{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2235369",
      "dok_id": "GR01AU2",
      "rm": "2003/04",
      "beteckning": "AU2",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2003/04:AU2",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "AU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "2",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2004-01-01 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:55:03",
      "publicerad": "2006-03-15 11:55:07",
      "titel": "Jämställdhetspolitik",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01AU2/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GR01AU2",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GR01AU2",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GR01AU2",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Arbetsmarknadsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2003/04:AU2</div><h1>Jämställdhetspolitik</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nUtskottet behandlar i detta betänkande regeringsskrivelsen\r\n2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med\r\nhandlingsplan för mandatperioden. I skrivelsen redovisas hur\r\njämställdhetsarbetet\r\nhar utvecklats inom olika politikområden. Det gäller exempelvis fördelning\r\nav makt och inflytande, lika lön för lika och likvärdigt arbete, mäns\r\nvåld mot kvinnor och män och jämställdhet. Vidare redovisar regeringen\r\nhuvuddragen i det fortsatta jämställdhetsarbetet i en handlingsplan för\r\nmandatperioden. I skrivelsen återfinns också en redogörelse för Sveriges\r\ndeltagande i det internationella samarbetet på jämställdhetsområdet.\r\nI\r\nbetänkande behandlas 10 motionsyrkanden som har väckts med anledning av\r\nskrivelsen och 43 motionsyrkanden om jämställdhet m.m. som väckts under\r\nden allmänna motionstiden hösten 2003.\r\nUtskottet avstyrker samtliga\r\nmotionsyrkanden och föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. I\r\nbetänkandet finns 19 reservationer och ett särskilt yttrande.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Mål och inriktning av\r\njämställdhetspolitiken\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:N328 yrkande 10,\r\n2003/04:A1 yrkandena 1 och 2, 2003/04:A4 yrkandena 1, 2 och 10, 2003/04:A258\r\nyrkande 1, 2003/04:A302 yrkande 2 och 2003/04:A307 yrkande 2.\r\nReservation\r\n1 (m)\r\nReservation 2 (fp)\r\nReservation 3 (c)\r\n\r\n2.      Funktionshindrade\r\nkvinnor\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:A287.\r\n\r\n3.      Frågor om makt och\r\ninflytande\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:A4 yrkande 3, 2003/04:A258\r\nyrkande 12, 2003/04:A288 yrkandena 1-3, 2003/04:A302 yrkande 15, 2003/04:A307\r\nyrkandena 1 och 12, 2003/04:A335 och 2003/04:A371 yrkandena 2 och\r\n32.\r\nReservation 4 (m)\r\nReservation 5 (fp)\r\nReservation 6 (kd)\r\nReservation\r\n7 (c)\r\n\r\n4.      Sektorsövergripande ansvar för Jämställdhetsombudsmannen\r\nRiksdagen\r\navslår motion 2003/04:A334.\r\n\r\n5.      Internationellt jämställdhetsarbete\r\nRiksdagen\r\navslår motion 2003/04:A332.\r\n\r\n6.      Lika lön för lika och likvärdigt\r\narbete\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:A4 yrkandena 5-7, 2003/04:A293\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:A302 yrkandena 10, 11 och 13, 2003/04:A307\r\nyrkandena 3, 4, 8 och 9 och 2003/04:A371 yrkande 10.\r\nReservation 8 (m,\r\nfp, kd, c)\r\n\r\n7.      Mäns våld mot kvinnor\r\nRiksdagen avslår motionerna\r\n2003/04:A4 yrkande 9 och 2003/04:A280.\r\nReservation 9 (fp)\r\nReservation\r\n10 (v)\r\n\r\n8.      Jämställda försäkringsvillkor\r\nRiksdagen avslår motion\r\n2003/04:A302 yrkande 18.\r\nReservation 11 (c)\r\n\r\n9.      Män och jämställdhet\r\nRiksdagen\r\navslår motion 2003/04:Ju478 yrkandena 12 och 14.\r\n\r\n10.     Föräldraledighet\r\nm.m.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf404 yrkande 15 och 2003/04:A371\r\nyrkande 19.\r\nReservation 12 (kd)\r\n\r\n11.     Sexualiseringen av det offentliga\r\nrummet\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:So419 yrkande 2.\r\nReservation\r\n13 (v)\r\n\r\n12.     Jämställdhetslagen m.m.\r\nRiksdagen avslår motionerna\r\n2003/04:A329 yrkande 9 och 2003/04:A371 yrkandena 11 och 13.\r\nReservation\r\n14 (kd)\r\n\r\n13.     Översyn av jämställdhetslagen\r\nRiksdagen avslår motion\r\n2003/04:A262 yrkandena 1 och 2.\r\nReservation 15 (v)\r\n\r\n14.     Skadestånd i\r\njämställdhetsmål\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:A302 yrkande\r\n9.\r\nReservation 16 (fp, c)\r\n\r\n15.     Jämställdhetsmärkning\r\nRiksdagen avslår motion\r\n2003/04:A307 yrkande 13.\r\nReservation 17 (fp)\r\n\r\n16.     Forum i\r\ndiskrimineringstvister\r\nRiksdagen avslår motion 2003/04:A302 yrkande 7.\r\nReservation\r\n18 (c)\r\n\r\n17.     Grupptalan på jämställdhetsområdet\r\nRiksdagen avslår motion\r\n2003/04:A302 yrkande 8.\r\nReservation 19 (v, c)\r\n\r\n18.     Regeringens skrivelse\r\n2002/03:140\r\nRiksdagen lägger skrivelse 2002/03:140 till handlingarna.\r\nStockholm\r\nden 11 november 2003\r\nPå arbetsmarknadsutskottets vägnar\r\nAnders\r\nKarlsson\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders Karlsson (s),\r\nMargareta Andersson (c), Laila Bjurling (s), Erik Ullenhag (fp), Christer\r\nSkoog (s), Camilla Sköld Jansson (v), Cinnika Beiming (s), Patrik Norinder\r\n(m), Lars Lilja (s), Tina Acketoft (fp), Berit Högman (s), Henrik Westman\r\n(m), Britta Lejon (s), Ulf Holm (mp), Luciano Astudillo (s), Tobias\r\nBillström (m) och Annelie Enochson (kd).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nBakgrund\r\nI skrivelse\r\n2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med\r\nhandlingsplan för mandatperioden redovisar regeringen hur jämställdhetspolitiken\r\nutvecklats sedan år 1999 då föregående regeringsskrivelse om jämställdhet\r\nlades fram (skr. 1999/2000:24). Regeringen redovisar även huvuddragen i\r\ndet fortsatta jämställdhetsarbetet i en handlingsplan för mandatperioden.\r\nI skrivelsen ges också en beskrivning av Sveriges deltagande i det\r\ninternationella jämställdhetsarbetet.\r\nMed anledning av skrivelsen har det\r\nväckts två motioner som bereds i arbetsmarknadsutskottet. Utskottet\r\nbehandlar även 17 motioner från den allmänna motionstiden hösten 2003 som\r\navser jämställdhetsfrågor. Det har även väckts motioner under den allmänna\r\nmotionstiden som berör frågor som behandlas i detta betänkande men som\r\nhar remitterats till andra utskott.\r\nUtöver de motionsförslag som behandlas\r\ni detta betänkande har två motioner som väckts med anledning av skrivelsen\r\növerlämnats till andra utskott för beredning.\r\nSkrivelsens huvudsakliga\r\ninnehåll\r\nI skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av hur\r\njämställdhetspolitiken har utvecklats sedan 1999 då den senaste skrivelsen om\r\njämställdhet presenterades (skr. 1999/2000:24). Redovisningen omfattar\r\ninsatser inom de flesta politikområdena samt det internationella\r\njämställdhetsarbetet. Regeringen redovisar även huvuddragen i det fortsatta\r\njämställdhetsarbetet i en handlingsplan för mandatperioden. Handlingsplanen,\r\nsom också omfattar åtgärder inom en mängd politikområden, kommer att\r\nutvecklas och preciseras efter hand och regeringen avser att återkomma\r\ntill riksdagen med en redovisning av resultaten. Regeringen anger även\r\nfem s.k. fokusområden som kommer att lyftas fram i regeringens\r\njämställdhetspolitik under mandatperioden.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nMot bakgrund av redovisningen i regeringens\r\nskrivelse samt de förslag som har lagts fram genom motionerna behandlar\r\nutskottet i det följande under skilda rubriker de frågor som aktualiserats.\r\nFramställningen inleds med ett avsnitt som tar upp frågor om mål och\r\ninriktning av politiken. Härefter följer fem avsnitt som knyter an till\r\nde fem områden som regeringen avser att prioritera särskilt under\r\nmandatperioden. Avslutningsvis behandlas vissa övriga frågor.\r\nInriktningen\r\nav jämställdhetspolitiken\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI detta avsnitt\r\nbehandlas ett antal motioner som innehåller förslag om inriktningen av\r\nden framtida jämställdhetspolitiken. Utskottet avstyrker motionerna bl.a.\r\nmed hänvisning till att regeringen avser att tillsätta en utredning som\r\nskall ha i uppdrag att utvärdera jämställdhetspolitikens mål, inriktning,\r\norganisation och effektivitet samt lämna förslag till den framtida\r\norganisationen och inriktningen av jämställdhetsarbetet. Utskottet behandlar\r\näven en motion som tar upp situationen för handikappade kvinnor som också\r\navstyrks.\r\nJämför reservationerna 1 (m), 2 (fp) och 3 (c).\r\nSkrivelsen\r\nDet\r\növergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män\r\nskall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga\r\nområden i livet. I dag har kvinnor och män formellt samma rättigheter,\r\nmen ändå har ett jämställt samhälle inte uppnåtts. Trots en lång historia\r\nav aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt samhälle fortfarande av en\r\nkönsmaktsordning där kvinnor är underordnade och män är överordnade.\r\nKönsmönstren skapas och upprätthålls både på det personliga planet och på\r\ndet samhälleliga planet. Om vi inte bryter dagens könsmaktsordning kommer\r\nvi inte att uppnå ett jämställt samhälle.\r\nI skrivelsen redovisas vilka\r\nframsteg som har gjorts från 1999 i förhållande till de uppsatta målen.\r\nDär läggs också fram en handlingsplan som innehåller huvuddragen i det\r\nfortsatta jämställdhetsarbetet.\r\nRegeringen anför att grunden för\r\njämställdhetsarbetet även fortsättningsvis kommer att vara\r\njämställdhetsintegrering,\r\ndvs. att jämställdhet integreras i alla politikområden. Vid sidan av\r\nhandlingsplanen pekar regeringen ut fem s.k. fokusområden under mandatperioden\r\n2002-2006. Dessa är: 1) representation; jämn fördelning av makt och\r\ninflytande, 2) lika lön för lika och likvärdigt arbete, 3) mäns våld mot\r\nkvinnor; prostitution och handel med kvinnor för sexuella ändamål, 4) män\r\noch jämställdhet samt 5) sexualiseringen av det offentliga rummet.\r\nRegeringen\r\nkonstaterar att målet för jämställdhetspolitiken har varit oförändrat\r\nunder lång tid, detta trots att mycket har skett inom jämställdhetsområdet.\r\nRegeringen avser därför att tillsätta en utredning som bl.a. skall\r\nutvärdera jämställdhetspolitikens mål, inriktning, organisation och\r\neffektivitet.\r\nDet internationella jämställdhetsarbetet är nära sammankopplat\r\nmed det nationella arbetet. EU-arbetet prioriteras eftersom det har stor\r\nbetydelse för utvecklingen i vår del av världen.\r\nMotioner\r\nModeraterna\r\nanser i motion A1 att regeringens skrivelse är onödigt detaljerad samtidigt\r\nsom den inte leder till någonting. Den är ointressant då den saknar de\r\nvitala delarna, dvs. konkreta förslag på vad som kan lösa problemen (yrk.\r\n1).\r\nI samma motion (yrk. 2), liksom i motion A258 (yrk. 1), anför\r\nModeraterna att utgångspunkten och målen för jämställdhetspolitiken i stället\r\nför den kvoteringstanke som tycks dominera regeringens tänkesätt, borde\r\nta sikte på att skapa ett samhälle där män och kvinnor uppfattas som främst\r\nindivider och där kön är irrelevant - ett samhälle där alla behandlas\r\nlika inför lagen. Frihet ger jämställdhet. Politikernas roll måste vara\r\natt inspirera och skapa möjligheter till fritt val för den enskilde och\r\nför familjer, inte att dirigera. Det måste bli möjligt att räcka till i\r\nvardagen.\r\nFör att uppnå detta skall familjepolitiken läggas om så att\r\nden skapar förutsättningar för individer och familjer att välja sina egna\r\nlösningar. Den främsta formen av oberoende är att kunna leva på sin lön;\r\ndärför behövs en skattereform. Den som betalar skatt borde inte behöva\r\nvara beroende av bidrag.\r\nEn annan förutsättning för jämställdhet är att\r\ndet finns alternativa former av barnomsorg. Om kvinnor skall kunna bli\r\nfullt ut konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden krävs också individuella,\r\nflexibla arbetstider och individuella, flexibla barnomsorgstider.\r\nI\r\nmotion A4 ger Folkpartiet sin syn på regeringens skrivelse och konstaterar\r\natt det finns brister i handlingsplanen rörande de grundläggande orsakerna\r\ntill kvinnors sämre villkor. Jämställdhet handlar om makt enligt Folkpartiet.\r\nKvinnor har på de flesta av livets områden mindre makt och möjlighet att\r\npåverka sina liv än män. Därför består den viktigaste jämställdhetsutmaningen\r\ni att möjliggöra för fler kvinnor att få ökad makt och ökat inflytande\r\növer sina egna liv. Detta förhållande bortser regeringen från. Jämställdhet\r\när inte ett färdigt samhällsresultat som skall uppnås, som regeringen\r\ntycks tro, utan handlar om att skapa lika villkor för kvinnor och män att\r\nsjälva forma sina liv. Den allvarligaste bristen i skrivelsen är därför\r\natt den saknar idéer om hur \"vanliga\" kvinnor skall få ökat inflytande\r\növer sin vardag och sitt arbetsliv (yrk. 2). Utgångspunkterna för\r\njämställdhetspolitiken måste i stället vara grundkriterierna valfrihet och\r\negenmakt (yrk. 1). Partiet pekar också på att jämställdhetsarbetet vad\r\ngäller integrationspolitiken måste ta sitt avstamp i de grundläggande\r\nvillkoren för integration, nämligen jobb, utbildning och vardagsmakt (yrk.\r\n10).\r\nLiknande argument framförs av Folkpartiet i motion A307. Där\r\npresenterar partiet också en handlingsplan för ökad jämställdhet (yrk. 2)\r\nsom angriper de grundläggande orsakerna till vårt ojämställda samhälle.\r\nDet handlar enligt partiet t.ex. om att bryta upp de offentliga monopolen,\r\nhöja kvinnodominerade arbetens status, satsa på ökat kvinnligt företagande\r\noch att sänka skatten på hushållsnära tjänster.\r\n\r\nCenterpartiet konstaterar\r\ni motion A302 att ett jämställt samhälle är något som alla tjänar på.\r\nTrots jämställdhetslag, diskrimineringslagar och mycket debatterande går\r\njämställdhetsarbetet långsamt. Nu som förr finns det värderingar, attityder\r\noch könsroller som måste förändras. Det handlar om ett arbete på olika\r\nplan, allt ifrån politiska beslut, myndigheters agerande och i slutänden\r\nhur vi som individer agerar. Utgångspunkten för arbetet måste vara individen.\r\nFör att samhällets olika resurser skall komma individen till del på ett\r\njämställt sätt är det viktigt att stat, landsting/region och kommun har\r\nen noggrann planering och uppföljning vad gäller det som motionen benämner\r\njämtegrering för att kunna korrigera orättvisor i resursfördelning mellan\r\nkönen. Det offentliga skall vara ett bra exempel i fråga om jämställdhet.\r\nAv den anledningen bör det inför olika beslut göras konsekvensbeskrivningar\r\nur ett jämställdhetsperspektiv i likhet med vad som gäller för\r\nmiljökonsekvensbeskrivningar (yrk. 2).\r\nI motion N328 pekar Centerpartiet på att\r\nden största gruppen som lämnar landsbygden är flickor och unga kvinnor.\r\nSkall kvinnor kunna bosätta sig och verka i hela landet krävs krafttag\r\nmot nuvarande strukturer och normer. I utflyttningsregionerna återfinns\r\nofta en mer traditionell syn på levnadsmönster där mäns och kvinnors roller\r\när mer uppdelade. Därför kan det, trots att det övergripande målet måste\r\nvara att integrera jämställdhetsarbetet i olika verksamheter, ibland vara\r\nmotiverat att genomföra vissa kvinnoinriktade stödåtgärder (yrk. 10).\r\nI\r\nmotion A287 anför Ulla Wester (s) att kvinnor med funktionshinder är en\r\ngrupp som drabbas särskilt hårt, i jämförelse både med män med motsvarande\r\nhandikapp och med kvinnor utan handikapp. Det krävs därför ytterligare\r\nåtgärder som särskilt beaktar och åtgärdar de brister som drabbar\r\nfunktionshindrade kvinnor.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nArbetsmarknadsutskottet\r\nvill inledningsvis framhålla det värdefulla i att utvecklingen inom\r\njämställdhetspolitiken fortlöpande och i samlad form redovisas för riksdagen.\r\nUtskottet stöder den inriktning på jämställdhetspolitiken som förordas\r\nav regeringen och som beskrivs i skrivelsen.\r\nDet övergripande målet för\r\nsvensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män skall ha samma möjligheter,\r\nrättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Målet\r\ninnebär en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till\r\nekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande,\r\narbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det innebär\r\nockså lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av\r\npersonliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och\r\nbarn samt frihet från könsrelaterat våld.\r\nUtskottet utgår från att det\r\nfinns en bred politisk samstämmighet kring det övergripande målet. Utskottet\r\nutgår också från att det finns en bred enighet om att både attitydförändringar\r\noch goda exempel behövs för att åstadkomma full jämställdhet.\r\nSom\r\nCenterpartiet pekar på är en av hörnstenarna för arbetet med\r\njämställdhetspolitiken\r\natt ett jämställdhetsperspektiv skall införlivas med alla politikområden,\r\ns.k. jämställdhetsintegrering. Jämställdhetsintegreringen är också grunden\r\ni den handlingsplan som regeringen lagt fram för mandatperioden. Genom\r\natt redovisa de olika insatserna politikområdesvis görs det tydligt att\r\ndet konkreta ansvaret för jämställdhetspolitiken ligger inom respektive\r\npolitikområde.\r\nDet sammanhållande och strategiska ansvaret för\r\njämställdhetsarbetet finns dock kvar inom politikområdet Jämställdhetspolitik.\r\nSedan något år pågår ett arbete inom Regeringskansliet för att förbättra\r\narbetsformerna avseende styrningen av jämställdhetspolitiken. I december\r\n2002 tillkallade regeringen en styrgrupp för jämställdhetsintegrering i\r\nRegeringskansliet (N2002/11370/JÄM). Gruppen, som består av statssekreterare\r\nfrån tre departement samt Regeringskansliets förvaltningschef, skall lämna\r\nförslag till en plan för genomförande av jämställdhetsintegrering i\r\nRegeringskansliet. Den effekt som skall uppnås med planen är att\r\njämställdhetsperspektivet skall finnas inom alla delar av regeringens politik.\r\nStyrgruppens arbete är också tänkt att utgöra en grund för regeringens\r\nfortsatta arbete med att genomföra jämställdhetsanalyser, som i sin tur\r\nskall ligga till grund för formulering av jämställdhetsmål inom respektive\r\npolitikområde. Uppdraget skall redovisas senast i december i år.\r\nUnder\r\når 2002 inleddes ett utvecklingsarbete i Regeringskansliet med syfte att\r\nutarbeta ett förslag till struktur för hur faktorn kön skall synliggöras\r\noch jämställdhetspolitiken integreras i den statliga budgetprocessen.\r\nSom\r\nredovisas i skrivelsen har det skett en oavbruten utveckling inom\r\njämställdhetsområdet under senare år. Ökad kunskap har vunnits om de mekanismer\r\nsom ligger bakom de ojämställda villkor som råder mellan könen. Medvetenheten\r\när i dag större om den könsmaktsordning som råder, där kvinnor är\r\nunderordnade och män är överordnade. Könsmaktsordningen skapas och upprätthålls\r\nbåde på det personliga planet och på det samhälleliga planet. Denna\r\nstruktur har inte förändrats, trots den ökade medvetenheten och trots att\r\nkvinnors och mäns representation på vissa samhällsområden kvantitativt\r\nsett närmat sig varandra. Det fortsatta arbetet måste därför ha denna\r\nstrukturella ordning som utgångspunkt.\r\nRegeringen konstaterar att målet\r\nför jämställdhetspolitiken har legat fast under lång tid och att det därför\r\nfinns skäl att pröva om de samhällsförändringar som skett under den senaste\r\ntioårsperioden medför att jämställdhetspolitiken bör ges en annorlunda\r\ninriktning.\r\nUtskottet, som delar denna bedömning, välkomnar att regeringen\r\navser att tillsätta en utredning som skall ha i uppdrag att utvärdera\r\njämställdhetspolitikens mål, inriktning, organisation och effektivitet.\r\nUtifrån utvärderingsresultaten skall utredningen identifiera vilket ansvar\r\noch åtagande som det offentliga i form av stat och kommun bör ha samt\r\nlämna förslag till den framtida organisationen och inriktningen av\r\njämställdhetsarbetet. Mot bakgrund av utvecklingen sedan den nuvarande\r\njämställdhetspolitiska inriktningen fastlades, skall utredningen analysera\r\nvilka som är de viktigaste jämställdhetspolitiska uppgifterna inför\r\nframtiden. Slutligen skall utredningen föreslå mål och resultatindikatorer\r\nför politikområdet jämställdhetspolitik som bygger på det ansvar och\r\nåtagande som det offentliga bör ha.\r\nNär det gäller de förslag som förs\r\nfram i motionerna noterar utskottet att det Centerpartiet anför om behovet\r\nav vissa särskilda åtgärder riktade mot kvinnor och av konsekvensanalyser\r\ni stort ligger i linje med den politik som regeringen förespråkar i\r\nskrivelsen.\r\nUtskottet har ett flertal gånger tidigare behandlat yrkanden\r\nsom i huvudsak motsvarar de som Moderaterna och Folkpartiet för fram i\r\nsina motioner och då i huvudsak anfört att den politik som de förespråkar\r\nhar en annan utgångspunkt än den som regeringen och utskottet företräder\r\n(se t.ex. bet. 2002/03:AU2 och AU3).\r\nSammanfattningsvis anser utskottet\r\natt regeringen i skrivelsen lägger fram en ambitiös handlingsplan för det\r\nfortsatta arbetet med jämställdhetspolitiken. Det är positivt med det\r\narbete som pågår inom Regeringskansliet med att utveckla arbetet med hur\r\nfaktorn kön skall synliggöras och jämställdhetspolitiken integreras i den\r\nstatliga budgetprocessen. Som nämnts ovan kommer regeringen också att\r\nlåta utreda den framtida jämställdhetspolitikens mål, inriktning,\r\norganisation och effektivitet. Detta arbete bör enligt utskottet inte\r\nföregripas.\r\nNågot uttalande med anledning av motionerna A1 yrkandena 1 och 2 (m), A4\r\nyrkandena 1, 2 och 10 (fp), A258 yrkande 1 (m), A302 yrkande 2 (c), A307\r\nyrkande 2 (fp) och N328 yrkande 10 (c) är därför inte påkallat. Motionerna\r\navstyrks.\r\nNär det gäller de synpunkter som förs fram i motion A287 om de\r\nhandikappade kvinnornas situation kan utskottet hålla med om att handikappade\r\nkvinnor är en grupp som är extra utsatt i jämförelse med andra grupper.\r\nFrågan är emellertid uppmärksammad och utskottet vill påminna om att\r\nriksdagen våren 2002 ställde sig bakom propositionen Från Patient till\r\nMedborgare - En nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop.\r\n1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240). I de mål som\r\nanges i handlingsplanen ingår jämlikhet i levnadsvillkor för flickor,\r\npojkar, kvinnor och män med funktionshinder. Handlingsplanen sträcker sig\r\nfram till 2010.\r\nFlera myndigheter har också genom regleringsbrev och\r\nsärskilda uppdrag fått i uppgift att följa upp, analysera och redovisa\r\nkönsskillnader i insatser inom sina respektive ansvarsområden för personer\r\nmed funktionshinder.\r\nUtskottet avstyrker motion A287 (s) i den mån den\r\ninte kan anses tillgodosedd med vad som anförts.\r\nRepresentation - jämn\r\nfördelning av makt och inflytande\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI detta\r\navsnitt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som tar upp frågor\r\nkring bl.a. representation, makt och inflytande, kvinnors organisering\r\noch internationellt jämställdhetsarbete. Samtliga motioner avstyrks i\r\nhuvudsak med hänvisning till kommande utredningsarbete.\r\nJämför reservationerna\r\n4 (m), 5 (fp), 6 (kd) och 7 (c).\r\nSkrivelsen\r\nJämn fördelning av makt och\r\ninflytande har vid sidan av lika lön för lika och likvärdigt arbete sedan\r\nlänge varit ett prioriterat område inom den svenska jämställdhetspolitiken.\r\nEn jämn representation av kvinnor och män i beslutande organ ses som en\r\nviktig demokratifråga. För att kvinnor och män skall kunna delta och\r\npåverka samhällsutvecklingen på lika villkor måste de vara representerade\r\ninom alla samhällsområden och på alla nivåer. Med en jämn fördelning mellan\r\nkönen anses också förutsättningarna för ett bredare beslutsunderlag i\r\nolika samhällsfrågor öka.\r\nI skrivelsen ges en redogörelse för utvecklingen\r\nav representationen inom olika organ och de åtgärder som vidtagits inom\r\nområdet sedan den senaste skrivelsen 1999.\r\nRegeringen kommer i det\r\nfortsatta arbetet att öka insatserna för att synliggöra kvinnors och mäns\r\ntillgång till makt och inflytande. Detta skall ske bl.a. genom bättre\r\nstatistik och fortlöpande samtal med näringslivet. Genom en ändring i\r\nårsredovisningslagen finns det, fr.o.m. den 1 januari 2004, en skyldighet\r\natt i årsredovisningen redovisa andelen kvinnor och män i företagens\r\nstyrelser och ledning.\r\nMotioner\r\nModeraterna konstaterar i motion A258\r\natt problem med diskriminering gentemot kvinnor förekommer både inom privat\r\noch offentlig sektor. Kvinnor tjänar mindre och har inte likvärdiga\r\nmöjligheter. Kvinnor är dessutom i stor utsträckning i och med valet av\r\nyrke oftast hänvisade till den offentliga sektorn, vilket medför att de\r\nsaknar tillgång till en fri arbetsmarknad. Den offentliga sektorn och\r\nbristen på alternativa arbetsgivare har blivit en kvinnofälla. Lönerna är\r\nlåga, arbetet är tungt och ansvaret för hemmet kvarstår i många fall. Det\r\nsystem som var tänkt att underlätta för kvinnor bidrar idag paradoxalt\r\nnog till att hämma kvinnors möjligheter på en fri arbetsmarknad.\r\nUndersökningar\r\nvisar också att de anställda anser att det är mer givande att arbeta för\r\nen privat arbetsgivare, man arbetar mer effektivt, har större ansvar och\r\ninflytande, bättre ledarskap och framför allt mer flexibla lösningar\r\ngällande arbetstiden. Attitydförändringar kräver synliggörande av kvinnor\r\noch goda exempel. Moderaterna vill att regeringen tillsätter en utredning\r\nom effekterna av den egna arbetsplanen för jämställdhet inom den offentliga\r\nförvaltningen (yrk. 12).\r\nFolkpartiet tar i motionerna A4 och A307 upp\r\nfrågor om kvinnor och makt. Som framgår av föregående avsnitt anser partiet\r\natt jämställdhet handlar om makt. Den bristande makten hos kvinnor hör i\r\nhög grad ihop med att kvinnor osynliggörs. Till exempel visar en studie\r\nvid Göteborgs universitet att bara en fjärdedel av dem som syntes i\r\nnyhetsprogrammen Aktuellt och Rapport var kvinnor (A307 yrkande 1).\r\nPartiet\r\npåpekar att regeringen inte nämner frågan om kvinnor, ägande och kapital,\r\ntrots att makten över pengarna är en del av vägen mot ett mer jämställt\r\nsamhälle. En orsak är kanske att ekonomisk makt traditionellt sett inte\r\nhar förknippats med kvinnor. Frågor om makt måste därför kopplas till\r\npengar och ägande (A4 yrkande 3).\r\nI motion A307 pekar Folkpartiet även\r\npå den bristande jämställdheten i näringslivet. Enligt EU:s statistikmyndighet\r\nEurostat är drygt 6 % av toppcheferna i Sverige kvinnor, att jämföra med\r\n20 % i Italien och drygt 14 % i Frankrike. Syftet med att nå en jämnare\r\nkönsmässig representation i företagens ledning är inte, som regeringen\r\ntycks tro, att få en jämn och bra statistik. Det är i stället att förändra\r\narbetslivet så att det fungerar för alla människor och ge såväl näringsliv\r\nsom offentlig sektor bättre möjligheter att utvecklas i en positiv riktning.\r\nFör att komma till rätta med den skeva fördelningen anser partiet att\r\ndet krävs en aktiv opinionsbildning om vikten av mångfald inom\r\nledarskapskulturen.\r\nPartiet vill bl.a. ha ett utökat samarbete med börsbolagen och andra\r\nberörda för att finna lösningar på problemet men också för att öka\r\nmedvetenheten hos allmänheten om situationen (yrk. 12).\r\nJämställdhet är en\r\nfråga om demokrati, säger Kristdemokraterna i motion A371. Kvinnor och\r\nmän skall ha samma rättigheter och möjligheter att påverka och delta i\r\nsamhällsutvecklingen. Därför är det viktigt att män och kvinnor finns\r\nrepresenterade någorlunda lika i alla beslutande församlingar. Även om\r\nSverige har världens mest jämställda parlament är männen fortfarande i\r\nklar majoritet i många beslutande församlingar. Den politiska ledningen\r\nmåste vara ett föredöme, vilket gör det extra viktigt att regeringen själv\r\nuppfyller målen. Enligt Kristdemokraterna brister det bl.a. i fråga om\r\nutnämningen av myndighetschefer och ambassadörer. FN har också riktat\r\nkritik mot den ojämna könsfördelningen inom statlig förvaltning i Sverige.\r\nRegeringen bör få i uppdrag att kartlägga vilka faktorer som hämmar\r\nkvinnor att ta på sig ledningsansvar (yrk. 2).\r\nKristdemokraterna motsätter\r\nsig de tankar som regeringen fört fram om att införa någon form av\r\nkvoteringsbestämmelse i lagstiftningen när det gäller representation av\r\nkvinnor och män i styrelserna i näringslivet. Staten bör i stället agera\r\nsom ett föredöme när det gäller en jämn könsfördelning i styrelser samt\r\ni myndighets- och bolagsledningar. Regeringen bör också ta initiativ till\r\ntrepartssamtal mellan stat, arbetsgivar- och arbetstagarparter för att\r\nuppnå en ökad representation av kvinnor på såväl styrelsenivå som ledande\r\nposter (yrk. 32).\r\nI motion A302 tar Centerpartiet upp frågan om\r\nstyrelserepresentation för kvinnor. Där konstateras att börsbolagens\r\nvalberedningar\r\nplötsligt fått bråttom efter jämställdhetsministerns hot om lagstiftning.\r\nVisst är det bra att många nu försöker öka den kvinnliga representationen,\r\nmen det finns fortfarande faror i rekryteringsarbetet och i hur det\r\nfortsatta arbetet i styrelsen kommer att fungera. Ett problem är att männen\r\ninte tror att kvinnor klarar av eller besitter den kompetens som behövs\r\nför att verka i börsbolagens styrelser. Även när kvinnorna kommer in i\r\nstyrelserna finns problem som förtjänar att uppmärksammas. För att öka\r\nkunskapen om strukturer, hinder etc. för kvinnor och styrelsearbete bör\r\nregeringen ge ett lärosäte ett nationellt uppdrag att forska om detta\r\n(yrk. 15).\r\nI motion A288 anser Gudrun Schyman (v) att det finns behov av\r\nmöjligheter för kvinnor att organisera sig i institutioner där det inte\r\nfinns några män representerade för att man på ett så effektivt sätt som\r\nmöjligt skall kunna ta tillvara kvinnors erfarenheter. Det krävs emellertid\r\nmer kunskap om denna fråga varför regeringen bör tillsätta en utredning\r\nför att sedan återkomma med förslag som förbättrar möjligheten att ge\r\nkvinnors organisering ökade resurser och större utrymme på den politiska\r\narenan på alla nivåer (yrk. 1). För att kunna ta till vara all den kunskap\r\nsom finns bland kvinnor och att ge dessa kunskaper möjlighet att få\r\ngenomslag bör det genomföras en prioriterad satsning på en nationell\r\nfeministisk fortbildning (yrk. 2). Som ett stöd till principen om\r\njämställdhetsintegrering som i dag dominerar jämställdhetsarbetet finns det\r\ndessutom behov av att utveckla en institutionell struktur som kan samordna\r\nsåväl kompetens som kunskap inom området. Exempel på detta skulle vara\r\nett feministiskt utskott i riksdagen eller en feministisk riksrevision.\r\nRegeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att se över formerna\r\nför ett övergripande feministiskt förändringsarbete i sådan riktning (yrk.\r\n3).\r\nChristina Axelsson och Börje Vestlund (båda s) framhåller i motion\r\nA332 att det är viktigt att inte begränsa jämställdhetsarbetet bara till\r\ninsatser inom Sverige. Lika viktigt är att Sverige engagerar sig i arbetet\r\nmed att utveckla jämställdheten inom EU och då inte minst inom de nya\r\nmedlemsstaterna.\r\nI motion A334 hänvisar Carina Ohlsson m.fl. (s) till\r\nden redovisning av fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och\r\nmän som lämnas i budgetpropositionen (prop. 2003/04:1, bilaga 4). Av\r\nredovisningen framgår att det finns en skev fördelning mellan betalt\r\nrespektive obetalt arbete mellan kvinnor och män. Ett sätt att komma till\r\nrätta med dessa skevheter skulle enligt motionärerna vara att utöka\r\nJämställdhetsombudsmannens ansvar till att bli sektorsövergripande på\r\njämställdhetsområdet.\r\nI motion A335 anser Sylvia Lindgren och Agneta Gille\r\n(båda s) att det bör vidtas åtgärder för att ändra attityderna inom det\r\nprivata näringslivet så att andelen kvinnor i de privata bolagsstyrelserna\r\nökar.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nJämn fördelning av makt och inflytande\r\när ett av delmålen för jämställdhetspolitiken. En jämn representation av\r\nkvinnor och män i beslutande organ är en viktig demokratifråga. En jämn\r\nrepresentation inom alla samhällsområden och på alla beslutsnivåer är en\r\nnaturlig förutsättning för att kvinnor och män skall kunna påverka\r\nsamhällsutvecklingen på lika villkor. Enligt utskottet är det uppenbart att\r\nen jämn fördelning mellan kvinnor och män ger ett bättre och bredare\r\nbeslutsunderlag i olika samhällsfrågor och därmed också bättre förutsättningar\r\nför att besluten fångar upp och tar hänsyn till de villkor som råder för\r\nolika grupper i samhället. Jämn könsfördelning är dock inte allt. Man\r\nmåste också vara medveten om att omfattningen av makt och inflytande\r\nskiljer sig åt mellan olika befattningar. Det avgörande måste därför vara\r\natt kvinnor och män har samma reella möjligheter att påverka olika beslut.\r\n\r\nSverige har nått långt på jämställdhetsområdet jämfört med många andra\r\nländer. Kvinnorna har en god representation i politiska beslutande organ.\r\nDetta gäller både på nationell, regional och kommunal nivå.\r\nUtanför de\r\npolitiska församlingarna är bilden mer bekymmersam. Utskottet kan hålla\r\nmed motionärerna om att det krävs ytterligare ansträngningar för att\r\nförbättra jämställdheten i statsförvaltningen. Detsamma gäller kvinnors\r\ninflytande i näringslivet.\r\nNär det gäller den statliga sfären kan utskottet\r\nockså hålla med motionärerna om att regeringen och statsförvaltningen\r\nmåste vara goda föredömen i jämställdhetsarbetet. Det är självklart att\r\nregeringen har en viktig roll som opinionsbildare. Med anledning av det\r\nsom sägs om en alltför låg representation av kvinnor i de statliga\r\nstyrelserna finns det dock skäl att hänvisa till de siffror som redovisats\r\ni årets budgetproposition (prop. 2003/04:1 volym 7 bilaga 1). Som framgår\r\ndär är regeringen på väg att nå det uppsatta målet om 50 % i de statliga\r\nlekmannastyrelserna. Vid utgången av 2002 var andelen kvinnor där 47 %.\r\nAv samma redovisning framgår att könsfördelningen i de regionala styrelserna\r\nvar helt jämn, 50 % kvinnor och 50 % män.\r\nAv kommittéberättelsen 2003\r\n(skr. 2002/03:103) framgår att andelen kvinnor bland de statliga kommittéernas\r\nledamöter (inkl. ordförande) uppgick till 41 %, vilket är en ökning med\r\n2,1 % sedan föregående redovisning.\r\nEn bakgrund till den allt högre\r\nandelen kvinnor är de rutiner som tillämpas vid utnämningar. Krav ställs\r\npå att två namnförslag ges vid alla nomineringar, en kvinna och en man.\r\nÅr\r\n2002 var 44 % av dem som utsågs till myndighetschefer kvinnor. Statistiken\r\nvisar också att en allt större del av myndighetscheferna är kvinnor. Den\r\nnuvarande siffran 32 % kan jämföras med förhållandena 1990, då endast 3\r\n% av dem var kvinnor.\r\nNär det särskilt gäller utrikesförvaltningen kan\r\nutskottet, med anledning av vad Kristdemokraterna framför, konstatera att\r\nandelen kvinnliga chefer ökar successivt; för närvarande är omkring 19 %\r\nav cheferna för utlandsmyndigheterna kvinnor. Vägen till en ytterligare\r\nökad andel kvinnliga chefer går bl.a. via en jämställd basrekrytering och\r\nett aktivt befordringsarbete.\r\nDet kan här nämnas att regeringen avser\r\natt komplettera den årliga redovisningen till riksdagen med andelen och\r\nantalet kvinnor respektive män som anställts som myndighetschefer samt\r\ndet totala antalet i varje kategori. Regeringen avser också att under\r\nmandatperioden utvärdera de arbetsformer som i dag tillämpas i syfte att\r\neffektivisera arbetet med att säkra en jämnare representation av kvinnor\r\noch män i styrelserna.\r\nSom flera motionärer pekar på återstår mycket att\r\ngöra när det gäller att få en mer balanserad könsfördelning på de ledande\r\nposterna i näringslivet. Enligt tillgänglig statistik hamnar Sverige i\r\nEU:s bottenskikt i detta avseende. År 2002 var endast 6 % av styrelseledamöterna\r\ni börsnoterade företag kvinnor (SCB). I de 335 börsbolagen var bara sex\r\nkvinnor verkställande direktörer.\r\nFrågan om könsfördelningen i det privata\r\nnäringslivets styrelser har uppmärksammas på flera fronter och på flera\r\nolika sätt. Ett viktigt led i detta arbete är, som också påpekas av\r\nmotionärerna, att på ett tydligt sätt synliggöra förekomsten av kvinnor och\r\nmän i de olika företagens styrelser och ledning. Därigenom görs företagets\r\nintressenter uppmärksamma på situationen. I detta syfte lade regeringen\r\ni mars fram propositionen Redovisning av könsfördelningen i företagsledningar\r\n(prop. 2002/03:56). Förslaget, som antogs av riksdagen i maj (bet.\r\n2002/03:LU7, rskr. 221), innebär att företagen fr.o.m. den 1 januari 2004\r\nskall ange könsfördelningen inom företagets ledning i sina årsredovisningar.\r\nDet nya redovisningskravet föreslås omfatta företagets styrelseledamöter,\r\nverkställande direktör och andra personer i företagets ledning. Från\r\nkravet undantas företag och koncerner i vilka antalet anställda uppgår\r\ntill högst tio.\r\nNämnas bör också den utredning som regeringen tillsatte\r\nunder våren 2002 för att kartlägga fördelningen av kvinnor och män i\r\nstyrelser och på ledande befattningar i det privata näringslivet. Enligt\r\nuppdraget skall utredningen sammanställa och analysera forskning om kön\r\noch organisation samt ge förslag till åtgärder för att påskynda utvecklingen\r\nmot ett mer jämställt näringsliv vad gäller kvinnor och män på ledande\r\nposter. Utredningen är en uppföljning av motsvarande utredning från 1994,\r\nMäns föreställningar om kvinnor och chefskap (SOU 1994:3). Utredningen\r\navlämnade sitt betänkande Mansdominans i förändring (SOU 2003:16) i mars\r\n2003. Utredaren har här gjort en samlad analys av de hinder och strukturer\r\nsom styr utvecklingen och föreslagit åtgärder för att öka representationen.\r\n\r\nMot bakgrund av den nyssnämnda utredningen har regeringen enligt vad\r\nsom uppges i skrivelsen tillsammans med näringslivet, arbetsmarknadens\r\nparter och ett antal förändringsaktörer startat ett arbete att få fram\r\nåtgärdsförslag för att snabba på förändringen mot en jämnare könsfördelning\r\npå ledande poster och i styrelser. Som exempel på detta arbete kan nämnas\r\natt Mona Sahlin, statsråd med samordningsansvar för jämställdhetspolitiken,\r\noch näringsminister Leif Pagrotsky den 4 november 2003 bjöd in näringslivet\r\ntill en bred debatt om vad företagen tänker göra för att råda bot på\r\nkvinnornas underrepresentation på ledande poster och i styrelser i\r\nnäringslivet.\r\nVid sidan av detta arbete har regeringen angett att den även\r\navser att undersöka möjligheten av och förutsättningarna för att införa\r\nnågon form av kvoteringsbestämmelse i lagstiftningen när det gäller\r\nrepresentationen av kvinnor och män i styrelserna i näringslivet.\r\nUtskottet\r\nvill också påminna om att regeringen för ett år sedan avsatte resurser\r\nför ett projekt, Jämnt på toppen, för att påskynda processen mot ett mer\r\njämställt näringsliv. Medlen, 1,1 miljoner kronor, skall kunna användas\r\nför att anordna seminarier på temat Kvinnor och män, makt och ledarskap.\r\n\r\nI sammanhanget kan också metoden med jämställdhetsmärkning ha betydelse.\r\nUtskottet återkommer till denna fråga nedan.\r\nNär det gäller frågan om\r\nkvinnors organisering som tas upp i motion A288 kan nämnas att regeringen\r\ni mars 1999 beslutade att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att\r\nse över statsbidragen till kvinnoorganisationerna samt utvärdera hur det\r\nstatliga stödet till kvinnoorganisationer uppfyller de av staten uppställda\r\nmålen för och intentionerna med bidraget. Utredaren redovisade sitt uppdrag\r\ni betänkandet Statligt stöd till kvinnoorganisationerna och jämställdhet\r\n(SOU 2000:18). Efter remissbehandling och beredning i Regeringskansliet\r\nbeslutades i maj 2003 att tillsätta ytterligare en utredning (dir. 2003:56)\r\nsom skall göra en analys och utvärdering av det statliga bidraget till\r\nkvinnoorganisationerna. Utredaren skall även utvärdera vilken betydelse\r\nstödet har för kvinnors vilja och möjligheter till egen organisering,\r\nsamt undersöka vilka krav avseende jämställdhet som ställs generellt på\r\nfolkrörelser och föreningar för att de skall få statliga bidrag.\r\nSom\r\nutskottet redovisat i föregående avsnitt avser regeringen att tillsätta\r\nen utredning som skall ha i uppdrag att utvärdera jämställdhetspolitikens\r\nmål, inriktning, organisation och effektivitet. Utifrån utvärderingsresultaten\r\nskall utredningen identifiera vilket ansvar och åtagande som det offentliga\r\ni form av stat och kommun bör ha samt lämna förslag till den framtida\r\norganisationen och inriktningen på jämställdhetsarbetet. Enligt vad\r\nutskottet inhämtat kommer det arbetet även att innefatta frågan om en\r\nsärskild myndighet för utvecklingen av kvinnors organisering.\r\nSammanfattningsvis\r\nkan utskottet i delar ansluta sig till den problembeskrivning som finns\r\ni motionerna A4, A258, A288, A302, A307, A335 och A371. Mycket återstår\r\natt göra på många områden. De brister som finns visar på nödvändigheten\r\nav att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla politikområden. Som\r\nframgått ovan, och som kommer att framgå av den fortsatta framställningen,\r\npågår arbete på bred front, och olika förslag är att vänta. Utskottet\r\nser inget skäl att föreslå något tillkännagivande med anledning av de nu\r\nbehandlade motionerna. Motionerna A4 yrkande 3 (fp), A258 yrkande 12 (m),\r\nA288 (v), A302 yrkande 15 (c), A307 yrkandena 1 och 12 (fp), A335 (s)\r\noch A371 yrkandena 2 och 32 (kd) avstyrks därmed.\r\nMot bakgrund av vad\r\nCarina Ohlsson m.fl. (s) föreslår i motion A334 om ett sektorsövergripande\r\nansvar för Jämställdhetsombudsmannen kan utskottet påminna om det uppdrag\r\nsom Diskrimineringskommittén (N2002:6) har att göra en i det närmaste\r\ntotal översyn av den svenska lagstiftningen till skydd mot diskriminering.\r\nI detta uppdrag ingår också att överväga en samordning eller sammanslagning\r\nav några eller samtliga av ombudsmännen mot diskriminering, däribland\r\nJämO.\r\nUtskottet, som inte vill föregripa det pågående arbetet, avstyrker\r\nmotion A334 (s).