{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2289341",
      "dok_id": "GQ01UMJU1",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "UMJU1",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:UMJU1",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "UMJU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "1",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-04-29 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:24",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:27",
      "titel": "Johannesburg  -  FN:s  världstoppmöte  om  hållbarutveckling",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01UMJU1/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01UMJU1",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01UMJU1",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01UMJU1",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Sammansatta utrikes- och miljö- och jordbruksutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:UMJU1</div><h1>Johannesburg  -  FN:s  världstoppmöte  om  hållbarutveckling</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\n\r\n\r\nI   betänkandet   behandlas   regeringens  skrivelse\r\n2002/03:29  Johannesburg  - FN:s  världstoppmöte  om\r\nhållbar  utveckling samt sex  följdmotioner  med  59\r\nyrkanden.  I betänkandet behandlas också 52 yrkanden\r\nfrån  allmänna   motionstiden   2002.  I  skrivelsen\r\nredovisar  och  värderar  regeringen   besluten  vid\r\nvärldstoppmötet  i  Johannesburg   den  26 augusti-4\r\nseptember  2002.  Regeringen  redogör  för  pågående\r\ninsatser   i  syfte  att  nå  de  mål  som  ingår  i\r\ngenomförandeplanen och pekar på vissa utmaningar som\r\nförestår. Dessa  gäller såväl arbetet i  Sverige som\r\nsamarbetet inom EU,  FN  och  andra  internationella\r\nsamarbetsorgan.\r\n\r\nBetänkandet följer den disposition som återfinns i\r\nskrivelsen och behandlar avsnittsvis frågor  som rör\r\nglobalisering,  institutionellt  ramverk för hållbar\r\nutveckling,     förändrade     konsumtions-      och\r\nproduktionsmönster,  stöd till fattigdomsbekämpning,\r\nvatten, energi, hälsa,  jordbruk, biologisk mångfald\r\nsamt kunskap och information om hållbar utveckling.\r\nSamtliga motionsyrkanden  avstyrks.  I betänkandet\r\nfinns 32 reservationer och 5 särskilda yttranden.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n1. Globalisering\r\nRiksdagen    avslår    motionerna   2002/03:MJ7\r\nyrkandena  2  och  9,  2002/03:MJ8   yrkande   6,\r\n2002/03:MJ9  yrkande 1, 2002/03:MJ10  yrkandena 2\r\noch  7,  2002/03:U293   yrkande  3,  2002/03:U294\r\nyrkande 19, 2002/03:U298  yrkandena  11  och  12,\r\n2002/03:U310   yrkandena   2,   11  och  15  samt\r\n2002/03:MJ315 yrkande 17.\r\nReservation 1 (m)\r\nReservation 2 (fp)\r\nReservation 3 (c)\r\nReservation 4 (mp)\r\n\r\n2. Institutionellt ramverk\r\n\r\nRiksdagen    avslår    motionerna   2002/03:MJ7\r\nyrkandena 1 och 3, 2002/03:MJ10  yrkandena  9 och\r\n25,  2002/03:MJ11 yrkande 1, 2002/03:U239 yrkande\r\n3,   2002/03:U263    yrkande   10,   2002/03:U310\r\nyrkandena 10, 13 och 16,  2002/03:U324  yrkande 9\r\noch 2002/03:MJ428 yrkande 48.\r\nReservation 5 (kd)\r\nReservation 6 (fp, c)\r\nReservation 7 (mp)\r\n\r\n3. Hållbarhetskommission\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:MJ8 yrkande 1.\r\nReservation 8 (fp, kd, c, mp)\r\n\r\n4. Förändrade konsumtions- och\r\nproduktionsmönster\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ8 yrkande\r\n2,  2002/03:MJ9 yrkande 6, 2002/03:MJ10 yrkandena\r\n12-15,   2002/03:MJ11   yrkande  2,  2002/03:K432\r\nyrkande 17 och 2002/03:U293 yrkande 1.\r\nReservation 9 (m)\r\nReservation 10 (fp)\r\nReservation 11 (kd)\r\nReservation 12 (mp)\r\n\r\n5. Förbud mot HA-oljor\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion  2002/03:MJ10  yrkande\r\n10.\r\nReservation 13 (kd)\r\n\r\n6. Privatbilism\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:MJ9 yrkande 9.\r\nReservation 14 (m)\r\n\r\n7. Fattigdomsbekämpning\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ8 yrkande\r\n7, 2002/03:MJ9 yrkandena 4, 5 och 8, 2002/03:MJ10\r\nyrkandena 3-6  och  17,  2002/03:U239  yrkande 2,\r\n2002/03:U310    yrkandena    12   och   14   samt\r\n2002/03:U313 yrkandena 3 och 4.\r\nReservation 15 (m)\r\nReservation 16 (fp)\r\nReservation 17 (kd)\r\nReservation 18 (mp)\r\n\r\n8. Skuldavskrivningar och demokratiska\r\nrespektive ekonomiska reformer\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ7 yrkande\r\n8, 2002/03:MJ8 yrkande 5 och 2002/03:MJ10 yrkande\r\n8.\r\nReservation 19 (fp, kd, c)\r\n\r\n9. Flyktingars och asylsökandes situation\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motion 2002/03:MJ10  yrkande\r\n16.\r\n\r\n10. Vatten\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:MJ11\r\nyrkande  3, 2002/03:U284 yrkande 26, 2002/03:U290\r\nyrkande   17,    2002/03:U306    yrkandena   2-4,\r\n2002/03:U310 yrkande 5 och 2002/03:MJ432  yrkande\r\n3.\r\n\r\n11. Vatten som mänsklig rättighet\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:U306 yrkande 1.\r\nReservation 20 (mp)\r\n\r\n12. Effektivare vattenanvändning\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motion  2002/03:MJ10 yrkande\r\n19.\r\nReservation 21 (kd)\r\n\r\n13. Energi\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna    2002/03:MJ7\r\nyrkandena 5 och 6, 2002/03:\r\nMJ8 yrkandena 3  och  4,  2002/03:MJ9 yrkande 10,\r\n2002/03:MJ10   yrkandena   11,    20    och   21,\r\n2002/03:MJ11  yrkande 4, 2002/03:U239 yrkande  5,\r\n2002/03:U284 yrkande  18,  2002/03:U288 yrkandena\r\n1-3, 2002/03:U310 yrkande 7, 2002/03:U313 yrkande\r\n10, 2002/03:U322 yrkande 23, 2002/03:U326 yrkande\r\n11,   2002/03:MJ315   yrkande  2,   2002/03:MJ418\r\nyrkande 1 och 2002/03:MJ428 yrkande 7.\r\nReservation 22 (m)\r\nReservation 23 (fp)\r\nReservation 24 (kd)\r\nReservation 25 (c)\r\nReservation 26 (mp)\r\n\r\n14. Hälsa\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ7 yrkande\r\n7, 2002/03:MJ9 yrkande  7, 2002/03:MJ10 yrkandena\r\n18   och   22,   2002/03:MJ11   yrkande   5   och\r\n2002/03:U310 yrkande 8.\r\nReservation 27 (m)\r\nReservation 28 (kd)\r\n\r\n15. Jordbruk\r\n\r\nRiksdagen    avslår    motionerna   2002/03:MJ9\r\nyrkandena 2 och 3, 2002/03:\r\nMJ10 yrkande 23, 2002/03:U298 yrkandena 9, 13 och\r\n14 samt 2002/03:\r\nU310 yrkande 6.\r\n\r\n16. Biologisk mångfald\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna    2002/03:MJ9\r\nyrkandena 11 och 12 samt 2002/03:MJ10 yrkande 24.\r\nReservation 29 (m)\r\n\r\n17. Kunskap och information om hållbar\r\nutveckling\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ7 yrkande\r\n4, 2002/03:MJ9 yrkande  13,  2002/03:MJ10 yrkande\r\n1,  2002/03:U293  yrkande  6  samt   2002/03:U310\r\nyrkandena 1, 3, 4 och 9.\r\nReservation 30 (m)\r\nReservation 31 (kd)\r\nReservation 32 (mp)\r\n\r\n18. Skrivelsen\r\n\r\nRiksdagen   lägger   skrivelsen  2002/03:29   till\r\nhandlingarna.\r\n\r\nStockholm den 29 april 2003\r\n\r\nPå     sammansatta     utrikes-,      miljö-     och\r\njordbruksutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nCatharina Elmsäter-Svärd\r\n\r\n\r\nFöljande   ledamöter   har   deltagit   i  beslutet:\r\nCatharina  Elmsäter-Svärd  (m),  Berndt Ekholm  (s),\r\nSverker Thorén (fp), Carina Hägg (s),  Alf  Eriksson\r\n(s),  Sven  Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson\r\n(v), Ewa Björling  (m), Carina Ohlsson (s), Birgitta\r\nOhlsson (fp), Roger Karlsson (c), Lars Lindblad (m),\r\nRolf  Lindén  (s)  Rune   Berglund  (s),  Kenneth  G\r\nForslund  (s),  Lotta  N  Hedström   (mp)   och  Kaj\r\nNordquist (s).\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nUMJU1\r\n\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nVärldstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg\r\nden  26  augusti-4  september  2002  samlade  20 000\r\ndeltagare  från  189 medlemsländer samt från mellan-\r\noch  icke-statliga   organisationer.   En   politisk\r\ndeklaration  och  en  genomförandeplan  för  hållbar\r\nutveckling   antogs.   Toppmötet   bidrog  till  att\r\ndefinitivt erkänna begreppet hållbar  utveckling som\r\nen  överordnad princip för FN:s arbete och  att  all\r\nutveckling  skall  vara  hållbar i ekonomisk, social\r\noch miljömässig bemärkelse.\r\n\r\nSkrivelsens huvudsakliga innehåll\r\n\r\nI  skrivelsen  redovisar  och   värderar  regeringen\r\nbesluten vid världstoppmötet. Regeringen redogör för\r\npågående insatser i syfte att nå  de mål som ingår i\r\ngenomförandeplanen och pekar på vissa utmaningar som\r\nförestår. Dessa gäller såväl i vårt  eget land som i\r\nsamarbetet  inom  EU,  FN  och andra internationella\r\nsamarbetsorgan.\r\n\r\nGlobalisering,  på rättvisa  villkor  som  främjar\r\nhållbar  utveckling,   utgör   en   av   de  största\r\nutmaningarna  i  ansträngningarna  att  nå  målen  i\r\ngenom-förandeplanen. God samhällsstyrning, inklusive\r\ninstitutioner för hållbar utveckling, behövs på alla\r\nnivåer - nationellt, regionalt och globalt.\r\nFör svenskt vidkommande är genomförandeplanens mål\r\nom  förändrade  konsumtions-  och produktionsmönster\r\ntillsammans  med fattigdomsbe-kämpande  åtgärder  de\r\nmest angelägna  uppgifterna  i  uppföljningsarbetet.\r\nAtt åstadkomma ekonomisk tillväxt med social välfärd\r\nutan  negativ miljöpåverkan kommer  att  ställa  nya\r\nkrav på  politiken,  men  också  på samverkan mellan\r\nolika aktörer. Stöd till fattigdomsbekämpning i alla\r\ndelar  av  världen  skall  ge ökade möjligheter  och\r\nresurser för utsatta grupper och individer.\r\nInför       världstoppmötet       angav       FN:s\r\ngeneralsekreterare fem områden av särskild betydelse\r\nför  hållbar  utveckling:  vatten,  energi,   hälsa,\r\njordbruk  och  biologisk  mångfald. Från svensk sida\r\ngörs  redan  insatser  inom  dessa   områden,  vilka\r\nredovisas   i   skrivelsen,  samtidigt  som   mycket\r\nåterstår  att  göra.   Ett   kraftfullt  arbete  kan\r\nunderstödjas  av  ökad  kunskap och  information  om\r\nhållbar utveckling.\r\nI slutet av november 2002 var Regeringskansliet en\r\nav  arrangörerna  bakom  en   nationell   konferens,\r\nEnvisions,   för  att  diskutera  uppföljningen   av\r\nvärldstoppmötet.     I    skrivelsen    sammanfattas\r\nslutsatserna   från   konferensen.    Avslutningsvis\r\nåterges  ett  urval  av  målen i genomförandeplanen,\r\npågående  svenska åtgärder  för  dessas  uppfyllelse\r\nsamt utmaningar som regeringen avser att ta itu med.\r\nSkrivelsen  är avsedd att underlätta för riksdagen\r\natt  följa  vad  som   sker   i   uppföljningen   av\r\nvärldstoppmötet.\r\n\r\nOffentligt seminarium\r\n\r\n\r\nUtskottet   anordnade   den   11  april  2003  ett\r\noffentligt seminarium om uppföljningen  av toppmötet\r\ni Johannesburg med bl.a. miljökommissionären  Margot\r\nWallström,  statssekreteraren  på Miljödepartementet\r\nKrister        Nilsson,        företrädare       för\r\nintresseorganisationer och forskning (se bilaga 2).</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\nFN:s miljökonferens i Stockholm  år 1972 kan ses som\r\nden   första   milstolpen  i  arbetet  med   hållbar\r\nutveckling. Genom  Stockholmskonferensen  placerades\r\nmiljöfrågorna högt på såväl den nationella  och  som\r\nden    internationella    politiska    dagordningen.\r\nKonferensen  utmynnande bl.a. i en deklaration  samt\r\nett  handlingsprogram   och  att  FN:s  miljöprogram\r\n(UNEP,   United   Nations   Environment   Programme)\r\ninrättades.    Genom    konferensen     stimulerades\r\nmiljöarbete på alla nivåer: globalt, nationellt  och\r\nlokalt. Samtidigt ställde världens utvecklingsländer\r\nkravet  att  miljöåtgärderna  måste  kombineras  med\r\nverkliga  möjligheter  till  utveckling.  Den  andra\r\nmilstolpen   var   FN-konferensen   om   miljö   och\r\nutveckling  i  Rio  de  Janeiro  år  1992. Begreppet\r\nhållbar  utveckling  diskuterades vid Riokonferensen\r\nmen    förhandlingarna   gällde    integration    av\r\nmiljöaspekter     i     utvecklingsarbetet.    Efter\r\nRiokonferensen initierades  under  1990-talet en rad\r\nandra viktiga globala FN-konferenser  och toppmöten.\r\nDessa    behandlade    bl.a.    frågor    som    rör\r\nbefolkningsutveckling   (Kairo,   september   1994),\r\nsocial  och  ekonomisk  utveckling  (Köpenhamn, mars\r\n1995), kvinnors situation (Peking, september  1995),\r\nboende    samt   stads-   och   bebyggelseutveckling\r\n(Istanbul,  juni  1996) och livsmedelssäkerhet (Rom,\r\nnovember 1996). Vid FN:s generalförsamlings toppmöte\r\ni New York i september  2000  antogs millenniemålen.\r\nVid det därpå följande WTO-mötet  i  Doha,  Qatar, i\r\nnovember  2001 gjordes ett politiskt genombrott  för\r\nmiljöfrågorna    i    WTO.   Därefter   följde   den\r\ninternationella            konferensen            om\r\nutvecklingsfinansiering i Monterrey,  Mexiko, i mars\r\n2002   och   slutligen   toppmötet  i  Johannesburg,\r\nSydafrika,  i augusti 2002.  Dessa  konferenser  och\r\ntoppmöten   har    var    och    en   utifrån   sina\r\nfrågeställningar och utgångspunkter  utgjort delar i\r\nden   pågående  processen  för  att  kunna  nå   det\r\növergripande globala målet om hållbar utveckling.\r\n\r\nEnligt  utskottet  var  det  ett  framsteg  i  den\r\npågående processen att toppmötet i Johannesburg slog\r\nfast att hållbar utveckling är en överordnad princip\r\nför  FN:s  arbete  och att all utveckling skall vara\r\nhållbar   i  ekonomisk,   social   och   miljömässig\r\nbemärkelse.   Resultatet   från  världstoppmötet  är\r\npolitiskt och moraliskt förpliktande.  Investeringar\r\ni människor och miljö har givits samma dignitet  som\r\nhandel,    ekonomisk   tillväxt   och   territoriell\r\nsäkerhet. Genom  de ovan nämnda konferenserna har en\r\nglobal agenda för  hållbar  utveckling  slagits fast\r\nmed  ett  antal konkreta mål som påverkar såväl  den\r\nlokala,  regionala  som  globala  utvecklingen.  Mot\r\ndenna bakgrund  måste  toppmötet  i Johannesburg ses\r\nsom  en  slutpunkt  på den fas i det internationella\r\narbetet som har präglats  av  att  sätta den globala\r\nagendan för hållbar utveckling. Med denna agenda bör\r\narbetet  nu  koncentreras  på  genomförande  och  på\r\nåtgärder globalt, nationellt, regionalt  och lokalt.\r\nEnligt   utskottets   mening   bör  det  i  och  med\r\nJohannesburg kunna sättas punkt för en relativt lång\r\ntid framåt för ytterligare toppmöten.\r\nNär  det  gäller  det  konkreta  resultatet   från\r\ntoppmötet  i  Johannesburg  välkomnar  utskottet  de\r\nframgångar   som   uppnåddes   vad  gäller  tydliga,\r\ntidsbundna målsättningar och konkreta  åtgärdsplaner\r\nför  genomförande.  I  det  sammanhanget  kan  bl.a.\r\nnämnas  den  globala  kemikaliestrategin  som  skall\r\nfinnas  på plats senast år 2005, säkerställandet  av\r\natt kemikalier  används  och  produceras på ett sätt\r\nsom   minimerar   betydande  negativa   miljö-   och\r\nhälsoeffekter senast  år 2020, att kraftigt reducera\r\nförlusten   av   biologisk   mångfald   till   2010,\r\nutvecklandet av integrerade vattenhushållningsplaner\r\noch planer för effektivare  vattenanvändning  senast\r\når  2005  och  halveringen  av andelen människor som\r\nsaknar tillgång till grundläggande  sanitet  till år\r\n2015.  Enligt  utskottets mening hade det dock varit\r\nönskvärt med mer  långtgående överenskommelser bl.a.\r\nnär  det  gäller  utfasning   av  miljöskadliga  och\r\nhandelssnedvridande subventioner.  Vidare  hade  det\r\nvarit  önskvärt  om  toppmötet  hade  kunnat enas om\r\nmätbara  mål  för introduktionen av förnybar  energi\r\nsamt att jämställdhetsperspektivet  hade kommit till\r\nstarkare  uttryck.  Utskottet anser att  det  är  en\r\nbrist   att  flera  områden   i   genomförandeplanen\r\nfortfarande   saknar   konkreta   och   förpliktande\r\nformuleringar.\r\nSom  konstaterats  ovan innebär världstoppmötet  i\r\nJohannesburg   på   flera   områden   betydelsefulla\r\nframsteg i arbetet med hållbar utveckling. Utskottet\r\nvill betona att det viktigaste  arbetet  nu ligger i\r\natt  ta  till  vara dessa framgångar och säkerställa\r\natt de genomförs.  Samtidigt  vill  utskottet  lyfta\r\nfram de krav som ställdes av utvecklingsländer redan\r\nvid Stockholmskonferensen 1972. En förutsättning för\r\natt  dessa  länder skall kunna genomföra de åtgärder\r\nsom  krävs  är   att   de  kombineras  med  verkliga\r\nmöjligheter  till  utveckling.  I-länderna  har  ett\r\nsärskilt ansvar att  ge  stöd både till genomförande\r\noch utveckling. Detta gäller  inte enbart ekonomiskt\r\nbistånd utan också att möjliggöra  handel,  överföra\r\nkunskap  och  teknik  samt  att ingå partnerskap  på\r\nolika nivåer.\r\nI   de   delar   där   toppmötets   resultat    är\r\notillräckligt   för   att   lösa   växande   globala\r\nmiljöproblem  och  utrota  den  utbredda fattigdomen\r\nmåste  Sverige  fortsatt  arbeta  för   att  länder,\r\nenskilt eller gemensamt med andra, tar initiativ för\r\natt  gå  väsentligen längre än de målsättningar  som\r\ntoppmötet  satt  upp.  Som ett positivt exempel vill\r\nutskottet nämna EU:s initiativ  att  tillsammans med\r\nen  grupp  andra  länder  arbeta för att ytterligare\r\nutveckla och främja förnybar  energiteknik genom att\r\nsätta  och  uppnå tydliga och ambitiösa,  tidsbundna\r\nmål på nationell  och  regional  nivå  och att detta\r\nförhoppningsvis  också  kommer  att ha genomslag  på\r\nglobal nivå. Sverige bör även fortsättningsvis  vara\r\nen  föregångare  i  detta  arbete.  I en utvärdering\r\ngenomförd av riksdagens utrikesutskott  (1998/99:URD\r\n3)  konstateras att den svenska uppföljningen  efter\r\nkonferensen i Rio de Janeiro 1992 varit framgångsrik\r\näven  om  de konkreta resultaten i form av nationell\r\nimplementering    har    varierat.   Utskottet   kan\r\nkonstatera  att  åtskilligt   har   gjorts   på  det\r\nnationella  planet  sedan utvärderingen genomfördes,\r\ninte  minst  vad gäller  arbete  med  de  nationella\r\nmiljökvalitetsmålen,    samtidigt   som   åtskilligt\r\nkvarstår. Med genomförande av hållbar utveckling som\r\ndet övergripande målet står  Sverige inför fortsatta\r\nutmaningar    på    detta   område.   Arbetet    med\r\ngenomförandet måste fortsätta på såväl nationell som\r\nlokal  nivå,  och  alla  delar  av  samhället  måste\r\ninvolveras i detta arbete.\r\nI  detta  sammanhang   vill   utskottet   peka  på\r\nfolkvalda   parlamentarikers   roll  i  arbetet  med\r\nhållbar utveckling. Direkt folkvalda parlamentariker\r\nskall  vara  representativa  för  väljarna  och  har\r\ndärigenom     en    särskild    legitimitet.     Det\r\nparlamentariska   uppdraget   lämpar   sig  väl  för\r\nopinionsbildning       samt       kunskaps-      och\r\ninformationsspridning  om den viktiga  och  pågående\r\nprocessen   kring  hållbar   utveckling.   Samtidigt\r\nerbjuder det  parlamentariska  uppdraget möjligheter\r\natt föra vidare medborgarnas synpunkter,  idéer  och\r\nförslag  till  ansvariga  för genomförandeprocessen.\r\nNationella parlamentariker utgör således den direkta\r\nlänken mellan väljarna och dem som på olika nivåer -\r\nlokalt, regionalt, nationellt  och internationellt -\r\nhar  att  svara för genomförandearbetet.  Nationella\r\nparlamentariker   har   därför  en  central  roll  i\r\ngenomförandet och uppföljningen  av  redan beslutade\r\nåtaganden   av   världssamfundet.   Deltagandet   av\r\ndirektvalda     parlamentariker    stärker    därmed\r\nlegitimiteten   och    handlingskraften    i    hela\r\nimplementeringsprocessen.\r\n\r\nGlobalisering\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker ett motionsyrkande (v) om\r\nglobalisering av politiken, två yrkanden (fp)\r\nom    miljösamverkan    och    miljöfrämjande\r\ninsatser,  två yrkanden (fp, c) om  frihandel\r\noch   ökad  liberalisering   av   u-ländernas\r\nhandelspolitik  samt  nio yrkanden (m, kd, c,\r\nmp) om internationella  handelsavtal, WTO och\r\nglobalt företagsansvar.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nGlobaliseringen     och     dess     effekter     på\r\nförutsättningarna för hållbar utveckling behandlades\r\ni Johannesburg. För första gången gjordes ett försök\r\natt  ta  ett  samlat  grepp av världssamfundet.  Den\r\norättvisa resursfördelningen  i  världen  utgör  ett\r\nhinder   mot   global   hållbar   utveckling.  Många\r\nmänniskor  har  inte fått ta del av globaliseringens\r\nfördelar.    De    minst     utvecklade     länderna\r\nmarginaliseras  alltmer  i den globala ekonomin.  De\r\nfattigaste  människorna  har   en   särskilt  sårbar\r\nsituation.  Regeringen  skriver  att globaliseringen\r\nmåste påverkas så att den sker på  rättvisa villkor.\r\nGlobaliseringen  innebär också ständiga  och  snabba\r\nförändringar som ytterst  berör  enskilda människors\r\nlivsvillkor. I samma processer ryms både möjligheter\r\noch problem. Välfärd, rättvisa och  jämlikhet  skall\r\nvara hörnstenar i en globaliserad ekonomi.\r\n\r\nRegeringen   anser   att  Sverige  i  dag  är  väl\r\nintegrerat i världsekonomin  och  att  Sverige genom\r\nden    generella    välfärden    står    starkt    i\r\nglobaliseringsprocessen.  Det  krävs  emellertid  en\r\naktiv  politik  som  drar  nytta av globaliseringens\r\nfördelar  och  bemöter  dess utmaningar.  Regeringen\r\nhänvisar      till      den     arbetsgrupp      för\r\nglobaliseringsfrågor  som  inrättats  i  syftet  att\r\nformulera en samlad svensk globaliseringspolitik.\r\nRegeringen påpekar vidare  i  skrivelsen att EU är\r\ndrivande         i        det        internationella\r\nglobaliseringsarbetet,     från     Bonnmötet     om\r\nratificering av Kyotoprotokollet, WTO:s ministermöte\r\ni   Doha  och  den  internationella  konferensen  om\r\nutvecklingsfinansiering     i     Monterrey     till\r\nvärldstoppmötet i Johannesburg. Regeringen anser att\r\nEU:s   politik,   på  vissa  områden,  samtidigt  är\r\nmotstridig och hänvisar  till  EU:s jordbrukspolitik\r\nsom kan kritiseras för att försvåra  fattiga länders\r\nmöjligheter att utvecklas.\r\nI   skrivelsen   anger   regeringen  att  Sveriges\r\nambition   inom   ramen   för   de   pågående   WTO-\r\nförhandlingarna,  den  s.k. utvecklingsagendan  från\r\nDoha,    är   att   anpassa   och    reformera    de\r\nhandelspolitiska spelreglerna så att de uppfyller de\r\nkrav som ställs  i  en  världsekonomi som präglas av\r\nökad integration. WTO:s regelverk  behöver utvecklas\r\nså  att det underlättar för medlemsländerna  att  ta\r\ntill  vara globaliseringens möjligheter och begränsa\r\ndess risker.  Då  behöver  särskild  hänsyn tas till\r\nutvecklingsländers  kapacitet  och utvecklingsbehov.\r\nSverige   fäster   stor  vikt  vid  att   framtidens\r\nhandelsregler utformas  så  att  de  bidrar  till en\r\nbättre  miljö och respekt för mänskliga rättigheter,\r\nnågot som  kan  sammanfattas i en handel för hållbar\r\nutveckling.\r\nNär det gäller  relationen  mellan  WTO-avtal  och\r\nandra  internationella  avtal skriver regeringen att\r\ndet  måste finnas en ömsesidigt  stödjande  relation\r\nmellan   WTO:s   regelverk   och   de  multilaterala\r\nkonventionerna  på miljöområdet och på  det  sociala\r\nområdet.  Internationellt  överenskomna  miljöregler\r\nskall inte  få  undergrävas av handelsavtal. För att\r\nuppnå  detta  behöver   bl.a.   den  internationella\r\nmiljöförvaltningen    stärkas    och   det    bitvis\r\nfragmenterade      internationella      miljöarbetet\r\neffektiviseras genom högre grad av samverkan  mellan\r\nolika  konventioner. Det är också viktigt att stärka\r\nde olika  konventionernas  sekretariats  ställning i\r\nWTO.\r\nRegeringen  arbetar  aktivt  för  att EU:s politik\r\nskall  bli  samstämmig.  EU  måste ta den  politiska\r\nledningen globalt och agera på  ett  sätt som skapar\r\nförtroende i utvecklingsländerna, samtidigt  som det\r\ngynnar  konsumenterna  i  Europa genom större utbud,\r\nlägre  priser  samt  skydd  för   hälsa,  miljö  och\r\nsäkerhet.    Detta    gäller    inte    minst   EU:s\r\njordbrukspolitik.  I enlighet med genomförandeplanen\r\nfrån  Johannesburg  bör   EU   uppmuntra   ekologisk\r\nproduktion  i världen genom att bl.a. främja  import\r\nav ekologiska  produkter  från u-länder. Ett viktigt\r\nsteg i denna riktning är att Sverige inom EU arbetar\r\nför  en  revidering  av  förordningen   2092/91   om\r\nekologisk  produktion  av jordbruksprodukter, vilken\r\nkan utgöra hinder för u-länder  att komma in på EU:s\r\nmarknad. Regeringen verkar också  för  att  EU skall\r\ninrätta   en   ombudsmannafunktion  dit  u-ländernas\r\nexportörer  kan  vända   sig   när   de   stöter  på\r\nadministrativa och byråkratiska problem.\r\nGenomförandeplanen   från  Johannesburg  tar   upp\r\nfrågan om ett öppet och  rättvist  handelssystem som\r\nen    förutsättning    för    hållbar    utveckling.\r\nFörutsägbara  spelregler  krävs,  enligt regeringen,\r\nför   att   främja   internationella  handels-   och\r\ninvesteringsflöden.  Samtidigt  kan  tydliga  regler\r\naldrig   kompensera   ett    ogynnsamt    nationellt\r\ninvesterings-  och  företagsklimat.  Sverige  verkar\r\ndärför  för att det internationella samarbetet skall\r\nsätta god samhällsstyrning i fokus.\r\nAv skrivelsen  framgår att regeringen anser att EU\r\nbör  utnyttja  den  position   unionen   har  i  det\r\ninternationella   samfundet   för  att  förmå  andra\r\naktörer, särskilt den privata sektorn,  att  ta  ett\r\nstörre    gemensamt    ansvar    för   den   globala\r\nutvecklingen. EU-samarbetet måste få en stark social\r\noch miljömässig dimension.\r\nEnligt     regeringen    handlar    internationell\r\nsolidaritet i en globaliserad värld om mycket mer än\r\nhandel och utvecklingssamarbete.  Det  handlar t.ex.\r\nom  att ta ett gemensamt ansvar för alla  människors\r\nrätt     till     trygghet     och     grundläggande\r\nbehovstillfredsställelse och om att värna människors\r\nrätt till sina traditioner och till sitt  kulturarv.\r\nDet  är, enligt skrivelsen, skälet till att  globala\r\nnyttigheter   blivit   ett  prioriterat  område  för\r\nregeringen. I Johannesburg  tog Sverige, tillsammans\r\nmed  Frankrike,  initiativ  till   att   inrätta  en\r\ninternationell  arbetsgrupp för globala nyttigheter,\r\nTask Force for Global  Public Goods, med sekretariat\r\ni  Stockholm.  Globala nyttigheter  omfattar  frågor\r\nalltifrån finansiell  stabilitet  till tillgång till\r\nvatten, sanitet, ren miljö och hälsa.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion 2002/03:U293 (v) yrkande 3 framhävs behovet\r\nav  allianser  av progressiva länder  som  gemensamt\r\nslår fast mer långtgående mål för att vi också skall\r\nfå en globalisering  av politiken och demokratin och\r\ninte bara av ekonomin. Det finns ett starkt behov av\r\nsådana allianser för att  stärka det internationella\r\nsamarbetet.\r\n\r\nVikten   av  miljösamverkan   och   miljöfrämjande\r\ninsatser  betonas   i   två   folkpartimotioner.   I\r\nmotionerna   2002/03:MJ315   (fp)   yrkande  17  och\r\n2002/03:\r\nU294 (fp) yrkande 19 anförs att det i miljöpolitiken\r\noch   i   vårt   eget   miljömedvetande  krävs   mer\r\nsolidaritet   med  människor   i   fattiga   länder.\r\nMotionärerna anser  att  vi  måste  sträva  efter en\r\nmiljöutveckling   som   gynnar   hela   världen  och\r\nvidareutveckla  bindande  globala  överenskommelser,\r\nliksom kunskaps- och tekniköverföring.  I båda dessa\r\nmotioner,  och i motion 2002/03:MJ8 (fp) yrkande  6,\r\nargumenterar  Folkpartiet  för  att  frihandel  ökar\r\nmöjligheterna  att lösa många stora miljöproblem och\r\nskapar möjligheter för utvecklingsländerna att bryta\r\nfattigdomen.   Frihandel    är    central   i   alla\r\ndiskussioner  om globalisering och utveckling,  även\r\nom den ingalunda  är den enda frågan. Sverige måste,\r\nenligt motionärerna,  driva  på  så att EU avskaffar\r\nkvoterna inom textilområdet och skyndar  på  arbetet\r\nför att världens textil- och konfektionshandel  blir\r\nfri.  En  avreglering av EU:s jordbruksmarknad måste\r\nsnarast   påbörjas.   Skyddstullar   måste   slopas,\r\nexportörer  från  fattiga  länder  måste  ges  fritt\r\nmarknadstillträde  och jordbrukssubventionerna måste\r\nminskas. Också i motion  2002/03:U298 (c) yrkande 11\r\nframförs att Sverige bör verka  för  en fortsatt och\r\nökad     liberalisering    av    u-ländernas    egen\r\nhandelspolitik  genom  minskade importhinder, intern\r\navreglering   i   form  av  minskade   subventioner,\r\navskaffad priskontroll,  privatisering  av statsägda\r\nföretag och devalvering av valutor.\r\nModeraterna anser i motion 2002/03:MJ9 (m) yrkande\r\n1  att  det  är  märkligt  att  regeringen  ensidigt\r\nuppmuntrar  ekologisk  produktion,  i synnerhet  som\r\ndenna  uppmuntran  tar  sig  uttryck i främjande  av\r\nimport   av   ekoprodukter  från  u-länder.   Enligt\r\nmotionärerna  finns  det  risker  förenade  med  det\r\nekologiska  jordbruk   i   u-länder  som  regeringen\r\nförordar. Ett visst bruk av bekämpningsmedel är ofta\r\nnödvändigt i denna biotop. Regeringens främjande får\r\ndessutom imperialistiska drag.  Enligt  motionen bör\r\nEU varken favorisera ekologiskt eller konventionellt\r\njordbruk; sådana beslut bör i stället fattas  på  en\r\nfri marknad.\r\nHandel  för  hållbar  utveckling  uppmärksammas  i\r\nKristdemokraternas  motion 2002/03:MJ10 (kd) yrkande\r\n2,  vari  hävdas  att  WTO-systemet   som  helhet  i\r\nframtiden      måste      genomsyras      av     ett\r\nhållbarhetstänkande  och  att försiktighetsprincipen\r\nmåste få ett bättre genomslag. I framtida WTO-rundor\r\nbör man också eftersträva en dialog om de stödsystem\r\ninom  t.ex. jordbruk, fiske  och  energiområdet  som\r\nmotverkar en hållbar utveckling.\r\nFlera motioner berör specifikt förhållandet mellan\r\nmiljöavtal   och  handelsavtal.  Motionärerna  bakom\r\nmotion 2002/03:U298  (c)  yrkande  12  anser att det\r\nbehövs  klara  regler  för  hur brott mot miljöavtal\r\nskall hanteras i handeln. Hållbar  utveckling kräver\r\natt miljö- och handelsfrågor går hand  i  hand;  det\r\nena  skall  inte  överordnas det andra. Miljöpartiet\r\nställer sig i motion  2002/03:U310  (mp)  yrkande 11\r\ndäremot positivt till att Sverige skall driva på för\r\natt   FN:s   konventioner  om  miljö  och  mänskliga\r\nrättigheter     rättsligen     skall     överställas\r\ninternationella  handelsavtal.   FN   skulle   kunna\r\nstärkas   genom   att   miljöavtalen   och   hållbar\r\nutveckling   överordnas  framför  allt  World  Trade\r\nOrganization (WTO) och handelsavtalen.\r\nDet är, enligt  Miljöpartiets  motion 2002/03:U310\r\n(mp) yrkande 2, viktigt att Sverige  agerar  på  ett\r\nkonstruktivt    sätt    inom    ramen    för    WTO-\r\nförhandlingarna,       eftersom       många       av\r\nutvecklingsfrågorna och de frågor som behandlades på\r\nJohannesburgkonferensen   kommer  att  avgöras  där.\r\nMiljöpartiet anser att WTO  - till skillnad från FN-\r\nsystemet när det gäller miljöavtalen  -  kan använda\r\nsin rättsliga apparat till sanktioner mot länder och\r\ndärför  sätta  kraft  bakom  förhandlingsresultaten.\r\nMiljöpartiet  anser  vidare  att   Sverige   bör  ta\r\ninitiativet  till  en  global diskussion om rättvist\r\nmiljöutrymme,  faktor  10,   och   gröna   nyckeltal\r\n(yrkande 15).\r\nI   motion   2002/03:MJ7   (c)   yrkande   2  vill\r\nCenterpartiet  att  regeringen skall utarbeta etiska\r\noch   miljömässiga  riktlinjer   för   de   statliga\r\nföretagen  i  syfte  att  de skall kunna fungera som\r\nföregångare  och stimulera näringslivet  att  arbeta\r\nförebyggande med  miljöfrågor  och  sociala  frågor.\r\nCenterpartiet     anser     också     att    Sverige\r\ninternationellt  skall  verka  för  att ett  globalt\r\nföretagsansvar i FN:s regi införs (yrkande 9).\r\nKristdemokraterna  vill  med  motion  2002/03:MJ10\r\n(kd) yrkande 7 att regeringen skall ingå partnerskap\r\nmed  privata företag om att utarbeta strategier  för\r\natt öka IT-investeringarna i de fattigaste länderna.\r\nSida bör söka samarbete med andra länder, t.ex. inom\r\nEU-biståndet  och  FN-samarbetet,  för att gemensamt\r\nrikta   insatserna  och  investeringarna.   Det   är\r\nmotionärernas     uppfattning     att     ett    IT-\r\nutvecklingsperspektiv   borde   genomsyra  alla   de\r\nnuvarande utvecklingsprogrammen.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nTermen   globalisering   har   börjat   användas   i\r\nsammanhang  som  inte  minst  avser förändringar  på\r\nvärldsekonomins område och kopplingar  mellan  detta\r\noch   frågor  rörande  demokrati  och  de  mänskliga\r\nrättigheterna. Globaliseringsbegreppet används också\r\ni andra sammanhang som när det gäller tendenser till\r\nnya   världsomspännande,   politiska   och   sociala\r\nvärderingar  samt nya kulturella trender. Ett friare\r\nutbyte av information, idéer och kunskap har - anses\r\ndet - på avgörande  sätt  påverkat den globala synen\r\npå   kultur,  ekonomi  och  politik.   Bakomliggande\r\nfaktorer  är  bl.a.  de  senaste  årens teknologiska\r\nframsteg,   exempelvis  inom  kommunikationsområdet,\r\nsamt minskade transportkostnader, friare valuta- och\r\nhandelsrörelser   och  det  öppnare  världspolitiska\r\nklimatet som kommit att råda efter det kalla krigets\r\nslut.\r\n\r\nGlobaliseringen är  i  grunden  en positiv process\r\nsom  om  den  utvecklas  rätt  kan  bidra  till  att\r\nförverkliga  målen  om  en  rättvisare och  tryggare\r\nvärld präglad av hållbar utveckling. Globaliseringen\r\ninnebär även en rad utmaningar. Utskottet anser dock\r\natt globaliseringen inte i sig innebär ett hot, utan\r\nsnarare  erbjuder möjligheter,  för  länder  som  är\r\nberedda   att    bedriva    en    utvecklings-   och\r\ntillväxtfrämjande   politik,   att   bl.a.   bekämpa\r\nfattigdomen och verka för hållbar utveckling.\r\nGlobaliseringen  erbjuder  möjligheter  att  uppnå\r\nhållbar utveckling. Global samverkan på miljöområdet\r\noch samarbete för att nå en hållbar  utveckling  för\r\nhela  världen  måste  prioriteras.  Som  miljö-  och\r\njordbruksutskottet    anfört   i   sitt   betänkande\r\n2001/02:MJU16 (s. 22) är  grunden  för  den  svenska\r\nstrategin  för  hållbar  utveckling det demokratiska\r\nstyrelseskicket   med   dess   värderingar.    Genom\r\ndemokratin kan vi skapa regler och institutioner som\r\nfrämjar       resurssnåla      konsumtions-      och\r\nproduktionsmönster.  Demokratins  institutioner  ger\r\noss   de   redskap  vi  behöver  för  att  värna  de\r\nkollektiva nyttigheter  -  bl.a.  miljö  - som utgör\r\ngrunden    för    en    hållbar    och    progressiv\r\nsamhällsutveckling. En utmaning inför 2000-talet  är\r\natt   stärka   ett   demokratiskt   samarbete  kring\r\nhållbarhet inte bara nationellt utan  också  på  den\r\ninternationella   nivån.   Världssamfundet  har  ett\r\nansvar för att värna kunskapsutveckling,  miljö  och\r\nhälsa.  Handel  och  kapitalflöden måste utformas på\r\nett sätt som ger incitament  för ett mer långsiktigt\r\nagerande bland marknadens aktörer. En global ekonomi\r\nbör    gå    hand    i    hand    med    en   global\r\nhållbarhetsstrategi.\r\nUtskottet    bedömer    att   Sverige   har   goda\r\nförutsättningar att fungera som ett föredöme i detta\r\navseende.  Förutom att utveckla  en  egen  nationell\r\nstrategi  för   hållbar  utveckling  verkar  Sverige\r\naktivt  för  att  stärka  FN:s  arbete  med  hållbar\r\nutveckling, fattigdomsbekämpning  och för att stärka\r\nden internationella miljöförvaltningen.  Sverige ger\r\nvidare  stöd till u-länder och regioner för  att  de\r\nskall kunna  utveckla egna nationella strategier för\r\nhållbar utveckling.  Biståndet  avser  insatser inom\r\ninstitutionsutveckling och förvaltningsuppbyggnad på\r\nmiljöområdet  som direkt eller indirekt bidrar  till\r\nutarbetande av  nationella  strategier  för  hållbar\r\nutveckling.  Målet  är att stödja samarbetsländernas\r\nförmåga att formulera  en  policy  samt att planera,\r\ngenomföra   och   följa   upp  handlingsprogram   på\r\nmiljöområdet.      Prioriterade      områden      är\r\nmiljöstatistik,      gröna      nationalräkenskaper,\r\nmiljöekonomi och miljökonsekvensbedömningar.\r\nUtskottet anser att  en globaliserad värld ställer\r\nökade  krav  på  en värdegemenskap  som  kan  utgöra\r\ngrunden såväl för  ett  konstruktivt samspel som för\r\nåtgärder  mot  de  hot  av  olika   slag   som   det\r\ninternationella  samfundet  står inför. Av avgörande\r\nbetydelse   härvidlag   är   demokrati,    mänskliga\r\nrättigheter     och    fungerande    rättsordningar.\r\nDemokratins,   de   mänskliga   rättigheternas   och\r\nrättsstatens  värden  präglar  Sveriges  agerande  i\r\nglobala  och  europeiska  forum  och  utgör  viktiga\r\ndimensioner av  de  direkta  kontakterna  med  andra\r\nländer,        utvecklingssamarbetet       inräknat.\r\nGlobaliseringen  rymmer stora möjligheter att sprida\r\ndemokrati, mänskliga rättigheter och välstånd.\r\nGlobaliseringen  öppnar, enligt utskottets mening,\r\nnya möjligheter att  lösa  problem  med  orättvisor,\r\nojämlikhet    och   fattigdom   genom   t.ex.   ökad\r\nmedvetenhet om,  och  respekt för, gemensamma värden\r\nsom    demokrati,    mänskliga    rättigheter    och\r\njämställdhet.  Utskottet  välkomnar  det  omfattande\r\narbete som det internationella  samfundet  gjort för\r\nkvinnor och kvinnors rättigheter samt för att  satsa\r\npå  en  ökad jämställdhet. Samtidigt återstår mycket\r\natt göra. Jämställdhet är, enligt utskottets mening,\r\nbåde en fråga  om  rättvisa  och  en fråga om bättre\r\nfungerade samhällen. I det framtida  arbetet med att\r\nglobalt  verka  för  jämställdhet  kan  flera  saker\r\ngöras. Arbetet kan bl.a. inriktas på att säkerställa\r\natt   internationella  lagar  och  konventioner   om\r\nmänskliga  rättigheter  som  de  flesta  av världens\r\nstater  undertecknat  också  efterlevs.  Vidare  bör\r\ndemokratiarbetet medföra att fler kvinnor kommer med\r\ni beslutande församlingar och i det politiska livet.\r\nSlutligen  är  det  viktigt  att få med fler kvinnor\r\nbåde   i   konfliktförebyggande   åtgärder   och   i\r\nåteruppbyggnaden av samhällen som har upplevt krig.\r\nDen    beskrivna   utvecklingen   påverkar    även\r\nparlamentens   arbetsformer   och   efterhand  också\r\nparlamenten   själva.   Utskottet   vill   i   detta\r\nsammanhang  erinra  om att den av talmanskonferensen\r\når   1998   tillsatta   Riksdagskommittén   i   sitt\r\nhuvudbetänkande år 2001 (2000/01:RS1)  i samband med\r\nen  genomgång  av  förändringar  av riksdagsarbetets\r\nmiljö  under  1990-talet  konstaterade  följande  om\r\nglobaliseringen      och     internationaliseringen:\r\n\"Tendensen     till     internationalisering      av\r\nriksdagsarbetet   är   tydlig   såväl   i  fråga  om\r\nutbyggnaden  av  de institutionella kontakterna  som\r\nbeträffande innehållet i riksdagsarbetet.\"\r\nNationella parlament  och  parlamentariker  vinner\r\ninsteg  i  världspolitiken, och varje internationell\r\norganisation    med    självaktning    (även    rena\r\nregeringsorganisationer  såsom Världsbanken och WTO)\r\nsöker nu på olika sätt relatera  sig  till parlament\r\noch  parlamentariker.  I genomförandet av  de  många\r\nlångtgående och viktiga förslag som arbetats fram på\r\ntoppmöten och FN-konferenser  sedan  1990-talet har,\r\nenligt  utskottets mening, nationella parlament  och\r\nparlamentariker   en   viktig   uppgift.  Nationella\r\nparlamentariker  utgör  den  direkta  länken  mellan\r\nväljarna  och  dem  som på olika  nivåer  -  lokalt,\r\nregionalt, nationellt  och internationellt - har att\r\nsvara   för  genomförandearbetet.   Deltagandet   av\r\ndirektvalda     parlamentariker     stärker    också\r\nlegitimiteten i implementeringsprocessen.\r\nDet är därför utskottets bestämda uppfattning  att\r\nregeringen  vid  utformandet  av  en  samlad  svensk\r\nglobaliseringspolitik,   men  även  annorledes,  bör\r\nverka  för  att  folkets  valda  representanter  får\r\nvederbörliga    påverkansmöjligheter     såväl     i\r\nförberedelsefasen        inför        betydelsefulla\r\ninternationella    konferenser   (exempelvis    inom\r\nkommittéer som förbereder  sådana  konferenser)  som\r\nnär dessa konferenser genomförs. Motsvarande synsätt\r\nbör  vara  rådande  när  det  i  andra sammanhang är\r\naktuellt    att    låta    utomstående    ingå     i\r\nregeringsdelegationer.  Härvid bör beaktas vikten av\r\natt politiska åsiktsskillnader  avspeglas, men också\r\natt den tyngd väljarna givit åt olika  uppfattningar\r\nfår genomslag.\r\nEnligt utskottets uppfattning krävs det  en  aktiv\r\npolitik  som drar nytta av globaliseringens fördelar\r\noch bemöter  dess  utmaningar.  Världssamfundet  har\r\ndärvid en viktig uppgift att stödja denna utveckling\r\nbl.a.  genom  att  bidra  till ett effektivt globalt\r\nstyrsystem     av     samverkande    internationella\r\norganisationer. Utskottet  anser det vara ett mycket\r\nangeläget arbete som regeringen  initierat  för  att\r\nformulera en samlad svensk globaliseringspolitik.\r\nUtskottet  vill framhålla att det i högsta grad är\r\nett svenskt intresse  att  värna  om  frihandel  och\r\nförespråka dess principer. Utskottet kan här hänvisa\r\ntill    tidigare    ställningstaganden   gjorda   av\r\nriksdagens utrikes- respektive näringsutskott (bl.a.\r\ni bet. 1998/99:UU12,  2001/02:UU4,  2001/02:NU15 och\r\n2002/03:\r\nNU5).\r\nSom    utrikesutskottet   noterat   i   betänkande\r\n1998/99:UU12  finns  det  i den svenska riksdagen en\r\nmycket  gammal  tradition  av   frihandel,  som  går\r\ntillbaka åtminstone till 1760-talets  riksdagar  (se\r\nexempelvis  prästeståndets  handlingar från 1765 års\r\nriksdag),   och   den  svenske  riksdagsmannen   och\r\nnationalekonomen Anders  Chydenius  började utveckla\r\nde  teoretiska grundvalarna för frihandeln  före  de\r\nmera kända brittiska ekonomerna Adam Smith och David\r\nRicardo.  Utrikesutskottet  gav  i nämnda betänkande\r\n(framför  allt  i avsnitt 2.2 Frihandelns  fördelar)\r\nockså en sammanfattande  översikt  över  de  moderna\r\nargumenten för frihandel.\r\nDet är utskottets uppfattning att frihandel gynnar\r\nett         lands        utveckling.        Ensidiga\r\nhandelsliberaliseringar   befrämjar   tillväxt   och\r\nvälfärd  på lång sikt. Övergångsvis kan dock problem\r\nuppkomma,     och    det    finns,    särskilt    på\r\njordbruksområdet,   anledning  att  uppmärksamma  de\r\neffekter som kan drabba  u-länderna.  Det råder även\r\nbred enighet om att fri handel över nationsgränserna\r\ngenerellt leder till högre sysselsättning  och  ökat\r\nvälstånd.    Betydelsen    av    utrikeshandel   och\r\ninternationella    investeringar    för    ekonomisk\r\nutveckling  är  också väl dokumenterad.  Sammansatta\r\nutskottet    vill    vidare     instämma    i    vad\r\nutrikesutskottet   tidigare   framhållit    om   att\r\ninternationell   handel,   liksom  andra  former  av\r\nsamarbete över gränserna, har  positiva effekter för\r\ndemokrati och mänskliga rättigheter samt bidrar till\r\natt  befrämja  person-  och  kunskapsutbyte   mellan\r\nländer.\r\nSverige  driver  en  långtgående  frihandelsvänlig\r\nlinje  inom  EU  med syfte att successivt  eliminera\r\nhandelshinder för  u-ländernas export till i-länder.\r\nEnligt  svensk  uppfattning   bör   u-länderna   ges\r\nmöjlighet att gradvis öppna sina marknader samtidigt\r\nsom  handelshinder  elimineras  i  snabbare takt vad\r\ngäller  u-ländernas  export till i-landsmarknaderna.\r\nUtskottet anser att det  finns  utrymme  att föra en\r\ngenerös     politik     vad    gäller    u-ländernas\r\nimplementering av avtal och övergångsregler.\r\nUtskottet ser positivt  på  att Sverige under lång\r\ntid har verkat för lägre tullar och det stöd som ges\r\ntill sådant förhandlingsarbete  som  syftar till att\r\nreducera, och helst avveckla, tullar. Utskottet vill\r\nockså  framhålla  det angelägna i att det  regionala\r\nhandelsutbytet u-länderna  emellan  ökar genom bl.a.\r\nsänkta   tullnivåer.   Sverige   bidrar  genom   det\r\nhandelsrelaterade   tekniska  biståndet   till   att\r\nåstadkomma en utvecklingsorienterad handelspolitik i\r\noch  mellan  u-länder.   Som   exempel  har  Sverige\r\nbidragit  till ett projekt för att  utarbeta  en  ny\r\nhandelspolitik  i  Tanzania  och  lämnat  stöd  till\r\nregionala  samarbetssträvanden  som  syftat till att\r\nöka       samordningen      i      handels-      och\r\ninvesteringspolitiska frågor i östra Afrika.\r\nFör att alla  länder skall acceptera frihandel och\r\näven  kunna  tillgodogöra  sig  de  möjligheter  som\r\nglobaliseringen  medför så är det emellertid, enligt\r\nutskottets mening, nödvändigt att de rikare länderna\r\när  beredda  att  lämna  ytterligare  ökat  tekniskt\r\nbistånd till u-ländernas  näringslivsutveckling  och\r\nför  att  underlätta för u-länder att exportera till\r\ni-landsmarknaderna.   Det   måste   också   vara  en\r\nprioriterad  uppgift  att på olika vägar bidra  till\r\ndirekt förhandlingsstöd  samt  mer  långsiktigt till\r\nkapacitetshöjande     stöd    för    att    utveckla\r\ninstitutioner som underlättar  handel och för analys\r\noch   förhandlingskapacitet   på   handelspolitikens\r\nområde. Detta är viktigt för att förbättra u-länders\r\nmöjlighet att dra nytta av WTO:s regelsystem  liksom\r\nför  att  öka  förtroendet för WTO och för i-länders\r\nutvecklingssträvanden.\r\nEftersom hållbar  utveckling  redan  i  dag är ett\r\nuttalat    mål   för   WTO   anser   utskottet   att\r\nhandelssystemet  och WTO måste engageras och ge sitt\r\nbidrag  till  det  globala   arbetet   med   hållbar\r\nutveckling.  Detta är nödvändigt för att förtroendet\r\nför organisationen  skall  upprätthållas och för att\r\nförståelsen för fördelarna med en öppen handel skall\r\nkunna  öka. Vad gäller relationen  mellan  WTO-avtal\r\noch andra internationella avtal vill utskottet gärna\r\nuppmärksamma   att   EU-länderna   vid  toppmötet  i\r\nJohannesburg    fick    igenom    kravet    på   att\r\ninternationella  miljöavtal  inte  skall underordnas\r\nWTO:s handelsavtal. En hållbar utveckling är redan i\r\ndag  ett uttalat mål för WTO. Regelverket  inom  WTO\r\nliksom  multilaterala  konventioner  på miljöområdet\r\noch  det  sociala  området är viktiga delar  av  det\r\ninternationella regelverk som Sverige och EU har att\r\nleva upp till. Dessa  regler  får inte spelas ut mot\r\nvarandra,  utan  bör i samverkan  användas  för  att\r\nstärka  miljöhänsynen,   skyddet  för  de  mänskliga\r\nrättigheterna och frihandeln  i  världen.  Utskottet\r\nanser  det  angeläget  att  framtidens handelsregler\r\nutformas på ett sätt som bidrar till en bättre miljö\r\noch  respekt  för  de mänskliga  rättigheterna.  Det\r\nmåste  därvidlag  finnas   en  ömsesidigt  stödjande\r\nrelation mellan WTO:s regelverk och de multilaterala\r\nkonventionerna  på  miljöområdet   och  det  sociala\r\nområdet.\r\nVid WTO:s ministermöte i Doha i november  2001 var\r\nSveriges  och  EU:s  position bl.a. att förhållandet\r\nmellan     WTO-regelverket     och     multilaterala\r\nkonventioner  på miljöområdet (MEA) skall klargöras.\r\nSyftet var inte  att  försöka  reglera miljöfrågorna\r\ninom WTO utan att verka för att WTO skall stödja det\r\nglobala  samarbetet  i  syfte  att  nå   en  hållbar\r\nutveckling.  Resultatet  av ministermötet kan  anses\r\nutgöra ett politiskt genombrott  för miljöfrågorna i\r\nWTO.   Beslut  fattades  att  förhandlingar   skulle\r\ninledas  om  förhållandet  mellan  WTO:s  regler och\r\nhandelsrelaterade     regler    i    internationella\r\nmiljöavtal  samt  om  procedurer   för   utbyte   av\r\ninformation  mellan  WTO  och MEA-sekretariaten m.m.\r\nSverige och EU driver på för  att  få till stånd ett\r\nsnabbt beslut om informationsutbyte  mellan  MEA och\r\nWTO   samt   för   att   lägga  fast  kriterier  för\r\nobservatörsstatus  för  MEA-sekretariaten   i   WTO-\r\nförhandlingarna.\r\nArbetet  med  att  nå utvecklingsmålen och bekämpa\r\nfattigdomen är starkt beroende av en ökad tillväxt i\r\nutvecklingsländerna.   Det    är    nödvändigt   att\r\nsamarbetet  ökar  mellan  näringsliv, handelspolitik\r\noch   biståndspolitik.   Näringslivet,   som   genom\r\nenskilda   företag  varit  representerat   i   olika\r\nsamarbetsländer   under   lång  tid,  besitter  stor\r\nkunskap, insikt och erfarenhet  om  dessa  samhällen\r\noch  hur  man  i  dem  kan  skapa  möjligheter  till\r\nutveckling  och  fattigdomsbekämpning.  Näringslivet\r\nutgör   därför   en   viktig   samverkanspartner   i\r\nutvecklingssamarbetet.\r\nNäringsliv   och   företag,  såväl   privata   som\r\nstatliga, har en central  roll  i uppfyllandet av de\r\nekonomiska,  sociala och miljömässiga  dimensionerna\r\nav hållbar utveckling  varför  det  är  rimligt  att\r\nföretagen,   framför   allt   stora  multinationella\r\nföretag, ges skyldighet att ta  ett  ökat ansvar för\r\nsin  verksamhets sociala och miljömässiga  effekter.\r\nÄven företagens  agerande  i  konfliktsituationer, i\r\nproduktion    och   beträffande   prissättning    av\r\nstrategiska produkter  är viktiga frågeställningar i\r\ndiskussionen  om  vilka  krav  som  kan  ställas  på\r\nföretag. Statliga företag  har  ett  särskilt ansvar\r\natt föregå med gott exempel.\r\nEtt  ökat  antal  företag  har på frivillig  basis\r\nbörjat  arbeta med sociala och  miljömässiga  frågor\r\nsamt  människorättsfrågor,  vilket  det  sammansatta\r\nutskottet finner positivt. Flera olika initiativ har\r\ntagits  inom olika forum. Tre viktiga sådana är FN:s\r\nGlobal    compact,     OECD:s     riktlinjer     för\r\nmultinationella företag och det i Sverige initierade\r\nGlobalt ansvar.\r\nGlobal  compact är ett FN-initiativ som lanserades\r\nav  FN:s  generalsekreterare  Kofi  Annan  år  1999.\r\nSyftet   är   att    främja    ett   ansvarskännande\r\nföretagandeskap   så  att  näringslivet   kan   vara\r\ndelaktigt    i   lösningarna    när    det    gäller\r\nglobaliseringens  utmaningar.  Global compact bygger\r\npå   nio   principer  inom  områden  som   mänskliga\r\nrättigheter,  arbetslivet  och  miljön. Individuella\r\nföretag tar själva initiativ till  att bli medlemmar\r\ni  nätverket, som bl.a. diskuterar policyfrågor  och\r\ndriver  projekt.  Global  compact är inte baserat på\r\nregelverk  och  kontrollmekanismer   utan  vilar  på\r\nansvarskännande, öppenhet, företagens egna intressen\r\noch samhällets initiativ. Sekretariatet  finansieras\r\ngenom frivilliga bidrag från medlemsländerna,  varav\r\nSverige är den största bidragsgivaren.\r\nOECD:s   riktlinjer  för  multinationella  företag\r\nutgör gemensamma  rekommendationer till företag från\r\n36 regeringar. Genom  den  senaste  revideringen  år\r\n2000  breddades  riktlinjerna  för företagen, och de\r\nomfattar nu bl.a. respekt för mänskliga rättigheter,\r\nrespekt  för  de  anställdas  fackliga  rättigheter,\r\nskydd  för  miljö, hälsa och säkerhet,  strävan  att\r\növerföra teknik  och  kunskaper till värdlandet m.m.\r\n(för en utförlig beskrivning  av  OECD:s  riktlinjer\r\nhänvisas till betänkande 2000/01:NU9 s. 30).\r\nGlobalt  ansvar  (Swedish  partnership  for global\r\nresponsibility)  initierades av regeringen i  början\r\nav år 2002. Initiativet innebär ett samarbete mellan\r\nregeringen  (Utrikesdepartementet  i  samverkan  med\r\nfrämst  Närings-  och  Miljödepartementen)  och  det\r\nsvenska  näringslivet.   Globalt  ansvar  bygger  på\r\nOECD:s  riktlinjer för multinationella  företag  och\r\nprinciperna  i  FN:s Global compact. Avsikten är att\r\nsvenska företag skall bli ambassadörer för mänskliga\r\nrättigheter, grundläggande  ekonomiska  och  sociala\r\nvillkor,  en bättre miljö samt korruptionsbekämpning\r\nm.m.\r\nÄven inom  EU  pågår  arbete  kring frågor som rör\r\nföretags     utvidgade     sociala    ansvar     och\r\nuppförandekoder. Utskottet har  inhämtat att Sverige\r\ndeltar   aktivt   i   detta  arbete  och   välkomnar\r\nansträngningarna att samarbeta  inom  EU kring dessa\r\nfrågor.\r\nUtvecklingen       av       informations-      och\r\nkommunikationsteknik,   vanligen    förkortat    ICT\r\n(Information and Communication Technology), erbjuder\r\nunika  möjligheter till kunskap och information. Väl\r\nfungerande infrastruktur och tillgång till telefoni-\r\noch datatjänster  framhålls  alltmer  som  avgörande\r\nfaktorer   för   ekonomisk,   social  och  kulturell\r\nutveckling.  En alldeles för stor  del  av  världens\r\nbefolkning har  emellertid  inte tillgång till denna\r\nteknologi. Utvecklingen och användningen  av  IT  är\r\nojämn,  både mellan och inom länder. Globaliseringen\r\nriskerar  därmed  att  bidra  till  en  ökning av en\r\n\"digital  klyfta\" som kan riskera att leda  till  en\r\nökning även av andra klyftor.\r\nUtrikesutskottet     betonade     tidigt    (yttr.\r\n1995/96:UU6y)   betydelsen   av   utvecklingen    på\r\ntelekommunikationsområdet  och  IT-området  i övrigt\r\nsamt påpekade vilken betydelse detta hade bl.a.  för\r\nutvecklingen    mot   demokrati   i   vår   omvärld.\r\nUtrikesutskottet  framhöll också det naturliga i att\r\nIT-frågorna   beaktades    inom    ramen   för   det\r\nutvecklingsbistånd som Sverige lämnar.\r\nSverige arbetar nu aktivt med att  främja tillväxt\r\nav IT i sina samarbetsländer. Detta sker  dels genom\r\natt  IT integreras i biståndet som en naturlig  del,\r\ndels genom  specifika satsningar på IT. Utbyggnad av\r\nIT  kan  inte  ske  utan  insatser  av  den  privata\r\nsektorn. Det är  den  som  har  både  kompetens  och\r\nkapital. Enligt vad utskottet erfarit stöder Sverige\r\nUNICT  Task  Force som är en global grupp under FN:s\r\ngeneralsekreterare     med     representanter    för\r\nregeringar, företag och NGO:er som skall studera hur\r\nman kan använda IT för fattigdomsbekämpning.\r\nUtskottet konstaterar även att  Sida  -  som sedan\r\nlänge   arbetat   med   IT   inom  ramen  för  t.ex.\r\nförvaltningsbiståndet  -  integrerar   IT   som   en\r\nnaturlig och viktig del av utvecklingssamarbetet och\r\naktivt  deltar  i  internationellt samarbete om IT i\r\nbiståndet samt samverkar  med  andra  biståndsgivare\r\noch  med institutioner och företag i Sverige  och  i\r\nsamarbetsländerna.  Sida  stöder  dessutom  en snabb\r\nintegration  av  ICT i mottagarländerna för att  öka\r\nkommunikationen och  kunskapsutbytet  inom  länderna\r\noch  globalt. Sida har vidare tagit initiativet  att\r\ngenomföra  landöversikter  över IT-situationen i ett\r\nantal u-länder. Översikterna  innehåller information\r\nom nyckeltal, uppkopplingsmöjligheter, tillgång till\r\nICT, utbildning och kapacitet inom  ICT-området samt\r\nbefintliga  riktlinjer som nationella  policier  och\r\nramverket för regleringsfrågor.\r\nI november  år  2002 skapades ett nytt sekretariat\r\npå Sida med uppgift  att  arbeta  med  IT  inom alla\r\nområden och ge råd och utbildningar samt hjälpa till\r\nmed utredningar och uppföljningar för ambassader och\r\nSidas olika avdelningar.\r\nUtskottet   ser  positivt  på  de  ovan  beskrivna\r\nsatsningarna på ICT-området.\r\nMed det anförda  föreslår utskottet att motionerna\r\n2002/03:MJ7 (c) yrkandena  2 och 9, 2002/03:MJ8 (fp)\r\nyrkande 6, 2002/03:MJ9 (m) yrkande  1,  2002/03:MJ10\r\n(kd) yrkandena 2 och 7, 2002/03:U293 (v)  yrkande 3,\r\n2002/03:U294  (fp)  yrkande  19,  2002/03:U298   (c)\r\nyrkandena  11 och 12, 2002/03:U310 (mp) yrkandena 2,\r\n11 och 15 samt  2002/03:MJ315 (fp) yrkande 17 lämnas\r\nutan åtgärd.\r\n\r\nInstitutionellt ramverk för hållbar\r\nutveckling\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker  ett  motionsyrkande (kd)\r\nom Agenda 21-arbetet, två yrkanden (c) om den\r\nnationella strategin för hållbar  utveckling,\r\nsex   yrkanden  (kd,  mp)  om  internationell\r\nmiljöförvaltning,   ett  yrkande  (c)  om  en\r\ngemensam  europeisk  miljöpolitik   samt  två\r\nyrkanden  (m, kd) om EU:s roll för att  uppnå\r\nhållbar   utveckling.   Utskottet   avstyrker\r\nvidare  ett   motionsyrkande   (fp)   om   en\r\nhållbarhetskommission.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nRegeringen  anför  i skrivelsen att grunden för  det\r\nsvenska  arbetet  med   hållbar  utveckling  är  det\r\ndemokratiska styrelseskicket  med  dess värderingar.\r\nDemokratiska    institutioner    och   ett   adekvat\r\nregelsystem samt jämställdhet och kulturell mångfald\r\när  förutsättningar  för hållbar utveckling.  Enligt\r\nregeringen bidrar god  policy  och styrning till att\r\nde     ekonomiska,    sociala    och    miljömässiga\r\ndimensionerna  av  hållbar  utveckling kan förstärka\r\nvarandra.\r\n\r\nRegeringen anser att resultaten  från Johannesburg\r\nkräver  effektiva  institutioner på alla  nivåer  om\r\nresultaten framgångsrikt skall kunna genomföras. Den\r\ni Johannesburg antagna  genomförandeplanen  utgör en\r\nplattform  för  det vidare arbetet med genomförandet\r\nav Agenda 21 och  är ett viktigt bidrag i de globala\r\nansträngningarna att uppnå millennieutvecklingsmålen\r\ngenom nya åtaganden  för  ökad  fattigdomsbekämpning\r\noch hållbar utveckling.\r\nDet är, enligt regeringen, Sveriges  avsikt  att\r\nbidra    till    att   integrera   resultaten   från\r\nJohannesburg   i   arbetet   i   hela   FN-systemet,\r\nVärldsbanken, Internationella valutafonden (IMF) och\r\nWTO.  Hållbar utveckling  skall  uppnås  genom  ökad\r\nsamstämmighet  mellan  olika  politikområden,  genom\r\nökad samordning och ökat samarbete. Detta måste  ske\r\nsåväl    i    fält   som   i   det   internationella\r\npolicyarbetet.\r\nVärldens regeringar  enades  i Johannesburg om att\r\nstärka  den  internationella  miljöförvaltningen,  i\r\nvilken  UNEP (United Nations Environment  Programme)\r\nförutsätts   utgöra   centrum.  Samordningen  av  de\r\nmultilaterala  miljökonventionerna   skall  dessutom\r\nöka.  Regeringen avser att verka för en  ytterligare\r\nkonsolidering  av  UNEP:s roll som global auktoritet\r\npå miljöområdet, vilket  bl.a.  kräver  en förstärkt\r\nfinansiering i enlighet med den globala miljöfondens\r\n(Global   Environment   Facility,   GEF)  frivilliga\r\nbidragsskala.\r\nDet  är  tydligt  att genomförandeplanen  utfärdar\r\nrekommendationer  om ökad  integration  av  sociala,\r\nekonomiska    och   miljömässiga    hänsynstaganden.\r\nGenomförandeplanen  kräver  förbättrad samstämmighet\r\noch    samordning   mellan   olika   politikområden.\r\nRegeringen  framhåller  i  skrivelsen  att  en sådan\r\nutveckling  pågår  sedan ett antal år tillbaka  inom\r\nEU,  främst  inom  ramen   för  Cardiffprocessen  om\r\nintegration av miljöhänsyn i  sektorerna, samt genom\r\nEU:s strategi för hållbar utveckling.  Sverige  sägs\r\nofta  ha varit initiativtagare och pådrivare i dessa\r\nfrågor.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nFlera motioner  berör  det institutionella ramverket\r\nför hållbar utveckling.  Kristdemokraterna  anför  i\r\nmotion 2002/03:MJ10 (kd) yrkande 9, med angivande av\r\nolika   exempel,   att  det  lokala  arbetet  ute  i\r\nkommunerna med Agenda  21-frågor  måste ges mer stöd\r\noch  tas  som föredöme i det nationella  arbetet.  I\r\nmotion 2002/03:MJ7  (c) framhåller Centerpartiet att\r\nden  nationella strategin  för  uthållig  utveckling\r\ntydligare  skall präglas av ett underifrånperspektiv\r\ngenom att låta  ledorden  i  arbetet  för en hållbar\r\nutveckling  vara att skapa möjligheter och  tilldela\r\nansvar  (yrkande   1).  Samtidigt  hävdas  att  alla\r\nmänniskor måste ges  lika  villkor  till  en dräglig\r\ntillvaro, och det finns oerhört mycket kvar att göra\r\nför  att  lyfta  fram kvinnors och barns rättigheter\r\nmycket tydligare (yrkande 3). Folkpartiet föreslår i\r\nmotion   2002/03:MJ8   (fp)   yrkande   1   att   en\r\nhållbarhetskommission  tillsätts  med uppgift att se\r\növer vilka effektiviseringar och moderniseringar  av\r\nsamhällets       regelverk,       styrmedel      och\r\nupplysningsverksamhet som behöver göras.\r\n\r\nI  motion 2002/03:U239 (kd) framförs  krav  på  en\r\nförstärkning av den globala samarbetsarkitekturen på\r\nmiljöområdet,  eftersom  motionärerna  anser att det\r\nglobala samarbetet i miljöfrågor lider av bristen på\r\nstarka  institutioner. Kristdemokraterna  anser  att\r\ndet globala ramverket på miljöområdet måste stärkas,\r\noch    möjligheterna    att    skapa    en    global\r\nmiljöorganisation  (Global Environment Organisation,\r\nGEO)  bör  utredas  (yrkande   3).   Även  i  motion\r\n2002/03:U310  (mp)  yrkande  10  begärs att  Sverige\r\nskall  verka  för  att  FN-organens  rättsliga   och\r\nadministrativa  kompetenser  förstärks för att kunna\r\ngarantera    en    hållbar    utveckling    globalt.\r\nMiljöpartiet vill vidare genom  motion  2002/03:U263\r\n(mp)  yrkande  10  och  med  hänvisning till den  av\r\nIngvar   Carlsson   ledda   Commission   on   Global\r\nGovernance få till stånd ett tillkännagivande om att\r\nett  säkerhetsråd inrättas inom  ramen  för  FN  som\r\nverkar  för  en  miljömässig,  social, ekonomisk och\r\ndemokratiskt    hållbar   utveckling    (ett    s.k.\r\nhållbarhetens  säkerhetsråd).  Enligt  Miljöpartiet,\r\nmotion 2002/03:U310,  skall  Sverige  även verka för\r\natt    UNEP    uppgraderas    till    att   bli   en\r\nvärldsmiljöorganisation    (WEO)   som   bör   följa\r\ngenomförandet           av           internationella\r\nmiljööverenskommelser  och fungera som  ett  paraply\r\nför alla de olika sekretariat  som arbetar med dessa\r\n(yrkande 13). Sverige bör vidare aktivt driva frågan\r\nom    en    rättssäker   instans   för   att    lösa\r\ninternationella  miljötvister  (yrkande 16). Behovet\r\nav   att  inrätta  en  internationell   miljödomstol\r\nbetonas i motion 2002/03:MJ11 (mp) yrkande 1.\r\nI motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 48 argumenterar\r\nCenterpartiet   för   att   målet  för  en  gemensam\r\neuropeisk miljöpolitik (CEP) bör vara tvådelat: dels\r\nmåste   ambitionsnivån   i  EU:s  inre   miljöarbete\r\nstärkas, dels måste EU ta  på  sig  rollen  att vara\r\nmiljöns  stridbare  förkämpe  i  det internationella\r\nsamarbetet.   Miljöpartiet   anser   enligt   motion\r\n2002/03:U324  yrkande  9  att  det  krävs  en  rejäl\r\nomorganisering  och  ett  radikalt  nytänkande  inom\r\nmånga   av   EU:s   politikområden  för  att  nå  en\r\nekologiskt hållbar utveckling.  Regeringen  skall  i\r\nministerrådet  i  de  sammanhang  där det lämpar sig\r\ndriva  frågan om ett ramprogram för  integrering  av\r\nmiljöfrågorna  i  övrig  verksamhet  och  inrätta en\r\nmiljökommitté  som granskar Europeiska kommissionens\r\nförslag    till    beslut     utifrån     fördragens\r\nmiljöprinciper.   Även   motion   2002/03:MJ10  (kd)\r\nyrkande  25  lyfter  fram  EU:s  roll  för   hållbar\r\nutveckling.  EU  har ett ansvar för att implementera\r\nhållbara  utvecklingsstrukturer   m.m.   inom   EU:s\r\ngränser, men också utanför dessa gränser.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nGenomförandeplanen    från    Johannesburg   betonar\r\nbetydelsen  av  institutioner  som  främjar  hållbar\r\nutveckling.    Planen    utfärdar   också    tydliga\r\nrekommendationer om behovet  av  ökad integration av\r\nsociala,       ekonomiska      och      miljömässiga\r\nhänsynstaganden.  Samstämmigheten  och  samordningen\r\nmellan   olika   politikområden   behöver   dessutom\r\nförbättras.\r\n\r\nHållbar  utveckling  behöver genomsyra all politik\r\npå  alla  nivåer.  Utskottet   instämmer   därför  i\r\nuppfattningen   att  ett  framgångsrikt  arbete  för\r\nhållbar utveckling  endast  kan  uppnås  genom  ökad\r\nsamstämmighet, samordning och samarbete mellan olika\r\npolitikområden   och  mellan  olika  institutionella\r\nnivåer lokalt, nationellt och internationellt.\r\nI  genomförandet   av  de  många  långtgående  och\r\nviktiga förslag som arbetats  fram  på toppmöten och\r\nFN-konferenser sedan 1990-talet har,  som  utskottet\r\novan     anfört,     nationella     parlament    och\r\nparlamentariker   en   viktig   uppgift.  Nationella\r\nparlamentariker  utgör  den  direkta  länken  mellan\r\nväljarna  och  dem  som på olika  nivåer  -  lokalt,\r\nregionalt, nationellt  och internationellt - har att\r\nsvara   för  genomförandearbetet.   Deltagandet   av\r\ndirektvalda     parlamentariker     stärker    också\r\nlegitimiteten i implementeringsprocessen.\r\nDemokrati  och respekt för mänskliga  rättigheter,\r\ntillsammans med  en  sund ekonomisk politik, krävs i\r\nalla  världens  länder  för  att  målen  om  hållbar\r\nutveckling   skall   kunna   uppnås.    Demokratiska\r\ninstitutioner samt ett brett demokratiskt engagemang\r\noch  deltagande  är viktiga förutsättningar  för  en\r\nsådan utveckling. Grundläggande är även jämställdhet\r\noch kulturell mångfald.  Genom  en  medveten politik\r\noch en samstämmighet i styrning och förvaltning  kan\r\nde     ekonomiska,    sociala    och    miljömässiga\r\ndimensionerna   av   hållbar   utveckling  förstärka\r\nvarandra på ett positivt sätt.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige  inför och under\r\ntoppmötet  i Johannesburg hade höga ambitioner  inte\r\nminst på det  institutionella  området  och lade ned\r\nstor  kraft  på  dessa frågor. Trots höga ambitioner\r\noch ett kraftfullt agerande menar regeringen, enligt\r\nskrivelsen, att genomförandeplanens rekommendationer\r\ninte  nådde så långt  som  regeringen  hade  önskat.\r\nUtskottet  välkomnar  därför att regeringen fortsatt\r\navser att vara aktiv i de institutionella frågorna.\r\nResultatet från Johannesburg betonar vikten av att\r\nalla aspekter av hållbar  utveckling skall beaktas i\r\nFN-systemet liksom på regional,  nationell och lokal\r\nnivå.   Om   genomförandet   av   resultaten    från\r\nJohannesburg  skall  bli  framgångsrikt  förutsätts,\r\nenligt utskottets mening, effektiva institutioner på\r\nalla nivåer. Det gäller på såväl lokal som nationell\r\noch internationell nivå. Toppmötesresultaten behöver\r\nintegreras i arbetet inom FN-systemet, Världsbanken,\r\nInternationella valutafonden och WTO.\r\nUtskottet    anser    att   kommunerna   alltsedan\r\nRiokonferensen har haft en  nyckelroll i arbetet med\r\natt  genomföra de åtaganden som  gjordes  i  Rio  de\r\nJaneiro.  Ett  omfattande  och  ambitiöst arbete har\r\nutförts i det stora flertalet kommuner  i landet när\r\ndet  gäller det lokala Agenda 21-arbetet.  En  mängd\r\nolika  aktörer  har medverkat, och enligt utskottets\r\nmening utgör Agenda  21-arbetet  ett gott exempel på\r\nhur ett brett demokratiskt deltagande och engagemang\r\nkan utformas med många enskilda medborgare och andra\r\naktörer  på  olika  nivåer.  Utskottet  bedömer  att\r\nAgenda    21-arbetet   har   ett   tydligt    under-\r\nifrånperspektiv  där  många  enskilda medborgare och\r\nolika aktörer på ett positivt  och  värdefullt  sätt\r\nsamverkar och skapar möjligheter på lokal, regional,\r\nnationell och internationell nivå utifrån tilldelade\r\nuppgifter  och  ansvarsområden. Det fortsatta lokala\r\narbetet  med  Agenda  21  skulle  ytterligare  kunna\r\nförstärkas  genom   en   övergripande  strategi  som\r\nbeaktar alla aspekter av hållbar  utveckling och som\r\nknyter  samman  lokal  och nationell verksamhet  med\r\nregionalt och internationellt samarbete.\r\nSom  regeringen  redovisar  i  skrivelsen  har  de\r\nlokala aktörerna lagt en god grund för ett intensivt\r\narbete efter världstoppmötet  i  Johannesburg,  inte\r\nminst  i  anslutning  till det fortsatta arbetet med\r\nden  nationella strategin  för  hållbar  utveckling.\r\nNationalkommittén för Agenda 21 och Habitat väntas i\r\nsitt slutbetänkande  behandla  denna frågeställning.\r\nÄven  det  fortsatta  arbetet  med  den   nationella\r\nstrategin  för hållbar utveckling tar upp de  lokala\r\naktörernas roll.  Det  är  av stor betydelse att det\r\nlokala arbetet ges stöd i form av resurser och hjälp\r\nmed  informations- och erfarenhetsutbyte.  Utskottet\r\ndelar regeringens uppfattning att genomförandeplanen\r\nutgör  en  god  plattform för det vidare arbetet med\r\ngenomförandet av  Agenda 21 och ett viktigt bidrag i\r\nde     globala    ansträngningarna     att     uppnå\r\nmillennieutvecklingsmålen  genom  nya  åtaganden för\r\nökad  fattigdomsbekämpning  och  hållbar utveckling.\r\nUtskottet konstaterar sålunda att det lokala arbetet\r\nute  i  kommunerna  med  Agenda  21-frågor  ges  ett\r\nomfattande stöd och även fungerar  som  en  förebild\r\nför det nationella och internationella arbetet.\r\nNationalkommittén  för  Agenda 21 och Habitat  har\r\nprecis  lagt  fram  sitt slutbetänkande  En  hållbar\r\nframtid i sikte (SOU  2003:31).  Den parlamentariskt\r\nsammansatta   kommitténs  uppgift  har   varit   att\r\nförankra, samordna och utveckla arbetet kring Agenda\r\n21  och Habitat  i  Sverige.  Kommittén  har  lämnat\r\nunderlag     till    FN:s    uppföljningsmöten    om\r\nHabitatagendan  och  Agenda  21,  i form av dels den\r\nsvenska  nationalrapport  som  lades fram  vid  FN:s\r\nuppföljningskonferens om Habitat (Istanbul+5) i juni\r\n2001,  dels  nationalrapporten  Från   vision   till\r\nhandling,  som  lades  fram  inför världstoppmötet i\r\nJohannesburg    i    augusti-september    2002.    I\r\nslutbetänkandet  har  det   lokala,   regionala  och\r\nnationella      arbetet      i     Sverige     sedan\r\nvärldskonferenserna  i  Rio  de  Janeiro  respektive\r\nIstanbul  och  de  utmaningar  som  vi   står  inför\r\nanalyserats.   Kommittén  presenterar  vidare   sina\r\növerväganden och  åtgärdsförslag  i  betänkandet.  I\r\narbetet med Agenda 21 och Habitatagendan, vilken rör\r\nhållbar  utveckling av städer och bebyggelsemiljöer,\r\nhar kommunerna en nyckelroll, eftersom det är på den\r\nlokala nivån  som  mycket  av  det praktiska arbetet\r\nmåste ske. Det är också där man  kan  utgå  från  de\r\nproblem   och  möjligheter  som  finns  i  det  egna\r\nnärområdet   och   där   som  man  kan  nå  en  bred\r\ndelaktighet   bland  många  olika   samhällsgrupper.\r\nKommittén har ansett  det  viktigt  att  stötta  det\r\nlokala   arbetet,   t.ex.  genom  erfarenhetsutbyte,\r\ndialog och spridning av goda exempel.\r\nI genomförandeplanen  från  Johannesburg anges att\r\nalla  nationer  skall  påbörja genomförandet  av  de\r\nnationella  strategierna   för   hållbar  utveckling\r\nsenast  år  2005.  Den nationella strategin  speglar\r\nspecifika nationella förhållanden, och genomförandet\r\nskall utföras i överensstämmelse  med  varje nations\r\nprioriteringar  och behov. I enlighet med  åtaganden\r\ninom FN och uppmaningar  från  EU  presenterade  den\r\nsvenska regeringen en nationell strategi för hållbar\r\nutveckling  i  mars  2002  (skr.  2001/02:172,  bet.\r\n2001/02:MJU16,   rskr.   2001/02:315).  Den  svenska\r\nstrategin är en del av omställningen  till  ett  mer\r\nhållbart   samhälle.   Regeringen  anger  att  denna\r\nlångsiktiga  process kontinuerligt  och  regelbundet\r\nkommer att följas  upp  och att strategin kommer att\r\nutvecklas  och kompletteras.  Regeringen  har  sedan\r\nnovember   2001   genomfört   konsultationer   kring\r\nstrategin med  olika  grupper i samhället. Utskottet\r\nhar   inhämtat   att  dessa   konsultationer   skall\r\nfortsätta  och  resultaten  skall  integreras  i  en\r\nreviderad  version  av  strategin.  Som  framgår  av\r\nskrivelsen avser  regeringen att genomföra en första\r\nrevidering under år  2003.  Nu redovisade ambitioner\r\nnär  det  gäller  det  fortsatta   arbetet   främjar\r\nmedverkan  och  delaktighet  från  många  aktörer  i\r\nsamhället. En revidering av den nationella strategin\r\nför  hållbar  utveckling måste självfallet utgå från\r\nde    ekonomiska,     sociala    och    miljömässiga\r\ndimensionerna  av  en  sådan  utveckling.  Utskottet\r\nförutsätter därmed att en  sådan  revidering beaktar\r\nde  viktiga  förutsättningar för hållbar  utveckling\r\nsom utskottet  i det ovanstående hänvisat till såsom\r\ndemokrati och delaktighet,  jämställdhet,  kulturell\r\nmångfald m.m.\r\nUtskottet  konstaterar att FN sedan länge befinner\r\nsig  i  en reformprocess  i  syfte  att  stärka  och\r\nrevitalisera organisationen. Sverige har sedan länge\r\nhaft ett  särskilt stort engagemang i denna process,\r\ninte  minst  genom  den  av  Ingvar  Carlsson  ledda\r\nCommission  on  Global Governance (\"Carlsson-kommis-\r\nsionen\").  Reformprocessen  syftar  också  till  att\r\nåstadkomma  en   mer   integrerad   och  systematisk\r\nhantering av miljö och hållbar utveckling  inom alla\r\nFN:s  verksamhetsområden.  Sverige fäster stor  vikt\r\nvid   den   pågående  processen  och   den   svenska\r\nregeringen   stöder    aktivt   generalsekreterarens\r\nansträngningar  att genomföra  reformer  på  en  rad\r\nområden.     Reformförslagen      omfattar     bl.a.\r\nsäkerhetsrådets  sammansättning  och  arbetsmetoder,\r\nsäkerställandet  av  att  FN  erhåller  tillräckliga\r\nekonomiska  resurser  i  tid  samt   bättre   intern\r\nsamordning. Sverige har även inom EU verkat för  att\r\nstärka och rationalisera FN-systemet, inklusive dess\r\noperativa  fonder och program. Utskottet utgår ifrån\r\natt  Sverige  och  den  svenska  regeringen  även  i\r\nfortsättningen   arbetar   för  att  behovet  av  en\r\neffektiv kontroll och översyn  av FN-organen och FN-\r\nprocesserna kan tillgodoses. Att  Sverige skall vara\r\ndrivande i denna reformprocess sammanfaller  väl med\r\ntidigare   uttalanden   gjorda   vid   ett   flertal\r\ntillfällen  när  riksdagen  behandlat  frågan  om en\r\nreformering  av  FN:s  organisation  (se  bl.a. bet.\r\n2000/01:UU4, 2001/02:UU4 och 2001/02:UU8).\r\nUtskottet  kan  också  konstatera  att  Sverige  i\r\nfackorganens  styrelser  har agerat på ett ambitiöst\r\nsätt  för  ökad  professionalitet   och  förbättrade\r\nstyrformer. Även om arbetet präglas av  tröghet  har\r\nreformprocesserna  under de senaste åren börjat visa\r\npositiva  och  påtagliga   resultat.  Som  anförs  i\r\nskrivelsen   föreslog   FN:s  generalsekreterare   i\r\nseptember 2002 en rad reformer  inom  organisationen\r\nsom   för  frågan  om  ett  stärkt  FN  för  hållbar\r\nutveckling ytterligare framåt. I december 2002 antog\r\ndessutom  FN:s  generalförsamling  en resolution som\r\nfastslår att begreppet hållbar utveckling, inklusive\r\ndess tre dimensioner (miljöskydd, social  utveckling\r\noch   ekonomisk  tillväxt),  är  centralt  för  FN:s\r\növergripande  verksamhet.  Utskottet välkomnar dessa\r\npositiva steg.\r\nUtskottet  ser  vidare  mycket  positivt  på  FN:s\r\nmiljöprogram,  UNEP  (United   Nations   Environment\r\nProgramme),   samt  det  arbete  som  görs  för  att\r\nsamordna miljöfrågor  i  FN  och  ta initiativ i det\r\ninternationella miljöarbetet. Det är värt att påtala\r\natt UNEP skapades efter Stockholmskonferensen år1972\r\nmed Sverige som en av initiativtagarna. Bland UNEP:s\r\nframgångar    märks    en   snabb   utveckling    av\r\ninternationell miljörätt  och  positionen som global\r\nauktoritet  i  utvärderingen  av miljötillståndet  i\r\nvärlden. De senare åren har inneburit  att  UNEP har\r\nförnyats   med   en   ny   ledning,  en  funktionell\r\norganisationsstruktur  samt  rationaliserad  budget-\r\noch programplanering.\r\nSamordning på regional nivå  inom  FN:s ekonomiska\r\nkommission i Europa, UNECE (United Nations  Economic\r\nCommission  for  Europe), är en viktig förutsättning\r\nför ett framgångsrikt arbete för hållbar utveckling.