{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2285373",
      "dok_id": "GR01BOU13",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "BOU13",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:BOU13",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "BOU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "13",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-05-27 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:53",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:57",
      "titel": "Titel saknas",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01BOU13/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01BOU13",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01BOU13",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01BOU13",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Bostadsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:BOU13</div><h1>Titel saknas</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:136\r\nLedningsrätt för elektroniska kommunikationsnät  jämte motioner som väckts\r\nmed anledning av propositionen.\r\nRegeringen föreslår ett antal ändringar i ledningsrättslagen (1973:1144).\r\nEnligt förslaget skall det i lagen slås fast att det går att få ledningsrätt\r\ninte bara för ledningar utan också för andra anordningar som ingår i\r\nelektroniska kommunikationsnät, exempelvis master och antenner. Regeringen\r\nföreslår också att det i ett ledningsbeslut skall kunna föreskrivas att\r\nledningsrättshavaren har rätt att inom det utrymme som upplåts för ledningen\r\nlåta någon annan installera och använda ytterligare ledning. Syftet är\r\natt göra det möjligt för flera operatörer att samutnyttja master och andra\r\nanordningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät.\r\nDe nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2004.\r\nUtskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen antar\r\nregeringens lagförslag och avslår motionerna.\r\nTill betänkandet har sex reservationer fogats.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Lokaliseringsfrågor m.m.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo5 yrkande 4 och 2003/04:Bo7 i denna\r\ndel.\r\nReservation 1 (v)\r\nReservation 2 (mp)\r\n\r\n2.      Informations- och samrådsfrågor\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Bo5 yrkandena 2, 3, 5 och 6.\r\nReservation 3 (v, mp)\r\n\r\n3.      Ersättningsfrågor\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Bo7 i denna del.\r\n\r\n4.      Samordningsfrågor\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:Bo6 yrkande 2.\r\n\r\n5.      Regeringens lagförslag\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen\r\n(1973:1144). Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:136 och avslår\r\nmotionerna 2003/04:Bo5 yrkande 1, 2003/04:Bo6 yrkande 1, 2003/04:Bo7 i\r\ndenna del, 2003/04:Bo8, 2003/04:Bo9 och 2003/04:Bo10.\r\nReservation 4 (v)\r\nReservation 5 (mp)\r\nReservation 6 (c)\r\n\r\nStockholm den 27 maj 2004\r\nPå bostadsutskottets vägnar\r\n\r\nRagnwi Marcelind\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:      Ragnwi Marcelind (kd),\r\nOwe Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de\r\nPourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans Unander\r\n(s), Maria Öberg (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars\r\nTysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson\r\n(m), Sten Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nBakgrund\r\nInledning\r\nUtrymme för ledning upplåts vanligen på frivillig väg i form av servitut\r\neller nyttjanderätt. Så kallad inskrivning av rätten används för att ge\r\nledningsrättshavaren rätt att behålla ledningen även efter en eventuell\r\növergång av äganderätten till den fastighet som ledningen dragits på. Om\r\nfrivilliga överenskommelser inte kunnat träffas har det givits möjligheter\r\natt tvångsvis ta annans mark i anspråk, främst enligt bestämmelser i\r\nexpropriationslag men även enligt vatten-, byggnads- och\r\nfastighetsbildningslagstiftning.\r\n\r\nEfter förslag från utredningen om ledningsrätt i betänkandet (SOU 1972:57)\r\nLedningsrättslag lämnade regeringen i proposition 1973:157 ett förslag\r\ntill ledningsrättslag till riksdagen. Bland motiven till förslaget märks\r\nbl.a. stora rationaliseringsvinster för inskrivningsmyndigheterna genom\r\natt det sakrättsliga skyddet för rätt att dra fram och behålla ledning på\r\nannans fastighet, genom förslaget, ordnades på annat sätt än genom\r\ninskrivning.\r\nSedan en enig riksdag den 14 december 1973 beslutat att anta regeringens\r\nförslag till ledningsrättslag har man även haft att tillgå den särskilda\r\nupplåtelseformen ledningsrätt. Bestämmelser om ledningsrätt finns i\r\nledningsrättslagen (1973:1144).\r\nLagen gjordes tillämplig på fyra grupper av ledningar. Till de två första\r\ngrupperna hör koncessionspliktiga elektriska starkströmsledningar och\r\nallmänna teleledningar. Ledningsrätt skulle även kunna ges för vatten-\r\noch avloppsledningar samt vissa ledningar för fjärrvärme, olja, gas m.m.\r\n\r\nEn enig riksdag beslutade efter förslag i regeringens proposition 2002/03:110\r\nLag om elektronisk kommunikation, m.m. om nya mål för sektorn elektronisk\r\nkommunikation. Enligt riksdagens beslut är målen att enskilda och myndigheter\r\nskall få tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer\r\nmed största möjliga utbyte när det gäller urvalet av överföringstjänster\r\nsamt deras pris och kvalitet. Sverige skall i ett internationellt perspektiv\r\nligga i framkanten i dessa avseenden. De främsta medlen för att uppnå\r\ndetta skall vara att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens\r\nutan snedvridningar och begränsningar samt att främja internationell\r\nharmonisering. Vidare skall staten ha ett ansvar på områden där allmänna\r\nintressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden (bet. 2002/03:TU6 och\r\nrskr. 2002/03:228). Som regeringen redovisade i samma proposition kan\r\ntill de viktiga allmänna intressen som inte enbart kan tillgodoses på\r\nmarknadens villkor räknas bl.a. samhällsomfattande tjänster till ett\r\növerkomligt pris, förmedling av nödsamtal, skyddet för integritet, uthållighet\r\noch tillgänglighet vid extraordinära händelser i fredstid, höjd beredskap\r\noch krig, ett effektivt utnyttjande av frekvenser och nummer samt\r\nkonsumentskydd.\r\nHär bör även uppmärksammas att riksdagen tidigare i tillkännagivanden\r\ntill regeringen pekat på behovet av ett gemensamt radiokommunikationssystem\r\nför samhällsviktiga användare, såsom Polisen, Kustbevakningen, Tullverket,\r\nFörsvarsmakten, kommunal räddningstjänst och ambulanssjukvård. Frågan\r\nutreddes av utredningen Radiokommunikation för effektiv ledning (RAKEL),\r\nsom i betänkandet Trygga medborgare - säker kommunikation (SOU 2003:10)\r\nföreslog att ett sådant system skulle upphandlas. Kommunikationssystemet\r\navses kunna ersätta befintliga system och göra kommunikationerna mellan\r\nt.ex. polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård effektiv och tillförlitlig.\r\nPå förslag från regeringen fattade riksdagen i december 2003 beslut om\r\natt bl.a. godkänna en investeringsplan för ändamålet på sammantaget drygt\r\n2 miljarder kronor för perioden 2004-2009 (se bet. 2003/04:TU1 och rskr.\r\n2003/04:75). Nätet antas komma att omfatta ca 2 000 basstationer och ett\r\nstort antal relästationer och radiolänkstationer. I första hand avser man\r\natt utnyttja befintlig infrastruktur för elektroniska kommunikationsnät.\r\nDet kommer dock även att bli aktuellt att uppföra helt nya stationer.\r\nUtbyggnaden avses enligt uppgift från Regeringskansliet påbörjas under\r\njanuari år 2005.\r\nStaten har även ett övergripande ansvar för att se till att IT-struktur\r\nmed hög överföringskapacitet finns tillgänglig i hela landet.\r\nSom regeringen redovisar i proposition 2002/03:110 Lag om elektronisk\r\nkommunikation, m.m. är det för att målet på området skall uppnås nödvändigt\r\natt det finns goda förutsättningar att bygga ut de befintliga\r\ntelekommunikationsnäten och att bygga nya nät. Det förutsätter bl.a. bra och\r\neffektiva möjligheter att få tillgång till mark för byggnationen.\r\nBland annat konkurrensskäl talar för att, som regeringen anför i den nu\r\naktuella propositionen, ledningsrätt bör kunna upplåtas för alla slag av\r\nanordningar som ingår i näten. Enligt propositionen konkurrerar för\r\nnärvarande innehavare av nät för fasta respektive mobila kommunikationstjänster\r\nmed varandra. Regeringen redovisar att bl.a. Konkurrensverket har påpekat\r\natt det från konkurrenssynpunkt är viktigt att ledningsrättslagen är\r\nteknikneutral och inte ger t.ex. innehavarna av nät för fasta tjänster\r\nbättre förutsättningar än innehavarna av nät för mobila tjänster.\r\nEuropeiska unionen antog inom ramen för 1999 års kommunikationsöversyn\r\nett antal direktiv. Enligt det s.k. tillträdesdirektivet, som får sägas\r\nvara av särskilt intresse när det gäller ledningsrättslagen, skall det bl.\r\na. vara möjligt att ålägga ett företag som har ett betydande inflytande\r\npå marknaden skyldighet att ge tredje part tillträde till byggnader,\r\nledningar och master (artikel 12). Tillträdesdirektivet innehåller också\r\nbestämmelser om att företag som kontrollerar tillträde till slutanvändare\r\nskall kunna föreläggas att exempelvis bedriva samtrafik i den utsträckning\r\nsom det är nödvändigt för att slutanvändarna skall nå varandra. Med\r\nsamtrafik avses sammankoppling av kommunikationsnät för att göra det möjligt\r\nför användare att kommunicera med varandra eller få tillgång till tjänster\r\nsom tillhandahålls i näten (artikel 5).