{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2299843",
      "dok_id": "GQ01UFÖU2",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "UFÖU2",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:UFÖU2",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "UFÖU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "2",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-06-11 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:54",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:58",
      "titel": "Svenskt  deltagande   i   en   EU-ledd   styrka  iDemokratiska republiken Kongo",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01UFÖU2/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01UFÖU2",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01UFÖU2",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01UFÖU2",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:UFÖU2</div><h1>Svenskt  deltagande   i   en   EU-ledd   styrka  iDemokratiska republiken Kongo</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nDet   sammansatta   utrikes-  och  försvarsutskottet\r\n(UFöU)  behandlar  i  detta  betänkande  regeringens\r\nproposition 2002/03:143  Svenskt deltagande i en EU-\r\nledd styrka i Demokratiska republiken Kongo.\r\nI  betänkandet  föreslår utskottet  att  riksdagen\r\nbifaller propositionen  och  medger  att  regeringen\r\nställer  en svensk väpnad styrka bestående av  högst\r\n100 personer  till  förfogande för att ingå i en EU-\r\nledd  militär  multinationell   snabbinsatsstyrka  i\r\nDemokratiska  republiken  Kongo  under   högst  fyra\r\nmånader.\r\nEn    motion   har   väckts   med   anledning   av\r\npropositionen vilken avstyrks av utskottet.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\nRiksdagen  bifaller  proposition  2002/03:143 och\r\nmedger  att  regeringen ställer en svensk  väpnad\r\nstyrka  bestående  av  högst  100  personer  till\r\nförfogande  under högst fyra månader för att ingå\r\ni    en    EU-ledd     militär     multinationell\r\nsnabbinsatsstyrka i Demokratiska republiken Kongo\r\ni  enlighet  med  resolution i FN:s säkerhetsråd.\r\nDärmed avslår riksdagen motion 2002/03:U14.\r\nUtskottet föreslår  att  beslut i kammaren fattas\r\nefter en bordläggning.\r\nReservation 1 (fp)\r\n\r\nStockholm den 11 juni 2003\r\n\r\nPå   sammansatta   utrikes-  och  försvarsutskottets\r\nvägnar\r\n\r\n\r\nUrban Ahlin\r\n\r\nFöljande ledamöter  har deltagit i beslutet: Urban\r\nAhlin  (s)  ordförande, Eskil  Erlandsson  (c)  vice\r\nordförande, Tone  Tingsgård  (s),  Cecilia  Wigström\r\n(fp),  Carina Hägg (s), Rosita Runegrund (kd),  Lars\r\nOhly (v),  Ola Sundell (m), Ola Rask (s), , Birgitta\r\nAhlqvist (s),  Lotta  N Hedström (mp), Kent Härstedt\r\n(s),  Berndt Sköldestig  (s),  Björn  Hamilton  (m),\r\nBritt-Marie  Lindkvist  (s),  Karin  Enström (m) och\r\nHeli Berg (fp).\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nUFöU2\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nTrots   en   pågående  fredsprocess  i  landet   har\r\nsäkerhetsläget    i    de   nordöstra   delarna   av\r\nDemokratiska republiken  Kongo (DR Kongo) allvarligt\r\nförsämrats under första halvåret  2003,  och väpnade\r\nstrider  mellan främst inhemska etniska grupper  har\r\nutbrutit med många civila dödsoffer som följd.\r\nFN:s   säkerhetsråd    har    på    grundval    av\r\nhändelseutvecklingen  den  30  maj 2003 beslutat att\r\nupprätta en insatsstyrka (resolution 1484, se bilaga\r\n1). I resolutionen slås fast att situationen i östra\r\nKongo utgör ett hot mot fred och  säkerhet i området\r\nvid  de stora sjöarna samt mot fredsprocessen  i  DR\r\nKongo.  Säkerhetsrådet  förordar att en insatsstyrka\r\nupprättas och uppmanar FN:s  medlemsstater att bidra\r\ntill  denna  styrka. Säkerhetsrådets  resolution  är\r\nupprättad på grundval  av kapitel VII i FN:s stadga,\r\noch     styrkan    har    således     mandat     för\r\nfredsframtvingande åtgärder. Styrkan skall samarbeta\r\nmed den FN-ledda  fredsoperationen  MONUC, vilken är\r\netablerad  sedan  tidigare i DR Kongo.  En  inbjudan\r\ntill att upprätta en  fredsfrämjande styrka i landet\r\nhar i brev lämnats av DR  Kongos president till FN:s\r\ngeneralsekreterare.\r\nRegeringen har den 10 juni 2003 lämnat ett förslag\r\ntill  riksdagen  (prop.  2002/03:143)   om   svenskt\r\ndeltagande i den EU-ledda FN-insatsen i Kongo.\r\nPropositionen       har      remitterats      till\r\nutrikesutskottet. Utrikes- och försvarsutskotten har\r\ndärefter  beslutat  -  med   stöd  av  4  kap.  8  §\r\nriksdagsordningen - att bereda  propositionen  i ett\r\nsammansatt utrikes- och försvarsutskott (UFöU).\r\nUtrikesutskottet  har erhållit en föredragning  av\r\nföreträdare för Utrikes-  och Försvarsdepartementen.\r\nDet   sammansatta   utskottet   har    erhållit   en\r\nföredragning    av   utrikesminister   Anna   Lindh,\r\nförsvarsminister Leni Björklund samt överbefälhavare\r\nJohan Hederstedt.  Föredragningarna  behandlade  den\r\npolitiska      bakgrunden,     samarbetet     mellan\r\ntruppbidragarländerna,    den    svenska   insatsens\r\nutformning och skälen för detta, hotbilden  mot  den\r\nmultinationella   styrkan   och  de  risker  som  är\r\nförknippade   med   insatsen   samt    kostnad   för\r\noperationen.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nDen politiska utvecklingen i Kongo samt\r\nfredsprocessen\r\n\r\nÅren  efter  det  att  Fristaten  Kongo  1960   blev\r\nsjälvständig  från  kolonialmakten Belgien präglades\r\nav stor politisk oro  med  ett  flertal  rebell- och\r\nsjälvständighetsrörelser som ofta verkade med direkt\r\nstöd  från  utländska regeringar. Genom en statskupp\r\n1965 lyckades  generalmajor  Joseph Desiré Mobutu ta\r\nmakten  i  landet,  som  1971 kom  att  heta  Zaire.\r\nMobutus  32 år vid makten präglades  av  korruption,\r\nmaktmissbruk och växande despotism. I slutet av 1996\r\ninleddes ett  väpnat  uppror  mot  Mobutus  korrupta\r\nregim.   Det  hade  sin  upprinnelse  i  de  massiva\r\nflyktingströmmar  in  i  östra  delarna av Zaire som\r\nföljde   efter   det  att  tutsidominerade   Rwandan\r\nPatriotic Front (RPF) slog tillbaka mot de ansvariga\r\nför folkmordet och  tog  makten  i  Rwanda  sommaren\r\n1994.  En stor del av flyktingarna var medlemmar  av\r\nden   besegrade   rwandiska   armén   (ex-FAR)   och\r\nhutumilisen   interahamwe,   som  var  ansvarig  för\r\nfolkmordet    på    omkring   800   000    personer,\r\nhuvudsakligen tutsier.  Från  flyktingläger  i Zaire\r\nfortsatte  dessa  grupper  att genomföra räder in  i\r\nRwanda. Mobutu vidtog inga kraftfulla  åtgärder  mot\r\nmiliserna  som  snarast  utnyttjade situationen till\r\natt destabilisera Rwanda.  Det  som  började  som en\r\nrörelse  för att garantera säkerheten till följd  av\r\nflyktingströmmarna  in  i  landet utvecklades snabbt\r\ntill  en  rebellrörelse  med  sikte  på  att  störta\r\nregeringen i Kinshasa. I maj 1997  intog  rebellerna\r\nKinshasa,  under  ledning av Laurent Kabila och  med\r\nstöd av regeringarna  i  Rwanda  och  Uganda. Mobutu\r\nflydde  landet och Laurent Kabila övertog  makten  i\r\nlandet, som  utropades  till Demokratiska republiken\r\nKongo.