\r\nUtskottet delar Christina Axelssons och Börje Vestlunds\r\n(s) syn att jämställdhetsarbete inte skall begränsas till Sverige. Som\r\nframgår av skrivelsen pågår arbete inom EU med dessa frågor där Sverige\r\ndeltar. Här kan som exempel nämnas ministerrådets arbete för jämställdhet\r\ngenom projektet European Project on Equal Pay, vilket koordineras av JämO\r\noch med stöd av regeringen och den Europeiska kommissionen. Sverige har\r\näven tagit initiativ till inrättandet av ett European Gender Institute\r\n(EGI). Slutligen skall här också nämnas den form av parlamentariskt\r\nnätverksarbete som bedrivs genom Network of Parliamentary Committees for\r\nEqual Opportunities for Women and Men in the Parliaments of the EU Member\r\nStates and the European Parliament (NCEO). Av det anförda framgår att\r\nSverige redan är aktivt i EU:s jämställdhetsarbete. Något uttalande från\r\nriksdagens sida är därför inte påkallat. Motion A332 (s) avstyrks.\r\nLika\r\nlön för lika och likvärdigt arbete\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI detta\r\navsnitt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som tar upp olika\r\nfrågor kring lönebildning m.m. ur ett jämställdhetsperspektiv. Samtliga\r\nmotioner avstyrks i huvudsak med hänvisning till kommande utredningsarbete.\r\n\r\nJämför reservation 8 (m, fp, kd och c).\r\nSkrivelsen\r\nLika lön för lika\r\noch likvärdigt arbete är ett område som vid sidan av makt- och inflytandefrågor\r\nalltid har varit prioriterat i den svenska jämställdhetspolitiken. Likafullt\r\när kvinnors löner fortfarande betydligt lägre än mäns. Den viktigaste\r\norsaken till skillnaderna i lön om man ser till hela arbetsmarknaden är\r\natt kvinnor och män arbetar inom olika delar av arbetsmarknaden. Kvinnor\r\när överrepresenterade i offentlig sektor där så kallat kvinnoarbete inom\r\nvård och omsorg är särskilt lågavlönat.\r\nI skrivelsen lämnas en redogörelse\r\nför utvecklingen inom lönebildningsområdet.\r\nRegeringen anger att den\r\nunder mandatperioden kommer att låta se över och utvärdera jämställdhetslagen.\r\nOm så krävs, är regeringen beredd att skärpa lagen ytterligare. För ett\r\nmotverka könsrelaterade löneskillnader kommer regeringen också att genomföra\r\nen nationell handlingsplan som omfattar hela arbetsmarknaden. Det är\r\nviktigt att en sådan plan uppmärksammar både så kallade horisontella och\r\nvertikala skillnader, dvs. löneskillnader som beror på att kvinnor och\r\nmän finns inom olika sektorer av arbetsmarknaden och att mäns arbete\r\nvärderas högre än kvinnors arbete.\r\nMotionerna\r\nFolkpartiet tar i motionerna\r\nA4 och A307 upp frågan om lika lön för lika och likvärdigt arbete. Kvinnor\r\ntjänar i genomsnitt 82 % av vad männen gör och löneskillnaderna har inte\r\nminskat. En av huvudorsakerna till detta är den könsuppdelade arbetsmarknaden.\r\nKvinnor återfinns företrädesvis inom offentlig sektor medan män främst\r\nfinns inom privat sektor. En av anledningarna till att män tjänar mer är\r\natt de genom att vara verksamma i den privata sektorn har fler arbetsgivare\r\natt välja mellan. Det beror också på att det finns en lönesammanpressning\r\ni kvinnoyrkena, att många kvinnoyrken är lågstatusyrken och att den\r\noffentliga sektorn erbjuder små möjligheter att göra karriär. För att uppnå\r\nmer jämställda löner krävs två viktiga förändringar: fler kvinnor på\r\nledande befattningar och att de offentliga monopolen bryts så att det kan\r\nskapas en allmän press uppåt på lönerna inom de kvinnodominerade yrkena\r\ninom skola, vård och omsorg (yrk. 5 resp. yrk. 4, 8 och 9).\r\nFör att\r\nundanröja orsakerna till löneskillnaderna behövs en radikal plan enligt\r\nFolkpartiet. Partiet har i linje med detta lagt fram ett fempunktsprogram\r\nsom förutom den nyss nämnda konkurrensutsättningen av den offentliga\r\nsektorn bl.a. tar upp sänkt skatt på hushållsnära tjänster samt en\r\nstorsatsning på fler småföretag och särskilda åtgärder för att främja kvinnligt\r\nföretagande (A4 yrk. 6 och 7).\r\nOm de offentliga monopolen bryts blir det\r\nfler arbetsgivare som kan öka möjligheterna för anställda att påverka\r\nsåväl lön som arbetsvillkor och arbetstid. Ett ökat inflytande i och över\r\narbetslivet för den enskilde utgör enligt Folkpartiet dessutom grunden\r\ntill frihet inom övriga delar av livet (A307 yrk. 3).\r\nI motion A371 anför\r\nKristdemokraterna att svenska kvinnors förvärvsfrekvens ligger bland de\r\nhögsta i världen. Trots detta har vi en i ett europeiskt perspektiv mycket\r\nkönssegregerad arbetsmarknad. Den offentliga sektorn, som i huvudsak är\r\nkvinnors arbetsmarknad, har dock blivit en kvinnofälla. Kvinnors möjligheter\r\ntill karriär och löneutveckling har begränsats, eftersom det inte funnits\r\nflera arbetsgivare att välja mellan. Partiet ser positivt på mångfald,\r\nsåväl ur brukarens som ur arbetstagarens synvinkel och är övertygat om\r\natt det krävs ökad konkurrens inom offentlig sektor, särskilt inom vård-\r\noch omsorgssektorn, för att främja kvinnors arbetsmarknad (yrk.\r\n10).\r\nCenterpartiet påtalar i motion A302 att Sverige inte kommit tillrätta med\r\nlöneklyftan. Att kvinnor tjänar mindre än män leder till skillnader i\r\nkonsumtionsförmåga och till bristande jämställdhet i familjelivet. Rättvisa\r\nlöner är en nyckelfråga, men arbetet för detta visar inga entydiga framgångar.\r\nDen segregerade arbetsmarknaden bidrar ytterligare till löneklyftan mellan\r\nmän och kvinnor. Med större konkurrens inom exempelvis vårdsektorn skapas\r\ndet alternativa arbetsmarknader för personalen, mestadels kvinnor, vilket\r\nkan leda till en rättvisare lönesättning. Det krävs nu flera steg för att\r\nbredda kvinnornas arbetsmarknad genom möjlighet för de anställda att överta\r\noffentlig verksamhet och genom att förbättra möjligheterna att få\r\nF-skattsedel. Det är också viktigt att de s.k. mjuka yrkena uppvärderas.\r\nRegeringen bör utforma en långsiktig plan för detta (yrk. 10 och 11).\r\nFörutom\r\natt kvinnor tjänar mindre än män missgynnas kvinnor även när det gäller\r\ntillgång till löneförmåner, t.ex. tjänstebil. Regeringen bör därför\r\nåterkomma med ett förslag som förbättrar kvinnors möjligheter att ta del av\r\nlöneförmåner (yrk. 13).\r\nKarin Pilsäter (fp) konstaterar i motion A293\r\natt den formella jämställdheten är avskaffad. En mycket lång rad lagar,\r\nregler och förmåner är i stället införda för att ge jämställda villkor.\r\nÄndå står det på de flesta områden numera nära nog still. Det är som om\r\ndet ligger glastak, inte bara över näringsliv och arbetsmarknad utan också\r\növer politik och familjeliv. Därför bör det genomföras en ny\r\nlöneskillnadsutredning\r\nför att på nytt kartlägga och analysera löneskillnaderna mellan kvinnor\r\noch män (yrk. 1). Det finns också behov av att utarbeta en handlingsplan\r\nmot orättvisa löner som innehåller ytterligare verktyg för\r\nrelativlöneförskjutning,\r\nbrytande av yrkes- och arbetsgivarsegregation och moderna redskap för\r\natt kombinera förvärvsarbete med familj (yrk. 2).\r\nNågra utgångspunkter\r\nför frågan om löneskillnader mellan kvinnor och män\r\nKvinnor och män har\r\ni stort sett lika stort arbetsutbud, även om deltidsarbete är mer utbrett\r\nbland kvinnor. Kvinnors lön och inkomst från företagande motsvarar 63 %\r\nav mäns lön och inkomster. Merparten av de skattepliktiga ersättningarna\r\nfungerar som kompensation för utebliven inkomst vid föräldraledighet,\r\nohälsa eller arbetslöshet. Flertalet av ersättningarna är inkomstrelaterade.\r\nHuvuddelen av de skattepliktiga ersättningarna utnyttjas i högre grad av\r\nkvinnor. De skattepliktiga ersättningarna medför därför att kvinnors\r\ninkomstandel ökar till 68 % av männens inkomst.\r\nYtterligare utjämning\r\nsker genom skatterna som gör att kvinnors andel blir 71 % av männens\r\ninkomst efter skatt. Även familjestöden bidrar till omfördelningen, bl.a.\r\ntill följd av att barnen vid separationer oftare bor hos mamman. Kvinnors\r\nlägre inkomst kan också göra att ensamstående kvinnor oftare har rätt\r\ntill inkomstprövade bidrag. Sedan hänsyn tagits till den omfördelning som\r\nsker via transfereringar, skatter och familjestöd ökar kvinnornas andel\r\nav inkomsten till 76 %.\r\nI begreppet inkomst ingår förutom inkomst av\r\narbete bl.a. kapitalinkomster och transfereringar som bostadsbidrag,\r\nföräldrapenning och studiemedel. Inkomsten påverkas av om en person arbetar\r\nhel- eller deltid, övertid eller är frånvarande från arbetet. Oftast\r\nredovisas inkomsten i form av årsinkomst.\r\nI den ekonomiska statistiken\r\nsyns bara den del av arbetet som utförs på marknaden. Tiden som hushållen\r\nlägger ned på produktiva aktiviteter utanför marknaden kan skattas med\r\nhjälp av data från SCB:s tidsanvändningsundersökning. Det obetalda arbetet\r\när i arbetstimmar räknat av ungefär samma omfattning som det betalda\r\narbetet.\r\nInkomst är ett vidare begrepp än lön. Med lön avses i den officiella\r\nstatistiken den ersättning som en person får för utfört arbete. Den\r\nuttrycks för en given tidsenhet. För att underlätta jämförelse räknas tim-\r\noch deltidslöner om till heltidslön. I den officiella statistiken inkluderar\r\nmånadslönebegreppet förutom fast lön även fasta lönetillägg och ett stort\r\nantal rörliga lönetillägg.\r\nI statistiska sammanhang utgörs löneskillnader\r\nav skillnaden mellan kvinnors och mäns löner baserat på genomsnittslöner.\r\nSkillnaderna brukar uttryckas som kvinnors lön i procent av mäns.\r\nDet\r\nfinns många förklaringar till skillnaden i genomsnittlig lön mellan män\r\noch kvinnor. Dit hör kvinnors och mäns olika fördelning efter ålder,\r\nutbildningsnivå och yrke. Genom s.k. standardvägning - en statistisk metod\r\nför att korrigera t.ex. för skillnad i genomsnittsålder i grupper som\r\njämförs - beaktar man sådana faktorer som är lätta att mäta och också\r\nenkla att förstå. Det finns även andra omständigheter - vid sidan av\r\nindividuella förutsättningar och prestationer - som kan påverka lönesättningen\r\nsåsom civilstånd, föräldraskap, antal barn och deras ålder. Sådana faktorer\r\ningår inte i den ordinarie lönestatistiken. I den beaktas inte heller\r\nfaktorer som uttag av föräldraledighet.\r\nStora löneskillnader mellan\r\nkvinnor och män finns i yrkesgrupper med stor andel män och i grupper med\r\nrelativt höga lönenivåer och stor lönespridning. Där löneskillnaden är\r\nstor mellan kvinnor och män inom en yrkesgrupp minskar denna då uppdelning\r\nsker på undergrupper.\r\nDen officiella lönestatistiken medger bara jämförelser\r\nmellan lika arbete, inte likvärdiga arbeten.\r\nMed lika arbete brukar i\r\nlönestatistiska sammanhang avses arbeten som har samma klassificering\r\nenligt yrkesklassificeringen, standard för svensk yrkesklassificering,\r\nSSYK. Då avses i första hand yrken som anges på tresiffernivå. På den\r\nnivån kan drygt 110 yrkesgrupper urskiljas. Varje yrke kan även beskrivas\r\nmed hjälp av fyra siffror. På den nivån finns drygt 350 yrken.\r\nI den\r\nofficiella lönestatistiken har den mest detaljerade redovisningen av löner\r\nhittills skett på den tresiffriga yrkesgruppsnivån. För dem som är anställda\r\ninom kommuner och landsting eller inom landstingsägda bolag finns i\r\nunderlaget för statistiken även information på den fyrsiffriga nivån. Ju\r\nfinare uppdelning på yrken som kan göras, desto mindre blir kvar av\r\nlöneskillnaderna mellan kvinnor och män.\r\nSom nyss sagts medger den officiella\r\nlönestatistiken bara jämförelser mellan arbeten som är lika enligt\r\nyrkesklassificeringen. EG-rätten och den svenska jämställdhetslagen täcker\r\nemellertid även in likvärdiga arbeten.\r\nVad som avses med de juridiska\r\nbegreppen lika och likvärdigt arbete preciseras i jämställdhetslagen och\r\ndess förarbeten. Det juridiska begreppet lika arbete behöver inte ha samma\r\ninnebörd som det begrepp som används i statistiska sammanhang. Detsamma\r\ngäller begreppet lön. Jämställdhetslagens lönebegrepp hämtar sitt innehåll\r\nfrån EG-rätten, lagens förarbeten och rättspraxis.\r\nPrincipen om lika lön\r\nför kvinnor och män grundas på artikel 141.1 i EG-fördraget. Diskriminerande\r\navtal strider mot gemenskapsrätten och kan ogiltigförklaras av nationella\r\ndomstolar. Lönesättning är alltså en fråga som inte enbart berör de\r\navtalsslutande parterna. Uttryckt på annat sätt är löneskillnader mellan\r\nkvinnor och män inte enbart en förhandlingsfråga utan också en rättslig\r\nfråga. Jämställdhetslagen begränsar sig i princip till förhållandena hos\r\nen och samma arbetsgivare.\r\nJämställdhetslagen, som utgår från EG-rätten,\r\nbygger på de juridiska begreppen direkt diskriminering och indirekt\r\ndiskriminering. Osakliga löneskillnader som har samband med kön, direkt\r\ndiskriminering, eller innebär indirekt diskriminering kan föranleda\r\nskadestånd. Sedan 2002 innehåller lagen även regler om kartläggning och\r\nanalys av lönebestämmelser och löneskillnader mellan kvinnor och män som\r\nutför lika eller likvärdigt arbete. En bedömning skall göras om\r\nlöneskillnaderna har direkt eller indirekt samband med kön. Arbetsgivaren skall\r\nvarje år upprätta en handlingsplan för jämställda löner. De lönejusteringar\r\nsom behövs skall genomföras så snart som möjligt eller i varje fall inom\r\ntre år.\r\nFör att beskriva och analysera förhållandena på arbetsmarknaden\r\nanvänds olika diskrimineringsbegrepp. Fördelningsdiskriminering ger en\r\nbeskrivning av att kvinnor och män, trots samma möjligheter, arbetar inom\r\nolika yrken på grund av att det sker en positiv diskriminering av män vid\r\nanställning och befordran. Värdediskriminering innebär att arbete som\r\nutförs av kvinnor är kulturellt nedvärderade, vilket leder till lägre\r\nlöner i kvinnodominerade yrken. Med statistisk diskriminering avses det\r\nförhållandet att kvinnor förväntas föda barn och vara föräldralediga,\r\nvilket leder till att det ses som mer riskfyllt att anställa kvinnlig\r\narbetskraft. En annan term är befattningsdiskriminering, som används för\r\natt beskriva förhållandet att kvinnor i lägre grad än män har höga\r\nbefattningar, vilket i sin tur medför att deras löner blir lägre.\r\nNågra\r\nstatistiska bakgrundsuppgifter\r\nDen 21 oktober 2003 höll utskottet en\r\nhearing om löneskillnader mellan kvinnor och män på den svenska arbetsmarknaden\r\n(se bilaga 2). Vid denna hearing presenterade utredaren Lena Johansson\r\nfrån Statistiska centralbyrån (SCB) statistik för 2002 med anknytning\r\ntill detta tema. Av de uppgifter som redovisades vill utskottet nämna\r\nföljande.\r\nKvinnor och män finns inom olika sektorer på den svenska\r\narbetsmarknaden. År 2002 arbetade 50 % av kvinnorna inom den offentliga\r\nsektorn och 50 % inom den privata. För männen var motsvarande andel 18 %\r\nrespektive 82 %.\r\nAv de som är anställda i staten är det en närapå jämn\r\nprocentuell fördelning. 6 % av kvinnorna och 6 % av männen arbetar inom\r\ndenna sektor. Detta ger en könsfördelning på 48 % kvinnor och 52 % män.\r\n34 % av kvinnorna och 9 % av männen arbetar inom den kommunala sektorn,\r\nvilket ger en könsfördelning på 79 % kvinnor och 21 % män. I landstingen\r\när 10 % av kvinnorna och 3 % av männen sysselsatta, vilket ger en fördelning\r\nmellan könen på 80 % kvinnor och 20 % män.\r\nKvinnorna har 83 % av männens\r\nlöner. Om resultaten standardvägs med hänsyn till ålder och utbildning är\r\nandelen fortfarande 83 %. Om även sektorer, arbetstid och yrkesgrupp vägs\r\nin uppgår kvinnors lön till 92 % av männens.\r\nInom offentlig sektor uppgår\r\nkvinnors lön till 82  % av männens (standardvägt 90). Bland de kommunalt\r\nanställda är förhållandet 90 (95), bland anställda i landsting 71 (98)\r\noch i staten 84 (92). I privat sektor uppgår kvinnors lön till 85 % av\r\nmännens (uppgift om standardvägd siffra saknas).\r\nSkillnader i lön kan\r\nockså jämföras inom olika kategorier av arbetstagare. Bland arbetare har\r\nkvinnor 91 % av männens löner utan standardvägning, med standardvägning\r\när siffran 93 %. För tjänstemännen är motsvarande siffror 77 respektive\r\n87 %. Om båda grupperna läggs samman uppgår kvinnors lön till 87 % av\r\nmännens utan standardvägning och 91 % med.\r\nAv SCB:s statistik framgår\r\nockså att lönespridningen inom respektive yrkeskategori i allmänhet är\r\nmindre för kvinnor än för män.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet\r\nkan bara konstatera att löneskillnaderna mellan kvinnor och män består\r\ntrots att frågan under lång tid haft hög politisk prioritet. Frågan var\r\nt.ex. en av de två frågor som statsministern lyfte fram på jämställdhetsområdet\r\ni regeringsförklaringen tidigare i år. Enkelt uttryckt kan problemet med\r\nojämställda löner sägas vara tudelat. Det ena är att kvinnor och män skall\r\nfå lika lön för lika eller likvärdigt arbete, dvs. det som jämställdhetslagen\r\nföreskriver och som JämO följer upp. Det andra handlar om att kvinnor och\r\nmän är separerade på arbetsmarknaden på grund av dess struktur och sätt\r\natt fungera.\r\nOsakliga löneskillnader som beror på kön är att betrakta\r\nsom diskriminering och strider mot jämställdhetslagen. Efter de ändringar\r\nsom trädde i kraft den 1 januari 2001 (prop. 1999/2000:143, bet. 2000/01:AU3)\r\nkräver lagen att arbetsgivaren bl.a. skall kartlägga och analysera\r\nbestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor som tillämpas\r\nhos arbetsgivaren. Syftet med kartläggningen och analysen är att upptäcka,\r\nåtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor\r\nmellan kvinnor och män. Skillnader som i det sammanhanget upptäcks skall\r\nåtgärdas inom tre år. Lagen har emellertid en begränsad räckvidd, då den\r\när ett instrument för att analysera och åtgärda löneskillnader på\r\nföretagsnivå/myndighetsnivå. Lagen ger därmed inte grund för att förändra de\r\nstora, strukturella löneskillnader som finns mellan kvinnodominerade\r\nyrkesgrupper i den offentliga sektorn och mansdominerade grupper i den\r\nprivata sektorn. I den nyssnämnda propositionen utlovade regeringen en\r\nuppföljning av ändringarna i jämställdhetslagen.\r\nI skrivelsen anger\r\nregeringen att den, om så krävs, är beredd att skärpa lagen ytterligare.\r\nEn nationell handlingsplan för att avskaffa könsdiskriminerande löneskillnader\r\nskall därför tas fram under mandatperioden.\r\nVid den hearing (se bilaga\r\n2) som utskottet höll den 21 oktober 2003 var både JämO, Claes Borgström,\r\noch Medlingsinstitutets generaldirektör, Anders Lindström, av den meningen\r\natt en utvärdering av ändringarna i jämställdhetslagen lämpligen bör anstå,\r\ni vart fall till dess att de pågående eller kommande avtalsrörelserna\r\nhar slutförts och effekten av dessa kan bedömas. De löneavtal som för\r\nnärvarande är i kraft träffades så kort inpå ändringarna i jämställdhetslagen\r\natt de inte fick något reellt genomslag. Utskottet delar denna bedömning\r\noch noterar samtidigt att regeringen i skrivelsen angett att utvärderingen\r\nbör ske någon gång under mandatperioden.\r\nHär kan också nämnas att\r\nMedlingsinstitutet i regleringsbrevet för 2003 fick i uppdrag av regeringen\r\natt vid sina överläggningar med arbetsmarknadens parter om pågående och\r\nkommande avtalsförhandlingar fästa uppmärksamhet på vikten av att de\r\ncentrala kollektivavtalen konstrueras så, att avtalen främjar de lokala\r\nparternas arbete med lönefrågor ur ett jämställdhetsperspektiv.\r\nMedlingsinstitutet skall samråda med JämO i samband med genomförandet av\r\nuppdraget.\r\nUppdraget skall avrapporteras till regeringen i december 2003.\r\nFör att\r\nöka kunskapen om varför könssegregeringen på arbetsmarknaden består och\r\nvar hindren för ökad integrering finns har regeringen tillsatt en utredning,\r\nUtredningen om den könssegregerade svenska arbetsmarknaden (dir. 2003:18).\r\nUtredaren skall i första hand dels analysera vad som påverkar kvinnors\r\noch mäns yrkesval, vad det är som påverkar kvinnors och mäns karriärvägar\r\ni förvärvslivet och vilka faktorer som styr att könssegregering finns på\r\narbetsplatser, dels undersöka om personer av det kön som är starkt\r\nunderrepresenterat på en sektor av arbetsmarknaden är mer benägna att yrkesväxla\r\noch vilka faktorer som i så fall styr detta.\r\nUtredaren skall också bl.a.\r\nlämna en översiktlig redogörelse för de mer betydande åtgärder som har\r\ngenomförts under senare tid för att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden\r\noch översiktligt analysera de effekter åtgärderna har haft. Utredaren\r\nskall även granska hur könssegregeringen på den svenska arbetsmarknaden\r\nförändrades under 1990-talet samt belysa hur den könssegregerade\r\narbetsmarknaden påverkar invandrade kvinnors och mäns ställning och deltagande\r\ni arbetslivet.\r\nUtskottet kan hålla med motionärerna om att det krävs en\r\nallmän press uppåt på de kvinnodominerade yrkena inom skola, vård och\r\nomsorg. Statusen för dessa yrken måste höjas. Utskottet kan också hålla\r\nmed dem om att det är många faktorer som styr löneutvecklingen och instämma\r\ni deras beskrivning av vad löneklyftorna leder till.\r\nVad gäller frågan\r\nom att en konkurrensutsättning och ett brytande av de s.k. offentliga\r\nmonopolen skulle vara en lämplig väg mot mer jämställda löner har utskottet\r\navstyrkt motsvarande yrkanden vid ett flertal tidigare tillfällen (se t.\r\nex. bet. 2002/03:AU3). Utskottet har vid dessa tillfällen bl.a. uttalat\r\natt det i stället handlar om att ge parterna verktyg för att i förhandlingar\r\noch avtal åstadkomma mer jämställda löner, vilket har skett genom de nya\r\nreglerna om lönekartläggning och löneanalys i jämställdhetslagen.\r\nI fråga\r\nom de synpunkter som Centerpartiet för fram angående möjligheterna att ta\r\ndel av löneförmåner har utskottet svårt att se vad riksdagen skulle kunna\r\ngöra för att underlätta för kvinnor att ta del av sådana. Enligt utskottet\r\när det en fråga som måste lösas mellan parterna. Utskottet vill dock\r\nframhålla att de i föregående stycke nämnda reglerna om lönekartläggning\r\noch löneanalys även är tänkta att synliggöra skillnader i fråga om\r\nlöneförmåner.\r\nSammanfattningsvis kan utskottet konstatera att det pågår\r\narbete med att sprida metoder och verktyg för att åstadkomma mer jämställda\r\nlöner. Bakomliggande faktorer, som den könssegregerade arbetsmarknaden,\r\nanalyseras. Effekterna av ändringarna i jämställdhetslagen kommer att\r\nutvärderas om ytterligare någon tid. Regeringen kommer också att ta fram\r\nen handlingsplan mot ojämställda löner. Utskottet kan därför inte se att\r\ndet finns anledning för riksdagen att nu ta några initiativ på området.\r\nMotionerna A4 yrkandena 5-7 (fp), A293 (fp), A302 yrkandena 10, 11 och 13\r\n(c), A307 yrkandena 3, 4, 8 och 9 (fp) samt A371 yrkande 10 (kd) avstyrks.\r\n\r\nMäns våld mot kvinnor, prostitution och handel med kvinnor för sexuella\r\nändamål\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI detta avsnitt behandlas motioner\r\nsom bl.a. tar upp frågor om mäns våld mot kvinnor och s.k. hedersvåld.\r\nUtskottet redovisar uppgifter om det arbete som pågår för att motverka\r\nvåld mot kvinnor och konstaterar att frågan är prioriterad i politiken.\r\nMotionerna avstyrks bl.a. med hänvisning till pågående projekt.\r\nJämför\r\nreservationerna 9 (fp), 10 (v) och 11 (c).\r\nSkrivelsen\r\nMäns våld mot\r\nkvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. Det utgör ett hinder för den\r\nenskilda kvinnans rättstrygghet och är samtidigt ett hinder för den\r\nfortsatta utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män.\r\nI skrivelsen\r\nkonstaterar regeringen att mycket har hänt sedan Kvinnovåldskommissionen\r\ntillsattes 1993 med uppdrag att ur ett kvinnoperspektiv göra en översyn\r\nav frågor som rör mäns våld mot kvinnor och föreslå åtgärder för att\r\nmotverka sådant våld. Kvinnovåldskommissionens arbete resulterade i\r\npropositionen Kvinnofrid som godkändes av riksdagen 1998. I skrivelsen lämnas\r\nen redogörelse för det arbete som därefter har vidtagits för att motverka\r\nmäns våld mot kvinnor.\r\nRegeringen anger att bl.a. kvinnofridsreformens\r\nomfattande åtgärdsprogram kommer att följas upp i det fortsatta arbetet.\r\nEn utredare kommer att få i uppdrag att utvärdera de olika myndighetsuppdragen\r\nur ett könsmaktsperspektiv för att ta reda på vilken effekt reformen fått\r\nför de utsatta kvinnorna. Samtidigt kommer en utredare att tillkallas för\r\natt utreda en ombildning av Rikskvinnocentrum till ett nationellt institut.\r\nEn interdepartemental arbetsgrupp har också tillsatts för att arbeta med\r\nfrågor om s.k. hedersvåld.\r\nDen 1 juli 2002 infördes ett nytt brott -\r\nmänniskohandel för sexuella ändamål - i brottsbalken. Straffbestämmelsen\r\nutgör ett bättre verktyg för polis och åklagare i både det nationella och\r\ninternationella arbetet mot handel med människor. Brottet bidrar också\r\ntill att bättre synliggöra fenomenet handel med människor.\r\nEtt arbete\r\npågår också med att utarbeta ett förslag till en nationell handlingsplan\r\nför det fortsatta arbetet med att bekämpa prostitution och handel med\r\nmänniskor, särskilt kvinnor och barn. Regeringen överväger samtidigt\r\nförslag om att utvidga kriminaliseringen av handel med människor för\r\nsexuella ändamål.\r\nArbetet mot mäns våld mot kvinnor är en viktig fråga för\r\nSverige även i internationella sammanhang.\r\nMotionerna\r\nFolkpartiet tar\r\ni motion A4 (yrk. 9) upp frågan om våld mot kvinnor. Partiet slår fast\r\natt våld mot kvinnor är ett ytterst allvarligt brott och föreslår en rad\r\nolika åtgärder. Bland annat bör det införas en försöksverksamhet med\r\nintensivövervakning med elektronisk kontroll av män som inte kan förmås\r\natt respektera ett utfärdat besöksförbud. Kommunerna borde ta fram en\r\nhandlingsplan för hur våldsutsatta kvinnor skall hjälpas. Enligt nuvarande\r\nuppdelning betraktas våld mot kvinnor av svensk härkomst som ett justitieärende\r\nmedan ansvaret för våld mot kvinnor med annan etnisk bakgrund ligger på\r\nintegrationsministern. Denna uppdelning är inte bra. Att särskilja våldet\r\nmot invandrargrupper bidrar till att skapa gränser i samhället och ett\r\n\"dubbelt\" utanförskap. Ansvaret att bekämpa våld mot kvinnor bör därför\r\nalltid åligga justitieministern.\r\nFrågan om jämställdhetspolitikens ansvar\r\nför invandrade kvinnor och män tas upp av Vänsterpartiet i motion A280.\r\nDär anförs att jämställdheten har blivit ett verktyg som används alltmer\r\nför att förklara skillnader i beteendemönster mellan personer med utländsk\r\nbakgrund och svenskar. Detta gäller inte minst när man försöker förklara\r\ndet s.k. hedersrelaterade våldet. Det icke-svenska och icke-jämställda\r\nkulturella bagaget har härmed kommit att bli det som främst förklarar\r\nkvinnoförtryck och det som benämns patriarkalisk kontroll. Genom den\r\nkunskap som finns om det strukturella, sexualiserade våldet bör vi kunna\r\nse och hantera skillnader utan att fastna i stereotypa och stigmatiserande\r\nbilder av kvinnor och män. En aktiv integrations- och jämställdhetspolitik\r\när två viktiga verktyg i arbetet för att montera ned förtryckande strukturer.\r\nDessa verktyg måste i mycket större utsträckning aktivt samagera. Av den\r\norsaken bör regeringen i det fortsatta arbetet med s.k. hedersrelaterat\r\nvåld och frågor som anknyter till detta ta i beaktande att det är\r\njämställdhetspolitiken som har det främsta ansvaret.\r\nI motion A302 anser\r\nCenterpartiet att JämO bör få ett särskilt uppdrag att granska\r\nförsäkringsbolagens försäkringsvillkor i de delar där det berör våld mot kvinnor\r\n(yrk. 18).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet kan inledningsvis\r\nnotera att det under den allmänna motionstiden har väckts motioner som\r\nrör liknande frågor och som kommer att behandlas av andra utskott.\r\nMäns\r\nvåld mot kvinnor är det mest extrema uttrycket för den obalans som råder\r\ni maktförhållandet mellan kvinnor och män. Misshandel och sexuella övergrepp\r\nmot kvinnor är till stor del en form av dold maktutövning som sker i hemmen\r\nmellan personer som står varandra nära. Våldet förekommer i alla\r\nsamhällsklasser och yrkesgrupper och riktar sig mot alla kvinnor.\r\nÅr 1998\r\ninleddes ett omfattande arbete med att på olika sätt verka för att minska\r\nmäns våld mot kvinnor. Startpunkten var den s.k. Kvinnofridsreformen som\r\ninnehöll en rad åtgärder både i form av ny lagstiftning, olika former av\r\nmyndighetsuppdrag och satsningar på information m.m.\r\nDen senaste\r\nlagändringen i syfte att motverka våld i nära relationer trädde i kraft i\r\nseptember i år och avser besöksförbudslagen. I samband med att justitieutskottet\r\ni maj 2003 behandlade dessa lagändringar hade utskottet också uppe yrkanden,\r\nmotsvarande det som Folkpartiet nu för fram, om att det skall införas\r\nmöjligheter till elektronisk övervakning av besöksförbud (bet. 2002/03:JuU17).\r\nJustitieutskottet avstyrkte då yrkandet bl.a. med hänvisning till att\r\ntekniken på området inte är tillräckligt utvecklad. Arbetsmarknadsutskottet\r\nhar inte anledning att göra någon annan bedömning.\r\nUnder senare år har\r\nvåld och hot mot flickor och kvinnor som tillhör olika etniska och religiösa\r\ngrupper uppmärksammats alltmer. Som framhålls av både Folkpartiet och\r\nVänsterpartiet spelar såväl integrations- som jämställdhetspolitiken en\r\nviktig roll för att motverka denna typ av våld.\r\nMed anledning av de\r\nsynpunkter som Vänsterpartiet för fram om att jämställdhetspolitiken skall\r\nha det främsta ansvaret vill utskottet påminna om det mycket omfattande\r\narbete som genomförts inom ramen för Kvinnofridsreformen, och som avser\r\nalla former av våld mot kvinnor oavsett etnisk, social, religiös eller\r\nannan tillhörighet. Det är därför mycket positivt att regeringen nyligen\r\nhar beslutat tillkalla en utredare med uppdrag att utvärdera dessa uppdrag\r\nur ett könsmaktsperspektiv (dir. 2003:112). Utredaren skall göra en samlad\r\nanalys av eventuella hinder och strukturer som motverkar ett könsmedvetet\r\narbete på de områden som dessa uppdrag gällde.\r\nUtskottet vill dessutom\r\nunderstryka att arbetet med att motverka kvinnovåld inte i första hand\r\nhandlar om lagstiftning utan till stor del om att sprida och påverka\r\nattityder. Som exempel på sådant arbete kan nämnas det initiativ som\r\nSocialstyrelsen tog under 2002 till en formaliserad myndighetssamverkan,\r\nNationell myndighetssamverkan för kvinnofrid. I denna ingår förutom\r\nSocialstyrelsen bl.a. Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet,\r\nBrottsoffermyndigheten, Ungdomsstyrelsen, Riksåklagaren, Integrationsverket\r\noch JämO. Inom ramen för samverkan har det skapats en s.k. kvinnofridsportal,\r\nsom är ett faktacentrum på Internet med information om mäns våld mot\r\nkvinnor. Portalen vänder sig till alla de poliser, åklagare, sjuksköterskor,\r\nläkare, socialarbetare m.fl. yrkesgrupper som möter kvinnor som utsatts\r\nför mäns våld.\r\nHär kan också påminnas om det Nationella råd för kvinnofrid\r\n(N2000/4532/JÄM) som regeringen inrättade i maj 2000 i syfte att stärka\r\narbetet mot mäns våld mot kvinnor och för att fånga upp områden som inte\r\nomfattats av Kvinnofridspropositionen. Rådet har haft i uppgift att\r\nkoncentrera sig bl.a. på insatser för män som misshandlar kvinnor och på\r\nvåld mot invandrade kvinnor. Rådet har också haft till uppgift att sprida\r\nerfarenheter om dessa frågor och synliggöra forskning gällande våld i\r\nnära relationer. Rådet lämnade sin slutrapport - Råd för Kvinnofrid -\r\ntill regeringen den 13 juni 2003. Bland de skrifter som rådet har givit\r\nut kan nämnas Vi skulle inte bli svenskar. Vi skulle lyda - om våld mot\r\nkvinnor och flickor från andra kulturer än den svenska.\r\nÄven om det\r\nallmänna arbetet mot kvinnovåld är av stor betydelse är utskottet övertygat\r\natt det dessutom krävs särskilda insatser för att ge stöd och hjälp till\r\nde flickor och kvinnor som är utsatta för s.k. hedersrelaterat våld. Dessa\r\nflickors och unga kvinnors vardag präglas av ofrihet, tvång, hot och våld.\r\nDet kan röra sig om allt från extrem kontroll från anhöriga och att de\r\nlovas bort för giftermål till att de hindras att leva som andra ungdomar.\r\nDe blir extra utsatta då den närmaste familjen och släkten ofta tar parti\r\nmot dem.\r\nFör att öka skyddet för dessa kvinnor har regeringen initierat\r\nen rad insatser som berör t.ex. skola, omsorg, polis och socialtjänst och\r\nsom huvudsakligen är inriktade på förebyggande arbete och ett bättre skydd\r\nav individen.\r\nVad gäller Folkpartiets önskemål om kommunala handlingsplaner\r\nför skyddat boende för utsatta kvinnor vill utskottet understryka att\r\ndetta i första hand är en uppgift för kommunerna.\r\nRegeringen har dock\r\nsatt i gång ett allmänt arbete för att de fortsatta insatserna som berör\r\ndessa frågor skall bli mer konkreta och drivas både på statlig, regional\r\noch kommunal nivå. Till exempel fick länsstyrelserna i storstadslänen\r\n2002 2 miljoner kronor för en kartläggning av behoven av skyddat boende\r\noch för att samordna kommunernas insatser på området. För andra halvåret\r\n2003 har regeringen avsatt 20 miljoner till arbetet med skyddat boende m.\r\nm., och ytterligare 100 miljoner kronor har avsatts för perioden 2004-2006.\r\n\r\nKvinnojourerna spelar också en viktig roll för dessa grupper. År 2002\r\nfick Socialstyrelsen 7 miljoner kronor extra för att bl.a. utveckla\r\nkvinnojourernas verksamhet för flickor och kvinnor med utländsk bakgrund.\r\nI budgetpropositionen för 2004 föreslår regeringen att ytterligare 9\r\nmiljoner kronor skall gå till kvinno- och mansjourernas verksamhet.\r\nRegeringen\r\nkommer också att tillsätta en utredare med uppdrag att utreda en ombildning\r\nav Rikskvinnocentrum till ett nationellt institut. Inom ramen för denna\r\nutredning skall även frågan om en nationell kristelefon ingå.\r\nUtöver\r\ndetta vidtas en rad informations- och utbildningssatsningar.\r\nVad gäller\r\nFolkpartiets synpunkt om ansvarsfördelningen inom regeringen för vissa av\r\ndessa frågor vill utskottet påminna om att det inte ankommer på riksdagen\r\natt avgöra den saken. Utskottet vill dock erinra om vad som anförts ovan\r\ni avsnittet Inriktningen av jämställdhetspolitiken om jämställdhetsintegrering,\r\ndvs. att jämställdhetsaspekterna skall beaktas i alla politiska överväganden\r\ninom alla politikområden.\r\nSammantaget innebär det anförda att utskottet\r\ninte anser att det finns anledning för riksdagen att göra något\r\ntillkännagivande med anledning av motionerna A4 yrkande 9 (fp) och A280 (v) som\r\ndärför avstyrks.\r\nAvslutningsvis tar utskottet upp Centerpartiets önskemål\r\ni motion A302 om att JämO bör få ett särskilt uppdrag att granska\r\nförsäkringsbolagens försäkringsvillkor i de delar som de berör våld mot kvinnor.\r\nUtskottet anser inte att det bör ankomma på riksdagen att uttala sig om\r\nJämO bör få ett sådant uppdrag. Motion A302 yrkande 18 (c) avstyrks därför.\r\n\r\nMän och jämställdhet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI detta avsnitt\r\nbehandlas motioner som gäller föräldraförsäkringen, mansrollen och\r\nfördelningen av det obetalda hemarbetet. Utskottet redovisar vissa uppgifter\r\nom tidsanvändning hos kvinnor och män. Utskottet konstaterar att frågan\r\nom männens roll i jämställdhetsarbetet är prioriterad i politiken. Motionerna\r\navstyrks bl.a. med hänvisning till pågående projekt.\r\nJämför reservation\r\n12 (kd).\r\nSkrivelsen\r\nJämställdhet handlar om att kvinnor och män skall\r\ninneha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det innebär att\r\nmän likaväl som kvinnor skall delta i jämställdhetsarbetet och att arbetet\r\nhandlar om att förändra villkoren för både kvinnor och män.\r\nTidigare\r\narbete med män och jämställdhet har varit inriktat på att söka efter och\r\nmöjligen förändra värderingar och attityder hos den enskilde mannen. Senare,\r\nnär forskningen om kvinnors och mäns maktrelation, den s.k. genusforskningen,\r\nvuxit sig allt starkare har också detta perspektiv utvecklats i\r\njämställdhetspolitiken.\r\nI skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av de\r\ninsatser som har gjorts sedan 1999.\r\nRegeringen konstaterar att män alltid\r\nhar varit normen. Länge var jämställdhetsarbetet i mångt och mycket enbart\r\nen fråga för det kön som varit underordnat i könsmaktssystemet, dvs.\r\nkvinnan. Med män och jämställdhet som ett prioriterat område i\r\njämställdhetspolitiken, vill regeringen sätta fokus på att män skall inse att\r\ndessa förhållanden stadfäster ett odemokratiskt system som drabbar alla\r\nmänniskor.\r\nDet är med denna utgångspunkt som regeringen avser att arbeta\r\nvidare med dessa frågor och verka för att problematiken kring maskulinitet\r\nsamt män och våld också förs fram i internationella forum.\r\nMotioner\r\nI\r\nmotion A371 konstaterar Kristdemokraterna att få pappor är hemma längre\r\ntid med sina barn än den lagstadgade pappamånaden. En jämnare fördelning\r\nskulle ge många positiva effekter för familjestabiliteten och jämställdheten\r\noch leda till en förbättrad kontakt mellan papporna och deras barn. Det\r\nbör dock inte ske genom lagstiftning om ytterligare pappamånader, eftersom\r\nmålet skall vara att pappor väljer att vara hemma med sina barn, inte\r\ntvingas till det. Statistiken visar att uttaget av pappaledighet varierar\r\növer landet. Därför bör studier göras av det varierande uttaget för att\r\nidentifiera vilka faktorer som stimulerar ett ökat uttag (yrk. 19).\r\nI\r\nmotion Sf404 (yrk. 15) tar Kristdemokraterna upp frågan om att uppvärdera\r\ndet obetalda hemarbetet.\r\nI en motion Ju478 tar Miljöpartiet upp frågan\r\nom mansrollen i jämställdhetsarbetet och pekar på att män liksom kvinnor\r\nunderställs föreskrivna normer om hur de skall bete sig som man respektive\r\nkvinna. Av det skälet är det viktigt att männens roll undersöks, analyseras\r\noch förändras. Detta sker lämpligen i en tvärpolitisk utredning med uppdrag\r\natt analysera den nya mansrollen och hur den skall föras ut till allmänheten\r\n(yrk. 12). För att hålla frågan om mansrollens konsekvenser inom samhällets\r\nalla områden levande bör regeringen låta anordna bl.a. nationella konferenser\r\ni frågan (yrk. 14).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nDet gällande målet för\r\nden övergripande jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha\r\nsamma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden.\r\nDetta innebär en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter\r\ntill ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om\r\nföretagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet.\r\nDet innebär också lika tillgång till utbildning och möjligheter till\r\nutveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar\r\nför hem och barn samt frihet från könsrelaterat våld.\r\nUnder lång tid var\r\njämställdhet en fråga som nästan enbart engagerade kvinnor. Männen saknades\r\nmer eller mindre i arbetet. För att de ovan angivna målen skall kunna\r\nförverkligas krävs emellertid att såväl kvinnor som män tar en aktiv roll\r\ni det nödvändiga förändringsarbetet.\r\nDet är av den anledningen som frågan\r\nom männens roll i jämställdhetsarbetet under flera år har varit en\r\nprioriterad fråga i svensk politik. En rad olika insatser har också gjorts.\r\nSom exempel kan nämnas projektet Män och jämställdhet som startade 1999.\r\nSyftet med projektet har varit att öka kunskaperna om vilka hinder som\r\nfinns och vilka ytterligare insatser som behövs för att öka mäns deltagande\r\ni jämställdhetsarbetet. En referensgrupp med representanter för bl.a.\r\npolitiska partier, arbetsmarknadens parter och forskarvärlden har varit\r\nknuten till projektet. En slutrapport av Tomas Wetterberg, Vill man ha\r\njämställdhet?, lämnades i april 2002. I projektet har man försökt finna\r\nsvaren på varför så få män deltar i jämställdhetsarbetet, varför så få\r\nmän söker sig till yrken som i dag är kvinnodominerade och varför män tar\r\nut så lite föräldraledighet. I rapporten söker man också svaren på varför\r\ndet fortfarande är många män som misshandlar den kvinna de lever med. Den\r\ninnehåller en rad förslag till åtgärder på en mängd områden, bl.a. utvidgad\r\nföräldrautbildning på mödravårdscentraler/familjecentraler, utvidgat antal\r\npappadagar, förlängd föräldrapenning och insatser riktade mot män som\r\nmisshandlar kvinnor.\r\nHär kan också nämnas att Nordiska ministerrådet som\r\nett av tre teman för det nordiska jämställdhetsarbetet 2001-2005 har valt\r\nMän och jämställdhet. Under åren 2001 och 2002 initierade Nordiska\r\nministerrådet en inventering av nordisk mansforskning, och förslag finns om\r\natt skapa ett gemensamt forskningsprogram om män och jämställdhet. Av\r\nNordiska rådets handlingsplan för det nordiska jämställdhetssamarbetet\r\n2003 anges att planeringen av forskningsprogrammet Den nordiska mannen?\r\ngår vidare under 2003.\r\nSom framgår av det ovan anförda är männens roll\r\ni jämställdhetsarbetet en prioriterad fråga i politiken. Ett fortlöpande\r\narbete med att utveckla området pågår. Utskottet anser inte att det är\r\npåkallat med några ytterligare åtgärder med anledning av motionen. Motion\r\nJu478 yrkandena 12 och 14 (mp) avstyrks därför.\r\nUtskottet övergår nu\r\ntill att behandla de synpunkter som Kristdemokraterna för fram om betydelsen\r\nav en uppvärdering av det obetalda hemarbetet och om att det bör göras en\r\nanalys av skillnader i uttag av föräldraförsäkring.\r\nVad först gäller\r\nfrågan om uttag av föräldraförsäkring så behandlade utskottet ett motsvarande\r\nyrkande i februari i år (bet. 2002/03:AU3). I det sammanhanget lämnade\r\nutskottet en redovisning för utredningar m.m. som rör föräldraledighetsuttag\r\netc. Utskottet avstyrkte yrkandet och uttalade bl.a. följande.\r\nUtskottet\r\nkan instämma med Kristdemokraterna att det behövs kännedom om vilka\r\nfaktorer som stimulerar ett ökat uttag av föräldraledighet. Som framgått\r\nfinns redan vissa kunskaper på detta område. Det kan finnas anledning\r\ntill ytterligare och djupare analyser, men enligt utskottets mening finns\r\ninget skäl för riksdagen att bestämma om, hur, när och av vem sådana\r\nundersökningar bör göras.\r\nHär kan nämnas att efter utskottets senaste\r\nuttalande har bl.a. den s.k. Långtidsutredningen i en bilaga gjort en\r\nstudie av kopplingen mellan föräldrars tidsmässiga fördelning av ansvaret\r\nför barn och jämställdheten på arbetsmarknaden (bil. 12 till LU2003, SOU\r\n2003:36).\r\nUtskottet, som inte finner anledning att nu göra någon annan\r\nbedömning än tidigare, avstyrker motion A371 yrkande 19 (kd).