\r\nDet är därför positivt  att  hållbar  utveckling och\r\nuppföljning  av världstoppmötet på regional  nivå  i\r\nmars 2003 fick  en  framskjuten  plats  vid  UNECE:s\r\nkommissionsmöte  i Genève. Sverige stöder också  att\r\nhållbar utveckling  kommer upp vid det alleuropeiska\r\nmiljöministermötet  i  Kiev  senare  i  år.  Sverige\r\narbetar  vidare  för  en  samordning  av  arbetet  i\r\nEuroparådet och UNECE. Ett viktigt samarbete för det\r\nregionala   hållbarhetsarbetet    sker    också   på\r\nministernivå  mellan  UNECE  och  WHO  om exempelvis\r\nmiljö  och  hälsa. Utskottet ser positivt  på  detta\r\narbete.\r\nUtskottet  välkomnar   att  Sverige  inom  EU  och\r\ninternationellt aktivt verkar  för  att  stärka  och\r\nvidareutveckla          den          internationella\r\nmiljöförvaltningen.   Detta   innebär,   som   t.ex.\r\nutrikesutskottet  tidigare  redogjort  för  i   sitt\r\nbetänkande  2001/02:UU8  (s. 122 f.), en stärkt roll\r\nför   UNEP  och  dess  roll  i  relation   till   de\r\ninternationella  miljökonventionerna, vilket även är\r\nkopplat  till biståndet.  EU  verkar  även  för  att\r\nmiljöavtal  och  handelsavtal  skall vara ömsesidigt\r\nstödjande,  och även denna administration  förenklas\r\nmed en stärkt miljöförvaltning.\r\nUtskottet  anser   att   förstärkningen   av   den\r\ninternationella   miljöförvaltningen  kan  bygga  på\r\nbefintliga      strukturer,       särskilt      FN:s\r\nmiljöorganisation UNEP. Att inleda  en förhandling -\r\nsom förmodligen skulle ta mycket lång  tid  -  om en\r\nförändrad  formell  status  för  UNEP  behöver  inte\r\ngarantera  ett  kraftfullt  resultat  när det gäller\r\nUNEP:s politiska och finansiella förstärkning. Innan\r\ndet står klart att länder som förespråkar  bildandet\r\nav  en världsmiljöorganisation är redo att också  ta\r\nett   reellt    finansiellt    ansvar    för    dess\r\nförverkligande finns det därför anledning att ha  en\r\nfortsatt  avvaktande  syn  till  en  sådan förändrad\r\nformell status.\r\nFörslag  om  en  internationell  miljödomstol  har\r\ntidigare  avvisats  av riksdagen i utrikesutskottets\r\nbetänkande  1997/98:UU17   (rskr.   1997/98:282).  I\r\nsamband   därmed  framhölls  bl.a.  att  det   finns\r\nuppenbara fördelar  med  en  enhetlig  utveckling av\r\npraxis  inom miljörätten. Att genomföra detta  genom\r\nett   enhetligt    tvistlösningssystem,   genom   en\r\nmiljödomstol,  torde  emellertid  vara  förenat  med\r\nflera   problem   med    anledning    av   att   den\r\ninternationella miljörätten innehåller en stor mängd\r\nkonventioner och ett stort antal sinsemellan  mycket\r\nolika instrument för att se till att förpliktelserna\r\nefterlevs.  Därtill  kommer  det politiska problemet\r\natt  många  stater  är ovilliga att  låta  domstolar\r\nslita      deras      tvister.      En      enhetlig\r\ntvistlösningsmekanism  skulle  sannolikt  förutsätta\r\natt  det infördes bestämmelser  därom  i  ett  stort\r\nantal  redan  befintliga  miljörättskonventioner. Om\r\ntvistlösningsklausulerna i  befintliga  konventioner\r\ninte revideras kan det innebära att parterna  får en\r\nvalmöjlighet               mellan              flera\r\ntvistlösningsinstitutioner,    vilket    ytterligare\r\nskulle    undergräva    enheten    i    miljörättens\r\ntillämpning.   Sådana   nödvändiga   omförhandlingar\r\nskulle ta tid och kraft i anspråk samt  i vissa fall\r\nkunna leda till att gjorda överenskommelser rivs upp\r\näven i andra avseenden, eftersom det kan  hävdas att\r\nkonventionen därmed öppnas för omförhandling.\r\nUtskottet påminner också om att det redan finns en\r\ndomstol    med    generell    kompetens,    nämligen\r\ninternationella domstolen i Haag. Haagdomstolen  har\r\nen  särskild  miljökammare.  Även  om det inte finns\r\nnågon    instansordning    inom    folkrätten    ger\r\ninternationella domstolens auktoritet  dess domar en\r\nsärskild tyngd.\r\nUtskottet   konstaterar   vidare   att  Europeiska\r\nunionen  intagit  en  aktiv hållning för  att  uppnå\r\nmålet   om   hållbar   utveckling.    EU:s    sjätte\r\nmiljöhandlingsprogram     fokuserar    på    hållbar\r\nutveckling    och   skall   utgöra    grunden    för\r\nmiljödimensionen   i   EU:s   strategi  för  hållbar\r\nutveckling. Den strategi för hållbar  utveckling som\r\nantogs  av  Europeiska  rådet  i Göteborg under  det\r\nsvenska  ordförandeskapet  2001 syftar  till  att  i\r\nframtiden kunna garantera EU:s  medborgare ekonomisk\r\nstabilitet, social trygghet och en  ren och hälsosam\r\nmiljö.  Alla  nya viktiga förslag till  beslut  inom\r\nstörre politikområden  i  EU  skall  bedömas när det\r\ngäller  deras  ekonomiska,  sociala och miljömässiga\r\neffekter.  Miljödimensionen  lades   till  den  s.k.\r\nLissabonstrategin om unionens ekonomiska och sociala\r\nutveckling    för    hållbar   tillväxt   och   full\r\nsysselsättning.  EU:s  stats-   och  regeringschefer\r\nskall vid sina årliga vårtoppmöten,  i  samband  med\r\növersynen   av   Lissabonprocessen,  följa  upp  hur\r\nunionens arbete med  hållbar utveckling framskrider.\r\nDetta  gjordes  första  gången   vid   toppmötet   i\r\nBarcelona den 15-16 mars år 2002. Rådets uppföljning\r\nav  hållbarhetsstrategin  inriktades  på en fortsatt\r\nsträvan   att  integrera  miljöaspekter  med   andra\r\npolitikområden.  Utskottet noterar att vikten av att\r\nfå fram bra och mätbara indikatorer för utvecklingen\r\ni  miljön betonades.  Likaså  betonades  behovet  av\r\nytterligare     åtgärder     för    att    genomföra\r\nhållbarhetsstrategin,      bl.a.     vad      gäller\r\nklimatförändringar,    biologisk     mångfald    och\r\ntransporter.   Arbetet   med   förberedelser   inför\r\nvårtoppmötet  2003  speglas i de rådsslutsatser  som\r\nantogs den 17 oktober  förra  året. Slutsatserna tar\r\nbl.a. upp behovet av att förstärka  miljödimensionen\r\nav Lissabonprocessen och att fortsätta  arbetet  med\r\nCardiffprocessen  om  integrering  av  miljö i andra\r\npolitikområden.  När  det  gäller  uppföljningen  av\r\nvärldstoppmötet  i  Johannesburg betonas  vikten  av\r\nframsteg  i fråga om hållbar  utveckling  inom  alla\r\npolitikområden.  Rådet  uppmuntrade till reformer av\r\nsådana  subventioner  som  har   avsevärda  negativa\r\nmiljökonsekvenser och är oförenliga  med  en hållbar\r\nutveckling. Rådet enades om att integrera resultatet\r\nfrån toppmötet i Johannesburg på miljöområdet i EU:s\r\ninterna  och externa arbete. Hållbar produktion  och\r\nkonsumtion  samt  förnyelsebar energi identifierades\r\nsom nyckelområden för  EU  att  arbeta  vidare  med,\r\nliksom  målen  när  det  gäller  vatten, kemikalier,\r\nbiologisk mångfald och fiske.\r\nMed det anförda föreslår utskottet  att motionerna\r\n2002/03:MJ7 (c) yrkandena 1 och 3, 2002/03:MJ8  (fp)\r\nyrkande  1,  2002/03:MJ10  (kd)  yrkandena 9 och 25,\r\n2002/03:MJ11  (mp)  yrkande  1,  2002/03:U239   (kd)\r\nyrkande    3,    2002/03:U263   (mp)   yrkande   10,\r\n2002/03:U310  (mp)   yrkandena   10,   13   och  16,\r\n2002/03:U324  (mp)  yrkande 9 och 2002/03:MJ428  (c)\r\nyrkande 48 lämnas utan åtgärd.\r\n\r\nFörändrade konsumtions- och\r\nproduktionsmönster\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker ett  motionsyrkande  (mp)\r\nom  mål  för  Sverige  i  termer av \"rättvist\r\nmiljöutrymme\", fyra yrkanden  (m,  fp, kd) om\r\nolika  former  och kontroll av märkning  samt\r\nekonomiska styrmedel,  ett  yrkande  (kd)  om\r\nlivscykelanalyser,   ett   yrkande   (v)   om\r\nSveriges      roll      i     den     globala\r\nkemikaliepolitiken samt två  yrkanden (kd) om\r\nmiljöteknik och samarbete med Kina. Utskottet\r\navstyrker vidare ett motionsyrkande  (kd)  om\r\nförbud  mot  HA-oljor  och ett motionsyrkande\r\n(m) om privatbilism.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nRegeringen avser att fortsatt  aktivt verka för, och\r\nvidareutveckla  arbetet  med,  att   uppnå  hållbara\r\nkonsumtions-  och produktionsmönster och  att  bryta\r\nsambanden  mellan  ekonomisk  tillväxt  och  negativ\r\nmiljöpåverkan  för att leva upp till åtagandena från\r\nJohannesburg. Sveriges roll, på nationell nivå och i\r\nEU,  bör  vara att  fortsätta  miljöanpassningen  av\r\nkonsumtion  och  produktion  och att därvid utveckla\r\ngoda       exempel       på      kunskapsuppbyggnad,\r\ninformationsspridning   och    styrmedel   samt   på\r\nsamverkansformer  mellan olika aktörer.  I  relation\r\ntill  utvecklingsländerna   skall  Sverige  särskilt\r\ndelta i tekniksamarbete och annat  erfarenhetsutbyte\r\nsamt    bidra    till    kapacitetsuppbyggnad.     I\r\nutvecklingssamarbetet  skall  alla tre dimensionerna\r\nav hållbar utveckling beaktas,  såväl  ekonomisk som\r\nsocial     och     miljömässig    utveckling,    där\r\nfattigdomsbekämpningen har högsta prioritet.\r\n\r\nRegeringen avser att  vidareutveckla  arbetet  med\r\nden  miljöorienterade  produktpolitiken som omfattar\r\nsåväl styrmedel, verktyg  och  samverkansformer  som\r\nåtgärder    för    att   miljöanpassa   prioriterade\r\nproduktgrupper. Europeiska  kommissionen  kommer som\r\nen följd av det sjätte miljöhandlingsprogrammet  att\r\nta  fram  en  strategi  för  hållbar  användning och\r\nförvaltning   av  resurser  samt  en  strategi   för\r\navfallsåtervinning.  Sverige kommer att delta aktivt\r\nför   att  bidra  till  och   påverka   dessa   båda\r\nstrategier. Inom EU har de senaste åren beslutats om\r\ndirektiv  för  deponering  respektive förbränning av\r\navfall  som  kommer att innebära  kraftigt  minskade\r\nutsläpp  från avfallsförbränning  och  att  en  stor\r\nandel av de  svenska  deponierna  kommer att stänga.\r\nArbetet  fortsätter  nu  med att ta fram  gemensamma\r\nmottagningskriterier för avfall som skall deponeras.\r\nEuropeiska kommissionen kommer  att  under  år  2003\r\npresentera     ett    meddelande    om    integrerad\r\nproduktpolitik,  IPP.  Sverige bidrar i utvecklingen\r\nav IPP genom att bl.a. bistå Europeiska kommissionen\r\nmed underlag och att samverka med andra länder i ett\r\neuropeiskt  IPP-nätverk.   I  sin  skrivelse  om  en\r\nmiljöorienterad produktpolitik  anger regeringen att\r\nman  avser  att  arbeta  för  att få till  stånd  en\r\nmiljöorienterad produktpolitik på global nivå.\r\nVid världstoppmötet beslutades  att  till  år 2020\r\nskall  produktion och användning av kemikalier  inte\r\nleda  till   negativa   miljö-   och  hälsoeffekter.\r\nGenomförandeplanen  anger att detta  skall  ske  med\r\nhjälp av vetenskapligt baserad riskbedömning och med\r\nbeaktande   av   försiktighetsprincipen.    Sveriges\r\ntillämpning   av   försiktighetsprincipen   och  mer\r\nlångtgående  generationsmål  för  kemikalier  ligger\r\nfast.     Viktiga     delar     i     den    globala\r\nkemikaliestrategin,  som  skall finnas på  plats  år\r\n2005,  bör bl.a. vara producentansvaret,  industrins\r\nansvar  att   ta  fram  information  om  kemikaliers\r\negenskaper,  riskbegränsningsåtgärder  för  särskilt\r\nfarliga kemikalier,  framtagande  och information om\r\nalternativ    till   farliga   kemikalier,    stärkt\r\nsamordning      mellan       sekretariaten       för\r\nkemikaliekonventionerna  och  kapacitetsuppbyggnad i\r\nutvecklingsländerna. Det är dessutom viktigt att den\r\nglobala kemikaliestrategin omfattar  omhändertagande\r\nav det farliga avfallet.\r\nRegeringen  avser att vara än mer drivande  i  att\r\nskapa   kontaktytor    mellan   forskare,   företag,\r\nmyndigheter   och   institutioner   verksamma   inom\r\nmiljöteknikområdet i avsikt att skynda på utveckling\r\noch introduktion av teknik  och  kunnande som tjänar\r\nmiljön och bidrar till ett hållbart  samhälle, såväl\r\npå den svenska som på mindre utvecklade marknader. I\r\nanslutning   till   världstoppmötet  i  Johannesburg\r\npresenterade  regeringen   ett   samarbete  med  den\r\nkinesiska  miljömyndigheten (SEPIA)  kring  hållbara\r\nstäder. Målet  är  att  en  längre tids utbyte skall\r\npågå mellan Sverige och Kina  kring  policy,  teknik\r\noch  kunnande för att man i Kina skall kunna hantera\r\nurbanisering  och  den  press  på  miljön  som denna\r\nmedför.  Regeringen  har  sedan  ett par år tillbaka\r\nockså ett samarbete med Thailand och  andra länder i\r\nSydostasien  kring  miljökrav  på  produkter.   Inom\r\nRegeringskansliet  diskuteras fortsatta insatser för\r\natt stödja producenter  från  dessa  länder  i deras\r\nmiljöarbete  och därmed underlätta för dessa företag\r\natt kunna exportera till EU.\r\nKonsumenterna måste med hjälp av olika verktyg ges\r\nförutsättningar att kunna agera miljöanpassat. Detta\r\nslås också fast  i regeringens skrivelse Utvärdering\r\nav    miljömålet    i    konsumentpolitiken    (skr.\r\n2002/03:31). Miljömärkningen  är  i detta sammanhang\r\nett viktigt verktyg genom att den ger  konsumenterna\r\nmöjlighet  att  aktivt  välja  ett ur miljöhänseende\r\nbättre  alternativ.  Detta  kan  i sin  tur  påverka\r\nproduktutvecklingen i en mer miljöanpassad riktning.\r\nEtisk  märkning ger konsumenter som  vill  göra  val\r\nutifrån  etiska  aspekter möjlighet att göra det. En\r\nökad spridning av  den  etiska märkningen är ett mål\r\nsom  ligger  i  linje  med  regeringens   nationella\r\nstrategi för hållbar utveckling. Konsumentpolitikens\r\nmål  om hållbara konsumtions- och produktionsmönster\r\ninnefattar  utöver  den  ekologiska dimensionen även\r\nden sociala och den ekonomiska dimensionen.\r\nEn av de stora utmaningarna  för  framtiden är att\r\nbegränsa  trafikens  utsläpp  av koldioxid.  Lokalt,\r\nsärskilt i större städer och stadsregioner,  är  det\r\nav  både  miljö-  och  hälsoskäl också angeläget att\r\nåtgärda utsläppen av kväveoxider  och partiklar. Det\r\nfinns  en  stor potential i energieffektiviseringar.\r\nPå längre sikt  behöver dock ny teknik introduceras.\r\nFör  att  stimulera   en  fortsatt  introduktion  av\r\nalternativa drivmedel har  regeringen  tagit fram en\r\nsärskild   skattestrategi   som   bl.a.   innehåller\r\nskattelättnader   för  koldioxidneutrala  drivmedel.\r\nTotalt avsätts 900  miljoner  kronor  per år fr.o.m.\r\n2003.  En kraftansträngning krävs nu för  att  vända\r\nutvecklingen  när  det  gäller  utsläpp av koldioxid\r\nfrån transportsektorn inom EU. I  genomförandeplanen\r\nfrån   Johannesburg   åtar   sig  regeringarna   att\r\ngenomföra transportstrategier för hållbar utveckling\r\nsom   bl.a.   leder   till   minskade   utsläpp   av\r\nväxthusgaser.   I   många   utvecklingsländer    ses\r\nförbättrade  transporter  som  viktigt bl.a. för att\r\nfrämja  säkerhet  och  öka  fattigas  tillgång  till\r\nmarknader  och  arbetstillfällen.   Den   förväntade\r\nökningen av bilism bland en framväxande medelklass i\r\nbefolkningstäta   länder  utgör  samtidigt  en  stor\r\nutmaning för världsmiljön.  Det  är  av största vikt\r\natt    teknologi   som   minimerar   utsläppen    av\r\nluftföroreningar  sprids  globalt  i  takt  med  att\r\nvägtransporterna  ökar  i  volym  som resultat av en\r\nekonomisk     utveckling.     För    att    begränsa\r\ntransportsektorns   bidrag  till  klimatförändringar\r\nkrävs  vidare  på alla  nivåer  en  tydlig  politisk\r\nstyrning   som  leder   till   minskade   behov   av\r\nprivatbilism  samtidigt  som  utsläppen av koldioxid\r\nper kilometer reduceras kraftigt.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion 2002/03:MJ11 (mp) anförs i fråga om ändrade\r\nkonsumtions- och produktionsmönster  att  det behövs\r\ntydliga,  mätbara, övergripande och långsiktiga  mål\r\nliksom    uppföljningar     av    användningen    av\r\nnaturresurser. Motionärerna anser att regeringen bör\r\nge Naturvårdsverket och Statistiska  centralbyrån  i\r\nuppdrag  att  i  samråd  med andra formulera mål för\r\nSverige   i   termer  av  \"rättvist   miljöutrymme\".\r\nMyndigheterna bör  också ges i uppdrag att fortsätta\r\nutvecklandet  av  indikatorer  för  att  fortlöpande\r\nkunna mäta användningen  av  miljöutrymmet  i  olika\r\navseenden (yrkande 2).\r\n\r\nEnligt motion 2002/03:K432 (fp) yrkande 17 är  det\r\nav  större  vikt  än  någonsin  att EU tar ett såväl\r\nglobalt som lokalt initiativ på miljöområdet  för en\r\nbättre  och  effektivare  miljöpolitik. Det är också\r\nnödvändigt  att  bl.a.  utveckla   ett   system  för\r\nkontroll  av märkningen för att konsumenterna  skall\r\nkunna vara  säkra  på att få korrekt information. EU\r\nbör     därför     införa     en     basnivå     för\r\nlivsmedelssäkerheten.  I  motion   2002/03:MJ8  (fp)\r\nyrkande  2 framhålls att kunniga och  välinformerade\r\nkonsumenter  är  en  nyckelfaktor  för  att uppnå en\r\nhållbar    konsumtion   i   Johannesburgsdokumentets\r\nmening.  Det   grundläggande   kravet  är  dock  att\r\nkonsumenten  inte  vilseleds beträffande  produktens\r\neller  tjänstens  innehåll  och  funktioner.  Enligt\r\nmotion 2002/03:MJ9  (m)  finns vissa problem när det\r\ngäller s.k. etisk märkning,  vilken  påstås  ligga i\r\nlinje   med   regeringens  nationella  strategi  för\r\nhållbar  utveckling.  I  likhet  med  märkningen  av\r\nekologiska   jordbruksprodukter  rymmer  den  etiska\r\nmärkningen risker.  En  sådan risk är att produktion\r\nsom får den etiska stämpeln  inte  utsätts  för  den\r\nviktiga globala konkurrensen (yrkande 6).\r\nEnligt  motion  2002/03:MJ10  (kd) bör arbetet med\r\nmiljömärkning  av trädgårdsredskap,  arbetsmaskiner,\r\nmotorer och andra  miljöpåverkande  utrustningar och\r\nprodukter  intensifieras.  Regeringen  bör   snarast\r\nåterkomma   till   riksdagen   med  förslag  på  hur\r\nekonomiska styrmedel kan användas  i  syfte  att öka\r\nden  miljömärkta andelen av sådana maskiner. Förslag\r\npå sådana styrmedel är att biodrivmedel befrias från\r\nkoldioxid- och energiskatt (yrkande 15).\r\nI motion  2002/03:MJ10  (kd) yrkas att det avsätts\r\nstörre resurser till livscykelanalyser  som  innebär\r\ntotala      beräkningar     av     utsläpp     under\r\nprodukters/avfalls   hela  livscykel  så  att  dessa\r\nhanteras  på  bästa  sätt.   Syftet   är  att  skapa\r\nresurssnåla  kretslopp  och  bygga  upp en  effektiv\r\navfallshantering   med   väl   utformade  ekonomiska\r\nstyrmedel (yrkande 12).\r\nEnligt  motion  2002/03:U293  (v)  yrkande  1  bör\r\nSverige även fortsättningsvis vara  drivande  i  det\r\ninternationella     arbetet     för     en    global\r\nkemikaliepolitik   som  bidrar  till  att  fasa   ut\r\nkemikalier där vi redan  känner  till  problemen och\r\natt det nyligen aviserade Kemikaliesekretariatet som\r\nregeringen  avser  inrätta  bör kunna ges en  viktig\r\nroll  i  det  arbetet.  I motion  2002/03:MJ10  (kd)\r\nframförs    krav    på    förbud    mot    bromerade\r\nflamskyddsmedel  och HA-oljor och på att  regeringen\r\nsäkerställer att giftiga  ämnen och kemikalier fasas\r\nut ur kretsloppen. Regeringen  bör  också inom ramen\r\nför EU-samarbetet verka för ett sådant förbud i hela\r\nunionen (yrkande 10).\r\nUtveckling  och  export av miljöteknik  är  enligt\r\nmotion 2002/03:MJ10  (kd)  angeläget,  men det är av\r\nstor vikt att ett centrum i enlighet med regeringens\r\nförslag     för     främjande     av     innovation,\r\nkommersialisering och export av miljöteknik  får  en\r\nunderstödjande  och samordnande roll som inte kväver\r\nde initiativ och  det innovationsarbete som finns på\r\nuniversitet/högskolor  och  i privat sektor (yrkande\r\n13).   Vidare  framhålls  att  regeringen   i   sitt\r\nmiljötekniksamarbete  med  Kina  också  måste  kräva\r\nförbättringar   av   mänskliga  rättigheter  i  Kina\r\n(yrkande 14).\r\nI  motion  2002/03:MJ9   (m)  yrkande  9  avfärdas\r\nskrivelsen i den delen som avser  en tydlig politisk\r\nstyrning   som   leder   till   minskade  behov   av\r\nprivatbilism  eftersom  det  inte  finns  något  som\r\nhindrar  att  många  fler  människor  på   vår  jord\r\nunderlättar  sina  liv  genom att äga en bil. Enligt\r\nmotionärerna bör man hellre  stimulera användning av\r\nbefintlig   effektiv   energiteknik    och    främja\r\nintroduktionen   av  ny  teknik  för  att  komma  åt\r\nproblematiken kring koldioxidutsläpp.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nAv  genomförandeplanen  antagen  av  världstoppmötet\r\nframgår  att det krävs genomgripande förändringar av\r\nhur samhällen  producerar  och  konsumerar  för  att\r\nuppnå  en global hållbar utveckling. Det konstateras\r\natt alla länder bör främja hållbara konsumtions- och\r\nproduktionsmönster  i  en  process där de utvecklade\r\nländerna  går  i  täten och alla  länder  gynnas.  I\r\nplanen anges ett antal  insatser  som  krävs för att\r\nuppnå   detta.  Bland  annat  nämns  främjandet   av\r\nutvecklingen  av  ett  tioårigt  ramverk för program\r\ntill  stöd  för regionala och nationella  initiativ.\r\nProgrammen  skall  påskynda  omställningen  till  en\r\nhållbar konsumtion  och  produktion.  Enligt  planen\r\nskall    ramverket,    med    hänsynstagande    till\r\nekosystemens  bärkraft,  främja social och ekonomisk\r\nutveckling.  Detta  skall  uppnås   genom   att  man\r\nangriper  och  om  lämpligt  bryter sambanden mellan\r\nekonomisk tillväxt och miljöförstöring  med hjälp av\r\nåtgärder   för   att   göra   resursanvändning   och\r\nproduktionsprocesser  effektivare  och mer hållbara.\r\nVidare  måste  resursförstöring,  föroreningar   och\r\navfall minskas.\r\n\r\nEn  självklar  utgångspunkt  för  diskussionen  om\r\nhållbara   konsumtions-  och  produktionsmönster  är\r\nenligt  utskottets  mening  att  världens  rikedomar\r\nfördelas solidariskt så att alla kan njuta av en god\r\nvälfärd.  I  likhet  med vad som tidigare anförts av\r\nsåväl riksdag som regering  så  anser  utskottet att\r\nansvaret  för  att  förbättra miljön vilar  på  alla\r\ndelar   av   samhället.  Den   offentliga   sektorn,\r\nnäringslivet,  ideella  organisationer  och enskilda\r\nmedborgare måste medverka. En andra utgångspunkt för\r\nhållbar  utveckling är de s.k. globala nyttigheterna\r\n(global public goods), vilka förenklat kan beskrivas\r\nsom olika  internationella  angelägenheter  som inte\r\nlängre  kan  hanteras eller finansieras på nationell\r\nnivå utan kräver utökat samarbete mellan stater. Det\r\när de nyttigheter  som  vi  i  Sverige  i  hög  grad\r\nförknippar  med  det  goda  samhället: hälsa, miljö,\r\nvatten, luft och ett ordnat samhälle.  Vi räknar med\r\natt  det  finns  ett  starkt samhälle som värnar  de\r\nnyttigheterna. I globaliseringens tidevarv har dessa\r\nnyttigheter blivit just globala. Men det finns ingen\r\nansvarstagare, ingen som  värnar  dem  och ingen som\r\ninvesterar i dem. Ur detta perspektiv får förändrade\r\nkonsumtions-    och   produktionsmönster   en   ökad\r\nangelägenhetsgrad.\r\nFör  att  nå  förändringar   i   konsumtions-  och\r\nproduktionsmönster på såväl global och nationell som\r\nregional och lokal nivå anser utskottet  att  det är\r\nav  stor vikt att ett sådant ramverk av program  som\r\ngenomförandeplanen  tar  upp kan komma till stånd så\r\nfort som möjligt. Utskottet delar därvid regeringens\r\nbedömning     att     Sverige     bör      fortsätta\r\nmiljöanpassningen  av konsumtion och produktion  och\r\natt Sverige i det globala perspektivet kan bidra med\r\ngoda  exempel på styrmedel,  kunskapsuppbyggnad  och\r\nsamverkansformer.     Bland    de    åtgärder    som\r\ngenomförandeplanen nämner finns bl.a. att fastställa\r\nsärskilda aktiviteter,  verktyg,  politiska program,\r\nåtgärder        samt        övervaknings-        och\r\nutvärderingsmekanismer,  i  lämpliga fall inbegripet\r\nlivscykelanalyser och nationella indikatorer för att\r\nmäta framsteg. Utskottet konstaterar  att  ett stort\r\nantal    åtgärder    med    den    inriktning    som\r\ngenomförandeplanen anger har beslutats i Sverige och\r\ninom EU. I Sverige har arbetet skett bl.a. genom det\r\nomfattande  svenska  miljömålsarbetet  med de femton\r\nmiljökvalitetsmålen      och      delmålen,      den\r\nmiljöorienterade     produktpolitiken     och    den\r\nredovisning   av   gröna   nyckeltal   som   sker  i\r\nbudgetpropositionerna  som  ett  komplement till  de\r\nekonomiska nyckeltalen. När det gäller  EU kan bl.a.\r\narbetet   med   gemenskapens  strategi  för  hållbar\r\nutveckling, den s.k.  Cardiffprocessen,  och arbetet\r\nmed  den integrerade produktpolitiken (IPP)  nämnas.\r\nMot denna  bakgrund  finner  utskottet, i likhet med\r\nregeringen, att det är angeläget  att  kartlägga vad\r\nsom redan görs och har gjorts i Sverige  och inom EU\r\nsamt vilka ytterligare insatser som krävs  dels  för\r\natt  motsvara  genomförandeplanen,  dels  för att gå\r\nvidare  i  omställningen.  Utskottet finner i  detta\r\nsammanhang att det vore önskvärt  att  resultatet av\r\nkartläggningen  får genomsyra det fortsatta  arbetet\r\nmed hållbar utveckling,  t.ex.  genom att i kommande\r\nförslag belysa på vilket sätt de framlagda förslagen\r\nkompletterar redan befintliga åtgärder och på vilket\r\nsätt de nya förslagen bidrar till att uppfylla målet\r\nmed  hållbara  konsumtions-  och produktionsmönster.\r\nRegeringen  har  aviserat  att den  som  ett  led  i\r\narbetet  för  att  uppnå hållbara  konsumtions-  och\r\nproduktionsmönster  under   våren  2003  kommer  att\r\npresentera  en  proposition  om  ett  giftfritt  och\r\nresurssnålt  samhälle.  Utskottet   förutsätter  att\r\ndenna proposition också kommer att redogöra  för hur\r\nde  föreslagna  åtgärderna förhåller sig till kraven\r\npå  förändrade konsumtions-  och  produktionsmönster\r\nliksom   hur   dessa  åtgärder  förhåller  sig  till\r\ngenomförandeplanen.\r\nBland de genomgripande  förändringar  som krävs av\r\nhur samhället producerar och konsumerar för  att  nå\r\nen  hållbar  utveckling  ingår  arbetet  med  att nå\r\ngiftfria  och resurssnåla kretslopp. Regeringen  har\r\ntagit initiativ till att utveckla en miljöorienterad\r\nproduktpolitik (IPP). IPP innebär en samlad strategi\r\nför miljöanpassning  av produkter och tjänster i ett\r\nlivscykelperspektiv. Strategin  behövs  för  att öka\r\nresurseffektiviteten  och för att minska läckage  av\r\ngifter och näringsämnen.  En produkt påverkar miljön\r\ni olika hög grad under de olika faserna i produktens\r\nlivscykel.   En   produkts  negativa   påverkan   på\r\nmänniskors hälsa och på miljön måste minimeras under\r\nproduktens    hela   livscykel.    Utskottet    vill\r\nunderstryka vikten  av att miljö- och hälsoaspekter,\r\ninklusive    arbetsmiljöaspekter,    integreras    i\r\nlivscykelns alla  led. För att kunna sätta relevanta\r\nmål och för att effektivt  kunna  prioritera  mellan\r\nolika  åtgärder  inom  ramen  för en miljöorienterad\r\nproduktpolitik  krävs  en  ökad  kunskap   om  olika\r\nprodukters  miljöbelastning  under  hela livscykeln.\r\nKravet på ökad kunskap gäller såväl konsumenter  som\r\nproducenter,  och  utskottet vill understryka vikten\r\nav att även spridandet av sådan kunskap skall tas in\r\ni   detta  perspektiv.   Livscykelperspektivet   kan\r\ndessutom vara svårt att tillämpa för vissa produkter\r\ndå delkomponenter köps och säljs av en rad aktörer i\r\nandra delar av världen. Livscykeln kan i sådana fall\r\nbli lång  och  svår  att  överblicka. Kravet på ökad\r\nkunskap  blir  i  detta  sammanhang   ännu   större.\r\nSammanfattningsvis   anser   utskottet  att  det  är\r\nnödvändigt  att  använda  livscykelperspektivet   på\r\nprodukter  och  avfall och att fortsätta arbetet med\r\natt utveckla goda  livscykelanalyser. Utskottet vill\r\ni  sammanhanget  också   betona   att   den  globala\r\nkonkurrensen   och   den  ekonomiska  och  politiska\r\nutvecklingen i andra delar  av  världen är avgörande\r\nför  vad  som är möjligt att uppnå  i  Sverige  inom\r\nramen  för  hållbar   utveckling.   Få   varor  både\r\ntillverkas, används och omhändertas inom landet. Den\r\nsvenska  produktionen  och  konsumtionen  är  starkt\r\nintegrerad   med  och  beroende  av  produktion  och\r\nkonsumtion  i  andra   länder.   Globaliseringen  av\r\nekonomin   medför   att   handeln  med  varor   över\r\nnationsgränserna intensifieras  och  med  denna även\r\nden diffusa spridningen av föroreningar via varorna.\r\nDärför   är   en  internationell  samverkan  absolut\r\nnödvändig för att  inte  skapa nya handelshinder och\r\nminskad  konkurrens.  EU:s inre  marknadsregler  och\r\ninternationella produkt-  och  materialstandarder är\r\nhär  viktiga  utgångspunkter.  Genom  att  integrera\r\nmiljöhänsyn och sociala aspekter  i  den politik som\r\nrör  den  inre  marknadens  funktion  kan  den  inre\r\nmarknaden   vara   ett  instrument  för  en  hållbar\r\nutveckling. Huvudinriktningen  bör  därför  vara att\r\nfortsätta   att   sträva  efter  en  internationell,\r\nmiljöorienterad  produktpolitik   i   syfte  att  nå\r\nenhetliga  regler  och  de  gemensamma åtgärder  som\r\nbehöver  vidtas  för  att minska  produkters  totala\r\nmiljöpåverkan.\r\nI livscykelperspektivet  spelar  också  avfall  en\r\nstor roll. Ett av avfallspolitikens övergripande mål\r\när att minska avfallets farlighet. Detta förutsätter\r\natt  de  farliga  materialen  kan  sorteras  ut  och\r\nomhändertas   på   ett   miljöriktigt  sätt.  I  dag\r\nåteranvänds eller återvinns  endast  en liten del av\r\nkonsumtionsavfallet. En stor del av det avfall som i\r\ndag  deponeras  kan  med  fördel  återvinnas   eller\r\nbehandlas  på  ett  miljömässigt  bättre sätt. Varje\r\navfallsslag  bör  behandlas utifrån dess  inneboende\r\negenskaper  och  användningsmöjligheter.  Genom  att\r\näven fortsättningsvis  skapa  tydliga spelregler och\r\nförutsättningar för såväl avfallsaktörerna  som  den\r\nenskilda individen underlättas deras möjligheter att\r\nbedriva ett aktivt miljöarbete. Som tidigare anförts\r\navser  regeringen att under våren 2003 presentera en\r\nproposition   om   ett   giftfritt  och  resurssnålt\r\nsamhälle  i vilken avfallsproblematiken  kommer  att\r\nbelysas vidare.  Propositionen  kommer att behandlas\r\nav riksdagen under hösten 2003.\r\nI samband med livscykelperspektivet vill utskottet\r\näven  fästa  uppmärksamhet på kemikalier  och  deras\r\nanvändning. Av  genomförandeplanen framgår att andra\r\nåtgärder  är  att  utforma   en   produktions-   och\r\nkonsumtionspolitik  för  att förbättra produkter och\r\ntjänster och samtidigt minska  inverkan på miljö och\r\nhälsa,  i lämpliga fall med hjälp  av  vetenskapligt\r\nbaserade   metoder.  Utskottet  kan  konstatera  att\r\nkemikalier spelar  en  viktig roll i dagens samhälle\r\noch   att   kemiska  produkter   används   i   många\r\nsammanhang. Samtidigt  som kemikalierna har bidragit\r\ntill vårt välstånd har de  också  vållat  hälso- och\r\nmiljömässiga problem. En volymmässigt stor  andel av\r\nde  kemiska  ämnen  som  hanteras  i  samhället  har\r\nfarliga  egenskaper  i  något avseende. Människa och\r\nmiljö  kan  exponeras  för dessa  ämnen  när  ämnena\r\nanvänds i kemiska produkter  eller  genom att ämnena\r\nläcker ut från varor, vilket kan leda  till skadliga\r\nhälso-  eller  miljöeffekter.  Sådana  effekter  kan\r\nuppstå som ett resultat av exponering av ett enskilt\r\nämne. Det sker också en kontinuerlig exponering  för\r\nett   stort   antal   ämnen   i   låga   doser,  där\r\norsakssambanden  mellan  exponering  och  effekt  är\r\nsvårare  att  klarlägga.  Kunskapsbristen om kemiska\r\nämnens hälso- och miljöegenskaper är i dag betydande\r\nbeträffande det stora antal  kemiska ämnen som finns\r\npå marknaden. Ämnen med farliga  egenskaper kan vara\r\navsiktligt  tillverkade  men  de kan  även  uppkomma\r\noavsiktligt, t.ex. som ett resultat  av  nedbrytning\r\nav andra ämnen eller i samband med industriprocesser\r\neller   förbränning.   Kunskaperna   om  oavsiktligt\r\nbildade  ämnen är ännu mindre än kunskaperna  om  de\r\navsiktligt  bildade.  Det  är  över huvud taget till\r\nstor  del  okänt  vilka  de  ämnen  är   som  bildas\r\noavsiktligt vid t.ex. förbränning. Riksdag såväl som\r\nregering  har  vid  flera  tillfällen anfört att  en\r\nsnabb  lösning  på  detta  kunskapsproblem   är   en\r\nförutsättning för att målet Giftfri miljö som är ett\r\nled  i  att nå en hållbar utveckling skall kunna nås\r\ninom en generation.  Ämnen  med vissa egenskaper kan\r\nge upphov till särskilt stora  problem.  Det handlar\r\nom ämnen med allvarliga hälsoeffekter som exempelvis\r\ncancerframkallande                    (cancerogena),\r\narvsmassepåverkande          (mutagena)          och\r\nfortplantningsstörande   (reprotoxiska)  ämnen.  Det\r\nhandlar också om ämnen som har sådana egenskaper att\r\nde blir kvar i miljön under  lång  tid. Ämnen som är\r\nlånglivade  (persistenta)  och  som  samtidigt   kan\r\nansamlas  (bioackumuleras)  i levande organismer kan\r\nge upphov till problem under  lång  tid.  Den  långa\r\nbromssträcka  som behövs för att få ned halterna  av\r\nsådana  långlivade   ämnen   i   miljön  kräver  ett\r\nspeciellt  förhållningssätt,  oavsett   om  man  har\r\nkunskap  om  deras giftighet eller inte. Det  behövs\r\ndärför  kraftfulla   åtgärder  mot  användningen  av\r\nsamtliga hälso- och miljöfarliga  ämnen.  I dag sker\r\nen     omfattande     handel    med    varor    över\r\nnationsgränserna.  De  varor   och   kemikalier  som\r\nanvänds   i   Sverige  är  till  övervägande   delen\r\ntillverkade eller  framställda  i  något annat land.\r\nDärför   är   det   viktigt   för  Sverige  att   på\r\ninternationell   och  europeisk  nivå   aktivt   och\r\nkraftfullt verka för  att  farliga  ämnen  fasas ut.\r\nGenom   att   arbeta   för   en  omställning  i  mer\r\nmiljöanpassad riktning inom hela  unionen  kan också\r\nutsläppen  av  farliga  ämnen  till  luft och vatten\r\nbegränsas.  Därmed  minskas risken för spridning  av\r\nfarliga ämnen till Sverige  via luft och vatten. Det\r\när också viktigt att EU:s regelsystem används på ett\r\noptimalt  sätt.  Europeiska  kommissionen  förväntas\r\nunder  våren  2003  lägga  fram  förslag  till  EU:s\r\nkemikalielagstiftning.   I  detta  sammanhang   vill\r\nutskottet betona vikten av  att  Sverige  fortsätter\r\natt    vara    pådrivande   i   arbetet   med   EU:s\r\nkemikalielagstiftning   så   att  den  utvidgas  och\r\nställer  krav  på  att industrin  skall  känna  till\r\negenskaperna hos de  kemiska  ämnen som marknadsförs\r\n(jfr   bet.   2000/01:MJU15).  Sverige   bör   också\r\nfortsätta       att       aktivt       delta       i\r\nkemikaliesäkerhetsarbetet inom andra internationella\r\norganisationer  och  aktivt verka  för  den  globala\r\nkemikaliepolitiken.\r\nEtt annat led för att främja hållbara konsumtions-\r\noch produktionsmönster  är enligt genomförandeplanen\r\natt  i  lämpliga  fall  och  på  frivillig  grundval\r\nutveckla   och   införa   effektiva,   transparenta,\r\nkontrollerbara,    icke-vilseledande    och    icke-\r\ndiskriminerande verktyg  för konsumentupplysning för\r\natt  ge  information  och ökad  kunskap  om  hållbar\r\nkonsumtion och produktion, bl.a. om aspekter som rör\r\nmänniskors hälsa och säkerhet.  Under  senare år har\r\ndet vuxit fram ett antal märkningssystem  som syftar\r\ntill  att  visa  att  vissa produkter eller tjänster\r\nuppfyller särskilda kriterier, exempelvis vad gäller\r\nmiljöbelastning eller produktionsförhållanden. På så\r\nsätt  ges konsumenten en  möjlighet  att  genom  ett\r\naktivt   val   av  produkt  eller  tjänst  göra  ett\r\nställningstagande, exempelvis i en viss etisk fråga.\r\nDetta  anser  utskottet   är   ett   viktigt  led  i\r\nhållbarhetsarbetet.  Som  exempel på sådan  märkning\r\nkan   nämnas  frivillig  rättvisemärkning,   positiv\r\nmiljömärkning och jämställdhetsmärkning.\r\nNär det  gäller  miljöteknik  så  delar  utskottet\r\nregeringens syn att det finns stora miljövinster att\r\nhämta    i    användningen   av   teknik   med   hög\r\nmiljöprestanda.  Utskottet  anser att det är av stor\r\nvikt att erfarenheter och kunskap  inom  de  områden\r\ndär svensk teknik och svenskt kunnande ligger  långt\r\nfram  i  internationella  jämförelser tas till vara.\r\nUtskottet   ser  därför  positivt   på   regeringens\r\nambitioner att  vara  än  mer  drivande  i att skapa\r\nkontaktytor  mellan  forskare,  företag, myndigheter\r\noch institutioner verksamma inom miljöteknikområdet.\r\nHärigenom kan utveckling och introduktion  av teknik\r\noch  kunnande som tjänar miljön och bidrar till  ett\r\nhållbart  samhälle,  såväl  på  den  svenska  som på\r\nmindre  utvecklade  marknader,  påskyndas. Utskottet\r\nser  också  positivt  på  det utvecklade  samarbetet\r\nkring policy, teknik och kunnande mellan Sverige och\r\nett  antal  länder  i  Asien  kring   miljökrav   på\r\nprodukter.  Utskottet  anser  att  det  är  av  stor\r\nbetydelse  att producenterna i dessa länder får stöd\r\ni  sitt  miljöarbete.   Samtidigt  måste  kraven  på\r\nmänskliga  rättigheter  tillgodoses.   Sverige   ser\r\nallvarligt   på   situationen   när  det  gäller  de\r\nmänskliga  rättigheterna  i  Kina  och   kommer  att\r\nfortsätta  att  på  hög  nivå  och  vid  varje givet\r\ntillfälle uppmana Kinas regering att upphöra  med de\r\nkränkningar  som  rapporteras. Utskottet konstaterar\r\natt  Sverige  har klargjort  att  det  ser  det  som\r\nangeläget  att  omvärlden   verkar   för   att  Kina\r\ninkorporerar    internationella   normer   och   som\r\nansvarstagande part  engageras i det globala arbetet\r\nför  fred och säkerhet,  respekt  för  de  mänskliga\r\nrättigheterna,  demokrati och frihandel. En politisk\r\ndialog med Kina är  ett  viktigt  medel  att  främja\r\ndenna  integrering.  Den balans som eftersträvas  är\r\natt kombinera en kraftfull  kritik  mot  övergreppen\r\nmed  en  påverkan  också genom dialog och samarbete.\r\nUtskottet  understryker   att  det  är  viktigt  att\r\nSverige  klart  och  tydligt  tar  avstånd  från  de\r\növergrepp som äger rum i Kina.\r\nMed det anförda föreslår utskottet  att motionerna\r\n2002/03:MJ8   (fp)   yrkande   2,  2002/03:MJ9   (m)\r\nyrkandena  6  och  9,  2002/03:MJ10  (kd)  yrkandena\r\n12-15,  2002/03:MJ11 (mp)  yrkande  2,  2002/03:K432\r\n(fp) yrkande  17  och  2002/03:U293  (v)  yrkande  1\r\nlämnas utan vidare åtgärd. Utskottet föreslår vidare\r\natt  motion 2002/03:MJ10 (kd) yrkande 10 lämnas utan\r\nvidare  åtgärd  dels mot bakgrund av vad som anförts\r\novan, dels med hänvisning  till pågående arbete inom\r\nRegeringskansliet      och      till     den      av\r\nKemikalieinspektionen   i   mars   2003   redovisade\r\nutredningen om förbud mot HA-oljor.\r\n\r\nStöd till fattigdomsbekämpning\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker två motionsyrkanden  (kd)\r\nom     internationell     solidaritet     och\r\nenprocentsmålet,  tre yrkanden (m, fp, kd) om\r\ndemokrati,    mänskliga    rättigheter    och\r\njämställdhet, ett  yrkande  (m) om samarbetet\r\nmellan  staten och frivilligorganisationerna,\r\nett  yrkande   (kd)   om  EG:s  bistånd,  två\r\nyrkanden  (kd, mp) om globala  miljöinsatser,\r\ntvå   yrkanden   (c)   om   landsbygds-   och\r\njordbruksutveckling samt fem yrkanden (m, fp,\r\nkd,  c,  mp)  om  skuldavskrivningar.  Vidare\r\navstyrker  utskottet två motionsyrkanden (kd)\r\nom utsatta barn, ungdomar och flyktingar.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nI skrivelsen  betonas  att  fattigdom  finns  i alla\r\ndelar  av världen. Regeringen anser att det för  att\r\nbekämpa  fattigdom krävs strategier inriktade på att\r\nskapa ökade  möjligheter för individer, stärka deras\r\nmakt över sitt eget liv och ge dem ökad trygghet och\r\nsäkerhet. Det  faktum  att sårbarhet, maktlöshet och\r\nbrist på möjligheter i högsta  grad  är  ålders- och\r\ngenusrelaterade  skall  beaktas.  I  Sverige och  EU\r\nfinns,  trots  en  utbredd  välfärd,  alltför  många\r\nutsatta grupper och individer. Sverige  bidrar  till\r\nfattigdomsbekämpning  i  omvärlden  både genom Sidas\r\nbilaterala    arbete    och    i    samverkan    med\r\ninternationella     och    multilaterala    aktörer.\r\nRegeringen framhåller  att  det ytterst är en global\r\nutmaning att utrota fattigdomen.\r\n\r\nSverige har åtagit sig att  genom samverkan mellan\r\nolika  politikområden  bidra till  genomförandet  av\r\nFN:s   åtta   s.k.   millennieutvecklingsmål.    Det\r\növergripande millenniemålet är att fram till år 2015\r\nhalvera  den  andel  människor  som  lever i absolut\r\nfattigdom  och  hunger.  Övriga  mål rör utbildning,\r\njämställdhet,   hälsa,  miljö  och  partnerskap.   I\r\nJohannesburg  kompletterades   utvecklingsmålen  med\r\nytterligare  mål  som bl.a. rör sanitet,  integrerad\r\nvattenförsörjning,  biologisk  mångfald,  kemikalier\r\noch  fiske.  Målen  är  globala  åtaganden, och  den\r\nsvenska  politiken  för  global  utveckling  är  ett\r\nbidrag till deras uppfyllelse. Regeringen  anser att\r\ndet  är  möjligt att uppnå millennieutvecklingsmålen\r\näven om tidsplanen  för  vissa  mål  troligtvis inte\r\nkommer att hålla.\r\nI   skrivelsen   framhåller   regeringen  att   en\r\ngrundläggande   förutsättning   för  utveckling   är\r\nbevarande och hållbart utnyttjande av naturresurser.\r\nI ansträngningarna att bekämpa fattigdomen  utgör de\r\nbiologiska  resurserna,  i  synnerhet  de  genetiska\r\nresurserna, en potentiell ekonomiskt viktig tillgång\r\ni många utvecklingsländer. Regeringen kommer  därför\r\natt  främja  u-ländernas  möjlighet  att  tillvarata\r\ndessa  resurser på bästa sätt för att åstadkomma  en\r\ndiversifiering av inhemsk produktion och företagande\r\ni kombination med ökade exportinkomster.\r\nI genomförandeplanen  från  världstoppmötet  anges\r\natt  ohållbara  skuldbördor för fattiga länder skall\r\nminska.   Regeringen    anför   i   skrivelsen   att\r\nutgångspunkten för svensk skuldpolitik har varit att\r\nlämna stöd till fattiga och  skuldtyngda  länder som\r\nbedriver  en  sund  ekonomisk  politik med en tydlig\r\ninriktning på fattigdomsbekämpning. Det övergripande\r\nansvaret  för  landets utveckling  vilar  därmed  på\r\nlandet självt. Den  svenska skuldpolitiken visavi de\r\nfattiga länderna syftar  till  att stödja länderna i\r\nderas eget arbete att nå en hanterlig skuldbörda och\r\ndärigenom  förbättra landets möjlighet  att  bekämpa\r\nfattigdom. En  grundläggande förutsättning för detta\r\när   att   orsaken   till    landets    ursprungliga\r\nskuldsituation åtgärdas.\r\nRegeringen framhåller vidare i skrivelsen  att den\r\nsvenska välfärdspolitikens främsta uppgift är att ge\r\nmänniskor trygghet och möjlighet till utveckling.  I\r\ngenomförandeplanen  från  världstoppmötet  har  alla\r\nregeringar   åtagit   sig  att  utveckla  nationella\r\nprogram  för  att  stärka   människor  som  lever  i\r\nfattigdom och deras organisationer.\r\nI    skrivelsen    redovisar   regeringen    olika\r\naktiviteter som syftar  till  att  öka välfärden för\r\nutsatta och sårbara människor i Sverige.  Regeringen\r\nhänvisar     bl.a.     till     sitt     mål     att\r\nsocialbidragsberoendet skall halveras under perioden\r\n1999  till  2004.  Regeringen har också uppdragit åt\r\nSocialstyrelsen  att   utarbeta   en   strategi  för\r\nnationellt   stöd  till  kunskapsutvecklingen   inom\r\nsocialtjänsten.  Ett  omfattande  arbete pågår också\r\nkring    välfärdspolitikens   förutsättningar    och\r\nframtida   utmaningar.    Ytterligare   exempel   på\r\nregeringens och riksdagens  åtgärder är den från den\r\n1     januari     2003     gällande     lagen     om\r\näldreförsörjningsstöd. I skrivelsen redovisas  också\r\ninsatser  till  stöd för prostituerade att förbättra\r\nsina   möjligheter    och   motivation   att   lämna\r\nprostitutionen samt insatser på bred front att komma\r\ntill  rätta  med  de värderingar  som  tillåter  att\r\nmänniskor reduceras till handelsvaror.\r\nI skrivelsen lyfter  regeringen  också  fram  EU:s\r\narbete mot social utslagning. Samtliga medlemsstater\r\ninom   EU   utarbetade  under  våren  2001  tvååriga\r\nnationella  genomförandeplaner   för   att   bekämpa\r\nfattigdom och social utslagning.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nStödet  för  fattigdomsbekämpningen inom det svenska\r\nutvecklingssamarbetet    uppmärksammas    i    flera\r\nmotioner.\r\n\r\nI  motion  2002/03:MJ10 (kd) yrkande 3 betonas den\r\ninternationella solidariteten. Ett problem med många\r\nländers biståndsintentioner, enligt motionen, är att\r\nde ofta inte bygger  på  motsvarande  ambitioner vad\r\ngäller   nivån   på  biståndsanslagen.  I  motionens\r\nyrkande  4  anför motionärerna  att  det  är  mycket\r\nviktigt att Sverige  fortsätter  att föregå med gott\r\nexempel   och   avsätta  en  vid  en  internationell\r\njämförelse hög anslagspost  för  det internationella\r\nbiståndet.   Regeringen   måste   därför    påskynda\r\nåtergången  till  enprocentsmålet.  Samtidigt  anser\r\nmotionärerna att det är en absolut nödvändighet  för\r\nutvecklingssamarbetet  att hela biståndet genomsyras\r\nav  mänskliga rättigheter  samt  att  specifika  MR-\r\nprojekt   prioriteras  (yrkande  6).  Demokrati  och\r\nmänskliga   rättigheter    uppmärksammas   också   i\r\nmoderaternas motion 2002/03:MJ9  (m)  yrkande 4 vari\r\nhävdas  att  Sverige  och  EU i de u-länder  där  så\r\nbehövs bör verka för ett system  för  att  garantera\r\nmänskliga    rättigheter   och   demokrati.   Enligt\r\nmotionärerna beror fattigdomen i allmänhet på att de\r\nfattiga  ländernas   regeringar   inte   respekterar\r\nvälståndets verktyg till vilka mänskliga rättigheter\r\noch  demokrati  måste  räknas.  Folkpartiet anser  i\r\nmotion   2002/03:MJ8   (fp)   yrkande  7   att   ett\r\njämställdhetsperspektiv bör föras  in  i planeringen\r\nav alla biståndsinsatser för att projekt och program\r\nskall komma kvinnor och män till del i lika hög grad\r\noch jämna ut existerande skevheter och orättvisor.\r\nI  två motioner önskas förbättringar i  biståndet.\r\nEnligt   motion   2002/03:MJ9   (m)  yrkande  5  bör\r\nsamarbete          mellan         staten         och\r\nfrivillighetsorganisationer   förbättras.  I  motion\r\n2002/03:MJ10  (kd)  yrkande  5 uttrycks  kritik  mot\r\nSveriges agerande i EU, där motionärerna  anser  att\r\nregeringen  inte  tillräckligt  har drivit på EU för\r\natt förbättra biståndet och göra det mer effektivt.\r\nI  motion  2002/03:U313  (c)  yrkandena  3  och  4\r\nuppmärksammas landsbygds- och jordbruksutvecklingens\r\nbetydelse   för   en   framgångsrik  bekämpning   av\r\nfattigdomen.      Motionärerna       anser       att\r\njordbrukssektorns  tillväxt spelar en nyckelroll för\r\natt   öka   fattiga  människors   inkomster,   genom\r\narbetstillfällen inom jordbruket och genom att bidra\r\ntill arbetstillfällen inom andra sektorer.\r\nTvå  motionsyrkanden  berör  Globala  miljöfonden,\r\nGlobal  Environment   Facility   (GEF).   I   motion\r\n2002/03:U310  (mp)  yrkande  12 argumenteras för att\r\nSverige skall verka för att GEF  får ökade resurser.\r\nSkälet  för detta är att miljöfondens  arbete  anses\r\nvara   en   positiv   innovativ   form   av   global\r\nmiljöstyrning  och  anses  ha  en strategiskt viktig\r\nfunktion för att motverka klimatförändringar, skydda\r\nden biologiska mångfalden och utveckla teknik som är\r\nbättre   för  miljön.  Motionärerna   bakom   motion\r\n2002/03:U239  (kd)  yrkande  2 anser att Sverige bör\r\nvara     pådrivande     i    att    utveckla     nya\r\nfinansieringsmekanismer för  globala  miljöinsatser,\r\neftersom  privata  investeringar  i  dag är  väldigt\r\nkoncentrerade till ett begränsat antal u-länder.\r\nEtt flertal motionsyrkanden uppmärksammar  behovet\r\nav skuldavskrivningar. I motionerna 2002/03:MJ7  (c)\r\nyrkande  8 och 2002/03:MJ8 (fp) yrkande 5 framhåller\r\nmotionärerna att skuldavskrivningar skall kombineras\r\nmed demokratiska  och  ekonomiska  reformer och kamp\r\nmot  korruptionen. Också motionärerna  bakom  motion\r\n2002/03:MJ9  (m)  yrkande  8 anser att Sverige måste\r\nvisa  större  beredvillighet till  skuldavskrivning,\r\nmen koppla den samman med stränga krav. I annat fall\r\nkommer  avskrivningarna  att  motverka  sitt  syfte.\r\nMotionärerna  anser att kraven är fyra till antalet:\r\ningen   ny  upplåning,   ingen   korruption,   inget\r\nvanstyre,  ingen  användning  i krig. Dessutom måste\r\nskuldavskrivningen  komma  fattiga   människor  till\r\ngodo.  I motion 2002/03:MJ10 (kd) yrkande  8  anförs\r\natt det  som  åstadkommits hittills på Världsbankens\r\noch Internationella  valutafondens initiativ inte är\r\ntillräckligt och att Sverige skall vara ett föredöme\r\ni det internationella samfundet och leda den globala\r\nopinionen  för  skuldavskrivningar.   Enligt  motion\r\n2002/03:U310 (mp) yrkande 14 bör Sverige  arbeta för\r\nen   allmän   avskrivning   av  utvecklingsländernas\r\noffentliga  skulder  till  staten,   Internationella\r\nvalutafonden och Världsbanken.\r\nI  motion  2002/03:MJ10 (kd) yrkande 16  framhålls\r\nbehovet av stöd  till utsatta och sårbara människor,\r\nsåsom flyktingar.  Motionärerna  anser  att  det  är\r\nmycket  viktigt  att  det skapas minimikriterier för\r\nasylprövning   och   invandringspolitik   inom   EU.\r\nMinimikriterierna måste  läggas  på en högre nivå än\r\nvad  som  hittills  diskuterats  och de  kan  heller\r\naldrig accepteras om de inte tillåter en mer generös\r\nnationell hållning.\r\nBarns  psykosociala  hälsa  behandlas   i   motion\r\n2002/03:MJ10  (kd)  yrkande  17. Enligt motionärerna\r\nkrävs en kraftsamling för att  ta  fram tillräckliga\r\nresurser  i syfte att ge utsatta barn  och  ungdomar\r\ndet stöd och den hjälp de behöver. Inte minst gäller\r\ndetta resurser till de barn- och ungdomspsykiatriska\r\nmottagningarna.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nDet är utskottets  uppfattning  att  Sverige  på ett\r\nkonstruktivt  och  aktivt  sätt  vill bidra till att\r\nbekämpa  fattigdomen i världen. Det  underlättas  av\r\nden breda  enighet som rått alltsedan riksdagen 1962\r\nantog proposition  100 om att det övergripande målet\r\nför Sveriges bistånd är \"att höja de fattiga folkens\r\nlevnadsnivå\". Det finns,  enligt  utskottets mening,\r\ninget   som   talar   för   att  denna  övergripande\r\ninriktning inte kommer att kvarstå  för  det svenska\r\nutvecklingssamarbetet.\r\n\r\nLångsiktigt  måste målet vara att helt och  hållet\r\nutrota fattigdomen i världen. Att utrota fattigdomen\r\när ytterst en global  utmaning.  Världssamfundet har\r\ngenom de konkreta mål som antogs av  FN:s  särskilda\r\nmillennietoppmöte i september 2000 gemensamt  åtagit\r\nsig att andelen människor som lever på mindre än  en\r\ndollar  per  dag skall halveras mellan åren 1990 och\r\n2015.\r\nDet finns många  olika  och skiftande definitioner\r\nav fattigdomsbegreppet. Världsbanken  definierar  en\r\nmycket  fattig person som en människa som har mindre\r\nän  en  dollar   om   dagen   att   leva   på.  FN:s\r\nutvecklingsprogram UNDP har utvecklat ett index  för\r\ngraden   av   fattigdom   som  tar  hänsyn  till  en\r\nsammanvägning  av flera faktorer  som  levnadslängd,\r\nläskunnighet och dräglig levnadsnivå.\r\nFattigdomen   som    begrepp    har   dock   flera\r\ndimensioner. Fattigdom kan beskrivas  som  brister i\r\ntre  viktiga avseenden: brist på möjligheter,  brist\r\npå  förmåga   och  brist  på  säkerhet.  Bristen  på\r\nmöjligheter att  ta sig ur fattigdomen kan handla om\r\navsaknad av inkomst, utbildning, bostad och frånvaro\r\nav  social  service.   Bristerna  handlar  också  om\r\nmaktlöshet och svårigheter att göra sin stämma hörd.\r\nBrist på makt innebär förnedring, inhumant bemötande\r\nsamt utnyttjande från staten  och samhället i stort.\r\nFattiga människors möjligheter  att  agera  som fria\r\nindivider  och  att  delta  i  beslutsprocesser  som\r\npåverkar  deras  liv  beror  ofta på om det i landet\r\nfinns   en  fungerande  demokrati.   Osäkerhet   och\r\nsårbarhet  är  en ytterligare brist som kännetecknar\r\nfattigdom.  Maktmissbruk,   missväxt,   våld,  krig,\r\nväpnade  konflikter,  hyperinflation, jordbävningar,\r\nvalutakriser,  arbetslöshet   och   sjukdomar  utgör\r\nexempel på hot som enskilda individer  skyddas mot i\r\nolika  hög  grad i rika och fattiga länder.  Fattiga\r\nstår i många  fall helt utan ett skydd, eller endast\r\nett rudimentärt  utvecklat  skydd,  i  form  av allt\r\nifrån  fungerande  rättsväsende till hemförsäkringar\r\noch arbetslöshetsunderstöd.\r\nFattigdomen  är  således   orsakad   av   en   rad\r\nekonomiska,  politiska och sociala faktorer som ofta\r\ntenderar  att förstärka  varandra  på  ett  negativt\r\nsätt. Utskottet  anser att 1990-talets toppmöten och\r\nFN-konferenser  har  arbetat  fram  långtgående  och\r\nviktiga förslag för  att  bekämpa  fattigdomens alla\r\ndimensioner.  Om  dessa  förverkligas  finns   stora\r\nmöjligheter till en rättvisare värld.\r\nRiksdagen har tidigare ställt sig bakom sex delmål\r\nför    att    uppnå   det   övergripande   målet   i\r\nutvecklingssamarbetet om att höja de fattiga folkens\r\nlevnadsnivå.  De   sex   delmålen  för  det  svenska\r\nutvecklingssamarbetet  har  under  lång  tid  varit:\r\nresurstillväxt,     ekonomisk      och      politisk\r\nsjälvständighet,  ekonomisk  och  social  utjämning,\r\ndemokratisk    samhällsutveckling,    en    framsynt\r\nhushållning  med  naturresurser och omsorg om miljön\r\nsamt  jämställdhet mellan  kvinnor  och  män.  Dessa\r\ndelmål  har  under  åren 2000 och 2001 varit föremål\r\nför diskussion och överväganden  inom  ramen för den\r\nparlamentariskt   tillsatta  kommittén  om  Sveriges\r\npolitik  för  global   utveckling   (Globkom),  vars\r\nutredningsförslag   -   En  rättvisare  värld   utan\r\nfattigdom (SOU 2001:96) -  presenterades i mars 2002\r\noch    sedan    har    varit   föremål    för    ett\r\nremissförfarande. Regeringen  förväntas  under våren\r\növerlämna  en  proposition  till riksdagen (Sveriges\r\npolitik för global utveckling).\r\nI  det  internationella  utvecklingssamarbetet  är\r\njämställdhetsarbetet både ett  viktigt mål i sig och\r\nett  medel  för  att  bekämpa fattigdom  bland  både\r\nkvinnor och män. Från Sida  har  utskottet  inhämtat\r\natt   biståndsinsatser   i  dag  analyseras  utifrån\r\nkvinnors och mäns roll och  deras relation inbördes.\r\nMetodiken  för  att  främja och  uppnå  jämställdhet\r\nmellan kvinnor och män  har  förändrats. Ett viktigt\r\nexempel  på  förändrad  metodik är  övergången  från\r\ninriktningen  på separata,  särskilda  insatser  för\r\nkvinnor till en  strategi som går ut på att låta ett\r\njämställdhetsperspektiv  genomsyra hela verksamheten\r\noch  som  ett  komplement till  huvudstrategin  göra\r\nsärskilda insatser  för att främja jämställdhet. Ett\r\nannat    exempel    är    introduktionen    av    en\r\njämställdhetsansats  som  innebär  ett  skifte  från\r\nfokus på kvinnor till en inriktning  på  kvinnor och\r\nmän och förhållandena dem emellan.\r\nEn  självklar  utgångspunkt  för  en  framgångsrik\r\nfattigdomsbekämpning    är    uppslutningen    bakom\r\ndemokrati  och  mänskliga  rättigheter.  Den  ökande\r\nförståelsen för att fattigdom också inkluderar brist\r\npå  möjligheter  och  trygghet  har  satt  fokus  på\r\nrespekten   för   mänskliga   rättigheter   som   en\r\nutgångspunkt  för  ett  lands  utveckling. Mänskliga\r\nrättigheter, demokrati och god samhällsstyrning  har\r\nmånga  gemensamma  aspekter.  De är delvis processer\r\nsom är ömsesidigt förstärkande  och  utgör varandras\r\nförutsättningar.  Endast  demokratier kan  garantera\r\nalla  medborgare mänskliga rättigheter.  En  hållbar\r\nfattigdomsbekämpning  kan  därför  endast  uppnås om\r\nvilja  till  demokratisk samhällsutveckling finns  i\r\nlandet.\r\nUtskottet   menar   dock   att   en   framgångsrik\r\nfattigdomsbekämpning  även  påverkas  av den politik\r\nsom  Sverige  och  andra  länder för när det  gäller\r\nexempelvis handel, säkerhet och miljö. Av det skälet\r\när  resultaten  av  Johannesburgstoppmötet  särskilt\r\nviktiga.\r\nUtskottet   har  tidigare   i   detta   betänkande\r\n(avsnittet Globalisering) lyft fram sambandet mellan\r\nhandel  och fattigdomsbekämpning.  Frihandel  gynnar\r\nett        lands         utveckling.        Ensidiga\r\nhandelsliberaliseringar   befrämjar   tillväxt   och\r\nvälfärd på lång sikt. Övergångsvis  kan dock problem\r\nuppkomma,  och det finns anledning att  uppmärksamma\r\nde effekter som kan drabba u-länderna.\r\nUtskottet  vill  också  framhålla sambanden mellan\r\nmiljö-  och fattigdomsproblemen.  Fattiga  människor\r\ndrabbas   hårt    av    såväl   lokal   som   global\r\nmiljöförstöring. Miljöproblem  av olika slag utgör i\r\nsig ofta ett hinder för minskad fattigdom. Det är de\r\nmest  utsatta och fattiga som får  sina  livsvillkor\r\nförsämrade  av  miljöförstöring  och  som  har minst\r\nmöjligheter  att motverka de negativa effekterna  av\r\nmiljöförstöringen.  Fattigdom  kan  också  ge upphov\r\ntill   miljöförstöring.  Exempel  på  det  är  bl.a.\r\njorderosion,  överbetning,  vegetationsutarmning och\r\nförstöring av den marina och  kustnära  miljön. Inte\r\nsällan     kan     dessutom     utvecklingen    vara\r\nsjälvförstärkande  och negativ; miljöförstöring  och\r\növerexploatering av  naturresurser  leder  till ökad\r\nfattigdom, som leder till en förstärkt tendens  till\r\növerexploatering   och   miljöförstöring.  Sambanden\r\nmellan  miljö-  och fattigdomsproblemen  är  således\r\nkomplicerade och  måste,  för att överbryggas, ses i\r\nett helhetsperspektiv om en hållbar utveckling.\r\nUtskottet vill framhålla  det  samspel  som  krävs\r\nmellan  det  internationella  samfundet och enskilda\r\nländer   för   att  uppnå  utveckling   och   utrota\r\nfattigdomen. Ett  centralt inslag i detta måste vara\r\natt huvudansvaret för  enskilda  länders  utveckling\r\nligger  hos  respektive  lands  regering.  Det  egna\r\nlandets  politik  är  helt  avgörande  för  hur pass\r\nframgångsrikt fattigdomen kan minskas. Det är därför\r\nangeläget  att  det  enskilda landet tar ansvar  för\r\nsåväl analyser som planer  och  åtgärder  i det egna\r\nlandet.   Under   de  senaste  åren  har  nationella\r\nfattigdomsstrategier,    s.k.    Poverty   Reduction\r\nStrategies  (PRS),  utarbetats  i  alltfler  länder.\r\nDessa tar ett samlat grepp på utvecklingsfrågorna  i\r\nett  enskilt  land  och  arbetas fram i konsultativa\r\nprocesser inom landet. De  olika  mål  som  anges  i\r\ngenomförandeplanen        i       avsnittet       om\r\nfattigdomsutrotning skall uppnås  på  sikt  inom  de\r\nnationella  fattigdomsstrategierna,  bl.a. genom att\r\nsamtliga   tre  dimensioner  av  hållbar  utveckling\r\nintegreras i  dessa  strategier. Det internationella\r\nsamfundet har åtagit sig att samordna sitt stöd inom\r\nramen för dessa strategier.  Ett  sextiotal u-länder\r\narbetar  redan  med  att formulera sina  PRS,  varav\r\narton har tagit fram färdiga strategier.\r\nUtskottet kan konstatera  att  det i Sverige finns\r\nen   lång  och  stark  tradition  av  internationell\r\nsolidaritet.    Folkrörelser,   kyrkor   och   andra\r\nreligiösa samfund, forskningsinstitutioner, fackliga\r\norganisationer och  många  olika  solidaritets-  och\r\nbiståndsorganisationer   har   varit   viktiga   för\r\nframväxten och utvecklingen av det nuvarande svenska\r\nutvecklingssamarbetet.  Under många år har de, jämte\r\npolitiska  partier,  skapat  opinion  för  det  s.k.\r\nenprocentsmålet.\r\nDet svenska ekonomiska stödet och engagemanget för\r\natt  bekämpa  fattigdomen   i   världen  är  starkt.\r\nUtskottet vill framhålla att det  svenska stödet för\r\nenprocentsmålet är väl befäst såväl  i riksdagen som\r\ni  den  allmänna opinionen. Olika undersökningar  av\r\nsvenskarnas  attityder  till  det svenska biståndet,\r\nsom  utskottet  kunnat  ta  del  av,  bekräftar  att\r\nbiståndsviljan   är   positiv   och   att    andelen\r\nbiståndspositiva  har  ökat  sedan  slutet  av 1990-\r\ntalet.  Utskottet  instämmer i de ställningstaganden\r\nsom utrikesutskottet tidigare gjort genom betänkande\r\n2002/03:UU2    (s.   13   f.).    Återgången    till\r\nenprocentsnivån   är   en   viktig  symbolfråga  och\r\nutskottet  anser  att  denna  bör   prioriteras.  En\r\nhöjning  av  biståndet  till 1 % av BNI  bör  därför\r\ngenomföras    under    mandatperioden,     om    det\r\nstatsfinansiella läget så medger.\r\nUtskottet   vill   vidare  framhålla  de  enskilda\r\norganisationernas viktiga  insatser  i  det  svenska\r\nutvecklingssamarbetet.  En  av  grundvalarna i Sidas\r\nsamarbete  med de svenska enskilda  organisationerna\r\när  det  s.k.   projektbidraget.   Det  innebär  att\r\norganisationerna  själva  driver  och  genomför   en\r\nverksamhet  som  Sida ger bidrag till. Målsättningen\r\när  att  genom stöd  till  enskilda  organisationers\r\nutvecklingssamarbete   främja   utveckling   av  ett\r\nlivskraftigt  och  demokratiskt civilt samhälle  och\r\nstärka  de  lokala samarbetsorganisationerna.  Detta\r\ngörs  genom  att   svenska   organisationer  betonar\r\nkunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling  hos sina\r\nlokala  samarbetspartner.  Utskottet  anser  att  de\r\nviktiga   erfarenheter  och  insikter  som  enskilda\r\norganisationer  på  detta sätt fått i samarbetet med\r\nmotsvarande organisationer  i  andra  länder  är  av\r\nvärde    också    för    svenska   myndigheter   och\r\nbeslutsfattare. Utskottet värdesätter den dialog som\r\nfinns  med  det civila samhällets  organisationer  i\r\nfrågor om handels-,  utrikes-,  miljö-,  jordbruks-,\r\nsäkerhets-   och   biståndspolitiken   och  Sveriges\r\nagerande   såväl   i  bilateralt  samarbete  som   i\r\nmultilaterala organisationer.\r\nUtskottet anser vidare  att  skuldbördan utgör ett\r\nutvecklingshinder i många av de fattigaste länderna.\r\nUtskottet  ser därför positivt på  svenskt  agerande\r\nför ökade skuldnedskrivningar  för dessa länder. Det\r\när också utskottets uppfattning att Sverige på flera\r\nsätt  och  sedan  lång  tid  har föregått  med  gott\r\nexempel  vad  gäller  skuldlättnader  för  de  allra\r\nfattigaste  länderna.  Utgångspunkten   för   svensk\r\nskuldpolitik  har  varit att lämna stöd till fattiga\r\noch  skuldtyngda  länder   som   bedriver   en  sund\r\nekonomisk   politik  med  en  tydlig  inriktning  på\r\nfattigdomsbekämpning.  Det övergripande ansvaret för\r\nlandets utveckling vilar  därmed  på  landet självt.\r\nDen   svenska   skuldpolitiken   visavi  de  fattiga\r\nländerna  syftar  till att stödja länderna  i  deras\r\neget  arbete  att nå  en  hanterlig  skuldbörda  och\r\ndärigenom förbättra  landets  möjlighet  att bekämpa\r\nfattigdom. En grundläggande förutsättning  för detta\r\när    att    orsaken   till   landets   ursprungliga\r\nskuldsituation  åtgärdas.  Sverige  har  också sedan\r\nstarten   1996   varmt   välkomnat  det  s.k.  HIPC-\r\ninitiativet (Heavily Indebted  Poor  Countries)  som\r\nett   första   viktigt   steg   mot  en  lösning  av\r\nskuldkrisen i de fattiga länderna. Sverige har sedan\r\nstarten  år  1996 för skuldsaneringsinitiativet  för\r\ntungt skuldsatta  fattiga  länder (HIPC-initiativet)\r\naviserat  och  inbetalt  tre bidrag  om  totalt  545\r\nmiljoner kronor (100, 125  respektive 320 mnkr) till\r\nVärldsbankens  HIPC Trust Fund.  Under  årsmötena  i\r\nVärldsbanken och  IMF  i Washington i september 2002\r\noch  senare under ett HIPC-möte  i  Paris  aviserade\r\nSverige  ytterligare ett bidrag till HIPC Trust Fund\r\nom sammanlagt  300 miljoner kronor. Detta inkluderar\r\nSveriges bidrag via EU.\r\nHIPC är ett medel  och en möjlighet för de fattiga\r\noch skuldtyngda länderna att permanent ta sig ur sin\r\nohållbara    skuldsituation.     En    grundläggande\r\nförutsättning  för detta är emellertid  att  orsaken\r\ntill landets ursprungliga  skuldsituation  åtgärdas.\r\nDet  är  dock  inte  endast skuldens storlek som  är\r\navgörande   för  hur  landets   ekonomi   utvecklas.\r\nSkuldhållbarhet  är  dessutom  en  funktion  av sund\r\nekonomisk  politik,  direktinvesteringar, utveckling\r\nav       exportmarknader,      fattigdomsbekämpning,\r\nskuldhanteringskapacitet m.m. Länderna har härvidlag\r\nett stort  eget  ansvar för hur deras framtida skuld\r\nutvecklas.  Biståndets  roll  är  att  stödja  denna\r\nprocess. Skuldlättnadsprogram formuleras i allmänhet\r\ni internationella sammanhang, och att mottagarländer\r\nför en ansvarsfull ekonomisk politik tillhör de krav\r\ngivarna ställer. Som bilateral givare fäster Sverige\r\nvidare  stor vikt  vid  demokratisk  utveckling  och\r\nrespekt för  de  mänskliga  rättigheterna.  I  detta\r\nsammanhang  har  Sverige  och  andra  givare alltmer\r\nuppmärksammat  korruption som ett utvecklingshinder.\r\nUtskottet noterar  vidare att såväl HIPC-initiativet\r\nsom  svenska  insatser   till  stöd  för  ekonomiska\r\nreformer och skuldlättnader  har  varit  föremål för\r\növerväganden    inom   ramen   för   den   särskilda\r\nparlamentariska kommittén  om  Sveriges  politik för\r\nglobal    utveckling    (Globkom).   Kommittén   har\r\npresenterat sitt betänkande En rättvisare värld utan\r\nfattigdom.   Betänkande   av   den   parlamentariska\r\nkommittén om Sveriges politik  för global utveckling\r\n(SOU  2001:96).  Regeringen  väntas   överlämna   en\r\nproposition  för en samlad svensk politik för global\r\nutveckling till riksdagen under våren 2003.\r\nFörslag  som   urskillningslöst  syftar  till  att\r\ntotalt skriva ned skulder för alla utvecklingsländer\r\n- i synnerhet medelinkomstländerna - är däremot inte\r\nbefogade,  enligt  utskottets   mening.  Sådana  kan\r\nt.o.m. visa sig kontraproduktiva  för  dessa länders\r\nsträvanden   att   fullt   integrera   sig  med  den\r\ninternationella  kapitalmarknaden. Anledningen  till\r\ndetta  är att investerare  kan  tveka  eller  begära\r\nmycket hög  ränta för att låna pengar till de länder\r\nsom inte kan betala tillbaka utan måste få skulderna\r\nnedskrivna. Tillgången  till  privata  kapitalflöden\r\ntill    rimliga   räntesatser   är   avgörande   för\r\nmedelinkomstländernas utveckling.\r\nUtskottet  kan  med  hänvisning  till  miljö-  och\r\njordbruksutskottets  betänkande 2001/02:MJU16 (s. 83\r\nf.) konstatera att Sverige  är  pådrivande  för  att\r\nstrategier   och   riktlinjer   för  integrering  av\r\nmiljöhänsyn  som  en  del  i  arbetet   för  hållbar\r\nutveckling skall utvecklas eller genomföras inom det\r\nmultilaterala  utvecklingssamarbetet  och  inom  EG-\r\nbiståndet.  En  viktig komponent i sådana strategier\r\när     att     systematiskt     göra     strategiska\r\nmiljöbedömningar och miljökonsekvensbedömningar.\r\nJordbruks- och  landsbygdsutveckling  har  fått en\r\nstörre  uppmärksamhet  de  senaste  åren  i  en  rad\r\ninternationella  forum. Direkt bistånd, både bi- och\r\nmultilateralt,     till     jordbrukssektorn     och\r\nlandsbygdsutveckling  har  dock internationellt sett\r\nminskat   under  1990-talet.  Flera   faktorer   har\r\nmedverkat  till   detta,   bl.a.   givarnas   dåliga\r\nerfarenheter  av  det tidigare svaga resultatet inom\r\ndetta biståndsområde.  Samtidigt har nya områden som\r\ndemokrati,  mänskliga  rättigheter  och  miljöfrågor\r\nfått  större  prioritet  och  därmed  även  påverkat\r\nfördelningen av resurser.\r\nTrots att det direkta stödet till jordbrukssektorn\r\nminskat   har   indirekt   stöd    för    att    öka\r\nförsörjningsmöjligheterna  för  de  fattiga  framför\r\nallt i Afrika ökat. Detta har främst skett i form av\r\nbreda   hälso-  och  utbildningsprogram,  stöd  till\r\ninfrastruktur    på    landsbygden   och   nödvändig\r\ninstitutionsuppbyggnad.  Stödet  till  forskning har\r\nockså       varit      betydande.      Världsbanken,\r\nutvecklingsbankerna  men  även bilaterala givare har\r\nantytt   att   jordbruks-  och  landsbygdsutveckling\r\nkommer att få högre  prioritet  och ökade resurser i\r\nframtiden.\r\nUtskottet   vill   i   detta   sammanhang    fästa\r\nuppmärksamhet  på  det  viktiga  arbete  som görs av\r\nInternationella  jordbruksutvecklingsfonden  (IFAD).\r\nFonden är ett av FN:s  fackorgan  med  en verksamhet\r\nsom inriktas på fördelaktiga lån och projekt för att\r\nförbättra          levnadsförhållandena          för\r\nlandsbygdsbefolkningen      i      de     fattigaste\r\nutvecklingsländerna.     Verksamheten     har      i\r\nutvärderingar  bedömts  vara  av  hög kvalitet. Inom\r\nramen  för millennieutvecklingsmålen  har  IFAD  ett\r\nspecifikt   mandat  att  genom  landsbygdsutveckling\r\nskapa de rätta  förutsättningarna  så att fattiga på\r\nlandsbygden   ges  möjligheter  att  förbättra   sin\r\nsituation. Sverige  har  under  senare  år  haft  en\r\nsärskilt    aktiv    och    framträdande    roll   i\r\norganisationen.  Ett  arbete  för  att effektivisera\r\norganisationen  har  också  inletts  med   bl.a.  en\r\növersyn  av  lednings-  och organisationsstrukturen,\r\nchefsrekrytering  samt  en  förstärkning  av  IFAD:s\r\npolicyfunktion.  Som stöd  i  detta  arbete  lämnade\r\nSverige ett extra  bidrag  till  IFAD under år 2001.\r\nUtskottet   har   inhämtat   att  förhandlingen   om\r\npåfyllnaden  av  fonden  för tidsperioden  2004-2006\r\nvarit  mycket  lyckosam  och  inneburit  en  kraftig\r\nökning för fonden. Sverige  bibehåller  sin andel av\r\nfonden,  vilket  därmed  innebär  en  ökning av  det\r\nsvenska åtagandet.\r\nUtskottet  vill  framhålla  att  även den  Globala\r\nmiljöfonden,  GEF, finansierar insatser  som  gynnar\r\nden globala miljön  i utvecklingsländer och i länder\r\nmed övergångsekonomier.  GEF  har  till  uppgift att\r\nfinansiera  verksamhet  i  u-länder  och länder  med\r\növergångsekonomier som syftar till att uppnå globala\r\nmiljövinster inom olika områden. Förhandlingarna  om\r\nden tredje påfyllnadsperioden (avseende tidsperioden\r\n1 juli 2002-30 juni 2006) av fonden avslutades under\r\når  2002  och  resulterade  i  att  fonden under den\r\nkommande fyraårsperioden har ca 28 miljarder  kronor\r\ntill  sitt  förfogande.  Genom  att knyta samman FN-\r\nsystemet och Världsbanken med sin  omfattande budget\r\nanses GEF vara den viktigaste internationella fonden\r\nsom  arbetar  med  globala  miljöproblem.   Sveriges\r\nförhandlade  bidrag  till  fonden  uppgår  till  664\r\nmiljoner   kronor.   Mot   bakgrund  av  den  ökande\r\nbetydelsen  av globala miljöfrågor  och  att  fonden\r\nfått nya uppgifter  har regeringen redan beslutat om\r\nett extra bidrag till fonden på 100 miljoner kronor.\r\nUtskottet  delar regeringens  uppfattning  att  en\r\ngrundläggande   förutsättning   för   utveckling  är\r\nbevarande och hållbart utnyttjande av naturresurser.\r\nI ansträngningarna att bekämpa fattigdomen  utgör de\r\nbiologiska  resurserna,  i  synnerhet  de  genetiska\r\nresurserna, en potentiell ekonomiskt viktig tillgång\r\ni många utvecklingsländer. Det är därför positivt om\r\nSverige främjar u-ländernas möjlighet att tillvarata\r\ndessa  resurser på bästa sätt för att åstadkomma  en\r\ndiversifiering av inhemsk produktion och företagande\r\ni kombination med ökade exportinkomster.\r\nUtskottet   vill   i   denna   del  avslutningsvis\r\nframhålla, som framgått i det ovanstående,  att  det\r\nsvenska  utvecklingssamarbetet  under  åren 2000 och\r\n2001  har  varit föremål för översyn av en  särskild\r\nparlamentarisk   kommitté   (Kommittén  om  Sveriges\r\npolitik  för global utveckling,  Globkom).  Den  har\r\npresenterat sitt betänkande En rättvisare värld utan\r\nfattigdom.   Betänkande   av   den   parlamentariska\r\nkommittén om Sveriges politik för global  utveckling\r\n(SOU   2001:96).  Regeringen  väntas  överlämna   en\r\nproposition  för en samlad svensk politik för global\r\nutveckling till riksdagen under våren 2003.\r\nUtskottet noterar  att även EG:s bistånd har varit\r\nföremål för reformer och  organisationsförändringar.\r\nRegeringen   har   t.ex.  i  skrivelse   2001/02:160\r\n(Berättelse  om verksamheten  i  Europeiska  unionen\r\nunder  2001)  diskuterat   de  problem  i  fråga  om\r\neffektivitet, öppenhet och samordning  som  tidigare\r\npräglat EU:s utvecklingssamarbete och som påtalats i\r\nsamband  med  en  övergripande  utvärdering  av EG:s\r\nutvecklingssamarbete  år 1999. EU:s ministerråd  gav\r\nkommissionen i uppdrag att utarbeta ett åtgärdspaket\r\nför   dessa  problem  och  andra   missförhållanden.\r\nKommissionen  svarade  våren  2000  dels  genom  att\r\npresentera ett specialprogram för reformering av det\r\nexterna   stödet,   dels  genom  förslag  om  en  ny\r\nutvecklingspolitik. Under  år 2001 fortsatte arbetet\r\nmed reformerna och med att förbättra  samordningen i\r\nfält. I oktober presenterade kommissionen för första\r\ngången  en  samlad  sammanställning  över det  yttre\r\nstödet,   dvs.  biståndet.  Som  ett  led  i   denna\r\nreformprocess   etablerades   Byrån   för  samarbete\r\nEuropeAid (EuropeAid Co-operation Office)  i  början\r\nav   år   2001   som   en  särskild  avdelning  inom\r\nkommissionen.  EuropeAid   är   ansvarig   för   att\r\ngenomföra  alla EU:s biståndsprogram med undantag av\r\nföranslutningsprogrammen för länderna i Central- och\r\nÖsteuropa (vilka  koordineras av generaldirektoratet\r\nför utvidgning), humanitärt bistånd (vilket sköts av\r\nEcho), makrofinansiellt  stöd,  åtgärder  inom ramen\r\nför  EU:s  gemensamma  utrikes- och säkerhetspolitik\r\nsamt  åtgärder som genomförs  genom  mekanismen  för\r\nakuta  ingripanden.   Den  politiska  styrningen  av\r\nbiståndsprogrammen  sker   fortfarande   från  andra\r\navdelningar,     t.ex.    generaldirektoratet    för\r\nutvecklingspolitik och generaldirektoratet för yttre\r\nförbindelser. Sverige  har  varit en av de ivrigaste\r\nförespråkarna        för       reformerna        och\r\norganisationsförändringarna. Vid rådets (utveckling)\r\nmöte  i  maj  2001  fokuserade  därför  det  svenska\r\nordförandeskapet    på    hur     biståndet    skall\r\neffektiviseras. Rådet beslutade om närmare samarbete\r\nmellan   EG   och   FN,  bl.a.  genom  mer  flexibla\r\nfinansieringsformer. Dessutom fattades beslut om den\r\nhandlingsplan och den rapport som kommissionen varje\r\når   skall  ställa  samman   om   genomförandet   av\r\nutvecklingspolitiken.    I    oktober   presenterade\r\nkommissionen   så   den   första   årsrapporten   om\r\ngenomförandet av det yttre stödet. Vid  rådsmötet  i\r\nnovember  ansåg  utvecklingsministrarna  att det var\r\nett  stort  framsteg att kommissionen nu för  första\r\ngången har tagit  fram  en sammanställning över hela\r\nbiståndsverksamheten.  Dock   var  kommissionen  och\r\nmedlemsstaterna  överens  om att  rapporten  behövde\r\nförbättras  vad  gäller  t.ex.   resultatanalys   av\r\ngenomförandet   av  utvecklingspolitiken,  inklusive\r\nsamstämmighetsfrågorna.  Vid  EU:s  ministerrådsmöte\r\n(Allmänna  frågor  och  yttre  förbindelse)  den  24\r\nfebruari i år hölls EU:s årliga orienteringsdebatt i\r\nsyfte att uppnå en förbättrad effektivitet  av  EU:s\r\nexterna  åtgärder  och  yttre förbindelser genom att\r\nöka    överensstämmelsen   mellan    de    politiska\r\nmålsättningarna  och EU:s utrikespolitiska agerande.\r\nSverige har välkomnat  den  uppföljning  som sker av\r\nEG:s   bistånd.   Utskottet  välkomnar  det  svenska\r\nengagemanget i denna viktiga fråga.\r\nI genomförandeplanen från världstoppmötet har alla\r\nregeringar  åtagit  sig   att   utveckla  nationella\r\nprogram  för  att  stödja  människor   som  lever  i\r\nfattigdom   och   deras  organisationer.  