\r\n\r\nHoppet om att Mobutoregimen  skulle ersättas av en\r\nmer demokratisk och ansvarsfull  regering  blev inte\r\nlånglivat. Laurent Kabilas styre var auktoritärt och\r\nodemokratiskt,  och relationerna med hans viktigaste\r\nallierade, Rwanda  och  Uganda,  försämrades snabbt.\r\nSäkerhetsproblemen i östra DR Kongo  kvarstod, och i\r\naugusti  1998  gick  Rwanda och Uganda ånyo  in  med\r\nmilitär trupp i DR Kongo  för  att  i  samarbete med\r\nlokala  rebellgrupper  försöka  störta  Kabila  från\r\nmakten.  Utvecklingen  eskalerade  snabbt  till  ett\r\nregelrätt  krig,  vilket  som mest kom att involvera\r\nåtta afrikanska länder, inklusive  Angola,  Zimbabwe\r\noch  Namibia  som  skickade  trupp  för  att  stödja\r\nregeringen i Kin-shasa. Parternas exploatering av DR\r\nKongos naturresurser, bl.a. diamanter och mineraler,\r\nhar  sedan  kommit  att  spela  en  central  roll  i\r\nkonflikten och har bidragit till att förlänga den.\r\nDen  10  juli  1999  undertecknades  ett  avtal om\r\neldupphör  i  Lusaka  mellan DR Kongos regering  och\r\nregeringarna för Angola, Namibia, Rwanda, Uganda och\r\nZimbabwe. De dominerande rebellgrupperna i DR Kongo,\r\nMouvement  pour la Libération  du  Congo  (MLC)  och\r\nRassemblement  Congolais  pour  la  Démocratie (RCD)\r\nundertecknade   avtalet  snart  därefter.   De   tre\r\ncentrala elementen  i  avtalet är överenskommelse om\r\nfullständigt  tillbakadragande   av  alla  utländska\r\ntrupper från kongolesiskt territorium, avväpning och\r\ndemobilisering av väpnade grupper (främst ex-FAR och\r\ninterahamwe)     samt     genomförandet    av     en\r\ninterkongolesisk  dialog  mellan  alla  kongolesiska\r\nparter i konflikten, den politiska  oppositionen och\r\ndet  civila  samhället,  i  syfte  att demokratisera\r\nlandet. Parterna begärde också en fredsbevarande FN-\r\nstyrka.    De    följande    18    månaderna   efter\r\nundertecknandet   skedde   dock   inga  framsteg   i\r\nfredsprocessen. I stället fortsatte stridigheterna.\r\nI   januari  2001  mördades  Laurent  Kabila   och\r\nefterträddes   som  president  av  sin  son,  Joseph\r\nKabila. Fredsprocessen  fick  nytt  liv under dennes\r\nledning.     Regeringen    i    Kinshasa    godkände\r\nutplaceringen  av  FN-trupp,  och  parternas trupper\r\ndrogs tillbaka från frontlinjen i enlighet  med  ett\r\nnytt gemensamt avtal.\r\nUnder   2002   uppnåddes   betydande   framsteg  i\r\nfredsprocessen.   Den   30  juli  undertecknades   i\r\nPretoria ett avtal mellan  regeringen i Kinshasa och\r\nRwanda  om tillbakadragande av  all  rwandisk  trupp\r\nfrån kongolesiskt  territorium  samt  avväpning  och\r\ndemobilisering av ex-FAR och interahamwe i DR Kongo.\r\nAvtalet  är ett försök att lösa två av de viktigaste\r\nutestående  frågorna  i  Lusaka-avtalet  och gav nya\r\nimpulser   i   fredsprocessen.   Ett   annat   avtal\r\nundertecknades  sedan  den 6 september 2002 i Luanda\r\nmellan   regeringen  i  Kinshasa   och   Uganda   om\r\ntillbakadragande av ugandisk trupp från kongolesiskt\r\nterritorium  samt  om samarbete och normalisering av\r\nrelationerna  mellan  länderna.  Under  hösten  2002\r\növerraskade   Rwanda   många   bedömare   genom   en\r\nomfattande  truppreträtt   från   DR  Kongo,  vilken\r\növervakades och verifierades av MONUC  och Sydafrika\r\ni  enlighet  med avtalet. Även tillbakadragandet  av\r\nstyrkor  från  Uganda,   Zimbabwe   och  Angola  har\r\nfortsatt och verifierats under hösten  2002.  Den 17\r\ndecember  2002  slöts  i Pretoria inom ramen för den\r\ninterkongolesiska      dialogen       ett      avtal\r\n(Pretoriaavtalet)  om  en övergångsregering,  vilket\r\ninnebär att Joseph Kabila  under  en övergångsperiod\r\npå  två  år  sitter  kvar  som  president  med  fyra\r\nvicepresidenter   från   vardera   regeringen,   den\r\npolitiska   oppositionen   och   de  två  viktigaste\r\nrebellrörelserna,  RCD-Goma  och MLC.  Den  tvååriga\r\növergångsperioden kommer att följas  av demokratiska\r\nval.\r\nEtt    avtal    som   reglerar   regeringens   och\r\nparlamentets sammansättning  under övergångsperioden\r\nundertecknades i Sydafrika av de inblandade parterna\r\nden 2 april 2003.\r\nDen nya regeringen planeras  sväras  in under juni\r\n2003. Arbetet med att genomföra Pretoriaavtalet sker\r\ni  en  särskild uppföljningskommission som  leds  av\r\npresident  Kabila  och som inbegriper representanter\r\nför de övriga signatärerna. En särskild kommitté har\r\nockså inrättats under  FN:s  ordförandeskap  för att\r\nbl.a.  samordna det internationella samfundets  stöd\r\ntill genomförandet av avtalet. Åtskilliga länder och\r\ninternationella  organisationer har utfäst betydande\r\nbistånd till DR Kongo  men  avvaktar  tillträdet  av\r\növergångsregeringen.\r\n\r\nMONUC\r\n\r\n\r\nDen  sedan tidigare etablerade FN-fredsoperationen i\r\nDR Kongo,  MONUC,  upprättades genom säkerhetsrådets\r\nresolution  1279  i  november   1999.   Operationens\r\nhuvudsakliga   uppgift   skulle  vara  att  övervaka\r\navtalet om eldupphör som undertecknades  i  Lusaka i\r\njuli  samma  år.  Säkerhetsrådet  utökade i februari\r\n2000  mandatet  för  styrkan  till  5 537  personer,\r\ninklusive  500  militärobservatörer. FN-operationens\r\nutplacering   förhindrades   till   en   början   av\r\nregeringen i Kinshasa,  och  i  början  av  2001 var\r\nendast 200 militärobservatörer på plats. Utplacering\r\nav trupp inleddes först efter det att Joseph  Kabila\r\nkom  till  makten  i  januari  2001. I november 2002\r\nuppgick den faktiska styrkan till ca 4 200 personer,\r\nvilket  låg under den nivå för insatsen  som  FN  då\r\ngivit mandat för.\r\n\r\nDen  9  november  2001  gav  säkerhetsrådet  genom\r\nresolution  1376  stöd  för  inledandet av fas III i\r\nMONUC:s verksamhet, vilket innebar  att  MONUC  steg\r\nför  steg  skall  inleda arbetet med att bistå i att\r\navväpna, demobilisera och repatriera väpnade grupper\r\nsamtidigt som de huvudsakliga uppgifterna enligt fas\r\nII, att utreda påstådda  brott  mot  vapenvilan  och\r\növervaka  tillbakadragandet  av  utländska  trupper,\r\nskall  fortsätta.  På  grund  av  det  i vissa delar\r\nlabila säkerhetsläget och bristande information från\r\nparterna om väpnade trupper har MONUC tidigare  haft\r\nsvårt  att  genomföra  detta  arbete  i någon större\r\nutsträckning.\r\nMot   bakgrund   av   denna  utveckling  beslutade\r\nsäkerhetsrådet genom resolution  1445 den 4 december\r\n2002 att öka styrkan för MONUC till  8  700 personer\r\noch förskjuta tyngdpunkten för verksamheten  österut\r\nför  att  snabbt  kunna bistå i frivillig avväpning,\r\ndemobilisering och  repatriering av väpnade grupper.\r\nDen militära komponenten utökas genom upprättande av\r\nen  styrka  som huvudsakligen  skall  bestå  av  två\r\ninsatsstyrkor  omfattande  vardera  1  700 personer.\r\nDessa styrkor kommer att vara baserade i  Kindu  och\r\nKisangani  men  ha  kapacitet att förflytta sig till\r\ndemobiliseringsorter  i  de  östra delarna av landet\r\nför att svara för punktsäkerhet, stödja uppbyggnaden\r\nav   demobiliseringsläger,   förstöra    vapen   och\r\nammunition  som samlats in samt för viss minröjning.\r\nDen  första insatsstyrkan  utgörs  av  förband  från\r\nSydafrika.   Den   sydafrikanska   stridsgruppen  på\r\nomkring  1 600 personer har i början  av  juni  2003\r\nbörjat anlända  till  Kindu varifrån den skall bistå\r\nmed   frivillig   avväpning,    demobilisering   och\r\nrepatriering i de östra delarna av landet.