbete för att påverka\r\nutformningen av de nya EG-regler som tas fram.\r\nGrundläggande för att värdepappersmarknaden ska fungera effektivt är att\r\nden är rättvis och väl genomlyst och att investerarna snabbt får tillgång\r\ntill korrekt och adekvat information.\r\nÖvrig internationell utveckling\r\nRegeringen gör bedömningen att Sverige bör bedriva ett aktivt internationellt\r\narbete för att bekämpa penningtvätt och terroristfinansiering.\r\nSverige stöder att ökat fokus sätts på de finansiella systemens reglering\r\noch stabilitet, inte minst i tillväxtländerna.\r\nTillsynsfrågor\r\nRegeringen gör bedömningen att tillsynsuppgifterna kommer att öka de\r\nnärmaste åren, både i omfattning och i komplexitet. Finansinspektionens\r\nverksamhet bör vara koncentrerad till de grundläggande målen om ett stabilt\r\nfinansiellt system och ett gott konsumentskydd. Annan tillsynsverksamhet,\r\nt.ex. sådan som rör icke-finansiella företag snarare än finansiella, bör\r\nnär så är möjligt bedrivas av andra myndigheter eller privata organ.\r\nDen omfattande EG-regleringen för finansiella tjänster, främst på\r\nvärdepappersområdet, leder till att ökade krav ställs på den offentliga\r\ntillsynen.\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nFinansutskottet anser det positivt att regeringen har redovisat sitt\r\nhandlingsprogram för arbetet med den finansiella sektorn de närmaste åren.\r\nProgrammet syftar till att skapa förutsättningar för en stabil, effektiv\r\noch konkurrenskraftig finansiell sektor. Utskottet anser i likhet med\r\nregeringen att sektorn har en viktig roll i samhällsekonomin. Det är\r\nviktigt att riksdagen blir informerad om regeringens arbete med frågorna\r\ninom EU-samarbetet på detta område. Utskottet föreslår att skrivelsen\r\nläggs till handlingarna.\r\nFlyttning av livförsäkringssparande\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att frågan om rätt\r\ntill flyttning av försäkringssparande utreds inom Regeringskansliet.\r\nJämför reservation 1 (c).\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:Fi208  av Håkan Juholt (s) anför motionären att fler\r\nrapporter visar på den dåliga konkurrensen på pensionsmarknaden och att\r\ndet därför är viktigt att initiera åtgärder som ökar konkurrensen.\r\nKonkurrensverket har uttalat att den flytträtt som införts inte har haft\r\nönskad effekt. Verket vill därför ha en tvingande lag om fri flytträtt\r\nför liv- och pensionsförsäkringspengar om försäkringsbolagen inte frivilligt\r\ninför flytträtten.\r\nI motion Fi257  av Lena Ek och Roger Tiefensee (båda c) anför motionärerna\r\natt det, mot bakgrund av den betydelse försäkringar har för både enskilda\r\noch för samhällsekonomin, är viktigt att marknadens funktioner stärks på\r\nett balanserat sätt. Här utgör rätten att flytta sina pensionsmedel mellan\r\nolika livbolag en fundamental byggsten. Försäkringstagare som tappat\r\nförtroende för det bolag till vilket hon/han anförtror sina sparmedel ska\r\nha rätt att flytta dessa medel till ett annat bolag.\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nEnligt uppgifter som utskottet inhämtat från Regeringskansliet övervägs\r\nför närvarande regler om flytträtt för livförsäkringssparande. Biträdande\r\nfinansministern Gunnar Lund uppgav i december 2003 att frågan ska\r\nsnabbutredas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Fi208\r\n(s) och Fi257 (c) i denna del.\r\nÖversyn m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker motionerna om krav på en översyn av försäkringsbranschen\r\nmed hänvisning till de utredningar m.m. som pågår.\r\nJämför reservationerna 2 (kd) och 3 (c).\r\nMotionerna\r\nI motion Fi13  av Per Landgren m.fl. (kd) anför motionärerna att de till\r\nfullo delar regeringens mål och ambition. Men de anser att en genomgripande\r\netisk analys måste komma till stånd för att nå målet med en väl fungerande\r\noch förtroendeingivande finansiell sektor. De anser att det är synnerligen\r\notillfredsställande och svårbegripligt att den etiska analysen helt saknas\r\ni en programförklaring från regeringen, som skrivits i syfte att åtgärda\r\nförtroendekrisen. Motionärerna anför vidare att regeringen i sin\r\nprogramförklaring behöver ta ställning till och deklarera vilken människosyn\r\noch etik som ska ligga till grund för den finansiella sektorn. Med en\r\netisk analys kombinerad med psykologiska och sociologiska redogörelser\r\nför hur den finansiella marknadens aktörer beter sig i sin verksamhet,\r\nnär den undergräver förtroendet och statsmakternas mål, finns en god grund\r\nför att tillsammans med professionerna på marknaden lägga fast en\r\nhandlingsplan för såväl rättslig reglering som icke-rättsliga åtgärder.\r\nI motion Fi257  av Lena Ek och Roger Tiefensee (båda c) anför motionärerna\r\natt människor är beroende av sina försäkringar. Finansinspektionen påpekar\r\ni sin rapport 2003:2 att traditionella livförsäkringar genom sin konstruktion\r\när komplicerade och kan vara svåra att förstå. Mot den bakgrunden är det\r\nextra viktigt att informationen till livförsäkringstagarna är lättfattlig\r\noch att tillsyn och regler säkerställer försäkringstagarnas rättigheter.\r\n\r\nMotionärerna anser att en parlamentarisk utredning skyndsamt bör tillsättas\r\nefter vunna erfarenheter det senaste decenniet av livbolagens verksamhet.\r\nUtredningen bör belysa och föreslå regeländringar som rör bevarande av\r\nlivbolagens kapital, intressekonflikter, ökar öppenheten och reformerar\r\nrevisorernas roll för att öka förtroendet för försäkringsbranschen.\r\nI motion Fi293  av Kenth Högström (s) anförs att försäkringsbranschen i\r\nSverige de senaste åren har genomgått en kraftig strukturell förändring\r\nmed färre aktörer som följd och en närmast ogenomtränglig och svårbegriplig\r\nuppdelning mellan sakförsäkringsbolag, återförsäkringsbolag och\r\nlivförsäkringsbolag. Motionären anför att en rad internaffärer under senare tid\r\nhar skakat hela försäkringsbranschens förtroende. Även bolagens egen\r\ninformation ut till marknaden och de enskilda försäkringstagarna har\r\nifrågasatts kraftigt. Motionären anför vidare att det är uppenbart att det\r\nkrävs en rejäl översyn av branschen, dess villkor och kartelltendenser.\r\nI översynen måste ingå att granska övervakningsmyndigheterna och deras\r\növervakningsinstrument.\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nFörutsättningarna för att bedriva försäkringsverksamhet har påtagligt\r\nförändrats under det senast decenniet. Det har inneburit att delar av\r\nregelverket för försäkringsföretag blivit föråldrat och svåröverskådligt.\r\nUtskottet delar motionärernas oro vad gäller etiska frågor och internaffärer\r\nsom skadar försäkringsbranschens förtroende. Mot bakgrund av detta och de\r\nförtroendeproblem som blottlagts på livförsäkringsområdet tillsatte\r\nregeringen i oktober 2003 en utredning om nya regler för försäkringsbolag.\r\nDen ska se över de olika verksamhetsformerna för försäkringsföretag och\r\nföreslå moderna och tydliga regler. Viktiga, vägledande principer i det\r\narbetet är att förbättra insynen och inflytandet för spararna, undanröja\r\nintressekonflikter i samband med bolagens styrning och att tydligt hålla\r\nisär försäkringstagares och aktieägares intressen. Utredaren ska särskilt\r\ngranska bl.a. de för- och nackdelar som finns med verksamhetsformen\r\nömsesidiga försäkringsbolag och lämna förslag på en framtida reglering.\r\nUtredningen ska avge ett delbetänkande den 30 september 2004 och slutbetänkande\r\nden 31 augusti 2005. Utskottet anser att eftersom en utredningen redan är\r\ntillsatt bör deras arbete avvaktas innan ställning tas till om en\r\nparlamentarisk utredning bör tillsättas.\r\nEnligt uppgifter som utskottet inhämtat har Finansdepartementet under\r\nåret också i ett kortare perspektiv arbetat med nya regler som ska förstärka\r\nskyddet för försäkringstagare i livförsäkringsbolagen. Arbetet innebär en\r\nuppföljning av Finansinspektionens rapport Intressekonflikter i livbolagen\r\n(rapport 2003:2). En promemoria remitterades i december 2003, och avsikten\r\när att lämna en proposition till riksdagen under våren 2004. Bland förslagen\r\nfinns ökat oberoende i styrelserna, utvidgade jävsregler, en tydligare\r\nförsäkringstagarroll, krav på riktlinjer för hantering av intressekonflikter\r\nsamt nya sanktionsmöjligheter för Finansinspektionen. Dessutom föreslås\r\natt lagen om finansiell rådgivning ska omfatta även traditionell livförsäkring\r\noch att Allmänna reklamationsnämnden ska återuppta prövningen av bl.a.\r\nlivförsäkringsärenden. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli\r\n2004.\r\nPlaceringsutredningen lämnade sitt slutbetänkande Förslag till ett\r\nmoderniserat solvenssystem för försäkringsbolag (SOU 2003:84) i september\r\n2003. Betänkandet är för närvarande ute på remiss och ska sedan beredas\r\ninom Regeringskansliet. Förslagen i betänkandet syftar till att stärka\r\nskyddet av försäkringstagarnas intressen genom att förbättra genomlysningen\r\noch ge försäkringsbolag ökade möjligheter att identifiera, mäta och hantera\r\nsina risker. Även Finansinspektionens möjligheter att övervaka\r\nförsäkringsbolagens verksamhet kommer att förbättras genom dessa\r\nförändringar.\r\nFörtroendekommissionen har bl.a. till uppgift att etablera en dialog med\r\nnäringslivets ägare och företrädare om dagens situation när det gäller\r\nförtroendet för näringslivet, bl.a. ska förmånsprogram för företagsledningar\r\ngranskas. Kommissionen ska redovisa sitt arbete den 31 mars 2004.\r\nFinansinspektionen följer noga hur både solvensen och den kollektiva\r\nkonsolideringen utvecklar sig i bolagen. Inspektionen granskar också\r\ngällande koncerninterna avtal hos livbolagen, skärper kraven på att bolagen\r\nska redovisa löner och bonus.\r\nMed det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi13 (kd), Fi257 (c)\r\ni denna del och Fi293 (s).\r\nKollektiva hemförsäkringar\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI motionerna föreslås att kollektiva hemförsäkringar ska förbjudas.\r\nUtskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att det inte finns skäl\r\natt frångå riksdagens tidigare ställningstagande.\r\nJämför reservation 4 (m, fp, kd, c).\r\nMotionerna\r\nI motion 2002/03:Fi211  av Kent Olsson (m) och motion Fi215  av Kent Olsson\r\noch Ulf Sjösten (båda m) anför motionärerna att varje individ själv måste\r\nfå välja vilket försäkringsbolag han eller hon vill anlita. Samtliga\r\nfackförbund som har valt att teckna kollektiva hemförsäkringar för sina\r\nmedlemmar har tecknat sina försäkringar i Folksam. Andra bolag har inte\r\ngivits tillfälle att vara med och konkurrera. Fackförbunden har valt att\r\nstödja det fackföreningsägda Folksam utan att veta om deras medlemmar\r\ngynnas. Motionärerna förespråkar att ett förbud mot kollektiva hemförsäkringar\r\nbör införas.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nFinansutskottet har tidigare behandlat likalydande motioner angående\r\nkollektiva hemförsäkringar i betänkandena 2001/02:FiU13, 2000/01:FiU18,\r\n1999/2000:FiU15, 1998/99:FiU28, 1997/98:FiU15 och 1996/97:FiU18.\r\nMotionsyrkanden om kollektiva hemförsäkringar har dessförinnan behandlats av\r\nnäringsutskottet vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande 1993/94:NU5.\r\n\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\nRegeringen lämnade i maj 2003 en lagrådsremiss - med förslag till en ny\r\nförsäkringsavtalslag - till Lagrådet. Av remissen framgår att lagen om\r\nförsäkringsavtal bör för den försäkrades del bara reglera förhållandet\r\ntill försäkringsbolaget. Rättsförhållandet mellan den försäkrade och den\r\nsom ordnar försäkringen - t.ex. en organisation som den försäkrade tillhör\r\n- hör i första hand till associationsrätten och ligger utanför\r\nförsäkringsområdet.\r\nI remissen tar regeringen således inte ställning till frågan om kollektiva\r\nförsäkringar. Det sägs att om det behöver göras en översyn av reglerna,\r\nsom t.ex. rör behörigheten att företräda enskilda medlemmar eller\r\nanslutningsformer, får detta ske i ett annat sammanhang.\r\nUtskottet har vid samtliga tillfällen då motioner angående kollektiva\r\nhemförsäkringar behandlats avstyrkt motionerna, och riksdagen har beslutat\r\ni enlighet med utskottets förslag. Utskottet anförde bl.a. följande i\r\nbetänkande 2001/02:FiU13: Utskottet anser alltjämt att det inte bör införas\r\nnågra särskilda rörelse- eller tillsynsregler för gruppförsäkringar. Som\r\nutskottet tidigare konstaterat bör de särförhållanden som råder för\r\ngruppförsäkringar beaktas inom ramen för de allmänna rörelsereglerna.\r\nMed det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Fi211 (m) och\r\nFi215 (m).</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag\r\ntill riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Flyttning av livförsäkringssparande, punkt 2 (c)\r\nav Jörgen Johansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om flyttning av livförsäkringssparande. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2003/04:Fi257 i denna del och avslår motion\r\n2002/03:Fi208.\r\nStällningstagande\r\nJag anser mot bakgrund av den betydelse som försäkringar har både för\r\nenskilda och för samhällsekonomin att det är viktigt att marknadens\r\nfunktioner stärks på ett balanserat sätt. Rätten att flytta sina pensionsmedel\r\nmellan olika livbolag är en fundamental byggsten. Jag anser att\r\nförsäkringstagare som har tappat förtroende för det bolag till vilket hon eller\r\nhan anförtror sina sparmedel ska ha rätt att flytta dessa medel till ett\r\nannat bolag. Med det anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion\r\nFi257 (c) i denna del.\r\n\r\n2.      Översyn m.m., punkt 3 (kd)\r\nav Mats Odell (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om översyn m.m. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2003/04:Fi13 och avslår motionerna 2003/04:Fi257 i denna del och 2003/04:Fi293.