I  Sverige\r\nfungerar socialtjänstpolitiken  som ett skydd för de\r\nallra  mest sårbara grupperna i samhället.  Ansvaret\r\nför olika former av stödinsatser, såsom socialbidrag\r\noch vård av missbrukare, vilar på kommunerna. Staten\r\nhar    en   viktig    uppgift    att    svara    för\r\nlagstiftningsåtgärder,   tillsyn,   uppföljning  och\r\nutvärdering.  Det  är  utskottets  uppfattning   att\r\nsocialtjänstpolitiken  alltid  måste  syfta till att\r\nstärka   förmågan   och   möjligheten   till  social\r\ndelaktighet  för människor i ekonomiskt och  socialt\r\nutsatta situationer  och särskilt stärka skyddet för\r\nbarn.\r\nSkyddet för barn i utsatta situationer är särskilt\r\nangeläget att uppmärksamma. Även om barn i Sverige i\r\nallmänhet har goda uppväxtvillkor  och  en god hälsa\r\nfinns  det  barn  som kräver särskild uppmärksamhet.\r\nBarn i socialbidragshushåll,  barn till missbrukande\r\nföräldrar  och  psykiskt sjuka föräldrar  samt  barn\r\ntill  ensamföräldrar   har  i  genomsnitt  en  sämre\r\nhälsoutveckling än andra  barn. Barn till flyktingar\r\noch  barn  som  kommer  ensamma   till   Sverige  är\r\nriskgrupper   ur   ett   hälsoperspektiv   och   bör\r\nuppmärksammas.  Även  skillnaderna  i  hälsa  mellan\r\nflickor och pojkar bör uppmärksammas.\r\nUtskottet  vill  framhålla  den  breda enighet som\r\nfinns i riksdagen om att målen för barnpolitiken  är\r\natt  barn och ungdomar skall växa upp under goda och\r\ntrygga  förhållanden  och att insatser för att sätta\r\nbarnets bästa i centrum  skall  genomsyra alla delar\r\nav politiken och all verksamhet i  samhället som rör\r\nbarn.  Intentionerna  i FN:s konvention  om  barnets\r\nrättigheter från 1989 - som alla världens länder med\r\nundantag av USA och Somalia  har  ställt sig bakom -\r\nskall beaktas inom alla politikområden.\r\nUtskottet  vill i detta sammanhang  också  hänvisa\r\ntill att regeringen  i  en  skrivelse till riksdagen\r\nunder år 2002 (Barnpolitiken - arbetet med strategin\r\nför  att  förverkliga  FN:s  konvention  om  barnets\r\nrättigheter) presenterade förslag  till åtgärder för\r\natt  stärka  skyddet för barn i utsatta  situationer\r\n(skr.   2001/02:166,   bet.   2001/02:SoU23,   rskr.\r\n2001/02:309).   Utrikesutskottet   har  återkommande\r\nberett  frågor  rörande  barns  rättigheter.  Senast\r\ngjordes detta i betänkande 2002/03:UU4  Barn  i  ett\r\ninternationellt  perspektiv  där utrikesutskottet, i\r\nsin sammanfattning av betänkandet,  kunde konstatera\r\natt  FN:s  generalförsamling år 2002 genomförde  ett\r\nsärskilt möte,  UNGASS, kring uppföljningen av målen\r\nfrån barntoppmötet  år  1990. Utrikesutskottet anför\r\nföljande: Även om viktiga förbättringar för barn har\r\nuppnåtts under det senaste  decenniet står det klart\r\natt  förnyade  åtaganden  är  nödvändiga.  I  dagens\r\nproblemspektrum intar de renodlat  sociala  frågorna\r\nen   mer  framträdande  plats  än  tidigare.  Enligt\r\nutskottets  uppfattning  vore det därför av värde om\r\ndet internationella samfundet  kan  bidra  till  att\r\nstärka barnets ställning också i dessa avseenden (s.\r\n1). Utskottet gör inget annat ställningstagande.\r\nUtskottet  finner  även  den ökande förekomsten av\r\npsykisk  ohälsa hos barn och  ungdomar  oroande  och\r\nnoterar  därför  med  tillfredsställelse  att  detta\r\nuppmärksammas  särskilt  i  målen för folkhälsan som\r\nriksdagen   nyligen   ställt   sig    bakom    genom\r\nsocialutskottets betänkande 2002/03:SoU7.\r\nMed  det anförda föreslår utskottet att motionerna\r\n2002/03:MJ7   (c)   yrkande   8,   2002/03:MJ8  (fp)\r\nyrkandena  5 och 7, 2002/03:MJ9 (m) yrkandena  4,  5\r\noch 8, 2002/03:MJ10  (kd)  yrkandena  3-6, 8 och 17,\r\n2002/03:U239  (kd)  yrkande  2,  2002/03:U310   (mp)\r\nyrkande 12 och 14 samt 2002/03:U313 (c) yrkandena  3\r\noch  4 lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet föreslår\r\nvidare  att  motion  2002/03:MJ10  (kd)  yrkande  16\r\nlämnas utan vidare åtgärd med hänvisning till ett av\r\nsocialförsäkringsutskottet      nyligen      avgivet\r\nbetänkande    om    migration    och    asylpolitik,\r\n2002/03:SfU8,   vari  flyktingars  och  asylsökandes\r\nsituation  behandlas.   Utskottet   konstaterar  att\r\nSverige arbetar för att påverka utformningen  av  de\r\ngemensamma  reglerna  inom Europeiska unionen på det\r\nflyktingpolitiska området. Utskottet anser, i likhet\r\nmed socialförsäkringsutskottet,  att det kan behövas\r\nen gemensam politik för invandring  och  en gemensam\r\nasylpolitik.    Flyktingpolitiken   bör   bygga   på\r\nflyktingars rättigheter,  internationell solidaritet\r\noch  full  respekt  för  internationella  åtaganden.\r\nUtskottet  utgår, liksom socialförsäkringsutskottet,\r\nfrån att regeringen  arbetar  för  miniminormer  som\r\nhöjer den lägsta nivån bland medlemsländerna.\r\n\r\nVatten\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker två motionsyrkanden (mp)\r\nom  att  vatten   skall   betraktas   som  en\r\ngrundläggande  mänsklig rättighet och som  en\r\ngemensam global nyttighet, fyra yrkanden (kd,\r\nmp) om tillgången  till rent vatten, samt två\r\nyrkanden (mp) om privatiseringar  av  vatten.\r\nVidare  avstyrker utskottet ett yrkande  (kd)\r\nom  regionalt   samarbete   i   Afrika  kring\r\nvattenpolitik   och   ett  yrkande  (kd)   om\r\nbiståndsinsatser för fungerande reningsverk i\r\nÖstersjön.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nRegeringen    framhåller    i     skrivelsen     att\r\nsötvattenfrågorna   berörs   inom   de   flesta   av\r\ngenomförandeplanens områden, men kanske främst i ett\r\nfattigdoms-     och    naturresursperspektiv.    Vid\r\nvärldstoppmötet  gjordes   ett   nytt  åtagande  för\r\nsanitet som kompletterar Millenniedeklarationens mål\r\nom  dricksvattenförsörjning.  Sammantaget  är  målet\r\ndärmed  att till år 2015 halvera  andelen  människor\r\nsom inte har tillgång till tjänligt dricksvatten och\r\nsom inte  har  tillgång  till  grundläggande sanitet\r\ntill år 2015. Vidare gjordes ett  nytt  åtagande  om\r\natt  varje land skall upprätta en nationell plan för\r\nintegrerad   vattenresursförvaltning   och  effektiv\r\nvattenhantering senast år 2005. De marina  frågornas\r\nhantering  i  genomförandeplanen  tar avstamp i  ett\r\nnaturresursperspektiv där hav och kuster  lyfts fram\r\nsom  betydande  komponenter för ekonomisk utveckling\r\noch hushållssäkerhet i utvecklingsländerna.\r\n\r\nRegeringen  hänvisar   i   skrivelsen   till   det\r\nnationella     arbetet    med    genomförandet    av\r\nEuropaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om\r\nupprättande av en ram för gemenskapens åtgärder inom\r\nvattenpolitiken. Även arbetet inom Baltic 21 bedrivs\r\ni   avsikt   att   genom    aktiviteter   i   skilda\r\nsamhällssektorer säkra tillgången på rent vatten.\r\nRegeringen   hävdar  i  skrivelsen   att   Sverige\r\ninternationellt  gör  många  insatser  som kan bidra\r\ntill  uppfyllandet  av  målen  i genomförandeplanen.\r\nSidas nuvarande verksamhet omfattar  bl.a. stöd till\r\nsektorn  vatten  och sanitet (landsbygd  och  stad),\r\nstöd till framtagandet  av strategier för integrerad\r\nvattenresursförvaltning för  avrinningsområden  samt\r\nstöd  till  mark-  och  vattenvård. Sida stöder även\r\nsamarbete          kring          gränsöverskridande\r\navrinningsområden, framför allt i Afrika  men även i\r\nAsien,      och      bl.a.      framtagandet      av\r\nförvaltningsstrategier.  Vidare  bidrar Sverige till\r\nmetodutveckling         inom         efterfrågestyrd\r\nvattenresursförvaltning och stöd till etablerande av\r\növervakningssystem    för   vattenresurser.    Sidas\r\nvattenpolicy ligger, enligt regeringens uppfattning,\r\nväl i linje med genomförandeplanen.\r\nI   skrivelsen  hänvisar   regeringen   till   att\r\nriksdagen   genom  beslut  i  maj  2002  bemyndigade\r\nregeringen  att   ingå  som  stiftare  i  stiftelsen\r\nSwedish International  Water  Institute  (SIWI). Det\r\nhuvudsakliga  syftet  med SIWI:s verksamhet  är  att\r\nfrämja  forskning  och  utveckling   relaterad  till\r\nvatten.  Det  årligt  återkommande  Stockholm  Water\r\nSymposium är ett centralt inslag i verksamheten  som\r\nbl.a.  möjliggör  en  dialog  mellan vattenexperter,\r\nbeslutsfattare och allmänhet. En  betydande  del  av\r\nSIWI:s  verksamhet berör u-länder. Sverige har varit\r\nen  av  initiativtagarna   till  den  mellanstatliga\r\nmedlemsorganisationen   Global   Water   Partnership\r\nOrganization  (GWPO)  som  har  sitt  sekretariat  i\r\nStockholm.  GWPO har ett mycket  omfattande  globalt\r\nnätverk med expertcentrum  på  flera  håll i världen\r\noch har på kort tid blivit världsledande  organ  för\r\nintegrerad vattenförvaltning.\r\nNär   det   gäller  marina  frågor  utgår,  enligt\r\nregeringens skrivelse,  den  svenska  miljöpolitiken\r\nfrån de relevanta miljökvalitetsmålen och  de delmål\r\nsom  antagits  av  riksdagen. Regeringen hänvisar  i\r\nskrivelsen vidare till den av regeringen i juni 2002\r\ntillsatta havsmiljökommissionen med uppdraget att ge\r\nytterligare förslag  på  åtgärder och strategier för\r\nhur de nationella miljökvalitetsmålen,  med särskild\r\nbetoning  av den marina miljön, skall kunna  uppnås.\r\nDessutom framhåller regeringen att Nordsjösamarbetet\r\nsyftar  till  att  skydda  och  förbättra  Nordsjöns\r\nmarina miljö.  De deklarationer som antas inom ramen\r\nför Nordsjösamarbetet utgör politiska åtaganden. Vid\r\nden femte Nordsjökonferensen  i  mars  2002  övertog\r\nSverige   ordförandeskapet  samt  sekretariatet  för\r\nNordsjösamarbetet.\r\nNär det gäller  sjösäkerhet  och  oljeutsläpp samt\r\ntransporter  drivs,  enligt  skrivelsen,   politiken\r\nfrämst     inom     ramen     för    Internationella\r\nsjöfartsorganisationen                        (IMO),\r\nHelsingforskommissionen         (Helcom)         och\r\nNordsjösamarbetet.\r\nPå  EU-nivå  levererade  Europeiska kommissionen i\r\noktober 2002 ett meddelande om en kommande europeisk\r\nmarin     strategi    som    innefattar     samtliga\r\nsamhällssektorer  såsom jordbruk, fiske, transporter\r\netc.,  som har en inverkan  på  den  marina  miljön.\r\nMeddelandet  är  enligt  Europeiska kommissionen ett\r\nförsta steg mot att skapa  en  övergripande gemensam\r\npolitik för att skydda haven.\r\nSida  har under år 2002 arbetat  fram  ett  marint\r\ninitiativ. De grundläggande principerna sammanfaller\r\ni  stora  drag   med   de   mål  som  lagts  fast  i\r\ngenomförandeplanen.  Det  handlar   bl.a.   om   det\r\nuppenbara  behovet  av  integrering av förvaltningen\r\nför  de  olika sektorerna (jordbruk,  fiske,  miljö,\r\nsjöfart,  urban   utveckling,   landsbygdsutveckling\r\netc.)  och  lokalbefolkningens  deltagande  i  denna\r\nförvaltning som påverkar den marina miljön. Dessutom\r\nuppmärksammas   ökad   samordning  mellan   globala,\r\nregionala och nationella insatser.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nMiljöpartiet  anser  i  motion   2002/03:U306   (mp)\r\nyrkande 1 att tillgången till vatten skall betraktas\r\nsom en grundläggande mänsklig rättighet och inte kan\r\nbetraktas  som  vilken handelsvara som helst. Vidare\r\nanser partiet, i  yrkande  3,  att Sverige bör verka\r\nför att vatten internationellt skall  betraktas  som\r\nen gemensam global nyttighet.\r\n\r\nI  yrkande  4,  samma  motion,  vill  partiet  att\r\nSverige  inom  FN  bör prioritera arbetet med att få\r\nfram  resurser till fattiga  länder  för  offentliga\r\nsatsningar  som  syftar till att öka tillgången till\r\nrent    vatten    enligt     FN:s     målsättningar.\r\nKristdemokraterna anser, enligt motion  2002/03:U284\r\n(kd) yrkande 26, att det krävs konkreta mål  för att\r\nminska  andelen  människor  som saknar tillgång till\r\nrent vatten och goda sanitära  faciliteter.  Sverige\r\nmåste,  enligt  motionen,  arbeta för att EU och  FN\r\nsätter upp mål för att öka andelen människor som har\r\ntillgång   till  rent  vatten  och   goda   sanitära\r\nfaciliteter.  Målet att till år 2015 halvera antalet\r\nmänniskor  som  inte   har  tillgång  till  tjänligt\r\ndricksvatten  måste,  enligt  vad  Kristdemokraterna\r\nanför i motion 2002/03:MJ10  (kd)  yrkande  19,  ske\r\ngenom   en   mycket   effektivare  vattenanvändning.\r\nVattenåtgången i konstbevattning måste t.ex. minska.\r\nI motion 2002/03:U310 (mp)  yrkande 5 begärs att den\r\nsvenska regeringen skall agera  kraftigt inom FN och\r\nandra internationella organisationer  för  att  lösa\r\nfinansieringsfrågan  så  att  det  även i realiteten\r\nskall  kunna  gå  att garantera människors  tillgång\r\ntill både vatten och  sanitet  samt  att kostnaderna\r\nför vatten inte får bli orimliga. Det saknas, enligt\r\nmotionärerna,  finansiella  åtaganden och  garantier\r\nmot privatisering av vatten och  sanitet,  vilket  i\r\nflera  fall  redan lett till helt orimliga kostnader\r\noch  mindre  tillgång   till   vatten   för  fattiga\r\nmänniskor.  Miljöpartiet  anser  också, i motionerna\r\n2002/03:U306  (mp)  yrkande 2 och 2002/03:MJ11  (mp)\r\nyrkande 3, att Sverige  skall  verka pådrivande inom\r\nIMF och Världsbanken mot privatiseringar  av  vatten\r\noch    för    satsningar    på    offentligt    ägda\r\nvattentjänster.\r\nI  motion  2002/03:U290  (kd) yrkande 17 begärs av\r\nKristdemokraterna att regeringen skall verka för att\r\nregeringar och regionala organisationer i Afrika bör\r\nöka samarbetet kring en hållbar vattenpolitik.\r\nVikten av att ännu under en tid framöver fortsätta\r\nmed  biståndsinsatser  som syftar  till  att  hjälpa\r\nländer som ligger öster  och  söder om Östersjön med\r\nkunskap  och  pengar  för att få i  gång  fungerande\r\nreningsverk  påtalas  i  motion  2002/03:MJ432  (kd)\r\nyrkande 3.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nVärldens  regeringar  enades   i  samband  med  FN:s\r\nmillennietoppmöte i september 2000 om målet att till\r\når 2015 halvera andelen människor utan tillgång till\r\nrent  vatten.  FN:s  millenniedeklaration   är  även\r\navsedd   att   sätta   stopp   för   den   ohållbara\r\nexploateringen   av   vattentillgångar   genom   att\r\nutveckla   strategier   för   vattenhushållning   på\r\nregional,  nationell  och lokal nivå så att alla får\r\ntillgång  till  vatten  i   tillräcklig  mängd.  Vid\r\nvärldstoppmötet  i Johannesburg  enades  stats-  och\r\nregeringschefer i  genomförandeplanen  om  ett  nytt\r\nåtagande     för     sanitet     som    kompletterar\r\nMillenniedeklarationens            mål            om\r\ndricksvattenförsörjning.  Sammantaget  är  målet att\r\nhalvera andelen människor som inte har tillgång till\r\ntjänligt dricksvatten och som inte har tillgång till\r\ngrundläggande  sanitet  år 2015 samt att varje  land\r\nsenast år 2005 skall upprätta  en nationell plan för\r\nintegrerad  vattenresursförvaltning   och   effektiv\r\nvattenhantering.\r\n\r\nUtskottet  välkomnar  dessa viktiga åtaganden  som\r\nvärldssamfundet   gjort   och    ser   positivt   på\r\nregeringens utfästelse i skrivelsen  att  verka  för\r\natt   målen   för   vatten   och  sanitet  genomförs\r\nintegrerat med hygienutbildning.  Därmed kan, enligt\r\nutskottets uppfattning, en förbättring av hälsoläget\r\nuppnås. Det är ävenledes, anser utskottet, angeläget\r\natt fästa uppmärksamhet på ekologisk sanitet.\r\nUppemot  var  sjätte  människa  i  världen  saknar\r\ntillgång  till rent vatten och än fler  lever  under\r\notillfredsställande   sanitära   förhållanden.  Tolv\r\nmiljoner  personer  om  året  dör i vattenrelaterade\r\nsjukdomar enligt bl.a. USAID (United  States  Agency\r\nfor    International    Development)    och   enligt\r\nVärldshälsoorganisationen,    WHO,    drabbas   fyra\r\nmiljarder  människor  årligen av diarré.  Vatten  är\r\ndessutom  en sårbar resurs  och  när  det  utnyttjas\r\nintensivt  kan  kvaliteten  försämras.  Utsläpp  och\r\nandra föroreningar  löses  i  vattnet, och sjukdomar\r\noch  miljöfarliga ämnen kan spridas  till  människor\r\noch miljö.  Vattendrag och kustnära hav påverkas och\r\nbestånden av  fisk  och andra havslevande organismer\r\nminskar.   Färskvattenbrist,    utarmade   akvatiska\r\nekosystem  och  ett  klimat  under förändring  hotar\r\nmiljontals  människors  liv direkt  eller  indirekt.\r\nTillgången   på   dricksvatten,   möjligheter   till\r\nmatproduktion och den  fysiska miljön omkring oss är\r\nandra stora globala utmaningar.  Utan tvekan tillhör\r\nvattenfrågorna    de    viktigaste    miljö-     och\r\nutvecklingsfrågorna. Rent vatten är en förutsättning\r\nför  livskvalitet,  ekonomisk  och social utveckling\r\nsamt  för  ett väl fungerande ekosystem.  En  säkrad\r\nvattenförsörjning   för   framtida  generationer  är\r\ndärför en vital global nyttighet.\r\nI  FN:s  allmänna  förklaring   om   de  mänskliga\r\nrättigheterna  från  1948 står det i artikel  1  att\r\n\"envar  har  rätt till liv\".  Vatten  är  en  av  de\r\nviktigaste överlevnadsfaktorerna  för varje människa\r\npå  jorden. Eftersom vatten är en förutsättning  för\r\nliv  skulle   det  därför  kunna  vara  möjligt  att\r\nbetrakta rätten  till  vatten, om än inte i juridisk\r\noch folkrättslig mening, som en mänsklig rättighet i\r\nrealiteten.  Utskottet  anser   att   en  överdrivet\r\nlegalistisk attityd måste undvikas, speciellt  i det\r\npraktiska  utvecklingssamarbetet, men vill samtidigt\r\npåpeka behovet av kunskap om och förståelse för både\r\nfolkrätten och  FN-systemet och dess mekanismer samt\r\nde olika regionala  instrumenten  med dess domstolar\r\noch kommittéer. Utskottet anser att  en försiktighet\r\nbör iakttagas så att inte den juridiska basen för de\r\nmänskliga   rättigheterna  urholkas.  Internationell\r\nrätt och juridiskt bindande MR-konventioner erbjuder\r\nkonkreta och  tydliga referensramar i arbetet för de\r\nmänskliga   rättigheterna    och   för   att   dessa\r\nverkningsfullt  skall kunna bidra  i  det  praktiska\r\narbetet.\r\nUtskottet vill  betona  att Sverige nationellt och\r\ninternationellt  gör många insatser  som  kan  bidra\r\ntill   uppfyllandet    av   målen   i   såväl   FN:s\r\nmillenniedeklaration som  i  genomförandeplanen från\r\nvärldstoppmötet   i   Johannesburg.    Den   svenska\r\npolitiken  bidrar  därmed  i  realiteten  till   att\r\ngarantera människor rätten till vatten.\r\nNationellt  står  Sverige  bakom  kravet på att vi\r\nmåste skydda de grundläggande resurser  på vilka vår\r\ncivilisation   vilar   och   att  detta  krav  utgör\r\nmiljöpolitikens mest tvingande plikt. Det råder bred\r\nenighet       om       att       klimatförändringar,\r\nresursexploatering  och  förgiftning   av  luft  och\r\nvatten är ödesfrågor både för människors  överlevnad\r\noch  för  vår  planet,  varför  Sverige  prioriterar\r\ninsatser för hållbara vattenresurser.\r\n\r\nRent  vatten  och  god  sanitet  är  en grundförutsättning  för\r\nfattigdomsbekämpning.            Även           inom\r\nutvecklingssamarbetet har Sverige därför sedan många\r\når    prioriterat   vattenresursfrågor    och    god\r\nhushållning med vatten. Utskottet kan konstatera att\r\nSida har arbetat i över trettio år för att förbättra\r\nmänniskors  tillgång  till  rent vatten och höja den\r\nhygieniska standarden. Stödet  har omfattat en mängd\r\ninsatser inom bl.a. vattenförsörjning  och  sanitet,\r\nföroreningsskydd,      samt      förvaltning      av\r\nvattenresurser.   Rådgivning  och  policyfrågor  som\r\nsyftar till god hushållning med vatten är centrala i\r\nSidas arbete. Det svenska  utvecklingssamarbetet har\r\nockså,  vilket  utskottet  återkommer   till  i  det\r\nföljande,   medverkat   till   nya   och  renoverade\r\nreningsverk kring Östersjön. Av Sidas  bistånd  till\r\nländerna  i  södra  Afrika  är en stor del speciellt\r\ninriktad på vattenresurser. Sida stöder bl.a. större\r\nvattenprojekt i Kenya, Tanzania  och  Zimbabwe. Sida\r\när  också  med  och finansierar den vattenverksamhet\r\nsom drivs av FN:s barnfond Unicef i Uganda, Laos och\r\nCentralamerika.\r\n\r\nPå  internationell   nivå   samverkar   Sida   med\r\nVärldsbanken och olika FN-organ. Utskottet anser det\r\npositivt  att Sverige aktivt bidragit till att skapa\r\ndet       internationella        nätverket       för\r\nvattenintressenter,  Global  Water Partnership,  och\r\ngivit   stöd   till   Global  International   Waters\r\nAssessment. Sverige tog  dessutom, inför toppmötet i\r\nJohannesburg, initiativ till  att  stärka  nätverket\r\ngenom   att   bilda  ett  mellanstatligt  organ  för\r\nvattenfrågorna,     Global     Water     Partnership\r\nOrganization (GWPO), med sekretariat i Stockholm.\r\nSom  framgår  av  redovisningen ovan arbetar  Sida\r\nintensivt       med       vattenfrågorna        inom\r\nutvecklingssamarbetet. Det sker t.ex. i Sidas arbete\r\nmed   att   öka  kunskapen  hos  beslutsfattare  och\r\nlokalbefolkning om hur vatten och vattenresurser kan\r\nanvändas på ett  mer  hållbart  sätt.  Sida  arbetar\r\nockså   med   stöd   till  samarbeten  kring  delade\r\nvattenresurser eftersom  god vattenmiljö och rättvis\r\nfördelning av vatten, såväl  inom som mellan länder,\r\nminskar risken för konflikter.  Vidare  får  program\r\nsom  informerar  om  sambanden mellan vatten, hygien\r\noch  hälsa  med  syfte  att  minska  förekomsten  av\r\nvattenrelaterade sjukdomar stöd från Sida. Utskottet\r\nkonstaterar  också  att  Sida  genom  samarbete  och\r\ninformation på flera nivåer  arbetar  för  att skapa\r\ntekniska och organisatoriska förutsättningar för att\r\nåstadkomma  hållbara  och lokalt anpassade lösningar\r\npå   hushållens   vattenförsörjning   och   sanitet.\r\nUtskottet förutsätter  att Sida fortsatt arbetar för\r\natt  finna effektivast tänkbara  vattenanvändning  i\r\nolika bevattningsprojekt och liknande.\r\nUtskottet  anser  det  angeläget  att även globala\r\nvattenfrågor   diskuteras  ur  ett  genusperspektiv.\r\nTillgång till rent  vatten  och till god sanitet, en\r\ngrundförutsättning   för  fattigdomsbekämpningen   i\r\nstort, har en särskild  påverkan på levnadsvillkoren\r\nför utvecklingsländernas  kvinnor  och  flickor  som\r\nofta  är  ansvariga  för  vattenhämtning för hygien,\r\nhälsa, matlagning, tvätt och hushållsjordbruk.\r\nUtskottet  har  vidare  inhämtat   att   Sida  för\r\ntillfället  arbetar  med  att ta fram en ny strategi\r\nför det fortsatta utvecklingssamarbetet inom vatten-\r\noch sanitetsfrågor. Den nuvarande vattenstrategin är\r\nfrån år 1987 och behandlar  främst  vattenfrågor  på\r\nlandsbygden,  medan  den nya strategin kommer att ge\r\nde  urbana frågorna en  betydligt  mer  framträdande\r\nroll.  Strategin  kommer att vara vägledande för hur\r\nSida  skall hantera  vatten-  och  sanitetsfrågor  i\r\nframtiden,  såväl  på  landsbygden som i stadsmiljö.\r\nDen nya strategin skall underlätta för Sida att höja\r\nprojektkvaliteten och göra  rätt  prioriteringar  så\r\natt projekten ger människor tillgång till vatten och\r\nsanitet av bra hygienisk standard. I arbetet med den\r\nnya  strategin är principer för effektiv användning,\r\nhantering och fördelning av vattnet samt metoder för\r\nrätt prissättning på vatten viktiga inslag.\r\nEnligt utskottets mening bör vattentillgångar inte\r\nprivatiseras  och  kommersialiseras.  Utgångspunkten\r\nmåste vara att alla människor skall ha tillgång till\r\nvatten.  Vatten  kan  dock  inte  distribueras  helt\r\ngratis och prissättning på vatten är  viktigt,  inte\r\nminst  för  att  förhindra  slöseri  och ineffektivt\r\nutnyttjande.  Utskottet  anser  det  angeläget   att\r\nbetona  att  prissättning på vatten skall ske på ett\r\nsätt som tillvaratar  de  mest  utsattas  behov  och\r\nintressen.  Det  är  utskottets bestämda uppfattning\r\natt prissättning på vatten inte får komma i konflikt\r\nmed  fattiga människors  tillgång  till  vatten  och\r\nsanitet,    och   därmed   i   konflikt   med   FN:s\r\nmillenniedeklaration   och  genomförandeplanen  från\r\nvärldstoppmötet i Johannesburg.  En  metod för detta\r\nkan vara differentierad prissättning.\r\nVattenförsörjning och avloppssystem  har i Sverige\r\nbyggts      upp     i     kommunal     regi,     med\r\nsjälvkostnadsprincipen som utgångspunkt, på ett sätt\r\nsom kan fungera  som  ett föredöme i internationella\r\nsammanhang.  Utskottet  konstaterar  att  det  i  de\r\nflesta länder hittills varit  naturligt  att  ha ett\r\noffentligt      ansvar      för      vatten-     och\r\navloppsförsörjning. Det är dock inte i  alla  länder\r\nsom   man  har  klarat  av  att  bygga  upp  en  väl\r\nfungerande   vatten-   och  avloppsförsörjning  inom\r\noffentligt satta ramar. Befintliga offentliga system\r\ni utvecklingsländerna kan  vara både ineffektiva och\r\norättvisa. Många utvecklingsländer har dessutom haft\r\nsvårigheter att klara av en  utbyggnad av befintliga\r\nsystem eftersom såväl kapital  som kompetens saknas.\r\nDet är därför positivt, anser utskottet, att Sverige\r\nverkar för att stärka u-länderna  på  detta  område,\r\nbåde  genom  utvecklingssamarbete  och i de pågående\r\ntjänstehandelsförhandlingarna   i   WTO.    Det   är\r\nutskottets   uppfattning   att  privat  medverkan  i\r\nvatten- och avloppsförsörjning,  där den kommer till\r\nstånd, bör göras inom offentligt satta ramar. Enligt\r\nutskottets mening får det inte heller  förekomma att\r\nbiståndsgivare    och    utvecklingsbanker    utövar\r\npåtryckningar  på  u-länder för en privatisering  av\r\nvattensektorn.\r\nVärldens vattentillgångar  är inte jämnt fördelade\r\ninom  eller  mellan  olika  regioner  och  länder  i\r\nvärlden. Länderna i Norden har  generellt  sett  god\r\ntillgång   till  färskvatten.  Vissa  uppgifter  gör\r\ngällande att  en person i t.ex. Sverige har tillgång\r\ntill ungefär 21.000  kubikmeter vatten under ett år.\r\nI  praktiken  innebär  det   att  det  finns  21.000\r\nkubikmeter vatten tillgängligt för hushåll, industri\r\noch  konstbevattning.  I  andra  länder,  som  t.ex.\r\nländer  i  södra Afrika och Israel,  är  motsvarande\r\ntillgång bara 500 kubikmeter per person och år. Inom\r\nolika regioner  och länder kan fördelningen dessutom\r\nvara ojämn och orättvis.  Fördelningen  av  världens\r\nvattentillgångar  skapar  grogrund för missnöje  och\r\nkonflikter.\r\nKopplingen     mellan    vattenförsörjning     och\r\nsäkerhetspolitik är i dag uppenbar och självklar för\r\nde flesta. Den nya  synen på säkerhet omfattar också\r\nhot som inte är militära. I dag ses miljöhot, ökande\r\nfattigdom,   befolkningstillväxt,    resursknapphet,\r\ninternationell        terrorism,       okontrollerad\r\nvapenspridning och sårbarheten i det högteknologiska\r\nsamhället som mera eller  i alla fall lika relevanta\r\noch  påtagliga  hot som de militära.  Översvämningar\r\noch  vattenbrist  utgör   hot   mot   vår  säkerhet.\r\nMotsättningar  mellan  grannländer om hur  gemensamt\r\nvatten skall nyttjas har  i  många  fall  lett  till\r\nväpnade  konflikter  och  vatten  är ofta orsak till\r\nkonflikter eller i varje fall en del av dem.\r\nI ett modernt säkerhetspolitiskt perspektiv rymmer\r\nvattenfrågorna såväl individuella som nationella och\r\nglobala   säkerhetsaspekter.   En   helhetssyn    på\r\nvattenfrågorna  innefattar  många  olika dimensioner\r\nsom befolkningsökningen, olika jordbruksmetoder samt\r\nolika kulturer och traditioner.\r\nFörenta nationerna försöker skapa  globala  regler\r\nför vattenhantering. Syftet med ett sådant gemensamt\r\nregelverk  för  hela världen skulle vara att undvika\r\nkonflikter och lösa  problem  om  hur  tvister kring\r\nvatten  skall  lösas.  Den  konvention  som  FN  har\r\narbetat  fram,  The Law of Non-Navigational Uses  of\r\nInternational Watercourses  (1997),  har  dock  bara\r\nundertecknats  av  sexton länder och ratificerats av\r\nnio. Bland de länder  som  har  ratificerat  den kan\r\nförutom  Sverige  också  nämnas  Libanon, Syrien och\r\nJordanien.\r\nDet förtjänar att framhållas, anser utskottet, att\r\nSverige,  med  en lång tradition av  att  värdesätta\r\nfreds-  och konflikthantering,  har  varit  särskilt\r\naktivt i frågan om att skapa en fungerande reglering\r\noch      förvaltning      av      gränsöverskridande\r\nvattenresurser, i syfte att undvika konflikter. Även\r\ndet  svenska  utvecklingssamarbetet  syftar,  enligt\r\nutskottets     bedömning,     tydligt    till    god\r\nvattenhållning  i  nationella  och   internationella\r\nsammanhang  och  kan bidra till att förebygga  eller\r\nlindra inom- och mellanstatliga konflikter.\r\nUtskottet konstaterar  vidare att utrikesutskottet\r\nredan tidigare i betänkande 2001/02:UU2 (s. 47), med\r\nanledning av ett likalydande  yrkande  om en hållbar\r\nvattenpolitik    för    Afrika,    framhållit    att\r\nnaturresursfrågor  som  exempelvis vattenfrågor ofta\r\nberör  flera  länder,  och att  Sverige  stöder  ett\r\nregionalt samarbete. Vattenresursförvaltning  är ett\r\nprioriterat område för svenskt bistånd och Sida  har\r\nintensifierat  insatserna  i södra Afrika och stärkt\r\nkapaciteten  att  förvalta vattenresurser  regionalt\r\noch lokalt, bl.a. genom  att  ta fram strategier för\r\nhur befintliga vattenresurser skall användas. Vidare\r\nkan   framhållas   att   Southern   African    Water\r\nPartnership  -  ett regionalt nätverk för främjandet\r\nav integrerad hållbar  vattenresursförvaltning - får\r\nsvenskt  stöd.  Sida  har  vidare  fått  regeringens\r\nuppdrag att inledabedriver ett långsiktigt samarbete\r\nmed länderna runt Victoriasjön  i  Östafrika i syfte\r\natt   vända   en  mångårig  nedåtgående  spiral   av\r\nfattigdom  och  miljöförstöring  mot  en  bärkraftig\r\nutveckling.\r\nSkyddet av den  marina miljön i Sveriges närområde\r\när  något  som  utskottet   fäster  stor  vikt  vid.\r\nUtskottet  finner, liksom utrikesutskottet  tidigare\r\ngjort  i  betänkande   2000/01:UU11   (s.   29  f.),\r\nanledning  att hänvisa till FN:s havsrättskonvention\r\nfrån  1982.  Konventionen   kan   beskrivas  som  en\r\ngrundlag för haven och har i dag över hundra parter.\r\nNära nog samtliga EU-länder, inklusive  Sverige, och\r\ngemenskapen har anslutit sig. Konventionen anger den\r\nfolkrättsliga  ramen  för  i stort sett all  fredlig\r\nanvändning  av  haven  och  utgör   stommen   i  det\r\nrättsliga nätverk av överenskommelser som rör haven.\r\nKonventionen tog flera år att framförhandla, då  den\r\npräglas  av en ytterst känslig balans mellan staters\r\nolika    intressen     och     förutsättningar.    I\r\nhavsrättskonventionen intar skyddet  och  bevarandet\r\nav  den marina miljön en central roll där en  balans\r\nmellan  flaggstaters,  kuststaters  och  hamnstaters\r\nrättigheter  och  skyldigheter  fastläggs. Utskottet\r\nhar inhämtat att Sverige har försökt  verka  för  en\r\nsträngare syn på föroreningar men ser risker med att\r\ninsistera på att ändra i existerande texter. Det man\r\nfrämst  befarar  är  att  ett  försök  att genomföra\r\nändringar  av  enskilda  bestämmelser i ett  globalt\r\nregelverk,      med      den      dignitet       som\r\nhavsrättskonventionen  har,  får  till följd att det\r\nhavsrättsliga  regelsystemet  bryts sönder.  Då  det\r\nalltjämt  finns stora intressemotsättningar,  skulle\r\nförslag till  ändringar  med  stor  sannolikhet leda\r\ntill   krav   på   ändringar   i   andra  delar   av\r\nkonventionstexten,    vilket   man   vill   undvika.\r\nUtskottet har förståelse för detta synsätt.\r\nAlla länder runt Östersjön har ett intresse av att\r\nförbättra miljön i och  kring  vårt  gemensamma hav.\r\nArbetet tar sin utgångspunkt i flera internationella\r\noch      regionala      överenskommelser,      såsom\r\nHelsingforskonventionen  till  skydd  för Östersjöns\r\nmarina miljö (Helcom) och Baltic 21. Vidare  ställer\r\nEU    hårda   krav   både   på   medlemsländer   och\r\nkandidatländer  när det gäller miljölagstiftning och\r\ngenomförandet    av     miljöskyddsåtgärder,     och\r\nmiljösamarbete  med Ryssland sker i ökande grad inom\r\nramen   för  EU:s  nordliga   dimension.   Utskottet\r\nförutsätter att regeringen kommer att prioritera det\r\nnationella  arbetet  och att Sverige kommer att vara\r\ndrivande internationellt  för  att skydda den marina\r\nmiljön.\r\nSida  har  sedan början av 1990-talet  bidragit  i\r\nstor  omfattning  till  arbetet  med  att  förbättra\r\nmiljön  i Östersjöregionen. Med Sidas stöd har t.ex.\r\nflera  avloppsreningsverk   tagits   i  drift  i  de\r\nbaltiska länderna och flera polska städer  har  fått\r\nbidrag  till  bättre  va-service.  Vidare  har  stöd\r\ngivits   till   en   anläggning   för  hantering  av\r\nfartygsavfall  och  oljespill.  Avtal   har   vidare\r\ningåtts     om     investeringar    i    ytterligare\r\navloppsreningsverk  i   Ryssland,   Ukraina  och  de\r\nbaltiska länderna.\r\nUtskottet konstaterar att stöd till  investeringar\r\nför vattenförsörjning och avloppsrening  har utgjort\r\nen  central  del  av  det svenska biståndet för  att\r\nförbättra miljön i och  kring Östersjön. Som framgår\r\nav budgetpropositionen 2002/03:1,  utgiftsområde  7,\r\nfäster regeringen fortsatt stor vikt vid att ge stöd\r\ni  syfte  att  bevara, skydda och förbättra miljön i\r\noch omkring Östersjön.  Utskottet  ser  positivt  på\r\ndetta engagemang från svensk sida.\r\nUtskottet   vill   i   denna   del  avslutningsvis\r\nframhålla    att    den    tredje    internationella\r\nvattenkonferensen - World Water Forum  - i slutet av\r\nmars  2003 samlade närmare tio tusen deltagare  från\r\nhela världen  för att diskutera globala vattenfrågor\r\noch ta ytterligare  steg i arbetet med att genomföra\r\nåtagandena  från  Johannesburg.   Under  konferensen\r\ndiskuterades     frågor     som    klimatförändring,\r\nvattenresurshantering,   bevarande   av   ekosystem,\r\nfattigdomsbekämpning och situationen för kvinnor och\r\nbarn.   Vid   konferensen   antog    ministrar   och\r\nföreträdare  för  över  hundra  länder  en  gemensam\r\ndeklaration om vatten. I deklarationen betonas bl.a.\r\nvikten   av   en   väl   fungerande  förvaltning  av\r\ngemensamma vattenresurser,  något  som  Sverige drev\r\nunder konferensen. Deklarationen konstaterar  vidare\r\natt  arbetet  fortsätter med att halvera den del  av\r\nvärldens  befolkning  som  inte  har  tillgång  till\r\ndricksvatten   av  god  kvalitet  och  grundläggande\r\nsanitet till år  2015  samt  att  alla  länder skall\r\nutveckla  integrerade  vattenresursplaner  till   år\r\n2005.\r\nUtskottet  värdesätter  den  möjlighet till dialog\r\nmellan flera tusen olika aktörer  om viktiga globala\r\nvattenfrågor  som  World  Water Forums  tredje  möte\r\nerbjöd i ett hundratal seminarier  och  föredrag  om\r\nvatten  och  vattenförsörjning  ur olika perspektiv.\r\nKonferensen  kunde  bidra  till en mycket  värdefull\r\nkunskapsöverföring och dialog  i  vattenfrågor,  som\r\nockså kan öka samförståndet och identifiera centrala\r\nproblemområden. Därmed erbjöd ministerkonferensen  i\r\nKyoto en plattform för uppföljning och utveckling av\r\ninitiativ  och  samarbete  i vattenfrågor. Utskottet\r\nanser att World Water Forum  därmed blev ett viktigt\r\nsteg framåt i arbetet med att  genomföra  åtagandena\r\nfrån Johannesburg.\r\nMed  det anförda föreslår utskottet att motionerna\r\n2002/03:MJ10  (kd)  yrkande  19,  2002/03:MJ11  (mp)\r\nyrkande    3,    2002/03:U284   (kd)   yrkande   26,\r\n2002/03:U290  (kd)  yrkande  17,  2002/03:U306  (mp)\r\nyrkandena 1-4,  2002/03:U310  (mp)  yrkande  5  samt\r\nmotion  2002/03:MJ432  (kd)  yrkande  3  lämnas utan\r\nvidare åtgärd.\r\n\r\nEnergi\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker  tio motionsyrkanden (m,\r\nfp,   kd,   c   och   v)   om   den   globala\r\nklimatpolitiken  och  ett  yrkande  (kd)   om\r\nexportkreditnämndernas  verksamhet. Utskottet\r\navstyrker vidare åtta yrkanden (kd, c, mp) om\r\nförnybar    energi.    Slutligen    avstyrker\r\nutskottet   två  yrkanden  (m   och   c)   om\r\nforskningsstrategier och kärnteknikforskning.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nAv skrivelsen  framgår  att det inte var möjligt att\r\nenas  om  ett  mätbart  mål  på   energiområdet  för\r\nintroduktionen  av förnybar energi vid  toppmötet  i\r\nJohannesburg.  Däremot   beslutade   toppmötet   att\r\nprogram   för   ökad   tillgång  till  energi  skall\r\nintegreras   i  nationella   utvecklingsplaner   och\r\nstrategier för  fattigdomsbekämpning,  och att detta\r\nmåste göras på ett hållbart sätt. Det antogs  vidare\r\nrekommendationer   om   att  skyndsamt  öka  andelen\r\nförnybar energi, att alla  länder  bör växla om från\r\nfossila  bränslen till förnybar energi  och  att  en\r\nkraftig ökning  av andelen förnybar energi på global\r\nnivå  behöver  komma  till  stånd.  Dessutom  antogs\r\nrekommendationer om att i synnerhet i-länderna skall\r\nfasa ut subventioner till fossila bränslen.\r\n\r\nGrunden för ett  hållbart  energisystem  i Sverige\r\nhar  lagts  av  regering  och  riksdag  i  2001  års\r\nenergipolitiska   beslut  (prop.  2001/02:143,  bet.\r\n2001/02:NU17, rskr. 2001/02:137) och klimatpolitiska\r\nbeslut (prop. 2001/02:55,  bet. 2001/02:MJU10, rskr.\r\n2001/02:163). Enligt det energipolitiska beslutet är\r\nenergipolitikens  mål  att på  kort  och  lång  sikt\r\ntrygga tillgången på el  och  annan  energi  på  med\r\nomvärlden         konkurrenskraftiga        villkor.\r\nEnergipolitiken  skall   skapa   villkoren   för  en\r\neffektiv    och    hållbar    energianvändning   och\r\nkostnadseffektiv energiförsörjning  med  låg negativ\r\npåverkan  på hälsa, miljö och klimat samt underlätta\r\nomställningen    till   ett   ekologiskt   uthålligt\r\nsamhälle.\r\nSverige inledde  år 1997 en satsning på ekologiskt\r\nhållbara investeringar  i kommunerna genom stöd till\r\ns.k. lokala investeringsprogram  (LIP).  Totalt  6,6\r\nmiljarder kronor har avsatts för perioden 1998-2003.\r\nVidare  har  regeringen  avsatt  900 miljoner kronor\r\nunder         perioden         2002-2004        till\r\nklimatinvesteringsprogram                   (KLIMP).\r\nKlimatinvesteringsprogrammet       skall       under\r\nmandatperioden  utökas  för  att  möjliggöra en ökad\r\ntakt och höjda ambitioner i klimatarbetet. Syftet är\r\natt såväl minska utsläppen av växthusgaser  som  att\r\nspara  energi.  De  lokala program som erhåller stöd\r\nskall bidra till positiva  strukturförändringar  och\r\ninvolvera flera aktörer i samverkan.\r\nDet   energipolitiska  beslutet  innebär  en  stor\r\nsatsning  på  förnybar  elproduktion.  Målet  är att\r\nbygga  ut  den  förnybara  elproduktionen med 10 TWh\r\ntill  år  2010.  Detta  skall stimuleras  genom  ett\r\nkvotbaserat elcertifikatsystem  som föreslås träda i\r\nkraft   den  1  maj  2003  (prop.  2002/03:1).   Det\r\nenergipolitiska beslutet innebär även en ytterligare\r\neffektivisering  av  energimarknaden. Handeln med el\r\növer Sveriges gränser  har  sedan  avregleringen  år\r\n1996  ökat  i  betydelse.  Detta  har  lett till ett\r\neffektivare    utnyttjande    av   de   tillgängliga\r\nresurserna. Arbetet med att integrera  elmarknaderna\r\nkommer  även  fortsättningsvis  att vara en  central\r\nfråga i svensk energipolitik. Motsvarande arbete har\r\npåbörjats för att avreglera naturgasmarknaden.\r\nEU  har ett övergripande vägledande  mål  att  öka\r\nandelen  förnybar  energi från dagens ca 6 till 12 %\r\når 2010. Främjande av el från förnybara energikällor\r\när  ytterligare  en  viktig   prioritering  för  EU.\r\nFrämjandet av förnybar energi utgör en viktig del av\r\ndet  åtgärdspaket  som  behövs  för   att   uppfylla\r\nKyotoprotokollet. Även främjande av kraftvärme är en\r\nviktig åtgärd. När det gäller främjandet av förnybar\r\nelproduktion  finns  en  gemensam lagstiftning genom\r\nEuropaparlamentets  och rådets  direktiv  2001/77/EG\r\nfrån den 27 september  2001  om främjande av el från\r\nförnybara energikällor på den inre marknaden för el.\r\nGenomförande  av  direktivet innebär  en  ökning  av\r\nandelen förnybar elproduktion  till  ca  22,1  %  år\r\n2010.  Varje  land  har  i direktivet tilldelats ett\r\nvägledande mål för förnybar elproduktion.\r\nSverige   finansierar  utvecklingssamarbete   inom\r\nolika sektorer  som  har  betydelse  för  att minska\r\nutsläppen  av  växthusgaser och för att öka upptaget\r\nav  koldioxid.  Merparten  av  insatserna  har  inte\r\nminskade utsläpp av växthusgaser som huvudsyfte, men\r\nhar på ett direkt  eller indirekt sätt betydelse för\r\nklimatfrågan.  Satsningar   på   forskning   är   av\r\navgörande   betydelse   för  möjligheten  att  fatta\r\ninformerade  beslut  syftande   till   att  minimera\r\nklimatförändringarna.   Ett   viktigt  bidrag   till\r\nförståelsen  av klimatsystemet och  de  förändringar\r\nsom det genomgår till följd av människans utsläpp är\r\natt  det  finns   ett  globalt  nätverk  som  förser\r\nforskarna med tillförlitliga observationer och andra\r\nklimatdata.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion 2002/03:U239  (kd)  yrkande 5 framförs krav\r\nom   att   Sverige  bör  driva  på  för   att   EU:s\r\nklimathandlingsprogram    skall    få    en   global\r\ninriktning. Enligt motionärerna måste unionen hjälpa\r\nu-länderna  att  bryta  kopplingen  mellan ekonomisk\r\ntillväxt  och  ökade koldioxidutsläpp.  Det  globala\r\nperspektivet, i  synnerhet  samarbetet med u-länder,\r\nmåste  integreras  i  EU:s  strategi   för   hållbar\r\nutveckling    och    det   pågående   arbetet   inom\r\nklimathandlingsprogrammet.  I  motion  2002/03:MJ315\r\n(fp) yrkande 2 framförs krav på en världsomspännande\r\nmiljöhandlingsplan för att åstadkomma en långsiktigt\r\nhållbar  nivå  på utsläppen av växthusgaser.  Enligt\r\nmotionärerna är  det  ofta  de  fattigaste ländernas\r\nmedborgare  som  riskerar  att  drabbas  hårdast  av\r\nklimatförändringar.    Miljöplanen   måste    därför\r\nredovisa både hur utsläppen  skall  minska  och  hur\r\nresurserna  skall  omfördelas från rika till fattiga\r\nländer.\r\n\r\nEnligt motion 2002/03:MJ418  (v)  yrkande  1 måste\r\nåtgärder  vidtas för att förmå USA att åter delta  i\r\nKyotoprocessen.  Motionärerna  anför  att det är den\r\nviktigaste internationella åtgärden för  Sverige och\r\nEU, och att olika åtgärder för att nå dit kan behöva\r\növervägas.  I motion 2002/03:U313 (c) framförs  krav\r\nom att Sverige  bör  utöva påtryckningar för att USA\r\nsnarast     skall    ratificera     Kyotoprotokollet\r\n(yrkande10).\r\nAv motion 2002/03:U310  (mp) yrkande 7 framgår att\r\nden svenska regeringen bör vara pådrivande i arbetet\r\nmed  att samla de länder som  frivilligt  accepterar\r\nmer långtgående  mål, tidtabeller och ökningar av de\r\nförnybara   energikällorna    och    stärka    deras\r\nmöjligheter att gemensamt föra en sådan politik  som\r\ninnebär en ökning av de förnybara energikällorna.\r\nEnligt  motion  2002/03:MJ8 (fp) yrkande 3 bör det\r\ninföras en europeisk  koldioxidavgift som ett första\r\nsteg mot kraftfullare åtgärder  för  att motverka de\r\nklimatpåverkande  utsläppen internationellt.  Enligt\r\nyrkande  4 bör EU, efter  det  att  det  införts  en\r\nkoldioxidavgift  inom  EU,  driva  frågan  vidare på\r\nglobal  nivå.  En  global avgift på koldioxid skulle\r\nkunna   leda   till  en  kraftfull   reducering   av\r\nanvändningen av fossila bränslen.\r\nI motion 2002/03:MJ7  (c)  yrkande 6 framförs krav\r\npå   att   höja   den   svenska   målsättningen    i\r\nklimatarbetet  eftersom  det  är viktigt att Sverige\r\nintar en stark position för att  driva klimatarbetet\r\nvidare   internationellt.   I  linje  med   tidigare\r\nförslag, föreslår motionärerna en höjd ambitionsnivå\r\ndär    ytterligare    2   procents   minskning    av\r\nväxthusgasutsläppen skall  eftersträvas  jämfört med\r\nregeringens målsättning. Av motion 2002/03:MJ10 (kd)\r\nyrkande    11   framgår   att   motionärerna   delar\r\nregeringens      syn      på      det     nationella\r\nklimatinvesteringsprogrammet i Sverige men anser att\r\ndet  är  av  yttersta  vikt  att reglerna  som  styr\r\nanslaget är strikt fokuserade på åtgärder som direkt\r\ngår  att hänföra till minskningar  av  växthusgaser.\r\nStödet  för detta anslag måste, enligt motionärerna,\r\nöka.\r\nEnligt motion 2002/03:MJ10 (kd) yrkande 20 bör det\r\ninföras    ett    fastprissystem    för    förnybara\r\nenergikällor.   Enligt  motionärerna  måste  Sverige\r\nnationellt   överge    förslaget   med   kvotbaserat\r\nelcertifikatsystem  och  i   stället  satsa  på  ett\r\nfastprissystem.  Det  är också viktigt  att  Sverige\r\ninternationellt, enskilt  och  via  EU,  försöker få\r\ntill  stånd  större  satsningar  på  förnybar energi\r\neftersom målet att öka andelen förnybar energi är så\r\npass  avgörande för utsläppen av förorenande  ämnen.\r\nAv yrkande  21  framgår  att  exportkreditnämndernas\r\nverksamhet bör miljöanpassas. Eftersom  en  stor del\r\nav   energisatsningarna  i  dag  görs  med  stöd  av\r\nexportkreditnämnder  måste  dessa  ge  långt  större\r\nprioritet åt energieffektivitet och förnybar energi.\r\nAv   motion   2002/03:U284  (kd)  yrkande  18  bör\r\nmultilaterala biståndsgivare  göra  ökade satsningar\r\nför  att  skapa bättre energiförsörjning,  ett  ökat\r\nanvändande   av   förnybara  energikällor  och  ökad\r\ntillgång  till elektricitet.  Framför  allt  är  det\r\nviktigt att  investeringarna  är ekologiskt hållbara\r\noch  energieffektiva.  Det  är  också   viktigt  att\r\nenergin görs tillgänglig för alla, även dem  som bor\r\npå  landsbygden. I motion 2002/03:U288 (mp) framförs\r\nkrav  på  att  Sverige  skall  verka  aktivt  för en\r\nändring     av    inriktningen    i    Världsbankens\r\nenergiutlåning.  Minst  20 % av energiutlåningen bör\r\ngå   till  hushållning  och  projekt   baserade   på\r\nförnybara  energikällor  (yrkande  1).  Motionärerna\r\nanser  också  att  informationen till riksdagen  bör\r\nförbättras   och  att  regeringen   varje   år   bör\r\nrapportera  till  riksdagen  om  hur  hög  andel  av\r\nbankens energiutlåning som har gått till hushållning\r\noch förnybar  energi, och vilken andel som gått till\r\nfossilenergiprojekt   (yrkande  2).  Regeringen  bör\r\nårligen   informera  riksdagen   om   de   beviljade\r\nfossilenergiprojekt   där   man  haft  en  avvikande\r\nuppfattning  från  majoriteten  i  bankens  styrelse\r\n(yrkande 3).\r\nEnligt  motion 2002/03:U322  (m)  yrkande  23  bör\r\nSverige inom  FN:s  ram  verka för att få till stånd\r\nbegränsningar     av    koldioxidutsläpp.     Enligt\r\nmotionärerna   ökar   halterna    av    växthusgaser\r\nhuvudsakligen  på  grund av användningen av  fossila\r\nbränslen. I det läget  borde det vara rimligt att i-\r\nvärlden fokuserar på kärnkraft och andra alternativa\r\nenergikällor.  I motion 2002/03:MJ7  (c)  yrkande  5\r\nbetonas vikten av  att fortsatt driva arbetet för en\r\nglobal tidsplan för  införande  av alternativ energi\r\neftersom energianvändning i alla  dess former är den\r\nabsolut  största  miljöfrågan.  Enligt  motionärerna\r\nsker  en  alltför  stor del av energiframställningen\r\nfrån  uran vilket också  innebär  stora  risker  för\r\nmiljö  och   hälsa,   med  en  avfallsförvaring  med\r\nkonsekvenser som det fortfarande inte finns svar på.\r\nEnligt motion 2002/03:MJ11  (mp)  yrkande 4 är målet\r\nför  energipolitiken  ,  att på kort och  lång  sikt\r\ntrygga  tillgången på el och  annan  energi  på  med\r\nomvärlden konkurrenskraftiga villkor, otillräckligt.\r\nDet  måste  klargöras  för  marknadens  aktörer  att\r\nsvensk kärnkraft skall avvecklas inom en överskådlig\r\ntid.\r\nEnligt  motion  2002/03:MJ428  (c)  yrkande  7 bör\r\nSverige  inom  såväl  EU  som  andra internationella\r\norgan      arbeta      för      att     sammanhållna\r\nforskningsstrategier  kommer till  stånd  och  ökade\r\nresurser   avsätts   inom   klimatområdet.    Enligt\r\nmotionärerna  är  det  nödvändigt  att en långsiktig\r\nforskningsstrategi  för  minskning  av   utsläpp  av\r\nväxthusgaser  tas  fram  för  att målet med minskade\r\nutsläpp  av  växthusgaser  skall kunna  nås  med  en\r\nfortsatt hög tillväxt och standard  för befolkningen\r\ni   Sverige   och   andra   länder.   Enligt  motion\r\n2002/03:MJ9   (m)  yrkande  10  tolkar  motionärerna\r\nregeringens ambition  att  satsa  på  vetenskap  och\r\nforskning  som  syftar  till att minska utsläppen av\r\nväxthusgaser,  som  en  vilja   att  häva  den  s.k.\r\ntankeförbudslagen   kring  kärnteknikutveckling   om\r\nkärnkraft   och  kärnteknikforskning.   Motionärerna\r\nuppfattar det  som  en  positiv  signal om en vidare\r\nutveckling av olika energislag där  även  kärnteknik\r\ningår.\r\nI motion 2002/03:U326 (c) yrkande 11 framförs krav\r\nom   att   EU  skall  vara  en  pådrivande  kraft  i\r\ninternationella  miljöfrågor.  EU  måste  ta  på sig\r\nrollen  att  vara  miljöns  stridbare förkämpe i det\r\ninternationella samarbetet. Inom  ramen för FN, WTO,\r\nIMF och Världsbanken skall EU vara starkt pådrivande\r\nför   att   skärpa   och   utvidga   internationella\r\nmiljökonventioner   och   bidra   till  att  anpassa\r\nregelverk  för handeln i en riktning  som  försvårar\r\nmiljödumpning.   I   kraft   av   en  ökad  politisk\r\nsamstämmighet i miljöfrågorna och en  stor ekonomisk\r\ntyngd kan EU som enda globala aktör sätta  press  på\r\nUSA.   Den   möjligheten  bör  i  ökad  utsträckning\r\nanvändas.  EU:s  globala  miljöpolitik  bör  ha  ett\r\nsolidariskt    utvecklingsperspektiv   gentemot   de\r\nfattigare länderna. Ett förstärkt bistånd med tydlig\r\ninriktning  mot  hållbar  utveckling  bör  vara  ett\r\nviktigt fundament.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  konstaterar  inledningsvis  att  tillgång\r\ntill energi  utgör  en av grundförutsättningarna för\r\nutveckling    och    är    en     vital     del    i\r\nfattigdomsbekämpningen.  Lika  viktigt  är  det  att\r\nenergiproduktionen  är ren. Det är inte ovanligt att\r\nden energiproduktion  som  finns  tillgänglig för de\r\nallra  fattigaste  är  smutsig  och  orsakar   svåra\r\nhälsoproblem.  Utskottet delar regeringens bedömning\r\natt Sverige måste bidra internationellt för att lösa\r\ndessa     problem     och     samtidigt     motverka\r\nklimatförändringar och  andra  negativa  effekter på\r\nhållbar utveckling. Klimatförändringar till följd av\r\nökade  utsläpp  av  s.k.  växthusgaser  på grund  av\r\nmänsklig  verksamhet  är  ett av de största  globala\r\nmiljöproblem  som  mänskligheten  står  inför  under\r\n2000-talet. Ingen annan  fråga  påverkar  på  ett så\r\ngenomgripande   sätt   alla   delar   av  samhället.\r\nEffekterna   av  klimatförändringarna  på  jordbruk,\r\nsamhällsbyggande,  kultur  och  ekonomi,  liksom  på\r\nekosystemen,    kan    bli   stora   och   negativa.\r\nKlimatfrågan  är  en  av  de  frågor  som  tydligast\r\nbelyser  kopplingen  mellan  miljö  och  social  och\r\nekonomisk  utveckling.  Att  komma   tillrätta   med\r\nklimatförändringarna  är  en  förutsättning  för  en\r\nlångsiktigt       hållbar       utveckling.       De\r\nutsläppsminskningar  som  krävs  för att långsiktigt\r\nhejda   klimatförändringarna   innebär    nödvändiga\r\nförändringar  i  vårt  samhällssystem.  Eftersom  de\r\nfossila bränslena svarar för drygt 80 % av  världens\r\nenergiförsörjning  har världens länder en omfattande\r\noch komplex uppgift att ta itu med. Industriländerna\r\nbär till stor del det  historiska  ansvaret  för den\r\nstigande  halten  av  växthusgaser  i atmosfären och\r\nsvarar för drygt hälften av de globala  utsläppen  i\r\ndag.  Variationerna  globalt är mycket stora och den\r\nojämlika fördelningen  av  utsläpp i kombination med\r\natt det är fattiga länder som  troligen  kommer  att\r\ndrabbas   hårdast  av  klimatförändringarna  innebär\r\nenligt utskottet  att  det  är  industriländerna som\r\nskall gå före med åtgärder på klimatområdet. På sikt\r\nkommer   dock   utsläpp  av  koldioxid   och   andra\r\nväxthusgaser   att    behöva    begränsas   även   i\r\nutvecklingsländerna.\r\n\r\nKyotoprotokollet  träder  i  kraft   när  det  har\r\nratificerats  av  minst 55 länder vars utsläppsandel\r\nmotsvarar minst 55 % av industriländernas utsläpp år\r\n1990. Internationella  interparlamentariska  unionen\r\n(IPU)  antog  i  mars 2002 en resolution - Ten years\r\nafter Rio: Global degradation of the environment and\r\nparliamentary support  for the Kyoto Protocol - till\r\nstöd  för  Kyotoprotokollet.  Resolutionen  betonade\r\nvikten av alla  staters ratifikation av protokollet.\r\nEU:s  femton  medlemsstater   och   EG  ratificerade\r\ngemensamt Kyotoprotokollet den 31 maj  2002.  Enligt\r\nen  uppdatering  gjord av IPCC från den 20 mars 2003\r\nframgår att utsläppen  från de länder som till detta\r\ndatum ratificerat Kyotoprotokollet  motsvar  utsläpp\r\npå  43,  9 % av de totala utsläppen. Varken Ryssland\r\neller   USA    har   ratificerat   protokollet   men\r\ndiskussioner med  Ryssland  pågår. USA står för 25 %\r\nav  de  globala utsläppen och är  därför  en  viktig\r\naktör i denna  fråga.  Utskottet  anser  att  det är\r\nmycket  viktigt  att USA lever upp till de åtaganden\r\nom en sänkning på  7  %  till år 2012 som gjordes år\r\n1997. Utskottet anser att  det är ett allvarligt och\r\nlångsiktigt  hot  mot  hela processen  om  USA  inte\r\nföljer sina åtaganden eftersom  landet  ensamt  står\r\nför  en  så  stor del av världens utsläpp. Utskottet\r\nförutsätter att Sverige både inom EU och som enskilt\r\nland  fortsätter   att   verka  för  att  USA  skall\r\nratificera protokollet. Utskottet  finner  att  det,\r\nförutom  miljöpolitiska  skäl, även finns ekonomiska\r\nskäl för detta. Om ett industriland  inte tar på sig\r\nkostnaden    för    klimatåtgärder    kan   det   ge\r\nkonkurrensfördelar för delar av dess industri. USA:s\r\nmedverkan   behövs   också   för   att   bidra  till\r\nfinansieringen  av  de  fonder  som skall underlätta\r\nutvecklingsländernas klimatarbete.\r\nUtskottet  anser  också att det är  angeläget  att\r\nindustriländerna    verkligen     uppfyller     sina\r\nskyldigheter gentemot utvecklingsländerna, så som de\r\nkommer  till  uttryck  i klimatkonventionen, bl.a. i\r\nfråga    om    stöd    till    kapacitetsuppbyggnad,\r\ntekniköverföring samt anpassning  till,  och minskad\r\npåverkan  på  klimatet.  Speciell uppmärksamhet  bör\r\nriktas  mot sådana länder som  är  särkilt  sårbara.\r\nEnligt såväl konventionen som Kyotoprotokollet skall\r\nindustriländerna  dessutom  i  sitt  arbete  för att\r\nuppnå  sina  utsläppsmål  ta  hänsyn till eventuella\r\nskadeverkningar  i  utvecklingsländerna.   En  annan\r\nfråga   är   utvecklingsländernas   egna  åtaganden.\r\nUtskottet  kan  konstatera  att  frågan är  känslig.\r\nSamtidigt som utvecklingsländerna  behöver  stöd och\r\nen  effektiv  energiutveckling,  står det klart  att\r\nåtminstone vissa utvecklingsländer  efter den första\r\nåtagandeperioden 2008-2012 på något sätt  också  bör\r\nmedverka  med kvantitativa åtaganden. Det behövs ett\r\nrättvist och  samlat  handlande  som  inte äventyrar\r\nutan   snarare   bidrar   till  utvecklingsländernas\r\nutveckling och kamp mot fattigdom.  Utskottet  anser\r\natt det är viktigt att man strävar mot en rättvisare\r\nfördelning      mellan      olika     länder     och\r\nbefolkningsgrupper   i   fråga  om   utsläppsnivåer.\r\nUtskottet  utgår  från  att  regeringen   under   de\r\nnärmaste  åren  prioriterar  arbetet  för  att skapa\r\nförutsättningar för detta.\r\nEnligt  utskottets  mening  är  det  positivt  att\r\nSverige  tillsammans  med  andra  länder och företag\r\ndeltar    i    Världsbankens    prototyp   för    en\r\ninternationell  klimatfond, Prototype  Carbon  Fund.\r\nSyftet  är  att  minska   klimatpåverkan   i   såväl\r\nutvecklingsländer   som   industriländer  genom  att\r\nåstadkomma   projekt  som  kan   ge   underlag   för\r\ntillgodoräknande  enligt bestämmelserna om gemensamt\r\ngenomförande  respektive   mekanismen   för  en  ren\r\nutveckling i Kyotoprotokollet. Ett annat  minst lika\r\nviktigt  syfte  är att åstadkomma kunskapsutveckling\r\nrörande  de metodfrågor  som  aktualiseras  i  dessa\r\nsammanhang.  Utskottet  ser  även  positivt  på  att\r\nExportkreditnämnden (EKN) utvärderat miljöpolicyn  i\r\nsin  garantigivning. Översynen har inkluderat frågor\r\nom  klimatpåverkan   och  växthusgaser.  Enligt  den\r\nreviderade policyn skall  -  för  projekt som medför\r\nmer än minimal miljöpåverkan - miljögranskningen hos\r\nEKN  lägga  särskild  vikt vid klimatpåverkan.  Även\r\nsociala hänsyn skall ingå.\r\nNär det gäller EU konstaterar  utskottet  att  det\r\nsedan  år  1991,  då unionen presenterade sin första\r\nstrategi för att begränsa  utsläppen  av  koldioxid,\r\nhar  lagts  fram ett antal klimatrelaterade förslag.\r\nBland  dessa kan  nämnas  direktiv  (2001/77/EG)  om\r\nfrämjande    av    elproduktion    från    förnybara\r\nenergikällor   på   den   inre   marknaden  för  el,\r\nfrivilliga  avtal om reducerade kodioxidutsläpp  med\r\neuropeiska   (European   Automobile   Manufacturers''''''''''''''''\r\nAssociation  -  ACEA),  japanska  (Japan  Automobile\r\nManufacturers''''''''''''''''  Association  -  JAMA)  och koreanska\r\n(Korean  Automobile  Manufacturers''''''''''''''''  Association   -\r\nKAMA)  biltillverkare,  direktiv  om  beskattning av\r\nenergiprodukter  (97/C  139/07).  År 1992  lade  EG-\r\nkommissionen fram ett förslag om en gemensam energi-\r\noch   koldioxidskatt,   vilket   inte  antogs.   För\r\nbeskattningen av mineraloljor finns ett direktiv men\r\nför  övriga  energislag,  dvs. främst  el,  kol  och\r\nnaturgas,    finns    ingen   gemensam    reglering.\r\nKommissionen    föreslog   år    1997    ett    nytt\r\nenergiskattedirektiv     som     täcker     samtliga\r\nenergiprodukter.  Förslaget har därefter diskuterats\r\ninom EU, utan att enighet  har kunnat nås. Utskottet\r\ndelar  regeringens  uppfattning  att  det  inom  det\r\nnuvarande fördraget finns  en  god  grund för utökat\r\nsamarbete  på  energiområdet -  bl.a. bör  ett  ökat\r\nsamarbete  syfta   till   en  samsyn  på  hur  varje\r\nmedlemsstat skall bidra till  att  uppnå  målen  för\r\nenergipolitiken       i       gemenskapen,      dvs.\r\nförsörjningstryggheten,    konkurrenskraften     och\r\nskyddet för miljön. Utskottet ser mycket positivt på\r\ninitiativet  till  att  arbeta  för  att ytterligare\r\nutveckla och främja förnybar energiteknik som EU tog\r\ntillsammans  med  en  grupp  likasinnade  länder   i\r\nJohannesburg,  som en reaktion på att toppmötet inte\r\nkunde  enas om mätbara  mål  för  introduktionen  av\r\nförnybar   energi.   Utskottet   anser  att  det  är\r\nangeläget  med  denna typ av initiativ  och  att  de\r\nfullföljs.  Utskottet   förutsätter  att  regeringen\r\nkommer att verka för detta. Utskottet anser även att\r\ndet  är  positivt  med  initiativ   som   t.ex.  EG-\r\nkommissionens  förslag  till direktiv om handel  med\r\nutsläppsrätter  inom  EU. Sverige  bör  även  aktivt\r\ndriva frågan om en gemensam  energibeskattning  inom\r\nEU.  Samtidigt bör framhållas att energiområdet inte\r\nfår bli  ett  gemensamt  politikområde  eftersom det\r\nkännetecknas av känsliga nationella politiska beslut\r\noch  intressen.  När det gäller systemet för  handel\r\nmed utsläppsrätter  inom  EU  antog ministerrådet en\r\npolitisk överenskommelse i december  2002.  Systemet\r\ninnebär  att  ett  tak sätts för de totala utsläppen\r\nsom  tillåts  inom det  system  som  avgränsas  inom\r\ndirektivet. Utsläppen  fördelas  till anläggningar i\r\nform   av  s.k.  utsläppsrätter.  Anläggningar   som\r\nomfattas  av direktivet ges en möjlighet att delta i\r\nutsläppshandel.  Målet  är  att  utsläppsreduktioner\r\nskall kunna ske där de är billigast inom unionen och\r\natt det övergripande målet skall kunna  nås  på  ett\r\nkostnadseffektivt   sätt.  Den  första  perioden  då\r\ndirektivet skall gälla  omfattar perioden 2005-2007.\r\nMinisterrådets överenskommelse  behandlas i enlighet\r\nmed     bestämmelserna    om    medbeslutande     av\r\nEuropaparlamentet, som kommer att avge sitt yttrande\r\nunder sommaren 2003.\r\nPå nationell  nivå  har riksdagen tidigare uttalat\r\natt   den   svenska   elförsörjningen    i    ökande\r\nutsträckning   skall  baseras  på  förnybar  energi.\r\nRiksdagen  har dessutom  fastslagit  att  målet  för\r\nökningen av el producerad med förnybara energikällor\r\nskall vara 10  TWh  från 2002 års nivå till år 2010.\r\nUtskottet förutsätter  dock att ambitionsnivån höjs,\r\nom det visar sig att det  finns  förutsättningar för\r\natt  ytterligare  öka elproduktionen  med  förnybara\r\nenergikällor, i samband med den granskning som skall\r\ngöras av klimatarbetet  år  2004 (2001/02:NU17). Det\r\nnationella  målet står även väl  i  överensstämmelse\r\nmed  det ovan  nämnda  direktivet  om  främjande  av\r\nelproduktion   från   förnybara   energikällor   som\r\ninnehåller ett vägledande mål för hur mycket andelen\r\nel   från  förnybara  energikällor  skall  öka  inom\r\nunionen  fram  till  år  2010. Utskottet instämmer i\r\nnäringsutskottets  tillstyrkande   till  regeringens\r\nförslag  om  ett  system för elcertifikat.  Systemet\r\ninförs  för  att  gynna   utbyggnaden  av  förnybara\r\nenergikällor för el. Avsikten  är  att  elanvändarna\r\nskall vara skyldiga att köpa elcertifikat i relation\r\ntill  sin  förbrukning  och  att  inkomsterna   från\r\nförsäljningen   skall  täcka  merkostnaden  för  att\r\nproducera förnybar  el.  Systemet  med  elcertifikat\r\nkommer att gälla från den 1 maj 2003 (prop. 2002/03:\r\n40,  bet. 2002/03:NU6, rskr. 2002/03:133).  I  detta\r\nsammanhang bör även uppmärksammas att riksdagen även\r\nfattat  beslut om ett nytt klimatinvesteringsprogram\r\n(KLIMP). Det nya bidragssystemet har en total budget\r\npå 900 miljoner kronor under åren 2002-2004.\r\nNär det  gäller energieffektivisering har ett nytt\r\nanslag i statsbudgeten  inrättas  i enlighet med det\r\nbeslut som riksdagen fattade i juni  2002  i samband\r\nmed  behandlingen  av  regeringens  proposition   om\r\nsamverkan  för  en  trygg,  effektiv och miljövänlig\r\nenergiförsörjning    (prop.    2001/02:143,     bet.\r\n2001/02:NU17, rskr. 2001/02:317). Anslaget avser att\r\nfinansiera  bidrag  för  kommunal  energirådgivning,\r\nutbildning  av  och information till energirådgivare\r\nsamt stöd till regionala  energikontor. Vidare avser\r\nanslaget    insatser    för   informationsspridning,\r\nutveckling och spridning av verktyg och metoder samt\r\nutbildning    om    energieffektiv    teknik.    Det\r\növergripande målet för  energiforskning  enligt  det\r\nenergipolitiska programmet från år 1997 är att bygga\r\nupp  vetenskaplig  och teknisk kunskap och kompetens\r\npå energiområdet inom universiteten, högskolorna och\r\nnäringslivet. Insatserna kring forskning, utveckling\r\noch  demonstration inom  energiområdet  skall  bidra\r\ntill  ökad  användning  av  renare  och  effektivare\r\nenergiteknik. Utskottet vill i samband härmed betona\r\nvikten  av forskning inom området för och utveckling\r\nav  energieffektiviserande   teknik.  Detta  är  ett\r\nviktigt led i att nå hållbar utveckling.\r\nMed det anförda föreslår utskottet  att motionerna\r\n2002/03:MJ7 (c) yrkandena 5 och 6, 2002/03:MJ8  (fp)\r\nyrkandena  3  och  4,  2002/03:MJ9  (m)  yrkande 10,\r\n2002/03:MJ10   (kd)   yrkandena   11,   20  och  21,\r\n2002/03:MJ11  (mp)  yrkande  4,  2002/03:U239   (kd)\r\nyrkande    5,    2002/03:U284   (kd)   yrkande   18,\r\n2002/03:U288 (mp)  yrkandena  1-3, 2002/03:U310 (mp)\r\nyrkande 7, 2002/03:U313 (c) yrkande 10, 2002/03:U322\r\n(m)  yrkande  23,  2002/03:U326  (c)   yrkande   11,\r\n2002/03:MJ315(fp)   yrkande   2,  2002/03:MJ418  (v)\r\nyrkande 1 och 2002/03:MJ428 yrkande  7  lämnas  utan\r\nvidare åtgärd.\r\n\r\nHälsa\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker två motionsyrkanden (mp)\r\nom  det svenska  ohälsoområdet  och  Sveriges\r\narbete internationellt för att nå de hälsomål\r\nsom sattes  i Johannesburg,  ett yrkande (kd)\r\nom den svenska  narkotikapolitiken  samt  tre\r\nyrkanden (m, kd och c) om vacciner, hiv/aids-\r\nprevention, tuberkulos och malaria.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nAv    skrivelsen    framgår   att   det   nationella\r\nfolkhälsoarbetet  har   inriktats  på  faktorer  som\r\npåverkar  hälsan,  s.k.  bestämningsfaktorer   eller\r\nhälsodeterminanter,  och  inte  enbart  på  enskilda\r\nsjukdomar.  I  syfte  att förbättra folkhälsan,  och\r\nbl.a. minska de sociala och könsmässiga skillnaderna\r\nvad  gäller  hälsa, har regeringen  i  den  kommande\r\npropositionen  Mål  för folkhälsa (prop. 2002/03:35)\r\nföreslagit  ett  övergripande   nationellt  mål  för\r\nfolkhälsa  samt  elva målområden för  de  viktigaste\r\nbestämningsfaktorerna.  De  elva  målområdena  är 1.\r\nDelaktighet och inflytande i samhället, 2. Ekonomisk\r\noch    social   trygghet,   3.   Trygga   och   goda\r\nuppväxtvillkor,  4.  Ökad  hälsa  i  arbetslivet, 5.\r\nSunda  och säkra miljöer och produkter,  6.  En  mer\r\nhälsofrämjande  hälso-  och  sjukvård, 7. Gott skydd\r\nmot  smittspridning, 8. Trygg och  säker  sexualitet\r\noch  en   god  reproduktiv  hälsa,  9.  Ökad  fysisk\r\naktivitet,  10.  Goda  matvanor  och säkra livsmedel\r\nsamt  11.  Minskat  bruk av tobak och  alkohol,  ett\r\nsamhälle  fritt  från  narkotika  och  dopning  samt\r\nminskade skadeverkningar av överdrivet spelande. Det\r\nnationella målet för folkhälsa  bör  vara  att skapa\r\nsamhälleliga  förutsättningar  för  en god hälsa  på\r\nlika villkor för hela befolkningen. I  propositionen\r\nredovisas synen på formerna för nationell samordning\r\nsamt  behovet  av  en  gemensam  struktur  för   det\r\ntvärsektoriella   folkhälsoarbetet   och  en  samlad\r\nuppföljning   och   utvärdering.  Möjligheter   till\r\nkulturella  upplevelser  är  en  viktig  del  i  det\r\nmoderna folkhälsoarbetet. Statens folkhälsoinstituts\r\nroll  när  det  gäller  samordning  och  uppföljning\r\nförtydligas    genom   propositionen.   Den   första\r\nnationella   folkhälsopolitiska    rapporten   skall\r\npresenteras  under  mandatperioden. Denna  blir  ett\r\nbetydelsefullt  komplement  till  den  kontinuerliga\r\nuppföljningen av hälsoutvecklingen i Sverige. Vidare\r\nhar Socialstyrelsen  i  uppdrag  att  vidareutveckla\r\nbefintliga     sammanfattande     hälsomått     samt\r\nförutsättningarna för ett nationellt folkhälsoindex.\r\n\r\nAv   handlingsplanen   mot   narkotika   för  åren\r\n2002-2005  (prop.  2001/02:91,  bet.  2001/02:SoU15,\r\nrskr. 2001/02:193) framgår att förebyggande insatser\r\nriktade  mot  ungdomar  är  ett  av  de prioriterade\r\nområdena.  En särskild nationell narkotikasamordnare\r\nhar fått i uppdrag  att ansvara för genomförandet av\r\nhandlingsplanen, för  vilken 325 miljoner kronor har\r\navsatts   för   de  fyra  första   åren.   För   det\r\ninternationella arbetet  tog  Sida  för två år sedan\r\nfram      riktlinjer     för     narkotikarelaterade\r\nbiståndsinsatser  och  lyfter  där särskilt fram det\r\npreventiva arbetet liksom insatser  som  handlar  om\r\natt bygga upp nationell institutionell kapacitet för\r\natt hantera narkotikaproblem.\r\nInom  EU:s  utvecklingssamarbete  har  22 miljoner\r\neuro   avsatts   för   att   motverka   hiv/aids   i\r\nutvecklingsländerna.  Särskild  uppmärksamhet  skall\r\nägnas kvinnors behov. Insatser för reproduktiv hälsa\r\ni  utvecklingsländerna  finansieras  med 32 miljoner\r\neuro  och  skall  genomföras  i samarbete  med  FN:s\r\nbefolkningsfond  (UNFPA)  och International  Planned\r\nParenthood   Federation  (IPPF).   Familjeplanering,\r\nfolkhälsorådgivning  och hälsa samt sexualupplysning\r\ningår i programmet som  skall  pågå  i  tre  och ett\r\nhalvt år.\r\nSverige     har    ett    omfattande    engagemang\r\ninternationellt   vad   gäller  hiv/aids.  Strategin\r\nInvesting in Future Generations,  som  godkändes  av\r\nregeringen   i  mars  1999,  är  utgångspunkten  och\r\nbetonar  hiv/aids   som  en  bred  utvecklingsfråga.\r\nSverige ger stora bidrag  till  FN:s samlade program\r\nför  hiv/aids-insatser,  UNAIDS,  och  till  Globala\r\nfonden för hiv/aids, malaria och tuberkulos. Sverige\r\ningår i den globala fondens styrelse. Inom ramen för\r\nett   omfattande   bilateralt   utvecklingssamarbete\r\nprioriteras insatser som riktar sig  till  ungdomar.\r\nUngdomars rätt till sexualundervisning uppmärksammas\r\nliksom hälso- och sjukvårdssystemens snabbt  växande\r\nbehov av utökade resurser för hiv/aids-arbetet.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nEnligt motion 2002/03:MJ11 (mp) yrkande 5 bör  flera\r\nproblem  inom  ohälsoområdet  i Sverige lyftas fram.\r\nBland dem finns gruppen hemlösa, som ibland även har\r\nmissbruksproblematik och psykiska  problem, barn och\r\nungdomar,  som lever i hushåll som har  socialbidrag\r\neller ekonomiskt  knappa  resurser,  samt  flickor i\r\nfamiljer  med  starkt patriarkala värderingar.  Mäns\r\növergrepp   och   våld   mot   kvinnor   får   också\r\nhälsokonsekvenser, och den alldeles särskilt utsatta\r\ngrupp som befinner sig i Sverige som sexslavar genom\r\ntrafficking behöver särskilt lyftas fram. Till detta\r\nkommer också livsstilsproblematik  såsom  risken för\r\nökad elallergi, den ökade allergin över huvud taget,\r\nätstörningar och dåliga matvanor.\r\n\r\nAv motion 2002/03:U310 (mp) yrkande 8 framgår  att\r\nden  svenska  regeringen  aktivt  bör  verka för att\r\nmålen    om   hälsa   i   toppmötets   handlingsplan\r\nförverkligas så fort som möjligt.\r\nI motion  2002/03:MJ10  (kd)  yrkande  18 framförs\r\nkrav  på  ett  åtgärdspaket  som  innefattar utökade\r\nresurser   och   befogenheter   till   polis-    och\r\ntullmyndigheter  för att minska utbudet av narkotika\r\noch  förbättringar   av   och  ökade  resurser  till\r\nmissbrukarvården   för  att  hjälpa   människor   ur\r\nmissbruk. Enligt motionärerna  är  det  inte möjligt\r\natt  upprätthålla  trovärdigheten i målformuleringar\r\nom ett drogfritt samhälle,  om  det  inte  omsätts i\r\ninsatser.\r\nAv  motion  2002/03:MJ7 (c) yrkande 7 framgår  att\r\nförebyggande hälsoinsatser  bör ges en central plats\r\ni svenskt bistånd och att speciell  tyngd  läggs vid\r\nmålet  att  bromsa  och motverka hiv-epidemin.  Hiv-\r\nprevention i olika former  måste  integreras  i alla\r\nländers  biståndsprogram  på  alla  de  områden  där\r\nbistånd ges. Enligt motionärerna behövs det resurser\r\nför  att snarast möjligt nå resultat, och därför bör\r\nSverige  senast  år  2005 ha uppnått målet att ge en\r\nprocent  av  den svenska  bruttonationalinkomsten  i\r\ninternationellt  bistånd.  Enligt motion 2002/03:MJ9\r\n(m) yrkande 7 är en god hälsa  en  förutsättning för\r\natt   människor   skall   kunna  bekämpa  sin   egen\r\nfattigdom.  Därför välkomnas  regeringens  stöd  för\r\nEuropeiska  kommissionens   arbete   med   att   öka\r\ntillgången   på   mediciner,   men  det  krävs  fler\r\nansträngningar. Enligt motionärerna bör Sverige även\r\nstödja vaccinutveckling i preventivt  syfte samt öka\r\nåtagandet avseende hivprevention i tredje  land.  Av\r\nmotion  2002/03:MJ10  (kd)  yrkande  22  framgår att\r\nSverige bör arbeta inom EU för att öka tillgången på\r\nmedicin   mot  hiv/aids,  tbc  och  malaria.  Enligt\r\nmotionärerna  kräver kampen mot hiv/aids, tuberkulos\r\noch malaria stora  resurser  men  anslagen  har inte\r\nmotsvarat   behoven.  Sverige  bör  därför  inom  EU\r\nfortsättningsvis arbeta för att tillgången skall öka\r\npå mediciner  för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos\r\n(tbc) och malaria.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet konstaterar  inledningsvis  att  ohälsa är\r\nett    stort    problem    såväl    nationellt   som\r\ninternationellt. Bakom ohälsan finns  en mängd olika\r\norsaker,  men dessa har ofta ett samband  med  någon\r\neller  några  av  de  tre  dimensionerna  i  hållbar\r\nutveckling,   dvs.   sociala,   miljömässiga   eller\r\nekonomiska  orsaker.  Utskottet  anser  att  det  är\r\npositivt  att  sambandet  mellan  miljö  och  ohälsa\r\nuppmärksammas  alltmer.  Utskottet delar regeringens\r\nuppfattning  att det övergripande  nationella  målet\r\nför folkhälsoarbetet bör vara att skapa samhälleliga\r\nförutsättningar för en god hälsa på lika villkor för\r\nhela befolkningen.  En  allmän god hälsa utgör i sig\r\nen förutsättning för ett samhälle med en långsiktigt\r\nhållbar utveckling. För att nå målet om en god hälsa\r\npå  lika  villkor för hela  befolkningen  krävs  ett\r\nlångsiktigt,   målinriktat  och  sektorsövergripande\r\narbete inom samtliga  sektorer som har ett avgörande\r\ninflytande på folkhälsans utveckling. Det är viktigt\r\natt få till stånd en bättre  samordning  på samtliga\r\nnivåer  i  syfte att uppnå större effektivitet  samt\r\nökade kunskaper  om olika åtgärders samlade effekter\r\npå folkhälsan. För  att  nå  målet  krävs att delmål\r\nutarbetas.   Utskottet   instämmer  därvid   i   vad\r\nsocialutskottet tidigare anfört  om  att  regeringen\r\nfår  bestämma de delmål som skall gälla för  arbetet\r\nbaserat    på    underlag    från    bl.a.   Statens\r\nfolkhälsoinstitut.     Utskottet     delar     också\r\nsocialutskottets  uppfattning  att det är väsentligt\r\natt delmålen är uppföljningsbara  så  att resultatet\r\nav  arbetet kan mätas. Vidare bör betydelsen  av  en\r\ngod  hälsa   på   lika   villkor  för  hela  jordens\r\nbefolkning  uppmärksammas.  På  det  internationella\r\nplanet har Sverige  sedan  länge bedrivit ett aktivt\r\narbete  inom  WHO.  Utskottet  anser   att   det  är\r\nangeläget  att  Sverige  fortsätter att verka aktivt\r\nför folkhälsointresset och  att  detta  ges fortsatt\r\nhög prioritet. Utskottet vill också lyfta  fram  det\r\narbete  som  görs  inom  EU och att EU:s ministerråd\r\nnyligen  har antagit ett nytt  folkhälsoprogram  som\r\nkommer  att   bli   vägledande   för  EU:s  framtida\r\nfolkhälsoarbete.\r\n\r\nEtt särskilt målområde för folkhälsan är sunda och\r\nsäkra miljöer och produkter. De framtida  insatserna\r\ninom  området  skall utgå ifrån de av riksdagen  be-\r\nslutade       miljökvalitetsmålen       och       en\r\nkretsloppsstrategi som inkluderar en miljöorienterad\r\nproduktpolitik   samt   de  av  riksdagen  beslutade\r\nkonsumentpolitiska målen.  Insatserna  för att skapa\r\nen säker trafikmiljö skall på samma vis utgå från de\r\nav riksdagen beslutade målen för transportpolitiken.\r\nNär det gäller sambandet hälsa och miljö  kan  också\r\nen god inomhusmiljö bidra till en bättre hälsa.  Det\r\nfinns    studier    som    visar    att   människors\r\nvardagsmiljöer och ekonomiska förutsättningar  också\r\nhar  stor  betydelse  för  stressnivåer  och  hälsa.\r\nEnligt  utskottets  mening  är  det  viktigt  att de\r\nkopplingar   som  finns  mellan  hälsa  och  de  tre\r\ndimensionerna  av  hållbar utveckling uppmärksammas.\r\nInternationellt har  miljöns  betydelse  för  hälsan\r\nockså  blivit  alltmer  uppmärksammad inom ramen för\r\nfolkhälsoarbetet. Negativa  miljöförändringar bidrar\r\ntill fler sjukdomar och till  ökad fattigdom i många\r\nländer.    Problemen    och    orsakerna    är    av\r\ngränsöverskridande  natur,  vilket   gör  samarbetet\r\nmellan  länder  och  olika  sektorer, såsom  hälso-,\r\njordbruk- och undervisning, nödvändigt.  