\r\nSverige fick under hand och sedan  formellt den 18\r\nfebruari  2003  förfrågan från FN om att  bidra  med\r\nflygfältskapacitet  till  MONUC. Regeringen föreslog\r\ndärför i proposition 2002/03:58 Svenskt deltagande i\r\nFörenta  nationernas fredsoperation  i  Demokratiska\r\nrepubliken  Kongo  att riksdagen skulle fatta beslut\r\nom ett svenskt bidrag  till  MONUC:s  fredsbevarande\r\noperation  för  att bemanna, driva verksamheten  och\r\nupprätthålla sedvanlig  service  vid  flygplatsen  i\r\nKindu.  Riksdagen  biföll  regeringens begäran efter\r\nberedning  i utrikesutskottet  (bet.  2002/03:UU15).\r\nFörsvarsutskottet   yttrade   sig   under   ärendets\r\nberedning  till  utrikesutskottet  över  regeringens\r\nförslag (yttr. 2002/03: FöU5y).\r\nDeltagarna   i   styrkan  som  utgör  det  svenska\r\nbidraget till MONUC  är under juni månad 2003 i färd\r\nmed  att bygga upp den  operativa  verksamheten  vid\r\nflygplatsen  i  Kindu  i östra delen av Demokratiska\r\nrepubliken Kongo.\r\n\r\nNya oroligheter\r\n\r\n\r\nFredsprocessen och MONUC:s  verksamhet  drabbades av\r\nett  bakslag  i  mars  2003  när  ugandiska  styrkor\r\nåterintog  staden Bunia i provinsen Ituri efter  att\r\ntidigare  ha  dragit  tillbaka  huvuddelen  av  sina\r\ntrupper från  DR Kongo under hösten 2002 som ett led\r\ni fredsprocessen. Som skäl för att återbesätta Bunia\r\nanförde Uganda  att det skedde för att möta hot från\r\nRwandastödda  styrkor  samt  att  bevaka  ekonomiska\r\nintressen   i   området.    Genom    internationella\r\npåtryckningar   fastställdes   en   tidtabell    för\r\ntillbakadragandet   av  ugandisk  trupp,  och  efter\r\nmedverkan av MONUC undertecknades  den  18 mars 2003\r\nett   lokalt   avtal   om   eldupphör   i  Ituri  av\r\nregeringarna  i Kinshasa och Uganda samt sex  lokala\r\nrebellgrupper.  Överenskommelsen om eldupphör banade\r\nväg  för  den  sedan   länge  planerade  s.k.  Ituri\r\nPacification Commission  att  påbörja  sitt arbete i\r\nBunia  i  början av april. För att kunna stödja  den\r\npolitiska processen började MONUC att planera för en\r\nutökad närvaro i Bunia.\r\n\r\nInför  Ugandas  förväntade  trupptillbakadragande,\r\nsom skulle  påbörjas  den  24  april  2003, skickade\r\nMONUC  en  reservstyrka från Uruguay på omkring  700\r\npersoner till  staden Bunia. Förutom att skydda FN:s\r\npersonal och tillgångar  inför  en  förväntad utökad\r\nnärvaro  i staden var syftet med förstärkningen  att\r\nfylla det  maktvakuum  som  förväntades uppstå efter\r\nUgandas tillbakadragande. När de ugandiska trupperna\r\nlämnat  staden  utbröt  den  7 maj  2003  en  veckas\r\nallvarliga   stridigheter   mellan    miliser   från\r\nfolkgrupperna hema och lendu, vars etniska  konflikt\r\nhar   historiska   rötter   men   som  kraftigt  har\r\nunderblåsts av grannländerna under  Kongokonflikten.\r\nMed stridigheterna följde allmän plundring och svåra\r\növergrepp  på  civila. Större delen av  befolkningen\r\nflydde staden. 10 000-20 000 personer uppges ha sökt\r\nskydd av MONUC på  flygplatsen  och  högkvarteret  i\r\nBunia,   som   även   blev   utsatt   för   våld  av\r\nmilisgrupper.  Den  humanitära situationen är mycket\r\nallvarlig  med  omkring  60 000  internflyktingar  i\r\nområdet. FN och olika  humanitära organisationer har\r\nklarat av att ta hand om  de mest akuta behoven, men\r\narbetet försvåras kraftigt av bristen på säkerhet.\r\nDen 16 maj 2003 undertecknade  fem av sju militära\r\ngrupper  i  Ituri  ett  avtal  om  eldupphör,  efter\r\nmedling av president Kabila. Enligt överenskommelsen\r\nskall    en    snabbinsatsstyrka   upprättas,    och\r\növerenskommelsen  föreskriver  vidare  att  en total\r\ndemilitarisering  av  Bunia skall ske för att bereda\r\nväg för denna.\r\nRapporteringen från Bunia  med  omnejd är på grund\r\nav säkerhetsläget bristfällig. Situationen  har dock\r\nstabiliserats något efter den 16 maj, men sporadiska\r\nutbrott    av    stridigheter   och   övergrepp   på\r\ncivilbefolkningen  har  fortsatt.  Enligt  uppgifter\r\nfrån   FN  har  uppåt  400  personer  mördats  sedan\r\noroligheterna bröt ut i Bunia den 7 maj.\r\nFN-styrkan   lyckades   behålla   kontrollen  över\r\nflygplatsen men hade inte tillräcklig  styrka  eller\r\ntillräckliga  resurser  för  att  sätta stopp för de\r\nvåldsamma   övergreppen  på  civilbefolkningen.   En\r\nförstärkning  av  MONUC:s  militära närvaro bedömdes\r\ndock inte kunna ske förrän i  slutet  av sommaren då\r\nden andra stridsgruppen (bidrag från Bangladesh)  på\r\nomkring  1 700 personer skulle kunna vara på plats i\r\nBunia.\r\n\r\nFN-mandat för snabbinsatsstyrka för att bistå\r\nMONUC\r\n\r\n\r\nMot bakgrund av den akuta situationen uppmanade FN:s\r\ngeneralsekreterare  i  ett  brev  den  15  maj  2003\r\nsäkerhetsrådet att överväga att sända en välutbildad\r\noch   välutrustad  multinationell  snabbinsatsstyrka\r\ntill Bunia  under  en begränsad period och till dess\r\natt en förstärkt FN-närvaro kunde etableras.\r\n\r\nPå denna grund och  till  följd  av det allvarliga\r\nläget i Ituriprovinsen antog, som nämnts  tidigare i\r\nföreliggande  betänkande, FN:s säkerhetsråd  den  30\r\nmaj resolution  1484  som  under FN-stadgans kapitel\r\nVII upprättar en till den 1  september tidsbegränsad\r\nmultinationell  militär  styrka,  Interim  Emergency\r\nMultinational  Force in Bunia.  Den  multinationella\r\nstyrkan skall, i nära koordinering med MONUC, utföra\r\nföljande uppgifter, nämligen att\r\n-  bidra till att stabilisera säkerhetsläget,\r\n-  bidra   till   att   förbättra   den   humanitära\r\nsituationen i Bunia,\r\n-  säkerställa skyddet av flygplatsen i Bunia,\r\n-  skydda internflyktingar  i flyktingläger i staden\r\nsamt\r\n-  bidra till säkerhet för den  civila befolkningen,\r\nFN-personal  samt  det  humanitära   arbete   som\r\nbedrivs i staden om situationen kräver detta.\r\n\r\nSyftet  med den tidsbegränsade insatsen är att skapa\r\nmöjligheter  för  FN att förstärka MONUC:s närvaro i\r\nBunia senast vid mitten av augusti.\r\n\r\nGeneralsekreteraren  har i sin specialrapport från\r\nden 27 maj 2003 rekommenderat  att MONUC:s närvaro i\r\nBunia  så  snart  som möjligt skall  förstärkas  och\r\nuppgå till sammanlagt  3  800  personer bestående av\r\ntre infanteribataljoner med nödvändigt understöd.\r\n\r\nEuropeiska unionen bidrar med ledning av\r\noperationen och med styrkor\r\n\r\n\r\nEU-beslut\r\n\r\nEuropeiska unionens råd begärde  den 18 maj 2003 att\r\ngeneralsekreteraren/höge    representanten    skulle\r\nutreda möjligheterna att sända  en  EU-ledd  militär\r\nstyrka till DR Kongo.\r\n\r\nEtt  förslag  i  denna  riktning  lades fram inför\r\nministerrådet, och ärendet föredrogs av regeringen i\r\nEU-nämnden  den 3 juni, varvid en majoritet  ställde\r\nsig bakom förslaget  att  insatsen  skulle ske under\r\nEU:s  ledning.  Beslut  om  deltagande med  trupp  i\r\ninsatsen fattas däremot på nationell nivå i enlighet\r\nmed  de  procedurer  som  råder  i   varje   enskilt\r\nmedlemsland.\r\nEU:s   ministerråd  antog  den  5  juni  2003  den\r\ngemensamma   åtgärden   om   en   EU-ledd  insats  i\r\nDemokratiska republiken Kongo (DR Kongo).\r\nBeslutet hade dessförinnan beretts i Kommittén för\r\nutrikes- och säkerhetspolitik (KUSP)  som  består av\r\nrepresentanter  för  medlemsländerna. Inför beslutet\r\nom en EU-ledd insats presenterade KUSP sin bedömning\r\nav den politiska situationen  i  DR  Kongo samt lade\r\nfast målsättningarna för denna.