\r\nGenom lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (se mer om denna nedan\r\nunder rubriken Samordningsfrågor) har det införts vissa möjligheter att\r\nförelägga operatörer samlokaliseringsskyldighet eller skyldighet om\r\ngemensamt utnyttjande vad avser t.ex. master.\r\nI syfte att bl.a. belysa de behov av ändringar i ledningsrättslagen som\r\nde aktuella EG-direktiven kan ge upphov till beslutade regeringen den 7\r\nfebruari 2002 att en särskild utredare skulle tillkallas för att göra en\r\növersyn av vissa frågor om ledningsrätt (dir. 2002:17). Utredningen antog\r\nnamnet 2002 års ledningsrättsutredning och lämnade sedermera i oktober\r\n2002 delbetänkandet Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät (SOU\r\n2002:83). Delbetänkandet innehåller de förslag till ändringar i\r\nledningsrättslagen som utredningen har bedömt vara nödvändiga för att genomföra\r\nde direktiv som Europeiska unionen har antagit inom ramen för\r\nkommunikationsöversynen. Av stort intresse i detta sammanhang är möjligheterna\r\natt vid ledningsrättsförrättning förordna om rätt att i andra hand upplåta\r\nutrymme för ledning.\r\nI den nu aktuella propositionen tar regeringen upp de frågor som behandlas\r\ni delbetänkandet. Syftet med förslaget är utöver vad som har redan har\r\nredovisats att bl.a. åstadkomma från miljö- samt plan- och byggnadssynpunkt\r\nönskvärda samlokaliseringar.\r\nMot den tecknade bakgrunden kan utskottet sammanfattningsvis konstatera\r\natt lagförslaget syftar till att tillgodose angelägna allmänna intressen.\r\n\r\nSärskilt om ledningsrättslagen, LL\r\nTillgängliga uppgifter visar att de allra flesta frågor om ledningsdragning\r\nför nu aktuella 3G-nät löses i samförstånd. Vanligen tar operatören kontakt\r\nmed fastighetsägaren och försöker träffa en överenskommelse om upplåtelse\r\nav nyttjanderätt. I de fall överenskommelse träffas, t.ex. efter diskussioner\r\nmellan parterna om vilka delar av fastigheten som skulle kunna användas,\r\nblir det inte aktuellt att använda sig av ledningsrättslagen för att få\r\ntillgång till det aktuella utrymmet. Det motsatta gäller i det begränsade\r\nantal fall då överenskommelser inte träffas på frivillig väg. Ett beslut\r\nom ledningsrätt får överklagas till fastighetsdomstol. Ett överklagande\r\ninnebär med nödvändighet att handläggningstiden ökar.\r\nSom regeringen redovisar i propositionen skall frågan om upplåtelse av\r\nledningsrätt prövas av lantmäterimyndigheten efter ansökan av den som\r\nvill dra fram ledningen. Prövningen sker vid en s.k. förrättning.\r\nLedningsrätt får upplåtas även om fastighetsägaren motsätter sig det.\r\nLedningsrätten upplåts i ett s.k. ledningsbeslut. I beslutet skall anges bl.\r\na. ledningens ändamål, det utrymme som upplåts för ledningen och den tid\r\ninom vilken ledningen skall vara uppförd. I anslutning till att ledningsbeslut\r\nmeddelas fastställs också ersättning till fastighetsägaren för upplåtelsen\r\n(13 och 22 §§ LL).\r\nEn ledningsrätt gäller för all framtid. Den kan ändras eller upphävas\r\nendast genom en ny förrättning (33 § LL). En ledningsrätt kan överlåtas.\r\nEn överlåtelse är dock giltig endast om den ledning för vilken ledningsrätten\r\nhar upplåtits överlåts tillsammans med ledningsrätten (35 § LL).\r\nLantmäterimyndigheten är vid en ledningsförrättning skyldig att utreda\r\nförutsättningarna för upplåtelse av ledningsrätt och skall därvid beakta\r\nolika allmänna och enskilda intressen. Som regeringen redovisar i\r\npropositionen är det härvid av betydelse att det vid förrättningen bör ske s.\r\nk. rådplägning med sakägarna och att vid behov samråd också skall ske med\r\nberörda myndigheter, exempelvis byggnadsnämnden på orten (19 § LL). Som\r\nregeringen anför torde detta ge förutsättningar för att vid en\r\nledningsförrättning klarlägga lämpliga lösningar för ledningens eller mastens\r\nnärmare lokalisering och att belysa hälsofaktorer på ett allsidigt sätt.\r\nAllt i syfte att åstadkomma en lämplig lokalisering.\r\nTvångsupplåtelser för ledningsändamål skall alltid föregås av en behovs-\r\noch lämplighetsbedömning till skydd för allmänna och enskilda intressen.\r\n\r\nLedningsrätt får således ej upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses\r\npå annat sätt (6 § LL). I förarbetena (prop. 1973:157) anges att det kan\r\nförhålla sig så att den sträckning av ledningen som sökanden begärt inte\r\när den enda som lämpar sig. Den ledande principen anges då vara att det\r\nalternativ som vållar minst skada skall väljas.\r\nEnligt det nyss nämnda lagrummet får ledningsrätt inte heller upplåtas om\r\nolägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild synpunkt överväger\r\nde fördelar som kan vinnas genom den. Av regeringens proposition framgår\r\natt det bl.a. innebär att de gränsvärden som Statens strålskyddsinstitut\r\nhar fastslagit skall beaktas (se mer om dessa gränsvärden under avsnittet\r\nHälsorisker - kunskapsläget).\r\nLedningsrätt får enligt huvudregeln inte upplåtas i strid mot detaljplan,\r\nfastighetsplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller\r\nbestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelser göras (se mer om\r\nmindre avvikelser under rubriken Särskilt om plan- och bygglagen, PBL).\r\nInom område som inte omfattas av detaljplan får ledningsrätt inte upplåtas\r\nom upplåtelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda\r\nolämplig bebyggelse eller motverka planläggning av området (8 och 9 §§ LL).\r\nLedningsrätt får inte heller upplåtas om olägenhet av någon betydelse\r\nuppkommer för allmänt intresse. Detta gäller dock inte när upplåtelsen är\r\ntill övervägande nytta från allmän synpunkt (10 § LL).\r\nVidare har kommunerna för vissa fall getts vad som brukar kallas en\r\nvetorätt. Denna rätt kan sägas (genom plan- och bygglagen) omfatta alla\r\nledningsbyggen som kräver bygglov och dessutom andra ledningsbyggen som\r\nrör detaljplanelagt område. Vetorätten omfattar vidare de fall då kommunen\r\nvid samråd med lantmäterimyndigheten enligt 19 § LL (se tidigare under\r\ndetta avsnitt) finner att det kan sättas i fråga om ledningens framdragande\r\nstår i överensstämmelse med de krav på planmässighet som gäller utanför\r\ndetaljplanelagt område (21 § LL). Kommunens beslut enligt paragrafen kan\r\növerklagas. Om ett negativt beslut från kommunen inte ändras kan ledningsrätt\r\ninte beviljas.\r\nSärskilt om plan- och bygglagen, PBL\r\nDet är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och\r\nvatten (1 kap. 2 § PBL).\r\nVarje kommun skall ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunen.\r\nÖversiktsplanen skall ge vägledning för beslut om användningen av mark-\r\noch vattenområden samt om hur den bebyggda miljön skall utvecklas och\r\nbevaras. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och\r\nenskilda.\r\nRegleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker\r\ngenom detaljplaner. För begränsade områden av kommunen som inte omfattas\r\nav detaljplan får områdesbestämmelser antas, t.ex. om det behövs för att\r\nsyftet med översiktsplanen skall uppnås.\r\nAll markanvändning skall prövas vara lämplig för ändamålet.\r\nLämplighetsbedömningen\r\nsker vid planläggning eller i ärenden om bygglov eller förhandsbesked (1\r\nkap. 6 § PBL).\r\nI den mån en ledning är bygglovspliktig ankommer det på den kommunala\r\nnämnd som fullgör denna uppgift att efter ansökan därom ta ställning till\r\nfrågan om bygglov. Frågor om bygglov blir aktuella även för andra\r\nanläggningar, såsom teknikbodar m.m. En beviljad ledningsrätt (t.ex. för en\r\nmast eller en teknikbod) förändrar inte bygglovsplikten för dessa\r\nanläggningar.\r\nSom regeringen redovisar i propositionen krävs det enligt PBL bygglov för\r\natt uppföra en radio- eller telemast (8 kap. 2 § första stycket 5 PBL).\r\nSom också framgår av propositionen torde det i normalfallet inte krävas\r\nbygglov för att på en befintlig byggnad montera en antenn för t.ex.\r\n3G-nätet om det inte är så att antennen avsevärt påverkar byggnadens utseende.\r\n\r\nDe allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken, MB, är inte tillämpliga\r\nvid prövning av ärenden enligt PBL. Däremot finns i lagen regler om\r\nhänsynstagande till miljö- och hälsoaspekter vid de avvägningar mellan\r\nmotstående intressen som skall göras i sådana ärenden.\r\nAv betydelse vid bygglovsprövningen är sålunda att byggnader (och andra\r\nanläggningar) skall placeras och utformas så att deras avsedda användning\r\ninte medför betydande olägenheter för omgivningen (3 kap. 2 § PBL). De\r\ngränsvärden som Statens strålskyddsinstitut har fastslagit bör därför\r\nbeaktas.\r\nDen kommunala nämnden skall vid bygglovsprövningen också pröva om åtgärden\r\nuppfyller de övriga krav på byggnader m.m. som ställs enligt 3 kap. PBL.\r\nDet innebär bl.a. att placeringen och utformningen inte får medföra fara\r\nför omgivningen och, i förekommande fall, skall vara lämplig med hänsyn\r\ntill landskapsbilden.\r\nHärutöver skall kommunen vid prövning av åtgärder inom områden som inte\r\nomfattas av detaljplan, med tillämpning av 2 kap. PBL, ta ställning till\r\nbl.a. om marken är lämplig för den sökta åtgärden. Härvid skall t.ex.\r\nbeaktas boendes och övrigas hälsa. Vidare skall prövas om åtgärden\r\nförutsätter detaljplaneläggning eller om den strider mot områdesbestämmelser\r\n(8 kap. 12 § första stycket PBL).\r\nVid åtgärder inom områden med detaljplan  skall kommunen i stället ta\r\nställning till om åtgärden fyller kraven på planenlighet (8 kap. 11 §\r\nförsta stycket PBL).\r\nMindre avvikelser från plan utgör inte hinder mot bygglov om de är förenliga\r\nmed syftet med planen. I frågan om mindre avvikelser från plan finns det\r\nskäl att här peka på två domstolsavgöranden.