\r\n\r\nStällningstagande\r\nJag delar till fullo regeringens mål och ambition. Men jag anser att en\r\ngenomgripande etisk analys måste komma till stånd för att nå målet med en\r\nväl fungerande och förtroendeingivande finansiell sektor. Det är synnerligen\r\notillfredsställande och svårbegripligt att den etiska analysen helt saknas\r\ni en programförklaring från regeringen. Jag anser att regeringen i sin\r\nprogramförklaring behöver ta ställning till och deklarera vilken människosyn\r\noch etik som ska ligga till grund för den finansiella sektorn. Med en\r\netisk analys kombinerad med psykologiska och sociologiska redogörelser\r\nför hur den finansiella marknadens aktörer beter sig i sin verksamhet,\r\nnär den undergräver förtroendet och statsmakternas mål, finns en god grund\r\nför att tillsammans med professionerna på marknaden lägga fast en\r\nhandlingsplan för såväl rättslig reglering som icke-rättsliga åtgärder. Med\r\ndet anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi13 (kd) och avslår\r\nmotionerna Fi257 (c) i denna del och Fi293 (s).\r\n\r\n3.      Översyn m.m., punkt 3 (c)\r\nav Jörgen Johansson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om parlamentarisk översyn m.m. Därmed bifaller\r\nriksdagen delvis motion 2003/04:Fi257 i denna del och avslår motionerna\r\n2003/04:Fi13 och 2003/04:Fi293.\r\nStällningstagande\r\nMänniskor är beroende av sina försäkringar. Finansinspektionen påpekar i\r\nsin rapport (2003:2) att traditionella livförsäkringar genom sin konstruktion\r\när komplicerade och kan vara svåra att förstå. Jag anser att det mot den\r\nbakgrunden är extra viktigt att informationen till livförsäkringstagarna\r\när lättfattlig och att tillsyn och regler säkerställer försäkringstagarnas\r\nrättigheter.\r\nJag anser att en parlamentarisk utredning skyndsamt bör tillsättas efter\r\nvunna erfarenheter det senaste decenniet av livbolagens verksamhet.\r\nUtredningen bör belysa och föreslå regeländringar som rör bevarande av\r\nlivbolagens kapital, intressekonflikter, ökar öppenheten och reformerar\r\nrevisorernas roll för att öka förtroendet för försäkringsbranschen. Med\r\ndet anförda föreslår jag att riksdagen bifaller motion Fi257 i denna del\r\n(c) och avslår motionerna Fi13 (kd) och Fi293 (s).\r\n\r\n4.      Kollektiva hemförsäkringar, punkt 4 (m, fp, kd, c)\r\nav Mats Odell (kd), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Tomas\r\nHögström (m), Cecilia Widegren (m), Gunnar Nordmark (fp) och Jörgen Johansson\r\n(c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen om kollektiva hemförsäkringar. Därmed bifaller\r\nriksdagen delvis motionerna 2002/03:Fi211 och 2003/04:Fi215.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att varje individ själv måste få välja vilket försäkringsbolag\r\nhan eller hon vill anlita. Samtliga fackförbund som har valt att teckna\r\nkollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar har tecknat sina försäkringar\r\ni Folksam. Andra bolag har inte givits tillfälle att vara med och konkurrera.\r\nFackförbunden har valt att stödja det fackföreningsägda Folksam utan att\r\nveta om deras medlemmar gynnas. Vi anser att ett förbud mot kollektiva\r\nhemförsäkringar bör införas. Med det anförda föreslår vi att riksdagen\r\ndelvis bifaller motionerna 2002/03:Fi211 (m) och 2003/04:Fi215 (m).</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nSkrivelsen\r\nRegeringens skrivelse 2002/03:141 Staten och den finansiella sektorn.\r\nFöljdmotion\r\n2003/04:Fi13 av Per Landgren m.fl. (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av en fördjupad etisk analys i syfte att tillsammans med\r\nbranschen återskapa allmänhetens förtroende.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2002\r\n2002/03:Fi208 av Håkan Juholt (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom konkurrens på pensionsmarknaden.\r\n2002/03:Fi211 av Kent Olsson (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom kollektiva hemförsäkringar.\r\nMotioner från allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:Fi215 av Kent Olsson och Ulf Sjösten (båda m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom kollektiva hemförsäkringar.\r\n2003/04:Fi257 av Lena Ek och Roger Tiefensee (båda c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom en parlamentarisk utredning rörande livbolagens kapital, intressekonflikter,\r\ninformation, revisorers roll samt en fri flyttningsrätt för sparare/konsumenter.\r\n\r\n2003/04:Fi293 av Kenth Högström (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om behovet av en rejäl översyn av försäkringsbranschen i syfte att\r\nstärka försäkringstagarnas ställning.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nFinansutskottets offentliga utfrågning\r\nFinanssektorns stabilitet\r\n\r\n\r\nTid: Tisdagen den 25 november kl. 9.30-11.30\r\nLokal: Skandiasalen i Neptunus\r\nInbjudna\r\nVice riksbankschef Lars Nyberg\r\nGeneraldirektör Ingrid Bonde, Finansinspektionen\r\nHans Bäckström expert, Finansinspektionen\r\nDeltagare\r\nSven-Erik Österberg (s) ordförande\r\nMikael Odenberg (m) vice ordförande\r\nMats Odell (kd)\r\nChrister Nylander (fp)\r\nLena Ek (c)\r\nYvonne Ruwaida (mp)\r\nBo Bernhardsson (s)\r\nSiv Holma (v)\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nOrdföranden: Jag ber att få hälsa er hjärtligt välkomna till denna offentliga\r\nhearing beträffande bland annat stabiliteten i de ekonomiska systemen.\r\nJag ber att få hälsa medier och besökare välkomna och framför allt vice\r\nriksbankschef Lars Nyberg och generaldirektören för Finansinspektionen\r\nIngrid Bonde. Ingrid Bonde har medarbetaren Hans Bäckström med sig och\r\nLars Nyberg har medarbetaren Martin Andersson med sig. Ni är också hjärtligt\r\nvälkomna.\r\nLars Nyberg får inleda. Vi börjar med föredragningar från Riksbanken och\r\nFinansinspektionen. Därefter tar vi en kort kaffepaus innan vi övergår\r\ntill frågorna från utskottets ledamöter.\r\n\r\nLars Nyberg: Låt mig börja med att tacka för att jag får komma hit och\r\nprata om Riksbankens arbete med finansiell stabilitet. Ni brukar annars\r\nlyssna på Lars Heikensten, som pratar om inflationsrapporten och vårt\r\narbete med penningpolitiken. Det känns viktigt att vi också får prata om\r\nstabilitetsarbetet, så det är vi glada för.\r\nEfter bankkrisen började Riksbanken bygga upp en kunskap och en analyskapacitet\r\nkring stabilitetsfrågorna. Hösten 1997 publicerade vi den första rapporten\r\nmed en mer sammanhållen analys av den finansiella stabiliteten. Vi var då\r\nden första centralbank som presenterade sin syn offentligt när det gäller\r\njust stabilitetsfrågorna. Andra länder har varit mer tveksamma, och är\r\ndet delvis fortfarande, till att tala öppet om de frågorna. De menar att\r\ndet inte går att vara öppen om en kris skulle inträffa. Vår attityd i\r\nRiksbanken har varit och är fortfarande att det faktiskt är bättre att\r\nvara öppen. Genom att tidigt diskutera risker och sårbarhet kan man också\r\nha en större chans att undvika kriser. Till detta kommer att erfarenheterna\r\nav öppenhet inom prisstabilitetsområdet var goda.\r\nI dag har ett trettiotal länder följt efter och ger ut stabilitetsrapporter.\r\nÅterkommande finansiella kriser har gjort det tydligt att det alltid\r\nkommer att finnas problem att förhålla sig till och att myndigheterna\r\ndärför kan vara hjälpta av ett strukturerat sätt att se på finansiell\r\nstabilitet.\r\nI fokus för arbetet med finansiell stabilitet står alltid bankerna. Det\r\nberor på att bankerna är de institut som svarar för att betalningssystemet\r\nfungerar. Erfarenheterna visar att om inte privatpersoner och företag kan\r\nutföra vanliga betalningar, eller om kreditfunktionen i samhället störs,\r\nfår det starka negativa effekter för hela ekonomin. Försäkringsbolagen\r\när också viktiga men de är inte systemkritiska på samma sätt som bankerna.\r\nJag tänkte återkomma kort till försäkringsbolagen så småningom eftersom\r\nde onekligen är aktuella i dagsläget. Det mesta tror jag dock att Ingrid\r\nBonde kommer att prata om, när det gäller de frågorna.\r\nBankerna verkar inom ett starkt regelverk och är föremål för samhällets\r\ntillsyn. Finansinspektionen har huvudansvaret för övervakningen av de\r\nenskilda bankerna. Riksbanken ser på banksystemet som helhet och försöker\r\nbedöma vilka risker som på kort och lång sikt kan byggas upp i detta.\r\nSjälvklart överlappar Finansinspektionens och Riksbankens uppgifter\r\nvarandra till en del, men det är ibland fruktbart att nalkas ett problem\r\nmed lite olika perspektiv. Jag tycker också att samarbetet mellan\r\nmyndigheterna fungerar alldeles utmärkt. Det säger jag inte bara därför att\r\njag har Ingrid Bonde på min högra sida, utan därför att jag faktiskt menar\r\ndet.\r\nEfter den här bakgrunden om Riksbankens stabilitetsarbete tänkte jag komma\r\nin på den senaste bedömningen av det finansiella systemet, den som kom i\r\ngår och som ni förhoppningsvis har fått i era fack.\r\nUtgångspunkten är, som alltid i sådana här bedömningar, den allmänna\r\nkonjunkturbilden. En förbättrad konjunkturbild ökar normalt sett bankernas\r\nlönsamhet och därmed också motståndskraften i det finansiella systemet -\r\npå kort sikt, kanske man ska tillägga. En lång konjunkturuppgång kan leda\r\ntill överoptimism och obalanser i tillgångspriserna, som vi har sett i\r\nett antal fall. Det drabbar bankerna senare, i form av kreditförluster.\r\nJust\r\nnu ser den totala konjunkturbilden mer positiv ut än för ett halvår sedan.\r\nDet är ingen tvekan om det. Det gäller både Sverige och omvärlden, även\r\nom konjunkturbilden är något splittrad. Utsikterna är goda i USA och flera\r\ntillväxtekonomier och Japan, men mindre gynnsamma i Europa. Sverige ligger\r\nfortfarande och väger. Vi får somliga positiva signaler, andra mer tveksamma.\r\n\r\nDe svenska storbankerna uppvisar nu ökad lönsamhet igen för första gången\r\nsedan år 2000. Det beror delvis på att börsen åter stärkts, men också på\r\natt bankerna har dragit ned på sina kostnader och att deras ränteintäkter\r\nfortsatt att växa. Bankerna har förbättrat sin förmåga att klara oväntade\r\nförluster. Kreditförlusterna gick ned efter krisen och har hållit sig\r\nlåga sedan dess. Lönsamheten fick en skjuts uppåt 1999, men det var en\r\nfråga om konsolidering. Det var Nordea som expanderade i Norden. Sedan\r\nhar den fallit sakta för att nu åter öka.\r\n\r\nPrimärkapitalet har ökat under de senaste två åren och ligger nu på i\r\ngenomsnitt strax över 7 %, vilket är tillfredsställande i rådande\r\nkonjunkturläge.\r\nVi tittar mycket på låntagarna. Det är de som bestämmer om bankerna på\r\nsikt klarar sin ekonomi. Och hälften av låntagarna finns faktiskt i dag\r\nutanför landets gränser. Så internationellt har det svenska storbankssystemet\r\nblivit. Företagssektorn, som är den största låntagargruppen, och som\r\ntraditionellt har orsakat bankerna kreditförluster, har minskat sin skuldbörda\r\ni förhållande till det egna kapitalet. De bör också kunna dra nytta av\r\nett förbättrat konjunkturläge, vilket är positivt. Fastighetsföretagen,\r\nsom ni minns verkligen trasslade till det under krisen i början på 90-talet,\r\nkänner visserligen av de fallande priserna och hyrorna i kontorsfastigheter,\r\nmen de har skuldsatt sig mycket måttligt och har resultat som mer än väl\r\ntäcker deras räntekostnader. Vi är alltså långt ifrån den situation som\r\nrådde i slutet av 1980-talet.\r\nHushållen är värda en särskild mässa. Hushållens skuldbörda har faktiskt\r\nvuxit under hela konjunkturavmattningen. Skuldernas andel av inkomsterna\r\nnärmar sig nu de nivåer som rådde före krisen i början av 90-talet. Det\r\nfinns dock en viktig skillnad, att ränteutgifterna utgör en betydligt\r\nlägre andel av inkomsterna än de gjorde då eftersom räntorna är så mycket\r\nlägre. De höga skulderna är alltså möjliga att bära.\r\nDet finns alltid anledning att vara vaksam när det gäller hushållens\r\nskuldutveckling, även om man ska komma ihåg att hushållen aldrig orsakat\r\nbankerna sådana förluster att de utgjort en fara för den finansiella\r\nstabiliteten. Men det är naturligtvis också möjligt att skuldökningen delvis\r\när en anpassning till en ekonomi med lägre inflation än tidigare. Mönstret\r\nmed stigande hushållsupplåning syns i många industriländer som under det\r\nsenaste decenniet lyckats få bukt med inflationen. Då osäkerheten är lägre\r\nom vad den framtida inflationen och därmed ränteläget kommer att bli, är\r\nlångivarna mer villiga att låna ut pengar. Samtidigt är låntagarna mer\r\nvilliga att ta lån, dels därför att räntorna är låga, dels för att de\r\nkänner sig säkra på att räntorna förblir låga i framtiden. Då tar de på\r\nsig större skulder.\r\n\r\nHushållens vilja att ta lån ökar emellertid också efterfrågan på bostäder\r\noch priserna på bostadsmarknaden. Det har vi observerat både i Sverige\r\noch i andra länder. Priserna på bostäder har ökat med nästan 60 % sedan\r\n1997 i löpande priser och i stort sett också i reala priser. Till skillnad\r\nfrån priserna på kommersiella fastigheter har de inte fallit under de\r\nsenaste årens konjunkturavmattning. Först nu ser vi en viss avmattning.\r\nBetyder\r\ndet att vi kan misstänka att det finns en spekulativ bubbla på bostadsmarknaden?\r\nJag tror inte det, även om tendenser till det skymtar i Stockholm och\r\nkanske också i någon av de andra storstäderna. Vi ser inga tecken på att\r\nbostäder köps som investeringsobjekt för att hyras ut i väntan på att\r\npriserna ska öka ytterligare, vilket vore oroande. Sådana tecken finns i\r\nett par andra europeiska länder. Prisuppgången på bostadsmarknaden i\r\nSverige förefaller, såvitt vi kan se, bero på fundamentala faktorer. Låga\r\nräntor, stigande inkomster och begränsat bostadsbyggande räcker långt för\r\natt förklara prisutvecklingen.\r\nLåt mig nu lägga några ord på försäkringsbolagen. De har ju blivit mycket\r\nuppmärksammade i pressen under senare tid. Krisen i livbolagen har faktiskt\r\njämförts med bankkrisen i början av 90-talet, och oro finns för att\r\nföljdverkningarna för samhället ska bli lika stora. Så är inte fallet.