\r\nSyftet med den EU-ledda insatsen är  att  ge  stöd\r\ntill   FN:s  och  EU:s  ansträngningar  att  påverka\r\nfredsprocessen  i  DR  Kongo och i regionen kring de\r\nstora  sjöarna  samt  att  under  en  begränsad  tid\r\nbiträda FN med en styrka för  att möjliggöra MONUC:s\r\nförstärkning  i  Bunia  senast i mitten  av  augusti\r\n2003.    De    specifika    militära     uppgifterna\r\növerensstämmer  med  dem  som  anges i FN-resolution\r\n1484.  Uppgiften är inte att utföra  MONUC:s  mandat\r\neller  uppgifter.   I  förutsättningarna  ingår  att\r\nstyrkan  kommer  att  dras   tillbaka   vid  angiven\r\ntidpunkt  även  om  situationen  på  marken inte  är\r\nstabiliserad eller om MONUC:s styrketillväxt inte är\r\navslutad.\r\nFrankrike har förklarat sig villigt  att bidra med\r\nhuvuddelen av förbandet om totalt ca 1 500  man samt\r\nden övergripande militära ledningskapaciteten för en\r\nsådan  insats.  Frankrike  planerar att upprätta  en\r\nfrämre logistikbas i Entebbe  (Uganda) samt gruppera\r\nstridsflyg för eventuellt flygunderstöd i Tchad. Den\r\nfranska  huvudstyrkan  kommer  att   bestå   av   en\r\nförstärkt mekaniserad bataljon på ca 800 personer.\r\nEn  förtrupp  till  det  franska förbandet anlände\r\ntill området första veckan i juni 2003. En begränsad\r\ninledande operativ förmåga är under uppbyggnad.\r\nBelgien  har meddelat om avsikten  att  bidra  med\r\nstrategiska   och   taktiska   flygtransporter  samt\r\nlogistikenheter        och        sjukvårdsresurser.\r\nStorbritannien,  Tyskland  och Nederländerna  uppges\r\növerväga   någon  form  av  bidrag   till   styrkan.\r\nDeltagande från  tredjeland, dvs. de stater som inte\r\när  medlemmar i EU,  kan  komma  att  bli  aktuellt.\r\nKanada,   Brasilien,   Sydafrika  och  Pakistan  har\r\ndessutom i FN i New York  indikerat  möjliga  bidrag\r\ntill en insats.\r\nReglerna för unionens krishantering medger att ett\r\nenskilt   land   (i  detta  fall  Frankrike),  efter\r\nsärskilt godkännande,  kan  erhålla  ansvar  för att\r\nleda genomförandet av en operation där EU genom KUSP\r\nutövar  den politiska kontrollen och den strategiska\r\nledningen.    Det   innebär   att   Frankrike   blir\r\nsammanhållande land och bidrar med huvuddelen av den\r\nmilitära        ledningsstrukturen,        inklusive\r\nplaneringsstöd,  samband   och   kommunikation   och\r\nlogistik,  samt  bidrar  med  betydande resurser och\r\ntillgångar      till     insatsen.     En     fransk\r\nstyrkebefälhavare   utses.   Stater   som   inte  är\r\nmedlemmar  i  EU  kommer att erbjudas möjlighet  att\r\nbidra  till  den  EU-ledda  styrkan  efter  särskilt\r\nbeslut av EU.\r\nDen gemensamma åtgärden  innehåller  vidare  bl.a.\r\nbestämmelser om inrättandet av insatsen, planeringen\r\nav   insatsen,   vilka   frågor   som  delegeras  av\r\nministerrådet  till  KUSP, ansvaret för  kontakterna\r\nmed  FN,  de  lokala  myndigheterna  och  de  övriga\r\ndeltagarna   i   fredsprocessen   samt   finansiella\r\narrangemang.\r\nEU:s  militärkommitté   har   inrättat   en  grupp\r\nmilitära   rådgivare   som   studerar   de  militära\r\nuppgifter   som  styrkan  förväntas  utföra,  liksom\r\nmöjligheter och  begränsningar  att genomföra en EU-\r\nledd insats.\r\nMed de militära resurser som står  till förfogande\r\nhar  EU  valt  att förtydliga styrkans begränsningar\r\nvad avser förmågan  att  genomföra  de uppgifter som\r\nsäkerhetsrådets resolution anger. Detta  innebär att\r\nstyrkan inte har resurser att\r\n   helt säkra och stabilisera Bunia med omnejd,\r\n   genomföra   uppdrag   gemensamt  med  värdlandets\r\ntrupper och/eller MONUC,\r\n   använda  militär  styrka  för  att  etablera  och\r\nupprätthålla   fri   rörlighet   för   humanitära\r\norganisationer eller MONUC,  utom  i  lokala  och\r\nbegränsade akuta situationer,\r\n   ge skydd åt humanitära organisationer eller deras\r\nbyggnader  och  faciliteter,  utom  i  lokala och\r\nbegränsade akuta situationer,\r\n   ge logistiskt stöd eller bistå med transporter åt\r\nhumanitära organisationer eller MONUC,\r\n   eskortera             flyktingar            eller\r\nfrivilligorganisationer   eller   internationella\r\norganisationer eller\r\n   fungera  som  en säkerhetsbuffert mellan  etniska\r\ngrupper eller beväpnade entiteter.\r\n\r\nI juni 2003 väntas ministerrådet fatta beslut om att\r\ninleda fredsoperationen  i  Bunia  i enlighet med de\r\npolitiska beslut som tidigare fattats  dels  av  FN,\r\ndels av Europeiska unionens ministerråd.\r\n\r\nEU:s riskbedömning\r\n\r\nI    propositionen    redovisar    regeringen    den\r\nriskbedömning som har gjorts i EU:s rådssekretariat.\r\n\r\nHot  mot  den  multinationella  närvaron  genom en\r\ndirekt militär insats från andra grannländer  bedöms\r\nav  rådssekretariatet  som låg, men fortsatt stöd  i\r\nform av t.ex. vapen till  miliser  i  DR  Kongo  kan\r\ndestabilisera regionen. Officiellt har grannländerna\r\nvälkomnat  etablerandet av styrkan, men tveksamheter\r\nkvarstår  om   dessa  länders  faktiska  avsikter  i\r\nregionen. Samtidigt kommer EU att agera med samtliga\r\ninstrument för att  säkerställa  att länderna bidrar\r\ntill en freds- och stabiliseringsprocess.\r\nParterna  karakteriseras  av  etniskt   motiverade\r\nirreguljära gerillaförband som till stor del  består\r\nav  tvångsrekryterade barnsoldater. Beväpning bedöms\r\nfrämst  bestå av lätta vapen, minmaterial samt hugg-\r\noch stickvapen.  Samtliga  grupperingar  och  parter\r\nbedöms  ha  bristande  ledning  och kommandostruktur\r\nsamt låg stridsmoral. Transportresurser och logistik\r\när begränsade. Användandet av droger  och alkohol är\r\nvanligt   förekommande.  Sammantaget  är  rebellerna\r\nirrationella  och  oförutsägbara i sitt agerande och\r\nskiftar ofta allianser och tillhörighet.\r\nDe direkta militära  hoten mot insatsen bedöms som\r\nbegränsade, men vissa miliser kan vara utrustade med\r\nvapen som skulle kunna hota  flygtrafiken  till  och\r\nfrån  Bunia.  Indikationer på att parterna skulle ha\r\nsådana avsikter finns inte.\r\nRisken för nya  etniskt betingade stridigheter och\r\ngrova kränkningar av  mänskliga  rättigheter  bedöms\r\nsom  mycket  hög  i  synnerhet utanför Bunia, liksom\r\nrisken för massakrer.  Den  EU-ledda  styrkan har då\r\ninte  resurser  att  ingripa  utanför det omedelbara\r\ninsatsområdet.  Utbrott  av nya stridigheter  bedöms\r\nockså ge en destabiliserande  effekt  som kan utgöra\r\nett  visst  hot  mot  den  militära  närvaron.   Det\r\ninstabila  och  oförutsägbara militära läget innebär\r\natt  risken  är reell  för  att  styrkan,  inklusive\r\nsvensk trupp, blir engagerad i direkta stridigheter.\r\nI rådssekretariatet  gör  man även bedömningen att\r\nsannolikheten  är  hög  för  att   styrkan   tvingas\r\nutnyttja  vapenmakt  inom  ramen  för  de regler för\r\nvåldsanvändning  som  etableras och grundat  på  att\r\ninsatsen sker under kapitel  VII  i FN-stadgan. Risk\r\nfinns  också  att  sådan  vapenmakt kan  riktas  mot\r\nbeväpnade barn. Man menar att EU och truppbidragande\r\nländer bör ha beredskap och  ägna särskilda insatser\r\nför  att informera om att den EU-ledda  styrkan  kan\r\nkomma att utsättas för sådana situationer.