Sverige har\r\nen    lång   tradition   vad   gäller   förebyggande\r\nmiljöhälsoarbete,  t.ex.  insatser som att förbättra\r\narbetsmiljön  och  att förhindra  trafikolyckor  och\r\nskador  i  hemmet.  Utskottet   anser   att  det  är\r\nangeläget att denna kunskap används och sprids i det\r\ninternationella  samarbetet.  Biståndsorganet   Sida\r\narbetar  bl.a.  med  miljöhälsoinsatser  där svenska\r\nerfarenheter  och expertis kan komma till användning\r\ntill   exempel   inom    lagstiftning,   metod   och\r\nkontrollfrågor  samt  teknologisk  överföring.  Sida\r\narbetar  också  med  att  hänsyn   skall   tas  till\r\nmiljöhälsofrågorna  i  beredning och uppföljning  av\r\nrelevanta hälsoinsatser  i samarbetsländerna. Det är\r\nangeläget att detta arbete kan fortskrida.\r\nEtt bra arbetsliv med väl fungerande arbetsvillkor\r\nminskar den arbetsrelaterade ohälsan, bidrar till en\r\nallmänt förbättrad folkhälsa  och minskar de sociala\r\nskillnaderna i ohälsa. Ökad hälsa  i  arbetslivet är\r\ndärför    en    viktig   fråga   att   driva   såväl\r\ninternationellt  som  nationellt.  I  de  nationella\r\nmålen för folkhälsa  utgör  ökad hälsa i arbetslivet\r\nett  särskilt målområde. Av genomförandeplanen  från\r\nJohannesburg   framgår   att   den   Internationella\r\narbetsorganisationens            (ILO)           och\r\nVärldshälsoorganisationens program  för  att  minska\r\nantalet   yrkesrelaterade   dödsfall,   skador   och\r\nsjukdomar, skall stärkas. Utskottet vill understryka\r\natt  arbetet för en god arbetsmiljö är grundläggande\r\nför arbetet  med  folkhälsa. Utskottet anser att det\r\nkrävs kraftfulla och  mångsidiga  satsningar för att\r\nminska  den  arbetsrelaterade ohälsan  både  på  det\r\ninternationella  och  nationella  planet. Nationellt\r\nbör arbetet först och främst inriktas  på  att bryta\r\nutvecklingen  med  ökande arbetsrelaterad sjukskriv-\r\nning. Ökad hälsa i arbetslivet  är  också  en nyckel\r\ntill   att   nå   målet   med   minskad   fattigdom.\r\nInternationellt  sett  kan det finnas en motsättning\r\nmellan  ökad  hälsa  i  arbetslivet  och  målet  att\r\növervinna fattigdom. Det  är inte ovanligt att t.ex.\r\nsmå industrier som kan vara  en  väg  ur  fattigdom,\r\nsamtidigt kan utgöra arbetsplatser med hög  risk för\r\nohälsa.  Utskottet  anser  att  Sverige  här har ett\r\nsärskilt ansvar att bidra med erfarenhet och kunskap\r\ninom  området  för att överbrygga denna motsättning.\r\nSäkra, hälsosamma  arbetsplatser  är bidragande till\r\nden  sociala  och  ekonomiska  dimensionen   av   en\r\nlångsiktigt  hållbar utveckling. Arbetet med att öka\r\nhälsan  i arbetslivet  och  skyddet  av  miljön  har\r\ndessutom  i  många fall gemensamma element t.ex. vad\r\ngäller  kontroll   av   föroreningar   och   minskad\r\nexponering för hälsoskadliga ämnen.\r\nUrbaniserings- och boendefrågor har också en  nära\r\nkoppling  till hälsa. Genom Istanbulkonferensen 1996\r\noch Habitatagendan har dessa frågor lyfts upp på den\r\nglobala  politiska  dagordningen.  Två  övergripande\r\nteman som  diskuterats  i  dessa  sammanhang är alla\r\nmänniskors   rätt  till  goda  bostäder   och   goda\r\nboendevillkor,   och   en   hållbar   utveckling  av\r\nmänniskors  boplatser i en värld med växande  städer\r\nsom betonar att utvecklingen av städer och samhällen\r\nskall ske med  hänsyn  till  miljön  samt människors\r\nhälsa och välbefinnande. Utskottet anser  att det är\r\nangeläget att genomföra de åtaganden som gjorts inom\r\nramen  för Habitatagendan, för att verka för  bättre\r\nlevnadsstandard  för  alla människor med betoning på\r\nbl.a.  hemlöshet,  fattigdom,   social   utslagning,\r\nbrister  i  grundläggande infrastruktur och  service\r\nsamt ökad risk  för  katastrofer.  Utskottet  vill i\r\ndetta  sammanhang  framhålla  den  lokala nivåns och\r\nunderifrånperspektivets betydelse för genomförandet.\r\nVid uppföljningskonferensen, Istanbul+5,  i New York\r\ni  juni 2001 diskuterades de problem och möjligheter\r\nsom  följer  av  den  starka tendensen till fortsatt\r\nurbanisering världen runt,  där inom en snar framtid\r\nhälften av väldens invånare bor i städer. En av fyra\r\nav  världens  stadsinvånare  lever   i   dag   under\r\nfattigdomsgränsen.  En  stor  del av dessa människor\r\nlever  dessutom i trångboddhet och  saknar  rättslig\r\nsäkerhet  för  sina  bostäder. Andra har inte ens en\r\nacceptabel bostad. Dessa  förhållanden  hotar  hälsa\r\noch  livskvalitet för miljarder människor. Utskottet\r\nbetonar vikten av att konkreta åtgärder vidtas såväl\r\nnationellt   som  internationellt  och  att  Sverige\r\nverkar aktivt för att hitta lösningar på dessa svåra\r\nfrågor.\r\nUtskottet anser att ett jämställdhetsperspektiv är\r\nen självklarhet och att det utgör ett led för att nå\r\nökad  hälsa, inte  minst  den  psykosociala  hälsan.\r\nJämställdhetsperspektivet  bör  genomsyra arbetet på\r\nalla  nivåer  och alla delar av politiken.  Redan  i\r\ndecember   1979   antog    FN:s    generalförsamling\r\nkonventionen    om    avskaffande   av   all   slags\r\ndiskriminering   av   kvinnor    (konventionen   mot\r\nkvinnodiskriminering,      CEDAW).      Konventionen\r\nratificerades av Sverige 1980 och trädde i kraft den\r\n3      september      1981.     Konventionen     mot\r\nkvinnodiskriminering  skapades  som  ett  komplement\r\ntill   de   redan  existerande   grundläggande   FN-\r\nkonventionerna  och  syftar till att säkerställa att\r\nkvinnors rättigheter respekteras  genom att förbudet\r\nmot   diskriminering  av  kvinnor  förtydligas   och\r\nförstärks.  Ett  grundläggande krav på de stater som\r\nanslutit  sig  till   konventionen   är  att  införa\r\nprincipen om jämställdhet mellan kvinnor  och  män i\r\nsina  rättssystem,  bl.a.  genom  att  upphäva  alla\r\nförfattningar  som  kan  innebära  diskriminering av\r\nkvinnor  och att införa lagstiftning  som  förbjuder\r\nsådan diskriminering. Konventionsstaterna skall även\r\nvidta  lämpliga  åtgärder  på  bl.a.  de  politiska,\r\nsociala,  ekonomiska och kulturella områdena för att\r\nsäkerställa  jämställdheten  mellan könen. Utskottet\r\nkan konstatera att det ännu återstår  mycket  arbete\r\ninnan konventionen kan anses genomförd. I Sverige är\r\ndet  övergripande  målet  för jämställdhetspolitiken\r\natt  kvinnor  och  män skall ha  samma  möjligheter,\r\nrättigheter  och  skyldigheter   inom   livets  alla\r\nområden. Det förutsätter en jämn fördelning  av makt\r\noch  inflytande,  samma  möjligheter till ekonomiskt\r\noberoende,  lika  villkor i  fråga  om  företagande,\r\narbete, arbetsvillkor  och  utvecklingsmöjligheter i\r\narbetet.   Målet   innebär   också   tillgång   till\r\nutbildning  och  möjligheter  till   utveckling   av\r\npersonliga  ambitioner,  intressen och talanger, ett\r\ndelat  ansvar  för  hem  och barn  och  frihet  från\r\nkönsrelaterat våld. I maj  1996  beslutade  Sveriges\r\nriksdag att främjande av jämställdhet mellan kvinnor\r\noch   män   skall   vara   ett   mål   för   svenskt\r\nutvecklingssamarbete.  Sverige  har  också medverkat\r\ntill  att  jämställdhet  tas upp i de betydelsefulla\r\nFN-konferenserna under 1990-talet  och  därvid gjort\r\nåtaganden som omfattar såväl jämställdhet  i Sverige\r\nsom  stöd  till  jämställdhet  i de länder med vilka\r\nSverige samarbetar - bilateralt,  multilateralt  och\r\ngenom    enskilda   organisationer.   Inom   svenskt\r\nbiståndssamarbete   accepteras   inte  argument  som\r\nhänvisar till kulturella, religiösa  eller  liknande\r\nspecifika    förhållanden    för   att   rättfärdiga\r\nkränkningar  av  mänskliga  rättigheter.   Utskottet\r\nförutsätter  att  detta  arbete kommer att fortsätta\r\noch att jämställdhetsperspektivet  kommer  att ha en\r\nfortsatt prioriterad ställning.\r\nEn viktig hälsoaspekt är också en trygg och  säker\r\nsexualitet  och  en god reproduktiv hälsa. Utskottet\r\nkan konstatera att Sverige har en lång tradition när\r\ndet gäller upplysningsarbete kring frågor relaterade\r\ntill sexualitet och  samlevnad.  Att främja en trygg\r\noch säker sexualitet och en god reproduktiv  hälsa i\r\nbefolkningen   har   utgjort   en   hörnsten  i  det\r\nfolkhälsopolitiska arbetet. En trygg sexualitet, fri\r\nfrån fördomar, diskriminering, tvång  och  våld,  är\r\nhälsosam.  Trygg  och  säker  sexualitet  och en god\r\nreproduktiv   hälsa   skall  därför  utgöra  ett  av\r\nmålområdena för folkhälsan.  Kunskap  är  en  viktig\r\nkälla  till  att  nå  målet  och  en  bra  sex-  och\r\nsamlevnadsundervisning  kan  spela en nyckelroll för\r\nungas utveckling och är särskilt viktig för dem vars\r\nhälsa riskerar att utvecklas ogynnsamt.  Rätten  att\r\nsjälv få välja partner, samlevnadsform, om eller när\r\nman  skall  få barn, borde gälla för alla människor.\r\nDenna rätt är  dock  långt ifrån säkerställd även om\r\ndet   skett   vissa  förbättringar   inom   området.\r\nUtskottet anser  att det är viktigt att sprida denna\r\nrättighet till alla och förutsätter att Sverige även\r\nfortsatt   aktivt   arbetar    internationellt   för\r\nmänniskors sexuella och reproduktiva  hälsa. Sverige\r\nhar  goda  förutsättningar att dela med sig  av  sin\r\ntradition när  det  gäller  upplysningsarbete.  Även\r\ngenom  att  fortsätta att främja jämställdhet kan en\r\nförbättring ske.\r\nSom en del i rätten till en god hälsa ligger också\r\nett skydd mot  sexuell exploatering. Den 1 juli 2002\r\ninfördes  ett  nytt  brott  i  brottsbalken  benämnt\r\nmänniskohandel för sexuella ändamål. Avsikten är att\r\nförstärka  det  straffrättsliga  skyddet  mot  sådan\r\nhandel med människor  som  syftar  till att de skall\r\nutnyttjas för sexuella ändamål. Brottet tar sikte på\r\nsådan  gränsöverskridande handel med  människor  som\r\nsyftar   till   att   dessa   skall   utsättas   för\r\nsexualbrott,   utnyttjas  för  tillfälliga  sexuella\r\nförbindelser  eller  på  annat  sätt  utnyttjas  för\r\nsexuella ändamål. Samtidigt kriminaliserades försök,\r\nförberedelse och  stämpling  till människohandel för\r\nsexuella  ändamål liksom underlåtenhet  att  avslöja\r\nsådant brott.  De nya reglerna utgör ett första steg\r\ni riktning mot utökad kriminalisering av alla former\r\nav människohandel.  Utskottet  betonar  att  det  är\r\nangeläget   att   detta   arbete   följs   upp   och\r\nvidareutvecklas       såväl      nationellt      som\r\ninternationellt. Utskottet  ser  mycket  positivt på\r\natt regeringen fortsatt kommer att prioritera frågor\r\nsom  rör  handel  med  människor  och  att  Sveriges\r\nsamlade ansträngningar för att genom internationellt\r\nsamarbete motverka denna brottslighet fortsätter med\r\noförminskad   kraft.   Människohandel  är  också  en\r\nprioriterad   fråga   för   Europeiska    polisbyrån\r\n(Europol),  där  man  bl.a.  analyserar och utväxlar\r\ninformation  och underrättelser  om  människohandel,\r\norganiserad illegal  invandring, övergrepp mot barn,\r\ndäribland barnpornografi  på Internet m.m. Utskottet\r\nanser att handeln med människor  måste  bekämpas med\r\neffektiva och kraftfulla medel.\r\nEn grupp vars hälsa är särskilt viktig  utgörs  av\r\nbarn  och ungdom, eftersom hälsotillståndet tidigt i\r\nlivet har  stor  inverkan  på hälsotillståndet under\r\nresten av livet. För att ge  barn  och  ungdomar  så\r\ngoda  och trygga uppväxtförhållanden som möjligt bör\r\nsamhällets  barn-  och  ungdomspolitik anpassas till\r\nden värld barn och ungdomar lever i och som ständigt\r\nförändras på grund av vad  som  händer  i omvärlden.\r\nUtskottet  anser  att  det  är  en  central politisk\r\nuppgift att förbättra för alla barn och ungdomar med\r\nsatsningar    inom   hela   detta   område   -   och\r\nungdomspolitiska satsningar kan ses som en värdefull\r\ninvestering även  för framtiden. När det gäller barn\r\ni familjer som uppbär  ekonomiskt  bistånd  för  sin\r\nförsörjning  vill  utskottet  lyfta fram det mål som\r\nriksdagen har ställt sig bakom, nämligen att halvera\r\nantalet  socialbidragstagare mellan  åren  1999  och\r\n2004. Utskottet  vill  vidare  peka på att riksdagen\r\nhar  godkänt  en strategi för att  förverkliga  FN:s\r\nbarnkonvention    i   Sverige.   Målsättningen   med\r\nstrategin är att konventionen  och  dess intentioner\r\nskall  finnas  med i allt offentligt beslutsfattande\r\nsom rör barn. Det  är  utomordentligt  angeläget att\r\nbarnkonventionen tillämpas och får genomslag på alla\r\nnivåer  i samhället och att konventionen  genomsyrar\r\nallt arbete  hos myndigheter, kommuner och landsting\r\nsom direkt eller  indirekt  rör  barn. Utskottet ser\r\nockså   positivt  på  regeringens  målsättning   att\r\nstatsbudgeten  inom  några  år  skall ha ett tydligt\r\nbarnperspektiv.  När det gäller förekomsten  psykisk\r\nohälsa  hos  barn  och   ungdomar   vill   utskottet\r\nframhålla  att den ökade förekomsten är oroande  och\r\nmåste föranleda  kraftsamlingar  både  centralt  och\r\nlokalt   i   de  verksamheter  som  möter  barn  och\r\nungdomar.  Utskottet   utgår   från  att  barns  och\r\nungdomars psykiska ohälsa kommer  att  ingå  som  en\r\nviktig del i regeringens kommande redovisning av mål\r\noch inriktning för det samlade folkhälsoarbetet. När\r\ndet  gäller  utsatta barn anser utskottet att det är\r\nmycket viktigt  att  dessa  tidigt uppmärksammas och\r\nerhåller  stöd.  Breda, generella  och  förebyggande\r\ninsatser har stor betydelse i detta sammanhang.\r\nEn annan särskilt  utsatt  grupp  är människor med\r\nfunktionshinder.  Uppskattningsvis  sex   till   sju\r\nprocent  av jordens befolkning, eller mellan 250 och\r\n300 miljoner människor, har ett funktionshinder. Två\r\ntredjedelar  av  dessa  lever  i  fattiga länder och\r\ntillhör ofta de fattigaste bland de  fattiga.  En av\r\nde   vanligaste  orsakerna  till  funktionshinder  i\r\nfattiga länder är att den medicinska vården inte har\r\nresurser  nog.  Den  brist  på bl.a. mat, acceptabel\r\nbostad, inkomst och ökad exponering  för sjukdom som\r\nfattigdom innebär, är i många fall också  bidragande\r\norsaker   till   funktionshinder.  Funktionshindrade\r\nmänniskor lever många  gånger  i  en  mycket  utsatt\r\nsituation och möts inte sällan av diskriminering och\r\noförståelse.  Människor  med  funktionshinder ställs\r\ndessutom  ofta utanför samhällsutvecklingen,  vilket\r\nockså kan innebär ett socialt utanförskap. Utskottet\r\nkonstaterar att en befolkning består av de människor\r\nsom   faktiskt    finns   med   alla   deras   olika\r\nförutsättningar.   Det   arbete   som   pågår   både\r\nnationellt och internationellt måste därför inriktas\r\npå att möjliggöra för  människor med funktionshinder\r\natt vara delaktiga i utvecklingen  i sina respektive\r\nländer  och att människor med funktionshinder  skall\r\nkunna delta i samhällslivet på de villkor som gäller\r\nför befolkningen  som  helhet. Ett hållbart samhälle\r\när ett samhälle där alla  människors rättigheter tas\r\ntill  vara.  Riksdagen  har  antagit   en  nationell\r\nhandlingsplan för handikappolitiken som  skall gälla\r\ntill 2010 (prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14,\r\nrskr. 1999/2000:240). Målet med handikappolitiken är\r\nenligt  planen ett samhälle som gör det möjligt  för\r\nmänniskor   med   funktionshinder   att   bli  fullt\r\ndelaktiga   i   samhällslivet.  Handikapperspektivet\r\nskall      genomsyra     alla      samhällssektorer.\r\nDiskriminering   av  människor  med  funktionshinder\r\nskall bekämpas. I  handlingsplanen ställs bl.a. krav\r\npå    att    offentliga   miljöer    och    allmänna\r\ntransportmedel skall vara tillgängliga för alla före\r\når 2010. Utskottet  förutsätter att planen genomförs\r\noch att dess mål också  genomsyrar  Sveriges  arbete\r\ninternationellt.\r\nÖver 40 miljoner människor är i dag hivsmittade  i\r\nvärlden,  en  mycket stor andel av dessa är barn och\r\nungdomar. Hälften  av  alla  nya  hivfall  i världen\r\nutgörs  av  ungdomar  i  åldrarna 15 till 24 år.  De\r\nflesta av dessa lever under  svåra  förhållanden med\r\nfattigdom,  drogmissbruk,  prostitution,   våld  och\r\nsexuella  övergrepp.  Många  av de drabbade är  både\r\nföräldra- och hemlösa. Endast  en bråkdel av dem vet\r\natt de är smittade. De flesta som  i  dag smittas av\r\nhiv  eller  påverkas  av  de  negativa  konsekvenser\r\nhiv/aids medför är barn och ungdomar.\r\nHiv/aids   är   ett   av   världens  allvarligaste\r\nutvecklingsproblem med svåra följder för så gott som\r\nsamtliga  samhällssektorer  i  de  hårdast  drabbade\r\nländerna.  Redan  vunna  framsteg  på  utvecklingens\r\nområde  riskerar  att  rullas  tillbaka.   Utskottet\r\nkonstaterar  att  fattigdom  är både orsak till  och\r\neffekt  av spridningen av hiv/aids.  Situationen  är\r\nsärskilt  dramatisk  i södra Afrika och i Östeuropa.\r\nMånga  länder  saknar  resurser   för   förebyggande\r\nåtgärder  och  för  att  hantera  konsekvenserna  av\r\nhiv/aids på ett bra sätt.\r\nVärldens  regeringar  enades  i samband  med  FN:s\r\nmillennietoppmöte i september år  2000  om målet att\r\nföre  år  2015 stoppa spridningen av bl.a.  hiv/aids\r\noch   malaria.    Även    i    slutdokumentet   från\r\nbarntoppmötet år 2002 är kampen  mot hiv/aids ett av\r\nhuvudmålen.\r\nUtskottet  kan  konstatera  att  hiv/aids  är  ett\r\nutvecklingsproblem som kräver ett brett angreppssätt\r\noch  åtgärder  som  tar fasta på såväl  förebyggande\r\narbete  som  vård,  behandling   och   lindring   av\r\nföljderna för den enskilde och samhället som helhet.\r\nSverige verkar såväl bi- som multilateralt för att\r\nsamtliga  samarbetsländer  skall  intensifiera  sina\r\nansträngningar  i  kampen  mot  hiv/aids. Insatser i\r\nAfrika - där hiv/aids-läget är svårast - bör, enligt\r\nutskottets  mening,  kompletteras  med   åtgärder  i\r\nregioner  där  epidemin  växer snabbt, framför  allt\r\nAsien och delar av Östeuropa.\r\nUtskottet välkomnar att  FN inrättar en kommission\r\npå hög nivå om aidssituationen  i Afrika. Syftet med\r\ndenna   är  att  försöka  begränsa  spridningen   av\r\nhiv/aids i världsdelen. Kommissionen är främst tänkt\r\natt hjälpa  afrikanska  staters styrande att hantera\r\nverkningarna av den epidemi som allvarligt hotar att\r\nhämma utvecklingen på kontinenten. Den kommer därmed\r\ninte enbart att arbeta med  hiv/aids  utan också med\r\nförvaltning    och    good   governance.   Utskottet\r\nkonstaterar  i  detta  sammanhang   vikten   av  att\r\nhiv/aids-problematiken   erkänns  och  uppmärksammas\r\nfrån det politiska ledarskapet  i  drabbade  länder.\r\nVid  en  internationell  konferens i Katmandu, Nepal\r\nnyligen diskuterades dessa  problem och goda exempel\r\nredovisades. Särskilt viktigt  är  det  att  angripa\r\nproblemet  i  de  områden  där  spridningen  ännu är\r\nbegränsad.  Det är likaså angeläget att det sker  en\r\nsatsning  av  nationella   resurser  och  att  dessa\r\nallokeras  till  förebyggande  åtgärder.  Trots  att\r\nmånga afrikanska ledare  lyckats  höja  det allmänna\r\nmedvetandet  om  hiv/aids  och  hur  sjukdomen   kan\r\nundvikas,  återstår,  enligt  utskottets förmenande,\r\nmycket att göra i många länder.\r\nUtskottet  ser  med  tillfredsställelse   på   att\r\nSverige   i   det   internationella  arbetet  driver\r\nuppfattningen  att  sjukdomens   allvarliga  följder\r\nmåste  vara  styrande  för  arbetet  mot   hiv/aids.\r\nSkillnader  i  kultur, religion och människosyn  får\r\ndärför inte lägga  hinder  i vägen för ett effektivt\r\narbete.  Varje  enskilt  land  har  ett  ansvar  att\r\nförebygga  och hindra spridningen  av  hiv/aids  och\r\nhantera följderna  av hivepidemin. Enligt utskottets\r\nmening    bör    Sverige   i    sin    dialog    med\r\nsamarbetsländerna     inom     utvecklingssamarbetet\r\nsärskilt stödja dessa länders eget  arbete  med  att\r\nuppfylla de åtaganden som de gjort i internationella\r\nsammanhang vad gäller bekämpning av sjukdomen.\r\nDen  av  Sida  utarbetade  hiv/aids-strategin  Att\r\ninvestera    för    framtida   generation   är   ett\r\narbetsverktyg för insatser  inom alla sektorer och i\r\nalla samarbetsländer.\r\nStrategin lyfter fram olika  typer av insatser som\r\nanses nödvändiga i kampen mot hiv/aids.  Det handlar\r\nt.ex.  om  att öka det politiska ansvaret, bygga  ut\r\neffektiva hälsosystem, fortsätta preventionsarbetet,\r\nge stöd till  smittade och drabbade samt planera och\r\nhålla beredskap  inom  alla sektorer för att hantera\r\nkonsekvenserna av epidemin.\r\nSverige  driver  också  vikten  av  att  integrera\r\nhiv/aids i det arbete som görs  av FN:s olika fonder\r\noch program. Under det svenska ordförandeskapet i EU\r\nvar t.ex. Sverige mycket aktivt i förhandlingarna om\r\nden     deklaration    om    hiv/aids    som    FN:s\r\ngeneralförsamling antog i juni 2001.\r\nDet är  utskottets  uppfattning  att  UNAIDS,  där\r\nSverige  ingår i styrelsen, under sin korta existens\r\ni hög grad har bidragit till att öka uppmärksamheten\r\npå hiv/aids.  Utskottet  delar  regeringens positiva\r\nsyn  på  det  arbete  som  organisationen   hittills\r\nutfört.  UNAIDS  kommer  att  spela en betydelsefull\r\nroll i arbetet med att genomföra  de  åtaganden  som\r\nvärldens    länder    gjorde   i   juni   2001   vid\r\ngeneralförsamlingens  särskilda  möte  om  hiv/aids.\r\nInte minst tydligt är detta  i  södra  Afrika  och i\r\nnågra  av  länderna  i Östeuropa. Samarbetet med den\r\nnybildade Globala fonden  mot  aids,  tuberkulos och\r\nmalaria, som Sverige har avsatt 600 miljoner  kronor\r\nunder tre år till och där Sverige likaledes ingår  i\r\nstyrelsen,  kommer  också  att  ställa ökade krav på\r\nUNAIDS.  Sverige  har  ökat stödet till  UNAIDS  och\r\nunder år 2002 uppgick det till 52 miljoner kronor.\r\nI  takt  med  spridningen   av   hiv/aids   ställs\r\nhälsovårdens  resurser  i  utvecklingsländerna inför\r\nstora utmaningar. Utskottet  kan  konstatera att ett\r\nmycket viktigt inslag i svenskt utvecklingssamarbete\r\ngäller uppbyggnaden av hälsosystem.  Sverige  bidrar\r\naktivt  inom både WHO och UNAIDS för att detta skall\r\nprioriteras.  Inom  den  globala  fonden har Sverige\r\nockså drivit uppfattningen att medel från fonden kan\r\nanvändas till att bygga upp hälsosystem.\r\nDet kan särskilt framhållas, menar  utskottet, att\r\nsvensk  forskning  inom  området  är internationellt\r\nerkänd.   Det   gäller   såväl   specifik  medicinsk\r\nforskning    om    hiv/aids,   som   forskning    om\r\ninternationell  hälsa   och   utveckling.  Utskottet\r\nkonstaterar    att   Sverige   därmed    har    goda\r\nförutsättningar  att  bidra  till  att kunskaper och\r\nerfarenheter   inom   området   får   internationell\r\nspridning.\r\nVärldens  fattigaste  drabbas även hårt  av  andra\r\nsjukdomar   som   malaria,   tuberkulos,   mässling.\r\nUtskottet  anser  att  det är mycket  angeläget  att\r\nstärka  det förebyggande  arbetet  även  vad  gäller\r\ndessa sjukdomar.  Ett  led är att göra de vaccin som\r\nfinns mot sjukdomarna tillgängliga för alla.\r\nNär  det  gäller droger  delar  utskottet  den  av\r\nriksdagen vid  flera tillfällen uttalade visionen om\r\nett narkotikafritt  samhälle  och  att  denna vision\r\nskall genomsyra den svenska narkotikapolitiken såväl\r\nnationellt  som internationellt. I Sverige  sker  en\r\nstor satsning  på  bekämpning  av narkotika. I denna\r\nsatsning  ingår  bl.a.  det  av  riksdagen  godkända\r\nförslaget  till  en nationell narkotikahandlingsplan\r\n(prop.   2001/02:91,   bet.   2001/02:SoU15,   yttr.\r\n2001/02:JuU5y).            Den            nationella\r\nnarkotikahandlingsplanen  innehåller  bl.a. följande\r\nhuvudpunkter: insatser mot efterfrågan, insatser mot\r\nutbudet,      insatser      inom     kriminalvården,\r\nkompetensutveckling,  forskning,   uppföljning   och\r\nstatistik samt internationellt samarbete. Riksdagens\r\njustitie- och socialutskott har inlett ett samarbete\r\nkring   narkotikafrågor   som   beräknas  pågå  hela\r\ninnevarande   valperiod.  I  planeringen   för   det\r\nutvidgade  samarbetet   ingår   att  mot  slutet  av\r\nvalperioden  göra  en  gemensam  bedömning   av  hur\r\nframgångsrikt arbetet med narkotikabekämpningen  är.\r\nRiksdagen  har  tillkännagivit att regeringen senast\r\nden 29 april 2005  bör  avlämna en resultatskrivelse\r\ntill riksdagen. Denna bör  innehålla  en redogörelse\r\nför  utgångsläget vid redovisningsperiodens  början,\r\nen beskrivning  av  vidtagna  åtgärder  och uppnådda\r\nresultat samt regeringens analys och bedömning (bet.\r\n2002/03:JuU13,  prot. 2002/03:92, bet. 2002/03:SoU5,\r\nprot. 2002/03:87).  När det gäller Sveriges insatser\r\nmot narkotikan på internationell  nivå har riksdagen\r\nvid flera tillfällen under de senaste åren redovisat\r\nsin inställning. Utskottet vill uttrycka sin oro för\r\nden globala utveckling av narkotikahandeln som pågår\r\noch den påverkan utvecklingen har för  Sveriges del,\r\nframför  allt vad gäller dagens ungdomar.  Utskottet\r\nkonstaterar   också   att   det   alltmer   utbredda\r\nmissbruket    i   fattiga   länder   har   förödande\r\nkonsekvenser  för   dess  befolkningar  och  är  ett\r\nbidragande  hot  mot dessa  länders  möjlighet  till\r\nutvecklig. I likhet  med  vad som tidigare anförts i\r\nriksdagen vill utskottet betona att det är angeläget\r\natt regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla\r\nkrav på legalisering av narkotika och liberalisering\r\nav narkotikapolitiken, såväl  nationellt  som på det\r\ninternationella     planet    och    att    Sveriges\r\ninternationella    narkotikapolitik    är    tydlig,\r\nkonsekvent  och  långsiktig.   Det  är  viktigt  att\r\nSverige arbetar intensivt för att  förhindra angrepp\r\npå   FN:s  narkotikakonventioner  från  drogliberala\r\norganisationer.  Utskottet  förutsätter att Sveriges\r\ninternationella   engagemang   för   en   restriktiv\r\nnarkotikapolitik   ligger  fast  och   att   Sverige\r\nfortsätter att delta  mycket  aktivt  i det interna-\r\ntionella samarbetet på detta område.\r\nMed det anförda föreslår utskottet att  motionerna\r\n2002/03:MJ7  (c) yrkande 7, 2002/03:MJ9 (m)  yrkande\r\n7,  2002/03:MJ10   (kd)   yrkandena   18   och   22,\r\n2002/03:MJ11  (mp)  yrkande  5 och 2002/03:U310 (mp)\r\nyrkande 8 lämnas utan vidare åtgärd.\r\n\r\nJordbruk\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker två motionsyrkanden  (m)\r\nom handel på  rättvisa  villkor,  ett yrkande\r\n(mp)  om  genmodifierad mat och genmodifierat\r\nutsäde,  två   yrkanden   (c)   om   minskade\r\njordbrukssubventioner      och     avskaffade\r\nexportstöd,  ett yrkande (kd)  om  ekologiskt\r\njordbruk och slutligen  ett  yrkande  (c)  om\r\nlivsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nJordbruk   är   en  mångfacetterad  verksamhet,  med\r\nmultifunktionell  betydelse  för samhället. Påverkan\r\npå miljön är såväl positiv som negativ. Vid sidan av\r\nlivsmedelsproduktionen påverkar  jordbruket  i olika\r\nformer och grad mark, vatten och luft samtidigt  som\r\ndet   skapar   en  mängd  kultur-  och  naturvärden.\r\nJordbruket  måste  därför  för  att  bidra  till  en\r\npositiv utveckling nationellt, inom EU och på global\r\nnivå vara såväl ekonomiskt, socialt som miljömässigt\r\nhållbart. Ett  jordbruk  med  denna  inriktning  kan\r\nbidra  till bl.a. fattigdomsbekämpning, öka kvinnors\r\ndelaktighet  i  beslut  som rör landsbygdsutveckling\r\noch    livsmedelsproduktion     samt     ge     ökad\r\nlivsmedelssäkerhet.\r\n\r\nMålet  för livsmedelspolitiken är en miljömässigt,\r\nekonomiskt   och   socialt   hållbar  produktion  av\r\nlivsmedel. I Sverige är de långsiktiga  målen för en\r\nhållbar livsmedelsproduktion i stora delar fastlagda\r\ngenom   de   nationella   miljökvalitetsmålen.   För\r\njordbrukssektorn är de mest  centrala målen Ett rikt\r\nodlingslandskap, Ingen övergödning,  Grundvatten  av\r\ngod kvalitet och Giftfri miljö. Sverige ligger långt\r\nframme  i omställningen till ett ekologiskt hållbart\r\njordbruk.  Den  ekologiska  odlingen  är en av flera\r\ndelar  i omställningen till ett ekologiskt  hållbart\r\njordbruk.  Det är nu drygt 15 procent av åkerarealen\r\nsom  brukas  ekologiskt.  Förutsättningarna  att  nå\r\nregeringens mål  om 20 procent ekologiskt odlad mark\r\når 2005 är goda.\r\nJordbrukarens      val       av       insatsmedel,\r\nproduktionsmetoder m.m. är avgörande för  graden  av\r\nmiljöpåverkan. Här är jordbrukarens kunskap om olika\r\nåtgärders  effekt  på  miljön  viktig för framgång i\r\nmiljöarbetet. Kunskapsunderlag i  form av forskning,\r\nförsöks- och utvecklingsverksamhet  tillsammans  med\r\nen      väl      fungerande      och     tillgänglig\r\nrådgivningsverksamhet är viktiga delar  i de svenska\r\nnationella    åtgärdsprogrammen    för   jordbrukets\r\nmiljöpåverkan.\r\nBetydelsen  av en näring som ger arbetsmöjligheter\r\nåt både män och  kvinnor är viktig att uppmärksamma.\r\nKvinnors förutsättningar,  kompetens  och  rätt till\r\nbeslutsfattande   bör   tas  till  vara  i  så  stor\r\nutsträckning  som  möjligt,   både   nationellt  och\r\ninternationellt.   I   det  nationella  perspektivet\r\narbetar  Sverige  för  att   kvinnors   betydelse  i\r\njordbruks- och landsbygdssektorn måste uppmärksammas\r\noch    deras    ställning    stärkas.   I   Sveriges\r\nutvecklingssamarbete  skall  policy   och  operativt\r\nbistånd  utformas  i enlighet med jämställdhetsmålet\r\noch    ett    genusperspektiv     skall    genomsyra\r\nverksamheten.   Kvinnor   i   utvecklingsländer   är\r\njordbrukare i hög utsträckning  och  har  en  viktig\r\nroll inom livsmedelsförsörjningen.\r\nÅtaganden  i  Johannesburg  om ökat tillträde till\r\nexisterande   marknader  samt  utveckling   av   nya\r\nmarknader för förädlade jordbruksprodukter är enligt\r\nsvensk mening ett  viktigt  åtagande  som  ligger  i\r\nlinje  med  svensk  strategi på handelsområdet. Inte\r\nminst kan detta få betydelse  för  de  pågående WTO-\r\nförhandlingarna.  För  att uppnå detta mål  förordar\r\nSverige generella tullsänkningar och en minskning av\r\nspridningen  i tullnivåer  samt  en  eliminering  av\r\ntulltoppar, dvs. mycket höga tullar i jämförelse med\r\ngenomsnittstullen.   Sverige   driver   vidare   att\r\ntulleskalering  (ju högre en varas förädlingsgrad är\r\ndesto högre tull)  skall  elimineras. Tulleskalering\r\ninnebär  att  tullstrukturen   gynnar  den  inhemska\r\nförädlingsindustrin   och   drabbar   framför   allt\r\nutvecklingsländerna, vilket hindrar en utveckling av\r\nderas livsmedelsindustri.\r\nAntalet  undernärda  människor  i  världen  i  dag\r\nberäknas vara drygt 800  miljoner. Av dessa lever 75\r\n% på landsbygden och är helt  eller  delvis beroende\r\nav småskaligt jordbruk, boskapsskötsel  eller  fiske\r\nför  sin  överlevnad.  Sverige  har  ett  omfattande\r\ninternationellt  samarbete,  såväl  bilateralt   som\r\nmultilateralt,  som  syftar  till  att förbättra den\r\nfattiga  landsbygdsbefolkningens  situation  på  ett\r\nhållbart sätt. Insatserna tar sin utgångspunkt  i en\r\nhelhetssyn     där     de     fattiga     hushållens\r\nförsörjningssystem   och   tryggade   tillgång  till\r\nnaturresurser   sätts   i  centrum.  Resultatet   av\r\nanalysen blir ofta att det krävs insatser inom olika\r\nområden och på olika nivåer  i  samhället.  Det  kan\r\nhandla   om   allt  från  det  som  har  med  själva\r\nproduktionen att  göra  till  kvinnors tillgång till\r\nmark,  effekter  av  hiv/aids,  vidareförädling   av\r\ngrödor eller tillgång till marknader och krediter.\r\nSvenska  insatser för jordbruket i u-länder bör, i\r\nenlighet med genomförandeplanen från toppmötet, utgå\r\nfrån en helhetssyn på hållbar utveckling. I Kambodja\r\nhar      exempelvis       stöd      givits      till\r\ninfrastrukturinvesteringar         och         lokal\r\ninstitutionsuppbyggnad  på  landsbygden.  Detta  har\r\nbl.a.  resulterat  i ett ökat kvinnligt deltagande i\r\nbeslutsfattande samt  att befolkningar från tidigare\r\ngerillaområden har kunnat återintegreras i samhället\r\nmed minskad fattigdom som  följd. Genom The Regional\r\nLand Management Unit (RELMA)  som verkar i östra och\r\nsödra Afrika stöder Sverige insatser  av  innovativt\r\nslag  med  målet  att förbättra livsmedelssäkerheten\r\nbland  småbrukare.  Insatserna   är   som  regel  av\r\npilotkaraktär,  där  ny teknik och nya arbetsmetoder\r\nidentifieras, testas och utvärderas i nära samarbete\r\nmed lokalbefolkningen.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nEnligt  motion 2002/03:MJ9  (m)  måste  tullarna  på\r\njordbruksprodukter  bort,  inte  minst  eftersom  u-\r\nländernas  komparativa  fördel  är  stor  inom detta\r\nsegment.  Särskilt  upprörande  är tulleskaleringen,\r\nsom  innebär  att  de  u-länder  som  förädlar  sina\r\nprodukter  straffas  ytterligare för detta  (yrkande\r\n2). Enligt motionärerna  innebär  handel på rättvisa\r\nvillkor att få handla fritt i en globaliserad  värld\r\ndär    stater    varken    subventionerar,   främjar\r\nsärintressen  eller  reser  tullmurar.  Sverige  bör\r\ndärför  i  WTO  och  EU  verka för  att  tullar  och\r\nsubventioner avskaffas (yrkande 3).\r\nI motion 2002/03:U310 (mp) yrkande 6 framhålls att\r\nden svenska regeringen bör agera kraftfullt i EU och\r\nWTO för att förhindra försäljning  av  genmodifierad\r\nmat  och genmodifierat utsäde till fattigare  länder\r\neftersom  livsmedelssäkerheten  liksom  småböndernas\r\nekonomi  hotas.  Dessutom  finns risk för eventuella\r\nframtida skador av genmodifierade grödor.\r\nI motion 2002/03:U298 (c)  framförs  krav  på  att\r\nSverige   bilateralt   men  även  genom  EU  samt  i\r\ninternationella     organisationer     bör     utöva\r\npåtryckningar på USA  att minska subventionerna till\r\njordbruket (yrkande 9).  Sverige  bör med stor kraft\r\ndriva  att  i-länderna  avskaffar  exportstöd   till\r\njordbruksprodukter eftersom det utgör ett allvarligt\r\nhinder mot u-ländernas möjligheter att exportera  på\r\nvärldsmarknaden  (yrkande  13). Sverige bör dessutom\r\ntydligare  driva  frågor  om livsmedelskvalitet  och\r\nlivsmedelssäkerhet inför kommande  WTO-förhandlingar\r\neftersom     liberaliseringen     av    import     i\r\nutvecklingsländerna  har  lett  till  att  billigare\r\nimport på många håll slagit ut lokal produktion, med\r\nföljd  att  fattiga majs- och risbönder inte  längre\r\nkan försörja sig på sitt jordbruk (yrkande 14).\r\nAv motion 2002/03:MJ10 (kd) yrkande 23 framgår att\r\nregeringen måste  förändra  politiska  styrmedel och\r\nresurser så att de överensstämmer med en  utveckling\r\nmot   ett   ekologiskt   hållbart  jordbruk.  Enligt\r\nmotionärerna är en förutsättning  för att jordbruket\r\nskall  finnas kvar som basnäring i hela  landet  att\r\nkonkurrensvillkoren  är  samma  som omvärldens bl.a.\r\ngenom en reducering av dieselskatten, att staten bär\r\nkostnader    för    en    djurdatabas    och    viss\r\navbytarverksamhet      samt      förenklingar     av\r\njordbruksbyråkratin.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nJordbruket  är  det  största  av  människan  skapade\r\nekosystemet  och  som  framhålls  i  skrivelsen   en\r\nmångfacetterad   verksamhet   med   multifunktionell\r\nbetydelse   för   samhället.  Utskottet  gör   samma\r\nbedömning som regeringen  att jordbruket måste bidra\r\ntill en positiv utveckling  nationellt,  inom EU och\r\npå  global  nivå.  Det  måste vara såväl ekonomiskt,\r\nsocialt som miljömässigt  hållbart. Ett jordbruk som\r\nhar  denna  inriktning  har  en  viktig  funktion  i\r\narbetet mot en hållbar utveckling och kan bidra till\r\nbl.a.   ökad   livsmedelssäkerhet,    öka   kvinnors\r\ndelaktighet  i  beslut  som rör landsbygdsutveckling\r\noch livsmedelsproduktion  samt fattigdomsbekämpning.\r\nRätten till mat är en mänsklig  rättighet, som finns\r\ninskriven i flera konventioner. Trots  att det i dag\r\nfinns  tillräckligt  med resurser för att  producera\r\nlivsmedel så att alla skulle kunna få äta sig mätta,\r\när mer än 800 miljoner  människor undernärda och går\r\nständigt hungriga.\r\n\r\nSom  ett  led  i  försöken  att  lösa  frågan  med\r\nvärldssvälten arrangerades  World Food Summit (WFS),\r\nVärldslivsmedelstoppmötet,  i   Rom   hösten   1996.\r\nResultatet  från  WFS  var en överenskommelse om att\r\nhalvera världshungern före 2015. Målet, som nu också\r\nfinns med i FN:s millenniemål,  kommer med nuvarande\r\ninsatser inte att nås. Med nuvarande  takt, en årlig\r\nminskning  på ca 6 miljoner hungrande, kommer  målet\r\ntroligen inte  att nås förrän år 2030. Med anledning\r\nav detta möttes nationella ledare och delegater ännu\r\nen gång i Rom i juni 2002. Vid de båda toppmötena är\r\ndet begreppet livsmedelssäkerhet  som  har  stått  i\r\ncentrum.      I      Romdeklarationen     definieras\r\nlivsmedelssäkerhet som  att  \".  alla  människor vid\r\nalla  tidpunkter  har fysisk och ekonomisk  tillgång\r\ntill tillräckligt med näringsriktig och säker föda\".\r\nI       deklarationen       placeras       begreppet\r\nlivsmedelssäkerhet i ett vidare sammanhang genom att\r\ndet  också kopplas till fattigdomsbekämpning,  fred,\r\nuthålligt      användande      av     naturresurser,\r\nhandelspolitik och förekomsten av naturkatastrofer .\r\nUtskottet  anser  att det är angeläget  att  Sverige\r\nverkar för livsmedelssäkerhet  både  som en fråga om\r\ntillgång till mat och som säkra livsmedel.\r\n\r\n\r\nNär  det  gäller  livsmedelssäkerhet  i   u-länder\r\nuppnås  sådan  i  första  hand  genom en målmedveten\r\npolitik för att avskaffa eller reducera fattigdomen.\r\nEtt  rättvist  och  marknadsorienterat   system  för\r\nhandel med jordbruksprodukter kan ge viktiga  bidrag\r\ni  denna  strävan.  Det  är  i detta sammanhang dock\r\nviktigt      att      identifiera     och     stödja\r\nutvecklingsländernas  behov   av   att   värna  egna\r\nprodukter liksom deras behov av övergångstider.  Ett\r\nrättvist  och  marknadsorienterat  system för handel\r\nmed jordbruksprodukter kan ge viktiga bidrag i denna\r\nsträvan. Avreglering och liberalisering av i-länders\r\njordbruks- och handelspolitik är viktiga  medel  för\r\natt       förbättra       förutsättningarna      för\r\nlivsmedelsproduktionen  i u-länder.  Inom  OECD  har\r\njordbruksministrarna    överenskommit     om     ett\r\nlångsiktigt mål att verka för påtagliga, progressiva\r\nminskningar  av  stöd- och skyddsåtgärder. Riksdagen\r\nbeslutade år 1998  att  Sverige  skall arbeta för en\r\njordbruks- och livsmedelspolitik inom  EU  som bl.a.\r\nbidrar  till  global  livsmedelssäkerhet. Detta  mål\r\nskall uppnås med hjälp av avreglering av de delar av\r\nEU:s  jordbrukspolitik som  stör  världshandeln  med\r\njordbruksvaror och livsmedel, bl.a. genom att pressa\r\nner världsmarknadspriserna (se vidare nedan).\r\nRiksdagen  har vid flera tillfällen framhållit att\r\nEG:s   rättsakter    på    livsmedelsområdet    till\r\növervägande  del  är totalharmoniserade. Det innebär\r\natt det inte är tillåtet  för ett medlemsland att ha\r\nvare sig strängare eller mer  liberala bestämmelser.\r\nEG:s regler bygger i stora delar  på internationella\r\nrekommendationer  från  Codex Alimentarius,  som  är\r\nsamlingsnamnet för FAO:s  (FN:s livsmedelsorgan Food\r\nand Agriculture Organization)  och  WHO:s gemensamma\r\nprogram för bl.a. standarder, riktlinjer och råd.\r\nI  januari 2002 beslutades att det skall  inrättas\r\nen europeisk  myndighet  för livsmedelssäkerhet. Den\r\nnyinrättade livsmedelsmyndigheten  skall  arbeta med\r\nriskvärdering  och information på livsmedelsområdet.\r\nDess arbete är också  tänkt  att utgöra ett stöd för\r\nkommissionen, medlemsstaterna  och Europaparlamentet\r\ni  framtida  lagstiftningsarbete.  Samtidigt  antogs\r\nallmänna principer  och krav för hur gemenskapen och\r\nmedlemsstaterna      skall       lagstifta      inom\r\nlivsmedelsområdet.  Enligt  vad  som   föreskrivs  i\r\nförordningen    skall    bl.a.   livsmedel,   foder,\r\nlivsmedelsproducerande djur och alla andra ämnen som\r\när avsedda för eller kan antas  ingå i ett livsmedel\r\neller  foder  kunna spåras genom hela  produktions-,\r\nbearbetnings- och konsumtionskedjan.\r\nUtskottet välkomnar  att  man inom EU på senare år\r\nhar  stramat  upp  insatserna  på  livsmedelsområdet\r\nväsentligt   och  att  det  pågående   arbetet   kan\r\nförväntas leda  till  klara  förbättringar  när  det\r\ngäller   livsmedelssäkerhet   och   information   om\r\nlivsmedel  till konsumenterna. Utskottet förutsätter\r\natt Sverige  fortsätter  att  aktivt driva de frågor\r\nsom hänger samman med livsmedelssäkerhet.  Utskottet\r\ninstämmer  i  vad  regeringen  tidigare anfört (skr.\r\n2001/02:148  Mål  och  inriktning  för  det  svenska\r\narbetet med konsumentfrågor i EU) att Sverige även i\r\nfortsättningen  bör  ha  som mål att verka  för  att\r\nkonsumenternas krav sätts  mer i fokus i samband med\r\nhanteringen av och informationen  om  livsmedel  för\r\natt   konsumenternas   intressen   tydligare   skall\r\nbeaktas.\r\nNär  det  gäller  den  ekologiska produktionen har\r\nriksdagen anfört att den bör  ses  som  en  del i en\r\nstrategisk   satsning   för   ett  hållbart  svenskt\r\njordbruk.   Den   ekologiska  produktionen   är   en\r\nspjutspets i arbetet med att miljöanpassa jordbruket\r\noch  utvecklingen  av   denna   produktion   är  ett\r\nprioriterat  område.  Riksdagen  har därför beslutat\r\natt   den  ekologiskt  odlade  arealen   bör   kunna\r\nfördubblas  till  år  2005  och  att  den ekologiska\r\nanimalieproduktionen bör öka (prop. 1997/98:2,  bet.\r\n1997/98:JoU9,    rskr.    1997/98:116    samt   skr.\r\n1999/2000:14,     bet.     1999/2000:MJU2,     rskr.\r\n1999/2000:91     och     1999/2000:92).    Utskottet\r\nkonstaterar   att  konsumenternas   efterfrågan   på\r\nekologiska livsmedel  är  avgörande för om målen kan\r\nnås.   Samtidigt   är   det   viktigt    att   skapa\r\nförutsättningar   för   en  marknadsutveckling   där\r\nefterfrågan på ekologiska  livsmedel kan tillgodoses\r\noch  där  produktionen  kan  ske   utan   permanenta\r\nproduktionsstöd. Utskottet anser därför att  det  är\r\nangeläget  med  en  ökad kunskapsuppbyggnad inom den\r\nekologiska  produktionen   för   att   effektivisera\r\nproduktionen  och  bättre  tydliggöra den ekologiska\r\nproduktionens miljöeffekter.\r\nFrågor  om  handel med ekologiska  produkter  från\r\ntredje  världen   anser   utskottet   vara  i  flera\r\navseenden komplicerade och ibland svårlösta.  I EG:s\r\nförordning     om     ekologisk     produktion    av\r\njordbruksprodukter    och    uppgifter   därom    på\r\njordbruksprodukter och livsmedel, ställs krav på att\r\nkontrollorganen   skall   vara   ackrediterade    av\r\nnationella organ. Enligt vad utskottet erfarit är en\r\nsvårighet  i  sammanhanget att det i tredje världens\r\nländer ofta saknas sådana inhemska kontrollorgan och\r\natt myndighetsstrukturen  ofta  inte  är  sådan  att\r\nackrediterade organ finns. Utskottet förutsätter att\r\nSverige  fortsätter  att  verka  för  att överbrygga\r\ndessa svårigheter.\r\nUtskottet  vill  i  detta  sammanhang  även  fästa\r\nuppmärksamhet   på  den  pågående  halvtidsöversynen\r\n(MTR) av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). De\r\npresenterade  förslagen   innebär   i  praktiken  en\r\nreformering av den gemensamma jordbrukspolitiken och\r\ni  det  sammanhanget måste vikten av integrering  av\r\nmiljöhänsyn  och  hållbar utveckling i reformarbetet\r\nuppmärksammas särskilt. Enligt av riksdagen godkända\r\nriktlinjer        skall        jordbruks-        och\r\nlivsmedelsproduktionen främjas genom  en  reform  av\r\njordbruks-   och  livsmedelspolitiken  inom  EU  med\r\nsärskilt avseende  på successivt borttagande av EG:s\r\nmarknadsordningar   och    på   en   avveckling   av\r\ngränsskyddet   med   hänsyn   till   internationella\r\nåtaganden. I riktlinjerna ligger  också  en  strävan\r\nmot konkurrenskraftiga företag och höga etiska  krav\r\nför  djurhållningen.  Därutöver skall den biologiska\r\nmångfalden  främjas  och   värdefulla   natur-   och\r\nkulturmiljöer   bevaras.   Över  huvud  taget  skall\r\npolitiken  inriktas på ett varierat  odlingslandskap\r\nmed  en minimering  av  miljöbelastningen  samt  ett\r\ntillgodoseende  av  en  långsiktig  hushållning  med\r\nnaturresurserna.     Utskottet    förutsätter    att\r\nregeringen  aktivt verkar  för  att  den  gemensamma\r\njordbrukspolitiken  förändras  mot kraftigt minskade\r\nsubventioner     av    jordbruksproduktionen     och\r\nlivsmedelsexporten.\r\nI det globala perspektivet  kan jordbruket ses som\r\nnyckeln  till  utveckling.  Riksdagen  har  vid  ett\r\nflertal tillfällen anfört att  Sverige  skall  verka\r\nför  en  öppen  och  regelbaserad  handel, som också\r\nkommer de fattiga länderna till del.  Detta  betyder\r\ndels att Sverige och EU skall vara beredda att öppna\r\nsina  marknader på områden av särskilt intresse  för\r\nu-länderna,  dels att fattiga länder får det stöd de\r\nbehöver för att  bedriva förhandlingar på ett sådant\r\nsätt att deras intressen  får  genomslag.  Utskottet\r\nanser  att  ett  första steg i denna riktning är  en\r\nsnabbare  avveckling  av  i-ländernas  handelshinder\r\navseende  produkter   som  u-länder  kan  exportera,\r\nexempelvis jordbruks- och fiskeprodukter.\r\nUtskottet    vill    åter   igen    (se    avsnitt\r\nGlobalisering) framhålla  att  det  i högsta grad är\r\nett  svenskt  intresse  att  värna om frihandel  som\r\nprincip  och  att  frihandel  kan   vara   en  stark\r\nvälståndsskapande  kraft  såväl  för  de  utvecklade\r\nländerna   som   för   världens  fattigaste  länder.\r\nUtskottet instämmer i vad  näringsutskottet  nyligen\r\nkonstaterat   om   att   u-länderna   har  en  sämre\r\nutgångsposition,   bl.a.   beroende  på  att   många\r\nindustriländer,  inklusive  EU-kretsen,  fortfarande\r\nhar  betydande hinder för import  av  varor  som  är\r\nviktiga   för   u-länderna.   Dessa  länder  behöver\r\ntillträde till industriländernas marknader men också\r\nen friare världshandel rent generellt  för att kunna\r\ndra nytta av sina komparativa fördelar.\r\nWTO  har  i  dag 144 medlemsländer och ytterligare\r\nett trettiotal som  förhandlar  om  medlemskap. WTO-\r\navtalen      bygger      på      principerna      om\r\nhandelsliberalisering  och  icke-diskriminering.  De\r\nliberaliseringar   som   två   WTO-medlemmar  kommer\r\növerens om utsträcks i princip automatiskt  till att\r\nomfatta   samtliga  andra  WTO-länder  enligt  mest-\r\ngynnad-nationsprincipen.  Vidare åtar sig varje land\r\natt  ge  importerade  varor  samma   behandling  som\r\nliknande varor som producerats inom landet  får  med\r\navseende  på  t.ex. skatter. I ministerdeklarationen\r\nfrån Doha, Qatar år 2001 betonas målet om en hållbar\r\nutveckling starkt. Inget land skall hindras från att\r\nvidta  åtgärder  för  att  skydda  människor,  djur,\r\nväxter,  hälsa  eller  miljö,  samtidigt  som sådana\r\nåtgärder inte får användas på ett godtyckligt  eller\r\ndiskriminerande  sätt  eller  som  ett dolt sätt att\r\nbegränsa handeln.\r\nI  de redan påbörjade jordbruksförhandlingarna  är\r\ndet långsiktiga målet ett marknadsorienterat system.\r\nDetta   kräver   fundamentala   ändringar   för  att\r\nkorrigera     och     hindra     begränsningar    på\r\nvärldsmarknaden för jordbruksprodukter.  En särskild\r\noch förmånlig behandling av u-länder skall utgöra en\r\nintegrerad  del i alla delar av förhandlingarna,  så\r\natt  dessa  länder   kan   ta   hänsyn   till   sina\r\nutvecklingsbehov  inklusive  livsmedelssäkerhet  och\r\nlandsbygdsutveckling.  EU  svarar  för  92 % av WTO-\r\nmedlemmarnas      samlade      exportbidrag     inom\r\njordbrukssektorn.        I        de        pågående\r\njordbruksförhandlingarna  inom  WTO har EU villkorat\r\nsin beredskap till tullsänkningar  och  utfasning av\r\nexportbidragen  med  att  andra  i-länder, inklusive\r\nUSA,  skall  göra  motsvarande  åtaganden.   EU  och\r\nSverige  har  hävdat  ståndpunkten  att  även  andra\r\nformer  av  exportstöd  än  bidrag  bör  omfattas av\r\nneddragningskrav och internationell disciplin. Detta\r\ngäller exempelvis subventionselementet i det  av USA\r\ntillämpade systemet med krediter och kreditgarantier\r\nvid  export. Sverige och EU anser att det är logiskt\r\natt  alla   exportstöd  som  verkar  handelsstörande\r\n(t.ex. bundet  bistånd  i  form av livsmedelshjälp),\r\nvilka     försvårar     inte    minst    u-ländernas\r\njordbruksexport,  skall  likabehandlas.  Därför  bör\r\ninte    enbart,   som   hittills    varit    fallet,\r\nexportbidragen  regleras i WTO:s jordbruksavtal. För\r\nEU var det i Doha  mycket  svårt  att lösa frågan om\r\nhuruvida ett åtagande skulle göras  om  att  på sikt\r\navskaffa  exportsubventionerna  på jordbruksområdet.\r\nTill slut kunde EU gå med på en kompromiss, nämligen\r\natt en utfasning av exportsubventionerna  skall  ske\r\nutan  att  \"föregripa  utfallet av förhandlingarna\".\r\nUtskottet  anser att Sverige  även  fortsättningsvis\r\nbör verka för att den inslagna vägen fullföljs.\r\nSverige har sedan sitt inträde i EU arbetat för en\r\navreglering  av  EU:s tullar och andra handelshinder\r\noch tillhör därigenom  de  länder  som siktar på den\r\nmest långtgående minskningen av tullarna.  Utskottet\r\nser  detta  som mycket positivt och förutsätter  att\r\nSverige kommer  att  fortsätta att driva denna linje\r\ninom såväl EU som WTO.\r\nI februari 2001 beslutade  EU (allmänna rådet) att\r\navskaffa tullar och kvoter för alla varor utom vapen\r\nför de 49 fattigaste länderna i världen. För en stor\r\nmängd varor inträdde tullfriheten  redan  den 5 mars\r\n2001,  medan  socker,  ris  och  bananer kommer  att\r\nåtnjuta  tullfrihet först efter en  övergångsperiod.\r\nFör bananer  reduceras  tullsatsen  årligen med 20 %\r\nunder perioden 2002-2006. För ris och  socker  skall\r\ntullfriheten vara helt införd under år 2009. För att\r\nkompensera  de  berörda u-länderna för den fördröjda\r\növergångsperioden   har   EU   erbjudit   omedelbart\r\nmarknadstillträde för socker och ris upp till  vissa\r\nkvantiteter.  Processen  övervakas  av kommissionen,\r\nsom  också skall avge rapport till ministerrådet  år\r\n2005 angående konsekvenserna av det nya systemet för\r\nsåväl EU-länderna som för de fattiga länderna.\r\nUtskottet  välkomnar  denna utveckling inom EU och\r\nriksdagen uttryckte redan  för  ett  år  sedan  stor\r\ntillfredsställelse över att beslutsprocessen inom EU\r\nhade  lett  fram  till  resultatet att de fattigaste\r\nländerna kommer att få fullständig  tullfrihet  till\r\nEU-länderna.  I likhet med vad som anfördes då, vill\r\nutskottet betona  att det uppnådda resultatet endast\r\nbör ses som ett steg  mot  målet  och  att  det  bör\r\nföljas    av    ytterligare    liberaliseringar   av\r\nvärldshandeln.  I  likhet med näringsutskottet  vill\r\nutskottet framhålla  att det är mycket angeläget att\r\ninföra  bättre tillträde  till  EU:s  och  andra  i-\r\nländers marknader för t.ex. jordbruksvaror från alla\r\nu-länder  -  inte  enbart  från  de minst utvecklade\r\nländerna.\r\nAvslutningsvis vill utskottet peka  på jordbrukets\r\nstora    betydelse    som    en   näring   som   ger\r\narbetsmöjligheter åt både män och kvinnor. Utskottet\r\nvill  peka på vikten av att regeringen  arbetar  med\r\nett tydligt jämställdhetsperspektiv inom jordbruket.\r\nDet är  av  stor  vikt att kvinnors förutsättningar,\r\nkompetens och rätt  till  beslutsfattande  tas  till\r\nvara  i  så  stor  utsträckning  som  möjligt,  både\r\nnationellt   och  internationellt.  Utskottet  delar\r\nregeringens  syn   att   Sverige  i  det  nationella\r\nperspektivet skall arbeta för att kvinnors betydelse\r\ni jordbruks- och landsbygdssektorn uppmärksammas och\r\natt deras ställning stärks.\r\nNär det gäller Sveriges  utvecklingssamarbete vill\r\nutskottet betona vikten av att allt bistånd utformas\r\ni  enlighet  med  jämställdhetsmålet   och  att  ett\r\ngenusperspektiv  skall  genomsyra  verksamheten.   I\r\nmånga   av   världens   länder   är   merparten   av\r\nlivsmedelsproducenterna   kvinnor   men   endast  en\r\nbegränsad del av jordens tillgångar i form  av mark,\r\nfinansiella   resurser,  teknologi  etc.  ägs  eller\r\nkontrolleras av  kvinnor.  En  majoritet av världens\r\n1,3 miljarder fattiga är kvinnor,  trots att kvinnor\r\ni de flesta länder är mycket ekonomiskt  aktiva  och\r\nofta  är  huvudproducenter av den mat som framställs\r\nför familjen.  Det  är  därmed  i  stor utsträckning\r\nkvinnorna som tar på sig ansvaret för  det ekosystem\r\njordbruket    utgör.    Exempel    på    könsbaserad\r\ndiskriminering  förekommer  världen över vad  gäller\r\ntillgång till mark, bostäder,  krediter, utbildning,\r\narbete, lön etc. Kvinnor utesluts dessutom ofta från\r\nbeslutande församlingar på alla  nivåer i frågor som\r\nrör  fördelning  av gemensamma ekonomiska  resurser.\r\nUtskottet anser att  jämställdhet  är både ett mål i\r\nsig och ett oundgängligt instrument  i  arbetet  mot\r\nfattigdom och hunger.\r\nMed  det anförda föreslår utskottet att motionerna\r\n2002/03:MJ9 (m) yrkandena 2 och 3, 2002/03:MJ10 (kd)\r\nyrkande  23, 2002/03:U298 (c) yrkandena 9, 13 och 14\r\noch 2002/03:U310  (mp)  yrkande 6 lämnas utan vidare\r\nåtgärd.\r\n\r\nBiologisk mångfald\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om\r\ninrättande av en miljöfond,  ett  yrkande (m)\r\nom  avsättning av skogsmark samt ett  yrkande\r\n(kd) om fisket i Östersjön.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nAv skrivelsen  framgår att regeringen, som ett led i\r\narbetet  med att  bevara  och  hållbart  nyttja  den\r\nbiologiska  mångfalden,  har  givit Naturvårdsverket\r\noch Centrum för biologisk mångfald  (CBM)  i uppdrag\r\natt  arbeta fram ett underlag till ett nytt sextonde\r\nmiljökvalitetsmål    för   biologisk   mångfald.   I\r\nuppdraget ingår även att  precisera  delmål. Arbetet\r\ntar avstamp bl.a. i världstoppmötet i  Johannesburg.\r\nNyligen antog regeringen en samlad naturvårdspolitik\r\n(skr. 2001/02:173) där riktlinjer för den  fortsatta\r\nnationella naturvårdspolitiken slås fast. Inte minst\r\nunderstryks vikten av att verka i nära samarbete med\r\nlokala  intressenter,  brukare och näringslivet  för\r\natt öka sektorsintegreringen  och  ansvaret avseende\r\nnaturvård.  Nyligen  har  Sida tillsammans  med  CBM\r\ninitierat  ett  projekt  för att  närmare  integrera\r\nbiologisk      mångfald,     naturresursförvaltning,\r\nbiosäkerhet och  utvecklingsaspekter. Denna koppling\r\när  avgörande  för  att   i   framtiden  nå  hållbar\r\nutveckling och målen i genomförandeplanen.\r\n\r\nNär det gäller hållbart skogsbruk  ligger Sveriges\r\nskogspolitik sedan långt tillbaka väl  i  linje  med\r\ngenomförandeplanen   från  Johannesburg.  Regeringen\r\navser  att  lägga  en  proposition   som   på   nytt\r\nstadfäster  och  utvecklar detta arbete i en anda av\r\nhållbarhetstänkande.  Regeringen avser att fram till\r\når 2010 genom olika mekanismer  undanta  ytterligare\r\n900    000    hektar   skyddsvärd   skogsmark   från\r\nskogsproduktion  i  landet. Skogsvårdsorganisationen\r\nhar genomfört projektet  Grönare  skog för att bl.a.\r\nöka kunskapen hos skogsägare om vikten  av  hållbart\r\nnyttjande och bevarande av skogsmark. Organisationen\r\narbetar   också   med  skogens  sociala  värden  där\r\nfriluftsliv och tätortsnära  skogsmiljöer är viktiga\r\naspekter  för  bevarande och hållbart  nyttjande  av\r\nskogen som resurs. Sverige kommer att ge en fortsatt\r\nhög prioritet åt det internationella skogssamarbetet\r\noch verka aktivt för hållbart skogsbruk (Sustainable\r\nForest  Management,   SFM)  i  alla  forum.  Sverige\r\nstöttar särskilt forskning till stöd för SFM.\r\nRegeringen avser också att lägga en proposition om\r\nbl.a. kust- och insjöfisket  som ett led i att skapa\r\nett  hållbart  fiske på alla områden.  Fiskeriverket\r\nhar  också  fått i  uppdrag  att  utreda  hur  olika\r\nfiskemetoder   såsom   drivgarn  och  bottentrålning\r\npåverkar de marina ekosystemen.  Dessutom  skall mer\r\nselektiva    fångstmetoder   även   fortsättningsvis\r\nutvecklas för att säkerställa ett hållbart fiske och\r\natt bestånden  hålls  inom biologiskt säkra gränser.\r\nRegeringen lämnade under  året  en skrivelse om EU:s\r\nframtida   fiskeripolitik,  Ansvarsfullt   fiske   -\r\nSvenska    prioriteringar    för    EU:s    framtida\r\nfiskeripolitik,   m.m.   (skr.   2001/02:152,   bet.\r\n2001/02:MJU23,  rskr.  2001/02:321), till riksdagen.\r\nSkrivelsen   utgår   från   regeringens    mål   att\r\nförvaltningen  av  gemenskapens fiskeresurser  skall\r\nske på ett hållbart  sätt  och  i enlighet med såväl\r\nförsiktighetsprincipen  som  ekosystemansatsen.  Det\r\ninnebär att förvaltningsbeslut  skall  baseras såväl\r\npå  forskarnas  rekommendationer  avseende  tekniska\r\nåtgärder  som  på högsta tillåtna fångstmängder  och\r\nmoratorium.    Subventioner    som    bidrar    till\r\növerkapacitet  skall   fasas  ut.  En  minskning  av\r\nfiskeflottans kapacitet  är  också nödvändig för att\r\nanpassas till resursens storlek.  En  annan  central\r\nförutsättning  är  en minskning av det olagliga  och\r\noreglerade  fisket,  vars   omfattning   dels  utgör\r\nallvarliga  hot  mot  bestånden  i  flera  delar  av\r\nvärlden,  bl.a.  i djuphavsgravar, dels underminerar\r\nde  regionala  fiskeriorganisationernas  verksamhet.\r\nEtt  brett  och  skyndsamt   genomförande   av   den\r\ninternationella  handlingsplanen  för att hindra och\r\neliminera olagligt, icke rapporterat  och  oreglerat\r\nfiske är likaså ett prioriterat svenskt område.\r\nSverige  verkar  i dag också inom unionen när  det\r\ngäller att leva upp  till de åtaganden som följer av\r\nkonventionen om biologisk mångfald (CBD). Inte minst\r\nblir detta synligt inom jordbruksområdet. Arbetet är\r\nfrämst inriktat på att EU aktivt skall verka för att\r\narbetet med och inom CBD  och  andra internationella\r\navtal med anknytning till biologisk  mångfald  drivs\r\nframåt.   Bland   annat   verkar   Sverige  för  att\r\nytterligare  hotade arter skall listas  i  det  s.k.\r\nBernavtalet och  därmed  bli  skyddade  inom  EU och\r\nlistade på unionens art- och habitatdirektiv.\r\nSverige  driver  på  samma  sätt  aktivt frågan om\r\nutveckling  och effektivisering av arbetet  inom  de\r\ninternationella   avtal   som  berör  frågorna  runt\r\nbevarande  och  hållbart  nyttjande   av   biologisk\r\nmångfald.  Inom  CBD  verkar  Sverige bl.a. för  att\r\nproblematiken runt främmande arter  hanteras  liksom\r\nvikten  av  att finna mekanismer för att säkerställa\r\nu-ländernas  (och   särskilt   då   ursprungs-   och\r\nlokalbefolkningarnas)  del av vinsterna som emanerar\r\nfrån   nyttjandet   av   genetiska    resurser   och\r\ntraditionell  kunskap  som kommer från dessa  länder\r\noch befolkningar.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nEnligt  motion 2002/03:MJ9  (m)  är  en  orsak  till\r\nskogsskövling   att   fattiga   människor   röjer  i\r\nnärområdet  för att få ved. Den globala skogsarealen\r\nhar under de  senaste 33 åren inte fallit med mer än\r\n0,44 procent. Ytterligare  orsaker  till skövling är\r\ndåligt       eller      obefintligt      definierade\r\nägarförhållanden.   Enligt  motionärerna  finns  det\r\ningen  som  värnar om skogen  där  äganderätten  har\r\nsatts ur spel.  Det  gäller  även  generellt för god\r\nmiljövård och tillväxt att det ingen  äger,  är  det\r\ningen  som  värnar  om.  I  fallet med skogen vänder\r\ndärför motionärerna sig emot regeringens förslag att\r\navsätta   ytterligare  900 000  hektar   skog   från\r\nskogsproduktion  (yrkande  11).  Enligt motionärerna\r\nbör   det  i  stället  inrättas  en  miljöfond   för\r\nbiologisk   mångfald  för  bevarande  av  värdefulla\r\nmiljöer (yrkande 12).\r\n\r\nI motion 2002/03:MJ10  (kd)  yrkande  24 framhålls\r\natt   något   måste   göras  för  att  få  bukt  med\r\nsvartfisket. Överfisket  av  torsk  i  Östersjön kan\r\nuppskattas  till  minst  50  %  av  de  kvoter   som\r\nfastställts. Som ett led i att motverka detta kräver\r\nmotionärerna ökade kontroller och skärpta sanktioner\r\nvid  överträdelser  av  de bestämmelser som reglerar\r\nfisket.  Därutöver krävs även  andra  åtgärder,  som\r\nbl.a. fler  och  större  områden  som är fredade för\r\ntorskfiske,  förlängt  fiskeuppehåll  under  fiskens\r\nlekperiod  och utökade minimimått  för  fångad  fisk\r\ngenom ytterligare krav på redskapen.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet konstaterar  inledningsvis att den svenska\r\nnaturvårdspolitiken  baseras  på  fem  grundläggande\r\nvärden:  1)  människors  hälsa,  2)  den  biologiska\r\nmångfalden och  naturmiljön,  3) kulturmiljön och de\r\nkulturhistoriska     värdena,     4)    ekosystemens\r\nlångsiktiga  produktionsförmåga  och   5)   en   god\r\nhushållning med naturresurser. Dessa värden kan inte\r\nses  som  enskilda  storheter  utan  är  beroende av\r\nvarandra  och  har  också  varit utgångspunkten  för\r\nutformningen    av    de   av   riksdagen    antagna\r\nmiljökvalitetsmålen och de beslutade delmålen (prop.\r\n2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3,  rskr.  2001/02:36).\r\nSamtliga  femton  miljökvalitetsmål  har  åtminstone\r\nindirekta samband med naturvården i och med  att  de\r\nrör  miljökvaliteter  eller  uttrycker  ett önskvärt\r\nmiljötillstånd  som  har  betydelse  för  biosfären,\r\nekosystemens   långsiktiga  produktionsförmåga,   de\r\nekologiska tjänster som ekosystemen tillhandahåller,\r\nde  genetiska  resurserna   m.m.   Naturvården   har\r\nhärigenom stark koppling till hållbar utveckling.\r\n\r\nNaturvården  har  historiskt  sett sitt ursprung i\r\nområdesskyddet  men  utskottet  kan  konstatera  att\r\nnaturvården   har  breddats  under  1990-talet   med\r\nbevarandet  av biologisk  mångfald,  parallellt  med\r\nökat sektorsansvar.  I dag är det inte helt lätt att\r\npå ett enkelt sätt definiera  och avgränsa begreppet\r\nnaturvård.  Det  hänger  nära  ihop   med  samhälls-\r\nutvecklingen  i stort och måste ses som  en  del  av\r\ndenna. Förutsättningarna för naturvården avgörs ofta\r\nav hur utvecklingen  ser ut inom olika samhälls- och\r\npolitikområden. Naturvården  kommer alltmer att även\r\nhandla om att upprätthålla fungerande  ekosystem som\r\ninkluderar funktioner, strukturer och processer samt\r\nde principer om bevarande, etik, hållbart  nyttjande\r\noch  god hushållning som bör gälla. Utskottet  anser\r\ndet angeläget  att  denna koppling till utvecklingen\r\ninom olika samhälls-  och politikområden görs även i\r\ndet  fortsatta  arbetet och  att  kunskaperna  härom\r\nständigt förbättras.\r\nFortsatt kunskapsuppbyggnad,  med en vid innebörd,\r\nhar  en  avgörande  betydelse  för  om   naturvården\r\nlångsiktigt skall nå framgång. Det finns behov av en\r\ngedigen  kunskap  om  naturen  och  de  problem  och\r\nhotbilder  som finns. Däremot kan lösningar  på  hur\r\nmålen  skall  nås  inte  enbart  tillhandahållas  av\r\nnaturvetenskapen. En grundläggande förutsättning för\r\nnaturvårdens   långsiktiga  framgång  är  graden  av\r\nacceptans  och  engagemang  som  olika  grupper  och\r\nintressen  har  i  och  för  naturvårdens  mål.  Det\r\nhandlar om gemensamma  lärande- och beslutsprocesser\r\noch en vilja att förändra  den  rådande situationen.\r\nVidare  måste  kunskap  kunna  omsättas   i  konkret\r\nhandling.   Utskottet  anser  att  det  bör  ske  en\r\nparallell kunskapsuppbyggnad  inom  olika  delar  av\r\nvetenskapen.   Ett   sätt   att   öka  kunskapen  på\r\nnaturvårdens område är, som regeringen påpekat i sin\r\nskrivelse   om   den   framtida  naturvården   (skr.\r\n2001/02:173),  ett  gemensamt   lärande  i  konkreta\r\nprojekt  och  dialoger  där  olika intressenter  och\r\naktörer bidrar med kunskap och erfarenheter.\r\nI detta sammanhang kan nämnas  miljökvalitetsmålet\r\nLevande skogar. För att det skall  kunna nås inom en\r\ngeneration  är  det  angeläget  att  skogsbolag  och\r\nenskilda markägare fortsätter att frivilligt  skydda\r\nskogsmark   av   hänsyn   till   höga   natur-   och\r\nkulturmiljövärden  och  av  sociala  skäl.  Mot  den\r\nbakgrunden   har   miljö-   och   jordbruksutskottet\r\ntidigare   anfört   att   fortsatta  satsningar   på\r\nlångsiktigt skydd av skogsmark är nödvändiga för att\r\nurskogar  och produktiva representativa  skogar  med\r\nhöga  biologiska   värden   bevaras  för  framtiden.\r\nRiksdagen har fastslagit att  ytterligare 900 000 ha\r\nskyddsvärd    skogsmark    skall    undantas    från\r\nskogsproduktion  till år 2010, varav statens  ansvar\r\nför skydd uppskattas  till  ca  400 000 ha. Delmålet\r\nförutsätter alltså ett frivilligt ansvarstagande för\r\nskydd av minst 500 000 ha skogsmark. Förutom statens\r\ndel bygger delmålet på att skogsbolag  och  enskilda\r\nmarkägare  frivilligt  skyddar  skogsmark  med  höga\r\nnatur-  och kulturvärden, ett arbete som redan i dag\r\npågår och som utskottet finner mycket positivt.\r\nNär det  gäller  EU  kan  utskottet konstatera att\r\nåtskilligt har gjorts inom området.  I EU:s strategi\r\nför hållbar utveckling ingår ansvarsfull förvaltning\r\nav  naturresurserna  som  ett  av  fyra prioriterade\r\nområden.  Strategin  slår  fast  att  hög  ekonomisk\r\ntillväxt måste gå hand i hand med hållbar användning\r\nav   naturresurser   och   avfallsnivåer  samt   med\r\nbibehållandet av biologisk mångfald  och  bevarandet\r\nav      ekosystemen.      Enligt     EU:s     sjätte\r\nmiljöhandlingsprogram  utgör   natur  och  biologisk\r\nmångfald  ett  av  fyra  prioriterade  områden  inom\r\ngemenskapens miljöarbete.  Programmet betonar att en\r\nförsiktig användning av naturresurserna och skydd av\r\ndet  globala ekosystemet tillsammans  med  ekonomisk\r\nvälfärd  och  en  balanserad social utveckling utgör\r\nförutsättningarna  för  hållbar  utveckling.  Vidare\r\nframhålls att sunda  naturliga  system  som befinner\r\nsig  i balans är en förutsättning för livet  på  vår\r\njord.\r\nUtskottet anser att Sverige bör fortsätta att vara\r\npådrivande  inom de delar av naturvårdspolitiken som\r\när  gemensamma  för  EU.  Det  gäller  framför  allt\r\ngenomförandet   av   EU:s   strategi  för  biologisk\r\nmångfald    med   tillhörande   aktionsplaner    för\r\nnaturresurser,  jordbruk,  fiske samt utveckling och\r\nbistånd. Det är enligt utskottets mening viktigt att\r\npåpeka  att  också  den  gemensamma   regional-  och\r\ntransportpolitiken  har  kopplingar till  naturvård.\r\nSverige  bör  driva en fortsatt  sektorsintegrering,\r\ndvs.    integrera     naturvården     i    relevanta\r\npolitikområden, så att fastlagda mål uppnås. Viktiga\r\nutmaningar    är   reformeringen   av   fiske-   och\r\njordbrukspolitik  i hållbar riktning. En närliggande\r\nfråga  är  utveckling   och   samordning   av  olika\r\npolitikområden  så  att  dessa  inte  motverkar utan\r\nbidrar  till  att fastlagda miljö- och naturvårdsmål\r\nuppnås. Utskottet  vill i sammanhanget framhålla den\r\nnya integrerade jordbruks- och landsbygdspolitik som\r\nhåller på att växa fram  och den potential som finns\r\nnär  det gäller att skapa goda  förutsättningar  för\r\nnaturvården.   Utskottet   anser   att  det  i  stor\r\nutsträckning  handlar om att nu gemensamt  genomföra\r\nde ambitiösa målsättningar  som  redovisas  i sjätte\r\nmiljöhandlingsprogrammet.  Den stora utmaningen  när\r\ndet gäller det fortsatta arbetet  inom  EU  ligger i\r\natt förändra och utveckla andra politikområden  i en\r\nhållbar  riktning  så  att  de  bidrar  till  att de\r\nmiljömål som lagts fast inom EU uppnås.\r\nNegativa  effekter av förändringarna i den globala\r\nmiljön blir först  märkbara  i  de fattiga länderna,\r\noch de fattigaste människorna i dessa länder drabbas\r\nhårdast.    Sambanden    mellan    fattigdom     och\r\nmiljöförstöring är dock komplexa och det finns många\r\nexempel  på fattiga människor som lever i balans med\r\ntillgången  på naturresurser. De negativa effekterna\r\npå  miljön  uppstår   oftast   när   fattigdomen  är\r\nkombinerad  med andra faktorer som hög  befolknings-\r\ntillväxt, brister i ägande- eller nyttjanderätt till\r\nnaturresurser, otillräcklig lagreglering, kortsiktig\r\nekonomisk politik  och olika marknadsimperfektioner.\r\nBristen på kunskap samt frånvaro av demokratiskt in-\r\nflytande och demokratiska  kontrollinstrument  utgör\r\nandra   viktiga   faktorer.   Genom  att  ratificera\r\nkonventionen om biologisk mångfald har Sverige också\r\nförbundit sig både att bevara den svenska biologiska\r\nmångfalden  och  att  stödja  u-länderna   i   deras\r\nregionala,   nationella   och   lokala   arbete  för\r\nbevarande   och   hållbart  nyttjande  av  biologisk\r\nmångfald.\r\nDen ökade globaliseringen berör också naturvården,\r\nframför allt genom  ökad frihandel och konsumtion av\r\nvaror som produceras  långt  från hemlandet. Konsum-\r\ntions- och handelsmönster liksom  resvanor  påverkar\r\nnaturvården  i  många  länder,  såväl  positivt  som\r\nnegativt. Utrikesutskottet har i sitt betänkande som\r\nbl.a. berör miljö och handel konstaterat att hållbar\r\nutveckling  redan  i  dag  är  ett  uttalat  mål för\r\nVärldshandelsorganisationen - WTO (bet. 2001/02:UU4,\r\nprot.    2001/02:101).    I    Marrakechavtalet   om\r\nupprättandet av WTO framhålls bl.a.  vikten  av  att\r\nhöja     levnadsstandarden,     säkerställa     full\r\nsysselsättning  och  utnyttja  världens  resurser  i\r\nenlighet  med målsättningen om en hållbar utveckling\r\ni syfte att  skydda och bevara miljön. Utskottet kan\r\nkonstatera  att  bevarandet  av  biologisk  mångfald\r\nkommer in som  en  del i detta. Sverige har gjort en\r\nrad åtaganden inom ramen  för olika konventioner och\r\nandra internationella processer.  Sverige  har gjort\r\nflera   viktiga   åtaganden  inom  konventionen  för\r\nbiologisk mångfald.  Bland annat skall en översyn av\r\nstyrmedel göras, inklusive  ekonomiska styrmedel, så\r\natt  dessa  inte  motverkar bevarande  och  hållbart\r\nnyttjande  av  biologisk   mångfald  och  biologiska\r\nresurser.  Incitament som har  negativ  påverkan  på\r\nbiologisk    mångfald     skall     avvecklas    och\r\nmiljökonsekvensbeskrivningar  samt  miljöbedömningar\r\nskall   tillämpas  i  syfte  att  minimera   negativ\r\npåverkan  på  biologisk  mångfald  och naturmiljön i\r\növrigt.  Vidare  skall  möjligheter till  deltagande\r\nfrån allmänheten ges i olika  processer, vilket även\r\nbehandlas specifikt i Århuskonventionen.\r\nUtskottet vill i detta sammanhang  också  peka  på\r\nvikten    av    samordning   och   prioritering   av\r\ninternationella avtal,  konventioner  och  processer\r\nglobalt som berör naturvård. Regeringen har tidigare\r\nanfört att en strategi för hur målen skall nås  inom\r\nde  prioriterade  områdena  skall  läggas  upp (skr.\r\n2001/02:173). Utskottet ser positivt på att en sådan\r\nprioritering    kommer    till    stånd    inklusive\r\nrapportering  om  alla  processer. Detta innebär  en\r\nkrävande arbetsuppgift för Sverige men torde vara en\r\nännu mer svårlöst uppgift för många andra länder med\r\nmindre resurser, t.ex. utvecklingsländer.  I  likhet\r\nmed vad regeringen anfört anser utskottet att det är\r\nmycket  angeläget  att  hitta vägar för att samordna\r\narbetet  för  att förenkla  såväl  rapportering  och\r\ndeltagande i möten  som  det  viktiga  genomförande-\r\narbetet,  utan  att  förlora  i  skärpa  vad  gäller\r\nåtaganden.  En  förbättrad  samordning och förenklad\r\nrapportering underlättar även för såväl enskilda som\r\nföretag  och  myndigheter  att  följa  det  pågående\r\narbetet.\r\nDe grundläggande målen i konventionen om biologisk\r\nmångfald  är  bevarande  och hållbart  nyttjande  av\r\nbiologisk  mångfald  samt  rättvis   fördelning   av\r\nvinster  från  genetiska  resurser.  Dessa mål skall\r\nenligt konventionen uppnås genom tillämpning  av  en\r\nekosystemansats.  Den  kan  beskrivas som ett samlat\r\nuttryck för att ta ett helhetsgrepp  om  ekosystemet\r\nnär man planerar någon form av förändring  av  mark-\r\neller vattenanvändningen. Det innebär att alla olika\r\nfaktorer,   ekologiska,   sociala,   ekonomiska  och\r\nkulturella,   skall  beaktas  redan  på  planerings-\r\nstadiet.  Utskottet   vill   betona  vikten  av  att\r\nekosystemansatsen   tillämpas   och    att   Sverige\r\nfortsätter  att  vara  drivande i att få till  stånd\r\ndenna helhetssyn och driva  frågan i internationella\r\nforum.\r\nEtt   område  där  ekosystemansatsen   spelar   en\r\nsärskilt viktig roll är i arbetet med skyddet av den\r\nmarina miljön.  Av  de beslutade miljökvalitetsmålen\r\när  det de två målen Levande  sjöar  och  vattendrag\r\nrespektive  Hav  i  balans  samt  levande  kust  och\r\nskärgård  som  tydligast  berör fiske och naturvård.\r\nRiksdagen  har tidigare konstaterat  att  regeringen\r\nvidtagit ett  flertal  åtgärder  för  att  dessa mål\r\nskall  kunna  uppfyllas. Bland annat kan nämnas  att\r\nFiskeriverket   skall    arbeta   aktivt   för   att\r\nmiljökvalitetsmålen  uppfylls  inom  en  generation,\r\nbl.a. genom att uttaget  av  fisk  anpassas till att\r\nfiskresurserna  kan återhämta sig, att  bifångsterna\r\nminskar,  att  ett  fortsatt  och  utökat  skydd  av\r\nskyddsvärda akvatiska miljöer kommer till stånd samt\r\natt   åtgärder   vidtas   för   hotade   arter   och\r\nfiskstammar. Myndigheten  skall  vidare driva på ut-\r\nvecklingen av selektiva redskap såväl nationellt som\r\ninternationellt  samt  vidta förbättringar  för  att\r\nminimera bifångster. Inom fiskerikontrollen skall en\r\nvidareutveckling  ske  av   det   riskanalysbaserade\r\nfiskerikontrollsystemet     i     samverkan      med\r\nKustbevakningen.\r\nRiksdagen  har vid flera tillfällen framhållit att\r\nmålsättningen   för  den  gemensamma  fiskepolitiken\r\nskall  vara  att  den   bedrivs  på  ett  långsiktig\r\nhållbart  sätt.  Den  framtida   fiskepolitiken  bör\r\ndärför utvecklas så att den bättre bidrar till detta\r\nmål.   Arbetet   måste   utgå   från   vetenskapliga\r\nbedömningar av bestånden, och försiktighetsprincipen\r\nskall  tillämpas.  Utskottet  förutsätter  att   det\r\nsvenska  arbetet när det gäller revideringen av EU:s\r\ngemensamma fiskeripolitik kommer att inriktas mot en\r\nökad  integrering   av   miljöhänsyn   och   hållbar\r\nutveckling. Utskottet anser att de viktigaste åtgär-\r\nderna  bl.a.  är  att  verka  för  en  anpassning av\r\nfiskeflottan så att en hållbar balans uppnås  mellan\r\nfiskeansträngning  och  tillgängliga  fiskeresurser.\r\nVidare     måste    regeringen    verka    för    en\r\nekosystembaserad fiskeriförvaltning, en restaurering\r\nav    överutnyttjade     fiskbestånd     och     ett\r\nåteruppbyggande  av väsentliga fiskbestånd som i dag\r\nbefinner sig utanför säkra biologiska gränser. Andra\r\nåtgärder  som  bör  vidtas   är  införandet  av  mer\r\nselektiva   fiskemetoder,   genomförandet    av   en\r\nåtgärdsplan     för    biologisk    mångfald    inom\r\nfiskerinäringen,   förbättrad   fiskerikontroll  och\r\nfortsatt  utveckling och främjande  av  vetenskaplig\r\nforskning om den akvatiska miljön.