\r\nLivbolagens agerande äventyrar inte det finansiella systemets grundläggande\r\nfunktioner att förmedla betalningar, att tillhandahålla krediter och att\r\nhantera risker. Det som kan inträffa är att de som sparat i livbolagen\r\nväljer att spara någon annanstans, om de nu kan flytta sitt sparande över\r\nhuvud taget. Under alla omständigheter blir det naturligtvis färre som\r\ntecknar nya livförsäkringar. Det är tråkigt för livbolagen, men det har\r\nliten betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet.\r\nI och för sig är det beklagligt att den berättigade kritiken mot livbolagen\r\nockså drabbar deras produkter, särskilt den traditionella livförsäkringen.\r\nTraditionell livförsäkring är nämligen en utmärkt produkt för alla som\r\nhoppas leva länge. Försäkringsmomentet omfattar vad aktuarierna kallar\r\nlivsfallsrisk, det vill säga just risken att leva länge. Man försäkrar\r\nsig helt enkelt om en förutbestämd inkomst under livet. Det kan ske genom\r\natt livsfallsrisken jämnas ut över ett stort försäkringskollektiv. Det är\r\nen unik produkt och en sparform som förtjänar ett bättre öde än att\r\nförsvinna i en förtroendekris. Alla som inte vet exakt när de ska dö, och\r\ndet gäller väl de flesta av oss, har anledning att fundera över\r\nlivförsäkringens fördelar.\r\nDen allvarliga följden av livbolagens problem är, enligt min mening, att\r\nförtroendet för det finansiella systemet i sin helhet kan ha fått sig en\r\ntörn. Som sparare känner vi oss lurade, både av svikna löften om återbäring\r\nsom visat sig vara luft och av girigheten i somliga förmåner och bonusprogram.\r\nLågt förtroende för de institut som arbetar på de finansiella marknaderna\r\ntenderar att försämra kapitalbildningen och det förlorar alla på i längden.\r\nFungerande finansiella marknader är en förutsättning för god tillväxt.\r\nJag\r\nhar många andra synpunkter på livbolagen, men dem sparar jag till\r\nfrågestunden.\r\nLåt mig avslutningsvis rikta blicken framåt och diskutera några av de\r\nutmaningar som kan möta oss när det gäller den finansiella stabiliteten.\r\nDe är alla knutna till vårt ökande internationella beroende. Integrationen\r\nav de finansiella marknaderna i Europa börjar bli en realitet. Det betyder\r\nockså att beroendet mellan ländernas banksystem successivt ökar. Ett\r\nproblem inom ett land kan på det viset spridas också till andra länders\r\nbanksystem. Det ställer nya krav på tillsyn, övervakning och regelverk.\r\nFör\r\natt åstadkomma en inre marknad för finansiella tjänster arbetar EU med\r\natt så långt som möjligt införa ett regelverk för finansiella företag som\r\när gemensamt för hela unionen. Med ett sådant regelverk på plats skulle\r\nbankerna kunna konkurrera på lika villkor, och en gemensam marknad med de\r\nmest konkurrenskraftiga företagen skulle kunna växa fram.\r\nDet är ett viktigt initiativ. En gemensam lagstiftning är ofta en\r\nförutsättning för att långtgående integration ska komma till stånd. Den\r\nintegration som hittills har skett har varit mycket positiv för tillväxten\r\näven om det är svårt att kvantifiera de exakta effekterna. Det har gjorts\r\nstudier som pekar på att ökad finansiell integration i Europa skulle kunna\r\nöka tillväxten med omkring 0,5 % årligen.\r\nRisken är emellertid att harmoniseringen i sig gör att regelverket blir\r\nmer omfattande och mer betungande för bankerna än vad som egentligen är\r\nönskvärt. I sin iver att värna stabiliteten riskerar reglerarna att glömma\r\nbort effektiviteten. Om regelverket ska harmoniseras mellan många länder\r\nfinns det en risk att den striktaste regleringen blir den som blir\r\ndominerande. Motviljan mot att lätta på redan existerande regleringar är\r\nofta mycket större än motviljan mot att strama upp regelverk ytterligare.\r\nDen största gemensamma nämnaren ligger närmare till hands än den minsta\r\ngemensamma nämnaren i ett sådant arbete.\r\nAmbitionen kan heller inte vara att reglera bort alla potentiella problem.\r\nDå reglerar vi också bort konkurrens och effektivitet, precis som vi\r\ngjorde i Sverige fram till mitten av 1980-talet. Därför är det inte\r\nosannolikt att vi även i framtiden kommer att få se bubblor på\r\ntillgångsmarknaderna\r\noch banker som expanderat för kraftigt eller av andra skäl råkat i problem.\r\nSådana situationer måste vi kunna hantera utan att de utvecklas till\r\nsystemkriser. Det löpande arbetet med finansiell stabilitet är ett sätt\r\natt arbeta med dessa frågor, inte minst när det gäller systemets känslighet\r\nför bubblor. Men det behövs också en lagstiftning som kan stödja arbetet\r\nvid en kris, och det saknar vi för närvarande i flera länder, bland annat\r\ni Sverige. Banklagskommittén lade dock år 2000 fram ett förslag till sådan\r\nlagstiftning för svensk del. Vi kan bara hoppas att en proposition i\r\närendet kommer innan behovet blir akut.\r\nAtt hantera en bankkris hemmavid kan vara knepigt nog, det har vi sett.\r\nAtt hantera den över gränserna är med all sannolikhet än svårare. Låt mig\r\nta ett exempel. Nordea är efter den senaste ombildningen en svensk bank\r\nmed döttrar i övriga nordiska länder. Marknadsandelarna ligger på ungefär\r\n40 % i Finland, 25 % i Danmark, 20 % i Sverige och 15 % i Norge. Nu vill\r\nbanken omvandla de här döttrarna till filialer. Då blir Nordea en helsvensk\r\nbank med potentiellt systemviktiga filialer i övriga länder. Tillsyn och\r\nkrishantering blir i princip en svensk fråga enligt nuvarande EU-lagstiftning.\r\nIngrid Bonde får hela ansvaret för Nordens banksystem. Är man då i Finland\r\ntillfreds med att vi i Sverige ansvarar för den i särklass viktigaste\r\ndelen av det finska banksystemet? Har man det förtroendet för Ingrid och\r\nhennes medarbetare, och för övrigt för Riksbanken? Nästa fråga är om vi\r\ni Sverige är villiga att lösa en bankkris i Finland, med alla de uppoffringar\r\ndet kan innebära för de svenska skattebetalarna. Svaren på de frågorna är\r\ninte självklara. Det är ganska uppenbart att nuvarande lagstiftning i EU\r\ninte är anpassad till banker med systemviktiga filialer. En artikel i vår\r\nstabilitetsrapport handlar just om detta problem.\r\nI sammanfattning: Vi behöver harmoniserade regler för den finansiella\r\nsektorn i Europa, men det är viktigt att hålla emot de krafter som vill\r\ngöra dem onödigt omfattande. Vi behöver också den lag om krishantering i\r\nSverige som vi väntat länge på. Och vi behöver en ny lagstiftning i EU\r\nför att hantera gränsöverskridande banker. Det kan räcka som önskelista\r\nför i dag.\r\n\r\nIngrid Bonde: Tack för att även vi från Finansinspektionen fick möjlighet\r\natt komma hit och tala om den finansiella sektorns stabilitet. Vi bedriver\r\nsedan ett antal år ett arbete med att analysera de finansiella aktörernas\r\nriskuppbyggnad och det finansiella systemets risker som planläggning för\r\nvårt arbete, det vill säga tillsynen av att det sker på ett tillfredsställande\r\nsätt.\r\nHans Bäckström, som har skrivit den rapport som jag hoppas att ni alla\r\nhar fått möjlighet att ta del av, kommer att gå igenom rapporten. Efteråt\r\ntänkte jag göra några konkluderande kommentarer och knyta an till det\r\nLars Nyberg sade tidigare.\r\n\r\nHans Bäckström: Jag tänkte kort ta upp huvuddragen i den rapport vi lämnade\r\ntill regeringen den 15 oktober, för drygt en månad sedan.\r\nTill att börja med kan det vara bra att nämna hur vi som tillsynsmyndighet\r\nser på stabilitet. Det är ett begrepp som kan innefatta mycket och man\r\nkan ha mer eller mindre vida definitioner av det.\r\nI vårt perspektiv, i detta sammanhang, tänker vi på stabilitet på två\r\nolika nivåer. Vi har stabiliteten i systemet, som Lars Nyberg var inne på.\r\nDet är en angelägenhet för oss. Ett stabilt finansiellt system är ett\r\nsystem som kan upprätthålla finanssektorns grundläggande funktioner:\r\nbetalningsförmedling, kreditförsörjning och så vidare. Den andra dimensionen,\r\nsom är speciell för oss som tillsynsmyndighet, är att se på stabiliteten\r\ni de enskilda finansiella företagen. Företagen ska kunna uppfylla de\r\nåtaganden de har mot insättare och försäkringstagare. Det är den grundläggande,\r\nfundamentala konsumentskyddsfrågan på det finansiella området.\r\nKonsumentskyddet är ju vid sidan om systemstabiliteten det andra huvuduppdrag\r\nvi har.\r\nDet finns naturligtvis också en återkoppling mellan stabiliteten på\r\nföretagsnivå och på systemnivå. Finansiella kriser uppstår inte i tomma\r\nluften. De kommer till uttryck i ett finansiellt företag. Sedan sprids de\r\ni sämsta fall till andra företag. Även den kopplingen finns mellan de två\r\nnivåerna.\r\nStabiliteten kan hotas av olika typer av störningar - av finansiella\r\nstörningar som kreditförluster, solvensproblem, likviditetsproblem och av\r\noperativa störningar som kan vara alltifrån datahaverier och sabotage\r\ntill naturkatastrofer. Också förtroendestörningar kan påverka stabiliteten.\r\nDet klassiska exemplet är bankpaniken, the run on the bank, när insättarna\r\nrusar i väg och tar ut sina pengar ur en bank som man av någon anledning\r\nmisstror. I normalfallet sänker det en bank och i förlängningen kanske\r\näven andra banker. Det finns en klar koppling mellan å ena sidan förtroendet\r\nför företagen och systemet och å andra sidan stabiliteten.\r\nDet finns också en annan dimension av förtroendet som är mer aktuell.\r\nLars Nyberg snuddade vid den. Det gäller förtroendestörningar och\r\neffektiviteten i systemet. Om en mer successiv urgröpning av förtroendet leder\r\ntill att placerare, kunder, lämnar produkter, marknader och instrument\r\nsom, om de är rätt skötta, fungerar väl och är rationella i ett\r\nsamhällsekonomiskt perspektiv, innebär det en effektivitetsförlust i systemet.\r\n\r\nDär är livbolagsproblematiken ett exempel. Man kan få en effekt där man\r\növerger pensionssparandet, som i grunden är en ganska vettig och rationell\r\nform av sparande. Detta kan naturligtvis ses som en effektivitetsförlust\r\ni systemet. Ett annat mer hypotetiskt exempel, men som kanske är ännu mer\r\nhandgripligt, är om vi skulle få någon form av kris i kontokortshanteringen.\r\nDet skulle kunna upptäckas något slags djupgående säkerhetsproblem som\r\ngör att människor slutar använda kontokort och i stället börjar betala\r\nkontant i stor omfattning. Det är ganska uppenbart att det skulle bli\r\nmycket större hanteringskostnader och stora effektivitetsförluster. Man\r\nkan alltså säga att förtroende är en förutsättning både för stabilitet\r\noch effektivitet i systemet.\r\nDetta gällde bakgrunden. Rapportens syfte är som tidigare att bedöma\r\nstabilitetsförutsättningarna på ett à två års sikt utifrån det finansiella\r\nläget i företagen och utifrån de iakttagelser och det löpande tillsynsarbete\r\nsom vi bedriver. Detta kopplar vi samman med en bild av omvärldsutvecklingen\r\nframöver. Vi har inte som syfte att göra prognoser för utvecklingen vare\r\nsig när det gäller stabilitetsrisker eller annat. Poängen är att försöka\r\nidentifiera de faktorer och förhållanden som vi tycker är viktiga och som\r\nman bör uppmärksamma. Vi själva ska naturligtvis uppmärksamma dem i\r\ntillsynsarbetet också.\r\nJag går nu över på själva rapporten. Det finns två huvudblock. Det är de\r\ntvå huvudbranscherna, som vi har tittat närmare på - dels bankerna, dels\r\nförsäkringsbolagen. När det gäller bankerna finns det inte så mycket att\r\ntillägga till det som Lars var inne på. Vi har en positiv utveckling.\r\nBankerna har god lönsamhet och god kapitaltäckning trots den ganska bleka\r\nkonjunkturbild som vi har haft under de senaste åren.\r\nUtifrån de iakttagelser som vi kan göra när det gäller tillsyn ser vi\r\ninte heller några tecken på en oroväckande riskuppbyggnad i\r\nsystemstabilitetsmässig\r\nmening. Om vi till detta lägger den förbättrade konjunkturbild som vi har\r\nså blir vår huvudslutsats att läget är stabilt och förmodligen kommer att\r\nbli fortsatt stabilt. Dock finns det naturligtvis alltid brasklappar som\r\nman bör tillfoga i sådana här sammanhang. För det första kan den\r\nmakroekonomiska utvecklingen som alla vet ta en annan väg än den man tänker\r\nsig. Det har hänt förr, och det kan hända igen. Det vet man aldrig. För\r\ndet andra finns operativa risker, som är ännu mer oförutsägbara. Det finns\r\nhändelser som kan inträffa utan någon som helst förvarning och vars\r\nomfattning är ännu mer omöjlig att känna till på förhand. Här krävs det\r\nockså en mental och även en praktisk beredskap.\r\nPå lite sikt kan vi se att de svenska bankerna bland annat diversifierar\r\nsig ganska kraftigt geografiskt, framför allt i vårt närområde. Det gäller\r\nBaltikum, övriga Norden, Tyskland och Polen. Detta är inte nödvändigtvis\r\nnågon negativ faktor ur stabilitetssynpunkt, men man kan ändå konstatera\r\natt det komplicerar riskbilden. Det blir en mer komplex bild att hantera\r\noch det ställer större krav på samarbete mellan centralbanker,\r\ntillsynsmyndigheter och alla som är involverade i detta. Det är en notering som\r\njag tycker är värd att göra.\r\nUtöver bilden på kreditförluster som Lars visade tidigare kan jag visa\r\nden här bilden på kapitaltäckningsgraden som ytterligare en indikation.\r\nJag har hämtat bilden från rapporten och fyllt i för hand vad som har\r\nhänt under det tredje kvartalet. Det är en fortsatt stabil och ganska\r\nbetryggande bild. Man ligger på gott avstånd från den 8-procentiga\r\nminiminivån. I de flesta fall har man också förbättrat kapitaltäckningsgraden.\r\nDetta styrker den bild av stabilitet som vi tycker oss se.\r\n\r\nPå försäkringssidan ser det som bekant lite annorlunda ut. Det finns två\r\nseparata huvudproblemområden. Dels handlar det om solvensen i bolagen,\r\ndels handlar det om den så kallade kollektiva konsolideringen. När det\r\ngäller solvensen så handlar det om bolagens stabilitet och deras förmåga\r\natt uppfylla sina garanterade åtaganden gentemot försäkringstagaren. Det\r\nfinns två olika omvärldsutvecklingar under de senaste åren som bägge har\r\nvarit negativa sedda ur livbolagens synvinkel med tanke på deras solvens.