\r\nVad härefter\r\ngäller frågan om det obetalda hemarbetet vill utskottet inledningsvis\r\nframhålla att en av de viktigaste uppgifterna för såväl jämställdhets-\r\nsom familjepolitiken är att både kvinnor och män skall kunna kombinera\r\nansvaret för barn med arbetet för sin försörjning. I dag råder tyvärr\r\ninte jämställdhet inom detta område. Statistik visar att kvinnorna svarar\r\nför en långt större del av det obetalda arbetet än männen.\r\nRegeringen\r\nhar låtit göra analyser av människors vardagsliv under den senaste\r\ntioårsperioden. Några slutsatser som kan dras är att kvinnor och män har\r\nblivit mer lika i sin tidsanvändning de senaste tio åren men att kvinnor\r\nfortfarande utför den största delen av det obetalda hemarbetet medan männen\r\nutför den största delen av det betalda marknadsarbetet, att tiden till\r\nproduktiva verksamheter (summan av betalt och obetalt arbete) minskar,\r\natt männen sett över veckans samtliga dagar minskat sin tid med förvärvsarbete\r\nmed en halvtimme per dag, att småbarnspapporna arbetar mindre i dag än\r\nför tio år sedan, att kvinnor och män fortfarande utför lika mycket arbete\r\ntotalt sett och att både män och kvinnor har fått ökad fri tid.\r\nAtt\r\nkvinnorna tar på sig en större del av det obetalda arbetet och i många\r\nfall även är de som väljer att stanna hemma med barnen när de är små har\r\nvisat sig ha betydelse för kvinnors löne- och karriärutveckling. Vid den\r\nhearing som utskottet höll den 21 oktober 2003 (se bilaga 2) uppgav flera\r\nav föredragshållarna att en faktor som påverkar att kvinnor halkar efter\r\ni löneutvecklingen är att föräldralediga ofta inte kommer i åtnjutande av\r\nlönepåslag och kompetensutveckling i samma omfattning som de som är\r\nnärvarande på arbetsplatsen. Den eftersläpning som detta leder till är mycket\r\nsvår att kompensera för senare.\r\nUtskottet anser bl.a. mot bakgrund av\r\ndetta att en av de viktigaste faktorerna i detta sammanhang är\r\nföräldraförsäkringen. Den bidrar till att förbättra jämställdheten såväl i\r\narbetslivet som i hemmet. Utformningen av föräldraförsäkringen ger uttryck\r\nför en tydlig vilja att andelen män som tar ut föräldrapenning och antalet\r\nuttagna dagar bland de män som tar ut föräldrapenning skall öka.\r\nLösningen\r\när därför inte, som utskottet uppfattar Kristdemokraternas förslag, att\r\nskapa ett system som ger ökade möjligheter för den ene av två föräldrar\r\natt stanna hemma och ta hand om hushåll och barn. I stället krävs att\r\nbåda tar aktiv del i hemarbetet. Utskottet välkomnar därför att regeringen\r\naviserat att den kommer att tillsätta en utredning med uppgift att se\r\növer hur föräldraförsäkringen kan göras mera flexibel och hur den bättre\r\nkan bidra till att ge barnen tillgång till båda sina föräldrar.\r\nMed\r\nhänvisning till det anförda anser utskottet inte att det finns anledning\r\nför riksdagen att göra något tillkännagivande med anledning av motion\r\nSf404 yrkande 15 (kd), som därför avstyrks.\r\nSexualiseringen av det\r\noffentliga rummet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet behandlar i detta\r\navsnitt ett motionsyrkande som begär att det skall tillsättas en utredning\r\nom hur sexualiseringen av det offentliga rummet påverkar kvinnors\r\nrörelsefrihet. Motionen avstyrks med hänvisning till den expertgrupp som\r\nregeringen avser att tillsätta.\r\nJämför reservation 13 (v).\r\nSkrivelsen\r\nSamhället\r\npräglas av en tilltagande sexualisering där kvinnors kroppar används för\r\natt dra uppmärksamheten till och sälja en vara eller tjänst. Kvinnor och\r\nflickor objektifieras och sexualiseras i annonser, massmedier och på\r\nInternet. I dessa medier exponeras också män på ett fördomsfullt sätt.\r\nMedierna bidrar härigenom till konstruktionen av en stereotyp maskulinitet.\r\n\r\nSamhällets jämställdhetssträvanden motverkas av spridningen av starka\r\nkommersiella intressen som förmedlar budskapet att manlighet står för\r\nmakt och kvinnlighet för underordning och passivitet. Denna utveckling är\r\noroväckande och utgör ett allvarligt hinder för jämställdhet mellan kvinnor\r\noch män.\r\nÄven om det inte finns något entydigt samband mellan mediebudskapets\r\ninnehåll och dess effekt på mottagarna, så bidrar en ständig exponering\r\nav dessa bilder till en normalisering, en avtrubbning där vi riskerar att\r\ninte längre reagera på könsförtryck, trakasserier och sexualiserat våld.\r\nSituationen är oroväckande och det föreligger ett stort behov av mer\r\nkunskap. Regeringen avser att inrätta en särskild expertgrupp som kan\r\nbistå regeringen med råd och idéer.\r\nMotion\r\nI motion So419 tar Vänsterpartiet\r\nupp frågan om sexualiseringen av det offentliga rummet och konstaterar\r\natt det i reklamen presenteras en tydlig könsstereotyp bild vad gäller\r\nleksaker och kläder. Partiet välkomnar de förslag som läggs fram i skrivelsen\r\nom att tillsätta en expertgrupp för att arbeta med dessa frågor och\r\nföreslår att regeringen därutöver tillsätter en utredning där en analys\r\ngörs av hur sexualiseringen av det offentliga rummet påverkar kvinnors\r\nrörelsefrihet (yrk. 2).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet delar de\r\nsynpunkter som både regeringen och Vänsterpartiet för fram om betydelsen\r\nav de budskap om könsroller som förmedlas i media och genom reklam. Frågor\r\nom reklamens och massmedias betydelse för utvecklingen av könsrollerna\r\nhar under senare år börjat att uppmärksammas alltmer. Som exempel kan\r\nnämnas att en av de fem huvudfrågor som EU-kommissionen pekat ut i sin\r\nramstrategi för jämställdhet för åren 2001-2005 är att \"motverka stereotypa\r\nbilder av kvinnor och män och att förändra beteenden, attityder, normer\r\noch värderingar som bestämmer och påverkar könsrollerna i samhället\".\r\nUtskottet\r\nkan konstatera att dessa frågeställningar är relativt nya och att behovet\r\nav kunskap är stort. Utskottet ser därför positivt på det initiativ som\r\nregeringen har tagit för att inrätta en särskild expertgrupp som kan bistå\r\nregeringen med råd och idéer i frågor om sexualiseringen av det offentliga\r\nrummet.\r\nMot den bakgrunden och med hänvisning till att området utgör ett\r\nav de fokusområden som regeringen pekat ut för jämställdhetsarbetet under\r\nmandatperioden kan utskottet inte se att det utöver detta finns anledning\r\natt tillsätta en utredning i enlighet med Vänsterpartiets önskemål. Motion\r\nSo419 yrkande 2 avstyrks.\r\nÖvriga frågor\r\nJämställdhetslagen m.m.\r\nUtskottets\r\nförslag i korthet\r\nI detta avsnitt behandlas motioner med anknytning till\r\njämställdhetslagen. Det gäller bl.a. betydelsen av jämställdhetsplanerna\r\noch reglerna om lönekartläggning. Frågor om en översyn av lagen och om\r\nnivån på skadestånden i jämställdhetsmål tas också upp. Utskottet, som\r\nnoterar att de ändringar i lagen som genomfördes för ett par år sedan\r\nkommer att utvärderas, avstyrker motionerna.\r\nJämför reservationerna 14\r\n(kd), 15 (v) och 16 (fp, c).\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\nJämställdhetslagen\r\n(1991:433) innehåller förutom en samverkansregel två grupper av materiella\r\nregler, aktiva åtgärder och förbud mot diskriminering. I den förra gruppen\r\nav regler finns en bestämmelse (5 §) som anger att arbetsgivaren skall\r\nunderlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena\r\nförvärvsarbete och föräldraskap.\r\nLagen skärptes med verkan fr.o.m. den 1\r\njanuari 2001 efter förslag i proposition 1999/2000:143.\r\nLagens\r\ndiskrimineringsförbud samordnades med övrig lagstiftning mot diskriminering i\r\narbetslivet när det gäller skyddsnivå, terminologi och struktur.\r\nDiskrimineringsförbudet utvidgades till att omfatta arbetssökande under hela\r\nanställningsförfarandet och gäller även om inte något anställningsbeslut\r\nfattats. De tidigare presumtionsreglerna avskaffades liksom de bevisregler\r\nsom innebar att arbetsgivarens syfte kunde få betydelse vid prövningen.\r\nDe ersattes av en enhetlig bevisregel enligt EG:s bevisbördedirektiv.\r\nEn\r\ndefinition av begreppet likvärdigt arbete fördes in i lagen. Bedömningen\r\nskall göras efter kriterier som kunskap och färdigheter, ansvar och\r\nansträngning.\r\nDet infördes en ny bestämmelse om s.k. lönekartläggning.\r\nSyftet skall vara att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader\r\ni lön och andra arbetsvillkor. Arbetsgivaren skall varje år kartlägga och\r\nanalysera bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor\r\nliksom löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är att\r\nbetrakta som lika eller likvärdigt.\r\nArbetsgivaren skall bedöma om de\r\nlöneskillnader som förekommer har direkt eller indirekt samband med kön.\r\n\r\nResultatet av kartläggningen och analysen skall varje år redovisas i en\r\nhandlingsplan för jämställda löner. I planen skall arbetsgivaren ange\r\nvilka lönejusteringar och andra åtgärder som behövs för att uppnå lika\r\nlön för lika och likvärdigt arbete. Planen skall innehålla en kostnadsberäkning\r\noch ange inom vilken tid lönejusteringarna skall vara genomförda.\r\nSkyldigheten att upprätta en plan gäller inte arbetsgivare som vid senaste\r\nkalenderårsskifte sysselsatte färre än tio arbetstagare.\r\nDet anges i\r\nlagen att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för jämställdhet\r\ni arbetslivet och främja lika möjligheter till löneutveckling för kvinnor\r\noch män. För att kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisationer skall\r\nkunna samverka med arbetsgivaren vid kartläggning och analys och vid\r\nupprättandet av handlingsplanen har de rätt att av arbetsgivaren få den\r\ninformation som de behöver för ändamålet. Tystnadsplikt gäller för\r\ninformation om lön eller andra förhållanden som rör en enskild arbetstagare.\r\n\r\nLagändringarna innebar också att JämO kan få tillträde till arbetsplatser\r\nför att kunna göra undersökningar av betydelse för ombudsmannens tillsyn\r\nenligt lagen.\r\nEn central arbetstagarorganisation i förhållande till vilken\r\narbetsgivaren är bunden av kollektivavtal ges rätt att i vissa fall göra\r\nframställning om vitesföreläggande inför Jämställdhetsnämnden. Ett sådant\r\nföreläggande skall också kunna riktas mot staten som arbetsgivare.\r\nRegler\r\nom rätt till föräldraledighet finns i föräldraledighetslagen (1995:584).\r\nI den lagen finns också regler om skydd för den som begär eller utnyttjar\r\nsin rätt till föräldraledighet. Sådant skydd kan även följa av\r\nanställningsskyddslagen (LAS) eller under vissa förutsättningar av\r\njämställdhetslagen.\r\n\r\nFrågan om skydd för gravida och föräldralediga arbetstagare har genom\r\nett tilläggsuppdrag omfattats av den uppgift som Arbetslivsinstitutet\r\nhaft att se över den arbetsrättsliga lagstiftningen. Uppdraget redovisades\r\ni sin helhet i en departementspromemoria (Ds 2002:56) i slutet av oktober\r\n2002. I promemorian läggs det fram ett förslag om utvidgat skydd för\r\nföräldralediga. Ett särskilt förbud mot att diskriminera föräldralediga\r\ninförs i föräldraledighetslagen. Utredningen föreslår också en ändring i\r\nLAS som innebär att uppsägningstiden för en föräldraledig arbetstagare\r\nsom blir uppsagd på grund av arbetsbrist skall börja löpa först när\r\narbetstagaren helt eller delvis återupptar sitt arbete.\r\nJämställdhetslagen\r\nutgår i vissa delar från EG-rätten. Flera avgöranden i EG-domstolen rör\r\ngravida och föräldralediga. En dom, Mål C-109/00 Tele Danmark, har föranlett\r\nvissa slutsatser i den svenska Integritetsutredningen (SOU 2002:18) om\r\nbehovet av att införa ett förbud för arbetsgivare att fråga en arbetssökande\r\nkvinna om graviditet och sammanhängande frågor.\r\nMotioner\r\nKristdemokraterna\r\npekar i motion A371 (yrk. 13) och motion A329 (yrk. 9) på att det av 5 §\r\njämställdhetslagen följer att arbetsgivare skall uppmuntra föräldraledighet\r\noch underlätta den. Någon sanktionsmöjlighet finns emellertid inte vilket\r\nleder till att kvinnor och män som vill vara föräldralediga kan diskrimineras\r\nutan påföljd.\r\nI motion A371 tar Kristdemokraterna även upp frågan om\r\njämställdhetsplanernas betydelse och funktion. Partiet konstaterar att\r\nendast knappt 25 % av de privata företagen med fler än tio anställda har\r\nen jämställdhetsplan, trots att lagen krävt detta i mer än tio år. Inom\r\nden offentliga sektorn är motsvarande tal 75 %. Kristdemokraterna hänvisar\r\ntill de nya lagreglerna som kräver en analys av löneskillnader och en\r\nhandlingsplan för att komma till rätta med dem. För att se att det inte\r\nbara skulle bli en skrivbordsprodukt borde man först ha prövat sådana\r\nregler på försök inom den offentliga sektorn. Enligt partiet åligger det\r\ni första hand arbetsmarknadens parter att i löneförhandlingar beakta\r\nlikalöneprincipen, eftersom parterna har de största möjligheterna att\r\nutjämna orättfärdiga löneskillnader. Att lagstiftning genomförts betyder\r\natt parterna inte tagit sitt ansvar. Enligt Kristdemokraterna bör\r\njämställdhetsplanens betydelse och funktion i arbetet för jämställdhet\r\nutvärderas\r\nmed en särskild belysning av lagstiftningens kontra \"eldsjälarnas\" betydelse\r\nför framgång (yrk. 11).\r\nI motion A262 anför Vänsterpartiet att de könsbundna\r\nlöneskillnaderna är ett uttryck för diskriminering. I arbetet med att\r\nundanröja diskriminering i lönesättningen är jämställdhetslagen ett\r\ncentralt verktyg. Arbetsdomstolens praxis i lönediskrimineringsmål innebär\r\nemellertid i praktiken att jämställdhetslagen är verkningslös då domstolen\r\nhar tillåtit att en allmän hänvisning till marknadskrafterna får rättfärdiga\r\nlöneskillnader mellan kvinnor och män som annars skulle utgöra diskriminering.\r\nPartiet anser därför att det bör genomföras en snabbutredning om hur\r\njämställdhetslagen skall ändras för att lagen skall få genomslag i\r\nArbetsdomstolens praxis (yrk. 1).\r\nFör att komma åt de löneskillnader som\r\nhar sin grund i strukturen på arbetsmarknaden bör regeringen återkomma\r\nmed förslag på hur jämställdhetslagen skall bli ett effektivare verktyg\r\nmot sådan lönediskriminering (yrk. 2).\r\nCenterpartiet anser i motion A302\r\natt det bör ske en kraftig höjning av skadestånden i jämställdhetsmål.\r\nMed dagens relativt blygsamma skadeståndsbelopp lönar det sig för\r\narbetsgivaren att fortsätta att diskriminera. Det krävs nya riktlinjer till\r\ndomstolarna om denna sak. Tillsammans med regler om grupptalan (jämför\r\nnedan) skulle detta skapa ett verksamt hot mot arbetsgivare som inte tar\r\njämställdhetslagen på allvar (yrk. 9).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nNär\r\nutskottet behandlade ett motsvarande yrkande om tillämpningen av\r\njämställdhetsplanerna tidigare i år (bet. 2002/03:AU3) framhöll utskottet att\r\ndet är bekymmersamt att det fortfarande är så många arbetsgivare som inte\r\nlever upp till lagens krav på jämställdhetsplaner. Utskottet har i flera\r\nsammanhang uttryckt sina tankar om nyttan och värdet med att arbeta med\r\njämställdhetsplaner. Planerna är inget självändamål, utan ett sätt att\r\ndriva arbetet framåt. Fortfarande är dock huvudvägen för att lösa problemet\r\nmed de osakliga löneskillnaderna det arbete som utförs av arbetsmarknadens\r\nparter i löneförhandlingar och genom kollektivavtal. Utskottet kan instämma\r\nmed Kristdemokraterna. Att \"eldsjälarna\" kan bidra till att göra arbetet\r\nframgångsrikt är närmast en självklarhet, men erfarenheterna har visat\r\natt bara entusiasm inte räcker. Den del av planarbetet som handlar om\r\nkartläggning och analys av löneskillnader skall enligt utskottets mening\r\nses som ett stöd för dem som vill prioritera arbetet med att få bort de\r\nosakliga löneskillnaderna. Utskottet kan i och för sig hålla med om att\r\ndet vore intressant att belysa värdet av olika sätt att bedriva\r\njämställdhetsarbete på det sätt som Kristdemokraterna föreslår. Det kan däremot\r\ninte anses påkallat med något tillkännagivande om den saken.\r\nHär kan\r\nnämnas att JämO, Claes Borgström, vid den hearing som utskottet höll den\r\n21 oktober i år (bilaga 2) bl.a. pekade på att arbetsgivare när de arbetat\r\nmed lönekartläggning i flera fall kunnat konstatera att det funnits \"en\r\nviss svajighet i den egna lönepolitiken\". Arbetsgivarna har inte haft\r\nriktigt klart för sig efter vilka kriterier man bestämt lön etc. Genom\r\natt använda lönekartläggningsinstrumentet är det lättare att få en bra\r\nstruktur och en större genomskinlighet vad gäller lönepolitiken på den\r\nenskilda arbetsplatsen.\r\nÄven frågan om 5 § jämställdhetslagen behandlades\r\ni betänkande 2002/03:AU3. Där uttalade utskottet i huvudsak att regeln\r\ntill sin karaktär är framåtsyftande och avser att underlätta och stimulera\r\ntill föräldraledighet. Den grundar däremot i princip inte några rättigheter\r\nför enskilda. En arbetsgivare som inte uppfyller regeln kan vitesföreläggas.\r\nSkyddet för kvinnor och män som är föräldralediga eller avser att utnyttja\r\nsin rätt till föräldraledighet tillgodoses i första hand genom\r\nföräldraledighetslagen.\r\nUtskottet, som nu inte är berett att inta någon annan\r\nståndpunkt, avstyrker motionerna A371 yrkandena 11 och 13 (kd) samt A329\r\nyrkande 9 (kd).\r\nUtskottet övergår nu till de synpunkter på jämställdhetslagen\r\noch dess tillämpning som Vänsterpartiet för fram. Som redan framgått\r\naviserade regeringen en utvärdering av ändringarna i jämställdhetslagen\r\nredan när lagförslagen lades fram våren 2000.\r\nVid den hearing som utskottet\r\nhöll den 21 oktober 2003 (se bilaga 2) var som nämnts tidigare både JämO,\r\nClaes Borgström, och Medlingsinstitutets generaldirektör, Anders Lindström,\r\nav den meningen att en utvärdering av ändringarna i jämställdhetslagen\r\nbör anstå, i varje fall till dess de pågående eller kommande avtalsrörelserna\r\nhar slutförts och effekten av dessa kan bedömas. De avtal som för närvarande\r\när i kraft träffades så kort inpå ändringarna i jämställdhetslagen att de\r\ninte fick något reellt genomslag.\r\nSom framgått ovan delar utskottet denna\r\nbedömning och noterar samtidigt att regeringen i skrivelsen angett att\r\nutvärderingen bör ske någon gång under mandatperioden.\r\nI detta sammanhang\r\nkan även nämnas utredningen om den svenska könssegregerade arbetsmarknaden\r\n(dir. 2003:18) som regeringen tillsatte i februari 2003. Utredaren skall\r\nfrämst bidra med ökad kunskap om vad som vidmakthåller könssegregeringen\r\npå den svenska arbetsmarknaden och var hindren för integrering finns.\r\nUtredaren skall även analysera effekterna av de mer betydande åtgärder\r\nsom vidtagits under senare tid för att minska könssegregeringen.\r\nSammantaget\r\ninnebär det anförda att utskottet inte anser att det för närvarande finns\r\nanledning att vidta någon åtgärd med anledning av de synpunkter Vänsterpartiet\r\nfört fram om lagens tillämpning. Motion A262 yrkandena 1 och 2 (v) avstyrks.\r\n\r\nFrågan om nivån på skadestånden i jämställdhetsmål behandlade utskottet\r\ntidigare i år (bet. 2002/03:AU3) och konstaterade då att lagen i vissa\r\ndelar utgår från EG-rättens allmänna principer. Detta innebär att ett\r\nbrott mot diskrimineringslagstiftningen skall ses som en allvarlig kränkning.\r\nEnligt den bedömning som gjordes i propositionen med förslaget om de\r\novan nämnda ändringarna i jämställdhetslagen borde detta i rättstillämpningen\r\nleda till högre skadeståndsnivåer än vad som är vanligt i andra arbetsrättsliga\r\ntvister (prop. 1999/2000:143, s. 58). Den praxis som finns på området är\r\nbegränsad. Utskottet utgår från att detta är en sak som i förekommande\r\nfall bör kunna uppmärksammans i den kommande utvärderingen.\r\nUtskottet,\r\nsom vidhåller sin uppfattning, avstyrker motion A302 yrkande 9\r\n(c).\r\nJämställdhetsmärkning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI detta avsnitt\r\nbehandlas en motion som innehåller förslag och synpunkter på s.k.\r\njämställdhetsmärkning, exempelvis vilka kriterier som skulle kunna användas.\r\nUtskottet avstyrker motionen med hänvisning till den fortsatta beredning\r\nsom skall ske av FRIJA-utredningens förslag.\r\nJämför reservation 17 (fp).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\nTankar om att införa ett system för märkning\r\nav företag ur jämställdhetssynpunkt framfördes av Kvinnomaktutredningen\r\n1998.\r\nI augusti 1998 lades rapporten Jämställdhetsmärkning, konsumentmakt\r\nför ett jämställt samhälle (Ds 1998:49) fram. Studien resulterade i en\r\nrekommendation om att införa ett system med frivillig jämställdhetsmärkning\r\nav företag och organisationer.\r\nI februari 1999 bemyndigade regeringen\r\ndåvarande statsrådet Margareta Winberg att tillsätta en särskild utredare\r\nför att utreda frågan om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och\r\ntjänster (dir. 1999:13).\r\nUtredningen lämnade i början av 2001 delbetänkandet\r\nReglerna kring och inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning av\r\nprodukter och tjänster (SOU 2001:9) och våren 2002 sitt slutbetänkande\r\nMärk - värdig jämställdhet (SOU 2002:30).\r\nUtredningen har genomfört en\r\nanalys av och ger även förslag om de kriterier som skall ligga till grund\r\nför jämställdhetsmärkning av livsmedel, läkemedel, möbler, kontorsredskap,\r\nverktyg, maskiner, produkter inom bilindustrin, banktjänster,\r\nförsäkringstjänster, hotelltjänster och restaurangtjänster. Utredningen lämnar\r\näven förslag om sådana kriterier som man menar skall ligga till grund för\r\natt en verksamhet skall kunna bli certifierad i jämställdhetshänseende.\r\nUtredningen\r\nanser att ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning måste ställa\r\nkrav både på den enskilda verksamhetens jämställdhetsarbete och på det\r\nsom produceras respektive levereras vid verksamheten - tvåstegsmodellen.\r\nDet första steget i modellen består av de generella jämställdhetskriterierna\r\nsom ställer krav på såväl det interna som det externa jämställdhetsarbetet\r\nvid verksamheten. Det andra steget utgörs av specifika jämställdhetskriterier\r\nsom är särskilt anpassade till de olika produkterna och/eller tjänsterna.\r\n\r\nÄven de verksamheter som inte producerar något föreslås få möjlighet\r\natt bli certifierade i jämställdhetshänseende. Certifiering skall även\r\nkunna användas i föreningslivet. Utredningen konstaterar att en sådan\r\ncertifiering skulle kunna bli ett konkurrensmedel och att det i sin tur\r\nborde kunna leda till att kraven på att införliva jämställdhet i samhällslivets\r\nolika områden kommer att öka.\r\nEnligt utredningen finns det i dag en stor\r\nosäkerhet om vad som menas med jämställdhet. Det tyder på att det finns\r\nett behov av regler som både beskriver och ringar in området. Utredningen\r\nföreslår att ramarna för det frivilliga systemet för jämställdhetsmärkning\r\nskall regleras genom en lag för frivillig jämställdhetsmärkning.\r\nRätten\r\natt jämställdhetsmärka en produkt/tjänst eller att bli certifierad i\r\njämställdhetshänseende bör konstrueras som en absolut rättighet. Mot\r\nbakgrund av att regleringen inte bör göras mer ingripande än nödvändigt\r\nmenar utredningen att en ramlag kan ge det skydd som behövs för att ge\r\njämställdhetsmärkningen en etablerad ställning som är likvärdig med\r\nmiljömärkningens på marknaden. De preciserade kriterierna bör utformas av\r\nen nämnd för jämställdhetsmärkning som liknar nämnden för miljömärkning.\r\n\r\nSystemet för frivillig jämställdhetsmärkning skall enligt förslaget\r\ngöras oberoende av andra märkesordningar, detta för att jämställdhetsfrågorna\r\ninte skall komma i skymundan. Däremot föreslår utredningen att systemet\r\nhanteras av SIS Miljömärkning AB som har ett väl inarbetat system för hur\r\nfrågor om märkning kan skötas.\r\nMotion\r\nMed utgångspunkten att det brister\r\ni fråga om jämställdhet i näringslivet anser Folkpartiet i motion A307\r\natt man måste använda sig av politiken för att skapa nya strukturer och\r\nutveckla det svenska näringslivet. Ett sätt är genom jämställdhetsmärkning.\r\nAktiva konsumenter kan påverka mer kraftfullt och med färre oönskade\r\neffekter än lagar och regler. Partiet hänvisar till FRIJA-utredningens\r\nmodeller för jämställdhetsmärkning och certifiering av produkter, tjänster\r\noch organisationer (yrk. 13).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nFRIJA-utredningens\r\nförslag har remissbehandlats. Regeringen kommer att tillsätta en\r\ninterdepartemental arbetsgrupp med uppdrag att bereda utredningens förslag.\r\nGruppen skall även ta hänsyn till svaren från remissomgången. Utskottet\r\nutgår från att frågeställningar av det slag som tas upp i motionen kommer\r\natt ingå i de fortsatta övervägandena. Detta arbete bör inte föregripas.\r\nUtskottet avstyrker därför motion A307 yrkande 13 (fp).\r\nRättegången i\r\ndiskrimineringstvister m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI detta avsnitt\r\nbehandlas vissa frågor som rör rättegången i diskrimineringstvister. Det\r\ngäller bl.a. om sådana tvister skall avgöras i Arbetsdomstolen eller i\r\nallmän domstol och om möjligheten till grupptalan. Utskottet noterar att\r\nfrågorna är föremål för överväganden i en pågående utredning. Motionerna\r\navstyrks.\r\nJämför reservationerna 18 (c) och 19 (v, c).\r\nVissa\r\nbakgrundsuppgifter\r\nEnligt jämställdhetslagen gäller att mål om tillämpningen av\r\ndiskrimineringsförbudsreglerna skall handläggas enligt lagen (1974:371)\r\nom rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen, LRA). Det innebär något\r\nförenklat att talan förs vid Arbetsdomstolen (AD) som första och enda\r\ndomstol om talan väcks av en arbetstagarorganisation för en medlems räkning\r\neller av JämO. I övriga fall väcks talan vid tingsrätt. Tingsrättens dom\r\nkan överklagas till AD. Att arbetstvistlagen är tillämplig betyder att\r\nrättegången som huvudregel skall föregås av tvisteförhandlingar enligt\r\nmedbestämmandelagen i det fall att talan väcks av en arbetstagarorganisation\r\nför en medlems räkning.\r\nI uppdraget för Diskrimineringskommittén (dir.\r\n2002:11) ingår att överväga hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål\r\nskall utformas. I direktiven till utredningen anges att det i samband med\r\natt lagstiftningen mot diskriminering ses över finns skäl att även se\r\növer om utformningen av domstolsprocessen i mål om diskriminering i\r\narbetslivet bör ändras.\r\nSedan den 1 januari 2003 gäller en ny lag, lagen\r\nom grupprättegång. Den innebär ett komplement till det vanliga\r\nrättegångsförfarandet i allmän domstol. Motivet är att det i det moderna\r\nsamhället\r\ninträffar händelser som ger upphov till att många personer kan rikta\r\nlikadana eller likartade anspråk mot någon annan, s.k. gruppanspråk. Varje\r\nenskilt anspråk kan ha ett mindre ekonomiskt värde. Möjligheten till\r\ngrupptalan syftar till att på ett övergripande och generellt sätt komma\r\ntill rätta med vissa brister i det processuella rättsskyddet. Med grupptalan\r\navses att någon utan rättegångsfullmakt för talan för medlemmarna i en\r\ngrupp. En dom i processen gäller för och mot alla som ingår i gruppen.\r\nGrupptalan kan förekomma bl.a. på konsument- och miljörättens områden.\r\nNågra regler om grupprättegång på jämställdhetsområdet ingick inte i\r\nreformen.\r\nMotioner\r\nCenterpartiet hävdar i sin motion A302 att försöken\r\natt använda jämställdhetslagen och AD för att åstadkomma en rättvisare\r\nlönesättning inte har lett till några avgörande genombrott. Centerpartiet\r\nvill stärka de rättsliga instrumenten för att komma åt lönediskrimineringen\r\nbl.a. genom att flytta målen till allmän domstol. AD:s korporativa\r\nkonstruktion med ledamöter från arbetsgivar- och arbetstagarsidan innebär en\r\nrisk för att processerna blir en del av parternas förhandlingsspel. En\r\nmajoritet av ledamöterna består av företrädare för de parter som tidigare\r\nförhandlat fram kollektivavtalen, vilket gör det direkt olämpligt att de\r\näven skall ha tolkningsföreträde. Ett domslut som innebär att en part\r\nfälls för könsdiskriminering skulle kunna underminera avtalens trovärdighet.\r\nMed en prövning i allmän domstol skulle möjligheterna till en rättvis\r\njämförelse öka (yrk. 7).\r\nYtterligare ett sätt att stärka de rättsliga\r\ninstrumenten i lönediskrimineringstvister är att införa regler om grupptalan\r\ni sådana mål. De rättsfall som prövats i AD och som resulterat i att\r\nkvinnliga löntagare fått rätt har i alltför låg grad utvidgats till att\r\ngälla alla i motsvarande situation eller yrkesgrupp. Lagstiftning om\r\ngrupptalan skulle på ett kraftfullt sätt förstärka möjligheten till att\r\ngeneralisera rättsliga framgångar i arbetet för lika lön (yrk. 8).\r\nUtskottets\r\növerväganden\r\nEtt motsvarande yrkande om domstolsprocessen i diskrimineringsmål\r\nbehandlades tidigare i år av utskottet (bet. 2002/03:AU3). Utskottet\r\nföreslog i det sammanhanget ett tillkännagivande till regeringen, som\r\nriksdagen ställde sig bakom, av innebörd att den ovan nämnda\r\nDiskrimineringskommittén noga bör överväga de olika förslag som har förts fram i\r\ndenna fråga (rskr. 2002/03:104).\r\nDen 28 maj 2003 utfärdade regeringen\r\ntilläggsdirektiv (dir. 2003:69) till Diskrimineringsutredningen som bl.a.\r\ninnehåller ett uppdrag att beakta vad utskottet uttalat i frågan.\r\nDetta\r\narbete bör inte föregripas. Motion A302 yrkande 7 (c) avstyrks.\r\nVad sedan\r\ngäller frågan om grupptalan på jämställdhetsområdet kan utskottet konstatera\r\natt frågan diskuterats i propositionen med förslag till lag om grupprättegång\r\n(prop. 2001/02:107, s. 131-133). I propositionen redovisar regeringen sin\r\nbedömning att anledningen att det förekommer löne- och annan diskriminering\r\ni arbetslivet endast i begränsad utsträckning kan förklaras med bristande\r\nmateriell lagstiftning. Det förs ett resonemang om varför jämställdhetslagens\r\nförbudsregler inte slagit igenom med full kraft. En orsak antas vara att\r\nförbudet har gett upphov till processer i endast relativt få fall. Det\r\nbrister enligt propositionen i regelsystemets kompensatoriska,\r\nhandlingsdirigerande och prejudicerande funktioner. Att regeringen inte lägger\r\nfram något förslag om grupptalan på detta område motiveras bl.a. med att\r\norganisationerna redan i dag har möjlighet att enligt lagen om rättegången\r\ni arbetstvister föra talan för sina medlemmars räkning. Denna möjlighet\r\när inte begränsad till enstaka medlemmar. Organisationen kan teoretiskt\r\nföra talan för samtliga medlemmar samtidigt. Regeringen anser att det\r\nfinns skäl att avvakta effekterna av de ändringar i jämställdhetslagen\r\nsom trädde i kraft den 1 januari 2001 innan frågan om grupptalan förs\r\nvidare på jämställdhetens område. Regeringen anför också att en utvärdering\r\nav rättsutvecklingen i övrigt och EG-rättens påverkan på jämställdhetsområdet\r\nkan vara befogad. Det kan enligt propositionen också finnas anledning att\r\növerväga ett samlat grepp på grupptalan inom arbetsrättens område; då\r\navses främst 1999 års diskrimineringslagstiftning. Regeringen hänvisar\r\nockså till att det i utredningsuppdraget för Diskrimineringskommittén\r\ningår att överväga hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål skall\r\nutformas. Det framhålls att eventuella fortsatta överväganden bör ske i\r\nsamråd med arbetsmarknadens parter.\r\nUtskottet, som noterar att propositionen\r\ni den här delen inte föranledde några motioner, kan ansluta sig till\r\nregeringens bedömningar så som skedde även när motsvarande fråga prövades\r\ni våras (bet. 2002/03:AU3). Utskottet avstyrker därmed motion A302 yrkande\r\n8 (c).</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden\r\nhar föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1.      Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken, punkt 1 (m)\r\nav Patrik\r\nNorinder (m), Henrik Westman (m) och Tobias Billström (m).\r\nFörslag till\r\nriksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2003/04:A1 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:A258 yrkande 1 och avslår motionerna\r\n2003/04:N328 yrkande 10, 2003/04:A4 yrkandena 1, 2 och 10, 2003/04:A302\r\nyrkande 2 och 2003/04:A307 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nModeraternas\r\njämställdhetsideal är frihet för alla individer. Kvinnor likaväl som män\r\nskall ses som kapabla att fatta sina egna beslut om vad de vill göra i\r\nlivet och möta respekt för sina val även om de anses okonventionella.\r\nKvinnor skall inte behöva känna att de måste vara det ena eller det andra\r\nberoende på vad omvärlden dikterar. Frihet ger jämställdhet för\r\nalla.\r\nJämställdheten utgår från alla människors lika värde och varje människas\r\nrespekt för sin person, sina val och sina känslor. Det är en fråga om\r\nrättvisa att ingen skall särbehandlas negativt på grund av sitt kön eller\r\nav andra orsaker. All form av diskriminering och generalisering måste\r\nmotverkas. Människor har rätt att betraktas som individer och inte som\r\ndelar av en viss grupp som godtyckligt tillskrivs vissa egenskaper.\r\nDen\r\nsocialdemokratiska regeringen tilltror inte individen förmåga att själv\r\nfatta beslut och veta sitt eget bästa. Regeringen har länge suttit fast\r\ni den sociala ingenjörskonsten. Man talar i termer av fördelning av makt\r\noch resurser och framhåller kvinnan som svag för att sedan hävda att bara\r\nstaten kan ge henne styrka genom särskilda åtgärder i form av projekt och\r\npositiv särbehandling. Ingenstans finns beskrivningen av den starka,\r\nsjälvständiga kvinnan med makt över sin egen situation. Detta är uttryck\r\nför en cynisk människosyn.\r\nTrots regeringens hårda profilering av Sverige\r\nsom föregångsland får landet internationell kritik på många punkter.\r\nEU-kommissionen kritiserar Sverige för den könssegregerade arbetsmarknaden.\r\nFN påtalar allvarliga brister särskilt vad gäller löneskillnader och\r\nbristande kvinnlig representation inom privat sektor, på universiteten,\r\ninom utrikesförvaltningen och i domstolsväsendet.\r\nVi anser inte att den\r\njämställdhetsskrivelse som regeringen lagt fram är bra. Den är onödigt\r\ndetaljerad samtidigt som den inte innehåller några konkreta förslag på\r\nåtgärder för att lösa de problem som finns på jämställdhetsområdet.\r\nLösningen är nämligen inte, vilket vi sett prov på tidigare, en ännu starkare\r\noffentlig sektor och särlösningar för kvinnor. En modern jämställdhetspolitik\r\nförutsätter enligt vår uppfattning i stället att både kvinnor och män är\r\nsjälvständiga. Den kanske viktigaste formen av oberoende är att kunna\r\nleva på sin lön. Utan ekonomiskt oberoende kan man inte uppnå ett jämställt\r\nsamhälle. Med ekonomiskt oberoende menar vi oberoende från staten eller\r\nmaken eller oberoende från andra yttre förhållanden som traditionellt\r\nsett beslutat över enskilda människors ekonomiska situation.\r\nVad vi här\r\nanfört bör ges regeringen till känna. Det innebär att vi tillstyrker\r\nmotionerna A1 yrkandena 1 och 2 och A258 yrkande 1 samtidigt som motionerna\r\nN328 yrkande 10 (c), A4 yrkandena 1, 2 och 10 (fp), A302 yrkande 2 (c)\r\noch A307 yrkande 2 (fp) avstyrks.\r\n\r\n2.      Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken,\r\npunkt 1 (fp)\r\nav Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft (fp).\r\nFörslag\r\ntill riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under\r\npunkt 1 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna 2003/04:A4 yrkandena 1, 2 och 10 och 2003/04:A307 yrkande 2\r\noch avslår motionerna 2003/04:N328 yrkande 10, 2003/04:A1 yrkandena 1 och\r\n2, 2003/04:A258 yrkande 1 och 2003/04:A302 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nJämställdhet\r\nhandlar om makt - makt för både kvinnor och män att kunna forma sina liv\r\noavsett könstillhörighet. Både kvinnor och män är fångna i den tvångströja\r\nsom könsrollerna skapar. Vi har därför oavsett kön allt att vinna på ett\r\njämställt samhälle, makt i vardagen, i arbetslivet, över hushållsekonomin\r\nsåväl som i samhället i stort. Men om vi verkligen skall kunna förändra\r\ndagens könsrollssamhälle måste vi våga se verkligheten som den är. På de\r\nflesta av livets områden har kvinnor mindre makt och möjligheter än vad\r\nmän har. Därför består den viktigaste jämställdhetsutmaningen i att\r\nmöjliggöra för fler kvinnor att få ökad makt och inflytande över sina egna\r\nliv. Detta förhållande bortser regeringen från i sin skrivelse. Jämställdhet\r\när inte ett färdigt samhällsresultat som skall uppnås, som regeringen\r\ntycks tro, utan handlar om att skapa lika villkor för kvinnor och män att\r\nsjälva forma sina liv. Den allvarligaste bristen i skrivelsen är därför\r\natt den saknar idéer om hur \"vanliga\" kvinnor skall få ökat inflytande\r\növer sin vardag och sitt arbetsliv.\r\nLiberalismens främsta utgångspunkt\r\när den enskilde individen. Feminism handlar till stor del om att se\r\nstrukturer. Den liberala feminismen identifierar de strukturer som skapar\r\nmännens överordning och kvinnors underordning, och vill förändra dem så\r\natt individerna kan forma sitt liv oberoende av kön. Folkpartiets\r\njämställdhetspolitik tar därför sin utgångspunkt i grundkriterierna valfrihet\r\noch egenmakt.\r\nFör att angripa de grundläggande orsakerna till dagens\r\nojämställda samhälle har vi i Folkpartiet lagt fram en handlingsplan som\r\nbl. a. handlar om att bryta upp de offentliga monopolen, höja kvinnodominerade\r\narbetens status, satsa på ökat kvinnligt företagande och sänka skatten på\r\nhushållsnära tjänster.\r\nSegregation och utanförskap är kanske ett av de\r\nstörsta politiska misslyckandena i modern svensk tid. Invandrarkvinnor är\r\ni många avseenden de största förlorarna. Många av dem är helt avskurna\r\nfrån samhället genom att de saknar utbildning och jobb, vilket leder till\r\ndubbel maktlöshet. För att underlätta för dessa kvinnor anser vi i\r\nFolkpartiet att jämställdhetsarbetet vad gäller integrationspolitiken måste\r\nta sitt avstamp i de grundläggande villkoren för integration, nämligen\r\njobb, utbildning och vardagsmakt.\r\nVad som här har anförts bör ges regeringen\r\ntill känna. Det innebär att motionerna A4 yrkandena 1, 2 och 10 (fp) och\r\nA307 yrkande 2 (fp) tillstyrks samtidigt som motionerna N328 yrkande 10\r\n(c), A1 yrkandena 1 och 2 (m), A258 yrkande 1 (m) och A302 yrkande 2 (c)\r\navstyrks.\r\n\r\n3.      Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken, punkt 1\r\n(c)\r\nav Margareta Andersson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser\r\natt förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs\r\ni reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N328 yrkande\r\n10 och 2003/04:A302 yrkande 2 och avslår motionerna 2003/04:A1 yrkandena\r\n1 och 2, 2003/04:A4 yrkandena 1, 2 och 10, 2003/04:A258 yrkande 1 och\r\n2003/04:A307 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nEtt jämställt samhälle är\r\nnågot som alla tjänar på. Trots jämställdhetslag, diskrimineringslagar\r\noch mycket debatterande går jämställdhetsarbetet långsamt. Den svenska\r\nregeringen framhåller ofta hur bra den är på jämställdhetsarbete. Men hur\r\nstår det egentligen till? Är Sverige så jämställt som regeringen vill\r\ngöra gällande? Det enkla svaret är nej. Värderingar, attityder och könsroller\r\nmåste förändras. Det handlar om ett arbete på olika plan, allt ifrån\r\npolitiska beslut, myndigheters agerande och i slutänden hur vi som individer\r\nagerar. Kvinnor och män måste ses som individer, inte som olika kollektiv.\r\nKvinnor, precis som andra, är inte en homogen grupp. Det är dags att\r\ngöra upp med föreställningen att kollektiva lösningar skapar ett jämställt\r\nsamhälle. I stället behöver vi fokusera på individen och individuella\r\nlösningar. För att samhällets olika resurser skall komma individen till\r\ndel på ett jämställt sätt är det viktigt att jämställdhetspolitiken\r\nintegreras i all verksamhet.\r\nDet offentliga skall vara ett föredöme i fråga\r\nom jämställdhetsarbetet. Såväl staten som landstingen och kommunerna bör\r\ndärför ha en noggrann planering och uppföljning i sin verksamhet för att\r\nkunna korrigera orättvisor i resursfördelning mellan könen. För att\r\nunderlätta detta arbete bör det inför olika beslut göras en\r\nkonsekvensbeskrivning\r\nur ett jämställdhetsperspektiv i likhet med vad som gäller för\r\nmiljökonsekvensbeskrivningar.\r\nÄven om huvudregeln för jämställdhetsarbetet skall\r\nvara att det skall integreras i all verksamhet kan det ibland vara motiverat\r\natt utöver detta genomföra vissa kvinnoinriktade stödåtgärder för att\r\nbryta strukturer som hindrar kvinnor i olika sammanhang.\r\nVad jag här\r\nanfört bör ges regeringen till känna. Det innebär att motionerna N328\r\nyrkande 10 (c) och A302 yrkande 2 (c) tillstyrks samtidigt som motionerna\r\nA1 yrkandena 1 och 2 (m), A4 yrkandena 1, 2 och 10 (fp), A258 yrkande 1\r\n(m) och A307 yrkande 2 (fp) avstyrks.\r\n\r\n4.      Frågor om makt och inflytande,\r\npunkt 3 (m)\r\nav Patrik Norinder (m), Henrik Westman (m) och Tobias\r\nBillström (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till\r\nriksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 4.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A258 yrkande 12 och avslår\r\nmotionerna 2003/04:A4 yrkande 3, 2003/04:A288 yrkandena 1-3, 2003/04:A302\r\nyrkande 15, 2003/04:A307 yrkandena 1 och 12, 2003/04:A335 och 2003/04:A371\r\nyrkandena 2 och 32.\r\nStällningstagande\r\nVi anser inte att användandet av\r\nkvotering och positiv särbehandling, vilket regeringen tycks tro, är rätt\r\nväg att gå för att få in fler kvinnor på ledande positioner i samhället.\r\nVi är naturligtvis medvetna om att detta under vissa förutsättningar är\r\nmöjligt enligt lagstiftningen, men det är viktigt att komma ihåg att när\r\nen kvinna kvoteras in bara därför att hon är kvinna begås samma fel som\r\nnär en man får arbetet bara därför att han är man. En orättvisa ersätts\r\nav en annan och segregeringen består. Matematisk omfördelning är inte\r\nrättvisa och leder inte till verklig jämställdhet. Samtidigt är det ett\r\nfaktum att där kvotering tillämpas är också könsfördelningen matematiskt\r\nkorrekt, men där så inte sker är det ojämnt mellan kvinnor och män.\r\nProblemen\r\nmed diskriminering av kvinnor förekommer både inom privat och offentlig\r\nsektor. Kvinnors sämre villkor påverkas av det faktum att deras arbetsmarknad\r\ni hög grad är reglerad av politiker. Mer än hälften av kvinnorna, 53 %,\r\narbetar inom den offentliga sektorn medan bara 20 % av männen gör det.