\r\nRiksdagen   har  tidigare  uppmärksammat  att  den\r\nbekymmersamma    situationen    när    det    gäller\r\nfiskeresurserna i  havet  tydliggör  behovet  av det\r\narbete  som  redan  är påbörjat med att skapa marina\r\nskyddsområden.  Detta  arbete  bör  prioriteras  och\r\ngenomföras skyndsamt.  Den  rådande  situationen vad\r\ngäller  fisket  visar  att  behovet  av skydds-  och\r\nuppväxtområden för fisk är akut. Att inrätta  marina\r\nskyddsområden  är  nödvändigt  både  med hänsyn till\r\nbevarandet av de marina miljöerna och  för att säkra\r\nfiskenäringens ekonomiska förutsättningar  (se  även\r\nunder  avsnittet  Vatten).  Eftersom arbetet med den\r\nmarina   miljön  i  stor  utsträckning   bygger   på\r\ninternationell   samverkan   finner   utskottet  det\r\nnödvändigt att Sverige aktivt verkar för  att fisket\r\nbedrivs  på  ett  hållbart  sätt  såväl inom EU  som\r\ninternationellt.\r\nMed det anförda föreslår utskottet  att motionerna\r\n2002/03:MJ9  (m)  yrkandena  11-12  och 2002/03:MJ10\r\n(kd) yrkande 24 lämnas utan vidare åtgärd.\r\n\r\nKunskap och information om hållbar\r\nutveckling\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker  två motionsyrkanden  (v\r\noch mp) om partnerskap  samt ett yrkande (mp)\r\nom   företagens  sociala  ansvar.   Utskottet\r\navstyrker  vidare  ett  yrkande (m) om bidrag\r\ntill  ungdoms-  och miljöorganisationer  samt\r\nett     yrkande    (kd)     om     frivilliga\r\norganisationers  och näringslivets deltagande\r\ni det internationella  samarbetet.  Slutligen\r\navstyrker  utskottet  två  yrkanden  (mp)  om\r\nuppföljningen av toppmötet i Johannesburg och\r\nett  yrkande  (c)  om  utbildning  om hållbar\r\nutveckling i läroplanen.\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nEn  samlad  kunskap om pågående och nya  partnerskap\r\nför hållbar utveckling  är  önskvärd.  Initiativ som\r\ninvolverar  många sektorer och som uppvisar  förmåga\r\natt  effektivt   främja   hållbar   utveckling   bör\r\nframhållas  så  att  lärdomar  kan  dras. Regeringen\r\nkommer  i  sin  revidering  av  Sveriges  nationella\r\nstrategi  för  hållbar  utveckling  att  beakta  hur\r\nsamverkansinitiativ kan tas till vara i den  samlade\r\npolitiken för hållbar utveckling.\r\n\r\nDe svenska folkrörelserna bär på en tradition  som\r\ni  hög  grad  bidragit  till  vårt  lands demokrati,\r\nvälfärd och miljöansvar. Folkbildningen som bidragit\r\ntill att lägga grunden till allmänhetens medvetenhet\r\ni frågor som rör hållbar utveckling har  fortsatt en\r\nviktig  roll  härvidlag.  Människor  skall ha  bästa\r\nmöjliga förutsättningar att bilda och  delta i olika\r\ntyper  av  folkrörelser  och  föreningar. Regeringen\r\nkommer   därför  att  genomföra  återkommande   s.k.\r\nfolkrörelseforum  för dialoger mellan regeringen och\r\nföreträdare för folkrörelser,  föreningar  och andra\r\nmedborgarsammanslutningar. Under år 2003 kommer  ett\r\nsådant  folkrörelseforum  med  tre seminarier och en\r\nstor  konferens  att  arrangeras för  att  diskutera\r\nförutsättningar för att verka i den ideella sektorn.\r\nDen statliga folkrörelsepolitiken  samordnas genom\r\nen    arbetsgrupp    inom   Regeringskansliet    med\r\nrepresentanter för samtliga departement (Ju 2001:O).\r\nUngdomar lämnade ett mycket  viktigt bidrag till den\r\nsvenska uppföljningen av Riokonferensen  1992  genom\r\natt  driva  på  det  lokala Agenda 21-arbetet. Inför\r\nvärldstoppmötet i Johannesburg  gav  regeringen stöd\r\ntill ungdomsrörelser i syfte att låta dem ge uttryck\r\nför   sina   idéer   och  sin  kritik.  I  maj  2001\r\narrangerade Miljödepartementet,  som  en  del  i det\r\nsvenska       EU-ordförandeskapsprogrammet,       en\r\nungdomskonferens   i   Borgholm   med   omkring  250\r\ndeltagare   från   107  länder.  Regeringen  ger   i\r\nuppföljningen   av   världstoppmötet    stöd    till\r\nLandsrådet  för Sveriges ungdomsorganisationer, LSU,\r\nsom genomför  en informationsinsats i svenska skolor\r\nom hållbar utveckling.\r\nGenomförandeplanen framhåller att utbildning är en\r\nviktig faktor för  att främja hållbar utveckling och\r\natt aspekten hållbar  utveckling skall integreras på\r\nalla  nivåer  av utbildningssystem  för  att  främja\r\nutbildning som  en nyckelfaktor för förändring. Alla\r\nmedborgare måste dessutom ha tillgång till ett brett\r\nspektrum av formell  och  informell  utbildning  för\r\nlivslångt   lärande   och  för  att  främja  hållbar\r\nutveckling. Regeringen  avser  att  fortsatt  sträva\r\nefter  att  alla  former och nivåer av utbildning  i\r\nSverige skall inkludera aspekten hållbar utveckling.\r\nDet skall ingå som  en naturlig del i alla ämnen där\r\ndet är relevant men även  kunna  ges,  särskilt  vid\r\nhögre utbildning, som specialiserade kurser. Lärarna\r\nhar  en avgörande betydelse för att aspekten hållbar\r\nutveckling  inkluderas  i  undervisningen.  Eftersom\r\ndenna   aspekt   omfattar  sociala,  ekonomiska  och\r\nmiljömässiga faktorer  som  är  sinsemellan beroende\r\nökar   lärarnas   behov   av   att  samarbeta   över\r\nämnesgränser.  Utbildningen av lärare  måste  beakta\r\ndetta  och  dagens   lärare   ges   möjlighet   till\r\nkvalificerad  kompetensutveckling  såväl  i valet av\r\nundervisningsmetoder   som   inom  respektive  ämne.\r\nInsatser för didaktisk forskning  och utveckling med\r\ntanke  på  utbildning  för hållbar utveckling  måste\r\ndärför ske.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion 2002/03:MJ9 (m)  yrkande  13  uppmärksammas\r\nbehovet  av  en  fortsatt  stimulerande debatt  från\r\nmånga oberoende aktörer kring  begrepp  som  hållbar\r\nutveckling  samtidigt  som  vissa aktörers oberoende\r\nifrågasätts med hänvisning till att de är ekonomiskt\r\nberoende  av  regeringen.  Vidare   anförs  att  det\r\ndessutom  är  olämpligt att staten genom  Landsrådet\r\nför Sveriges ungdomsorganisationer  (LSU)  behandlar\r\nunga  människor som ett kollektiv eftersom ungdomar,\r\nsom andra människor, inte har samma åsikter.\r\nEnligt  motion  2002/03:MJ10  (kd)  yrkande  1 bör\r\nfrivilliga  organisationer  (NGO:er) få en tydligare\r\noch starkare ställning i arbetet  inför,  under  och\r\nefter toppmöten av den typ som hölls i Johannesburg.\r\nDet   är   också   viktigt   att   partnerskap   med\r\nnäringslivet  får  större  utrymme  i  det fortsatta\r\narbetet.  I  motion  2002/03:U310  (mp)  yrkande   3\r\nframförs krav på att Sverige skall ta på sig en roll\r\natt   få  fram  kriterier  för  och  uppföljning  av\r\npartnerskapen     eftersom    slutdokumentet    från\r\nJohannesburg inte har  några  kriterier  för  vilket\r\nslags  samarbete  eller program som verkligen bidrar\r\ntill hållbar utveckling.  I  motion 2002/03:U293 (v)\r\nyrkande   6   är   motionärerna  kritiska   mot   de\r\npartnerskap som diskuterades i Johannesburg eftersom\r\ndet inte finns något  regelverk  för hur dessa skall\r\nbidra till målen i handlingsprogrammet  samt att det\r\ninte  finns  några ordentliga strategier och  mål  i\r\nhandlingsplanen    att   bygga   partnerskapen   på.\r\nPartnerskapen  kan  dessutom  bidra  till  att  makt\r\nflyttas från stater till  företag. Regeringen bör ta\r\ninitiativ på detta område både  internationellt  och\r\nnationellt  så  att företag kan hållas ansvariga för\r\neventuella brott var de än begås i världen.\r\nI motion 2002/03:U310 (mp) yrkande 4 framförs krav\r\npå  att  den  svenska  regeringen  skall  agera  för\r\ntvingande regelverk  avseende  hur  företagen  skall\r\nhållas  ansvariga för sitt agerande i fattiga länder\r\noch  i  olika   partnerskap,  och  om  en  rättsligt\r\nbindande konvention  för  företagens  sociala ansvar\r\ninom FN.\r\nEnligt  motion  2002/03:MJ7  (c)  yrkande   4  bör\r\nläroplanen/kursplanen    innehålla    en   tydligare\r\nmålformulering  vad gäller kunskapen om  en  hållbar\r\nutveckling eftersom  kunskap  och  medvetande  om en\r\nhållbar  utveckling lägger grunden för allt fortsatt\r\narbete.\r\nI motion  2002/03:U310  (mp)  framförs krav på att\r\nSverige och den svenska regeringen bör och kan spela\r\nen  viktig  roll  genom  att  ta initiativ  i  olika\r\nsammanhang så att det sker en reell  uppföljning  av\r\nbesluten  från  Johannesburg.  Ett  första  steg  på\r\nhemmaplan   vore  att  riksdagen  under  våren  2003\r\nanordnar  en  särskild  debatt  om  resultaten  från\r\nJohannesburgkonferensen,  vad  som hänt därefter och\r\nhur man kan gå vidare. Debatten bör ligga till grund\r\nför   beslut  om  vilka  internationella   initiativ\r\nSverige  skall  ta  för att åstadkomma en god global\r\nuppföljning av Johannesburgkonferensen  (yrkande 9).\r\nVidare  framgår  att  alla  de frågeställningar  som\r\nfortfarande inte nått en lösning  vid FN-konferensen\r\ni Johannesburg fortsättningsvis bör  prioriteras  av\r\nden  svenska  regeringen  och svenska myndigheter på\r\nalla  nivåer, lokalt, regionalt,  nationellt  och  i\r\nvårt internationella  arbete  för  att nå en hållbar\r\nutveckling (yrkande 1).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nFör  att  nå  en  målet  med en långsiktigt  hållbar\r\nutveckling vill utskottet  understryka vikten av att\r\nalla delar av samhället involveras i arbetet med att\r\nnå  målet. Alla aktörer - konsumenter,  producenter,\r\nbeslutsfattare  -  har  således ett gemensamt ansvar\r\nför  genomförandet.  Arbetet   måste   fortsätta  på\r\ninternationell, nationell och lokal nivå  för att de\r\nplaner   och   program   som  antagits  skall  kunna\r\nfullföljas. Som framhålls  i  genomförandeplanen  är\r\ndet   mycket   angeläget   att  både  allmänhet  och\r\nbeslutsfattare  har  tillgång   till   kunskap   och\r\ninformation  för att kunna delta. I detta sammanhang\r\nvill utskottet  peka  på  Århuskonventionen och dess\r\ngenomförande i EG-rätten. Genomförandet  innebär att\r\nallmänheten  har rätt till information. Rätten  till\r\ninformation enligt  Århuskonventionen består av dels\r\nen \"aktiv\" del som gäller allmänhetens rätt att söka\r\ninformation  hos  offentliga   myndigheter   och  en\r\nskyldighet  för dessa myndigheter att tillhandahålla\r\ninformationen  på  begäran, dels en \"passiv\" del som\r\ninnebär en skyldighet för myndigheterna att samla in\r\noch  sprida  information   utan  att  en  uttrycklig\r\nbegäran föreligger.\r\n\r\nUtskottet konstaterar att  Agenda  21-arbetet  har\r\nvarit   ett   viktigt  led  i  att  involvera  olika\r\nsamhällsgrupper  i  arbetet  med hållbar utveckling.\r\nDet   svenska   Agenda   21-arbetet    är   vid   en\r\ninternationell jämförelse på flera sätt unikt. Redan\r\når 1993 slogs det fast att genomförandet av besluten\r\nvid  FN:s  konferens  om miljö och utveckling  genom\r\nAgenda 21 i första hand var en kommunal angelägenhet\r\noch   att   inga   centrala  direktiv   om   arbetet\r\nutformades. Det svenska  arbetet  med  Agenda 21 och\r\nhållbar utveckling har sedan det påbörjades präglats\r\nav  ett  tydligt  underifrånperspektiv.  Agenda  21-\r\narbetet   har   på  olika  sätt  bidragit  till  att\r\nsamverkan mellan  olika  sektorer  har  ökat.  Detta\r\ngäller såväl inom kommunerna som samarbete med andra\r\naktörer utanför den kommunala sfären. Samrådsgrupper\r\noch  nätverk  har  bildats  för  att diskutera olika\r\nhållbarhetsfrågor. Skilda former av  partnerskap har\r\nockså  ingåtts  för  att genomföra olika  åtaganden.\r\nUnder perioden 1994-96  beviljades 137 olika projekt\r\nmedel.  Ett  åttiotal  av  dessa   följdes   upp  av\r\nNaturvårdsverket, som i sin utvärdering bedömde  att\r\nbidragen    givit   upphov   till   flera   konkreta\r\nmiljöförbättringar.  En annan positiv faktor var att\r\nett antal arbetstillfällen  också  hade tillskapats.\r\nUtskottet kan konstatera att intensiteten  i  Agenda\r\n21-arbetet har minskat under senare år men vill ändå\r\npeka på de många positiva effekterna av detta arbete\r\noch   framhålla   vikten   av  att  det  fortsätter.\r\nNationalkommittén för Agenda  21  och Habitat kommer\r\nunder våren 2003 att presentera sina  slutsatser  av\r\nAgenda  21-  och  Habitatarbetet och kommer då också\r\natt  lägga fram förslag  om  hur  detta  arbete  kan\r\nvidareutvecklas.\r\nEn fråga som fick stort utrymme i Johannesburg var\r\nvilket ansvar som företagen kan ha och bör ta på sig\r\nnär det  gäller  social och miljömässig utveckling i\r\nså  kallade  partnerskap   mellan   näringsliv   och\r\nsamhällsorgan.  Vid  världstoppmötet  lanserades  så\r\nkallade    typ    2-initiativ.   Dessa   består   av\r\ninternationella  partnerskapsinitiativ   mellan  tre\r\neller  fler  olika  parter - regeringar, näringsliv,\r\ninternationella          organisationer          och\r\nfrivilligorganisationer. Syftet  är  att mer konkret\r\nvisa   på   praktisk  handling  för  att  uppnå   de\r\nintentioner och  rekommendationer  som  anges  i den\r\növerenskomna   genomförandeplanen   (s.k.   typ   1-\r\ninitiativ).\r\nTyp  2-initiativen  skall  ses  som ett komplement\r\ntill de överenskommelser som träffades.  Initiativen\r\när  frivilliga  till  sin  karaktär  och skall  inte\r\nersätta  andra  statliga  åtgärder. De skall  ha  en\r\nkoppling till resultatet från  mötet  i Johannesburg\r\neller Millenniedeklarationen, och integrera alla tre\r\naspekterna  i hållbarhetsbegreppet. Processen  skall\r\nvara  öppen och  en  återkoppling  av  resultat  och\r\nerfarenheter skall ske. Typ 2-initiativen skall vara\r\nförankrade lokalt men samtidigt ha en internationell\r\nkoppling.    Genomförandeplanen   innehåller   många\r\nreferenser till  behovet  av att inleda olika former\r\nav  partnerskap  mellan  samhällsaktörer   för   att\r\nunderlätta  genomförandet av rekommendationerna inom\r\nplanens olika sektorsområden. Utskottet ser positivt\r\npå arbetet med  olika  partnerskapsinitiativ och ser\r\ndessa  som  ett nödvändigt  komplement  till  övriga\r\nbeslutade  åtgärder.  Utskottet  förordar  dock  att\r\nformerna och  reglerna  kring olika partnerskap blir\r\nföremål för fortsatta diskussioner med målsättningen\r\natt det internationella samfundet  kan enas om vissa\r\nprinciper  för  hur typ 2-initiativen  skall  följas\r\nupp. Utskottet förutsätter  att bl.a. information om\r\npartnerskapens utveckling kommer  att  följas upp så\r\natt kunskap kan spridas om erfarenheter och uppnådda\r\nresultat.\r\nEn  nyckel  i  arbetet  med hållbar utveckling  är\r\nkunskap  och information. Forskning  och  utveckling\r\nspelar här  en  viktig  roll.  Det  bedrivs i dag en\r\nomfattande forskning och utveckling vid  de  svenska\r\nuniversiteten  och  högskolorna  som  på  olika sätt\r\nknyter an till hållbar utveckling. Det gäller  såväl\r\ngrundforskning som tillämpad forskning. För att  öka\r\nkvaliteten  och  takten i omställningsarbetet mot en\r\nhållbar  utveckling   anser  utskottet  att  det  är\r\nviktigt med en ökad samverkan  mellan  forskare  och\r\npraktiker  i  miljöarbetet  på alla nivåer. Även det\r\ncivila  samhället  och intresseorganisationer  måste\r\ninvolveras  i  detta  arbete.   Forskningsresultaten\r\nmåste göras tillgängliga på ett sådant  sätt  att de\r\nkan  få genomslag på alla nivåer, eftersom ett brett\r\ndeltagande  är  en  förutsättning  för  att kunna nå\r\nmålet   med   hållbar   utveckling.  Det  är  vidare\r\nangeläget  att främja kontakterna  mellan  praktiker\r\noch  forskare   för   att   utveckla  nya  tekniker,\r\nkunskaper och att snabbare kunna  pröva  och använda\r\ndem i större skala. En annan viktig dimension är att\r\nforskarsamhället får en bättre bild av vilka problem\r\noch  behov som forskningen kan behöva inriktas  mot.\r\nUtskottet   anser   det  viktigt  att  dessa  frågor\r\nutvecklas i det kommande  arbetet,  som  skall  leda\r\nfram  till  den  forskningspolitiska proposition som\r\nregeringen avser att  lämna  till riksdagen under år\r\n2004.\r\nEn annan viktig aspekt av kunskap  och information\r\när  att  målet  om  hållbar utveckling integreras  i\r\nutbildningen.  Den  20  december  2002  beslöt  FN:s\r\ngeneralförsamling att  förklara  åren  2005-2015 som\r\nett årtionde för utbildning för hållbar  utveckling.\r\nUtskottet  välkomnar  att  regeringen i samband  med\r\ndetta   har   lyft  fram  utbildning   för   hållbar\r\nutveckling genom att bl.a. träffa en överenskommelse\r\nom ett handlingsprogram  och  mål för utbildning för\r\nhållbar  utveckling  i Östersjöregionen,  Baltic  21\r\nEducation, liksom att  inom ramen för Nordiska rådet\r\narrangera  en konferens om  utbildning  för  hållbar\r\nutveckling som  är planerad till den 12-13 juni i år\r\ni Karlskrona. Utskottet  anser  vidare  att  det  är\r\nmycket angeläget att universitet och högskolor, inom\r\nramen för det självständiga ansvar dessa har för att\r\nutveckla  kurser och program, beaktar de möjligheter\r\nsom finns att  genom  den  högre  utbildningen bidra\r\ntill  en  hållbar utveckling. Utskottet  kan  vidare\r\nkonstatera  att  frågan  om  utbildning  för hållbar\r\nutveckling  stärkts  i  och  med  världstoppmötet  i\r\nJohannesburg.  I  samband  med  de diskussioner  som\r\nhölls    där    bjöd   regeringen   in   till    ett\r\ninternationellt seminarium om utbildning för hållbar\r\nutveckling. Utskottet vill understryka vikten av att\r\ndetta seminarium genomförs.\r\nEftersom   människors   attityder   och   livsstil\r\ngrundläggs i tidig  ålder är det angeläget att redan\r\ni förskolan starta arbetet med att öka intresset och\r\nkunskaperna  om  hållbar  utveckling.  Lärandet  bör\r\nsedan  byggas  på  genom  hela  utbildningssystemet.\r\nDetta  bör särskilt framgå  i  läroplanerna  för  de\r\nolika  skolformerna.   Eftersom  frågor  om  hållbar\r\nutveckling inte kan föras  till ett avgränsat område\r\nutan berör många kunskapsområden  bör utbildning för\r\nhållbar utveckling förekomma i alla ämnen och som en\r\nintegrerad del i utbildningssystemet.\r\nUtskottet  anser  vidare att arbetet  med  hållbar\r\nutveckling är en dynamisk  process  som  förutsätter\r\nett     kontinuerligt    kunskapsinhämtande.    Alla\r\nmedborgare skall ha tillgång till ett brett spektrum\r\nav  formell   och   informell   utbildning  för  ett\r\nlivslångt lärande för att främja hållbar utveckling.\r\nUtskottet   ser   därmed  positivt  på   regeringens\r\nambition att alla former  och nivåer av utbildning i\r\nSverige skall inkludera aspekten hållbar utveckling.\r\nDet  är  därvid av stor betydelse  att  utbildningen\r\navser alla tre aspekter av hållbar utveckling. Detta\r\nförutsätter    i    sin    tur    en   satsning   på\r\nkompetensutveckling   av  lärare  på  alla   nivåer.\r\nUtskottet  vill också framhålla  den  betydelsefulla\r\nroll  som  folkbildningen   spelar  och  ser  mycket\r\npositivt  på  regeringens  avsikter   att  genomföra\r\nåterkommande  s.k.  folkrörelseforum  för   dialoger\r\nmellan  regeringen och företrädare för folkrörelser,\r\nföreningar   och   andra  medborgarsammanslutningar.\r\nEnligt utskottets mening  är  det  viktigt att också\r\nriksdagen involveras i dessa dialoger.\r\nAvslutningsvis konstaterar utskottet att den stora\r\nutmaningen när det gäller att nå hållbar  utveckling\r\nligger   i   genomförandet.   En  viktig  aspekt  av\r\ngenomförandet  är  utvärdering och  uppföljning  med\r\nvars hjälp man kan få tillstånd bättre samordning av\r\nolika  insatser  och  som   kan  medverka  till  att\r\nmålkonflikter  och  suboptimeringar   undviks   till\r\nförmån för synergieffekter och långsiktiga resultat.\r\nAv skrivelsen framgår att regeringen avser att följa\r\nupp  genomförandet  av  den nationella strategin för\r\nhållbar  utveckling under  hösten  2003.  I  samband\r\ndärmed kommer  slutsatserna  och  genomförandeplanen\r\nfrån toppmötet i Johannesburg att belysas  särskilt.\r\nDessutom kommer det av Nationalkommittén för  Agenda\r\n21 och Habitat nyligen framlagda slutbetänkandet att\r\nbehandlas.  Det  är  angeläget  att  den  analys som\r\nregeringen   gör   i   detta   sammanhang   tar  sin\r\nutgångspunkt  i  resultaten  från  samtliga de stora\r\ninternationella konferenser som hållits från och med\r\ntoppmötet  i  Rio  de  Janeiro.  I  betänkandet   En\r\nrättvisare  värld utan fattigdom (SOU: 2001:96), som\r\növerlämnades  i  mars  2002  av  den parlamentariska\r\nutredningen för en samlad svensk politik  för global\r\nutveckling  (Globkom),  beskrivs nya förutsättningar\r\noch  ambitioner  i  kampen  mot   fattigdom.   Detta\r\nbetänkande  kommer  att  ligga  till  grund  för  en\r\nproposition  som  kommer  att  föreläggas  riksdagen\r\nunder  år 2003. Som tidigare omnämnts har regeringen\r\nockså aviserat att den som ett led i arbetet för att\r\nuppnå hållbara  konsumtions-  och produktionsmönster\r\nunder   våren   2003   kommer   att  presentera   en\r\nproposition   om   ett  giftfritt  och   resurssnålt\r\nsamhälle.  I  tillägg   härtill  kommer  den  årliga\r\nuppföljningen av miljömålen.  Utskottet  förutsätter\r\natt regeringen i sitt arbete kommer att tillämpa den\r\nslutsats som drogs i Johannesburg att all utveckling\r\nskall   vara   hållbar   i   ekonomisk,  social  och\r\nmiljömässig  bemärkelse och i sitt  kommande  arbete\r\nredogör för på  vilket sätt de föreslagna åtgärderna\r\nbidrar  till  genomförandet.  Utskottet  förutsätter\r\nvidare att regeringen  i de kommande propositionerna\r\nåterkommer med förslag till  lösningar av de problem\r\nsom utskottet behandlat i detta betänkande.\r\nMed det anförda föreslår utskottet  att motionerna\r\n2002/03:MJ7 (c) yrkande 4, 2002/03:MJ9  (m)  yrkande\r\n13, 2002/03:MJ10 (kd) yrkande 1, 2002/03:\r\nU293  (v)  yrkande 6 och 2002/03:U310 (mp) yrkandena\r\n1, 3, 4 och 9 lämnas utan vidare åtgärd.</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och\r\nställningstaganden     har    föranlett     följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Globalisering (punkt 1)\r\n\r\nav Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ewa Björling (m)\r\noch Lars Lindblad (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs i reservation 1. Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion  2002/03:MJ9  yrkande  1 och avslår\r\nmotionerna    2002/03:MJ7   yrkandena   2   och   9,\r\n2002/03:MJ8 yrkande  6, 2002/03:MJ10 yrkandena 2 och\r\n7, 2002/03:U293 yrkande  3, 2002/03:U294 yrkande 19,\r\n2002/03:U298  yrkandena  11   och  12,  2002/03:U310\r\nyrkandena  2,  11 och 15 samt 2002/03:MJ315  yrkande\r\n17.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nAlltsedan människan  växlade  från  att  vara jägare\r\ntill  jordbrukare  har  grödor och boskap förädlats.\r\nGrödorna ger större avkastning samtidigt som de blir\r\nmer motståndskraftiga mot oväder och insektsangrepp.\r\nBoskapen blir friskare och lämnar följaktligen också\r\nifrån   sig  bättre  produkter.   Den   s.k.   gröna\r\nrevolutionen  har  handlat dels om en inre förfining\r\nav   djur   och   växter,    dels   om   ytterligare\r\nförbättringar           genom          medicinering,\r\nkemikalieanvändning och liknande.\r\n\r\nMot  denna  bakgrund  får  ensidig  uppmuntran  av\r\nekologisk   produktion   starkt    ifrågasättas,   i\r\nsynnerhet som denna uppmuntran skulle  innebära  att\r\nimport  av  eko-produkter från u-länder främjas. Det\r\nfinns  vissa  risker  förenade  med  det  ekologiska\r\njordbruk i u-länder,  som  förordats  av regeringen.\r\nEtt  visst  bruk  av bekämpningsmedel är t.ex.  ofta\r\nnödvändigt i denna biotop. Att främja import av eko-\r\nprodukter från u-länder får dessutom imperialistiska\r\ndrag. Europeiska unionen  bör  vare  sig  favorisera\r\nekologiskt   eller   konventionellt  jordbruk,  utan\r\növerlåta dessa beslut på en fri marknad. Moderaterna\r\nanser     att    jordbruket    måste     bli     mer\r\nkonsumentorienterat  och  vill  därför  slå  vakt om\r\nunderifrånperspektivet.    Att    favorisera    eko-\r\nprodukter, oavsett om det sker av Europeiska unionen\r\neller  ensidigt  av Sverige, är något som starkt bör\r\navvisas. Ett främjande  av  import  av eko-produkter\r\nblir ytterligare mer anmärkningsvärt  med  beaktande\r\nav  EU:s  allmänna  jordbrukspolitik.  Tullarna   på\r\njordbruksprodukter   bör   avskaffas,   inte   minst\r\neftersom u-ländernas komparativa fördel är stor inom\r\ndetta segment. Tullar och subventioner försvårar\r\nu-ländernas  utveckling.  Särskilt upprörande är den\r\ns.k. tulleskaleringen som innebär  att  u-länder som\r\nförädlar   sina   produkter   straffas  ytterligare.\r\nRättvisa villkor måste vara att få handla fritt i en\r\nglobaliserad värld där stater varken subventionerar,\r\nfrämjar särintressen eller reser  tullmurar. Sverige\r\nbör  därför  i WTO och EU verka för att  tullar  och\r\nsubventioner avskaffas.\r\n\r\n2. Globalisering (punkt 1)\r\n\r\nav Sverker Thorén (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation  2.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen    motionerna   2002/03:MJ8   yrkande   6,\r\n2002/03:U294 yrkande 19 och 2002/03:MJ315 yrkande 17\r\nsamt avslår motionerna  2002/03:MJ7  yrkandena 2 och\r\n9, 2002/03:MJ9 yrkande 1, 2002/03:MJ10  yrkandena  2\r\noch   7,   2002/03:U293   yrkande   3,  2002/03:U298\r\nyrkandena 11 och 12 samt 2002/03:U310  yrkandena  2,\r\n11 och 15.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI  miljöpolitiken  och  i  vårt eget miljömedvetande\r\nkrävs  mer  solidaritet  med  människor   i  fattiga\r\nländer. De tidigt industrialiserade länderna  har en\r\ntradition  av  att  exploatera  utvecklingsländernas\r\nresurser  i  form av människor, råvaror  och  miljö.\r\nFolkpartiet  anser   att  vi  måste  eftersträva  en\r\nmiljöutveckling som gynnar  hela  världen.  Bindande\r\nglobala   överenskommelser   måste  vidareutvecklas,\r\nliksom kunskaps- och tekniköverföring.  I de fattiga\r\ndelarna  av  världen äventyras människors överlevnad\r\nav  brist  på  rent   vatten  och  odlingsbar  mark.\r\nFattigdomen  tvingar ofta  fram  en  livsföring  som\r\nallvarligt tär  på  naturresurser.  Genom  frihandel\r\nökar    möjligheterna    att    lösa   många   stora\r\nmiljöproblem.\r\n\r\nGenom frihandel ökar möjligheterna  att lösa många\r\nstora miljöproblem. Frihandel leder till effektivare\r\nhushållning   med  resurser,  skapar  resurser   och\r\neffektivare hushållning  för att lösa olika typer av\r\nmiljöproblem.  Den  innebär  också  att  miljövänlig\r\nteknik sprids snabbare. Frihandel skapar möjligheter\r\nför  utvecklingsländerna   att   bryta  fattigdomen.\r\nFolkpartiet   liberalerna   anser   också   att   EU\r\nomedelbart  skall  avskaffa  sina  tullar   mot   de\r\nfattigaste   utvecklingsländerna.  Frihandel  skapar\r\nmöjligheter  för   utvecklingsländerna   att  själva\r\nförädla  sina naturtillgångar, vilket kan leda  till\r\nminskade transportvolymer.  Klimatfrågan är vår tids\r\nstörsta miljöfråga varför åtgärder  måste vidtas för\r\natt  kraftigt  minska klimatpåverkande  utsläpp.  De\r\nflesta klimatforskare  är  överens  om  att  jordens\r\nklimat  håller  på  att förändras och att människans\r\nutsläpp av framför allt  växthusgaser spelar en stor\r\nroll. Det är ofta de fattigaste ländernas befolkning\r\nsom     riskerar    att    drabbas    hårdast     av\r\nklimatförändringar.  En  global  skatt  på koldioxid\r\nskulle  kunna  leda till en kraftfull reducering  av\r\nanvändningen av  fossila  bränslen.  En  sådan måste\r\ndock  samordnas med ambitionen att införa en  global\r\nhandel  med utsläppsrätter av koldioxid. Folkpartiet\r\nlägger stor vikt vid miljöfrämjande insatser.\r\nVi anser  att arbetet för att öka frihandeln är en\r\nsjälvklarhet  om  fattigdomen i världen skall minska\r\noch välfärden öka.  För alla är frihandelns fördelar\r\ninte lika självklara.  Ökad  världshandel  anses  av\r\nvissa leda till t.ex. negativa miljöeffekter. Handel\r\nbehöver  dock  inte vara skadligt för miljön. Det är\r\nnär länder växer,  när  människor får det bättre som\r\nman kan börja göra något  åt  miljöproblemen,  t.ex.\r\ngenom renare metoder för uppvärmning och matlagning,\r\nbättre  sanitära förhållanden osv. Människor som  är\r\ndömda till  fattigdom  genom  att  vi  stoppar deras\r\nhandel blir inte heller några starka miljökämpar.\r\nFattigdomen i världen kan mildras genom  ekonomisk\r\ntillväxt, särskilt om den kombineras med åtgärder på\r\nden  nationella  nivån  som förbättrar inkomst-  och\r\nförmögenhetsfördelningen.   En   av   de  viktigaste\r\nförutsättningarna  för en ökad tillväxt  är  en  fri\r\nutrikeshandel. Frihandeln  är således central i alla\r\ndiskussioner om globalisering  och  utveckling, även\r\nom  den  ingalunda  är den enda frågan.  De  senaste\r\ndecenniernas  utveckling   visar  att  u-länder  som\r\nöppnat   sig   för  internationella   kapital-   och\r\nhandelsrörelser  fått  en  högre  tillväxt  och  ett\r\nstörre  välstånd  jämfört med u-länder som tillämpat\r\nomfattande  valutaregleringar,  kapitalrestriktioner\r\noch andra typer  av  protektionistiska åtgärder. För\r\nmånga u-länder är jordbruks- och textilprodukter den\r\nabsolut  viktigaste  källan  till  inkomst.  Det  är\r\nframför allt inom dessa  områden  som  u-länderna är\r\nkonkurrenskraftiga  gentemot i-världens producenter.\r\nSverige måste driva på  så  att  Europeiska  unionen\r\navskaffar  kvoterna  inom  textilområdet och arbetar\r\nför att världens textil- och  konfektionshandel blir\r\nfri.  En avreglering av EU:s jordbruksmarknad  måste\r\nsnarast   påbörjas.   Några   reformer  som  behöver\r\ngenomföras är bl.a. att slopa skyddstullar,  att  ge\r\nexportörer     från     fattiga     länder     fritt\r\nmarknadstillträde        och        att       minska\r\njordbrukssubventionerna med åtminstone 70 %.\r\n\r\n3. Globalisering (punkt 1)\r\n\r\nav Roger Karlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs i reservation 3. Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion  2002/03:MJ7  yrkande  2 och avslår\r\nmotionerna   2002/03:MJ7   yrkande   9,  2002/03:MJ8\r\nyrkande   6,  2002/03:MJ9  yrkande  1,  2002/03:MJ10\r\nyrkandena  2   och   7,   2002/03:U293   yrkande  3,\r\n2002/03:U294  yrkande 19, 2002/03:U298 yrkandena  11\r\noch 12, 2002/03:U310  yrkandena  2,  11  och 15 samt\r\n2002/03:MJ315 yrkande 17.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nCenterpartiet  anser att det är viktigt att  få  med\r\nnäringslivet  i  arbetet   med  hållbar  utveckling.\r\nFöretagare och entreprenörer  är  bra på nytänkande,\r\noch  detta skall vi dra nytta av. Ett  miljöanpassat\r\nnäringsliv är en viktig förutsättning för att ställa\r\nom Sverige  till  ett  ekologiskt hållbart samhälle.\r\nDen  miljödrivna  utvecklingen   inrymmer  en  enorm\r\npotential,  både  för  miljön  och  den   ekonomiska\r\ntillväxten.   Vid   toppmötet   i  Johannesburg  var\r\nnäringslivet  en  part som tilläts  vara  aktiv  och\r\ndelaktig. Skillnaden  när  det  gäller näringslivets\r\ndelaktighet var stor jämfört med toppmötet i Rio. Nu\r\nvilar ett tungt ansvar på den svenska regeringen att\r\nfå  en  lika  konstruktiv  dialog  med  det  svenska\r\nnäringslivet. Centerpartiet vill rikta  en uppmaning\r\ntill   regeringen   att  inse  vikten  av  att  göra\r\nnäringslivet delaktigt i det fortsatta arbetet, inte\r\nminst  de  små och medelstora  företagen.  Projektet\r\nGlobalt ansvar  har inte varit ett lyckat försök att\r\nskapa dialog med  svenska  företag  för  en  hållbar\r\nutveckling.  Endast  ett  fåtal  företag  står bakom\r\nprojektet.   Betydligt   fler   svenska  företag  är\r\nanslutna  till  FN:s  mer  lyckade  projekt   Global\r\nCompact.   Näringslivet  är  således  på  intet  vis\r\nointresserat  av  hållbar  utveckling.  Den aktuella\r\nprojektformen  har  dock inte fungerat och  haft  en\r\nnonchalant  och  oengagerad   hantering.   För   att\r\nstimulera  näringslivet  att arbeta förebyggande med\r\nmiljöfrågor och sociala frågor  är det också viktigt\r\natt de statliga företagen fungerar  som föregångare.\r\nDet finns många exempel på när statligt ägda företag\r\nskulle  behöva  en  tydligare etisk och  miljömässig\r\nhandlingslinje.  Riksdagen   bör  därför  uppdra  åt\r\nregeringen  att  utarbeta  etiska  och  miljömässiga\r\nriktlinjer för de statliga företagen.\r\n\r\n\r\n4. Globalisering (punkt 1)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation  4.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen  motion  2002/03:U310  yrkandena 2 och  11\r\nsamt avslår motionerna 2002/03:MJ7  yrkandena  2 och\r\n9,  2002/03:MJ8  yrkande  6,  2002/03:MJ9 yrkande 1,\r\n2002/03:MJ10 yrkandena 2 och 7, 2002/03:U293 yrkande\r\n3,  2002/03:U294 yrkande 19, 2002/03:U298  yrkandena\r\n11   och    12,   2002/03:U310   yrkande   15   samt\r\n2002/03:MJ315 yrkande 17.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEn   av  frågeställningarna   som   kvarstår   efter\r\nJohannesburgkonferensen  är  relationen  mellan FN:s\r\nkonventioner om miljö och mänskliga rättigheter  och\r\ninternationella  handelsavtal. Detta har varit en av\r\nde viktigaste frågorna  också för folkrörelsearbetet\r\ninför  och  under förhandlingarna.  Målet  att  FN:s\r\navtal på t.ex.  miljöområdet  skall vara överordnade\r\nWTO-avtalet uppnåddes inte, även  om  vissa framsteg\r\ngjordes. Det finns nu formuleringar om  att  avtalen\r\nskall vara \"ömsesidigt stödjande\", men tolkningen av\r\ndetta skall diskuteras inom ramen för den ena sidan,\r\nnämligen  inom WTO:s arbetsprogram. Det finns därmed\r\nen  klar risk  för  att  för  stor  vikt  läggs  vid\r\nhandelsöverväganden på bekostnad av andra aspekter.\r\n\r\nVidare kan WTO, till skillnad från FN-systemet när\r\ndet  gäller   miljöavtalen,  använda  sin  rättsliga\r\napparat för sanktioner  mot  länder och därför sätta\r\nkraft bakom sina slutsatser. Eftersom  flera  av  de\r\nfrågor  som behandlades på Johannesburgkonferensen i\r\npraktiken  kan  komma att avgöras inom ramen för WTO\r\när det viktigt att  Sverige  betonar  andra  än rena\r\nhandelsperspektiv     i     sitt    agerande    inom\r\norganisationen. Sverige bör t.ex.  verka för att WTO\r\nblir en mer öppen och demokratisk organisation  samt\r\natt  det  skall  införas  sociala  och  miljömässiga\r\nklausuler i handelsavtalen.\r\nDen typ av globalisering som Miljöpartiet de gröna\r\nvill  medverka  till sker underifrån, på demokratisk\r\ngrund, utan en förenklad tillväxttro och med rättvis\r\nfrihandel som ledstjärna.\r\n\r\n5. Institutionellt ramverk (punkt 2)\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation  5. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:U239 yrkande  3  och avslår\r\nmotionerna    2002/03:MJ7   yrkandena   1   och   3,\r\n2002/03:MJ10  yrkandena   9   och  25,  2002/03:MJ11\r\nyrkande  1,  2002/03:U263 yrkande  10,  2002/03:U310\r\nyrkandena 10,  13 och 16, 2002/03:U324 yrkande 9 och\r\n2002/03:MJ428 yrkande 48.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKristdemokraterna anser att det globala samarbetet i\r\nmiljöfrågor   lider    av    bristen    på    starka\r\ninstitutioner.              Jämfört              med\r\nvärldshandelsorganisationen    WTO,   som   har   en\r\ntvistlösningsmekanism         och         fungerande\r\nsanktionsmöjligheter,     saknar     världssamfundet\r\ntillräckliga      möjligheter     att     genomdriva\r\nefterlevnaden  av  olika   miljökonventioner.   FN:s\r\nmiljöorgan  UNEP  fyller  en  viktig funktion men är\r\nmycket begränsat när det gäller  resurser,  personal\r\noch  befogenheter.  Det  har  lett till att många  i\r\nstället vänder blicken mot WTO  som en mer kraftfull\r\norganisation. WTO kan dock knappast  anses  vara ett\r\nlämpligt   forum   för  att  hantera  internationell\r\nmiljöpolitik. Det globala  ramverket på miljöområdet\r\nmåste  stärkas,  även  om  de flesta  hoten  mot  en\r\nhållbar  utveckling  till  sist  måste  åtgärdas  på\r\nnationell nivå. Kristdemokraterna  anser  att  detta\r\nbör  vara  en  prioriterad  uppgift  för  Sverige  i\r\nuppföljningsarbetet av Johannesburgstoppmötet.\r\n\r\nI  en  rapport  från  WTO  förra året föreslås att\r\nWTO:s  samarbetsmodell, med lagbaserade  rättigheter\r\noch skyldigheter,  kan  tjäna  som  modell för en ny\r\nglobal  samarbetsarkitektur  på  miljöområdet.   Det\r\nförslaget bör utredas ytterligare.\r\nÄven  EU:s  ministerråd  har  uttryckt stöd för en\r\nstarkare   global   samarbetsarkitektur.   Man   har\r\nvälkomnat den nya arbetsgrupp inom UNEP som skall se\r\növer det internationella  miljösamarbetet, inklusive\r\nfinansieringsmöjligheterna.  En  \"Global Environment\r\nOrganization\", GEO, har föreslagits  både  från UNEP\r\noch  från  en  arbetsgrupp  inom  FN  som förbereder\r\ntoppmötet \"Finansiering för utveckling\". Möjligheten\r\natt  skapa  en  sådan  global miljöorganisation  bör\r\nsnarast  utredas.  Den skulle  ha  som  uppgift  att\r\növervaka     och     kontrollera     konventionernas\r\nefterlevnad. Den bör också  ha  resurser  att  följa\r\nvärldsutvecklingen  på  miljöområdet genom samarbete\r\nmed    nationella    myndigheter    och    oberoende\r\norganisationer.  Kunskapen   är  fortfarande  mycket\r\nbegränsad   på   många   områden,   exempelvis    om\r\nutvecklingen i världen på den biologiska mångfaldens\r\nområde.   En  huvuduppgift  bör  vara  att  förmedla\r\nkunskaper  om   hur  goda  politiska  styrmedel  och\r\nhandlingsprogram  kan  se  ut,  inte  minst  till de\r\nfattigaste   länderna.  Sverige  och  de  andra  EU-\r\nländerna har,  trots  allt,  kommit relativt långt i\r\narbetet  med  att  konkretisera hållbarhetstänkandet\r\ntill  praktisk  politik.   Det   gäller   exempelvis\r\nintegreringen   av  hållbar  utveckling  i  samtliga\r\npolitikområden, kemikaliestrategin,  den integrerade\r\nproduktpolitiken       (IPP),       det       sjätte\r\nmiljöhandlingsprogrammet, klimatförändringsstrategin\r\noch  andra  pågående åtgärder. Sådana framsteg måste\r\nkommuniceras  till  omvärlden,  och  i synnerhet bör\r\nrelevant information och erfarenheter  delas  med u-\r\nländerna.  Sådan  kunskapsöverföring  är  en central\r\nförutsättning  för att u-länderna skall kunna  närma\r\nsig  en  hållbar  utveckling.  Lämpliga  former  för\r\nkunskapsöverföring   och  erfarenhetsutbyte  på  det\r\nglobala  planet bör utvecklas.  Detta  skulle  kunna\r\ngöras   inom    ramen   för   en   starkare   global\r\nmiljöorganisation,   vilket   också  föreslås  i  en\r\nnyutkommen UNEP-rapport.\r\n\r\n6. Institutionellt ramverk (punkt 2)\r\n\r\nav Sverker Thorén (fp), Birgitta Ohlsson (fp) och\r\nRoger Karlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation  6.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 48 och avslår\r\nmotionerna    2002/03:MJ7   yrkandena   1   och   3,\r\n2002/03:MJ10  yrkandena   9   och  25,  2002/03:MJ11\r\nyrkande  1,  2002/03:U239  yrkande  3,  2002/03:U263\r\nyrkande 10, 2002/03:U310 yrkandena  10,  13  och  16\r\nsamt 2002/03:U324 yrkande 9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEuropa    behöver    en    gemensam    miljöpolitik.\r\nMiljöfrågorna kan inte längre i första hand  ses som\r\nen nationell fråga. Global miljösamverkan kan enbart\r\ngenomföras   genom   fast  och  bindande  samarbete.\r\nSverige bör agera som  föredöme  när det gäller höga\r\nmiljökrav,  teknologiskt och solidariskt  nytänkande\r\nm.m. För att  nå  verkliga  lösningar  på de globala\r\nmiljöhoten  finns  det ingen viktigare förutsättning\r\nän att dramatiskt öka trycket och engagemanget i den\r\ninternationella miljöpolitiken.  Våra  partier delar\r\noch   driver   uppfattningen  att  miljöproblem   är\r\ngränsöverskridande  och bör behandlas i EU. Vi anser\r\ndärför  att  en  gemensam   europeisk   miljöpolitik\r\n(Common  Environmental  Policy,  CEP) bör utarbetas.\r\nMålet  för  en  gemensam europeisk miljöpolitik  bör\r\nvara tvådelat. För det första måste ambitionsnivån i\r\nEU:s inre miljöarbete  höjas. Europeiska unionen bör\r\ngradvis  ställas  om till  ett  ekologiskt  hållbart\r\nsamhälle. Långtgående  miljöskatter och lagstiftning\r\nblir möjliga genom att alla länderna går tillsammans\r\noch alltså inte kan locka  till sig företag och jobb\r\nmed lägre miljökrav - s.k. miljödumpning.  Genom  en\r\nfortgående utvidgning med fler länder, och genom ett\r\nmassivt  miljö-  och  utvecklingsbistånd till övriga\r\nländer i närområdet, kan  miljösituationen  i Europa\r\nradikalt  förbättras.  För det andra måste EU ta  på\r\nsig rollen att vara miljöns stridbare förkämpe i det\r\ninternationella samarbetet.  Inom ramen för FN, VEU,\r\nIMF och Världsbanken skall EU vara starkt pådrivande\r\nför   att   skärpa   och   utvidga   internationella\r\nmiljökonventioner   och   bidra   till  att  anpassa\r\nregelverk  för handeln i en riktning  som  försvårar\r\nmiljödumpning.   I   kraft   av   en  ökad  politisk\r\nsamstämmighet i miljöfrågorna och en  stor ekonomisk\r\ntyngd kan EU som enda globala aktör sätta  press  på\r\nUSA.   Den   möjligheten  bör  i  ökad  utsträckning\r\nanvändas.  EU:s  globala  miljöpolitik  bör  ha  ett\r\nsolidariskt    utvecklingsperspektiv   gentemot   de\r\nfattigare länderna. Ett förstärkt bistånd med tydlig\r\ninriktning  mot  hållbar  utveckling  bör  vara  ett\r\nviktigt fundament.\r\n\r\n\r\n7. Institutionellt ramverk (punkt 2)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i  reservation  7.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ11 yrkande  1  och avslår\r\nmotionerna    2002/03:MJ7   yrkandena   1   och   3,\r\n2002/03:MJ10  yrkandena   9   och  25,  2002/03:U239\r\nyrkande  3,  2002/03:U263 yrkande  10,  2002/03:U310\r\nyrkandena 10,  13 och 16, 2002/03:U324 yrkande 9 och\r\n2002/03:MJ428 yrkande 48.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMiljöpartiet de  gröna  delar inte uppfattningen att\r\ndet \"måste finnas en ömsesidigt  stödjande  relation\r\nmellan   WTO:s   regelverk   och   de  multilaterala\r\nkonventionerna  på  miljöområdet  och  det   sociala\r\nområdet\".  Enligt  vår  mening  är  detta en alltför\r\ndefensiv hållning eftersom den undviker den centrala\r\nfrågan  om  vad  som  sker  i händelse av  konflikt.\r\nMiljöpartiet   de   gröna   anser  att   det   måste\r\ntydliggöras att multilaterala  konventioner på såväl\r\nmiljöområdet som det sociala området  skall tas in i\r\nWTO:s regelverk och ges status som handelsundantag.\r\n\r\nVidare måste internationella miljööverenskommelser\r\nutvecklas  och utvidgas. Ökad handel förstärker  den\r\nekonomiska utvecklingen,  oavsett  om den är hållbar\r\neller   inte.   Om  miljöregler  är  eftersatta   på\r\nnationell nivå i  vissa  länder  så att en ekonomisk\r\nutveckling ökar miljöbelastningen kan en ökad handel\r\nförstärka  denna  tendens. Man behöver  se  över  de\r\nparagrafer i världshandelsorganisationens  regelverk\r\noch  andra  handelsrättsliga  överenskommelser   som\r\nbeskriver  hur  olika  länder  vid behov skall kunna\r\nskydda  sina  ekologiskt  ansvarstagande  industrier\r\nfrån  s.k. dumpning. Att vissa  länder  skaffar  sig\r\nkostnadsfördelar  genom  att  inte  ta ansvar för en\r\nhållbar   utveckling  utgör  ett  hållbarhetshinder.\r\nDetta  bör  i  längden  anses  allvarligare  än  ett\r\nhandelshinder.    Att    komma    till   rätta   med\r\nmiljödumpning  är  viktigt  dels  för  den   globala\r\nmiljön, dels för de berörda länderna.\r\nMiljöpartiet  anser  också  att  en internationell\r\nmiljödomstol  bör inrättas med just de  motiveringar\r\nsom utskottet redogör  för  i  den inledande texten.\r\nAvslagsmotiveringen är långsökt  och håller inte för\r\nett närmare skärskådande.\r\n\r\n8. Hållbarhetskommission (punkt 3)\r\n\r\nav Sverker Thorén (fp), Sven Gunnar Persson (kd),\r\nBirgitta  Ohlsson  (fp), Roger Karlsson  (c)  och\r\nLotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation  8.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ8 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFramtidens stora miljöutmaningar måste hanteras  med\r\nnya   strategier.  En  lärdom  från  FN-toppmötet  i\r\nJohannesburg är att vi inte kan använda gamla tiders\r\norganisation,   regelverk   och  styrmedel  för  att\r\nhantera  den  mycket  genomgripande  utveckling  som\r\nkrävs. Det gäller också  i hög grad Sverige. Vi tror\r\ninte  att det går att klara  2000-talets  utmaningar\r\nmed en struktur som utvecklats under efterkrigstiden\r\noch    präglats    av    1970-    och    1980-talens\r\nfrågeställningar.  Det är tydligt att politiken inte\r\nhar lyckats finna former  för samverkan mellan olika\r\nsfärer i samhället, något som  är helt nödvändigt om\r\nvi  skall få till stånd en samlad  utvecklingskraft.\r\nVi anser  därför  att  initiativ  bör  tas  till  en\r\ndjupgående    analys   av   vilka   organisatoriska,\r\nlagstiftningsmässiga,  ekonomiska  samt  forsknings-\r\noch  utbildningsmässiga förändringar som behövs  för\r\natt samhället  bättre  skall  kunna  arbeta  för  en\r\nhållbar utveckling. Särskilt bör denna analys beakta\r\nbehoven   av   tvärdisciplinärt  arbete  över  olika\r\nområdes- eller sektorsgränser.  Vi  föreslår  därför\r\natt  en  hållbarhetskommission tillsätts med uppgift\r\natt   se   över    vilka    effektiviseringar    och\r\nmoderniseringar  av  samhällets regelverk, styrmedel\r\noch upplysningsverksamhet  som  behöver  göras, inte\r\nminst  för att undvika att samhället motverkar  goda\r\ninitiativ  från individer och företag. Kommissionens\r\nuppgift  skall   likaså   vara   att  i  samråd  med\r\nnäringsliv och opinionsbildande organisationer finna\r\nformer för hur man skall integrera  strävandena  mot\r\nen  hållbar  utveckling och hur man bäst organiserar\r\nsamhällets behov  av  utbildningsinsatser inom detta\r\nområde. Kommissionen bör  ha ekonomiska resurser för\r\natt initiera utredningar och  riktad  forskning inom\r\nsitt område.\r\n\r\n\r\n9. Förändrade konsumtions- och\r\nproduktionsmönster (punkt 4)\r\n\r\nav Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ewa Björling (m)\r\noch Lars Lindblad (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs  i reservation 9. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ9  yrkande  6 samt avslår\r\nmotionerna   2002/03:MJ8   yrkande  2,  2002/03:MJ10\r\nyrkandena    12-15,    2002/03:MJ11    yrkande    2,\r\n2002/03:K432 yrkande 17 samt 2002/03:U293 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen tidigare ofta omtalade  klyftan mellan i- och u-\r\nländer är på väg att ersättas av en ny klyfta mellan\r\nu-länder som växer ikapp i-världen  och u-länder som\r\nstagnerar och blir allt fattigare. Vissa  länder som\r\nfått  omfattande  bistånd under flera decennier  har\r\nändå   inte  lyckats  minska   fattigdomen.   Enligt\r\nModeraternas    uppfattning    måste    Sverige    i\r\nbiståndssamarbetet  fokusera  på  erfarenheter  från\r\nländer    som    har    lyckats    med    en   snabb\r\nfattigdomsminskning.  En  målmedveten förändring  av\r\npolitiken kan, även för tidigare  kraftigt vanstyrda\r\nekonomier, få till stånd en positiv  utveckling från\r\nfattigdom  mot  tillväxt.  Påståendet att  de  minst\r\nutvecklade  länderna marginaliseras  alltmer  i  den\r\nglobala ekonomin  är  felaktigt.  Fattiga länder har\r\ntack  vare  den  globala  ekonomin en möjlighet  att\r\nrekordsnabbt  öka välståndet.  De  minst  utvecklade\r\nländerna marginaliseras  däremot  alltmer  i  slutna\r\nekonomier,     där    endast    protektionism    och\r\nsjälvförsörjning    tillåts.   Samma   grundläggande\r\ninvändning  kan  riktas  mot  s.k.  etisk  märkning,\r\nvilken påstås ligga  i  linje  med  arbetet  med den\r\nnationella strategin för hållbar utveckling. En risk\r\nmed  den etiska märkningen är att produktionen  inte\r\nutsätts för viktig global konkurrens. Konkurrens har\r\nt.ex. lett till att amerikanska arbetsgivare betalar\r\nåtta  gånger   högre   lön   än  genomsnittet  i  de\r\nfattigaste u-länderna.\r\n\r\n\r\n10. Förändrade konsumtions- och\r\nproduktionsmönster (punkt 4)\r\n\r\nav Sverker Thorén (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 10.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen   motionerna  2002/03:MJ8  yrkande  2  och\r\n2002/03:K432   yrkande  17  samt  avslår  motionerna\r\n2002/03:MJ9 yrkande 6, 2002/03:MJ10 yrkandena 12-15,\r\n2002/03:MJ11 yrkande 2 samt 2002/03:\r\nU293 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFör   att   uppnå   en    hållbar    konsumtion,   i\r\nJohannesburgsdokumentets  mening,  är  kunniga   och\r\nvälinformerade  konsumenter  en  nyckelfaktor. Genom\r\ninformation om de sociala och miljömässiga följderna\r\nav olika konsumtionsval kan individen  göra upplysta\r\nval  utifrån  sina  personliga  prioriteringar.  Det\r\ngrundläggande  kravet är dock att  konsumenten  inte\r\nvilseleds  beträffande  produktens  eller  tjänstens\r\ninnehåll och funktioner. Vi liberaler vill verka för\r\nsäkrare och  sundare  livsmedel.  Inom  EU bör målet\r\nvara    att    utforma    en    gemensam   europeisk\r\nlivsmedelspolitik, som gör det möjligt för människor\r\natt känna trygghet med vad de äter  - oavsett var de\r\nbefinner sig inom EU. Kravet på korrekt  information\r\när  absolut, och målet måste vara att all mat  skall\r\nvara  ofarlig.  Inom  EU är det är därför nödvändigt\r\natt  bl.a.  utveckla  ett  system  för  kontroll  av\r\nmärkningen. Ett sådant  system  borde  givetvis vara\r\nglobalt,  men  det vi har makt över och huvudsakligt\r\nansvar  för  är  den  europeiska  marknaden.  Den  i\r\nJohannesburg  antagna   definitionen   av  begreppet\r\nhållbar utveckling omfattar ekologisk, ekonomisk och\r\nsocial hållbarhet. Folkpartiet ser i och för sig att\r\nen  utvidgning  av begreppet hållbar utveckling  kan\r\ntillföra konsumenten  mera  makt, men vill samtidigt\r\nvarna för att det kan vara svårt att kombinera flera\r\nkriterier  i en och samma märkningsform.  Det  finns\r\ndärför även  i  framtiden  behov av att särskilja de\r\nolika   hållbarhetsmålen   från    varandra.    Stor\r\nförsiktighet   bör   också  iakttas  med  att  sätta\r\nlikhetstecken mellan etisk och social märkning av de\r\nmodeller som förekommer på den svenska marknaden och\r\nekonomisk     och    social    hållbarhet     enligt\r\nJohannesburgsdokumentets definition.\r\n\r\n\r\n11. Förändrade konsumtions- och\r\nproduktionsmönster (punkt 4)\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 11. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ10 yrkande 15 samt avslår\r\nmotionerna  2002/03:MJ8   yrkande   2,   2002/03:MJ9\r\nyrkande    6,    2002/03:MJ10    yrkandena    12-14,\r\n2002/03:MJ11 yrkande 2, 2002/03:K432 yrkande 17  och\r\n2002/03:U293 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nArbetet   med   miljömärkning  av  trädgårdsredskap,\r\narbetsmaskiner, motorer  och  andra  miljöpåverkande\r\nutrustningar   och  produkter  måste  intensifieras.\r\nKristdemokraterna  menar  att regeringen snarast bör\r\nåterkomma  till  riksdagen  med   förslag  till  hur\r\nekonomiska styrmedel kan användas i  syfte  att  öka\r\nandelen  miljömärkta  arbetsmaskiner m.m. En lösning\r\nskulle   t.ex.  kunna  vara   en   momssänkning   av\r\nmiljömärkta  gräsklippare  och  andra arbetsmaskiner\r\nsamt  av  utombordsmotorer.  Visar det  sig  att  en\r\nfrivillig övergång till miljövänligare  motorer inte\r\ngår snabbt nog bör ett förbud mot motorer  som  inte\r\nklarar  uppsatta kriterier för emissioner övervägas.\r\nDe  ekonomiska   styrmedlen  och  de  miljöpolitiska\r\nåtgärderna  måste  också   ses   över   utifrån  ett\r\nfördelnings-  och  glesbygdsperspektiv. Tydliga  mål\r\nmåste  sättas  som samverkar  med  skatteregler  och\r\nandra styrmedel.\r\n\r\n\r\n12. Förändrade konsumtions- och\r\nproduktionsmönster (punkt 4)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 12. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ11  yrkande 2 samt avslår\r\nmotionerna   2002/03:MJ8   yrkande  2,   2002/03:MJ9\r\nyrkande    6,    2002/03:MJ10    yrkandena    12-15,\r\n2002/03:K432 yrkande 17 och 2002/03:\r\nU293 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMiljöpartiet  de  gröna  anser  att det  är  oerhört\r\nväsentligt  att  vara  tydlig med vad  som  ingår  i\r\nbegreppet  hållbar  utveckling.   Inom  Finans-  och\r\nNäringsdepartementen har försök gjorts att precisera\r\nbegreppet. Även om, enligt vår mening, departementen\r\nhar en ohållbar definition av hållbar utveckling har\r\nden ändå den förtjänsten att den är  tydlig  och kan\r\nantas  få  konsekvenser  för  den  förda  politiken.\r\nDefinitionen går att diskutera, kritisera, försvara,\r\nansluta  sig till eller ta avstånd från. Tyvärr  kan\r\nman inte säga  detsamma  om regeringens föreliggande\r\nskrivelse.  Det går inte att  utläsa  om  skrivelsen\r\nansluter sig  till Finans- och Näringsdepartementens\r\nsyn eller ej, eller  ens  om  departementens  syn är\r\nförenlig med skrivelsen eller ej. Med denna oklarhet\r\nfår  det  antas att Finans- och Näringsdepartementen\r\nkommer att  utgå från att skrivelsens syn på hållbar\r\nutveckling är  förenlig  med  deras  definition, med\r\nmedföljande  negativa  konsekvenser  för  den  förda\r\npolitiken. Miljöpartiet de gröna anser att begreppet\r\nhållbar utveckling måste ges en tydligare  innebörd.\r\nDet behövs därför tydliga, mätbara, övergripande och\r\nlångsiktiga  mål för att skapa hållbara produktions-\r\noch   konsumtionsmönster.    Det    hittills    mest\r\nlångtgående  försöket  att  formulera sådana mål har\r\ngjorts av miljöorganisationen  Friends  of the Earth\r\nEurope (i Sverige Miljöförbundet Jordens  Vänner)  i\r\ntermer  av  \"rättvist miljöutrymme\". Ett villkor för\r\nett uthålligt  samhälle  enligt detta synsätt är ett\r\nsamhälle  vars  resursförbrukning  håller  sig  inom\r\nlandets rättvisa  andel  av  miljöutrymmet. Vi anser\r\natt regeringen bör ge i uppdrag  åt Naturvårdsverket\r\noch Statistiska centralbyrån att i  samråd med andra\r\nformulera   mål   för   Sverige   i  sådana  termer.\r\nMyndigheterna bör också ges i uppdrag  att fortsätta\r\nutvecklandet    av   indikatorer   för   att   kunna\r\nfortlöpande mäta  användningen  av  miljöutrymmet  i\r\nolika avseenden.\r\n\r\n\r\n13. Förbud mot HA-oljor (punkt 5)\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs i reservation 13. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ10 yrkande 10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nNär integrering skall ske av sociala, ekonomiska och\r\nmiljömässiga    hänsynstaganden   måste   regeringen\r\nsäkerställa att giftiga  ämnen  och kemikalier fasas\r\nut ur kretsloppen. I ett personbilsdäck  ingår cirka\r\nen  liter  cancerframkallande,  mjukgörande HA-oljor\r\n(högaromatiska  oljor). HA-oljor är  en  restprodukt\r\nfrån  raffinering   och   innehåller  polyaromatiska\r\nkolväten, som är ett av de mest angelägna ämnena att\r\nfå  bort  i utsläpp till vatten.  På  grund  av  den\r\nmiljöskada  HA-oljor  utgör  bör  ett förbud mot att\r\nsälja  däck  som  innehåller  HA-oljor   införas   i\r\nSverige.  Kristdemokraterna  kräver  att  regeringen\r\nskyndsamt  återkommer till riksdagen med ett  sådant\r\nförslag.\r\n\r\n\r\n14. Privatbilism (punkt 6)\r\n\r\nav Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ewa Björling (m)\r\noch Lars Lindblad (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att  utskottets förslag under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 14. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ9 yrkande 9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVälstånd utgör inget hot  mot miljön. Tvärtom är det\r\ni välstånd som vi har råd att  finna metoder för ett\r\nlägre tärande på naturresurser. Under FN:s konferens\r\nom den mänskliga miljön i Stockholm  1972 uttrycktes\r\ndet oro för att olja och andra råvaror  höll  på att\r\nuttömmas.  Den  annalkande  katastrofen  sades hänga\r\nsamman   med   tron   på  den  ständiga  tillväxten.\r\nBekymrade tankar fördes också fram om vad som skulle\r\nhända med världens kopparreserver,  när alla kineser\r\nfick  råd  att skaffa sig telefon. Vad  alla  sådana\r\nstatiska resonemang  bortser  i  från är tillväxtens\r\nförmåga   att   utnyttja  ändliga  råvaror   alltmer\r\nresurssnålt.   De  gigantiska   kopparkablarna   har\r\nersatts av fiberoptik.  Det  finns  därför inget som\r\nhindrar att många, många fler människor  på vår jord\r\nunderlättar sina liv genom att äga en bil.  Vill man\r\nkomma  åt  problematiken kring koldioxidutsläpp  tar\r\nskrivelsen  upp   en   bättre   lösning:   Stimulera\r\nanvändning  av  befintlig effektiv energiteknik  och\r\nfrämja introduktionen  av  ny. Vi avfärdar därför en\r\ntydlig  politisk styrning som  leder  till  minskade\r\nbehov av privatbilism.\r\n\r\n\r\n15. Fattigdomsbekämpning (punkt 7)\r\n\r\nav Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ewa Björling (m)\r\noch Lars Lindblad (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser  att utskottets förslag under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 15. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ9  yrkandena 5 och 8 samt\r\navslår motionerna 2002/03:MJ8 yrkande 7, 2002/03:MJ9\r\nyrkande  4,  2002/03:MJ10  yrkandena   3-6  och  17,\r\n2002/03:U239 yrkande 2, 2002/03:\r\nU310 yrkandena 12 och 14 samt 2002/03:U313 yrkandena\r\n3 och 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen tidigare ofta omtalade klyftan mellan  i- och u-\r\nländer är på väg att ersättas av en ny klyfta mellan\r\nu-länder som växer ikapp i-världen och u-länder  som\r\nstagnerar  och blir allt fattigare. Vissa länder som\r\nfått omfattande  bistånd  under  flera decennier har\r\nändå inte lyckats minska fattigdomen.  Det är därför\r\ninte  riktigt  att  ställa  upp utbetalningsmål  för\r\nbiståndet.  Det är fattigdomsminskningen  som  måste\r\nvara målet. I  detta  arbete är det av yttersta vikt\r\natt   det   utvecklas  ett  bättre   samarbete   med\r\nfrivilligorganisationer,   som  t.ex.  Röda  Korset.\r\nSverige måste vidare visa större beredvillighet till\r\nskuldavskrivningar.  Skuldavskrivningar  måste  vara\r\nkopplade till stränga krav, eftersom avskrivningarna\r\nannars riskerar att motverka  sitt  syfte.  Vi menar\r\natt   Sverige  skall  ta  initiativ  till  en  total\r\nskuldavskrivning   år   2004   för  högt  skuldsatta\r\nlåginkomstländer (s.k. HIPC), varav huvuddelen finns\r\ni Afrika söder om Sahara. Fyra krav  bör  ställas  i\r\ndetta   sammanhang:   ingen   ny   upplåning,  ingen\r\nkorruption  och inget vanstyre, ingen  användning  i\r\nkrig samt att det måste komma fattiga människor till\r\ngodo.\r\n\r\n\r\n16. Fattigdomsbekämpning (punkt 7)\r\n\r\nav Sverker Thorén (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att  utskottets förslag under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 16. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ8  yrkande  7  och avslår\r\nmotionerna   2002/03:MJ9   yrkandena  4,  5  och  8,\r\n2002/03:MJ10  yrkandena  3-6  och  17,  2002/03:U239\r\nyrkande 2, 2002/03:U310 yrkandena  12  och  14  samt\r\n2002/03:U313 yrkandena 3 och 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFolkpartiet  är det parti som tydligast och tidigast\r\nvelat föra in  jämställdhetsmål  och  kvinnofrågor i\r\nbiståndspolitiken.    Jämställdhetsfrågorna    skall\r\nutgöra en integrerad del i svensk politik för global\r\nutveckling. Trots att jämställdhetsmålet för svenskt\r\nutvecklingssamarbete nu  har funnits sedan mitten av\r\n1990-talet har det inte sällan  varit svårt att visa\r\nupp  resultat  som  fått praktiska återverkningar  i\r\nstörre skala. Sverige  har  förvisso  medverkat till\r\natt  flytta  fram  kvinnans  position i ett  flertal\r\nutvecklingsländer,  men  också framdeles  måste  nya\r\ngrepp   tas   samtidigt   som   jämställdhetsarbetet\r\nutvecklas  och  prioriteras  i  ett  internationellt\r\nperspektiv.  Sverige  har  både den kunskap  och  de\r\nerfarenheter som krävs för att  vara  med  och  leda\r\ndetta  arbete  i de fattigaste länderna. Folkpartiet\r\nanser att man i planeringen av alla biståndsinsatser\r\naktivt   bör   arbeta    med   att   föra   in   ett\r\njämställdhetsperspektiv, så  att projekt och program\r\nkommer kvinnor och män till del i lika hög grad samt\r\nutjämnar  existerande skevheter  och  orättvisor.  I\r\nvissa fall  är  det  berättigat att satsa på riktade\r\ninsatser, såväl för kvinnor som för män.\r\n\r\n\r\n17. Fattigdomsbekämpning (punkt 7)\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation  17.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ10 yrkandena 5 och 6 samt\r\navslår motionerna 2002/03:MJ8 yrkande 7, 2002/03:MJ9\r\nyrkandena  4, 5 och 8, 2002/03:MJ10 yrkandena  3,  4\r\noch  17,  2002/03:U239   yrkande   2,   2002/03:U310\r\nyrkandena  12  och 14 samt 2002/03:U313 yrkandena  3\r\noch 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nInternationell solidaritet  kan inte enbart bygga på\r\natt den rika delen av världen  delar med sig av sitt\r\növerflöd av resurser. De fattiga  länderna  är  mest\r\nhjälpta  av  stöd i former som möjliggör för dem att\r\nsjälva skapa och  upprätthålla  en god situation för\r\nutveckling och fattigdomsbekämpning.  Detta  inte är\r\nmöjligt  att  uppnå  så  länge  inte  varje  enskild\r\nindivids  mänskliga  fri-  och  rättigheter främjas,\r\nskyddas      och      institutionaliseras.      Inom\r\nbiståndspolitiken är mänskliga rättigheter såväl ett\r\nmål som ett medel. Ekonomisk  och  social utveckling\r\när  en  förutsättning  för  att  kunna  åtnjuta   de\r\nmänskliga   rättigheterna  fullt  ut.  Samtidigt  är\r\nmänskliga rättigheter  normalt sett en förutsättning\r\nför tillväxt och utveckling. Kristdemokraterna anser\r\ndärför  att  det  är  en  absolut  nödvändighet  för\r\nutvecklingssamarbetet att hela  biståndet genomsyras\r\nav  mänskliga  rättigheter, samt att  specifika  MR-\r\nprojekt   prioriteras.    På    så    sätt   främjas\r\nmänniskovärdet    och    möjligheterna    att   höja\r\nlevnadsnivån för de fattigaste.\r\n\r\nEuropeiska unionen har ett särskilt ansvar för att\r\nverka  för  en minskning av den globala fattigdomen.\r\nKristdemokraterna  är  därför  kritiska mot Sveriges\r\nagerande i Europeiska unionen, där  regeringen  inte\r\ntillräckligt  har  drivit  på  EU när det gäller att\r\nförbättra biståndet och göra det mer effektivt.\r\n\r\n18. Fattigdomsbekämpning (punkt 7)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 18.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:U310 yrkande 14 och  avslår\r\nmotionerna   2002/03:MJ8   yrkande   7,  2002/03:MJ9\r\nyrkandena 4, 5 och 8, 2002/03:MJ10 yrkandena 3-6 och\r\n17, 2002/03:U239 yrkande 2, 2002/03:U310  yrkande 12\r\nsamt 2002/03:U313 yrkandena 3 och 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVid millennieskiftet samlades världens ledare i FN:s\r\ngeneralförsamling   för   att   sätta  upp  nya  och\r\nambitiösa målsättningar för att bekämpa  fattigdomen\r\ni världen. I millenniedeklarationen erkände  de  ett\r\n\"kollektivt ansvar för att principerna om människors\r\nvärdighet,  jämlikhet  och jämställdhet upprätthålls\r\npå det globala planet\".  De  lovade  att  göra  sitt\r\n\"yttersta  för  att  befria våra medmänniskor - män,\r\nkvinnor  och barn - från  den  extrema  fattigdomens\r\nelände och förnedring\".\r\n\r\nI   millenniedeklarationen    finns    också    en\r\nuppsättning mål för att förverkliga ambitionerna. De\r\nhandlar  bl.a.  om att utradera extrem fattigdom och\r\nhunger, att alla barn skall gå i skolan år 2015, att\r\nfrämja jämställdhet  mellan  könen  och öka kvinnors\r\ndelaktighet, att förbättra mödrahälsan,  att bekämpa\r\nhiv/aids,  malaria  och  andra  folksjukdomar,   att\r\ntrygga  en  hållbar  miljö  samt  att  utveckla  ett\r\nglobalt partnerskap för utvecklingssamarbete.\r\nMillenniemålsättningarna  är förpliktande för både\r\nländer  och  alla  internationella   organisationer.\r\nMiljöpartiet de gröna anser att de fattiga ländernas\r\nskulder  är  ett strukturellt hinder för  att  kunna\r\nförverkliga   millenniemålsättningarna.   Nödvändiga\r\nmedel  som behövs  för  att  bekämpa  fattigdom  och\r\nsjukdomar går i stället till att betala av på ibland\r\nillegitima skulder.\r\nMot bakgrund  av  detta  anser  vi  att de fattiga\r\nländer  som  har  höga  och  ohanterliga skuldbördor\r\nbehöver snabbare och effektivare skuldavskrivningar.\r\nFör att detta skall bli möjligt  bör  Sverige  verka\r\nför att HIPC-initiativet reformeras så att nivån  på\r\nskuldlättnader  kopplas till länders möjligheter att\r\nuppnå FN:s millenniemålsättningar.\r\nHIPC-initiativet   introducerades   1996  för  att\r\nskriva av de allra fattigaste ländernas  skulder.  I\r\nseptember   2002   hade  endast  6  av  de  38  mest\r\nskuldtyngda  länderna   nått  slutpunkten  och  fått\r\nskuldlättnader   till   den  av   Världsbanken   och\r\nInternationella valutafonden  definierade  \"hållbara\r\nnivån\". Det betyder att skulderna skrivs av  till en\r\n\"hållbar\" nivå, som i de flesta fall definieras  som\r\natt  den totala skuldbördan inte överstiger 150 % av\r\nde prognostiserade årliga exportinkomsterna.\r\nDefinitionen  av vad som är en \"hållbar\" skuldnivå\r\ntar inte heller hänsyn  till den rådande situationen\r\ni varje land och i vilken  mån  det  behövs resurser\r\nför att nå de internationella utvecklingsmålen.  Det\r\nhandlar  t.ex.  om  hur många som lever i fattigdom,\r\nhur många barn som går  i  skolan  och hur många som\r\nhar  tillgång  till hälsovård. HIPC-initiativet  har\r\ninte  skapat  en  stabil   skuldsituation   för   de\r\nfattigaste   länderna,   vilket  numera  erkänns  av\r\nVärldsbanken.  Bland annat  därför  diskuteras  s.k.\r\ntopping up-åtgärder,  som  handlar  om  att ge extra\r\nstöd   just   vid  den  s.k.  slutpunkten  av  HIPC-\r\nprocessen.\r\nDefinitionen  av  \"hållbar  skuldnivå\"  är således\r\nproblematisk. Såväl Världsbanken som Internationella\r\nvalutafonden   konstaterade   i   samband  med  sina\r\nårsmöten i september 2002 att ett flertal  av  HIPC-\r\nländerna,  framför  allt  på  grund  av optimistiska\r\nberäkningar av kommande exportintäkter,  inte kommer\r\natt ha uppnått en \"hållbar skuldbörda\" efter  att de\r\nhar  nått  utlovade  skuldlättnader. Det här innebär\r\natt  länderna  riskerar   att   fastna   i  ännu  en\r\ndestruktiv skuldspiral med fortsatt omfattande behov\r\nav skuldlättnader.\r\nMiljöpartiet  de  gröna  anser  att den ekonomiskt\r\nfyrkantiga  och  socialt likgiltiga definitionen  av\r\n\"hållbar skuld\" inte  beaktar  de enskilda ländernas\r\nbehov  och  förutsättningar.  Vi  anser   att  HIPC-\r\ninitiativet inte räcker. En förutsättning för att nå\r\nde    internationella   utvecklingsmålen,   som   de\r\nfastställs i FN:s millenniedeklaration, är att 100 %\r\nav HIPC-ländernas skulder skrivs av.\r\n\r\n19. Skuldavskrivningar och demokratiska\r\nrespektive ekonomiska reformer (punkt 8)\r\n\r\nav Sverker Thorén (fp), Sven Gunnar Persson (kd),\r\nBirgitta Ohlsson (fp) och Roger Karlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser  att utskottets förslag under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 19. Därmed bifaller\r\nriksdagen   motionerna   2002/03:MJ7    yrkande   8,\r\n2002/03:MJ8 yrkande 5 och 2002/03:MJ10 yrkande 8.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVärldens  fattiga  länder tyngs av skuldbördor  till\r\nbåde   länder   och   organisationer.    För   många\r\nutvecklingsländer   utgör   skuldbördan  ett  enormt\r\nproblem som kraftigt begränsar och ibland omöjliggör\r\nderas möjligheter att utvecklas.  Skuldbördan är ett\r\nhinder  för  dessa  länders möjlighet  till  hållbar\r\nutveckling.  Skuldavskrivningar   spelar  därför  en\r\ncentral roll i frigörandet av resurser i u-länderna,\r\nvilka  skall  riktas  till  att  uppnå  en   hållbar\r\nutveckling.   Skuldavskrivningarna   är  ett  första\r\nviktigt  steg  i  arbetet för att nå det  gemensamma\r\nmålet om att halvera fattigdomen till 2015.\r\n\r\nSkuldfrågan  måste   prioriteras   högre   av   de\r\nutvecklade  länderna. De rika länderna måste i högre\r\ngrad  efterskänka   de  fattiga  ländernas  skulder.\r\nSverige   borde   vara   ett    föredöme    i    det\r\ninternationella   samfundet  och  leda  det  globala\r\narbetet för skuldavskrivningar.\r\nSkuldavskrivningar     skall     kombineras    med\r\ndemokratiska och ekonomiska reformer  och  kamp  mot\r\nkorruptionen.  Det  är  inte acceptabelt att skulder\r\navskrivs  för  icke  demokratiska   länder   som  är\r\novilliga  att  genomföra demokratiska och ekonomiska\r\nreformer. Sådana skuldavskrivningar gynnar enbart en\r\nelit och korruptionen  i  utvecklingsländerna.  Utan\r\nreformer kommer länderna aldrig att kunna ta sig  ur\r\nden  skuldfälla de hamnat i. Vad ovan anförts om att\r\nvillkora   skuldavskrivningar   av  tredje  världens\r\nskulder  med  demokratiska  och ekonomiska  reformer\r\nsamt  kamp mot korruption bör  ges  regeringen  till\r\nkänna.\r\n\r\n20. Vatten som mänsklig rättighet (punkt 11)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 11\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs i reservation 20. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:U306 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRent  vatten,   vårt  viktigaste  livsmedel,  är  en\r\nbristvara  på  många   håll  i  världen.  Trovärdiga\r\nuppgifter  gör gällande att  ungefär  1,4  miljarder\r\nmänniskor i världen saknar tillgång till rent vatten\r\noch att minst 12 miljoner människor årligen dör till\r\nföljd  av sjukdomar  som  har  samband  med  vatten.\r\nBeräkningar  visar att år 2025 kommer ca 3 miljarder\r\nmänniskor i världen  att  bo  i  områden  med  dålig\r\ntillgång  till  vatten. Befolkningstillväxten kommer\r\natt  vara  störst i  städerna  där  tillgången  till\r\nvatten kan begränsa möjligheten till utveckling.\r\n\r\nOrsakerna  till att de användbara vattenresurserna\r\nminskar dramatiskt  är  bl.a. ineffektiv användning,\r\nutsläpp   av   orenat   avloppsvatten,    fördyrande\r\nprivatiseringar och ökat befolkningstryck.  Bland de\r\nallvarliga effekter som följer av ökande vattenbrist\r\nfinns konflikter om knappa vattenresurser. På  många\r\nhåll  i  världen  betraktas vattenfrågan redan i dag\r\nsom en del av säkerhetspolitiken, och med en alltför\r\nrask  takt  i  WTO-arbetet   med   avregleringar  av\r\ntjänstemarknaden  inom ramen för GATS  finns  starka\r\nfarhågor  att tillgången  till  billigt  vatten  kan\r\nhotas.\r\nVärldens  regeringar  enades  i  samband  med FN:s\r\nmillennietoppmöte i september 2000 om målet att till\r\når 2015 halvera andelen människor utan tillgång till\r\nrent vatten.\r\nI   FN:s   allmänna  förklaring  om  de  mänskliga\r\nrättigheterna  från  1948  står  det i artikel 1 att\r\n\"envar  har  rätt  till liv\". Vatten  är  en  av  de\r\nviktigaste överlevnadsfaktorerna  för varje människa\r\npå  jorden. Eftersom vatten är en förutsättning  för\r\nliv skall  tillgång  till  vatten  betraktas  som en\r\ngrundläggande   mänsklig  rättighet.  Tillgång  till\r\nvatten får inte betraktas som vilken handelsvara som\r\nhelst.\r\nAv   just   dessa   skäl   behöver   vattnet   som\r\nmänsklighetens  förnämsta  livsmedel  det  starkaste\r\ntänkbara legala skyddet,  tvärtemot  antydningarna i\r\nmajoritetens text.\r\n\r\n21. Effektivare vattenanvändning (punkt 12)\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  12\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i  reservation  21. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ10 yrkande 19.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nBristen på färskvatten är akut i ett  växande  antal\r\nregioner.  Målet  att  halvera antalet människor som\r\ninte  har tillgång till tjänligt  dricksvatten  till\r\n2015 måste  ske  främst  genom  en långt effektivare\r\nanvändning av vattnet. För att målen skall nås krävs\r\nt.ex.  att vattenåtgången i konstbevattning  minskar\r\nmed  minst   30   %.   Kristdemokraterna  anser  att\r\nregeringen måste vara pådrivande  för att bidra till\r\natt målen uppnås.\r\n\r\n\r\n22. Energi (punkt 13)\r\n\r\nav Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ewa Björling (m)\r\noch Lars Lindblad (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 22.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen  motionerna  2002/03:MJ9  yrkande  10  och\r\n2002/03:U322   yrkande  23  samt  avslår  motionerna\r\n2002/03:MJ7 yrkandena 5 och 6, 2002/03:MJ8 yrkandena\r\n3  och 4, 2002/03:MJ10  yrkandena  11,  20  och  21,\r\n2002/03:MJ11  yrkande  4,  2002/03:U239  yrkande  5,\r\n2002/03:U284 yrkande 18, 2002/03:U288 yrkandena 1-3,\r\n2002/03:U310  yrkande  7,  2002/03:U313  yrkande 10,\r\n2002/03:U326 yrkande 11, 2002/03:\r\nMJ315   yrkande   2,  2002/03:MJ418  yrkande  1  och\r\n2002/03:MJ428 yrkande 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFattigdomsbekämpning   framstår   som   en   av   de\r\nviktigaste  insatserna som kan göras för miljön. Två\r\nmiljarder människor  i  u-världen saknar el, och det\r\ngår  inte  att  avskaffa fattigdom  utan  att  varje\r\nhushåll har tillgång till el. Men fattiga länder kan\r\ninte  bygga  upp  sin  elförsörjning  på  kärnkraft,\r\nvattenkraft eller andra  avancerade  kraftsystem.  I\r\nstället   är   de   främst  hänvisade  till  fossila\r\nbränslen. Halterna av växthusgaser ökar i atmosfären\r\nmed  klimatförändringar   som   följd.  Detta  beror\r\nhuvudsakligen  just  på  användningen   av   fossila\r\nbränslen.   Det  är  därför  direkt  ansvarslöst  av\r\nSverige och många  andra  i-länder att öka sina egna\r\nbehov   av  fossila  bränslen.   De   tekniskt   och\r\nekonomiskt  avancerade  länderna  bör  i första hand\r\nutnyttja tekniskt avancerade kraftsystem.  I rådande\r\nläge  borde  det  därför  vara rimligt att i-världen\r\nhårdare   fokuserade   på   kärnkraft    och   andra\r\nalternativa   energikällor   som   kräver   tekniskt\r\navancerade    lösningar.    Vill    man   komma   åt\r\nproblematiken    kring    koldioxidutsläppen     tar\r\nregeringen   i   skrivelsen   upp  en  bra  lösning:\r\nStimulera    användning   av   befintlig    effektiv\r\nenergiteknik och  främja  introduktionen  av  ny. Vi\r\ntolkar förslaget som ett efterlängtat erkännande  av\r\nkärnkraften och framför allt en vidare utveckling av\r\nolika energislag där även olika former av kärnteknik\r\ningår.  Regeringens  ambition att satsa på vetenskap\r\noch forskning som syftar  till  att minska utsläppen\r\nav växthusgaser tolkar vi som en  vilja att häva den\r\ns.k. tankeförbudslagen kring kärnteknikutveckling.\r\n\r\n\r\n23. Energi (punkt 13)\r\n\r\nav Sverker Thorén (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 23.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motionerna 2002/03:MJ8 yrkandena 3  och  4\r\nsamt  2002/03:MJ315  yrkande 2 och avslår motionerna\r\n2002/03:MJ7 yrkandena  5  och 6, 2002/03:MJ9 yrkande\r\n10,   2002/03:MJ10  yrkandena   11,   20   och   21,\r\n2002/03:MJ11  yrkande  4,  2002/03:U239  yrkande  5,\r\n2002/03:U284 yrkande 18, 2002/03:U288 yrkandena 1-3,\r\n2002/03:U310  yrkande  7,  2002/03:U313  yrkande 10,\r\n2002/03:U322  yrkande  23, 2002/03:U326 yrkande  11,\r\n2002/03:MJ418 yrkande 1 och 2002/03:MJ428 yrkande 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nGlobala klimatförändringar  som orsakas av människan\r\när ett av vår tids största miljöhot.  