\r\nFörväntningar  kan dessutom komma att skapas kring\r\nstyrkans möjligheter att direkt bistå flyktingar och\r\nhumanitära organisationer,  menar rådssekretariatet.\r\nEU  och i synnerhet truppbidragande  länder  behöver\r\ndärför  ägna  särskilda  åtgärder åt att säkerställa\r\natt  information når ut om  operationens  begränsade\r\nmandat  och  att  resurser inte kan användas utanför\r\ninsatsområdet.\r\n\r\nPropositionens överväganden och\r\nförslag\r\n\r\n\r\nAv   10  kap.  9  §  regeringsformen   framgår   att\r\nriksdagens medgivande krävs för att en svensk väpnad\r\nstyrka  skall  kunna  sändas  till ett annat land om\r\ninte ett medgivande i lag eller skyldighet enligt en\r\ninternationell  överenskommelse  som  riksdagen  har\r\ngodkänt föreligger.\r\nRegeringen föreslår  därför  att  riksdagen medger\r\natt  regeringen  ställer  en  svensk  väpnad  styrka\r\nbestående  av  högst  100  personer  till förfogande\r\nunder högst fyra månader för att ingå  i  en EU-ledd\r\nmilitär     multinationell    snabbinsatsstyrka    i\r\nDemokratiska  republiken  Kongo  i enlighet med FN:s\r\nresolution 1484 (2003).\r\nRegeringens   bedömning   är   att   ett   svenskt\r\nstyrkebidrag     till    den    EU-ledda    militära\r\nkrishanteringsinsatsen  i Bunia är av stor vikt. Det\r\nföreslagna  svenska  bidraget   skulle   utgöra  ett\r\nväsentligt  bidrag  och en kvalificerad resurs  till\r\nstyrkan.  Bidraget skulle  avspegla  vår  vilja  att\r\nytterligare   utveckla  EU:s  krishanteringsförmåga.\r\nRegeringen anser  sammantaget  att  det övergripande\r\nmålet  för  EU-insatsen  -  att stoppa övergrepp  på\r\ncivilbefolkningen,  att  förbättra   den  humanitära\r\nsituationen    samt    att   ge   stöd   till   FN:s\r\nansträngningar och till  fredsprocessen i DR Kongo -\r\nväl motiverar de politiska  och  militära risker som\r\ninsatsen  medför.  Regeringen  framhåller   att  den\r\nsvenska  truppens  säkerhet  kommer  i  första hand.\r\nDärför avser regeringen att kontinuerligt  utvärdera\r\nförändringar   i   hotbilden   och,   om   så  anses\r\nnödvändigt,  agera  i enlighet därmed. Detta innebär\r\näven  möjligheten  att   eventuellt   dra   tillbaka\r\nstyrkan.\r\nI    propositionen    redogör    regeringen    för\r\nutvecklingen   i  DR  Kongo,  förutsättningarna  för\r\nstationering av  en  internationell  styrka  ledd av\r\nEuropeiska  unionen  (EU)  och  förberedelserna  för\r\nsvenskt deltagande i en sådan styrka.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nUtskottet  konstaterar att världssamfundet uppträder\r\nsamlat i ansträngningarna  att  åstadkomma  fred och\r\nstabilitet i DR Kongo och i regionen kring de  stora\r\nsjöarna.  Det  är positivt, menar utskottet, att ett\r\nomfattande    internationellt     engagemang     har\r\nmobiliserats   för   att   bistå   parterna   i   en\r\nfredsprocess.   Utskottet   menar  att  Lusaka-  och\r\nPretoriaavtalen utgör viktiga  steg  i  denna freds-\r\noch försoningsprocess som på grund av den långvariga\r\noron i DR Kongo, de många militära konflikterna  och\r\nden  instabilitet  som  har  rått  med  nödvändighet\r\nkommer   att   kräva   fortsatta   insatser  av  det\r\ninternationella samfundet.\r\nUnder  tiden  är  det  enligt  utskottets   mening\r\nnödvändigt  att  situationen  i landet utvecklas mot\r\nstabilitet   och  att  människornas   säkerhet   ges\r\nprioritet. En  förutsättning  för  detta  är att det\r\noffentliga  samhället  byggs  upp igen efter att  ha\r\nbrutits  ned  i stora delar av landet  på  grund  av\r\nutländsk  trupps  närvaro  och  olika  milisgruppers\r\naktiviteter.   Utskottet   ser  därför  positivt  på\r\nPretoriaavtalet  från  december   2002   som   bl.a.\r\nstipulerar  att  en övergångsregering skall inrättas\r\nunder en tvåårsperiod med deltagande av de vikigaste\r\nparterna  i  den  interna  kongolesiska  konflikten.\r\nÖvergångsregeringen  skall  styra  landet  under den\r\ntvååriga   övergångsperioden   varefter   val  skall\r\nhållas.\r\nUtskottet  vill  även erinra om att ett förbättrat\r\nsäkerhetsläge är av  avgörande betydelse för att ett\r\neffektivt  bistånd  skall   kunna  nå  de  behövande\r\nmänniskorna i landet. Särskilt i staden Bunia är den\r\nhumanitära situationen mycket  allvarlig,  och  FN:s\r\noch   andra  organisationers  humanitära  verksamhet\r\nförsvåras kraftigt av bristen på säkerhet.\r\nEtt förbättrat  säkerhetsläge är enligt utskottets\r\nuppfattning grundläggande  för  att den kongolesiska\r\npolitiska   processen  skall  kunna  fortsätta   att\r\nutvecklas i en  positiv  riktning  och för att skapa\r\nförutsättningar  för en långsiktig stabilitet.  FN:s\r\nfredsmission i Kongo,  MONUC,  har  härvid en viktig\r\nroll.  MONUC:s  huvuduppgifter - att svara  för  att\r\nutreda     brott     mot     vapenvila,     övervaka\r\ntillbakadragandet  av  utländska  trupper  samt  att\r\navväpna,   demobilisera   och   repatriera   väpnade\r\ninhemska  milisgrupper - har,  som  utrikesutskottet\r\nframhöll i  beslutet om att ställa svensk trupp till\r\nMONUC:s  förfogande  i  Kongo  (bet.  2002/03:UU15),\r\ncentral betydelse i sammanhanget.\r\nUtvecklingen  i Ituriprovinsen i östra Kongo och i\r\nregionstaden   Bunia    utgör    enligt   utskottets\r\nuppfattning  ett hot mot den politiska  processen  i\r\nlandet och utgör  ett  hinder  för  att  MONUC skall\r\nkunna  genomföra  sitt  uppdrag. Utskottet välkomnar\r\ndärför beslutet av FN:s säkerhetsråd  att  genomföra\r\nen fredsoperation i staden Bunia (resolution  1484).\r\nInsatsen är enligt utskottets mening angelägen,  och\r\nden     utgör     ett     behövligt     stöd    till\r\nfredsansträngningarna  i  DR  Kongo  och FN-insatsen\r\nMONUC.\r\nUtskottet  noterar  att  insatsen är tidsbegränsad\r\noch enligt resolution 1484 skall vara avslutad den 1\r\nseptember   2003.  Vidare  noterar   utskottet   att\r\ninsatsen är geografiskt  begränsad till staden Bunia\r\nmed närmaste omgivningar.\r\nUtskottet  konstaterar  att  denna  fredsoperation\r\nkommer  att  genomföras  som  en   EU-ledd   insats.\r\nUtskottet  välkomnar  detta och menar att denna  EU-\r\nledda insats, i kombination  med  övriga  instrument\r\nsom står till EU:s förfogande, bidrar till att ge EU\r\noch medlemsstaterna möjligheter att utöva inflytande\r\npå    parterna    till   stöd   för   den   FN-ledda\r\nfredsprocessen.  Samtidigt  bör  framhållas  att  en\r\nmilitär insats skulle  stärka  EU:s trovärdighet vad\r\ngäller fredsfrämjande insatser även på längre sikt.\r\nUnionens medlemsstater har enligt  fördraget rätt,\r\nmen   ingen   skyldighet,   att   delta  i  unionens\r\nkrishanteringsinsatser. Varje medlemsstat  avgör om,\r\noch  i  så fall på vilket sätt, staten i fråga  vill\r\ndelta. Sverige  fattar  i  varje  enskilt fall och i\r\nenlighet med svensk lagstiftning beslut om medverkan\r\ni  en  krishanteringsinsats.  En  förutsättning  för\r\nsvensk medverkan är dessutom att insatsen  vilar  på\r\nfolkrättslig grund.\r\nVad gäller frågan om den folkrättsliga regleringen\r\nanför regeringen i propostionen följande:\r\n\r\nEn  förutsättning  för  ett svenskt deltagande i den\r\nEU-ledda  militära  krishanteringsoperationen  i  DR\r\nKongo  är  att insatsens  mandat  och  det  militära\r\ningripandet  sker i överensstämmelse med folkrätten.