\r\nKvinnorna blir hänvisade till staten eller kommunerna som arbetsgivare,\r\nvilket ger dem både lägre löner och mindre möjligheter att påverka de\r\nvillkor som gäller för arbetet. Så länge kvinnor binds i låglöneyrken\r\nutan egentlig kontroll över sin arbetssituation eller valmöjlighet mellan\r\nolika arbetsgivare kommer de aldrig att vara jämställda.\r\nUtbyggnaden av\r\nden offentliga sektorn har motiverats med att kvinnor skulle få möjlighet\r\natt ha både arbete och familj utan att behöva välja. Detta innebär i\r\npraktiken dels att det har lagts en dubbel börda på många kvinnor, dels\r\natt det indirekt sägs att kvinnor inte klarar sig på en öppen arbetsmarknad.\r\nKvinnor stressar och får dåligt samvete. Särskilt påtagliga är problemen\r\nför ensamstående mammor. Att de svenska kvinnorna väljer att kombinera\r\nbarn och arbete har också lett till att kvinnor i barnafödande ålder har\r\nblivit oattraktiva på arbetsmarknaden och fått svårare att hävda sig. En\r\npolitik som tvingar kvinnor att vara yrkesarbetande föräldrar med barnen\r\npå dagis är lika felkonstruerad som en politik där kvinnor skall \"stå vid\r\nspisen och föda barn\".\r\nVi vill att det skall vara möjligt att starta och\r\ndriva egna företag inom vård och omsorg, samt att sjukhus och vårdinrättningar\r\nskall kunna drivas av privata bolag. Landstingets sjukvårdsmonopol måste\r\nbort för att öppna upp arbetsmarknaden för dem som arbetar inom den\r\noffentliga sektorn. En sådan reform skulle gynna både kvinnor och män och\r\nskapa frihet på en verkligt flexibel arbetsmarknad.\r\nPolitiken skall inte\r\nskapa levnadsmönster för någon enda individ. Vi moderater anser att\r\npolitikens uppgift i stället är att skapa möjligheter för det fria valet.\r\nAttitydförändringar kräver synliggörande av kvinnor och goda exempel,\r\ninte kvotering. Vi förordar att regeringen tillsätter en utredning om\r\neffekterna av den egna arbetsplanen för jämställdhet inom den offentliga\r\nförvaltningen.\r\nVad vi här anfört bör ges regeringen till känna. Det\r\ninnebär att vi tillstyrker motion A258 yrkande 12 (m) samt avstyrker\r\nmotionerna A4 yrkande 3 (fp), A288 (v), A302 yrkande 15 (c), A307 yrkandena\r\n1 och 12 (fp), A335 (s) och A371 yrkandena 2 och 32 (kd).\r\n\r\n5.      Frågor om\r\nmakt och inflytande, punkt 3 (fp)\r\nav Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft\r\n(fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut\r\nunder punkt 3 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller\r\nriksdagen motionerna 2003/04:A4 yrkande 3 och 2003/04:A307 yrkandena 1\r\noch 12 och avslår motionerna 2003/04:A258 yrkande 12, 2003/04:A288 yrkandena\r\n1-3, 2003/04:A302 yrkande 15, 2003/04:A335 och 2003/04:A371 yrkandena 2\r\noch 32.\r\nStällningstagande\r\nSom framgått ovan i reservation 2 är jämställdhet\r\nenligt Folkpartiet en fråga om makt. I dag saknar dock kvinnor i långt\r\nstörre utsträckning än män makt att påverka inom de flesta av livets\r\nområden. Kvinnors brist på makt hänger i hög grad samman med att de\r\nosynliggörs i förhållande till män. Ett belysande exempel från medievärlden\r\när, som framgår av en studie som två forskare vid Göteborgs universitet\r\nhar gjort, att bara en fjärdedel av dem som syntes i nyhetsprogrammen\r\nAktuellt och Rapport var kvinnor. Av de makthavare och experter som förekom\r\ni samma program var 84 % män.\r\nAtt kvinnor osynliggörs illustreras också\r\nav att regeringen i skrivelsen inte tar upp frågan om kvinnor, ägande och\r\nkapital, detta trots att makten över pengarna är en del av vägen mot ett\r\nmer jämställt samhälle. En orsak är kanske att ekonomisk makt traditionellt\r\nsett inte har förknippats med kvinnor. Vi i Folkpartiet anser att frågor\r\nom makt måste kopplas till pengar och ägande.\r\nNär det gäller representation\r\nkan vi hålla med regeringen om att Sverige har nått långt i fråga om\r\nkvinnor i direktvalda politiska organ, på såväl kommunal och regional som\r\nnationell nivå. Situationen inom näringslivet och de statliga bolagen är\r\ndystrare. Enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat är drygt 6 % av\r\ntoppcheferna i det svenska näringslivet kvinnor, motsvarande siffror för\r\nItalien och Frankrike är 20 % respektive 14 %.\r\nVi är övertygade om att få\r\nkvinnor i maktpositioner ger sämre villkor såväl för kvinnor som för de\r\nmän som inte heller passar in i den norm som de tilldelats i kraft av\r\nsitt kön. Den bristande jämställdheten i bolagsstyrelserna är också ett\r\nhot mot svensk konkurrenskraft. Det är enligt vår mening ett oförsvarligt\r\nslöseri med intellektuellt kapital att de personer som skall fatta\r\nstrategiskt viktiga beslut bara rekryteras ur den halva av befolkningen som\r\när män. Eftersom näringslivet och fackförbunden bevisligen inte lyckats\r\nlösa dilemmat är det dags att använda politiken och skapa nya strukturer\r\nför att ta oss in i det moderna samhället och utveckla det svenska\r\nnäringslivet.\r\nUnder flera decennier har det talats om problemet att så få\r\nkvinnor finns representerade i börsbolagsstyrelser. Utredningar har lagts\r\npå hög, men konkreta åtgärdsförslag och resultat har uteblivit. Vi i\r\nFolkpartiet kommer därför att ta initiativ till en aktiv opinionsbildning\r\nkring vikten av mångfald inom ledarskapskulturen. Vi vill ha ett utökat\r\nsamarbete med börsbolag och andra berörda organisationer och representanter\r\nför att hitta lösningar på problemet. Vi tänker också belysa dagens\r\nsituation inom näringslivet genom olika aktiviteter för att på det sättet\r\nfå upp allmänhetens medvetenhet om den skeva situationen. Det handlar bl.\r\na. om att arbeta för att chefsutvecklingsprogram och rekryteringsprocesser\r\nutvecklas så att kvinnors behov särskilt lyfts fram. Kvinnliga kandidater\r\nbör målmedvetet övervägas för styrelseposter. Målet skall vara att avsevärt\r\nöka kvinnorepresentationen.\r\nVad som här har anförts bör ges regeringen\r\ntill känna. Det anförda innebär att motionerna A4 yrkande 3 (fp) och A307\r\nyrkandena 1 och 12 (fp) tillstyrks samtidigt som motionerna A258 yrkande\r\n12 (m), A288 (v), A302 yrkande 15, A335 (s) och A371 yrkandena 2 och 32\r\n(kd) avstyrks.\r\n\r\n6.      Frågor om makt och inflytande, punkt 3 (kd)\r\nav\r\nAnnelie Enochson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget\r\ntill riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation\r\n6. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A371 yrkandena 2 och 32 och\r\navslår motionerna 2003/04:A4 yrkande 3, 2003/04:A258 yrkande 12, 2003/04:A288\r\nyrkandena 1-3, 2003/04:A302 yrkande 15, 2003/04:A307 yrkandena 1 och 12\r\noch 2003/04:A335.\r\nStällningstagande\r\nEnligt Kristdemokraternas uppfattning\r\när jämställdhet en fråga om demokrati. Kvinnor och män skall ha samma\r\nrättigheter och möjligheter att påverka och delta i samhällsutvecklingen.\r\nDärför är det viktigt att män och kvinnor finns representerade i någorlunda\r\nlika delar i alla beslutande församlingar. I Sverige kan vi glädjas över\r\nvärldens mest jämställda parlament med 45,3 % kvinnor. Men fortfarande är\r\nmännen i klar majoritet i många beslutande församlingar. Forskningen visar\r\natt den erfarenhet som mannen respektive kvinnan har också inverkar på de\r\npolitiska besluten. En jämn representation är alltså ett viktigt mål för\r\natt skapa förutsättningar för bättre beslut som innefattar både mäns och\r\nkvinnors kompetens, perspektiv och prioriteringar.\r\nDet är glädjande att\r\nkvinnorepresentationen ökat i de politiska församlingarna. Alla partier\r\nhar ansvar för att den utvecklingen fortsätter. Alla politiska partier\r\nhar en skyldighet att lyfta fram kvinnor för att kunna uppnå en ökad\r\njämställdhet. Det är också viktigt att den politiska ledningen i ett land\r\när ett föredöme i jämställdhetsfrågor; handling måste överensstämma med\r\nord, i annat fall förlorar politiken och politikerna i\r\ntrovärdighet.\r\nJämställdhetsministern kritiserar ofta näringslivet för att det finns för\r\nfå kvinnor på beslutande poster. Det gör det extra viktigt att regeringen\r\nmånar om måluppfyllelse för egen del. Därför är det mycket anmärkningsvärt\r\natt det endast är omkring 30 % av myndighetscheferna i Sverige som är\r\nkvinnor. Vid de större myndigheterna, de med fler än 200 anställda, är\r\ntre av fyra myndighetschefer män.\r\nKristdemokraterna har länge förespråkat\r\nen jämn könsfördelning i de statliga bolagsstyrelserna och välkomnar därför\r\natt regeringen nu uppnått delmålet att andelen kvinnor i bolagsstyrelser\r\ndär staten äger 100 % av aktierna skall vara minst 40 % 2003. Det finns\r\ndock mycket kvar att göra. Andelen kvinnliga styrelseordförande är\r\nfortfarande bara 16 % och andelen vice ordförande 31 %.\r\nÄven om\r\nUtrikesdepartementet arbetat med att få kvinnor utnämnda till ambassadörer de\r\nsenaste åren är det långt kvar tills hälften av Sveriges ambassadörer i\r\nutlandet är kvinnor. Detta är ett underbetyg åt ett demokratiskt land med\r\nen regering som har ökad jämställdhet som ett högt prioriterat mål och\r\nsom framhåller Sverige som världens mest jämställda land.\r\nKristdemokraterna\r\nvill även peka på den kritik som FN riktat mot Sverige bl.a. för att det\r\nfinns så få kvinnor på höga poster såväl inom offentlig som privat sektor.\r\nFaktorer som hämmar kvinnor att ta på sig ledningsansvar bör kartläggas\r\nför att kunna elimineras. Regeringen bör ges i uppdrag att göra en sådan\r\nkartläggning.\r\nI den privata sektorn är makten än mer ojämnt fördelad än\r\ni den statliga och kommunala. År 2002 var t.ex. endast 6 % av\r\nstyrelseledamöterna\r\ni börsnoterade företag kvinnor. Regeringen anger att den avser att undersöka\r\nförutsättningarna för att införa någon form av kvoteringsbestämmelse i\r\nlagstiftningen när det gäller representation av kvinnor och män i styrelserna\r\ni näringslivet. Vi anser att en tvingande lagstiftning är fel väg att gå.\r\nRegeringen bör i stället ta initiativ till trepartssamtal mellan stat,\r\narbetsgivar- och arbetstagarparter för att uppnå en ökad representation\r\nav kvinnor såväl på styrelsenivå som på ledande poster. Målet bör vara\r\natt minst 40 % av styrelseledamöterna i börsbolagen är kvinnor år 2006.\r\nVad\r\nsom här har anförts bör ges regeringen till känna. Det innebär att motion\r\nA371 yrkandena 2 och 32 (kd) tillstyrks samtidigt som motionerna A4 yrkande\r\n3 (fp), A258 yrkande 12 (m), A288 (v), A302 yrkande 15 (c), A307 yrkandena\r\n1 och 12 (fp) och A335 (s) avstyrks.\r\n\r\n7.      Frågor om makt och inflytande,\r\npunkt 3 (c)\r\nav Margareta Andersson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag\r\nanser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A302\r\nyrkande 15 och avslår motionerna 2003/04:A4 yrkande 3, 2003/04:A258 yrkande\r\n12, 2003/04:A288 yrkandena 1-3, 2003/04:A307 yrkandena 1 och 12, 2003/04:A335\r\noch 2003/04:A371 yrkandena 2 och 32.\r\nStällningstagande\r\nEfter\r\njämställdhetsministerns hot om lagstiftning har plötsligt börsbolagens\r\nvalberedningar\r\nfått bråttom. Visst är det bra att många nu försöker öka den kvinnliga\r\nrepresentationen, men det finns fortfarande faror i rekryteringsarbetet\r\noch i hur det fortsatta arbetet i styrelsen kommer att fungera.\r\nIbland\r\nhöjs det röster från näringslivsföreträdare om att kvinnor inte skulle ha\r\nden kompetens som krävs för att delta i börsbolagens styrelser. Om det\r\nskulle ligga något i denna kritik så är det bara en omständighet som faller\r\ntillbaka på börsbolagens ledningar. Om svenska kvinnor aldrig får vara\r\nmed kan de ju heller inte lära sig hur arbetet går till.\r\nJag anser att\r\ndet är dags att börsbolagens styrelser inser att man måste använda 100 %\r\nav ett lands kompetens om de ska bli framgångsrika. Kvinnor och män har\r\nolika bakgrund och olika erfarenheter. Därför kan de tillföra olika\r\nkompetenser i ett styrelsearbete, kompetenser som så väl behövs för att nå\r\nframgång.\r\nNär kvinnor tar plats i en styrelse kan nya problem uppstå som\r\nförtjänar att uppmärksammas. Det kan röra sig om att de blir undanhållna\r\ninformation, inte blir sedda eller att beslut redan är fattade i ett annat\r\ninformellt forum. Att bli behandlad på det viset är mycket förnedrande\r\noch kan knäcka den starkaste. För att öka kunskapen om strukturer, hinder\r\netc. för kvinnor och styrelsearbete bör ett lärosäte få ett nationellt\r\nuppdrag att forska om detta.\r\nVad jag här har anfört bör ges regeringen\r\ntill känna. Det innebär att motion A302 yrkande 15 (c) tillstyrks samtidigt\r\nsom motionerna A4 yrkande 3 (fp), A258 yrkande 12 (m), A288 (v), A307\r\nyrkandena 1 och 12 (fp), A335 (s) och A371 yrkandena 2 och 32 (kd) avstyrks.\r\n\r\n8.      Lika lön för lika och likvärdigt arbete, punkt 6 (m, fp, kd, c)\r\nav\r\nMargareta Andersson (c), Erik Ullenhag (fp), Patrik Norinder (m), Tina\r\nAcketoft (fp), Henrik Westman (m), Tobias Billström (m) och Annelie\r\nEnochson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till\r\nriksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 8.\r\nDärmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:A4 yrkandena 5-7, 2003/04:A293\r\nyrkandena 1 och 2, 2003/04:A302 yrkandena 10, 11 och 13, 2003/04:A307\r\nyrkandena 3, 4, 8 och 9 och 2003/04:A371 yrkande 10.\r\nStällningstagande\r\nEnligt\r\nvår uppfattning är lönefrågan en huvudfråga för jämställdheten. Trots\r\nmånga års arbete tjänar kvinnor fortfarande 18 % mindre än män. Två\r\ncentrala förändringar måste ske - fler kvinnor på ledande befattningar och\r\nen allmän press uppåt på lönerna i de kvinnodominerade yrkena inom skola,\r\nvård och omsorg. Den stora kraften måste sättas in i bekämpandet av de\r\nmönster som skapar segregationen på arbetsmarknaden.\r\nEn betydande del av\r\nlöneskillnaderna kan förklaras sakligt av att kvinnorna arbetar färre\r\ntimmar än vad män gör. Men det faktum att kvinnor i högre grad än män\r\nväljer att arbeta mindre än heltid är ofta ett uttryck för att traditionella\r\nkönsroller lever kvar. Andra faktorer som påverkar skillnaderna i lön\r\nmellan kvinnor och män är utbildning, yrkesval och position samt arbetsmarknad.\r\nMen även rensat på dessa faktorer, som i sig återspeglar en djup,\r\nstrukturell ojämlikhet, kvarstår en lönediskriminering på uppemot 8 %.\r\nDen\r\noffentliga sektorn har alltför ofta organiserat arbetet efter tankemönstret\r\natt deras personal har huvudansvaret för hem och barn och att förvärvsarbetet\r\ndärför måste anpassas efter detta. Det främsta sättet att tvinga fram\r\nförändringar är att verksamheterna inom kommuner och landsting utsätts\r\nför konkurrens.\r\nDe många kvinnor som arbetar inom den offentliga sektorn\r\nser till att välfärden fungerar, men de får långt ifrån den lön de förtjänar.\r\nDen stelbenta strukturen håller lönerna nere. De orättvisa lönerna får\r\nlivslånga konsekvenser för kvinnorna i form av minskat utrymme för sparande,\r\nför möjligheten att äga bostaden och för möjligheten att få krediter,\r\nvilket slutligen påverkar pensionerna negativt.\r\nDet är därför angeläget\r\natt de s.k. mjuka yrkena uppvärderas på den svenska arbetsmarknaden för\r\natt säkra den välfärd vi alla eftersträvar. Regeringen bör utforma en\r\nlångsiktig plan för att uppvärdera kvinnodominerade yrken.\r\nFler alternativ\r\ninom den offentliga sektorn gör det möjligt för kvinnor att byta arbetsplats\r\noch att starta eget i kvinnodominerade branscher. Med mer än en arbetsgivare\r\nökar också möjligheterna att påverka arbetstid, arbetsvillkor och lön.\r\nAtt bryta monopolen handlar om att ifrågasätta gamla socialistiska påståenden\r\nom att det inte får \"löna sig\" att vårda andra. Detta synsätt leder till\r\natt stora yrkesgrupper, t.ex. sjuksköterskor, berövas möjligheten att\r\nvälja arbetsgivare, att konkurrera med sin specialistkompetens eller att\r\ntillsammans med kolleger starta egen verksamhet på vettiga ekonomiska\r\nvillkor. Genom konkurrens mellan arbetsgivarna kan lönenivåerna höjas,\r\nvilket kan illustreras med sjuksköterskornas situation. När kommuner och\r\nlandsting anlitade bemanningsföretag började lönenivåerna att stiga.\r\nDet\r\när alltså av största vikt att undanröja löneskillnader som inte är sakligt\r\nmotiverade. Förutom att kvinnor tjänar mindre än män missgynnas de även\r\nnär det gäller löneförmåner, t.ex. tjänstebil.\r\nVad som här har anförts\r\nbör ges regeringen till känna. Det innebär att motionerna A4 yrkandena\r\n5-7 (fp), A293 yrkandena 1 och 2 (fp), A302 yrkandena 10, 11 och 13 (c),\r\nA307 yrkandena 3, 4, 8 och 9 (fp) och A371 yrkande 10 (kd) tillstyrks.\r\n\r\n9.\r\nMäns våld mot kvinnor, punkt 7 (fp)\r\nav Erik Ullenhag (fp) och Tina\r\nAcketoft (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till\r\nriksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 9.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A4 yrkande 9 och avslår motion\r\n2003/04:A280.\r\nStällningstagande\r\nVåld mot kvinnor är ett ytterst allvarligt\r\nbrott och samhället måste ingripa med sitt oreserverade stöd till kvinnan\r\noch i förekommande fall också till barnen. Vi i Folkpartiet har under\r\nlång tid förespråkat åtgärder som ytterligare kan bidra till att öka\r\nskyddet för våldsutsatta kvinnor och barn. Bland annat bör det införas en\r\nförsöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk kontroll av de\r\nmän som inte kan förmås respektera ett utfärdat besöksförbud.\r\nMånga\r\nvåldsutsatta kvinnor är också i behov av stöd och hjälp från sociala och\r\nandra myndigheter. För att möjliggöra att snabba och lämpliga insatser\r\nges för dessa kvinnor anser vi att alla kommuner bör få i uppgift att ta\r\nfram en handlingsplan för hur våldsutsatta kvinnor skall hjälpas. Kommunerna\r\nmåste kunna bistå med skyddat boende i större omfattning, och våldsutsatta\r\nkvinnor skall få möjlighet till social förtur gällande boende i hela landet.\r\n\r\nEtt annat växande problem är det s.k. hedersrelaterade våldet som i\r\nhuvudsak drabbar flickor och unga kvinnor i invandrarmiljöer. När våld\r\ndrabbar invandrarkvinnor ligger det politiska ansvaret för insatser på\r\nintegrationsministern. Om våldet i stället drabbar kvinnor av svensk\r\nhärkomst betraktas det som ett ansvar för justitieministern. Vi anser att\r\nallt våld alltid är lika fel, oavsett vem det drabbar. Det politiska\r\nansvaret för arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor bör därför alltid\r\nåligga justitieministern.\r\nVad som här har anförts bör ges regeringen\r\ntill känna. Det innebär att motion A4 yrkande 9 (fp) tillstyrks och motion\r\nA280 (v) avstyrks.\r\n\r\n10.     Mäns våld mot kvinnor, punkt 7 (v)\r\nav Camilla\r\nSköld Jansson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget\r\ntill riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation\r\n10. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A280 och avslår motion\r\n2003/04:A4 yrkande 9.\r\nStällningstagande\r\nJämställdhet och jämlikhet mellan\r\nkönen framhålls ofta som de mest svenska av värden. Olyckligtvis har denna\r\nkoppling av jämställdhet till svenskhet påverkat vårt sätt att se på\r\nsvenskar och invandrade när man talar om våld mot kvinnor. Jämställdhet\r\nhar blivit ett verktyg som används allt mer för att förklara skillnader\r\ni beteendemönster hos personer med utländsk bakgrund jämfört med svenskar.\r\nVid s.k. hedersvåld har man t.ex. valt att i huvudsak hänvisa till\r\nkulturella förklaringar snarare än den könsmaktsordning där mäns våld mot\r\nkvinnor är en del.\r\nDet icke-svenska och icke-jämställda kulturella bagaget\r\nhar härmed kommit att bli det som främst förklarar kvinnoförtryck och det\r\nsom benämns som patriarkalisk kontroll. Detta ramverk är det som främst\r\nbestämmer tolkningsutrymmet för den diskussion om hedersmord, tvångsäktenskap\r\noch främst unga invandrarkvinnors utsatthet. Det är vår uppfattning att\r\ndet svenska samhället har svikit de invandrade kvinnorna och deras döttrar\r\ngenom att sätta in integrationspolitiska åtgärder för att lösa dessa\r\nproblem snarare än jämställdhetspolitiska.\r\nI dag finns det stora kunskaper\r\nom det strukturella, sexualiserade våldet. Av dessa kunskaper kan vi dra\r\nslutsatsen att oavsett om våldet drabbar svenska eller invandrade kvinnor\r\nså är behoven i stort desamma. Med stöd av dessa kunskaper bör vi kunna\r\nse och hantera eventuella skillnader utan att fastna i stereotypa och\r\nstigmatiserande bilder av invandrade kvinnor och män. Endast så tar\r\nsamhället ett verkligt ansvar för våldet mot kvinnor. Endast då kan\r\nhandlingsplaner upprättas för att skydda kvinnors säkerhet.\r\nEn aktiv\r\nintegrations- och jämställdhetspolitik är två viktiga verktyg i arbetet för\r\natt montera ned förtryckande strukturer. Vänsterpartiet menar att dessa\r\ni mycket större utsträckning aktivt måste samagera för att leva upp till\r\nmålsättningen att omfatta alla kvinnor och män som lever i Sverige.\r\nInvandrade kvinnor och män skall i samma utsträckning som svenskfödda kvinnor\r\noch män omfattas av jämställdhetspolitiken i dess generella mening.\r\nInvandrade kvinnor som diskrimineras på arbetsplatsen eller som utsätts för\r\nmanligt våld, hot eller kontroll är inte i behov av integrationsåtgärder\r\nutan av åtgärder för ökad jämställdhet. Samma behov har svenskfödda kvinnor\r\nsom diskrimineras och som utsätts för våld. Det är en fråga om maktförhållandena\r\nmellan könen. Därför bör regeringen i det fortsatta arbetet vad gäller s.\r\nk. hedersrelaterat våld och frågor som anknyter till detta ta i beaktande\r\natt det är jämställdhetspolitiken som har det främsta ansvaret.\r\nVad som\r\nhär har anförts bör ges regeringen till känna. Det innebär att motion\r\nA280 (v) tillstyrks och motion A4 yrkande 9 (fp) avstyrks.\r\n\r\n11.     Jämställda\r\nförsäkringsvillkor, punkt 8 (c)\r\nav Margareta Andersson (c).\r\nFörslag\r\ntill riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under\r\npunkt 8 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:A302 yrkande 18.\r\nStällningstagande\r\nI dag missgynnar\r\nförsäkringsbolagens villkor kvinnor i olika hänseenden i förhållande till\r\nmän. Jag anser därför att JämO bör få ett särskilt uppdrag att granska\r\nförsäkringsbolagens försäkringsvillkor i de delar där de berör våld mot\r\nkvinnor.\r\nVad som här har anförts bör ges regeringen till känna. Det\r\ninnebär att motion A302 yrkande 18 (c) tillstyrks.\r\n\r\n12.     Föräldraledighet\r\nm.m., punkt 10 (kd)\r\nav Annelie Enochson (kd).\r\nFörslag till\r\nriksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2003/04:Sf404 yrkande 15 och 2003/04:A371 yrkande 19.\r\nStällningstagande\r\nUndersökningar\r\nvisar att många mammor och pappor skulle vilja ägna mer tid åt barnen,\r\nfrämst när de är små. Enligt Kristdemokraterna är det samhällets uppgift\r\natt stödja deras möjligheter till detta. En jämnare fördelning mellan\r\nförvärvsarbete och vård av barn skulle medföra många positiva effekter\r\nnär det gäller ökad familjestabilitet, jämställdhet och inte minst när\r\ndet gäller förbättrad kontakt mellan pappor och barn.\r\nStatistiken visar\r\natt det är kvinnorna som har huvudansvaret för barnen. De står för 83 %\r\nav de uttagna dagarna i föräldraförsäkringen medan männen står för 17 %.\r\nEn studie som Jusek genomförde 2001 bland akademikermän som hade barn\r\nvisade att 44 % inte tagit någon pappaledighet alls. Endast 3 % hade varit\r\npappalediga i mer än sex månader. I en undersökning som genomförts i år\r\nbland nyutexaminerade akademiker har Jusek frågat hur länge de önskar\r\nvara föräldralediga. Hela 42 % av männen uppger att de vill vara hemma\r\nminst sex månader. Bara 2 % nöjer sig med att vara hemma under pappamånaden\r\noch lika få, 2 %, vill inte alls vara pappalediga.\r\nMålet måste vara att\r\npappor skall vilja och välja att vara hemma med sina barn, inte att de\r\nskall tvingas till att ta ut tiden. Kristdemokraterna anser att studier\r\nbör göras av det varierande uttaget av pappaledighet över landet för att\r\nidentifiera stimulerande faktorer för ett ökat uttag.\r\nMed tanke på hur\r\nviktig omsorgen om barnen är framstår dagens system, som inte inbegriper\r\nomvårdnad i hemmet, som mycket otidsenligt. Detta är ett förhållande som\r\ni första hand drabbar kvinnorna. Män och kvinnor arbetar ungefär lika\r\nmycket i tid räknat, men proportionerna mellan hemarbete och arbete utanför\r\nhemmet är olika. Kvinnorna arbetar 40 % mindre på den så kallade öppna\r\narbetsmarknaden. Den politik som regeringen för ger i stället en signal\r\nom att alla bör förvärvsarbeta heltid även under perioder då arbetsbelastningen\r\ni hemmet är som störst, t.ex. när man har små barn. Detta är en viktig\r\njämställdhetsfråga eftersom en sådan politik missgynnar kvinnor.\r\nKristdemokrater anser därför att hemarbetet måste uppvärderas.\r\nVad som här\r\nhar anförts bör ges regeringen till känna. Det innebär att motionerna\r\nSf404 yrkande 15 (kd) och A371 yrkande 19 (kd) tillstyrks.\r\n\r\n13.     Sexualiseringen\r\nav det offentliga rummet, punkt 11 (v)\r\nav Camilla Sköld Jansson\r\n(v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut\r\nunder punkt 11 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2003/04:So419 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nI reklamen\r\noch i de bilder som förmedlas via massmedierna formas en \"idealbild\" av\r\nhur flickor och kvinnor skall vara. Innebörden i merparten av dessa bilder\r\när att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp och att män utgör\r\nden norm efter vilken vi organiserar samhället. Trots att Sverige är ett\r\nav de mest jämställda länderna i världen lever svenska kvinnor fortfarande\r\nunder detta förtryck. Jämställdhetspolitikens könsblindhet förmår inte\r\natt lösa dessa frågor eftersom de är könsspecifika och organiserade efter\r\nen könshierarki. Vänsterpartiet tycker att det är dags att dessa frågor\r\nförs upp på dagordningen. Vi behöver frirum. Det är en rättighet att kunna\r\nröra sig i samhället utan att ständigt bli utsatt för krav på hur vi skall\r\nagera och se ut för att duga.\r\nDärför är det välkommet att regeringen\r\nangett sexualiseringen av det offentliga rummet som ett av de fem s.k.\r\nfokusområdena för jämställdhetsarbetet under de kommande åren och att den\r\näven avser att tillsätta en expertgrupp för arbetet med dessa frågor.\r\nEnligt Vänsterpartiets mening bör regeringen emellertid vid sidan av detta\r\ntillsätta en utredning där en analys görs av hur sexualiseringen av det\r\noffentliga rummet påverkar kvinnors rörelsefrihet.\r\nVad som här har anförts\r\nbör ges regeringen till känna. Det innebär att motion So419 yrkande 2 (v)\r\ntillstyrks.\r\n\r\n14.     Jämställdhetslagen m.m., punkt 12 (kd)\r\nav Annelie\r\nEnochson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget\r\ntill riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation\r\n14. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:A329 yrkande 9 och\r\n2003/04:A371 yrkandena 11 och 13.\r\nStällningstagande\r\nSedan 1992 har\r\narbetsgivare haft skyldighet att upprätta en årlig jämställdhetsplan med\r\nlönekartläggning. Enligt de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari\r\n2001 skall planen kompletteras med en analys av löneskillnader och en\r\nhandlingsplan för att komma till rätta med de osakliga löneskillnaderna.\r\nKristdemokraterna ansåg att en försöksverksamhet först skulle genomföras\r\ninom offentlig sektor för att påvisa att en sådan lagstiftning inte bara\r\nskulle bli en skrivbordsprodukt med ökad administrativ börda. Det har\r\ndessvärre visat sig att endast knappt 25 % av de privata företagen med\r\nmer än 10 anställda har en jämställdhetsplan, vilket varit en skyldighet\r\nsedan tio år tillbaka. Inom offentlig sektor är motsvarande siffra 75 %.\r\nÄndå är det där som löneskillnaderna är störst mellan kvinnor och\r\nmän.\r\nKristdemokraterna menar att det i första hand åligger arbetsmarknadens\r\nparter att i löneförhandlingar och genom kollektivavtal särskilt beakta\r\nlikalöneprincipen för lika och likvärdigt arbete. Att lagstiftning genomförts\r\nbetyder att parterna inte tagit sitt ansvar för att motverka de osakliga\r\nlöneskillnaderna. Hos parterna ligger de största möjligheterna att utjämna\r\norättfärdiga löneskillnader. Ansvaret vilar på såväl arbetsgivare som\r\narbetstagarorganisationer att se till att jämställdhetsplanerna blir\r\nverkningsfulla instrument i verksamheten. Kristdemokraterna anser att\r\njämställdhetsplanens betydelse och funktion i arbetet för jämställdhet bör\r\nutvärderas. Lagstiftningens roll kontra eldsjälarnas betydelse för framgång\r\nbör särskilt belysas.\r\n5 § jämställdhetslagen anger att arbetsgivare skall\r\nuppmuntra föräldraledighet och underlätta den. Detta är en generell\r\nbestämmelse, och några sanktionsmöjligheter finns inte. Prejudicerande domar\r\nsaknas, varför lagen blir tämligen uddlös. Ett enda fall har drivits av\r\nJämO där en kvinna ansåg sig ha blivit av med utlovat jobb då hon berättade\r\natt hon var gravid. Domen blev inte fällande då inget skriftligt dokument\r\nkunde styrka att kvinnan verkligen varit lovad anställning. Kristdemokraterna\r\nmenar att lagen måste skärpas så att den blir ett användbart skydd för\r\nkvinnor och män som under föräldraledighet blir diskriminerade i något\r\navseende. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag.\r\n\r\nVad som här har anförts bör ges regeringen till känna. Det innebär att\r\nmotionerna A329 yrkande 9 (kd) och A371 yrkandena 11 och 13 (kd) tillstyrks.\r\n\r\n15.     Översyn av jämställdhetslagen, punkt 13 (v)\r\nav Camilla Sköld\r\nJansson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till\r\nriksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 15.\r\nDärmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A262 yrkandena 1 och\r\n2.\r\nStällningstagande\r\nVänsterpartiets grundsyn är att diskriminering är en\r\nkränkning av mänskliga rättigheter. Samhället präglas i dag av en\r\nsamhällsstruktur som underordnar kvinnor och överordnar män och där kvinnor\r\nses som avvikande från en manlig norm. Detta, som vi kallar könsmaktsordningen,\r\ntar sig olika uttryck inom olika sfärer i samhället och kräver olika\r\nåtgärder.\r\nEtt uttryck för diskriminering är de könsbestämda löneskillnaderna.\r\nI arbetet för att undanröja diskriminering i lönesättningen är\r\njämställdhetslagen ett centralt verktyg. Den praxis som Arbetsdomstolen lagt\r\nfast i lönediskrimineringstvister innebär dock i praktiken att\r\njämställdhetslagen\r\när verkningslös i dessa mål. Domstolen har nämligen tillåtit att en allmän\r\nhänvisning till marknadskrafterna får rättfärdiga en löneskillnad mellan\r\nkvinnor och män som annars skulle anses utgöra diskriminering. Denna\r\ntillämpning står dessutom i strid med EG-rätten, varifrån jämställdhetslagens\r\ndiskrimineringsbegrepp är hämtat.\r\nVänsterpartiet anser att det borde\r\ngenomföras en snabbutredning om hur jämställdhetslagen skall ändras för\r\natt den syn som företräds i EG-rätten skall slå igenom i Arbetsdomstolens\r\nrättstillämpning när det gäller lönediskriminering och marknadskrafter.\r\nEn\r\nannan brist i jämställdhetslagen är att den i ytterst ringa omfattning\r\nger möjlighet att angripa de skillnader i lön etc. som kommer av att\r\nkvinnor och män finns på olika arbetsmarknader. Lagen innehåller i och för\r\nsig bestämmelser om kartläggning och analys som en arbetsgivare skall\r\ngöra i syfte att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i\r\nlön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män. Dessa bestämmelser\r\nhar emellertid ytterst liten påverkan på de löneskillnader som är knutna\r\ntill den värdering som görs av manligt respektive kvinnligt arbete.\r\nRegeringen\r\nbör därför återkomma med förslag om hur jämställdhetslagen ska bli ett\r\neffektivare verktyg mot strukturell lönediskriminering.\r\nVad som här har\r\nanförts bör ges regeringen till känna. Det innebär att motion A262 (v)\r\ntillstyrks.\r\n\r\n16.     Skadestånd i jämställdhetsmål, punkt 14 (fp, c)\r\nav\r\nMargareta Andersson (c), Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft (fp).\r\nFörslag\r\ntill riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under\r\npunkt 14 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:A302 yrkande 9.\r\nStällningstagande\r\nVi vill ha ett antal\r\nskärpningar i lagstiftningen för att samhället mer kraftfullt skall kunna\r\nmotverka lönediskriminering. En sådan skärpning är att höja skadeståndsbeloppen.\r\nEftersom skadeståndsbeloppen i svensk rättspraxis är relativt blygsamma,\r\nlönar det sig för arbetsgivaren att fortsätta lönediskriminera. Därför\r\nbehövs det ny lagstiftning som medför att skadeståndsbeloppen i\r\njämställdhetsmål höjs rejält. I kombination med grupptalan skulle höjda\r\nskadeståndsbelopp kunna skapa ett verksamt hot mot arbetsgivare som inte tar\r\njämställdhetslagen på allvar.\r\nMed hänsyn till det anförda anser vi att\r\nriksdagen med anledning av motion A302 yrkande 9 (c) bör tillkännage för\r\nregeringen som sin mening vad vi har anfört om att höja skadeståndsbeloppen\r\ni jämställdhetsmål.\r\n\r\n17.     Jämställdhetsmärkning, punkt 15 (fp)\r\nav Erik\r\nUllenhag (fp) och Tina Acketoft (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi\r\nanser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\nanförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A307\r\nyrkande 13.\r\nStällningstagande\r\nFolkpartiet anser att man måste använda\r\nsig av politiken för att skapa nya strukturer och utveckla det svenska\r\nnäringslivet. En del i detta är jämställdhetsmärkning av produkter och\r\ntjänster. Aktiva konsumenter kan påverka mer kraftfullt och med färre\r\noönskade bieffekter än vad lagar och regler någonsin kan göra. Detta visar\r\ninte minst erfarenheterna av miljömärkning. FRIJA-utredningen (SOU 2002:30)\r\nhar föreslagit modeller för jämställdhetsmärkning och certifiering av\r\nprodukter, tjänster och organisationer. Folkpartiet är positivt till denna\r\nprincip.\r\nVad som här har anförts bör ges regeringen till känna. Det\r\ninnebär att motion A307 yrkande 13 (fp) tillstyrks.\r\n\r\n18.     Forum i\r\ndiskrimineringstvister, punkt 16 (c)\r\nav Margareta Andersson (c).\r\nFörslag\r\ntill riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under\r\npunkt 16 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2003/04:A302 yrkande 7.\r\nStällningstagande\r\nFörsöken att använda\r\njämställdhetslagen och Arbetsdomstolen har inte lett till några avgörande\r\ngenombrott för en rättvisare lönesättning. Enligt JämO:s analys kan orsaken\r\ntill detta vara att Arbetsdomstolen är ett partssammansatt organ med\r\nintresse av att slå vakt om ingångna kollektivavtal. Det kan medföra att\r\nindividens rättigheter ställs åt sidan. Som ett exempel kan nämnas det s.\r\nk. IVA-målet där domstolen ansåg att det var motiverat att ge en\r\nmedicintekniker högre lön än en intensivvårdssköterska, trots att tjänsterna\r\nerkändes som likvärdiga, med hänvisning till att medicinteknikerns\r\nalternativa arbetsmarknad var större.\r\nOm de politiska församlingarna och\r\nArbetsdomstolen inte har varit framgångsrika för att nå fram till rättvisa\r\nlöner för kvinnor och män, är det nu dags att låta domstolarna korrigera\r\norättvisorna. Centerpartiet vill därför kraftigt stärka de rättsliga\r\ninstrumenten för att komma åt lönediskriminering och orättvisa\r\nlöner.\r\nDiskrimineringsärenden bör i framtiden prövas i allmän domstol i stället\r\nför som i dag i Arbetsdomstolen. Därmed blir det möjligt att överklaga\r\ndomar och parterna får den roll de bör spela - som parter och inte som\r\ndomare.\r\nVad som här har anförts bör ges regeringen till känna. Det innebär\r\natt motion A302 yrkande 7 (c) tillstyrks.\r\n\r\n19.     Grupptalan på\r\njämställdhetsområdet, punkt 17 (v, c)\r\nav Margareta Andersson (c) och Camilla\r\nSköld Jansson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget\r\ntill riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation\r\n19. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A302 yrkande 8.\r\nStällningstagande\r\nDe\r\ntvister som prövats i Arbetsdomstolen och som resulterat i att kvinnliga\r\nlöntagare har fått rätt har i alltför låg grad utvidgats till att gälla\r\nalla i motsvarande situation eller yrkesgrupp. I Kanada har arbetet för\r\nlika lön haft stora framgångar genom möjligheten till grupptalan, dvs.\r\natt personer med likartade fall kan ansluta sig till en talan som en\r\nindivid eller organisation har väckt. Om svensk lagstiftning tillät grupptalan\r\ni lönediskrimineringsmål skulle det på ett mycket kraftfullt sätt förstärka\r\nmöjligheten att generalisera rättsliga framgångar i arbetet för lika lön.\r\n\r\nMed hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen med anledning av\r\nmotion A302 yrkande 8 (c) bör tillkännage för regeringen som sin mening\r\nvad vi har anfört om att införa en möjlighet till grupptalan i\r\nlönediskrimineringsmål.\r\nSärskilt yttrande\r\n\r\nMän och jämställdhet, punkt 9\r\n(mp)\r\nUlf Holm (mp) anför:\r\n\r\nMiljöpartiet anser att jämställdhetsarbetet\r\nbör utföras av både kvinnor och män. Under hela jämställdhetens historia\r\nhar kampen för jämställdhet mellan könen förts nästan uteslutande av\r\nkvinnor. Männens deltagande i jämställdhetsarbetet har varit undantag\r\nsnarare än regel. Ofta är det kvinnor som med kraft reagerar mot bl.a. det\r\ntydliga uttrycket för kvinnoförtryck: våldspornografi, sexhandel och\r\nkvinnomisshandel. Mäns våld mot kvinnor är inte enbart en kvinnofråga,\r\nutan i högsta grad en mansfråga, och det är i ännu högre grad en samhällsfråga.\r\n\r\nDet räcker inte att kvinnor diskuterar jämställdhet och könsroller när\r\ndet är mansrollen och dess schabloner som är det största problemet.\r\nSjälvfallet måste utgångspunkten för en debatt om mansrollen vara att vi\r\nalla är individer. Men vi är alla påverkade av schabloner - allt från det\r\natt unga pojkar får en bild av den manliga rollen genom s.k. herrtidningar\r\ndär kvinnan är till för att köpas, utnyttjas och förnedras, via lumpartidens\r\nmer groteska jargong till den manliga vuxenvärldens acceptans, tystnad\r\neller t.o.m. medlöperi.\r\nMän liksom kvinnor underställs föreskrivna normer\r\nom hur de skall bete sig som man respektive kvinna. Därför är det av\r\nstörsta vikt att männens roll undersöks, analyseras och förändras. En\r\ntvärpolitisk utredning bör tillsättas för att analysera en ny mansroll och\r\nhur den skall föras ut till allmänheten. Regeringen bör också ta initiativ\r\nbl.a. till nationella manskonferenser där frågan om mansrollen kan debatteras.\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nSkrivelsen\r\nRegeringens\r\nskrivelse 2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik\r\nmed handlingsplan för mandatperioden.\r\nFöljdmotioner\r\n2003/04:A1 av Anders\r\nG Högmark m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om kritiken mot regeringens handlingsplan.\r\n2.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom våra mål med jämställdhetspolitiken.\r\n2003/04:A4 av Tina Acketoft m.\r\nfl. (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\ni motionen anförs om att utgångspunkten för jämställdhetsarbetet skall\r\nvara att öka kvinnors makt och inflytande.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad i motionen anförs om brister i regeringens\r\nhandlingsplan rörande de grundläggande orsakerna till kvinnors sämre\r\nvillkor.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om makt och ägande.\r\n5.      Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om att konkurrensutsätta den offentliga\r\nsektorn.\r\n6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om en radikal plan för att undanröja orsakerna till\r\nlöneskillnaderna mellan kvinnor och män.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnors företagande.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om våld mot kvinnor.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om integrationspolitiken.\r\nMotioner\r\nfrån allmänna motionstiden hösten 2003\r\n2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson\r\nm.fl. (mp):\r\n\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om en tvärpolitisk utredning för att analysera den\r\nnya mansrollen.\r\n14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om debatter angående mansrollen, exempelvis genom\r\nnationella manskonferenser.\r\n2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n15.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att uppvärdera hemarbetet.\r\n2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.\r\nfl. (v):\r\n\r\n2.      Riksdagen begär att regeringen utreder hur sexualiseringen\r\nav det offentliga rummet begränsar kvinnors rörelsefrihet i enlighet med\r\nvad som anförs i motionen.\r\n2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n10.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att bättre villkor för jämställdhet behövs i hela landet.\r\n2003/04:A258\r\nav Anders G Högmark m.fl. (m):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om den allmänna inriktningen av\r\njämställdhetspolitiken.\r\n12.     Riksdagen begär att regeringen låter utreda\r\neffekterna av arbetsplanen för jämställdhet inom den offentliga förvaltningen\r\ni enlighet med vad som anförs i motionen.\r\n2003/04:A262 av Camilla Sköld\r\nJansson m.fl. (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen begär att regeringen snabbutreder och\r\ntill riksdagen återkommer med förslag enligt vad i motionen anförs om att\r\nmarknadsrelaterade löneskillnader skall få genomslag i rättstillämpningen.\r\n2.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av\r\njämställdhetslagen så att den även omfattar strukturell lönediskriminering.\r\n\r\n2003/04:A280 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\nRiksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad i motionen anförs om att jämställdhetspolitiken\r\nhar ansvar för alla kvinnor och män.\r\n2003/04:A287 av Ulla Wester\r\n(s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om funktionshindrade kvinnors ojämlika och ojämställda\r\nvillkor.\r\n2003/04:A288 av Gudrun Schyman (v):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnors motstånd.\r\n2.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom feministisk folkbildning.\r\n3.      Riksdagen begär att regeringen utreder\r\nformerna för övergripande feministiskt förändringsarbete.\r\n2003/04:A293\r\nav Karin Pilsäter (fp):\r\n\r\n1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om en ny löneskillnadsutredning för att\r\nkartlägga och analysera löneskillnaderna mellan kvinnor och män.