\r\nLänsrätten i Göteborg fann i det ena fallet att uppförandet av en 18 m\r\nhög radiomast utformad som en flaggstång samt en teknikbod fick anses\r\nstrida mot detaljplanen för området. Enligt planen skulle området användas\r\nsom \"allmän plats: natur\". Domstolen fann vidare att åtgärderna inte kunde\r\nutgöra mindre avvikelser från detaljplanen. (se mål nr 935-03, beslut den\r\n29 december 2003). Beslutet överklagades, först till Kammarrätten i\r\nGöteborg som inte lämnade prövningstillstånd, och sedermera till Regeringsrätten\r\nsom ännu inte har tagit ställning i frågan om prövningstillstånd.\r\nRegeringsrätten prövade i det andra fallet frågan om bygglov för uppförandet\r\nav en 36 m hög radiomast och en teknikbod inom mark som i planen angetts\r\nsom \"parkmark\". Det var fråga om ett naturparksområde som utnyttjades som\r\nrekreationsområde. Domstolen fann att avvikelsen från planen inte kunde\r\ngodtas varför operatören inte erhöll det sökta bygglovet. Domstolen\r\nuppmärksammade i beslutet att det i proposition 1989/90:37 uttalas att det\r\ni syftet med PBL:s regler om medborgarinflytande ligger att ingen åtgärd\r\nbör kunna rymmas inom begreppen \"mindre avvikelse\" eller \"förenliga med\r\nsyftet med planen\", om åtgärden har intresse för en bredare allmänhet\r\neller en vidare krets än de kända sakägarna, berörda hyresgäster m.fl.\r\nsom skulle beredas tillfälle att yttra sig i ett bygglovsärende (se mål\r\nnr 6424-2000, beslut den 26 september 2002).\r\nHälsorisker - kunskapsläget\r\nI propositionen redovisar regeringen med anledning av de farhågor för\r\neventuella hälsorisker för boende som 3G-utbyggnaden kan föra med sig att\r\nStatens strålskyddsinstitut, SSI, har utfärdat allmänna råd om begränsning\r\nav allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (SSI FS 2002:3). De\r\nbygger på en rekommendation som Europeiska unionen har antagit (Europeiska\r\nrådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av\r\nallmänhetens exponering för elektromagnetiska fält [0 Hz-300 GHz]). Vidare\r\nredovisas att Arbetsmiljöverket har utfärdat föreskrifter om arbete med\r\nradiofrekvent strålning och högfrekventa elektromagnetiska fält (ASF\r\n1987:2).\r\nHär finns även skäl att uppmärksamma de uppgifter om gränsvärden i vissa\r\nandra europeiska länder som förkommer. Till att börja med är det viktigt\r\natt skilja mellan gränsvärden för basstationer och gränsvärden för\r\nmobiltelefoner. För mobiltelefoner gäller, enligt vad utskottet har erfarit\r\nfrån Regeringskansliet, samma gränsvärden i alla europeiska länder. För\r\nbasstationerna följer Sverige, i likhet med de flesta andra länder, de\r\nrekommendationer som EU har utfärdat. Ett fåtal länder, bl.a. Italien och\r\nLuxemburg, har satt lägre gränsvärden för basstationer än de rekommenderade.\r\nDetta uppges dock inte baseras på några andra forskningsresultat än de\r\nsom man har beaktat i Sverige. Inte heller skall de i Sverige faktiska,\r\nuppmätta värdena ligga högre än de faktiska värdena i övriga europeiska\r\nländer.\r\nRegeringen redovisar i propositionen, med åberopande av rapporter från\r\nSSI, även att de undersökningar som har gjorts om strålningsförhållandena\r\nvid master för mobiltelefoni har visat att den strålning som enskilda\r\nnormalt kan utsättas för ligger långt under de fastställda gränsvärdena\r\n(se SSI Rapport 2001:09 och SSI information 2001:3). En orsak till detta\r\nanges av SSI vara att radiovågornas intensitet avtar med kvadraten på\r\navståndet från antennen. Det betyder t.ex. att intensiteten på 30 m avstånd\r\nfrån antennen är 900 gånger lägre än på 1 m avstånd. Basstationerna sänder\r\nvisserligen med högre styrka än mobiltelefonerna, men de befinner sig\r\nalltså på ett mycket större avstånd från användarna.\r\nInom riksdagen har vissa insatser gjorts för att få kunskapsläget belyst.\r\nHär finns skäl att peka på två av dessa. Sålunda gjordes inom riksdagens\r\nutredningstjänst i februari i år (dnr 2003:1619) en kartläggning av\r\nkunskapsläget beträffande mobiltelefonins eventuella hälsorisker. Vidare\r\nhöll miljö- och jordbruksutskottet en offentlig utfrågning i ämnet tidigare\r\ni vår. En utskrift från utfrågningen finns intagen som bilaga till\r\nbetänkandet Icke-joniserande strålning, 2003/04:MJU12. Betänkandet innehåller\r\nockså en redovisning av gjorda forskningsinsatser och kunskapsläget.\r\nDe inom riksdagen gjorda insatserna har inte lett till andra slutsatser\r\nän de som SSI och regeringen har redovisat.\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\nRegeringen föreslår i propositionen ett antal ändringar i ledningsrättslagen\r\n(1973:1144).\r\nEnligt förslaget skall det i lagen slås fast att det går att få ledningsrätt\r\ninte bara för ledningar utan också för andra anordningar som ingår i\r\nelektroniska kommunikationsnät, exempelvis master och antenner. Regeringen\r\nföreslår också att det i ett ledningsbeslut skall kunna föreskrivas att\r\nledningsrättshavaren har rätt att inom det utrymme som upplåts för ledningen\r\nlåta någon annan installera och använda ytterligare ledning. Syftet är\r\natt göra det möjligt för flera operatörer att samutnyttja master och andra\r\nanordningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät. De nya bestämmelserna\r\nföreslås träda i kraft den 1 augusti 2004.\r\nÄrendet och dess beredning\r\nRegeringen beslutade den 7 februari 2002 att en särskild utredare skulle\r\ntillkallas för att göra en översyn av vissa frågor om ledningsrätt (dir.\r\n2002:17). Utredningen, som antog namnet 2002 års ledningsrättsutredning,\r\nlämnade i oktober 2002 delbetänkandet Ledningsrätt för elektroniska\r\nkommunikationsnät (SOU 2002:83). Delbetänkandet innehåller förslag till\r\nändringar i ledningsrättslagen som utredningen har bedömt vara nödvändiga\r\nför att genomföra de direktiv som Europeiska unionen har antagit inom\r\nramen för 1999 års kommunikationsöversyn. En sammanfattning av delbetänkandet\r\nfinns i bilaga 1 till propositionen. Utredningens lagförslag finns i\r\npropositionens bilaga 2. Delbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning\r\növer remissinstanserna finns i bilaga 3 till propositionen. En sammanställning\r\nav remissvaren finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ju2002/7158).\r\nI propositionen tar regeringen upp de frågor som behandlas i delbetänkandet.\r\n\r\nRegeringen beslutade den 11 mars 2004 att inhämta Lagrådets yttrande över\r\ndå upprättat lagförslag. Lagrådets synpunkter har beaktats i det lagförslag\r\nsom nu presenterats för riksdagen. Vidare har gjorts några ändringar av\r\nredaktionell natur.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nInledning\r\nUtskottet behandlar under de fyra första avsnitten motionsförslag som\r\ninnebär att riksdagen skall ge regeringen till känna vad motionärerna\r\nanför. De syftar inte till att regeringens lagförslag skall avslås eller\r\natt lagen skall utformas på annat sätt än regeringen föreslagit. Avslutningsvis\r\ntar utskottet ställning till lagförslaget och de motionsförslag som har\r\ndirekt bäring på lagförslaget.\r\nLokaliseringsfrågor m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsförslagen om lokaliseringsfrågor m.m. Jämför\r\nreservationerna 1 (v) och 2 (mp).\r\nMotionerna\r\nI motion 2003/04:Bo5 (v) yrkande 4 förespråkar motionärerna säkerhetsavstånd\r\ninnebärande att sändningsmaster inte skall få placeras närmare än 150 m\r\nfrån bostäder och 300 m från skolor och förskolor.\r\nMotionärerna bakom motion 2003/04:Bo7 (fp) i denna del anser att\r\nförsiktighetsprincipen bör få ett större genomslag.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom har framgått av den inledande redovisningen i detta betänkande är det\r\nen kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.\r\nAll användning av mark för bebyggelse skall prövas vara lämplig för\r\nändamålet. Lämplighetsbedömningen sker vid planläggning eller i ärenden om\r\nbygglov eller förhandsbesked (1 kap. 6 § PBL).\r\nBostadsutskottet är liksom motionärerna av den uppfattningen att försiktighet\r\noch återhållsamhet bör vara vägledande vid ställningstaganden till uppförande\r\nav olika anläggningar för mobiltelefoni m.m. De planinstrument m.m. som\r\nkommunerna redan i dag förfogar över torde, som delvis har framgått av de\r\ntvå redovisade domstolsavgörandena, också göra det möjligt för dem att\r\nundvika olämplig lokalisering av olika anläggningar för mobiltelefoni.\r\nDet är värt att notera att de kommunala planerna och de kommunala\r\nbedömningarna av markens lämplighet för olika ändamål får betydelse såväl i\r\närenden enligt PBL som vid ledningsrättsförrättningar.\r\nDet är också ofta till den kommunala nivån (t.ex. miljönämnder) som\r\ntillsynsansvaret och möjligheterna att ställa villkor på verksamhetsutövare\r\nhar lokaliserats. Mobiltelefonimaster är inte tillståndspliktiga enligt\r\nmiljöbalken men en tillsynsmyndighet kan, om övriga förutsättningar\r\nföreligger, ingripa mot olämpliga placeringar med stöd av miljöbalkens\r\nförsiktighetsprincip. En grundläggande förutsättning för ett ingripande (t.\r\nex. genom åläggande att nedbringa strålning från en sändare) är att det\r\nfinns skäl att anta att strålningen från den aktuella sändaren kan medföra\r\nskador eller olägenheter för människors hälsa eller för miljön, dvs. risk\r\nför hälso- eller miljöpåverkan. I det sammanhanget får framför allt\r\nkunskapsläget avseende strålningseffekter och uppgifter om vilken strålning\r\nsom den aktuella antennen faktiskt avger avgörande betydelse. Med stöd av\r\n26 kap. 21 § MB kan miljönämnden som tillsynsmyndighet begära att\r\nteleoperatörer lämnar uppgifter om t.ex. vilken uteffekt eller riktverkan som\r\nen mobilstation har om det finns behov av det i tillsynsarbetet.\r\nDet får mot denna bakgrund i första hand anses vara ett kommunalt ansvar\r\natt placeringar av mobiltelefonimaster m.m. inte innebär överskridanden\r\nav de av SSI fastslagna gränsvärdena eller att de på annat sätt blir\r\nolämpliga.