\r\nFN:s säkerhetsråd  antog  den 30 maj 2003 resolution\r\n1484  (2003)  som  enligt  FN-stadgan  upprättar  en\r\ntidsbegränsad  multinationell   snabbinsatsstyrka  i\r\nBunia  i  DR Kongo. Bemyndigandet gäller  för  tiden\r\nfram till den 1 september 2003 och är begränsat till\r\nstaden Bunia.  Styrkan ges i resolutionen ett mandat\r\noch ett bemyndigande av FN:s säkerhetsråd att i nära\r\nsamarbete med MONUC  stabilisera  säkerhetsläget och\r\natt  skydda  flygplatsen  samt  personer   i  Bunia.\r\nMandatet  för den multinationella snabbinsatsstyrkan\r\ni Bunia är  fattat  i enlighet med kapitel VII i FN-\r\nstadgan och omfattar rätten för de medlemsstater som\r\ndeltar i insatsen att  använda alla nödvändiga medel\r\nför  att  kunna  fullgöra sina  uppgifter.  Mandatet\r\ninnebär  alltså en  rätt  till  våldsanvändning  och\r\ndärmed   en    rätt    att    vidta    åtgärder   av\r\nfredsframtvingande  natur.  Eftersom  säkerhetsrådet\r\ngett  detta  tydliga mandat får användning  av  våld\r\nske,  vilket annars  hade  stått  i  strid  med  det\r\ngenerella  våldsförbudet  i  artikel  2  (4)  i  FN-\r\nstadgan.\r\n\r\nVidare framhåller regeringen att samtycke föreligger\r\nfrån  samtliga  parter i konflikten, dvs. från såväl\r\nregeringen i DR Kongo  och parter i Ituri-provinsen,\r\nsom Rwandas och Ugandas respektive regeringar. Detta\r\nutgör, menar regeringen,  ytterligare  en  grund för\r\natt  det  militära  ingripandet sker i enlighet  med\r\nfolkrätten.\r\n\r\nUtskottet delar regeringens  bedömningar  och  kan\r\nkonstatera  att  ett  svenskt deltagande med trupp i\r\nden    EU-ledda   insatsen   i    Bunia    står    i\r\növerensstämmelse med folkrätten.\r\nEnligt  10  kap.  9  §  regeringsformen får svensk\r\nväpnad styrka sändas till annat  land  om  riksdagen\r\nmedger  det,  om  det  är  medgivet  i lag som anger\r\nförutsättningarna  för åtgärden eller om  skyldighet\r\natt   vidta   åtgärden  följer   av   internationell\r\növerenskommelse  eller förpliktelse som har godkänts\r\nav riksdagen.\r\nRegeringen gör i propositionen bedömningen att det\r\nförutsedda       svenska        bidraget,        ett\r\nspecialstyrkeförband,   utgör  en  väpnad  stryka  i\r\nregeringsformens mening. Vidare menar regeringen att\r\ndå bemyndigande saknas i  detta  fall, och riksdagen\r\ninte kan anses tidigare ha godkänt en internationell\r\növerenskommelse av vilken skyldigheten följer, krävs\r\nriksdagens  medgivande  för  att  en  svensk  väpnad\r\nstyrka skall kunna delta i den EU-ledda insatsen.\r\nPå grundval av vad utskottet ovan anfört  samt med\r\nanledning  av  riksdagens tidigare beslut om svenskt\r\ndeltagande i MONUC  finner  utskottet  det naturligt\r\natt   Sverige  lämnar  ett  bidrag  även  till   den\r\nmultinationella  militära  styrkan  i Bunia (Interim\r\nEmergency Multinational Force in Bunia).\r\nI  propositionen  redovisar  regeringen   att  den\r\nplanerade      insatsen      består      av      ett\r\nspecialstyrkeförband  om  ca  70 personer, inklusive\r\ntaktisk ledning. Därtill finns möjlighet att placera\r\nett antal samverkansofficerare vid relevanta staber.\r\nSammantaget  omfattar insatsen högst  100  personer.\r\nUtskottet har  vid  föredragning av överbefälhavaren\r\noch representanter för  regeringen  inhämtat  att de\r\nbedömer  att  insatsen  är väl avvägd och svarar mot\r\nett väsentligt behov.\r\nSamtidigt vill utskottet, i likhet med regeringen,\r\nframhålla att den planerade insatsen i Bunia innebär\r\nstora    risker.   Riskerna   rör    såväl    själva\r\ngenomförandet  av  insatsen  som  möjligheterna  för\r\ninsatsen  att  bli  ett  effektivt  bidrag  till den\r\növergripande    fredsprocessen.    Situationen    är\r\noförutsägbar med bl.a. irreguljära förband, ofta med\r\ntvångsrekryterade   barnsoldater.   Samtidigt  finns\r\nomfattande   flyktingströmmar   som   skapar   stora\r\nhumanitära     behov,     vilket    även    påverkar\r\nsäkerhetssituationen.    Utskottet    noterar    att\r\nregeringens bedömning är att  det  direkta  militära\r\nhotet    mot   insatsen   är   begränsat   men   att\r\nsannolikheten  är  hög  att  styrkan tvingas använda\r\nvapenmakt under svåra omständigheter.\r\nDet bör även framhållas, menar  utskottet, att den\r\nsvenska personalen utsätts för risker av annat slag.\r\nDessa  har  att  göra med det bristande  hälsoläget,\r\nförekomsten  av  svåra  sjukdomar  och  den  mentala\r\npressen på personalen i samband med uppdraget.\r\nUtskottet välkomnar att regeringen i propositionen\r\nbetonar att den svenska  truppens  säkerhet kommer i\r\nförsta   hand   och   att   regeringen   avser   att\r\nkontinuerligt  utvärdera  förändringar  i  hotbilden\r\noch,  om  så  anses  nödvändigt,  besluta i enlighet\r\ndärmed.  Regeringen  framhåller i propositionen  att\r\ndetta även innebär möjligheten  att  eventuellt  dra\r\ntillbaka   styrkan.   Utskottet   delar  regeringens\r\nuppfattning i denna fråga.\r\nUtskottet vill betona att styrkan inte kan hantera\r\nen eskalerande situation inom ett vidare geografiskt\r\nområde  eftersom mandatet är begränsat  till  staden\r\nBunia. Risken  att  stridigheter  och  övergrepp mot\r\nmänskliga rättigheter flyttas till andra områden vid\r\nen  gruppering i Bunia är stor, menar utskottet.  Om\r\nsådana  händelser  inträffar  utanför  Bunia  kommer\r\nstyrkan inte att kunna ingripa. En annan risk är att\r\nett  säkerhetsvakuum  uppstår  i samband med att den\r\nEU-ledda styrkan lämnar Bunia i  enlighet  med  sitt\r\nmandat och FN-insatsen MONUC inte har anlänt i tid.\r\nVidare vill utskottet betona att krisen i Bunia är\r\nen  del  av  en ansträngd fredsprocess. Ugandas nyss\r\ngenomförda truppreträtt  spelar  en  central  roll i\r\ndenna  process.  En fördjupad kris riskerar att leda\r\ntill att Uganda och  även  Rwanda åter engagerar sig\r\nmilitärt i DR Kongo, vilket  i  sin tur riskerar att\r\nomintetgöra   betydande   delar   av  framstegen   i\r\nfredsprocessen.\r\nUtskottets sammantagna bedömning är, med beaktande\r\nav   begränsningarna  i  mandatet  och  operationens\r\nrisker,  att  en  insats kan få positiva effekter på\r\nden    humanitära   situationen    i    Bunia,    på\r\nfredsprocessen i Kongo och på FN:s fredsarbete.\r\nUtskottet  kan  samtidigt  med  tillfredsställelse\r\nkonstatera    att    det    råder   enighet   mellan\r\nriksdagspartierna  om att Sverige  bör  delta  i  en\r\nväpnad multinationell  styrka  i  DR Kongo. FN har i\r\nden   tidigare   nämnda   resolutionen   givit   den\r\ninternationella  styrkan  ett  mandat  som  tillåter\r\nfredsframtvingande   åtgärder.   Att  riksdagen  ger\r\nregeringen  bemyndigande  att  sända  svensk  väpnad\r\ntrupp  på  uppdrag i annat land är  ett  beslut  som\r\ninnebär   ett   betydande   ansvar.   Som   tragiska\r\nerfarenheter har visat kan förluster i människoliv i\r\nsamband med  fredsfrämjande  uppdrag inte uteslutas.\r\nVid ett ställningstagande av detta  slag  är  det en\r\nstyrka   att  samtliga  partier  ställer  sig  bakom\r\nriksdagens beslut.\r\nÄven vid  tidigare  tillfällen, bl.a. vid besluten\r\natt  delta  med  trupp  i  IFOR/SFOR-operationen   i\r\nBosnien-Hercegovina,  i  KFOR-operationen  i  Kosovo\r\nsamt  i  ISAF-styrkan i Afghanistan, har det funnits\r\nen samsyn  bland riksdagens partier till stöd för de\r\nsvenska insatserna.  