Under sommaren\r\n2002  kämpade tusentals människor på den  europeiska\r\nkontinenten  för att rädda sina hus undan de skyfall\r\nsom hotade att  dränka  deras hem medan vi i Sverige\r\nhade  en rekordvarm sommar  med  temperaturer  långt\r\növer det  normala  för  våra  breddgrader. De flesta\r\nklimatforskare  är  överens  om att  jordens  klimat\r\nhåller på att förändras och att  människans  utsläpp\r\nav  framför  allt  växthusgaser spelar en stor roll.\r\nDet är ofta de fattigaste  ländernas  befolkning som\r\nriskerar att drabbas hårdast av sådana förändringar.\r\nKlimatsystemet är trögt, och vi har troligen  därför\r\nendast  sett  en  del  av  de klimatförändringar som\r\nkommer att ske till följd av de utsläpp som hittills\r\nhar  gjorts.  Den  överenskommelse   världssamfundet\r\nenades  om  i  Kyoto  1997 innebar endast  en  liten\r\nreduktion  av ökningen av  koldioxidutsläpp  jämfört\r\nmed  om  inga   åtgärder   vidtagits.   Oavsett   om\r\nKyotoprotokollets  mål  kommer  att  nås  eller inte\r\nbehöver förhandlingar om tillåtna utsläpp efter 2010\r\npåbörjas.  Sannolikt  kommer  utsläppen  att  behöva\r\nminskas   i   betydligt   högre  grad.  Kraftfullare\r\nåtgärder  mot  de klimatpåverkande  utsläppen  måste\r\ndärför göras internationellt. Ett första steg är att\r\ninföra     en     europeisk      miniminivå      för\r\nkoldioxidavgiften.   Folkpartiet   stöder  också  de\r\nförslag som finns om handel med utsläppsrätter,  men\r\nen  europeisk  koldioxidavgift  och  en  handel  med\r\nutsläppsrätter  kommer  inte  att  vara  nog för att\r\nklara  utmaningen. Frågan om en koldioxidavgift  bör\r\ndärför drivas  vidare  på global nivå, efter det att\r\nden  införts  i EU. En global  avgift  på  koldioxid\r\nskulle kunna leda  till  en  kraftfull reducering av\r\nanvändningen av fossila bränslen.\r\n\r\n\r\n24. Energi (punkt 13)\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  13\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 24. Därmed bifaller\r\nriksdagen motionerna 2002/03:MJ10  yrkandena  11, 20\r\noch  21  samt  2002/03:U284  yrkande  18  och avslår\r\nmotionerna    2002/03:MJ7   yrkandena   5   och   6,\r\n2002/03:MJ8 yrkandena 3 och 4, 2002/03:\r\nMJ9 yrkande 10, 2002/03:MJ11 yrkande 4, 2002/03:U239\r\nyrkande 5, 2002/03:U288  yrkandena 1-3, 2002/03:U310\r\nyrkande  7,  2002/03:U313 yrkande  10,  2002/03:U322\r\nyrkande 23, 2002/03:U326  yrkande  11, 2002/03:MJ315\r\nyrkande 2, 2002/03:MJ418 yrkande 1 och 2002/03:\r\nMJ428 yrkande 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet finns i dag ett stort och ökande behov av energi\r\ni  utvecklingsländerna,  vilket  kommer   att  kräva\r\nenorma  investeringar  i  infrastruktur och tjänster\r\nför energiförsörjning. Tillgången till energi är ett\r\nviktigt instrument för utveckling. Därför behövs det\r\nsunda     och     samordnade     strategier      för\r\nenergiförsörjningen. Framför allt är det viktigt att\r\ninvesteringarna    är    ekologiskt   hållbara   och\r\nenergieffektiva och att energin görs tillgänglig för\r\nalla, även dem som bor på  landsbygden.  Användandet\r\nav  förnybara källor är också en viktig utgångspunkt\r\nför  en   hållbar   utveckling   och   för  minskade\r\nkoldioxidutsläpp.  För  detta  behövs  också   stora\r\ninvesteringar från i-världen. Samarbete krävs mellan\r\nen rad olika aktörer, såväl av biståndsdonatorer och\r\n-mottagare  som  av privata företag i både i-världen\r\noch  utvecklingsländerna.   Vi  menar  att  man  bör\r\nmiljöanpassa exportkreditnämndernas  verksamhet.  En\r\nstor  del  av energisatsningarna görs i dag med stöd\r\nav exportkreditnämnder,  och  dessa  måste  ge långt\r\nstörre  prioritet åt energieffektivitet och förnybar\r\nenergi. Inför förhandlingarna i Johannesburg hade EU\r\nsatt upp som mål att fatta beslut om att öka andelen\r\nförnybar  energi  med  15  %  till  2015.  Toppmötet\r\nmisslyckades  dock  att  enas om detta mål. Eftersom\r\nmålet  är  så  pass  avgörande   för   utsläppen  av\r\nförorenande   ämnen   är  det  viktigt  att  Sverige\r\ninternationellt, enskilt  och  via  EU,  försöker få\r\ntill  stånd  större  satsningar  på förnybar energi.\r\nNationellt   måste  Sverige  överge  förslaget   med\r\nkvotbaserat elcertifikatsystem  och  i stället satsa\r\npå  ett  fastprissystem och på så sätt ge  förnybara\r\nenergikällor  bättre  förutsättningar  till effektiv\r\ntillväxt.  Det  är  dessutom  av  yttersta vikt  att\r\nreglerna  som  styr  anslaget  för  det   nationella\r\nklimatinvesteringsprogrammet   är   fokuserade    på\r\nåtgärder  som  direkt  går att hänföra till minskade\r\nutsläpp av växthusgaser. Kristdemokraterna anser att\r\nprogrammet är av stor vikt  för att minska utsläppen\r\nav växthusgaser och öka energibesparingen  och anser\r\ndärför  att stödet till detta anslag dessutom  måste\r\nöka.\r\n\r\n\r\n25. Energi (punkt 13)\r\n\r\nav Roger Karlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 13\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs i reservation 25. Därmed bifaller\r\nriksdagen  motionerna   2002/03:MJ7  yrkande  5  och\r\n2002/03:MJ428  yrkande  7  samt   avslår  motionerna\r\n2002/03:MJ7 yrkande 6, 2002/03:MJ8  yrkandena  3 och\r\n4,  2002/03:MJ9  yrkande  10, 2002/03:MJ10 yrkandena\r\n11, 20 och 21, 2002/03:MJ11  yrkande 4, 2002/03:U239\r\nyrkande  5,  2002/03:U284 yrkande  18,  2002/03:U288\r\nyrkandena 1-3,  2002/03:U310 yrkande 7, 2002/03:U313\r\nyrkande 10, 2002/03:U322  yrkande  23,  2002/03:U326\r\nyrkande    11,    2002/03:MJ315    yrkande   2   och\r\n2002/03:MJ418 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet var ett stort misslyckande att länderna inte kom\r\növerens om en tidsplan för införande  av  alternativ\r\nenergi vid toppmötet i Johannesburg, i synnerhet mot\r\nbakgrund av att energianvändning i alla dess  former\r\när  den  absolut  största miljöfrågan. Alltför stora\r\ndelar av energiframställningen  sker  antingen genom\r\nförbränning  av  fossila bränslen eller kommer  från\r\nuran. Förbränning  av fossila bränslen ökar riskerna\r\nför  en skadlig växthuseffekt,  och  energiutvinning\r\nfrån uran  innebär  stora risker för miljö och hälsa\r\nsamt  en  avfallsförvaring   vars   konsekvenser  vi\r\nfortfarande inte har svar på. Uran i sig är dessutom\r\nen ändlig resurs som inte hör hemma i en plan för en\r\nuthållig utveckling.\r\n\r\nDen långsiktiga och ansvarsfulla energipolitik som\r\nnu har inletts är ett viktigt steg för  att vi skall\r\nuppnå målen i den nationella genomförandeplanen  för\r\nuthållig  utveckling. Mot denna bakgrund bör Sverige\r\nfortsätta där  toppmötet i Johannesburg misslyckades\r\noch  fortsätta  att  driva  arbetet  för  en  global\r\ntidsplan för införande av alternativ energi.\r\nFör  att  uppnå målet  att  till  år  2050  minska\r\nutsläppen   av    växthusgaser    till    4,5    ton\r\nkoldioxidekvivalenter  per  år  och  invånare  måste\r\nkortsiktiga   åtgärder  kombineras  med  långsiktiga\r\nstrategier. För  att målet skall nås med en fortsatt\r\nhög tillväxt och standard för befolkningen i Sverige\r\noch  andra  länder,   är   det   nödvändigt  att  en\r\nlångsiktig  forskningsstrategi  för   minskning   av\r\nutsläpp  av  växthusgaser kommer till stånd. Sverige\r\nbör såväl inom  EU som i andra internationella organ\r\narbeta för att sammanhållna forskningsstrategier och\r\nökade resurser kommer till stånd inom klimatområdet.\r\n\r\n26. Energi (punkt 13)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  13\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  framförs  i reservation 26. Därmed bifaller\r\nriksdagen motionerna  2002/03:U288 yrkandena 2 och 3\r\nsamt 2002/03:U310 yrkande  7  och  avslår motionerna\r\n2002/03:\r\nMJ7 yrkandena 5 och 6, 2002/03:MJ8 yrkandena  3  och\r\n4,  2002/03:MJ9  yrkande  10, 2002/03:MJ10 yrkandena\r\n11, 20 och 21, 2002/03:MJ11  yrkande 4, 2002/03:U239\r\nyrkande  5,  2002/03:U284 yrkande  18,  2002/03:U288\r\nyrkande  1, 2002/03:U313  yrkande  10,  2002/03:U322\r\nyrkande 23, 2002/03:\r\nU326   yrkande    11,   2002/03:MJ315   yrkande   2,\r\n2002/03:MJ418 yrkande 1 och 2002/03:MJ428 yrkande 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nTyvärr kunde inte toppmötet  i  Johannesburg enas om\r\ndet  blygsamma  förslaget  att  öka nuvarande  andel\r\nförnybar energi från 13,9 % till 15 % fram till 2010\r\nutan antog endast rekommendationer  om att skyndsamt\r\nöka   andelen   förnybar   energi.   Orsaken    till\r\nmisslyckandet  var att oljeländer från både väst och\r\nsyd motarbetade  förslaget.  Grunden  i USA:s och de\r\noljeproducerande   ländernas   samarbetsorganisation\r\nOPEC:s  förhandlingspositioner var  att  till  varje\r\npris motsätta  sig nya eller bindande mål och avtal.\r\nSom en följd av  misslyckandet  har ett initiativ nu\r\ntagits  för  en \"koalition av de villiga\",  där  man\r\nsamlar  de länder  som  frivilligt  accepterar  mål,\r\ntidtabell    och    ökningar    av    de   förnybara\r\nenergikällorna  som  går  längre än den överenskomna\r\ntexten.\r\n\r\nMiljöpartiet anser att den  svenska regeringen bör\r\nvara pådrivande i detta arbete  för att få en ökning\r\nav  de  förnybara  energikällorna. En  annan  viktig\r\nfaktor  för  en  ökad  andel   förnybar   energi  är\r\nfinansieringen.  Världsbanken säger sig vilja  satsa\r\npå förnybar energi,  men  gör tvärtom. Informationen\r\nom  bankens  energiutlåning ur  klimatperspektiv  är\r\nbristfällig, och  den  har inte uppskattat utsläppen\r\nav växthusgaser från ett  flertal  av  sina projekt.\r\nSedan  1992  uppskattas banken ha satsat närmare  16\r\nmiljarder dollar  på fossilenergiprojekt, och endast\r\n1 miljard dollar på förnybar energi och hushållning.\r\nMiljöpartiet anser  att informationen till riksdagen\r\nom Världsbankens utlåning bör förbättras. Regeringen\r\nbör varje år rapportera  till riksdagen vilken andel\r\nav  bankens  energiutlåning   som   har   gått  till\r\nhushållning  och  förnybar energi, och vilken  andel\r\nsom  gått till fossilenergiprojekt.  Regeringen  bör\r\nockså    årligen    informera    riksdagen   om   de\r\nfossilenergiprojekt  som Världsbanken  har  beviljat\r\nmen där Sverige haft en  avvikande  uppfattning från\r\nmajoriteten i bankens styrelse.\r\n\r\n27. Hälsa (punkt 14)\r\n\r\nav Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ewa Björling (m)\r\noch Lars Lindblad (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som framförs i reservation 27. Därmed  bifaller\r\nriksdagen  motion  2002/03:MJ9  yrkande 7 och avslår\r\nmotionerna   2002/03:MJ7  yrkande  7,   2002/03:MJ10\r\nyrkandena 18 och  22,  2002/03:MJ11  yrkande  5  och\r\n2002/03:U310 yrkande 8.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEn  god  hälsa är en förutsättning för att människor\r\nskall  kunna  bekämpa  sin  egen  fattigdom.  Därför\r\nvälkomnar   vi   att  regeringen  stöder  Europeiska\r\nkommissionens  arbete  med  att  öka  tillgången  på\r\nmediciner. Det krävs emellertid fler ansträngningar.\r\nVi förordar att Sverige även stöder vaccinutveckling\r\ni  preventivt  syfte  samt  att  Sverige  ökar  sitt\r\nåtagande avseende  hivprevention  i  tredje land. Vi\r\nvill  också understryka Sveriges delansvar  för  att\r\nöka   tillgängligheten    till   redan   existerande\r\nvacciner. Detta bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n28. Hälsa (punkt 14)\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  14\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 28. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ10  yrkandena  18  och 22\r\nsamt   avslår   motionerna  2002/03:MJ7  yrkande  7,\r\n2002/03:MJ9 yrkande  7,  2002/03:MJ11  yrkande 5 och\r\n2002/03:U310 yrkande 8.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nNär  det  gäller  hälsa  finns  det två områden  som\r\nKristdemokraterna särskilt vill lyfta  fram. Det ena\r\när  narkotika  och det andra är de tre allvarligaste\r\növerförbara sjukdomar  som  plågar  vår värld i dag,\r\nnämligen hiv/aids, tuberkulos (tbc) och malaria.\r\n\r\nNär det gäller narkotika har situationen  i landet\r\nförsämrats  genom  att  utbudet  ökat  samtidigt som\r\ninsatserna  mot  narkotika  minskat.  Dessutom   har\r\nkompetens, kontinuitet och samordning gått förlorad.\r\nDet  förekommer brister inte minst inom den vård och\r\nbehandling  som  erbjuds  missbrukare.  De stödjande\r\nmiljöerna  bland barn och unga har också förändrats.\r\nRegeringens  narkotikapolitiska handlingsplan saknar\r\ntillräckliga åtgärder.  Det  behövs ett åtgärdspaket\r\nsom  innefattar  utökade resurser  och  befogenheter\r\ntill  polis-  och  tullmyndigheter.   Vidare   måste\r\nmissbrukarvården förbättras och få mer resurser. Att\r\nupptäcka  och  inse  att ens barn eller tonåring tar\r\ndroger är svårt. Föräldrar och familjer som på något\r\nsätt   har   erfarenhet   av    en    anhörig    med\r\nmissbruksproblem  vittnar  om  hur  svårt det är att\r\ntyda signalerna och även att få hjälp  och  stöd. På\r\ndet här området finns det således mycket övrigt  att\r\nönska.  Kristdemokraterna  anser att vård och omsorg\r\nmåste  ges en särställning i  samhället  och  därmed\r\ntillförsäkras  tillräckliga  resurser.  Det är också\r\nnödvändigt  att göra en översyn av hur kommuner  och\r\nlandsting     samverkar     kring     vården     och\r\nrehabiliteringen  av personer som missbrukar alkohol\r\noch/eller narkotika. Det är även viktigt att se över\r\nstödet  till  individer   som  genomgått  en  lyckad\r\ndrogrehabilitering.  För  att   kunna  klara  av  en\r\ndrogfri vardag krävs ett större personligt  stöd  än\r\nsom i dag ges.\r\nNär   det  gäller  det  andra  området,  hiv/aids,\r\ntuberkulos  (tbc)  och  malaria,  så  drabbar  dessa\r\nsjukdomar  fattiga i oproportionerlig grad. I slutet\r\nav år 2002 uppskattas  antalet  hivinfekterade  till\r\nomkring  40  miljoner runtom i världen. Vid sidan om\r\nde   negativa   konsekvenserna    för   dödligheten,\r\nsjuklighetstalen     och     medellivslängden     är\r\nskadeverkningarna    för   den   samhälleliga    och\r\nekonomiska   utvecklingen   både   långtgående   och\r\nödeläggande.  På   det   individuella  planet  drivs\r\nmänniskor allt djupare in  i  misär  när  familjerna\r\nförlorar   sina   försörjare,   utkomstmöjligheterna\r\nförsvagas,   produktiva   tillgångar    säljs    och\r\nbesparingarna  går åt till kostnaderna för hälsovård\r\noch  för  begravningar.   Dessutom   riskerar  dessa\r\nsjukdomars negativa inverkan på samhället  att rubba\r\nstabiliteten  i  hela  samhällen.  Risken  ökar  för\r\nkonflikter.  Kampen  mot  hiv/aids,  tuberkulos  och\r\nmalaria kräver stora resurser. Kristdemokraterna har\r\ninom  EU gått i täten för att öka resursanslagen för\r\nsjukdomsbekämpning.   Dessvärre  har  anslagen  inte\r\nmotsvarat   behoven.   Sverige    skall    inom   EU\r\nfortsättningsvis arbeta för att tillgången skall öka\r\npå  mediciner för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos\r\n(tbc) och malaria.\r\n\r\n29. Biologisk mångfald (punkt 16)\r\n\r\nav Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ewa Björling (m)\r\noch Lars Lindblad (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  framförs  i reservation 29. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ9 yrkandena 11 och 12 och\r\navslår motion 2002/03:MJ10 yrkande 24.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEn  orsak  till  skogsskövling  i  u-länder  är  att\r\nfattiga människor röjer i närområdet för att få ved.\r\nVed motsvarar visserligen  endast  omkring  1  %  av\r\nvärldens energiförbrukning, men i u-länderna rör det\r\nsig  om  25  %  och  i Afrika över 50 %. Ytterligare\r\norsaker till skövling  är  dåligt  eller obefintligt\r\ndefinierade  ägarförhållanden.  Det som  alla  äger,\r\näger ingen och där äganderätten har  satts  ur  spel\r\nfinns  det ingen som värnar om skogen. Vi vänder oss\r\ndärför  emot   regeringens   förslag   att   avsätta\r\nytterligare     900    000    hektar    skog    från\r\nskogsproduktion.   Förutom   att   det  innebär  ett\r\nsamhällsekonomiskt avbräck av stora  dimensioner, är\r\ndet   ett   uttryck   för   bristande  tilltro   för\r\nskogsägarnas förmåga att bruka  skogen  med  omsorg.\r\nSkogsskövling  är  ett  lokalt problem som i grunden\r\nbottnar  i fattigdom. Globalt  har  skogsarealen  de\r\nsenaste 33 åren inte fallit med mer än 0,44 %, och i\r\nSverige är det inte ovanligt att arealen stiger från\r\nett år till  ett  annat.  Vad  gäller den biologiska\r\nmångfalden föreslår vi i stället  inrättandet  av en\r\nfond.   Medel  ur  denna  fond  skall  användas  för\r\nbevarande av värdefulla miljöer.\r\n\r\n\r\n30. Kunskap och information om hållbar\r\nutveckling (punkt 17)\r\n\r\nav Catharina Elmsäter-Svärd (m), Ewa Björling (m)\r\noch Lars Lindblad (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 30. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ9  yrkande  13 och avslår\r\nmotionerna   2002/03:MJ7   yrkande  4,  2002/03:MJ10\r\nyrkande 1, 2002/03:U293 yrkande  6 och  2002/03:U310\r\nyrkandena 1, 3, 4 och 9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet  behövs  en  fortsatt, stimulerande  debatt  med\r\nmånga oberoende aktörer  kring  begrepp  som hållbar\r\nutveckling.  En  sådan debatt förutsätter emellertid\r\natt   aktörerna   är  just   oberoende.   Att   göra\r\nVärldsnaturfonden     och      Naturskyddsföreningen\r\nekonomiskt  beroende av regeringen  försvårar  deras\r\nkritiska    granskning    av    staten    och    den\r\nopinionsbildning  som  de  ägnar sig åt. Det är även\r\nolämpligt att staten genom Landsrådet  för  Sveriges\r\nungdomsorganisationer (LSU) behandlar unga människor\r\nsom ett kollektiv. Vår egen ungdomsorganisation  har\r\nav   den   anledningen   lämnat   LSU,  eftersom  de\r\nkollektivistiska   tongångarna   strider   mot   den\r\nmoderata ideologin. Dessa kollektivistiska tongångar\r\ngår  även  att  finna  i  regeringens skrivelsen  av\r\nvilken  det bl.a. framgår att  regeringen  gav  stöd\r\ntill ungdomsrörelser i syfte att låta dem ge uttryck\r\nför sina  idéer  och  sin  kritik  inför toppmötet i\r\nJohannesburg.    Detta    är   ett   ensidigt    och\r\nstyvmoderligt  sätt  att  nalkas   unga   människor.\r\nUngdomar har ingen samlad kritik om alla delar, lika\r\nlite som andra människor.\r\n\r\n\r\n31. Kunskap och information om hållbar\r\nutveckling (punkt 17)\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  17\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation  31.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:MJ10 yrkande  1  och avslår\r\nmotionerna   2002/03:MJ7   yrkande   4,  2002/03:MJ9\r\nyrkande 13, 2002/03:U293 yrkande 6 och  2002/03:U310\r\nyrkandena 1, 3, 4 och 9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringen   konstaterar   i   sin   skrivelse   att\r\nresultaten    av    Johannesburgsmötet    inte    är\r\ntillräckliga  för  att lösa problemen när det gäller\r\natt    bevara    naturresurser,     hejda     global\r\nmiljöförstörelse      och      utrota     fattigdom.\r\nFolkrörelserna  som  deltog  vid  mötet   var  också\r\nkritiska    bl.a.    mot   att   de   mellanstatliga\r\növerenskommelserna   inte   var   mer   långtgående.\r\nKristdemokraterna instämmer i denna kritik och menar\r\natt frivilliga organisationer  måste få en tydligare\r\noch starkare ställning  i  arbetet  inför, under och\r\nefter  denna  typ  av  toppmöten.  Partnerskap   med\r\nnäringslivet är också ett mycket viktigt redskap som\r\nmåste  få  större  utrymme  i det fortsatta arbetet.\r\nDetta bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n32. Kunskap och information om hållbar\r\nutveckling (punkt 17)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  17\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation 32. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:U310  yrkandena 1, 3, 4 och\r\n9  samt  avslår  motionerna 2002/03:MJ7  yrkande  4,\r\n2002/03:MJ9 yrkande  13,  2002/03:MJ10 yrkande 1 och\r\n2002/03:U293 yrkande 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen    viktigaste   FN-konferensen    hittills    på\r\nmiljöområdet   var   Riokonferensen   år  1992.  Ett\r\ncentralt       underlag       till      konferensen,\r\nBrundtlandkommissionens  rapport   \"Vår   gemensamma\r\nframtid\"  från  år  1986,  pekade  på att de växande\r\nglobala   miljöhoten  var  ett  resultat   av   både\r\nfattigdom i de fattiga länderna och överkonsumtion i\r\nde industrialiserade  länderna. Konferensen tog fram\r\nett antal nyckeldokument,  som  Agenda  21  med dess\r\nambitiösa  visioner  om  ändringar  i  både rika och\r\nfattiga  länder.  Det förespeglades överföringar  av\r\nresurser till fattiga  länder.  Men  samtidigt lades\r\nmånga   obekväma   frågor  åt  sidan.  Världsbankens\r\nstrukturanpassningsprogram  som ledde till förödande\r\nsociala  konsekvenser  ifrågasattes  inte.  Detsamma\r\ngällde skuldkrisen och världens  finansiella system,\r\ntrots  att de bidrog till en gigantisk  kapitalflykt\r\nfrån    de    fattiga    länderna.    Inte    heller\r\nproblematiserades  de multinationella storföretagens\r\nroll.\r\n\r\nInför Johannesburgskonferensen  var ambitionen att\r\ni olika avseenden flytta fram positionerna från Rio,\r\nt.ex.   genom  att  fastställa  konkreta   mål   och\r\ntidtabeller  för  att  genomföra  de  ambitioner som\r\nantagits  av  FN.  Ju närmare konferensen  man  kom,\r\ndesto tydligare blev det att kampen skulle handla om\r\natt värna de resultat  som  redan uppnåtts i Rio. En\r\nförskjutning  skedde  där  förhållanden   i  fattiga\r\nländer lyftes fram, medan behovet av förändringar  i\r\nrika  länder tonades ner. De överenskomna dokumenten\r\nsaknar  både  konkreta målsättningar och tidtabeller\r\nutom inom några få områden.\r\nVisionerna är  således borta.  I Sverige avspeglas\r\ndetta i t.ex. försvagningen  av  Agenda 21-arbetet i\r\nmånga kommuner och de fortsatta problemen med att på\r\nallvar     integrera    miljöhänsyn    i    centrala\r\npolitikområden på riksnivå och inom EU.\r\nDet som presenterades  som  den  stora nyheten var\r\n\"partnerskap\". Tanken är att företag  och regeringar\r\ntillsammans med andra aktörer skall förbinda sig att\r\nfinansiera och genomföra utvecklingsprogram  runt om\r\ni  världen.  Det  finns  dock  inte fastslaget några\r\nkriterier för vilket slags samarbete  eller  program\r\nsom  verkligen  bidrar till hållbar utveckling,  och\r\ndet finns inga krav på uppföljning eller utvärdering\r\nav programmen.\r\nMiljöpartiet de  gröna  anser att Sverige skall ta\r\ninitiativ för att få fram kriterier  för  att bedöma\r\nhur   partnerskapen   kan   bidra  till  en  hållbar\r\nutveckling  och utforma system  för  uppföljning  av\r\npartnerskapen.\r\nDe multinationella  företagens  styrka  och makt i\r\nutvecklingssammanhang  föranledde  många  fristående\r\norganisationer   att  driva  frågan  om  Corporative\r\nAccountability, dvs.  att det skall finnas tvingande\r\nregelverk för hur företagen  skall  hållas ansvariga\r\nför   exempelvis   miljökonsekvenser   och   sociala\r\nkonsekvenser av sitt agerande i fattiga länder och i\r\nolika  partnerskap. Den överenskomna texten  innebär\r\nett steg  framåt,  men den är tvetydig. Miljöpartiet\r\nde  gröna  anser att den  svenska  regeringen  skall\r\ndriva frågan om en rättsligt bindande konvention för\r\nföretagens sociala ansvar vidare inom FN.\r\nSedan  resultaten   från  Johannesburgskonferensen\r\nanalyserats bör beslut  fattas om vilka andra frågor\r\nSverige bör prioritera i det internationella arbetet\r\nför  att  åstadkomma en god  global  uppföljning  av\r\nJohannesburgskonferensen.  Miljöpartiet de gröna har\r\ni  olika sammanhang pekat på  några  frågor  som  är\r\ncentrala.  Det gäller t.ex. att FN:s konventioner om\r\nmiljö  och mänskliga  rättigheter  rättsligen  skall\r\növerställas    internationella   handelsavtal,   att\r\nSverige bör ta initiativet till en global diskussion\r\nom  rättvist  miljöutrymme,   faktor  10  och  gröna\r\nnyckeltal,  att  Sverige bör arbeta  för  en  allmän\r\navskrivning   av   utvecklingsländernas   offentliga\r\nskulder  till staten,  Internationella  valutafonden\r\noch Världsbanken  samt en rättssäker instans för att\r\nlösa internationella  miljötvister,  som  omnämnts i\r\nandra reservationer.\r\n\r\nMiljöpartiet  de  gröna anser att alla de frågeställningar  som\r\nfortfarande  inte nått  en  lösning  i  Johannesburg\r\nfortsättningsvis  måste  prioriteras  av den svenska\r\nregeringen  och svenska myndigheter på alla  nivåer,\r\nlokalt,   regionalt,    nationellt    samt   i   det\r\ninternationella  arbetet,  för  att  nå  en  hållbar\r\nutveckling.  Vi anser att uppföljningen av  besluten\r\nfrån  konferensen   i  Johannesburg  är  synnerligen\r\nbetydelsefulla. Sverige  och  den svenska regeringen\r\nbör  och  kan  spela  en viktig roll  genom  att  ta\r\ninitiativ i olika sammanhang  så att detta verkligen\r\nsker.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets  beredning  av  ärendet   har   föranlett\r\nföljande särskilda yttranden.\r\n\r\n\r\n1. Johannesburg - FN:s världstoppmöte om\r\nhållbar utveckling\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson (kd).\r\n\r\nInledning\r\n\r\nEfter FN:s miljökonferens i Rio 1992 var förhoppningarna  stora\r\nom  vad  världstoppmötet i Johannesburg skulle kunna\r\nåstadkomma.  Det var i Johannesburg som ambitionerna\r\nfrån Rio skulle  omsättas  i konkret handling. Vissa\r\nframsteg    gjordes   vad   gäller    energi-    och\r\nvattenfrågor,  men  Kristdemokraterna  anser  att de\r\nradikala, djärva greppen för att gå till botten  med\r\nen  rad  svåra miljö- och utvecklingsproblem saknas.\r\nNu  har  Sverige   och  EU  en  viktig  uppgift  att\r\nfortsätta  arbetet  för   att  få  till  stånd  fler\r\nkonkreta mål och åtgärder för hållbar utveckling.\r\n\r\nBegreppet \"hållbar utveckling\" definieras ofta som\r\n\"en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att\r\näventyra  kommande  generationers   möjligheter  att\r\ntillgodose    sina    behov\".   Genom   att   betona\r\ngenerationsperspektivet återspeglar denna definition\r\nmycket väl en av de principer  som  är grundläggande\r\nför Kristdemokraternas förhållningssätt till miljön,\r\ndet  vi  kallar förvaltarskapsprincipen.  Med  detta\r\nmenas att  människan  är  förvaltare  av  - och inte\r\nherre över - bland annat naturen och miljön. Det ger\r\noss människor ett speciellt ansvar. Vi ska agera med\r\nen  långsiktig  helhetssyn med respekt för både  vår\r\nsamtida omgivning och kommande generationer.\r\nFörvaltarskapet  gäller  både  de  egna personliga\r\nresurserna  och  de materiella värdena:  miljö-  och\r\nnaturresurser. Vi  ska  agera på ett sådant sätt att\r\nvi  med  stolthet kan överlämna  frukterna  av  vårt\r\narbete. Det förutsätter att vi förvaltar och inte på\r\nett ansvarslöst  sätt förbrukar ändliga resurser och\r\nnaturvärden.  Det förutsätter  också  att  agerandet\r\ngrundas på försiktighetsprincipen.  Med  detta menas\r\natt   om   misstanke   finns   om   hot   mot  eller\r\noåterkallelig   skada   på   miljön,   måste   extra\r\nförsiktighet  tillämpas.  Avsaknad  av vetenskapliga\r\nbevis  får inte användas som ursäkt för  att  skjuta\r\nupp åtgärder för att förhindra miljöförstöring.\r\nDet behövs  övergripande ramar och förutsättningar\r\nsom möjliggör och  uppmuntrar en långsiktigt hållbar\r\nlivsstil.   Miljöhänsyn   behöver   genomsyra   alla\r\npolitikområden.  Hållbar  utveckling förutsätter att\r\nekologi,  ekonomi  och  sociala  hänsyn  integreras.\r\nOlika  styrmedel, såväl informativa  och  regulativa\r\nsom  ekonomiska,   kompletterar   varandra  och  kan\r\nanvändas var för sig eller tillsammans,  beroende på\r\nverksamhetsområde.   Lagstiftning  med  förbud   och\r\ngränsvärden,  en  ekologiskt  färgad  skattepolitik,\r\nmiljöledningssystem,  miljövänlig  upphandling  samt\r\nutbildning   till   konsumentmakt   är   exempel  på\r\nstrategiska    instrument    som   måste   användas.\r\nSubstitutionsprincipen,  som  innebär   att   mindre\r\nfarliga   ämnen   så  långt  möjligt  skall  ersätta\r\nfarliga, är också ett viktigt verktyg.\r\nEn       marknadsekonomi        utifrån        ett\r\nförvaltarskapsperspektiv  ger  möjligheter att driva\r\nutvecklingen så att den blir ekologiskt hållbar. För\r\natt kunna möta en del av de utmaningar som kraven på\r\nen  hållbar  utveckling  innebär  krävs   också  ett\r\nmångfacetterat  bistånd som kan skapa balans  mellan\r\nutveckling och hänsynstagande,  och  som  kan  bidra\r\ntill    konfliktförebyggande   och   främja   social\r\nutveckling  och  mänskliga rättigheter. Det går inte\r\natt   överskatta   vikten   av   att   väva   samman\r\nbiståndspolitikens  olika   beståndsdelar   till  en\r\nhandlingskraftig  enhet.  Det  går inte att separera\r\ndiskussionen om ekonomisk utveckling och debatten om\r\nhållbar  utveckling.  Diskussioner   om  frihandelns\r\npositiva effekter måste balanseras mot,  exempelvis,\r\ninsikten  om  att  tillgängliga  resurser  inte   är\r\noändliga.  Vi  måste  också uppmärksamma och angripa\r\nett antal mycket omfattande  problem  som  hämmar en\r\npositiv utveckling. Ett sådant problem är att dagens\r\nenergisystem   leder   till   svåra   hälsoeffekter,\r\nförstörelse  av  skog  och  mark  och  ett förändrat\r\nklimat.  Den  akuta och växande färskvattenkrisen  i\r\nett  antal  regioner   är  ett  annat  problem.  Den\r\nomfattande spridningen av hiv/aids ett tredje.\r\nKristdemokraterna anser  att  ökad  internationell\r\nhandel  och  investeringar leder till ekonomisk  och\r\nsocial utveckling i fattiga länder. Vi ser samtidigt\r\nett problem i  att  den  livsstil som nu sprids från\r\nden rika världen inte är långsiktigt  hållbar. Redan\r\nRiokonferensen   1991  slog  fast  att  västvärldens\r\nkonsumtionsvanor leder  till  katastrofala  effekter\r\nför miljö och klimat. Lösningen på problemet är dels\r\nen  effektivisering av i-ländernas egen energi-  och\r\nresurshantering,   dels  att  i-länderna  bistår  u-\r\nländerna med teknisk  hjälp  att hoppa över smutsiga\r\nutvecklingssteg.\r\n\r\nDe   fattiga  ländernas  utveckling   måste   alltså\r\ngenomsyras  av  mycket  intelligentare  energi-  och\r\nmaterialanvändning.       Om       inte       kommer\r\nmiljökonsekvenserna   lokalt,  regionalt  men  också\r\nglobalt att bli katastrofala.  Redan i dag finns den\r\nnödvändiga  tekniken. Om man satsade  på  alternativ\r\nenergiteknik - som till exempel solceller och vätgas\r\n- skulle miljövinsterna  vara mycket stora. Detsamma\r\ngäller reningsteknik. Dessa tekniker och andra typer\r\nav teknik måste överföras  till fattiga länder genom\r\nsamarbete mellan länder. Problemet  är  att  vi  för\r\nnärvarande   saknar   mekanismer   för   ett  sådant\r\nsamarbete  samt  att  vi i vår egen region inte  ger\r\ntillräcklig  stimulans  åt   miljöanpassad   teknik.\r\nKristdemokraterna     menar    att    det    svenska\r\ninternationella  biståndet   i   högre   grad  skall\r\ninriktas  på  miljövänliga  alternativ  för en  ökad\r\nhållbar tillväxt i utvecklingsländerna.\r\n\r\nEU:s roll och ansvar\r\n\r\nEU:s  roll och betydelse för hållbar utveckling  går  inte  att\r\növerskatta.  Kristdemokraterna  anser  att  EU måste\r\nvisa  en  mer  öppen  attityd  mot sin omvärld. EU:s\r\nflyktingpolitik    måste   bli   mer   human.    Det\r\nutrikespolitiska ansvarstagandet  måste bli starkare\r\noch  mer gemensamt. Detta gäller såväl  rivandet  av\r\nhandelsmurarna  som  ansvaret  för  att implementera\r\nhållbara   utvecklingsstrukturer   m.m.  inom   EU:s\r\ngränser, men också utanför dessa gränser.\r\n\r\nVi  menar  vidare att EU måste driva  på  för  ett\r\nstarkare       globalt        samarbete        kring\r\nhållbarhetsfrågorna.  Detta  är ett moraliskt ansvar\r\nför   EU  och  den  rika  delen  av  världen,   vars\r\nkonsumtionssystem orsakat många av problemen.\r\nInför     Johannesburgstoppmötet     pekade    EU-\r\nkommissionen på fyra övergripande områden  som måste\r\nprioriteras:  skydd  av  de naturresurser som ligger\r\ntill  grund  för  ekonomisk utveckling,  inte  minst\r\ndricksvatten, energi  och jord. Målet måste vara att\r\nbryta sambandet mellan  ekonomisk  tillväxt och ökad\r\nmiljöbelastning.\r\nIntegration  av  miljöaspekter  och bekämpning  av\r\nfattigdomen, dvs. kopplingarna mellan  fattigdom och\r\nmiljöförstöring måste förstås bättre.\r\nFrämjande  av  en hållbar globalisering,  dvs.  se\r\ntill  att  den  internationella   handeln   entydigt\r\nfrämjar hållbar utveckling och inte går på tvärs mot\r\nambitionerna på t.ex. miljöområdet.\r\nFrämjande   av   god  förvaltningssed  och  större\r\nengagemang, vilket bl.a.  handlar  om  att förstärka\r\ninstitutioner  på både internationell och  nationell\r\nnivå.\r\n\r\nMed dessa prioriteringar  som  grund  måste  EU  och\r\nSverige    ta    initiativ    till   ett   förstärkt\r\ninternationellt samarbete på miljöområdet  som också\r\ntar  hänsyn  till  de fattiga ländernas villkor  och\r\nakuta problem. Europa  har  i dag möjlighet att inta\r\nen global ledarroll, inte minst  på  miljöområdet, i\r\nett  läge  där  USA  tyvärr  ofta intar en  skeptisk\r\nattityd    till    internationella   avtal,    t.ex.\r\nKyotoprotokollet.\r\n\r\nLivscykelanalyser\r\n\r\nFör att skapa resurssnåla  kretslopp  och bygga upp en effektiv\r\navfallshantering  är  det viktigt att de  ekonomiska\r\nstyrmedlen är väl utformade.  Det måste säkerställas\r\natt dessa understöder tanken med  hur  vi  vill  att\r\navfallet  skall  hanteras  i  första  hand (den s.k.\r\navfallshierarkin).   För   att  få  fram  ett   gott\r\nbeslutsunderlag måste större  resurser avsättas till\r\nlivscykelanalyser som innebär totala  beräkningar av\r\nutsläpp  under produkters/avfalls hela livscykel  så\r\natt dessa  hanteras på bästa sätt. Kristdemokraterna\r\nanser att hänsyn  också  måste  tas  till  avfallets\r\nbeskaffenhet  och eventuella transporters längd,  så\r\natt avvägning mot  miljönyttan  kan  ske  i enskilda\r\nfall och hänsyn tas till lokala faktorer.\r\n\r\nSom  tidigare  nämnts  är viktigt att så tidigt  som\r\nmöjligt  få ut giftiga ämnen  ur  kretsloppen  t.ex.\r\ngenom att  förbjuda  bromerade  flamskyddsmedel, HA-\r\noljor, PFOS etc.\r\n\r\nUtveckling av miljöteknik\r\n\r\nNär det gäller utveckling av miljöteknik  har  regeringen  lagt\r\nförslag  om  att  skapa  ett  nationellt centrum för\r\nfrämjande   av  innovation,  kommersialisering   och\r\nexport  av miljöteknik.  Utveckling  och  export  av\r\nmiljöteknik  är  angeläget men vi vill också peka på\r\nvikten av att detta  centrum  får  en understödjande\r\noch  samordnande roll som inte kväver  de  initiativ\r\noch   det    innovationsarbete    som    finns    på\r\nuniversitet/högskolor och i privat sektor. Dessa bör\r\ni  stället  få  möjlighet till stöd och bidrag t.ex.\r\ngenom gemensamma projekt.\r\n\r\nRegeringen har också angett att man vill etablera en\r\nlängre tids samarbete med Kina för utbyte av policy,\r\nteknik och kunnande.  I  detta samarbete måste också\r\nkraven på förbättringar av  mänskliga  rättigheter i\r\nKina ges ökat utrymme.\r\n\r\nSårbara    och    utsatta   människor   samt   barns\r\npsykosociala hälsa\r\n\r\nDet finns flera områden  där särskilda insatser till\r\nstöd för utsatta och sårbara människor är nödvändiga\r\nför  att en hållbar social  utveckling  skall  kunna\r\nförverkligas.    När    det    gäller    organiserad\r\nmänniskosmuggling,     barnens     situation     och\r\nnarkotikapolitiken   menar   Kristdemokraterna   att\r\nytterligare insatser behöver göras.\r\n\r\nDen  organiserade människosmugglingen har under de\r\nsenaste  åren krävt många liv. Utsatta människor som\r\nflyr från  svåra omständigheter är beredda att satsa\r\nallt de äger  för  att  ta sig till något annat land\r\näven om ovissheten om utgången är stor. I allt detta\r\nmänskliga lidande finns det  de  som  lever  på  att\r\norganisera denna flykt. Den flyktingpolitik som förs\r\ninom   EU  har  delvis  bidragit  till  denna  mörka\r\nutveckling.   Kristdemokraterna  anser  att  det  är\r\nmycket viktigt  att  det  skapas minimikriterier för\r\nasylprövning och invandringspolitik inom EU. Vi tror\r\natt   man   på  bästa  sätt  kan  uppnå   en   human\r\nflyktingpolitik genom att samarbeta. Samtidigt måste\r\ndessa minimikriterier läggas på en högre nivå än vad\r\nsom  hittills   diskuterats.  Minimikriterierna  kan\r\nheller aldrig accepteras  om de inte tillåter en mer\r\ngenerös nationell hållning.  Denna  gemensamma asyl-\r\noch    flyktingpolitik    skall    leda   till   att\r\nmedlemsländerna  tar  ett  solidariskt   ansvar  för\r\nflyktingströmmar  och  att  varje  flykting  får  en\r\nrättssäker  och  human  prövning  av  sina asylskäl,\r\noavsett  land.  Detta  är vår utgångspunkt.  Däremot\r\ninnebär det inte att EU:s  medlemsländer skall skapa\r\nen ogenomtränglig mur och därmed urholka asylrätten.\r\nDet   skärpta   visumkravet,   transportörsansvaret,\r\nDublinkonventionen m.m. har dessvärre  lett  till en\r\nallmän  osäkerhet  om  vart vi är på väg. Vi får  på\r\nintet   sätt,   genom  vår  gemensamma   asyl-   och\r\nflyktingpolitik,   skapa  en  marknad  för  dem  som\r\nsmugglar människor.\r\nSärskild  uppmärksamhet   måste   ges   till   den\r\nmänniskosmuggling  som har till syfte att exploatera\r\nkvinnor och barn sexuellt.  Ytterligare resurser och\r\nsamverkan nationellt och internationellt  krävs  för\r\natt  komma  till rätta med denna människoförnedrande\r\nhantering.\r\nUnder  de  senaste   åren  har  det  kommit  många\r\nsignaler om att svenska  barn  mår  allt  sämre. För\r\nansvarstagande politiker går det inte att blunda för\r\ndessa   tendenser.   När  regeringen  i  den  nämnda\r\nskrivelsen  (skr. 2001/02:166)  anger  den  framtida\r\ninriktningen  av  barnpolitiken  finns  det knappast\r\nnågot som tyder på att den tagit signalerna om barns\r\npsykiska ohälsa på allvar. I Sverige tas  ca  70 000\r\nbarn  och  ungdomar  om  hand av den öppna barn- och\r\nungdomspsykiatrin. Under år 2001 ökade köerna med 40\r\n% och väntetiderna kan ibland vara upp till två år.\r\nI  den  socialdemokratiska   barnpolitiken   finns\r\nfamiljen  knappast  med  över huvud taget. Dess roll\r\nintas där av andra aktörer  i samhället. Detta är en\r\ndel  av  problemet  när det gäller  den  tilltagande\r\npsykiska  ohälsan hos  barn.  Frågan  är  vem  skall\r\nbestämma  -   föräldrarna   eller   regeringen.  När\r\nregeringen  redogör  för  vad  den  gjort   för  att\r\nuppfylla  barnkonventionen  är det symtomatiskt  att\r\nman pekar på maxtaxan inom förskoleverksamheten  som\r\nett  exempel.  Nu  krävs  en kraftsamling för att ta\r\nfram tillräckliga resurser  i  syfte  att ge utsatta\r\nbarn  och  ungdomar  det stöd och den hjälp  som  de\r\nbehöver. Inte minst gäller  detta  resurser  till de\r\nbarn-  och  ungdomspsykiatriska mottagningarna.  Mer\r\ntid för barnen är viktigare än allt annat.\r\nNarkotikasituationen i landet har försämrats genom\r\nett ökat utbud samtidigt som insatserna minskat, och\r\nkompetens,   kontinuitet    och    samordning   gått\r\nförlorade.  Det förekommer brister inte  minst  inom\r\nden vård och  behandling som erbjuds missbrukare. De\r\nstödjande miljöerna  bland  barn  och unga har också\r\nförändrats.\r\nRegeringens    narkotikapolitiska    handlingsplan\r\n(prop. 2001/02:91) saknade tillräckliga åtgärder för\r\natt minska utbudet av narkotika och hjälpa människor\r\nur  ett  missbruk.  Det behövs ett åtgärdspaket  som\r\ninnefattar utökade resurser  och  befogenheter  till\r\npolis-    och    tullmyndigheter.    Vidare    måste\r\nmissbruksvården förbättras och få mer resurser.  Det\r\när  inte  möjligt  att upprätthålla trovärdigheten i\r\nmålformuleringar om  ett  drogfritt samhälle, om det\r\ninte omsätts i insatser. I  dag  har  vi ett alltför\r\nstort   avstånd   mellan  narkotikapolitikens   högt\r\nställda målsättning och verkligheten.\r\nAtt upptäcka och  inse att ens barn eller tonåring\r\ntar droger är svårt.  Föräldrar  och familjer som på\r\nnågot   sätt  har  erfarenhet  av  en  anhörig   med\r\nmissbruksproblem  vittnar  om  hur  svårt det är att\r\ntyda signalerna och även att få hjälp  och  stöd. På\r\ndet här området finns det således mycket övrigt  att\r\nönska.\r\nKristdemokraterna  anser att vård och omsorg måste\r\nges   en  särställning  i   samhället   och   därmed\r\ntillförsäkras tillräckliga resurser. Därför måste de\r\nresurser  som tillförs landsting och kommuner främst\r\nanvändas till att säkerställa en god vård och omsorg\r\nför svårt och  långvarigt  sjuka.  Den  satsning som\r\nregeringen  gjort  i den senaste budgetpropositionen\r\när inte tillräcklig  för  att  garantera en god vård\r\noch omsorg.\r\nDet  är  nödvändigt  att göra en  översyn  av  hur\r\nkommuner och landsting samverkar  kring  vården  och\r\nrehabiliteringen  av personer som missbrukar alkohol\r\noch/eller narkotika. Det är även viktigt att se över\r\nstödet  till  individer   som  genomgått  en  lyckad\r\ndrogrehabilitering.  För  att   kunna  klara  av  en\r\ndrogfri vardag krävs ett större personligt  stöd  än\r\nsom i dag ges.\r\nMycket  återstår  således  att  uppnå  för  att vi\r\ninternationellt,  regionalt  och globalt skall kunna\r\ntala  om  att en hållbar utveckling  är  för  handen\r\nekonomiskt, socialt och ekologiskt.\r\n\r\n2. Johannesburg - FN:s världstoppmöte om\r\nhållbar utveckling\r\n\r\nav Kjell-Erik Karlsson (v).\r\n\r\nGlobaliseringen\r\n\r\nOm bindande regler för transnationella företag\r\n\r\nVänsterpartiet   anser  att  det  är  positivt  att  regeringen\r\nredovisar i skrivelse  2002/03:29  hur den avser att\r\ngå  vidare med frågan om att på internationell  nivå\r\nreglera   företagens  ansvar.  Det  är  jämfört  med\r\ntidigare ställningstaganden  från  regeringen ganska\r\nlångtgående  ambitioner  för  hur företagens  ansvar\r\nskall regleras.\r\n\r\nFör  att  utveckla  denna  politik,   för  att  ge\r\nfolkrörelser och andra delar av samhället  möjlighet\r\ntill  påverkan  samt  för  att  åstadkomma en samlad\r\npolitik   för  företagens  ansvar  anser   jag   att\r\nregeringen  borde  gå  vidare med en utredning om en\r\nsådan  politik.  Vi ser det  annars  som  svårt  att\r\nförverkliga de intentioner  regeringen  beskriver  i\r\nskrivelsen.\r\n\r\nStöd till fattigdomsbekämpning\r\n\r\nOm skuldsanering\r\n\r\nRegeringen  redogör i skrivelse 2002/03:29 för den politik  som\r\nförs  för skuldavskrivning  för  U-länder.  Jag  ser\r\ndenna politik  som  otillräcklig och förutsätter att\r\nregeringen  gör  mer  långtgående  åtaganden  i  den\r\naviserade Utvecklingspropositionen  som skall lämnas\r\ntill riksdagen under år 2003.\r\n\r\nAtt vi lever i en förhållandevis god  miljö  i den\r\nrika  delen av världen beror delvis på att en trägen\r\nkamp av  arbetar-  och  miljörörelser har förbättrat\r\nmiljön, både på arbetsplatserna och utanför dem. Men\r\nvår relativt goda miljö beror  delvis  också  på att\r\nmycket miljöförstörande produktion nu för tiden sker\r\ni  fattigare  länder  i syd. Vår ekonomiska tillväxt\r\nsker bl.a. tack vare att  vi har kunnat konsumera så\r\nmycket naturresurser från länderna  i  syd,  och  vi\r\nimporterar  mer  och  mer  för varje år. Detta leder\r\ntill att vi i den rika delen  av  världen  sakta men\r\nsäkert  har  arbetat  upp, och fortsätter att arbeta\r\nupp,  en  ekologisk skuld.  Det  är  en  skuld  till\r\nkommande generationer,  liksom till fattigare länder\r\noch folkgrupper i syd, för  alla de naturresurser vi\r\ni    praktiken    bestulit   dem   på   genom    vår\r\növerkonsumtion. Dessa  klyftor skär dock inte enbart\r\nmellan länder, utan också genom varje land. En liten\r\nrik elit äger och kontrollerar  den  betydande delen\r\nav världens resurser. Jag anser att vi  i  den  rika\r\ndelen  av världen måste ta en betydligt större aktiv\r\ndel   i  minskningen   av   de   fattiga   ländernas\r\nskuldbörda.\r\n\r\nVatten\r\n\r\nEn fråga som nu diskuteras inom WTO är regler för handel med\r\ntjänster. Vi anser att  det  finns  stora risker med\r\natt avreglera detta område eftersom det skulle kunna\r\nförsvåra   staters  möjlighet  att  garantera   alla\r\ninvånares rätt  till grundläggande välfärdstjänster.\r\nEtt     exempel    som    tydliggör     detta     är\r\nvattenförsörjningen, vilket tas upp i betänkandet.\r\n\r\nRent dricksvatten  är en rättighet och ett gemensamt\r\nansvar. En förutsättning  för att stater skall kunna\r\ngarantera sina medborgare den  rätten  är att staten\r\nhar  kontroll  över  vattenförsörjningen  eller  kan\r\nställa     krav     på    de    bolag    som    äger\r\nvattendistributionen.  De  nya regler som diskuteras\r\ninom  WTO  kring  handel med tjänster  riskerar  att\r\nförsvåra för stater  att ha den kontrollen. Vi anser\r\ndärför  den  typen  av  regleringar   av  företagens\r\nrättigheter kring handel med tjänster som diskuteras\r\ninom WTO som mycket riskfyllda.\r\n\r\nKunskap och information om hållbar utveckling\r\n\r\nOm partnerskap mellan regeringar och företag\r\n\r\nVänsterpartiet delar regeringens och utskottets  bedömning  att\r\nett  arbete  med  partnerskap  mellan regeringar och\r\nföretag  kan  ge  positiva bidrag till  arbetet  med\r\nhållbar utveckling.  Men vi ser samtidigt en hel del\r\nrisker med det arbetssättet.  Bland  annat  att  det\r\ninte   finns  något  officiellt  regelverk  för  hur\r\npartnerskapen  skall användas för att bidra till att\r\nmålen i handlingsprogrammet  nås,  att partnerskapen\r\nkan  bidra  till att makt flyttas från  stater  till\r\nföretag. Det  finns  inte  heller  några  ordentliga\r\nstrategier  och  mål  i  handlingsplanen  att  bygga\r\npartnerskapen  på.  Det  finns också en risk för att\r\npartnerskapen  endast  blir  \"öar\"  av  projekt  för\r\nhållbar utveckling medan  huvudinriktningen i resten\r\nav  ekonomin fortsätter som  vanligt.  Partnerskapen\r\nmåste  också ses i ljuset av den diskussion som förs\r\ninom WTO  om  ökad  avreglering  inom olika områden,\r\nt.ex. inom handel med tjänster. En sådan avreglering\r\ni kombination med att företag förväntas  bidra  till\r\nlösningar för att tillgodose grundläggande behov kan\r\ndriva   på   en   utveckling   av  privatisering  av\r\nförsörjningen av viktiga basbehov,  såsom exempelvis\r\nvattenförsörjning. En sådan utveckling  skulle kunna\r\nförsvåra möjligheten att garantera alla rätten  till\r\natt få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda.\r\nVi  ser  det  därför  som  positivt att regeringen i\r\nskrivelsen skriver att den avser  att  verka för ett\r\nmultilateralt regelverk kring partnerskapen.\r\n\r\n\r\n3. Johannesburg - FN:s världstoppmöte om\r\nhållbar utveckling\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nRättvis frihandel\r\n\r\nMiljöpartiet är i stort enigt med utskottet  om  funktionen  av\r\nfrihandel,   men  delar  inte  synen  att  frihandel\r\n\"enbart\" kan skapa  välstånd.  Just  frihandel på de\r\nindustrialiserade     ländernas     villkor     utan\r\nrättvisekrav    har    tvärtom   i   sekler   skapat\r\nmissgynnande villkor för fattiga länder, tvingat dem\r\ntill avregleringar och exportexponering,  t.ex.  med\r\navsalugrödor i stället för inhemsk basproduktion, på\r\nett  sätt  som  de  många  gånger  inte  kunnat  och\r\nfortfarande,  med  nuvarande  WTO-struktur, inte kan\r\ndra fördelar av. Vi hade därför  konsekvent  i  hela\r\nbetänkandetext   hellre  sett  skrivningen  \"rättvis\r\nfrihandel\"   för   att    understryka   med   vilken\r\nmodifiering världshandeln bör försiggå.\r\n\r\nAsylpolitik\r\n\r\nI  en långsiktigt hållbar global  politik  måste  utrymmet  för\r\nmänniskor  att  fritt  välja uppehållsort, arbetsort\r\noch   bostadsort   vara   en  självklar   rättighet.\r\nProblemet med dagens ordning är dels att många delar\r\nav jorden inte kan erbjuda  försörjning och trygghet\r\nför hela sin befolkning, varför  många  tvingas söka\r\nskyl,  fly  eller  flytta  mot  sin vilja, dels  att\r\nmycket av politiken enbart bygger  på att stävja för\r\nmottagarländerna  oönskad  migration.   Det   senare\r\ngäller   i   högsta   grad  för  EU:s  harmoniserade\r\nregelverk och Miljöpartiet  delar  inte majoritetens\r\nuppfattning  att det behövs en gemensam  asylpolitik\r\nför EU-området.\r\n\r\nVår  vision  om  en  globaliserad  värld  innehåller\r\nregler  som  underlättar  frivillig  migration,  som\r\nverkligen är humana  och  generösa  för asylsökande,\r\nsom uppmuntrar arbetskraftsinvandring  i områden som\r\nsaknar  arbetskraft  och som är intimt sammanlänkade\r\nmed  ett  genomtänkt  integrationsarbete  med  stark\r\nlagstiftning mot diskriminering,  rasism  och etnisk\r\nförföljelse.  Det  skulle  leda  till  positiva  och\r\nsjälvreglerande  flyttmönster.  Vi  kan därför  inte\r\ndela  beskrivningarna i utskottsbetänkandet  om  den\r\nbeskrivna flyktingsituationen.\r\n\r\nUtskottets arbete\r\n\r\nMiljöpartiet  de  gröna  anser  att  det  sammansatta utrikes-,\r\nmiljö-   och   jordbruksutskottet   borde  ha  tagit\r\ntillfället  i  akt  att  i  den anda som betänkandet\r\ninleds  med  också  flytta  fram   positionerna  och\r\nbesluta  om  nya tidssatta svenska åtaganden,  såsom\r\nutskottet själv initialt föreslagit för att \"arbetet\r\nnu  koncentreras   på   genomförande   och  åtgärder\r\nglobalt, nationellt, regionalt och lokalt\".\r\n\r\nVi  menar  att  intentionerna  om  ett  fokus   på\r\ngenomförande  och implementering, som pläderas för i\r\nJohannesburgsdokumentet, i regeringens skrivelse och\r\nutskottets inledningskapitel,  därmed inte följs och\r\natt  riksdagen  nu föreläggs en renodlat  deskriptiv\r\ntext. Betänkandet  borde  ha  åtföljts av en konkret\r\ngenomförandeplan med tidsatta åtgärder och mål.\r\n\r\n4. Fattigdomsbekämpning\r\n\r\nav Sverker Thorén (fp), Sven Gunnar Persson (kd),\r\nBirgitta Ohlsson (fp) och Roger Karlsson (c).\r\n\r\nEtt grundläggande problem är nivån  på vissa länders\r\nbiståndsanslag.  Den genomsnittliga biståndsnivån  i\r\nprocent av ländernas  BNP  har sedan toppmötet i Rio\r\nminskat avsevärt och ligger  nu betydligt under FN:s\r\nrekommendation om att alla länder bör ge minst 0,7 %\r\nav BNP i bistånd. Vi anser att det är mycket viktigt\r\natt Sverige fortsätter att föregå  med  gott exempel\r\noch avsätter en vid en internationell jämförelse hög\r\nanslagspost   för   det  internationella  biståndet.\r\nSverige måste snabbt återgå till enprocentsmålet.\r\n\r\n\r\n5. Jordbruk\r\n\r\nav Sven Gunnar Persson  (kd)  och  Roger Karlsson\r\n(c).\r\n\r\nEtt   långsiktigt   hållbart   jordbruk   med   goda\r\nmöjligheter  till  produktion  av  livsmedel  av hög\r\nkvalitet   är  en  grundläggande  förutsättning  för\r\nhållbar   utveckling   nationellt,   regionalt   och\r\nglobalt. Det  förslag  till  halvtidsöversyn av EU:s\r\ngemensamma jordbrukspolitik (CAP)  som  utskottet  i\r\npositiva  ordalag  hänvisar  till innebär dramatiska\r\nförändringar  av  förutsättningarna  för  att  driva\r\njordbruksföretag i  Sverige.  Vi  är starkt kritiska\r\ntill  att  den  svenska  regeringen  med   stöd   av\r\nutskottsmajoriteten    varit   pådrivande   för   de\r\nförändringar   som   Europeiska    kommissionen   nu\r\nföreslår.  Detta  har  skett utan att konsekvenserna\r\nför  möjligheterna att producera  livsmedel  av  hög\r\nkvalitet  i  hela  landet  har utretts. Vi menar att\r\nkommissionens  förslag  kan komma  att  innebära  en\r\nomfattande        utslagning        av        svensk\r\nlivsmedelsproduktion.   Särskilt  gäller   detta   i\r\nområden  som  inte är de allra  mest  gynnsamma  för\r\nsådan produktion,  vilket  kommer  att  leda till en\r\nytterligare utarmning av landsbygdsområden  i  norra\r\nSverige    samt    i    skogs-   och   mellanbygder.\r\nKommissionens   förslag  innebär   att   jordbrukare\r\nerhåller ersättningar  utan  att  dessa  är kopplade\r\ntill  produktion. Enligt flera konsekvensbedömningar\r\nsom gjorts  under  senare  tid kommer detta att leda\r\ntill en omfattande minskning  av  antalet betesdjur.\r\nDetta  leder  i  sin tur till att möjligheterna  att\r\nhålla landskapet öppet minskas och bevarandet av den\r\nbiologiska    mångfalden     begränsas.    Ur    ett\r\nhållbarhetsperspektiv   är  detta   mycket   viktigt\r\neftersom en stor del av den  biologiska mångfalden i\r\nSverige finns just i hagmarker som hävdas av betande\r\ndjur.    Halvtidsöversynen    av   den    gemensamma\r\njordbrukspolitiken innebär enligt vår mening inte de\r\npositiva  konsekvenser  för hållbar  utveckling  som\r\nutskottsbetänkandet ger uttryck för.\r\n\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\nSkrivelsen\r\n\r\nI skrivelse 2002/03:29 Johannesburg\r\n- FN:s världstoppmöte om hållbar\r\nutveckling redovisar och värderar\r\nregeringen (Miljödepartementet)\r\nbesluten vid världstoppmötet i\r\nJohannesburg den 26 augusti-4\r\nseptember 2002. Regeringen redogör\r\nför pågående insatser i syfte att nå\r\nde mål som ingår i\r\ngenomförandeplanen och pekar på\r\nvissa utmaningar som förestår. Dessa\r\ngäller såväl i vårt eget land som i\r\nsamarbetet inom EU, FN och andra\r\ninternationella samarbetsorgan.\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nFöljdmotioner\r\n\r\n2002/03:MJ7 av Jan Andersson m.fl. (c):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att den nationella\r\nstrategin  för uthållig utveckling tydligare skall\r\npräglas av ett underifrånperspektiv.\r\n\r\n2. Riksdagen begär  att  regeringen utarbetar etiska\r\noch  miljömässiga  riktlinjer   för   de  statliga\r\nföretagen.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att i revideringen\r\nav den nationella strategin för hållbar utveckling\r\nsom skall göras  under  2003  måste  kvinnors  och\r\nbarns rättigheter lyftas fram mycket tydligare.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om en  tydligare\r\nmålformulering i läroplanen/kursplanen  vad gäller\r\nkunskapen om en hållbar utveckling.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs  om  vikten  av  att\r\nfortsatt  driva arbetet för en global tidsplan för\r\ninförande av alternativ energi.\r\n\r\n6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att höja den\r\nsvenska målsättningen i klimatarbetet.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att  i  svenskt\r\nbistånd  ge  förebyggande hälsoinsatser en central\r\nplats och då lägga  speciell  tyngd  vid målet att\r\nbromsa och motverka hiv-epidemin.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen  anförs  om  att  villkora\r\navskrivningen  av  Sveriges del av tredje världens\r\nskulder med demokratiska  och  ekonomiska reformer\r\nsamt med kamp mot korruption.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  Sverige\r\ninternationellt    verkar    för    att    globalt\r\nföretagsansvar i FN:s regi införs.\r\n\r\n2002/03:MJ8 av Sverker Thorén m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening    vad    i    motionen    anförs   om   en\r\nhållbarhetskommission.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om begreppet \"hållbar\r\nutveckling\" i konsumentpolitiken.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  en europeisk\r\nminiminivå för koldioxidavgift.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs   om  en  global\r\nkoldioxidavgift.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  bistånd  och\r\nskuldavskrivningar.\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om frihandel.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om jämställdhet i det\r\ninternationella arbetet.\r\n\r\n2002/03:MJ9 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs   om  import  av\r\nekologiska produkter från u-länder.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om handel på rättvisa\r\nvillkor.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs  om  Sveriges\r\ninställning till frihandel gentemot WTO och EU.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige och EU\r\ni de u-länder  där  så  behövs  bör  verka för ett\r\nsystem för att garantera mänskliga rättigheter och\r\ndemokrati.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  ett  förbättrat\r\nsamarbete         mellan         staten        och\r\nfrivillighetsorganisationer.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  spridningen  av\r\netisk märkning.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om vacciner  och\r\nhivprevention.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om skuldavskrivning\r\n2004 för högt skuldsatta låginkomstländer.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  en  politisk\r\nstyrning  som  leder   till   minskade   behov  av\r\nprivatbilism.\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening  vad i motionen  anförs  om  kärnkraft  och\r\nkärnteknikforskning.\r\n\r\n11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  avsätta\r\nytterligare   900   000   hektar   skogsmark  från\r\nskogsproduktion.\r\n\r\n12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om inrättandet av en\r\nmiljöfond för biologisk mångfald.\r\n\r\n13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  bidrag  till\r\nungdoms- och miljöorganisationer.\r\n\r\n2002/03:MJ10 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs  om  NGO:er  och\r\nnäringslivets  ställning  i  det   internationella\r\nsamarbetet.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om handel för hållbar\r\nutveckling.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om internationell\r\nsolidaritet.\r\n\r\n4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att återgå till\r\nenprocentsmålet i det internationella biståndet.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om förbättrat bistånd\r\ninom EU.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om prioritering  av\r\nmänskliga rättigheter.\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om informations- och\r\nkommunikationsteknik i utvecklingsprogrammen.\r\n\r\n8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening     vad     i     motionen     anförs    om\r\nskuldavskrivningar.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om stöd till Agenda\r\n21-arbetet i kommunerna.\r\n\r\n10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  förbud  mot\r\nbromerade flamskyddsmedel och HA-oljor.\r\n\r\n11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om inriktningen  på\r\nklimatinvesteringsprogrammen.\r\n\r\n12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om resurser till\r\nlivscykelanalyser.\r\n\r\n13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om utveckling av\r\nmiljöteknik.\r\n\r\n14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om samarbete med\r\nKina.\r\n\r\n15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  miljömärkta\r\narbetsmaskiner,    båtmotorer    samt   ekonomiska\r\nstyrmedel.\r\n\r\n16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om stöd till utsatta\r\noch sårbara människor.\r\n\r\n17. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om barns psykosociala\r\nhälsa.\r\n\r\n18.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening     vad     i     motionen     anförs    om\r\nnarkotikapolitiken.\r\n\r\n19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om en effektivare\r\nvattenanvändning.\r\n\r\n20. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  införande av\r\nfastprissystem för förnybara energikällor.\r\n\r\n21.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om en miljöanpassning\r\nav exportkreditnämndernas verksamhet.\r\n\r\n22. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om Sveriges  arbete\r\ninom EU för att  öka  tillgången  på  medicin  mot\r\nhiv/aids, tbc och malaria.\r\n\r\n23.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om jordbruket.\r\n\r\n24. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om fiskefrågor.\r\n\r\n25.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om EU:s ansvar.\r\n\r\n2002/03:MJ11 av Gunnar Goude och Lotta N Hedström\r\n(mp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad som  i motionen anförs om globalisering\r\noch om en internationell miljödomstol.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen anförs om förändrade\r\nproduktions-  och konsumtionsmönster,  behovet  av\r\nmätbara mål och  uppföljningar  av användningen av\r\nnaturresurser.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad som  i motionen anförs om privatisering\r\nav vatten.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad som i motionen anförs om energi.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs om hälsa.\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2002\r\n\r\n\r\n2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n17.1. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om åtgärder för  en\r\nbättre   och   effektivare    miljöpolitik    samt\r\nlivsmedelssäkerhetspolitik.\r\n\r\n2002/03:U239 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att  Sverige  bör\r\nvara    pådrivande     i    att    utveckla    nya\r\nfinansieringsmekanismer för globala miljöinsatser.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att förstärka den\r\nglobala samarbetsarkitekturen på miljöområdet.\r\n\r\n5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att Sverige  bör\r\ndriva på för att  EU:s  klimathandlingsprogram får\r\nen global inriktning.\r\n\r\n2002/03:U263 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs  om  att  ett\r\nsäkerhetsråd inrättas inom ramen för FN som verkar\r\nför   en   miljömässig,   social,  ekonomisk   och\r\ndemokratiskt hållbar utveckling.\r\n\r\n2002/03:U284 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n18. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om ökade satsningar\r\nhos multilaterala  biståndsgivare  för  en  bättre\r\nenergiförsörjning,    ett   ökat   användande   av\r\nförnybara  energikällor  och  ökad  tillgång  till\r\nelektricitet.\r\n\r\n26. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att  det  krävs\r\nkonkreta mål för  att minska andelen människor som\r\nsaknar tillgång till rent vatten och goda sanitära\r\nfaciliteter.\r\n\r\n2002/03:U288 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om inriktningen på\r\nSveriges agerande  beträffande  energiutlåningen i\r\nVärldsbanken     och     andra     internationella\r\nfinansieringsinstitutioner.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om regeringens årliga\r\nrapportering till  riksdagen  om  inriktningen  på\r\nbankens energiutlåning.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om regeringens årliga\r\nrapportering     till     riksdagen     om    dess\r\nställningstagande        angående        beviljade\r\nfossilenergiprojekt i banken.\r\n\r\n2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):\r\n\r\n17.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att  regeringen\r\nskall  verka  för  att  regeringar  och  regionala\r\norganisationer  i  Afrika  bör öka sina samarbeten\r\nkring en hållbar vattenpolitik.\r\n\r\n2002/03:U293 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n\r\n1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  om  en  global\r\nkemikaliepolitik.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av\r\nallianser av progressiva länder som går före i det\r\ninternationella  samarbetet för att vi också skall\r\nfå en globalisering  av  politiken  och demokratin\r\noch inte bara av ekonomin.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  de  partnerskap\r\nmellan  stater  och  företag  som  diskuterades  i\r\nJohannesburg.\r\n\r\n2002/03:U294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  åtgärder för\r\nmiljöfrämjande insatser.\r\n\r\n2002/03:U298 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad som  i  motionen  anförs om att Sverige\r\nbilateralt men även genom EU samt  internationella\r\norganisationer bör utöva påtryckningar  på USA att\r\nminska subventionerna till jordbruket.\r\n\r\n11.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad som  i  motionen  anförs om att Sverige\r\nbör verka för en fortsatt och  ökad liberalisering\r\nav u-ländernas egen handelspolitik.\r\n\r\n12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad som i motionen anförs om att det behövs\r\nklara  regler  för  hur brott mot miljöavtal skall\r\nhanteras i handeln.\r\n\r\n13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i motionen anförs om att Sverige\r\nmed stor kraft bör  driva att i-länderna avskaffar\r\nexportstöd till jordbruksprodukter.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i motionen anförs om att Sverige\r\ntydligare bör driva  frågor  om livsmedelskvalitet\r\noch   livsmedelssäkerhet   inför   kommande   WTO-\r\nförhandlingar.\r\n\r\n\r\n\r\n2002/03:U306 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att tillgång till\r\nvatten  skall  betraktas  som   en   grundläggande\r\nmänsklig rättighet.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att Sverige skall\r\nverka  pådrivande inom IMF  och  Världsbanken  mot\r\nprivatiseringar  av  vatten  och för satsningar på\r\noffentligt ägda vattentjänster.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att Sverige bör\r\nverka  för  att  vatten  skall  betraktas  som  en\r\ngemensam global nyttighet internationellt.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om att Sverige inom\r\nFN bör prioritera arbetet med att få fram resurser\r\ntill fattiga länder för offentliga  satsningar som\r\nsyftar  till  att öka tillgången till rent  vatten\r\nenligt FN:s målsättningar.\r\n\r\n2002/03:U310 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  alla de\r\nfrågeställningar  som  fortfarande  inte  nått  en\r\nlösning    vid   FN-konferensen   i   Johannesburg\r\nfortsättningsvis  skall prioriteras av den svenska\r\nregeringen och svenska myndigheter på alla nivåer,\r\nlokalt,   regionalt,   nationellt   och   i   vårt\r\ninternationella  arbete  för  att  nå  en  hållbar\r\nutveckling.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att det är viktigt\r\natt Sverige agerar på ett konstruktivt  sätt  inom\r\nramen  för  WTO-förhandlingarna, eftersom många av\r\nutvecklingsfrågorna  och de frågor som behandlades\r\npå  Johannesburgskonferensen  kommer  att  avgöras\r\ndär.\r\n\r\n3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige  skall\r\nta  på  sig  en roll att få fram kriterier för och\r\nuppföljning av partnerskapen.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att den svenska\r\nregeringen skall  driva  frågan  om  en  rättsligt\r\nbindande konvention för företagens sociala  ansvar\r\nvidare inom FN.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att  den  svenska\r\nregeringen  skall agera kraftigt inom FN och andra\r\ninternationella   organisationer   för   att  lösa\r\nfinansieringsfrågan  så  att det även i realiteten\r\nskall kunna gå att garantera  människors  tillgång\r\ntill  både vatten och sanitet samt att kostnaderna\r\nför vatten inte får bli orimliga.\r\n\r\n6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att den svenska\r\nregeringen skall  agera  i  EU  och  WTO  för  att\r\nförhindra  försäljning  av  genmodifierad  mat och\r\nutsäde till fattigare länder.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att  den  svenska\r\nregeringen  bör  vara pådrivande i arbetet med att\r\nsamla  de  länder som  frivilligt  accepterar  mer\r\nlångtgående  mål,  tidtabeller  och ökningar av de\r\nförnybara   energikällorna   och   stärka    deras\r\nmöjligheter att gemensamt föra en sådan politik.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att  den  svenska\r\nregeringen aktivt bör verka för att målen om hälsa\r\ni konferensens handlingsplan skall förverkligas så\r\nfort som möjligt.\r\n\r\n9. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om betydelsen av\r\nuppföljning   av   besluten  från  konferensen   i\r\nJohannesburg.\r\n\r\n10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige  skall\r\nverka    för   att   FN-organens   rättsliga   och\r\nadministrativa kompetenser förstärks för att kunna\r\ngarantera en hållbar utveckling globalt.\r\n\r\n11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  Sverige skall\r\ndriva  på för att FN:s konventioner om  miljö  och\r\nmänskliga rättigheter rättsligen skall överställas\r\ninternationella handelsavtal.\r\n\r\n12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  Sverige skall\r\nverka för att GEF får ökade resurser.\r\n\r\n13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att Sverige skall\r\nverka för  att UNEP skall uppgraderas till att bli\r\nen världsmiljöorganisation (WEO).\r\n\r\n14. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att  Sverige  bör\r\narbeta    för    en    allmän    avskrivning    av\r\nutvecklingsländernas   offentliga   skulder   till\r\nstaten,     Internationella    valutafonden    och\r\nVärldsbanken.\r\n\r\n15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta\r\ninitiativet  till en global diskussion om rättvist\r\nmiljöutrymme, faktor 10, och gröna nyckeltal.\r\n\r\n16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt\r\nbör driva frågan om en rättssäker instans för  att\r\nlösa internationella miljötvister.\r\n\r\n2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening   vad   som  i  motionen  anförs   om   att\r\nlandsbygds-  och  jordbruksutvecklingen  måste  få\r\nhögre prioritet i samarbetet med utvecklingsländer\r\nom fattigdomsmålet skall kunna uppnås.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening    vad    som    i   motionen   anförs   om\r\njordbrukstillväxtens  betydelse   för  att  minska\r\nfattigdomen.\r\n\r\n10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i motionen anförs om att Sverige\r\nbör utöva påtryckningar  för att USA snarast skall\r\nratificera Kyotoprotokollet.\r\n\r\n2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n23. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att Sverige inom\r\nFN:s  ram  bör  verka   för   att  få  till  stånd\r\nbegränsningar av koldioxidutsläpp.\r\n\r\n2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att man bör verka\r\nför  inrättande  av  en miljökommitté  som  enligt\r\nfastlagda  principer för  miljöpolitiken  granskar\r\nförslag till beslut.\r\n\r\n2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  EU skall vara\r\nen pådrivande kraft i internationella miljöfrågor.\r\n\r\n2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs  om  de  globala\r\nklimatförändringarna.\r\n\r\n17. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  om  vikten  av\r\ninternationell miljösamverkan.\r\n\r\n2002/03:MJ418 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att åtgärder skall\r\nvidtas   för  att  förmå  USA  att  åter  delta  i\r\nKyotoprocessen.\r\n\r\n2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att Sverige  bör\r\ninom  EU såväl  som  andra  internationella  organ\r\narbeta  för  att sammanhållna forskningsstrategier\r\noch  ökade  resurser   kommer   till   stånd  inom\r\nklimatområdet.\r\n\r\n48.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  en  gemensam\r\neuropeisk miljöpolitik (CEP).\r\n\r\n2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  svenskt  bistånd\r\ntill  de länder på andra sidan Östersjön som,  via\r\nsina reningsverk,  står  för  de största utsläppen\r\ntill vattnet.\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nProtokoll från offentligt seminarium\r\nom uppföljningen av FN:s\r\nvärldstoppmöte om hållbar\r\nutveckling i Johannesburg\r\n\r\n\r\n\r\nTid: Fredagen den 11 april 2003 kl. 10.00-13.00\r\n\r\nLokal: Förstakammarsalen\r\n\r\n\r\nExterna medverkande\r\n\r\n\r\nEG-kommissionen\r\n\r\n\r\nMargot Wallström, kommissionär\r\n\r\nOla Hennung, assistent\r\n\r\n\r\nMiljödepartementet\r\n\r\n\r\nKrister Nilsson, statssekreterare\r\n\r\nJakob Ström, departementssekreterare\r\n\r\n\r\nHelen Ågren, departementssekreterare\r\n\r\n\r\nAili Käärik, departementssekreterare\r\n\r\nÅsa Andersson, departementssekreterare\r\n\r\n\r\nUtrikesdepartementet\r\n\r\n\r\nKajsa Olovsson, departementsråd, UD-ih\r\n\r\nJoakim Reuter, sakkunnig, UD-ih\r\n\r\nDaniel Blockert, departementssekreterare, UD-ih\r\n\r\nCatarina Hedlund, departementssekreterare, UD-ih\r\n\r\nLennart    Hjälmåker,    departementsråd,     Global\r\nutveckling\r\n\r\nPatrick    Rabe,   departementssekreterare,   Global\r\nutveckling\r\n\r\nMikael   Ståhl,    departementssekreterare,   Global\r\nutveckling\r\n\r\nHelena Wickström, aspirant\r\n\r\n\r\nNaturvårdsverket\r\n\r\n\r\nUlf    Svidén,    direktör    för    internationella\r\nsekretariatet\r\n\r\nInger Klöfver, enhetschef för hållbar produktion och\r\nkonsumtion\r\n\r\n\r\nKommerskollegium\r\n\r\n\r\nTina Trollås, u-landsfrågor\r\n\r\n\r\nSida\r\n\r\n\r\nJan Olsson, chef för Sidas Policyenhet\r\n\r\nMats Segnestam, chef för Sidas Miljöpolicyenhet\r\n\r\n\r\nUNDP\r\n\r\n\r\nMats Djurberg, UNDP, external affairs officer\r\n\r\n\r\nSvenskt Näringsliv\r\n\r\n\r\nIngela Bendrot, ansvarig för hållbar utveckling\r\n\r\nGöran Norén, ansvarig  för internationell handel och\r\nsamordning\r\n\r\n\r\nFormas\r\n\r\n\r\nLisa Sennerby Forsse, professor\r\n\r\n\r\nStockholm Environment Institute\r\n\r\n\r\nGöran Nilsson Axberg, deputy director\r\n\r\n\r\nStatens institut för ekologisk hållbarhet (IEH)\r\n\r\n\r\nOla Engelmark, direktör\r\n\r\n\r\nUtrikespolitiska institutet\r\n\r\n\r\nElisabeth  Corell,  doktor,   Wallenbergsforskare  i\r\nmiljö och hållbarhet\r\n\r\n\r\nSvenska naturskyddsföreningen\r\n\r\n\r\nGöran    Eklöf,    avdelningschef,   internationella\r\navdelningen\r\n\r\n\r\nVärldsnaturfonden WWF\r\n\r\n\r\n\r\nDennis Pamlin, projektledare global miljöpolicy\r\n\r\n\r\n\r\nRädda Barnen\r\n\r\n\r\nEva Clarhäll\r\n\r\n\r\nMISTRA\r\n\r\n\r\nMåns Lönnroth, vd\r\n\r\n\r\nForum Syd\r\n\r\n\r\nÅsa Romson, policyenheten\r\n\r\n\r\nSvenska kyrkan\r\n\r\n\r\nKarin Lexén\r\n\r\n\r\nSveriges Kristna Råd\r\n\r\n\r\nLennart       Molin,      direktor,       biträdande\r\ngeneralsekreterare\r\n\r\n\r\nMiljöförbundet Jordens Vänner\r\n\r\n\r\nAnna Jonsson\r\n\r\nTove Zetterström\r\n\r\n\r\nLO\r\n\r\n\r\nSven Nyberg\r\n\r\n\r\nSvenska Röda korset\r\n\r\n\r\nHåkan Jarmar\r\n\r\nPer-Allan Olsson\r\n\r\n\r\nSvenska Handikapporganisationers\r\nInternationella Biståndsstiftelse (SHIA)\r\n\r\n\r\nJamie Bolling\r\n\r\n\r\nLandsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer\r\n(LSU)\r\n\r\n\r\nLeif Holmberg\r\n\r\n\r\nAttack i Sverige\r\n\r\n\r\nJerker Thorsell\r\n\r\n\r\nForskare\r\n\r\n\r\nStefan de Vylder\r\n\r\nTorbjörn Lundqvist, Institutet för framtidsstudier\r\n\r\nEva Mineur, doktorand, Umeå universitet\r\n\r\n\r\nDeltagande ledamöter\r\n\r\n\r\nCatharina Elmsäter-Svärd (m) ordförande\r\n\r\nSinikka Bohlin (s) vice ordförande\r\n\r\nSverker Thorén (fp)\r\n\r\nCarina Hägg (s)\r\n\r\nAlf Eriksson (s)\r\n\r\nSven Gunnar Persson (kd)\r\n\r\nKjell-Erik Karlsson (v)\r\n\r\nEwa Björling (m)\r\n\r\nRoger Karlsson (c)\r\n\r\nLars Lindblad (m)\r\n\r\nRolf Lindén (s)\r\n\r\nMikaela Valtersson (mp)\r\n\r\nRune Berglund (s)\r\n\r\nBengt-Anders Johansson (m)\r\n\r\nRosita Runegrund (kd)\r\n\r\nSermin Özürküt (v)\r\n\r\nChristin Nilsson (s)\r\n\r\nKaj Nordquist (s)\r\n\r\nSammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottets\r\nseminarium om uppföljningen  av  FN:s världstoppmöte\r\nom hållbar utveckling i Johannesburg\r\n\r\nOrdföranden:   Det   är   nu  dags  att  börja   det\r\nsammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottets\r\noffentliga  seminarium  som  är  en  uppföljning  av\r\ntoppmötet i Johannesburg om en hållbar utveckling.