\r\nUtskottet avstyrker motionerna.\r\nInformations- och samrådsfrågor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsförslagen om informations- och samrådsfrågor.\r\nJämför reservation 3 (v, mp).\r\nMotionerna\r\nMotion 2003/04:Bo5 (v) yrkande 3 innehåller förslag om att det skall vara\r\nobligatoriskt med samråd  med bygg- och miljönämnd i samband med att\r\nledningsrätt prövas.\r\nMotionärerna pekar vidare bl.a. på att hyresmarknadens stora organisationer\r\nhar enats om en gemensam policy för uppsättning av basstationer för\r\nmobiltelefoni där det bl.a. framgår att berörda hyresgäster skall informeras\r\nom basstationer. De anför även att Post- och telestyrelsen är den enda\r\nsom har en samlad information om var alla master, antenner och basstationer\r\när placerade. Den informationen anser man bör göras tillgänglig för\r\nallmänheten (yrkande 2). Även yrkandena 5 och 6 innehåller förslag som syftar\r\ntill att förbättra möjligheterna att göra information  om placeringar av\r\nmaster m.m. mer tillgänglig. Motionärerna anser att det skall krävas\r\nbygglov för alla sändningsmaster och att bygganmälan måste ske innan nya\r\nbasstationer och antenner tas i bruk. Tanken är att kommunen härigenom\r\nskall få tillgång till information om olika placeringar.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nNär det gäller frågan om samråd vill utskottet inledningsvis peka på att\r\nvid förrättning enligt ledningsrättslagen skall bl.a. 4 kap. 15 och 24 §§\r\nfastighetsbildningslagen, FBL, tillämpas (se 16 § ledningsrättslagen).\r\nEnligt det förslag till ändringar i 4 kap. 15 och 24 §§ FBL, som utskottet\r\nhar ställt sig bakom (prop. 2003/04:115, bet. 2003/04:BoU9), skall\r\nlantmäterimyndigheten bl.a. vid ledningsrättsförrättning, om förrättningen\r\nhandläggs utan sammanträde, underrätta  den eller de kommunala nämnder\r\nsom fullgör uppgifter inom plan- och byggväsendet om förrättningen innan\r\nden avslutas, eller, om sammanträde hålls, underrätta nämnden/nämnderna\r\nom tid och plats för sammanträdet. Enligt förslaget är tanken att nämnd,\r\nt.ex. vid s.k. principsamråd, skall kunna kräva att alltid bli underrättad\r\ni dessa fall.\r\nEnligt 19 § ledningsrättslagen skall lantmäterimyndigheten vid behov\r\ndessutom samråda  med de myndigheter som berörs av upplåtelsen.\r\nHär kan tilläggas att även miljöbalken, MB, innehåller bestämmelser om\r\nsamråd  som är av intresse. Genom regleringen i 12 kap. 6 § MB ställs det\r\nsålunda, trots att det inte är fråga om enligt balken tillståndspliktig\r\nverksamhet, i vissa fall krav på samråd. En förutsättning är att verksamheten\r\neller åtgärden kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Samrådet skall\r\nske med den myndighet som har tillsynsansvaret på området. Av motiven\r\ntill denna del av miljöbalken (prop. 1997/98:45) framgår bl.a. att det\r\nkan vara motiverat att göra en anmälan för samråd vid uppförande av radio-\r\noch telemaster.\r\nBostadsutskottet behandlade frågor om möjligheter att få tillgång till\r\ninformation om bl.a. mobiltelefonimasters placeringar i betänkandet\r\n2003/04:BoU7 Mobiltelefonmaster och buller i planeringen m.m. Utskottet\r\nredovisade då bl.a. att Kammarrätten i Stockholm i beslut som meddelades\r\nden 23 februari 2004 har tagit ställning till en vid Post- och telestyrelsen\r\n(PTS) avslagen begäran om att få ut uppgifter om position och adress för\r\nsamtliga befintliga UMTS-sändare (3G-sändare) i Göteborgs kommun (mål nr\r\n7462-03). Kammarrätten ansåg att uppgifterna rör nätoperatörernas affärs-\r\noch driftsförhållanden och att företagen kan antas lida skada om de begärda\r\nuppgifterna lämnas ut. Kammarrätten fann därför att uppgifterna omfattades\r\nav sekretess enligt 8 kap. 6 § 1 sekretesslagen (1980:100) och avslog\r\növerklagandet. Enligt inhämtade uppgifter kan den som önskar från PTS få\r\nveta vilka sändare som finns inom 1 km radie från viss position eller\r\nadress, t.ex. bostaden.\r\nBostadsutskottet fann beträffande de då aktuella förslagen i frågor om\r\ninformation att de möjligheter att ta del av uppgifter om basstationers\r\nm.m. placeringar som ges genom PTS fick anses innebära att vad motionärerna\r\neftersträvade i det väsentliga var uppfyllt. Utskottet pekade även på att\r\nden bestämmelse i sekretesslagen (8 kap. 6 §) som enligt kammarrätten\r\ngrundade sekretess hos PTS inte gäller för kommunala myndigheter.\r\nSlutligen ansåg utskottet att det i första hand får anses vara en kommunal\r\nangelägenhet att ta ställning till om kommunen, t.ex. med utgångspunkt\r\nfrån uppgifter i ansökningar om bygglov, bör ägna sig åt att sammanställa\r\noch tillhandahålla information om sändares m.m. placering. I det sammanhanget\r\ngör sig olika bedömningar gällande, t.ex. i sekretess- och konkurrensfrågor\r\nmen även i frågan om och i vilken omfattning som kommunen för detta ändamål\r\nbör ta resurser i anspråk.\r\nUtskottet vill nu även peka på att kommunen kan få kunskap om placeringar\r\nav sändare i sin egenskap av fastighetsägare (t.ex. i samband med att\r\nnyttjanderättsavtal träffas) eller genom underrättelser eller vid samråd\r\nenligt ledningsrättslagen eller vid samråd enligt MB samt genom\r\nlantmäterimyndighetens ledningsbeslut (vilka är offentliga och även antecknas\r\ni fastighetsregistret).\r\nBostadsutskottet behandlade även i betänkande 2003/04:BoU7 Mobiltelefonmaster\r\noch buller i planeringen m.m. nu aktuella förslag om utökad bygglovsplikt\r\nm.m. (yrkandena 5 och 6). Utskottet framhöll bl.a. att det torde förhålla\r\nsig så att en utökad bygglovsplikt i sig inte leder till att de\r\ninformationskrav m.m. som motionärerna eftersträvar skulle komma att uppfyllas\r\ni större utsträckning än i dag. Utskottet fann vidare att det inte heller\r\nframstår som motiverat att låta informationsbehovet påverka reglerna om\r\nbygglovsplikt m.m. eftersom dessa regler har andra utgångspunkter än att\r\ntillfredsställa informationsbehov. Utskottet står fast vid dessa bedömningar.\r\n\r\nMot den redovisade bakgrunden finner utskottet inte tillräckliga skäl för\r\natt i någon del gå motionärerna till mötes.\r\nErsättningsfrågor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsförslaget om ersättningsfrågor.\r\nMotionerna\r\nMotionären bakom motion 2003/04:Bo7 (fp) i denna del anser bl.a. att\r\nrådande ersättningsregler inte kommer att kompensera för värdeminskning på\r\nfastigheten.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSom regeringen redovisar i propositionen innebär de nuvarande principerna\r\nför ersättning vid expropriativa förfaranden, t.ex. ledningsrättsupplåtelser\r\n(se 13-13 b §§ LL), att fastighetsägare har rätt till ersättning för skada\r\noch intrång. Ersättning för skada kan avse t.ex. förlorade inkomster i\r\nnäringsverksamhet (jfr 4 kap. 1 § första stycket 3 expropriationslagen).\r\nRegeringens lagförslag innebär att samma principer skall gälla för\r\nfastighetsägarens rätt till ersättning för framtida andrahandsupplåtelser\r\ninom ledningsutrymmet.\r\nVid expropriation kan ibland den till vilken marken övergår använda denna\r\npå ett sätt som ger upphov till vinst. Den förra ägaren har då inte rätt\r\natt få del av vinsten. Detta kan motiveras av att expropriationen\r\nregelmässigt är föranledd av något angeläget allmänt intresse. Motsvarande\r\nförhållanden kan uppkomma vid andra expropriativa förfaranden, t.ex.\r\nledningsrättsupplåtelser.\r\nSom framgår av propositionen har flera remissinstanser, bl.a. LRF och\r\nSveriges Jordägareförbund, ansett att ersättningen för framtida\r\nandrahandsupplåtelser bör vara högre än vad som följer av gällande principer\r\noch i stället motsvara marknadsvärdet. De har särskilt framhållit att en\r\nledningsrättshavare som enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation\r\nåläggs att bedriva samtrafik eller tillhandahålla andra former av tillträde\r\ni vissa fall har rätt att få marknadsmässig ersättning av den operatör\r\nsom ges tillträde till ledningsutrymmet.\r\nSom regeringen konstaterar kan ledningsrättshavaren få en något högre\r\nersättning för nyttjandet av utrymmet än vad fastighetsägaren får. Om den\r\nsom av PTS åläggs att ge tillträde har ett betydande inflytande på en\r\nmarknad får dock PTS föreskriva kostnadsorienterad ersättning (se 4 kap.\r\n3, 8, 11 och 14 §§ lagen om elektronisk kommunikation och prop. 2002/03:110\r\ns. 193 f. och 375-381).\r\nRegeringen har redovisat att man, särskilt som även de nu aktuella\r\nandrahandsupplåtelserna förutsätts trygga angelägna allmänna intressen, inte\r\när beredd att i detta ärende föreslå någon ändring i ersättningsprinciperna.\r\n\r\nBostadsutskottet har tidigare under detta riksmöte begärt att regeringen\r\nskall ta initiativ till en utvärdering av expropriationslagens\r\nersättningsregler,\r\nvilka även tillämpas vid ledningsrättsupplåtelser (bet. 2003/04:BoU5,\r\nrskr. 2003/04:151).\r\nUtskottet anförde då bl.a. följande.\r\nErsättningsreglerna i expropriationslagen fick sin nuvarande utformning\r\ni början av 1970-talet. Någon mer allmän översyn av reglerna har inte\r\nskett. Under senare år har reglerna alltmer kommit till användning vid\r\nförvärv där förvärvaren är en privat aktör som driver sin verksamhet i\r\nvinstsyfte. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottets mening anledning\r\natt nu göra en utvärdering av hur reglerna fungerar och om de, allmänt\r\nsett, leder till rimliga resultat för den enskilde. Utskottet anser att\r\nregeringen bör ta initiativ till en sådan utvärdering.\r\nRegeringen redovisar nu att man avser att göra en sådan utvärdering av\r\nexpropriationslagens ersättningsregler som riksdagen har efterfrågat.