Denna  politiska  enighet är en\r\nstyrka  för  Sverige  som  internationell aktör  och\r\nstärker   trovärdigheten   i   vår    utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitik.\r\nFolkpartiet   menar   i  motion  2002/03:U14   att\r\nregeringen med FN bör förhandla fram ett långsiktigt\r\nbidrag till MONUC från svensk  sida samt, i avvaktan\r\npå     sådana     förhandlingar    och    riksdagens\r\nställningstagande,  förlänga  det  svenska  bidraget\r\ntill snabbinsatsstyrkan.\r\nUtskottet konstaterar att Sverige redan lämnar ett\r\nviktigt  bidrag  till  MONUC (se bet. 2002/03:UU15),\r\nvilket förutses fortsätta  även  under  en del av år\r\n2004.  I  vilken  mån  Sverige skall fortsätta  sitt\r\nengagemang  även på längre  sikt  är  en  fråga  som\r\nriksdagen får  återkomma till om den aktualiseras av\r\nbeslut  i  FN:s  säkerhetsråd   och   förslag   från\r\nregeringen.  Utskottet  avstyrker  motionen  i denna\r\ndel.\r\nVad beträffar den observation som motionärerna gör\r\n-  att  det  kan  uppstå  ett säkerhetsvakuum mellan\r\nsnabbinsatsstyrkans  tillbakadragande   och  MONUC:s\r\nutökade  närvaro på plats - delar utskottet  i  stor\r\nutsträckning  motionärernas  farhågor.  Det kan inte\r\nuteslutas   att   mandatet  för  snabbinsatsstyrkans\r\nnärvaro  kan  komma  att  förlängas.  Utskottet  har\r\ndärför valt att bemyndiga  regeringen  att hålla det\r\nsvenska truppbidraget tillgängligt för FN i upp till\r\nfyra   månader,   och   därmed  torde  motionärernas\r\nönskemål till viss del vara tillgodosedda. Utskottet\r\nser däremot inte behov av  något tillkännagivande av\r\nriksdagen i sammanhanget och avstyrker därmed motion\r\n2002/03:U14 även i denna del.\r\nUtskottet   noterar  att  regeringen   anger   att\r\ntotalkostnaden   för  en  insats  under  högst  fyra\r\nmånader kommer att  uppgå  till  högst  90  miljoner\r\nkronor för år 2003. Utgifterna skall belasta  sjätte\r\nutgiftsområdets   anslag   6:1   Förbandsverksamhet,\r\nberedskap  och  fredsfrämjande  truppinsatser   m.m.\r\nBidrag  till EU:s gemensamma kostnader och kostnader\r\nför placering av samverkansofficerare omfattas av de\r\nberäknade utgifterna.\r\nUtskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att\r\nriksdagen   bifaller   proposition  2002/03:143  och\r\nmedger  därmed  att  regeringen  ställer  en  svensk\r\nväpnad styrka bestående  av  högst 100 personer till\r\nförfogande under högst fyra månader  för  att ingå i\r\nen  EU-ledd militär multinationell snabbinsatsstyrka\r\ni  Demokratiska  republiken  Kongo  i  enlighet  med\r\nresolution i FN:s säkerhetsråd.\r\nUtskottet  föreslår  vidare  att  beslut fattas av\r\nriksdagen efter endast en bordläggning.\r\nReservationen\r\n\r\n\r\nUtskottets    förslag   till   riksdagsbeslut    och\r\nställningstaganden     har     föranlett    följande\r\nreservation.\r\n\r\nSvenskt deltagande i en EU-ledd\r\nstyrka i Demokratiska republiken\r\nKongo\r\n\r\n\r\nav Cecilia Wigström och Heli Berg (båda fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag borde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen   bifaller  proposition  2002/03:143   och\r\nmedger  att  regeringen  ställer  en  svensk  väpnad\r\nstyrka  bestående   av   högst   100  personer  till\r\nförfogande under högst fyra månader  för  att ingå i\r\nen  EU-ledd militär multinationell snabbinsatsstyrka\r\ni  Demokratiska  republiken  Kongo  i  enlighet  med\r\nresolution  i FN:s säkerhetsråd, samt ger till känna\r\nför regeringen  som  sin  mening  vad  som  anförs i\r\nreservationen.   Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2002/03:U14.\r\n\r\nUtskottet föreslår  att  beslutet  i kammaren fattas\r\nefter en bordläggning.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFolkpartiet  liberalerna stöder propositionens  förslag  om  en\r\nsnabbinsatsstyrka  till  DR Kongo. Vi menar dock att\r\ndet är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för\r\natt  stärka  MONUC, både från  FN:s  sida  och  från\r\nsvensk sida.\r\n\r\nFör att få slut  på  den  långvariga  och  blodiga\r\nkonflikten  i DR Kongo behövs sannolikt en långvarig\r\ninsats  från världssamfundet.  Det  har  dock  varit\r\nsvårt för  FN:s  generalsekreterare att få stöd från\r\nmedlemsländerna och  bidrag med fredsbevarande trupp\r\nför  insatser  i  Kongo.   Folkpartiet   menar   att\r\nvärldssamfundet  har lika stor moralisk förpliktelse\r\natt   bistå  vid  konflikter   på   den   afrikanska\r\nkontinenten som på andra håll.\r\nMot denna  bakgrund borde regeringen ha föreslagit\r\nett   långsiktigt    svenskt    engagemang   i   den\r\nkongolesiska  fredsprocessen, i synnerhet  som  FN:s\r\ngeneralsekreterare vill förstärka MONUC i Bunia från\r\nmitten av augusti 2003.\r\nSnabbinsatsstyrkan  avslutar  sitt  uppdrag  den 1\r\nseptember,  och  vi menar i likhet med utskottet att\r\ndet   finns   en   risk    att   det   uppstår   ett\r\nsäkerhetsvakuum mellan det att  den EU-ledda styrkan\r\nlämnar  Bunia  och att FN-insatser  inom  ramen  för\r\nMONUC anländer.  Sverige  bör bidra till att undvika\r\ndetta   genom   att  med  FN  förhandla   fram   ett\r\nlångsiktigt  svenskt   bidrag  till  MONUC,  samt  i\r\navvaktan  på  sådana  förhandlingar  och  riksdagens\r\nställningstagande förlänga det svenska bidraget till\r\nsnabbinsatsstyrkan att,  efter den 1 september, ingå\r\ni MONUC.\r\nFinansieringen av denna insats får för innevarande\r\når ske inom befintlig ram, och finansieringen av den\r\nmer  långsiktiga insatsen får  ske  inom  ramen  för\r\nbudgetarbetet för år 2004.\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nPropositionen\r\n\r\nI proposition  2002/03:143  Svenskt  deltagande i en\r\nEU-ledd  styrka  i  Demokratiska  republiken   Kongo\r\nföreslår   regeringen   att   riksdagen  medger  att\r\nregeringen ställer en svensk väpnad  styrka om högst\r\n100  personer  till  förfogande  under  högst   fyra\r\nmånader   för   att   ingå   i  en  EU-ledd  militär\r\nmultinationell  snabbinsatsstyrka   i   Demokratiska\r\nrepubliken Kongo i enlighet med FN:s resolution 1484\r\n(2003) (avsnitt 7).\r\n\r\nFöljdmotionen\r\n\r\n\r\n2002/03:U14 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening att regeringen med FN bör förhandla fram  ett\r\nlångsiktigt bidrag till MONUC från svensk sida samt,\r\ni  avvaktan  på  sådana förhandlingar och riksdagens\r\nställningstagande,  förlänga  det  svenska  bidraget\r\ntill snabbinsatsstyrkan.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nFolkpartiet  menar  i kommittémotion 2002/03:U14 att\r\nmot bakgrund av den långvariga konflikten i DR Kongo\r\noch den eskalerande våldsspiralen  i  östra delen av\r\nlandet    borde   regeringen   ha   föreslagit   ett\r\nlångsiktigt  svenskt  engagemang. Snabbinsatsstyrkan\r\navslutar   sitt  uppdrag  den   1   september,   och\r\nmotionärerna menar att det finns en risk för att det\r\nuppstår ett  säkerhetsvakuum  mellan det att den EU-\r\nledda styrkan lämnar Bunia och  att FN-insatser inom\r\nramen  för MONUC anländer. Sverige  bör  bidra  till\r\nundvika  detta  genom  att med FN förhandla fram ett\r\nlångsiktigt  svenskt  bidrag   till   MONUC  samt  i\r\navvaktan  på  sådana  förhandlingar  och  riksdagens\r\nställningstagande förlänga det svenska bidraget till\r\nsnabbinsatsstyrkan att, efter den 1 september,  ingå\r\ni MONUC.\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nFN:s säkerhetsråds resolution 1484\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": {