\r\nDet gäller för det första, och uppenbart, börsutvecklingen. Den har ju\r\nvarit negativ och den har sänkt värdet på de aktietillgångar som man har.\r\nFör det andra har det varit en räntenedgång, där bilden är mer sammansatt.\r\nPå tillgångssidan har man en positiv effekt, men på skuldsidan får man\r\ni slutändan en negativ effekt genom att den så kallade högsta räntan som\r\ndiskonterar de avsättningar som man måste göra för att trygga sina åtaganden\r\nmåste sänkas, givet det regelverk som vi har. Mekaniken i detta finns\r\nbeskriven lite grann i rapporten. Det hela \"kokar ned\" till att nettoeffekten\r\nav en räntesänkning också blir en solvensförsämring. Summa summarum har\r\nlivbolagen klämts från två olika håll, med känt resultat.\r\nOm vi ser framåt så kan man säga att givet den konjunkturbild som vi har\r\nmed en successivt ökande tillväxt så framstår fortsatta sänkningar av den\r\nhögsta räntan som osannolika. Vi ser alltså inte att det är sannolikt att\r\nde påfrestningarna växer, utan snarare tvärtom. Detta är ett skäl till\r\natt vi bedömer att de garanterade åtagandena inte är hotade. Vi har\r\ndessutom, vilket kanske är bekant, en särskild grupp som följer de bolag\r\nsom ligger sämst till i solvensavseende.\r\nDen andra huvudfrågan gäller den kollektiva konsolideringen, som det heter.\r\nTill att börja med kan man säga att det kanske är ett lite missvisande\r\nbegrepp. Konsolidering är ju ett ord som man normalt associerar med en\r\nbalansräkningsvärld, och med stabilitet och kapitalstyrka. Det handlar\r\ndet dock inte om här. Detta är egentligen ingen stabilitetsfråga alls,\r\nutan en ren konsumentfråga. Det handlar om att anpassa de utbetalningar\r\nsom man ska göra till de faktiska tillgångsvärden som man har. Det gäller\r\natt hitta en i någon mening rättvis och rimlig fördelning mellan olika\r\nkategorier av försäkringstagare - mellan dem som fortfarande sparar och\r\ndem som är under utbetalning. Framför allt är det i praktiken en\r\ninformationsfråga. Det handlar om att kunna kommunicera med dem som sparar när\r\ndet gäller hur det här fungerar. Det är kanske framför allt här som man\r\nganska grundligt har misslyckats.\r\nMan kan naturligtvis avvika från önskad nivå på kollektiv konsolidering\r\nfrån tid till annan beroende på hur tillgångsvärden och så vidare utvecklas.\r\nPoängen är att detta normalt ska återanpassa sig självt inom inte alltför\r\nvida tidsramar. Men om man kommer mer fundamentalt snett så måste man\r\ngöra någonting annorlunda. Med den utveckling som har varit är det detta\r\nsom man nu har ställts inför. Inspektionen har ett allmänt råd som bolagen\r\nhar att följa om en avvikelse från den målsatta nivån som man har för\r\nkonsolidering. Man får avvika högst 36 månader. Givet de omvärldsförutsättningar\r\nsom vi bedömer som någorlunda realistiska har vi dragit slutsatsen att\r\nman inte kommer att komma i mål på den tiden från den nivå som man befinner\r\nsig på i flera fall. Som vi bedömer det måste ett antal bolag vidta vad\r\nman kallar för en momentan reallokering för att kunna hantera detta.\r\nDetta summerar huvuddragen i vår rapport. Du får väl fylla på, Ingrid!\r\n\r\nIngrid Bonde: Om jag ska försöka summera och knyta an till det som Lars\r\nNyberg sade så kan man säga att den stora frågan för oss alla just nu är:\r\nHur kommer den förtroendedebatt som i dag pågår att påverka det finansiella\r\nsystemet? Jag håller med Lasse Nyberg om att vi ännu inte har sett en\r\nekonomisk konsekvens av diskussionen. Folk fortsätter att spara. De sparar\r\nmåhända i andra produkter, och det är måhända marknadsandelar som förändras\r\nmellan bolagen för olika produkter. Men man fortsätter att spara. Vi har\r\nalltså ännu inte sett något stabilitetseffekt av det hela.\r\nDet som är nytt i tillsynsaspekt och som gör att vi från inspektionen\r\ninte kan lägga detta åt sidan är att det under de senaste tre fyra åren\r\nhar skett ett paradigmskifte i tillsynen av de krafter som har varit i\r\nrörelse i det finansiella systemet. Det handlar om att konsumenterna i\r\nsin kollektiva kraft faktiskt har lyckats påverka systemet under de senaste\r\nåren. Det har vi aldrig tidigare sett i finansiella kriser. Tidigare har\r\ndet alltid varit de professionella aktörerna som på ett eller annat sätt\r\nhar slagits mot varandra, men vi har nu sett att konsumenterna i kraft av\r\nsin mängd - av att de är så många - faktiskt reagerar och flyttar på sig.\r\n\r\nÄven om vi ännu inte har sett en effekt för svensk del på det långsiktiga\r\nsparandet så är detta en tillsynsfråga att följa nogsamt: Kommer denna\r\nförtroendedimension att påverka konsumenterna ytterligare? Hur kommer de\r\natt agera, och hur ser det ut runt hörnet? Jag tror inte att vi har sett\r\nkonsekvenserna av det här ännu. Det är svårt att säga, men vi kan bara\r\nprecis som Riksbanken vara glada att det inte har påverkat det långsiktiga\r\nsparandet i Sverige ännu. Det är viktigt för oss att i ett tillsynsperspektiv\r\nnogsamt följa detta för att se vad det måhända får för ytterligare\r\nkonsekvenser. Detta är en ny tillsynsfråga, och den har gjort att vi i vårt\r\narbete har breddat vår tillsyn från att ha tittat på aktörerna själva och\r\nhur de ser ut och fungerar till att även se på hur konsumenten rör sig.\r\nDetta är en viktig konklusion, som påverkar vårt arbete.\r\nDen andra konklusionen var Lars Nyberg också inne på. Det är korrekt att\r\nbanksystemet är stabilt. Den kris som vi ser på livbolagen är inte\r\ntillnärmelsevis lik den kris som vi såg i banksystemet under tidigt 90-tal,\r\nutan detta är en annan typ av diskussion. Samtidigt finns det något som\r\njag tycker är bra med den situation som nu har uppstått - det som vi på\r\ninspektionen brukar kalla för ett ansträngt läge. Det har nämligen lett\r\ntill en hälsosam utveckling. Trots allt är det när det har varit kriser\r\neller ansträngda lägen som det sker utveckling. Det kan vara utveckling\r\nav regler, utveckling av tillsyn, utveckling av aktörer och utveckling av\r\nprodukter. Jag vågar påstå att skälet till att vi i dag har ett solitt\r\nbanksystem är att det kom mycket gott ut ur den kris som bankerna gick\r\nigenom under tidigt 90-tal. Det lärde aktörerna, bolagen själva, myndigheter\r\noch regelmakare att parera och hantera det hela så att sådana situationer\r\ninte uppstår igen.\r\nDen situationen har vi inte haft på livbolagssidan. Vi har ett ganska\r\nuråldrigt regelverk, vi har olika former av gammal lagstiftning som krockar\r\nmed varandra eftersom man inte har tänkt på den situation som nu har\r\nuppstått. Därför vågar jag påstå att på sitt sätt så kommer det nu en\r\npositiv utveckling av det som vi ser i dag. Vi får nu en utredning där man\r\nser över hela lagstiftningen för försäkringsbolagen. Kan vi ha det på det\r\nhär sättet? Är associationsformerna faktiskt riktigt bra? Vi har fått\r\nanledning att titta på intressekonflikterna när vi har ömsesidiga bolag.\r\nÄr det här riggat på ett tillförlitligt sätt, eller behöver man göra\r\nfler saker?\r\nVi kan konstatera att man behöver göra fler saker. Det kommer ett batteri\r\nav åtgärder för att parera detta. Vi ser också att aktörerna i dag tittar\r\npå kostnadsbilden på ett annat sätt än vad man har gjort tidigare. Det\r\nkommer nya produkter och det kommer sannolikt strukturförändringar, vilket\r\när positivt.\r\nMin poäng är att ett ansträngt läge i en kris leder till en utveckling\r\nsom är ganska sund. Det kommer säkert att finns ytterligare frågor som\r\nhamnar i blixtbelysning av ett system som inte har ändrats. I dagarna ser\r\nvi också en skattelagstiftning som inte har hängt med försäkringslagstiftningen.\r\nFlera frågor kommer i belysning, och det gör att jag tror att det blir\r\nnågot positivt av det här i förlängningen.\r\nLars Nyberg var inne på att detta nog är gott, men att vi ändå ska beakta\r\noch vara vaksamma på att de krafter som nu är i rörelse både i Sverige,\r\ni Europa och på global basis vad gäller en ökad reglering inte tar alltför\r\nstora dimensioner i de kompromisser som nu uppstår mellan olika länder\r\nsom har olika traditioner på området. Här sker nu något som jag brukar\r\nkalla för en bombmatta av nya regler. De kommer både i Sverige, inom EU\r\noch i den globala delen - både på bankområdet och på värdepappersområdet.\r\nÄn så länge har det inte gällt försäkringsområdet så mycket, för där\r\nligger de olika nationerna före EU.\r\nDet är klart att det finns en stor risk - precis som Lars Nyberg lyfte\r\nfram - för att detta ska leda till en detaljreglering, som naturligtvis\r\nhar sina problem. Å andra sidan kan man säga att vi i vår nuvarande\r\nsituation - och då tänker jag till exempel på Sverige och på värdepappersområdet\r\nhär - inte har haft tillräckliga krafter och motkrafter. Regleringen\r\ntvingar fram en motkraft mot det finansiella systemet och aktörerna som\r\nockså den är ganska sund. Sedan gäller det att hålla detta på en rimlig\r\nnivå och i en rimlig balans och att inte göra det till något konkurrenshämmande.\r\nJag delar Lars Nybergs syn på de riskerna, men vi har ännu inte sett\r\nkonsekvenserna av det här. Vi har inte heller sett hur Sverige väljer att\r\nimplementera detta i svensk lagstiftning och svensk tillsyn. Men jag tror\r\natt det nu finns en bättre balans mellan krafter och motkrafter - checks\r\nand balances  - som är viktig i alla finansiella system. Jag tror att det\r\negentligen är ganska bra.\r\nDetta var mina huvudsakliga reflexioner på det som Lars Nyberg framförde\r\noch på vår egen rapport och vårt eget arbete.\r\n\r\nOrdföranden:\r\nJag tackar er så mycket. Vi tar en kort ajournering för kaffe och återsamlas\r\ninom fem tio minuter.\r\n\r\nOrdföranden:\r\nDå börjar vi frågerundan.\r\n\r\nBo Bernhardsson (s): Herr ordförande! Min fråga rör inte livbolagen. Det\r\nkommer säkert sådana frågor, men min fråga rör i stället banksystemets\r\nfunktioner och riskexponeringen. Jag har min utgångspunkt i någonting som\r\nLars Nyberg sade, nämligen att fungerande finansiella marknader är en\r\nförutsättning för god tillväxt. Det är viktigt.\r\nI den förra rapporten från Riksbanken om stabilitet skrev man att\r\nkreditriskerna i bankernas företagsutlåning hade ökat. Det berodde bland annat\r\npå fler konkurser och en svagare konjunktur. I den rapport som vi har\r\nfått nu beskrivs situationen i lite ljusare termer. Företagens upplåning\r\nhar slutat falla, skriver man, och ökningstakten i konkurserna har minskat.\r\nDet kan vara en utgångspunkt för den fråga som jag ska komma fram till.\r\n\r\nJag tänkte vända på myntet och titta på den andra sidan av det. I\r\nFinansinspektionens rapport konstaterar man när det gäller risker att\r\nkreditförlusterna hos bankerna ligger på en mycket låg nivå. Man säger att\r\ndet är så både i ett europeiskt perspektiv och i ett historiskt perspektiv.\r\nTill undantagen hör att en av bankerna har drabbats av förluster vid\r\nnorska fiskeodlingar, och det finns väl fler undantag.\r\nMin fråga är egentligen: Är detta av godo? Är det bra att man har så små\r\nkreditförluster när det gäller företagsutlåning? Den andra sidan av saken\r\nkan ju då vara att det är svårt för inte minst nya företag och småföretag\r\natt faktiskt få krediter.\r\nI så fall kan det leda till att man hämmar tillväxten. Ännu värre kan det\r\nvara i ett läge som vi har nu, så att det blir ett procykliskt beteende\r\nnär det gäller konjunkturen. När man har svårt att tjäna pengar på\r\nprovisioner till exempel i banksektorn får man i stället strama åt ännu mer\r\nnär det gäller utlåningen till just företagande.\r\nDet här tycker jag är viktiga frågor, och jag skulle vilja få lite\r\nfunderingar kring detta, eller om möjligt svar på det. Vad kan man göra åt\r\nden här situationen? Är det så att vi egentligen ser vad man skulle kunna\r\nkalla en felaktig riskexponering, det vill säga att man borde vara beredd\r\natt ta större risker på vissa områden? I så fall: Vad kan man göra åt\r\ndet?\r\n\r\nIngrid Bonde: Jag tycker att det är en relevant reflexion. Jag ser två\r\ndimensioner i det här. Den ena är konkurrensaspekten, i det här fallet\r\ninte mot konsumenten, spararen, utan mot företagssektorn. Är konkurrensen\r\ni banksektorn så stor att den leder till att jag får de bästa villkoren\r\nsom låntagare? Har jag möjlighet att få den typen av villkor, eller är\r\nbankerna så starka att de kontrollerar marknaden på ett sätt som gör att\r\njag inte får optimala villkor? Det ser jag som en del av din fråga.\r\nDen andra frågan är sedan: Givet att bankernas finansiella ställning är\r\nså god: Vad ger det för risker sedan i sin tur?\r\nJag börjar med den första frågan. Konkurrensen i banksektorn i Norden är\r\nändå i dag hyggligt god. Det finns flera aktörer som är aktiva inom de\r\nolika sektorerna och inom de olika länderna. I ett europeiskt perspektiv\r\när också konkurrensen hyggligt god. Men vi ser framför oss en konsolidering\r\ninom banksystemet. Den konsolideringen kan ju leda till en begränsad\r\nkonkurrens, och en begränsad konkurrens leder ju till större svårigheter\r\nför mig som kund att så att säga få gehör för mina krav. Jag tycker alltså\r\natt det är en rimlig reflexion. Jag tycker väl inte riktigt att konkurrensen\r\ni dag är så dålig, men det är klart, fortsätter den här konsolideringen\r\ni Europa så finns det naturligtvis sådana risker.\r\nDet jag filosofiskt själv har reflekterat över lite vad gäller den stabila\r\nstyrkan i banksystemet är frågan: Börjar de få för mycket pengar? När det\r\ngår väldigt bra för någon så brukar det ju alltid filosofiskt finnas en\r\nrisk för att pengarna bränner i fickorna. Finansiella kriser har alltid\r\nvarit en funktion av att någon har haft det lite för bra och blivit lite\r\nför riskbenägen och vårdslös. Finns det sådana signaler i skyn? Det är\r\nsådana saker som jag, som är i misstänksamhetsbranschen, tenderar att\r\nfundera på. Vi har inte sett det ännu, men det är sådant som det finns\r\nanledning att bevaka nogsamt.