\r\nUtskottet finner inte skäl att frångå den då gjorda bedömningen och\r\nförutsätter att regeringen utan något nytt tillkännagivande kommer att\r\nuppfylla de av riksdagen tillkännagivna önskemålen inom en snar\r\nframtid.\r\nUtskottet ansluter sig till regeringens bedömning och avstyrker\r\nmotionsförslaget.\r\nSamordningsfrågor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsförslaget om samordningsfrågor.\r\nMotionen\r\nMotionärerna bakom motion 2003/04:Bo6 (m) yrkande 2 anser det vara viktigt\r\natt man har ett system som främjar samordning av master.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nLagen (2003:389) om elektronisk kommunikation innehåller bl.a. bestämmelser\r\nsom innebär att en operatör med ett betydande inflytande på en viss marknad\r\nskall kunna föreläggas en samlokaliseringsskyldighet eller skyldighet om\r\ngemensamt utnyttjande vad avser t.ex. master (4 kap. 4 §). Även andra\r\noperatörer kan föreläggas detta om skyldigheten krävs för att skydda miljö,\r\nfolkhälsa eller allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk\r\nplanering (4 kap. 14 §). Så kan vara fallet när det saknas möjlighet till\r\ngenomförbara alternativa lokaliseringar. Som en allmän grundprincip gäller\r\natt skyldigheter som åläggs skall vara rimliga och proportionella (1 kap.\r\n2 §).\r\nI propositionen anges som typfall för beslut om ledningsrätt för\r\nandrahandsutnyttjande att ledningsrättshavaren till följd av bestämmelserna i\r\nlagen om elektronisk kommunikation angående samutnyttjande och tillträde\r\när skyldig att ge en annan operatör rätt att sätta upp någon anordning\r\ninom en basstation eller telestation. Detta gäller både nu befintliga\r\nanläggningar och kommande anläggningar.\r\nEnligt utskottets mening är reglerna utformade på ett sätt som ger möjlighet\r\natt uppfylla vad motionärerna efterlyser. Systemet torde således i och\r\nför sig främja samordning. Detta gäller särskilt efter att de nu föreslagna\r\nändringarna som syftar till att underlätta andrahandsupplåtelser har\r\ngenomförts. Utskottet förutsätter att regeringen följer tillämpningen av\r\nlagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och i den mån det blir\r\nnödvändigt föreslår ändrade regler. Utskottet avstyrker motionsförslaget.\r\n\r\nRegeringens lagförslag\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör anta regeringens lagförslag och avslå de motstående\r\nmotionsförslagen. Jämför reservationerna 4 (v), 5 (mp) och 6 (c).\r\nMotionerna\r\nFyra motioner innehåller förslag om avslag på propositionen.\r\nI motion 2003/04:Bo5 (v) yrkande 1 anför motionärerna att regeringen\r\nnegligerar den oro och rädsla som människor känner. Motionären bakom motion\r\n2003/04:Bo7 (fp) i denna del vänder sig framför allt mot att teleoperatörerna\r\ninte behöver betala marknadsmässig ersättning och anser att frågorna om\r\ntillträde till mark hade kunnat lösas med frivilliga överenskommelser med\r\nmarknadsmässiga ersättningar. I motion 2003/04:Bo8 (mp) ifrågasätter\r\nmotionären bl.a. allmänintresset av 3G-utbyggnaden och pekar även på ett\r\nstort folkligt motstånd. Motionären tar dessutom upp ersättningsfrågorna\r\noch ifrågasätter om markägaren får tillräcklig kompensation. Även grannars\r\npartsställning vid ledningsförrättning uppmärksammas. Slutligen ifrågasätter\r\nmotionärerna bakom motion 2003/04:Bo9 (c) om utbyggnaden är ett angeläget\r\nallmänt intresse. De anser även att det föreligger en betydande osäkerhet\r\nom effekterna av strålningen.\r\nCentermotionen 2003/04:Bo10 förespråkar att lagen träder i kraft i samband\r\nmed att ändringar av ersättningsreglerna (föranledda av den utvärdering\r\nav ersättningsreglerna som riksdagen tidigare efterlyst) träder i kraft\r\n(se även under avsnittet Ersättningsfrågor).\r\nAvslutningsvis anser motionärerna bakom motion 2003/04:Bo6 (m) yrkande 1\r\natt lagändringarna är onödiga och att de kan ersättas med frivilliga\r\növerenskommelser.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nDe synpunkter som dessa motionärer tar upp har utskottet belyst i de\r\ntidigare avsnitten. Det finns skäl för att här redovisa något av vad\r\nutskottet har anfört i dessa frågor. Det är således inte en fullständig\r\ngenomgång.\r\nUtskottet har som sin ståndpunkt redovisat bl.a. att försiktighet och\r\nåterhållsamhet bör vara vägledande vid ställningstaganden till uppförande\r\nav olika anläggningar för mobiltelefoni m.m. Vidare har utskottet pekat\r\npå att de planinstrument m.m. som kommunerna redan i dag förfogar över\r\ngör det möjligt för dem att undvika olämplig lokalisering av olika\r\nanläggningar för mobiltelefoni. I det sammanhanget har utskottet särskilt\r\nanmärkt att de kommunala planerna och de kommunala bedömningarna av markens\r\nlämplighet för olika ändamål får betydelse såväl i ärenden enligt PBL som\r\nvid ledningsrättsförrättningar.\r\nVidare har utskottet även pekat på att en tillsynsmyndighet har möjlighet\r\natt, om övriga förutsättningar föreligger, ingripa mot olämpliga placeringar\r\nmed stöd av miljöbalkens försiktighetsprincip. En grundläggande förutsättning\r\nför ett ingripande (t.ex. genom åläggande att nedbringa strålning från en\r\nsändare) är att det finns skäl att anta att strålningen från den aktuella\r\nsändaren kan medföra skador eller olägenheter för människors hälsa eller\r\nför miljön, dvs. risk för hälso- eller miljöpåverkan. I det sammanhanget\r\nfår framför allt kunskapsläget avseende strålningseffekter och uppgifter\r\nom vilken strålning som den aktuella antennen faktiskt avger avgörande\r\nbetydelse.\r\nI ersättningsfrågorna har utskottet bl.a. redovisat att man förutsätter\r\natt regeringen utan något nytt tillkännagivande kommer att uppfylla de av\r\nriksdagen tidigare tillkännagivna önskemålen om en utvärdering av gällande\r\nersättningsprinciper inom en snar framtid.\r\nAngående samrådsfrågorna har utskottet redovisat på vilket sätt som det\r\nvid en ledningsrättsförrättning ges möjligheter att få olika frågor belysta.\r\n\r\nAllmänintresset av de föreslagna ändringarna har utskottet utförligt\r\nredovisat framför allt i de inledande avsnitten. Härav framgår att syftet\r\nmed förslaget är bl.a. att åstadkomma från miljö- samt plan- och\r\nbyggnadssynpunkt önskvärda samlokaliseringar. Förslaget syftar därmed till att\r\ntillgodose angelägna allmänna intressen.\r\nI det begränsade antal fall där parterna inte kommer överens anser utskottet\r\natt det måste finnas en möjlighet att erhålla ledningsrätt.\r\nMed hänvisning till vad utskottet redovisat under tidigare avsnitt och\r\nmed anslutning till regeringens angående lagförslaget gjorda bedömningar\r\ntillstyrker utskottet regeringens lagförslag samt avstyrker motionsförslagen.\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag\r\ntill riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1.      Lokaliseringsfrågor m.m., punkt 1 (v)\r\nav Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo5\r\nyrkande 4 och avslår motion 2003/04:Bo7 i denna del.\r\nStällningstagande\r\nSom vi senast påpekade i betänkandet 2003/04:BoU7 Mobiltelefonmaster och\r\nbuller i planeringen m.m. ger den stora utbyggnad som nu är på gång med\r\ntredje generationens mobiltelefoni anledning till att se över regelverket\r\nkring samhällsansvar och information till allmänheten.\r\n3G-nätets utbyggnad kräver 6 000 sändningsmaster och dessutom 30 000 nya\r\nantenner som monteras på bostadshus och andra byggnader. 3G använder en\r\nhögre frekvens som innebär att räckvidden från basstationernas antenner\r\när kortare än för GSM-mobiltelefoner. Tillsammans med den större\r\növerföringskapaciteten gör detta att det behövs fler basstationer för 3G.\r\nDiskussionen om farorna med strålningen från 3G-master och 3G-antenner\r\npågår inom vetenskapen och olika skolor har fått olika genomslag i olika\r\ndelar av världen. Om vi ser bara till de olika gränsvärdena för strålning\r\nfrån 3G-master kan vi konstatera att nivåerna skiftar stort och att Sverige\r\nligger högt. Strålningen som mäts i watt per kvadratmeter (W/m2) ligger\r\nt. ex. i Italien på 0,09 W/m2, i Frankrike (Paris) på 0,01 W/m2, i Belgien\r\npå 0,024 W/m2  medan Sverige och Tyskland har satt gränsvärdet 10 W/m2.\r\nOavsett vilken teori vi väljer att förlita oss på är det viktigt att\r\nmänniskors oro tas på allvar.\r\nEn viktig del i arbetet för att komma till rätta med den oro som finns\r\noch för att minska riskerna är att införa säkerhetsavstånd. Enligt vår\r\nmening är det rimligt att sändningsmaster inte skall få placeras närmare\r\nän 150 meter från bostäder och 300 meter från skolor och förskolor.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nvi nu framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo5 yrkande 4 och\r\navslår motion 2003/04:Bo7 i denna del.\r\n\r\n\r\n2.      Lokaliseringsfrågor m.m., punkt 1 (mp)\r\nav Helena Hillar Rosenqvist (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo5\r\nyrkande 4 och 2003/04:Bo7 i denna del.\r\nStällningstagande\r\nI 2 kap. miljöbalken (MB) återfinns vissa allmänna hänsynsregler. Härigenom\r\nställs det bl.a. vissa krav på bästa placering av olika verksamheter. Av\r\nstort intresse i nu aktuellt sammanhang är 2 kap. 3 § MB där det anges\r\nförsiktighetsmått m.m. som alla som bedriver eller avser att bedriva en\r\nverksamhet eller vidta en åtgärd skall iaktta för att motverka skador\r\neller olägenheter för människors hälsa och miljö. Denna bestämmelse kallas\r\nför försiktighetsprincipen.\r\nVi anser att den principen skall tillämpas i alla sammanhang där myndigheter\r\ntar ställning till om tillstånd skall ges för viss verksamhet. Närmast\r\ntill hands ligger att tillståndsmyndigheterna skall tillämpa den vid\r\nprövningar enligt ledningsrättslagen och PBL.\r\n3G-nätets utbyggnad kräver minst 6 000 sändningsmaster och dessutom 30 000\r\nnya antenner som monteras på bostadshus och andra byggnader. 