        "punkt": "1",
        "rubrik": "Svenskt deltagande i en EU-ledd styrka i Demokratiska republiken Kongo",
        "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:143 och avslår motion 2002/03:U14.\r\n",
        "beslutstyp": "röstning",
        "motforslag_nummer": "1",
        "motforslag_partier": "\"fp\"",
        "votering_id": "A9B366A6-9CA1-11D7-AE9F-000103094657",
        "votering_sammanfattning_html": {
          "table": {
            "tr": [
              {
                "td": {
                  "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                  "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (fp)\r\n"
                }
              },
              {
                "th": [
                  "Parti",
                  "Ja",
                  "Nej",
                  "Avstående",
                  "Frånvarande"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "s",
                  "124",
                  "0",
                  "0",
                  "20"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "m",
                  "47",
                  "0",
                  "0",
                  "8"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "c",
                  "18",
                  "0",
                  "0",
                  "4"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "fp",
                  "2",
                  "36",
                  "1",
                  "9"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "kd",
                  "25",
                  "0",
                  "0",
                  "8"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "v",
                  "25",
                  "0",
                  "0",
                  "5"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "mp",
                  "12",
                  "0",
                  "0",
                  "5"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "-",
                  "0",
                  "0",
                  "0",
                  "0"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "Totalt",
                  "253",
                  "36",
                  "1",
                  "59"
                ]
              },
              {
                "td": {
                  "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                }
              }
            ]
          }
        },
        "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/A9B366A6-9CA1-11D7-AE9F-000103094657",
        "rm": "2002/03",
        "bet": "UFÖU2",
        "vinnare": "utskottet",
        "voteringskrav": "",
        "beslutsregelkvot": "",
        "beslutsregelparagraf": "",
        "punkttyp": ""
      }
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": {
        "nummer": "1",
        "rubrik": "Svenskt deltagande i en EU-ledd styrka i Demokratiska republiken Kongo",
        "partier": "\"fp\"",
        "typ": "reservation",
        "utskottsforslag_punkt": "1"
      }
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-06-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-06-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-06-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-06-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-06-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-06-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-06-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-06-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-12-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Avslag på motionen.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 14:08:56"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen beslutade om svenskt deltagande i en EU-ledd styrka i Demokratiska republiken Kongo. Regeringen får ställa en svensk väpnad styrka om högst 100 personer till förfogande för att ingå i en EU-ledd militär multinationell snabbinsatsstyrka i Demokratiska republiken Kongo under högst fyra månader.",
          "dok_id": "GQ01UFÖU2",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Svenskt deltagande i EU-ledd styrka i Kongo (UFöU2)",
          "dok_id": "GQ01UFÖU2",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 14:08:56"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01UFÖU2",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:31"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om svenskt deltagande i en EU-ledd styrka i Demokratiska republiken Kongo. Förslaget innebär att regeringen får ställa en svensk väpnad styrka om högst 100 personer till förfogande för att ingå i en EU-ledd militär multinationell snabbinsatsstyrka i Demokratiska republiken Kongo under högst fyra månader.</p>",
          "dok_id": "GQ01UFöU2",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:44:53"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Svenskt deltagande i EU-ledd styrka i Kongo (UFöU2)",
          "dok_id": "GQ01UFöU2",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:44:53"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01UFÖU2",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_uföu_2.docx",
          "filstorlek": "477597",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Svenskt  deltagande   i   en   EU-ledd   styrka  iDemokratiska republiken Kongo",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/FCF08E52-6F4D-457C-88DE-43F51505BA17"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01UFÖU2",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_uföu_2.pdf",
          "filstorlek": "697831",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_uföu_2",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/1B6A8959-7FC6-4587-97F4-CAD7F6BE4F36"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U14 med anledning av prop. 2002/03:143 Svenskt deltagande i en EU- ledd styrka i Demokratiska republiken Kongo ",
          "ref_dok_id": "GQ02U14",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U14",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:143 Svenskt deltagande i en EU- ledd styrka i Demokratiska republiken Kongo ",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Wigström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2002/03:143 Svenskt deltagande i en EU- ledd styrka i Demokratiska republiken Kongo",
          "ref_dok_id": "GQ03143",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "143",
          "ref_dok_titel": "Svenskt deltagande i en EU- ledd styrka i Demokratiska republiken Kongo",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-06-12",
          "ref_dok_id": "GQ09121",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "121",
          "ref_dok_titel": "2003-06-12",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-06-12",
          "ref_dok_id": "GQ09121",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "121",
          "ref_dok_titel": "2003-06-12",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:245",
          "ref_dok_id": "GQ0K245",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "245",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:245",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}