\r\n\r\nLars Nyberg: Det är roligt att höra dig ställa den här frågan. Jag minns\r\nnär jag satt i en bankledning för många år sedan och när finansministern\r\ndå med kraft sade till oss: Ni kan inte ha så låga kreditförluster som ni\r\nhar i bankerna. Det är inte samhällsekonomiskt rimligt.\r\nDet här var under regleringstiden, och då hade bankerna nästan inga\r\nförluster alls. De skulle inte ha synts på det här diagrammet. Då trodde\r\nbankerna att de var starkt konkurrensutsatta, men det var ju inte så. I\r\nefterskott vet vi att det då var ett oligopol, stött av regleringssamhället,\r\nsom verkligen såg till att konkurrensen inte fungerade. I dag fungerar\r\nkonkurrensen mycket bättre, som Ingrid säger.\r\nEn sak som är intressant i svenskt banksystem är denna: Det har alltid\r\nvarit så att antingen har man fått kredit eller också har man inte fått\r\ndet. Det har inte varit fråga om att räntan skulle variera med risken.\r\nDet är klart att man kan tänka sig att om man lånar och risken är lite\r\nhögre så ska man också betala lite mer ränta, och har man väldigt goda\r\nsäkerheter så ska man ha en lite lägre ränta. Så har det inte varit. Här\r\ntror jag en utveckling mot större differentiering i utlåningsräntorna\r\nvore bra.\r\nTotalt sett i dag har vi inget intryck av att utbudet av bankkrediter\r\nhålls tillbaka, det vill säga att det finns en större efterfrågan från\r\nsmåföretag till exempel än vad bankerna kan tillfredsställa. Tvärtom har\r\nju bankerna känt att efterfrågan har vikt eller i alla fall planat ut\r\nunder senare år.\r\n\r\nBo Bernhardsson (s): Jag måste tolka svaret så att trots den indikation\r\nsom finns när man gör en internationell jämförelse så menar ni att\r\nkonkurrenssituationen är god och att det inte behöver vidtas några åtgärder.\r\n\r\n\r\nMikael Odenberg (m): Lars Nyberg har ju givit en väldigt positiv och ljus\r\nbild av läget, såvitt jag förstår huvudsakligen grundad i en ljus\r\nkonjunkturbedömning där hushållens konsumtion fortsätter att driva konjunkturen.\r\nNågon sorts huvudfråga blir ju då förstås om verkligheten är riktigt så\r\nljus som riksbanksrapporten ger vid handen. Vi har vidden av den förtroendekris\r\nsom kan följa i spåren av livbolagen och gårdagens ganska dystra\r\nsysselsättningsprognos, särskilt för de traditionella tillväxtområdena i landet.\r\nPå ett helt annat plan, mer globalt, ser vi hur terrordåden runtom i\r\nvärlden fortsätter. Vi har problemen med stabilitetspakten och vad det\r\nmöjligen kan leda till vad gäller oro kring eurokurs och europeisk ränta.\r\nVad kan man då säga om riksbanksrap-porten? Vad kan man säga om graden\r\nav säkerhet i den här ljusa bilden? Vad skulle kunna vara den enskilt\r\nviktigaste faktorn som skulle kunna förhindra att det blir så som Riksbanken\r\ntror?\r\nMin andra fråga har att göra med hushållssektorn, där det också ges en\r\nganska ljus bild. Hushållens skuldsättningsgrad är väldigt hög - den är\r\nlika hög som före krisen i början av 90-talet - men detta är inget problem\r\ndärför att räntekvoten inte ökar. Samtidigt är det så att hushållen nu i\r\nallt större utsträckning väljer rörliga räntor, och bostadskapitalet väger\r\nallt tyngre i hushållens förmögenheter eftersom man har förlorat mycket\r\npå sina aktieinnehav. Då är frågan: Finns det ändå inte vissa risker\r\nlångsiktigt här?\r\nMan kan inte, åtminstone inte i teorin, utesluta att regeringen skulle\r\nkunna göra någonting åt bostadsbyggandet. Vi har en känslighet i värderingen\r\nav stora delar av bostadskapitalet i tillväxtregionerna som hänger samman\r\nmed hyreslagstiftningen och förändringar i hur prissättningen sker inom\r\nhela hyressektorn. Vi har återigen problemen med arbetsmarknadens utveckling,\r\nsom ju är särskilt påtagliga just i tillväxtregionerna.\r\nJag skulle gärna vilja att ni kunde kommentera något mer kring de risker\r\nsom kan finnas kring hushållssektorns inverkan på den finansiella\r\nstabiliteten.\r\n\r\nLars Nyberg: Det är väl riktigt att vår bild av stabiliteten är mer positiv\r\nän den var i våras. Men vi försöker nyansera den på ett par punkter, och\r\ndet är precis de punkter du tar upp. Vi säger: Är det någonting som skulle\r\nkunna bryta den positiva trenden och göra bankerna mer sårbara igen så är\r\ndet just om konjunkturutvecklingen viker. Här lägger vi inte till någonting\r\nextra i stabilitetsrapporten som vi inte sagt i inflationsrapporten.\r\nSärskilt hushållen är viktiga. Om hushållens inkomster skulle falla eller\r\nom räntan stiga, vad händer då?\r\nNu tror vi inte att det här sker samtidigt. Stiger räntorna så beror det\r\npå att konjunkturen håller på att förbättras, och då får i allmänhet också\r\nhushållen bättre ekonomi och klarar situationen. När vi räknar på\r\nränteeffekten är det faktiskt så att ett par procentenheter upp på räntan\r\nklarar hushållen utan att det blir några större effekter på konsumtionen,\r\noch framför allt inte på stabiliteten i banksystemet.\r\nMen som jag sade: Hushållssektorn följer vi noga, för situationen är ny.\r\nDet är nytt i Sverige och det är nytt i världen i övrigt att vi har en\r\nså pass hög skuldsättning i hushållen och en så låg räntekvot. Så vi vet\r\ninte vad som händer och hur hushållen uppför sig om osäkerheten skulle\r\nöka och räntorna skulle gå upp. Det är av stor betydelse, både när det\r\ngäller penningpolitiken och när det gäller den finansiella stabiliteten.\r\n\r\n\r\nIngrid Bonde: Jag håller med Lars. Det var lite grann det jag försökte\r\nsäga tidigare: Konsumentdimensionen är relativt ny. Det är ett paradigmskifte\r\nsom har skett. Vi vet inte vilka effekterna är. Det är inte heller säkert\r\natt de blir direkta. Det vi ser nu är till exempel att man kanske inte är\r\nlika aktiv nysparare i vissa försäkringsprodukter, men tjänstepensionerna\r\ntuggar ju på. Vi ser, som du var inne på, kanske andra aspekter av\r\nförtroendedebatten. Påverkan på lönerörelsen till exempel: Hur påverkar den\r\ntypen av spänningar i samhället sedan i sin tur tillväxten och i sin tur\r\ndet finansiella systemet? Jag får nog sälla mig till Lars och säga att vi\r\ninte vet, men nog är det någonting som det finns all anledning att bevaka\r\nytterst nogsamt, för det är nytt, och så småningom kommer effekterna av\r\ndet att utkristallisera sig.\r\nDen andra reflexionen jag gör utifrån din kommentar är att det finns en\r\nannan omvärldsfaktor som man inte får glömma: Det går ju så oerhört fort\r\nnumera i det finansiella systemet. Det har alltid gått ganska fort, men\r\nnu går det med en enorm fart. Det gör att även om vi inte ser några\r\ndramatiska situationer vid horisonten, så vet vi om, om vi går tillbaka\r\nbara några år, den enorma kraft som plötsligt gjorde att stora svenska\r\nföretag som ABB och Ericsson helt plötsligt - jag ska inte säga över natten,\r\nmen det gick banne mig väldigt fort! - gick från att vara oerhört starka\r\ntill att vara så svaga att till och med en av deras ordförande sade: Det\r\nvar nära!\r\nDen här snabbheten i utvecklingen är ju någonting som man måste bevaka.\r\nMan kan väl säga att det är den analysen man kan göra i det svenska\r\nbanksystemet. Den största risken de själva ser är ju att det plötsligt händer\r\nnågonting väldigt stort väldigt fort. Så takten i förändringen är någonting\r\natt tänka på.\r\n\r\nChrister Nylander (fp): Den finansiella marknaden är ju till väldigt stor\r\ndel en förtroendebransch, som vi har hört, och just nu är vi inne i en\r\ntid av förtroendetörn eller förtroendekris, beroende på hur man definierar\r\ndet. Ni har båda varit inne på att detta kan ge effekter för hushållens\r\nsparandemönster. Jag tror att det var Ingrid Bonde som sade att vi måste\r\nbli bättre på att titta runt hörnet och se vad som är på gång. Jag skulle\r\nvilja be er fundera lite på hur ni tror att det ser ut runt hörnet. Detta\r\när ju rätt så avgörande för den finansiella marknadens effektivitet och\r\ndärmed också för den potentiella tillväxten i Sverige. Jag skulle vilja\r\nhöra några funderingar kring detta. Kan möjligen utvecklingen i USA vara\r\nvägledande? USA har ju kommit något längre, om man pratar om förtroendekriser.\r\n\r\nMin andra fråga handlar mer direkt om livbolag. Också där finns en avvägning\r\nmellan konsumentintresse och effektivitet. Någon sade att en bombmatta av\r\nregleringar var på väg i samband med att man öppnar den europeiska marknaden.\r\nKan det tänkas att en följd av den förtroendekris vi är inne i nu är att\r\nvi på det nationella planet får nya krav på regler, till exempel när det\r\ngäller Allanregeln, nivån på den kollektiva konsolideringen i livbolagen,\r\nflytträtt och liknande frågor, eller är detta sådana områden som bolagen\r\noch marknaden måste klara själva?\r\n\r\nLars Nyberg: Allanregeln må jag låta Ingrid kommentera. När det gäller\r\nlivförsäkringslagen tror jag personligen att roten till det onda finns i\r\nden ömsesidiga konstruktionen, som länge omhuldats därför att den inneburit\r\njust att alla vinster förts tillbaka till försäkringstagarna. Men vi vet\r\nju att de här bolagen i stor utsträckning har varit knutna till\r\nsakförsäkringsbolag eller banker, och därför har det legat nära till hands för\r\ndessa bolag att ta bra betalt för olika tjänster, till exempel försäljning\r\noch kapitalförvaltning. Eftersom vinsterna går till försäkringstagarna är\r\ndetta enda sättet för de närstående bolagen att få något utbyte av livbolagen.\r\n\r\nDet här är inte något nytt problem - långt därifrån. Det har blixtbelysts\r\nav händelserna under senare tid, framför allt försäljningarna av\r\nkapitalförvaltningsbolagen, där värden som alltid har funnits men som tidigare\r\nvarit svåra att påvisa har blivit uppenbara och synts i siffror.\r\nSärskilt besvärande är det att livbolagens ömsesidiga konstruktion och\r\nförbudet mot utdelning gjort att försäkringstagarna de facto stått för\r\nhela riskkapitalet. Närstående sakförsäkringsbolag och banker har vare\r\nsig kunnat eller haft anledning att bidra med eget kapital, trots att de\r\ni praktiken styrt livbolagen. Här har vi den svåra avvägning som Ingrid\r\nockså var inne på. Finansinspektionens styrelse har ju föreslagit att de\r\nömsesidiga livbolagens styrelser inte ska kunna domineras av de närstående\r\nbolagen. Att den ömsesidiga företagsformen utreds vidare tror jag är\r\noerhört viktigt och nödvändigt, om än något sent.\r\nFörsäkringskommittén uppmärksammade redan 1998 problemen med livbolagen\r\noch föreslog att vinstdrivande bolag skulle kunna etableras för att göra\r\nbåde ägarstruktur och styrning tydligare. Den rekommendationen följde\r\nlagstiftaren. Men endast ett enda vinstdrivande bolag har etablerats sedan\r\ndess, och här kan man konstatera att ägaren faktiskt tvingats sätta in\r\nnytt riskkapital till följd av börsfallet.\r\nJag kan också kort kommentera förtroendefrågan, den första du hade. Den\r\nhänger samman med att många sparare efter den spruckna aktiebubblan känner\r\nsig lurade av de råd de fått av banker, fondkommissionärer, försäkringsmäklare\r\noch livförsäkringsbolag. Många gånger har försäljare på de här instituten\r\npresenterat sig som rådgivare, vilket gett dem neutralitetens trovärdighet,\r\nkan man säga. Jag noterar att i annonserna i dagspressen den här veckan\r\ngör de fortfarande det. Dessvärre får man nog konstatera att rådgivarnas\r\nkunskaper här och där varit ganska ytliga, särskilt när det gäller\r\nriskavvägningar. Även om nu informationen, särskilt från de större bankerna\r\noch livbolagen, blivit bättre så återstår uppenbarligen mycket att göra\r\nför att inte sparare med bristande kunskaper ska ledas fel. Huruvida en\r\nsjälvsanering räcker i det här avseendet är en grannlaga fråga. Jag tror\r\natt strikta etiska riktlinjer som utformas av varje företag och som följs\r\nupp av Finansinspektionen kan vara en början.\r\nI länder som USA, där familjer länge tvingats att planera sitt sparande\r\nför att finansiera barnens utbildning, egna pensioner, semestrar - allt\r\n- har det blivit vanligt att man går till konsulter, som är fristående\r\nsparkonsulter, och diskuterar hur mycket man ska spara och hur man ska\r\nlägga upp sitt sparande. Det är klart, man får också betala en slant för\r\nden typen av råd, men då är de åtminstone neutrala.\r\n\r\nIngrid Bonde: Frågan vad som väntar runt hörnet ägnar vi ganska mycket\r\ntid åt att fundera på. Det som jag tror är ganska avgörande är att vi\r\nfrån en tillsynssynpunkt arbetar på ett annat sätt, och jag har försökt\r\nbeskriva det i olika former. Jag tror att vi måste vara oerhört mycket\r\nmer inriktade på just riskanalys, vad kommer sedan, proaktivitet, så att\r\nsäga vara där och försöka förhindra beteenden innan de har satt sig. Det\r\när ett annat sätt att jobba än en traditionell tillsyn där man följer att\r\nbolagen och aktörerna följer etablerade regler. Det här är att skapa nya\r\nregler, eller kanske till och med att agera innan regler finns.\r\nDet som är svårt är att hitta den rätta balansakten. Om vi ska vara riktigt\r\nproaktiva agerar vi ju egentligen utan lagstöd. Hur långt ska vi då gå i\r\nen tillsyn utan lagstöd för att vara riktigt långt framme? Det där är\r\nfrågor som i alla fall jag ägnar jättemycket tid åt, och vi resonerar om\r\ndet i inspektionens styrelse. Hur långt ska inspektionen gå i det här\r\navseendet?\r\nTill det kommer ju också för svensk del den tradition vi har av självreglering\r\ni Sverige, framför allt på värdepappersområdet. Nu är det ju så att med\r\nde nya EU-reglerna kan  inte den gamla svenska självregleringen finnas\r\nkvar, därför att EU säger att på område X, Y och Z ska det finnas en\r\nansvarig myndighet, och där finns det inte utrymme för självreglering. Men\r\ndet finns ju fortfarande andra områden där man inte har varit inne från\r\nEU, där självregleringen kan finnas kvar, och då är frågan: Hur mycket av\r\nden bör  finnas kvar? Man kan säga att självreglering i dess sanna anda\r\när när man ligger så långt före regleraren och lagstiftningen att man\r\nfaktiskt täcker in, genom sin förankring i samhället, oönskvärda beteenden.