3G använder\r\nen högre frekvens som innebär att räckvidden från basstationernas antenner\r\när kortare än för GSM-mobiltelefoner. Tillsammans med den större\r\növerföringskapaciteten gör detta att det behövs fler basstationer för 3G.\r\nDiskussionen om farorna med strålningen från 3G-master och 3G-antenner\r\npågår inom vetenskapen och olika skolor har fått olika genomslag i olika\r\ndelar av världen. Oavsett vilka vi väljer att förlita oss på är det viktigt\r\natt människors oro tas på allvar.\r\nEn del i det arbete som behövs för att komma till rätta med den oro som\r\nfinns och för att minska riskerna är att införa säkerhetsavstånd. Enligt\r\nvår mening är det rimligt att sändningsmaster inte skall få placeras\r\nnärmare än 150 meter från bostäder och 300 meter från skolor och förskolor.\r\n\r\nJag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\njag nu framför. Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:Bo5 yrkande\r\n4 och 2003/04:Bo7 i denna del.\r\n\r\n\r\n3.      Informations- och samrådsfrågor, punkt 2 (v, mp)\r\nav Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist\r\n(mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo5\r\nyrkandena 2, 3, 5 och 6.\r\nStällningstagande\r\nI dag är det bara Post- och telestyrelsen (PTS) och operatörerna som har\r\nen samlad information om var alla master, antenner och basstationer för\r\nmobiltelefoni är placerade. Detta är inte att ta folks oro på allvar.\r\nRegeringen bör därför ta initiativ till att göra denna information\r\ntillgänglig för alla medborgare och se till att kommunerna har en samlad\r\ninformation till medborgarna. Vi vet att det de närmaste åren kommer att\r\nsättas upp en stor mängd basstationer och antenner överallt i vårt samhälle.\r\nFör att få en klar bild av var och hur stor koncentration vi har i olika\r\nområden bör nya anläggningar inte få uppföras innan en bygganmälan har\r\ngjorts. En bygganmälan skulle ge kommunen och kommunmedborgarna en samlad\r\nbild av nytillkomna antenner och basstationer. Utifrån denna information\r\nökar medborgarnas möjlighet att välja vilken strålningsmiljö man vill\r\nleva i. Regeringen bör därför ta initiativ till en lagändring som innebär\r\natt bygganmälan måste göras innan nya basstationer och antenner tas i\r\nbruk. Det finns i dag olika sätt att sätta upp sändningsmaster, och\r\nreglerna för när bygglov krävs är oklara. Enskilda master kräver bygglov\r\nmedan master på byggnader inte lika självklart gör det. Försök att dölja\r\nsändningsmaster i form av flaggstänger har gjorts för att undgå bygglov.\r\nFör att tydliggöra reglerna bör regeringen föreslå ändringar i lagstiftningen\r\nsom innebär att alla sändningsmaster oavsett konstruktion och läge kräver\r\nbygglov.\r\nDet finns en bred enighet i riksdagen om en utbyggnad av tredje generationens\r\nmobiltelefonnät. Vi delar uppfattningen om att den nya tekniken är viktig.\r\nUtbyggnaden bör dock ske på ett sådant sätt att människors oro minimeras.\r\nPropositionen visar tyvärr inte någon ansats till en sådan hållning. Vi\r\nföreslår därför att det skall vara obligatoriskt med samråd med bygg- och\r\nmiljönämnd i samband med att ledningsrätten prövas.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\nvi nu framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo5 yrkandena 2,\r\n3, 5 och 6.\r\n\r\n\r\n4.      Regeringens lagförslag, punkt 5 (v)\r\nav Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i\r\nledningsrättslagen (1973:1144) och tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2003/04:Bo5 yrkande 1, 2003/04:Bo7 i denna del, 2003/04:Bo8 och 2003/04:Bo9\r\noch avslår proposition 2003/04:136 och motionerna 2003/04:Bo6 yrkande 1\r\noch 2003/04:Bo10.\r\nStällningstagande\r\nVänsterpartiet delar majoritetens uppfattning om behovet av en utbyggnad\r\nav 3G. Att använda ledningsrätten som ett medel för att genomföra utbyggnaden\r\nskulle kunna vara en riktig åtgärd och ökar utan tvekan möjligheterna\r\ntill utbyggnad. Tyvärr tar propositionen bara sin utgångspunkt i behovet\r\nav utbyggnad och negligerar helt den oro och rädsla som många människor\r\nkänner inför den stora utbyggnad som förestås. Regeringen hade haft\r\nmöjligheten att i propositionen skärpa lagstiftningen kring placering,\r\nbygglov och bygganmälan och därmed skapa en större acceptans hos befolkningen\r\nför utbyggnaden. Den stora oro många känner visar sig tydligt i\r\nKrisberedskapsmyndighetens undersökning, där 59 % av de tillfrågade inte ville\r\nha en mast i sin närmiljö och 77 % över huvud taget inte var intresserade\r\nav utbyggnad. Regeringen har i stället valt att helt ignorera oron samt\r\nrätten till insyn och inflytande.\r\nKrisberedskapsmyndigheten visar i sin undersökning av svenska folkets syn\r\npå den tekniska utvecklingen av 3G, att det råder stor osäkerhet och oro\r\nhos människor. Undersökningen genomfördes genom intervjuer. Resultatet av\r\nundersökningen borde ha fått regeringen att tänka efter och se till att\r\nutbyggnaden skedde på ett sådant sätt att människors oro togs på allvar\r\noch att information och insyn i processen var så stor som möjligt. Enligt\r\nundersökningen var 27 % oroade för människors och djurs hälsa, 48 % hade\r\nlitet förtroende för myndigheter som ansvarar för eventuella strålningsrisker\r\noch 33 % ansåg att kompetensen hos myndigheterna var otillräcklig. Nästan\r\nhälften av de tillfrågade tycker att man inte bör satsa på 3G-tekniken om\r\nman inte med hundra procents säkerhet kan fastslå att den inte innebär\r\nnågon hälsorisk. 59 % ville inte ha en 3G-mast placerad i sin närmiljö\r\noch 73 % säger sig vara ointresserade av utbyggnad av 3G över huvud taget.\r\n\r\nDen förändring av lagstiftningen som föreslås i propositionen verkar enbart\r\nta sikte på att underlätta utbyggnaden av 3G. En följd av lagförslaget\r\nblir att fastighetsägare och hyresvärdar, som i dag inte accepterar att\r\nupplåta plats för mobiltelefonantenner och basstationer, kan tvingas avstå\r\nfrån mark eller utrymme till operatörer. Fastighetsägare och\r\nbostadsrättsinnehavare\r\nhar i dag, genom att kunna säga nej till att upplåta plats, ett direkt\r\ninflytande över utbyggnaden medan hyresgäster bara har ett indirekt\r\ninflytande genom fastighetsägarnas ställningstagande. Hyresgästföreningen\r\nhar i sitt remissyttrande pekat på den stora oro som många av deras\r\nmedlemmar vittnat om. Hyresgästföreningen pekar även på det ökade inflytande\r\nsom uppnåtts genom frivilliga överenskommelser mellan hyresvärdar och\r\nföreningen, vilket gett hyresgästerna ett direkt inflytande. HGF, SABO\r\noch Sveriges fastighetsägarförbund har enats om en gemensam policy för\r\nuppsättning av basstationer för mobiltelefoni där det bland annat framgår\r\natt berörda hyresgäster skall informeras om basstationer. Detta innebär\r\natt hyresgästerna har fått ett mer direkt inflytande innan det tecknas\r\navtal om t.ex. basstationer i bostadsområdet. I propositionen tas inte\r\nkonsument- och hyresgästinflytandet upp över huvud taget och lagförslaget\r\nkommer att leda till ett minskat inflytande eftersom de tidigare frivilliga\r\növerenskommelserna inte längre kan efterlevas.\r\nRiksdagen bör därför avslå regeringens förslag till lag om ändring i\r\nledningsrättslagen (1973:1144). Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2003/04:Bo5 yrkande 1, 2003/04:Bo7 i denna del, 2003/04:Bo8 och 2003/04:Bo9\r\noch avslår proposition 2003/04:136 och motionerna 2003/04:Bo6 yrkande 1\r\noch 2003/04:Bo10.\r\n\r\n\r\n5.      Regeringens lagförslag, punkt 5 (mp)\r\nav Helena Hillar Rosenqvist (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i\r\nledningsrättslagen (1973:1144). Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2003/04:Bo5 yrkande 1, 2003/04:Bo7 i denna del, 2003/04:Bo8 och 2003/04:Bo9\r\noch avslår proposition 2003/04:136 och motionerna 2003/04:Bo6 yrkande 1\r\noch 2003/04:Bo10.\r\nStällningstagande\r\nBakgrunden till förslaget om ledningsrätt är den strid som nu pågår kring\r\nutbyggnaden av den tredje generationens mobiltelefoni eller 3G. Komponenter\r\ni striden är industripolitiska hänsyn, starka bolagsintressen, regionalpolitiska\r\növerväganden, osäkerhet om hälso- och miljöeffekter m.m. Det pågår en\r\nmängd lokala strider runtom i landet om bygglov, strålningsfria zoner,\r\nkompensation till markägare och annat. Strider handlar om så skilda\r\naspekter som utbyggnadstakten av 3G, hälsokonsekvenser och hur mycket pengar\r\nolika parter får.\r\nLedningsrätt handlar i grunden om följande fråga. Om en markägare inte\r\nfrivilligt vill upplåta sin mark åt ett bolag för den av bolaget erbjudna\r\nersättningen, skall staten kunna tvinga markägaren att upplåta sin mark\r\nändå?\r\nDet gäller alltså ett ingrepp i markägarens rätt att äga och disponera\r\nsin mark. Ur det perspektivet är ledningsrätten också en expropriationsrätt.\r\nDetta innebär att makt förskjuts från markägaren till bolaget.\r\nEffekten är dock mer långtgående än så. Det innebär en förskjutning i\r\nförhandlingsstyrka från markägaren till bolaget. Redan den teoretiska\r\neller latenta möjligheten att hota med expropriering innebär en påtryckning\r\npå markägaren att acceptera av bolaget erbjudna villkor. Att uttryckligen\r\nhota eller hänvisa till ledningsrätten kan ytterligare förstärka bolagets\r\nförhandlingssits. Till detta bidrar det kunskapsövertag som stora bolag\r\nkan ha eller upplevas ha gentemot enskilda markägare. I frågan om den s.\r\nk. tredje generationens mobiltelefoni eller 3G handlar det om stora bolag\r\nsom redan i kraft av sina resurser har en stark förhandlingsposition\r\ngentemot enskilda markägare.