\r\n2.      Riksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om\r\nutarbetande av en handlingsplan mot orättvisa löneskillnader innehållande\r\nytterligare verktyg för relativlöneförskjutning, brytande av yrkes- och\r\narbetsgivarsegregation samt moderna redskap för att kombinera förvärvsarbetet\r\nmed familj.\r\n2003/04:A302 av Margareta Andersson m.fl. (c):\r\n\r\n2.      Riksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om\r\ninförande av konsekvensbeskrivningar ur ett jämställdhetsperspektiv inför\r\nolika beslut.\r\n7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om att flytta lönediskrimineringsmål från Arbetsdomstolen\r\ntill allmän domstol.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att införa möjlighet till grupptalan i\r\nlönediskrimineringsmål.\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att höja skadeståndsbeloppet vid\r\njämställdhetsmål.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om alternativa arbetsmarknaders betydelse för en\r\nrättvis lönesättning.\r\n11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om en långsiktig plan för uppvärdering av\r\nkvinnodominerade yrken.\r\n13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med ett\r\nförslag som förbättrar kvinnors möjligheter att ta del av löneförmåner.\r\n15.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom att ge ett forskningsuppdrag till ett lärosäte för att öka kunskapen\r\nangående kvinnor och styrelsearbete.\r\n18.     Riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad i motionen anförs om att JämO får ett särskilt\r\nuppdrag att granska försäkringsbolagens försäkringsvillkor i de delar där\r\nde berör våld mot kvinnor.\r\n2003/04:A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n1.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom makt och synliggörande.\r\n2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om liberal handlingsplan för ökad\r\njämställdhet.\r\n3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad\r\ni motionen anförs om ökad egenmakt i arbetslivet.\r\n4.      Riksdagen tillkännager\r\nför regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att konkurrensutsätta\r\nden offentliga sektorn.\r\n8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att lönediskrimineringen måste brytas.\r\n9.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom en plan för att höja underbetalda kvinnogruppers löner inom den offentliga\r\nsektorn.\r\n12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om aktiv opinionsbildning i näringslivet.\r\n13.     Riksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett\r\njämställdhetsmärkningssystem.\r\n2003/04:A329 av Stefan Attefall m.fl.\r\n(kd):\r\n\r\n9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om jämställdhet och diskriminering av föräldralediga.\r\n2003/04:A332\r\nav Christina Axelsson och Börje Vestlund (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager\r\nför regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att\r\narbeta mer för jämställdhetspolitik i EU.\r\n2003/04:A334 av Carina Ohlsson\r\nm.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som\r\ni motionen anförs om jämställdhetsområdet.\r\n2003/04:A335 av Sylvia Lindgren\r\noch Agneta Gille (båda s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om vikten av att öka andelen kvinnor i privata\r\nbolagsstyrelser.\r\n2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n2.      Riksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet\r\nav ett kartläggande av de faktorer som kan hämma kvinnor att ta ett\r\nledningsansvar med anledning av FN:s rapport om jämställdhetsläget i Sverige.\r\n10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en ökad konkurrensutsättning inom offentlig sektor, särskilt\r\ninom vård- och omsorgssektorn, för att främja kvinnors arbetsmarknad.\r\n11.\r\nRiksdagen begär att regeringen låter utvärdera jämställdhetslagens\r\nbetydelse och funktion i enlighet med vad som anförs i motionen.\r\n13.     Riksdagen\r\nbegär att regeringen lägger fram förslag till ändring av 5 § jämställdhetslagen\r\ni enlighet med vad som anförs i motionen.\r\n19.     Riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en kartläggning\r\nav regionala skillnader av uttag av pappaledighet med inriktning på att\r\nundanröja hinder för ett ökat uttag.\r\n32.     Riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den bör ta initiativ\r\ntill trepartssamtal mellan stat, arbetsgivar- och arbetstagarparter för\r\natt uppnå en ökad representation av kvinnor på såväl styrelsenivå som\r\nledande poster.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nLöneskillnader mellan kvinnor och män\r\nStenografiska uppteckningar\r\nfrån AU:s hearing om löneskillnader mellan kvinnor och män\r\nden 21 oktober 2003\r\nOrdföranden Anders Karlsson (s): Ni ska alla vara varmt välkomna\r\ntill arbetsmarknadsutskottets offentliga utfrågning om löneskillnader\r\nmellan kvinnor och män.\r\nVilka är då orsakerna till löneskillnader mellan\r\nkvinnor och män? Hur ser dessa skillnader ut, och vad kan vi gemensamt\r\ngöra för att uppnå jämställda löner? Det är några av de frågeställningar\r\nvi ska ägna dagen åt att diskutera.\r\nFör att vi ska få en djupare inblick\r\ni dessa komplexa mönster som utgör hinder för att uppnå jämlikhet i\r\narbetslivet har vi bjudit in flera intressanta föreläsare. Välkommen hälsar\r\njag Ingemar Hansson från Konjunkturinstitutet, Lena Johansson från SCB,\r\nAnders Lindström från Medlingsinstitutet och JämO Claes Borgström.\r\nDet\r\növergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att bejaka att\r\nkvinnor och män ges samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom\r\nlivets alla områden. I teorin har också kvinnor samma möjligheter och\r\nrättigheter som män, men tittar vi oss omkring säger verkligheten oss\r\nnågot helt annat. Vi har en lång väg kvar innan vi med rätta kan påstå\r\natt vi faktiskt lever i ett jämställt samhälle - detta trots att Sverige\r\nofta betraktas som ett av världens mest jämställda länder.\r\nFör att nå\r\nframgång krävs att jämställdheten integreras i alla de politiska beslut\r\nsom formar människors vardag. Det gäller inte minst villkoren i arbetslivet\r\noch rätten till jobb med egen försörjning. Ända fram till 1960-talet\r\ndominerade den manliga försörjarmodellen i Sverige. Normen var att mannen\r\nförsörjer familjen, och om kvinnan bidrog var det bra nog. Därefter har\r\nkvinnor trätt ut på arbetsmarknaden, vilket är resultatet av hård kamp\r\nunder flera generationer. Jämställdhet förutsätter att alla vuxna är\r\nekonomiskt oberoende. Därför är rätten till arbete och egen försörjning en\r\nförsta förutsättning för jämställdhet. På sikt har kvinnors möjlighet och\r\nposition på arbetsmarknaden förstärkts. Men sviterna av den manliga\r\nförsörjarmodellen lever kvar. Även i vår medvetna tid har kön fortfarande\r\nbetydelse för människors villkor i arbetslivet. Yrken som betraktas som\r\nkvinnliga värderas ofta lägre när det gäller lönesättning. Så ser det\r\ntyvärr ut i dagens Sverige. I världens mest jämställda land, fortfarande\r\nmer än 80 år efter det att Sverige blev en demokrati med lika rösträtt\r\nför kvinnor och män, tillmäts inte kvinnors förvärvsarbete lika värde som\r\nmännens.\r\nI dag är svenska kvinnors förvärvsfrekvens bland de högsta i\r\nvärlden, men kvinnor tjänar i snitt 82 % av männens lön vid heltidsarbete.\r\nSkillnaderna har under många år legat på ungefär samma nivå. Nu ser vi\r\nen tendens till att löneskillnaderna ökar. Undersökning på undersökning\r\nvisar på samma sak. Pengar ger makt och inflytande, och här ges kvinnor\r\ninte samma möjlighet.\r\nFör en tid sedan genomförde LO en kartläggning av\r\nde 100 000 löntagarna med högst respektive lägst lön. Resultatet var föga\r\nförvånande. Den typiskt låglöneanställda är kvinna, arbetar med jobb inom\r\nvård och omsorg, handel eller restaurang. Den traditionella höglöneanställde\r\när man, tjänsteman, som arbetar som vd, chef eller specialist. Kartläggningen\r\nvisar också att bland höglöneanställda följer löneskillnaderna mellan\r\nkönen ett mer traditionellt mönster där männen har klart högre lön än\r\nkvinnor. Men det är inte enbart stora löneskillnader som skiljer hög- och\r\nlåglönearbetare åt. Deltidsarbete förekommer nästan aldrig bland\r\nhöginkomsttagarna, medan en dryg tredjedel av de låglöneanställda arbetar\r\ndeltid.\r\n\r\nEn förklaring till lönegapet mellan kvinnor och män kan vara att den\r\nsvenska arbetsmarknaden är strängt könsuppdelad. Omkring 90 % av arbetskraften\r\nfinns i yrken som domineras av någotdera könet. Andra orsaker som mer\r\neller mindre hänger samman är värdediskriminering i samhället, vilket gör\r\natt kvinnodominerade arbeten allt som oftast har lägre status och därför\r\nbetalas sämre än mansdominerade yrken. Arbete som i huvudsak utförs av\r\nkvinnor är lägre betalt än arbete som utförs av män. En anledning till\r\ndetta kan vara att den kunskap som ofta kopplas samman med kvinnliga yrken\r\ntenderar att ses som medfödd och inte förvärvad. Kontentan är att på\r\narbetsplatser som domineras av kvinnor är löneläget lägre än på mansdominerade\r\narbetsplatser.\r\nOm andelen män ökar inom en kvinnodominerad bransch ökar\r\nlönerna - och omvänt. Denna utveckling är tydligast inom tjänstemannayrken\r\noch akademikeryrken men även i viss mån inom industrin.\r\nOförklarliga\r\nlöneskillnader - hur förklarar vi att kvinnor med samma slags arbete,\r\nutbildning och erfarenheter som män tjänar mindre, trots att de befinner\r\nsig på samma arbetsplats?\r\nDetta är resultatet av en arbetsmarknad som\r\nvärderar kvinnor och män olika. Det är ett arbetsliv som har denna\r\nojämställdhet inbyggd i grunden. Överallt i vår vardag möter vi kvinnor och\r\nmän i denna struktur. Det innebär för kvinnor att de har mindre inflytande,\r\natt de får sämre löner, att de har svårare att få heltidsarbete och inte\r\nsamma möjlighet till kompetensutveckling som män.\r\nFrågorna är berättigade,\r\noch vi hoppas under dagen finna svar på dessa. Detta behövs inte minst\r\nför att Sverige ska kunna hävda och förstärka sin konkurrensförmåga. För\r\natt ha en fortsatt tillväxt och kunna säkerställa välfärden måste kvinnorna\r\ninte bara ha tillträde till arbetsmarknaden utan också få samma lön som\r\nmännen för lika och likvärdigt arbete.\r\nMed dessa inledande ord vill jag\r\nän en gång hälsa er hjärtligt välkomna till en som vi hoppas intressant\r\noch givande dag på temat löneskillnader mellan kvinnor och män.\r\nGeneraldirektör\r\nIngemar Hansson, Konjunkturinstitutet: Jag ska prata om de makroekonomiska\r\nutgångspunkterna för jämställda löner. Jag kommer att inledningsvis göra\r\ndet med utgångspunkt i den rapport om lönebildningen som Konjunkturinstitutet\r\npublicerade nyligen. Vi har, som ni säkert vet, uppdrag från riksdagen\r\natt årligen producera rapporter med de samhällsekonomiska förutsättningarna\r\nför lönebildningen. Jag kommer att redovisa en del av innehållet i rapporten\r\noch framför allt dra slutsatser om vad den innebär i frågan om jämställda\r\nlöner.\r\nJag kommer också att redovisa en del statistik för sysselsättningsgrader\r\noch andra faktorer för män kontra kvinnor och säga något om vad den innebär\r\nför förutsättningarna för jämställda löner.\r\nJag börjar med den första\r\nbilden från lönebildningsrapporten. Rapporten finns vid ingången till\r\nlokalen. Ni som ännu inte har fått den kan hämta den där.\r\nArbetskostnaderna\r\nper anställd i det svenska näringslivet har ökat snabbare än arbetskostnaderna\r\ni omvärlden, både i början av 90-talet, i mitten av 90-talet och under\r\n2001 och 2002. De blå staplarna är högre än motsvarande staplar för\r\nomvärlden. Det betyder att arbetskostnaderna fortfarande växer snabbare än\r\ni omvärlden.\r\n\r\nVi har ungefär samma inflationsmål i Sverige som i omvärlden,\r\nom vi väger ihop Europa, USA och omvärlden i övrigt. Det betyder på sikt\r\natt arbetskostnaderna inte kan öka snabbare än i omvärlden. Den här\r\nutvecklingen är inte hållbar. Om den fortsätter måste Riksbanken strama upp\r\npenningpolitiken samtidigt som vi riskerar att förlora i konkurrenskraft\r\njämfört med andra länder.\r\nDiagrammet visar den sammanlagda\r\narbetskostnadsutvecklingen, det vill säga utvecklingen av dels timlönerna, dels\r\nolika typer av bikostnader. En orsak till att de svenska kostnaderna har\r\nökat snabbare än i omvärlden är att olika typer av bikostnader har ökat\r\nmycket. Löneutvecklingen har bromsats och har varit måttligt hög från\r\n1998 och framåt. Den var hög i mitten av 90-talet men bromsades och har\r\nvarit måttligt hög de senaste sex sju åren. Men det som är problemet är\r\natt bikostnaderna, bland annat kostnaderna för avtalsenliga pensioner,\r\nhar höjts nyligen, och det gäller även kostnaderna för den sjuklön\r\narbetsgivarna betalar. Frånvaron har ökat och sjuklöneperioden som betalas\r\nav arbetsgivaren har ökat från två till tre veckor. Alla de ökade\r\nbikostnaderna har bidragit till att arbetskostnaderna har utvecklats snabbare\r\nän i omvärlden. Det är inte hållbart på sikt.\r\nNästa diagram visar hur\r\narbetskostnadsandelen har utvecklats - återigen för näringslivet. Den\r\nsnabba kostnadsutvecklingen har lett till att arbetskostnadsandelen har\r\nökat ganska snabbt de senaste tre fyra åren. Samtidigt ser ni att den\r\nomkring 1995 låg på en låg nivå. I viss mån kan man tolka den utveckling\r\nsom har varit de senaste fem sex åren som ett återställande av en alltför\r\nlåg arbetskostnadsandel motsvarande en onormalt hög vinstandel. Vi ser\r\nockså att om den trenden fortsätter får vi snabbt en arbetskostnadsandel\r\nsom är ohållbart hög. Det är ytterligare en illustration av att vi inte\r\nkan fortsätta med den kostnadsutveckling vi har haft hitintills utan att\r\ndet kommer att leda till negativa återverkningar i form av att Riksbanken\r\nmåste strama åt penningpolitiken och därmed se till att tillväxten och\r\nsysselsättningen blir lägre.\r\n\r\nVi gör en prognos i rapporten. Vad tror\r\nvi? Tror vi att utvecklingen kommer att brytas eller inte? Är vi på väg\r\nin i en ohållbart hög andel för arbetskostnaderna?\r\nVi har utvärderat\r\nförutsättningarna inför 2004 års avtalsförhandlingar jämfört med dem som\r\ngällde senaste gången vi hade omfattande avtalsförhandlingar, nämligen\r\ninför 2001 års löneförhandlingar. Hur ser förutsättningarna ut för\r\nlönebildningen i dag jämfört med hur det såg ut för tre år sedan när vi stod\r\ninför de stora avtalsförhandlingarna 2001? Vi kan på område efter område\r\nkonstatera att det finns förutsättningar som pekar mot en lägre\r\nlönekostnadsökning.\r\nNästa diagram visar att vi inför uppspelet till\r\navtalsförhandlingarna 2001 - dvs. i slutet av 2000 - hade haft ett antal år med\r\nen väldigt snabbt ökande sysselsättning. Därefter har sysselsättningen\r\nstagnerat, och vi räknar med att den blir konstant under ett antal år.\r\nFör tre år sedan hade vi en snabbt avtagande arbetslöshet. Att arbetslösheten\r\nundersteg 4 % var en orsak till att arbetskostnaderna accelererade. Om\r\nman vill kan man tolka det som att svensk lönebildning inte tål en\r\narbetslöshet lägre än 4 %. Blir arbetslösheten lägre tenderar löneökningarna,\r\narbetskostnaderna, att öka så snabbt att Riksbanken måste strama åt\r\npenningpolitiken. Vår bedömning från Konjunkturinstitutets sida är att den\r\nså kallade jämviktsarbetslösheten i Sverige ligger på ungefär 4 %. Detta\r\nbetyder, så som vi tror att lönebildningen fungerar, att det inte går att\r\nvaraktigt ha lägre arbetslöshet än 4 %. Vi hoppas att vi har fel, men det\r\när vår uppgift att göra en så opartisk och neutral bedömning som möjligt\r\n- och då kommer vi till den slutsatsen.\r\n\r\nUnder det senaste året har\r\narbetslösheten ökat något, och vi är inne i en lågkonjunktur. Vi räknar\r\nmed att arbetslösheten kommer att öka ytterligare ett tag framöver. De\r\nolika bristtalen på arbetskraft är låga. Vinstandelen har gått ned och\r\narbetskostnadsandelen har gått upp, vilket också dämpar löneökningarna.\r\nMed den senaste apprecieringen av kronan - kronan har förstärkts ganska\r\nmycket efter EMU-omröstningen - är konkurrensläget svagare för industrin\r\nän tidigare. Sammantaget leder dessa förutsättningar till att vi prognostiserar\r\nen markant uppbromsning av arbetskostnadsökningen.\r\nDen streckade kurvan\r\nvisar arbetskostnadsutvecklingen enligt nationalräkenskaperna. Vi tror\r\natt den kommer att bromsas rejält framöver. Enligt vår prognos kommer den\r\natt uppgå till i genomsnitt 3,7 % för 2004, 2005 och 2006. Diagrammet\r\nvisar även timlönen enligt nationalräkenskaperna. Den avviker en del från\r\nden timlön som mäts enligt konjunkturstatistiken. Vi räknar med att även\r\nden kommer att bromsas ordentligt.\r\n\r\nVår bedömning är att arbetskostnadsökningen\r\nkommer att bromsas upp och hamna strax under 4 % de närmaste tre åren på\r\ngrund av de i och för sig tråkiga faktorerna med bl.a. lågkonjunktur och\r\nstigande arbetslöshet. Prognosen förutsätter att arbetskostnaderna inte\r\nökar snabbare än timlönen. Det förutsätter att eventuella ökade kostnader\r\nför företag på grund av ytterligare utökningar av sjuklönen eller ökat\r\nansvar vad gäller t.ex. rehabilitering balanseras av en motsvarande\r\nsänkning av arbetsgivaravgifterna. En slutsats från rapporten är att\r\nlöneutrymmet är så pass litet att vi rekommenderar regering och riksdag att\r\navstå från att inskränka det genom att lägga skyldigheter på arbetsgivaren\r\nutan att sänka arbetsgivaravgifterna i motsvarande utsträckning. Löneutrymmet\r\när så litet att man inte bör försvåra för arbetsmarknadens parter att\r\nträffa avtal på hyggliga nivåer genom att göra så.\r\nI Konjunkturinstitutets\r\nremissyttrande var vi för en ökning av arbetsgivarnas ansvar vad gäller\r\nsjuklönen, men vår rekommendation var att det skulle balanseras av\r\nmotsvarande sänkning av arbetsgivaravgiften, så att förändringarna inte\r\ninskränker löneutrymmet för parterna.\r\nDiagrammet ovan avser således\r\nKonjunkturinstitutets prognos, dvs. vår bedömning av den mest sannolika\r\narbetskostnadsutvecklingen.\r\nNästa diagram visar att detta resulterar i\r\nen utveckling av sysselsättningen som inte är bra samhällsekonomiskt. Den\r\nblå kurvan visar att arbetskostnadsutvecklingen leder till att den reguljära\r\nsysselsättningsgraden - det vill säga sysselsättningen som andel av\r\nbefolkningen mellan 20 och 64 år, av regering och riksdag målsatt till 80 %\r\n- trendmässigt sjunker i vårt huvudscenario de närmaste sju åtta åren,\r\nhuvudsakligen beroende på en förändrad demografisk sammansättning.\r\nFyrtiotalisterna kommer upp i förtidspensionsåldern. Här räknar vi med att\r\nfyrtiotalisterna kommer att vara förtidspensionärer i samma grad när de\r\när 55-65 år som dagens 55-65-åringar är förtidspensionärer. Under det\r\nantagandet kommer sysselsättningen att sjunka trendmässigt. Det är ingen\r\nsamhällsekonomiskt bra utveckling. Tvärtom är det djupt olyckligt att\r\nandelen sysselsatta sjunker. Det är vad som händer om vi inte når framgång\r\nvad gäller att motverka ohälsa både bland dem som är anställda och bland\r\ndem som i annat fall får förtidspension på grund av sjukdom. Det här är\r\nvårt huvudscenario - det vi tror är mest sannolikt. Det utgår i princip\r\nfrån nuvarande regler vad gäller sjukskrivningar och förtidspensioneringar.\r\nSedan har vi andra scenarier som förutsätter en bättre utveckling avseende\r\nsjukfrånvaro och förtidspensioneringar respektive en bättre fungerande\r\nlönebildning, vilket resulterar i en bättre samhällsekonomisk utveckling.\r\n\r\n\r\nSysselsättningsutvecklingen i huvudscenariot är således inte speciellt\r\nbra. Vi förordar och rekommenderar parterna att i stället sträva efter en\r\nlönebildning som tolererar en lägre arbetslöshet motsvarande 3 %. Om vi\r\nantar en jämviktsarbetslöshet på 3 % får vi en sysselsättningsutveckling\r\nenligt den röda streckade kurvan. Det skulle motverka den nedgång som i\r\nannat fall sker ytterst av demografiska skäl. Men det skulle inte vara\r\ntillräckligt för att få kurvan att luta uppåt. Ska kurvan luta uppåt måste\r\nsysselsättningsgraden öka. Särskilt om vi ska närma oss en sysselsättningsgrad\r\npå 80 % räcker det inte enbart med återhållsam lönebildning utan då måste\r\narbetsutbudet öka radikalt mer än i vårt huvudscenario, till exempel genom\r\natt all typ av ohälsa, såväl frånvaro från arbetsplatsen som\r\nförtidspensioneringar,\r\nblir radikalt lägre än i dag.\r\nVi tar nästa diagram. I huvudscenariot\r\nhar vi en arbetskostnadsutveckling på i genomsnitt 3,7 % de närmaste tre\r\nåren. Det vi bedömer vara en samhällsekonomiskt lämplig löneutveckling\r\nger en lite bättre sysselsättningsutveckling enligt den kurva jag visade\r\ntidigare. Då skulle den årliga arbetskostnadsökningen i stället vara 3,2 %.\r\n\r\n\r\nDiagrammet visar arbetskostnadsutvecklingen för näringslivet. Det är\r\nden som styr inflationen i lite mer långsiktiga kalkyler. Vad motsvarar\r\nden i termer av avtalsenliga löneökningar? Bland annat finns det tyvärr\r\nen underskattning i konjunkturlönestatistiken jämfört med vad vi tror är\r\nden mer rättvisande utvecklingen av arbetskostnaderna. Vi bedömer den\r\nvara 0,3 % framöver. Sedan räknar vi i huvudscenariot med en löneglidning\r\npå 1,3 %. Kvar blir en avtalsenlig löneökning på 2,1 %. Som jämförelse\r\nkan nämnas att i avtalsförhandlingarna 2001 uppgick de årliga avtalsenliga\r\nlöneökningarna till 2,4 %. Beroende på de annorlunda förutsättningar jag\r\nhar redovisat för er, är således vår prognos att avtalen i snitt kommer\r\natt hamna på 2,1 %. Det gäller avtalen i näringslivet. Det vore\r\nsamhällsekonomiskt bättre om de blev lägre motsvarande 1,7 %, vilket bedöms\r\nmedföra en årlig ökning av arbetskostnaderna med 3,2 %.\r\nVad har detta\r\nför betydelse för jämställda löner? Man kan dra tre slutsatser i detta\r\navseende.\r\nFör det första: Om vi ska ha en löneutveckling som främjar att\r\nvi upprätthåller sysselsättningsgraden i stället för att sänka den, dvs.\r\natt avtalen i snitt ska hamna på 1,7 %, så innebär detta tyvärr ett rätt\r\nlitet utrymme för relativa lönejusteringar. Samtidigt är relativa\r\nlönejusteringar angelägna även samhällsekonomiskt av ett stort antal skäl.\r\nBland annat är det angeläget även samhällsekonomiskt att ta bort osakliga\r\nlöneskillnader mellan män och kvinnor. Även i övrigt är det angeläget att\r\nrelativa löner ska kunna ändras så att arbetskraft lockas till sektorer\r\nsom växer och att det inte blir alltför stort överskottsutbud av arbetskraft\r\ninom sektorer som krymper. Relativa löner bör kunna ändras för att stödja\r\nden strukturomvandling som vi alla är beroende av och som främjar svensk\r\nekonomisk utveckling liksom för att ta bort osakliga löneskillnader mellan\r\nmän och kvinnor. Men givet att den totala ramen för avtalsenliga löneökningar\r\nuppgår till 1,7 % och att det inte är realistiskt att räkna med att någon\r\nska avtala sig till lägre löner får man acceptera att relativa lönejusteringar\r\nmåste få ta tid. Det går inte att på ett, två eller tre år justera relativa\r\nlöner med t.ex. + 10 %. Det skulle kräva att vissa får sänkt lön. Man får\r\ndå räkna med att vi, givet de smala ramarna, måste acceptera att det tar\r\ntid att justera relativa löner såväl mellan män och kvinnor som i alla\r\nandra dimensioner där det samhällsekonomiskt och av andra skäl är angeläget\r\natt ändra de relativa lönerna, om vi inte ska få en ännu sämre utveckling\r\nav sysselsättningen.\r\nFör det andra: Om man nu vill utjämna de löneskillnader\r\nsom finns mellan män och kvinnor som är betydande - det kommer Lena\r\nJohansson att visa i nästa föredrag - och samtidigt hålla sig inom de snäva\r\nramarna, skulle jag vilja uppmana alla som ska tala senare här i dag och\r\ni andra sammanhang att försöka formulera detta på ett sätt som främjar\r\nsåväl jämställda löner som en total löneutveckling som ligger i linje med\r\nvad som är samhällsekonomiskt lämpligt och vad som befrämjar en ökad\r\nsysselsättning. Om man vill ändra lönerelationen mellan män och kvinnor -\r\nvilket jag också instämmer i är önskvärt att göra - bör man snarare\r\nuttrycka sig i termer av att hålla igen löneutvecklingen för män än att vi\r\nska öka löneutvecklingen för kvinnor. Om man säger att vi ska uppnå\r\njämställda löner genom att hålla igen löneutvecklingen för män kan vi både\r\nbidra till mer jämställda löner och till att den totala löneutvecklingen\r\nhamnar i linje med vad som befrämjar sysselsättningsutvecklingen. Min\r\nrekommendation är att vi, så fort vi talar om att uppnå mer jämställda\r\nlöner, ska formulera oss i termer av att hålla igen löneutvecklingen för\r\nmän.\r\nFör det tredje: Alla kalkyler jag har visat gäller näringslivet.\r\nDet är näringslivets arbetskostnader som har en direkt koppling till det\r\nsvenska inflationsmålet. Det är näringslivets arbetskostnader som avgör\r\nutvecklingen av konkurrenskraften för Sverige jämfört med omvärlden. Det\r\nbetyder att man kan ha en annan löneutveckling inom den offentliga sektorn\r\nutan att det direkt stöter på patrull i form av högre inflation och därmed\r\nhöjd reporänta och stramare penningpolitik. Som ni alla vet är kvinnor\r\nstarkt överrepresenterade speciellt i den kommunala sektorn. Det är möjligt\r\nför den kommunala sektorn att ha en något annorlunda löneutveckling utan\r\natt det direkt hotar inflationsmålet.\r\nDet finns dock begränsningar även\r\nhär. För det första finns det mycket smittoeffekter i all lönebildning i\r\nSverige. Får en sektor mer tenderar andra att vilja ha nästan lika mycket\r\nsom den sektorn. Om offentliga sektorn får i genomsnitt väsentligt högre\r\nlöneökningar finns det risk för att det smittar av sig på den privata\r\nsektorn och därmed försvårar nedväxlingen till 3,2 % i arbetskostnadsökning\r\noch 1,7 % i avtalsökning.\r\nFör det andra innebär snabbare löneökningar i\r\nden offentliga sektorn högre skatter än vid en långsammare löneutveckling.\r\nAlternativt får man minska antalet sysselsatta i kommunerna. Om man till\r\nexempel höjer kommunalskatterna för att finansiera en högre löneökning så\r\nkan det också leda till kompensationskrav om de privat anställda vill\r\nupprätthålla sin inkomstutveckling efter skatt. Därmed kan löneutvecklingen\r\nbli högre även i näringslivet.\r\nDet finns således smittoeffekter om den\r\noffentliga sektorn drar iväg, men det finns inga nämnvärda direkta effekter\r\npå inflationen och därmed inga direkta effekter när det gäller Riksbankens\r\npenningpolitik. Men på grund av de här smittoeffekterna blir slutsatsen\r\näven här att det är önskvärt att undvika alltför stora skillnader i\r\nlöneökningar mellan offentlig och privat sektor. Återhållsamhet när det\r\ngäller löneutvecklingen för män i den offentliga sektorn skulle kunna\r\nbidra till alla de mål som vi har vad det gäller löneökningar ur\r\nsamhällsekonomisk synvinkel.\r\nJag ska också gå in på ett antal andra faktorer\r\nsom har betydelse för mer jämställda löner för män och kvinnor. Vi tar\r\nnästa diagram. Som ni alla vet är sysselsättningsgraden bland kvinnor\r\nbetydligt lägre än sysselsättningsgraden bland män. Så har det varit under\r\nde senaste 15-20 åren, även dessförinnan.\r\n\r\nSamhällsekonomiskt finns det\r\nmycket att tjäna på högre sysselsättning. Om man kunde öka kvinnornas\r\nsysselsättningsgrad till samma nivå som männens skulle den totala\r\nsysselsättningen öka, de totala skattebaserna bli större, de offentliga\r\nfinanserna bli bättre och det skulle finnas ett utrymme för sänkta skatter\r\neller höjda utgifter utöver vad som finns om vi inte lyckas utjämna den\r\nhär skillnaden. Samhällsekonomiskt är det angeläget att få upp den relativa\r\noch den absoluta sysselsättningen för kvinnor.\r\nI någon mån kan man säga\r\natt det finns statistiskt stöd för att kvinnors arbetsutbud är mer känsligt\r\nför lönen än männens. Ur arbetsutbudssynvinkel skulle en höjning av\r\nkvinnornas relativa löner, dvs. en sänkning av männens relativa löner, kunna\r\nfrämja en ökning av kvinnors sysselsättning. Å andra sidan skulle en\r\nhöjning av den relativa lönen i någon mån kunna minska efterfrågan inom\r\nkvinnodominerade områden. Man kan åtminstone säga att det är mycket\r\nsamhällsekonomiskt angeläget att öka sysselsättningen bland kvinnor. Ett\r\nsätt att locka ännu fler till att bjuda ut sin arbetskraft på heltid och\r\ninte på deltid skulle kunna vara att utjämna lönerelationerna mellan män\r\noch kvinnor.\r\nNästa diagram visar arbetslösheten för män respektive kvinnor.\r\nArbetslösheten är faktiskt något högre för män än för kvinnor. Även\r\nutifrån detta förhållande kan man finna ett visst makroekonomiskt stöd för\r\natt männen ska ha en något lägre löneutveckling än kvinnor. Överskottet\r\npå arbetskraft är alltså större inom manligt dominerade områden än inom\r\nkvinnligt dominerade områden. Det ger ett visst marknadsstöd för en\r\nsänkning av männens löner relativt kvinnornas.\r\n\r\nDet finns också faktorer\r\nsom drar i motsatt riktning. Mitt sista diagram visar den totala frånvaron\r\nbland sysselsatta i form av bl.a. sjukfrånvaro och föräldraledighet.\r\nFrånvaron är betydligt större för kvinnor än för män. Marknadsmässigt\r\ntenderar detta att hålla nere kvinnolönerna. En orsak är den ojämna\r\nfördelningen av föräldraledigheten. Åtgärder som riksdagen kan göra är att\r\nfrämja en mer jämn fördelning av uttaget av föräldraledigheten. Det är en\r\nväg att få en jämnare fördelning av frånvaron mellan män och kvinnor. Det\r\när ett marknadsmässigt sätt att stödja en något svagare utveckling av\r\nlönerna för män än för kvinnor.\r\n\r\nSammanfattningsvis kan sägas att om vi\r\nska uppnå samhällsekonomiskt angelägna mål om att öka sysselsättningen,\r\neller åtminstone bromsa den nedgång som enligt Konjunkturinstitutet kommer\r\natt ske i annat fall, är det viktigt att de totala arbetskostnaderna ökar\r\nbetydligt långsammare än under de senaste åren. Det ger litet utrymme för\r\nrelativa lönejusteringar. Man får räkna med att de tar tid. De får ske\r\növer flera år snarare än enstaka år.\r\nDet finns ett visst marknadsstöd\r\nför att männens löner ska bli lägre i förhållande till kvinnornas, bland\r\nannat att männens arbetslöshet är större. Bristtalen inom kvinnodominerade\r\nyrken, framför allt i den offentliga sektorn, är betydligt högre än\r\nbristtalen inom många mansdominerade yrken. Bristtalen inom näringslivet är\r\nväldigt låga just nu.\r\nFör det tredje är fördelningen av frånvaron en\r\nfaktor som man skulle kunna påverka via politiska beslut. Det är en väg\r\natt försöka få marknadskrafterna att verka i riktning mot något lägre\r\nrelativ lön för män.\r\nOrdföranden: Tack för det, Ingemar Hansson. Jag\r\nlämnar ordet till Lena Johansson från SCB. Varsågod.\r\nUtredare Lena\r\nJohansson, SCB: Jag tänker tala om kvinnors och mäns löner, vad lönestatistiken\r\nvisar och vad den inte visar. Den lönestatistik jag tänker på är den\r\nofficiella strukturlönestatistiken som Medlingsinstitutet ansvarar för och\r\nvi på SCB producerar. Jag tänkte visa mina bilder på PC.\r\nJag vill inleda\r\nmed att tala om hur många vi är och vilka vi är som är anställda på\r\narbetsmarknaden. Sedan tänkte jag också försöka förklara några begrepp som\r\njag ska använda.\r\nNär vi tittar på den här bilden ser vi att hälften av\r\nkvinnorna finns i privat sektor och hälften i offentlig sektor. Totalt är\r\nvi drygt 1,7 miljoner. Vi fördelar oss lite olika på stat, landsting och\r\nkommuner. Männen är nästan 1,8 miljoner. Mer än 80 % av dem finns inom\r\nprivat sektor och knappt 20 % inom offentlig sektor. Lika stor andel män\r\nsom kvinnor finns inom staten, men inte alls lika stor andel inom kommuner\r\noch landsting.\r\n\r\nHur ser det då ut inom varje sektor? I privat sektor är\r\nnästan två tredjedelar män och en tredjedel kvinnor. Inom offentlig sektor\r\när det omvänt. Nästan tre fjärdedelar är kvinnor. Vi ser att vi inom staten\r\nhar jämn könsfördelning. Med jämn könsfördelning menar jag att vi har\r\nminst 40 % av vartdera könet, att vi håller oss inom 40-60. Önskvärt är\r\nnaturligtvis 50/50.\r\nSå här ser det ut på arbetsmarknaden. Jag vet inte\r\nom jag har tagit död på en myt nu. Vi pratar ju ofta om att kvinnor finns\r\ninom offentlig sektor. Ja, det gör de, till hälften. Men männen saknas\r\ninom offentlig sektor, skulle jag vilja säga.\r\nJag vill förklara några\r\nbegrepp. Vi talar bara om heltidslöner. Alla timlöner är omräknade till\r\nmånadslöner, och vi talar bara om heltidsekvivalenter. Vi talar om grundlön\r\ninklusive fasta och rörliga tillägg. Det är inte det begrepp som man\r\nvanligen använder i avtalssammanhang, men vi gör det för att kunna jämföra\r\nolika grupper på hela arbetsmarknaden. När jag talar om löneskillnad menar\r\njag skillnaden mellan kvinnors och mäns löner uttryckt i procent, ingenting\r\nannat. Det gäller i dag alltså.\r\n\r\nNär det gäller lika arbete och likvärdigt\r\narbete kan jag med min lönestatistik bara beskriva hur det ser ut vid\r\nlika arbete. Med lika arbete menar jag arbeten som har samma klassificering\r\nenligt vår yrkesklassificering, standard för svensk yrkesklassificering,\r\nSSYK. Då talar jag i första hand om den som är på tresiffernivå. Standarden\r\nfinns på fyrsiffernivå. Varje yrke kan beskrivas med hjälp av fyra siffror.\r\nOm vi håller oss till tresiffernivå har vi drygt 110 yrkesgrupper. Vi\r\nhar drygt 350 yrken när vi är på fyrsiffernivå.\r\nVi ska se på några\r\nresultat. De här siffrorna stämmer inte med vad vi hörde från början,\r\neftersom det här är första gången som jag presenterar 2002 års uppgifter.\r\nKvinnorna har 83 % av männens lön. Det säger inte så mycket. Det säger\r\natt kvinnors genomsnittslön i relation till mäns genomsnittslön är 83 %.\r\nDet kan användas om man vill se över tiden. Men det finns mer om man\r\nfördjupar sig i siffran, till exempel när det gäller kvinnors och mäns\r\nolika fördelning på ålder, utbildning, heltid, deltid, sektor och så vidare.\r\nJag tänker nu visa vad som händer om vi tar hänsyn till de faktorerna.\r\n\r\nPå\r\nSCB använder vi oss av standardvägning väldigt mycket. I det här fallet\r\nfördelar sig kvinnor och män lika på de olika faktorerna. Om vi tittar\r\nhur det ser ut om vi tar hänsyn till ålder - vi har delat in oss i fyra\r\nåldersgrupper - händer ingenting med lönerelationen. Det beror på att vi\r\nfördelar oss så väldigt lika på de olika åldersgrupperna. Löneskillnaden\r\nökar med stigande ålder.\r\nHur är det när det gäller utbildningsnivå? Vi\r\nvet att nästan 40 % av alla kvinnor och lite drygt 30 % av alla män har\r\ntreårig eftergymnasial utbildning. Det borde generera högre lön. Om vi\r\nlägger till utbildning händer fortfarande ingenting, eller väldigt lite.\r\nOm jag tog decimaler här skulle det visa sig att löneskillnaden har ökat\r\nlite grann. Det beror förmodligen på att kvinnor utbildar sig till fel\r\nyrken, de yrken som ger lägre lön.\r\nVi går vidare och tittar på sektor.\r\nMännen finns inom privat sektor, såg vi, och kvinnorna inom offentlig\r\nsektor. Vi vet och har hört här i dag att lönerna ligger högre i privat\r\nsektor än i offentlig sektor. Då visar det sig att löneskillnaden minskar\r\nlite grann, en procentenhet.\r\nOm vi ser på heltid och deltid i statistiken\r\nfinner vi att drygt 40 % av alla kvinnor jobbar deltid. Ungefär 10 % av\r\nalla män jobbar deltid. Om vi lägger på arbetstiden händer stora saker.\r\nNu kommer vi upp till 87 %. Vi närmar oss 100. Så kan vi hålla på hela\r\ntiden bara vi kan mäta alla faktorer och lägga till dem. Jag skulle vilja\r\nlägga till en faktor till. Det är faktorn yrkesgrupp.\r\nKvinnor och män\r\nfördelar sig olika inom yrken. Det är väl ingen nyhet. Vi lever på en\r\nväldigt könssegregerad arbetsmarknad. I den här boken, På tal om kvinnor\r\noch män, - den engelska versionen ligger där ute - finns i ett diagram de\r\n30 vanligaste yrkena upptagna. Där framgår väldigt tydligt hur segregerat\r\ndet är på arbetsmarknaden.\r\nNu är det yrkesgrupp, alltså inte yrke, som\r\nvi lägger till. Då händer detta: 92 %. Det här är en mer användbar siffra.\r\nKvinnor har 92 % av männens lön. De här olika faktorerna som jag nu har\r\npratat om kan man lägga till i olika ordning. Vilken ordning jag än tar\r\noch hur jag än betraktar det visar det sig att yrkesgrupp förklarar den\r\nstörsta delen av löneskillnaden.\r\nJag ska visa hur det ser ut för de olika\r\nsektorerna när vi standardväger. För hela arbetsmarknaden är det 83 %,\r\nför privat sektor 85 %. När jag nu standardväger ser vi att kommunerna\r\nligger ganska bra till, men det finns en löneskillnad.\r\n\r\nNu går vi till\r\nde tio vanligaste yrkesgrupperna. Ni kanske inte kan läsa vad som står,\r\nmen det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att se mönstret. De tio\r\nvanligaste yrkesgrupperna täcker in 43 % av alla kvinnor och 34 % av alla\r\nmän. Det är alltså ganska många som finns här. Det är som en termometer\r\ndär jag på den ena sidan har avsatt kvinnornas medellön och på den andra\r\nmännens medellön. Vi ser att den högsta lönen har manliga företagsekonomer,\r\nmarknadsförare och personaltjänstemän. Den näst högsta lönen har manliga\r\nsäljare, inköpare och mäklare. På tredje plats kommer kvinnliga\r\nföretagsekonomer, marknadsförare och personaltjänstemän, och så vidare. I nio\r\nav de här tio yrkesgrupperna har kvinnor i genomsnitt lägre lön än vad\r\nmännen har. Endast i en grupp, grundskollärare, har kvinnorna högre lön\r\nän männen. Det rör sig om ungefär 200 kr.\r\n\r\nJag tycker att det här\r\ndiagrammet väldigt tydligt visar att kvinnorna sprider sig på löneskalan\r\ninom ett mindre område än vad männen gör och dessutom längre ned på\r\nlöneskalan. Det här visar spridningen mellan olika grupper. För att titta\r\npå spridningen inom några grupper har jag valt tre stycken: Inom den första\r\nfinns vård- och omsorgspersonal. Där har vi ungefär 430 000 personer.\r\n90 % av dem är kvinnor och 10 % av dem är män. Det är alltså ett starkt\r\nkvinnodominerat område. Gruppen företagsekonomer, marknadsförare och\r\npersonaltjänstemän kan synas heterogen, men de är klassade i yrkesregistret\r\nsom tillhörande samma grupp.\r\nVad bestämmer då inplaceringen i yrkesgrupp?\r\nVi har två kriterier: typ av arbete och den formella utbildning som krävs\r\nför att utföra arbetet. Det handlar inte om den utbildning som individen\r\nfaktiskt har.\r\nDet tredje yrket är ingenjörer och tekniker. Där har vi\r\nungefär 120 000 personer. 15 % är kvinnor och 85 % män.\r\nJag glömde att\r\nsäga hur könsfördelningen var bland företagsekonomerna. Där har vi 80 000\r\npersoner, 51 % kvinnor och 49 % män. Vi har ett kvinnodominerat, ett\r\nkvantitativt jämställt och ett mansdominerat område.\r\nVad visar då detta?\r\nNi kanske har tittat på det och sett att längst till vänster visar vi\r\nlönen för tiondepercentilen, sedan har vi undre kvartilen, median, övre\r\nkvartil och nittiondepercentilen. Vi kan se att kvinnornas spridning är\r\nmindre än männens i alla tre grupperna och att de ligger längre till\r\nvänster på löneskalan. Jag har vänt löneskalan i 90 grader.\r\n\r\nMän i gruppen\r\nvård- och omsorgspersonal är ett nytt fenomen. Jag har studerat den här\r\ngruppen i många år. Sedan två år tillbaka har männen brett ut sig lite\r\ngrann nedåt till vänster. Men vi ser fortfarande att spridningen är mindre\r\nför kvinnor än för män. Det är samma fenomen inom grupper som mellan\r\ngrupper.\r\nGruppen företagsekonomer, marknadsförare och personaltjänstemän\r\nhar jag gått vidare med. Jag sade att den är ganska heterogen. Jag kan\r\ntitta i en annan källa och finna att kvinnor till största delen är\r\npersonaltjänstemän och män marknadsförare och företagsekonomer. Då kan man\r\ntänka sig att redan det förklarar löneskillnader. Ändå kan det vara\r\nintressant att titta på gruppen.\r\nJag har delat upp den gruppen i privat\r\noch i offentlig sektor. Bilden talar för sig själv. Vi ser bland kvinnor\r\nmindre spridning än bland män, och kvinnorna finner vi längre till vänster.\r\nI privat sektor är det mycket större lönespridning än inom offentlig\r\nsektor.\r\n\r\nDen här gruppen har jag gått vidare med ytterligare. Jag har\r\nvalt åldersgruppen 25-39 år. Där har vi ganska många, och man kan tänka\r\nsig att de är i karriärtankar. Jag har delat upp dem efter utbildningsnivå.\r\nDå finner vi, om vi tittar allra längst åt höger, att löneskillnaden\r\nvarierar, mellan 82 % och 93 % beroende på sektor och utbildningsnivå.\r\nDen här gruppen tillhör en grupp där krav på utbildning ska vara en längre\r\nhögskoleutbildning, alltså tre år eller mer. Men det finns personer som\r\nhar högst gymnasial utbildning.\r\n\r\nDet intressanta här är att kvinnor med\r\neftergymnasial utbildning inom privat sektor har en lön på 29 000 kr. Män\r\nmed högst gymnasial utbildning har en högre månadslön. Alla är i åldersgruppen\r\n25-39 år.\r\nJag har haft förmånen att studera en speciell bransch,\r\nlivsmedelsindustrin. Det var ett EU-projekt som gjordes i våras. Rapporten\r\nligger där ute. Där har jag delat upp de anställda i arbetare och tjänstemän.\r\nJag tyckte att det var relevant. Jag vill bara snabbt visa, med ungefär\r\nsamma bilder som tidigare, vad jag fann.\r\nDen här bilden visar de fem\r\nvanligaste yrkesgrupperna för arbetarna. Inte i någon av grupperna har\r\nkvinnor i genomsnitt högre eller lika lön som män. Deras lön är lägre,\r\nprecis som vi visade tidigare.\r\n\r\nBland tjänstemännen varierar det lite\r\ngrann på löneskalan. Samma sak gäller här. Om vi växlar lite ser vi samma\r\nmönster som tidigare: kvinnorna längre ned än männen och med mindre utrymme\r\nän vad männen har.\r\n\r\nOm vi tittar på lönespridningen, nu för arbetarna,\r\noch gruppen försäljare, detaljhandel och demonstratörer kan den tyckas\r\nväldigt konstig. Men det är riktigt. Jag har kontrollerat både med fackliga\r\nföreträdare och arbetsgivare: kvinnor och män gör helt olika saker fast\r\nde är definierade i samma yrkesgrupp.\r\n\r\nFör tjänstemännen är det precis\r\nsamma mönster. Den här branschen består av ungefär 60 000 personer.\r\n\r\nJag\r\nhar även här gjort en standardvägning. Bland arbetarna hade kvinnorna\r\nföre analysen 91 % av männens löner. Efter analysen hände det inte så\r\nmycket: 93 %. För tjänstemännen hände betydligt mer.