\r\nHär verkar ju så att säga de krafter och motkrafter som jag var inne på.\r\nMan har så att säga en tillsynsmyndighet som springer så fort och flåsar\r\naktörerna så mycket i nacken att självregleringen hela tiden ligger allra\r\nlängst fram i framkanten. Hur ska den här balansakten se ut för svensk\r\ndel, och hur långt ska man komma?\r\nMen det är ett annat förhållningssätt i tillsynen som kräver en annan\r\nkultur, och det är sådant som vi funderar väldigt mycket över och jobbar\r\nväldigt mycket på: att rigga oss som organisation för att klara av det\r\nhär. Det är vad som ligger runt hörnet.\r\nFör svensk del och för vår del kommer det här bland annat att innebära\r\natt vi nu kommer att behöva vidga det koncept och den intressekonflikt\r\nsom vi nu har kunnat konstatera på livbolagen till nya områden. Vi har ju\r\nfaktiskt ett väldigt stort område, fondsektorn, som faktiskt också består\r\nav ömsesidiga bolag som ägs av vinstdrivande bolag. Hur vet vi vilka\r\nintressekonflikter som finns där? Eller rättare sagt: De potentiella\r\nintressekonflikter som finns, hur hanteras de av aktörerna, och hur har de\r\npåverkat konsumenterna? Det här är områden som vi kommer att kartlägga\r\noch ge oss in på för att se - återigen - runt hörnet: Hur ser det ut för\r\nsvensk del?\r\nVad gäller den internationella aspekten av livbolagens reglering, som du\r\nvar inne på, tycker jag att det tyvärr ligger för lite runt hörnet. På\r\nvärdepapperssidan har EU kommit långt. Man har ett väldigt omfattande\r\nprogram. På banksidan har man på global basis kommit långt med omfattande\r\nframtida regelverk. På försäkringssidan har tyvärr inte EU mäktat med.\r\nDet ligger så att säga sist i högen, om jag är lite rå. Det gör att som\r\ndet ser ut nu har man inte ett nytt europeiskt regelverk på plats på\r\nförsäkringsområdet förrän om väldigt många år. Det gör att jag tror att\r\nSverige och många andra europeiska länder som har mer angelägna problem\r\nmåste sikta på en nationell regelutveckling. Och det är klart: Ju längre\r\nde europeiska länderna kommer i sin nationella regelutveckling desto mindre\r\nintresse finns det naturligtvis för att driva fram en europeisk lösning.\r\nJag tycker det är ganska olyckligt, faktiskt, att försäkringsområdet\r\nligger så sent.\r\nNu är det ju så för svensk del att vi har ett antal förändringar på gång.\r\nVi har ju den associationsrättsliga utredningen, vi har ett antal\r\nkortsiktiga åtgärder som regeringen avser att lägga en proposition om i vår\r\noch vi har en egen utredning, Mårten Ajnes utredning, om hur solvensreglerna\r\nskulle kunna se ut för svensk del. Vi har ju relativt snart ändå ett gott\r\nunderlag för att ta ställning till en nationell lösning på försäkringsområdet.\r\nMen jag ser inte riktigt att vi kan gå i takt här på internationell\r\nEU-basis.\r\n\r\nMats Odell (kd): Väldigt mycket klokt har sagts här, och både Lars Nyberg\r\noch Ingrid Bonde har varit inne och snuddat vid svar på frågor som jag\r\ntänkte ställa, men jag ska göra dem ännu tydligare. Ni har båda gett\r\nuttryck för viss frustration över att lagstiftaren är mera tungfotad än\r\nvad marknaden är här. För att vara väldigt tydlig: Vilka lagstiftningsinitiativ\r\nfrån den svenska riksdagen och regeringen väntar Finansinspektionen\r\nrespektive Riksbanken på?\r\nMin andra fråga är: Har ni resurser? Det gäller ju inte i samma utsträckning\r\nRiksbanken, som har goda resurser, utan snarare Finansinspektionen. Har\r\nni resurser för att uppfylla de förväntningar som nu finns på er? Det är\r\nviktigt, för det är vi som sitter i den här kretsen som ytterst fattar\r\nbeslut om detta, och det är några av oss som har motionerat om att ni bör\r\nfå lite mer resurser. Vi kan ju tala till de andra, som verkar vara mindre\r\ninriktade på det.\r\nDet är intressant att titta på den förtroendekris som finns i kölvattnet\r\nav de moraliska och etiska tillkortakommanden som vi ser på de finansiella\r\nmarknaderna, inom det privata och inte minst inom det offentliga näringslivet.\r\nDet här har inte i så stor utsträckning påverkat den finansiella\r\nstabiliteten som andra områden. Vad ser ni för möjlighet till förtroendeskapande\r\nåtgärder från er sida? När vi ser på TV hur FBI slår till på Wall Street\r\noch kommer ut med aktörer med handklovar, så antar jag att det inte enbart\r\när till för att få fast någon. Tanken är väl också att skapa någon sorts\r\nförtroende: Här agerar vi! Vi har inte sett mycket av den varan från\r\nFinansinspektionens sida. Jag undrar: Har ni i rockärmen några mera handfasta\r\nåtgärder för att komma till rätta med också förtroendekrisen och visa\r\natt: Nu tar vi itu med dem som förskingrar spararnas kapital?\r\n\r\nInger Bonde: Din första fråga gällde önskemål om lagstiftning, där ju ni\r\ni allra högsta grad är involverade. Det är ju väldigt mycket på gång. Vi\r\nska inte än en gång gå in på livförsäkringssidan, för den har vi berört.\r\nJag kan bara notera på livförsäkringssidan att vi hela tiden, när det\r\ngamla regelverket kommer i blixtbelysning, ser nya problem som uppstår,\r\ntill exempel det här med krockande skattelagstiftning, som ju har kommit\r\nfram på senare tid. Det kan naturligtvis komma upp fler sådana problem\r\nnär vi får upp gammalt i blixtbelysning så att säga - det är ett lapptäcke\r\noch fungerar inte.\r\nDen stora frågan annars för svensk del är den enormt omfattande förändrade\r\nlagstiftning som krävs på hela värdepappersområdet under nästa år, vartefter\r\ndirektiven från EU kommer upp på banan. Det är ju tre stora direktiv som\r\nska implementeras i svensk lag under nästa år, och då finns det ju anledning\r\natt gå igenom hela det grundläggande regelverket i lagen om börs och\r\nclearingverksamhet. Det är ett väldigt omfattande arbete som kommer att\r\nställa stora krav på att man strukturerar och tänker igenom det här på\r\nrätt sätt. Man måste också ta med sig eventuella problemställningar som\r\nman har hittat tidigare så att de rättas till. Det kommer alltså att vara\r\nett ganska omfattande arbete, och det finns ganska stora förväntningar på\r\ner och er möjlighet på så sätt att man hänger med här.\r\nEn viktig fråga i det här är faktiskt de mandat som du är inne på.\r\nEU-regelverken sätter ju för första gången väldigt stort fokus på det här\r\nmed straff. Man säger ju att varje ansvarig myndighet ska ha tillgång\r\ntill appropriate sanctions, alltså administrativa sanktioner. Det här är\r\nju lite knökigt för svensk konstitutionell del, eftersom en\r\nförvaltningsmyndighet\r\nav tradition inte har samma access till administrativa sanktioner. Och\r\nhur ska det här fördelas mot åklagarmyndigheter och annat? Men det här är\r\nju en jättestor fråga för svensk del. Ska vi nu framöver ge\r\nförvaltningsmyndigheter\r\nsåsom Inspektionen möjlighet att utdöma kraftfulla böter? Det ligger\r\nfaktiskt i lagstiftarens makt här att ge oss de mandaten och ge oss så\r\npass mycket mandat som man tycker är lämpligt här på det området.\r\nJag tror att det kommer att vara en kombination. Jag svarade Christer\r\nNylander om en del av det här, nämligen att jag tror att vi måste vara\r\nmer proaktiva och i dialog med de seriösa aktörerna motverka vissa beteenden.\r\nMen om inte det funkar, och för de aktörer som inte vill vara så seriösa,\r\ntarvas sannolikt någon typ av ekonomiskt straff, och ganska kraftiga\r\nstraff. Det visar sig ju att ett ekonomiskt brott så att säga får rätt\r\nincitament med ett ekonomiskt straff. Det ligger i de kommande direktiven,\r\nmed det första som kommer, tror jag, den 14 oktober, om man följer EU:s\r\nformella tidtabell. Det gäller hela insiderfrågan och hela\r\nmarknadsmissbruksfrågan.\r\n\r\nSedan var du inne på detta med resurser och förväntan. Ett av mina största\r\nbekymmer är förväntansnivån på Inspektionen, det vill säga den förväntan\r\nsom finns att vi ska lösa väldigt många problem i det finansiella systemet.\r\n\r\nVi ska naturligtvis göra vårt yttersta med de resurser som står till vårt\r\nförfogande, och som ni själva har varit med och beslutat om, för att bidra\r\ntill det. Men vi kan ju inte lösa hela finansmarknadens problem. Det finns\r\nett antal aktörer som är med. Det är lagstiftaren, aktörerna själva och\r\nRiksbanken, och vi är ju en del av detta.\r\nJag tycker att det är ett bekymmer att få en rimlig förväntansnivå på vår\r\nroll i detta. Det gäller att hitta rätt nivå både för vår del och för\r\nomvärldens del.\r\n\r\nLars Nyberg: Det är stora krav på Finansinspektionen från alla håll. Då\r\ngäller det att komma ihåg att huvuduppgiften för Finansinspektionen alltid\r\nmåste vara att se till att banksystemet fungerar och inte tar för stora\r\nrisker. Händer det saker i banksystemet får det mycket större finansiella\r\noch realekonomiska effekter än om det händer någonting i andra delar av\r\nsystemet. Systemstabiliteten måste vara i fokus i Finansinspektionen,\r\nprecis som den är det hos Riksbanken.\r\nI dag går utvecklingen i bankerna oerhört snabbt när det gäller nya\r\ninstrument, nya sätt att hantera risker etcetera. Jag har sagt det tidigare,\r\noch jag kan säga det igen: Är det någonting som jag tror är en risk så\r\när det att Finansinspektionen inte utvecklas i samma takt som marknaden.\r\nOm man inte gör det är man hopplöst efter. Hur ska man kunna utöva tillsyn\r\növer företag när man inte begriper vad de sysslar med?\r\nNu tog jag till lite extra. Jag tror att Ingrid och hennes folk vet vad\r\nde gör. Men det fordras att man inom Finansinspektionen kan ha samma\r\nkompetens som bankerna har för att förstå riskerna i deras verksamhet.\r\nTraditionellt har inte Inspektionen haft det.\r\n\r\nMats Odell (kd): Jag tolkar Lars Nybergs inlägg i den senare delen som\r\nett stöd för att det behövs mer anslag eller mer resurser för att kunna\r\nanställa och behålla den typen av kompetens. Vi registrerar det.\r\nDet var intressant att höra detta. Jag hade en fråga som ni har berört.\r\nDen handlar om associationsformen för livbolag. Ni berörde båda problem\r\nsom finns med ömsesidiga bolag. Vinst har ju varit ett av de fulaste orden\r\ni svenska språket. Nu visar det sig att det enda vinstutdelande livbolaget\r\när det som garanterar fullt ut det försäkringsspararna har trott. I det\r\nhär fallet rör det sig om Handelsbanken Liv som nu själva har gått in med\r\nkapital för att se till att man ska få ut den pension som man har trott\r\natt man skulle få.\r\nDe ömsesidigas konstruktion verkar mest vara konstruerad för vackert väder.\r\nNär det blir problem handlar det uppenbarligen om att ta ut överbetalning\r\nför tjänster som moderbolagen tillhandahåller. Eftersom huvuddelen av\r\nförsäkringsbolagen, det vill säga livbolagen, är ömsesidiga blir min fråga:\r\nFinns det då inte behov av regler av den typ som vi har vid offentlig\r\nupphandling så att man ser till att den här typen av överpriser för interna\r\ntjänster stävjas på något sätt?\r\n\r\nIngrid Bonde: För det första vill jag säga att jag inte är säker på att\r\nden traditionella livförsäkringsprodukten i ett ömsesidigt bolag har varit\r\nen dålig produkt. Den har inte gett en dålig avkastning över tiden. Den\r\nhar varit en ganska god produkt. Däremot har den varit väldigt svår att\r\nkommunicera. Handelsbanken Liv, som du refererar till och som ju är det\r\nenda vinstutdelande bolaget i dag, har haft mycket lättare att kommunicera\r\nsin produkt. Där har man en garanterad produkt. Men de ömsesidiga bolagen\r\nhar också faktiskt lyckats leverera sina garanterade åtaganden. De har\r\nlevererat lika bra.\r\nMen det är två olika produkter som har varit olika svåra att kommunicera.\r\nDet visar sig att informationshanteringen runt detta har lämnat oerhört\r\nmycket mer att önska. Det har också kommit i blixtbelysning väldigt snabbt\r\nnu.\r\nDå kan man diskutera om ömsesidigheten ska finnas kvar i dess nuvarande\r\nform givet de problem man har haft. Det ska den här utredningen som nu\r\nstartat titta på. Men det tar ju ett par tre år. Vad gör man under tiden?\r\nTidigare var jag inne på detta: Ingen kris - ingen utveckling.\r\nDen gamla strukturen, där det vinstdelande bolaget inte kunde få avkastning\r\npå sin investering därför att alla överskott tillföll försäkringstagarna,\r\ngjorde ju att det enda sättet man kunde tjäna pengar på var genom att\r\nsälja tjänster till det här livbolaget. Det är det man har gjort i många\r\når. Man har sålt kapitalförvaltningstjänster, IT-tjänster, administrativa\r\ntjänster, försäljningstjänster etcetera. Det har uppstått lite grann av\r\nlegio att det har varit ett rättmätigt sätt att tjäna pengar på den här\r\ninvesteringen.\r\nDet har varit en struktur som alla har känt till, aktörerna, lagstiftaren\r\noch tillsynsmyndigheten. Så har det varit under lång tid. Nu har det här\r\nkommit i blixtbelysning, och man undrar om det är sunt.\r\nSedan någon månad tillbaka går vi in och tittar på just alla dessa interna\r\nförhållanden. Vi gör nu en total granskning av om detta görs efter sunda\r\naffärsmässiga principer. Det har tagit lite tid att komma i gång. Vi är\r\nföremål för lagen om offentlig upphandling, som ni alla känner till. Den\r\nhar en viss tidsfördröjande effekt.\r\nNu har vi tagit in oberoende aktörer och konsulter för att försöka hitta\r\njust en enhetlig metodik för att på olika sätt kunna genomlysa hur de här\r\ninterna affärerna ser ut. Internaffärer i sig själva är ju inte fel om de\r\nsker på sunda grunder. Nu försöker vi att på olika sätt hitta en metodik\r\nsom kan bli tillräckligt genomlysande så att man kan se vad som är ett\r\nskäligt självkostnadspris och vad som är ett skäligt vinstpåslag för att\r\nkunna ställa det i proportion till om man hade gjort externa upphandlingar\r\nav de här tjänsterna från andra bolag.\r\nDet är ett led i den utökade granskning av livbolagen som vi har gjort\r\nunder det här året och som har accelererat under hösten. Konklusionen av\r\nden här ganska omfattande granskningen räknar vi med kommer nu under\r\nvintern.