\r\n\r\nDet sammansatta utskottet håller  nu på att arbeta\r\nmed  den  skrivelse  som regeringen har  gjort.  Och\r\ndetta  är ett led för oss  att  ytterligare  inhämta\r\nkunskap och få möjlighet att ställa frågor.\r\nDe som  finns  här i dag är representanter för det\r\nsammansatta  utskottet  och  framför  allt  inbjudna\r\ngäster.\r\nUpplägget för  dagens  seminarium som är tänkt att\r\npågå fram till kl. 13 är indelat  i tre områden. Den\r\nförsta tanken var att Margot Wallström,  som  är vår\r\nkommissionär,  skulle inleda. Men jag kan börja  med\r\natt tala om att  det  inte  blir  så. Hon kommer att\r\nkomma  hit,  men  flyget  har just landat,  och  hon\r\nberäknas vara här kl. 10.30.  Vi  kommer  därför att\r\ninleda  med  att  utskottets  ledamöter  får  ställa\r\nfrågor  till  de  inbjudna gästerna om globalisering\r\noch institutionellt  ramverk för hållbar utveckling.\r\nNär Margot Wallström sedan  kommer  håller  hon  ett\r\nkortare  anförande, och ledamöterna kommer att kunna\r\nställa en  fråga  var  per  parti. Därefter blir det\r\nkaffe. Och sedan har vi den tredje delen som handlar\r\nom  förändrade  konsumtions- och  produktionsmönster\r\nsamt stöd till fattigdomsbekämpning.\r\nHela denna hearing  kommer att sändas direkt i TV.\r\nSå förutom er som är här  hälsar jag övriga välkomna\r\ntill  denna  hearing  samt  er  som  finns  uppe  på\r\nläktaren.\r\nDet som sägs vid denna utfrågning kommer också att\r\ndokumenteras.\r\nDe  som kommer att se till att  hålla  ordning  på\r\ndetta är  bland  annat jag själv som heter Catharina\r\nElmsäter-Svärd,  och   jag   är   ordförande  i  det\r\nsammansatta   utskottet.  Till  min  hjälp   här   i\r\npresidiet finns  också  Sinikka  Bohlin  som är vice\r\nordförande  och  de två kanslicheferna från  vardera\r\nutskottet,  Thomas  Hörberg,  som  är  kanslichef  i\r\nutrikesutskottet,  och  Björn  G:son Wessman, som är\r\nkanslichef på miljö- och jordbruksutskottet.\r\nVälkomna hit. Vi börjar nu utfrågningen.\r\n\r\nRune Berglund (s): Jag vill ställa  min  fråga  till\r\nSvenskt  Näringsliv.  EU har lagt fram en grönbok om\r\nföretagens  sociala ansvar.  Jag  vill  fråga  vilka\r\nverktyg som behövs  för  att  näringslivet i Sverige\r\nbättre ska kunna medverka till en hållbar utveckling\r\nbåde socialt och miljömässigt.\r\n\r\nGöran Norén: Grönboken innehåller  ett  antal  steg.\r\nMånga av dem går ut på att skapa en dialog, som  det\r\nser  ut  i  dag,  där  man  har ett ganska ambitiöst\r\nprogram med en lång serie möten. Jag tror att det är\r\n30-40. En del av dem kommer att  handla  om  hur man\r\nutvecklar    verktyg   och   mer   strömlinjeformade\r\nprocedurer. Poängen  från  vår  sida är att det inte\r\nsaknas verktyg som det ser ut i dag.  Det  finns hur\r\nmycket  regelverk,  hur  mycket koder och hur mycket\r\nolika typer av konventioner  som helst. Problemet är\r\nnog snarast det motsatta, att  man  inte riktigt ser\r\nskogen för alla träd. Vad man möjligen  skulle önska\r\nsig  är någonting som på något sätt underlättar  och\r\nströmlinjeformar detta lite grann.\r\n\r\nSedan   finns  det  också  ett  arbete  som  pågår\r\ninternationellt med att försöka utveckla en standard\r\npå detta område.  Riktigt  vart  det  kommer  att ta\r\nvägen  och  vad  det  kommer att handla om är ganska\r\noklart i dagsläget.\r\nMen  huvudproblemet är  inte  frånvaron  av  olika\r\nregelverk  och olika instrument utan snarare att det\r\nfinns så enormt  många  att man inte riktigt vet vad\r\ndet är som gäller.\r\n\r\nIngela Bendrot: Jag skulle  vilja  komplettera  lite\r\ngrann.  Jag  har  varit  med  både  på konferensen i\r\nJohannesburg  och på konferensen i Rio  för  tio  år\r\nsedan. Jag tycker  att man kan dra vissa paralleller\r\nmed utvecklingen som har skett efter Riokonferensen.\r\nEfter Riokonferensen  var det också en väldigt stark\r\nfokusering  på  företagens  miljöansvar.  Och  under\r\ndessa år har det skett en otroligt snabb utveckling,\r\nbland  annat  när  det   gäller   rapportering   och\r\nsjälvpåtaget  ansvar  till  exempel  i form av olika\r\ncertifierade miljöledningssystem.\r\n\r\nSom   många  av  er  här  säkert  vet  är  Sverige\r\nvärldsledande  när  det  gäller  till  exempel antal\r\ncertifierade  verksamheter enligt ISO 1401.  Det  är\r\nnågot som har skett  under  loppet av bara ett fåtal\r\når.\r\n\r\nEwa Björling (m): Jag skulle  vilja ställa min fråga\r\ntill  någon  från  Utrikesdepartementet.   En   ökad\r\nglobalisering  är  någonting  mycket  positivt.  Det\r\ntycker i alla fall många av oss. Men däremot ställer\r\nvi  också högre krav på alla länder. Det innebär som\r\njag ser  det  att man i stället numera ska bidra med\r\ndet   som   man  är   bäst   på,   det   vill   säga\r\nspetskompetens.\r\n\r\nMin fråga är:  Vad är er åsikt om vad Sverige bäst\r\nkan  bidra  med?  Vad  är  vår  spetskompetens  inom\r\nområdet hållbar utveckling,  och  hur kopplar ni det\r\nsedan vidare till FN:s millenniemål?  Ett av de åtta\r\nmålen handlar just om hållbar utveckling. Vilken del\r\ndär tror ni är svårast att uppnå, och vad  bidrar vi\r\nbäst med?\r\n\r\nLennart  Hjälmåker: Det är en mycket bred, stor  och\r\nrelevant fråga.  Vi  ser förstås globaliseringen som\r\nen väldigt viktig del  i  utvecklingssamarbetet  men\r\nockså i den breda utvecklingen.\r\n\r\nJag  kan  börja med att konstatera att, som är väl\r\nkänt av utskotten,  regeringen  till  riksdagen inom\r\nkort  kommer  att  presentera en proposition  om  en\r\nframtida svensk politik  för  global  utveckling där\r\nmånga av dessa frågor förstås kommer att täckas in.\r\nFrågan  relaterade  också till millenniemålen  och\r\nhur man skulle uppnå dem.  Jag kan konstatera att vi\r\nunder  90-talet genom alla FN-konferenser  sett  hur\r\nsamsynen  på utvecklingen har blivit allt större och\r\nhur  man  har   kommit   fram   till   en   gemensam\r\ninternationell  syn  på  vad vi menar med utveckling\r\noch vad som krävs för utveckling  och  för att uppnå\r\nutveckling.  Denna samsyn har bekräftats  vid  olika\r\nkonferenser och  sammanfördes i millenniemålen och i\r\nmillenniedeklarationen  som frågeställaren också tog\r\nupp.\r\nEtt annat tillfälle då detta togs upp var vid FN:s\r\nkonferens  i  Monterrey  där  man  också  bekräftade\r\nvikten av att alla aktörer  är  med  för  att  uppnå\r\nhållbar  utveckling.  Det  talades  om  de  inhemska\r\naktörerna   på   nationell   nivå.  Det  talades  om\r\nnationella aktörer. Det talades om behovet av en rad\r\nolika åtgärder. Och det talades  om  behovet  av att\r\ngöra  något  på  institutionsområdet. Hela begreppet\r\nhållbar utveckling  är  alltså väldigt brett och ger\r\nutrymme för olika aktörer här.\r\nAnledningen till att jag  säger  allt detta är att\r\ndet   är   väldigt   svårt   att   säga  exakt   var\r\nspetskompetensen finns. Vi kommer nämligen  in på så\r\nmånga  områden. Jag hade själv glädjen att arbeta  i\r\nNew York  i början av 90-talet när konferensen i Rio\r\nvar och när  vi  första  gången etablerade begreppet\r\nhållbar utveckling. Då blev  det också väldigt klart\r\natt hållbar utveckling innebär  många andra saker än\r\nmiljöfrågor.  Det  är  ekonomiska  frågor,   sociala\r\nfrågor  och  miljöfrågor.  Men det handlar också  om\r\ngood governance, transparency  och om hur man sköter\r\nett  land  och  hur demokratier byggs  upp.  Det  är\r\nväldigt brett. Sverige  kommer också in där med sitt\r\nbistånd.  Jag skulle vilja  konstatera  att  det  är\r\nväldigt   svårt    att    identifiera   någon   enda\r\nspetskompetens. Däremot kan  svensk  kompetens komma\r\nin på väldigt många områden i detta breda begrepp.\r\n\r\nSverker   Thorén   (fp):  En  av  uppgifterna   från\r\nJohannesburgsmötet var  att  gå  tillbaka  till  den\r\nlokala  och  regionala nivån och se över strukturer,\r\nsystem  och styrmedel  för  att  bättre  nå  hållbar\r\nutveckling.\r\n\r\nMin fråga  som är viktig för oss i beslutsfattande\r\npositioner  är:   Vad   ser   ni   som   de  största\r\nstrukturella  hindren eller systemfelen som  hindrar\r\noss att ta rejäla kliv mot hållbar utveckling?\r\nJag vore tacksam för att under dagen få många svar\r\npå detta. Men jag vänder mig först till dem som står\r\nutanför statliga  myndigheter  och  verk. Jag vänder\r\nmig  till  Eva  Mineur, till Svenskt Näringsliv  och\r\ntill Svenska naturskyddsföreningen.\r\n\r\nEva Mineur: Du frågade  om  de  största strukturella\r\nhindren för att kunna uppnå hållbar  utveckling. Jag\r\ntror    att   det   absolut   största   hindret   är\r\nattitydfrågan.  Precis  som  har nämnts här tidigare\r\nfinns det ett regelverk som är  ganska väl utvecklat\r\ni Sverige, och vi ligger rätt så  långt  fram om man\r\njämför  med  många  andra  länder.  Men  det största\r\nstrukturella  problemet är alltså attitydfrågan  och\r\natt helt enkelt  försöka få människor att förstå att\r\ndet handlar om individens ansvar i detta.\r\n\r\nHur man ska göra  det  som politiker är kanske att\r\nförsöka nå ned till medborgare.  Det finns i dag ett\r\nstort  tryck  från människor som säger  att  politik\r\nbedrivs väldigt  långt från dem själva. Det är bland\r\nannat  det som jag  som  statsvetare  studerar.  Jag\r\ntycker att  det  största  uppdraget för politiker är\r\natt försöka hitta en dialog  med  medborgare där man\r\ntrycker på att det är individens ansvar  i  det hela\r\nsom  kan göra att vi når en förändring. Då tror  jag\r\ninte att  det  räcker  att  argumentera  för att det\r\nfinns regler, lagstiftning och så vidare,  utan  man\r\nmåste  helt  enkelt  försöka vidga demokratin på ett\r\nsådant  sätt  att  människor   får   förtroende  för\r\npolitiken  och så att de känner att det  är  de  som\r\nindivider som har en del i det hela.\r\n\r\nGöran Eklöf:  Jag  ska bygga på det som den tidigare\r\ntalaren  sade. Det handlar  väldigt  mycket  om  att\r\nerbjuda medborgarna möjlighet att göra rätt val. Det\r\när  nämligen   inte  alltid  så  lätt  att  leva  så\r\nmiljövänligt som  man  vill.  Det  handlar då om att\r\nsamhället måste skapa de strukturer  och  erbjuda de\r\nalternativ   som  gör  det  lättare  och  självklart\r\nlättare än att  göra de dåliga valen. Då handlar det\r\nom grundläggande saker i samhället som att det finns\r\ntillgång till bra och relevant miljöinformation inte\r\nbara   om   enstaka   produkter    utan   också   om\r\nmiljöeffekter och liknande av andra val som man gör.\r\nDet  handlar  om hur skatte- och avgiftssystemen  är\r\nuppbyggda,  att   man   genom  ekonomiska  styrmedel\r\nbefrämjar de miljövänliga  alternativen. Det handlar\r\nom hur samhället bygger sin  infrastruktur.  Det har\r\nockså  väldigt långsiktiga konsekvenser för att  man\r\ninte bygger fast sig i energisystem, transportsystem\r\neller annat som är väldigt långsiktiga investeringar\r\noch där  det  som  vi  vet  tar väldigt lång tid att\r\nställa  om  till  miljövänligare  och  energisnålare\r\nalternativ.\r\n\r\nAtt inte bygga fast  sig i strukturer, att utforma\r\nekonomiska  styrmedel  och  incitament  som  hjälper\r\nmedborgarna att fatta rätt  val  är  de huvudsakliga\r\nfaktorer som jag skulle vilja identifiera.\r\n\r\nOrdföranden: Representanterna för Svenskt Näringsliv\r\nkommer  att få svara på den fråga som riktades  till\r\ndem. Jag  såg  också att Röda Korset ville komma in.\r\nMen vi kommer strax  att  bryta denna talarlista för\r\natt släppa in Margot Wallström.\r\n\r\nIngela Bendrot: För företagens  del  handlar detta i\r\nmycket    hög    utsträckning    om    det    lokala\r\nföretagsklimatet,  det  vill  säga att politiker och\r\ntjänstemän skapar goda villkor  för företagen på den\r\nlokala  nivån.  Det  kan  handla  om  den  kommunala\r\nservicen   men  framför  allt  om  hur  man  bemöter\r\nföretagen. Det  handlar väldigt mycket om attityder.\r\nDå kanske någon undrar  varför  det är så viktigt om\r\nman  ser  till  begreppet  hållbar  utveckling.  Men\r\nSverige   har   en  väldigt  liten  andel  små   och\r\nmedelstora företag.  Och  det vore väldigt bra om vi\r\nkunde få många fler företag i Sverige.\r\n\r\nOm vi jämför till exempel  med  Danmark ser vi att\r\nSverige ligger långt efter när det gäller nystartade\r\nföretag. Jag tror att Sverige ligger på ungefär 30:e\r\nplats när det gäller att starta nya företag.\r\nDanmark ligger också väldigt långt  fram  när  det\r\ngäller  att  satsa  på  miljöteknik  och miljövänlig\r\naffärsutveckling.  Jag  tror att det väldigt  mycket\r\nberor på att Danmark hela tiden får ett mycket stort\r\nantal nya företag. Och det  är  en  väldigt positivt\r\nbidragande aspekt på det hela.\r\nEtt annat problem i Sverige är att  vi har väldigt\r\nlånga  handläggningstider  just  nu.  Det  gör   att\r\nförnyelsen   och  moderniseringen  av  framför  allt\r\nindustrin tar  mycket  längre  tid  än vad de skulle\r\nbehöva. Vi vet alla att det behövs ny teknik och mer\r\nenergieffektivisering  och  nya  produkter  som  kan\r\nutvecklas.   Då   är   det   väldigt   viktigt   att\r\nmiljölagstiftningen stöder en sådan utveckling.  Det\r\när   därför   som   det   är   viktigt   med   korta\r\nhandläggningstider.\r\n\r\nOrdföranden:   Nu   hälsar   jag   Margot  Wallström\r\nvälkommen tillbaka hem till Sverige.\r\n\r\nMargot Wallström: Det är trevligt att  vara tillbaka\r\ni riksdagen. Jag vill först rikta ett tack  till det\r\nsammansatta  utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet\r\nför att jag får  chansen  att berätta om hur jag ser\r\npå våra möjligheter att följa  upp världstoppmötet i\r\nJohannesburg  och  också  tala om globalisering  och\r\nhållbar utveckling.\r\n\r\nDet  är  nu  snart  20  år  sedan  den  definition\r\netablerades som har blivit den  gängse.  Det var Gro\r\nHarlem Brundtland som sade att hållbar utveckling är\r\nen  sådan  utveckling  som gör att vi kan tillgodose\r\nvåra egna behov utan att  tära  på  de naturresurser\r\nsom framtida generationers välfärd är beroende av.\r\nDet mervärde som denna definition har  gett oss är\r\natt det för in framtiden i våra diskussioner  och  i\r\nvåra  politiska ställningstaganden. Det ändrar också\r\nvårt geografiska  perspektiv,  att  vi inser att det\r\nsom  vi  gör  påverkar  inte bara oss i vår  del  av\r\nvärlden utan globalt.\r\nVi kan omkring oss se många  exempel  på ohållbara\r\ntrender,  men  kanske  mer  sällan positiva exempel.\r\nDärför ska jag börja med en liten  berättelse om San\r\nMartin i Guatemala. Detta var en mycket  fattig stad\r\ndär  de  flesta  invånarna försörjde sig på jordbruk\r\nmen  med  väldigt magert  resultat.  Det  var  dålig\r\navkastning  på  åkrarna.  Och de som kunde valde att\r\nlämna San Martin.\r\nI  början  på  70-talet  kom   det  en  amerikansk\r\nbiståndsorganisation  till  denna  stad   och  lärde\r\ninvånarna ett både billigt och miljövänligt sätt att\r\nöka matproduktionen. Först planterade man gräshäckar\r\nrunt  åkermarkerna  för  att förhindra erosion.  Man\r\nbörjade växla de traditionella spannmålen med bönor,\r\närtor  och  andra  grönsaker   för   att   förbättra\r\njordmånen. Man kunde också minska konstbevattningen.\r\nInom  bara  några  år  hade  man  ökat skördarna med\r\n600-900 % utan att använda några kemiska tillsatser.\r\nOch  i  takt  med att tillgången på mat  och  vatten\r\nförbättrades kunde  man  också  förbättra sin hälsa.\r\nJordbruken  växte, och det gav nya  arbetstillfällen\r\noch en ökad köpkraft.  Och  den  här staden fick råd\r\natt   satsa   på   vård,   skola  och  omsorg,   och\r\nlantbrukarna  fick tid att ägna  sig  också  åt  den\r\nlokala politiken  och  bilda  en  rörelse som kallas\r\nJordbrukare för jordbrukare som snabbt växte i denna\r\nregion.  När  man  sedan  fick  orkanen   Mitch  som\r\ndrabbade   Centralamerika  och  förstörde  tusentals\r\nkonventionella  lantbruk  klarade sig San Martin och\r\nmånga  andra  ekologiska lantbruk.  Och  en  del  av\r\nskörden gick till och med att rädda.\r\nDetta exempel  illustrerar  vad hållbar utveckling\r\nhandlar om. Ekonomiska fördelar  går hand i hand med\r\nförbättringar inom den sociala sektorn samtidigt som\r\nmiljön bevaras. Och då och då måste  vi  ta  ned det\r\ntjusiga begreppet hållbar utveckling till vad  det i\r\nrealiteten kan innebära.\r\nTyvärr   är  San  Martin  fortfarande  ett  ganska\r\nisolerat exempel. Trots att välståndet generellt har\r\nökat under de senaste 20 åren har denna rikedom inte\r\nfördelats rättvist,  och  det  är på bekostnad av en\r\nförsämrad miljö. Gapet mellan rika  och  fattiga har\r\nökat, och det kan illustreras av att 1 % av världens\r\nrikaste  tjänar  lika  mycket  som  57 % av världens\r\nfattiga.   Hälften  av  jordens  befolkning   saknar\r\ntillgång  till   sanitära   förhållanden,   och   en\r\ntredjedel saknar elektricitet.\r\nDet  har  gått  elva  år sedan mötet i Rio. Det är\r\nviktigt att komma ihåg att  det  mötet ägde rum i en\r\nhelt annorlunda politisk atmosfär. Det var en tid då\r\noptimism    och    framtidshopp    präglade     hela\r\nvärldssamfundet.  Kalla kriget var över, den globala\r\nekonomin  började  återhämta  sig,  handelsrundan  i\r\nUruguay var över, och  världen  såg  också  en  ökad\r\nmiljömedvetenhet  sprida sig. Man hade väldigt stora\r\nförväntningar på mötet  i  Rio,  och  till  stor del\r\ntyckte  man  väl  att  de  infriades. Man förberedde\r\ndessutom en rad konventioner, och man hade praktiska\r\ndokument som man diskuterade.  Ändå kan man säga att\r\ndet fanns samma kritik från miljöorganisationerna då\r\nsom vi faktiskt fick efter detta  möte.  Det glömmer\r\nman  gärna  bort. Man ser tillbaka på detta  som  en\r\nstor framgång,  men  det  var  väldigt mycket kritik\r\nockså då.\r\nMötet  i  Rio  har  framför  allt genom  Agenda 21\r\nförberett vägen för det internationella  ramverk som\r\nvi i dag har för hållbar utveckling. Agenda 21 är en\r\nsorts  överlevnadsprogram för planeten jorden  -  40\r\nkapitel,  450  sidor,  analyser,  åtgärdsprogram och\r\nrekommendationer  om  allt från fattigdomsbekämpning\r\ntill   förändrade   konsumtionsmönster,   hälsovård,\r\ndemokrati och kvinnokamp.  Det  unika  med Agenda 21\r\nvar  och  är  själva  helhetssynen,  men  också  att\r\nbudskapen   inte  bara  riktade  sig  till  världens\r\nregeringar utan till en lång rad strategiska grupper\r\n-  kvinnor, barn,  ungdomar,  ursprungsbefolkningar,\r\nmiljöorganisationer,    kommuner,    fackföreningar,\r\nnäringslivet,  vetenskapsvärlden, lantbrukare.  Alla\r\nkan  och  måste ta  ansvar  i  sin  sektor,  i  sitt\r\nföretag, i sin skog, i sin kyrka eller i det privata\r\nhushållet.\r\nHär har Sverige  varit  världsledande. Vi har haft\r\nett  unikt deltagande med lokala  Agenda 21-grupper.\r\nSverige ligger långt fram i arbetet.\r\nVi har  varit  på  väg  på  en  resa från Rio till\r\nJohannesburg.  Den  resan  har  gått  via  Doha  och\r\nMonterrey.  Som  en  följd  av  FN:s  millenniummöte\r\nfattade handelsministrarna i Doha beslut om att göra\r\nen ny handelsrunda som tog hänsyn till bistånds- och\r\nmiljöfrågorna i högre grad.\r\nUnder  de  förhandlingarna  var kommissionens  och\r\nEU:s  prioritering  att  skyndsamt   avsluta   Dohas\r\nbiståndsagenda,  eller komma till ett bra beslut  om\r\nDohas  biståndsagenda.   Den  gör  det  möjligt  för\r\nutvecklingsländerna  att  få   tillträde  till  våra\r\nmarknader,      inte     minst     för     ländernas\r\njordbruksprodukter.  Det  kan göra en global hållbar\r\nutveckling möjlig.\r\nI   Monterrey  bara  några  månader   efter   Doha\r\narrangerade  FN  en internationell biståndskonferens\r\ndär 50 stats- och  regeringschefer  och  mer  än 200\r\nministrar   samlades   för   att   leva   upp   till\r\nbiståndsmålet från FN:s millenniemål.\r\nEU  ger  årligen  27 miljarder euro i bistånd. Det\r\nmotsvarar  mer  än  hälften   av   världens  samlade\r\nbiståndskaka. I Doha bestämde EU att  gå från 0,33 %\r\nav BNP upp till 0,39 % av BNP till år 2006.  Det  är\r\nett  första  steg  mot  FN-målet på 0,7 %. Det ger i\r\nreda pengar ytterligare 6  miljarder  euro  årligen.\r\nDet  är  bara  fyra medlemsländer som har nått eller\r\nligger över 0,7 %  av  BNP. Det är Sverige, Holland,\r\nLuxemburg och Danmark.\r\nSå  till  Johannesburg.  Vilka  konsekvenser  fick\r\nmötena  för Johannesburg?  Till  skillnad  från  Rio\r\nmöttes man  i  Johannesburg  med  en känsla, och det\r\nuttrycktes  tydligt,  att  världen  sedan  Rio  hade\r\ndelats  upp  i vinnare och förlorare. Det  var  helt\r\nklart vilka det  var  som  var  förlorare. Sådan var\r\nstämningen.  Det  var  ett mycket svårare  politiskt\r\nläge.\r\nTill skillnad från Rio var det också uppenbart att\r\nalla de tjusiga mål som  man  enades  om  i Rio inte\r\nhade  lett  till  konkret  handling.  De  hade  inte\r\nomsatts  i praktiken. I stället för att minska ökade\r\nbåde det sociala  trycket och miljötrycket under 80-\r\ntalet    och    90-talet.     USA     hade    lämnat\r\nklimatförhandlingarna. IT-bubblan hade spruckit, och\r\ntillväxten mattades. Här möttes man i en  helt annan\r\nstämning.\r\nJag menar nog att utan EU:s ledande roll  hade  vi\r\ninte fått en överenskommelse i Johannesburg. Det var\r\nviktigt att någon tog på sig ledartröjan och drev på\r\nför   konkreta  mål  och  överenskommelser  också  i\r\nJohannesburg.  Vi  drev  en  ambitiös dagordning. Vi\r\nförsökte att skapa ett brett och konkret ramverk för\r\nhållbar utveckling och bygga på Doha och Monterrey.\r\nDen  handlingsplan  som  man  kom   överens  om  i\r\nJohannesburg  innehåller  flera  mätbara  mål.   Det\r\nhandlar   om   sanitet,   kemikalier,   fiskekvoter,\r\nbiologisk   mångfald,   nationella  strategier   för\r\nhållbar utveckling och också  hållbara  konsumtions-\r\noch produktionsmönster.\r\nDet som var positivt i Johannesburg var  att också\r\nhär   var   det   civila   samhället   mer   aktivt.\r\nInriktningen  var  att  man skulle skapa partnerskap\r\nför handling. Här var också  näringslivet mycket mer\r\nnärvarande. Miljöorganisationerna har alltid funnits\r\ndär.  Utan miljöorganisationerna  hade  inte  mycket\r\nhänt  på   området   eller   i  kampen  för  hållbar\r\nutveckling. Nu tillkom också näringslivet som en mer\r\naktiv part.\r\nDe partnerskap som bildades  handlade  om  vatten,\r\nenergi, hälsa, biologisk mångfald och jordbruk.  Där\r\nfinns  regeringar, internationella institutioner och\r\ndet civila samhället med.\r\nVi var  besvikna  att  vi  inte kom längre när det\r\ngäller målet om förnyelsebar energi.  Vi drev kravet\r\npå att få en konkret tidtabell och konkreta  mål för\r\nförnyelsebar energi. När vi inte nådde ända fram med\r\ndetta skapade vi en frivillig allians av länder  som\r\nville  gå  längre.  I  dag  är det 80 länder som har\r\nantecknat sig och anslutit sig  till  vår frivilliga\r\nallians.  Det är meningen att vi ska följa  upp  det\r\nförst och främst  i  juni  under  gröna  veckan.  Så\r\nsmåningom  kommer Tyskland också att anordna en stor\r\nkonferens för de länderna.\r\nVi tog också  ett  eget initiativ på vattenområdet\r\nfrån EU:s sida. Ett av  de  viktigaste nya målen som\r\ntillkom  i Johannesburg är just  detta  att  halvera\r\nantalet   människor   som   saknar   tillgång   till\r\ngrundläggande    sanitet.    Det    är   en   ganska\r\növerväldigande siffra på 2,4 miljarder människor som\r\ninte har det.\r\nDet har varit lite tabu. Det medgav  man  också  i\r\nSydafrika. Vatten är okej att tala om och behovet av\r\nrent  dricksvatten.  Men  man  kan  inte tala om att\r\ntusentals  skolor  bara i Sydafrika saknar  toalett.\r\nDet  kan  vara skolor  som  har  tusen  elever.  Det\r\ndrabbar särskilt  flickorna.  Här  kan  vi  inte ens\r\nföreställa oss det problemet att behöva skicka  barn\r\ntill  en  skola  som saknar toalett. Detta måste man\r\nbörja tala om. Vi  har  satt upp ett konkret mål. Nu\r\när det viktigt att vi kan leva upp till detta.\r\nFör  en  vecka  sedan  skrev  också  kommissionens\r\npresident Romano Prodi till samtliga EU:s stats- och\r\nregeringschefer  om vatteninitiativet.  Kommissionen\r\nvill etablera en europeisk  vattenfond  som  kan  ge\r\ntekniskt stöd och samfinansiera olika vattenprojekt.\r\nDå  talar vi om 1 miljard euro. Här ska man i första\r\nhand  fokusera  på projekt i Afrika. Det är ett sätt\r\natt visa att vi nu skaffar fram pengarna.\r\nVar står vi då  i  dag med hållbar utveckling? Min\r\nbedömning är att det finns  ett  globalt partnerskap\r\nför hållbar utveckling på det sättet  att  det finns\r\npå  den  politiska dagordningen internationellt  och\r\nockså i de  flesta  länder.  Det har försett oss med\r\nnya mål och instrument för att uppnå dem. Men om det\r\nska  bli framgångsrikt måste vi  väldigt  snabbt  gå\r\nfrån ord till handling.\r\nDet  var vårt motto från EU:s sida i Johannesburg.\r\nFrom words  to  deeds.  Vi  går  nu  från  ord  till\r\nhandling.  Då  behöver vi konkreta handlingsprogram.\r\nDen första stationen  på  vägen  är  i  New York när\r\nKommittén  för hållbar utveckling och FN:s  kommitté\r\nför hållbar utveckling ska ta ställning till frågan.\r\nFör min del  menar jag att det först och främst är\r\notroligt viktigt  att  CSD  mäter och rapporterar om\r\nhur det går och hur vi sakta  men säkert tar oss mot\r\nde mål vi har kommit överens om.\r\nFör det andra måste varje regering nationellt göra\r\nsin hemläxa, öka biståndet, rasera  handelsmurar och\r\navskaffa olika former av exportstöd.\r\nFör det tredje ska vi inte heller vara  rädda  för\r\natt  gå våra egna vägar när det behövs. Alliansen om\r\nförnyelsebar  energi  är  ett  exempel. Näringslivet\r\nmåste också involveras i partnerskapen.\r\nFör  det fjärde håller vi i gång  motorerna  under\r\nCSD:s ledning. Det har funnits en idé om att göra en\r\nsorts tillfälliga grupper, eller ad hoc-grupper, med\r\nländer som är villiga att sätta fart på arbetet. Det\r\nkan vara en intressant idé.\r\nPå EU-nivå  har  vi bekräftat vår inställning till\r\nhållbar  utveckling  senast   under  vårtoppmötet  i\r\nBryssel.  I den så kallade syntesrapporten  som  man\r\nbeslutade om  då  följer  vi upp våra åtaganden från\r\nJohannesburg.\r\nVi håller på med en ny kemikalielagstiftning.  Den\r\n7    maj    beslutar   kommissionen   om   den   nya\r\nkemikalielagstiftningen  och skickar då ut den på en\r\nbred remiss.\r\nVi   har  fått  beslut  om  en   ny   harmoniserad\r\nenergiskatt.   Vi   har   lagt   fram   förslag   om\r\nskadeståndsansvar vid miljöskador. Det bygger på att\r\ndet  är  förorenarna  som  ska  betala. Vi har tagit\r\ninitiativ   för   att   lyfta  fram  och   förbättra\r\nförutsättningarna för miljövänlig teknik. Det är ett\r\nområde  där  jag  vill  påstå   att   vi  har  många\r\nvärldsledande företag i Europa.\r\nVi följer noggrant klimatmålet. Som ni  vet driver\r\nvi  Kyotoprotokollet och vill nu att ryssarna  också\r\nska ratificera så att det ska träda i kraft.\r\nJag vill avslutningsvis nämna fyra områden där jag\r\ntror   att   den  svenska  riksdagen  kan  spela  en\r\navgörande roll framöver.\r\nJag tror att  Sverige  kan driva på också via CSD,\r\nkommissionen för hållbar utveckling,  i FN. Möjligen\r\nska  Sverige också titta på om det är någonting  som\r\nkan hjälpa  till  att  man  bildar  en sorts ad hoc-\r\ngrupper på speciella områden där Sverige  kan ha ett\r\nintresse  och  är särskilt ambitiöst och få med  sig\r\nett antal andra  länder  där man på högsta politiska\r\nnivå  vill axla ansvaret. Vi  visar  vägen  och  kan\r\nhitta idéer  om  hur  man  ska  kunna  föra  arbetet\r\nframåt.\r\nJag  tror  att  vi alla medlemsländer i EU behöver\r\ngöra reklam för vårt  vatteninitiativ och mobilisera\r\nsvensk expertis på det  området.  Då  menas  förstås\r\ninte  att  bara  göra  reklam utan att jobba med det\r\nkonkret. Här behövs också  en  nationell  checklista\r\növer  vad som behöver göras i Sverige för att  bidra\r\ntill Johannesburg.  Det  förstår  jag  att  ni redan\r\nförbereder.\r\nVi  måste  ta  täten och konkretisera arbetet  med\r\nhållbara konsumtions-  och  produktionsmönster.  Det\r\nhar  nu  blivit  ett allmänt begrepp och koncept som\r\nanvänds. Vad betyder  det,  och  hur  får vi det att\r\nkomma till liv på ett bra sätt? Hur konkretiserar vi\r\ndet?\r\nJag  tror  också  att  man ska förnya arbetet  och\r\nengagemanget för Agenda 21  på  lokal  nivå. Det har\r\njag förstått redan är på gång.\r\nNaturligtvis är det just nu fokus på kriget i Irak\r\noch  vad  som  händer efteråt. Världsscenen  ser  nu\r\nockså annorlunda  ut. Det förstärker bara min tro på\r\nhållbar utveckling. Jag menar att det måste vara den\r\nvägledande visionen  för  EU  inför  framtiden.  Jag\r\nhoppas  att  också  konventet  ska  komma  fram till\r\ndetta.\r\nDet  är  det  sätt på vilket vi kan gifta ihop  de\r\nekonomiska, sociala  och  miljömässiga målen för EU.\r\nVi  måste  bekämpa orsakerna  till  terrorism,  till\r\nexempel fattigdom.  Det  gör vi bäst genom att sätta\r\nupp  hållbar utveckling som  ett  övergripande  mål.\r\nTack för att ni har lyssnat så länge.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  så  mycket, Margot Wallström. Du\r\nfår gärna stå kvar i talarstolen.  Du  höll dessutom\r\ntiden   föredömligt,   vilket   jag  som  ordförande\r\nuppskattar.  Jag tror att det var  bra  för  er  som\r\nsitter hemma och  lyssnar  på diskussionen att kunna\r\nfå   en   sammanfattning  av  vad   det   offentliga\r\nseminariet handlar om.\r\n\r\nNu kommer  en  företrädare  för varje parti att ha\r\nmöjlighet att ställa frågor direkt till dig. Den som\r\nförst  ska  ställa en fråga är Sven  Gunnar  Persson\r\nfrån Kristdemokraterna,  och  därefter är det Kjell-\r\nErik Karlsson. Varsågod, Sven Gunnar.\r\n\r\nSven  Gunnar  Persson  (kd): Tack,  fru  ordförande.\r\nOckså jag till tacka för en mycket intressant exposé\r\növer vad som händer på den  globala  och  europeiska\r\narenan. Jag vill haka på det kommissionären  sade om\r\ndet viktiga i att nu gå från ord till handling.\r\n\r\nEn  avgörande  faktor  för  om arbetet med hållbar\r\nutveckling  ska  kunna  föras  framåt  är  i  vilken\r\nomfattning arbetet kan få en bred folklig förankring\r\noch   förankring   i   näringslivet.   Frågorna   om\r\nfrivilligorganisationerna och näringslivets  roll  i\r\narbetet   för   hållbar  utveckling  i  ett  globalt\r\nperspektiv får för lite utrymme.\r\nJag  vill ställa  en  fråga  till  kommissionären.\r\nEgentligen  skulle  jag  också  vilja fråga några av\r\nfrivilligorganisationerna hur de  ser  på  sin roll,\r\nsina möjligheter och vilka hinder som finns.  Men  i\r\ndet   här   fallet   får   jag   rikta  frågan  till\r\nkommissionären. Hur ser kommissionen  på  NGO:er och\r\nnäringslivets  roll  för  att komma vidare i arbetet\r\noch vilka möjligheter och resurser  som  kan behövas\r\nsom stöd?\r\n\r\nMargot Wallström: Det är helt avgörande att  vi  kan\r\nmobilisera  miljöorganisationerna  väldigt brett men\r\nockså  att  vi  får med industrins företrädare.  Jag\r\ntror ändå att partnerskapen  är  ett sätt att få med\r\nolika  intressegrupper i den konkreta  uppföljningen\r\noch i konkreta  projekt. Det kan till exempel handla\r\nom vatten.\r\n\r\nVi vet att det  i  många fall lika mycket är fråga\r\nom att skapa en demokratisk  process  i till exempel\r\nmånga  av  de  afrikanska  länderna.  Där  kan  våra\r\nmiljöorganisationer,   som   representerar  en  lång\r\ndemokratisk tradition, ha en väldigt viktig roll.\r\nDet  vi  gör  är  att vi försöker  att  finansiera\r\nbidrag ekonomiskt så  att  miljöorganisationerna kan\r\njobba. Men det mesta av det  konkreta  jobbet  måste\r\nnog ske i medlemsländerna som är närmast. Här kan vi\r\nhjälpas  åt.  Vi ser till att alltid formellt ha med\r\nmiljöorganisationer   och   också   företrädare  för\r\nindustrin,  och  i medlemsländerna tar  man  i  sina\r\nkonkreta  projekt  också   med   dem.  Det  är  helt\r\navgörande för om vi ska lyckas.\r\nVi ska komma ihåg att de som aldrig har vikit från\r\nmålen   om   hållbar   utveckling  trots   allt   är\r\nmiljöorganisationerna. De har hållit det vid liv. De\r\nhar tvingat oss att gång på gång komma tillbaka till\r\nen hållbar utveckling.\r\nHade vi inte lyckats i  Johannesburg,  inte kommit\r\növerens   och   inte   fått   USA   att   skriva  på\r\nhandlingsplanen  hade  det varit borta. Jag är  helt\r\növertygad  om att konceptet  om  hållbar  utveckling\r\nhade varit borta.  Det  var mycket som stod på spel.\r\nNu har vi behållit det. Nu  gäller  det att vi visar\r\natt vi kan tillämpa det.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för  det. Ordet och  frågan  går\r\nvidare till Kjell-Erik Karlsson, Vänsterpartiet, och\r\ndärefter Roger Karlsson. Varsågod.\r\n\r\nKjell-Erik Karlsson: När det  gäller bindande regler\r\nför transnationella företag redovisar  regeringen  i\r\nsin skrivelse hur den avser att gå vidare med frågan\r\natt   på   internationell  nivå  reglera  företagens\r\nansvar.  Vad   anser  kommissionen  behövs  för  att\r\nutveckla den politiken  för  att ge folkrörelser och\r\nandra delar av samhället möjlighet till påverkan och\r\nåstadkomma en samlad politik för företagens ansvar?\r\n\r\nMargot  Wallström:  Det  behövs  ett  mycket  större\r\nansvarstagande av företagen. Inför  Johannesburg var\r\ndet  många  miljöorganisationer  som  drev  att  man\r\nskulle få ett internationellt regelverk om corporate\r\nsocial  responsibility.  Det  handlar  om företagens\r\ninte bara sociala ansvar utan också miljöansvar.\r\n\r\nTyvärr   hade   man  inte  hunnit  förbereda   det\r\ntillräckligt mycket  för  att man skulle vara beredd\r\natt   fatta  beslut  i  Johannesburg   om   bindande\r\ninternationella  regler.  Jag  tror  att man satte i\r\ngång för sent med det arbetet.\r\nJag  är  helt inställd på det. Kommissionen  menar\r\natt det är nödvändigt  att driva det arbetet framåt.\r\nNästa  steg som man kan ta  är  förmodligen  att  få\r\nbindande regler om hur man till exempel ska redovisa\r\nsitt miljöarbete. Nu är det frivilligt. Vi har byggt\r\nupp organisationer  som  ska  hjälpa  företagen  att\r\nockså redovisa sina miljöinsatser.\r\nDet  är  vad jag föreställer mig ska hända som ett\r\nnästa steg.  Man får internationella bindande regler\r\nom detta. På samma  sätt  är  det  med  det  sociala\r\nansvaret  så att man bygger ut det mycket tydligare.\r\nFör att vara riktigt realistisk har det inte riktigt\r\ntagit form  så att man vet vad det är konkret som vi\r\nska diskutera.  Men själva försöker vi att driva det\r\ni den riktningen  och  se  till  att  vi  stöter  på\r\nföretagen för att de ska rapportera.\r\nJag  tror  att det är många företag som accepterar\r\ndetta. De säger:  Om  vi  gör  det  borde  man skapa\r\nlikartade villkor för företagen. Alla borde  tvingas\r\nredovisa  hur  de  jobbar  med  kanske  framför allt\r\nmiljöfrågorna  så  att  man får en sådan redovisning\r\noch revision.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det. Då är det Roger Karlsson,\r\nCenterpartiet,  och  därefter   Mikaela  Valtersson.\r\nVarsågod, Roger.\r\n\r\nRoger Karlsson (c): Tack fru ordförande.  Jag skulle\r\nförst  vilja  tacka Margot Wallström för ett  mycket\r\nengagerat anförande.\r\n\r\nMin    fråga    handlar    om    kemikalier    och\r\nkemikalielagstiftningen.  Signaler har nått mig från\r\nmiljörörelsen  i Sverige att  substitutionsprincipen\r\ninom EU håller på  att  slarvas bort. Kommissionären\r\nnämnde att den 7 maj ska  kommissionen  fatta beslut\r\nom ett förslag till kemikalielagstiftning  som sedan\r\nska skickas ut på remiss.\r\nMin fråga är: Hur tillämpas substitutionsprincipen\r\ni lagförslaget?\r\n\r\nMargot  Wallström:  Detta är mitt favoritämne.  Tack\r\nför att du frågade om kemikaliepolitiken. Den har vi\r\nnu jobbat med länge.  Vitboken kom för två år sedan.\r\nVi satte minst fyra viktiga mål.\r\n\r\nVi  sade  att  vi måste  täcka  kunskapsgapet  som\r\nfinns.  Vi  vet nästan  ingenting  om  de  tusentals\r\nkemikalier som vi använder varje dag. Vi måste ändra\r\nbevisbördan så att det inte är myndigheterna som ska\r\nbevisa att en kemikalie är farlig utan producenterna\r\nsom ska visa  att  den antingen är ofarlig eller att\r\nman kan hantera riskerna med den.\r\nVi  måste ändra på  den  konstiga  uppdelning  som\r\nfinns mellan nya och gamla kemikalier som gör att vi\r\ninte alls  prövar  hur farliga de gamla är, nämligen\r\nde som producerades  före  1981. Det gäller också de\r\nnya som man vill släppa ut på  marknaden.  Det är en\r\nfullständigt  hopplös  och långsam procedur för  att\r\nintroducera nya kemikalier.\r\nVi måste se till att etablera  en  hög  skyddsnivå\r\ntill skydd för människors hälsa och miljön.  Det har\r\nvi  lyckats  med.  Vi  etablerar  nu  världens bästa\r\nsystem för att kontrollera kemikalier.  Det  är  den\r\nmest  ambitiösa kemikaliepolitiken i världen. Det är\r\nvad vi  ska diskutera den 7 maj och som sedan ska ut\r\npå en Internetremissrunda.\r\nDet  är   självklart   att  substitutionsprincipen\r\nligger bakom hela upplägget.  Jag  kan  bara  ge ett\r\nbevis.  Det finns naturligtvis i skrift att man  ska\r\nta hänsyn  till substitutionsprincipen. Det vi säger\r\när att det inte  kan  vara den enda faktorn. Det vet\r\nSverige av erfarenhet.\r\nSverige är nog det land  där man har försökt detta\r\nmest konsekvent. Vi vet också  hur  svårt det är att\r\ntillämpa det i allt man gör. Man måste  också ta med\r\nandra faktorer i beräkning. Men principen är viktig.\r\nDen finns där och ligger bakom hela upplägget.\r\nDet  innebär till exempel att vi har en  regel  om\r\nkemikalier i produkter. Alla de som nu ska importera\r\nprodukter   kommer   att   fråga:  Vad  är  det  för\r\nkemikalier i vattenmuggen, eller  vad  det nu är för\r\nnågonting, som jag köper? Kan ni garantera  att  den\r\när  ofarlig? Kan jag säga till myndigheterna att det\r\när ofarligt  och  ingen  risk  att  det  kommer ut i\r\nmiljön?\r\nMan   kommer   att   driva   på  utvecklingen  mot\r\nsubstitution och mot ofarligare  ämnen.  Det är hela\r\ntanken  med  att  ha ett godkännandeförfarande.  Det\r\nkommer omedelbart att  leda till att man söker efter\r\nmindre farliga alternativ.  Det  är  fortfarande  en\r\nvägledande   princip   i   det   vi   har   gjort  i\r\nkemikalielagstiftningen.\r\nSedan   kommer   vi  säkert  att  bråka  om  exakt\r\nformulering. Men så  är  det.  Det  finns  inskrivet\r\ntydligt.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det, Margot. Då är det Mikaela\r\nValtersson, Miljöpartiet, och därefter Alf Eriksson:\r\n\r\nMikaela  Valtersson:  Min fråga handlar om någonting\r\nsom Margot Wallström berörde  i  sitt  anförande  om\r\nEU:s roll i processen.\r\n\r\nEtt  fundamentalt  problem i miljöpolitiken är hur\r\nman   hanterar  de  spänningar   som   uppstår   när\r\nmiljöhänsyn  krockar med andra intressen. Jag tänker\r\ndå särskilt på kortsiktiga ekonomiska intressen.\r\nDet ser vi också  inom EU. Kommissionen satte till\r\nexempel  tidigare  i år  sina  egna  intressen  före\r\nbevarandet av torsken  i Östersjön när Sverige ville\r\ngå in och ta ett ansvar,  även  om  nu  kommissionen\r\nsent omsider insett sitt misstag och försöker  rätta\r\ntill det.\r\nEU:s  regler  för  statsstöd  riskerar  också  att\r\nallvarligt  försvåra  för  Sverige  att  använda den\r\nkostnadseffektiva skatteväxlingen i klimatpolitiken.\r\nDet har en svensk utredning brottats med i dagarna.\r\nMargot Wallström poängterade i sitt anförande  att\r\nEU   hade   en   drivande  och  ledande  roll  under\r\nJohannesburgstoppmötet.  En  sådan roll förpliktigar\r\noch innebär också ett fortsatt ansvar när man ska gå\r\nfrån ord till handling.\r\nMot  den  bakgrunden  undrar  jag   vad   du   som\r\nmiljökommissionär   avser   att   göra  för  att  ge\r\nmiljöhänsyn  och  resursbevarande  högre   prioritet\r\nframför kortsiktigt ekonomiskt intresse inom  EU för\r\natt  kunna  driva  miljöfrågorna med trovärdighet  i\r\nuppföljningen av Rio-  och  Johannesburgstoppmötet i\r\nfortsättningen.\r\n\r\nMargot Wallström: Det är precis  det  vi gör. Vi gör\r\ndet i fiskepolitiken, i jordbrukspolitiken och i vår\r\nhandelspolitik.\r\n\r\nSamtidigt  är  EU medlemsländerna. I slutänden  är\r\ndet  medlemsländerna   som  bestämmer.  Det  är  ett\r\ntydligt exempel på detta.  Medlemsländerna satte sig\r\nemot  torskfiskestoppet  och  kommissionens  förslag\r\ntill  en  radikal  neddragning  av   torskfisket   i\r\nÖstersjön.  Man  accepterade  inte  en  lika radikal\r\nneddragning som kommissionen hade föreslagit. Därför\r\nkommer det nu att bli ett torskfiskestopp.\r\nVi  bygger  det på vad de ekologiska ramarna  ger.\r\nDet är den viktiga  omsvängning  som  sker  med till\r\nexempel översynen av fiskepolitiken. Här var det ett\r\nantal medlemsländer som inte ville acceptera  detta.\r\nEn  följd av detta blev att Sverige ville gå längre.\r\nDå ifrågasatte kommissionen vilken effekt det skulle\r\nfå.\r\nMan  behövde titta på: Vilka är de internationella\r\nreglerna,  och  vilka är EU:s regler? Men i synen på\r\natt  vi måste bevara  torsken  i  Östersjön  har  vi\r\nabsolut  ingen  annan  uppfattning. Kommissionen var\r\nmer  ambitiös  i sitt ursprungliga  förslag  än  vad\r\nmedlemsländerna då var beredda att acceptera.\r\nPå  samma  sätt   gör   vi  när  vi  nu  ser  över\r\njordbrukspolitiken,  som  är  det  riktigt  känsliga\r\nområdet. Där återstår väldigt  mycket att göra innan\r\nvi kan säga att vi har reformerat  den  så att vi är\r\nhelt nöjda.\r\nÄven  här  har kommissionens förslag inneburit  en\r\ntydlig förskjutning  mot mer av landsbygdsutveckling\r\noch miljöinsatser. Det  ska  gynnas  i  ett framtida\r\nsystem.\r\nNi   vet   också   att   det   finns  några  stora\r\nmedlemsländer    som    inte    vill    ändra     på\r\njordbrukspolitiken.  De  vill behålla den precis som\r\ndet ser ut i dag. Det gör  det  därför  också mycket\r\nsvårare  att  tala  med  en  röst  i internationella\r\nförhandlingar.\r\nDet  är  fortfarande  så  att  EU importerar  mest\r\njordbruksprodukter  och  också mest  livsmedel  från\r\nfattiga  länder.  Inte ens om  du  lägger  ihop  den\r\nimport som sker från  USA:s, Japans, Australiens och\r\nKanadas  sida får du lika  stor  andel  som  vad  EU\r\nimporterar.  Här  har  vi öppnat våra marknader till\r\nexempel genom initiativet  Everything  but  arms. Vi\r\nhar en helt fri marknad för de fattigaste länderna.\r\n\r\nDet är viktigt att vi hela tiden är på vår vakt så\r\natt  det  inte blir så att den enda handen inte  vet\r\nvad den andra  gör  eller  att vi har politikområden\r\nsom  står  i  konflikt  med  varandra.   Det   finns\r\nfortfarande  en  hel  del att röja upp i. Jag tycker\r\nändå  att  vi  är  på rätt  väg.  Nu  finns  hållbar\r\nutveckling  som  en  övergripande   och   vägledande\r\nprincip för EU.\r\n\r\nOrdföranden:   Då   går  ordet  till  Alf  Eriksson,\r\nSocialdemokraterna, och därefter till Lars Lindblad.\r\nVarsågod.\r\n\r\nAlf Eriksson: Jag vill  tacka  Margot  Wallström för\r\nett  engagerat  anförande. Jag har en fråga  på  ett\r\nsvenskt favoritämne, att gå före.\r\n\r\nHållbar utveckling  handlar  också  om välfärd och\r\nvälfärdsfrågorna.  För  många  länder, framför  allt\r\nutvecklingsländerna,  står  av  naturliga   skäl  de\r\ngrundläggande     välfärdsfrågorna     överst     på\r\ndagordningen.   De   kan   komma   i   konflikt  med\r\nhållbarhetsfrågorna.     Det    gäller    exempelvis\r\nmiljöförstöring, kemikalier, exploatering av ändliga\r\nresurser, och så vidare.\r\nFrån svensk sida har vi ofta framfört att vi måste\r\ngå före med åtgärder för att  visa  på  goda exempel\r\noch  att  det går att förena hållbar utveckling  med\r\nbibehållen   välfärd.   Min   fråga   är:   Hur   är\r\nkommissionens  syn  på EU i detta sammanhang? Är det\r\nen likartad syn inom kommissionen att EU bör gå före\r\noch visa på exempel för  att  få  övriga världen med\r\noss på området?\r\n\r\nMargot Wallström: Det är vad vi gör. Vi visar vägen.\r\nPå   många   av   de  områden  som  diskuterades   i\r\nJohannesburg är det  EU  som  har den mest ambitiösa\r\nlagstiftningen. Vi märkte också  hur  motståndet såg\r\nut.  Bekymret  var  också  det  politiska läget.  U-\r\nländerna  känner:  Vi  får  inte  tillräckligt  stor\r\ntillgång   till   era   marknader.  Ni  sätter   upp\r\nhandelshinder. Ni ger oss inte tillräckligt bistånd.\r\nNi lever inte upp till era tjusiga målsättningar.\r\n\r\nRisken var att debatten  skulle fastna där och att\r\nvi  aldrig skulle komma längre.  Vi  skulle  framför\r\nallt  inte komma till miljöfrågorna. I dag ser många\r\nu-länder  miljöfrågorna som ytterligare ett sätt för\r\noss  att  sätta   upp  handelshinder  och  göra  det\r\nkrångligt för dem att komma in på våra marknader.\r\nVåra konsumenter accepterar inte vad som helst. De\r\ntycker att vi bara vill förhindra utveckling i deras\r\nländer. Miljöfrågorna  upplevs  därför  som en sorts\r\nlyxbekymmer och ett lyxproblem som de får ta itu med\r\nsedan.\r\nPrecis  i  det läget var vi i Johannesburg.  Trade\r\nand aid var det  första som kom upp. Vi försökte att\r\nlösa  de  frågorna så  att  vi  kunde  komma  in  på\r\nmiljöfrågor.  Det är också ett misslyckande för oss.\r\nTrots  att  vi  är  den  största  biståndsgivaren  i\r\nvärlden  har  vi  inte   lyckats  tala  tillräckligt\r\ntydligt med biståndsländerna  om hållbar utveckling,\r\nklimatfrågan eller allt det som är så viktigt.\r\nVi måste demonstrera i praktiken  att  det är till\r\nfördel  och  inte  en  kostnad,  en  börda  och  ett\r\nbekymmer  att  investera  på  miljöområdet.  Det  är\r\ndärför  som det är så viktigt med miljövänlig teknik\r\noch att vi  hjälps  åt  med  att  illustrera  det  i\r\nverkligheten.\r\nDet  var  också  en  sorts  pedagogiskt bekymmer i\r\nJohannesburg  förutom  ett  reellt  problem  att  få\r\ntillräckligt starka skrivningar.  Du  har helt rätt.\r\nAll  vår  miljölagstiftning  är  minimidirektiv  som\r\ntillåter medlemsländerna att gå före.\r\nJag skulle vilja veta vilket område  som finns där\r\ninte vi har den mest ambitiösa miljöpolitiken. Också\r\npå  klimatområdet är det vi som visar vägen.  Vi  är\r\nberedda  att  genomföra det i praktiken. Vi är också\r\nberedda att börja  pröva  handel med utsläppsrätter.\r\nVi jobbar internationellt för att man ska ratificera\r\nKyotoprotokollet.\r\nTanken är att vi ska vara goda förebilder.\r\n\r\nLars Lindblad (m): Min fråga  rör  miljöaspekterna i\r\nhållbar     utveckling.     Frågan    riktas    till\r\nmiljökommissionären, men jag  ser  gärna kommentarer\r\nfrån  miljöorganisationerna och Svenskt Näringsliv -\r\nom presidiet så tillåter.\r\n\r\nDet kan finnas skäl att påminna om att Sverige har\r\nen relativt god miljö om man jämför  med många andra\r\nländer. Säkert beror detta mycket på att  vi  har en\r\nlåg  befolkningstäthet  och ett renare energisystem.\r\nInte minst handlar det om  att vi har ett näringsliv\r\nsom  har  arbetat  med  hållbarhetsfrågor   i  flera\r\ndecennier.  Det  finns många enskilda i befolkningen\r\nsom  är  engagerade   i   miljöorganisationer  eller\r\nenskilt för en bättre miljö.\r\nNär  vi i den politiska sfären  talar  om  hållbar\r\nutveckling      betonar     vi     nästan     alltid\r\nunderifrånperspektivet  och  vikten av att människor\r\ntar egna initiativ. Agenda 21 är ett sådant exempel.\r\nNär vi kommer med de konkreta  åtgärderna, både från\r\nglobal nivå, EU-nivå och nationell nivå, handlar det\r\nmycket  om  den politiska sfärens  åtgärder.  Lagar,\r\nregler, pengar till myndigheter och så vidare.\r\nHur ska vi  komma ifrån detta perspektiv och hitta\r\nde konkreta verktygen  för  att  få in de enskilda i\r\narbetet på ett tydligare sätt än vi  har lyckats med\r\nhittills?\r\n\r\nMargot Wallström: Jag tror att man behöver  göra tre\r\nsaker.\r\n\r\nMan  måste  jobba med att få rätt priser på saker.\r\nMan måste få in miljöaspekten och miljökostnaderna i\r\npriset,  så  att   man   mer   använder   ekonomiska\r\nstyrinstrument.  Vi  kommer  att behöva skatter  och\r\navgifter   som   ett  instrument  i   miljöpolitiken\r\nframöver. Då kan det  inte  vara olika i Europa. Där\r\nförespråkar jag en harmonisering av miljöskatter och\r\navgifter.\r\nVi  måste  påverka konsumenterna.  Vi  kommer  att\r\nbehöva mobilisera  konsumenter och aktiva medborgare\r\ni framtiden. Hur ska  man informera, och hur ska man\r\nge återkoppling, så att  det  blir  en fördel av att\r\ncykla i stället för att ta bilen till  jobbet  varje\r\nmorgon,  eller att jag är bra på att sopsortera?  De\r\ntror inte  sina  öron  när  vi  berättar  att  det i\r\nSverige finns kameror i soprummen, en övervakning av\r\nvad  folk  gör  i soprummen! De tror inte att det är\r\nsant. Det behövs  mer  positiv  uppmuntran  för  att\r\nkonsumenterna ska vara villiga att göra jobbet.\r\nMan     måste     påverka     produktions-     och\r\nkonsumtionsmönster.    Man   måste   se   till   att\r\nproduktionen   har  en  livscykelanalys   för   sina\r\nprodukter. Man ska  titta  på  dem  från vaggan till\r\ngraven, eller helst från vagga till vagga.  Det  kan\r\nvi  göra  på olika sätt, producentansvar eller olika\r\nstyrinstrument.  Det  behövs för att komplettera den\r\nlagstiftning vi redan har,  de  200-300 lagreglerna.\r\nVi har en rejäl grund att stå på,  men vi kan behöva\r\nanvända frivilliga överenskommelser. Det har vi till\r\nexempel   med  bilindustrin,  både  den  europeiska,\r\njapanska  och  koreanska  bilindustrin.  Vi  har  en\r\növerenskommelse     om    att    de    ska    minska\r\nkoldioxidutsläppen. Där  har vi inte lagstiftat utan\r\ni stället kommit överens med  dem. Vi följer upp och\r\növervakar noga. De sakerna är viktiga.\r\n\r\nLars  Lindblad  (m): Jag skulle gärna  vilja  ha  en\r\nkommentar     från    Svenskt     Näringsliv     och\r\nmiljöorganisationerna.\r\n\r\nOrdföranden: Vi  tar  det  sedan.  Vi  har all tid i\r\nvärlden att återkomma.\r\n\r\nSverker Thorén (fp): Jag tar chansen att  lyfta  upp\r\nden fråga jag har ställt på ett nationellt plan. Det\r\nvar   en   av   de  frågor  som  kom  tillbaka  från\r\nJohannesburg. Det  gäller  frågan om att gå tillbaka\r\noch finna strukturella systemfel som hindrar oss att\r\nnå hållbar utveckling. När jag  har  chans att fråga\r\nmiljökommissionären vill jag lyfta upp  frågan  till\r\nEU-nivå. Vad på EU-nivå bedömer Margot Wallström  är\r\nde  största  strukturella  hindren eller systemfelen\r\nsom  måste övervinnas för att  ta  ett  rejält  kliv\r\ngentemot hållbar utveckling?\r\n\r\nMargot  Wallström:  Det  har  att  göra med konkreta\r\npolitikområden.\r\n\r\nVi  måste  klara  ut  hur vi ska transportera  oss\r\nframöver  om  inte  det ska  bli  ett  oöverstigligt\r\nbekymmer. Vi måste klara  ut energiförsörjningen och\r\nenergipolitiken framöver. Vi måste förstås jobba med\r\njordbrukspolitiken om vi ska  kunna  ta  itu  med de\r\nriktigt  stora  miljöutmaningarna.  Det  gäller  att\r\nintegrera  miljöaspekten  och den sociala aspekten i\r\nalla de ekonomiska bedömningarna mycket tidigare. Än\r\nså länge går det i bästa fall i tre parallella spår.\r\nVarje stort politiskt förslag  som läggs fram från\r\nkommissionens sida ska prövas utifrån  hur det lever\r\nupp till målet om hållbar utveckling.  Numera har vi\r\nsådana  utvärderingsinstrument. Det ska bli  väldigt\r\nspännande  att  se hur det fungerar. Det tvingar oss\r\natt börja tänka mer  långsiktigt  och  i ett bredare\r\ngeografiskt perspektiv.\r\nVisst  finns  det  många systemfel, och de  sitter\r\nframför allt i huvudet.  Det  är hela attityden, att\r\nvi  inte  har  lärt  oss  att  förstå   vad  hållbar\r\nutveckling kan ge och hur den ska tillämpas.\r\n\r\nOrdföranden: Nu, Margot Wallström, får du sätta dig.\r\n\r\nUnder  de  25 minuter vi har kvar innan vi  bryter\r\nför  kaffepaus   kommer   vi   att   fortsätta   med\r\nmöjligheten  för ledamöter att ställa frågor till er\r\növriga.\r\n\r\nKaj Nordquist  (s):  Fru ordförande! Jag vill ställa\r\nen   fråga  till  Svenska   Handikapporganisationers\r\nInternationella Biståndsstiftelse.\r\n\r\nHur  definierar  ni hållbar utveckling? Hur tycker\r\nni att man ska se till  att  man  faktiskt uppnår en\r\nhållbar utveckling där marginaliserade  grupper inte\r\nfortsätter att vara marginaliserade?\r\n\r\nJamie  Bolling:  Jag  ska  ge  en definition av  hur\r\nhållbar utveckling ska uppnås.\r\n\r\nHållbar  utveckling  inkluderar   alla  grupper  i\r\nsamhället,   en   ekonomi   i  en  värld  där   alla\r\ninkluderas. De fattiga ska inkluderas.\r\nI  dag  lever  10 %  av  världens  befolkning  med\r\nfunktionsnedsättning.  Flertalet  av  dem  utestängs\r\ndagligen på alla samhällsområden på grund av fysiska\r\nbarriärer, bristande vilja  och  negativa attityder.\r\nMan  ska gå från ord till handling  när  det  gäller\r\nmiljöfrågor.  Hur  ska  vi se på det? Man måste från\r\nbörjan inkludera gruppen.  Vi  har  perspektivet. Vi\r\ntittar på vad som krävs för att inkludera  människor\r\nmed funktionshinder vad gäller miljöfrågor.  Vi  ska\r\ninte  fortsätta  att  utestänga  människor,  som det\r\nfinns exempel på i alla länder i världen.\r\nFör  att  kunna  uppnå  detta behövs ett förändrat\r\nsynsätt.  Vi  vill  medverka  till   strategier  och\r\nmetoder.  Vi  tar gärna ett helhetsperspektiv.  Våra\r\nerfarenheter  är   att   de  fattigaste  är  gruppen\r\nmänniskor med funktionsnedsättningar. Hur inkluderar\r\nvi dem i miljöfrågor? Det  gäller att från början ha\r\nkorssektoriell vy av saker och  ting  och  inkludera\r\nalla.\r\n\r\nSven  Gunnar  Persson (kd): Miljökommissionären  och\r\njag      var      rörande      ense      om      att\r\nfrivilligorganisationernas  och  näringslivets  roll\r\nvar  avgörande för att få riktig kraft i arbetet med\r\nhållbar  utveckling.  Jag vill föra vidare den fråga\r\njag   var   inne   på   tidigare   till   några   av\r\norganisationerna. Jag vill  höra  hur  till  exempel\r\nSvenska    naturskyddsföreningen,    Rädda   Barnen,\r\nSveriges Kristna Råd och Svenskt Näringsliv  ser  på\r\nsin  roll  och sina möjligheter och eventuellt vilka\r\nhinder som finns  för  att verksamt kunna bidra till\r\noch ha den nyckelroll som  de  flesta är ense om att\r\nha.\r\n\r\nEva Carlhäll: Vår roll i Rädda Barnen  är  att lyfta\r\nfram   barnen  och  barnkonventionen.  Den  är  vårt\r\nverktyg  i  vårt  arbete. I förhållande till hållbar\r\nutveckling ser vi att  mycket  görs men att det inte\r\ntas så stor hänsyn till barnen, som är framtiden. Vi\r\ninkluderar inte dem i frågan.\r\n\r\nDe som berörs mest av miljöförstöring  är  barnen.\r\nVi  måste  föra in dem mer i diskussionen än vad  vi\r\ngör i dag. I  vår  verksamhet  i världen försöker vi\r\natt  lyssna  till barnen och höra  vad  de  ser  som\r\nproblem och vad de har för lösningar.\r\nMargot Wallström  tog  upp  problemet med sanitet.\r\nNär vi har frågat barn i till exempel Pakistan säger\r\nde  att  de inte äter någonting innan  de  går  till\r\nskolan eftersom  de  inte  kan  gå på den eventuella\r\neller obefintliga toaletten. Speciellt  flickor  har\r\nproblem.  Det  finns  otaliga  andra vittnesmål från\r\nbarn.\r\nBarn  syns  inte.  Vi  lyfter  inte   fram  barnen\r\ntillräckligt mycket i debatten.\r\nHinder  är attityder. Vi inser inte att  barn  och\r\nungdomar har kapacitet och kan bidra i diskussionen.\r\n\r\nGöran Eklöf:  Det  var  en så bred fråga att jag var\r\ntvungen att fundera på vad jag skulle lyfta upp.\r\n\r\nJag tänkte lyfta upp någonting  som kanske inte är\r\nså självklart för vilken roll vi spelar  i  Sverige.\r\nSvenska   naturskyddsföreningen  samverkar  kraftigt\r\ninternationellt   med  miljöorganisationer  i  andra\r\ndelar av världen.\r\nEn  roll  vi  kan  ha   är  att  i  samverkan  med\r\nmiljöorganisationer       i       framför       allt\r\nutvecklingsländerna  men också med övergångsländerna\r\ni öst arbeta fram positioner  och förslag som bygger\r\npå ett globalt helhetsperspektiv,  som inte bara ser\r\nden    svenska   miljödebatten   och   den   svenska\r\nvälfärdsdebatten  utan  också  integrerar perspektiv\r\nframför  allt  från de globalt sett  marginaliserade\r\ngrupperna. En sådan  huvuduppgift vi bedriver i vårt\r\ninternationella  arbete   är  att  slå  hål  på  den\r\nsegslitna myten om att fattiga  människor  inte  har\r\nråd  att bry sig om miljön. Det är ofta tvärtom. Det\r\när snarare så att om det är några som verkligen inte\r\nhar råd att inte bry sig om miljön är det de fattiga\r\nmänniskorna  -  som  lever  direkt av naturresurser,\r\nskogen, jorden, vattnet. Vi ser  som  en viktig roll\r\natt åskådliggöra och visa hur just de rika ländernas\r\nproduktions-   och   konsumtionsmönster  undergräver\r\nmöjligheterna  för  uthållig   utveckling   i  många\r\nutvecklingsländer.  I  det  arbetet  finns det långt\r\nkvar att gå innan det globala helhetsperspektivet på\r\nhållbar   utveckling  slår  igenom  i  det  allmänna\r\nmedvetandet eller i många politiska församlingar.\r\n\r\nLennart   Molin:    Sveriges    Kristna    Råd    är\r\nsamarbetsorganet i Sverige för kyrkorna i Sverige. I\r\ndet  här  sammanhanget har vi två uppgifter. Den ena\r\när att samordna  kyrkorna  i  olika  insatser och se\r\ntill att så många kyrkor som möjligt är  med,  helst\r\nalla.  Den  andra uppgiften är att vara kanal mellan\r\nkyrkorna i Sverige  och  internationella  ekumeniska\r\norganisationer,  till  exempel  Kyrkornas Världsråd,\r\nEuropeiska    Kyrkokonferensen,   men    också    de\r\ninternationella   katolska   organisationerna.   Den\r\nkatolska  kyrkan  är  i  allmänhet  inte  med  i den\r\ninternationella   ekumeniken   men   är  delaktig  i\r\nSveriges Kristna Råd.\r\n\r\nI de här sammanhangen har det länge funnits samtal\r\noch  arbete  kring  hållbar utveckling, med  framför\r\nallt  en  betoning av att  hålla  ihop  de  sociala,\r\nekonomiska   och   miljömässiga  målen.  Det  har  i\r\nKyrkornas Världsråd  funnits en kritik mot begreppet\r\nhållbar utveckling, att  det  är  alltför bestämt av\r\nhur man ser det i ord. Man har hellre  velat tala om\r\nhållbara samhällen.\r\nI kyrkornas arbete med dessa frågor har  de etiska\r\ngrundfrågorna  varit  viktiga.  Det  är som det  har\r\npåpekats  här, nämligen att det krävs ett  intensivt\r\narbete  för   att   förändra  attityder,  ett  brett\r\nfolkbildningsarbete för  att  få  så  stor  och bred\r\ndelaktighet som möjligt.\r\nSveriges   Kristna  Råd  har  inga  egna  konkreta\r\nprojekt, men det  har kyrkorna. Det finns mycket att\r\nberätta. Till exempel kan Karin Lexén berätta om vad\r\nSvenska kyrkan gör.  Jag  bollar  över  frågan  till\r\nhenne.\r\n\r\nOrdföranden: Jag kommer inte att låta Karin få ordet\r\njust  nu. Vi får återkomma. Det är fem frågeställare\r\nkvar och tio minuter kvar.\r\n\r\nPer-Allan Olsson: Internationella Röda Kors-rörelsen\r\ntycker  inte  att man kan tala om hållbar utveckling\r\nutan  att  tala om  hiv/aids-problemen.  Det  är  en\r\nohållbar utveckling. Det är ett sådant stort hot mot\r\nde kriterier  för utveckling som man har arbetat med\r\nde senaste decennierna.  Vi  talar  om länder med en\r\ninfektionsnivå på 30-40 % av befolkningen.\r\n\r\nUnder den senaste svältkatastrofen  i  Afrika  har\r\ndet  med  önskvärd  tydlighet  blivit  klart  att de\r\nmekanismer  som  finns  för  återhämtning  i byarna,\r\nbland lantbruksbefolkningen, inte gäller längre. Det\r\nbetyder att de kriterier som man arbetar med  ur ett\r\nutvecklingsperspektiv inte gäller i samma grad.  Där\r\nkrävs   ett   helt   annat  samarbete  i  humanitärt\r\nmultisektorarbete.  Hiv/aids-frågan   är   inte  ett\r\nhälsoproblem  utan ett utvecklingsproblem och  något\r\nsom vi måste samlas kring.\r\nJag   nämner   ett   initiativ.   Lake   Victoria-\r\ninitiativet     förenar      -     inspirerat     av\r\nÖstersjösamarbetet  -  både miljöaspekterna  och  de\r\nsocioekonomiska hälsoaspekterna runt sjön och ger en\r\nmöjlighet  för  NGO:er, lokala  och  internationella\r\norganisationer  och   regeringar   att   långsiktigt\r\nförsöka göra något.\r\n\r\nOrdföranden: Jag vill ge en påminnelse. Det block vi\r\nhåller  på att ställa frågor om - vi håller  på  att\r\nglida  in   på  område  2  -  är  globalisering  och\r\ninstitutionellt ramverk för hållbar utveckling.\r\n\r\nCarina Hägg (s):  Jag  vill rikta min fråga till UD,\r\nmen  det  skulle  också vara  intressant  om  Margot\r\nWallström har möjlighet att ge en kommentar.\r\n\r\nDet  är  viktigt  att   vi   inom  svensk  politik\r\nsjälvständigt formar de mål och  frågor  som  vi  är\r\nberedda  att  driva, att vi samordnar oss med EU och\r\nser kommissionen  som  en  resurs.  För  att veta på\r\nvilket sätt vi bäst driver frågor utanför EU-kretsen\r\nmåste   vi  också  veta  mer  om  hur  andra  länder\r\nprioriterar  frågorna.  Det  är också viktigt att de\r\nländer   som  har  kommit  långt  när   det   gäller\r\nekonomisk,   teknisk  och  politisk  utveckling  tar\r\nansvar för frågorna och går före.\r\nJag har varit  lite  orolig  för  att ett så stort\r\nland  som  USA under Bushadministrationen  inte  har\r\nvarit berett  att  visa  tillräcklig  vilja.  Det är\r\nmöjligt att det har svängt, att det i dag finns  ett\r\nstörre    intresse.    Är    USA    i    dag,    när\r\nBushadministrationen  har  suttit  på plats ett tag,\r\nmer intresserat av att driva miljöfrågor?\r\n\r\nMargot Wallström: Det är enkelt att  svara:  Nej, de\r\nhar  verkligen  inte  demonstrerat  något  som helst\r\nintresse av att föra upp miljöfrågan allra högst  på\r\nden  politiska  dagordningen.  Tvärtom.  Det gör oss\r\nbekymrade. Vi får en svag motpart. Vi vill  ju gärna\r\nsamarbeta  med  USA, och vi anser att det är absolut\r\nnödvändigt.\r\n\r\nDe miljöproblem  vi  ser  i  dag  är  i  hög  grad\r\nglobala.  De  är  världsproblem.  Vi  måste lösa dem\r\nglobalt genom samverkan. Därför är det bekymmersamt.\r\nJag hoppas fortfarande att det kan rätta  till  sig.\r\nKanske  kan  vi visa vägen med Kyotoprotokollet, som\r\növer 100 länder  har  ratificerat, där vi skapar ett\r\ninternationellt regelverk,  det  enda som existerar.\r\nFörr eller senare måste USA återvända.\r\n\r\nKrister  Nilsson:  Jag  kan från Miljödepartementets\r\nsida ge en kort kommentar kring vårt internationella\r\narbete.\r\n\r\nI  samarbetet  hittar  vi   positioner  och  söker\r\nbryggor,   inte  minst  vi  i  de  industrialiserade\r\nländerna och  utvecklingsländerna, i syfte att hitta\r\nde mål vi tillsammans kan driva inom EU.\r\nDu  pratade om  att  gå  före.  I  bryggan  mellan\r\nutvecklingsländerna  och  industriländerna  måste vi\r\nhitta   de   prioriterade  frågorna  och  bygga  ett\r\nförtroende. Det är avgörande.\r\nJag kan peka  på hur vi aktivt jobbar för att leva\r\nupp   till  det  du  pekar   på.   I   samband   med\r\nklimatförhandlingarna  var  det  tydligt hur Sverige\r\ntillsammans  med  kommissionen  gjorde   ett  aktivt\r\narbete för att söka kontakt med olika länder för att\r\nse  vilka  gångbara  modeller  som finns för att  gå\r\nvidare.   Det   relaterade   till   den   allvarliga\r\nsituationen   när   USA   sade   att   man   lämnade\r\nförhandlingarna.\r\nInför  Johannesburg  hade  vi  problem med vad det\r\nskulle  bli  för  resultat. Skulle vi  hamna  i  den\r\nsituation Margot beskrev tidigare att det skulle bli\r\nett  totalt  fiasko  utan  överenskommelse?  Sverige\r\njobbade tillsammans med  Sydafrika och Brasilien för\r\natt bygga en axel från Stockholm  -72,  Rio -92 till\r\nSydafrika -02. Vi jobbade aktivt med detta. Jag tror\r\natt  det förslag Margot tog upp i sitt anförande  om\r\natt  bilda   allianser  på  ytterligare  områden  än\r\nenergiområdet  kommer  att vara viktigt framöver när\r\ndet gäller implementeringen av Johannesburgsagendan.\r\n\r\nLars Lindblad (m): I min  tidigare fråga till Margot\r\nWallström  påstod  jag  att  politiker   oftast  har\r\nlättare  att  hitta  konkreta  överifrånlösningar  i\r\nfråga  om  miljöutveckling,  till  exempel  när  det\r\ngäller  att stoppa och hindra företag  och  enskilda\r\nmänniskor   från   att   göra  saker  eller  att  få\r\nmyndigheter att med hjälp av tilläggsanslag ta tag i\r\nnågot.   Samtidigt   ligger  kraften   för   hållbar\r\nutveckling hos enskilda människor och företagare.\r\n\r\nMin fråga till Naturskyddsföreningen  och  Svenskt\r\nNäringsliv  är om ni ser några konkreta verktyg  för\r\nhur    vi    ska    få     ytterligare    fart    på\r\nunderifrånperspektivet som vi alla efterfrågar.\r\n\r\nIngela  Bendrot:  Mycket  handlar   om   att   skapa\r\nförutsättningar,  precis  som jag sade tidigare, för\r\nföretagsamheten.   Det   är   viktigt    att   skapa\r\nförutsättningar  för företag och enskilda att  gå  i\r\nrätt   riktning.   Miljöpolitiken   tar   ofta   sin\r\nutgångspunkt i ett snävt  fokus där man sällan eller\r\naldrig tänker på de ekonomiska  konsekvenserna.  Jag\r\ntog  tidigare  upp exemplet med miljölagstiftningen,\r\ndär man egentligen  har  goda  ambitioner men där de\r\nlånga handläggningstiderna leder  till  att  vi inte\r\nfår  den modernisering av industrin som är så viktig\r\nför en  utveckling  som  går i rätt riktning. Det är\r\nett  bra exempel där regelverket  motverkar  hållbar\r\nutveckling.  Även  om  ambitionen  är  att  motverka\r\nmiljöproblem blir ambitionen tyvärr den motsatta.\r\n\r\nDet finns också sätt att använda för att uppmuntra\r\nföretag.     En     del    kommuner    sätter    ned\r\ntillsynsavgifterna    för     företag     som    har\r\nmiljöcertifierad  verksamhet.  Det  är  ett  konkret\r\nexempel på den nationella nivån.\r\n\r\nGöran   Eklöf:   Inom   det   civila  samhället  och\r\nmiljörörelsen  pågår  bland  annat   ett   livaktigt\r\nkonkret     arbete    för    att    uppnå    direkta\r\nmiljöförbättringar  genom  olika  typer  av projekt,\r\nmiljömärkningsarbete      och      opinions-     och\r\nattitydförändringsarbete.  Även inom  många  företag\r\npågår ett aktivt miljöarbete som driver utvecklingen\r\nav anpassad teknik framåt, och så vidare.\r\n\r\nJag vill ändå betona att det  är  viktigt  att den\r\npolitiska  debatten  handlar om och fokuserar på  de\r\npolitiska lösningarna.  Mycket  handlar  om  det som\r\nflera har nämnt om att skapa förutsättningar och att\r\nfå fram rätt priser.\r\nDet   var   en   stor  debatt  i  Johannesburg  om\r\npartnerskapsinitiativ.  Den debatten missuppfattades\r\nibland som att folk var emot  partnerskapsinitiativ,\r\nvilket vi naturligtvis inte är. Debatten handlade om\r\n-  och  det  är viktigt - att politikerna  måste  ta\r\nansvaret för att  genomföra sina beslut. De kan inte\r\nutlokalisera ett sådant  ansvar.  Risken  var  - och\r\ntill  en  liten  del  blev  det så - att de konkreta\r\npolitiska  åtagandena  ersattes   av  åtaganden  som\r\npolitikerna inte kan hållas ansvariga för. Därför är\r\ndet viktigt att hållbarhetsdebatten  i  de politiska\r\nförsamlingarna    fokuserar    vid    vad    staten,\r\ninstitutionerna och myndigheterna ska göra.\r\n\r\nOrdföranden: Om Kjell-Erik Karlsson, Vänsterpartiet,\r\nhar  en  kort fråga som kräver ett kort svar är  det\r\nokej att ställa  den före kaffepausen, annars väntar\r\nvi till efter kaffepausen.\r\n\r\nKjell-Erik Karlsson (v): Nej, den är inte kort.\r\n\r\nOrdföranden: Då väntar  vi. Vi sätter dig överst. Vi\r\nkommer  att  bryta nu. Roger  Karlsson  och  Mikaela\r\nValtersson står på listan efter kaffepausen.\r\n\r\nOrdföranden: Välkomna in igen efter kaffepausen till\r\ndet offentliga seminariet! Det sammansatta utskottet\r\nhär    består    av     utrikes-,     miljö-     och\r\njordbruksutskotten.  Frågor  kan  ställas om det som\r\nhände  i  Johannesburg och vid det toppmöte  som  då\r\nbehandlade hållbar utveckling.\r\n\r\nI blocket  före kaffepausen var vi inne på det som\r\nhandlar om globalisering och institutionellt ramverk\r\nför hållbar utveckling. Jag lovade mina kolleger att\r\nde  skulle  få återkomma  och  ställa  frågor  under\r\nförutsättning  att  frågorna  är  korta.  Vi har tre\r\nfrågor kvar, och därefter ska vi gå över på  blocket\r\nsom  handlar  om konsumtions- och produktionsmönster\r\noch stöd till fattigdomsbekämpning.\r\n\r\nKjell-Erik Karlsson  (v): Jag skulle vilja ställa en\r\nfråga  till  Jordens  Vänner   om   WTO   och   EU:s\r\ninvesteringsavtal.   I   dag  saknar  1,2  miljarder\r\nmänniskor  tillgång  till  rent   dricksvatten.  2,4\r\nmiljarder saknar tillräckligt med vatten  för avlopp\r\noch tillfredsställande hygien. Med det som  bakgrund\r\nvill jag fråga Jordens Vänner: Hur ser ni på vad som\r\nhänder med EU:s investeringsavtal och WTO? Skulle ni\r\nkunna  utveckla  vad  ni tror eller vet om vad detta\r\nkommer att leda till?\r\n\r\nTove  Zetterström: EU driver  ju  många  av  de  nya\r\nfrågorna i WTO om ett nytt investeringsavtal, om ett\r\nkonkurrensavtal  och  om  offentlig upphandling. Det\r\ngäller även huruvida GATS-avtalet  om  tjänster  ska\r\nutvidgas.      Det     påverkar     framför     allt\r\nvattendistributionen    i    många    länder,    som\r\nprivatiseras.  Detta gör att många fattiga människor\r\ninte längre har  råd med rent vatten. Vatten, som är\r\nett så grundläggande  behov,  ses som en handelsvara\r\nbland alla andra.\r\n\r\nAlla de nya avtalen som EU driver  på  hårt  för i\r\nWTO   ger   ökade   möjligheter   för  framför  allt\r\ntransnationella företag att etablera  sig  i  tredje\r\nvärlden. Vi inom Jordens Vänner och även Friends  of\r\nthe  Earth International har drivit en kampanj inför\r\nJohannesburg,  och vi fortsätter också att göra det,\r\nför att företagens ökade möjligheter och rättigheter\r\natt   investera   också    måste    balanseras   mot\r\nskyldigheter.  Det  måste  alltså  finnas   bindande\r\nregler  för  företagens  ansvarighet  när det gäller\r\nsociala frågor, miljöfrågor och arbetsrättsfrågor.\r\nDäremot  vill  vi inte se att detta tas  upp  inom\r\nWTO. Vi vill inte  att  WTO:s  mandat  ska  utvidgas\r\nytterligare,  vilket har föreslagits av till exempel\r\nIndien och Kina  i  WTO:s  arbetsgrupp om handel och\r\ninvesteringar. Vi vill att diskussionerna  ska föras\r\nvidare i mer lämpliga forum inom FN.\r\n\r\nAnna  Jonsson:  Jag tänkte kommentera de frågor  som\r\nkom upp under det  tidigare  passet  angående  vilka\r\nresurser    som    kan    behövas   som   stöd   för\r\nmiljöorganisationer. Det ena  är  finansiellt  stöd,\r\nsom  Margot  var  inne på. Där kan man se att större\r\ndelen  av  det  stöd  som   finns   nationellt  blir\r\nprojektstöd,  vilket  innebär att man indirekt  styr\r\nmiljöorganisationernas arbete in till vissa områden.\r\nDet ser vi som en begränsning.  Det  innebär  att vi\r\ninte alltid kan ta itu med just de frågor som vi ser\r\nsom mest akuta.\r\n\r\nDet handlar också om praktiska saker. Många av oss\r\njobbar ideellt. Det kan handla om så enkla saker som\r\natt  få  en  kallelse  i tid för att kunna ta ledigt\r\nfrån  jobbet  och så vidare.  Man  ska  alltså  helt\r\nenkelt vara medveten  om  att  detta  är  en  ganska\r\nresurssvag  grupp  och  att  man  får  anpassa  sina\r\nmetoder till det.\r\n\r\nRoger  Karlsson  (c):  Jag  vill rikta en fråga till\r\nNationalkommittén för Agenda  21  och  Habitat.  Den\r\nhandlar  om  hållbarhet.  Hållbarhet  byggs  för mig\r\nunderifrån. Särskilt viktigt tycker jag att det är i\r\nen alltmer globaliserad värld. Det gäller hållbarhet\r\nsom  byggs  dels  av enskilda människor och enskilda\r\nföretagare, dels av företag.\r\n\r\nMin  fråga  är:  Vilka  hot  och  möjligheter  ser\r\nNationalkommittén  för   Agenda   21   i  att  skapa\r\ndelaktighet  i hållbar utveckling? Jag upplever  att\r\nvi trots att vi  har  jobbat med Agenda 21 i Sverige\r\ninte  har kommit ned från  kommunerna  och  ut  till\r\nmänniskorna på ett riktigt bra sätt.\r\n\r\nOrdföranden: Jag ser att Rolf Lindells plats är tom.\r\n\r\nRoger  Karlsson   (c):  Då  har  jag  en  alternativ\r\nsvarare,  nämligen Institutet  för  framtidsstudier.\r\nHar man studerat .\r\n\r\nOrdföranden: Den platsen är också tom. Du får skicka\r\nfrågan vidare till någon annan.\r\n\r\nOla Engelmark:  Jag  kan referera från en Agenda 21-\r\nkonferens  som  vi  hade   tillsammans  med  Svenskt\r\nNäringsliv och Naturvårdsverket  i förra veckan. Där\r\ndeltog Sveriges kommuner, näringslivet,  staten  och\r\nså vidare.\r\n\r\nInom  kort  går  vi  ut  med  ett  upprop  där  vi\r\ntillsammans  visar  vad  som  behövs  för att förnya\r\nAgenda 21-arbetet och ge det en förnyad avspark. Det\r\nintressanta är att det verkligen behövs.  Man faller\r\nned på de ganska grundläggande mänskliga aspekterna.\r\nDet  behövs  fler  mötesplatser  för  kommunikation.\r\nTyvärr  har  vi  alltför  bristfällig  kommunikation\r\nmellan aktörsgrupperna. Näringslivet pratar med sina\r\naktörer inom sina egna nätverk och kommunerna och de\r\nideella organisationerna gör likadant. Det visar sig\r\nvara  en framgångsfaktor med många mötesplatser.  Ju\r\nfler mötesplatser  det finns där människor kan mötas\r\n-  allmänhet,  näringsliv,   kommuner,  myndigheter,\r\nideella  organisationer och inte  minst  forskare  -\r\ndesto bättre lyckas man med Agenda 21-arbetet.\r\n\r\nMikaela  Valtersson   (mp):  Några  av  de  svåraste\r\nfrågorna i Johannesburgprocessen var handelsfrågorna\r\noch fattiga länders krav  på  att ges större hänsyn.\r\nDet var särskilt folkrörelserna  som  uppmärksammade\r\ndetta. Jag skulle vilja rikta en fråga till dels UD,\r\ndels  Forum  Syd, för att höra vilken ni  anser  att\r\nanledningen   mer    specifikt    var    till    att\r\nhandelsfrågorna  var så kontroversiella. Och vad bör\r\nvi i Sverige tänka  på  avseende  detta? Hur bör man\r\nagera framöver i processen för att  få  med  de  här\r\ndelarna på ett bra och konstruktivt sätt?\r\n\r\nKajsa Olovsson: Det är naturligt att handelsfrågorna\r\nfår  en  viktig  roll  när  man  diskuterar  hållbar\r\nutveckling mot bakgrund av att det ekonomiska  benet\r\när  ett  av  de  viktigare  benen för att åstadkomma\r\nhållbar   utveckling   och   för  att   bidra   till\r\nfattigdomsminskning.  Där  har vi  en  ganska  dålig\r\ntradition när det gäller att  öppna  våra  marknader\r\nför u-länderna och därmed möjliggöra för dem att med\r\negna medel finansiera sin egen utveckling.\r\n\r\nVad  vi  kan göra i framtiden är naturligtvis  att\r\nfortsätta att  driva  på för att inom den europeiska\r\nunionen öppna våra marknader, särskilt för produkter\r\nsom  är  av intresse för  u-länderna.  Vi  talar  då\r\nframför  allt  om  jordbruksprodukter  och  även  om\r\ntekoprodukter. Vi har också ett ansvar för att ändra\r\nstrukturen   på   våra   handelshinder   så  att  vi\r\nunderlättar   för   u-länder   att  exportera  också\r\nprodukter som har ett ökat förädlingsvärde.\r\n\r\nÅsa   Romson:  Jag  uppmärksammade  att   man   från\r\nFolkrörelsernas  sida  framför  allt  lyfte fram att\r\nproblemet med handelsfrågorna när de diskuterades  i\r\nJohannesburgprocessen           handlade          om\r\nutvecklingsländernas          intressen         inom\r\nhandelspolitiken, som är underordnade  de  intressen\r\nsom  USA och EU driver i handelsorganisationen.  Det\r\nhandlade också mycket om att FN-systemet höll på att\r\nkapitulera inför världshandelsorganisationen.\r\n\r\nDet som jag sade om utvecklingsländernas intressen\r\ni  världshandelsorganisationen  syftar  naturligtvis\r\ndelvis  till  det  som  Utrikesdepartementet tar upp\r\nhär, det vill säga den orättvisa jordbrukspolitiken.