\r\n\r\nJag skulle vilja\r\nnämna publikationen Lön för mödan. Det arbetet var så intressant eftersom\r\nvi kunde fördjupa oss inom ett speciellt område, där väldigt många personer\r\nfinns. Inom kommuner och landsting har vi också möjlighet att få yrkeskoden\r\npå fyrsiffrig nivå, vilket möjliggör bättre analyser.\r\nJag ska visa vad\r\nresultatet blev när vi tittade på den. Vi befinner oss fortfarande på\r\nyrkesgruppsnivå. I hälso- och sjukvårdsspecialister ingår läkarna. Det är\r\nden största gruppen. Lönen är ungefär lika för kvinnor och män i unga år,\r\nmen det händer någonting ganska snart som gör att männen rusar i väg.\r\nDen andra stora gruppen är vård- och omsorgspersonal, den grupp som jag\r\nvisade tidigare. Vi ser att lönenivån för de äldre, de som pensioneras,\r\när ungefär densamma som för dem som ersätter dem. Trots att det är så\r\nmånga kvinnor där ligger männen något lite över. Det syns knappast någon\r\nskillnad, men det finns en liten skillnad.\r\n\r\nVi tittar på lönespridningen.\r\nNi får observera att det är olika löneskalor.\r\n\r\nOm jag skulle använda\r\nsamma löneskala skulle diagrammet till höger knappast synas eller skärmen\r\ninte räcka till. Så det är två olika löneskalor. Men ni ser en stor\r\nskillnad. Om vi tittar på löneskillnaden inom kommuner och landsting ser vi\r\natt den är 84 %. Landstingsägda bolag har en löneskillnad på 81 %. Vi har\r\nockså en liten del som är privat verksamhet. Där är löneskillnaden störst.\r\nDetta gäller anställda hälso- och sjukvårdsspecialister, inte\r\nprivatpraktiserande egenföretagare.\r\n\r\nBland vård- och omsorgspersonal är det\r\nsamma mönster.\r\n\r\nJag ska nu visa hur det blir när vi går ned på den finare\r\nfyrsiffernivån. Kvinnor och män kommer varandra lite närmare, men fortfarande\r\nhar vi en skillnad. Om vi väljer undersköterskor och sjukvårdsbiträden är\r\ndet ungefär samma sak. Det händer ingenting. Männen har något mer än\r\nkvinnorna.\r\n\r\nEn annan grupp är sjuksköterskor. Även här har männen högre\r\nlön. Tittar vi på distriktssjuksköterskor så ser vi att samma sak gäller\r\ndär.\r\n\r\nEn av de få grupper där kvinnor har högre lön än män är förskollärare\r\noch fritidspedagoger. Sedan har vi psykologer och socialsekreterare här\r\npå bilden, men även där har männen mer i lön.\r\n\r\nJag glömde att säga att\r\ni 8 av de drygt 110 yrkesgrupperna har kvinnor i genomsnitt högre lön än\r\nmän. I 4 av dem har kvinnor och män lika lön. I resten finns det en\r\nlöneskillnad till kvinnors nackdel. Det är alltså ganska många grupper.\r\nJag\r\nkan inte låta bli att visa upp den här boken - Att synliggöra löneskillnader\r\nmellan kvinnor och män. Jag ska inte visa några resultat, men jag antar\r\natt ni alla undrar hur det ser ut om vi jämför Sverige med andra länder.\r\nDet tänker jag inte visa, för det är så komplicerat och då skulle jag\r\nbehöva hålla på en timme till. Det är så väldigt svårt att jämföra lönerna\r\noch löneskillnaderna mellan länder. I den här boken har vi förklarat lite\r\ngrann varför. Det är en publikation som kom ut inför EU-ordförandeskapet.\r\n\r\nJag försökte gå igenom de allra senaste siffrorna i går, men jag tycker\r\ninte att det här är relevant. Jag tar detta lite snabbt: När vi tittar på\r\nlöner i EU-länderna finns det olika källor. Vi har ECHP, European Community\r\nHousehold Panel. Det är den vanligaste, men Sverige är inte med där. Vårt\r\nbidrag blir då den strukturlönestatistik som jag just visade. Det är alltså\r\ntvå olika källor som vi jämför. Om vi inte skulle ta källan ECHP utan\r\nvarje lands egen statistik så skulle vi förmodligen inte få med offentlig\r\nsektor. I Sverige och övriga Norden är det naturligt att vi har med\r\noffentlig sektor. Kvinnor finns ju där. Vi skulle förlora en hel del av\r\narbetsmarknaden om vi inte tog med offentlig sektor. Det finns en mängd\r\nolika förbehåll. Allt detta finns att läsa om i boken.\r\n1995 gjordes en\r\nharmoniserad lönestatistik. Det är resultaten av den som presenteras här.\r\nJust nu har man avslutat nästa insamling, så det dröjer väl ett år eller\r\nkanske två innan vi får se resultatet från den. Då kan vi jämföra länderna.\r\n\r\nJag ska först berätta om en förstudie som SCB fick i uppdrag av\r\nMedlingsinstitutet att göra. Kan vi se om den förstärkta jämställdhetslagen\r\nfrån januari 2001 har gett effekter på löneskillnaden? Vi hade en teori\r\nom att om vi tittar på grupper med yrkesuppgifter på fyrställig nivå så\r\nskulle vi komma ganska långt. Man tittade på några kommuner och några\r\nlandsting. Jag ska inte fördjupa mig i det, men sammantaget kan vi säga\r\natt vi kunde se att löneskillnaderna inom kommunerna minskade mycket när\r\nvi använde en standardvägningsmetod. I vissa yrkesgrupper kan hela\r\nlöneskillnaden försvinna. I landstingen var det inte lika påtagligt. Vi tror\r\nalltså att vi kommer lite närmare en förklaring om vi kan analysera lönerna\r\nmed en bättre yrkesstatistik.\r\nSlutligen ska jag sammanfatta det hela.\r\nMånga av er har hört mig prata om det här många gånger - samma sak. Och\r\ndet är just det som är problemet, skulle jag vilja säga: Det händer\r\negentligen ingenting. Ända sedan början av 90-talet, har det sett likadant\r\nut. Det är ett och samma mönster som återkommer. Kvinnor har lägre\r\ngenomsnittslön än män i samma yrkesgrupp, samma åldersgrupp och med samma\r\nutbildningsnivå. Lönespridningen är mindre för kvinnor än för män. Vi har\r\ninga eller väldigt små förändringar över tiden.\r\n\r\nAnders Lindström,\r\ngeneraldirektör Medlingsinstitutet: Jag ska försöka redogöra för\r\nMedlingsinstitutets roll i det här sammanhanget. För att det ska bli begripligt\r\nmåste jag säga någonting om hur lönebildningen fungerar och vad riksdag\r\noch regering har sagt om välfungerande lönebildning. Sedan ska jag kommentera\r\ndet särskilda uppdrag som vi har från regeringen att prata med de\r\navtalsslutande parterna om hur de hanterar jämställdhetslagens\r\nkrav.\r\n\r\n\r\nMedlingsinstitutet är en liten myndighet med nio anställda. Vi har tre\r\narbetsuppgifter. Den främsta är naturligtvis att medla. Men vi är också\r\nansvariga för den officiella lönestatistiken, vilket betyder att vi\r\nbeställer den av SCB. Vi ska också verka för en väl fungerande lönebildning.\r\nDet är där som jämställdhetsfrågorna kommer in.\r\n\r\nJag visar här en bild\r\nsom kanske är lite svår, men för att ni ska förstå hur lönebildningen\r\nfungerar så måste jag börja med att säga någonting om det här. Vi har i\r\nSverige omkring 50 fackförbund på arbetstagarsidan i tre centralorganisationer.\r\nVi har också ett antal förhandlingskarteller såsom PTK, OFR för den\r\noffentliga sidan och facken inom industrin. Det finns alltså ett stort\r\nantal aktörer - mer än 50 organisationer på arbetsgivarsidan som förhandlar\r\nmed de ungefär 50 fackförbunden på central nivå. De sluter ungefär 450\r\nrikstäckande kollektivavtal som i någon mening innehåller reglering av\r\nlönevillkoren.\r\nMen det är inte längre så att de rikstäckande avtalen\r\nalltid talar om vad som är utgående lön. Så är det endast i liten\r\nutsträckning. Vi har haft en mycket omfattande decentralisering och\r\nindividualisering av lönebildningen de senaste tio åren ungefär. Numera är det\r\nbara ungefär 10 % av de anställda i privat sektor som omfattas av\r\nkollektivavtal där man centralt talar om exakt vad lönen är, alltså där det\r\nfinns en lönetariff. Det är det som vi kallar för grupp 7 här på bilden\r\n- generell utläggning. Det är avtalen på Transports område, inom sjöfarten,\r\nflyget och i viss utsträckning byggnadsindustrin.\r\nTendensen är tvärtom\r\natt de grupper som på bilden är 1, 2, 3 och 4 ökar i omfattning. Grupp 1,\r\ndet vill säga där det centrala avtalet över huvud taget inte innehåller\r\nnågra siffror, omfattar nu 7 % av de anställda i privat sektor, hela 32 %\r\nav de anställda i staten och 28 % i kommuner och landsting. I kommuner\r\noch landsting är det till exempel läkare, akademiker och lärare. I staten\r\när det framför allt akademikerorganisationerna. För dessa sätts lönen i\r\nsamtal mellan chef och medarbetare.\r\nKommunal hittar ni i grupp 4 -\r\nlönepott utan individgaranti. Där finns Kommunalarbetareförbundet och stora\r\ndelar av SKTF (Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet).\r\nAv detta förstår\r\nni att vi har en mångfald olika avtalskonstruktioner. De 450 avtalen ser\r\nväldigt olika ut. Till dem kommer ungefär 200 000, kanske 300 000, lokala\r\növerenskommelser om löneavtal. Det är alltså löner som stöds av de centrala\r\navtalen. Medlingsinstitutet träffar de parter som skriver centrala avtal\r\noch talar med dem om vad som är väl fungerande lönebildning och om vilka\r\nkrav som riksdag och regering ställer på dem. Vi träffar inte de flera\r\nhundra tusen personer som lokalt sätter löner. Dem påverkar vi enbart\r\nindirekt, genom opinionsbildning.\r\nJag ska nu gå över till vad riksdag\r\noch regering har sagt att vi ska kräva av en väl fungerande lönebildning.\r\nFörst och främst ska den medverka till att ge en ökad reallön. Men som\r\nIngemar Hansson konstaterade ska den också medverka till att öka\r\nsysselsättningen. Den ska leda till så få konflikter som möjligt. Som Ingemar\r\nHansson också sade ska det vara möjligt att förändra gruppers relativa\r\nlönelägen. Riksdagen har bestämt att lönebildningen ska leda till jämställda\r\nlöner och stimulera produktivitetsökningen.\r\n\r\nMen det räcker inte med\r\ndet. Lönebildningen ska fungera så att den konkurrensutsatta sektorn,\r\nalltså egentligen exportindustrin, är normerande. Industrins kostnader\r\nfår inte öka mer än de i våra viktigaste konkurrentländer. Dessutom säger\r\nni att detta ska vara förenligt med de förhandlingsformer som parterna\r\nsjälva väljer. Staten ska alltså inte lägga sig i om det är centrala avtal\r\neller helt lokal, decentraliserad och individuell lönebildning.\r\n\r\nAllt\r\ndet här ska åstadkommas inom den norm som bestäms av produktivitetstillväxten\r\ni industrin och Riksbankens inflationsmål. Uttolkare av detta är årligen\r\nKonjunkturinstitutet med den särskilda rapporten om samhällsekonomiska\r\nförutsättningar för lönebildningen som Ingemar Hansson har talat om. Det\r\när den som vi stöder oss på när vi talar med parterna om hur de hanterar\r\ndetta.\r\n\r\nFör samtalen med parterna har vi fått ett särskilt uppdrag i\r\nregleringsbrevet. Vi ska vid överläggningar med parterna om kommande och\r\npågående avtalsförhandlingar fästa uppmärksamhet på vikten av att de\r\ncentrala kollektivavtalen konstrueras så att de främjar de lokala parternas\r\narbete med lönefrågorna i ett jämställdhetsperspektiv. Detta har vi nu\r\nägnat oss åt ett par år. Vi har rapporterat i en omgång till regeringen.\r\nJag kan nu redovisa preliminärt vad vi har kommit fram till under årets\r\növerläggningar, det vill säga de överläggningar som vi har haft under\r\n2003.\r\n\r\n\r\nFör det första är det fortfarande få tvister om osakliga och\r\ndirekt diskriminerande löneskillnader. Det är praktiskt taget inga tvister\r\npå central nivå. Parterna centralt menar att detta måste uppfattas så att\r\ndirekt osakliga löneskillnader för lika arbete inte är något stort problem.\r\nDärmed har vi inte sagt någonting om lönesättning för likvärdigt arbete.\r\nDet är en svårare fråga. Men för direkt jämförbart, lika arbete tycks vi\r\ninte ha några stora problem. Problemen, som parterna uppfattar det, är i\r\nstället - som ordföranden konstaterade redan inledningsvis - att vi har\r\nen segregerad arbetsmarknad. Vi har det som kallas en befattningsdiskriminering\r\ni och med att vi har alldeles för få kvinnliga chefer. Vi har uppenbarligen\r\nen värderingsskillnad mellan manligt dominerade och kvinnligt dominerade\r\nyrken.\r\nDe centrala kollektivavtalen innehåller i stor utsträckning klart\r\nuttalade förbud mot osakliga löneskillnader och klara regler om att sådant\r\nska åtgärdas om man upptäcker det. Dessutom föreskriver avtalen i allmänhet\r\n- men inte alla - att någon form av kartläggning och analys av löneskillnader\r\nska göras, men av det egna avtalsområdet. Det ska då bilda underlag vid\r\nlönerevisioner. Här har vi någonting som är ett problem. Parterna kan ju\r\naldrig disponera över mer än sitt eget avtalsområde. Man kan inte avtala\r\nom vad någon annan ska göra. Men jämställdhetslagen talar om att arbetsgivaren\r\nhar en skyldighet att jämföra likvärdiga arbeten oberoende av avtalsområde.\r\nDetta är någonting som vi så här långt inte kan se att parterna till\r\nfullo har förmått hantera. Vi vet att det hanteras i någon utsträckning\r\ni kommuner och landsting och stat, men vi tror att det hanteras mindre på\r\nden privata sidan.\r\n\r\nVad vi kan finna av de samtal som vi för så får\r\njämställdhetsfrågorna en större uppmärksamhet i den lönerörelse som nu\r\nbörjar än de fick 2001. Det är alltså tre år sedan som vi hade en stor\r\nlönerörelse på hela den privata sidan. Då var den skärpta jämställdhetslagen\r\nalldeles färsk. Vi kan nog konstatera att parterna inte hade tagit till\r\nsig förändringarna i jämställdhetslagen i den avtalsrunda som blev klar\r\n2001. Vi tycker att det verkar som om man har gjort det i mycket större\r\nutsträckning nu.\r\nVi tycker oss kunna se att det ökade engagemang som\r\nfinns i kompetensutvecklingsfrågor kommer att ge effekt på detta område.\r\nDet finns en tendens till att man avtalar om att kompetensutveckling ska\r\nske könsneutralt. Det är helt klart så att parterna är mer aktiva nu i\r\ninformations- och utbildningskampanjer än de var för tre år sedan. De är\r\nmer aktiva var och en för sig och i viss utsträckning partsgemensamt.\r\nI\r\nen grupp av avtal tycker vi att det finns oklarheter. Det gäller de avtal\r\ndär lönen sätts i chef-medarbetar-samtal. Vi har svårt att se och förstå\r\nhur kartläggning och analys samordnas med den lönebildningsmodellen.\r\nArbetsgivaren ansvarar i någon mening enligt lagen för att så sker, men\r\nvid de samtal som vi har med de centrala parterna har vi haft svårt att\r\nfå klart för oss hur det faktiskt går till.\r\nI de här samtalen som vi för\r\nmed de avtalsslutande parterna är det också naturligt att vi diskuterar\r\nkonkreta åtgärder som parterna kan komma överens om. Då är det några typer\r\nav åtgärder som har kommit upp till diskussion oftare än andra. Till\r\nexempel har många vitsordat att man riskerar att inte komma med i den lokala\r\nutläggningen av lönen det året som man är föräldraledig. Om man är\r\nföräldraledig under ett par år i rad riskerar man att det blir en eftersläpning\r\nsom följer en hela yrkeslivet. Det är svårt att komma tillbaka och säga:\r\nNu är jag här igen! Nu ska jag ha den löneutveckling som de andra har\r\nfått under två år! Det fungerar inte riktigt så. Detta har framför allt\r\nfacken börjat fånga upp. Vi har ett exempel, nämligen avtalet mellan\r\nHotell- och restaurangarbetsgivarna och Handelstjänstemannaförbundet, HTF.\r\n\r\n\r\nVi tror oss veta att ett stort antal förbund kommer att kräva liknande\r\nregleringar i de avtalsförhandlingar som nu kommer. Detta går ju faktiskt\r\natt åtgärda; det går att avtala om och förhindra att det uppstår en sådan\r\nnegativ eftersläpning för dem som är föräldralediga.\r\nBeträffande\r\nkompetensutveckling har vi ett exempel i avtalet mellan Handelsarbetsgivarna\r\noch Handelsanställdas förbund. Där konstaterar man att kompetensuppbyggnad\r\nska ske på ett sådant sätt att det främjar en jämn könsfördelning mellan\r\nkvinnor och män i skilda typer av befattningar och inom olika kategorier.\r\n\r\n\r\nRamavtalet för staten är också ett exempel där man har kommit överens\r\nom att göra någonting åt det som vi kan kalla för befattningssegregering,\r\ndet vill säga att det är en ojämn fördelning mellan kvinnor och män bland\r\nchefer i staten. Vi tror också att det kommer fler exempel på de här\r\navtalen denna gång.\r\nDet finns ett konkret exempel på att man har avtalat\r\nom hur lönekartläggningen som jämställdhetslagen föreskriver ska samordnas\r\nmed den lokala avtalsrörelsen. Det gäller Tidningsutgivarna och Grafiska\r\nFackförbundet. Det är en lång text, och jag ska inte läsa den i dess helhet.\r\nDet intressanta är att man är överens om att det ska göras en kartläggning\r\nenligt lagens krav. Om man kommer fram till någonting som ska rättas till\r\nså ska det göras innan man börjar förhandla, och arbetsgivaren står för\r\nkostnaderna.\r\n\r\nSammanfattningsvis finns det en del som tyder på att vi\r\nhar förändringar på gång. Vi har också försökt, som Lena Johansson avslutade\r\nmed att säga, att titta på om vi kan se någon effekt av jämställdhetslagen\r\ni den statistik som vi nu har. SCB har gjort en studie som kom just i\r\nveckan. Den är ännu inte offentliggjord, men den kommer strax att bli det.\r\nVi försöker titta på tre år i offentlig sektor - 1997, 2000 och 2002.\r\nTanken var att man då möjligen skulle kunna se någon effekt av den skärpta\r\njämställdhetslagen. Jag ska med en gång säga att detta enbart gäller lika\r\nyrken. Det gäller alltså inte likvärdiga arbeten, utan lika yrken. Det är\r\ndet enda som man kan studera med hjälp av statistiken. Vi kan konstatera\r\natt det har skett en viss minskning av löneskillnaderna i primärkommuner\r\nmellan 1997 och 2002. Men egentligen hände det i första hand innan\r\nlagskärpningen kom. Det är alltså svårt att se att själva lagskärpningen har\r\nmedverkat till någon förändring.\r\n\r\nVi kan inte se någon egentlig förändring\r\ni landstingssektorn och inte heller något nämnvärt när det gäller staten.\r\nMen om vi lägger på den bild som jag visar här om primärkommuner så ser\r\nni att den är intressant på så sätt att den tydligt visar hur små\r\nskillnaderna är i primärkommunerna i de här yrkena. Det är så små skillnader\r\natt det egentligen inte går att hitta särskilt mycket som kan åtgärdas på\r\nden här nivån, när vi jämför rikstäckande. Om vi tar vårdbiträden och\r\npersonliga assistenter ser vi att det är 103 975 kvinnor och 12 575 män.\r\nDe har precis samma lön när vi tittar på helheten. Det betyder inte att\r\ndet är precis samma i varje kommun. Det kan naturligtvis finnas löneskillnader\r\nnär vi bryter ned det på arbetsställen och arbetsgivare, men som helhet\r\när det inga skillnader. Det finns små skillnader i några grupper, men det\r\när inte de stora och upprörande löneskillnaderna.\r\n\r\n\r\nSom Lena Johansson\r\nkonstaterade så är det ingen tvekan om att det som vi kan se av statistiken\r\nbekräftar att skillnaderna är störst bland de högst avlönade och i den\r\nprivata sektorn. Vi har diskussioner på gång med Svenskt Näringsliv för\r\natt se om vi kan komma överens med deras medlemsförbund om att göra\r\nmotsvarande undersökning på några privata avtalsområden. Vi vet ännu inte\r\nom det blir så, men vi hoppas det. I så fall ska vi nästa år kunna redovisa\r\nmotsvarande studier på ett antal privata områden.\r\nNästa år kommer vi i\r\navtalet med SCB och med de privata arbetsgivarna att få en redovisning av\r\ndet som Lena Johansson har redovisat som fyrsifferkod. År 2005 och framåt\r\nkommer vi alltså att ha en bättre statistik för att göra den här typen av\r\ngranskningar av hur det ser ut på yrkesområdena. Då ska man komma ihåg\r\natt restriktionen fortfarande gäller att det bara är lika yrken och arbeten\r\nsom kan jämföras. För likvärdiga yrken och arbeten, som det talas om i\r\nlagen, måste man ned på arbetsplatsen hos den enskilde företagaren eller\r\nmyndigheten. Det måste de göra själva. Det kommer aldrig att kunna synas\r\ni den offentliga statistiken.\r\nOrdföranden:\r\nTack för det! Vi tar nu en\r\nkort kaffepaus fram till kl. 12.\r\nOrdföranden: Då är vi redo att fortsätta\r\nhearingen. Jag vill hälsa JämO Claes Borgström välkommen hit. Varsågod,\r\nClaes. Ordet är ditt!\r\nClaes Borgström: Tack så mycket för inbjudan. Man\r\nska aldrig prata om sig själv och så vidare, men jag måste säga att om\r\ndet inte hade varit ett så viktigt område hade jag nog legat kvar i sängen\r\nnu. Jag tyckte att det här kändes så angeläget att jag reste mig upp och\r\nkom hit för att redovisa lite grann av JämO:s erfarenheter från arbetet\r\nefter den 1 januari 2001, när de nya lönekartläggningsbestämmelserna -\r\nman kallar dem ibland för skärpta - trädde i kraft.\r\nDet har ju, som de\r\nflesta här känner till, ända sedan 1994 funnits en skyldighet att genomföra\r\nlönekartläggningar. Det man kallar för en lagskärpning och som genomfördes\r\n1 januari 2001 var huvudsakligen ett tydliggörande av de regler som gällde\r\nredan dessförinnan. Kartläggningskravet syftade naturligtvis redan från\r\nbörjan till att man efter analys skulle upptäcka eventuella könsrelaterade\r\nlöneskillnader, men nu är kravet ytterligare preciserat och kanske något\r\nstarkare.\r\nVårt arbete har efter den 1 januari 2001 - JämO har många\r\narbetsfält som ni vet - varit mycket inriktat på att ge utbildning och\r\ninformation om de nya bestämmelserna, men också på att genomföra granskningar\r\nför att få kontroll över hur lagen efterlevs och, vilket kanske är det\r\nviktigaste, aktivera arbetet. Det är inte i första hand ett polisarbete,\r\nutan man försöker att aktivera parterna för att få dem att genomföra det\r\nsom är syftet med lagstiftningen. Lönekartläggningsarbetet är inte till\r\nför att tillfredsställa JämO, som en del arbetsgivare har uttryckt det,\r\nutan syftet är att uppnå det som är avsikten med lagstiftningen, nämligen\r\natt upptäcka eventuella löneskillnader och i så fall rätta till dem.\r\nJag\r\nvill ge en kort beskrivning av vad vi har gjort och säga något om de\r\nslutsatser som vi hittills har dragit av arbetet. En fullständig utvärdering\r\nav lagens effektivitet eller ineffektivitet har vi kanske inte underlag\r\nför riktigt än, men jag återkommer till det.\r\nVi har alltså lagt ned\r\nbetydande resurser på utbildning och information. Från sommaren 2002 och\r\nframåt har vi också genomfört ganska omfattande granskningar. Vi har\r\ngranskat drygt 500 privata arbetsgivare, deras arbete med\r\nlönekartläggningsbestämmelserna, analyser och handlingsplaner. Vi har plockat ut\r\n de\r\ndelarna ur kraven på aktiva åtgärder. De täcker också andra områden.\r\nGranskningen gäller alltså drygt 500 privata arbetsgivare, och det är den\r\nstörsta granskning som JämO har genomfört någon gång.\r\nVid sidan av den\r\nstora så kallade massgranskningen har vi granskat 20 arbetsgivare inom\r\ncellcenterbranschen. Vi har granskat 15 arbetsgivare inom IT-branschen\r\noch ytterligare ett 10-tal enskilda privata arbetsgivare. Vi har granskat\r\n11 större statliga myndigheter. Efter den granskningen har vi inlett en\r\ngranskning av ytterligare 11 statliga myndigheter. Där har vi haft som\r\nprofil att granska myndigheter som själva har granskningsuppgifter. Vi\r\nhar tittat på Regeringskansliets arbete med lönekartläggning, och också\r\npå riksdagsförvaltningen. Därutöver har vi granskat 3 universitet och\r\nhögskolor, ca 15 kommuner och 1 landsting. Vi har huvudsakligen granskat\r\nkommuner i Jämtlands län.\r\nNär det gäller de 500 privata arbetsgivarna\r\nvalde vi att inrikta oss enbart på det arbete som gäller lönefrågorna.\r\nSyftet var att öka arbetsgivarnas och fackens lokala aktiviteter för\r\njämställda löner. Dessutom var anledningen naturligtvis att vi skulle få\r\nett underlag för att göra den utredning av de nya bestämmelserna som vi\r\nhar ålagts att göra under 2004.\r\nFrån de statliga myndigheterna begärde\r\nvi in jämställdhetsplanerna i deras helhet, inte bara de delar som rör\r\nlönekartläggningen. Det visade sig att det i första hand är på\r\nlönekartläggningsområdet som det finns problem. I den första omgången godkände\r\nvi en av de elva planer som vi fick in, med några synpunkter. Övriga blev\r\ninte underkända - att använda en sådan term är inte rätt förhållningssätt\r\n- men vi begärde kompletteringar. Vi skrev, som vi alltid gör, så kallade\r\nsynpunktsbrev och pekade på de brister som vi ansåg föreligga. Så får\r\narbetsgivaren möjlighet att göra kompletteringar. Ibland kan det gå ett\r\npar vändor fram och tillbaka.\r\nEn myndighet godkändes omedelbart, och\r\nfram till i somras blev också de andra 10 myndigheternas planer, inklusive\r\nlönekartläggningsarbetet, godkända. Vi gav särskild utbildning som alla\r\ndessa 10 myndigheter anmälde sig till och utnyttjade. Dessutom hade vi\r\nprivat, personlig rådgivning. Vi genomförde besök på många av dessa\r\nmyndigheter för rådgivning och diskussioner angående de kvarstående bristerna.\r\nFrån det att vi inledde granskningen av de 11 statliga myndigheterna tog\r\ndet ungefär ett år fram till den tidpunkt då samtliga hade godkänts.\r\nNär\r\ndet gäller Regeringskansliet - och där gällde vår granskning hela\r\njämställdhetsplanen - konstaterade vi att åtgärder som nämns i 4-9 §§, alltså\r\nolika typer av främjandeåtgärder utanför löneområdet, hade genomförts på\r\nett bra sätt, medan däremot problem fanns när det gällde\r\nlönekartläggningsarbetet.\r\nVi hade ganska många kontakter. Det kallades inledningsvis för ett projekt,\r\nvilket man möjligen kan sätta ett frågetecken för, men i praktiken kom\r\ndet att betraktas så. Det var ett återkommande utbyte av kunskaper och\r\nerfarenheter, där vi gav mycket utbildning.\r\nRedan på det här stadiet kan\r\ndet vara intressant att nämna att man på Regeringskansliet inledningsvis\r\nsade att arbetet var så stort, krävande och omfattande att det skulle\r\nkrävas mycket lång tid att genomföra det på det sätt som vi med utgångspunkt\r\nfrån lagstiftningen krävde. Sedan har det i detta fall liksom i många\r\nandra visat sig att när man väl sätter i gång är svårigheterna inte så\r\nstora som man inledningsvis har föreställt sig. Det sammanhänger med att\r\nmånga arbetsgivare har haft en bristfällig historia på det här området.\r\nHos många privata arbetsgivare har man fått starta helt från noll, trots\r\natt kraven på lönekartläggning har funnits i nästan tio år. Då krävs det\r\nrätt mycket arbete initialt, både för att förstå problematiken och för\r\natt hitta en metod som är verkningsfull eller användbar. Men när de första\r\ntrösklarna har passerats har det visat sig att det går alldeles utmärkt.\r\n\r\nRegeringskansliet har presterat en lönekartläggning som vi på JämO tycker\r\när ett bra exempel på hur det ska genomföras. Detsamma gäller numera också\r\nriksdagsförvaltningen, som också uppvisade rätt så många brister inledningsvis.\r\n\r\nPå Regeringskansliet upptäcktes att kvinnor i två tredjedelar av fallen\r\nhade en lägre medianlön än männen, för lika arbete. Man har alltså\r\nkonstaterat att det finns löneskillnader som inte kan förklaras på annat\r\nsätt än att de har samband med kön. Man har alltså upptäckt löneskillnader\r\nsom är osakliga och i viss utsträckning oförklarade - vilket inte är\r\nriktigt samma sak. Bland de oförklarade löneskillnaderna döljs naturligtvis\r\nvissa som är osakliga. Regeringskansliet har avsatt 6,5 miljoner kronor\r\ni sin handlingsplan för att åstadkomma löner som är jämställda.\r\nNu har\r\njag inte varit här på förmiddagen och hört Anders Lindströms föredragning,\r\nmen JämO har ju som ni vet ett samarbete med Medlingsinstitutet. Jag vet\r\natt vi har en samsyn i de flesta av de här frågorna.\r\nDe nya bestämmelserna\r\ni jämställdhetslagen har haft små effekter på lönebildningen. När det\r\ngäller konkreta resultat i de granskningsfall som jag har nämnt har man\r\ni huvudsak nått resultat inom den offentliga sektorn. Bland de 11 granskade\r\nstatliga myndigheterna upptäcktes osakliga löneskillnader relaterade till\r\nkön hos 4, men inte i någon större utsträckning. I 2 fall gällde det\r\ngrupper av kvinnor, vilket får anses vara ett viktigt konstaterande som\r\nman kan åtgärda. I de 2 andra fallen gällde det enstaka individer vars\r\nlöner kommer att justeras. I Regeringskansliet och en del av de granskade\r\nkommunerna har man konstaterat vissa löneskillnader som man kommer att\r\nrätta till, naturligtvis. Man kan alltså säga att granskningsarbetet för\r\nden del av den offentliga sektorn som jag nämnde ändå har åstadkommit ett\r\nvisst, om än blygsamt, resultat.\r\nDen stora granskningen av den privata\r\nsektorn har lett till ett sämre resultat. I 4 % av de fall som vi har\r\ngranskat har man upptäckt löneskillnader som det finns skäl att förändra\r\nmed utgångspunkt från könsdiskrimineringsaspekten, alltså osaklighet med\r\nhänsyn till kön. Det är en mycket blygsam siffra. Om man ställer den i\r\nrelation till den statistik som vi alla väl känner till måste man fundera\r\npå vad denna låga siffra kan bero på. Det handlar naturligtvis dels om\r\nmetodologiska problem - alltså hur man gör för att komma åt dolda men\r\nexisterande löneskillnader som är könsrelaterade. Det handlar också om\r\nvilket engagemang man har i sina ansträngningar att faktiskt hitta\r\nlöneskillnader som beror på kön. På många håll finns det ett kanske ytligare\r\nförhållningssätt. Man strävar efter att prestera ett material som kan\r\npassera genom JämO:s granskningsöga och bli godkänt, men det egentliga,\r\nbakomliggande syftet är inte det som upptar det främsta engagemanget.\r\nNågra\r\nfrågor som har berörts både under förberedelsearbetet under hösten 2000\r\noch därefter vill jag ta upp. Man har sagt att lönekartläggningsbestämmelserna\r\noch JämO:s mandat skulle utgöra ett hot mot den svenska kollektivavtalsmodellen.\r\nDet har också talats om att om arbetsgivare anstränger sig och verkligen\r\nfinner könsdiskriminerande eller osakliga löneskillnader skulle detta\r\nsedan kunna komma att användas mot arbetsgivaren i en tänkt process i\r\nArbetsdomstolen - man har menat att enskilda löntagare skulle kunna använda\r\njust det material som arbetsgivaren har tagit fram och åberopa det som\r\nbevisning i en framtida process. Den farhågan har många gånger framförts\r\nfrån arbetsgivarhåll.\r\nVi har inga erfarenheter av att detta skulle kunna\r\nurholka eller inverka negativt på den svenska modellen med kollektivavtal.\r\nVi känner heller inte till något enda fall som vi, facket eller enskilda\r\narbetstagare har drivit till Arbetsdomstolen där man har utnyttjat\r\nlönekartläggningsarbetet som underlag för sin talan för att få sin egen lön\r\nhöjd. Vi känner inte till något enda sådant fall. Det betyder i och för\r\nsig inte att man kan vifta bort den farhågan. Jag är medveten om att den\r\nändå kan finnas hos arbetsgivare, även om vårt underlag säger oss att den\r\när ogrundad. Man får ta den oron på allvar. Den kan möjligen finnas med\r\nnär det gäller frågan varför så få löneskillnader faktiskt har upptäckts.\r\nJag nämner det som en tänkbar delförklaring till att resultatet ser ut\r\nsom det gör. Men i praktiken finns det som sagt inga belägg för att man\r\ngräver en grop åt sig själv.\r\nVi ser alltså inte den nya skärpta utformningen\r\nsom något som orsakar problem för lönebildningen, men inte heller att den\r\när för svag för att vara ett effektivt vapen mot diskriminerande lönesättning\r\npå de enskilda arbetsplatserna. Som så ofta när det gäller lagstiftning\r\när det inte lagens utformning det är fel på, utan tillämpningen. Om det\r\nsägs att tillämpningen inte är tillräckligt stringent kan naturligtvis\r\nalltid frågan ställas om det inte bör föranleda skärpta bestämmelser som\r\nminskar utrymmet för godtycke och för att man, även om man inte kringgår\r\nlagstiftningen, åtminstone inte fullföljer de intentioner som ligger till\r\ngrund för lagstiftningen. Vi på JämO tycker ännu inte att det finns ett\r\ntillräckligt underlag för att göra en sådan utvärdering.\r\nVår uppfattning,\r\nsom grundas på våra utbildningsinsatser och på de förfrågningar vi får\r\nfrån främst arbetsgivarhåll men också från fackets sida, är att man ännu\r\ninte har tagit till sig de möjligheter som bestämmelserna i jämställdhetslagen\r\nger för att åstadkomma en jämställd lönesättning på den enskilda arbetsplatsen.\r\nEn bieffekt som vi har fått flera belägg för är att man när man arbetar\r\nmed de instrument som lönekartläggningsbestämmelserna anger och de verktyg\r\nsom man har tagit fram för arbetet har kunnat konstatera att det finns\r\nviss svajighet i den egna lönepolitiken. Man har inte riktigt klart för\r\nsig på vilka kriterier man sätter lön. Det är en bieffekt som inte är att\r\nförringa. Med hjälp av det här arbetet kan man få en bättre struktur och\r\nen större genomskinlighet vad gäller lönepolitiken på den enskilda\r\narbetsplatsen.\r\nEn annan ändring i jämställdhetslagen som diskuterades mycket\r\nvar rätten för fackliga representanter eller de avtalsslutande organisationerna\r\npå central nivå att ta del av enskilda löner. Det har sagts att det skulle\r\nutgöra ett hot mot rätten att hemlighålla löner. Efter den stora\r\nmassgranskningen av de privata arbetsgivarna bad vi Sifo göra en undersökning.\r\nDet visade sig då att 21 % av de tillfrågade arbetsgivarna uppgav att de\r\nfrivilligt hade försett facket med sådana uppgifter rörande anställda som\r\när med i en annan facklig organisation eller icke-organiserade anställda.\r\nI endast 17 % av fallen hade uppgifter uttryckligen begärts från fackets\r\nsida. Den farhåga som har uttalats ger inte heller vårt eget underlag\r\nnågot särskilt belägg för.\r\nSamverkansfrågan, som enligt min uppfattning\r\när central i det här sammanhanget, ser väldigt olika ut på olika arbetsplatser.\r\nI lagen står det som ni vet att arbetet ska ske under arbetsgivarens\r\nansvar, men det ska ske i samverkan med de anställda eller deras organisationer.\r\nVad samverkan faktiskt ska innebära är inte definierat. Det tolkas därför\r\nolika i olika sammanhang. I vissa fall är samverkan inte mycket mer än\r\natt man ger viss information om att man har gjort på ett visst sätt. I\r\nandra fall är det ett mer aktivt deltagande från fackets sida. I några\r\nfall är det fråga om samverkan i ordets verkliga mening, där man har samma\r\nkunskaper både på arbetsgivarsidan och på den fackliga sidan när man\r\ngenomför lönekartläggningen, och facket deltar i hela processen helt och\r\nhållet. Det är väl enligt min mening det som är tanken med samverkansbegreppet.\r\n\r\nI många sammanhang har samverkan alltså varit urvattnad. Det sker inte\r\ni tillräcklig grad, och vi har exempel på att samverkan över huvud taget\r\ninte har förekommit, och när det har skett har det många gånger varit på\r\nett alltför ytligt plan. Där är vår uppfattning att det är parternas\r\nuppgift att lösa denna fråga - både att definiera vad samverkansbegreppet\r\nfaktiskt ska innehålla och sedan se till att man efterföljer den definition\r\nsom man når fram till. Begreppet existerar, och syftet bakom den delen av\r\nlagen är ganska uppenbart. Följer man syftet kan man nog mycket väl klara\r\nav detta. Men vi kan konstatera att samverkansfrågan ännu inte på något\r\nsätt är löst.\r\nEtt problem som vi återkommande möter är naturligtvis hur\r\npass vida ramar vi ska tillåta. Det gäller både på vilken nivå vi ska\r\nlägga oss när det gäller att godkänna arbetet med lönekartläggningen och\r\nvilka anstånd vi ska medge för komplettering. Begäran om långa anstånd\r\nhar vi mött hela tiden. Ibland har man begärt flera år med hänvisning\r\ntill omorganisationer, att man håller på att ta fram ett arbetsvärderingssystem,\r\natt man vill anpassa sig till centrala myndigheters olika metoder som är\r\nunder utarbetande eller liknande.\r\nDet är faktiskt inte alldeles lätt för\r\nJämO att lösa detta. Å ena sidan är lagens syfte det avgörande. Vi vill,\r\nprecis som lagstiftaren har tänkt sig, att man ska komma åt de könsrelaterade\r\nlöneskillnaderna. Ett hafsverk eller ett ytligt arbete som på papperet\r\nkan se ut att vara värt ett godkännande kan i själva verket missa\r\nlönediskriminering. Å andra sidan, om man från vår sida medger alltför långa\r\nanstånd har man anledning att laborera med hypotesen att det faktiskt\r\nförekommer personer på den här arbetsplatsen vars lön är satt på ett\r\nosakligt sätt med hänsyn till kön. Det pågår då lönediskriminering hela\r\ntiden. Hur länge kan vi som statlig övervakningsmyndighet tillåta att det\r\nsker utan att det redovisas i en kartläggning? Vi har försökt inta ett\r\npragmatiskt förhållningssätt men ändå dragit gränser.\r\nJämställdhetsnämndens\r\nexistens har diskuterats. Man har pekat på att nämnden handlägger så pass\r\nfå ärenden. JämO:s erfarenhet är att möjligheten att ansöka hos\r\nJämställdhetsnämnden om vitesföreläggande för komplettering av\r\njämställdhetsplaner,\r\ninte minst på lönekartläggningsområdet, är mycket värdefull. Man ska\r\ninte utgå från antalet prövade ärenden och utifrån den siffran dra någon\r\nslutsats om effektiviteten i vitessanktionsmöjligheten. Man ska utgå från\r\nhur det faktiskt förhåller sig i verkligheten.\r\nVår erfarenhet är mycket\r\ntydlig. I alla fall där det saknas uppgifter i det material som vi har\r\nbegärt att få in begär vi kompletteringar. I de fall då vi inte får\r\nkompletteringar påminner vi. I de fall påminnelserna inte leder till önskat\r\nresultat talar vi om att om vi inte får den begärda kompletteringen inom\r\nen viss angiven tid kommer vi att låta Jämställdhetsnämnden pröva frågan\r\nom vårt krav står i överensstämmelse med vad som kan krävas eller om det\r\ninte gör det. I samtliga fall utom ett har vi fått in de begärda uppgifterna.\r\nEndast i ett fall har det helt uteblivit, och där beslutade Jämställdhetsnämnden\r\nför bara någon vecka sedan att vid vite förelägga den arbetsgivare det\r\ngällde att inkomma med de uppgifter som vi hade begärt. Det var alltså en\r\narbetsgivare som helt hade underlåtit att svara på våra krav och på\r\nJämställdhetsnämndens krav.\r\nNågra andra fall har också gått till\r\nJämställdhetsnämnden. Det har begärts uppskov, och så har vårt informations-\r\noch utbildningsarbete fortsatt. Sedan har våra ansökningar till\r\nJämställdhetsnämnden återkallats. Några fall ligger dock kvar.\r\nUtan att fördjupa\r\nmig mer i detaljer vill jag säga att när det gäller myndigheten JämO är\r\nvår möjlighet att hota med ett vitesföreläggande ett verkningsfullt verktyg.\r\nNu har facket fått motsvarande möjlighet från den 1 januari 2001, och\r\nden har utnyttjats i mycket blygsam grad eller inte alls - jo, några fall\r\nhar det varit fråga om. Vad som är förklaringen till detta har också\r\ndiskuterats. Är det okunskap om möjligheten att faktiskt begära ett\r\nvitesföreläggande? Det ska ju gå till så att vi först ska avstå. Vi har haft\r\nett antal fall där facket har frågat om vi medger att facket går till\r\nnämnden, och i samtliga dessa fall har vi gjort ett avstående. Syftet med\r\ndetta har varit just att aktivera de fackliga organisationerna att själva\r\ndriva de här frågorna.\r\nVi vet inte i vilken utsträckning hotet om den\r\nmöjliga konsekvensen att hamna i nämnden har haft betydelse i arbetet på\r\nde enskilda arbetsplatserna. Vitessanktionsinstrumentet är ju på sitt\r\nsätt en relativt främmande fågel i arbetet mellan parterna i det här\r\nsammanhanget, och jag kan tänka mig att det inte ligger särskilt nära till\r\nhands för facket att ansöka om ett vitesföreläggande i Jämställdhetsnämnden\r\nmot sin egen arbetsgivare. Det kan vara en del av förklaringen. Det är\r\nmöjligt att man skulle konstruera det på ett annat sätt, men att\r\nJämställdhetsnämnden och sanktionsmöjligheten ska finnas kvar är en alldeles\r\nbestämd erfarenhet från vår myndighetssynpunkt. Det är ett effektivt\r\nverktyg.\r\nSedan vill jag, återigen, inte utesluta att det kan finnas behov\r\nav en skärpning av jämställdhetslagen. Jag anser dock inte att vi utifrån\r\nvåra erfarenheter har underlag för att föreslå någonting i den vägen. Vi\r\ntycker inte heller att den utvärdering som har föreslagits ske under 2004\r\nbör äga rum redan då. Det är för tidigt. Det krävs ytterligare någon tid\r\nför att få en ordentlig hållpunkt på de regler som vi fick 2001 och deras\r\neffektivitet eller ineffektivitet.\r\nJag tror jag har berört det mesta av\r\ndet jag hade tänkt, så jag stannar där.\r\nOrdföranden: Då tackar vi de\r\nfyra talarna för detta. Tanken är nu att vi ska släppa ordet fritt.\r\nPresidiet har bestämt att vi lämnar ordet till en ledamot från varje parti\r\ni utskottet, enligt kammarens princip med oppositionen först och partierna\r\ni storleksordning. Jag vädjar till alla att hålla frågorna korta så att\r\nallt hinns med. Efter det släpper vi ordet fritt till er som finns i\r\nlokalen för frågor.\r\nPatrik Norinder (m): Jag vill tacka samtliga talare\r\nför mycket bra och pedagogiska föredragningar. Ni har gett en bra grund\r\nför en fortsatt diskussion. Ni har också, tycker jag, gett en rätt samstämmig\r\nbild av hur det ser ut på arbetsmarknaden när det gäller löneskillnader.\r\nDet är bara att konstatera att det finns löneskillnader, att Sverige\r\nligger bra till internationellt och att det tyvärr har gått rätt sakta\r\natt utjämna löneskillnaderna, trots den lagstiftning som vi har.\r\nFör mig\r\när det naturligt att se framåt. Jag skulle framför allt vilja fråga Anders\r\nLindström från Medlingsinstitutet hur han ser på frågan hur man ska gå\r\nvidare för att åstadkomma mer jämställda löner. Anser du att det behövs\r\nytterligare lagstiftning inom området? Skulle det påskynda utjämningen?\r\nEller anser du att information och avtal är tillfyllest? Det kanske också\r\nfinns andra idéer om hur man skulle kunna snabba upp utjämningen av löner\r\nmellan kvinnor och män. Jag skulle gärna vilja höra hur du ser på detta.\r\n\r\nOrdföranden: Vi gör så att vi ställer tre frågor, och sedan får de\r\ntillfrågade svara på dem.\r\nTina Acketoft (fp):Jag till också tacka för en\r\nmycket informativ dag. De här tre timmarna har rusat förbi. Det var också\r\nen mycket samstämmig bild, precis som Moderaterna säger, om än nedslående.\r\nDet var alltså inte så positivt att ni var samstämmiga.\r\nOm någonting är\r\nväldigt tydligt så är det att det är väldigt mycket struktur och väldigt\r\nlite individ som sätter våra löner som män och kvinnor. Jag skulle vilja\r\nställa en fråga om den berömda och numera gamla ansamlingshypotesen,\r\nnämligen att kvinnor trängs in i ett fåtal yrken där inte mycket är självvalt,\r\noch hur stor effekt detta har på hela lönebildningen. Nu pratar jag alltså\r\ninte om någon bestämd sektor utan generellt om den faktor som tvingar in\r\nkvinnor i vissa yrken. Hur stor effekt har det på den totala lönebildningen?\r\nOm\r\nman ska uttrycka det milt sade ni också att den nya jämställdhetslagen\r\nhade ringa effekt på lönerna och att det vore för tidigt med en utvärdering.