\r\nSedan är det trots allt så att det gäller att försäkringstagarnas skydd\r\nbevakas. Det är där styrelseaspekten har betydelse. Det gäller att man\r\nhar en kritisk massa av tillräckligt många som kan bevaka försäkringstagarnas\r\nintresse. Lars Nyberg var inne på att vi i styrelsen har sagt att det\r\nbehöver vara tillräckligt många för att man ska få den här motkraften.\r\nJag räknar med och hoppas på att det ligger med i den proposition som\r\nregeringen lägger fram i mars. Det bör finnas med bland de åtgärder som\r\nvidtas där man på kort sikt kan försöka ta ställning till de här\r\nintressekonflikterna i livbolagen i avvaktan på den långsiktiga\r\nassociationsrättsliga\r\nlösningen.\r\n\r\nSiv Holma (v): Jag tänkte utgå från Riksbankens rapport Finansiell stabilitet.\r\nI rapporten fokuserar Riksbanken på utvecklingen i de fyra stora\r\nbankkoncernerna i Sverige, vilket ju är rimligt med tanke på den dominerande\r\nställning de har. Mina frågor är då: Hur påverkas den finansiella\r\nstabiliteten av att marknaden domineras av så få aktörer? Skulle riskerna för\r\nen upprepning av 1990-talets kris i den finansiella sektorn öka eller\r\nminska om det tillkom ytterligare aktörer i samma storlek som de fyra?\r\nNi har sagt båda två att konkurrensen är tillfredsställande, men det vore\r\nintressant att höra både Riksbankens och Finansinspektionens syn på den\r\nhär frågan.\r\n\r\nLars Nyberg: Man kan alltid önska sig mer konkurrens än man har på en\r\nmarknad. Men det är lätt att förledas att tro att bara för att det är\r\nfyra stora banker så är konkurrensen dålig. Under den senaste 10-årsperioden\r\nhar det kommit upp en stor mängd småbanker. Skandiabanken är en, för att\r\nnämna ett exempel. Och det finns rena Internetbanker som inte har några\r\nkontorsnät och som därför har kunnat konkurrera mycket effektivt på\r\ninlåningssidan. De har inte haft så stora kostnader, men de har ändå kunnat\r\nnå ut till människor. Det har faktiskt gjort att räntemarginalerna i det\r\nsvenska bankssystemet är mindre än de annars hade varit. Storbankerna har\r\nkänt av den här konkurrensen tydligt.\r\nMin poäng är alltså att det inte är säkert att det behövs flera stora\r\nbanker eller finns plats för flera stora banker. Det kanske räcker med\r\nett antal små som är effektiva och sticker storbankerna tillräckligt mycket\r\nför att konkurrensen ska bli rimlig.\r\nVi ser ett annat exempel på bostadslånesidan. Där har vi ett priskrig i\r\ndag. Där finns konkurrens från Europa och framför allt mellan de olika\r\nföretagen, inklusive det statliga SBAB, som gör att det är svårt att säga\r\natt inte den marknaden skulle vara rimligt effektiv.\r\nJag tror också att det är svårt att få stabilitet i en marknad på lång\r\nsikt om vi inte har en effektivitet i marknaden, det vill säga en rimlig\r\nkonkurrens. Och det råder ingen tvekan om att vi har fått en väsentligt\r\nbättre konkurrens under den senaste 10-årsperioden eller 15-årsperioden\r\nefter det att vi avreglerade marknaden. Tidigare var det verkligen inte\r\nmycket till konkurrens i den mening vi lägger i begreppet.\r\nFörsta gången jag själv arbetade på ett bankkontor fick jag lära mig att\r\ndet bästa sättet att behandla kunden var att låta honom vänta 20 minuter\r\ninnan man släppte in honom till bankdirektören. Då insåg han sin plats i\r\nsystemet. Så är det inte på bankkontor i dag.\r\n\r\nIngrid Bonde: Jag håller med Lars Nyberg om att det i dag finns ett\r\nhyggligt gott utbud av banker i Sverige. Det kommer dessutom att öka nu\r\ntill sommaren med den nya banklagstiftningen som ju också möjliggör nya\r\ninlåningsföretag, nya aktörer. Nu har vi på Inspektionen haft problem med\r\ninlåningsföretagen eftersom de inte är föremål för formell tillsyn, och\r\ndet skapar alltid ett konsumentperspektiv. Men jag ska inte tjata om det\r\nän en gång i dag.\r\nUtbudet finns. Problemet är väl som sagt att spararen är ganska trögrörlig.\r\nMan står ut med väldigt mycket. Man använder inte den konkurrenssituation\r\nsom kanske finns så bra. Det är väl en positiv aspekt att konsumentkraften\r\nnu blir starkare. Det kanske gör att man röstar mer med fötterna och\r\nställer mer krav på sin leverantör än vad man tidigare har gjort.\r\nPersonligen är jag väldigt glad för den här nya lagen om finansiell\r\nrådgivning som kommer. Den kommer dessutom att innebära att det ställs krav\r\npå leverantörerna. Inte nog med att man nogsamt ska dokumentera det man\r\nhar kommit överens om, utan man ska faktiskt också försöka att sätta sig\r\nin i köparens ekonomiska situation. Är den här produkten bra för den här\r\nköparen? Det är ett sätt att stärka konsumentens eller spararens möjlighet\r\natt ställa krav på leverantören.\r\n\r\nLena Ek (c): Herr ordförande! Jag har frågor som rör två områden. Den\r\nförsta hänger ihop med Lamfalussyprocessen, de nya direktiv som kommer\r\noch de tekniska kommittéer som arbetar för bank, värdepapper, konglomerat\r\noch faktiskt också försäkring, fast det ligger ju längre bort i tiden.\r\nDet innebär att det kommer en mängd förslag på riksdagens bord - de\r\nförväntas i alla fall komma till riksdagen - nästa år. Balansen i de här\r\nförslagen handlar väldigt mycket om det som jag tror Ingrid tog upp i\r\nbörjan, nämligen självsanering kontra reglering.\r\nFrån början tyckte jag, som man ju lätt gör, att det svenska systemet är\r\noöverträffat och att ingen kan göra det så bra som vi gör. Men jag har\r\nändrat åsikt. Jag tycker att det finns gott om saker i den nya regleringen,\r\nsom lyfter bort ansvaret från självsanering, som faktiskt inte är så\r\ndumt. Jag skulle vilja höra er åsikt om balansen mellan självsanering och\r\nreglering i det europeiska perspektivet och på den svenska marknaden.\r\nLåt mig sedan gå över till livbolagssidan. Problemen handlar inte bara om\r\nintressekonflikter mellan olika kategorier av sparande och ett\r\ninformationsproblem, utan det finns något fler problemområden. En del av detta\r\nhandlar ju om kapitalbasen i livbolagen, alltså möjligheten att göra sådana\r\naffärer som har gjorts i Skandia till exempel. Den diskussion som har\r\nvarit handlar om förtroendeförhållandet och förändringen av regleringen\r\ni fyra bolag, tror jag att det är. Vi är alla överens om att den här\r\nprodukten är nyttig för den enskilde och för stabiliteten.\r\nMen jag tror att den ökande konsumentmakten kommer att innebära att väldigt\r\nfå kommer att vilja sätta sina pengar i nya försäkringar av den här typen\r\ndär man är inlåst oavsett vad som händer i bolaget. Man kan inte flytta\r\nsitt sparkapital oavsett hur styrelse och ledning agerar. Det innebär att\r\nden här kraften i konsumentrörelsen, som har berörts lite här, gör att\r\ndet antingen måste fram ett ganska stadigt regelpaket för livbolagen eller\r\nså kommer nysparandet där att gå ned väldigt mycket mer. Vi har ju sett\r\nhur nysparandet i Skandia har gått ned rejält.\r\nDå är frågan: Vad tror ni behövs för att konsumenter ska fortsätta att i\r\nframtiden vilja sätta sitt sparande här? Vilka regelförändringar\r\nbehövs?\r\n\r\nIngrid Bonde: Låt mig börja med detta med Lamfalussy. Det är rätt att det\r\nkommer ett omfattande regelverk som framför allt säger att det ska finnas\r\nen ansvarig myndighet för många delar som historiskt har varit under\r\nsjälvreglering i Sverige. Det rör egentligen hela omfattningen och kvaliteten\r\npå den finansiella informationen från de bolag som handlas på\r\nvärdepappersmarknaderna i Sverige.\r\nJag håller med dig Lena. Jag tror att den annorlunda balans som blir mellan\r\nreglering och självreglering för svensk del inte är så tokig. Självreglerarna\r\ni Sverige somnade kanske till lite grann på slutet och höll sig inte i\r\nframkanten såsom självregleringen egentligen var tänkt. Nu kommer regleraren\r\ni kapp på vissa områden. I bästa fall \"pushar\" det självreglerarna in på\r\nnya områden som ännu inte är reglerade. Jag tror att det är en ganska bra\r\nutveckling. Jag håller med dig. Jag tror inte att det här blir så himla\r\ntokigt.\r\nDet som jag däremot kan bli lite mer nervös för är det som Lars Nyberg\r\ntog upp i början, nämligen att det regelverk som dock kommer är extremt\r\ndetaljrikt. Det är en kompromiss mellan olika länder i Europa. Om det\r\nblir för detaljrikt finns alltid risken att om man har tjocka bibbor letar\r\nman i stället efter att kunna slinka igenom hålen i stället för att fånga\r\nandan i regelverket. Det tror jag kan vara ett bekymmer, men balansen\r\nmellan reglering och självreglering tror jag är ganska sund. Det här\r\nmotkrafterna behövs. Det behövs en tillsynsmyndighet som hela tiden skjuter\r\nsjälvreglerarna framför sig.\r\nSedan tycker jag att det är lite spännande just i dag. Detta rör ju\r\nvärdepapper. På bank- och försäkringssidan ska det bildas motsvarande\r\nkommittéer. Där har man tyvärr inte kommit till skott. Man har bland annat\r\nhaft problem med att politiskt enas om var sekretariaten ska ligga. Men\r\nsåvitt jag förstår hoppas man på att fatta det beslutet på det Ekofinmöte\r\nsom hålls i dag. Jag håller tummarna för detta. Det är väldigt angeläget\r\natt det här kommer i gång även på de andra områdena.\r\nLåt mig sedan säga något om livbolagen och regelverket. Jag tror att vi\r\nför svensk del har vidtagit ganska många åtgärder. Vi på Inspektionen har\r\ngjort väldigt mycket. Det har satts i gång ett föredömligt utrednings-\r\noch lagstiftningsarbete som ska parera situationen.\r\nJa, nyförsäljningen av engångslivförsäkringar sjunker, men\r\ntjänste-pensionsförsäkringarna fortsätter som förut. Sparandet har faktiskt inte\r\ngått ned dramatiskt som en funktion av detta. Däremot har man kanske bytt\r\nprodukt för sitt sparande. Jag tror inte att det nödvändigtvis är fel. Om\r\nvi nu har haft en produkt som har varit så svår att kommunicera att så\r\nmånga har reagerat på den produkten och det tvingar fram en produktutveckling\r\ntill produkter som man faktiskt förstår, tycker jag att det är ganska bra.\r\nJag tycker inte att det är fel så länge inte sparandet totalt sett sjunker,\r\noch det ser vi faktiskt inte ännu att det gör. Men det är återigen en\r\nfråga om vad som väntar runt hörnet.\r\n\r\nLars Nyberg: Jag kan nöja mig med att lägga till en sak. Konkurrensen\r\nhämmas naturligtvis alltid av inlåsningseffekter när konsumenter inte kan\r\nbyta mellan olika sparformer. Flyttning av livförsäkringssparande är ju\r\nlite komplicerat rent aktuariskt. Det gäller ju att räkna så att man inte\r\nbyter på någon annans bekostnad, men det går att göra enligt vissa regler.\r\nDet har man gjort i Norge, och Handelsbanken har gjort det i Sverige.\r\nDet går alltså att göra.\r\nMen det gäller också byte mellan olika produkter i fondsparande till\r\nexempel. Där är det skatterna som hämmar det eftersom man, om man tröttnar\r\npå en förvaltare och vill byta till en annan, måste sälja och skatta av\r\ndirekt. Då funderar man ett par gånger innan man gör den försäljning som\r\nman annars kanske skulle ha gjort. Där kunde man ju från samhällets sida\r\nha ett annat sätt att se på sparandet, ungefär som man gör när det gäller\r\nbostäder. Där får man ju ta med sig det man har sparat i huset till nästa\r\nhus utan att skatta för vinsten.\r\nI övrigt är det riktigt som Ingrid säger att det nog inte är så dumt med\r\nde förändringar vi får på värdepapperssidan. På banksidan ser det däremot\r\nut som om det blev ett evinnerligt pet i regelverket som gör det svårt\r\natt tillämpa och svårt att utöva tillsyn över. Det förefaller inte till\r\nfullo meningsfullt.\r\n\r\nLena Ek (c): Jag tycker att det är intressant med diskussionen om hur man\r\nförenar konsumentintressen med stabilitetsintressen, där konsumentintressena\r\nviktas tyngre nu framöver. Det tror jag är väldigt nödvändigt.\r\nSedan har jag en kort kommentar till appropiate sanctions. Det är klart\r\natt det måste finnas möjlighet att klämma till när någon har begått ett\r\ngrovt fel och skott sig på det, men vi har ju fått mycket kritik i Sverige\r\nför att förvaltningsmyndigheter inte uppfyller reglerna på rättvis rättegång\r\nenligt Europarådskonventionen. Det ska möjligen finnas ett domstolssystem\r\nför detta, det vill säga en anmälan. Jag tror inte att myndigheten själv\r\nska göra detta.\r\nJag har en följdfråga om intressekonflikter i fondbolagen. Det blir ju\r\nnästa frågeställning som redan seglar upp. Hur ligger ni till när det\r\ngäller detta? Det är precis samma problemområde som vi har diskuterat här.\r\n\r\n\r\nIngrid Bonde: Då är vi inne på det som jag pratade med Mats Odell om,\r\nnämligen detta med resurser och förväntan. Jag har nu varit ansvarig för\r\nden här myndigheten i snart elva månader och har ägnat väldigt mycket tid\r\nåt livbolagssektorn. Jag har ägnat väldigt mycket tid åt att rigga den\r\nhär organisationen för dess framtida utmaningar. Vi har inte mäktat med\r\nden frågan ännu. Det är nästa punkt på vår agenda att se över och kartlägga\r\nför att se hur detta ser ut för svensk del. Jag har ganska många punkter\r\npå den här att-göra-listan, och den här punkten ligger väldigt högt uppe.\r\n\r\nMen vi har hittills inte haft möjlighet att titta så systematiskt på det\r\nområdet som vi avser att nu göra. Det finns många sådana områden som vi\r\nnu successivt, nu när vi har riggat oss själva, försöker attackera för\r\natt se till att vi täcker in de vita fläckarna på kartan så bra som möjligt.\r\nVi ser fram emot ett mycket spännande 2004.\r\n\r\nYvonne Ruwaida (mp): Herr ordförande! Nu har det ställts rätt många frågor.\r\nJag tänkte lite grann utveckla det som Mikael Odenberg pratade om tidigare.\r\nDet gäller hushållens skuldsättning. Jag är också lite oroad över den\r\nväldigt höga skuldsättningen. Jag undrar om ni har tittat på vad\r\nskuldsättningen består av. Vad är det hushållen lånar till? Har det förändrats\r\njämfört med tidigare? Har ni analyserat det? Det gäller också\r\nskuldsättningsnivån\r\ni Sverige jämfört med andra industriländer. Jag skulle gärna vilja att ni\r\nutvecklar hur det ser ut om man jämför detta.