\r\nDen pratar vi ganska ofta  om  i Sverige, och där är\r\nvi  nog  ganska  överens. Men det är  också  så  att\r\nhandelsreglerna i  dag  på  jordbruksområdet tvingar\r\nländer   att   inte   -   inte  ens  under   kortare\r\ntidsperioder - ha skyddstullar  för  varor, inte ens\r\nnär det finns ett stort behov av att till exempel gå\r\növer till en hållbar utveckling. Vi vet  ju  att det\r\nkan  vara  viktigt  ibland  på jordbrukssidan. Detta\r\nstoppar handelsreglerna som de ser ut i dag, och det\r\ngör  naturligtvis  inte  situationen   lättare   för\r\nfattiga länder.\r\nEgentligen    handlar    också    obalansen   inom\r\nhandelsorganisationen  om alla de nya  avtalen,  som\r\ninte  primärt är handelsavtal.  Det  kan  handla  om\r\npatentregler,  det  handlar  om  tjänstehandeln, som\r\nJordens Vänner tog upp här, och det handlar ännu mer\r\nom  de  nyare  frågorna som föreligger  inför  nästa\r\nministermöte   -   investeringsfrågorna.    De   har\r\negentligen      inte      något      intresse      i\r\nutvecklingsperspektiv, som vi ser det.\r\nNär  det  gäller FN-systemets kapitulation tryckte\r\nmånga svenska  organisationer  hårt på en sak. I och\r\nmed    att    man    i    Johannesburg   diskuterade\r\nhandelsfrågorna utifrån att  man skulle implementera\r\nDohaagendan och de beslut som  var  fattade i WTO så\r\nunderställde   man   sig   också  därmed  en   annan\r\norganisation, det vill säga  WTO. Många folkrörelser\r\noch, trodde vi, kanske även den  svenska  regeringen\r\nsåg det som naturligt att FN är den organisation som\r\nalltmer är den övergripande organisationen.  FN  bör\r\nvara  det  inom  det system som har den övergripande\r\npolitiken för hållbar utveckling. När man då ser att\r\nmycket i praktiken  undermineras  eller hindras inom\r\nhandelssystemet så ska också FN vara  det system som\r\nstår  upp  för hållbar utveckling och inte  till  en\r\nhandelsorganisation   lämnar   över   till   exempel\r\ndefinitionerna   av   vad   som   är   motiverat  ur\r\nmiljösynpunkt  och  vilka  åtgärder  som  kan   vara\r\nhandelshindrande. Detta bör naturligtvis FN själv se\r\ntill,   och  det  tryckte  man  hårt  på  från  både\r\nmiljöorganisationer   och  det  civila  samhället  i\r\nstort.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för det!  Det  här  med  hållbar\r\nutveckling  kan vara hur  vitt  och  hur  brett  som\r\nhelst. Men för  att försöka få någon styrning på det\r\nhela i utfrågningen  så  går  vi  nu över till nästa\r\nblock som frågeställarna kommer att  inrikta sig på.\r\nJag   repeterar   att   det  handlar  om  förändrade\r\nkonsumtions- och produktionsmönster  samt  stöd till\r\nfattigdomsbekämpning.\r\n\r\nNu  har  vi satt upp en ny talarordning igen.  Den\r\nsom först kommer  att  ställa  en  fråga är Christin\r\nNilsson. Därefter är det Ewa Björling.  Då  vill jag\r\nåterigen  säga,  bara  så  att  ni  kommer ihåg det:\r\nFörsök  att  ställa  en fråga. Den ska också  riktas\r\ntill en konkret organisation.  Det får max vara två.\r\nOch gör helst inte frågan så vid.  Vi  ska se hur vi\r\nklarar  av  den här sista timmen. Varsågod  Christin\r\nNilsson, Socialdemokraterna!\r\n\r\nChristin Nilsson  (s):  Tack.  Jag har en fråga till\r\nForum  Syd. Den handlar just om fattigdomsbekämpning\r\nkontra hållbar utveckling med inriktning på kvinnor.\r\nVilka är  de viktigaste åtgärder vi kan vidta så att\r\näven kvinnorna kommer in i den här processen?\r\n\r\nÅsa Romson:  Jag  förstår  inte riktigt vad du menar\r\nmed \"den här processen\".\r\n\r\nChristin  Nilsson  (s):  Processen  för  en  hållbar\r\nutveckling kontra detta med  en  positiv  utveckling\r\nför  utvecklingsländerna,  och  då inriktat på  just\r\nkvinnorna.\r\n\r\nÅsa Romson: Om kvinnorna inte kommer  in i processen\r\när  det  ju  inte  en  hållbar utveckling. Det  står\r\nväldigt tydligt definierat  i  processen,  såsom jag\r\nuppfattar  hållbar  utveckling,  att  kvinnorna  som\r\ngrupp  är  väldigt  viktiga.  De  bär i många  delar\r\nmöjligheten till en hållbar utveckling. Vi vet också\r\natt när det gäller fattigdomsbekämpning är kvinnorna\r\nen oerhört viktig grupp. När den gruppens behov inte\r\när tillgodosedda får vi inte heller  någon  effektiv\r\nfattigdomsbekämpning.  Så  det  är  naturligtvis  en\r\nhuvudmålgrupp.\r\n\r\nJag  tycker  att  det dokument som kom  fram  från\r\nJohannesburg diskuterade denna fråga ganska seriöst.\r\nVi  hade  mycket  diskussioner   mellan  de  svenska\r\nföreträdarna och folkrörelserna omkring  hur Sverige\r\nskulle driva att få fokus på kvinnorna som grupp när\r\ndet gäller fattigdomsbekämpning. Det här är också en\r\nfråga där jag upplever att Sverige har en ganska god\r\nkompetens på biståndsområdet. Egentligen skulle  jag\r\nkanske  vilja  bolla  över  detta  även  till  andra\r\norganisationer,   som  Rädda  Barnen  eller  Svenska\r\nkyrkan.\r\n\r\nOrdföranden: Det gör  vi  ju inte. Vi kan hoppas att\r\nnågon kanske har möjlighet att ställa en fråga, inte\r\nminst till Svenska kyrkan som  jag har fått säga nej\r\ntill  två  gånger  när  man har försökt  bolla  över\r\nfrågor. Jag säger det lite  tydligt så att någon kan\r\nanta  utmaningen. Då går ordet  till  Ewa  Björling,\r\nModeraterna.   Därefter   är   det  Sverker  Thorén.\r\nVarsågod, Ewa!\r\n\r\nEwa Björling (m): Tack. Jag skulle  vilja ställa min\r\nfråga till Utrikesdepartementet igen.  Återigen vill\r\njag komma in på miljödelmålen. De åtta mål som finns\r\när  av olika art. Det visar sig att det verkar  vara\r\nmål åtta  som  är  absolut  svårast  att  uppnå. Det\r\nhandlar   om  globalt  partnerskap,  utveckling   av\r\nfrihandel och ekonomi och så vidare. Samtidigt måste\r\nman ta med  i  det  här att mål fyra, som handlar om\r\natt utrota sjukdomar,  ändå  måste  vara  det som är\r\nmest  akut,  som jag ser det. Ska man vara lite  mer\r\ndrastisk är det  så  att  om  vi  inte klarar av mål\r\nfyra, att minska hiv, malaria, tuberkulos  och  alla\r\nandra  allvarliga,  i vissa fall dödliga, sjukdomar,\r\nkommer  fattigdomen  så   att   säga  drastiskt  att\r\nreducera sig själv.\r\n\r\nHur ser det ut här? Hur arbetar man? Hur fokuserar\r\nman? Det måste ändå vara så att mål  fyra är det som\r\nborde komma allra först. Då tänker jag främst på hur\r\nutvecklingen ser ut när det gäller att  få fram bra,\r\nbilliga mediciner i u-länderna. Hur ser avtalen  ut?\r\nKommer  man  vidare framåt? Man har kommit en bit på\r\nvägen genom de  här partiella patentlösningarna, men\r\njag skulle vilja  se  mycket större kraft i just den\r\nbiten och en snabbare utveckling.\r\n\r\nOrdföranden: Skulle Ewa Björling bara kunna göra det\r\nsmidigare för den som ska  svara  och förtydliga för\r\nalla andra vad som menas med mål åtta och mål fyra?\r\n\r\nEwa Björling (m): Mål åtta handlar  om  att utveckla\r\nett globalt partnerskap för utveckling. Det  är  det\r\növergripande  målet.  Det  handlar  om att diskutera\r\ntullfrihet.  Det  handlar  om  att utveckla  stabila\r\nekonomier.  Det handlar om att skapa  demokrati  och\r\nhelt enkelt bygga  upp  bra samhällen att leva i för\r\nu-ländernas folk. Mål fyra  handlar  om  att  minska\r\nbarnadödligheten.  Det  är  därigenom  också kopplat\r\ntill  mål  sex,  att bekämpa hiv, malaria och  andra\r\nsjukdomar.\r\n\r\nOrdföranden: Då har  vi  Lennart  Hjälmåker från UD.\r\nVarsågod!\r\n\r\nLennart Hjälmåker: Tack. Jag återkommer  gärna  till\r\nmillenniemålen. Vi tycker nämligen att de är väldigt\r\nviktiga.  Jag  är  också glad att frågeställaren gör\r\nden här distinktionen  mellan  mål åtta och de andra\r\nmålen. Man kan konstatera att inte  bara  mål  fyra,\r\nutan  kanske  till och med alla de sju första målen,\r\nhandlar  väldigt   mycket  om  utvecklingen  i  våra\r\nsamarbetsländer  medan   det   åttonde   målet,   om\r\npartnerskap,  handlar  om  vad vi kan göra från nord\r\nför syd.\r\n\r\nDe  sju  första  målen  innehåller   det  här  med\r\nsjukdomar, hiv/aids. De handlar också om  utbildning\r\noch fattigdomsfrågor i ett brett perspektiv. Jag ska\r\ngärna  säga  några  ord  om sjukdomar. Jag kan  bara\r\nkonstatera, också relaterat till den tidigare frågan\r\nom jämställdhet, att målet  om utbildning är väldigt\r\nviktigt. Här talas det om lika villkor mellan pojkar\r\noch  flickor,  så  jämställdhetsaspekten  genomsyrar\r\nockså de här målen i väldigt hög grad.\r\nDet  är  mycket viktigt  att  frågan  om  hiv/aids\r\nkommer  upp.   Sverige  gör  mycket  i  frågan.  Som\r\nfrågeställaren säger  är  det  så  att  om inte folk\r\növerlever  blir det inte mycket utveckling.  Det  är\r\nväldigt viktigt  att  vi  ser hiv/aids som det stora\r\nutvecklingsproblem det är.  Det  är en ekonomisk och\r\nsocial  fråga  och en utvecklingsfråga.  Det  är  en\r\nhälsofråga, men  bara  till  viss del. Det är mycket\r\nmer än en hälsofråga. Vi måste  alltså  angripa  det\r\nhär på ett brett sätt.\r\nDet  gör  Sverige på olika sätt, multilateralt och\r\nbilateralt. På  det  multilaterala  området  är våra\r\nstörsta insatser att stödja FN:s program UNAIDS  och\r\natt  stödja  den  globala hälsofonden, fonden för de\r\ntre sjukdomarna malaria, tuberkulos och hiv/aids. Vi\r\nsitter i styrelsen och driver en aktiv politik i den\r\nfonden. Det är förstås  viktigt  att  vi  jobbar  på\r\nbasplanet.  Det  är  viktigt  att det här genomsyrar\r\nvåra breda, fattigdomsinriktade  program  och att vi\r\nkan  komma  till  rätta med detta på basplanet.  Jag\r\ntror att vi driver detta på ett brett och bra sätt.\r\n\r\nOrdföranden: Vi tackar  för  det.  Då  går vi vidare\r\ntill  Sverker Thorén, Folkpartiet. Därefter  är  det\r\nRosita Runegrund. Varsågod, Sverker!\r\n\r\nSverker  Thorén  (fp):  Ett  rejält kliv mot hållbar\r\nutveckling tror jag kommer att tas när vi förmår att\r\nanvända vår offentliga upphandling  på  ett  vettigt\r\nsätt.  Min  fråga  är  till Krister Nilsson till att\r\nbörja med, men jag vädjar också till ordföranden att\r\nnågon  fristående ska få  svara  på  frågan.  Frågan\r\ngäller hur  trenden  ser ut när det gäller offentlig\r\nupphandling av hållbara  varor  och  tjänster. Finns\r\ndet  mätningar, och vad görs för att få  den  rejäla\r\nkraften och drivet mot den här utvecklingen?\r\n\r\nOrdföranden:  Då ska jag säga, innan Krister Nilsson\r\nbörjar svara, att du får välja vem som ska svara.\r\n\r\nSverker Thorén (fp): Då har jag gjort mitt val.\r\n\r\nOrdföranden:  Du  har  gjort  ditt  val.  Då  svarar\r\nKrister Nilsson. Varsågod!\r\n\r\nKrister Nilsson:  Tackar.  Offentlig  upphandling är\r\nnaturligtvis   oerhört   viktigt   för  att  få   en\r\nutveckling    mot    hållbara    produktions-    och\r\nkonsumtionsmönster.  Vi  har  från regeringens  sida\r\naktivt inom ramen för EU drivit att få en tydlig och\r\nklar tolkning. Man kan väl säga att ett av problemen\r\nhar varit huruvida man kan ställa tydliga krav eller\r\ninte inom ramen för de direktiv  som  har  funnits i\r\nEU. Den osäkerheten har gjort, kan man väl säga, att\r\nutvecklingen inte har gått så fort och så bra som vi\r\nhade  önskat. Direktivet har ändå kommit dithän  att\r\nvi känner att det ger ett större stöd.\r\n\r\nFör  att   göra   ytterligare   insatser  har  det\r\nutvecklats ett system, ett större,  ytbaserat  stöd,\r\ntill   offentlig   upphandling.   Det  har  vi  från\r\nregeringens sida stött. Det kommer  att  läggas fram\r\ninom  ramen  för  Miljöstyrningsrådet,  som  är   en\r\nsamarbetsorganisation    mellan    kommunerna    och\r\nLandstingsförbundet  och  numera  också näringslivet\r\noch  staten.  Jag  tror  att  utvecklingen   av  den\r\noffentliga  upphandlingen  kopplat  till upphandling\r\ngenerellt inom näringslivet och till ökad användning\r\nför produktstandarder kommer att bidra  till  att vi\r\ninom  de  närmaste  åren  kommer  att  få  ett  nytt\r\ninstrument  för  det  som vi också kallar integrerad\r\nproduktpolitik. Vi tror att det ligger något väldigt\r\npositivt i det.\r\nVi bedriver alltså en  aktiv  politik  där, vilket\r\njag tror kommer att innebära att vi bättre  tar vara\r\npå  den  potential  som  vi tror finns. Några exakta\r\nsiffror har jag tyvärr dock inte just nu.\r\n\r\nOrdföranden: Då tackar vi  Krister  Nilsson för det.\r\nDå   är  det  Rosita  Runegrund,  Kristdemokraterna.\r\nDärefter är det Kjell-Erik Karlsson. Varsågod!\r\n\r\nRosita  Runegrund:  Tack, fru ordförande! Jag skulle\r\nvilja ställa en fråga  angående biståndsnivån. I Rio\r\ngavs rekommendationen 0,4 %  av  BNP. Nu vet man att\r\ndet    ligger    på    0,2 %    till   0,3 %.   FN:s\r\nrekommendationer  är på 0,7 %. Det  är  viktigt  att\r\narbeta med effektivisering  och  med kopplingen till\r\nMR och demokrati. Min fråga vill jag ställa till UD.\r\nVilka  är  möjligheterna  att  relativt  snabbt  öka\r\nbiståndsresurserna globalt? Och  hur går arbetet med\r\natt effektivisera det tidigare hårt  kritiserade EU-\r\nbiståndet?\r\n\r\nOrdföranden: Vem känner sig manad att  svara på det?\r\nDet är Lennart Hjälmåker igen.\r\n\r\nLennart Hjälmåker: Låt mig börja med biståndsvolymen\r\nglobalt, som frågan rörde. Där känner vi  alla  till\r\natt    FN   har   en   målsättning   på   0,7 %   av\r\nbruttonationalinkomsten.  Vi  har  också  sett under\r\nmånga  år  hur  andelen har sjunkit. Den har sjunkit\r\nmycket för att stora  givarländer som USA tyvärr har\r\nsänkt sitt bistånd kraftigt.  Vi  har också sett hur\r\nJapan, som till och med låg över USA  för  några  år\r\nsedan, har tvingats skära ned på sitt bistånd.\r\n\r\nNär  man  tittar på biståndsvolymen totalt innebar\r\nMonterreykonferensen    ett    genombrott.    Margot\r\nWallström var inne på det förut. Det intressanta var\r\natt  Europa kunde enas och gå till Monterrey med  en\r\nenad röst.  Den  enade rösten satte press på USA, så\r\natt också USA kom  ut på planen i Monterrey. Det som\r\nhände inför Monterrey  var  att  efter  en hård kamp\r\ninom  i  EU,  en  kamp  där Sverige tillsammans  med\r\nHolland hade en ledande roll,  lyckades  EU:s länder\r\nkomma överens om det här målet, som Margot Wallström\r\nnämnde,  att vi till 2006 ska nå upp till 0,39 %  av\r\nBNI.\r\nDet låter inte mycket man talar om procenttal, men\r\ndet innebär  en  ökning fram till 2006 på mellan sex\r\noch sju miljarder  dollar. Det är stora pengar i det\r\nhär  sammanhanget,  när  det  samlade  biståndet  är\r\nungefär 50 miljarder  dollar.  Så  Monterrey innebar\r\nett  genombrott, ett trendbrott. Det  var  glädjande\r\noch viktigt.  Det  innebar att också USA i Monterrey\r\nkom fram med nya pengar  och  lade fem nya miljarder\r\nUS-dollar  på  bordet för att matcha  de  europeiska\r\ninsatserna. Vi ser  det  som väldigt viktigt att ett\r\nenat Europa här kunde sätta press på USA.\r\nNär det gäller EU-biståndet  för  vi på olika sätt\r\nen dialog. Vi följer EU-biståndet. Vi  såg  att  den\r\nparlamentariska  kommittén  Globcom  lade  fram sitt\r\nbetänkande  för  ett drygt år sedan. Där fördes  det\r\nfram mycket kritik  mot  EU-biståndet.  Detta  är en\r\nfråga  som  säkert  också kommer att behandlas i den\r\nproposition som kommer  så  småningom  och  som  jag\r\nnämnde  tidigare i dag, så jag vill inte säga mer om\r\ndetta i dag.\r\n\r\nOrdföranden:  Då  går  frågan vidare till Kjell-Erik\r\nKarlsson,  Vänsterpartiet.  Därefter  är  det  Roger\r\nKarlsson. Varsågod, Kjell-Erik!\r\n\r\nKjell-Erik Karlsson  (v):  Jag vill ställa min fråga\r\ntill Forum Syd. Partnerskap  mellan  regeringar  och\r\nföretag kan, som många uppfattar det, leda till både\r\npositiva  och  negativa  förändringar i konsumtions-\r\noch produktionsmönster och i fattigdomsbekämpningen.\r\nKan  ni  utveckla  er  syn  på   partnerskap  mellan\r\nregeringar  och  företag?  Ger partnerskap  positiva\r\nbidrag till arbetet med en hållbar  utveckling eller\r\nser  ni  risker  med det arbetssättet? Vad  jag  vet\r\nfinns det inte något  officiellt  regelverk  för hur\r\npartnerskap ska användas för att man ska nå målen  i\r\nhandlingsprogrammet.\r\n\r\nÅsa  Romson:  Återigen  vet jag inte om Forum Syd är\r\nden organisation som bäst  kan  svara  på det. Göran\r\nEklöf från Naturskyddsföreningen var inne  på frågan\r\ntidigare.   Jag   kan   bara   ge  min  bild  av  de\r\ndiskussioner     som     vi     har    haft    under\r\nJohannesburgprocessen   kring  vad  som   är   många\r\norganisationers syn på det  här.  Det  är, som också\r\nGöran  var inne på, inte så att man är negativ  till\r\npartnerskap.  Det  är i Sverige och allmänt känt att\r\nvi har haft väldigt  positiva  partnerskap  i  vissa\r\ndelar,  som  miljöcertifiering  och  sådant,  mellan\r\norganisationer, företag och offentliga institutioner\r\neller förvaltningar.\r\n\r\nDet  som  kom upp inför Johannesburg var som många\r\nuppfattade det,  och  det  är även min analys, något\r\nsom störde den här ordningen.  Man  diskuterade  vad\r\ndet var man skulle kunna hålla politikerna ansvariga\r\nför.   Vad   ville   man  att  världens  företagare,\r\nstatsministrar  och  statschefer   skulle  åka  till\r\nJohannesburg  och  ta på sig för ansvar?  Man  ville\r\ninte att de skulle abdikera  från ansvaret genom att\r\nsäga  att alltihop ska lösas av  partnerskap  mellan\r\nandra aktörer, eller i samarbete med andra aktörer.\r\nDet var  egentligen den diskussionen som man förde\r\ni  Johannesburg.   Man   var   positiv   till  olika\r\npartnerskap.    Det   fanns   olika   grenar   bland\r\nfolkrörelserna. Det  var  en del som sade att om man\r\ntar in denna typ av partnerskap i den här processen,\r\nJohannesburgsprocessen, då legitimerar man också att\r\npolitikerna inte tar sitt ansvar  för  att genomföra\r\nen  mycket bra och framåtsyftande handlingsplan  för\r\nden politiska  agendan. Det var andra organisationer\r\nsom framförde att  det  ännu  så  länge  inte  finns\r\nallmänt  vedertagna, bindande regler för hur företag\r\nfår agera  när det gäller lobbying och påverkan från\r\nkortsiktiga ekonomiska intressen, till skillnad från\r\nföretag  som   naturligtvis   också  jobbar  för  de\r\nlångsiktiga intressena. De hade svårt att se hur man\r\nskulle   hantera   det   här   utan   regler   kring\r\npartnerskapens  funktion  och  uppföljning,  som  du\r\nockså och pekade på.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det, Åsa!  Nu  har  jag på den\r\nföranmälda  listan  Roger  Karlsson,  Centerpartiet.\r\nDärefter   är   det  Marianne  Samuelsson.  Ni   har\r\nmöjlighet  att  vinka  till  min  bisittare  Sinikka\r\nBohlin om ni vill komma upp lite mer på talarlistan.\r\nDå ordnar vi det.  Ni  kan  ju  fundera på vilka som\r\nännu  inte har fått någon fråga. Då  var  det  Roger\r\nKarlsson, Centerpartiet. Varsågod!\r\n\r\nRoger Karlsson  (c):  Tack,  fru ordförande! Jag ska\r\ntillfredsställa fru ordföranden  genom att ställa en\r\nfråga   till  Svenska  kyrkan.  En  viktig   del   i\r\nförändrade  konsumtions- och produktionsmönster tror\r\njag   är  kapitalplaceringar,   alltså   finansiella\r\ntjänster,  hur  vi  väljer att placera vårt kapital,\r\ntill exempel premiepensionskapital.  Lite  är det ju\r\nså att en satsning på etik och miljö blir ett  slags\r\navvikande  placering.  Frågorna  till Svenska kyrkan\r\nskulle i så fall vara: Hur jobbar  ni själva med era\r\nkapitalplaceringar? Och hur kan man  jobba  för  att\r\netik-  och  miljöaspekter  blir  det normala när man\r\nplacerar kapital?\r\n\r\nOrdföranden: Varsågod, nu har ni chansen.\r\n\r\nKarin  Lexén:  Jag hade hoppats att  jag  skulle  få\r\nprata  om  vårt  internationella   arbete.   Det  är\r\nfaktiskt det som jag arbetar med. Jag vill ändå bara\r\npassa  på  att  nämna,  i  relation  till  detta med\r\nfinansieringsfrågor,  en  fråga  som  inte har varit\r\nuppe    här.    Det   är   en   fråga   som   gäller\r\nfattigdomsbekämpning  och som också har med kvinnors\r\nmöjligheter att göra. Det  är  mikrokrediter, som vi\r\nhar flera försök omkring. Det är  intressant  på det\r\nsättet   att  återbetalningsfrekvensen  faktiskt  är\r\nväldigt hög  från  fattiga  människor.  Det  är ofta\r\nkvinnor  som lånar lite pengar. De kan inte låna  på\r\nnågon säkerhet,  utan  det  är deras löfte och moral\r\nsom  gäller.  Och pengarna kommer  tillbaka!  Därmed\r\nfick jag lyfta fram ett annat exempel.\r\n\r\nPlaceringar och  etik  är en jätteviktig fråga som\r\nvi för många diskussioner  kring.  Jag  tror att man\r\nmåste  se  placeringar  som  ett  sätt att stimulera\r\nverksamheter som man tror på. Jag vet inte om det är\r\nett svar på din fråga när det gäller etik och miljö.\r\nVill du ställa en följdfråga? Det är  ganska  brett,\r\ndet här också.\r\n\r\nOrdföranden: Är du nöjd? Jag tror att Roger Karlsson\r\nockså uppskattade det där andra som du lade till, så\r\ndet  tackar  vi  för. Då är det Marianne Samuelsson,\r\nMiljöpartiet, varsågod! Därefter är det Rolf Lindén.\r\n\r\nMarianne Samuelsson  (mp):  Tack. Inför Johannesburg\r\ndrev  miljörörelsen frågan om  bindande  regler  för\r\nstora företags ansvar mot bakgrund av att frivilliga\r\nåtaganden,  som  man  hade  utlovat  i  samband  med\r\nRiokonferensen  tio  år tidigare, inte hade givit så\r\nmycket i praktiken. Mot  bakgrund  av det undrar jag\r\nvad Svenskt Näringsliv anser om miljörörelsens  krav\r\npå bindande regler för storföretags agerande.\r\n\r\nFör  att vara lite mer konkret: Det finns ju i dag\r\nvedertagna  regler för ekonomisk redovisning. Skulle\r\nman   kunna  tänka   sig   agera   för   att   också\r\nmiljöeffekterna   skulle   kunna  redovisas  på  ett\r\nlikartat sätt, till exempel  att man ställer krav på\r\nbörsbolagen    i    Sverige   att   redovisa    sina\r\nkoldioxidutsläpp enligt  en  regel  som skulle kunna\r\nvara jämförbar?\r\n\r\nOrdföranden: Ni får avgöra vem av er som ska svara.\r\n\r\nGöran Norén: Jag tror att vad man konsekvent gör fel\r\ni  det  här  sammanhanget, det man underskattar  och\r\nmissbedömer, är  det tryck som kommer från marknaden\r\nsjälv på olika aktörer.  Jag  delar nog inte riktigt\r\nuppfattningen att det har hänt  så  lite sedan 1992.\r\nJag  tror att man kan visa väldigt tydligt  att  det\r\ninte minst  inom svenskt näringsliv har hänt väldigt\r\nmycket  när  det  gäller  miljöarbete,  utsläpp  och\r\nsådana saker.\r\n\r\nI dag finns det ett väldigt starkt tryck från hela\r\nmarknaden. Det  kan  vara kunders krav. Det kan vara\r\nanställdas krav. Det kan vara kapitalplacerares krav\r\npå  olika  typer  av agerande  från  företagen.  Det\r\ngäller såväl etik och  miljö  som  sociala faktorer.\r\nDet trycket på företagen är väldigt starkt. Det går,\r\nså  att  säga  på  frivillig väg, långt  utöver  vad\r\nlagstiftningen säger.\r\nEn annan fråga som  gäller  det  här  med bindande\r\nregler  är  frågan om huvudproblemet är att  företag\r\ninte  lever  upp   till   lagstiftningen.  Eller  är\r\nhuvudproblemet att lagstiftningen  i många länder är\r\nför dåligt utformad? Mitt svar på frågan  är nog att\r\nhuvudproblemet  är  att  många stater inte tar  sitt\r\nansvar för att ha en vettig lagstiftning och vettiga\r\nregelverk och att företagen  tvärtom  går utöver vad\r\nlagstiftningen   säger   när   de  agerar  på  många\r\nmarknader.\r\n\r\nOrdföranden:  Vill  du  ha  en  kompletteringsfråga,\r\nMarianne?\r\n\r\nMarianne Samuelsson (mp): Innebär  det att företagen\r\nskulle  vilja  ha mer globala regler för  företagen,\r\nmed lagstiftning som vore global och enhetlig?\r\n\r\nGöran Norén: Vi  är  i  nästan  alla  sammanhang för\r\nklara och tydliga spelregler och bestämda regler att\r\nleva efter. Problemet med kravet på bindande  regler\r\ntycker  jag  fortfarande  är  att  man på något sätt\r\nhamnar  i en cirkel. Om huvudproblemet  är  att  ett\r\nstort   antal    länder    inte    har   tillräcklig\r\nlagstiftning, vad är det som säger att de kommer att\r\nändra sitt beteende om man har bindande  regler  för\r\nföretagen? Hur ska vi implementera det här?\r\n\r\nEn internationell konvention implementeras normalt\r\ngenom   att  man  gör  någonting  i  sin  nationella\r\nlagstiftning  som  innebär  att man kan sätta de här\r\norden i kraft, så att säga. De  länder som i dag ger\r\nsjutton   i  olika  miljökrav,  krav  på   mänskliga\r\nrättigheter  eller vad det nu vara månde, vad är det\r\nsom talar för  att de skulle ändra sitt beteende för\r\natt  man  har  en  bindande  konvention?  Det  krävs\r\nfortfarande    en   implementering    i    nationell\r\nlagstiftning förutsatt  att  man  inte  skapar något\r\nslags superglobal, överstatlig domstol. Det  är  med\r\nall  respekt,  tror jag, rätt så långt borta som det\r\nser ut i dag.\r\n\r\nOrdföranden:   Då    så.    Då    går    vidare    i\r\nfrågeställningarna.   Då   är   det   Rolf   Lindén,\r\nSocialdemokraterna.  Därefter  är  det  Sven  Gunnar\r\nPersson. Varsågod!\r\n\r\nRolf  Lindén  (s): Tack, fru ordförande! Jag har  en\r\nfråga som jag vill  ställa  till  Dennis  Pamlin  på\r\nVärldsnaturfonden.  Den  handlar om våra skogar. Som\r\nvi alla vet har skogen en  stor  betydelse  för  den\r\nbiologiska  mångfalden.  Bland  annat  motverkar den\r\njorderosion och störningar i vattenflöden.  Dessutom\r\nger  den  oss energi av olika slag som vi väl känner\r\ntill. Skogen  hotas  dock som bekant av skövling. Då\r\när min fråga: Vilka åtgärder anser Världsnaturfonden\r\natt det krävs akut för att stoppa skogsskövlingen?\r\n\r\nDennis Pamlin: Jag måste börja med att säga till dem\r\nsom sitter och tittar på det här på TV att det finns\r\nen vital och intressant  diskussion  kring  det här,\r\nmed stor passion och massor med kraft. Det är  svårt\r\natt  få fram den kraften då folk har två minuter  på\r\nsig att  försöka  svara  på  frågor  om  några av de\r\nstörsta  utmaningar vi står inför. Världsnaturfonden\r\njobbar vetenskapligt och seriöst med de här frågorna\r\nsedan många  år. Det känns faktiskt inte seriöst att\r\nförsöka svara  på  den  väldigt viktiga fråga som du\r\nställer på den korta tid  jag har. Jag tar det gärna\r\nmed dig efteråt och hoppas att det finns andra forum\r\ndär massmedier och andra kan  få  ta  upp sådana här\r\nstora  och  komplexa  frågor. Det här funkar  tyvärr\r\ninte riktigt.\r\n\r\nOrdföranden: Då får vi  nöja oss med det. Vi får väl\r\nhänvisa till någon bra hemsida  eller  något annat i\r\nert  fortsatta  arbete. Så är det naturligtvis.  Det\r\nhär området är hur  vitt  och  brett  som helst. Det\r\nblir lite kort i olika frågor. Vi får ta det för vad\r\ndet  är.  Det är väl en bra upplysning för  dem  som\r\ntittar på oss.  Vill Rolf Lindén fullfölja med någon\r\nannan fråga? Nej,  då går vi vidare på listan. Då är\r\ndet  Sven  Gunnar  Persson,  Kristdemokraterna,  och\r\ndärefter Carina Hägg. Varsågod!\r\n\r\nSven  Gunnar Persson  (kd):  Tack.  Jag  ska  ställa\r\nfrågan  till en organisation som inte har fått någon\r\nfråga tidigare,  och  det  är  Sida.  Det  finns  en\r\ndiskussion  om  hur  utvecklingsländerna  ska  kunna\r\ntillgodogöra  sig  ny,  avancerad teknik som ofta är\r\nväldigt  kostsam  men  som  är   mer   effektiv  och\r\nenergisnål utan att gå hela den långa vägen  som  i-\r\nvärlden har gjort när det gäller utveckling av denna\r\nteknik.  Det  handlar alltså om att tillgodogöra sig\r\ntekniksprång. Hur ser utvecklingen ut för närvarande\r\npå det här området  nationellt  och  internationellt\r\nmed finansieringsmekanismer, kunskapsöverföring  och\r\nsådana  saker?  Det  här  tror jag också har väldigt\r\nstor betydelse för den fattiga  delen av världen och\r\ndess möjligheter att täta gapet lite  snabbare än om\r\nde skulle gå den långa vägen.\r\n\r\nOrdföranden: Vem av er två vill haka på?\r\n\r\nJan Olsson: Om vi tar det utifrån vårt perspektiv så\r\när  en  väldigt  viktig del av Sidas verksamhet  att\r\nhjälpa till att bygga kapacitet. Det görs på väldigt\r\nmånga olika sätt.  Det  finns  något  som  en gång i\r\ntiden  kallades  för  BITS-kurser,  där  personer  i\r\nutvecklingsländer  får  möjlighet  att  komma   till\r\nSverige  eller  att  delta  i kurser på annat håll i\r\nvärlden arrangerade med Sidas  stöd.  Det finns inom\r\nett  stort  antal  tekniska  områden.  Vidare  byggs\r\nkapacitet  i anslutning till de program och  projekt\r\nsom vi stöder i länderna. En speciell satsning under\r\nsenare år har  varit IT-sidan, eftersom vi uppfattar\r\natt det är en förhållandevis  billig  teknologi  som\r\nkan  leda  väldigt långt och som också är överförbar\r\npå ett ganska snabbt sätt.\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket för det, Jan Olsson från\r\nSida.\r\n\r\nSven Gunnar  Persson  (kd):  Får  jag bara ställa en\r\nliten följdfråga? Är partnerskap i samband med detta\r\nen  fungerande  metod i arbetet med just  att  komma\r\ntill tekniksprång?\r\n\r\nJan  Olsson: Partnerskap  är  alltid  en  metod  att\r\nsträva   efter  och  en  metod  som  man  ska  kunna\r\nutnyttja.  Om  du  i partnerskap lägger inte bara en\r\ndiskussion regering  till  regering utan tar med att\r\ndet också gäller aktörer i vårt  land  och aktörer i\r\nvåra samarbetsländer, då tror jag att partnerskap är\r\nen väldigt bra metod för att föra ut det här.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för det. Då har vi Carina  Hägg,\r\nSocialdemokraterna,  och  därefter  Sverker  Thorén.\r\nVarsågod!\r\n\r\nCarina Hägg (s): Tack. Vi vet att livsmedelssäkerhet\r\noch    försörjningssystem     är     avgörande     i\r\nfattigdomsbekämpningen.  Därför  vill  jag ställa en\r\nfråga  till Sida. Det vore kanske också bra  om  LO,\r\nsom  har   kontakt   med   lantarbetarna,  kunde  få\r\nmöjlighet att komplettera svaret.  Jag  undrar  vika\r\nåtgärder  man anser vara viktigast för att skapa ett\r\nhållbart jordbruk  globalt.  Då är det också viktigt\r\natt man tar med genderperspektivet i svaret.\r\n\r\nOrdföranden:   Vem   ska  börja,  Sida   eller   LO?\r\n\"Varsågod\", säger Jan  Olsson  och räcker ut handen.\r\nSka  vi  skicka  frågan  till  LO  först   då,   med\r\nlantarbetarnas perspektiv med i bagaget. Varsågod!\r\n\r\nSven   Nyberg:  Svenska  lantarbetareförbundet,  som\r\nnumera har  gått  upp  i Kommunal, har varit väldigt\r\naktiva  inom  Lantarbetarinternationalen   när   det\r\ngäller de här frågorna och har drivit en rad projekt\r\ndär  man  har  försökt  delge  svenska  och nordiska\r\nerfarenheter kring arbetsmiljöarbete och  sådant som\r\nen       del      i      jordbrukspolitiken      och\r\nlivsmedelssäkerheten.   Annars   tror  jag  att  det\r\ngrundläggande   ändå   är   att   jobba   via    det\r\ninternationella  regelsystemet.  Exempelvis vill jag\r\nnog  hävda  att en verksamhet som ibland  blir  lite\r\nförtalad, ILO-arbetet  och  ILO-konventionerna,  har\r\nett  genomslag på bland annat det här området. Trots\r\nmånga  bristfälligheter  och  problem  uppmärksammas\r\nändå överträdelser inom bland annat den  här sektorn\r\npå  ett sätt som gör att det är väldigt viktigt  att\r\nfortsätta hävda de här frågorna.\r\n\r\nAnnars  vill jag anknyta till en intressant sak om\r\nman tittar  på  helhetsperspektivet  på  en  hållbar\r\nutveckling,    som    ju    nära    anknyter    till\r\nlivsmedelsfrågorna och skogsfrågorna som vi var inne\r\npå nyss. Då vill jag peka på FSC-certifieringen, som\r\nhar förenat ekonomin, miljön och den sociala sidan i\r\narbetet.  Där har vi sett hur arbetsmiljöarbetet har\r\nlyfts,  delvis  av  miljöarbetet.  Det  är  ett  bra\r\nexempel  på   en   integrerad  syn.  Där  har  också\r\norganisationerna kunnat  samarbeta.  När vi går in i\r\nden  här  typen  av frivilligt arbete vill  vi  ändå\r\nbetona att det bottnar  i  att det är ett komplement\r\ntill  det  överenskomna  regelsystemet,   inte   ett\r\nsubstitut.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack så mycket, Sven Nyberg. Då ska vi\r\nse vad Sida säger.  Det  är tydligen inte Jan Olsson\r\nsom ska svara.\r\n\r\nMats Segnestam: Jag tror inte  att  det  finns något\r\nriktigt enkelt svar på den frågan. Det går  nog inte\r\natt  i  ett  svep  se till att det blir ett hållbart\r\njordbruk över jorden.  Däremot  finns det mängder av\r\nsaker som vi kan göra och som vi  delvis  redan  gör\r\nnär det gäller att få till stånd ett tänkande åt det\r\nhållet.  Ett  exempel  på  detta  är  hanteringen av\r\nvattenresurser.  Det  är den fullständigt  avgörande\r\nfrågan  för  jordbrukets   framtid  i  världen.  Där\r\narbetar   också  Sida  inom  ramen   för   det   EU-\r\nvatteninitiativ  som  vi  hörde  om. På några år har\r\nvattenfrågorna  seglat  upp  som en av  de  verkligt\r\nstora frågorna som världen försöker  att hantera, nu\r\nsenast vid den stora konferensen i Kyoto. Den frågan\r\ntror  jag  är  avgörande  för  det  som  händer   på\r\njordbrukssidan.\r\n\r\nSedan  pågår  det en hel del forskning på området.\r\nDär  är Sida med och  stöder  jordbruksforskning  på\r\nolika sätt. En rätt stor del av jordbruksforskningen\r\när i dag  inriktad  på  frågorna  kring ett hållbart\r\njordbruk.\r\nVi  går  också  in  och  ger direkt stöd  till  en\r\nmiljövänlig  jordbruksproduktion   i   liten  skala.\r\nMargot  Wallström  nämnde ett exempel på detta,  och\r\nibland kan man ana en  hållbarhet  från såväl social\r\noch   ekonomisk   som  miljömässig  utgångspunkt   i\r\nförlängningen  av  sådan   produktion.   Det   pågår\r\nåtskilliga  sådana  insatser  också  genom  enskilda\r\norganisationer.\r\nVi  stöder  också  en diskussion kring miljövänlig\r\nproduktion i anslutning till handelsfrågorna. En del\r\nhar  varit inne på det  tidigare  här  i  dag.  Sida\r\nstöder  konsortier  av  icke-statliga organisationer\r\nsom    sätter    något    slags    miljöpress     på\r\nvärldshandelsorganisationer.  Där  är  vi  inne  och\r\nstöder mera direkt certifieringsmöjligheter.\r\nDetta  är exempel på ett antal insatser av väldigt\r\nolika slag  som  tillsammans  kan  leda  till en mer\r\nhållbar jordbruksproduktion.\r\n\r\nCarina Hägg (s): Jag skulle gärna vilja ha en liten\r\nkomplettering. Det är också viktigt att man  tar med\r\nen genderanalys. Jag känner en väldigt stor oro  för\r\natt vi i det som vi medverkar till - ofta på väldigt\r\ngoda  grunder  - inte tar med jämställdhetsanalyser.\r\nDärför  ställer vi  kanske  en  stor  grupp  duktiga\r\njordbrukare  -  kvinnor, som i många länder står för\r\nmerparten av jordbruksproduktionen  -  åt sidan, och\r\ndå  får  vi en dubbelt negativ inverkan på  det  som\r\nskulle bli positivt.\r\n\r\nMats Segnestam:  Jag  kan inte annat än att instämma\r\nhelhjärtat. Förlåt att  jag glömde bort att svara på\r\nden delen.\r\n\r\nFrån Sida håller vi precis nu på att göra en total\r\növersyn när det gäller genderaspekter  på hela Sidas\r\nverksamhet.   Vi   håller   på   att   revidera  den\r\nhandlingsplan för genderfrågor som vi har haft sedan\r\ntidigare. Kopplingen till jordbruket är fullständigt\r\ncentral i det sammanhanget. Precis som du  säger  är\r\ndet  väldigt  många  av  de  enskilda jordbruken som\r\nhanteras enbart av kvinnor. Så den frågan är central\r\nför Sida.\r\n\r\nSverker  Thorén  (fp):  Utbildning  och  kunskap  är\r\navgörande för att kunna förstå  hur  man  ska handla\r\nför  en  hållbar utbildning. Det är viktigt att  den\r\ndimensionen  finns  med  i  all utbildning ända från\r\nförsta  början. Min fråga till  UD  är:  Hur  agerar\r\nSverige internationellt  för  att  detta  ska bli en\r\nverklighet globalt?\r\n\r\nKrister  Nilsson: Jag kan nämna några exempel.  Just\r\nutbildningens  betydelse  för  att anamma en hållbar\r\nutveckling  i  generella  termer var  någonting  som\r\nlyftes fram av vår statsminister Göran Persson under\r\ntoppmötet i Johannesburg. Han avgav där ett löfte om\r\natt Sverige skulle ta initiativ  till  att  utveckla\r\ndessa  delar  i  både  teori  och  praktik och sedan\r\nåterkomma med en konferens under innevarande år. Den\r\nplaneras  nu för fullt och kommer att  genomföras  i\r\nhöst, och det  är  Utbildningsdepartementet  som har\r\ndet ansvaret.\r\n\r\nDessutom    har   utbildningsfrågorna   haft   hög\r\nprioritet inom  ramen  för  Baltic  21-arbetet.  Som\r\nansvarigt  land  driver  vi  det  arbetet vidare. Vi\r\nkommer att fånga upp den tråden i de internationella\r\nmöten som vi ska ha under året både  i  Kiev och när\r\nvi  samlar Östersjöstaternas råd för att se  hur  vi\r\nkan  gå  vidare  med  det  arbete  som  Sverige  har\r\nbedrivit hitintills.\r\n\r\nSverker  Thorén  (fp): Det var positivt att höra. Vi\r\nfick  ju också ett  konkret  råd  från  kommissionär\r\nWallström  om  att  bilda  allianser  för  att driva\r\nspeciella frågor. Det är min förhoppning att Sverige\r\ngör så.\r\n\r\nKaj Nordquist (s): En insikt som mer och mer  breder\r\nut  sig  är  att  fattigdom inte bara handlar om att\r\ninte ha någonting att  äta  eller  dricka,  utan det\r\nhandlar   om   att  man  inte  har  några  egentliga\r\nhandlingsalternativ beroende på att man är inkapabel\r\natt kontrollera sin egen situation.\r\n\r\nJag vill fråga  Sida hur detta kommer att förändra\r\nSidas biståndsverksamhet  och  på  vilket  sätt  man\r\navser  att  den  policy  vi  står  för ska genomsyra\r\ninternationella organisationer. På vilket  sätt ökar\r\nvi  fattiga  människors förmåga att kontrollera  sin\r\negen situation för att på det sättet nå fram till en\r\nhållbar utveckling?  På vilket sätt kan vi se till -\r\ndet som Carina nämnde  om  genderaspekten är oerhört\r\nviktig - att de människor som  får resurser från oss\r\nverkligen  ökar sin egen makt och  kontroll  så  att\r\nresurserna inte  hamnar hos dem som redan har makten\r\noch  som  egentligen   har   varit   i   vägen   för\r\nutvecklingen?\r\n\r\nJan  Olsson:  Helt  riktigt.  Fattigdom är inte bara\r\nmateriell  fattigdom  utan  det  är  i  mycket  stor\r\nutsträckning brist på makt och brist  på möjligheter\r\natt  påverka  sin  egen  situation.  Det så  kallade\r\nmångdimensionella fattigdomsbegreppet har nu erkänts\r\näven  internationellt, och det är någonting  som  vi\r\nhar arbetat med från svensk sida under de senaste 40\r\nåren.\r\n\r\nI samband  med den nya internationella agendan har\r\näven Sida sett  över sin policy. Det som togs fram i\r\nbörjan av det här året är en övergripande policy som\r\nheter Perspectives  on  poverty och det ska vara ett\r\nstyrdokument  för  all  Sidas  verksamhet.  I  detta\r\ndokument betonas väldigt starkt vikten av att vi ska\r\ngrunda vårt samarbete och  våra  insatser  på en väl\r\ngenomförd fattigdomsanalys. I denna fattigdomsanalys\r\när  en  maktanalys  en  väldigt  viktig del. I denna\r\nmaktanalys ska vi alltid definiera  och analysera de\r\nså  kallade sårbara grupperna. I det internationella\r\nperspektivet består de sårbara grupperna av kvinnor,\r\nbarn,    äldre,    funktionshindrade   och   etniska\r\nminoriteter - precis  samma grupper som man hittar i\r\ndeklarationen från Johannesburg.\r\nI det arbete som vi gör,  alltifrån landstrategier\r\nsom är de stora styrinstrumenten  för vår verksamhet\r\ni enskilda länder till enskilda program och projekt,\r\nska detta synsätt finnas med. Det betyder alltså att\r\ndet är väldigt viktigt att maktfrågorna  kommer fram\r\noch att stöd i olika former ges.\r\n\r\nEva Björling (m): Jag har tidigare frågat  om hälsa,\r\nvaccin och tillgänglighet till medicin framför  allt\r\nför  världens  barn.  Men det finns någonting som är\r\nännu viktigare om man ska  överleva, och det är mat.\r\nDärför tänkte jag ställa en  fråga  som  berör  både\r\nMiljödepartementet och Utrikesdepartementet angående\r\nGMO, genmodifierade organismer.\r\n\r\nNu   finns   det   ett   gyllene  ris  som  är  a-\r\nvitaminberikat och som skulle  kunna hjälpa många av\r\nvärldens  fattiga,  vilket det också  gör.  Men  det\r\nfinns också ett stort  motstånd bland många i Afrika\r\njust därför att man är osäker.  Man vet inte vad det\r\nhandlar om. Man har helt enkelt inte  kunskaper. Och\r\ndet är ju högst förståeligt att det är  så  här. Men\r\nnär  man får den här kunskapen måste man också  vara\r\nmedveten  om  riskerna  och  om vilka kontroller som\r\nkrävs.\r\nSå   min   fråga  är:  Vad  bidrar   Sverige   med\r\ninternationellt? Vad gör man internationellt för att\r\nbidra med denna  kunskap  så  att u-länderna får mer\r\ninformation  för  att  de  lättare   ska   kunna  ta\r\nställning och utöva en egen kontroll?\r\n\r\nDaniel   Blockert:   Jag   jobbar   på  enheten  för\r\ninternationell    handel    med    jordbruks-    och\r\nfiskefrågor.  Jag har därför handelsperspektivet  på\r\nGMO-frågorna.  Jag   vet   inte   om   Krister  vill\r\nkomplettera  med  Miljödepartementets syn  på  dessa\r\nfrågor.\r\n\r\nDet som gör GMO-frågan  så  oerhört besvärlig är -\r\nprecis som det antyds i frågan - att det är en fråga\r\nsom styrs av oerhört starka känslor.  Det förekommer\r\nmånga rykten i svang om GMO. Det finns  väldigt lite\r\nav  vetenskapliga  bevis.  Det  gör att frågan  blir\r\npolitiskt  känslig.  Vi från EU har  också  bidragit\r\ntill att skapa en osäker  situation  framför  allt i\r\nmånga u-länder genom att vi har en inställning  till\r\nGMO som har gjort att det blir problematiskt för  u-\r\nländer  att  exportera  till EU om de inte uppfyller\r\nvissa  krav,  vilket har gjort  att  man  har  varit\r\nväldigt skeptiskt inställd till GMO.\r\nSom forskningen  ser  ut på området för tillfället\r\nhar vi inte lyckats bevisa  eller fastställa att GMO\r\ninnebär ett hälsoproblem för  människor.  Det  finns\r\nmycket  forskning  kvar  att  göra,  framför allt på\r\nmiljöområdet när det gäller kontaminering,  det vill\r\nsäga    att    GMO    skulle    sprida    sig   från\r\njordbruksproduktion  ut i naturen och i så fall  hur\r\ndetta  ska hanteras. Det  görs  för  tillfället  ett\r\nstort arbete i många länder där också Sverige bidrar\r\npå många  områden. Jag vet att flera svenska företag\r\när engagerade i den här typen av arbete.\r\nI våra kontakter  med u-länder på handelssidan får\r\nvi ofta frågor från u-länder om GMO, om information,\r\nom hur det fungerar och om hur vi ser på GMO. Där är\r\ninformationsaspekten väldigt viktig.\r\nSedan tror jag att  mycket  kan falla på plats när\r\nlagstiftningen som vi håller på  med internt inom EU\r\när genomförd och implementerad. Det finns beslut och\r\nförhoppningsvis  ska  detta  kunna  fungera   framåt\r\nhösten  eller  årsskiftet.  Förhoppningsvis  får  vi\r\nockså  en lösning på den stora handelskonflikten som\r\nexisterar  på  det  här området mellan USA och EU. I\r\nUSA har man en syn på  det här området som är mycket\r\navvikande. Den konflikten  försvårar  väldigt mycket\r\nför   u-länderna   därför   att  det  blir  en  stor\r\nförvirring. Jag är säker på att  alla känner till de\r\nstridigheter som uppstod om livsmedelsbiståndet till\r\nZambia när man vägrade att ta emot  GMO-majs.  Denna\r\nkonflikt   består   till   stor   del   av   en   i-\r\nlandsdiskussion som vi måste hitta en lösning på.\r\nDet absolut bästa som vi kan göra från vår sida är\r\natt   se   till   att   det   skapas  en  fungerande\r\nlagstiftning  och  att vi kan enas  om  hur  vi  ska\r\nhantera GMO-produkterna framöver. Då kommer vi också\r\natt få en vettig diskussion  om  hur  vi ska hantera\r\neventuella risker samtidigt som u-länderna  får  ett\r\nklarare  direktiv om vilka regler som vi ställer upp\r\noch hur vi ska hantera frågan framöver.\r\n\r\nKrister Nilsson:  Det  som är viktigt i EU är att vi\r\nfår ett system och en lagstiftning  som  inte  minst\r\nutgår    ifrån    konsumentperspektivet.   Vi   från\r\nMiljödepartementet har varit väldigt måna om och har\r\ndrivit  länge att vi  ska  ha  en  lagstiftning  som\r\ngaranterar både en spårbarhet och märkning så att vi\r\nhar baskunskaper om var GMO finns, inte bara GMO som\r\nråvara  utan  också  i  förlängningen  i  livsmedel.\r\nDärför är  spårbarhetsperspektivet  väldigt viktigt.\r\nDetta är ett absolut fundament för att  vi ska kunna\r\nfå en utveckling av GMO.\r\n\r\nSamtidigt  berör  detta  bara en del. Det  som  är\r\nviktigt inte minst ur ett u-landsperspektiv  är  att\r\nman  fördjupar  kunskapen kring samexistensfrågorna.\r\nHur verkar GMO när  det  kommer  ut  i  naturen? Där\r\nfinns  det  en rad exempel på hur GMO har vållat  en\r\nhel  del diskussioner  om  rättigheterna  för  bland\r\nannat    vidareförädling.   Där   kommer   vi   från\r\nMiljödepartementet          tillsammans          med\r\nJordbruksdepartementet     att     försöka     lyfta\r\ndiskussionen  och  höja  vår  kunskapsnivå  när  det\r\ngäller  hur  vi  ska hantera detta framöver, och det\r\nkommer vi att göra inom kort.\r\n\r\nEva Björling (m):  Mycket  kort:  FN-systemet  borde\r\nkunna  spela  en  viktig roll här. Den här kunskapen\r\nskulle kunna kanaliseras  ut  via  FN  på ett mycket\r\ntydligare  sätt  än  vad  som görs i dag. FN  skulle\r\nkunna vara så att säga u-ländernas advokat. Hur pass\r\nmycket diskuterar man detta  i  stället för att bara\r\nvisa att EU nu är med på tåget?\r\n\r\nDaniel Blockert: Tyvärr är den bistra  sanningen att\r\narbetet och diskussionen i många av de FN-organ  som\r\nborde  vara  mer  aktivt på det här området - och då\r\ntänker jag framför  allt  på FAO som jag har arbetat\r\ntillsammans  med  -  tyvärr blockeras  av  politiska\r\nmotsättningar. Det är  en  så  känslig fråga. Därför\r\nhar många av FN:s fackorgan som  borde ha jobbat mer\r\nmed den här frågan inte riktigt vågat ta i den.\r\n\r\nDet  var också oerhört symtomatiskt  att  man  vid\r\ntoppmötet   i   Johannesburg   inte   alls   berörde\r\nbioteknikfrågor.  Det  får man se som ett utslag  av\r\natt man insåg att om man skulle föra fram den frågan\r\npå  dagordningen  skulle  man   aldrig  kunna  komma\r\nframåt.\r\nDärför återkommer jag till att  vi behöver lösa ut\r\nden här frågan på högsta politiska  nivå  så att det\r\nblir  en  samsyn  kring  hur GMO-frågan ska hanteras\r\nframöver. Det är först då  som  FN  kan  få  en mera\r\nkreativ roll. Jag håller fullständigt med dig om att\r\ndet   är   där   som   arbetet   och   framför  allt\r\nforskningsarbetet måste skötas framöver.\r\n\r\nChristin Nilsson: En fråga som inte har  berörts här\r\nspeciellt mycket när det gäller fattigdomsbekämpning\r\när  att  det av ett högre välstånd också följer  att\r\ndet blir mera  sopor  och avfall. Jag undrar vad FN-\r\nförbundet har för syn på  detta  och  hur man jobbar\r\nmed  den  frågan  i samband med fattigdomsbekämpning\r\nkontra att åstadkomma  ett  kretsloppssamhälle.  Jag\r\nskulle även vilja ha en kort kommentar från Sida.\r\n\r\nMats  Djurberg:  Jag kan bara upplysa om att det har\r\nskett ett litet missförstånd.  Jag  tillhör inte FN-\r\nförbundet, utan jag representerar ett  FN-organ  som\r\nheter  UNDP  eller  FN:s utvecklingsprogram. Jag vet\r\ninte om jag därmed är  rätt person att ställa frågan\r\ntill, så jag bollar över den till Sida.\r\n\r\nMats Segnestam: Den frågan  är  oerhört relevant för\r\nden hållbara utvecklingen framöver.  Det finns inget\r\nenkelt  svar på den. Men det finns ett  antal  saker\r\nsom man bör  tänka  på. En sak är möjligheterna till\r\natt  diskutera  detta  inom  ramen  för  Agenda  21-\r\narbetet, inte bara i Sverige  utan  i  alla  möjliga\r\nländer.\r\n\r\nDet  är  kanske  inte  allmänt känt, men det pågår\r\nalltså ett Agenda 21-arbete i en rad länder runtom i\r\nvärlden med bland annat svenskt stöd. Det är så stor\r\nefterfrågan på svenska Agenda  21-konsulter  i  Kina\r\natt man inte hinner med att stödja alla de initiativ\r\nsom finns.\r\nMan  måste  alltså  lösa  dessa  frågor  lokalt så\r\nmycket  som  möjligt.  Det finns en hel del tekniker\r\nsom vi kan hjälpa till att  lära  ut  med  stöd från\r\nSida.\r\nSedan  finns  det  en  annan  aspekt  på detta med\r\navfall  som  borde diskuteras ännu mera än  vad  som\r\ngörs i dag, och  det  är det organiska avfallet. Det\r\npågår en urbanisering i  världen.  Vi  är på väg mot\r\növer  5  miljarder  människor  i  stadsmiljöer.  Mat\r\nproduceras  på  landsbygden som sedan  forslas  till\r\nstäderna,  men  rötslammet  går  så  att  säga  inte\r\ntillbaka.  Här  har   vi   alltså   en  mycket  stor\r\nproblematik    när    det   gäller   att   återskapa\r\nnäringsunderlaget  för  nästa   matproduktion.   Den\r\nfrågan  måste  vi  ta  tag i. Vi diskuterar detta på\r\nSida och kommer att ta med  det  i  en diskussion om\r\nlandsbygdsutveckling som vi ska hålla  på  med under\r\ndet kommande året.\r\n\r\nRosita  Runegrund (kd): Jag har också en fråga  till\r\nnågon av  forskarna.  Jag  såg  att Stefan de Vylder\r\ngick,  men  jag  ställer  frågan så får  ordföranden\r\navgöra  vem den ska riktas till.  Jag  skulle  vilja\r\nveta   mera    om   skuldavskrivningarnas   roll   i\r\nfattigdomsbekämpningen.\r\n\r\nLennart Hjälmåker:  Jag  kan  mycket kort konstatera\r\natt   skuldavskrivningarna  har  en   väldigt   stor\r\nbetydelse i fattigdomsbekämpningen, och det tror jag\r\nockså ligger i själva frågan.\r\n\r\nJag har  nämnt  Monterrey  flera  gånger,  och det\r\nmötet  fortsatte sedan i Johannesburg. Om man tittar\r\npå  dagordningen  i  Monterrey  och  de  beslut  som\r\nfattades där hade det beslutsdokumentet sex kapitel.\r\nEtt av  dessa kapitel handlade enbart om skuldfrågan\r\noch vikten  av  att  uppnå  en hållbar skuld. Det är\r\nviktigt  att  Sverige,  EU  och det  internationella\r\nsamfundet jobbar hårt för stora skuldavskrivningar.\r\nSamtidigt behöver inte alla  skulder vara fel. För\r\natt  u-länderna  ska klara av sina  investeringar  i\r\nframtiden kommer de  att  behöva  låna  pengar.  Det\r\ngäller    därför    att    hitta    en    balans   i\r\nskuldavskrivningarna,   att   få  en  hållbar  skuld\r\nsamtidigt som man blir kreditvärdig  och  kan  hålla\r\nsig  kvar  i  det  internationella systemet och låna\r\npengar.\r\nJag  kan bara understryka  att  skulderna  är  ett\r\nutvecklingshinder.   Det  behöver  göras  mycket  på\r\nskuldområdet. Mycket har  gjorts  och  mycket  görs.\r\nDetta  är  också  ett  område där Sveriges och andra\r\nländers regeringar har jobbat mycket tillsammans och\r\npåverkats av påtryckningar  och  aktioner  från  det\r\ncivila samhället.\r\n\r\nÅsa    Romson:    Som   representant   för   en   av\r\norganisationerna inom nätverket Jubel som är svenska\r\norganisationers samverkan kring fattigdomsbekämpning\r\noch  skuldavskrivning   kan   jag  bara  komplettera\r\nframställningen  från  UD med att  man  från  NGO:er\r\nanser att de skuldavskrivningar  som  görs  i dag är\r\notillräckliga  framför  allt med tanke på det hinder\r\nför fattigdomsbekämpning som de utgör.\r\n\r\nVad man vill sätta fokus  på  är  rättvisan  i att\r\nbetala gamla skulder då man kan ifrågasätta på vilka\r\nboliner  pengarna  lånades  ut. Det handlar också om\r\nvilka  krav  som  ställs  på den  ganska  stora  nya\r\nlångivning  som  görs  där  kraven   på  de  fattiga\r\nländernas  ekonomiska politik ställs på  ett  sådant\r\nsätt att vi  från  NGO:er  ifrågasätter  om detta är\r\nvägen  till  hållbar  utveckling  i  framtiden.  Det\r\ngäller kanske framför allt från demokratisk synpunkt\r\nhur man skapar samhällen som växer underifrån när så\r\nmånga av reglerna fastställs av de rika länderna.\r\n\r\nOrdföranden:   Hur  det  är  att  sitta  i  de   här\r\nriksdagsbänkarna  har ni nu fått erfara under ganska\r\nlång tid. Jag har själv  suttit  ganska  länge  i en\r\nsådan  bänk  och  jag  kan garantera att det inte är\r\nskönt.  Max brukar ligga  på  40  minuter.  Men  jag\r\ntycker att  ni  har  klarat av det galant. Tack vare\r\natt ni har gjort det allihop  har  ni  också  kunnat\r\nvara med i den process som är oerhört viktig för oss\r\nhär  i  riksdagen  när  vi  ska jobba med våra olika\r\nfrågor.\r\n\r\nNu vet jag att det är flera  som är här än som har\r\nfått komma till tals, och det kan  vi  bara beklaga.\r\nMen å andra sidan vet vi att ni har kunskapen och vi\r\nvet  var vi kan få tag i ytterligare information  om\r\ndet behövs.\r\nDen  skrivelse  som  regeringen  har  lagt fram om\r\ntoppmötet i Johannesburg är ett arbete som  vi  just\r\nnu  jobbar  med  i  riksdagen.  Vi  kommer att ha en\r\ndebatt  om detta i mitten av maj. För  att  bearbeta\r\nfrågan har vi alltså ett sammansatt utskott. Det här\r\när första  gången  som miljö- och jordbruksutskottet\r\noch utrikesutskottet samarbetar.\r\nNi har varit en värdefull  del  i  vårt  fortsatta\r\narbete.  För  den som är  intresserad av regeringens\r\nskrivelse  kan  man  gå  in  på  riksdagens  hemsida\r\n-www.riksdagen.se - där den finns att läsa.\r\nDet här ämnet är  hur  vitt  och  brett som helst.\r\nÄven  om  vi har haft ett ganska stort  register  på\r\nvåra frågor  i  dag är det ändå bara en liten del av\r\nallt  det  som  skulle  kunna  diskuteras  kring  en\r\nhållbar utveckling.\r\nJag vill rikta  ett  stort  tack  till  er som har\r\norkat  sitta  med på läktaren. Det är unga människor\r\nsom ser ut att  vara  en  framtid  som man kan vänta\r\nmycket av. Det är viktigt att man får med också unga\r\nmänniskor i det här arbetet.\r\nTill  alla  er  som  har  suttit hemma  och  följt\r\ndiskussionen ända från i morse  till  nu och framför\r\nallt  till  er som har kommit hit för att  svara  på\r\nledamöternas  frågor  vill jag också rikta ett stort\r\ntack. Tack också till det  sammansatta utskottet och\r\ninte minst till våra stenografer  som  har gjort det\r\nmöjligt att allt som har sagts här i dag  kommer att\r\nfinnas   dokumenterat.   Jag   vill  dessutom  tacka\r\npresidiet som har hjälpt till att hålla ordning.\r\nEtt stort tack allihop för att  ni var villiga att\r\ntillbringa denna fredagseftermiddag här i riksdagen.\r\nOch vem vet, vi kanske hörs och ses snart igen. Tack\r\nså mycket!\r\n\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Globalisering",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U293 yrkande 3, 2002/03:U294 yrkande 19, 2002/03:U298 yrkandena 11 och 12, 2002/03:U310 yrkandena 2, 11 och 15, 2002/03:MJ7 yrkandena 2 och 9, 2002/03:MJ8 yrkande 6, 2002/03:MJ9 yrkande 1, 2002/03:MJ10 yrkandena 2 och 7 och 2002/03:MJ315 yrkande 17.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "818980B2-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "20",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "41",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "15",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "183",
                    "47",
                    "76",
                    "43"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/818980B2-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Institutionellt ramverk",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U239 yrkande 3, 2002/03:U263 yrkande 10, 2002/03:U310 yrkandena 10, 13 och 16, 2002/03:U324 yrkande 9, 2002/03:MJ7 yrkandena 1 och 3, 2002/03:MJ10 yrkandena 9 och 25, 2002/03:MJ11 yrkande 1 och 2002/03:MJ428 yrkande 48.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\"",
          "votering_id": "818980B3-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (c, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "47",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "30",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "15",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "202",
                    "61",
                    "45",
                    "41"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/818980B3-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Hållbarhetskommission",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ8 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "818980B4-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (c, fp, kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "47",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "30",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "202",
                    "106",
                    "0",
                    "41"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/818980B4-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Förändrade konsumtions- och produktionsmönster",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 17, 2002/03:U293 yrkande 1, 2002/03:MJ8 yrkande 2, 2002/03:MJ9 yrkande 6, 2002/03:MJ10 yrkandena 12-15 och 2002/03:MJ11 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "12",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "818980B5-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 12 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "2",
                    "0",
                    "45",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "41",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "30",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "177",
                    "15",
                    "116",
                    "41"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/818980B5-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Förbud mot HA-oljor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ10 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Privatbilism",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ9 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Fattigdomsbekämpning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U239 yrkande 2, 2002/03:U310 yrkandena 12 och 14, 2002/03:U313 yrkandena 3 och 4, 2002/03:MJ8 yrkande 7, 2002/03:MJ9 yrkandena 4, 5 och 8 och 2002/03:MJ10 yrkandena 3-6 och 17.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "17",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "818980B8-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 17 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "47",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "41",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "30",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "15",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "175",
                    "30",
                    "103",
                    "41"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/818980B8-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Skuldavskrivningar och demokratiska respektive ekonomiska reformer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ7 yrkande 8, 2002/03:MJ8 yrkande 5 och 2002/03:MJ10 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "19",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "818980B9-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 19 (c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "47",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "30",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "217",
                    "91",
                    "0",
                    "41"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/818980B9-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Flyktingars och asylsökandes situation",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ10 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Vatten",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 26, 2002/03:U290 yrkande 17, 2002/03:U306 yrkandena 2-4, 2002/03:U310 yrkande 5, 2002/03:MJ11 yrkande 3 och 2002/03:MJ432 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Vatten som mänsklig rättighet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:U306 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "20",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "818980BE-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 20 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "47",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "293",
                    "15",
                    "0",
                    "41"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/818980BE-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Effektivare vattenanvändning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ10 yrkande 19.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Energi",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U239 yrkande 5, 2002/03:U284 yrkande 18, 2002/03:U288 yrkandena 1-3, 2002/03:U310 yrkande 7, 2002/03:U313 yrkande 10, 2002/03:U322 yrkande 23, 2002/03:U326 yrkande 11, 2002/03:MJ7 yrkandena 5 och 6, 2002/03:MJ8 yrkandena 3 och 4, 2002/03:MJ9 yrkande 10, 2002/03:MJ10 yrkandena 11, 20 och 21, 2002/03:MJ11 yrkande 4, 2002/03:MJ315 yrkande 2, 2002/03:MJ418 yrkande 1 och 2002/03:MJ428 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "26",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "818980C0-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 26 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "47",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "1",
                    "0",
                    "19",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "2",
                    "0",
                    "39",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "5",
                    "0",
                    "25",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "163",
                    "15",
                    "130",
                    "41"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/818980C0-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Hälsa",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U310 yrkande 8, 2002/03:MJ7 yrkande 7, 2002/03:MJ9 yrkande 7, 2002/03:MJ10 yrkandena 18 och 22 och 2002/03:MJ11 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Jordbruk",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U298 yrkandena 9, 13 och 14, 2002/03:U310 yrkande 6, 2002/03:MJ9 yrkandena 2 och 3 och 2002/03:MJ10 yrkande 23.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Biologisk mångfald",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ9 yrkandena 11 och 12 och 2002/03:MJ10 yrkande 24.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Kunskap och information om hållbar utveckoing",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U293 yrkande 6, 2002/03:U310 yrkandena 1, 3, 4 och 9, 2002/03:MJ7 yrkande 4, 2002/03:MJ9 yrkande 13 och 2002/03:MJ10 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "32",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "818980C4-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 32 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "47",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "1",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "1",
                    "0",
                    "29",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "215",
                    "15",
                    "77",
                    "42"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/818980C4-7987-11D7-AF13-000475505303",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Skrivelsen",
          "forslag": "Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:29 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "UMJU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Globalisering",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Globalisering",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Globalisering",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Globalisering",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Institutionellt ramverk",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Institutionellt ramverk",
          "partier": "\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Institutionellt ramverk",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Hållbarhetskommission",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Förändrade konsumtions- och produktionsmönster",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Förändrade konsumtions- och produktionsmönster",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Förändrade konsumtions- och produktionsmönster",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Förändrade konsumtions- och produktionsmönster",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Förbud mot HA-oljor",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Privatbilism",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Fattigdomsbekämpning",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Fattigdomsbekämpning",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Fattigdomsbekämpning",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Fattigdomsbekämpning",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Skuldavskrivningar och demokratiska respektive ekonomiska reformer",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "20",
          "rubrik": "Vatten som mänsklig rättighet",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "21",
          "rubrik": "Effektivare vattenanvändning",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "22",
          "rubrik": "Energi",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "23",
          "rubrik": "Energi",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "24",
          "rubrik": "Energi",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "25",
          "rubrik": "Energi",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "26",
          "rubrik": "Energi",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "27",
          "rubrik": "Hälsa",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "28",
          "rubrik": "Hälsa",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "29",
          "rubrik": "Biologisk mångfald",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "16"
        },
        {
          "nummer": "30",
          "rubrik": "Kunskap och information om hållbar utveckoing",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "17"
        },
        {
          "nummer": "31",
          "rubrik": "Kunskap och information om hållbar utveckoing",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "17"
        },
        {
          "nummer": "32",
          "rubrik": "Kunskap och information om hållbar utveckoing",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "17"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2000-04-01 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-02-18 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-03-04 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-03-11 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-03-20 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-04-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-04-29 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-05-07 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-05-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-05-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-05-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-05-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-05-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-12-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 07:12:51"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen lade regeringens skrivelse om FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling till handlingarna. Världstoppmötet hölls i Johannesburg den 26 augusti-4 september 2002. ",
          "dok_id": "GQ01UMJU1",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "FN:s världstoppmöte om utveckling (UMJU1)",
          "dok_id": "GQ01UMJU1",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 07:12:51"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01UMJU1",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:30"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Sammansatta utrikes-, miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse om FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling till handlingarna. Världstoppmötet hölls i Johannesburg den 26 augusti-4 september 2002. I betänkandet behandlar och värderar utskottet de pågående insatser som regeringen redogör för i skrivelsen.</p>",
          "dok_id": "GQ01UMJU1",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:04"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "FN:s världstoppmöte om utveckling (UMJU1)",
          "dok_id": "GQ01UMJU1",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:04"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01UMJU1",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_umju_1.docx",
          "filstorlek": "297007",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Johannesburg  -  FN:s  världstoppmöte  om  hållbarutveckling",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/40A5C32F-8C4A-4D8D-9FC1-282B5832B24A"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01UMJU1",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_umju_1.pdf",
          "filstorlek": "1352992",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_umju_1",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/192F0C3E-69ED-4FF2-A8D3-09F3A786C854"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K432 Liberal europapolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02K432",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K432",
          "ref_dok_titel": "Liberal europapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ10 med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ10",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ10",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Gunnar Persson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ11 med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ11",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ11",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunnar Goude och Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ315 Liberal miljöpolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ315",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ315",
          "ref_dok_titel": "Liberal miljöpolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ418 Klimat",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ418",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ418",
          "ref_dok_titel": "Klimat",
          "ref_dok_subtitel": "av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ428 Politik för en miljödriven utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ428",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ428",
          "ref_dok_titel": "Politik för en miljödriven utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ432 Allmän miljö- och naturvård, utgiftsområde 20",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ432",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ432",
          "ref_dok_titel": "Allmän miljö- och naturvård, utgiftsområde 20",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ7 med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ7",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ7",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Jan Andersson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ8 med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ8",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ8",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Sverker Thorén m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ9 med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ9",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ9",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U239 Internationellt miljösamarbete",
          "ref_dok_id": "GQ02U239",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U239",
          "ref_dok_titel": "Internationellt miljösamarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U263 WTO och global rättvisa",
          "ref_dok_id": "GQ02U263",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U263",
          "ref_dok_titel": "WTO och global rättvisa",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U284 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U284",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U284",
          "ref_dok_titel": "Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U288 Världsbanken och energi",
          "ref_dok_id": "GQ02U288",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U288",
          "ref_dok_titel": "Världsbanken och energi",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U290 Afrika",
          "ref_dok_id": "GQ02U290",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U290",
          "ref_dok_titel": "Afrika",
          "ref_dok_subtitel": "av Rosita Runegrund m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U293 Världstoppmötet om hållbar utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02U293",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U293",
          "ref_dok_titel": "Världstoppmötet om hållbar utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U294 Global solidaritet",
          "ref_dok_id": "GQ02U294",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U294",
          "ref_dok_titel": "Global solidaritet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U298 Internationell handel",
          "ref_dok_id": "GQ02U298",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U298",
          "ref_dok_titel": "Internationell handel",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U306 Tillgång till rent vatten som mänsklig rättighet",
          "ref_dok_id": "GQ02U306",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U306",
          "ref_dok_titel": "Tillgång till rent vatten som mänsklig rättighet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lotta N Hedström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U310 FN:s miljötoppmöte i Johannesburg",
          "ref_dok_id": "GQ02U310",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U310",
          "ref_dok_titel": "FN:s miljötoppmöte i Johannesburg",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Wetterstrand m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U313 Internationellt bistånd",
          "ref_dok_id": "GQ02U313",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U313",
          "ref_dok_titel": "Internationellt bistånd",
          "ref_dok_subtitel": "av Agne Hansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U322 Sverige i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02U322",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U322",
          "ref_dok_titel": "Sverige i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U324 EU:s framtidsfrågor",
          "ref_dok_id": "GQ02U324",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U324",
          "ref_dok_titel": "EU:s framtidsfrågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulf Holm m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U326 Ett EU för framtiden",
          "ref_dok_id": "GQ02U326",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U326",
          "ref_dok_titel": "Ett EU för framtiden",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2002/03:29 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ0329",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "29",
          "ref_dok_titel": "Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-05-21",
          "ref_dok_id": "GQ09108",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "108",
          "ref_dok_titel": "2003-05-21",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-05-15",
          "ref_dok_id": "GQ09104",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "104",
          "ref_dok_titel": "2003-05-15",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:178",
          "ref_dok_id": "GQ0K178",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "178",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:178",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}