\r\nAtt det vore för tidigt kan jag kanske hålla med om. Men vad har vi för\r\nandra verktyg förutom lagen? Det är lite av det som Patrik Norinder var\r\ninne på. En snabb reflexion: Vad har vi politiker eller allmänheten för\r\nandra verktyg att ta till, om vi nu inte ska gå in på lagstiftningsvägen?\r\nCamilla\r\nSköld Jansson (v):Jag vill som de andra passa på att tacka för en intressant\r\ndag med mycket intressanta föredrag. Det känns dock ändå som om det finns\r\nbehov av att lyfta fram det kanske självklara. Vi diskuterar lite olika\r\nförklaringsmodeller när vi tittar på de här frågorna - att vi har en\r\nsegregerad arbetsmarknad, att det handlar om val av yrke - men vi får inte\r\nglömma bort att vad det handlar om är att lön sätts på grund av kön.\r\nKvinnor diskrimineras, har lägre lön och sämre förutsättningar just därför\r\natt vi är kvinnor. Ibland känns det som om man har behov av att säga även\r\nsjälvklara saker.\r\nJag har några frågor. En rör diskussionen om sakliga\r\noch osakliga löneskillnader. När det gäller osakliga löneskillnader är vi\r\növerens, men min fundering gäller de så kallade sakliga löneskillnaderna.\r\nMan får en känsla av att det även där finns en könsaspekt, att inte heller\r\nde är könsneutrala. En fråga, kanske i första hand till SCB, är alltså om\r\nman har tittat på detta och har någon uppfattning. Är det verkligen så\r\natt de så kallade sakliga löneskillnaderna är sakliga och könsneutrala?\r\nEn\r\nannan fundering handlar om parterna. De har ju ett stort ansvar, och det\r\när väl där grundjobbet måste göras, så att säga. Men det behövs också\r\nkompletteringar via lagstiftning och sådant. Både riksdag och regering\r\nhar sitt ansvar. Min fundering riktar sig till Medlingsinstitutet. Kanada\r\nhar en modell där man, om jag förstått det rätt, lagstiftar om att en\r\nviss andel av löneutrymmet ska användas till att komma till rätta med\r\nlöneskillnader på grund av könsdiskriminering. Jag undrar om man har tittat\r\npå det.\r\nJag har också en tredje fråga. Vi från Vänsterpartiet har ju\r\nväckt frågan om att ta fram en nationell handlingsplan mot lönediskriminering.\r\nDet handlar om en balansgång, att hitta ett forum eller en form för att\r\nkunna få till stånd en nationell samling som bärs av parterna men där\r\nriksdag och regering också har ett ansvar, som arbetsgivare men också som\r\nlagstiftare. Detta är ju ett arbete som pågår eller som ligger i startgroparna.\r\nFinns det några tankar att skicka med om hur en sådan nationell handlingsplan\r\nskulle kunna konstrueras?\r\nAnders Lindström: Jag ska börja med Patrik\r\nNorinders fråga om hur man går vidare. Här är nog vi på Medlingsinstitutet\r\nav samma uppfattning som JämO, nämligen att det är för tidigt att utvärdera\r\nlagstiftningen och fundera på hur den eventuellt skulle ändras. Den\r\nförändrade lagen kom så att den inte hade någon egentlig påverkan på 2001\r\nårs avtal. Det är först nu, 2003-2004, som vi kanske i efterhand kan avläsa\r\nhur parterna hanterar den förändrade lagstiftningen. Då tror jag att det\r\nbehövs ytterligare några år för att på olika sätt kunna avläsa hur parterna\r\ntar till vara de här möjligheterna.\r\nSedan behövs det nog fortsatt mer\r\ninformation. JämO gör här ett stort arbete. Vårt är av naturliga skäl mer\r\nblygsamt. Vi talar ju med de avtalsslutande parterna på central nivå, men\r\nlönerna sätts av flera hundra tusen människor ute i företag och verksamheter.\r\nDet finns alltså ett behov av upplysning, debatt och information även på\r\nbredden som vi inte kan svara mot. Här tror jag att JämO:s insatser behövs\r\növer längre tid.\r\nCamilla Sköld Jansson frågade om Kanadamodellen. Jodå,\r\nvi har tittat på den. Vi har haft en man på plats för att undersöka vad\r\ndetta är för någonting. Utan att nu hålla någon längre redogörelse för\r\nmodellen kan jag säga att den inte har varit särskilt framgångsrik.\r\nKanadensarna själva är inte heller särskilt nöjda utan säger att de nog\r\ntycker att det vi håller på med är bra mycket mer avancerat och intressant.\r\n\r\nLena Johansson: Jag ska svara på Camilla Sköld Janssons fråga i den mån\r\ndet är möjligt - för vad är sakliga löneskillnader? Jag kan bara ta det\r\nutifrån det perspektiv som SCB kan beskriva. Vi har vissa variabler som\r\nvi samlar in i statistiken. Vi kan använda dem i modeller för att förklara\r\nskillnader, men de är egentligen ganska trubbiga. Jag skulle nog vilja\r\nsäga att sakliga löneskillnader mellan kvinnor och män är någonting som\r\nbara kan bestämmas på arbetsplatsen. I SCB:s lönestatistik kan vi inte\r\nuttala oss om vad som är sakligt. Som jag försökte beskriva tidigare kan\r\nvi i den ena faktorn efter den andra förklara hur stor del av skillnaden\r\nsom består av ålder, utbildning och så vidare, men ända fram kommer vi\r\naldrig.\r\nClaes Borgström: Jag vill bara säga något om det som brukar kallas\r\nsakliga löneskillnader och vad som kan döljas bakom det begreppet. För\r\ndet första talar vi om ren lönediskriminering mellan kvinnor och män som\r\nutför lika arbete. Redan där finns i och för sig ett problem, då det ibland\r\nhävdas att det inte finns några arbeten som är lika. Detta är alltså ett\r\nbegrepp som inte är alldeles okontroversiellt.\r\nFör det andra har vi ren\r\nlönediskriminering mellan arbeten som är att betrakta som likvärdiga. Där\r\nligger problemet, som ni alla vet, i hur man värderar arbete. Det finns\r\ndet dock metoder för.\r\nNär man ibland säger att löneskillnaderna är sakliga\r\ntalar man till exempel om att kvinnor och män arbetar på olika nivåer i\r\nett företag. Det är egentligen lite konstigt, för då hänvisar man till en\r\nannan diskrimineringsfaktor, nämligen att kvinnor inte har möjlighet att\r\nnå samma positioner inom ett företag därför att deras löner är lägre. Det\r\när alltså ett sakligt skäl till en löneskillnad.\r\nNär man talar om\r\nlönekartläggningsarbetet när det gäller jämställdhetslagen och löneskillnader\r\ni allmänhet ska man komma ihåg att vi har något som kallas för\r\nbefattningsdiskriminering. Vi har ren lönediskriminering, vi har\r\nvärdediskriminering\r\noch vi har befattningsdiskriminering. Hur stor del av lönegapet som\r\nförklaras av de respektive komponenterna är svårt att säga, men att mycket\r\nhandlar om befattningsdiskriminering är alldeles klart.\r\nIngemar Hansson:\r\nJag tänkte något kommentera Tina Acketofts fråga angående andra verktyg\r\nsom skulle kunna ligga inom riksdagens och regeringens handlingsmöjligheter.\r\n\r\nHon frågade också om detta att kvinnor trängs in i vissa områden är en\r\nviktig orsak till löneskillnaderna. Jag tycker att en del av det som Lena\r\nJohansson redovisade stöder detta. Inom områden där kvinnor är\r\növerrepresenterade\r\när ofta lönerna lägre. När det gäller vad som är orsak och vad som är\r\nverkan är det nog ofta ömsesidigt. Det kan också vara så att lönerna blir\r\nlägre inom områden där kvinnor är överrepresenterade därför att de kanske\r\när mindre benägna att ställa krav på löner och kanske diskrimineras av\r\narbetsgivaren på olika sätt.\r\nNär det gäller möjliga åtgärder kan man\r\nbland annat via utbildningspolitiken verka för att representationen av\r\nmän och kvinnor inom olika delområden ska vara mer likartad så att man\r\ninte får den här koncentrationen av män respektive kvinnor inom olika\r\nyrkesområden. Blir det mer likartad representation inom alla yrkesområden\r\ntror jag att det är en självständig faktor som minskar löneskillnaderna.\r\n\r\nSom jag nämnde tidigare kan även uttaget av föräldraledighet och annan\r\nledighet, i den mån det är ojämnt mellan könen, få återverkningar på\r\nlöneutvecklingen. Om riksdagen vidtar åtgärder som främjar ett mer jämnt\r\nuttag av alla typer av ledigheter, och över huvud taget ett jämnare\r\nengagemang i arbets- och familjelivet mellan män och kvinnor, är det krafter\r\nsom också på sikt tenderar att minska löneskillnaderna. Det tar tid, men\r\ndet är åtgärder som kan vara grundläggande och som kan stödja en jämnare\r\nlönestruktur än den vi har i dag.\r\nAnnelie Enochson (kd):Jag vill också\r\ntacka för gedigna och informativa föreläsningar.\r\nI en rapport som LO har\r\ngivit ut och som heter Röster om facket och jobbet - Synen på lönesättning\r\noch löneskillnader tar man upp de faktorer som medlemmar i LO, TCO och\r\nSACO tycker bör ha störst betydelse för lönernas storlek. Det är framför\r\nallt två: stort ansvar för vård och omsorg om människor samt skicklighet\r\ni arbetet.\r\nNär man är föräldraledig tar man ju verkligen hand om vården\r\noch omsorgen om den minsta människan. Samtidigt har man en stor skicklighet\r\ni arbetet - man är ju unik i att vara mamma eller pappa. Någon sade att\r\ndet ofta är där det börjar finnas löneskillnader mellan män och kvinnor\r\nsom gör att kvinnorna sedan hela tiden släpar efter.\r\nDå undrar jag: Hur\r\nska vi kunna jobba för att få till en attitydförändring här, så att man\r\nverkligen inser vad det innebär att vara föräldraledig? Det är min ena\r\nfråga.\r\nEn annan sak jag ville uppmärksamma var att ett av de få områden\r\ndär man tydligen var jämställd var bland grundskollärare. Det berättades\r\nmig här i pausen att efter 1995, då man själv som lärare fick individanpassa\r\nsin lön och så att säga tala om att man var duktig inför rektorn, har det\r\nvisat sig att kvinnornas löner har ökat. Det tycker jag var en intressant\r\ninformation: att man alltså kan ta för sig och då lyckas nå jämställdhet.\r\nJag skulle vilja ha en kommentar om det också.\r\nMargareta Andersson\r\n(c):Det har som sagt varit en mycket intressant förmiddag.\r\nJag fastnade\r\nför en sak som Anders Lindström tog upp i sin redovisning. På en del\r\navtalsområden - bland annat var HTF inblandat - hade man lyckats synliggöra\r\nlöneskillnader och försökt vidta åtgärder mot dessa. Min fråga blir då:\r\nFinns det skillnader inom de olika avtalsområdena? Är det svårare eller\r\nlättare på tjänstemannaområdet än inom LO-kollektivet, eller kan man se\r\nnågra andra skillnader i olika kategorier av löntagare och även olika\r\nkategorier av arbetsgivare? Nu svarade väl JämO lite grann på min fråga.\r\nDe offentliga arbetsgivarna är kanske, av olika skäl, lättare att samarbeta\r\nmed på det här området. Men jag tycker ändå att det kan vara intressant\r\natt se om det finns skillnader där inom avtalsområdena.\r\nAnders Lindström:\r\nJag ska börja med Annelie Enochsons fråga om individuell lönesättning och\r\nifall vi kan se någon effekt av denna i positiv eller negativ riktning.\r\nDet är för tidigt att kunna avläsa någonting i statistiken. Vi behöver\r\nminst två tre år till, skulle jag vilja säga, innan vi kan se något som\r\när någorlunda säkert. Det enda vi egentligen har är parternas egna vittnesmål,\r\nomdömen och erfarenheter.\r\nDär finns den erfarenhet du nu hade fått\r\nrefererad: Från både fack och arbetsgivare säger man att sedan vi införde\r\nchef-medarbetar-samtal där chefen tvingas se och tala med den han sätter\r\nlön för så har vi fått en tendens, om än inte stark, att det blir något\r\nmer jämställt. Den reaktionen har vi fått.\r\nMen vi har också fått en\r\nmotsatt reaktion: Att den decentraliserade och mer individualiserade\r\nlönebildningen leder till att de medarbetare som inte är närmast chefen har\r\nsvårare att hävda sig och att lönespridningen och löneklyftorna ökar. Det\r\när alltså möjligt att vi har motstridiga tendenser, och jag vågar inte ha\r\nnågra bestämda uppfattningar om hur detta fungerar ännu.\r\nSedan frågades\r\ndet om vi ser några skillnader mellan avtalsområden. O ja, det är stora\r\nskillnader. Det finns inga klara, entydiga mönster i detta. Det har att\r\ngöra med verksamhetens art, om den är mans- eller kvinnodominerad och\r\nvilka traditioner man har på avtalsområdet. Det har naturligtvis också i\r\nnågon mån att göra med hur mycket styrsel det är från en arbetsgivarorganisation\r\nrespektive från en stark eller svag facklig organisation. Men visst skiljer\r\ndet.\r\nClaes Borgström: Jag kan säga några ord om frågan om föräldralediga.\r\nVi vet ju att det är när man får barn - eller snarare när en kvinna får\r\nbarn - som glappet eller gapet startar.\r\nDet finns inga bestämmelser som\r\ndirekt handlar om föräldradiskriminering på lönediskrimineringsområdet.\r\nMan arbetar dock nu inför en proposition med ett förslag från\r\nArbetslivsinstitutet om att i föräldraledighetslagen föra in en särskild\r\nbestämmelse\r\nom diskriminering av föräldrar, av personer som tar i anspråk sin\r\nföräldraledighet, har tagit den i anspråk eller avser att göra det.\r\nKonstruktionen\r\nkommer att vara kopplad till diskrimineringsgrunderna i jämställdhetslagen,\r\noch JämO kommer - i alla fall enligt förslaget - att få tillsyn över\r\nbestämmelsen. Den kommer naturligtvis att vara tillämplig på löneutvecklingen\r\nunder föräldraledighet så att de som är föräldralediga ska kunna garanteras\r\natt följa med i löneutvecklingen.\r\nMen det finns ändå tekniska problem\r\nsom kommer att kvarstå. Vilken löneutveckling ska man ha när man är hemma\r\nmed barn när man ska jämföras med andra personer och det handlar om de\r\nindividuella kvalifikationerna? Det är en problematik. Jag tror att man\r\ndelvis kan komma åt den med diskrimineringsbestämmelser av den typ jag\r\nnyss nämnde, men det handlar naturligtvis också om att fördelningen av\r\nbarnomsorgen måste se annorlunda ut mellan kvinnor och män. Det är\r\nnyckelfrågan.\r\nUlf Holm (mp):Jag får tacka alla föredragshållare för väldigt\r\nbra föredrag. Tyvärr hade ni ju inte något glädjande att säga. Skillnaderna\r\nminskar, men det går väldigt sakta.\r\nEn fråga som inte har varit uppe är\r\ndetta med att man alltid bestämmer löneuppräkningar i procent. Det måste\r\nju betyda att lågavlönade aldrig kommer i kapp. 4,2 %, vilket jag som\r\nriksdagsledamot nu fick i påslag, innebär för mig 1 800 kr i kuvertet.\r\nMen för en undersköterska med 15 000 kr i lön innebär 4,2 %, trots att\r\ndet låter jämlikt, bara 600 kr i lönekuvertet. Som lågavlönad kommer man\r\nalltså aldrig i fatt. Jag vet inte om ni har någon kommentar kring detta.\r\nDet kanske är ett nytt sätt att se på hur man förhandlar, men det skulle\r\ntroligtvis gynna lågavlönade och då i synnerhet kvinnor i större utsträckning.\r\n\r\nJag hade tänkt ställa en fråga till om utredningen Hållbar arbetsrätt\r\noch dess förslag om diskriminering när det gäller föräldraledighet, fast\r\nden svarade Claes på i sitt sista inlägg. Jag tackar för det.\r\nBritta\r\nLejon (s):Jag har två generella frågor till er allihop som de som känner\r\nsig berörda kan svara på. Sedan har jag en direkt fråga till\r\nKonjunkturinstitutet.\r\n\r\nEtt: Varför menar ni, utifrån ert sätt att se och med era erfarenheter\r\nav denna svåra fråga, att utvecklingen går så långsamt?\r\nTvå: Det finns\r\ni år, och det har också funnits tidigare, borgerliga motioner i riksdagen\r\nom att avskaffa Arbetsdomstolen. Skulle det få några effekter, enligt ert\r\nsätt att se och era erfarenheter, på de här frågorna och i så fall\r\nvilka?\r\nFör övrigt vill jag precis som alla andra säga att det var väldigt\r\ngivande att lyssna på er.\r\nKI talar om vikten av en sund lönebildning.\r\nUtifrån ett antal olika faktorer lämnar du en rekommendation till parterna\r\ninför nästa avtalsrörelse som handlar om att man måste inse att det tar\r\ntid att förändra relativlönen och att man kanske mer ska prata om att män\r\nska hålla tillbaka sina lönekrav än någonting annat. Samtidigt konstaterar\r\nvi allihop att ett av Sveriges största problem just nu är antalet arbetade\r\ntimmar och att bristen i arbetskraftsutbudet framöver kommer att vara den\r\nstora utmaningen för svensk ekonomi.\r\nMin fundering är då om era\r\nrekommendationer verkligen är korrekta. Vi har enorm brist på arbetskraft,\r\nframför allt i den kommunala sektorn och i kvinnodominerade yrken. Det är\r\nmånga kvinnor som är deltidare. Här finns stora möjligheter att relativt\r\nsnabbt åstadkomma förändringar i antalet arbetade timmar. Men hur ska vi\r\nkunna göra det om vi inte samtidigt ökar kvinnors löner? Varför ska en\r\nkvinna gå upp i arbetstid om hon inte ser något faktiskt resultat av det\r\ni sin plånbok? Kan man verkligen gå ut med rekommendationer om att det\r\nmåste ta tid och att det är det totala löntagarkollektivet som måste se\r\ntill att männen står tillbaka för att kvinnor ska få något mer, precis\r\nsom Ulf här påtalade, i lön? Har vi verkligen den tiden?\r\nVi har ett enormt\r\nbehov av att öka antalet arbetade timmar. Går det verkligen att göra utan\r\natt öka kvinnolönerna relativt radikalt relativt snart? Det stora problemet\r\nmed den svenska arbetsmarknaden kanske inte är ökade lönekostnader utan\r\nkanske finns just här, i den bristande jämställdheten. Här vill jag ha en\r\nliten reflexion från Ingemar Hansson.\r\nIngemar Hansson: Jag kan börja med\r\nden frågan. Jag instämmer helt i att en av de viktigaste frågorna för\r\nsvensk ekonomi de närmaste fem tio åren är just att få upp antalet arbetade\r\ntimmar. Det är antalet arbetade timmar som ytterst bestämmer hur stora\r\nskattebaserna blir, och det är det som bestämmer hur stora de offentliga\r\ninkomsterna blir vid givna skattesatser. Därmed är det också utvecklingen\r\nav antalet arbetade timmar som bestämmer i vilken mån det finns utrymme\r\nför ofinansierade skattesänkningar eller ofinansierade reformer i övrigt.\r\nOm antalet arbetade timmar utvecklas dåligt kan det i stället krävas\r\nskattehöjningar eller neddragningar av utgifter för att uppnå de mål som\r\nriksdagen har satt upp vad gäller offentligt sparande.\r\nAntalet arbetade\r\ntimmar är alltså helt fundamentalt för det första för om man behöver höja\r\neller sänka skatterna respektive för om det finns reformutrymme eller\r\nbesparingsbehov. För det andra är det fundamentalt för hur den totala\r\nstandarden utvecklas i landet. Om antalet arbetade timmar utvecklas starkt\r\ninnebär det att utrymmet för både privat och offentlig konsumtion rent\r\nrealekonomiskt blir större än det hade blivit i annat fall. Det innebär\r\natt vi, våra barn och våra barnbarn kan få en bättre standard än vi hade\r\nfått i annat fall. För den långsiktiga standardutvecklingen är antalet\r\narbetade timmar oerhört viktigt.\r\nVi ser ett problem när vi gör våra långa\r\nkalkyler för hur antalet arbetade timmar utvecklas om vi inte uppnår\r\nförbättringar vad gäller sjukfrånvaron, förtidspensioneringen, integrationen\r\nav utrikes födda och kvinnornas arbetsmarknad. I vår baskalkyl, där vi\r\nförutsätter att allt det där är oförändrat och bara drar fram trenderna\r\noch beaktar de demografiska förändringarna, inklusive 40-talisternas\r\nåldrande, finner vi att antalet arbetade timmar i förhållande till antalet\r\ninvånare kommer att sjunka trendmässigt, och än kraftigare än jag visade\r\nvad gäller sysselsättningsgraden.\r\nDet betyder att den framtida produktionen\r\nmätt per invånare i Sverige, och då tar jag alla från noll till hundra år,\r\nkommer att sjunka trendmässigt. Det ger utrymme för lägre standard än vi\r\nskulle ha haft i annat fall och innebär att det vid oförändrade skattesatser\r\nblir svårt att få en väl fungerande skola, vård och omsorg. Det blir även\r\nsvårt att erbjuda 40-talisterna hygglig standard som pensionärer både vad\r\ngäller pensionsnivå och offentlig service. Antalet arbetade timmar är\r\nalltså helt centralt, och det är oerhört önskvärt att öka antalet arbetade\r\ntimmar.\r\nSå till den första frågan: Vad leder då detta till för slutsatser\r\nvad gäller lönebildningen? Vår syn, och det är en ganska allmän ekonomsyn,\r\när att hur snabbt sysselsättningen kan utvecklas mätt i antal arbetade\r\ntimmar bland annat beror på hur pass tät arbetsmarknaden kan vara utan\r\natt lönerna blir inflationsdrivande.\r\nEtt budskap i den här rapporten är\r\natt om lönebildningen fungerar så att man kan få en arbetslöshet på kanske\r\n3 % i stället för 4 % utan att löneutvecklingen blir inflationsdrivande\r\nmotsvarar det att vi kan ha en högre sysselsättning, fler arbetade timmar,\r\nän vi hade haft i annat fall. Det ger precis de goda effekter jag nämnde\r\ntidigare. Om den varaktiga arbetslösheten kan vara 3 % i stället för 4 %\r\ngenom att lönebildningen fungerar på ett mer återhållsamt sätt kan den\r\ntotala produktionen bli större, och de totala skatteintäkterna bli större.\r\nDå finns det utrymme för ofinansierade skattesänkningar eller reformer\r\ni högre grad än om man inte kan få ned arbetslösheten varaktigt till 3 %.\r\nVikten av återhållsamma löneökningar är framför allt kopplat till detta.\r\nDet är ett sätt att få upp antalet arbetade timmar.\r\nSedan är frågan:\r\nBehövs det högre löner även ur arbetsutbudssynvinkel? Det var det som var\r\ndin fråga. Behöver inte lönerna för kvinnorna öka för att de ska vilja\r\njobba mer? Jo, män jobbar, som jag nämnde, mer än kvinnor. Det finns\r\nempiriskt stöd för att kvinnor är mer känsliga för lönerna i sitt arbetsutbud.\r\nOm man kunde åstadkomma en relativ löneförändring till förmån för kvinnor\r\noch hålla igen mäns löner skulle man nog kunna få upp det totala arbetsutbudet.\r\nDet skulle dra åt rätt håll.\r\nOm man gör detta väldigt snabbt finns det\r\nå andra sidan, som jag nämnde, risk för spridningseffekter. Det finns\r\nrisk för att kommunalskatterna skulle behöva höjas och att det utlöser\r\nkompensationskrav från privat anställda personer. Här får man väga\r\nönskvärdheten av att snabbt öka arbetsutbudet bland kvinnor mot riskerna för\r\natt det totalt sett ska bli en mer inflationsdrivande löneutveckling som\r\ntvingar Riksbanken att höja räntan.\r\nI den avvägningen kommer vi fram\r\ntill att om man kan nå en avtalshöjning på i snitt 1,7 %, och inom de\r\nramarna egentligen ändra relativlönerna mellan män och kvinnor så mycket\r\nsom möjligt, vore detta det allra bästa. Men att säga att ju högre\r\nlöneökningar för kvinnor desto bättre, allt annat lika, tror jag inte på.\r\nVore allt annat lika så vore det väl bra. Men jag tror att om man höjde\r\nalla kvinnolöner, alla kommunalanställda kvinnors löner, med 10 % rakt av\r\nskulle risken för smittoeffekter och kompensation för därav följande\r\nskattehöjningar vara så stora att den totala sysselsättningen skulle bli\r\nlägre än i annat fall.\r\nDärför kommer vi till slutsatsen att det gäller\r\natt hålla de totala ramarna, den totala utvecklingen av arbetskostnaden,\r\ninom det som Riksbanken kan tolerera utan att höja räntan. Det sätter\r\nvissa ramar för hur snabbt de relativa löneändringarna kan ske. Det finns\r\nen viss kostnad i termer av att kvinnornas utbud kanske hålls tillbaka\r\njämfört med om man hade ökat kvinnolönerna snabbare.\r\nAnders Lindström:\r\nJag vill bara uppmärksamma Camilla Sköld Jansson på att hon just nu fick\r\nhuvuddelen i receptet för den politik som måste ligga till grund för den\r\nnationella handlingsplanen för jämställda löner. Det handlar alltså om\r\natt öka arbetskraftsutbudet, att se till att få ned antalet sjukskrivna\r\noch förtidspensionerade och att därigenom förbättra skattebasen. Det skapar\r\nett ekonomiskt utrymme för att höja lönerna för lågavlönade kvinnor i\r\noffentlig sektor. Det förutsätter dock att ni förmår prioritera, så att\r\nni inte tar samma pengar till något annat och att ni inte samtidigt\r\nintecknar löneutrymmet för löntagarna i övrigt.\r\nClaes Borgström: Efter\r\ndetta makroekonomiska perspektiv vill jag ändå försöka svara något på\r\nfrågan om varför det går så långsamt sett från JämO:s synvinkel. Det är\r\nnaturligtvis en rad samverkande faktorer som alla utgör hinder och som i\r\nkombination med varandra ger ett stort motstånd. Vi har redan talat om\r\ndet. Jag har nämnt det. Lönediskrimineringen är kopplad till\r\nbefattningsdiskrimineringen. Befattningsdiskrimineringen är kopplad till hur vi\r\ntar hand om våra barn. Allt detta har alltså ett samband med vartannat,\r\ndet är alldeles uppenbart. Och det är väl en delförklaring till att det\r\ngår långsamt.\r\nDet är självklart så att jämställdhetslagen inte är\r\ninstrumentet för att på ett strukturellt plan förändra de löneskillnader som\r\nfinns till nackdel för kvinnor i dag. Däremot är jämställdhetslagen ett\r\nverkningsfullt instrument på den enskilda arbetsplatsen. När vi talar om\r\nosakliga löneskillnader är det alltså fråga om diskriminering. Det ska\r\nman komma ihåg. Man ska tala om det i klartext. Det är fråga om diskriminering.\r\n\r\nBara för att koppla ihop det påståendet med frågan om Arbetsdomstolen\r\nkan jag nämna att jag har varit involverad i en diskussion om Arbetsdomstolen\r\nnär det gäller prövning av diskrimineringstvister. Det är en sak. Man kan\r\nha olika synpunkter på den frågan. Men den fråga som du nu ställde, Britta,\r\nfrågan om var man ska pröva diskrimineringstvister, har inte någon\r\negentlig bäring på frågan om att utjämna löneskillnader mellan kvinnor och\r\nmän på ett mer samhällspolitiskt, strukturellt plan. Det har inte direkt\r\nmed vartannat att göra, tror jag.\r\nOrdföranden: Tack för det. Då lämnar\r\njag ordet fritt. Kanske Arbetsgivarverket vill säga något?\r\nElisabet Sundén\r\nIngeström, Arbetsgivarverket: Jag heter Elisabet Sundén Ingeström och\r\njobbar som sagt på Arbetsgivarverket. Vi har haft många frågor som tangerar\r\ndet här med varför det går så långsamt att ändra löneskillnaderna mellan\r\nkvinnor och män. Vi har naturligtvis analyserat saken på den statliga\r\nsidan. Jag tror att en av orsakerna till att det går så långsamt är att\r\ndet är sådant fokus på en del av löneskillnaderna som har relativt liten\r\nbetydelse. Jämställdhetslagen tar sitt fokus i att det skulle finnas stora\r\nosakliga löneskillnader på arbetsmarknaden, men när vi har tittat på detta\r\nså är det inte så.\r\nSom det har antytts här på flera områden är det olika\r\nsvårighetsnivå som förklarar merparten av löneskillnaderna. Kvinnor har\r\nvalt lättare arbeten än män, dock inte mindre viktiga, det vill jag säga.\r\nDet är bara lite enklare arbeten. Vi väljer olika yrken. Vi kvinnor\r\narbetar helt enkelt mindre tid. Det finns också andra, individuella,\r\nfaktorer som helt enkelt handlar om att vi har varit kortare tid i arbetslivet.\r\nDet finns alltså fler äldre män med topptjänster på arbetsmarknaden.\r\nSka\r\nman prata om vad som ska göras ska man inte fokusera på den lilla del som\r\nkanske beror på osakliga löneskillnader utan faktiskt försöka påverka\r\nsvårighetsnivåerna. Varför väljer kvinnor att arbeta i yrken som inte ger\r\nlika mycket betalt? Vi måste prata mer om pengar, tror jag, i vårt samhälle.\r\nJag är inte så säker på att det bara är intresse för vård och omsorg som\r\nhar styrt alla kvinnors val. Jag tror faktiskt att vi har en brist på\r\ninformation om hur mycket betalt man kan få om man jobbar åtta timmar per\r\ndag. Det är ju enorma skillnader mellan olika yrken. Vi måste stödja elever\r\npå såväl grundskola och gymnasium som högskola när de väljer över\r\nkönsgränserna. Vi måste stödja kvinnor som väljer över könsgränserna i\r\narbetslivet. Det försöker vi göra på den statliga sidan, bland annat genom\r\ndet projekt som Medlingsinstitutet nämnde.\r\nOrdföranden: Ursäkta, men vi\r\nförsöker hålla oss till korta frågor. Jag har en lista på tio personer\r\nsom vill ställa frågor. Vi har inte så förfärligt mycket tid. Det är bara\r\nen vädjan.\r\nElisabet Sundén Ingeström: Jag har bara två punkter kvar. Jag\r\ntror också att man måste pröva att avgränsa arbetsuppgifterna annorlunda.\r\nDär kan vi bli mycket bättre både i hemmet och på arbetsplatsen. Och så\r\ntror jag som sagt att vi måste fokusera jämställdhetsarbetet där det kan\r\ngöra nytta, inte på att kartlägga löneskillnader in absurdum, vilket\r\nfaktiskt förekommer på många ställen i dag.\r\nOrdföranden: Tack för det!\r\nDet var väl ingen fråga utan mer ett påstående. Då har jag en person från\r\nSvenskt Näringsliv på listan.\r\nBjörn Lindgren, Svenskt Näringsliv: Jag\r\nheter Björn Lindgren och kommer från Svenskt Näringsliv. Jag vill bara\r\ngöra ett par reflexioner som kan leda till en mer retorisk fråga. När vi\r\ndiskuterar kommer det fram en mycket samstämmig bild i de reflexioner som\r\nkommer från arbetsmarknadsutskottets ledamöter. Jag kan inte riktigt koppla\r\nin mig på den bilden. Det viktiga i det som vi har diskuterat har varit\r\nvilka löneskillnader statistiken visar. Men det intressanta är vad\r\nstatistiken inte visar.\r\nDet vi har diskuterat i dag handlar inte, för att\r\nkoppla till Lena Johanssons redogörelse, om att det är lönediskriminering.\r\nDet är väldigt mycket löneskillnader som vi inte har kunnat visa var de\r\nkommer ifrån. Huvuddelen av dem är löneskillnader som man inte har några\r\nstatistiska mått för men som ändå är sakliga löneskillnader. Det är alltså\r\nsådant som man, gemensamt mellan parterna och arbetsgivarna, har satt upp\r\nsom kriterier när man bestämt vad som ska göra att man skiljer lönerna åt\r\nmellan olika medarbetare. Det är väldigt viktigt att ta fasta på detta\r\noch inte tro att man kan styra det via någon form av lagstiftning.\r\nDen\r\nandra punkten, som vi tangerar i stället, är att vi har en segregerad\r\narbetsmarknad, att det är olika lönenivåer inom olika branscher. Det\r\nhärstammar ursprungligen från att man har olika betalningsförmåga inom\r\nolika branscher. Det går inte, hur mycket man än skulle vilja det, att\r\nvia lagstiftning försöka höja lönenivåerna i en bransch som inte kan betala\r\nför det. Det man gör är då i stället bara att slå ut de branscherna. De\r\nmåste rationalisera mycket kraftigare än de hade gjort annars.\r\nOrdföranden:\r\nJag vädjar igen om att vi försöker hålla oss till korta frågor och inte\r\ngör långa inlägg. Tack.\r\nBjörn Lindgren: Ser ni en möjlighet att göra en\r\nsådan förändring skulle jag vara glad om jag kunde visa för de företagen\r\nhur de kan höja lönebetalningsförmågan och intjäningsförmågan. Det tror\r\njag att alla skulle vara glada för.\r\nOrdföranden: Tack för det. Är det\r\nnågon som har en kommentar från panelen? Inte? Då var det Erik Ullenhag,\r\nvarsågod!\r\nErik Ullenhag (fp): Det är ju snart 30 år sedan \"Hoa-Hoa\"\r\nDahlgren stod med ett barn på axeln. Jag minns det inte själv, utan jag\r\nhar sett bilderna i efterhand. Ändå händer det ganska lite. Jag har en\r\nkonkret fråga till Lena Johansson. Jag blev lite förvånad över att ålder\r\nsom faktor inte påverkade kvinnors löneandel jämfört med mäns löneandel.\r\nOm man går tillbaka i jämställdhetsdebatten har det alltid funnits någon\r\nidé om att nästa generation ska bli jämställd. Det blev inte 60-talisterna\r\nnär de skaffade barn. Det blev inte heller 70-talisterna när de skaffade\r\nbarn. 40-talisterna gick det väl ganska bra för, för de kom i alla fall\r\nut på arbetsmarknaden. Men sedan har det i huvudsak stått stilla, om man\r\nska vara väldigt raljant.\r\nMan kan tänka sig, i ett optimistiskt scenario,\r\natt 70-talisterna borde vara lite mer jämställda i hur de tar ut\r\nföräldraledighet. De borde kanske vara lite mer kaxiga i sin vilja att ställa\r\nkrav på löner. Är det verkligen så att det inte finns någon skillnad om\r\ndu tar ålder som faktor? Det är den ena frågan.\r\nDen andra frågan är till\r\nJämO. Jag skickade in en anmälan till er för ett år sedan utifrån ett\r\narbete vid Uppsala universitet där man fann, jag tror att det var 1,3 %\r\neller 1,5 %, rent osakliga löneskillnader bland disputerade lektorer.\r\nRektors svar, som arbetsgivare, på detta var att det kommer att ta tid\r\natt åtgärda de här löneskillnaderna eftersom vi har individuella lönesamtal.\r\n\r\nJag skulle vilja att ni i det läget, fast jag är inte beredd att nu ta\r\ndet steget, tolkade jämställdhetslagen som att man genom en kollektiv\r\npott direkt har ett eller två år på sig att åtgärda de osakliga\r\nlöneskillnaderna. Man höjer kvinnors löner med 1,5 %. Sedan kommer det att\r\nfinnas\r\nindividuella variationer, självklart. Men ska jämställdhetslagen bli\r\nkraftfull måste man göra något när man har en sådan grupp, som uppenbarligen\r\när drabbad. Jag vet inte hur många hundra det rörde sig om, men det var\r\nett antal hundra personer som uppenbarligen hade osakliga löneskillnader.\r\nDå måste man göra det snabbare. Man kan inte bara säga att detta tar tid.\r\nMan måste använda jämställdhetslagen. Vad innebär jämställdhetslagen att\r\nen arbetsgivare måste göra konkret när han finner osakliga löneskillnader,\r\nmenar Jämo?\r\nOrdföranden: Då var det Roger Mörtvik, TCO.\r\nRoger Mörtvik,\r\nTCO: Att det finns osakliga löneskillnader tycker jag är ganska självklart.\r\nDet är också ganska uppenbart att vi från fack och arbetsgivare kanske\r\ninte gör tillräckligt mycket alla gånger. Vi måste nog bli mycket bättre\r\npå att arbeta med de här frågorna. Det jag tycker är viktigt att påpeka\r\när att allt som handlar om löneskillnader inte är en fråga om\r\nlöneförhandlingsprocessen. Det har flera pekat på.\r\nDet är två delar som jag vill\r\nlyfta fram särskilt. Den ena delen är fördelningen av föräldraledigheten.\r\nVi har sett att när kvinnor får barn halkar de efter andra kvinnor. När\r\nmän får barn drar de ifrån andra män. Det är väldigt tydligt att det är\r\nvid föräldraskapet ojämställdheten skjuter fart. Jag vill kasta tillbaka\r\nbollen till politikerna och fråga: Varför händer det så lite i fråga om\r\ninitiativ för att förändra föräldraförsäkringen så att män och kvinnor\r\ntar delat ansvar?\r\nDen andra delen är den könssegregerade arbetsmarknaden.\r\nJag tror att ett av problemen är att vi alltför länge har försökt prata\r\nom att lyfta stora kvinnokollektiv samtidigt. Det leder till väldigt stora\r\nkostnader och väldigt stora påfrestningar. Jag tror att vi kanske ska\r\nfundera på att titta närmare på de erfarenheter som vi har på lärarområdet\r\noch vårdområdet. Där har en ökad individualisering av löneförhandlingarna\r\ngivit positiva effekter. Vi ser att kvinnor som är välutbildade i offentlig\r\nverksamhet inte tjänar på sin utbildning. Det behövs insatser för att\r\nkanske till och med öka löneskillnaderna i viss utsträckning. Folk är\r\ninte bara lågavlönade. Många är också felavlönade.\r\nJag vill kasta över\r\nen boll till framför allt Ingemar Hansson. Det finns en konflikt i det\r\nmakroekonomiska perspektivet som är intressant. Vi säger att kvinnorna\r\ninte ska dra ifrån utan att männen ska stå tillbaka. Men om vi säger att\r\nkvinnor i offentlig sektor ska öka sina löner samtidigt som K-sektorn ska\r\nvara lönenormerande, finns det inte en konflikt i detta?\r\nLars Bäckström\r\n(v): Först ska jag tacka arbetsmarknadsutskottet för att ni har ordnat\r\ndet här. Hela finansutskottet tackar nog. Ni är duktiga. Föredragshållarna\r\när också duktiga. Jag skulle vilja anknyta till Mörtviks fråga. När man\r\nhörde dig tala, Ingemar Hansson, lät det nästan som om du talade om en\r\nåtergång till en Rehn-Meidnermodell och till solidarisk lönepolitik. En\r\nviss grupp står tillbaka och tillåter en annan grupp att närma sig. Det\r\nvar ju grundtanken. Är det egentligen det du säger? Ska vi ha ett slags\r\nåtervitaliserad, inte solidarisk men jämställd lönepolitik? Är det vad ni\r\negentligen talar för i KI?\r\nDå blir frågan till Anders Lindström: Är det\r\nmöjligt? Då hade man ju parter. De var tre parter. Då var även Mörtviks\r\nTCO med. Nu är de inte det längre. Nu är det decentraliserat till deras\r\nförbund, så det går inte. Planerar ni i Medlingsinstitutet, till exempel\r\ntillsammans med Jämo, SCB och kanske rentav KI, de fyras gäng, att ha\r\nsamtal med arbetsgivare och löntagarförbund som är avtalsslutande inför\r\navtalsrörelsen 2004? Det kanske är ni som skulle träffas lika mycket som\r\nvi träffar er? Vad tror ni om den idén, ni som har det här på direktiv\r\nfrån regeringen? Jag bara undrar.\r\nLena Johansson: Jag tänkte besvara\r\nfrågan om ålder och löneskillnader. Det kanske blev ett litet missförstånd\r\nnär jag beskrev det hela. Vad jag kan se i de flesta grupper är att\r\nlöneskillnaden mellan kvinnor och män ökar med ökad ålder. Men i den\r\nbeskrivning jag gjorde för att förklara standardvägningen och vad den gav\r\nhandlade det om att kvinnor och män fördelar sig lika i olika åldersgrupper.\r\nVår demografiska bild visar att vi är ungefär lika många i respektive\r\nåldersgrupp. Det handlar om fyra åldersgrupper. Så det förändrar inte den\r\nkvot som jag presenterade.\r\nSedan skulle jag också vilja tillägga något\r\nom bilderna från Lön för mödan, som visade att skillnaden ökar med ökad\r\nålder men olika mycket i olika grupper. Det tycker jag är intressant. Där\r\nser man i de stora kvinnodominerade grupperna hur lite ålder spelar in.\r\nMen det spelar mycket in om vi till exempel tittar på läkarna. Det finns\r\nflera yrkesgrupper presenterade i boken.\r\nEn annan sak är att vi senarelägger\r\nbarnafödandet. Högutbildade kvinnor och män kanske har etablerat sig på\r\narbetsmarknaden när de får sina första barn. Det är många som har tagit\r\nupp det här med det ojämna uttaget av föräldraledigheten. Där kan vi se\r\natt skillnader uppstår. Om vi också kopplar det till ålder skulle jag\r\ngärna vilja hänvisa till bilaga 12 i Långtidsutredningen, där man tittar\r\njust på föräldraledighet och löneskillnader.\r\nIngemar Hansson: En av\r\nhuvudslutsatserna i den rapport som jag kort redovisade var alltså att en\r\nutveckling mot en låg kostnad för arbetskraft är av central betydelse för\r\natt få en god utveckling av sysselsättningen. Jag nämnde som exempel att\r\nom avtalen i snitt, vilket är vår rekommendation, skulle kunna hamna på\r\n1,7 %, att jämföra med att 2001 års avtal hamnade på 2,4 % i genomsnitt,\r\nskulle det främja en god sysselsättningsutveckling.\r\nDet är framför allt\r\ndet här begränsade utrymmet för avtalsmässiga lönehöjningar som sätter\r\nramar för utrymmet för relativa lönejusteringar om vi ska ha en god\r\nutveckling av sysselsättningen. Det jag sedan sade var att om man inom den\r\nramen ska uppnå en snabb utjämning av lönerna mellan kvinnor och män är\r\ndet bättre att fokusera på att hålla tillbaka mäns löner än på att höja\r\nkvinnors löner. Då kan man både bidra till mindre könsbetingade löneskillnader\r\noch till en utveckling mot lägre arbetskostnadsökningar.\r\nSedan är frågan\r\nhur det ska uppnås. Här kan jag svara på Lars Bäckströms fråga om huruvida\r\nKI förespråkar en återgång till en ren solidarisk lönepolitik. Vi ger\r\ninga rekommendationer i det avseendet. Vad vi säger är att en utveckling\r\nmot en låg kostnad för arbetskraft är centralt för sysselsättningen. Bland\r\nannat rekommenderar vi riksdagen att vara återhållsam med att höja\r\nlönebikostnaderna.\r\nSedan säger vi att om man i opinionsbildningssammanhang\r\noch andra sammanhang vill främja både mer jämställda löner och en återhållsam\r\nlöneutveckling är det bättre att fokusera på en återhållsam löneutveckling\r\nför männen än på att skynda på för kvinnorna. Hur detta ska ske organisatoriskt,\r\nom det ska vara centrala eller decentraliserade förhandlingar, har varken\r\njag eller KI någon uppfattning om. Det är upp till arbetsmarknadens parter\r\natt välja vilka former de vill.\r\nSedan frågade Roger Mörtvik om huruvida\r\nvår syn stred mot principen att K-sektorn skulle vara lönenormerande.\r\nHela vårt resonemang startar från näringslivet i sin helhet, för det är\r\nnäringslivets kostnadsutveckling som är avgörande för inflationsutvecklingen,\r\noch även för hur konkurrenskraften jämfört med omvärlden utvecklar sig.\r\nNär vi säger 1,7 % är det alltså snittet för näringslivet.\r\nSedan kan\r\ndet från tid till annan finnas motiv, även samhällsekonomiska motiv, för\r\natt den offentliga sektorn ska ha en långsammare eller snabbare löneutveckling.\r\nMen jag tycker ändå att man kan tolka K-sektorn som normerande. Den sätter\r\nbaspunkten. Men det innebär inte att det är olämpligt om den offentliga\r\nsektorn ibland ligger ett par tiondelar högre, ibland ett par tiondelar\r\nlägre än vad näringslivet gör.\r\nI vår prognos ingår en viss höjning av\r\nden offentliga sektorns löneläge jämfört med den privata. Vi tolkar det\r\nsom att det finns marknadsmässigt stöd för det. Bristtalen är mycket större\r\nför den offentliga sektorn. Dessutom främjar det lika lön mellan män och\r\nkvinnor. Enligt vår prognos ökar lönerna i den offentliga sektorn i snitt\r\nmed ett par tiondelar mer än lönerna i den privata sektorn. Så har det\r\nockså varit de senaste åren.\r\nTittar man längre tillbaka har den offentliga\r\nsektorn släpat efter. De offentliga lönerna ligger betydligt lägre,\r\nrelativt sett, nu än vad de gjorde för, säg, 30 år sedan. Men de senaste\r\ntre fyra åren har de offentliga lönerna ökat lite snabbare, och vår prognos\r\när att de ska fortsätta att göra det med ett par tiondelar även framöver.\r\nVår syn, och det var ju även en av riksdagen beslutad utgångspunkt för\r\nMedlingsinstitutet, är att det är önskvärt att K-sektorn är normgivande.\r\nDenna syn ingår även i det s.k. Industriavtalet. Det råder således en\r\nganska bred enighet på svensk arbetsmarknad om att K-sektorn ska vara\r\nlönenormerande.\r\nMen det innebär inte, som jag tolkar det, att det inte\r\nkan förekomma avvikelser uppåt eller nedåt med ett par tiondelar. I\r\nnuvarande läge, inte minst med hänsyn till hur marknadssituationen och\r\nbristsituationen ser ut, innebär vår prognos att lönerna ökar något mera\r\ni den offentliga sektorn. Ett par tiondelar tror jag är konsistent med en\r\ntotalt sett balanserad samhällsekonomisk utveckling. Om det däremot rör\r\nsig om procentenheter tror jag att vi skulle få problem med smittoeffekter\r\noch kommunalskattehöjningar som man kräver kompensation för. Men ett par\r\ntre tiondelars skillnad tror jag ligger inom ramen för en samlad\r\nsamhällsekonomiskt balanserad utveckling.\r\nAnders Lindström: Jag vill påminna\r\nLars Bäckström om att riksdagen faktiskt har bestämt att staten inte ska\r\nlägga sig i på vilket sätt parterna förhandlar. Om det ska vara solidarisk\r\nlönepolitik eller rent individuell lönebildning spelar ingen roll. Det\r\nska parterna själva klara ut. Vi ska ställa samma krav på dem oberoende\r\nav vilken nivå de förhandlar på. Det vi och KI kan hjälpa till med gör vi\r\ni den formen att vi ordnar konferenser och seminarier. Det gör vi nu om\r\nden rapport som Ingemar Hansson har presenterat här. Vi har tre konferenser,\r\nmed start i morgon, för mer än 200 deltagare från fack och arbetsgivare\r\ndär vi exercerar just kring samhällsekonomiska förutsättningar för att ge\r\ndem en så bra samlad grund som möjligt innan de preciserar sina avtalskrav.