\r\nMan blir orolig. I dag utgör ju räntekostnaderna en liten del av hushållens\r\ninkomster. Har hushållen en beredskap om det skulle bli en ränteökning?\r\nHar ni analyserat den situationen? Jag skulle gärna vilja att ni utvecklar\r\ndetta.\r\nAvslutningsvis har jag en fråga som gäller det som Ingrid Bonde tog upp\r\nom den risk som finns på den finansiella marknaden genom att det kan gå\r\nså fort. Har ni funderat på om det är möjligt att ändra på att det går så\r\nfort i vissa lägen, och hur man i så fall skulle kunna göra det? Det skulle\r\njag också gärna vilja att ni utvecklar.\r\n\r\nLars Nyberg: Låt mig kommentera den här frågan om fort ganska fort. Det\r\när just snabbheten som skiljer banker och försäkringsbolag. En bank som\r\ndör gör det i en explosion. Plötsligt får man inte likviditet, och sedan\r\när livet slut. Det kan gå från en dag till nästa eller från en timme till\r\nnästa. Det såg vi när vi hade bankkris i Sverige.\r\nEtt livbolag dör sakta och med värdighet. Det kan ta 30 år innan likviditeten\r\ntar slut. Det dör därför att aktuarierna har räknat ut att om 30 år kommer\r\nbolaget inte att kunna stå för de åtaganden det har gjort. Men de närmaste\r\n20 åren går det fint.\r\nDet är skillnaden. Därför blir aldrig försäkringsbolagen en så viktig\r\nsystemfråga som bankerna. Där hinner man fundera över vad man ska göra\r\noch göra det också. Det gör man inte i bankerna. Där går det för fort.\r\nNär det gäller din konkreta fråga måste jag passa den till Martin Andersson.\r\nDet är han som gjort rapporten, och han kan även detaljerna.\r\n\r\nMartin Andersson: Se på denna figur. Den röda linjen visar\r\nsmåhus-prisutvecklingen\r\noch den blå linjen visar förändringen i utlåningen till hushåll. Man ser\r\natt det finns ett tydligt samband mellan de två linjerna, och det håller\r\ni sig fortsatt. Det har blivit något högre utlåning på senare tid. Den\r\nhär bilden illustrerar att det hushållen lånar till i mycket stor\r\nutsträckning är bostäder.\r\nPå de senaste åren har man sett att konsumtionskrediter ökar. Det handlar\r\nmycket om att man köper sina vitvaror, sin TV och stereo med så kallade\r\nräntefria krediter, som i verkligheten ofta har en ganska hög ränta om\r\nman ser till de kostnader man betalar. Det är en marginalföreteelse än så\r\nlänge. Den växer ganska snabbt, men det sker från en väldigt låg nivå.\r\nMan kan konstatera att detta med konsumtionskrediter är ett nytt fenomen\r\ni Sverige. Vi har sett det i till exempel USA. Det är kanske ytterligare\r\nen av de trender som vi tar över från den amerikanska marknaden. I Sverige\r\nhar vi inte konkursinstitut för hushåll som man har i USA. Där är man van\r\natt låna ut pengar på det här sättet till hushållen. En del går i konkurs,\r\noch man får skriva av lånen. I Sverige fungerar det inte på det sättet.\r\nNågonting som man kan fundera på, om konsumentlånen fortsätter att växa\r\ni samma skala som de gör nu, är vad detta innebär för enskilda hushåll\r\noch även för kreditgivarna. Det vet vi ingenting om i dag.\r\nJag ska säga något kort om räntan. Vi kan lägga på bilden igen. Den\r\nstreckade linjen visar räntebelastningen i hushållen. Det här är räntan\r\nefter skatt, den faktiska räntekostnaden. Om man skulle tänka sig att\r\nräntan höjs med en procentenhet får det utslag med 0,7 %, eftersom man\r\nhar 30 % avdragsrätt på räntan. Det är ingen katastrof.\r\nDessutom kan vi se att hushållen har relativt mycket bunden ränta i dag.\r\nEffekten skulle därför bli ännu mindre. Det är ganska mycket räntehöjd\r\nsom finns här givet att vi fortsätter att bedriva en ekonomisk politik\r\nmed stabila statsfinanser och med låg inflation som mål. Det finns inga\r\nskäl att förvänta sig att man får några dramatiska räntehöjningar i den\r\nutsträckning som vi hade för kanske 10-15 år sedan.\r\nDet är bra att ta med sig det perspektivet. Det är sannolikt lågränteregimen\r\nsom har bidragit till att Sverige liksom de flesta av de mer industrialiserade\r\nländerna under de senaste 10 åren, eller i varje fall de senaste 5 åren,\r\nhar sett en kraftigt ökad hushållsskuldsättning.\r\n\r\nOrdföranden: Vill Ingrid kommentera detta?\r\n\r\nIngrid Bonde: Riksbanken kan det bättre. Det är säkert en helt korrekt\r\nbeskrivning. Jag har ingenting att tillägga där. Vad däremot gäller\r\nsnabbheten önskar jag själv att man hade någon jättebra lösning på det.\r\nDet jag dock kan konstatera är att från vår sida sett har vi lagt till\r\nnya aspekter i vår tillsyn, nämligen att titta på bolagens beredskapshantering.\r\nVad har de för beredskap själva för att kriser uppstår? Det har blivit\r\nen ny tillsynsfråga som vi tittar mycket mer aktivt på än vad vi tidigare\r\ngjort.\r\nDet har också gjort att vi har börjat ha mycket mer regelbundna dialoger\r\nmed bolagens styrelser, det vill säga inte bara med ledningen utan också\r\nmed styrelsen, som ändå är det slutgiltigt avgörande organet. Hur parerar\r\nni, planerar ni och bevakar ni att den här situationen inte uppstår eller\r\nåteruppstår? Det har vi sett som en ny dimension i vår tillsyn, som ett\r\nsätt att få aktörerna att mer tänka på det.\r\n\r\nOrdföranden: Har Yvonne någon följdfråga? Varsågod.\r\n\r\nYvonne Ruwaida (mp): Jag har en fråga om de svenska hushållens skuldsättning\r\njämfört med den i andra länder. Har ni sådan information? Jag skulle gärna\r\nvilja att ni utvecklar det i så fall.\r\n\r\nMartin Andersson: Som jag sade kan vi se en trend i de flesta industrialiserade\r\nländer just med en ökad hushållsutlåning. Siffror på det är ingenting vi\r\nredovisar här. Det är väldigt svårt att jämföra. Vi jämför här med\r\ndisponibel-inkomster. Disponibelinkomster skiljer sig ganska mycket åt\r\nberoende på hur man riggar socialförsäkringssystem, pensionssystem,\r\nsjukvårdslösningar och annat.\r\nDet är svårt att få en jämförbarhet mellan olika länder. Man kan se trenden.\r\nTrenden ser ut ungefär som i Sverige. I flera länder i Europa är\r\nkredittillväxten mycket snabbare än här. Vi har de senaste åren sett en klart\r\nökad hushållsskuldsättning i många länder. Vi skiljer absolut inte ut oss\r\ni överkant.\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket. Klockan är lite drygt halv tolv. Vi hade som\r\nmålsättning att sluta då. Jag tänker därför avbryta utfrågningen nu. Jag\r\ntror att de frågor som har ställts har varit så pass uttömmande att vi\r\nfått en väldigt bra bild tillsammans med er information inledningsvis.\r\nJag vill rikta ett stort tack till Ingrid Bonde och Hans Bäckström från\r\nFinansinspektionen och även till Lars Nyberg och Martin Andersson från\r\nRiksbanken. Ett stort tack för dagens utfrågning. Därmed förklarar jag\r\nden avslutad.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Staten och den finansiella sektorn",
          "forslag": "Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:141 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU13",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Flyttning av livförsäkringssparande",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi208 och 2003/04:Fi257 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU13",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Översyn m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fi13, 2003/04:Fi257 i denna del och 2003/04:Fi293.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU13",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Kollektiva hemförsäkringar",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi211 och 2003/04:Fi215.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "59049B18-C1C3-4FF3-A4D3-DED13BA1C717",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "129",
                    "0",
                    "0",
                    "15"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "49",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "17",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "40",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "29",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "167",
                    "135",
                    "0",
                    "47"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/59049B18-C1C3-4FF3-A4D3-DED13BA1C717",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "FIU13",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Flyttning av livförsäkringssparande",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Översyn m.m.",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Översyn m.m.",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Kollektiva hemförsäkringar",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-01-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-02-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-02-24 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-02-24 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-03-01 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-03-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-03-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-03-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-03-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Skivelse 2002/03:141 läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 01:33:10"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Regeringen har lämnat till riksdagen en programförklaring för sitt arbete med den finansiella sektorn och ett handlingsprogram för prioriterad lagstiftning på området. Stabilitet i systemet och ett gott konsumentskydd utgör hörnstenar. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra något mer.",
          "dok_id": "GR01FIU13",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Staten och den finansiella sektorn (FiU13)",
          "dok_id": "GR01FIU13",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 01:33:10"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01FIU13",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:50:59"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Regeringen har lämnat till riksdagen en programförklaring för sitt arbete med den finansiella sektorn och ett handlingsprogram för prioriterad lagstiftning på området. Stabilitet i systemet och ett gott konsumentskydd utgör hörnstenar. Finansutskottet anser att det är positivt att regeringen har redovisat sitt handlingsprogram. Det är viktigt att riksdagen blir informerad om regeringens arbete med frågorna inom EU-samarbetet. Finansutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra något mer.</p>",
          "dok_id": "GR01FiU13",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:47"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Staten och den finansiella sektorn (FiU13)",
          "dok_id": "GR01FiU13",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:43:47"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01FIU13",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_FiU_13.pdf",
          "filstorlek": "270844",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Staten och den finansiella sektorn",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/65A48349-137A-4C63-93A2-5DA5BE4F9E80"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi208 Konkurrens på pensionsmarknaden",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi208",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi208",
          "ref_dok_titel": "Konkurrens på pensionsmarknaden",
          "ref_dok_subtitel": "av Håkan Juholt (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi211 Kollektiva hemförsäkringar",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi211",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi211",
          "ref_dok_titel": "Kollektiva hemförsäkringar",
          "ref_dok_subtitel": "av Kent Olsson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi13 med anledning av skr. 2002/03:141 Staten och den finansiella sektorn",
          "ref_dok_id": "GR02Fi13",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi13",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:141 Staten och den finansiella sektorn",
          "ref_dok_subtitel": "av Per Landgren m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi215 Kollektiva hemförsäkringar",
          "ref_dok_id": "GR02Fi215",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi215",
          "ref_dok_titel": "Kollektiva hemförsäkringar",
          "ref_dok_subtitel": "av Kent Olsson och Ulf Sjösten (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi257 Utredning om livbolagen",
          "ref_dok_id": "GR02Fi257",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi257",
          "ref_dok_titel": "Utredning om livbolagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Lena Ek och Roger Tiefensee (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Fi293 Översyn av försäkringsbranschen",
          "ref_dok_id": "GR02Fi293",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Fi293",
          "ref_dok_titel": "Översyn av försäkringsbranschen",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenth Högström (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2002/03:141 Staten och den finansiella sektorn",
          "ref_dok_id": "GQ03141",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "141",
          "ref_dok_titel": "Staten och den finansiella sektorn",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-03-03",
          "ref_dok_id": "GR0976",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "76",
          "ref_dok_titel": "2004-03-03",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-03-03",
          "ref_dok_id": "GR0976",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "76",
          "ref_dok_titel": "2004-03-03",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:146",
          "ref_dok_id": "GR0K146",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "146",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:146",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}