\r\nDet krävs välgrundade skäl, ett tydligt eller åtminstone sannolikt\r\nallmänintresse, för att motivera ingrepp i äganderätten och maktförskjutning\r\nfrån den enskilde till förmån för bolag, som dessutom ofta är storbolag.\r\nMiljöpartiet anser inte att detta allmänintresse föreligger när det gäller\r\nmaster eller sändare för 3G.\r\nBehovet av en viss placering för master eller sändare för mobiltelefoni\r\när inte lika stort som för t.ex. järnväg, väg eller kraftledning.\r\nMobiltelefonbolagen kan lättare få fram alternativa placeringar för sina\r\nanläggningar.\r\nSamhälls- eller konsumentnyttan av 3G-telefonin har inte demonstrerats.\r\nMiljöpartiet anser att t.ex. vindkraft, som har betydligt sämre villkor,\r\när betydligt mer angelägen ur samhällssynpunkt.\r\nI 2 kap. miljöbalken, MB, återfinns vissa allmänna hänsynsregler. Härigenom\r\nställs det bl.a. vissa krav på bästa placering av olika verksamheter. Av\r\nstort intresse i nu aktuellt sammanhang är 2 kap. 3 § MB där det anges\r\nförsiktighetsmått m.m. som alla som bedriver eller avser att bedriva en\r\nverksamhet eller vidta en åtgärd skall iaktta för att motverka skador\r\neller olägenheter för människors hälsa och miljö. Denna bestämmelse kallas\r\nför försiktighetsprincipen.\r\nOsäkerhet råder om hälso- och miljöeffekter av 3G-sändare. Vissa kvalificerade\r\nbedömare hävdar t.ex. att det finns betydande hälso- och miljörisker.\r\nDenna osäkerhet tillsammans med omfattningen av 3G-satsningen talar för\r\natt försiktighetsprincipen skall tillämpas. Ledningsrätt får motsatt verkan.\r\nHär finns skäl att särskilt peka på att det finns en nederländsk\r\nundersökning från 2003 (Zwamborn m.fl.) som pekar på negativa effekter för\r\nmänniskor vid exponering även under gällande gränsvärden. Undersökningen\r\ngällde exponering för strålningsfält som liknar dem från 3G-basstationer.\r\n\r\nVi anser att försiktighetsprincipen skall tillämpas i alla sammanhang där\r\nmyndigheter tar ställning till om tillstånd skall ges för viss verksamhet.\r\nNärmast till hands ligger att tillståndsmyndigheterna skall tillämpa den\r\nvid prövningar enligt ledningsrättslagen och PBL.\r\nSammantaget finns ett stort folkligt motstånd eller åtminstone en tveksamhet\r\ntill utbyggnaden av 3G. Detta har i sin tur bl.a. tagit sig uttryck i en\r\nförsiktighet i kommuner att bevilja tillstånd för nya master. Införande\r\nav ledningsrätt för 3G är också ett ingrepp i det kommunala beslutsfattandet.\r\n\r\nKonsekvensen av ledningsrätt för 3G är alltså inte huvudsakligen en\r\navvägning mellan det allmänna intresset och privata intressen, utan mellan\r\nolika privata intressenter.\r\nVid en samlad bedömning anser Miljöpartiet att det inte finns anledning\r\natt införa ledningsrätt för 3G. Riksdagen bör avvisa regeringens förslag\r\npå denna punkt.\r\nI detta sammanhang vill jag peka på några andra frågeställningar.\r\nRedan nu medför olika tekniska lösningar minskad strålning från sändare\r\nför mobiltelefoni. Det kan inte uteslutas att andra, bättre lösningar\r\ntillkommer i framtiden. Val av bättre teknik bör främjas genom krav eller\r\nekonomiska incitament.\r\nJag ifrågasätter varför en så stor del av den ekonomiska vinsten som nu\r\nföreslås skall tillfalla telefonbolaget. Förslaget innebär dessutom en\r\nförstärkning av den förhandlingsposition som ledningsrättslagen redan\r\nidag ger bolaget gentemot markägaren.\r\nVid beslut om ledningsrätt bör inte bara markägaren vara sakägare, utan\r\nockså andra vars intresse berörs eller organisationer som företräder andra\r\nintressenters intressen. Dessa andra intressenter är t.ex. grannar,\r\nhyresgäster eller kommunen.\r\nRiksdagen bör därför avslå regeringens förslag till lag om ändring i\r\nledningsrättslagen (1973:1144). Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2003/04:Bo5 yrkande 1, 2003/04:Bo7 i denna del, 2003/04:Bo8 och 2003/04:Bo9\r\noch avslår proposition 2003/04:136 och motionerna 2003/04:Bo6 yrkande 1\r\noch 2003/04:Bo10.\r\n\r\n\r\n6.      Regeringens lagförslag, punkt 5 (c)\r\nav Rigmor Stenmark (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i\r\nledningsrättslagen (1973:1144) med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen\r\nskall lyda \"Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.\" i\r\nstället för \"Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2004.\". Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:Bo10, bifaller delvis proposition 2003/04:136\r\noch avslår motionerna 2003/04:Bo5 yrkande 1, 2003/04:Bo6 yrkande 1,\r\n2003/04:Bo7 i denna del, 2003/04:Bo8 och 2003/04:Bo9.\r\nStällningstagande\r\nUnder den senaste tioårsperioden har de mobila kommunikationssystemen i\r\nlandet byggts ut i snabb takt. Efter NMT-systemen har GSM utvecklats och\r\nför närvarande byggs tredje generationens mobiltelefoni, UMTS, ut i Sverige.\r\nGenom den större kapaciteten i detta senaste system förbättras möjligheten\r\ntill mobil datakommunikation avsevärt. Tillgång till modern mobilkommunikation\r\ni hela landet är avgörande för tillväxt och utveckling.\r\nDet är viktigt att de operatörer som fått koncession på 3G i Sverige lever\r\nupp till tidigare gjorda åtaganden vad gäller både kapacitet i näten och\r\ntäckning i hela landet. De problem som drabbat branschen får inte tas\r\ntill intäkt för att svika löften till stora delar av landet om mobil\r\ndatakommunikation. Den försenade nätutbyggnaden drabbar framför allt de\r\ndelar av landet som redan i dag är eftersatta vad gäller övrig infrastruktur,\r\ntill exempel vägar och bredband. Den regionala klyvningen vad gäller\r\nförutsättningar för tillväxt riskerar därmed att förstärkas.\r\nDen forskning som i dag finns kring strålningsrisker av telemaster och\r\ntelefoner är inte tillräcklig för att Centerpartiet skall se en anledning\r\natt stoppa utbyggnaden av 3G. Men eftersom vi tar frågan om riskerna på\r\nallvar anser vi att det är det viktigt att vara försiktig.\r\nFörsiktighetsprincipen\r\nskall gälla. Vi vill se en satsning på ökad forskning på området.\r\nCenterpartiet ser positivt på ökat samarbete mellan operatörer där de i\r\nbetydligt högre grad samutnyttjar master. Detta ger en både ekonomisk och\r\nmiljömässig vinst.\r\nDen nu föreliggande propositionen samt den existerande lagstiftningen\r\nkring ledningsrätt innehåller inslag som begränsar äganderätten. Äganderätten\r\när en mycket viktig del i ett civiliserat, rättssäkert och modernt land.\r\nSamtidigt finns det dock fall där det allmännas intresse måste gå före\r\nden enskilde markägarens, och expropriering är ibland således nödvändigt\r\nför att ett modernt samhälle skall kunna utvecklas.\r\nDe nuvarande reglerna om ersättning vid expropriering kom till stånd under\r\nen tid när exploatörerna i stort sett uteslutande var statliga verk eller\r\nliknande, dvs. institutioner som antogs sakna kommersiella drivkrafter.\r\nDen nuvarande situationen är annorlunda med kommersiella företag som\r\nexploatörer. Ersättningsreglerna kring expropriering är således omoderna\r\noch måste ses över. Dessutom måste även regelverket kring vad och under\r\nvilka omständigheter som expropriering kan komma till stånd ses över.\r\nRiksdagen har gjort ett tillkännagivande till regeringen om att reglerna\r\nkring exproprieringsersättningen bör ses över.\r\nAtt i detta läge låta bifalla regeringens förslag om ändring i ledningsrätten\r\nutan att ersättningsfrågan är löst vore olyckligt. En översyn av reglerna\r\nmåste göras, och ersättningsfrågan måste lösas. När denna översyn har\r\ngjorts, och de lagförslag som utredningen föreslår kan realiseras, då\r\nskall föreliggande förslag till ändring av ledningsrättslagen och\r\nlagändringen i ersättningsfrågorna träda i kraft samma dag. Detta bör riksdagen\r\nbesluta.\r\nRiksdagen bör således med ändring av ikraftträdandebestämmelsen anta\r\nregeringens förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo10, bifaller delvis proposition\r\n2003/04:136 och avslår motionerna 2003/04:Bo5 yrkande 1, 2003/04:Bo6\r\nyrkande 1, 2003/04:Bo7 i denna del, 2003/04:Bo8 och 2003/04:Bo9.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nPropositionen\r\nProposition 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät:\r\nRiksdagen\r\nantar regeringens förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen\r\n(1973:1144).\r\nFöljdmotioner\r\n2003/04:Bo5 av Lars Ohly m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:136.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en samlad information till medborgarna avseende antenner,\r\nbasstationer och sändningsmaster.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om obligatoriskt samråd med bygg- och miljönämnd i samband med\r\nprövning av ledningsrätt.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om säkerhetsavstånd till skolor, förskolor och bostäder vid placering\r\nav sändningsmaster.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om obligatorisk bygganmälan avseende nya basstationer och mobilantenner.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om bygglov för sändningsmaster oavsett läge eller konstruktion.\r\n2003/04:Bo6\r\nav Jan-Evert Rådhström m.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ändringar i ledningsrättslagen inte är nödvändiga eftersom\r\ndet man vill uppnå kan uppnås med frivilliga överenskommelser och inom\r\ndagens lagstiftning.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör verka för att samordning av master sker i\r\nvårt land.\r\n2003/04:Bo7 av Eva Flyborg (fp):\r\nRiksdagen avslår proposition 2003/04:136 och begär att regeringen återkommer\r\ntill riksdagen med en proposition som omfattar EU-direktiven på området\r\ntillsammans med ersättningsfrågorna och försiktighetsprincipen väl utredda.\r\n\r\n2003/04:Bo8 av Helena Hillar Rosenqvist (mp):\r\nRiksdagen avslår regeringens förslag om att införa ledningsrätt för\r\nelektronisk kommunikation.\r\n2003/04:Bo9 av Kerstin Lundgren och Birgitta Carlsson (båda c):\r\nRiksdagen avslår proposition 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska\r\nkommunikationsnät i sin helhet.\r\n2003/04:Bo10 av Lena Ek m.fl. (c):\r\nRiksdagen beslutar att den lag om ändring av ledningsrättslagen som\r\nregeringen föreslår i propositionen skall träda i kraft den dag regeringen\r\nbestämmer.\r\n\r\n\r\nRegeringens lagförslag återfinns i bilaga 2.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nRegeringens lagförslag\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Lokaliseringsfrågor m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo5 yrkande 4 och 2003/04:Bo7 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "5C81AE73-A419-11D8-AE71-000475504780",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "40",