\r\n\r\nClaes Borgström: Det var en fråga som var riktad direkt till mig, eller\r\ntill lagen kan man säga. Hur ser jämställdhetslagen på det förhållandet\r\natt man upptäcker osakliga löneskillnader som har samband med kön? Det\r\ntar lång tid, skulle man ha sagt från Uppsala universitet.\r\nDen tid som\r\ndet längst får ta enligt lagen är alldeles klar. Det ska åtgärdas så snart\r\nsom möjligt, eller något i den stilen tror jag att det står, dock senast\r\ninom tre år. Könsrelaterade löneskillnader kan man alltså inte hålla sig\r\nmed i mer än max tre år. Så länge kan man göra det endast om det inte\r\nfinns utrymme för att åtgärda dem på ett tidigare stadium. Det beror\r\nnaturligtvis på hur stora löneskillnaderna är, hur många som omfattas av\r\ndem och så vidare.\r\nDet står ingenstans i jämställdhetslagen var pengarna\r\nska tas. Det är en återkommande fråga. Ska man ta dem från potten till\r\nnackdel för andra i samband med lönerevisionen eller inte? Från JämO:s\r\nsida brukar vi säga att lönediskriminering ska åtgärdas omedelbart.\r\nEgentligen ska man inte vänta ens till nästa lönerevision. Vi har naturligtvis\r\ninget lagstöd för att föreslå den ena eller andra finansieringen av\r\nutjämnandet, men så ligger det i alla fall till enligt lagen.\r\nSedan vill\r\njag bara väldigt kort säga att när man från Arbetsgivarverket talar om\r\natt det pågår kartläggning av löneskillnader \"in absurdum\" är det\r\nnaturligtvis inte så hemskt roligt att höra. Jag förstår inte heller riktigt\r\nvad det innebär att påstå att det pågår \"in absurdum\".\r\nNär det gäller\r\nvår stora massgranskning av de 500 privata arbetsgivarna har Susanne\r\nFransson, som är forskare i Göteborg, i alla fall gjort en delanalys av\r\nmaterialet. Då kan man säga att inom den privata sektorn kan man förklara\r\natt kvinnor har lägre lön för samma arbete genom att säga att de generellt\r\när yngre, har kortare anställningstid, har sämre utbildning och presterar\r\nsämre.\r\nDet är klart att man kan välja den förklaringen om man vill. Men\r\nsjälvfallet är verkligheten en annan. Det är fråga om lönediskriminering,\r\nkönsdiskriminerande lönesättning. Därför är lönekartläggningsarbetet ett\r\nviktigt instrument för att motverka diskriminering. Det tycker jag är\r\nalldeles självklart.\r\nOrdföranden: Tack för det, Claes. Jag har sex\r\npersoner anmälda på talarlistan. Jag skulle vilja sätta streck därefter om\r\nvi ska kunna hålla oss inom de tidsramar som finns. Anders Lindström får\r\nsedan försöka sammanfatta detta, om han lyckas med det. Jag har anmälda\r\nkvinnan från Arbetsgivarverket, som jag inte kan namnet på, Gudrun Schyman\r\nfrån Vänsterpartiet, Kommun- och Landstingsförbunden, LO och två kvinnor\r\nsom sitter därborta. Sedan är det några ytterligare. Det är en från SACO\r\noch en från finansutskottet. Det är åtta talare anmälda. Kan vi sätta\r\nstreck därefter? Då gör vi det. Jag lämnar ordet till Arbetsgivarverkets\r\nrepresentant. Varsågod.\r\nGunilla Hansén-Larson, Arbetsgivarverket: Jag\r\nheter Gunilla Hansén-Larson. Jag har gjort en del iakttagelser när det\r\ngäller lönekartläggningsarbetet som jag gärna vill höra både Claes Borgströms\r\nkommentarer till och gärna också kommentarer från ert håll som politiker.\r\n\r\nJag har följt och läst ganska många av de lönekartläggningar som har\r\ngjorts. Tack vare JämO:s granskning har vi fått full insyn i vad som har\r\nhänt både på den privata sidan och på den statliga sidan. Jag har också\r\nhaft många samtal med våra företrädare på myndigheterna.\r\nVad jag ser är\r\natt det är stora problem med den lönekartläggning som lagen kräver enligt\r\nden nya modellen. Jag vill gärna lägga till att det är självklart att\r\narbetsgivare ska göra analyser, könsuppdelad statistik och analysera sina\r\nlöner och rätta till osakliga löneskillnader. Det är en given sak.\r\nMen\r\nvad vi nu ser är att i princip varenda arbetsgivare har mycket stora\r\nsvårigheter att förstå lagstiftningen och att tillämpa den. Då kan man\r\nundra hur det kommer sig att JämO ändå inte har underkänt fler\r\nlönekartläggningar.\r\n\r\nJämO har ett pragmatiskt förhållningssätt. JämO har valt att tillämpa\r\nlagen med hänsyn till hur verkligheten ser ut, och det tycker vi är bra.\r\nMen det är samtidigt ett problem. Lagstiftningen säger delvis någonting\r\nannat. Den är mycket svår att tillämpa och mycket formalistisk. Det har\r\nockså visat sig att den inte heller ger större utdelning i form av att\r\nman hittar fler osakliga löneskillnader.\r\nJag har särskilt frågat om detta\r\nmed de likvärdiga arbetena när jag talat med våra företrädare på myndigheterna.\r\nDet fanns ingenting med av det i den gamla lagstiftningen. Men det är\r\nändå så att det de hittar nu skulle de ha hittat ändå även med den gamla\r\nlagstiftningen. Lagändringen har inte tillfört någonting nytt. Den har\r\nbara dragit väldigt stora resurser.\r\nOrdföranden: Tack för det. Då är det\r\nGudrun Schyman, Vänsterpartiet. Varsågod, Gudrun.\r\nGudrun Schyman (v):\r\nJag skulle vilja ställa två frågor till samtliga i panelen. Det handlar\r\nom vilka åtgärder som man tror skulle vara de mest effektiva för att på\r\nbästa sätt och kanske snabbast komma till rätta med löneskillnaderna, som\r\njag förstår att alla ändå beklagar att de existerar.\r\nJag vill koppla\r\nfrågan till diskussionen om betalt respektive obetalt arbete och det faktum\r\natt det inverkar på varandra. Föreställningen om på vilket kön ansvaret\r\nför det betalda och obetalda arbetet ligger har också betydelse i\r\nlönebildningen.\r\nJag vill också ta upp det som en del har sagt om att det\r\nbörjar med föräldraskapet. Det innebär att kvinnor halkar efter lönemässigt.\r\nDet är väl belagt. Det är bara det att det dessutom är väl belagt att\r\ndet börjar med ihopflyttandet.\r\nDet finns en bilaga till budgeten som\r\nmycket väl visar detta. Det handlar inte om föräldraskapet. Så fort en\r\nkvinna flyttar ihop med en man och blir sammanboende - av någon anledning\r\nsom man kan diskutera, och som alla har goda skäl till - innebär det att\r\nlöneinkomsten minskar. Det innebär att tiden för obetalt arbete ökar.\r\nDet\r\när alltså en tid som handlar om vård av frisk man i hemmet. Sedan fortsätter\r\ndetta när barn kommer. Då accentueras det, och det drivs på ännu mer. De\r\nmän som eventuellt är hemma får också smaka på detta. Men skillnaden finns\r\nredan innan.\r\nVad jag skulle vilja fråga om är två saker som inte handlar\r\nom själva lönebildningen utan andra saker. Vad tror ni att det skulle\r\ninnebära om vi fick en individualiserad föräldraförsäkring? Vad tror ni\r\natt det skulle innebära om vi fick en generell arbetstidsförkortning?\r\nAtt\r\njag ställer de frågorna beror på att där de sakerna har prövats har det\r\nvisat sig att det haft mycket stor betydelse. Tror ni att detta kan gälla\r\nockså generellt?\r\nOrdföranden: Tack för det. Då är det Gunnar Bergström,\r\nLandstingsförbundet.\r\nGunnar Bergström: Jag representerar också Svenska\r\nKommunförbundet här i dag.\r\nJag skulle vilja ställa en fråga till Claes\r\nBorgström. Som jämställdhetsombudsman har man flera verktyg till sitt\r\nförfogande för att komma till rätta med osakliga löneskillnader. Du har\r\nhär i dag redovisat två verktyg. Det ena har gällt ert granskningsarbete\r\ni anslutning till lönekartläggning och jämställdhetsplan. Det andra har\r\ngällt utbildningsinsatser.\r\nEn tredje metod som i vart fall under en\r\ntidigare period hos Jämställdhetsombudsmannen var ganska brukbar var att\r\ninstämma arbetsgivare till Arbetsdomstolen och göra gällande lönediskriminering.\r\n\r\nDet är en metod som du inte har använt i ditt ämbete. Min fråga är: Är\r\ndet en medveten strategi att du har valt de andra två metoderna, eller är\r\ndet på det sättet att det egentligen inte finns några tvistiga osakliga\r\nlöneskillnader att stämma in till domstol? Det var min fråga.\r\nOrdföranden:\r\nTack för det. Då är det Anna Thoursie, LO.\r\nAnna Thoursie, LO: Jag heter\r\nAnna Thoursie och är LO-ekonom. Jag har en kort fråga till Ingemar Hansson\r\noch en likaledes kort fråga till Anders Lindström och Claes Borgström.\r\nJag\r\ndelar inte riktigt analysen att mäns löner måste stå tillbaka för att\r\nkvinnornas löner ska kunna öka. Det gäller om kvinnorna och männen jobbar\r\ninom samma sektor. Nu talar vi om näringslivet och kvinnor och män i en\r\nskattefinansierad sektor.\r\nÖkar inte lönesumman så mycket som den kan\r\nutan att konkurrenskraften skadas ökar inte basen för uttag av kommunalskatt\r\nlika mycket som den skulle kunna göra. Denna skattebas ska finansiera\r\nlöneökningar inom största delen av den offentliga sektorn.\r\nSker löneökningar\r\ninom den offentliga sektorn genom skatte- eller avgiftshöjningar, alltså\r\ninte genom lånade pengar, sker motsvarande köpkraftsindragning.\r\nMin fråga\r\när: På vad grundar du slutsatsen att männens löner bör stå tillbaka? Jag\r\nmenar inte att männens löner ska springa iväg, man ska bibehålla\r\nkonkurrenskraften. Det var den ena frågan.\r\nDen andra frågan är till både Anders\r\nLindström och Claes Borgström. Om jag vore arbetsgivare skulle jag antagligen\r\nse det som säkrare att anställa en man än en kvinna. Jag vet att kvinnor\r\ni genomsnitt är borta mer för föräldraledighet och vård av sjukt barn.\r\nJag vet inte om det gäller den individuella kvinnan, men jag vet att det\r\ngäller kvinnor som grupp. Det är statistisk diskriminering.\r\nNu är\r\nföräldraförsäkringen så utformad att det finns pappamånaden och de tio dagarna.\r\nMen mestadels är det kvinnor som tar ut den långa föräldraledigheten. En\r\nindividualiserad föräldraförsäkring skulle sprida riskerna mer lika över\r\nkollektivet män och kollektivet kvinnor. Det skulle göra det svårare för\r\nmig som arbetsgivare att ägna mig åt statistisk diskriminering. Har ni\r\nnågra reflexioner om en individualiserad föräldraförsäkring?\r\nOrdföranden:\r\nTack för det. Ordet går till SACO.\r\nThomas Ljunglöf, SACO: Jag skulle\r\nockså vilja ta upp föräldraförsäkringen. Det har redan ställts frågor om\r\ndet så jag fattar mig väldigt kort. Det är egentligen bara en uppmaning\r\ntill politikerna: Höj taken i föräldraförsäkringen. I dag är de alldeles\r\nför låga. Incitamenten för framför allt privatanställda akademiker att\r\nstanna hemma och ta hand om barnen är obefintliga. Man tappar 18 000-20 000\r\nkr i månaden. Det gör att det blir kvinnan som stannar hemma. Det är en\r\nuppmaning till politikerna: Höj taken i föräldraförsäkringen.\r\nOrdföranden:\r\nTack för det. Då är det en ledamot från finansutskottet.\r\nGunnar Nordmark\r\n(fp): Jag heter Gunnar Nordmark och är ledamot för Folkpartiet liberalerna.\r\n\r\nNär man uttrycker löneskillnader mellan kvinnor och män tittar man oftast\r\npå månadslön eller liknande. Vi kan titta på det ur ett livslöneperspektiv\r\nmed hänsyn taget till att kvinnor tillbringar längre tid med studier, att\r\nde arbetar kortare tid av livet och att detta dessutom med det nya\r\npensionssystemet blir helt avgörande för vilka pensioner de kommer att få ut.\r\n\r\nHur ser prognoserna för livslönen ut om man jämför kvinnor och\r\nmän?\r\nOrdföranden: Tack för det. Det finns två frågor kvar. Kan ni själva\r\npresentera er? Varsågod.\r\nSara Björkqvist: Jag heter Sara Björkqvist och\r\nkommer från tidningen Arbetsmarknaden. Jag hade en fråga till Ingemar\r\nHansson. Många har tangerat detta. Kan du utveckla ditt resonemang kring\r\ndetta med stödformer som ska göra att uttaget av föräldraförsäkringen\r\nmindre påverkar mäns löneökningar? Jag uppfattade det som att du tyckte\r\natt det var någonting positivt. Varför är det i så fall det?\r\nJag skulle\r\nockså vilja höra JämO:s åsikt om hur vi ska få uttaget av föräldraförsäkringen\r\natt bli jämnare mellan könen.\r\nOrdföranden: Tack för det. Då är det sista\r\nfrågan. Varsågod.\r\nRebecka Bohlin: Jag heter Rebecka Bohlin och arbetar\r\nsom journalist på tidningen Arbetaren. För tjänstemännen sätts lönerna\r\nofta i individuella samtal. Men för arbetarna är det kollektivavtalet som\r\när otroligt viktigt.\r\nNär man tittar på kvinnor i låglönegrupper kan man\r\ntill exempel se på hur det är inom hotell och restaurang. Där kan man se\r\ndet rent krasst i kronor och ören. Om du har jobbat mindre än sex år ligger\r\ndin bruttolön enligt kollektivavtalet på 12 000 kr, om du har turen att\r\nkomma upp i heltid.\r\nMan kan se på hur det är inom Kommunal. Jag intervjuade\r\nen kvinna i förra veckan. Hon har fyra barn. Om hon kommer upp i heltid\r\nhar hon 14 000 kr i bruttolön.\r\nMin fråga till Medlingsinstitutet är: Ska\r\nman acceptera så usla avtal? Den kvinna som jag intervjuade lever i en\r\ntvårumslägenhet med sina fyra barn eftersom hon inte har råd med mer. Ska\r\nvi ha så här usla avtal?\r\nKommunals medlemmar är ½ miljon. De gick ut i\r\nstrejk och krävde 5,5 % och minimilöner på 14 000 kr. Det gick inte igenom.\r\nÄr inte det en skandal?\r\nOrdföranden: Tack för det. Då var frågorna\r\navslutade. Jag vet inte vem av er fyra i panelen som vill börja. Är det\r\nIngemar, Anders, Lena eller Claes? Varsågod, Ingemar Hansson.\r\nIngemar\r\nHansson: Jag börjar med Anna Thoursies fråga angående grunden för att\r\nmännens löner skulle stå tillbaka.\r\nResonemanget är så här enkelt. Om den\r\ngenomsnittliga avtalshöjningen i hela näringslivet ska ligga på 1,7 %,\r\nvilket är den nivå som vi bedömer skulle främja en god utveckling av\r\nsysselsättningen, är det givet det genomsnittet så, att ju mer männens\r\nlöner står tillbaka, desto mer kan man utjämna lönen mellan kvinnor och\r\nmän inom ramen.\r\nDet är samma inom den offentliga sektorn. Säg att den\r\noffentliga sektorns totala löneutveckling också skulle vara 1,7 % vad\r\ngäller avtal. Det är samma sak där. Ju mer männen står tillbaka, desto\r\nmer kan kvinnorna öka givet den ramen. Sedan kan - och det var kanske det\r\ndu syftade på - lönerna i den offentliga sektorn öka lite mer än vad\r\nlönerna i näringslivet kan göra.\r\nJag har tidigare sagt att det kan ske\r\nutan att det innebär ett direkt hot mot inflationsmålet och därmed direkt\r\norsakar en högre styrränta som bromsar tillväxten. Men det finns indirekta\r\neffekter via smittoeffekter och via att det kräver högre kommunalskatt.\r\nDet finns ett visst utrymme för avvikelse för löneutvecklingen i näringslivet\r\noch i offentlig sektor. På det sättet kan man också utjämna löner mellan\r\nmän och kvinnor.\r\nSedan var det en fråga från Sara på tidningen Arbetsmarknaden\r\nom vad jag menade när jag talade om uttag av föräldraförsäkring. Som flera\r\noch även jag har varit inne på är det ett faktum att kvinnor bland annat\r\ntenderar att vara hemma mer med barnen och i många fall allmänt har en\r\nsvagare anknytning till arbetsmarknaden. Det tror jag är en orsak till\r\natt de har en lägre lön än vad de skulle haft i annat fall.\r\nVill man\r\nfrån politiskt håll driva på för en jämnare lön mellan kvinnor och män\r\nvore en möjlig åtgärd att se till att uttaget av föräldraförsäkringen\r\nblir jämnare. Den konkreta regeländringen är så klart att reservera ett\r\nstörre antal av föräldraledighetsmånaderna för män. Det är en konkret\r\nåtgärd där man kan ändra reglerna för att främja en mer lika fördelning\r\nmellan män och kvinnor. Därtill skulle det inte kosta någonting. Att höja\r\ntaken skulle däremot kosta någonting och försämra de offentliga finanserna.\r\nMen att ändra det antal månader som enbart kan tas ut av fadern respektive\r\nmodern skulle inte kosta någonting. Det skulle bidra till ett mer jämnt\r\nuttag av föräldraförsäkringen.\r\nOm det sedan totalt är en bra åtgärd eller\r\ninte har Konjunkturinstitutet ingen uppfattning om. Man får väga fördelarna\r\ni termer av att driva på en jämnare lönenivå mellan män och kvinnor mot\r\nnackdelar i termer av att valmöjligheterna minskar. Det är inte vårt jobb\r\natt göra den typen av hopvägningar.\r\nSka man peka på någon åtgärd - för\r\natt även svara på Gudrun Schymans fråga - där man via riksdagsbeslut kan\r\nfrämja en utjämning av lönen mellan män och kvinnor är det bland annat\r\natt ändra reglerna för uttag av föräldraförsäkringen.\r\nOrdföranden: Tack\r\nför det. Anders Lindström får ordet.\r\nAnders Lindström: Jag börjar med\r\nGudrun Schymans fråga och den sista delen om arbetstidsförkortning. En\r\ndags kortare arbetstid per år kostar ½ % av löneutrymmet och ska då räknas\r\nbort från det vi kan höja lönerna med. Det bör riksdagens ledamöter tänka\r\npå även vad gäller införandet av nya helgdagar.\r\nDet stora generella\r\nproblemet är snarast att vi behöver arbeta fler timmar, som Konjunkturinstitutet\r\nsäger. Jag skulle vilja hävda att vi har ett omvänt problem. Hur får vi\r\nfler i arbete och att arbeta mer för att skapa förutsättningar att förbättra\r\nskattebaserna för att kunna åtgärda de låga kvinnolönerna i offentlig\r\nsektor? Så är snarast frågan.\r\nSå till den allra sista frågan från Rebecka\r\nBohlin. Varken Medlingsinstitutet eller någon annan statlig institution\r\nhar till uppgift att värdera vad fack och arbetsgivare kommer fram till\r\npå den svenska arbetsmarknaden. Lönenivåerna sätts i fria förhandlingar\r\nmellan fackliga organisationer och arbetsgivarnas organisationer eller\r\ndirekt mellan medarbetare och arbetsgivare. Det finns ingen som kan\r\növerpröva detta mer än i det fall det handlar om diskriminering på grund av\r\nkön, etnisk bakgrund eller fysiska handikapp.\r\nOrdföranden: Tack för det.\r\nJag lämnar ordet till Claes Borgström. Varsågod.\r\nClaes Borgström: Det\r\nsom Gunilla Hansén-Larson från Arbetsgivarverket tog upp tycker jag\r\negentligen att jag berörde ganska mycket i mitt inledningsanförande. Vi har\r\nnågot olika syn på hur man upplever svårigheterna.\r\nVad jag sade var att\r\nsvårigheterna att genomföra en lönekartläggning och göra en värdering av\r\nvad som ska betraktas som likvärdigt arbete och så vidare uppfattas som\r\nstora initialt. Men när man väl har satt sig in i problematiken, fått den\r\nutbildning och den information som bl.a. JämO tillhandahåller har vi mötts\r\nav en motsatt reaktion. Det är faktiskt ganska väl genomförbart.\r\nVi har\r\nockså en mängd exempel från arbetsgivare av olika storlek som har presterat\r\nalldeles utmärkta arbeten på det området. Det gäller alltså stora\r\narbetsgivare inom staten och också för den delen landsting och en hel del\r\nkommuner. Jag delar inte verklighetsbeskrivningen.\r\nJag sade också att\r\njag anser - och det har också Anders Lindström sagt tidigare - att det är\r\nför tidigt att göra någon ordentlig utvärdering av lagbestämmelsernas\r\ngenomslagskraft. Därför tycker jag inte att man kan säga att arbetet inte\r\ntillför någonting. Det finns inte ett underlag för att göra ett sådant\r\npåstående.\r\nNär det gäller frågan om likvärdigt arbete, som ställer till\r\nen del problem, ingår det i jämställdhetslagens krav, och JämO tillämpar\r\nlagen. För er här är det viktigt att veta om det finns någon poäng med de\r\nkriterier som grundar likvärdigt arbete. Tillsvidare är mitt svar ja. Jag\r\ntycker inte att det finns något skäl att göra några förändringar på den\r\npunkten.\r\nNär det gäller Gunnar Bergströms fråga om det tredje instrumentet\r\nvid lönediskriminering eller arbete för sakliga löner vad gäller kön är\r\ndet inte en strategi från min sida att inte väcka talan i Arbetsdomstolen.\r\nSom Gunnar Bergström vet, men kanske inte alla andra, måste vi få in\r\nanmälningar. De har blivit färre på området som gäller lönediskriminering.\r\nNågon förklaring till det kan jag inte ge. Vi har dock för närvarande\r\nett mål om lönediskriminering i Arbetsdomstolen. Jag skulle personligen\r\nvälja den motsatta strategin. Jag skulle vilja ha mycket mer praxis på\r\nområdet.\r\nNär det gäller föräldraförsäkringen har det kommit upp åtminstone\r\ntre eller möjligen fyra frågor. Jag har tidigare sagt och jag säger det\r\ngärna här igen att sambandet mellan lönebildningen och över huvud taget\r\nförhållandena på arbetsmarknaden för kvinnor och män och hur vi tar hand\r\nom våra barn är alldeles uppenbart. Det är en nyckelfråga.\r\nNär man talar\r\nom att det skulle inskränka valfriheten för föräldrar att individualisera\r\nföräldraförsäkringen skulle jag vilja vända på det påståendet och säga\r\natt det är tvärtom. Det finns inte någon valfrihet i dag. Det är alltså\r\ninte lika villkor mellan kvinnor och män när man \"förhandlar\" om hur man\r\nska ta hand om sina barn.\r\nOm det verkligen vore fria val skulle det\r\ninnebära att män har valt att utnyttja endast 18 % av de betalda\r\nföräldraledighetsdagarna. Fler dagar vill inte män tillbringa med sina barn.\r\nJag tror att det är ett resultat av ett antal andra hinder.\r\nDet finns\r\nockså studier som visar att i de familjer där föräldrarna tjänar lika\r\nmycket och där båda ligger under taket för 80 % av sin lön är det i alla\r\nfall kvinnor som huvudsakligen är hemma med barnen. Det leder till\r\nstrukturell diskriminering av kvinnor som söker anställning. Det är precis\r\npå det sätt som någon sade här. Om jag vore arbetsgivare satsade jag på\r\nett säkert kort, nämligen en man som inte är hemma, och så vidare.\r\nJag\r\ntror för min del att man ökar valfriheten för människor genom att tillskapa\r\njust en individualiserad föräldraförsäkring.\r\nOrdföranden: Tack för det,\r\nClaes. Då går sista ordet till dig, Lena Johansson. Varsågod.\r\nLena\r\nJohansson: Jag skulle vilja ta upp den fråga som ställdes om livslöner.\r\nVi\r\npå SCB har inte tittat på det. Men jag vet att SACO har gjort det under\r\nmånga år, i varje fall till en del. Får vi uppdraget gör vi det gärna. Vi\r\nhar material och kan studera det.\r\nOrdföranden: Tack för det. Då skulle\r\nförhoppningsvis alla frågor vara besvarade. Anders Lindström får ordet\r\nför att försöka göra någon form av sammanfattning av denna dag där vi har\r\ndiskuterat osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Varsågod, Anders.\r\n\r\nAnders Lindström: Herr ordförande! Det blir snarare några spridda\r\nreflexioner. Jag tar som utgångspunkt det som ordföranden började med. Vi\r\nkan konstatera att vi i dag egentligen vet rätt väl vad löneskillnaderna\r\nberor på.\r\nOrdföranden konstaterade inledningsvis att det är störst\r\nskillnader bland de högst avlönade i privat sektor. Sedan beror det på den\r\nkönsuppdelade arbetsmarknaden och det faktum att vi betalar de kvinnodominerade\r\njobben i offentlig sektor sämre än vad vi betalar de mansdominerade jobben\r\ni privat sektor. Därutöver har vi det vi kallar för befattningsdiskriminering.\r\nDet är för få kvinnor som gör karriär till de bäst betalda jobben. Där\r\nhar vi egentligen fångat in alltsammans.\r\nNär man har sagt det tror jag\r\natt det är viktigt att fästa uppmärksamhet på vad Claes Borgström sade\r\nlite i förbigående. Han liksom påminde om att jämställdhetslagen är ett\r\nverktyg för att komma åt ojämlika löner på den enskilda arbetsplatsen hos\r\nden enskilda arbetsgivaren. Den biter inte på lågt avlönade kvinnodominerade\r\njobb i offentlig sektor kontra privat sektor. Det är en annan fråga. Den\r\när kanske inte heller det effektivaste medlet att ändra attityder vad\r\ngäller kvinnors karriär till chefsjobb, även om jag tror att lönekartläggning\r\noch arbete kring det kan ha stor betydelse.\r\nDen andra viktiga iakttagelsen\r\nsom Claes Borgström gör är att kartläggningsarbetet är nyckeln till\r\nframgång. Förmår vi inte att få fack och arbetsgivare att samarbeta om\r\nkartläggningsarbetet kommer vi förmodligen inte så mycket längre när det\r\ngäller parternas ansvarstagande för att göra någonting åt de skillnader\r\nsom ändå finns.\r\nJag tror också att Claes Borgström har alldeles rätt i\r\natt det arbetet måste fortsätta med opinionsbildning, information och\r\npåverkan på parterna snarare än att ändra lagstiftningen just nu. Jag\r\nhoppas att riksdagens ledamöter lyssnar på Claes Borgström när han säger\r\natt vi ska ge lagen några år till innan vi börjar titta på utvärdering\r\noch förändring. Vi behöver se den verka över några avtalsperioder för att\r\nkunna bedöma om den är tillräcklig i sin konstruktion för att nå det vi\r\nvill åstadkomma. Jag tror att jag nöjer mig med det.\r\nOrdföranden: Tack\r\nför det, Anders Lindström. Nu ska Margareta Andersson säga några ord.\r\nVarsågod, Margareta.\r\nMargareta Andersson (c):Jag vill säga tack till er\r\nallihop. Det har varit en väldigt intressant och lärorik förmiddag. Bland\r\nannat lönekartläggningen lär oss väl att se hur det ser ut hemma. Det är\r\nlätt att bli hemmablind. Vi får inte ha för bråttom, även om det kliar i\r\nfingrarna på oss.\r\nEtt stort tack till alla som har medverkat här. Det\r\ngäller både våra fyra föreläsare och också er som har ställt en faslig\r\nmassa intressanta och tankeväckande frågor. Om ni nu tycker att ni har\r\nglömt en del av allt klokt som har sagts och gärna skulle vilja ha de\r\nfina bilder som har visats kommer ni att få det. Vi har haft stenografer\r\nsom suttit här framför oss. Allt vad vi har sagt och alla bilder som har\r\nvisats kommer att samlas. Det kommer att skickas ut till alla er som har\r\ndeltagit här.\r\nÄn en gång: Tack för att ni har varit här och för att vi\r\nhar kunnat genomföra hearingen på ett så positivt sätt.\r\nOrdföranden: Med\r\ndet har vi avslutat hearingen. Tack så mycket.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N328 yrkande 10, 2003/04:A1 yrkandena 1 och 2, 2003/04:A4 yrkandena 1, 2 och 10, 2003/04:A258 yrkande 1, 2003/04:A302 yrkande 2 och 2003/04:A307 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "4CF52678-5BC2-4DDE-A493-AEA614F03620",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "129",
                    "0",
                    "0",
                    "15"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "19",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "43",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "196",
                    "47",
                    "62",
                    "44"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4CF52678-5BC2-4DDE-A493-AEA614F03620",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Funktionshindrade kvinnor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A287.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Frågor om makt och inflytande",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A4 yrkande 3, 2003/04:A258 yrkande 12, 2003/04:A288 yrkandena 1-3, 2003/04:A302 yrkande 15, 2003/04:A307 yrkandena 1 och 12, 2003/04:A335 och 2003/04:A371 yrkandena 2 och 32.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "5",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "771C202D-1166-4680-A3B9-EB549EBAE048",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "3",
                    "44",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "21",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "2",
                    "0",
                    "26",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "172",
                    "46",
                    "91",
                    "40"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/771C202D-1166-4680-A3B9-EB549EBAE048",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Sektorsövergripande ansvar för Jämställdhetsombudsmannen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A334.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Internationellt jämställdhetsarbete",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A332.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Lika lön för lika och likvärdigt arbete",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A4 yrkandena 5-7, 2003/04:A293 yrkandena 1 och 2, 2003/04:A302 yrkandena 10, 11 och 13, 2003/04:A307 yrkandena 3, 4, 8 och 9 och 2003/04:A371 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "F6083A63-519B-4CCE-8EA8-780F7BAA1E96",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "26",
                    "1",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "170",
                    "136",
                    "1",
                    "42"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F6083A63-519B-4CCE-8EA8-780F7BAA1E96",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Mäns våld mot kvinnor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A4 yrkande 9 och 2003/04:A280.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Jämställda försäkringsvillkor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A302 yrkande 18.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "11",
          "motforslag_partier": "\"c\"",
          "votering_id": "7F435CC2-4198-4927-8743-CC3E99362FD7",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 11 (c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "5",
                    "0",
                    "10",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "279",
                    "21",
                    "10",
                    "39"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/7F435CC2-4198-4927-8743-CC3E99362FD7",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Män och jämställdhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju478 yrkandena 12 och 14.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Föräldraledighet m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf404 yrkande 15 och 2003/04:A371 yrkande 19.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Sexualiseringen av det offentliga rummet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:So419 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "13",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "B4964284-B8BA-42E4-9389-777CBADA8E6E",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 13 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "8",
                    "7",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "268",
                    "33",
                    "7",
                    "41"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B4964284-B8BA-42E4-9389-777CBADA8E6E",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Jämställdhetslagen m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A329 yrkande 9 och 2003/04:A371 yrkandena 11 och 13.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "14",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "A6675A49-CA30-4ED2-BDB2-06083F5202D9",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 14 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "28",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "282",
                    "28",
                    "0",
                    "39"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A6675A49-CA30-4ED2-BDB2-06083F5202D9",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Översyn av jämställdhetslagen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A262 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Skadestånd i jämställdhetsmål",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A302 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Jämställdhetsmärkning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A307 yrkande 13.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Forum i diskrimineringstvister",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A302 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Grupptalan på jämställdhetsområdet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2003/04:A302 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Regeringens skrivelse 2002/03:140",
          "forslag": "Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:140 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2003/04",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Frågor om makt och inflytande",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Frågor om makt och inflytande",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Frågor om makt och inflytande",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Frågor om makt och inflytande",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Lika lön för lika och likvärdigt arbete",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Mäns våld mot kvinnor",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Mäns våld mot kvinnor",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Jämställda försäkringsvillkor",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Föräldraledighet m.m.",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Sexualiseringen av det offentliga rummet",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Jämställdhetslagen m.m.",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Översyn av jämställdhetslagen",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Skadestånd i jämställdhetsmål",
          "partier": "\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Jämställdhetsmärkning",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Forum i diskrimineringstvister",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "16"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Grupptalan på jämställdhetsområdet",
          "partier": "\"c\",\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "17"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-10-30 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-11-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-11-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-11-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-11-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-11-24 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-11-26 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-12-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-12-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-12-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på samtliga motioner. Skrivelsen läggs till handlingarna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 16:00:30"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Regeringen har rapporterat till riksdagen om hur jämställdhetsarbetet har utvecklats inom olika områden under de senaste åren. Det gäller exempelvis fördelning av makt och inflytande, lika lön för lika och likvärdigt arbete, mäns våld mot kvinnor och män och jämställdhet. Regeringen beskriver också huvuddragen i det fortsatta jämställdhetsarbetet i en handlingsplan för de kommande åren. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra något mer. Riksdagen sade också nej till drygt 50 motionsförslag om bland annat jämställdhetsfrågor. ",
          "dok_id": "GR01AU2",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:59:37"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Jämställdhetspolitiken (AU2)",
          "dok_id": "GR01AU2",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:59:37"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 16:00:30"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GR01AU2",
          "systemdatum": "2017-10-20 09:51:01"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Regeringen har rapporterat till riksdagen om hur jämställdhetsarbetet har utvecklats inom olika områden under de senaste åren. Det gäller exempelvis fördelning av makt och inflytande, lika lön för lika och likvärdigt arbete, mäns våld mot kvinnor och män och jämställdhet. Regeringen beskriver också huvuddragen i det fortsatta jämställdhetsarbetet i en handlingsplan för de kommande åren. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra något mer. Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till drygt 50 motionsförslag om bland annat jämställdhetsfrågor.</p>",
          "dok_id": "GR01AU2",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:59:37"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Jämställdhetspolitiken (AU2)",
          "dok_id": "GR01AU2",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:59:37"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GR01AU2",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200304_AU_2.pdf",
          "filstorlek": "1863271",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Jämställdhetspolitik",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/0D530302-FA2E-47B7-97A0-738510555B6A"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A1 med anledning av skr. 2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden",
          "ref_dok_id": "GR02A1",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A1",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders G Högmark m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A258 Jämställdhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GR02A258",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A258",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders G Högmark m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A262 Effektivare jämställdhetslag",
          "ref_dok_id": "GR02A262",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A262",
          "ref_dok_titel": "Effektivare jämställdhetslag",
          "ref_dok_subtitel": "av Camilla Sköld Jansson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A280 Jämställdhetspolitikens ansvar för invandrade kvinnor och män",
          "ref_dok_id": "GR02A280",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A280",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhetspolitikens ansvar för invandrade kvinnor och män",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A287 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GR02A287",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A287",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Wester (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A288 Feministiskt förändringsarbete",
          "ref_dok_id": "GR02A288",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A288",
          "ref_dok_titel": "Feministiskt förändringsarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A293 Ny löneskillnadsutredning och handlingsplan mot löneskillnader mellan kvinnor och män",
          "ref_dok_id": "GR02A293",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A293",
          "ref_dok_titel": "Ny löneskillnadsutredning och handlingsplan mot löneskillnader mellan kvinnor och män",
          "ref_dok_subtitel": "av Karin Pilsäter (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A302 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GR02A302",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A302",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Margareta Andersson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A307 Liberal handlingsplan för ökad jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GR02A307",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A307",
          "ref_dok_titel": "Liberal handlingsplan för ökad jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A329 Arbetsmarknad och arbetsliv, UO 13 och 14",
          "ref_dok_id": "GR02A329",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A329",
          "ref_dok_titel": "Arbetsmarknad och arbetsliv, UO 13 och 14",
          "ref_dok_subtitel": "av Stefan Attefall m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A332 Jämställdhetspolitik i EU",
          "ref_dok_id": "GR02A332",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A332",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhetspolitik i EU",
          "ref_dok_subtitel": "av Christina Axelsson och Börje Vestlund (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A334 Jämställdhetsområdet",
          "ref_dok_id": "GR02A334",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A334",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhetsområdet",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Ohlsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A335 Andelen kvinnor i privata bolagsstyrelser",
          "ref_dok_id": "GR02A335",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A335",
          "ref_dok_titel": "Andelen kvinnor i privata bolagsstyrelser",
          "ref_dok_subtitel": "av Sylvia Lindgren och Agneta Gille (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A371 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GR02A371",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A371",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:A4 med anledning av skr. 2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden",
          "ref_dok_id": "GR02A4",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "A4",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden",
          "ref_dok_subtitel": "av Tina Acketoft m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Ju478 Våld mot kvinnor",
          "ref_dok_id": "GR02Ju478",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Ju478",
          "ref_dok_titel": "Våld mot kvinnor",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikaela Valtersson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:N328 Regional utveckling och landsbygdspolitik",
          "ref_dok_id": "GR02N328",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "N328",
          "ref_dok_titel": "Regional utveckling och landsbygdspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:Sf404 Ekonomisk trygghet för familjer och barn, Utgiftsområde 12",
          "ref_dok_id": "GR02Sf404",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "Sf404",
          "ref_dok_titel": "Ekonomisk trygghet för familjer och barn, Utgiftsområde 12",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2003/04:So419 Kvinnans rätt till sin egen kropp",
          "ref_dok_id": "GR02So419",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "So419",
          "ref_dok_titel": "Kvinnans rätt till sin egen kropp",
          "ref_dok_subtitel": "av Camilla Sköld Jansson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2002/03:140 Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden",
          "ref_dok_id": "GQ03140",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "140",
          "ref_dok_titel": "Jämt och ständigt - Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för mandatperioden",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-12-02",
          "ref_dok_id": "GR0940",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "40",
          "ref_dok_titel": "2003-12-02",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-11-26",
          "ref_dok_id": "GR0936",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "36",
          "ref_dok_titel": "2003-11-26",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2003/04:69",
          "ref_dok_id": "GR0K69",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2003/04",
          "ref_dok_bet": "69",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2003/04:69",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}