                    "0",
                    "1",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "9",
                    "0",
                    "9",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "41",
                    "1",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "2",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "247",
                    "25",
                    "26",
                    "51"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/5C81AE73-A419-11D8-AE71-000475504780",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "BOU13",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Informations- och samrådsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo5 yrkandena 2, 3, 5 och 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "BOU13",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Ersättningsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo7 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "BOU13",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Samordningsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo6 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "BOU13",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Regeringens lagförslag",
          "forslag": "Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring  i ledningsrättslagen (1973:1144).\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:136 och avslår motionerna 2003/04:Bo5 yrkande 1, 2003/04:Bo6 yrkande 1, 2003/04:Bo7 i denna del, 2003/04:Bo8, 2003/04:Bo9 och 2003/04:Bo10.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "5C81AE70-A419-11D8-AE71-000475504780",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "125",
                    "0",
                    "2",
                    "17"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "24",
                    "0",
                    "17",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "18",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "1",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "4",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "15",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "219",
                    "25",
                    "56",
                    "49"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/5C81AE70-A419-11D8-AE71-000475504780",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "BOU13",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Lokaliseringsfrågor m.m.",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Lokaliseringsfrågor m.m.",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Informations- och samrådsfrågor",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Regeringens lagförslag",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Regeringens lagförslag",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Regeringens lagförslag",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2004-05-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2004-05-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2004-06-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2004-06-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2004-06-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2004-06-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2004-06-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2004-06-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2004-06-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen och avslag på samtliga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 02:42:30"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Telemaster för 3G-nätet ska omfattas av ledningsrätten. Det innebär att mobiltelefonoperatörerna inte måste få mark- eller fastighetsägarnas tillstånd för att sätt upp master. Ledningsrätten är rätten att dra en ledning över någon annans mark i allmännyttiga syften. Nu slår riksdagen fast att inte bara ledningar utan även master och antenner ska omfattas av ledningsrätten. Därmed kommer den att gälla alla delar i 3G-nätet, den tredje generationens mobiltelefonnät, som är under utbyggnad. Genom beslutet blir det också möjligt för flera operatörer att samutnyttja master och andra anordningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät. De nya bestämmelserna börjar gälla den 1 augusti 2004. ",
          "dok_id": "GR01BOU13",
          "systemdatum": "2016-08-09 11:03:15"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Ledningsrätten ska gälla även mobiltelefonimaster (BoU13)",
          "dok_id": "GR01BOU13",
          "systemdatum": "2016-08-09 11:03:15"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 02:42:30"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01BOU13",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:51:00"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Telemaster för 3G-nätet ska omfattas av ledningsrätten. Det innebär att mobiltelefonoperatörerna inte måste få mark- eller fastighetsägarnas tillstånd för att sätt upp master. Ledningsrätten är rätten att dra en ledning över någon annans mark i allmännyttiga syften. I förslaget till riksdagsbeslut slås det fast att inte bara ledningar utan även master och antenner ska omfattas av ledningsrätten. Därmed kommer den att gälla alla delar i 3G-nätet, den tredje generationens mobiltelefonnät, som är under utbyggnad. Genom förslaget blir det också möjligt för flera operatörer att samutnyttja master och andra anordningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät. De nya bestämmelserna föreslås börja gälla den 1 augusti 2004. Bostadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.</p>",
          "dok_id": "GR01BOU13",
          "systemdatum": "2016-08-09 11:03:15"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Ledningsrätten ska gälla även mobiltelefonimaster (BoU13)",
          "dok_id": "GR01BOU13",
          "systemdatum": "2016-08-09 11:03:15"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01BOU13",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_BoU_13.pdf",
          "filstorlek": "907617",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Titel saknas",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/C389AF0B-7203-4497-88F3-1B382294F137"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Bo10 med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_id": "GR02Bo10",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Bo10",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_subtitel": "av Lena Ek m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Bo5 med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_id": "GR02Bo5",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Bo5",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ohly m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Bo6 med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_id": "GR02Bo6",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Bo6",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_subtitel": "av Jan-Evert Rådhström m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Bo7 med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_id": "GR02Bo7",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Bo7",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Bo8 med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_id": "GR02Bo8",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Bo8",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_subtitel": "av Helena Hillar Rosenqvist (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Bo9 med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_id": "GR02Bo9",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Bo9",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_subtitel": "av Kerstin Lundgren och Birgitta Carlsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_id": "GR03136",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "136",
          "ref_dok_titel": "Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2004-06-17",
          "ref_dok_id": "GR09130",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "130",
          "ref_dok_titel": "2004-06-17",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2004-06-16",
          "ref_dok_id": "GR09129",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "129",
          "ref_dok_titel": "2004-06-16",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:268",
          "ref_dok_id": "GR0K268",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "268",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:268",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2002:83",
          "ref_dok_id": "GQB383",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2002",
          "ref_dok_bet": "83",
          "ref_dok_titel": "SOU 2002:83",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2004:643",
          "ref_dok_id": "1973:1144",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        }
      ]
    }
  }
}